OCTAVE MIRBEAU Ar GUSTAF ULLMAN Mea ER an de fiesta samtida forfatiare ‘az Octave Mirbeau kinnare af och tolk for sin egen tid och dess barn, sekelskiftets svdrforsthdda Mida| mansklighet Domase, praster, soldater, mainnistor. nas ledare och strate Ullignas denna bok = inledes ett af hans yt terligast typiska arbeten, »Le jardin des Supplicess. Denna. vidstrickta tilldgnan rojer i sidan grad forfattarens egenart, att den med skil Kunde f% yailla hane shrift stillarskap i dess helhet Uigiagen ur den Zola'ska realisimens skole, har Mirbeau, liksom ocksd den store lromistaren, utvecklats till en sambillsgiss lare af temperament, @j til profession, och med _verkligherskonstens starkaste medel i sin sins Lypnets egendomlighe' emellertid furgat hans tanke sival som bans shld. Fingsform, har genomglddgat hans stil, si att’man varmes sisom af en impulsiv, per- sonlig bekiinnelse. Dirfér tjinar han med intriagande Klarhet och kraft en verblig iendens, om ocksa icke dppet proklamerad. Formigan att bkindande skarpt, som en sirdlkastare, Delysa dunkla hien af varon, det sillsam: obyzgliga, det oerhorda, si att ephvar, dtven ‘den, fOr hvilken all detta tir okandt, miste se och tro det — den frmdgan beror hos Mirbeau icke en- bart pa svaghet for stark konstndelig effekt, inte heller pi ren tendensdyrkan Det ir intresset for lidclsen och ken skapen om den som ger hans diktning d atta motiven, ger hans konst lyskraft och varde. Han ‘ar icke som Anstole France Sfverdlickande och kylig intellektualist, med- allt mer Detta se- reten kulurmitare, «j, sAsom Zol odeladt blef det, reformater. are niirmar han som gér honom till andlig kirurg ar hans sig ju met, OCTAVE MIRBEAU for var egen innerliga frindskap med all hud typiskt Kinslobit man har pi oarmaste hall, ser Mirbean gor undantag frlin den Daefor verkar han Bfverraskande Han man icke, regeln. ‘och upprérande, ilbjar det vi icke Snska se cller ro yana att se, fast det bor vig om vig med os, Men han fangslar oss, ty han ar saker pa sin sak. Maa twiflar e} pa hans hemmasiaddket i hans bickers underliga varld af svaga eller brutala miin och kvinnor, af hjalplést veka eller perverst hiinsynsiosa varelser, af pris: ler, kolotter och smiborgare, Dagern blir blott stundom pinsamt stark355 Figureraa sth fam fOr oss sktmmande som febersyner. Den i hans dramatiska arheten ytterst verkningsfulla Ofverdriften an inom berittelsen bli hetsande och vicka offivilig leds, Det ar en naturlig fterverkan af cn blindande Askidning. Det ar hirvidlag med Mirbeau som 1. ex med Gorki, att man kan f0r att freda sig mot de smartsamt intensiva intrycken fore: stitia sig att icke fOmya eller fordjupa be- antskapen, — Férfattaren blir dock den starkare. Han tar ens sinne helt, som nar den onde fitt ett finger och sedan oundvik- Hig hela syndaren. Denna makt mite bero pa den skon st obeslijade och Arliga skildringsart, Mirbeas si enasende ojirft oder. Uten att spela statistiker, amatdrfilosof eller po- litiker, fvertygar Mirbeau genom pataglig- hhet i framstiliningen inom de mest skilda ‘omrdden, Han ar en konstnir som aldrig upphr att vara minniska och son af sin tid Det allmaana, hans nations stora ro- rele och brannande frigor, deta intres serar_honom, men ej for dess egen skull, iutan som grind och fOrtlaring for det ti falliga, som individens dde och liftuit Darfor har han mycket att siga oss, som verkligen angir_oss — om virt lidandes och var Iyckus witor, om skotesynder och dolda Onskningar, om lifvels rig i fred och ej _minst_ om kriget sill. barbariets seglifvade