Welcome to Scribd, the world's digital library. Read, publish, and share books and documents. See more
Download
Standard view
Full view
of .
Save to My Library
Look up keyword
Like this
9Activity
P. 1
Sagan om Katinka - nollte upplagan

Sagan om Katinka - nollte upplagan

Ratings: (0)|Views: 17 |Likes:
En karolinerofficer blir kär i den ryske kommendantens dotter och tvärtom: kommer det att sluta lyckligt? En tribut till den urgamla sagotraditionen.
En karolinerofficer blir kär i den ryske kommendantens dotter och tvärtom: kommer det att sluta lyckligt? En tribut till den urgamla sagotraditionen.

More info:

Published by: Sandra Elena Dermark Bufi on Jan 27, 2013
Copyright:Traditional Copyright: All rights reserved

Availability:

Read on Scribd mobile: iPhone, iPad and Android.
download as PDF, TXT or read online from Scribd
See more
See less

06/07/2013

pdf

text

original

 
SAGAN OM KATINKA
 AV SANDRA DERMARK 
Tillägnad HC Andersen, Gianni Rodari och William Shakespeare. För alla sagor.
 Vid 1700-talets början fanns det, vid tsar Peter den stores hov, en livgardist och en hovdamsom var gifta och hade en liten dotter på tre-fyra år. Denna hette Ekaterina, men hon kalladeslilla Katja eller Katinka.Tyvärr ingriper alltid ödet i sådana fridfulla kretsar: en kväll råkade hennes far förolämpa enannan officer. Denne utmanade honom på duell och tog, dagen därpå, hans liv.Det dröjde en tre dagar innan änkan gifte om sig med sin makes bane. Och därefter flyttade mor och dotter med honom till hans nya förläggning: ett fångläger mitt ute på slätten.Lägret var ett enkelt träfort där befälets, manskapets och fångarnas kretsar var väldigt avskilda.Här växte Katinka upp: hon var så ung när hon flyttade, att hon hade inga minnen av varken sinfar eller hovlivet, och blev snart van vid rutinerna son härskade inom trästaketet.Med åren växte hon från flickebarn till ungmö, och hennes styvfar blev fortets kommendant.Det rådde trätor om henne bland garnisonens officerare om hennes hand: hon hade de typisktslaviska skönhetsdragen. Men hon vägrade att gifta sig med en av dem, trots att hon var giftasvuxen. Istället fördrev hon tiden med att sy uniformer, snida träfigurer till garnisonenshustrur och barn, och annat pyssel. En vårdag gjorde hon en liten kägelformad björkdocka,sedan en mindre som passade i dess inre, och en större som den första dockan kunde passa i.Den stora och den medelstora dockan gjorde hon ihåliga.När Katinka var färdig, skar hon sig av misstag i vänster hand med täljkniven. En stråle blod föllpå den minsta dockan, och då fick hon en dagdröm: en ung krigare med hy ljus som björkträoch röd som blod, ljusblont hår som solen och ögon som blåklockor, varken blå eller violettamen en likartad nyans.Bland fångarna fann hon, senare fram på eftermiddagen, den hon sökte. Den sirlige hadesamma ljusa hårfärg, samma ärliga blålila ögon, samma höga och skära kinder som hon. Detrörde sig om en nittonårig löjtnant som tagits till fånga efter slaget vid Poltava.När de fick se varandra rodnade båda, och de fick varsin klump i halsen: kärleken verkade varaömsesidig, och de verkade lika blyga. De var verkligen tvillingsjälar.-Vad heter du?-Ekat... Katja...-Gustav... Gustav Adolf von und zu...Han hade uppkallats efter den krigshjälte som hans föräldrafäder hade tjänat och innerligt sörjtvid Lützen. Och han höll sig alltid kylig, hur än ryssarna behandlade honom. Men åsynen avKatinka hade fått honom att vackla. Likaså växte i Katinkas bröst känslorna som Gustav hadeväckt. De var trots allt inga barn längre, utan unga vuxna.De fick inte råkas, men ändå uppfann de ett hemligt bildspråk som bara de två kunde förstå.Vad hjälpte kommendantens dotter när hon blev kär i en fientlig officer utan frihet, och tvärtom?Till slut, senare fram på våren, avslöjades deras hemliga möten. Nu kunde kommendanten sättaGustav på svårare och farligare prov.Det första var att fånga en flock med vildhästar som ingen rysk officer hade lyckats med atttukta. Den natten gick Katinka och hennes mor Evgenia i hemlighet ner till fångarnas barack
 
