• Embed Doc
  • Copy Link
  • Readcast
  • Collections
  • CommentGo Back
Download
 
Koreansk populärkultur medSchulman – Novell från en kvällskurs
 
(1) Koreansk populärkultur med Schulman
Tekniken strular. Den måste fungera för att professorn ska kunna spela upp sitt material.Högtalare och projektor får inte strula sekunder innan första föreläsningen, men det gördet. Professorn ber oss om hjälp. Flera stycken blir indragna. De står i en cirkel runt dentekniska apparaturen, som vägarbetare runt en asfaltsgrop. Det pekas och divideras.Jag blickar runt i lokalen och på de övriga deltagarna. Alla är väldigt spända över vadsom ska hända. En mörkhårig kille med hackig självklippt lugg är oerhört lik AlexSchulman. Den här killens axellånga nackhår håller isär de båda. Mina tankar vandrar.Kanske är det den riktige Schulman som har skrivkramp och behöver nytt stoff till sinaupptåg. Ut beger han sig med löshår i tjeckisk stil iförd en t-shirt som någon gång i tidenvar vit. Det är en desperat jakt, men han har krönikor att skriva och hemsidor attuppdatera. Han skyr inga medel. Karriären måste säkras.Professorn drar igång. Tekniken vilar så länge. Jag vet inte. Det mumlas en stund om detpraktiska. Registrering, närvaro, kursupplägg. Det vanliga köret.Professorn inleder sin föreläsning med att förklara grundläggande begrepp. Hansengelska haltar, han stapplar fram, pauserar, söker efter ord och vinglar osäkert vidare.Det är svårt att se en röd tråd i hans ordflöde, men jag anstränger öronen och kämpar på.Något går väl in. Han kämpar med engelskan, vi med att tolka hans ordval och uttal. Vikämpar, han kämpar, ja alla kämpar. Det är en fin inledning på kursen.Schulman skriver så det ryker. Emellanåt tittar han upp och nickar instämmande åtprofessorn, ovetande om att jag är honom på spåren.När jag vänder huvudet mot professorn är han i full gång med att teckna och förklarakoreanska tecken. Han ritar ett par krumelurer på tavlan och har ett och annat att berättaom varje. Det pågår en stund, sen vidare till nästa del.Shamaner är ett gammalt koreanskt folkslag som gillar hösten. En fin och färgglad årstid,tycker de. Hösten är bra för festivaler och dans. På hösten kan man se fullmånen och detfirar shamanerna - med alkohol. Shamaner dricker nämligen mycket vin underfestivaltider. Ibland dricker de på vintern också.Teknikproblematiken verkar avklarad. Utan förvarning dundrar professorn igånghögtalarna. Oljudet strömmar hejdlöst ut i rummet, och emot oss som en vägg. Engallskrikande åsna ackompanjerat av mystiska blåsinstrument.- Det är Shamansk musik, skriker professorn för att överrösta ljudnivån.Schulman uppskattar oväsendet. Han diggar som om han aldrig hört musik förut. Roterarryckigt huvudet så att luggen kastas fram och tillbaka och lite åt sidan.Jag funderar på att säga åt Schulman att lugna sig lite men hindrar mig.2
 
Nu antecknar han flitigt. Pennan nuddar papperet med onaturlig våldsamhet. Själv orkar jag inte längre. Tråden är borttappad för den här gången.Måtte det vara slut snart.Jag väntar, tar ibland paus i väntandet och ser ut över Brunnsviken som glittrar utanförmitt fönster. Det är en perfekt sommarkväll. Och jag börjar undra vad jag egentligen görhär.Mitt i en mening om magnifika koreanska historiska dramer, säger professorn att vi kangå. På återseende och tack för den här gången.Efter mig kommer en underlig kuf. Kalufsen står stripigt åt alla håll. Han rasslar ivägmed en gammal damtralla med en domuskasse på styret.Han drar söderut och jag österut, mot busshållsplatsen.
(2) Vi akademiker
Kiss spelar på Stadion. Men det bryr inte vi oss om. Akademiker finner ingen nytta ilättsam underhållning, underkastar oss inte meningslösa känsloyttringar. Smak ochåsikter är inget för vetenskapen. Nej, vi har föreläsningar och seminarier att delta i, hårdoch mätbar fakta att insamla, döda farbröder att tillbe och tentor att avlägga. Det är det vigör. Vi akademiker.Vi är några stycken som är tidiga till föreläsningen. De enda som samspråkar är två somvar bekanta redan innan kursen. Vi andra har ett säkerhetsavstånd på fem meter ochignorerar varandra i stillhet. Eller respekterar varandras avskildhet som svensken säger.Mamma har lärt oss att aldrig forcera någons privata sfär. Våra osynliga zoner får endastinvaderas med en godtagbar ursäkt.Ännu har ingen undersökt om dörren till aulan är öppen, trots att uret närmar sig starttid.Professorn kanske är därinne, men vi ska tydligen vänta. Vänta på att ringklockan plingar,att tidsmaskinen uppfinns, att någon ska kvävs till döds, bättre tider som svensken säger,eller att en ökenboll ska susa förbi som i westernfilmer.Tiden går. Vi avaktar. Men till slut får jag nog. Jag beger mig mot dörren, visarhandlingskraft. Rummet tystnar. Alla blickar riktas mot mig, rebellen. Han kan inte varasvensk, tänker de när de ser min djärvhet.Jag sänker handtaget och möts av en pågående lektion. Läraren börjar oja sig över att hondragit ut på tiden. Jag säger ingenting utan låter min handling tala.Aulan töms och jag sätter mig. Flera av mina kursare smyger in efter mig. Schulmankommer bland de sista. Därefter nås vi av meddelandet att professorns buss är försenad.3
of 00

Leave a Comment

You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...
You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...