Bl Tornet 1985

Personligen tycker jag att Du som fr tillgng till boken denna vg kan gldja frfattaren genom att lgga en "selma" (eller om du knner fr det tv selmor) och ett "tack fr lsningen av Nattens Lsen" p ntet, Det skulle p ett enkelt stt sporra till fler medgivanden. Adressen finner du genom en lnk p "wizardsidorna" OCR, betyder inte att allt r klart, det krver genomlsning, och rttning i tv steg, Steg ett ( Billy ) Steg 2 (SG). Under arbetet med dataverfring har ngra missar av ordtekninsk natur ptrffats, de r inte ndrade men en notering har tillfrts i bokens slutdel. Format dokument r full A4-storlek med Times New Roman storlek 16 fr att i utskrift krympas till 70% som ger god lsbarhet p pocketformat. Annan utskrivningsform br beakta detta och eventuellt omformatera. ( Rttningsdatum 2001-04-21 )

1 Han hll sin frsta tempelvakt nr han var tolv r gammal. Det var varken fr tidigt eller fr sent. Alla, som antogs fr utbildning till prsterlig tjnst, hll sin frsta tempelvakt vid tolv rs lder, eftersom man antogs fr utbildning vid just den ldern och tempelvaktstjnsten var ett av de frsta proven. Det fanns mnga prov. Svra prov. Provet att tjnstgra som tempelvakt rknades inte bland de lttare, snarare bland de svrare. Att ensam i nattens mrker, totalt ensam i hela templet, vakta Vktaren i hgaltarets sal var inte ngot ltt prov fr en tolvring. Det hade frekommit att pojkar grtande av skrck strtat ut ur templet. Men att gra s blev dyrt. Man gjorde sig inte bara omjlig fr den prsterliga tjnsten, utan fr alla andra aktade tjnster inom samhllet. Priset fick betalas resten av livet. Man blev en paria, en utsttt. Mot den bakgrunden tedde det sig inte underligt att en pojke rusat upp p templets tak och kastat sig ver balustraden nr skrcken blev fr stor fr honom. Han valde hellre dden n skammen. Men han dog inte. Det var visserligen nrmare tio meter till marken, men han landade med ftterna fre i mjuk grsmatta, brt benen, fick usel vrd (eftersom han uppfrt sig s nesligt) och blev invalid. Hans pris blev dyrare n flertalets. Ervin Selita Ganila, son till Ganil av Selitas stam, tnkte inte dra skam ver varken sig sjlv, familjen eller slkten. Han var inte rdd fr Vktaren. Han var nyfiken istllet. Sedan portarna till hgaltar salen hade stngts vid solens nedgng och alla lmnat templet var det hans enda uppgift att hlla oljelamporna brinnande i salen nda till solens uppgng. Ingenting mer. Det var allt tempelvakten hade att gra. Han skulle stanna kvar i altar salen och inte bry sig om resten av templet. Att hlla tempelvakt innebar inte att man skulle vakta templet mot intrnglingar utifrn. Vem skulle vga trnga in i templet med ohederliga avsikter i sinnet? Ingen. Nej, tempelvakten innebar inte att man skulle skydda den sovande Vktaren mot ngra faror, fr inga faror hotade Vktaren. Han var, om inte en gud s dock en gudarnas Vktare och sdana hotas inte av ngra faror. Om n sovande sedan sekler var han skrare n ngon levande och vaken varelse. Tempelvakten var en hederstjnst. Inte ngon skyddstjnst. Tempelvakten innebar endast att man hll lampornas lgor brinnande och i vrigt frhll sig passiv.

Sida 1 Nr Ervin blev ensam med Vktaren steg han lngsamt fram till altaret, stod en

lng stund helt stilla och betraktade Vktaren. Sedan rrde han vid honom. Frst helt snabbt och ltt, prvande, vaksamt. Sedan, nr ingenting alls hnde, litet noggrannare. Hans fingrar strk ver Vktarens arm. Den var hrd, glatt som glas och kall. Han kunde inte frst att ngon kunde bli rdd fr Vktaren. Fr det frsta hade Vktaren legat orrlig i en smn s djup att den liknade dden i sekler, i generation efter generation. Ingen hade ngonsin sett Vktaren rra sig eller ens ppna gonen, lngt mindre andas. Fr det andra var ju Vktaren en god vktare fr allt levande varfr skulle man d frukta honom? Fr det tredje skulle det ju vara ngot helt underbart att vara nra Vktaren om han vaknade. Men Ervin trodde inte att Vktaren skulle vakna. Han trodde inte ens att Vktaren var dd. Han trodde istllet att Vktaren aldrig ngonsin hade levat. Det var en oerhrt hdisk tanke, men den aktade han sig noga fr att yttra infr en enda mnniska. Han visste inte sjlv var han hade ftt den tanken ifrn. Han hade aldrig hrt ngon annan yttra tvivel p att Vktaren haft liv, varit vaken och gtt omkring bland mnniskorna fr snart tvtusen r sedan. Alla trodde p det. Alla trodde att Vktaren ter skulle vakna nr mnniskorna behvde honom. Men Ervin trodde det inte. Han hade sett Vktaren mnga gnger, vid alla de tillfllen nr folket fick defilera genom altarrummet under de stora religisa hgtiderna. Och han hade alltid uppfattat Vktaren, gudavakten, ungefr som en stor docka. Dockor leker man med. Dockor diktar man in liv i. Men de r inte levande "p riktigt" och de vaknar aldrig ngonsin upp till liv. Han hade aldrig ftt mjlighet att rra vid Vktaren. Ingen annan n prsterna fick rra vid Vktaren. Nr han nu fr frsta gngen i sitt tolvriga liv var ensam med Vktaren i det gula skenet frn nio oljelampor i hgaltarrummet hade ingen frbjudit honom att rra vid Vktaren. Det frutsattes att han absolut inte skulle gra ngot sdant . Han hade ju ftt veta att endast de prstvigda fick rra vid Vktarens heliga lekamen. Det enda man frbjudit honom var att lmna altarrummet. Man hade upplyst honom om att drren var frsedd med ett vaxsigill p utsidan: Lmnade han rummet s skulle man f veta det ven om han tervnde dit fre gryningen. Men man hade inte frbjudit honom att rra vid den gudomliga kroppen p altaret.

Sida 2 Han mnade inte lmna rummet, men han mnade rra vid Vktaren. Det hade han velat gra i ratal. Den blaktiga kroppen glnste i lampornas sken som glas, eller hgglanspolerad metall, eller som det frska brottet hos flinta. Det var

en glans som glas eller obsidian, utan att kroppen var ngotdera. Altaret var av samma materia. Blaktig, glnsande, som om ytan var nstan, men ocks bara nstan, genomskinlig. Det mste vara ngon sorts metall, en mycket hrd och mycket blank metall. Eller en metall med en tunn hinna av glas. Det fanns ingenting liknande ngonstans i den vrld mnniskorna utforskat mer n p ett enda stlle. Uppe i bergen, dr Bl Tornet reste sig frn en bergsplat. Bl Tornet var av samma blskimrande materia. Han hade aldrig sett Bl Tornet. Platsen var helt frbjuden fr alla utom de prstvigda. Det var en hghelig plats, fr drifrn hade Vktaren och Profeten kommit tillsammans en gng fr lngesedan och skapat mnniskorna och gett dem lagen. Till den hgheliga platsen fick endast prsterna vallfrda p vissa bestmda hgtidsdagar. Men de berttade ju vad de sg druppe i bergen i vster. Bl Tornet, det tysta, slutna gudatornet. Han inte bara studerade Vktaren. Han lyfte ven upp den tunga, rikt broderade altarduken och studerade altaret. Han blev litet besviken. Det sg s enkelt ut. En stor, avlng lda. Inga utsmyckningar. Ingenting alls mer n en speglande blank yta. Det enda som brt den slta ytan var en tunn linje strax under altarets vre kant. I vrigt ingenting. Nr solen brt horisontlinjen i ster kom prsterna. De fann en lugn om n ngot smnig pojke. Det blev inget berm fr att han hade upptrtt med lugn. Det skulle han ju gra, om han ville bli prst. Och han frdes bort och fick genomg dagens lektioner utan att ta igen den frlorade nattsmnen. Det skulle en blivande prst klara av. Smn var fr vanligt folk. Eller fr gudarnas Vktare. Man antog ett mycket ringa antal adepter till prsterlig utbildning varje vr. Antalet bestmdes av den naturliga avgngen inom prsterskap och munkordnar fram till vintersolstndet. Tillsammans med Ervin hade fyra andra pojkar tagits in: Det hade varit f ddsfall bland de heliga frra ret. Nr en farsot hrjat fr mnga r sedan hade man tagit in trettiotta adepter. D hade novisernas antal knappt rckt till. Adepterna uttogs bland no-viser, vilka utsgs av en prsterlig kommission. Noviserna utsgs bland elever i den rtta ldern i skolorna och alla skolor skttes av prsterna.

Sida 3 Vad man gick efter nr man utsg noviser visste bara prsterna. Men Ervin hade sttt hgt p listan. Han hade alltid varit vetgirig och visat en helt enastende frmga att tillgna sig skolans lrdomar. Han kunde lnga stycken utantill ur de heliga skrifterna och visade en from och hngiven fantasi nr det gllde att tolka svrbegripliga stycken. Det ansg prsterna. I sjlva verket var det s att Ervin

mycket tidigt hade mrkt att lrarna blev vlvilliga om han tolkade skrifterna p ett visst stt och reagerade surt om han tolkade p andra stt. Han var lyhrd. Han tolkade p "det rtta sttet" och kom hgt i gunst. Vad han tnkte innanfr sin omsorgsfullt hllna mask var hans ensak. Men falskspelet fick en bestmd konsekvens: Han uppfattade efterhand hela religionen som en sorts rollspel, dr det gllde att inte med en min eller ett felaktigt tonfall avslja att det fanns ngonting annat bakom masken n vad denna visade. Han knde det som en lek, men visste att om ngot brt mot lekens regler s kunde det bli mycket obehagligt . Han brt aldrig mot lekens regler. Av de fem pojkarna, som prvat tempelvakten, var Ervin den som klarat sig bst. Samtliga hade klarat sig, samtliga var godknda fr fortsatt utbildning i det heliga kallet, men prsterna noterade att Ervin var den lugnaste av dem. De andra hade verkat lttade ver att natten och den hotfulla samvaron med Vktaren var frbi, nr prsterna brt vaxsigillet och steg in i altarrummet. De fick aldrig veta det, men en av de fem pojkarna hade svimmat av anspnning och sinnesrrelse under sin tempelvakt. Han hade legat p golvet och efterhand hade svimningen vergtt i tung, utmattad dvala. Han vaknade vid lursttar. D steg prstema uppfr templets stora huvudtrappa. Frfrad upptckte han att bara tv av oljelamporna brann. Snabbt fyllde han samtliga och tnde de sju som hunnit slockna. Han blev precis klar med detta innan vaxsigillet brts och rddade p s stt sin framtid. Men naturligtvis hade han sett blek och rdd ut. Det hade inte Ervin gjort. Smnig mjligen, men absolut inte rdd. Han lg bst till av de fem och under den fortsatta utbildningen frkovrade han sig raskt. Redan efter ngot r visste prsterna att han skulle komma att g lngt, kanske nda till toppen: Kyrkans rkebiskopstjnst. Om de anat den kyliga hdiskheten i hans sjl skulle de ha begravt honom levande, som man gjorde med grova hdare. Utan att ha gjort ngot hdiskt alls bar han sjlva hdiskhetens rkedemon i sin sjl. Men det anade ingen. Han gick sina tempelvakter, som alla prster och noviser. Men vid varje tempelvakt underskte han noga Vktarens kalla gestalt och undrade. Det var en docka. Han mste konstatera att det var en docka. Men vem hade gjort dockan? Och varfr? Den var stor, ver tv meter. Dess form var mnsklig, men detaljerna var omnskliga. Den hade huvud med tv gon, tv ron, nsa och mun, men det var omnsklig form p dessa saker. gonlocken var kupor av bl metall, stora som hnsgg som kluvits p

lngden. En natt, nr han var fjorton r gammal, ppnade han dessa Bl Tornet - 7 gonlock, satte fingertopparna mot dem och pressade uppt. Han fick pressa hrt, fr de strvade att vara slutna, och fr en stund rs han och drog sig undan: Det kndes precis som om gestalten hll emot. Rysningen kom djupt nerifrn. Ngonting sa att kanske hade han fruktansvrt fel. Kanske hade prsterna och alla andra rtt och detta var en gudomlig varelse i gudomlig dvala. Hur skulle han s skert kunna veta motsatsen? Vad visste han om gudars form? Han rs, men den medfdda vetgirigheten och ren av rollspel, knslan att allting var falskhet och frstllning, segrade ver vidskepligheten. Han steg ter fram, vidrrde den sovandes gonlock. De rrde sig fr hans tryck och ppnades. Men blicken ur de dolda gonen var s ohygglig att han steg bakt igen. Han fick samla allt sitt mod fr att ter ppna Vktarens gonlock och mta blicken ur det ickemnskliga. Det fanns inga gonvitor, inga irisar, inga pupiller. Det var bara ett glimmande mrker. Han bjde sig djupt framt och tittade noga, men dr fanns ingenting. En hinna som av det allra finaste glas som glasmakarna frmdde stadkomma i sina hyttor, av sand, kalk och soda. Men ingen glasmstare skulle kunna stadkomma ett s rent och fint och glimmande genomskinligt glas som detta om det nu var glas. Nr han sedan strckte handen efter en oljelampa och lyste ner i den glimmande svrtan skymtade han ngonting. Det var som tunna blad, som delvis tckte varandra. P ngot vis liknade det en irisring och kanske kunde de dr bladen rra sig och f ppningen i mitten att bli strre eller mindre. Men vilket ga! Och ter kom den kalla rysningen upp i honom och han slppte de gudomliga gonlocken. De slog igen med tunna, metalliska ljud. En annan gng underskte han Vktarens nsa. Ingen luft strm rrde sig ut och in ur den. Den hade inte tv nsborrar, bara en. Nr han lyste in i den sg han ett finmaskigt nt av tunna metalltrdar, det var allt. ronen i viss mn liknade de ron. Men inne i deras tratt form syntes ett nt av metalltrdar. Munnen, var det en mun? Inte avsedd att ta med, i alla fall. Den sg ut som en utdragen oval, tckt med ett metallnt. Vilken stmma skulle hras ur en sdan mun? Sedan fanns det fler underliga organ p Vktarens huvud. Uppe p hjssan fanns en liten slt kula. Ovanfr vardera rat satt sm sprt. Det syntes en tunn linje som gick frn pannan till nacken, som om man skulle kunna lyfta av hela hjssan. Hr och var satt sm runda saker, med en tunn skra tvrs ver. Bl Tornet - 8 Hnderna var strre n mnniskors hnder och insidorna var en av de f

platserna p gudakroppen med mjukhet. De var grsvarta och det kndes som att trycka mot en fast muskel om man pressade fingret mot dessa ytor. Fotsulorna var likadana. Dr var det mjuka omrdet tjockt, lika tjockt som lngden p hans yttersta tumled. Vktaren kunde tydligen g mjukt och nr han tnkte det kom ter en rysning djupt inne i honom, fr om Vktaren var sdan, d mste han ju verkligen ha gtt omkring och varit levande. Mitt p Vktarens vlvda brstkorg fanns en fyrkant. En tunn linje, som bildade en fyrkant. Vid vre lngsidan satt en ltt upphjd fyrkantig sak. En natt slogs Ervin av en tanke: Det sg ut precis som en lucka. Hade Vktaren en lucka i brstet? D mste den dr lilla saken vid dess vre sida vara en lsanordning? Han prvade mnga gnger att ppna, men det lyckades aldrig. Gudavarelsens inre var slutet fr honom. Nr Ervin fyllde arton r och allts hade varit fem r vid templet som adept hade han ntt den lder d han kunde ern den allra frsta graden som prst. Arton r var minimildern. Sedan skulle han kunna avancera snabbt. Men om han verkligen skulle bli rkebiskop fr hela Kyrkan s mste han vnta tills han fyllt femtio fr det var minimildern fr den tjnsten. Mnga trodde redan nu att han skulle bli rkebiskop vid den ldern. Om den tidigare rkebiskopen dog skulle man rentav kunna hlla posten vakant ngra r, ifall en stjrna som Ervin var nra den rtta ldern. Hela Selitaslkten var nrvarande vid Ervins prstvigning. Det hade funnits en prst i Selitaslkten tidigare, men det var lnge sedan. Han hade dtt lngt fre Ervins fdelse. Slkten var stolt. Att ha en prst inom slkten var ngot att yvas ver. Och ryktet kunde redan bertta att Ervin var en prst med en lysande framtid. Det hade sagts att vissa prster anskt om dispens fr att ge honom frsta graden redan fre arton rs lder, men de hgre prsterna hade avrtt. Huvudet p en adept kunde ltt vxa sig fr stort om han steg fr snabbt. P kvllen efter prstvigningen hll Selitaslkten stor fest med mnga gster, men Ervin var inte nrvarande. Den nyvigde prsten skulle vistas i hgaltarrummet den natten, frsnkt i bner till gudarna om vgledning. Ervin tillbringade allts natten hos Vktaren, men inte frsnkt i bn. Han underskte altaret istllet, fr en tanke hade kommit fr honom: Den dr fina linjen runt altaret, strax under dess vre kant, liknade ju den fyrkants linje som fanns p Vktarens brst. Den liknade ocks linjen runt Vktarens huvud. Var kanske linjen ett tecken p att altarets vre del kunde lyftas av? Var altaret en lda? Och vad fanns i s fall i denna lda? Bl Tornet - 9 Men det kunde han inte ta reda p. Vktaren lg ovanp altaret. Dr hade Vktaren alltid legat. Ingen visste vem som lagt Vktaren dr, det hade skett i den avlgsna forntid d Vktatren varit samman med Profeten. Det mste ha skett efter Profetens dd. Sedan hade ingen ngonsin flyttat

