• Embed Doc
  • Copy Link
  • Readcast
  • Collections
  • CommentGo Back
Download
 
 
Nyhetsbrev från svenska vänföreningen, januari 2009
1
 
Ordföranden har ordet
Kära vänner!Från Fredens Oas har det den senaste tiden kommit täta rapporter som förmedlar stämningar avoro och sorg inför de hemska händelser som ägt rum. Men vi har också kunnat läsa om enkamplust hos invånarna att visa att deras modell att lösa konflikter med fredliga medel är möjlig, attförstå den andre. Vår by, Fredsbyn, kan aldrig acceptera att konflikter avgörs genom krigföring.Till er, våra medlemmar, vill vi i detta medlemsblad förmedla lite av de stämningar som funnits i bynden senaste tiden. Nog finns det skäl för oss som stöder Fredens Oas att känna stolthet attnågonstans i konfliktområdet finns det människor som demonstrerar sin fredsvilja och som vill visaatt konflikten mellan Israel och Palestina kan lösas utan krig.Vi är glada om detta fredsbudskap också når ut till många fler, att vår by får det stöd vi som ärmedlemmar tycker är självklart. Hjälp oss därför att värva nya medlemmar!När jag nu granskar vårt bokslut för år 2008 kan jag dock konstatera att rent ekonomiskt har viåstadkommit en hel del. Inte minst under slutet av förra året var det många som hörsammade vårvädjan om ekonomiskt stöd. Till de ekonomiska bidragen som skickat in har många antecknat att devar mycket nöjda med förra medlemsbladet med de vackra färgbilderna från byn. Byns ekonomiskaproblem är dock inte lösta ännu så vi hoppas att ni kan fortsätta att stödja byn lite extra.Medlemmarna har betalat in 120 000 kr, församlingarna 42 000 kr och Folke BernadottesMinnesfond 130 000 kr, sammanlagt alltså 292 000 kr. Våra kostnader ligger på drygt 20 000 kr,det mesta för tryckning och porto av medlemsbladet och resor. Och
 – 
framför allt
 – 
till byn har viskickat 240 000 kr, det mesta till skolverksamheten men också till fredsskolan, till det nyabiblioteket och till byns multikulturella och religiösa verksamhet.Tyvärr kunde vi inte heller nu i mars ordna en resa till byn för våra medlemmar. För få anmälningarkom in men också oron i området bidrog till att vi ställde in resan. Kanske kan vi återkommasenare i år....Vi skickar som vanligt med två inbetalningskort. Flera av våra medlemmar fortsätter sedan de betaltmedlemsavgiften att skänka gåvor till byn. Genom din bank kan du ordna att pengar automatisktoch månadsvis överförs till vårt plusgirokonto. Vill du rikta ditt bidrag till en särskild institution somskolan, fredsskolan, biblioteket eller det multikulturella centret, anteckna det på inbetalningskortet. Just nu är det skolan som mest behöver våra pengar.Glöm inte att uppge namn på inbetalningskortet, och ny adress om du flyttat.Peter Haas
Röster från byn:
Evi Guggenheim Shbeta, israelisk judinna, skriver dessa rader på nyårsafton
 Jag vill berätta hur vi lever i dessa dagar. Snart är det nytt år 2009
 – 
men ingenkänner att de vill fira.
forts
 