och gav honom råd för att lyckas med uppdraget. Med sig hade den ena en madonnabild, denandra en piska.“Du ska leda hästarna med bilden i vänster hand och piskan i den högra.Med den här utstyrseln gav sig svensken ut ur fortet nästa morgon. Och han återvände frånslätten i skymningen följd av de sju tämjda vildhästarna.På sitt kontor slet kommendanten, blek av vrede, några lockar från sin allongeperuk. Han måstehitta på ett nytt självmordsuppdrag åt den oönskade friaren.Dagen därpå fick Gustav, efter att ha genomgått ett ondsint gatlopp, ärendet:“Gå till Mormor Jaga i Järnskogen och be henne om sitt elddon. Säg att jag vill ha det.”Järnskogen, söder om slätten, var svart och tät. I en peschka på fågelben i en glänta boddeMormor Jaga, den så i folksagorna omtalade kloka gumman.Ett annat klandestint möte med Evgenia och hennes ljuva dotter följde, och av dem ficklöjtnanten följande instruktioner:- För att ej gå vilse i Järnskogen, lämna ett spår av näverspån. När du har gått en fjärdedel avvägen, kommer du att få se en vitklädd ryttare på en vit häst. När du har gått två fjärdedelar,kommer du att få se en rödklädd ryttare på en röd häst. När du har gått tre fjärdedelar av vägen,kommer du att få se en svartklädd ryttare på en svart häst. Ser du inte en av de tre, så har dugått fel väg. Och när du kommer hem till häxan, kommer hon att fråga dig om vad du vill ha. För att få elddonet, svara: “Så mycket som en dödlig kan bära”.När han sprang genom skogen dagen därpå, träffade han först på den vite ryttaren, sedan påden röde, och då blev himlen röd, slutligen på den svarte, och då föll natten och han kundeskönja ljuset i gummans peschka.- Vad vill du ha av mig, främling?- Jag vill, madame, ha så mycket som en dödlig kan bära.Han fick elddonet och lite mer än det: de tre ryttarna var enligt Mormor Jaga hennes tre tjänare:Dagen, Skymningen och Natten. Och med elden från elddonet fann Gustav det näverspår somförde honom tillbaka till fånglägret.Så fortgick våren, tills midsommaren kom. Då fick Katinka nog, och hon berättade för sin mor vad hon nu hade för sig. Med sin käraste tänkte hon fly västerut, till dennes herresäte. Full avtårar och oro gav Evgenia henne madonnabilden för att skydda henne mot yttervärldens faror.Det var årets kortaste natt, och Katinka hade gjort ett knyte i ordning: ett halvdussin kakor,en fickflaska med vodka, madonnabilden och sin kniv. Hon lade sina tre dockor under täcket,klättrade ut ur kommendantshuset, smög sig i fångbaracken och ruskade Gustav Adolf. Hanvaknade, de viskade om flyktplaner och gick diskret in i stallet. Där fanns, bland hästarna, en vitoch en svart en, som såg rätt vilda ut.- Vi ska rida på dem här. Den vita märren heter 
Foudre
(Blixt) och den svarta heter 
Poudre
(Krut). Det sägs att bara renhjärtade människor kan rida på dem.Och de kunde inte bara rida, utan även hoppa över till andra sidan staketet, mot friheten,västerut. Varken flickan eller löjtnanten förväntade det, och de blev överraskade.Den morgonen, då kommendanten vaknade, gick han in i dotterns sovgemak. Han lyfte påtäcket och fann dockorna. Och då fick han en sådan chock att det gjorde ont i bröstet på honomoch han föll medvetslös, med skenande hjärta. När han kvicknade till sände han ut en avdelningför att hämta de förrymda unga tu.
 