Vktarens gudakropp. Altarduken, den tunga och rikt broderade, hade ett avlngt hl i mitten. Den trddes runt Vktarens kropp och syddes se dan ihop. Nr den skulle bytas fick man sprtta upp smmarna. Fr Vktarens kropp fick inte rubbas. Blotta tanken var ett helgern. Ervin skulle inte drmma om att sga till ngon att Vktarens kropp kunde ju lyftas medan man bytte altarduk. r av lyhrd frsiktighet hade lrt honom att noga undvika blasfemier, och det skulle varit en blasfemi, en grov hdelse, att fresl flyttning av den hgheliga lekamen frn altaret. Var fr vrigt gestalten flyttbar? Den natten provade Ervin fr frsta gngen hur tung Vktaren var. Han grep tag i Vktarens hgra arm och lyfte. Det var en tung arm, men den gick att lyfta. Det hrdes ett mjukt knirkande ljud nr han lyfte. Sedan lyfte han i benen, frst det ena, sedan det andra. Tungt var det, men utfrbart. Ngra starka karlar borde kunna lyfta hela kroppen. Om prsterskapet sett hur den nyinvigde prsten uppfrde sig i det heliga rummet under sin bnenatt skulle en avlng grop hastigt ha grvts, han skulle ha hljts ver lngt innan morgonrodnaden kom i ster och hans namn skulle strukits ur bckerna. Men ingen visste det. Alla tog fr givet att hans natt tillbringades p kn i brinnande bn. Efter tacksgelsen vid soluppgngen begav han sig till hemmet fr att fr frsta gngen, som nybliven prst, ge sin familj och hela sin slkt vlsignelsen. Han gjorde det med hngivelse och vrdighet och hll en fngslande predikan om hur gudarna i nattens tystnad gett honom hrliga visioner och en underbar vgledning. Den efterfljande psalmsngen klingade stark ur mnga strupar. Selitaslkten visste att den nu hade en prst med verkligt hg kallelse inom sin krets. Ervin hycklade inte. ren av rollspel hade frvandlat honom dithn att han inte lngre knde det som om han upptrdde falskt nr han talade om det heliga med mnniskor. Han gjorde det helt otvunget. Det var inte frstllning, inte lgn och bedrgeri. Det var ju bara s att livets spel krvde detta. Han knde rentav en varmt religis hnfrelse nr psalmen brusade ur hundratals strupar och slktingarnas gon glnste mot honom i krlek och stolthet. Han var sjlv vertygad om att han skulle bli en vrdig prst. Han fljde ju spelets regler in i dess minsta detaljer. Han tnkte det inte i ord, men hade det som en aning in om sig: Att alla andra prster Bl Tornet - 10 ocks var medvetna om dubbelheten i livet. Att de frstod att verkligheten var en, medan livsspelets rollvrld var en annan men att bda var verkligheter. Han trodde att de andra var som han, men att ingen ngonsin lt ana det. Det ingick i spelet att aldrig tappa masken det allra minsta, att fullflja rollen nda in i dden. Drfr var hans varma predikan kta. Drfr glimmade hans gon i

uppriktig gldje mot dem alla. Han var ju precis vad han skulle vara. Han var en god rollspelare, en stolthet fr dem allesammans. Han skulle aldrig gra dem besvikna genom att missa ngon replik eller genom att ha fel tonfall och inte heller genom att ha fel minspel. Spelet mste vara kta. D r man god. Att Vktaren bara var en docka av ngon underlig metall, att den inte sov, eftersom den aldrig varit vaken, inte var dd, eftersom den aldrig levt och samtidigt var en gudavarelse: Det var ju tv olika verkligheter och bda var verkliga i sig sjlva, men overkliga i relation till varandra. S r livet: Dubbeltydigt, tvsant. De heliga skrifterna fanns. Han hade lst dem, lste dem nnu, skulle fortstta att lsa dem i hela sitt liv. De berttade sllsamheter, som p ett stt var helt sanna, p ett annat stt rena phittet. Sagan r sann i sagans vrld. Allting r sant, frn sina egna utgngspunkter och med sina egna spelregler. Nr mnniskan dr s ruttnar hon bort och finns inte mer. Det r den ena sortens verklighet. Men i en annan sorts verklighet lever mnniskans tankeliv, hennes sjl, vidare. Bda verkligheterna r verkliga, p olika stt. Ervin trodde att ju hgre grad man uppndde inom det prsterliga kallet desto fler verkligheter kunde man srskilja och hlla verkliga bredvid varandra, utan att en enda av dem blev mindre sannolik. Han var verkligen en lovande prst, bde i andras och egen uppfattning. Han fortsatte idogt sina studier sedan han erntt den allra frsta graden. Han lste och lste igen, luslste och tolkade, diskuterade med andra prster och skrev med omstndlig mda ner sin tankeverksamhets produkter med hjlp av blck i olika frger p pappersark. Framstllningen av olikfrgade blcksorter fanns beskriven i de heliga skrifterna. Dr fanns ven beskrivet hur man kokade bark frn vissa sorters trd, tvttade och bearbetade massan tills den filtade ihop, tog upp den p formar och lt arken torka, var p de glttades fr att bli jmna. De sm pappersbruken lydde under Kyrkan, eftersom de var sakrala verk. Det allra mesta papperet gick till Kyrkan, resten till skolorna som ocks stod under Kyrkan. Ls- och skrivkonst var ju sakrala konster. Bl Tornet - 11 Endast en prst kunde tnkas skriva p papper, fr papperet var avsett att bevara. I skolorna skrev barnen p tavlor av mjuk lera eller vax, ibland p tavlor av slt skiffer, med krita. Det skulle inte bevaras, det var bara skrift fr vning i skrivkonsten och rknekonsten. Men vad Ervin nu skrev p papper, med blck i olika frger, var avsett att bevara. Det var ju tolkningar av de heliga skrifterna. Med tiden skulle han f skriva sdant, som skulle samlas i buntar och bindas till bcker fr att antingen g till skolorna, klostren eller bli placerat i Kyrkans bibliotek. Sistnmnda var omfattande. Men det allra mesta var

vad prster frfattat. De ursprungliga heliga skrifterna var f, ven om de mngfaldigats av tlmodiga munkar och prster. S lnge han fortfarande var adept fick han inte se de ursprungliga heliga skrifterna. Ibland tvivlade han p att de fanns. Men nr han blivit prst frdes han till det rum under templet dr dessa unika bcker frvarades. Det var ett litet rum, fr bckerna var f. Han tillts att ppna dem och studera dem, men det skulle inte bli ngon vana. De fick inte slitas ut. All deras text och alla deras bilder fanns kopierade gng p gng. Men som nybliven prst skulle han f uppleva storheten att rra vid dem, knna kraften frn dem, se den ursprungliga skriften och se de kta bilderna. Det var en stor upplevelse. Papperet i dessa bcker var snvitt och mrkligt blankt. Texten var liten och otroligt jmn. Och bilderna det var inga teckningar. Inte ens den skickligaste bokillustratr eller konstnr, frsedd med massor av frger, skulle kunnat f fram ngot sdant. Det var som att se verkligheten sjlv. Och infr detta sviktade Ervins hela vrld. Detta var ju verklighet. Ingen mnniska kunde stadkomma ngot sdant, endast gudar. Och vid den tanken darrade han fr han blev medveten om hur hdiskt han uppfrt sig mot gudarnas Vktare. Sedan vxte han hastigt in i rollen och accepterade ven denna verklighet bland verkligheter. De andra gjorde det ju, de uppfrde sig helt naturligt, som prster skall. Han var nu en av dem och inte en min i hans ansikte var fel nr han sakta vnde bladen i den heliga skriften och godtog dess verklighet.. : 2 Bl Tornet - 12 Staden Medrel, dr Ervin ftts, kallades Den Heliga Staden eftersom det var dr Kyrkans modertempel, med den sovande Vktaren, fanns. Det var den strsta staden, med nrmare trettiotusen mnniskor. De flesta arbetade fr templet. Templet lg p en hjd i nrheten av floden och omgavs av parker. Det var byggt i kvadersten och frsett med pelarrader, gesimser och balkonger, omgivet av terrasser, paviljonger, prydnadsmurar och fontner. Det var ett mycket vackert tempel, om n lgt och p ngot vis tungt massivt som en borg. I vardera hrnet av sjlva huvudbyggnadens tak fanns torn. Taket i vrigt var helt fritt och ppet. Dr hll man vissa gudstjnster, frmst vid vinter- och sommarsolstndet, vid vr-och hstdagsjmning och vid de tillfllen nr den ena av de bda mnarna passerade den andra p himlen. Taket var belagt med jmna stenplattor, vars fogar ttats med asfalt fr att skydda det underliggande bjlklagret mot fukt. Innertaket var gjort av mycket kraftiga bjlkar, fr att klara tyngden av stenmassorna. Det stttades av grova pelare. ven inne i hgaltarrummet i

templets mitt fanns tv pelare, vid altarets huvud- och fotndar. Det skulle ju inte duga att taket strtade in ver den sovande Vktaren. Templets huvudtrappa var riktad t ster och floden. Bakom templet, strax utanfr tempelparken, lg de byggnader i vilka prsterna hade sina bostder. Ogifta prster bodde i sm lgenheter i en- eller tvvningsbaracker. Gifta prster hade sm stugor. Hgre prster bodde i ett annat omrde, nrmare staden. Strre hus, strre trdgrdar. Staden var uppfrd av tr, lera, tegel och huggen sten. Den var prydlig. Det dg inte att Vktarskapets heliga stad var gyttrig och lortig. Gatorna var raka och breda, belagda med sten. Husen kunde vara upp till tre vningar hga. Utanfr denna stadsform lg villorna i sina trdgrdar de rikares stadsdelar. Templet och den prsterliga bebyggelsen lg sder om staden. t ster fanns floden. Dr lg hamnen med sina kajer, pirar och magasin. Floden var bred, nrmare fyrahundra meter mitt fr staden. Btar kom och gick dagligen. Vster om staden vidtog skogarna, som strckte sig nda till bergskedjorna i vster. Frn staden sg man dem inte fr skogarnas skull, men frn templets tak kunde man se deras blnande kontur. Norr om staden lg lantbruken. De strckte sig milsvitt. Landsvgen mot norr, bort genom jordbruksdistrikten, anvndes betydligt mer n landsvgen t sder, som gick lngt vster om templet och frsvann i skogarna. Men staden Medrel lg ganska lngt t sder, s Bl Tornet - 13 lngt att dr aldrig fll sn, och hade betydligt fler stder norr om sig n sder om sig. Sderut, mot mer tropiska trakter, upprtthlls frbindelserna bst med hjlp av fartyg lngs floden. Och lngt nere i sder fanns havet. Det strckte sig bort i evighet eller tminstone till den plats dr himlakupan mtte det. Fortsatte man mnga dagsresor t ster ndde man havet ven dr. Men t vster fanns bara berg, bergsomrden s dsliga att ingen kunde leva dr. Antagligen fortsatte dessa berg nda fram till himlakupan. ven i norr kom man till havet, men drute fanns ar och sedan en strre kontinent. Fortsatte man lngt, lngt upp i norr p den kontinenten ndde man den eviga vinterns rike. Och bortom isarna fanns ju sedan kupan, den kupa som vilade ver hela vn den. Det var Ervins vrld och han godtog den sdan den var. Det var en bra vrld. Naturligtvis, eftersom det var den enda vrld som fanns. Brdigt, gott land, omgivet av hav och hljd av en kristallkupa och dr utanfr den goda solen, de tv mnarna och de sm, sm stjrnorna. Gudarna, de fanns ngonstans bortom stjrnvrlden. Stjrnorna var, som det sades i skrifterna, sm hl in till det eviga ljusets vrld. Det var en verklighet bland alla andra verkligheter.

Ngon sllsynt gng fick han tillstnd att granska de ur sprungliga heliga skrifterna. Varenda en av dem hade sin egen titel och alla titlarna brjade med ordet "elementr". Uttolkare hade olika uppfattningar om vad det ordet innebar. Den of_ficiella uppfattningen, stdd av de hgsta kyrkliga kretsarna, var att det bara betydde att skriften handlade om tillvarons element. Men i vissa uttolkares skrifter antyddes att ordet kunde betyda att boken handlade om det frsta, enkla och skulle ha en mer komplicerad fortsttning i fljande bcker. Men var fanns d dessa fljande bcker? Uttolkarna med denna uppfattning ppekade att praktiskt taget alla bckerna hade siffran "1" under titeln. Det borde ha som konsekvens att det skulle finnas bcker med siffran "2" och s vidare. Men det fanns ju inga bcker med annat n siffran "1" under titeln. Den officiella sikten var att siffran "1" betydde att boken ifrga stod frmst, var det frsta och frnmsta. Ervin hll naturligtvis fast vid den officiella sikten. Han fljde det goda spelets regler. Det goda spelets regler sger att nr man handlar rtt s r livet behagligt, men nr man handlar fel s r livet obehagligt. Om man opponerade sig mot den officiella sikten fick man uppleva obehag. Det var ju beviset fr att man handlade fel. Bl Tornet - 14 Men eftersom alla verkligheter r verkliga i sig sjlva kunde han naturligtvis inom sig vervga vad andra sikter kunde ge fr resultat. Att ppet diskutera dem skulle dock vara oklokt. Han visste att personer, som antytt andra mjligheter n de officiellt sanktionerade, hade ftt bekymmer. Det mildaste av alla dessa bekymmer var att de stannat dr de var och inte kommit en enda grad hgre. Kyrkan tnkte inte tillta falska ider att nrma sig topplacering. Men det fanns ju begrundansvrda saker att hlla i minne. Alla dessa heliga skrifter hade, utan tvivel, ngot "elementrt" i stilen. Det lt som om en vuxen berttade fr barn. Till och med nr det avsljades hur man utvann malm ur bergen, tillverkade koppar, tenn, mssing, brons, jrn och stl, lt det inte som om en vuxen delgett sina rn till en annan vuxen. Det lt inte ens som beskrivning, snarare som en frklaring till ett litet barn, som uttryckt undran. Det var verkligen ngot "elementrt" ver det hela. Ervin hade sjlv helt hdiskt tnkt att han kunnat uttrycka sig klarare, mer exakt, mer detaljerat och nd med frre ord. Men den officiella och sanktionerade frklaringen till det ngot barnsliga uttryckssttet var att mnniskorna var gudarnas barn och naturligtvis talade gudarna d som vuxna till barn. Vad eljest? Skulle de tala till sina sm barn som till jmlikar? Blotta tanken var en blasfemi. Ervin sg mycket noga upp med blasfemier. Men inom sig, i de mnga verkligheterna, kunde han tnka fritt. Men av alla de heliga bckerna var den namnlsa boken det mrkligaste.

Den hade inga bokstver och heller ingen siffra p prmen. Och dess text var helt olik alla de andra bckernas text. I sjlva verket sg den ut att vara handskriven, med blck. Men det var ett mrkligt blck. Det var svart och tydligt, hade inte bleknat p tvtusen r. Alla andra sorters blck, som ju dock framstllts efter anvisningar i de heliga skrifterna, bleknade. ven de bsta sorterna blev blekare med tiden. Vissa efter r hundraden, men nd. De bleknade. Inte s texten i den namnlsa boken. Den boken var upphov till mnga myter. Det sades att den hgste av gudar sjlv skrivit den. Det sades att Profeten skrivit den och dr gett mnniskorna hemligheter, som gudarna egentligen inte velat utlmna till sina barn. Det sades att nr den boken kunde tolkas s skulle tidens nde ns och gudarna stiga ner i mnniskornas vrld. Det berttades sagor om hur en och annan lyckats tolka texten och d uppntt samma makt som gudarna. Kyrkan sjlv hade aldrig slppt ut ngon sanktionerad sikt. Den namnlsa boken var ett mtligt mne. Men Bl Tornet - 15 Kyrkan hade inte frbjudit kopiering av boken. Det fanns mnga kopior. Det fanns ocks mnga tolkningar. Men ingen av dem blev meningsfull. Den namnlsa bokens hemlighet var vl frborgad. Ervin hade studerat den och gnade sig sedan t studium av kopiorna, varefter han begravde sig i bcker med mer eller mindre obegripliga tolkningar. Han gjorde ingen egen analys. Lyhrd som han var mrkte han att Kyrkans hgsta ogillade rotande i den namnlsa bokens mysterium, antagligen drfr att Kyrkan inte hade ngon egen sikt om den. Helst hade vl de hga velat slippa den namnlsa boken, den gav ju bara bekymmer. De kunde ju frklarat den som falsk, men den var klart och tydligt tillverkad p samma stt som vriga heliga skrifter. Fr rhundraden sedan hade en munk frskt lsa problemet genom att frklara den namnlsa boken som ett verk av de onda. Men det var att g fr lngt. Kyrkan hade ogillat frsket. Vad som hnt med munken var numera ovisst, men hans bok var illa sedd och fick endast studeras av prstvigda, som hade gudomligt frsvar i sitt hjrta gentemot lgnens andar. Att studera helig skrift krvde ett sinne av rtt sort. Vad som stod i de heliga skrifterna gllde som hgsta och enda sanning, bortom alla tvivel. Ibland kunde denna officiellt godknda sikt hejda mnniskorna, p ett stt som kunde tyckas mindre gott. Det fanns sdana fall beskrivna i historiebckerna. En gng i tiden hade en man konstruerat en frbttrad version av det vattenhjul, som fanns beskrivet i de heliga bckerna. Det hade haft hgre verkningsgrad. Men hans version hade frbjudits och mannen hade frdrivits frn mnniskors gemenskap. Om man anvnde hans vattenhjul

skulle man g utver vad gudarna faststllt. Skert skulle man d rubba den naturliga balansen och stra tingens ordning. Hur hans hjul sett ut fanns inte lngre beskrivet. Det fanns fall av liknande art skildrade i historien. Samtliga nmndes som varnande exempel. Ervin tog varning. Han avvek inte frn vad gudarna faststllt. Men inom sig undrade han: Om det lg ngot i vad vissa vgat yttra att "elementr" betydde "grundlggande" s hade gudarna bara gett grunderna och menat att mnniskorna skulle g vidare frn dessa grunder. Men, och det var ett viktigt men: Gudarna hade inte sagt detta ngonstans i skriften. Att sjlv anta ngot sdant var att upp hva sig mot gudarna, tro sig veta minst lika bra som de. Det kunde bara en dre ta sig fr. Bl Tornet - 16 Om gudarna yttrat sig helt obegripligt s fanns det skert en mening ven i det. En av de heliga bckerna handlade om biologi, skildrade hur animaliska och vegetabiliska kroppar var uppbyggda. Mycket dr var gtfullt. En avdelning handlade om kroppsvrd och hygien och dr nmndes sjukdomar. Det sades att sjukdomar vllades av mycket sm onda vsenden, som kallades "bakterier" och "virus". Eftersom man inte kunde se dem mste de vara andevarelser. Men dr nmndes ven att nr gudarna skapat de frsta mnniskorna s hade de gett dem gudomligt skydd mot de sm demonerna. Mnniskor skulle inte kunna bli sjuka. Om ngon n d blev sjuk s mste det bero p att det rvda skyddet frndrats och frsvagats. Fr mycket lnge sedan hade man drfr avlivat sjuka. De mste ju ha avvikit frn det godas vg och ftt det onda i sig och om de fick fortplanta sig skulle det onda g i arv. Numera ddade man inte de sjuka, men de isolerades och fick inte stta barn till vrlden. Att bli sjuklig betraktades som antingen ett straff eller en prvning. I sistnmnda fallet ville gudarna prva om man hade gudomlig kraft nog att st det onda emot. Dog man, ja d hade man inte den kraften. D var det rtt att d. Men i skrifterna stod om sjukvrd. Man fick inte vara obarmhrtig mot de sjuka. Man mste ge dem vrd, ge dem krleksfullt std i deras kamp mot demonerna i det ondligt lilla, bedja till gudarna tillsammans med dem, ivrigt uppmana dem att offra, frsaka, avst frn all njutning, ptaga sig brdor och bekymmer och drmed visa sin vilja att vara som gudarna krvde. De flesta dog av alla dessa umbranden, men d hade inte viljan till det goda varit stark nog. Men sjukdomar var mycket sllsynta. Det var verkligen, precis som skriften ld, de svaga som blev sjuka. Det var nr Ervin hll p med studierna av sjukdomar som han kom att

tnka p den farsot, som hrjat fr mnga r sedan. Trettiotta personer inom Kyrkan hade dtt. Hur mnga vriga hade dtt? Han brjade forska i biblioteket i Templets omfattande kllare och fann att det blev rtt svrt. Av ngon anledning ville inte Kyrkan orda om saken. Han fick leta rtt p hnvisningar hr och var, ska sig frn en klla till en annan. Ovntat nog hittade han bra hnvisningar i en bok med sedelrande berttelser. Dr nmndes att inte ens de prstvigda gick fria frn frestelser, att de kunde f hgmodiga tankar och frng gamla goda seder och straffas s som biskop Javal hade straffats, tillsammans med hela sitt flje av trettiosju prster. Bl Tornet - 17 Trettiosju plus en blev trettiotta. Ervin kunde snabbt leta rtt p en bok med biskop Javal Dorida Kasatas levnadsteckning. Dr fanns alltsammans. Farsoten hade krvt trettiotta ddsoffer, men inte fler. Alla farsotens offer var prster. Varfr hade gudarna straffat eller prvat enbart dessa? Ervin forskade metodiskt vidare. P vad stt hngde de trettiosju prsterna samman med biskop Javal? Hur, var och nr drabbades de av sjukdomen? De hade drabbats p ett och samma r, sedan de vid sommarsolstndet varit samlade till en religis hgtid. De hade samtliga varit deltagare i den rliga vallfarten till Bl Tornet i bergen i vster. Var det s farligt, s verkligt livsfarligt, att vallfrda till Bl Tornet? Nej, ingen hade blivit sjuk av det, vare sig fre eller efter Javals och hans fljes vallfart. Varfr d just de? I Javals egen levnadsteckning stod inte mycket. Dr stod att han "i sin krlek till gudarna trtt dem alltfr nra". Det var egentligen det hela. Men vad hade han gjort? Ervin fick ska lnge innan han hittade ngon sorts frklaring och den stod i en bok, som beskrev hur det sg ut i de trakter dr Bl Tornets gudomliga mysterium var belget. Dr nmndes, givetvis, mest om Bl Tornet sjlvt dess fantastiska hjd, dess slta glimmande yta, dess vlvda std, dess oerhrda majestt. Men dr nmndes ven Kistan, som lg i en rmna ngra hundra meter sder om Bl Tornet. Biskop Javal hade tilltit sig att ppna Kistan. Han hade sagt att eftersom det inte var frbjudet eftersom Kistan inte ens fanns nmnd i skrifterna s var den kanske en gva frn gudarna till mnniskorna. Ingen hade tnkt p det frut. Kistan var knd sedan historiens gryning. Den bara lg dr. Men ingen hade rrt den. Kanske hade biskop Javal rtt i sitt antagande, kanske hade gudarna ingett honom den tanken? Kistans lock var ltt att ppna. Man bara lyfte det. Utsidan var av den blglnsande gudamaterian. Insidan var graktig. Och i Kistan fanns en silvervit metall i form av pulver. En mycket tung metall. Man tog upp den i olika krl och underskte den. Man hll p med denna metall under hela den tid som besket vid Bl Tornet varade. Metallen var ett mysterium.

