De r frrdiska, minnen.

Helene Fransson Essuppgift FOG101, V13, Examenskurs Kandidatprogrammet 2013 Akademin Valand, Gteborgs universitet Handledare: Jenny Maria Nilsson

1. INT. STORGATAN 43 DAG Jag och Niclas1 sitter i 2062 och har handledning infr examensutstllningen. Rummet r vitt. Det regnar utomhus.

NICLAS S... Vad har du lrt dig under dessa tre r?

HELENE Att tnka p ett visst typ av stt.

Jag vet inte n, om det r positivt, eller negativt. Jag vet bara, att jag r trtt.

P fotografi. P prestige. P (uteblivna) uppnenden.

Helst hade jag bara skickat ett sms till Frida och frgat om vi ska spela Mastermind i Vasaparken. Jag hade tagit med min randiga filt som fortfarande r full med sm kottar frn Emmaboda och Frida hade tagit med sitt Mastermind, platsmuggar och saft. Sedan hade vi kpt brd p Avenyn. Och jag skulle fotograferat allting, s som jag alltid gjorde.

Fr vi satt ihop, du och jag. Och nr jag inte litade p att jag sjlv skulle komma ihg fick du agera minne. Du var konkret, du frskte agera objektivt nr jag agerade subjektivt. Ett frsk till bevis, snarare n ett abstrakt och okontrollerat tillstnd.

Men nu, efter tre r av ett stndigt ifrgasttande, vet jag inte lngre. Vad du r, vem du r, hur du r. Om du ver huvud taget fortfarande existerar. Jag vet bara, att jag inte kan g tillbaka.

Som du gjorde innan.

Och jag vet inte n, om det r slutet, eller bara en tillfllighet.

Niclas stlind, lrare och doktorand vid Akademin Valand 1, curator fr min klass examensutstllning 2013. 2
1 2

https://www.gu.se/omuniversitetet/personal/?userId=18841 http://www.rodasten.se/index.php/sv/press/pressmeddelande

BRJAN: Sedan jag lste Repetition och skillnad. Fotografins re/produktion2 har jag brjat fotografera min egen skugga tillsammans med fotografier p personer som jag av olika anledningar inte trffar eller kommer att trffa igen. Men oftast (ls: ungefr alltid) r det personer som r dda. Som vi redan har sett rr skuggan ofta vid fotografiets motiv, och frenar bokstavligen bildens insida och utsida och fotografens och den fotograferades kroppar.3

Helene Fransson, Kan du knna mig d?4 Kanske frsvinner hela Geoffrey Batchens5 id om att motiv och fotograf frenas nr det bara r avfotograferade fotografier och inget levande motiv i sjlva handlingen. Men fr att ens kunna tro p hans id ver huvud taget mste man nog frst och frmst tro att fotografiet ocks r bestndigt. Att det som r, r det som syns. Minns att detta ocks r din skugga, eftersom betraktaren och fotografen r utbytbara entiteter infr sdana fotografier. Ocks du nr fram till och rr vid denna kvinna, fr alltid.6
2 3 4 5

Repetition och skillnad. Fotografins re/produktion, Ibid Tv fotografier frn ett fortfarande pgende projekt, Kan du knna mig d? (nuvarande arbetstitel), 2012. Geoffrey Batchen's work as a teacher, writer and curator focuses on the history of photography. 1
1

http://www.victoria.ac.nz/sacr/about/staff/geoffrey-batchen

Geoffrey Batchen, Repetition och skillnad. Fotografins re/produktion, Co-po (editions), 2011, s. 43.

Ett fotografi stannar inte i tiden det r taget i, det r frnderligt. Frnderligt och inte bestndigt.

Varfr jag tror att ett fotografi mste vara bestndigt fr att hans teori ska fungera r kanske egentligen inte fr att fotografiet mste vara bestndigt, utan fr att min tolkning av fotografiet mste vara det. Han skriver: Ocks du nr fram till och rr vid denna kvinna, fr alltid.

Vi kan ta bilderna p min mormor som exempel (de tv p fregende sida). Fr det frsta, r det ens min mormor jag rr vid, eller r det bara en pappersbit med konturer av min mormor? Och om det nu r min mormor, som jag enligt Geoffrey Batchen nr fram till och rr vid // fr alltid, vilken av mormorna r det i s fall jag fr alltid rr vid? r det mormor p bilden som jag aldrig har trffat eller r det mormor 40 r senare som alltid gav mig en tia nr vi trffades eller r det mormor som ville hoppa frn balkongen och dog en vecka senare?