Dessa flög fram genom slätten, ikapp med vinden, när kosackerna nalkades. Katinka blev räddoch hon bad till Vår Fru: “Gör honom till en insjö, och mig till en svan”.När avdelningen hann ikapp flyktingarna fick officer och meniga se en sjö med en kritvitsångsvan och två hästar som betade vid stranden. De red tillbaks till lägret.Nästa dag hann samma kompani ikapp dem. Med en bön kastade flickan sin kniv motkosackerna och klingan blev till en vägg av stål, som förföljarna slogs mot. Själva täljkniventervände till hennes högra hand, som om den vore förtrollad.Efter en fjorton dagars ridtur anlände de till Sankt Petersburg, där Katja sålde sin madonnabildför att få pengar till resan över Östersjön. Dagen därpå var de ombord på kravellen och kysstespå däck.När de landsteg i Kalmar fortsatte de inåt landet. Sensommaren lackade mot höst, ochkarolinens föräldrars herrgård nalkades mer för var dag. Men de skulle bli utsatta för densvåraste av prövningar.De två ryttarna följde landsvägen genom Värmlands blandskog. Kanske var det ödet som fickskogsrået att kisa fram mellan de gyllene, lummiga grenarna och se den vackre och blondekarolinen. Hon visste att ett väsen kan förälska sig i en människa, och att hon själv hade ormar och paddor i ryggen samt grönt hår och rävsvans, och hon ville ha honom levande, men förstmåste hon bli kvitt människoflickan, som såg bättre ut enligt honom.I förväg gick hon ner till prästgården och lurade den ena av prästens döttrar att följa med henneut och plocka bär. Hon låste senare in stackars Birgitta i ladan och antog hennes skepnad:rödhårig och fräknig, utan paddor eller ormar. Därifrån begav hon sig till en tjärn och kastadeen flugsvamp, guldris och ljung i vattnet, för att därefter läsa trosbekännelsen baklänges över tjärnen. Därefter återvände hon till prästgården och låtsades vara Birgitta.Katinka och hennes följeslagare anlände strax till den förtrollade tjärnen. De var utmattade, ochGustav Adolf var dessutom törstig och lätt yr. Eftersom likörhalten i fickflaskan hade sinat fickhan dricka av vattnet som han ej visste var spetsat. När den första klunken forsade nerför hansstrupe försvann alla varma känslor han hyste för sin fästmö.Detta yttrades som en plötslig smärta i bröstet, och Katinka, oroad, sprang över till hans sida.Han var en aning blek och det såg ut som om att han hade förskräckligt ont.- Gustav... Gustav Adolf... Hur mår du?- Inte så farligt som du kanske tror... men värför stirrar du på mig sådär konstigt?Med en kylig blick lämnade han henne och det svarta stoet vid tjärnen, och fortsatte därefter på
Foudre
mot herresätet.Där blev hans far greven och hans mor grevinnan von und zu Innstetten överraskade över återkomsten från slagfältet. Men den unge karolinen visade sig vara otroligt känslokall ochtystlåten. Kanske hade han förändrats under kriget? Det var troligt att så många våldsammaupplevelser hade format hans personlighet.Katinka hade, under tiden, kommit till en faluröd stuga, där en fattig soldatänka bodde medsina sju barn. Hon fick stanna hos dem och plockade ofta svamp och bär, den hösten, i derassällskap. Av den brytning hon talade svenska med fattade de att hon var utländska, troligasttyska.Ibland red en ung adelsman i blå vapenrock och gult kyller förbi. “Det är herrskapets endeson, nyss hemkommen från kriget. Hans återkomst lär strax firas.” Än visade Gustav Adolf samma iskyla mot henne. Hon förstod ej vad som hade fått honom att, när hon minst anade det,

Activity (9)

You've already reviewed this. Edit your review.
1 hundred reads
"I fought out my long probation in the continental wars, tasting sumptuously of hard knocks, privation, and adventure; but in my last battle I was taken captive, and during the seven years that have waxed and waned since then, a foreign dungeon hath harboured me. Through wit and courage I won to the free air at last, and fled hither straight; and am but just arrived, right poor in purse and raimen
Och vill ni veta mer om Gustav Adolfs föräldrar, deras föräldrar och dessas tjänst i fält hos hjältekungen som han blev uppkallad efter, läs Visan om vapenbröderna, en berättande dikt i lord Byrons anda.
Fängslande. Kort dock full av händelser. Slutar lyckligt. I Sökandes ärans bubbla kan ni läsa mer om Katinkas barn (Gustav III förekommer!), upplysningen, Gustav III och ättens vidare öden under 1700-talets senare hälft.
De tre delarna av trilogin, trots att de kan läsas i kronologisk ordning, är fristående.
Vill gärna föreslå ett snapsspel: en klunk för varje sagoallusion som förekommer. Vågar ni?
Den här sagan är dels allegorisk-självbiografisk (jag motsvarar såväl Katinka som Gustav Adolf). Snödrottningen har alltid räknats bland mina älsklingssagor.
I Lord Byrons Don Juan förekommer en rysk mätress vid namn Katinka. Hon är blåögd, vit och rödkindad, och drömmer ofta om vackra karlar. Låter det bekant?
Katinka is back! Folksagor med starka hjältinnor i titelrollen finns det gott om, och Katinka kan mäta sig med Greta och Gerda! Till den sagotraditionen hänvisar jag här.

You're Reading a Free Preview

Download
/*********** DO NOT ALTER ANYTHING BELOW THIS LINE ! ************/ var s_code=s.t();if(s_code)document.write(s_code)//-->