Man hade fyllt psar med metallen och burit den som amuletter. Ngra hade gnidit pulvret mot kroppen fr att helga sig. Slutligen hade man kryddat maten med pulver fr att bibringa den gudarnas kraft. Men nr man skulle lmna platn och tervnda hem hade biskop Javal pltsligt bestmt att all metallen skulle terbrdas till Kistan: Man skulle invnta ett gudarnas tecken innan man frde ngot av detta heliga pulver bort frn bergen. Bl Tornet - 18 Sedan blev alla mycket sjuka och dog. De dog inte ltt. De fick fasansfulla sr, tappade hret, led ohyggligt. Biskop Javal hade handlat i krlek till gudarna, men han hade handlat fel. Gudarna hade snt sitt straff. Varenda en av de trettiotta, som deltagit i det rets vallfart, hade dtt. Det var den farsot, som gjort att man pfljande r mst ta in trettiotta adepter till prsterlig utbildning, fler n ngonsin i historien. Det gllde att hlla sig till de heliga skrifterna. Om ngonting inte stod nmnt i dem s betydde det inte att det var tilltet. Snarare tvrtom. Hll man sig till skrifternas pbud och frbud s vandrade man sker genom livet, trygg i gudarnas nd. Ervin lste, begrundade och stadfstes i sin tro: Det gllde att flja spelets regler. Han ville se Bl Tornet. Han ville medflja en vallfart dit. Vallfarten skedde varje r, en gudstjnst hlls vid sjlva sommarsolstndet uppe vid Bl Tornet. Men Ervin var nnu fr ung och hade fr lg rang. Prsterskapets grader var mnga. Hgst upp fanns rkebiskopen, som var verhuvud fr alla biskopar. I realiteten var han hgste herren ver modertemplet i staden Medrel, men templet styrdes av biskop Emsako. rkebiskop Maddur var gammal och hll sig hemma i sitt biskopsste i norr. Han gjorde inget vsen av sig. Hgste ledarens auktoritet lg i det ickesedda, ickehrda. En ung prst som Ervin var ingenting. Han var otnkbar fr en vallfart. Tiden mste ha sin gng. Ervin gifte sig nr han var tjugotv r gammal. En prst hade inga svrigheter att hitta en lmplig maka. Vilken prst som helst skulle kunna gifta in sig i de rikaste familjerna. Att ha en prst som mg var en storhet. Att ha en prst i slkten var en ra nstan som att ha ngot mer del i gudarna n folk i allmnhet. Ett prsterligt gifte var nstan alltid en frmlning mellan gudomlighet och ekonomisk makt. Ervin, med sitt rykte att vara en stigande stjrna, hade absolut inga svrigheter. Han hade i sjlva verket haft fyra lskarinnor ur hgt uppsatta familjer. Men den fjrde blev svr. Hon ville ha honom till kta make och var s fast besluten att n detta ml att hon brjade hota honom. Han blev vldigt illa berrd. Frsiktig till sin natur som han var ville han inte riskera ngon skandal. Men hotet gick frbi nr flickan rkade f en mer frmnlig

friare: Mer kapital. Kanske mindre av gudars glans, men mera av pengars. Sistnmnda segrade. Ervin hittade sin rtta brud strax eftert. Hon tillhrde en burgen familj, en gammal och ansedd slkt. Hon var ett lmpligt parti fr en ung prst. Bl Tornet - 19 Tyst och eftergiven, snll och lydig. Faktiskt ocks vacker. Och slutligen, men inte minst viktigt: Hon hyste en varmt romantisk krlek till den reslige unge prsten. Ervin skulle varit galen om han inte gift sig med henne och galen var han inte. Han var klok. Han lskade henne inte, men tyckte att hon var trevlig. Resten fick bli gudarnas sak. Ernjeli Mokanja Dyleta blev en frtrollande vacker brud och Ervin en sttlig brudgum. De fick en stuga med tre rum och kk av templet. Samtidigt hjdes Ervin nnu en grad p den lnga gradskalan inom den prsterliga hierarkin. Framtiden var full av ljus. Ett r senare blev han stolt fader till en npen liten flicka och samtidigt gjordes han till frestndare fr templets bibliotek, nr den gamle bibliotekarien dog mycket lmpligt. Bara tjugotre r gammal hade han uppntt en mycket vacker post inom Kyrkan och samhllet. Han borde vara lycklig och tillfreds. Det var han ocks. Han var lycklig, tillfreds, full av frvissning att hans bana genom livet var upptriktad. Men han grubblade stndigt ver gtor, som han inte borde ha grubblat ver om han skulle siktat enbart p hgre positioner. Han kunde acceptera de mnga verkligheternas verklighet. Det var inte svrt. Verkligheten r mngfaldig och nd en, det var han invand med. Men han kunde inte f grepp om den dr hgre verkligheten, i vilken alla verkligheter ingick. rkebiskopen kunde det skert. Det mste en rkebiskop kunna. Det r ju just drfr som han r rkebiskop. Han har i sig helheten av alla delverkligheter. Tids nog fr man den insikten, om man r av rtt sort. Ervin ansg sig vara av rtt sort. Vid femtio rs lder, rkebiskopsldern, skulle han skert kunna samla alla verkligheter till en och se sambanden mellan dem. Men han var otlig: Han ville se denna helhet redan vid tjugotre rs lder. Som chefsbibliotekarie ver modertemplets vldiga bibliotek hade han oinskrnkt tillgng till allt som ngonsin inbundits fr frvaring i dess hyllor. Han rdde ver alla de rum och gngar, som genomborrade hjdstrckningen under templet. Det var smala gngar, sm rum. verallt fanns pelare, som skrade underjordens hemvist mot tyngden av templet ovanfr. Det var vindlande gngar och lnga gngar. De strckte sig lngt utanfr templet och ven utanfr tempelparken. En gng i tiden hade man ftt problem med floden ster om templet: Dess vatten sipprade in nr man gick mot ster och p djupet. Men sedan hade man plomberat de gngarna med den form av cement, som man hade beskrivning p i de heliga skrifterna, dr basmaterialet var lera och kalk. Numera var gngarna skra och torra.

I detta vldiga bibliotek skte Ervin efter svar p frgor som han inte kunde uttala hgt. Det fanns otaliga bcker dr. Men alla gick tillbaka p Bl Tornet - 20 de heliga original som han redan lst och det mesta tycktes honom vara fromt svammel. Ingenstans fanns ngon redogrelse fr vad som hnt i historiens gryning, nr Vktaren vandrat omkring bland de frsta mnniskorna. Ingenstans fanns ngot nmnt om vart Profeten tagit vgen. Vart Vktaren tagit vgen visste man. Han lg p altaret och sov och ingen visste hur lnge den smnen skulle vara. Men vad hade det blivit av Profeten? Det visste ingen. Det fanns legenderna och myterna. Heliga mn hade haft visioner och skrivit ner dem. Men alla dessa visioner var olika. Kanske inte strande mycket: Kyrkan tillt inte motstridigheter. Versioner som avvek fr mycket frn de stadfsta blev avlgsnade fr lnge sedan. Det mste rda ngon form av samstmmig het mellan de versioner som de heliga gav. Om version vision var fr frmmande i relation till de tidigare s mste den vara falsk och ingiven av demonerna i det ondligt lilla: virus, bakterier. Men nd fanns det olikheter. Ervin knde att dessa verkligheter lg litet lngre bort n andra verkligheter. De var, med ett ord ur boken om talvrden och rknekonst, "mindre sannolika". Men vad var d "mest sannolikt"? Det var en mycket underlig frga fr att komma frn Ervin. Han ansg alla sannolikheter som lika sannolika, utgende frn egna fundament. De var ojmfrbara. Varje verklighet var osannolik om den granskades utifrn andra verkligheter. Varje verklighet var mest sannolik frn sitt eget fundament. Men, tyckte han, det borde finnas en generell ververklighet, i vilken alla de vriga var delar. Var fanns den verkligheten? Kunde ngon levande varelse under rkebiskops niv fatta den? Han hade rentav vilda funderingar p att ta kontakt med rkebiskop Maddur och framlgga sina tankar. I sina mest optimistiska stunder drmde han att Maddur skulle bermma honom och upphja honom. I sina mest pessimistiska stunder sg han den grop i vilken en hdare fick ta jord och d i vnda. Men det fanns skert ett svar ngonstans. Han mindes vad han hade sett fr mnga r sedan i templet, nr han lyft altarduken och tittat p altaret dr inunder: En tunn linje. En mycket tunn linje, som gick runt hela altaret, kanske s lngt som en tumled nedanfr verkanten. Den linjen mste betyda att det fanns ett lock p altaret. Nu, nr han var en aktad man inom hierarkin, lyfte han ter p altarduken och studerade den glnsande materian, tittade p den tunna linjen och fann nnu en sak: P ena lngsidan, strax ovanfr linjen, fanns Bl Tornet - 21 -

en frdjupning. Den var inte stor. Kanske litet mer n en handsbredd i sidled. Men det var en frdjupning avsedd att sticka in fingertopparna i. Detta var ett bevis s gott som ngot. Altaret hade det lock han trott att det skulle ha. Altaret var en lda. Altaret innehll ngot. En lda utan innehll var fr dumt att tnka p. Lggs en gudavktare ovanp en lda s mste ldan innehlla ngot, som Vktaren r satt att vaka ver sen fr Vktaren sova bst han vill. Det mste finnas ngot i den lda, som uppfattades som ett altare. Vktaren vilade p en hemlighet. Men fr att komma t den hemligheten mste man f bort Vktaren och det var inte ngon ltt uppgift. tminstone inte fr en ensam person. Vktarens hgheliga lekamen var en tung lekamen, tyngre n vad en ensam mnniska orkade lyfta. Men hjlpmedlet fanns. Det hade funnits dr i rhundraden. Mnga av de ting, vars konstruktion fanns beskriven i de heliga bckerna, hade tillverkats i relikexemplar, som fanns p bord och hyllor i altarrummet. Dr fanns, till exempel, vattenhjulet. Dr fanns verktyg, som hammare, yxor, mejslar och tnger. Dr fanns ljuster, metkrokar, ryssjor och nt. Dr fanns plogar och harvar i miniatyrexemplar. Dr fanns ven den enkla och n d geniala konstruktion, som kallas block och talja. Med denna kunde en ensam man lyfta vldiga tyngder. Block fanns det gott om i samhllet. De anvndes inom gruvdriften. De anvndes ombord p fartygen. Det fanns inga som helst svrigheter att f tag i block.. : 3 Ervin skaffade sig ngra block och en mngd rep. Han frenade blocken tv och tv och fick p s stt taljor. Eftersom han aldrig frut provat en talja blev han hpen ver hur ltt han kunde lyfta tunga saker bara genom att dra i ett rep, som lpte ver sprskivorna i de bda blockhusen. Som prst var det ingen svrighet fr honom att fra in tre taljor i templet. Han placerade dem i ett litet rum strax under altarsalen. Frn gngen utanfr gick en trtrappa upp till en lucka i altarsalens sydstra hrn. Luckan var sprrad frn undersidan, s att inte ngon skrckslagen adept skulle fly den vgen under sin tempelvakt. Ervin drog undan sprren. Bl Tornet - 22 Under flera dagar studerade han altarrummet mycket noga. Tv meter frn altarets bda kortndar reste sig kraftiga pelare, som bar tv grova bjlkar, vilka strckte sig p tvren lngs altarrummets tak. Ervin lmnade ett frslag till templets ledning att taket borde rengras och mlas om. Frslaget ledde till att man underskte taket. Naturligtvis deltog Ervin, han var ju fr slagsstllaren. Stende p fem meter lnga stegar underskte prsterna taket och det bestmdes att det skulle renoveras, men frst senare.

Ervin bar ner en av stegarna i kllaren och placerade den i gngen till den trappa, som ledde upp till altarrummet. Sedan vntade han tlmodigt p att det skulle bli hans tur att hlla tempelvakt. Nr han slutligen ntt fram till sin vakt och alla lmnade templet knde han ingenting alls. Han var mrkligt lugn. Det fanns ingen oro i honom, ingen ngslan, inte ens spnning bara en stor nyfikenhet. Han borde ha varit ngslig. Vad han mnade gra var ngot helt oerhrt. Det var vrre n hdelse: Det var gudaskndning. Om han blev pkommen skulle man skert inte nja sig med att begrava honom levande. Hans brott skulle vara fr svrt, man skulle frska blidka gudarna genom att offra plgor till dem: Hans plgor. Skert mycket svra plgor. Men han tnkte sig aldrig mjligheten att bli avsljad. Natten var lng, han var ensam i templet. S snart han hrt de lursttar, som talade om att solen frsvunnit under horisontlinjen och att han allts var ensam i templet, lyfte han luckan i salens sydstra hrn, tog en av de nio heliga lamporna och hmtade upp stegen och de repfrbundna blocken. Sedan reste han stegen mot den ena pelaren, klttrade upp och knopade omsorgsfullt fast det vre blocket vid den T-form som bildades av pelaren och takbjlken. Han upprepade manvern med den andra pelaren. Sedan fste han repet frn det ena av de nedre blocken runt Vktarens skuldror, i armhlorna. Det andra blockets rep fste han runt Vktarens knn. Han grep tag i det lpande tget och halade och blocken rrde sig mot varandra. Det var hpnadsvckande ltt att lyfta Vktarens tunga kropp. Ervin hll i bda repen och drog och knde inget strre motstnd. nd rrde sig pltsligt den blglnsande skepnaden och hjdes frn det underlag, dr den legat i tjugo sekler. Ervin observerade att Vktaren glidit litet t ena sidan, eftersom repen inte satt exakt i den linje hans kropp bildade. Han mste vara frsiktig nr han senare snkte gestalten, s att den hamnade p samma plats dr den frut hade legat. Det dg inte att den hamnade en enda centimeter frn sin tidigare plats. Bl Tornet - 23 Nr den tunga skepnaden hngde en meter ovanfr altaret brjade Ervin lgga repen kring benen p ett mycket tungt sten bord, p vilket en mngd reliker och heliga artefakter var placerade. Han fortsatte sedan att hala i repen tills Vktaren hngde nstan tv meter ovanfr sin urgamla viloplats. D fste han omsorgsfullt repndarna och steg fram till altaret. En tanke kom: Om repen brister r jag ddens. Sedan tog han bort altarduken, lt den falla till golvet och stack in hgra handen i den frdjupning han tidigare lokaliserat. Han lyfte och blev frvnad ver hur ltt det gick. Locket vgde skert inte mer n trettio kilo. Han hade vntat sig strre tyngd, med hnsyn till hur tung Vktaren var. Han hade rentav tnkt sig mjligheten att anbringa en tredje talja, placera en jrnkrok i

handtaget och p s stt f upp locket. Men det behvdes inte, locket kom upp och vgde ver, fr att bli stende litet bortom lodlinjen. Ldan var full av bcker. Han hade visst det. Naturligtvis mste det finnas fler bcker och naturligtvis mste de ligga i den jttelr, p vilken Vktaren vilade. Det var helt logiskt. Men han blev hpen ver mngden av bcker. Ldan var full och den mtte 80 centimeter i hjd, en meter i bredd och nstan tv och en halv meter i lngd. Det var en vldig massa bcker. Han brjade lyfta upp dem och placerade dem p ett bord. Nr han lagt upp en sdan stapel att han hll under nedersta boken med strckta armar och hade versta boken mot haken placerade han en oljelampa ovanp och bar stapeln ner i kllargngarna. Han visste precis vart han skulle bege sig. I kllaren fanns ngra rum, som var avsedda fr enskild andakt. Det var lsbara rum. Prster brukade ibland lsa in sig i timmar ibland i dagar fr att meditera eller bedja. Ervin bar in bckerna i ett sdant rum. Dr fanns naturligtvis inga fnster. Vggarna var av sten. En trbrits, ett bord, en stol och en toalettspann med lock det var allt dr fanns. Ervin placerade bckerna p britsen. Han lt lampan vara kvar och trevade sig tillbaka genom gngen. Sedan placerade han ut ytterligare tre lampor och fortsatte med arbetet att tmma den stora lren. Allt eftersom han tmde lren upptckte han att det fanns annat n bcker i den. Dr fanns sm askar, somliga av metall, andra av helt oknda mnen. Tre askar sg ut att vara av grvit talg och kndes p samma stt, men ytan var s hrd att hans nagel inte lmnade ngot spr p den. Dr fanns flera underliga freml, som inte liknade ngonting han tidigare sett. Men han tittade inte nrmare p dem. Det fick han gra senare. Nu gllde Bl Tornet - 24 det att snabbt f lren tmd och allting i vrigt terstllt i ursprungligt skick. ven om han hade gott om tid s kunde ngot ofrutsett ske och d kunde tidsfristen krympa ihop till ingenting alls. Nr han lyft locket hade han haft en oroande tanke: Det fanns ju mjlighet att altaret var ngot i stil med Kistan druppe i bergen. D skulle han hotas av en grym dd, samma som drabbat Javal och de trettiosju prsterna. Men han hade lst noga om hur det sg ut i den dr Kistan. Pulvret, det tydligen gudomligt laddade och livsfarliga silverpulvret, lg inte lst i Kistan. Det lg i sm fyrkantiga skrin av ngon grglnsande metall. Om han sett sdana skrin nr han ppnat locket skulle han genast ha snkt det igen och aldrig mer rrt vid altaret. Han var frdig vid midnatt. D var den stora lren helt tom. Han lste andaktsrummet i kllaren och hngde nyckeln i ett snre om halsen, innanfr drkten. Man skulle kunna ppna det dr rummets ls med en