spoke, sidant det ter sig for nu- tidens kulturfoll, — ‘Mirbeau borjade sin bana som journalist ‘och lritiker, och som sidan fortfar han att verka, Hans inkigg i konst- och tea- teririgor vickte en uppmiirksamhet, som tog sig uttryck i genmalen, Talingen att chockera lig honom i blodet och har al: drig_afversifvit honom, Hans senare, skenlitterira rfattarskap ‘omfattar en del emacre prosaskisser, roma: nner och drimatik. Ehumu han i dessa yerk fcke egentligen framtradde som angripare af det. bestiende, satte redan hens forsee beroméa bok, »Le Calvaires, franska sinnen i lig rérelse och gjorde, e) minst genom den pitvungna prigeln af anklagelseskrift, stor framging. Det var patvotismen, sir skildt den militira, som kande sig tniffad GUSTAF ULLMAN och ansig. sig krivkt, “Bokens Deritese fm en fransk ynglings utveckling til man genom fonvilldser och lidanden, rymde ett lepite, dir fransktyska krigets sista skele ppriias. Hien — tga haltelik fee Ofrigt lider hie mindre af ogna tin af and ras lval, af folkets uimbéranden, strapat Set och hopploss. sppottrande under oda- Jigt tefl. "Det elas tryckande och. vd rFga_meningsloshet och hans veka, rened: fade kanwlige sym hep ar dot frliga be pitlets summa. Nir yoglingen val tr ur Senna strid, ligger den cocked bakom det foljande, hans golgatagng genom helt andra sirider, kirleksslafveriets och srartsjukans, fram. till hans. maktlOw men oppriktiga stall ir arhotets atrangn och valgo- ands giadon: Emellertid. grep den infitade rigsbil den genom sin’ milande kraft och vackte fen storm at gensazor och beskyilningar. Fnvilka forfattaren vrdigh hemo i fretalet fil de nysre spplagorea af boken. Under ostastatska Krigets dagar gick ge- ‘nom varldspressen en helt Kort, men jst ge- som sin koncentrerade detalstyrka skakaniie Shidring af et nyse wfvergifvet slegtalt OseAsien. Indignationensande flammade ir i silva atergifvandet af verkligheten, SKitdringen var al sTie Cabyane'a> fora re, — Det politika, nationelia, ofverbutvud det allmtinna, stir dock ej hos Mirbeau Skymmande i fOrgrunden, Det ar med BFrerallt, men som lnfen, hvari man lelver, ‘och skinker allt vasentlga deag sil at. Prighindet af de lefvarde typema, — Si fren jo1/Abbe Jess, historien om den i alla affeenden aftkrickande pris ten, beilken ‘pa grand af kyrians, feral ‘och sin naturs Sienharda sjlviskhet blir Ail et gine) Br sin omgifoing och fr sina niirmaste stir som en nderbar och ryslig ata, — Den Klerikala Irigan spear hie in isd godt som hare kapitel, — [An djipare Ar det katobka prasteildets tetydele,ieynnorhet forungdomens if, att och fambilleni det morkaste och biteaste at fla Mirbeaus arbeten, gomeromanen »Se- bastien Roch». En smiborgares son skic- Jas for en nyck af faders fifanga tl en je Snitskola, fred fir riks och fOrmama pojker. Forfod af desta kamratersfrakt och grym- het fioner Schastien ompider en trogen vin en annan ofrilse elev.OCTAVE nen af Idrarna, en pest med per- versa béjelser, begagnar gossens situation tll att forfGra’ honom, och gor horom se- dan oskadlig genom att bestvila honom' ach hans. fortrogne for gemersam osedlighet. Rilda relegeras rin ioritiaingen och tlt fas linge darefter i kriget sisom_soldater Sebastien, fOr alld mitskt och Druten af den vidriga ungdomsuppleivelsen, utsiiter sig halft i stepp likndjdhet fOr faran, blir skjue ten under en refritt. Vannen, ‘en enkel, ‘robjirtad man, som oatbrutet sviirmar fOr nagot oklart mil, for den stora saken>, har bort hans lik pi sin sygg. Det ar historiens slut — Man frigar sig, om icke denna bok Kunnat