Discover millions of ebooks, audiobooks, and so much more with a free trial

Only $11.99/month after trial. Cancel anytime.

Massans psykologi
Massans psykologi
Massans psykologi
Ebook169 pages3 hours

Massans psykologi

Rating: 0 out of 5 stars

()

Read preview

About this ebook

Gustave Le Bon (1841-1931) var en fransk socialpsykolog, vars banbrytande studie, Massans psykologi var startskottet till den moderna gruppsykologin.

Massans psykologi är en av de mest inflytelserika böckerna om socialpsykologi som någonsin skrivits. Den publicerades för första gången 1895 (

LanguageSvenska
PublisherLogik
Release dateMar 25, 2016
ISBN9789187339608
Massans psykologi
Author

Gustave Le Bon

Gustave Le Bon lebte von 1841 bis 1931 und wurde weltberühmt mit seinem Werk "Psychologie der Massen", mit dem er einen Standard in der Massenpsychologie setzte.

Related to Massans psykologi

Related ebooks

Reviews for Massans psykologi

Rating: 0 out of 5 stars
0 ratings

0 ratings0 reviews

What did you think?

Tap to rate

Review must be at least 10 words

    Book preview

    Massans psykologi - Gustave Le Bon

    Omslag-epub.jpg

    Massans psykologi

    Massans psykologi

    Gustave Le Bon

    Originaltitel: Psychologie des foules

    Omslag: Andreas Nilsson

    ©2016 Logik Förlag

    Box 22120, 250 23 Helsingborg

    www.logik.se

    Översättningen i denna utgåva är en modernisering av den

    auktoriserade svenska översättningen från 1912.

    ISBN: 978-91-87339-41-7

    Innehåll

    Företal

    Inledning

    Första delen

    Allmän karaktäristik av massorna

    Massornas känslor och moral

    Massornas idéer, tankesätt och fantasi

    Olika religiösa former för massornas övertygelser

    Andra delen

    Medelbara och omedelbara faktorer i massornas tro och åsikter

    Omedelbara faktorer i massornas tankesätt

    Folkledare och deras förmåga att påverka massorna

    Gränsen för övertygelsers och åsikters variabilitet

    Tredje delen

    Massornas klassifikation

    Så kallade kriminella massor

    Assisdomstolarnas jurymän

    Väljarmassorna

    Representantmassorna

    Företal

    I ett tidigare arbete behandlade vi rasernas psykologi. I det här föreliggande skall massornas psykologi bli föremål för vår granskning.

    Den sammanfattning av gemensamma karaktärsdrag, som ärftligheten tillför alla individer av en och samma ras, utgör så att säga rasens själ. Men när ett visst antal av dessa individer sammankommer i och för en gemensam handling, visar iakttagelsen att vissa nya psykologiska egenskaper uppträder, lagrar sig över rasens grunddrag och stundom i hög grad avviker från dem, på grund av själva anhopningen.

    I alla tider har massorna spelat en stor roll i folkens liv, men deras betydelse har aldrig varit så stor som i våra dagar. Deras omedvetna handlingar undantränger mer och mer individernas medvetna verksamhet, och denna företeelse utgör ett karaktäristikon för vår tid.

    Jag har försökt behandla massornas svårlösta problem på rent vetenskaplig väg, d.v.s. genom ett metodiskt tillvägagående och med åsidosättande av teorier, åsikter, doktriner. Jag tror att det är det enda och rätta sättet för att lyckas upptäcka ett uns av sanning, i synnerhet i en fråga av så allmänt intresse som den föreliggande. Om en lärd råkar i strid med gängse åsikter vid sina försök att konstatera vissa företeelser, bör han inte fästa avseende därvid. En framstående tänkare, Goblet d’Alviela, har nyligen påstått att jag inte tillhör någon samtida skola och understundom i vissa slutsatser befinner mig i uppenbar strid med alla skolor. Jag hoppas att också detta arbete skall förtjäna samma omdöme, ty att tillhöra en skola är att ovillkorligen omfatta dess fördomar och förutfattade åsikter.

