• Embed Doc
  • Readcast
  • Collections
  • CommentGo Back
Download
 
inland
NESTA
BIBLr
ulegotan
4
600
GNESTA
58/11178
BJÖRNLUNDA
SOCKEN
av
Ivar Schnell
EJÖrnlunda
församling
ligger
precis
mitt
i
landskapet Söder-manland. Fyra och en halv mil söder ut ligger Bråviken, likalångt norr ut mot upplandslandet finns sörmlandsöarnas sistauddar
i
Mälaren. Åtta
mil
väster
ut
ligger gränsskogen
mot
Närke,
och
Dalarö-udden
pekar
ut i
Östersjön
8 mil
bort
i
öster.
Denna
Södermanlands mittpunkt har säkerligen redan långtborta
i
heden
tid
fått namnet Björnlunda.
Första
gången
vi
möter namnet
i
skrift
är i en
förteckning över
Strängnäs'
stifts
församlingar
år
1314,
och då har
namnet
skrivits
'Biornlunda".
Olika
skrivare har senare skrivit namnet på
litet
olika
sätt,
men
det
förefaller,
som om
socknen, allt
ifrån
den
äldsta
tid vi kan
komma
åt i
gamla handlingar,
hetat
detsamma
som i
våra
dagar,vilket
kan
tolkas
rätt
och
slätt
som
'lunden
där det
finnsbjörn'.
Socknen
är i sin
största
längd
18 km och sin
största
bredd11 km. Hela landarealen är 9.750 ha, vilket vill säga, att om man
kunde
ordna socknen till
en
enda kvadratisk markruta,
skulle
vardera sidan
bli i det
närmaste
l mil
lång.
Sedan
år
1952
är
Björnlunda
sammanslaget med socknarna Dillnäs, Gryt och
Gåsinge
till
en
storkommun,
Daga,somlånat
sitt
namnavDaga
härad.
Till häradet
hör
också
Gnesta köping,
som
består
av de
gamla socknarna
Frustuna
och
Kattnäs.
 
Diagrammet visar sjöarnas höjder
Över
Östersjön och deras
avrinning
samt
plåt-
serna
för
vattenkvarnar
och
-sågar.
Berggrunden
Den
slätt
av urberg, som bildar grunden till södra Sverige,
brast
en
gång
r
mycket länge sedan sönder,
och
mellan mils-
långa
sprickor sjönk eller
steg partier
av
berggrunden.
Även
det
stycke
slätt,
som en gång skulle komma att kallas
Björnlunda,
brast sönder, och som minnen av dessa säkerligen våldsammajordbävningar, vilka
skakade
vårt
land,
står
t. ex. sådana
präktiga
branter
som de vid
Kleva,
vilka reser sig nära 50 m
över
sjön Båvens yta. Den berggrund, som nu bildar sjöns bot-ten,
har
således
vid den
stora
jordbävningskatastrofen sjunkit,
medan
Klevabergen
pressats
i
höjden.En annan mäktig jordbävningsspricka kan man
följa
från
sjön
Gällringen
i
socknens nordvästligaste hörn genom skogarna
och
söder om Norrby. Sedan fyller sjön Ålsken en lång
sträcka
av sprickan, men även sydväst om sjön
fortsätter
sprickdalen
med
upp till 40 m höga sidor och förlorar sig så småningom ned
mot
sjön Likstammen. Förutom dessa
stora
sprickor finnsmånga
smärre bristningar,
så att
socknen
ter sig
ganska kupe-rad och har flera bergshöjder, som går mer än 60 m över havs-ytan.Dehögsta avvägda punkterna
ligger
bergstoppari
socknens
sydöstligaste spets mellan Likstammen
och
Dalsjön,
«
över
allt
i
socknens bergiga
del
finns grunda sjöar
och
tjärnar, många halvtigenvuxna och goda
betesplatser
för älgen.
Foto Georg
Seton,
där 73 och 74 m över havet blivit registrerade. Socknens lägsta
områdeär
KyrksjÖns
och
Storsjöns ytor (9,7
m ö.
h.).
Någon
dominerande
huvudlinje
bland
jordbävningssprickorna
finns
inte.
De
flesta
sänkta
områdena
ligger
emellertid
i
sock-
nens
nordvästra
del
runt
Viby,
Tibble, Näs, Önnersta
och
Väla.Där
finns
jordbruksbygden, och den
står
i tydlig motsats mot
den
karga skogstrakten i
väster
och söder.
 
Branten
invid
Klcva,
som
bildar
Båvensstrand,
är ett av de
allra
bästa
exempleni
landskapet
hur
mäktig
en
förkastningsbrant
kan te
sig.
Foto
F 11.
Istiden
Det av
jordbävningssprickor
genomdragna landskapet
fick
emellertid
inte
stå
kvar
skarpkantigt
och
otillgängligt,
somdet
säkerligen
var
från början, utan naturens
krafter, som
stän-
digt
vill
riva ned, vad de själva byggt upp,
började
slita i bran-
terna
för att
jämna
ut
dem.
Sitt
bästa verktyg
fick
naturen,
kyla och
väldiga snömängder uppe
i
mellersta Skandinavienåstadkom,
att
hela Norden täcktes
av en
ismassa. Tidvis
var den
minst
ettjpar^
kilometer tjockochflöt långsamt,lik en
jättedeg
från
norr
mot
söder. Varje kvadratmeter
av
marken,
som
isengled fram över,
utsattes
för ett
tryck
på ett par
tusen ton,
ochr
detta
tryck varade
i
årtusenden,
allt
medan isen gled söderut,
kunde
inte ens berget hålla stånd, och så knaprades branternasönder.
Värst
slet isen
deras
norra
sida,
ty det var
därifrånisen
kom
glidande.
Det är
därför alla
hällar
i
socknen
är
slätast
sidan.
grusåsen
på Klubbudden
finns
en
praktfull
natttrbildning. I
åsens
sluttning
motsöder ligger ett väldigt röse av huvudstora
stenar, resultatet
av ett ovanligt
kraf-
tigt vattenflöde, som kunde
föra
dessa
tunga
stenar
ut
genom
isälvsporten.
Foto
Jan
Lindberg.
Istiderna
(man brukar
räkna
med
fyrajstycken)
tog
emellertidslut,
och
isen smälte undan söderifrån,
och
föFvid
pass
9.600
år
sedan stod isens sydkant över
Björnlunda.
Ingenting
syntesemellertid
av ens
dess
högsta
berg,
ty
landet hade
av den
oerhörda istyngden
pressats
ned
under havets yta,
så att det i
våra
trakter
g
ungefär
150 m
högre
än vad
Östersjöns
yta gör
nu.
Sakta
började emellertid havsbottnen höja sig,och denhöjer
of 00

Leave a Comment

You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...
You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...