bjd spik, men ingen skulle tillta sig att ppna ett andaktsrum, som s tydligt var reserverat. Han stngde lren och placerade altarduken p plats. Sedan snkte han Vktarens kropp tills den fick kontakt med altaret, varefter han noga passade in den exakt dr den frut legat. Det fanns svaga mrken, som uppsttt nr man rengjort och polerat altaret, men inte kommit t p de punkter som doldes av Vktarens kropp. Han knde ocks efter s att inte altarduken kom i klm. Nr han var frdig tog han ner taljorna och bar bde dessa och stegen tillbaka ner i kllaren. Sedan tog han upp oljelamporna och stngde luckan. Resten av natten lg han frsnkt i bn, fr inom honom fanns dock tanken att han kunde ha dragit sig gudarnas vrede. Han var orolig, nu nr allt var ver. Men om gudarna velat hejda honom s kunde de gjort det innan han ens fst upp det frsta blocket. Det skulle varit enkelt fr gudarna. Om de nu velat hejda honom och bevara bckerna i deras lnnliga frvaringsrum under ytterligare ett ovisst antal sekler. Men han knde sig trots allt underligt sker och trygg, frvissad om att han inte handlat i ondo. Ingen hade sagt till honom att lyfta Vktaren och ppna altaret, det var en id ur honom sjlv. Och nr han sedan sett vad altaret innehll kunde han stngt det igen och senare frskt f de hgre prsterna att tnka att det kanske var dags att underska vad altaret kunde dlja fr gudomliga hemligheter. Men hur skulle han kunnat f dem att tnka s? Blotta tanken att flytta Vktaren var ju hdisk. Nej, han visste vad han ville: Han ville sjlv ha dessa bcker, sjlv studera gudarnas kunskaper. Han ville det s starkt att han var beredd att Bl Tornet - 25 bde kmpa fr det och d fr det. Ja, han insg nr han lg dr p kn framfr altaret och den tysta gestalten ovanp det att han var beredd till och med p dden. S dyrbar var fr honom den sllsamma skatt han funnit. Han deltog i den fljande dagens mssor och bnestunder, s som det vntades av en prst efter en tempelvakt. Han sktte sitt arbete i biblioteket, men var inne i det lsta andaktsrummet tv gnger. Frsta gngen studerade han boktitlarna och upptckte tjugofyra volymer med titeln "Lexikon". Den upptckten gjorde honom yr av gldje, hr hade han frklaringar till alla obegripliga ord han kunde stta p. Andra gngen han var inne i rummet medfrde han en sck och packade ner de tjugofyra ordbckerna. Han tog scken med sig hem nr han lmnade templet i solnedgngen. Ingen undrade ver scken. Han var prst som de andra och hade vl skl att bra hem ngot i en sck. Det hus han frfogade ver som prst var byggt i tegel, ett gediget och vackert hus med prydlig trdgrd. Det fanns kllare under huset och i kllaren ett andaktsrum. Dr placerade han bckerna. Hustrun, Emjeli,

skulle inte komma p tanken att g in i hans andaktsrum. Det var helgat, det var laddat med goda vibrationer och fick inte stras, inte ens av henne. Skulle hon g ditin s skulle det vara i hans sllskap. Bckerna lg skra dr. Det tog tid fr honom att transportera hela skatten frn templet till hemmet. Han tillverkade en fyrkantig konstruktion av pinnar, som han riggade upp inne i tomscken. P s stt sg den ut att vara full av ngot, nr han bar den tillbaka till templet. Fr att frekomma alla funderingar nmnde han fr ngra andra prster att han tog hem bcker och studerade under natten. Detta, jmte det faktum att han uppehll ett andaktsrum mycket lnge, gav honom ryktet att vara varmt religis och innerligt hngiven gudarna. Medan han bar hem sin stulna skatt fick han ord om sig nda upp till biskop Emsako, templets verhuvud. Och denne frde med sig ryktet vid ett besk hos rkebiskop Maddur, vilket ledde till ngot s enastende som att rkebiskopen snde personligt bud till en prst av de lgre graderna ett faderligt rd att inte helt slita ut sig i ungdomlig gld och hngivelse fr gudarna: Livet r lngt, d inte all kraften i din ungdom. Rdet kom, mycket lgligt, vid just den tid nr Ervin ntligen hade tmt rummet i templet p dess skatter. Han bugade dmjukt infr biskop Emsako, tackade fr det rd rkebiskopen snt och sade sig vara instlld p litet mindre eld fr en tid. Bl Tornet - 26 Biskopen var faderlig, fryntlig: Du mste ju sova ocks, unge man. Hr har du din tjnst t gudarna frn solens uppgng till dess nedgng, mer n halva dygnet under sommartiden. D duger det inte att du offrar ven dina ntter, fr d tar du slut och till vad nytta r du d? Du skall spara dig och leva ett lngt liv i gudarnas tjnst, d r du till bst nytta. Prster har ord om sig att vara lnglivade, skert en bevgenhet frn det hga. Ta emot gudarnas gva, lev ett lngt och rikt liv och d inte bort din kraft redan i ungdomen. Det lg en vnlig frebrelse i orden. Ervin stod med snkt blick och lovade dmjukt att flja det faderliga rdet. Det lftet kunde han ge med rlighet: Det stulna var avlgsnat. I rummet i sin kllare sorterade han bckerna mycket noga och placerade undan de obegripliga fremlen: Vad de var fr ngot skulle han skert f veta genom bckerna. Men vilken bok skulle han brja med? Hr fanns band nr 2 till alla de elementrbcker, som frvarades i templet. Men dr fanns andra bcker, som tydligen var mer avancerade lrobcker inom samma mnen. Och bcker som tydligen lg p en helt annan niv och handlade om helt andra mnen. Han hittade en bok med titeln "Astronomi". Vad var det? Han tog till ordbckerna och fann: "Astronomi: Vetenskapen om

himlakropparna, en av de ldsta vetenskaperna. Astronomin studerar himlakropparnas rrelser och lgen, deras egenskaper och utveckling ." Allts: Solen, de bda mnarna och stjrnorna. Eftersom astronomin var en av de ldsta vetenskaperna passade det bra att brja med den. Han satte sig tillrtta i en mjukt stoppad stol i sitt andaktsrum, rttade till de bda oljelamporna och slog upp boken. Och hamnade i ett tillstnd av overklighet efter bara ngra minuter. Vad var detta? Ett ondligt tomrum? Ondligt? Och tomt inte ens luft? Och att Vrlden inte var ngot unikt, utan bara en vrld bland vrldar. . . en planet? Rund, inte platt. Hngande i intet, kretsande kring solen istllet fr tvrtom. Och solen, millioner gnger strre n Vrlden, n denna vrld denna. . . planet. Om det inte s alldeles uppenbart varit en gudomlig bok skulle han kastat den i elden. Men detta otroliga, detta helt orimliga, mste vara sant eftersom gudarna sjlva pstod det. Han lste hela natten. Det var till slut hustrun som fick ropa utanfr drren att det snart var soluppgng och han mste ila till templet, utan att ens hinna ta. Han var som bedvad, dels av brist p smn, dels av den ofattbara upplevelsen att ha ftt se ondligheten. Endast hans vana frn Bl Tornet - 27 barndomen att ta alla verkligheter som jmvrdiga hindrade honom att bli alltfr omtcknad. Hans vrld hade inte bara vacklat den natten. Den hade rasat ihop. Fr frsta gngen sedan han blivit tempeltjnare gick han omkring i ett tillstnd av tankspriddhet. Han fumlade, han skte rentav efter orden nr han deltog i en vxelsng. Inom honom strlade otaliga stjrnors ljus och det var stjrnor av ett slag han aldrig anat. Det tog mnader fr honom att bli frdig med astronomiboken, men det berodde p att han stndigt mste sl i ordbckerna fr att finna frklaring till obegripliga termer och sedan ofta lsa i ngon annan bok fr att f en utfrlig frklaring. Fusionsprocessen i stjrnornas inre det ledde ver till fysik och dri krnfysik. Planeternas bildning ledde ver till geologi och sedan till kemi, fr att han skulle frst hur gldande klumpar kunde bli till livbrande planeter. Drmed hamnade han i livsmysteriet och studerade utvecklingslra, vilket ledde in p en djupare biologi n de heliga skrifterna i templet hade lrt om. Han hamnade i mikrobiologin och studerade bilder av vad som finns i den levande cellens inre och fattade ntligen vad bakterier och virus r fr ngot. Det blev mnader av jmfrande studier, dr astronomiboken bildade stommen, ryggraden i det hela. Efterhand kom han in p psykologi, vilket krvde studier i logik och drmed ven i matematik, samtidigt som det ledde till filosofi och teologi.

Och teologin blev en chock fr honom. Var fanns det gamla, plitliga mnstret av gudar, gudinnor, halvgudar, helgon, mytiska naturvsenden som bergsandar, havsandar, nymfer, vttar, troll och demoner? Det fanns olika lror. Men vad teologiboken slutligen mynnade ut i var psilogi. Och nr han studera de psilogin fann han att det mjligen fanns en gud, en enda, vilken var verkosmisk och ofattbar bortom allt frstnd. En slags all-ande i vilken varje levande varelses psykiska kraft var som cellerna i en biologisk kropp eller nnu mindre: Som elektronerna i ett skvder. Det utan all jmfrelse svraste fr honom under dessa frsta mnader var att fortstta att spela det invanda rollspelet. Det var s otroligt svrt att endast vetskapen att en tappad mask skulle betyda en grym dd fick honom att ta sig samman. Men spelet, som redan frut varit en sorts lek fr honom, en allvarsam lek, tycktes honom alltmera barnsligt och genant. Ingen, inte en enda mnniska i hela vrlden, anade ju hur stor den strsta verkligheten var. Bl Tornet - 28 Han hade trott att rkebiskopen, gamle Maddur sjlv, knde till alla delverkligheters gemensamma ververklighet. Men Maddur var som ett barn nr det gllde verkligheten bortom gudamyterna. Alla, varenda en, trodde precis som han sjlv hade trott utan ngra tvivel att Vrlden var den enda vrlden. Ngot sdant som "vrldar" fanns inte. Vrlden var en, nmligen denna vrld. Ingen kunde ana att den var ett klot, som kretsade runt en stjrna, vars storlek skert var minst en million gnger strre n vrldens. Ingen av dem anade vad ett ljusr var fr ngot. Han kunde inte sjlv frestlla sig ngot s oerhrt stort som ett ljusr. En kilometer r ettusen meter och tio kilometer r en mil. Det fanns angivet i de heliga skrifterna och alla skolbarn visste det. Men om man skrev 9,46 x 1012 kilometer skulle inte ens de mest belsta och i matematiken vlbevarande fatta vad det var fr ngot. Det r niotusen fyrahundrasextio miljarder kilometer. Ett orimligt hgt tal. Man kunde namnen p hga tal och visste vad de betydde. En million r tusen gnger tusen. En miljard r en million gnger tusen. Men att tnka sig en million kilometer var meningslst, fr s lnga strckor fanns inte. nnu mindre en miljard kilometer. Och 9.460 miljarder kilometer var ett absurt avstnd. Men det var ett ljusr och ljusret var inte ett srskilt lngt mtt i vrldsrymden. Man rknar hellre i parsek, som r 3,26 ljusr. Och avstnden mellan stjrnor r hundratals och tusentals ljusr. Galaxens storlek frn rand till rand r hundratusen ljusr och denna galax r inte ens srskilt stor. Den nrmaste, Andromedagalaxen eller M 31, r dubbelt s stor och dess massa tre gnger s stor. Hur skulle han ngonsin kunna s ngot av sin vetskap och f fortstta att leva? Han skulle bli fngslad om han uttalade sdana hdiska

lror. Men om han visade bckerna? Ja dr var tvekan: De mste tro p honom om han omtalade var dessa bcker kom ifrn. De skulle absolut skert tro honom. Men skulle de godta att han gjort sig skyldig till den jttelika gudaskndningen att hissa upp Vktaren och stjla vad som fanns i altaret? De skulle skert mena att skatten skulle ftt bli kvar i altaret till dess att Vktaren vaknade och enligt gudarnas vilja och endast enligt den sknkte mnniskorna dessa kunskaper. Han hade upphjt sig i vanvettigt vermod att fregripa gudarnas vilja och beslut. Det skulle han inte tilltas verleva. Han skulle f kpa gudarnas nd med en dd i grymma plgor. . . Naturligtvis mste han tiga. Bl Tornet - 29 Men han hade en mjlighet, en vldig mjlighet: Om han kunde vcka upp Vktaren ur dess dvala s skulle han sedan kunna sga och gra vad som helst. Det fanns en bok om Vktaren. En utfrlig bok. Fast dr kallades han inte "vktare" utan "robot". Boken var en presentation av de robotar, som anvndes inom astronautiken, med utfrliga data om dem samt ett angivande av de vanligaste felen, ett felskningsschema och anvisningar om service och enklare reparationer. Kunde han bara lra sig den boken vilket skulle ta tid, fr han mste sl i ordbckerna och i bcker om mekanik och elektronik s skulle han kanske kunna f roboten levande igen. "Aktivera den", som det kallades i boken. Men det fanns en bok, som han mste studera frst. Han hade naturligtvis hittat den redan den gng han sorterade upp bckerna, men sedan hade han fngats in av astronomiboken. Det var lttare att studera astronomiboken n den andra. Astronomiboken var dock skriven med vanliga bokstver (eller "tryckt", som det kallades) och med begripligt sprk, tminstone i huvudsak. Det var inte den andra boken. Den innehll det sprk, som den namnbsa boken i templet var skriven p. Den lrde ut hur man skulle lra sig det sprket och kunna lsa det obehindrat. Men det var en svr bok och han trstade efter snabbare kunskaper och brjade drfr lsa astronomi, vilket sedan ledde till s mycket annat. Men nu var det dags att brja studera den bok, p vars prm stod: "Lrobok i stenografi." Den namnlsa bokens text var stenografisk. Vem som n hade skrivit den s hade han inte velat slsa tid p att gra anteckningar med hjlp av det vanliga sprkets bokstver. Han hade ftt plats till mycket mer information p en sida genom att stenografera. Och Ervin brjade studera stenografi. Under tiden fortsatte han sin prsterliga tjnst och lrde sig efterhand att inlemma ven sin nya, ofantligt stora verklighet i mngden av tidigare

inlemmade verkligheter. Han fyllde tjugofyra r och blev strax eftert fader till en pojke. Han var en stabil och trygg prst, med ett vackert hus, en prktig hustru och tv sm npna barn. Han lg bra till hos sina verordnade. rkebiskop Maddur hade rentav tv gnger frhrt sig om hur det stod till med den hngivne unge prsten och snt vlvilliga rd. Han fick uppgifter i sin tempeltjnst, visserligen sm men nd, som lg ver hans tjnstegrad. Det kunde s ltt ha vllat missunnsamhet bland hans kollegor p samma grad eller i nrheten av den han hade. Men han Bl Tornet - 30 var omtyckt ven av kamraterna. Ingen kunde pst att hans sysslor ovanfr befogenhetsnivn steg honom t huvudet. Han var dmjuk, vnlig, nstan sjlvutplnande. Han steg aldrig p ngons tr, lngt mindre p ngons skuldror. Anledningen till det var helt enkelt att han tyckte att hela spelet var s generande barnsligt, s ynkligt smttigt, s ljevckande inskrnkt. Han hade ingen lust att upphva sig, eftersom han inte efterstrvade en hgre niv p denna barnsliga skala. Han ville leva obemrkt och studera de vetenskaper den gudomliga kunskapsfond han hade rvat t sig. Men just hans mildhet, hans undfallenhet och tydliga krlek till gudarna (i frsta hand) och mnniskorna (i andra hand) meriterade honom till hgre poster. Och han fick hgre poster. Nr han fyllde tjugofem r hade han redan ntt en grad, som f upp ntt fre trettio. Att han inte ville ha den faktiskt ppet fre slog att ngon annan skulle f trda till var ju bara ytterligare meriterande. Men med befordran fljde krav p studier. Han mste resa bort till ett kloster i bergstrakterna i sder och bedriva studier. Hustrun medfljde och, naturligtvis, barnen och en tjnsteflicka. Huset skulle bli tillsett av folk frn klostret. Det hll p att skrmma vettet ur honom. Han tillbringade flera ntter med att bryta ner en tegelvgg i kllaren, inreda ett litet frvaringsrum dr bakom och sedan gmma sina skatter dr. Det var ett slit. Han var inte van vid kroppsarbete och mste nu formligen grovarbeta flera ntter. Men nr han sedan lmnade huset var skatten vl dold. Inte ens eldsvda skulle hota den eller avslja dess plats. Han avskydde studierna vid klostret, men var piskad att grva ner sig i dem. Han mste studera gamla myter och studera dem s noga att han kunde hlla predikan p dessa tema och ange rtal och namn, som alldeles tydligt var helt fiktiva. Han mste spela hngivet allvar och ltsas tro p myter, som frlades rtusenden tillbaka i tiden. Han visste att vid den tiden hade det inte funnits mnniskor i Vrlden p denna vrld. De hade kommit senare. De hade kommit fr tvtusen r sedan, frn rymden. De hade kommit ner ur skyn frn stjrnornas ondliga rymd, noga rknat frn en stjrna som kallades "Solen" (liksom denna) och frn en planet, som nog ocks en