    Jag måste emellertid förklara för läsaren varför jag dragit andra slutsatser ur mina iakttagelser än dem de vid första påseende tycks innebära, förklara t.ex. varför jag, oaktat att jag konstaterat en otrolig andlig underlägsenhet hos massorna, däri inbegripna elitförsamlingar, anser det högst vådligt att rubba deras organisation. Saken är den, att ett uppmärksamt iakttagande av historiska fakta har övertygat mig om att samhällsorganismer till sin sammansättning är lika invecklade som levande varelser, och att det därför inte står i mänsklig makt att plötsligt underkasta dem genomgripande förändringar. Naturen är ibland radikal, men aldrig i samma mening som vi, och ett yrkande på stora och snabba reformer kan till sina följder bli ödesdigert för ett folk, om reformerna än i teorin må synas förträffliga. De kunde bli samhället till gagn, om man samtidigt förmådde omdana folksjälen. Men endast tiden innehar denna makt. Det som styr människosläktet, det är idéer, känslor, traditioner, med andra ord det hos oss inneboende. Institutioner och lagar däremot är manifestationer av vår själ, uttryck för dess behov. Såsom här flytande ur själen kan de inte omgestalta densamma. När man studerar samhällsföreteelser, kan man inte underlåta att jämsides studera de folk, hos vilka de manifestera sig. Ur filosofisk synpunkt kan dessa företeelser ha ett absolut värde, i praktiken har de enbart ett relativt sådant. Det gäller därför att betrakta dem från två alldeles olika sidor, och vid ett dylikt tillvägagående inser man snart nog att det rena förnuftets lärdomar ofta står i skarp motsats till vad praktiken utvisar. Denna skillnad äger sin tillämpning på snart sagt alla områden. Ta t.ex. en kub, en cirkel. Som absolut sanning gäller att de är oföränderliga geometriska figurer, skarpt definierade genom vissa formler. För vårt öga kan de emellertid te sig under de mest olika former. Perspektivet kan förvandla en kub till pyramid eller kvadrat, cirkeln till ellips eller rät linje och dessa fiktiva former är viktigare att beakta än de verkliga, eftersom de uppfattas av vårt öga och återges i måleri och fotografi. Det overkliga är stundom sannare än det verkliga. Att återge föremålen med deras exakta former vore ofta att vanställa naturen och göra den oigenkännlig för oss. Om vi tänkte oss en värld, där invånarna endast kunde avbilda eller fotografera föremålen utan att också ha möjlighet att vidröra dem, skulle dessa varelser endast med största svårighet nå fram till exakta begrepp om föremålens former. För övrigt vore kunskapen om dessa former av föga vikt som tillgänglig endast för ett fåtal lärde.

    Filosofen, som studerar samhällsföreteelser, bör ständigt ha för ögonen att vid sidan av deras teoretiska värde står ett praktiskt sådant, och att i fråga om civilisationens framåtskridande är endast det senare av vikt. En dylik insikt bör göra honom ytterligt försiktig vid dragande av slutsatser, dem logiken vid första anblicken tycks påtvinga honom.

    Även andra motiv ålägga honom försiktighet. De sociala företeelsernas komplexitet är sådan att man inte kan överskåda dem i deras helhet och förutse de verkningar, deras ömsesidiga inflytande möjligen kan ha. Stundom förefaller det också, som om det bakom synbara fakta dolde sig tusen osynliga orsaker. De synliga samhällsföreteelserna tycks vara en resultant av ett oerhört, omedvetet arbete, som förblir så gott som otillgängligt för vår analys. De kan jämföras med vågorna, som på oceanens yta återger omstörtningarna på djupen, dem vi inte har vetskap om. I de flesta handlingar lägger massorna i dagen en besynnerligt underlägsen mentalitet, men det ges även tillfällen då deras handlingar tycks ledda av hemlighetsfulla makter, makter, som man förr kallade öde, natur, försyn och som vår tid kallar förfädernas röster, och deras påverkan kan vi inte bestrida, om vi än inte förmår att förklara den. Ofta förefaller det som om det dolde sig latenta krafter i nationernas sköte, vilka vägleder dem. Vad finns t.ex. mer invecklat, mer logiskt, mer underbart än ett språk? Och varifrån härleder sig detta väl sammansatta, förfinade något, om inte från massornas omedvetna själ? De lärdaste akademier, de mest ansedda grammatici kan endast mödosamt anteckna de lagar som styr språken, och själva vore de oförmögna att skapa dylika. Och kan vi ens med bestämdhet påstå, att stora mäns snillrika tankar omedelbart framsprungit ur deras eget intellekt? Utan tvivel har dessa tankar uppstått hos ensamstående andar; men de tusentals stoftkorn som bildat uppslamningen där idéerna spirat, härstammar de inte från folkens själ?

    Visserligen är massorna alltid omedvetna, men just däri ligger måhända deras hemliga styrka. I naturen kan varelser, som endast lyder instinkten, utföra förvånansvärda och invecklade handlingar. Förnuftet är något alltför nytt för mänskligheten och något tills vidare alltför ofullkomligt för att förklara det omedvetnas lagar, än mindre inta dess plats. I alla våra handlingar är det omedvetnas andel oerhört stor och förnuftets andel ytterst ringa. Det omedvetna verkar som en ännu okänd naturkraft.

    Om vi sålunda vill stanna inom de trånga men säkra gränser som vetenskapen utstakar, och inte förirra oss bland svävande slutsatser och hypoteser, bör vi helt enkelt konstatera de för oss tillgängliga företeelserna och nöja oss därmed. Bakom de fenomen som vi tydligt varsebliva finns andra, som vi endast dunkelt skönja, och måhända finns bakom dessa ytterligare andra, dem vi inte har någon aning om.

