• Embed Doc
  • Copy Link
  • Readcast
  • Collections
  • 1
    CommentGo Back
Download
 
Det g
å
r bra
av Olle Nilsson, Mars 19941.Det vaknade sakta, str
ä
ckte p
å
sig och satt stilla medan natten
ö
vergick tillbegynnande gryning. N
ä
r ljuset r
ä
ckte f 
ö
r att strandlinjen mellansalt
ä
ngen och havet skulle kunna urskiljas reste det sig, s
å
g sig nogaomkring b
å
de ut
ö
ver havet och bort mot martallarna p
å
bergssluttningenoch tog sig sedan genom ljungen fram till den gamla gr
ä
s
ö
vervuxnak 
ö
rv
ä
gen.Efter att f 
ö
rst, som det verkade, ha letat efter n
å
gon sorts sp
å
r p
å
v
ä
gengick det synbarligen utan br
å
dska men m
å
lmedvetet i sydsydv
ä
stligriktning l
ä
ngs v
ä
gen som slingrade sig upp mellan bergknallarna ut mothalv
ö
n med den bruna sommarstugan. Framme vid huset stannade det ochtittade l
ä
nge, f 
ö
rst ut
ö
ver havet och sedan upp mot en stj
ä
rna som
ä
nnuglimmade
ö
ver skogsbrynet i nordost.Sedan gick det mjukt fram mot d
ö
rren, stannade upp och gled som enr
ö
kslinga in genom d
ö
rrspringan. Inne samlade det ihop sig till sintidigare skepnad, gick genom k 
ö
ket in till de vuxnas sovrum. Mammansnarkade l
ä
tt och pappan hade virat in sig i t
ä
cket. Det stannade en stundvid s
ä
ngens fot
ä
nda och gick sedan in i barnets rum. Den lilla flickan l
å
gp
å
sidan tv
ä
rs
ö
ver kudden.N
ä
r det hade f 
ö
rs
ä
krat sig om att barnet sov tillr
ä
ckligt djupt l
ö
ste det uppsig och sj
ö
nk in genom den halv
ö
ppna munnen samtidigt som de f 
ö
rstasolstr
å
larna letade sig in genom f 
ö
nstret och spelade p
å
den brokigatapeten.Lite senare samma morgon satt en poliskommissarie i centralorten n
å
gramil d
ä
rifr
å
n med ett anonymt brev framf 
ö
r sig d
ä
r n
å
gon p
å
stod att enflyktingfamilj som l
ä
nge varit efterlyst f 
ö
r att kunna f 
ö
rpassas ur landetuppeh
ö
ll sig i en stuga ute vid kusten i deras distrikt.- Stugan tillh
ö
r en milj
ö
aktivist som blev b
ö
tf 
ä
lld efter demonstrationernai v
å
ras s
å
det verkar inte osannolikt, sade han till sin medarbetare somkommit in med brevet. De best
ä
mde sig f 
ö
r att sl
å
till snabbt och eftern
å
gon timma var kommissarien och tv
å
poliser tillsammans med en tolk och en socialtj
ä
nsteman p
å
v
ä
g mot stugan i tv
å
bilar. De stannade,ungef 
ä
r d
ä
r Det hade unders
ö
kt v
ä
gen, s
å
att de tv
å
poliserna skulle
1
 
hinna ta sig runt stugan utan att bli sedda f 
ö
r att sp
ä
rra den eventuellaflyktv
ä
gen s
ö
derut.Flickan var nere vid stranden och letade efter krabbor i det nu i b
ö
rjan avseptember
ä
nnu n
ä
stan sommarvarma vattnet n
ä
r kommissarientillsammans med tolken och socialtj
ä
nstemannen med en obehagligblandning av nervositet och olust n
ä
rmade sig stugan.Han skulle just till att knacka d
å
han med en hastig blick p
å
de tv
å
andra
ä
ndrade sig och f 
ö
rsiktigt k 
ä
nde p
å
d
ö
rrhandtaget. B
å
de mannen ochkvinnan i den efterlysta familjen hade p
å
st
å
tt sig varit f 
ö
rf 
ö
ljda avregimen i sitt hemland och kunde mycket v
ä
l vara n
å
got slags terroristeroch det skadade inte att vara f 
ö
rsiktig.D
ö
rren var ol
å
st och socialtj
ä
nstemannen som m
ö
tt s
å
m
å
nga apatiska ochuppgivna flyktingar att hon inte reflekterade
ö
ver att just dessa kunde varafarliga gick med myndiga steg in i k 
ö
ket varifr
å
n obest
ä
mda ljud hadeh
ö
rts. Kvinnan och mannen satt vid bordet och reste sig totalt
ö
verraskaden
ä
r de tv
å
fr
ä
mmande kvinnorna tillsammans med den uniformeradepoliskommissarien klev in.- Fr
å
ga efter flickan! sade socialtj
ä
nstemannen till tolken utan att bedenna f 
ö
rklara deras
ä
rende.- Vad vill ni henne? fr
å
gade mamman genast p
å
svenska.- Jag h
ä
mtar henne, sade pappan och sprang ner mot stranden utan attn
å
gon f 
ö
rs
ö
kte ingripa. Han kom tillbaka med flickan vid handensamtidigt som de tv
å
poliserna d
ö
k upp bakom husknuten.- S
ä
g att de
ä
r starkt misst
ä
nkta f 
ö
r att uppeh
å
lla sig illegalt i landet ochatt de genast m
å
ste f 
ö
lja med till stationen f 
ö
r identifiering och att desedan kommer att omedelbart f 
ö
rpassas ur landet och att de inte beh
ö
vervara r
ä
dda s
å
l
ä
nge de g
ö
r exakt som vi s
ä
ger, sade kommissarien.- Nu f 
ö
ljer ni med till bilarna, era tillh
ö
righeter, om ni har n
å
gra, h
ä
mtarvi senare, fortsatte han och t
ä
nkte att det vore bra om de kunde s
ä
krabevis p
å
att stug
ä
garen var inblandad. F
ö
r
ä
ldrarna som i
ö
ver tv
å
 