ha nigon del i kongregationssko- Jomas fall, Till fSlojandet af ett sambils ‘ondt har den i hvarje fall bidragit. — Karletens, det sevnella lifvets doldaste och disfor mest missérstidda féreteeler Ya i Mirbeau fuonit en yaken och oraid inktagare -mowsats till gingna tiders skygga Gr- tigande och efteriiina glimska af dessa ting, vander ban sin blindlykta ritt mot Medusaansiktet — Det ir omdjfigt att rena och for Vinda ett sir, som man inte ser. Mirbeau har insett detta, och hur allvarligt han fattat in diktkonsts uppgiftcch forplikelser gent- emot det sjuka och fOrvinda, framgar ej blott af en sidan tilkignan som den i or- jum af denna uppstts oranimnds, Det ro- jes i betoningen af lastens, d. v. s. sjk- domens kviljande och fUrgitande sviter, af den underiryekta och dirfr abnormt lft aktige lidelsens. martyrium., Hans skildringar kunna i sin steerig. het mirma sig det grisliga, sisom i hela Le Jardin des Supplices, eller det gro- teskt lustiga, som i sLe Journal d une femme de chambre>. I bids ar bufvudpersonen en kviana. Clara, en ung dam af kosmopotitisk bord och bildning, a hjilsinnan i sLe Jar- gin des Supplicese, Drifven och. tird af en slags grvmhetens Kirlekssjuka hesdker on, i sillskap med en af staten skyddad bedragare, Kinas afititsplaser. Fingelse- bellor och tortyrkamrar ligga dir midt i to- Fiske Tustgledar, hnilkes vidonderligtIysen- €e och doftande blommor och tid godas af minniskors Kitt och blod. Endest ir Jan Clara ilska, endast hate kan hon njuta MIRBEAU 337 — och. har forbrinner hennes ungdom, det tr slutmilet for hennes.kirleksjakt. — I >En kammarjungtres dagbok> — ett ‘mindre exotiskt, men fr Mirbeau lke fuk bart motiv — ‘tecknis frin den unga, offi villigt depraverade fickans synpunkt hen nes méten och upplefvelser mei skilda herrskep>, hertar och damer i brokigt arr; mot dess fond famtrider hennes egen frankt virldserfarna och dock bot ligt kvinnligs person med klara linjer, och i gripande tall och trdstlds helysning. Efer att med nfgorlunda okrankt jit ta ha dlskats af ett tjog mer och mindre Desvarligaomaniaquess, slutar hon med att bindas vid en kamrat, en glrdsdring, som mérdat ett flickebarn’och stulit sig tll grundpliten for en krogeriroreise. Denne hhedersman fr eljest Dreyfushatare, och pa sin vige har hen tidningarnas porteatt af sgeneraler och jesuitfider. Kammarflickan besegras af des dunila qusning, hans bra- tala manlighet wi6fvar pd henne, Hon st ger sj, att hon ar tan kraft mot hans vilit —hennes egen ar sf att siga for- Dmiad af de minga, for hwitka hon offrat sig — hon ar lyekiig i @medringen att vara hans och Kinner sig i stind att gdra, hhvad han vill, g&, hvart han befiller, — Anda till Drettet. — Det air ju egentligen lidelsen sf som air hofvudperson i dessa berittelser. Den nna mak, som foréder, blir segraren, dar- fr att ingen god makt velat vara til handa for ait sluta de unga och vilsna varelserna i sit beskyod. Ofverhufiud taget fGriilja Mirkeaus se- hare romaner, t. ex. rLes vingt et un jours aun Neurastheniques, det moderna lifvets bistraste sagor, om hvart deta lif fOr oss hin, direst vi ej tro det vaxna, Remilda ok ir en det inre elindets reseskildring, fen historia om wslitna nerver och afskyvar- da nutidéa tifventyr, Sisom dramatiker har Mirbeau framtriidt i sorgespele: Tee manvaie Bergerss, den tragiska Komedien >Les Affaires sont les Affaires», samt ett antal satiriska och se- deskildrande mindre stycken, »Farces et moralites>. Hans starka och nya ltterara personlig- hhet visar sig har lyckligt inriktad fer det sceniska,