gng bara kallats "Vrlden", men senare "jorden" eller "Tellus" eller "Terra". En planet i en planetkrets om nio planeter, vilka kretsade kring en gul dvrgstjrna, lik denna. Ofattbart lngt borta. S mycket hade han hunnit Bl Tornet - 31 lsa sig till. Jorden lg inte nra, jorden lg fjrran. Den lg tusentals ljusr bort. Fr tvtusen r sedan hade mnniskor frn Jorden landat p denna planet. Bl Tornet uppe i bergen var naturligtvis ett rymdskepp. Men vad hade hnt? Varfr hade mnniskorna tappat all sin hgkomst och blivit s frfrande inskrnkta? Vad fr sorts katastrof kunde f besttningen p ett rymdskepp att bli nstan vildar och sedan bygga upp en enkel civilisation, starkt styrd av en mytisk teologi? Han hatade studietiden vid klostret och lngtade tillbaka till den ovrderliga skatten bakom tegelmuren i sitt hus. Sanningsskatten, som skulle kunna ge mnniskorna tillbaka den stjrnstorhet de tydligen haft fr tjugo sekler sedan. Och som skulle strta detta myternas samhlle i stoftet om han vl kunde vcka den sovande: Vktaren.. : 4 Det tog tid att lra stenografi, men han mste om han skulle kunna lsa den handskrivna boken utan namn. Den mste ge frklaring till vad som hnt fr tjugo sekler sedan, nr ett rymdskepp frn jorden landat p en ny planet. Alla de vriga bckerna innehll kunskaper frn Jorden. Inte en enda av dem handla de om denna vrld. Men den namnlsa boken mste ha skrivits sedan skeppet landat. Nr han slutligen obehindrat lste och sjlv skrev stenografisk text lnade han hem en av de mnga kopior som fanns i templets bibliotek. Att lna hem originalet var otnkbart. Det fick absolut inte lmna templet. Inte ens templets verhuvud, biskop Emsako, kunde tillta sig ngot sdant. Men det fanns gott om kopior och Ervin, som tittat p samtliga kopior, valde den mest stiltrogna. Han frstod mycket snart att den namnlsa boken var en sorts logg eller dagbok, som frts av den man, som var knd som Profeten. Vad han burit fr namn fortsatte att vara oknt, ven se dan Ervin brjat lsa boken. Profeten hade inte ngonstans skrivit sitt eget namn. Men fastn Ervin nu kunde lsa den stenografiska texten fortsatte mycket att vara obegripligt. Det lt ofta som om Profeten skrivit ner Bl Tornet - 32 rubriker eller ingresser till en text som fanns p annat hll. Ervin kunde inte veta att det faktiskt var s: Att de fullstndiga rapporterna hade radierats till Bl Tornet och fanns bevara de dr i form av inspelningar. Bokens korta notiser var bara hnvisningar, fr att det senare skulle bli

lttare att snabbt ska sig fram till olika detaljer i de fullstndiga rapporterna. Varje notering inleddes med en siffra. Frst s smningom insg Ervin att dessa siffror stod fr dagar och att frsta dagen p denna planet angetts som "1". Dr, vid frsta dagens notering, fanns ocks gudarnas namn p planeten. Den kallades "A3". Frsta dagens rapport ld: "1. Summering sondrapporter. Primater alla kontinenter utom en. Lokalisering landningsplats. Rutinlandning bergen. Tre robotar, flotte, baslger sex mil ostnordost." Det var det hela och Ervin slog i ordbckerna. Vad "sond" var kunde han hitta. Det fanns flera alternativ, men han ansg det mest sannolikt att Profeten menat en sorts robotfarkoster, som utsndes fr att inhmta data. Dessa sonder hade avskt planeten och tydligen fanns det fler kontinenter n den som Ervins folk bebott i tvtusen r, vilken hade grannknning med en nordlig och tmligen livls kontinent. Men vad var "primater"? Han slog i ordbckerna och blev sittande med stirrande blick. "Herredjur". . .? Mjliga fregngare till mnniskorna. . . Tanken var som en blixt rtt in i hans gon. Han hade lst utvecklingslran, fascinerad studerat gudaorden om hur det frsta proteinet bildades i ljumma glar p frska planeter. Han hade i boken om teologi mtt det frunderliga att gudarna sjlva undrade ver hur det var mjligt fr protein att bildas spontant. Tidsfaktorn var ogynnsam. Om de komponenter, som tillsammans bildade en ggvitemolekyl, skulle skakas samman p rtt stt som en fljd av naturliga rrelser i ursoppan av kemiska substanser och allts bygga en ggvitemolekyl helt slumpartat s skulle detta ta en helt otrolig tid. Det skulle ta 10243 miljarder r: En etta fljd av 243 nollor. Det gick inte att uttala ett sdant talvrde. Och s lng tid hade inte gtt sedan Jorden blev nog avkyld fr att kunna hysa liv, fram till den tidpunkt nr de frsta spren av liven kunde sknjas. Processen hade tagit ungefr en miljard r, inte mer. Just detta frbryllande faktum anvndes av teologerna som ett bevis fr existensen av en verkosmisk ande, en gudomlig Tanke och Vilja. Bl Tornet - 33 Det hade frbryllat honom att gudarna sjlva grubblade ver den eventuella existensen av gudar men det var innan han helt insg och godtog att de urgamla gudarna var mnniskor som han sjlv. Han hade lst vidare i utvecklingslran om hur de frsta cellerna bildades och hur cellerna samordnade sig till organismer och hur sedan myllret av arter utvecklades. Utvecklingen ledde fram till apliknande primater och ur dessa utvecklades slutligen mnniskan. Eftersom gudar sade det s var det helig text. Han kunde inte betvivla

det. Nr han senare insg att gudatexten var mnniskotext godtog han ocks. Han hade studerat de djurbilder, som fanns i boken. Men somliga av dessa djur fanns inte hr och i gengld fanns hr somliga djurarter, som tydligen inte fanns p jorden. Hr fanns inga apliknande varelser. Men nu avsljade den namnlsa boken, Profetens dagbok, att det visst fanns sdana blivande mnniskor: P andra kontinenter. Mnniskan frn jorden var ett implant och en inkrktare. Och en kuslig tanke slog honom: Tnk om dessa primater hade utvecklats till mnniskor under de tvtusen r som gtt sedan jordmnniskan landade p A3? Enligt utvecklingslran hade det tagit tv miljoner r och kanske mer innan primaternas sdd blev till den moderna mnniskan men vad sade teologin om tidsmtt? Det borde ha tagit en tid av 10243 miljarder r fr proteinet att bildas. Det hade i verkligheten inte tagit ens en miljard r. Med detta i tanke var det inte otroligt att de andra kontinenternas primater blivit mnniskor p tvtusen r istllet fr p tv miljoner. De kanske i detta nu frberedde angrepp mot inkrktarna fr att rena sin planet frn infektionen frn vrldsrymden? Tanken skrmde upp honom. Den skrmde upp honom ytterligare nr han insg att han var den ende, som besatt dessa vetskaper. Alla andra var ofrberedda som en skock barn, trygga i sin tro att Vrlden r en landmassa mitt i ett hav under en kristallkupa. Han pljde sig vidare i boken, men dr nmndes inte mera om primaterna. Dr nmndes istllet att sonderna lokalierat malmfrekomster ngonstans och att robotar skulle utvinna krnbrnsIe. Senare kom upplysningen att krnbrnslet placerats i en isolerad kista, vilken tillsvidare placerats i en klipprmna. D stelnade Ervin ter. Han borde ha fattat det tidigare, tyckte han sjlv. Han hade ju lst om atomer och molekyler, studerat vad bckerna hade att sga om grundmnen. Han hade lst fysik. Han knde till de radioaktiva mnena. Han hade lst om uran. Kistan druppe i bergen: Pulvret i den var givetvis Bl Tornet - 34 uran. Och det pulvret hade biskop Javal och hans trettiosju ledsagare lekt med och ven strtt ver maten. Det var en vlsignelse fr mnskligheten att de inte frt med sig pulvret tillbaka. Eller blandat samman innehllet frn de mnga skrinen, som tydligen var gjorda av ngot isolerande eller absorberande material. Ervin hade lst om kritisk massa. Den minsta mngd klyvbart material som behvs fr att stadkomma kedjereaktion. Han lste de korta, p ngot vis hackiga orden i boken. Robotarna byggde en bas av sten, som de transporterade frn bergen. De anvnde ngon kraft fr transporten. Kraften kallades levi och det drjde lnge innan Ervin fick klart fr sig att det ordet stod fr levitation.

Stenmassorna frdes tyngdlsa frn bergen till floden. Basen gjordes stabil. ven om sonderna rapporterat att det inte fanns ngra faror p A3 s mste man vara frsiktig. Basbyggnaden gjordes robust, som en borg. D hade de gamla legenderna rtt: Templet var byggt av gudarna sjlva i historiens gryning fr tvtusen r sedan. Det hade reparerats och tillbyggts. Takets tr hade ftt ersttas med friskt virke ibland, men byggnaden var uppfrd i original av gudarna. Men sedan kom en gtfull anteckning: Gameterna ur stasis. Zygoterna lyckades. Etthundra. Han fick sl i ordbckerna. Gameter var detsamma som knsceller. Och nr han fann ordet stasis var dr en lng spalt, som gjorde honom helt frvirrad. Det handlade om tid. Stasisprocessen innebar att tiden upphrde. Han fattade inte ett dugg. Men zygoter var lttare att frst: det var befruktade gg. Etthundra befruktade gg? Vad d fr gg? Ngot senare kom nnu en gtfull anteckning: "DNA-koll embryo. Felfria. Adapterade perfekt. Han fann att DNA stod fr deoxirybonukleinsyra, vilket var detsamma som den spiralformade arvsmolekylen. Profeten hade gjort en koll p DNA-molekyler och funnit dem vara felfria. Men vad innebar det att de var perfekt adapterade? Anpassning? Ordboken frklarade: . . . att en organism anpassar sig till att leva i en viss milj, anpassning av sinnesorgans knslighet efter retmedlets styrka. Och sedan fljde nsta anteckning: Tar stasis nio mnader. Charlie vcker. Den omedelbart drp fljande anteckningen upplyste: Bl Tornet - 35 Ur stasis. Fosterstadium ver. Flyttat till faddrarna. 93 % perfekt. Baslgret redo. De fljande anteckningarna talade om att ngonting flyttats frn skeppet till lgret. Dit flyttade ocks Profeten och Charlie och Ervin frstod att Charlie var namnet p Vktaren. Dessa tv bosatte sig i lgret, allts i templet. Dr fortsatte de att vervaka ngonting som kallades faddrar. Det dr tog tid. Ervin studerade siffrorna fre anteckningarna, sedan han frsttt att de betydde dygn. Det fascinerade honom att se att det inte blev ngon lucka mellan den gngen Profeten tog stasis och kom ur stasis: De dygn som lg mellan dessa anteckningar hade inrknats och dr fanns ett hopp p 280 dygn. Vad hade Profeten gjort under dessa 280 dygn, medan han var i stasis? Det kom fler sdana hopp. Ibland lmnade Profeten baslgret och lt Charlie skta de dr mystiska faddrarna, medan han sjlv gick i stasis. D blev det hopp p mnader, men dessa verhoppade mnader

rknades in i dagbokens datering. Till slut kom Ervin s lngt i dagboken att barnen nmndes: De togs ut ur faddrarna. D klarnade det otroliga fr honom, det som han inte hade frsttt. Det hade ftts barn ombord p det dr skeppet uppe i bergen. ggen, zygoterna det var mnskliga gg. Han satt dr frvirrad och tittade i sina versttningar. Mnskliga gameter gg och sdesceller. Befruktning. Graviditet. Frlossning. . . men av vem? Dr fanns ju bara Profeten och Charlie och Charlie var en robot. Hur kunde barn bildas utan kvinnor? Ngonstans i bckernas mngd mste det finnas frklaring till detta mysterium, men innan han brjade ska efter de rtta bckerna ville Ervin verstta den namnlsa boken rakt igenom. Nr barnen var nstan tv r gamla blev Profeten sjuk. Anteckningarna var som vanligt gtfulla, men det antyddes att det artificiella virusskyddet sviktat. Profeten skulle ta flotten tillbaka till skeppet och bota sig. Och dr kom ytterligare en liten upplysning: Fr hmta nytt batteri t Charlie. Dr var texten slut. Profeten kom inte tillbaka frn Bl Tornet och Charlie blev den sovande Vktaren. Vad hade hnt? Mysteriet var fortfarande olst. Den namnlsa boken upphrde att bertta just dr den stora frgan tornade upp sig: Vad hade hnt i slktets gryning, nr teokratin, det tvtusenriga prsterliga vldet, tog sin brjan? Bl Tornet - 36 Ervin terstllde sitt hemlnade exemplar av den namnlsa boken till templets bibliotek och studerade sedan sin prydligt textade versttning mycket noga. Han framstllde nnu en versttning, dr han skrev ut de korthuggna, avhackade meningarna s som de borde lyda. Han ersatte de gtfulla termerna med mer vardagliga, dr s var utfrbart. Men det fortsatte att vara ett mysterium. Han brjade ska i bokskatten. Det var nr han hll p med detta som han kom underfund med att han hade otroligt mnga fler bcker att lsa n han frut trott. Dr fanns nmligen bcker som inte sg ut som bcker och de var mnga fler n de vanliga bckerna. Han hittade den fullstndiga instruktionen i en presentation ver hur information lmpligast lagrades nr det gllde rymdfart, dr man inte kunde stuva ombord hur stora bibliotek som helst. Dr fanns bilder av lsapparater. Just sdana apparater hade funnits i altaret. Dr fanns bilder av de tappar, i vilka en hel bok kunde lagras. I en liten ask kunde man ha hundratals sdana tappar i numrerade hl. Just sdana askar hade Ervin plockat upp ur altaret. Han staplade upp dem och lste texterna p dem. Det hade frut varit obegripligt fr honom varfr man satt dessa texter p sm askar. Nu

frstod han. Om det stod Kemi p en ask s innehll den asken ett litet bibliotek med kemisk vetenskap. Ett bibliotek dr varje bok var en liten blank nl i ett numrerat hl. Han lste sig till hur man ppnade sdana askar. Det var enkelt. En liten upphjning p framsidan var skjutbar, uppt och t sidan och sedan ppnades locket. Dr stod de sm nlarna, bckerna. Han studerade lsapparaten. Men han mste lsa hela instruktionen mycket noga innan han frstod hur han skulle anvnda den. Den mste frst frses med batteri och sdana fanns i de askar med talgigt utseende som han funderat ver. Dessa askar var noga frseglade, men han lste sig till hur han skulle bryta frseglingen och dr inne i asken lg de sm runda batterierna. Hans bakgrund gjorde att han accepterade att sdana sm ting kunde innehlla kraft. Han frundrade sig inte ver att det kunde finnas batterier, som kunde behlla sin laddning i tjugo sekler, eftersom han inte knde till batterier. Instruktionerna var ltta att flja. Han placerade ett batteri i lsapparaten, tog upp en inspelad nl och satte den i lge. Sedan tnde han apparaten och frde gonen till dubbelokularet. Hans finger rrde vid Bl Tornet - 37 sidvndarens knapp och han sg in i en tredimensionell boksida, med text och bilder. Det var band nr 1 i kursen om kemi. Det blev ter en av dessa smnlsa ntter, som han haft s mnga av sedan han plundrat altaret p dess skatt. Hans hustru var bekymrad. Det var gott att maken var s hngiven gudarna att han tillbringade mycken tid i sitt andaktsrum. Men gick han inte fr lngt? Hade han inte berttat att sjlvaste rkebiskopen rtt honom att spara sig? Men hon ville inte pverka sin make. Det var inte tillbrligt fr en hustru till en prst att uttala kritik mot hans hngivelse till kallet. Han lste hela natten i den fantastiska boken. Den var tillrttalagd p ett synnerligen effektivt stt. Frsta sidan innehll information. Sedan kom en sida p vilken stlldes frgor. Om man tillgodogjort sig fregende sidas information kunde man besvara frgorna. Men om man inte kunde detta s blev tredje sidans information svrbegriplig och fjrde sidans frgor omjliga att besvara. Nr hustrun fre soluppgngen ropade utanfr drren att han mste g till sin tempeltjnst var han trtt och rdgd, men hade tillgodogjort sig frsta bandets kunskaper i kursen om kemi Han fortsatte sina studier tills den dag kom att han svimmade av utmattning under tempeltjnsten. Nr han vaknade till medvetande satt biskop Emsako vid hans bdd. Dr fanns templets lkare och ven hustrun. Biskopen var faderligt bekymrad. Vad felades honom egentligen? Vad hade han fr plga inom sig,

eftersom han skte s innerligt och nstan desperat? Hustrun hade nu berttat om hur han tillbringade hela ntter i sitt eget andaktsrum. Det lg nstan bortom det tillbrliga att en prst s intensivt skte gudarna. Det var ju nstan som att frska tvinga gudarna att ge ngot, som de mhnda inte ville ge. Vad var det han bad gudarna om? Ervin svarade matt att det enda han skte var det goda och sanna. Emsako genmlde att Ervin var knd som en god mnniska redan. Att ska frmer n detta kunde vara att strva till ett hgmodigt stadium, d man inte lngre skulle vara mnniska. ven fromhet, min son, kan g fr lngt. Vi r mycket bekymrade fr dig. Om du inte finner tjnsten vid templet vara god nog s har du bara att ska dig in vid ngot kloster. Men d mste du verge allt du har hr. ven din familj. r det vad du vill? Ervin knde en ilning av frfran. Om han frflyttades till ett kloster skulle han inte lngre ha ngot privatliv och inte lngre kunna studera sin stulna skatt. Han frstod att han gtt fr lngt och bad om frltelse fr sitt Bl Tornet - 38 vermod. Han blev grna frlten, fr han var ju knd som en god mnniska, en god make och far och, inte minst, en god gudarnas tjnare. Han blev mer frsiktig, men samtidigt alltmera frtvivlad. Det var en orimlig situation. Han hade s oerhrt mycket att studera, och s litet tid till frfogande. En prst p den grad han fortfarande befann sig hade tjnst vid templet frn solens uppgng till dess nedgng. P sommaren, med dess korta ntter, terstod inte mycket tid fr privata intressen. Men en prsts intresse, en prst vid modertemplet mer n andra, skulle bara ha gudarnas tjnande som intresse. Det var ingen slitsam tjnst. Den var ltt. Men han mste vara vid templet hela den tid som solen var uppe. Ervin fyllde tjugosex r och blev frflyttad till en tjnst, som lste en del av hans problem. Han kunde nu lmna templet under dagtid och bege sig vart han ville. Men han var klok nog att inse att han inte fick missbruka denna rttighet och tillbringa fr mycken tid i hemmet med privatstudier. Han beskte skolor och kloster och sktte diverse frbindelser mellan kyrkan och det profana livet. Det gllde att behlla vad man ftt. Inte sl ver, fr d kunde han frlora frmnen och kanske mer n s. Men han lngtade allt starkare efter att f beska Bl Tornet uppe i bergen. Det var en nskan som lg bortom det uppneliga, n s lnge. Han kunde inte be om tjnstledighet frn templet. Sdant gjordes inte, om det inte frelg studieskl, familjeskl eller ngot annat av det vedertagna. Att bara be om tjnstledighet fr att resa bort och kanske vila upp sig skulle inte g an. Vila upp sig? Var han trtt? Orkade han inte med sin tjnst? Han skulle vilja beska Bl Tornet ensam. Fr han visste hur man skulle