å
rfruktat vad som nu h
ä
nde gick bleka och tysta omgivna av poliserna medflickan mellan sig i var sin hand nerf 
ö
r v
ä
gen mot en av bilarna som stodparkerad en bit bortanf 
ö
r den n
ä
rmaste bergknallen.- Ni f 
å
r ta hand om flickan och de h
ä
r tv
å
kommer med oss sadekommissarien till socialtj
ä
nstemannen och tolken och de tv
å
poliserna togf 
ö
r
ä
ldrarna i armarna och ledde dem mot bilen.
2
 
N
ä
r flickan s
å
g sina f 
ö
r
ä
ldrar ledas bort samtidigt som den fr
ä
mmandekvinnan h
ö
ll fast henne greps hon av panik och b
ö
rjade skria. Pappan somvisste att hans dotter tidigare sett vuxna sl
ä
ktingar ledas bort av polisenf 
ö
r att aldrig
å
terv
ä
nda slet sig l
ö
s f 
ö
r att lugna henne.M
å
tte han lyckas t
ä
nkte Det som djupt inne i flickans medvetande k 
ä
ndeatt flickans k 
ä
nslostorm var p
å
v
ä
g att bryta igenom sp
ä
rrarna mellanderas b
å
da identiteter. I n
ä
sta
ö
gonblick kastade sig de tv
å
poliserna
ö
verpappan som slant och ramlade med b
å
da m
ä
nnen
ö
ver sig och slog n
ä
san iblod mot n
å
gon sten eller gren p
å
marken. Flickans upplevelse att se sinpappa, j
ä
mte mamman hennes enda trygga punkt i livet, f 
ö
rnedras ochmisshandlas s
ä
nde v
å
gor av primitiv f 
ö
rtvivlan och hat genom henneshj
ä
rna. P
å
n
å
gra sekunder var alla barri
ä
rerna till Det utpl
å
nade och hontog, utan att veta hur, men med exakt precision n
ö
dv
ä
rnskrafterna i bruk.B
å
da poliserna f 
ö
rvandlades explosionsartat till
ö
vert
ä
nda facklor somslungades flera meter bort. Bilen sattes ocks
å
i v
å
ldsam brand. De andrasinstinktiva reaktion att skydda sig fr
å
n den intensiva hettan mildrade ellerkanske f 
ö
rdr
ö
 jde den psykiska reaktionen p
å
det ofattbara och f 
ö
rf 
ä
randesom de bevittnade.Pappan som inte sett vad som egentligen h
ä
nt och som uppenbarligen vart
ä
mligen oskadd var den f 
ö
rste att reagera rationellt. Han drog undanflickan och mamman fr
å
n elden samtidigt som patronerna i polisernaspistolmagasin brann av med ett ljud som liknadeautomatvapenbeskjutning p
å
n
ä
ra h
å
ll.Han fick sedan hj
ä
lp av tolken att dra undan socialtj
ä
nstemannen somverkade fullst
ä
ndigt paralyserad. Kommissarien l
å
g hopkrupen p
å
markenoch st
ö
nade svagt men n
å
gra yttre skador syntes inte. Innan de hadehunnit dra undan honom slocknade flammorna n
ä
stan lika hastigt som det
ä
nts. Allt vad som
å
terstod var ett par gl
ö
dande askh
ö
gar och ett urbr
ä
ntpl
å
tskal efter bilen.N
ä
stan genast hade Det
å
tervunnit en viss kontroll
ö
ver sitt eget ochflickans medvetande och f 
ö
rs
ö
kte mildra de v
ä
rsta konsekvenserna av vadsom h
ä
nt. De b
å
da synbarligen kremerade polism
ä
nnen vaknade oskaddamen spritt nakna upp i den andra bilen som stod g
ö
md n
å
gra hundra meterbort och socialtj
ä
nstemannens chocktillst
å
nd h
ä
vdes sakta.Tyv
ä
rr blev hennes f 
ö
rsta sammanh
ä
ngande reaktion att bedyra sin egenoskuld i samband med beslutet att f 
ö
rpassa flyktingarna, att f 
ö
rs
ö
ka
3
of 00

Leave a Comment

You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...
12 / 10 / 2010This doucment made it onto the Rising List!
You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...