2
Introduktion
Tänk er att ni har ett intresse som ni verkligen brinner för.Kanske har ni det och kanske har ni det inte, men jag för egendel har ett sådant. Det här dokumentet är exempelvis endelprodukt av detta intresse. Ponera vidare att ni anser er varaganska bra på det här som ni är intresserade av. Ni anser er varatillräckligt bra, för att ni skall kunna vara stolta över de framstegni lyckats göra. Trots allt har ni ändå lagt ner åtskilligt med tidoch energi på att kunna avancera inom ert område, så varje nylandvinning upplevs som balsam för själen så att säga, hurblygsam den än må vara. Ni kan rannsaka er själva med gottsamvete, och ni kan promenera rakryggade, för ni vet att ni ärkapabla människor. Detta är vad stolthet vill säga. Antag vidare att den större delen av allrespons ni får på dessa landvinningar är, inte bara kritisk, men även okunnig och iblandrent utav elak. Ja
–
att somliga på grund av ert intresse till och med gör det till sin sak, attförpesta era liv med personangrepp som kulminerar i ett och annat mordhot! De flestahar säkert (hoppas jag) svårt att ens
föreställa
sig en sådan otacksam tillvaro, men det ärfaktiskt en del av min egen som jag har beskrivit. Ändå handlar inte mitt intresse omsådant som att mörda folk eller misshandla djur. Det intresse jag har och för vilket jagbrinner
–
och som det här dokumentet alltså är en delprodukt utav
–
är
filosofi
. Men jag menar inte attverkligheten är en illusion. Jag menar inte att kunskap är omöjlig. Jag menar inte att det är omoraliskt attvärna om det man tycker om, bara därför att man tycker om det. Tvärtom: jag menar att verklighetenexisterar, att kunskap är möjlig och att det är fullt moraliskt att värna om det man tycker om här i livet. På sidaupp och sida ner har jag också försvarat människans frihet att få värna om dessa saker. Ändå är det
mig
manägnar företrädesvis pejorativ respons, som om jag genom min blotta existens utgjorde ett implicit hot mot
mina läsare. ”Jag är dynamit” slog Nietzsche en gång fast. Jag betraktar nu inte mig själv som dynamit, men
det verkar som att många av mina läsare gör det. Det kanske får mig att låta arrogant, men ni vet ju vad somhä
nde med Prometheus när han skänkte människan gudarnas eld…
Jag drog igång min blogg i början av februari det här året. Vid tillfället visste jag inte riktigt vad jag skulle skrivapå den. De grundläggande verktygen var mina resonemang och en ivrig skrivlust, men hur man sedananvänder verktygen bäst är en klurig fråga. Andra bloggare brukar skriva kortare notiser, eller något längretexter som knyter an till en aktuell nyhet. Jag ville inte hoppa på det tåget, dels för att det redan åker såmånga sådana, men också för att det inte är mitt intresse ur skrivarsynpunkt. Istället började jag skrivaresonemang om tusen ord eller så, på de områden som var angelägna för mig vid tillfället. Kan ett sådantbloggande vara intressant även för eventuella läsare? Jag fick medge att en läsarskara för en sådan bloggförmodligen skulle bli ganska sparsam, men å andra sidan var det inte för den eventuella läsarskarans skullsom jag ville skriva. På ämnen som filosofi och politik ville jag ventilera mig, vare sig någon läste det eller ej,därför att jag tyckte om att göra det. Dessutom hjälper skrivandet mig att ordna upp tankarna såväl som attuttrycka mig bättre. En vaksam läsare märker förmodligen att de sista texterna i det här dokumentet ärmycket mer välskrivna än de första. De sista är också generellt sett längre än de första, därför att aktivtskrivande gör att man skriver mer tidseffektivt, och mer målmedvetet. Under oktober månad flyttade jag överbloggen till egen domän, vilket i sig var ett omständigt arbete. Det gjorde emellertid typografin och detgrafiska intrycket bättre, samtidigt som jag också fick bättre kontroll över bloggen som helhet. Hur mångabesökare har jag fått under dessa elva månader som passerat? Det kan jag tyvärr omöjligen svara på, men vad jag
kan
säga är detta: mellan tummen och pekfingret har min blogg genererat sammantaget runt 51 500sidvisningar. Totalt sett har skrivits strax över 430 inlägg, men i det här dokumentet presenteras bara de enligtmig själv bästa inläggen. Jag har alltså under årets gång skrivit
ännu mer
än det man kan läsa här, så enlatmask skulle man förhoppningsvis inte kunna kalla mig med gott samvete. Den här sammanställningen avbloggåret 2007 består ändå av 218 sidor om runt 183 000
antal ord. Att jag har lagt ner ӌtskil
ligt med tid och
energi” kan man väl knappast finna några rimliga skäl att tvivla på.
Ifall jag försvarar människans fria vilja blir jag stämplad som ”ovetenskaplig” eller till och med ”dogmatisk”.
Ifall jag kritiserar Humes lag, enligt vilken moral inte kan härledas ur fakta, låter inte invektiven vänta på sig.
Leave a Comment