ta sig in i det. Det hade sttt i en av bckerna, dr det talades om hur rymdskepp av detta slag var byggda. Egentligen skulle man anvnda en kontrollbox. Med hjlp av denna kunde man ge signal till en mottagare i skeppet, varvid en lyftanordning skts ut och snktes ner. Men det fanns en ndppnare monterad i en av skeppets fyra fenor. Han visste hur luckan skulle ppnas och resten var enkelt. ven om tvtusen r hade gtt s var det nukleoniska batteriet alert, det hade inte tappat kraften. Mekanismen skulle fungera. Men hur komma dit? Ja, man kunde ju bara g dit. Strunta i hela detta spel, verge allt och fly upp i bergen. Med ett stjrnskepp till frfogande kunde man offra allt. Sedan skulle han ha mer makt n ngon i denna vrld kunnat drmma om. Men ville han ha makt? Nej, han ville inte bli ngon tyrann, som Bl Tornet - 39 betvang detta enkla teokratiska samhlle med hjlp av teknik frn stjrnorna. Han ville ha kunskapen, sanningen. Det var allt han strvade efter. Ingen makt. Och om han flydde bort och sedan avsljade vad alltsammans var? Skulle han d bli en hjlte? Nej, man skulle skert tvrtom anse att han gjort ett fasansfullt brott, nr han frst flyttat Vktaren, sedan stulit vad gudarna gmt undan och slutligen berett sig tilltrde till det heliga Bl Tornets inre. Om han s vrlade ut t dem vad han tagit reda p s skulle de vgra att lyssna p en hdare och gudsskndare. Han skulle f fortstta att vrla under tortyren. Och att fly ut i vrldsrymden med skeppet, om han nu kunde lra sig hur man behrskar ett rymdskepp? Vart skulle han fly? Till Jorden? Om han nu kunde finna den. Men vad hade han dr att gra? Folket p Jorden var ett frmmande slkte fr honom och han skulle bli som en varelse ur en icke-mnsklig kultur hos dem. Nej, han hade bara en enda sak att gra: Skta sin tjnst som prst p ett otadligt vis och studera den jordiska vetenskapen p den fritid han kunde skaffa sig. Men det tog tid. Frskrckligt lng tid. Han hade tanken att vcka upp den sovande Vktaren. Men fr att kunna aktivera en robot mste man behrska en komplicerad teknik. Vad var det fr fel p roboten? Det fanns en antydan till svar i den namnlsa bokens sista anteckning. Roboten behvde ett nytt batteri redan fr tvtusen r sedan, nr den sjuke Profeten begav sig tillbaka till skeppet. Profeten hade trott att det skulle g snabbt att bota sjukdomen. Han hade trott att robotens batteri skulle rcka mer n vl. Men Profeten hade inte terkommit och roboten hade tappat kraften. Varfr hade man inte haft reservbatterier? Kanske rckte sdana dr

batterier lnge och det var gott om tid att hmta en reserv. Och varfr hade inte roboten sjlv begett sig till skeppet innan kraften tog slut? Nja, till detta fanns ett svar i boken om robotar: De lydde order. Det kunde rcka med att Profeten sa: "Vnta hr och skt jobbet tills jag r tillbaka." Och roboten vntade. Den vntade fortfarande efter tvtusen r. Vad hade d hindrat Profeten frn att tervnda? Den frgans svar fanns kanske i Bl Tornet. Fr att f svar p frgan mste han ta sig in i Bl Tornet, aktivera ngon av de robotar som fanns dr, ge den order att spela upp inspelningar som Bl Tornet - 40 lagrats i tvtusen r. Allt pekade mot Bl Tornet, men dit kunde han inte komma. Han var fnge i sin tempeltjnst medan han hade hela universum inom rckhll. En kosmisk skatt lg och vntade p honom sex mil bort bland bergen. Medan tiden gick studerade han vad som fanns att studera och dribland astronautik och dithrande. Han fick veta varfr denna planet kallades A3. Nr en expedition sndes ivg till ngon avlgsen del av vintergatan benmndes stjrnorna efter alfabetet och planeterna sattes i nummerordning. Frsta stjrnan var alltid A. Nsta var B. Om dessa stjrnor inte hade namn i den jordiska astronomin (och mnga av dem lg i sdana omrden att de inte syntes frn Jorden) s fick de namnges senare. Expeditionen lagrade data och kallade sina stjrnor fr A, B och s vidare. Detta var allts den frsta stjrna som den dr expeditionen fr tvtusen r sedan hade nrmat sig. Och skeppet hade landat p den tredje planeten. Drfr var detta A3. Nr han lste om det ofattbara avstnd, som skeppet mste ha frdats, och sedan brjade begripa tidsdilationen stod han hpen: Om skeppet hade frdats nra ljushastigheten hade det inte gtt lng tid fr de ombordvarande. Men hundratals eller tusentals r pJorden. Fr hur mnga tusen r sedan hade Bl Tornet lmnat Jorden? Hur lngt hade den gudomliga teknokratin hunnit utvecklas dr nu? Och hur kunde man drborta p Jorden finna mnniskor, som var villiga att bege sig bort fr alltid? Fr s blev det ju: Nr man lmnade Jorden s var det fr alltid. Att komma tillbaka det blev inte att komma hem igen. Hemma, det var ngonting som dtt ut fr tusen r sedan, eller mer. Profeten och hans robotar skulle aldrig kunna tervnda till det de lmnat. De skulle tervnda till Jorden, kanske. Men inte den Jord som varit deras. Hur kunde ngon mnniska ge sig ut i rymden med en grupp robotar, p evig exil? Men det hade Profeten inte gjort. . . Nr Ervin fortsatte att lsa om dessa expeditioner till fjrran vrldar sttte han pltsligt p ordet stasis och nr

han ivrigt brjade studera vad detta var fr att f svar p gtorna ur den namnlsa boken fick han ter en av dessa chocker, av vilka han redan ftt s mnga. Stasismaskinen. Den fanns beskriven. Den alstrade ett kraftflt, en bubbla av stasis, en blsa utanfr rummet och tiden. Vad som befann sig inne i blsan, inom maskinens kraftflt, hamnade i tidlshet, i ett evigt nu. Utanfr blsan kunde det g tusen r eller en million r. Steg man in i Bl Tornet - 41 blsan nu och sedan omedelbart ut igen s skulle det inte vara i samma nu man steg ut. Det kunde ha gtt en million r i den normala vrlden. Profeten hade gtt in i stasis och nio mnader hade gtt. Men fr Profeten hade det inte ens gtt en sekund. Men, det framgick av texten som Ervin lste, ingen sndes ut ensam p lngfrderna. Det var alltid en grupp. En av dem, mestadels chefen fr expeditionen, gick frst ut ur stasis. De andra vntade, fr de behvdes inte frrn senare. De hade inga uppgifter att utfra. Profeten hade gtt ut ur stasis. De andra hade vntat inne i sina stasisflt, vntat p att det skulle bli deras tid. De vntade fortfarande drinne i Bl Tornet.. : 5 Det var en helt omtumlande upplysning fr Ervin att drborta i Bl Tornet fanns en grupp gudar i tidls vntan. P djupet i honom fanns dock den trosfasta fostran i en teokratisk kultur. En stor del av honom, stadigt fst i den omedvetna, trodde p gudarna. Den teknologiska informationen hade kommit frst senare, nstan som ett lager fernissa utanp. Hans vana att godta hela tillvaron som en serie i varandra infltade teaterspel gjorde sedan sitt. Han trodde och icke-trodde. Men barnet i honom godtog gudarnas existens. De djupare skikten av honom sklvde vid insikten att de gamla gudarna vntade p uppvaknandets stund i Bl Tornet. Ytskikten visste att en grupp jordmnniskor fanns i stasis i ett rymdskepp. Vad som stod i vntan drborta var ngonting mycket starkare, mer omstrtande, mer hgaktivt och ven mer farligt n det radioaktiva innehllet i Kistan. En vtebomb i vntan. En kulturexpiosion stod p lur. Man behvde bara stnga av stasis och slppa ut jordborna. Men det gllde ju att komma in i Bl Tornet frst. Ervin hade inget annat att gra n att lta tiden g. Han kunde rkna med att f flja en vallfart till Bl Tornet nr han fyllt trettio r. Det var ingen faststlld ldersgrns. Somliga hade ftt vnta mycket lngre n s. Somliga hade aldrig uppntt de meriter, som krvdes fr att man skulle f medflja den heliga vallfarten. Men ingen hade ngonsin varit yngre n Bl Tornet - 42 -

trettio. Meriterna berodde inte p ldern utan p graderna. Ervin klttrade stadigt uppt graderna. Han skulle ha uppntt minimigraden fr att bli godtagen till en vallfart nr han fyllde trettio r, det kunde han ltt rkna ut. Han sktte sin tjnst oklanderligt. Det kom aldrig mer ngra faderliga rd uppifrn att han borde visa mindre innerlighet: Han hade tagit varning. Biskop Emsako var mycket njd med honom och frde vidare till rkebiskopen hur vl den unge prsten sktte sig. Men Ervin hade en vl dold sida, som skulle gett biskop Emsako en fruktansvrd chock om han ftt se den. Den sidan hos Ervin blottades dock aldrig, inte ens infr hustrun. Den sidan fick bara komma fram i ensamheten, nere i kllarens andaktsrum. Ervin hann bli tjugotta r och hade studerat mnga olika fack av den jordiska vetenskapen innan han hittade den fullstndiga upplysningen om varfr skepp som Bl Tornet sndes ut. Ljushastigheten och dess skoningslsa tidsgrns var en del av svaret. Jorden kunde aldrig hoppas p ett imperium av stjrnor, inte ett samordnat imperium. Nr det tog tusentals r att n fram till en viss planet och lika lng tid att frdas tillbaka blev det meningslst att tala om ett sammanhngande och samfungerande imperium. Upprttade man en koloni p en fjrran planet s fick det bli en sjlvstndig koloni. Men det fanns en lsning. Teletransition. Den jordiska vetenskapen hade funnit en metod att frbinda tv vitt skilda platser med varandra, s att avstndet mellan tv planeter inte blev strre n avstndet mellan tv rum i samma bostad. Man byggde en port p Jorden och en likadan port p en fjrran planet. Det spelade ingen roll om den andra planeten lg tiotusen ljusr bort. Frbindelsen skedde via en paradimension, utanfr rumtiden. Men fr att frsrja en TT-port krvdes en hel liten stad. Bara krafttgngen fordrade ett helt kraftverk. Drfr snde man ut skepp, som lokaliserade jordliknande planeter, varp dessa byggde upp en civilisation och slutligen en TT-port. Men kolonisatrerna mste frst noga bearbeta planeten, tmja den, studera den i grund, ombygga den om s var ndvndigt ven vad det gllde virus och bakterier. Sedan kunde Jordens folk riskfritt komma invllande genom porten och ta en ny vrld i besittning, en vrld p en enda sekunds avstnd frn imperiets centrum, ett hjrtslags avstnd frn moderhjrtat, en trskels avstnd inom samma stora, stolta byggnad. Jorden var ju bara rummet bredvid. Bl Tornet - 43 Men fr att studera och ombygga en planet och upprtta en TT-port tgick mnga r. Man kunde inte snda ut s mnga mnniskor i ett enda skepp. Det var inte alltfr vanligt med Jordliknande planeter och en expedition kunde f irra omkring lnge. Man snde en elitgrupp. Och med

dem en Sdd. Denna Sdd utgjordes av mnskliga gameter, frska knsceller frn vl utvalda jordmnniskor. De frvarades i stasis. Den mnskliga besttningen fanns ocks i stasis. Nr ett skepp lokaliserat en planet av jordisk typ vckte robotarna upp skeppets chef, vilket innebar att de stngde av stasisfltet fr honom. Han hade inte upplevt en enda sekund av frden. Han studerade planeten, landade skeppet, lt upprtta ett baslger och satte sedan igng de sinnrika maskiner, som sammanfrde gameter frn kvinnor och mn och drmed bildade zygoter. Embryona utvecklades i artificiella livmdrar. Deras DNA-anlag granskades. Om det fanns risk fr genetiska fel avbrts embryots livsprocess och en ny zygot togs fram. Chefen kunde g i stasis medan embryona utvecklades genom hela fosterstadiet. Processen var sjlvsktande. De frdigutvecklade fostren verfrdes sedan i ngonting, som liknade terrarier. Dr fick de fortstta att utvecklas. Dessa terraner brukade kallas faddrar och var helt robotiserade: Barnen togs om hand mer totalt n om en mnniska sktt dem. Nr barnen sedan var redo att slppas ut i full frihet var de vltrimmade och vlanpassade. De tlde den nya miljns alla virus och bakterier, eftersom de specialdanats fr denna milj nda frn embryostadiet. En enda robot av all-servicetyp kunde sedan fungera som vervakare t de sm. De kunde ta vl vara p sig sjlva givetvis inom det skra skyddsomrde robotarna ordnat. Nr de sedan vxte upp blev de omsorgsfullt skolade med det material roboten placerat i basen. De kunde brja bygga en civilisation redan nr de var tio r gamla. Nr de sedan slppte ut skeppsbesttningen ur stasis hade denna bara att ta beflet ver en redan igngsatt teknologisk kultur och pbrja byggandet av TT-porten. De sex personer, som bildade besttning, var mycket noga utvalda fr att kunna leda ett litet samhlle p ett hgeffektivt stt. ven om det p Jorden hade gtt hundratals eller tusentals r nr en TTfrbindelse ppnades och mycket kunde ha frndrats under denna tid s skulle det ltt g att anpassa en frsk civilisation till moderplaneten. Nr hundratals jordmnniskor vllde in och tog ver skulle snart nog den nya besittningen bli fullt Jordmssig. Bl Tornet - 44 Ervin studerade de vl uppgjorda planeterna. Sdd. De var alla sentida skrdar efter en Sdd, som gjorts fr tvtusen r sedan. Hundra barn hade inplanterats. Nr de var tv r gamla skulle Profeten ha stadkommit nsta Sdd. Det fanns ett tidsschema. De ldre barnen skulle ta hand om de yngre. Allserviceroboten skulle tillkalla fler robotar frn skeppet. Slutligen skulle ledningsgruppen stiga ut ur stasis och ta beflet. Tre mn, tre

kvinnor, jordens hgt befullmktigade ombud. Detta skulle ha varit Jord, ett rum i jordens byggnad, fr kanske ettusenniohundra r sedan. Vad hade mankerat? Jo, att skeppets beflhavare, den legendariske Profeten, hade blivit sjuk. Sedan hade roboten klappat ihop. Barnen hade varit vl anpassade till miljn och hade klarat sig. Men de hade inte ftt de kunskaper de skulle haft. Det var stort nog att roboten hunnit lra dem lsa vid s tidig lder. De mste ha gjorts mycket brdmogna p konstgjord vg, sm genier. Men inte tillrckligt geniala fr att f igng roboten, eller ska rtt p skeppet och ta sig in i det. Nr Ervin blev tjugonio r intrffade en mycket stor hndelse i hans liv, kanske inte s stor som stlden av skatten, men stor nog. Ur samhllets synvinkel var det en mycket stor, ojmfrligt stor hndelse. Men samhllet knde ju inte till skatten. rkebiskop Maddur avled. Han var en gammal man, s det var inte srskilt ovntat. Efter den mycket hgtidliga begravningen samlades kyrkans hgsta fr att utvlja en ny rkebiskop och valet fll inte ovntat p templets biskop, Emsako. Om han inte blivit vald skulle det varit skandal. Han lg naturligt till fr posten. Men fr Ervin ledde detta till att han blev templets biskop. Drvid fick han hoppa ver flera mellanliggande grader och blev dessutom den yngste biskop som ngonsin funnits. Det var biskop Emsako och rkebiskop Maddur, som uttryckt nskan om detta. Fr frsta gngen fick Ervin veta hur hgt uppskattad han varit av rkebiskopen, detta trots att denne trffat Ervin endast tre gnger. Vid tjugonio r, ett helt r fre den magiska trettiorsgrns d en prst rknades som nog mogen att f skda Bl Tornet, hade Ervin uppntt posten som biskop ver sjlva modertemplet. Det fanns flera biskopar som avundades honom och rentav ansg att utnmningen var en ortt, men de yttrade det inte hgt. Det hade varit oklokt att komma i delo med modertemplets biskop, lika vl som med den nye rkebiskopen, frutom att det varit taktlst att kritisera den hdangngne rkebiskopens Bl Tornet - 45 testamentariska vilja. Ingen kunde nd finna ngot fromt hllbart skl att kritisera en prst med s gott anseende som Ervin. Han fick verta biskop Emsakos hus, eftersom Emsako nu flyttade till Maddurs hus och drmed omgav sig med den nimbus av otkomlighet som traditionellt hrde samman med rkebiskopen. Ervin fann det nya huset vara praktfullt, men trivdes inte med att nu stndigt ha tjnare omkring sig. Att flytta skatten var inte svrt. Han packade ner den och gav ngra tempeltjnare order att fra den till andaktsrummet i biskopsgrden. Skatten skulle vara lika sker dr som i det rum dr den frvarats i sex r. Men fr skerhets skull satte Ervin ls fr drren, vilket vckte en viss

undran. Biskop Emsako hade aldrig frbjudit sina tjnare att g in i hans privata andaktsrum. De skulle stda dr, om inte annat. Varfr frbjd den nye biskopen alla att g in i andaktsrummet? Det hade frut ansetts att om ngon fr en stund fick bja sin nacke och kanske ven sina knn i tempelherrens eget andaktsrum s gav detta en srskild kraft t bnen: Den stddes ju av tempelherrens personliga kraft. Och en biskop, drtill modertemplets, hade ju nrmare frbindelse med gudarna, ansgs det. Ingen kunde ana hur nra Ervins frbindelse med gudarna var. Om n inte trettio r s hade han dock nu mer n tillrckligt av grader fr att leda rentav vara den frmste vid sommarsolstndets vallfart till Bl Tornet. Emsako skulle inte medflja. Av gammal tradition skulle rkebiskopen aldrig medflja den vanliga vallfarten till Bl Tornet. Dremot kunde han freta en privat vallfart dit nrhelst han ville komma nra gudarna. Nr tiden var inne ledde Ervin vallfarten. Med sig hade han fyrtiotta utvalda. Vissa av dem red, men de hgre frdades i hstdragna vagnar. Ervin frdades frmst, men det gick inte fort. Enligt traditionen skulle nmligen tv munkar frn ett kloster i bergen bara en mil frn Bl Tornet g till fots framfr fljet. De rknades inte in i vallfarten, eftersom de inte fljde med nda fram. De bodde ju nd i Tornets nrhet och tillhrde den munkorden, som bar namnet Bl Tornets Vktarbrder. Vgen genom skogarna var inte bekvm. Men den blev vrre nr bergen nddes. Till slut var den ofarbar fr vagnar och drifrn gick hela fljet. De bda munkarna stannade kvar hos djuren och sktte om dessa. Tornet var synbart vida omkring. Det reste sig mitt p en jmn plat och var helt vervldigande att titta p. Alla fll p kn redan tv kilometer frn Tornet, nr man kom ut ur ett bergspass. Ervin ledde den gudstjnst som fljde och hll en mycket vacker predikan. Hans rst skalv, det rann Bl Tornet - 46 trar nerfr hans kinder. Han hade drmt om denna stund i mnga r. Stunden d han skulle f se skeppet frn Jorden med sina egna gon. De slog lger fr natten dr vid bergspasset. Vid soluppgngen hll man en mssa och hymnerna klang ver bergen medan den stigande solens ljus glimmade i rymdskeppets bl metall. Sjungande tgade de ver den slta klippgrunden nda fram till det himlastrvande Tornet. Det var otroligt stort. Ingen hade vgat helgernet att frska mta dess hjd med hjlp av knda mtmetoder, men det var skert fyrahundra meter, kanske fyrahundrafemtio. Det vilade inte med sin mjukt rundade bas mot klippan, utan bars uppe av fyra vldiga fenor, som lngst ner slutade i stora skivor. Ervin hade lst om hur dessa runda skivor lyftes p hgkant nr skeppet lyfte och lg i T-form mot fenornas ytterkant. De var avsedda att frdela skeppets vldiga tyngd om underlaget