Vilken mormor r det jag nr fram till? Det bilden visar, eller det jag knner infr det? Jag tnker att Geoffrey Batchen, precis som Roland Barthes7, bortser frn det. Bortser frn knslan av ngonting icke hllbart, bortser frn det rrliga i vilket knslan, ocks minnet, ligger. Det som Fotografiet reproducerar i det ondliga har inte gt rum mer n en gng: fotot upprepar mekaniskt ngot som rent existentiellt aldrig kommer att intrffa igen.8

Men Roland Barthes beskriver ocks senare i boken sin bild av fotografiet, vilket gr det betydligt lttare att frst varfr han tnker som han tnker, till skillnad frn Geoffrey Batchen, som fr det mesta bara konstaterar och gr vidare. Fr ett foto kan inte omvandlas (uttryckas) filosofiskt, eftersom det r fullstndigt fyllt av den tillfllighet vars genomskinliga och ltta skal det utgr.9
7

Barthes [bart], Roland, fdd 12 november 1915, dd 26 mars 1980, fransk kritiker, den frste innehavaren av en
1

professur i litteratursemiologi vid Collge de France (1976). 1 http://www.ne.se/roland-barthes

8 9

Roland Barthes, Det ljusa rummet: tankar om fotografiet, Alfabeta, 2006. Ibid, s. 13.

Enligt det hr citatet skulle min mormor endast vara den mormor jag aldrig trffat, och ingenting annat n det. Fr det r vad som syns. Det r vad detta genomskinliga och ltta skal gr med bilden. Det gr att bilden bara blir en skugga, en hand, ett golv och ett fotografi.

Eller, det gr i alla fall fotografiet bundet och begrnsat till dessa fyra motiv, och tanken kan endast vxa i relation till dem. Och tanken som mste utg frn ngonting s konkret som ett golv, hur skulle det, enligt Roland Barthes, ngonsin kunna bli ngonting annat n ett golv? Eller som mest, ngonting i stndig frbindelse med det? Fotografiet // r till sin natur ngot av en tautologi: hr r en pipa allt id och ofrnderligen en pipa.10

S fr att svara p mina frgor om vilken mormor som r mormor p bilden, den som syns. En pipa r en pipa och en mormor r en mormor. Men jag hller inte med.

Semesterbild frn -96.

Martin. Annika. Yvonne. Ngon. Cykel och cykel. Bil. Husvagn. Lyktstolpe. Hus. Trd. Vg. Jag.

Kanske ngot mer, men p ett ungefr. Det r vad som syns. Ganska oviktiga saker som egentligen inte betyder s mycket ver huvud taget. Det r vad som syns. Det uppenbara. Inget mer.

10

Roland Barthes, Det ljusa rummet: tankar om fotografiet, Alfabeta, 2006, s. 14.

En pipa r en pipa, Ren Magritte!11

Men det r inte p grund av det uppenbara som den r viktig. Det r inte i det rimliga och direkta som det viktiga ligger i. Nej. Den r viktigt fr att den fr mig att minnas. Men den fr mig att minnas platsen, inte hndelsen. Klvervgen 52 och jag var fem r.

Ser Sara och Alex och Lisa och deras mormor och morfar som bodde p andra sidan gatan. Ser deras trapp. Ser vgen dit. Ser nr Sara och Alex och Lisas pappa klmde sin papegoja i drren s den dog. Han var alltid arg, men inte d. D grt han.

Men ser jag en husvagnssemester i juli? Nej. S hur kan Geoffrey Batchen ens diskutera en bild utan att se bortom det synliga? Kan en bild ens bliva i ngonting, i ngon, utan en tolkning av den? En tolkning som str i relation till sig sjlv? Carolin12 brukar prata om en av sina slktingar ganska ofta. Nr jag trffade henne p ett caf p Vasagatan frra ret berttade hon att hans rynkor inte ser likadana ut p hennes fotografier av honom som i hennes minne av honom. Som om bilden ljg fr henne. Eller, som om hennes minnen ljg fr henne.

Hennes verk I remember the shimmering beetle terkommer till det. Hur man fortstter att jaga ngonting ven om ingenting finnas att hitta. Att leta efter ngonting som man (kanske) redan vet egentligen r borta. Fr lnge sedan. Och det enda som egentligen gr att hitta r fragment. Av minnen. Men vem har rtt? Vad r sant? I remember the shimmering beetle is a story where you in the shape of a book get to follow a girl's search for a beetle that has left her garden where it previously used to live.13
11 12

Refererar till Ren Magrittes verk La trahison des images. Carolin Harrysson, min fre detta gymnasielrare och vn. Har tidigare studerat vid Hgskolan fr fotografi och film och studerar fr nrvarande vid Hgskolan fr design och konsthantverk. 1

http://www.hdk.gu.se/en/student/carolin-harrysson

13

Jenny Blixt (red.), Carolin Harrysson, New Nordic Photography 2009 From now on, Hasselblad Foundation, 2009, s. 19.

The shimmering beetle gets to play the role of a lost love; lost in the sense that the one you have been deeply attached to and love, has departed this life.14

Carolin Harrysson, ur serien I remember the shimmering beetle.15 Where is the boundary between heaven and earth? The book begins and ends in a landscape where heaven and earth both occupy about the same amount of space in the photographs, but taken three months apart. The reason why the story begins and ends in the same way is that I want it to form a circle, with no beginning or end, just as I would like to imagine the circle of life.16

14 15
1

Ibid. Carolin Harrysson, I remember the shimmering beetle, 2007, visades p Ny Nordiskt Fotografi, 2009. 1 http://www.hasselbladfoundation.org/new-nordic-photography2009?lang=sv Jenny Blixt (red.), Carolin Harrysson, New Nordic Photography 2009 From now on, Hasselblad Foundation, 2009, s. 19.