 
Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
 – 
Neve Shalom/Wahat al-Salam, januari 2009
2
Förra lördagen inbjöd våra ungdomar hela byn att fira de tre religionernas högtider: Eid el Adha,den muslimska festen för offer, Channukkah och jul. Barnen gladde sig åt en stor och magnifik festdär hela byn skulle delta. Det var första gången som ungdomarna tagit detta initiativ och vi, derasföräldrar, var stolta över dem.Så kom meddelandet om den massiva bombningen av Gaza och alla döda och skadade.Våra ungdomar bad att alla skulle samlas till en diskussion i deras fritidslokaler, Nadi. (Se ävennedan). Det var en mycket speciell stämning den lördagskvällen, när vi delade våra känslor ochtankar inför det inträffade i Gaza. Där satt vi, judar och palestinier, ungdomar och vuxna, medandetta hemska svåra pågick i Gaza och kände att vi vägrar delta i detta. Vi vill visa att det är möjligtatt lösa problem och konflikt annorlunda.Två av mina döttrar deltog förra sommaren i möten mellan palestinsk och judisk ungdom som vararrangerade av USA-organisationer. De fick nya vänner, som de fortfarande har kontakt med. Förraveckan berättade en av döttrarna för mig att en av dessa vänner som bor i Ramallah på Västbankenhade fått starka reaktioner i skolan. Kamraterna där kunde inte förstå varför hon skulle ha en vän iIsrael när alla i Ramallah demonstrerar mot Israel? Samtidigt frågade en judisk vän hur min dotterklarade av sin palestinska identitet? (Min man/hennes pappa är palestinier).Eftersom vi inte längre har ett högstadium i byn studerar våra ungdomar i en skola några milsöderut. I dag var mina barn i skolan, trots varningar om missiler i närheten. Kl halv 10 ringde min
äldsta dotter May och sa ”mamma, du kan se på internet var missilerna har fallit. Vi hörde en stark smäll här…Allt är bra men sirenen larmar igen. Vi är i klassrummet och trycker oss mot vä
ggen
som de råder oss till…”
 Tankar snurrar i mitt huvud. Vad gör jag nu? Ska jag åka och hämta dem? Men tänk om missilerfaller när vi är på återvägen? Senast i går dödades en kvinna i Ashdod när hon lämnade sin bil för att
skydda sig mot en missil… Jag
fylls av panikångest och hjälplöshet. Jag vet inte hur jag bäst ska
hantera situationen. Ringer min andra dotter och jag hör att hon är mycket exalterad. ”Mamma,
missilen föll hundra meter från vår skola
.” Jag hör rektorn i bakgrunden som försöker lugna
studenterna. Jag ringer min yngsta dotter som berättar att det är rädslan och tårarna hos hennesvänner som gör henne mest bekymrad. Hon säger att hon försöker lugna dem som gråter och ärpanikslagna. Senare får jag beskedet att skolan stängts och förblir så ett tag framöver och barnensänds hem. Jag är inte lugn förrän jag vet att barnen är hemma igen. Neve Shalom/Wahat al-Salamkan inte nås av missilerna. Mina döttrar har tagit med sig flera av sina vänner som bor i söder ochsom har plågats av raketer de senaste dagarna. Nu får de en lugn natt hos oss.Mina tankar går till Gaza som nu blir tungt bombarderad av tyngre raketer än de som skjuts in iIsrael. Vart kan palestinska flickor fly från Gaza?Hela kriget är så absurt. Parterna måste förhandla och nå en överenskommelse, Varför görs detinte innan allt är förstört? Om bara en liten del av pengarna som vi nu investerar i detta kriginvesterades i fredsarbete! Jag önskar er alla, av hela mitt hjärta, ett gott och fredligt nytt år!Shalom, Salam från NSWAS.Evi
Översättning Catharina Hjortzberg-Nordlund
 
 
Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
 – 
Neve Shalom/Wahat al-Salam, januari 2009
3
Notiser 
 17 januari arrangerade Fredsskolan i byn tillsammans med andra fredsorganisationer ett möte kallat
”A gathering to protest and mourn” (en sammankomst för att protestera och sörja). Mötet hölls i
 Jaffa med anledning av attackerna i Gaza och organiserades av dem somexaminerats från Fredsskolans aktivistprogram 2008, en kurs som stöds avEU-pengar.Många prominenta talare framträdde bl.a. Shulamit Aloni, medlem avKnesset och en framstående civilrättskämpe. Hon kritiserade israeliskaarméns förstörelse i Gaza.Psykologiprofessorn vid universitetet i Tel Aviv, Ariella Friedmann, som ga av vännerna träffat imånga av vännerna träffat i byn, ansåg bl.a. att det är cyniskt när armén påbörjar ett krig som maninte riktigt vet hur man ska avsluta. Hon ifrågasatte även många israelers entusiasm över
aktionerna. Efteråt säger man ”vi hade inget val”, men professor Friedmann anser att vi har ett val.
 
Ungdomscentret Nadi inbjöd byns vuxna till diskussion om Gaza.
 Man berättar för oss att byns ungdomar i slutet av december planerade för ett gemensamt firandeav de tre religionernas högtider, som infaller vid denna tid. Även Evi nämner detta i sitt brev ovan.Ungdomarna hade använt lång tid till att planera för festen och hängt upp dekorationer iungdomslokalen. Alla var förväntansfulla i byn.Så inföll, som vi vet, den massiva flygattacken mot Gaza och dödstalen ökade med varje timme.Bägge sidor i konflikten talade om eskalering.Ungdomarna satte sig då ner och diskuterade den uppkomna situationen och efter många timmarbeslöt man sig för att inbjuda byns medlemmar till en diskussion om Gaza i stället för att ha festen.Detta var första gången som ungdomarna organiserade en så allvarlig diskussion med de vuxna ibyn. Flera av de unga trodde inte att de vuxna skulle komma, men mötet var välbesökt.Både de unga och de äldre talade om hur hjälplösa de känner sig inför denna senaste våldsattack.Men de talade också om ansvar och ansåg att känslan av svaghet de känner som individer kanöverbryggas av styrkan de känner tillsammans i byn. Man underströk att när en grupp palestinieroch judar har valt att leva tillsammans så har man en unik stämma och ett värdefullt perspektiv attge omvärlden.
Översättning Catharina Hjortzberg-Nordlund
 
Ungdom i byn vägrar värnplikt av samvetsskäl
 18-årige Yuval Auron Ofir avtjänar just nu ett två veckors fängelsestraff för att han vägrat värnplikt. Detta korta straff med baktanken att han skaändra sig. Straffet kan förlängas.I Neve Shalom/Wahat al-Salam har man inte fastlagt en officiell policyvad gäller de judiska ungdomarnas värnplikt. För många israeliska judar,även de som är engagerade i fredsrörelsen, är militärtjänsten en
Carl Fredrik Reuterswärds mestkända verk, Non violence, här i enversion med dubbelknut
 
Shulamit Aloni
of 00

Leave a Comment

You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...
You must be to leave a comment.
Submit
Characters: ...