Bäring sömn
... Vi begav oss av mot ”Lilla björn” i Attalalls rymdskepp … en urgröpt och tämjdrymdko … ”det har sina fördelar med en levande farkost”, brukar han säga, men jagvänjer mig aldrig vid lukten … att befinna sig i magen på ett kreatur, fyrmagad, dessutomhar sina nackdelar … lukten sitter liksom kvar i flera månader efteråt … ”Usch, var hardu varit?” ”I en interstellär kompost eller?”, brukar man få höra när man kommer hemigen … Men färden är mjuk och behaglig … rymdkor kan verkligen ta sig framfriktionsfritt och ingen strålning tränger igenom deras organiska hölje heller … jag brukarmest ligga i våmmen och titta på TV … det är faktiskt otroligt vad mycket bra programman kan ratta in där ute … gamla favoriter som gick för tjugo, trettio år sedan kan manlätt snappa upp … det är som favorit i repris … Målet med trippen var att kryssa denantioxiderande rymddraken … Den är jävligt sälsynt och finns bara omkring några fåstjärnor i Lilla björn … Jag hade utrustat mig med antigravitationsspinnkikare ochultraljudsspårare av den ryska modellen … dessutom hade jag supersträngpatroner, mendet vågade jag inte berätta för Attalall, då hade han gått i taket … Hansantidepressionsradar låg och svepte utmed rymdhorisonten med tysta ”Blipp” … ”Blipp”… ”Blipp” … han var på helspänn … när som helst kunde en rymddrake dyka upp påskärmen och då var det bara gasen i botten … och i det här fallet är det verkligen ”gasen”i botten … när rymdkor går upp i hyperrymdfart idisslar dom värre än vanligt för att fåenergi och den förbannade metangasen ligger som en smog i hela kobuken … det ärgasmask på som gäller … När larmet går ropar en Musse Piggröst ut koordinaterna …”två grader ut och in, femton distans tillbaka i tiden” ... autopiloten som mer liknar enrostig gammal brödrost fick ett psykbryt när den försökte räkna ut vart den skulle såAttalall slog om till manuell genom att smeka en förväxt böld på instrumentpanelen ...angav koordinaterna och vrålade som en brunstig gospelsångerska ... ”Håll i dig William,nu bär det av! ... målet låst i nordvästra kvadrupeln ... drömlik kurs ... bäringsööööömmmmnnnnnn ...… den interstellära ornitologiföreningen utlyser varje år en tävling för de mest extremafågelskådarna som går ut på att se flest arter på ett ljusår … det är ett stressigt race ochnågot av det mest prestigefyllda man kan göra så här på randen till total, universellkollaps ... priset är hundra mjölkdollar (kommer från engelskans vintergatsdollar =milkywaydollar, förkortat milkdollar, förf. anm.) och en bit land i valfri singularitet ... fördet kan man leva lycklig i alla sina dar och köpa tillräckligt med slavar för att slippa lyftaett finger till i hela sitt liv ... vilket resulterat i att det finns ett överflöd av snuskigt rikaoch feta ornitologer som lever likt Jupiters kejsare och tillbeds som gudar ...... Vi svepte in i systemet med en svans av gårdagens avtändning och dålig andedräkt ... jag slängde fram kaffetermosen och hällde upp en varsin mugg koncentrerad adrenalinför att vi skulle vakna till liv med våra sinnen på högsta beredskap ... (två saker ärlivsviktiga när man är på exkursion: kikare och termos ... allt annat kan man glömma meninte de ... då är man såld) ... Attalalls ansikte var förvridet av upphetsning ... för honomvar det första gången ... Jag hade sett rymddrakar förut ... när jag bodde på gruvasteroidenklxbar (går inte riktigt att återge i fonetisk skrift) var det bara att lyfta på huvudet så sågman dom ligga där högt uppe på natthimlen och sväva på solvindarna ...… Nu var det dags igen … flyttsäsong för rymddrakarna … atomvinter efter ensupernova … så rymddrakarna drar vidare … flyttar söderut (beroende på var man
Leave a Comment