16

Jag r inte alls sker p vad ett fotografi faktiskt r. Och min nuvarande relation till kameran gr det svrt att ver huvud taget frska fotografera. veranalyserandet tar ut sin rtt och det r nu jag saknar Carolin som mest. Saknar att stta mig bredvid henne och prata om sdant som egentligen r alldeles fr stort fr att prata om. Som. Where is the boundary between heaven and earth?.

Grantopparna utanfr fnstret r s vldigt olik himlen, nd har de ingen tydlig grns. De gr direkt och utan att tveka in i varandra. De flyter samman och grnsen, r det fortfarande en grns, eller r det vad som krvs fr att hlla dem samman? Kanske r Carolin, ven om jag vet att det

lter alldeles fr stort, den grnsen. Grnsen som hller oss samman och gr s att jag fortfarande kan se det viktiga i det hr. I dig.

Fr nr hon pratar, finns det ingen tveksamhet kvar. D bara vet jag.

SLUTET: Nr det gllde Fotografiet hade jag gripits av ett ontologiskt begr: jag ville till varje pris veta vad fotot var i sig, hur det egentligen skilde sig frn andra bilder.17 Jag vet inte om han ngonsin kommer fram till ett exakt svar p frgan vad fotografiet i sig r, men kanske p ett ungefr, men nd, i ett fortsatt behov av att dela upp. S ser Fotografiets tv vgar ut. Valet r mitt: antingen lta dess skdespel underkastas de perfekta illusionernas civiliserade regelsystem eller i det vga mta den uppvaknande omedgrliga verkligheten.18 Kanske r det lite synd att Roland Barthes skriver s ser Fotografiets tv vgar ut. Som om fotografiet bara kan ha tv vgar, och som om man mste vlja vilken sida man borde st p. Fr det mste man inte.

Men jag tycker att tankarna som finns bakom det enskilda fotografiet, bde hos fotografen och betraktaren, gr att alla frsk till uppdelning av fotografiet blir ganska meningslsa. Ingen kommer

17 18

Roland Barthes, Det ljusa rummet: tankar om fotografiet, Alfabeta, 2006, s. 11. Ibid, s. 171.

se en bild p exakt samma stt som ngon annan, s hur ska man i s fall kunna vrdera fotografiet? (Vill man ens vrdera fotografiet?) Utifrn sig sjlv, som Roland Barthes sger. Valet r mitt.

Men kan jag lita p mig sjlv? Kan jag lita p fotografiet? Att bilden av en hndelse eller ett objekt faktiskt r en avspegling, och inte en terspegling? Och hade jag ens kommit ihg, om det inte fanns ett bevis? Som pminde mig, tvingade mig, fick mig att minnas?

Jag vet inte. Och har fortfarande inte kommit fram till ngonting, om ens litet. ven fast att korta delar och tnkta tankar av den hr essn skrevs ner redan fr tre r sedan. Jag vet bara, om ens det, att det r ngonting som blivit en del av mig. Som vuxit fast i mig, och trots frvirring, r ngonting att hlla fast och g tillbaka till. Som jag skapat mig en identitet ur. Men nd. Farvl Falkenberg19 kanske har ngonting som skulle kunna fungera som ett svar. tminstone s lnge. Eller, tminstone fr mig.

Kanske fr att det faktiskt r ett svar, kanske fr att vi egentligen bara sker efter samma. Fr vi ska alltid hrifrn, frn Kungsbacka och frn Falkenberg. Det bara r s. Smstder med radhusomrden precis nere vid havet, en stndig konflikt mellan det organiserade, kanske frutbestmda, och naturen. Och det bara r s, att det ska man lmna, och kanske ocks sakna.

Men att vxa upp s, i en frvntning av att lmna, vad gr det med tanken? Och det r kanske drfr jag tror att de frstr nr de sger, De r frrdiska, minnen.20

19 20

Jesper Ganslandt och Fredrik Wenzel, Farvl Falkenberg, Fasad, 2006. Ibid, berttarrst 2 minuter och 27 sekunder in i filmen.

Litteraturlista:

Repetition och skillnad. Fotografins re/produktion,

Roland Barthes, Det ljusa rummet: tankar om fotografiet, Alfabeta, 2006. Jenny Blixt (red.), Carolin Harrysson, New Nordic Photography 2009 From now on, Hasselblad Foundation, 2009.

Filmer:

Farvl Falkenberg, Fasad, 2006. Manus och regi: Jesper Ganslandt Manus och foto: Fredrik Wenzel

Verkfrteckning:

Helene Fransson, Kan du knna mig d? (nuvarande arbetstitel), 2012.

Carolin Harrysson, I remember the shimmering beetle, 2007.

10