var brckligt och kunde svikta. Tornets vggar buktade mjukt utt i en vldig kurvatur upp till halva hjden. Sedan gick linjerna int igen och hgt druppe mttes de i den spetsiga toppen. Ingenting brt den slta ytan. Men nr det heliga fljet sjungande tgade runt Tornet tre gnger spejade Ervin noga och sg de tunna linjer, som visade var drrar och lastportar fanns. Hela den dagen var upptagen av ceremonier, som var stelt fastlsta i mnghundrariga ritual. Men nr solen gtt ner och alla krupit in i sina sm tlt och plsat p sig till skydd mot kylan i nattens berg gick Ervin lngsamt fram mot skeppet. Stjrnorna framtrdde allt tydligare i rymden ovanfr medan vsterhimlens rda frg djupnade. Han stannade vid den nrmaste fenan och tittade upp mot dess mktiga vlvning. Och mot rymden ovan. Du vackra fgel, viskade han och trar fanns i hans rst. Du har vilat s lnge, s lnge. Lngtar du inte till stjrnorna? D hrde han en rrelse och sg sig om. Tv hgre prster stod en bit bort. Och han insg att om templets biskop gick fram till Bl Tornet s fljde hans uppvaktande prster givetvis med. Underligt att inte fler fljt. Knner ni, frgade han, hur det kallar? De stod tysta, sedan svarade den ene: Ja, det r mktigt, fader. Gudarnas nrhet. Sjlen darrar i ens brst p denna hgheliga plats. Och den andre mumlade fromt instmmande lten. Bl Tornet - 47 Lngsamt rrde sig Ervin vid fenans fundamentplatta. Han ville stiga upp p den fr att granska fenan nrmare. Ndkontrollen till manporten fanns p en av de fyra fenorna. Vilken? Han mste komma nra, fr att kunna studera, helst nu i dunklet. Men inte ens templets biskop kunde tillta sig att trampa p, stta sina ftter ovanp, en del av gudarnas heliga Torn. Med en tyst suck gick han till sitt tlt och de bda prsterna ledsagade honom, huttrande i kylan. I tre dygn vistades man vid Bl Tornet och inte en enda gng kunde Ervin komma tillrckligt nra fr att studera fenorna, p jakt efter ndppnaren. Han blev nstan desperat mot slutet av tredje dagen. Om han raskt steg fram till nrmaste fena och pstod att gudarna ingett honom ngot? Men sedan biskop Javals dagar var Kyrkan frsiktig och hade gett instruktioner. De nrmaste biskoparna skulle raskt gripa Ervin, s herre ver modertemplet han var. Visst kunde gudarna inge mnniskor ngot. Men det kunde demonerna ocks gra, de kunde pverka ven de heligaste. Nr det heliga fljet ndde ner till den plats dr de tv munkarna vntade dolde Ervin ett vanmaktens raseri mycket noga. Han kunde nd ingenting

gra. S biskop han var stod han hjlpls. P stt och vis hjlplsare n frut, fr ju hgre man stiger desto fler gon kan se en och han var en hg person nu. Skulle han ngonsin f mjlighet att ppna Bl Tornet? Tillbaka i sitt biskopsste fick han en id och det var en storslagen id: Han skulle lta gudarna ge mnniskorna en lnge vntad gva. Det kunde bli brjan till en omvlvning, fr den gvan var vntad i tvtusen r. Nej, inte Vktarens uppvaknande, fr det kunde han inte stadkomma utan att f ett nukleonbatteri frn skeppet, men bckerna. Del 2 till de band, som alla bar siffran 1 p sina prmar. Han packade ner dem i en korg och bar den inte ens sjlv till templet. En tempeltjnare fick ledsaga honom och bra korgen. Men korgen hade lock. Den bars ner i ett andaktsrum i kllaren under templet. Ervin lste drren. Ngra dagar senare bar han ner ett vackert trskrin i kllaren och flyttade ver bckerna till detta, varp han terstllde det p den hylla i altarsalen, dr det frut sttt. Han lste det och behll nyckeln. Resten krvde litet fulhet, men syftet var ju gott. Som tempelherre knde han sina prster och visste deras svagheter. En av dem hade litet strre krlek till vinet n som var lmpligt fr en man i Kyrkans tjnst. Som en fljd av detta stod han kvar p den allra nedersta av de prsterliga graderna fortfarande vid Bl Tornet - 48 trettiotre rs lder. Hans tjnster vid templet var enkla, de allra enklaste. Men han hade nd, som alla andra vid templet, sina vaktntter. P eftermiddagen den dag d prsten Jekanjas vakt skulle intrffa skte Ervin upp honom och inledde ett samtal. Det var ett milt och faderligt samtal av den sort som templets hgste i all vlvilja kunde fra med den lgste av dess prster. Faderligt frmanande, trots att Ervin var tjugonio r gammal och Jekania trettiotre vartill kom att Jekanja med sin slappa kropp och sitt pussiga ansikte sg ut att vara nrmare de femtio. Som avslutning p samtalet verrckte Ervin frstulet en liten gva. Det var ingen gva av det slaget som en biskop borde verlmna till en frdrucken prst: Ett keramikkrus med vin. Ervin bad honom med lg rst att inte lta andra veta det och tillade: Jag fick ngra krus vin som gva av en vinodlare, men r inte ngon knnare av viner. Drfr vill jag be dig att avsmaka det och sedan lta mig veta om detta r ett vin man kan bjuda framstende gster, utan att frolmpa deras gom. Jekanja bugade och betedde sig som om han ftt ngot dyrbart. Med mnga ord frklarade han sig vara en utmrkt vinknnare och skulle mer n grna stlla sina kunskaper i detta mne till hgvrdige biskopens frfogande. Ervin tvivlade inte p uppriktigheten i detta erbjudande. Vid solens nedgng lmnade alla, utom Jekanja, templet. De skingrades t olika hll, men Ervin strvade p egen hand i tempelparken och lt ett

par efterhngsna prster veta att han ville vara i fred och lyssna int sitt eget inre en stund. Jag knner, sa han lgmlt, att gudarna i sin ofattbara visdom vill sga mig ngot, att de bereder mig fr ngot stort och betydelsefullt. Och de lmnade honom med djupa bugningar. Senare steg han in i en paviljong och vidare nerfr en trappa. Han fann en oljelampa han stllt dr, tnde den och gick lngsamt genom de underjordiska gngarna tills han kom till en trappa. Dr satte han sig och satt dr lnge. Han fann inte tiden vara lng, eftersom han alltid hade ngot problem ur de sllsamma bckerna att grubbla ver. Men till slut steg han uppfr trappan och lttade varsamt p luckan ovanfr. I skenet av nio oljelmpor satt prsten Jekanja bekvmt baktlutad i den tronliknande stol, som var reserverad t tempelherren. Han var redan berusad och sjng lgt fr sig sjlv. Det var inte ngon psalm. Sngen hrde hemma i hamnkrogarna. Ervin snkte luckan och fortsatte att tnka. Stora tankar, fjrran frn s lga handlingar som att han gett en frsupen prst ett krus starkvin. Ett vin Bl Tornet - 49 som drtill var preparerat med en smngivande drog ur templets eget lilla apotek. Nr han nsta gng lyfte luckan lg Jekanja och sov p golvet, med ett rikt broderat draperi som underlag. Hans rosslande snarkningar mullrade i det hgheliga rummet. Ervin fyllde omsorgsfullt alla lamporna till brdden, fr att de inte skulle slockna innan Jekanja vaknade. Sedan tog han fram nyckeln och ppnade det skrin i vilket han dolt bckerna. Han placerade dem i tre sm staplar p Vktarens brst och mage. Sedan tittade han efter att det fanns krus med vin i den kista, dr templets vigda vin frvarades. Det skulle finnas ett tomt krus dr nsta gng solen steg upp. Jekanja var knd fr sdana vanhelgelser, men av barmhrtighet hjlptes man t att dlja stlderna infr biskopen. Nr Ervin lngsamt gick hemt i dunklet knde han sig frnjd. Visst skulle man kunna misstnka att han biskopen sjlv smugit bckerna till altarsalen. Den tempeltjnare, som ftt bra korgen till ett rum i kllaren, skulle kunna fundera ver varfr templets herre lste in en korg i ett andaktsrum. De tv prster, som velat samtala med honom i parken, skulle kunna undra ver hans ensamma vistelse vid templet just denna kvll. Men varfr skulle de undra? Varfr skulle de tro att templets hgvrdige herre smg in bcker, som varit helt oknda? Var skulle han ha ftt dem ifrn? De var av ett slag som ingen i hela vrlden kunde tillverka. De var gudabcker Var skulle han ftt dem ifrn och varfr skulle han smyga med en sdan skatt? Nej. Ervin knde ingen oro. Bckernas uppdykande skulle vara ett

underverk, en gva frn gudarna. Att han sjlv, som stod nrmare gudarna n ngon annan i templet, just denna kvll knt att gudarna haft ngot att sga det skulle nmnas. Han skulle sjlv nmna det. Som biskop stod han inte lngre under tvnget att nrvara vid templet i soluppgngen. Han satt p terrassen framfr sitt hus och t i godan ro nr en prst kom ridande i sporrstrck med den otroliga nyheten att gudarna gett mnskligheten en vldig gva denna natt. Lugn och samlad reste han sig, tittade p budbraren, tittade mot himlen och sa med sklvande rst: S det var detta ni ville frbereda mig p i skymningen i gr, ni allsmktiga och allvetande? Och sedan fll han lngsamt p kn och lyfte sitt gldjestrlande ansikte mot solljuset och utbrast i tacksgelser. Han skrattade och grt och fretedde i allt anblicken av en mnniska som nstan r hysterisk av salig Bl Tornet - 50 gldje och budbraren knfll bredvid honom i vrdnad infr synen av templets mktige herre i gudomlig extas. Men flkten av hysteri kom sig av att Ervin insg att planen skulle lyckas fullstndigt och att han nu hade en mjlighet att frbereda sitt folk fr ngot strre n livet under en glaskupa. Ngot ofantligt mycket strre, ja ondligt: Stjrnrymnden. Budet om undret spreds med eldens hastighet ver hela vrlden och stadkom en andlig extas utan motsvarighet. rkebiskopen ilade till templet och knfll framfr altaret. Biskopar, prster och munkar strmmade till frn Vrldens alla hrn. ven vanligt folk. Fr en tid var den heliga staden verfull av mnniskor och tltstder slogs upp runt omkring. En ny tidslder hade brjat. Gudarna hade framtrtt, om n inte i sin egen form s dock genom sin makts form. Bckerna var mer n nog av bevis, ja det totala och oemotsgliga beviset fr gudarnas nrvaro och makt. Men visst innebar det en jttelik prestigefrlust fr Kyrkan att dessa bcker kommit fram. De bar ju siffran 2 p prmarna. Kyrkan hade klart och tydligt sanktionerat sikten att siffran 1 inte betydde att det fanns ngra band nummer tv. Siffran "1" betydde bara att dessa bcker var de enda och samtidigt frmsta. Men nu hade del tv kommit, direkt frn gudarnas vrld. Alla de, som vgat framfr den ltt hdiska sikten att det skulle finnas fortsttningar av frsta banden, hade rehabiliterats. De hade haft rtt. Kyrkans officiellt sanktionerade sikt hade varit fel. Men detta sades inte hgt. Det mumlades man och man emellan. Man nmnde att hr var ju beviset fr att Kyrkans hgsta inte hade monopol p sanningen, den enda och hgsta. Detta, log man skadeglatt, kunde kanske lra dem litet av den dmjukhet de krvde av andra. Men man yttrade det inte hgt och Kyrkans hga antydde inte saken med en enda stavelse. S pinsamma saker mste glmmas bort.

Det var skert klokast att inte heller sga ett ord om ngon nu skrev att det kanske skulle komma del nummer tre ocks. Fr vem kunde veta vad gudarna hade i beredskap? Jo, Ervin visste. Men det var han ensam om att veta och han mnade inte yppa ett ord om sin kunskap fr ngon. Som tempelherre deltog han i det hemliga symposium dr Kyrkan beslt, enhlligt, ingen rst emot och ingen nedlagd, att man aldrig fick sanktionera ngot uttalande fr eller emot frekomsten av fler bcker. Han stdde beslutet mer helhjrtat n ngon annan. Men det var vid just detta symposium han fick sin nsta id. Den kom rent spontant nr han satt och tnkte p att det var ett hemligt mte. D Bl Tornet - 51 kom tanken att bilda en hemlig orden. En orden vars medlemmar skulle handplockas av honom sjlv, personligen. En orden med en uppgift som strckte sig framt ofdda sekler. Fr han brjade inse att han dock snart var trettio r och att hans hela livstid, ven om den blev osedvanligt lng, kanske inte skulle rcka till. Den skulle antagligen bara rcka till fr inledningen av det stora projektet att ge mnskligheten stjrnorna.. : 6 Det r som Ervin fyllde trettio spreds kopior av de nytillkomna heliga bckerna ver tempel och kloster och dess kunskaper brjade komma ut i skolorna. Det ret gjorde han ocks sina frsta frsk att delge hustrun tminstone ngot litet av de vldiga kunskaper han frvrvat. Fr hans ensamhet brjade knnas alltfr isande. Om n en centralperson inom Kyrkan, vrdad, lskad och aktad, omgiven av sina trogna, hgt ansedd inom samhllet och med en underbar hustru och tre goda barn, s var han fruktansvrt ensam. Det blev med tiden en plga fr honom att ensam i hela vrlden ja, ensam i Vrlden bra p kunskapen om det ondliga bortom. Det kndes drtill ytterst svrt att ensam ha att fatta beslut om saker, som hade helt vrldsomvlvande betydelse. Han skulle nskat sig en enda frtrogen att tala med. En enda mnniska, som kunde dela kunskaperna med honom och uttala rd om vad han borde gra. Det fanns kanske klokare beslut n de han fattade? Gjorde han det rtta? Vad kunde han eljest gra? Vad var det bsta beslutet och vad fanns det att vlja p? Ibland fruktade han fr sitt frstnd. Rollspelet krvde fr mycket av honom. Det kndes grundfalskt i de svrare stunderna. Det kndes som ngot ortt, som ett bedrgeri. Och dessutom: Det frakt han mrkte inom sig. Han ville absolut inte frakta ngon. Han ville hlla av alla mnniskor, lska dem, knna det som om de var hans brder och systrar och ven

eftersom han var kyrkofader som om de var hans barn. Men fraktet Bl Tornet - 52 fanns dr i hans sjl. Han ville det inte, men fraktet flt upp i honom nr han mrkte hur helt de trodde p ngot, som i hans tanke var ynkligt obetydligt. Hur de upphjde till heliga normer saker som bara var stoft. Han kunde samtala med sin hustru och pltsligt knna frakt fr henne nr hon tryggt och mjukt framlade sin osviktande vertygelse om de heliga pbuden. D fanns det en avgrund mellan dem och han knde plga nr han mrkte att han fraktade henne samtidigt som han hll av henne mer n ngon annan. Hon var honom mycket kr, men hon var ju s fruktansvrt . . . dum. Han brjade lgga in sina kunskaper i samtalen med henne, frsiktigt. Men hon frstod inte att han menade sina ord bokstavligt. Hon uppfattade dem bildlikt. Det var fr henne en omjlighet att tro honom i bokstavlig mening nr han frklarade att Vrlden var ett klot och att detta klot kretsade runt solen, och att solen var en million gnger strre n Vrlden. Hon kunde ju omjligt tro att hennes lskade make, en av de allra frmsta i den heliga Kyrkan, kunde motsga gudaskrifternas lra. Allts mste hans ord tolkas bildlikt. Det mste vara symboler. Och nr han sa att hans ord betydde precis vad de lt som och att Vrlden verkligen var en boll, p vars yta de bodde att det inte fanns upp och ner i himlarymderna, utan att nert var mot vrldscentrum och uppt mot stjrnorna ja, d tog hon sig t pannan och log frlget och litet skyggt mot honom. Jag r bara en liten dum kvinna. Du r s klok, kra Ervin, du r s vis. Jag kan d rakt inte frst dina ord. Gudarna har gett dig ett s lysande klart frstnd, men mig stackars kvinna gav de inget, fr vad skulle jag med det? Du tnker fr oss bgge. Men kra lilla Emjeli, det r inte alls svrt. Jag skall frklara fr dig, bara du vill anstrnga dig fr att frst. Men hon log skyggt och pltsligt glittrade det litet i hennes gon oc h det var ett underligt leende genom trar. Och Ervin, kre, jag lskar dig s mycket. Du mste ha tlamod med mig, att jag inte frstr s som du. Emjeli, Emjeli, du blir vl inte ledsen fr det jag sger? Jag vill ju bara ge dig. Och Ervin, jag tror p gudarna, jag vill gra som de vill, jag dr fr dem om de och du begr det men jag kan bara inte frst. Du kan, du r deras prst, deras biskop. . . Frlt mig Ervin, om jag r s dum, men jag vill bara gra det rtta. Bl Tornet - 53 D tog han henne i sin famn och trstade henne. Stora gudar, tnkte han, hon r ju som ett barn, min lilla hustru, min barnhustru. Jag fr inte gra

henne illa. Jag fr inte anvnda Sanningen som ett ont tillhygge mot henne, mitt dyrbaraste. Dyrbarare fr mitt eget hjrta n alla gudarnas skatter s gudarna frlte mig. Nej, hustrun skulle inte kunna frst. Han fick inte krva det av henne. Han skulle bara gra henne ont om han envisades med att tala om det obegripliga. Detta mste han ensam bra till dess han ngonstans i hela denna vrld kunde finna ngon annan, med frmga att tja sin Vrldssjl utt rymden till att bli en Stjrnsjl. Han hade frskt lgga upp en studieplan. Det hll inte med studier hit och dit, utan sammanhang. Han hade lagt elektroteknik som en sorts stomme i sina studier, eftersom han ansg de kunskaperna ndvndiga om han skulle kunna behrska Vktaren och rymdskeppet. Kanske var det inte fel p Vktarens batteri. Eller kanske var det laddbart. Han hade lst s mycket att han rentav funderade p om det sku lle g att bygga en generator och alstra elektrisk energi. Men han studerade ven psykologi. Han hade rkat lsa litet om hur man kunde frst kroppssprket, hur en mnniska avsljade sitt omedvetna eller sitt medvetet frdolda genom gester, minspel, sttet att st, g, sitta, sttet att rikta blicken, rra gonbrynen. Han studerade ven analysmetoder, som gick tillbaka till namn som Freud, Adler, Jung frmmande och underliga namn. En mnniskas stt att tala. Felsgningar, pauser, uteslutna ord. Fr en tid lt han alla andra studier ligga nere och gnade sig odelat t psykologi, psykoanalys och psykiatri. Han brjade studera sina medmnniskor med psykologens blick, tolkade dem och provade sig fram. Denna vetenskap skulle kunna hjlpa honom att hitta medlemmar till den planerade hghemliga orden. Eftersom han knde sina underlydande ganska vl kunde han ofta se att ordval, gester och minspel avsljade sdant som han redan knde till frn andra kllor. Men han mrkte ocks att de var mycket noga med att hlla rollmasken infr honom. Han var ju en av de hga och hade makt ver deras vl och ve, ver deras liv och ven ver deras dd. Infr honom mste rollen spelas exakt enligt manus, inte svikta i kthet det allra minsta. Nog var han ensam. Ingen av dem skulle i hans nrvaro vga ge uttryck fr minsta tvivel p de heliga skrifternas ord eller vga ge uttryck fr andra tolkningsmjligheter n de hgst sanktionerade. Bl Tornet - 54 Det fanns mnga, som avsljade att de dolde ngot, om man studerade dem med hjlp av kinesiken, kroppssprket. Och minspelet, som fr de flesta mste vara vertydligt fr att sga ngot, kunde avslja mycket fr honom. Han hade lst att redan en Birdswhistell (vilket otroligt namn) i denna vetenskaps barndom kunnat lokalisera trettiofem olika positioner hos gonlocken och fyrtio olika positioner hos gonbrynen. Senare tiders