    Inledning

    Massornas tidsålder

    De stora omvälvningar som medför en omgestaltning av civilisationerna, exempelvis det romerska rikets fall och det moriska rikets grundläggande, tycks vid första påseende förorsakade av betydelsefulla politiska omstörtningar, såsom folkvandringar eller dynastiers fall. Men en uppmärksam granskning av dessa tilldragelser visar att bakom dessa skenbara orsaker ligger ofta djupt ingripande förändringar i folkens tankegång till grund. De verkliga historiska omvälvningarna är inte de som väcker vår häpnad genom sin våldsamhet och kraft; de betydelsefulla, de som hämtar ny näring åt civilisationen, försiggår i idéerna, i begreppen, i tron. De minnesvärda historiska händelserna är synliga följder av osynliga förskjutningar i människotanken. Att dylika stora tilldragelser endast sällan tima, beror på att folkens nedärvda föreställningar bildar en synnerligt stabil grundval.

    Vår tidsålder betecknar ett av dessa kritiska skeden, då människotanken är beredd att slå in på nya banor.

    Två viktiga faktorer ligger till grund för denna kursförändring. Den första är sammanstörtandet av alla de religiösa, sociala och politiska trossatser på vilka vår samhällsbyggnad hittills stött sig. Den andra är uppkomsten av fullkomligt nya begrepp och existensvillkor, framkallade av nutidens stora upptäckter i vetenskap och industri. Då de idéer som tillhört det förflutna ännu, även om de är starkt anfrätta, har makt över sinnena, och de nya som skall ersätta de föråldrade, ännu blott är i vardande, kan vår tid självfallet inte vara annat än en period av brytning och anarki.

    Vad som skall framgå ur detta kaotiska tidsskede är svårt att förutsäga. Vi vet det ännu inte, men klart inse vi redan nu att framtidens samhällen blir tvungna att räkna med en ny makt, en ny allhärskare, med massorna. Av alla de idéer som i gångna tider behärskade världen såsom orubbliga sanningar, men nu är utmönstrade av alla de välden som revolutioner efter hand kullstörtat, kvarstår på ruinerna numera bara en enda makt, som hotar att överskugga alla andra. Medan alla våra forna övertygelser vacklar och faller, medan samhällets gamla stödjepelare efter hand störtar samman, är massornas makt det enda välde som inte hotas och vars anseende ständigt växer. Det tidsskede i vilket vi nu inträtt är i sanning Massornas era.

    För endast ett sekel sedan var det staternas traditioner och furstarnas ord som vägde tungt i den politiska vågskålen. Massornas åsikt betydde föga eller intet. I vår tid spelar politiska traditioner och furstars rivalitet ingen roll och massans röst är den bestämmande. Den föreskriver suveränerna deras handlingssätt, och regeringarna lånar den beredvilligt sitt öra. Inte i furstarnas rådkammare, utan i massornas själ förbereds nationernas öden.

    Folkklassernas uppvaknande till politiskt liv, eller m.a.o. deras omgestaltning till ledande klasser, är ett av de mest utpräglade särdragen för vår övergångstid. Och det är inte den allmänna rösträtten, länge nog betydelselös och till en början alltför lätt påverkad, som kännetecknar detta uppvaknande. Till insikt om massornas makt vaknade man först genom spridning av vissa idéer, som långsamt trängde in i medvetandet, och sedermera genom associationer av individer, vilka uppställde förverkligandet av de teoretiska konceptionerna som sitt mål. Det var genom associationer, som massorna bildade sig efter hand, inte alltid riktiga, men i alla fall bestämda åsikter om sina egna fördelar och kom till medvetande om sin makt. Nu bildar de syndikat, inför vilka alla makthavande i tur och ordning böjer sig, och grundar arbetsbörser, som i strid med all ekonomisk lagstiftning vill reglera villkoren för arbete och avlöningar. De skickar representanter till styrelsesammanträden, vilka utan eget initiativ, utan självständighet många gånger bara är språkrör för de kommittéer som valt dem.

    Deras fordringar antar allt bestämdare former, och de nöjer sig inte med mindre, än att den nuvarande samhällsstaten kullstörtas och plats bereds för den primitiva kommunism som utgjorde normaltillståndet för alla människogrupper före civilisationens inbrott. Arbetsdagens förkortning, expropriering av jorden, av alla gruvor, järnvägar och fabriker, lika fördelning av alla produkter, avskaffande av överklasserna till förmån för folkklasserna o.s.v., dessa är fordringarna.

    Otillgängliga för förnuftsskäl, är massorna däremot alltid redo till handling. Deras nuvarande organisation stärker deras självmedvetande och det i utomordentlig grad. De teorier, som uppstått och sprider sig i vår tid, kommer i en snar framtid att inta de forna dogmernas plats, d.v.s. de kommer att utöva ett allt behärskande, tyranniskt och ofelbart välde, och massorna av Guds nåde komma att ersätta konungarna av Guds nåde.

    De författare som står i gunst hos våra borgerliga klasser och bäst återger deras något trånga, kortsynta idéer, deras grunda skepticism och stundom långt drivna egoism, förlorar all besinning inför den hotfulla styrka som nu uppmarscherar, och för att bekämpa oron i sinnena vädjar de förtvivlat till kyrkans moraliska makt, som de hittills hånat. De talar om vetenskapens bankrutt och uppmanar oss att återvända

    Enjoying the preview?
    Page 1 of 1