psykologi hade reviderat hans grundrn, men mngden av miner var vervldigande. Ervin satt med gonen vid lsapparatens okular och lrde in mngder av ansiktsuttryck och stllningar hos kroppen och tilllmpade sedan tankfullt sina lrdomar i umgnget med andra. Han undrade ofta ver vad folk dolde bakom sina attityder. Med tiden lrde han sig att plocka rtt p sannolika svar och kombinera dem till de mest sannolika. Han knde den jttelika tyngden av brdan att vara tvungen att fatta vrldsomvlvande beslut. Men han fann en trst i en tanke, som han funnit nr han studerade filosofi, politik, psykologi och sociologi, en ngot cynisk tanke frn en lngesedan dd politiker: Om tusen personer med bristflliga kunskaper och felaktig tolkning av fakta fattar ett enhlligt beslut tvrt emot beslutet frn en ensam person med omfattande kunskaper och sann tolkning av fakta d r det den ensamme som har rtt och avgrandet r med all rtt hans. Det stred mot ider frn andra, vilka han ocks studerat. Demokrati, jmlikhet, solidaritet, lojalitet, altruism men de termerna anvndes, mrkte han cyniskt, ofta till att styra massorna. Och ngon hade ppekat att inom fysiken var orden massa och trghet ekvivalenta: de kunde erstta varandra. Det lg ett visst frakt i sdana tankar. Uppifrn sett r folket ltt att frakta. Men frakt r ofta parat med misslyckande: ngon ger upp sitt arbete och fraktar det drefter. Att frakta folket ur bergstoppens perspektiv r ltt. Och smtt. Men att se svagheterna hos folket och nd lska det det r stort. Det r gudomligt. Ervin frskte. Han anstrngde sig. Fr han ville vara god. Folkets massa var trg mot frndringar. Men han mste vara varsam nr han frndrade. Om ett freml med hgre hastighet kolliderar med ett freml med lgre hastighet och bda i vrigt r lika d blir skadorna strst p fremlet med lgre hastighet. Den strre mngden rrelseenergi innebr strre massa. Det r denna strre mngd som frstr. Han fick inte g in som en meteor i glasstaden. Bl Tornet - 55 Men lgre hastighet. . . Det innebar i hans fall att operationen mste lggas ut under lngre tid. Han var nu trettio r. Prster brukade bli gamla. Det ansgs bero p gudarnas bevgenhet. Det berodde snarare p bttre kost och tryggare livsfring i stort och mindre stress. Det hade inte bckerna sagt om prster, men om folkgrupper med livsfring som liknade prsternas. Om han blev ttio d hade han femtio r kvar. Men skulle han ha kvar elden i sig ven nr han blev ldre? Skulle han orka att ensam styra sitt projekt? Nej, han mste ha medhjlpare. Och han knde en stor gldje nr han fann Argy Gyleta Doarka, en ung prst som kommit till

modertemplet frn norr och var vl meriterad fr en lysande karrir i Kyrkans tjnst. Under sina samtal med Argy mrkte Ervin snart att denne hade en viss ytligt sett respektfull humor, men att det fanns en viss frsmdlighet p djupet. Ingen annan skulle ha observerat dubbelheten. Ervins studier i psykologi var ndvndiga fr att upptcka det frdolda. Ervin smg i sina samtal in tankar om att hela tillvaron r ett enda stort skdespel, dr alla har sina roller och att spelets regler mste fljas. Han fortsatte med tankarna att verkligheten bakom spelet kan vara en annan n den synliga. Han spdde p med tanken att det kan vara tryggast fr de flesta att tro p den yta som ses, men att vissa strre sjlar uthrdar att se under ytan. Han avlste prsten Argys respons i dennes tonfall, ordval, minspel och gester och knde sig belten. Han hade funnit en syskonsjl. Argy signalerade, utan att sjlv vara medveten om det, att han bar p liknande tankar. Det gllde att g mycket frsiktigt p oprvad stig. Rentav p obanad mark. En vrlds framtid stod p spel. Ervin droppade frsiktigt in sina proberande och frande tankar i den yngres sjl och avlste noga resultatet. Men Argy var om mjligt nnu mer frsiktig. En dag fllde han ett yttrande: Jag r helt lojal mot Kyrkan och fullstndigt solidarisk till dess sanktionerade lror. Hans signaler gick fram tydligt medan han talade och Ervin frstod att den unge prsten hyste farhgor att templets biskop helt frstligt skte locka honom till ktterska uttalanden. Det var ltt att f den misstanken. En intelligent person mste mrka att biskopens yttranden krvde stllningstaganden och klara svar. Det kunde vara frga om ett prov. Sjlva livet kunde hnga p svaret. Bl Tornet - 56 Ervin gjorde en sak fr att lugna prsten: Han frbigick diverse regler fr befordran och gav Argy en personlig tjnst i sin nrmaste stab. Det frekom tskilliga hjda gonbryn. Den unge mannen har det rtta sinnelaget, sa Ervin. Jag hade en drm. Jag fljde vad som ingavs mig. Drmmar hade man respekt fr. Gudarna avsljade sin vilja i mnniskors drmmar. En biskops drm mste vara synnerligen gudaingiven. Under ett helt r provade Ervin tlmodigt hur lngt han vgade g med Argy innan han en dag tog honom med sig hem, frde honom till sitt privata andaktsrum och satte en bok i hans hnder. Du mrker att detta r helig skrift, unge man? Undersk boken och sg om du tror att ngon i hela vr vrld skulle kunna framstlla en sdan bok.

Prsten granskade bindningen och texten och stirrade sedan helt mlls p ngra klara bilder. Nr han tittade upp var han blek och hans rst lt andfdd: Inte vad jag vet. Men jag knner ju inte frmgan hos Kyrkans hgsta. Vad jag kan se r detta en gudabok. Men bilderna. Det r gott, avbrt Ervin milt. Du skall nu f studera en hemlighet, som endast de hgsta invigda knner till. Om du yppar vad du nu fr veta fr en enda mnniska s har du frverkat din rtt till liv. Men. . . varfr jag? Fr att gudarna begrt det. De har en mening med ditt liv, men du mste visa dig vrdig genom att tiga. Mycket blek och synbarligen illa till mods, men samtidigt med en darrande och hnfrd frvntan p djupet, stirrade den yngre prsten p honom. Hans rst var bara en viskning: Jag lovar och svr. Gr inte det, log Ervin. Ditt ord r nog. Sedan lmnade han honom ensam. Med grundboken i astronomi. Det skedde strax efter middagstid. Ervin bad hustrun att ge den unge prsten mat och dryck ngot senare. Sjlv tervnde han till templet och kom hem frst efter solnedgngen. D mttes han av hustrun, som betraktade honom med undrande blick. Vad gr du med pojken? frgade hon lgt. Du frdrvar honom vl inte? Bl Tornet - 57 Det var en mrklig frga, helst frn min egen hustru. Vi har delat livet i nio r. Knner du mig inte bttre n att du tror att jag frdrvar mina egna prster? Hon kom intill honom och fingrade p hans praktfullt broderade krage. Pojkstackaren sg rent frstrd ut nr jag nyss var nere och ville ge honom mat. Han bara stirrade p mig. Och smg undan en bok bakom sig. Ervin, kre. Alla kan inte frst vad du frstr. . . pojken blir kanske lika frskrmd som jag blev minns du? Hon frstod att det gllde gudalror bortom vanligt folks frstnd. Hon led med den unge prsten. Dumheter, kra du. Han r prst. Han har styrka. Jag blev sjlv uppskakad en gng i tiden nr jag sg ljuset. Det blndar. Och han gick ner i kllaren och ppnade drren till andaktsrummet. Dr satt Argy bjd ver ett bord, p vilket boken lg uppslagen. Han stirrade mot Ervin, blinkade. Han sg verkligen blndad ut. Detta, sa han tonlst, r fr stort. Ingenting r fr stort fr en gudarnas tjnare, unge man. Det r stort nog, men inte alltfr stort. Utan grns, ondlighet r inte det fr stort?

 Nej, inte alls, svarade Ervin med ett skratt. Det r precis s stort som det skall vara. Nmligen det hela, och det kan inte vara mindre n grnslst. De samtalade till midnatt. Nsta dag upptrdde de som vanligt i templet, helt enligt rollhftet. Men Ervin hastade inte. Den unge prsten kanske var av svagare virke n han sjlv varit i den ldern: mnniskor r olika. Och Ervin hade studerat psykiatrin och visste hur ltt en mnniska kan fly in i rena schizofrenin om kraven frn miljn blir vermktiga. Redan att spela rollerna var ju en schizoid tillvaro. Blev spnningen fr stark kunde den schizoide bli schizofren och hamna i rena overkligheten. Ervin mste vara aktsam om sin skyddsling. Sjlv fortsatte han sina studier, huvudsakligen i elektroniken. Han knde ofta otlighet, ville komma fram till kunskaper om robotar och rymdskepp. Men trappan var lng och varje steg i den mste avverkas. Dessutom tarvades ofta studier i andra mnen, fr att gra elektroniken begriplig. Nr Ervin under ett samtal med Argy helt hdiskt yttrade att Vktaren kunde vara ngot annat n den syntes vara fick ett svar som skakade honom: Bl Tornet - 58 Jag har tnkt p det, fader. Frlt mig om jag kanske uttrycker mig olmpligt, men den liknar p ngot vis en docka. Och sedan jag fick lsa den hemliga boken har jag ofta tnkt att den kanske frts hit frn ngon annan vrld, som kretsar kring en annan sol. Ervin stirrade p honom. Den yngre mannen hade inte ftt lsa ngot om rymdfart. Astronomiboken innehll ingenting sdant. Den presenterade stjrnor och planeter, gasmoln och galaxer. Den gav kunskaper om hur stjrnor uppsttt och hur de var beskaffade. Den avsljade hur planeter bildats och hur olika sorters planeter var danade. Den gav svindlande utblickar i en ondlighet med orkneliga galaxer. Men ingenting om liv, civilisationer, teknologi. nd funderade Argy p egen hand ver detta: Liv p andra vrldar? Du skall f lsa ytterligare en bok, sa Ervin lngsamt. Men den kan ge dig en chock och du mste vara beredd. Jag verlevde ondligheten, fader, log Argy. Jag tror att jag kan uthrda det mesta med gudarnas nd. Att hra en bara tio r yngre man sga fader lt ofta tokigt fr Ervin. Han uppfattade Argy som en yngre upplaga av sig sjlv. En yngre bror, inte en son. Men han mste hlla distansen. tminstone s lnge Argy trodde att de hemliga kunskaperna kom frn Kyrkans centrum, inte frn Ervin ensam. Den nya boken var presentationen av olika sorters robotar. Nr Ervin steg in i sitt andaktsrum var han beredd p att studiet av

robotar gett Argy en chock. Han blev frvnad. Argy log och verkade inte alls upprrd. Fader, frlt att jag tillter mig sga det men det r nstan som ett bedrgeri, alltsammans. Hur s, vad menar du? Argy vnde bladen i boken. Hans rst var lg: Det r maskiner. Lt vara mycket mer komplicerade n taljor, hvstnger vattenhjul, gruvtransportvinschar och andra maskiner, men det r nd maskiner. Vktaren r en maskin. Och Kyrkan har ltit oss dyrka en maskin i tvtusen r. Sg mig fader, varfr? Varfr anses en maskin vara helig och vrd mssor och psalmer? Allt stod stilla fr Ervin en stund. Han mrkte en cynisk reaktion hos den yngre mannen och knde en pltslig fruktan att denne inte lngre skulle kunna spela sin roll. Bl Tornet - 59 Ditt liv beror p din tystnad, sa han krvt. Gudarna har utvalt dig. Du mste st fast, eller utdmas. Argy tittade stint p honom och bleknade litet. Jag skall st fast, fader, svarade han med pltsligt anstrngd rst. Men jag frstr inte. Det r s mycket som r obegripligt. Vem har byggt Vktaren? Se s mnga robotar hr i boken. . . vem kan bygga sdana? Gudarna, sa Ervin hrt. Argy stirrade upp i hans ansikte, ppnade munnen fr att sga ngot, men slt den igen. Sedan mumlade han dmjukt: Jag bjer mig fr dem och skall aldrig svika. Med gudarna nr du livets hjd. Mot gudarna fr du den eviga dden. Br din gudagivna kunskap i tystnad och alla dina frgor kommer att f svar. Naturligtvis teg Argy. I de bcker Ervin frmedlat frn gudarna fanns litet enkel elektricitetslra. Dr fanns ocks undervisning i hur man drar koppartrd och lackerar den. Det drjde inte lnge frrn verkstderna (under Kyrkan) konstruerat en enkel generator. Men hur man tillverkar lampor fanns det inte beskrivning p i dessa bcker. Ungefr samtidigt som den frsta generatorn spann sin kraftsng, driven av en vattenturbin som gjorde de tidigare vattenhjulen gammalmodiga, lste sig Ervin till en betydelsefull sak med hjlp av sin lsapparat. Han hade funnit en spole, som handlade om vissa komponenter i flertalet robotar. Han lste om hur robotar lagrar information och hur denna information sedan avges. Det skulle inte krvas ngra nucleonbatterier fr detta. Det skulle kunna rcka med ett av de batterier som frsg lsapparaten med kraft. Han hade mnga sdana batterier. De hll lnge. Han visste att nr de

var slut s skulle ingen lsapparat lngre kunna anvndas. Den mesta kunskapen lg i de sm informationstapparna och skulle allts bli otillgnglig. Men man kunde ju ta kraft frn andra kllor n dessa sm batterier. Nu fanns ju redan den frsta 24-volts generatorn. Det behvdes inte ens halva det vrdet till lsapparaten. En natt tog Ervin sjlv tempelvakten. Det vckte inget uppseende, ven om det var ovanligt. Han hade vl sina hga skl att vara ensam med gudarnas Vktare en natt, antogs det. Det hade han. Nu visste han hur man ppnade roboten. Han ppnade dess brstlucka och srade sedan bukpltarna, studerade det kompakta Bl Tornet - 60 maskineriet. Sedan tog han en skruvmejsel och lossade robotens hjssa. Han studerade alltsammans noga och mrkte att han lst p tillrckligt fr att finna de komponenter han skte. I brist p mtinstrument prvade han nucleonbatteriets poler med tungspetsen. Det mrktes ingen syrlig smak. Batteriet var urladdat. Utan ett sdant originalbatteri kunde han inte f liv i roboten. Det fanns sdana i Bl Tornet. Men han skulle kunna anvnda ett miniatyrbatteri fr att plocka ut information ur roboten. Han behvde inte aktivera hela dess hjrna, bara en liten del. Den delen skulle upplta minnesbankarna t honom. Han satte ter ihop roboten och beslt sig just d fr att lta Argy vara med nr roboten bragtes att tala. Tv hrde mer n en och det gllde att ta tillvara vartenda ord. Han kallade den yngre mannen till sig nsta dag och gick rakt p sak med honom: Du skall vederfaras en stor ra, min son. Gudarna har utvalt dig att vara tillsammans med mig nr Vktaren skall tala. Argy stod en stund alldeles orrlig. Sedan talade han lngsamt och hpet: Kommer Vktaren att tala? Ja. Jag skall ge honom kraft. Inte nog kraft fr att f honom att rra sig eller stiga upp frn sin plats. Inte nog kraft fr att ge honom varaktigt liv igen. Men nog kraft fr att han skall tala och bertta vad som hnde fre vr tiderkning, nr Profeten lmnat oss och Vktaren var ensam. Argy gav honom en egendomlig blick och drog efter andan. D skall du enbart aktivera talcentrum, fader. Och naturligtvis minnesbankarna. De tekniska termerna lt frmmande. Ervin knde olust. S r det, medgav han. Men det krver hg teknisk utbildning, fader, omfattande kunskaper i datorteknik och robotelektronik. Ervins olust kade. Han vred p sig.

 Var har du lrt dig s fina ord? frgade han strvt. I boken, fader, boken du lt mig lsa. Gudaboken om robotar. Anvnd aldrig sdana ord till andra. Men naturligtvis inte, fader. Det har ju gudarna frbjudit. Men till dig, som r tekniker, kan jag anvnda dem. Bl Tornet - 61 Ervin insg pltsligt vad hans olust bottnade i. Han hade oerhrt mycket mer kunskaper n Argy. Men det var tydligt att Argy var intelligentast av dem bda. Med bara tv av de hemliga bckerna bakom sig uttryckte han sig hemtamt med de ickemnskliga orden, som om de lg naturligt till fr honom. Han absorberade och accepterade dessa stellra kunskaper utan ngon reaktion ur sitt innersta. Och det kndes egendomligt att sitta hr, som templets herre, en av Kyrkans hgsta, samtidigt innehavare av oerhrda vetenskaper, och titta upp p en rtt obetydlig prst med bristfllig kunskap och inse att han var intelligentare. Du kommer att g lngt, mumlade Ervin och det var mest som han tnkte hgt. Det r jag beredd p, fader, svarade Argy mjukt. Med gudarnas nd. Det hoppas jag, sa Ervin. Fr utan den nden. Men han avbrt sig och visste inte riktigt sjlv vad han tnkt sga. Med enbart din egen nd kanske? Han insg pltsligt att en annan n han sjlv mycket vl kunde ta makten fr maktens egen skull och med hjlp av Bl Tornet och dess hemligheter n en makt som ingen mnniska drmt om.. : 7 P den dag Ervin bestmt gick han och Argy in i hgaltarets sal och drren tillslts efter dem. Han hade sagt att han mnade kalla gudarna genom deras helige Vktare ensam men att han behvde en assistent. Det lt inte mrkvrdigare n ngot annat frn hans mun, prsterna godtog sin biskops ord. Om man inte kunde frlita sig p sin biskop, vem kunde man d lita till? I en ficka p sin drkt hade Ervin ett batteri. Det var fst i en enkel batterihllare, som han sjlv tillverkat. P en liten trplatta var tv kopparbleck fsta. Batteriet satt klmt mellan dem, med en pol mot vardera. Frn blecken gick tv koppartrdar ut. Ervin hade ltit hmta bleck och trd frn en kopparsmedja. Vad en biskop skulle med sdant till var det inte vanligt folks sak att frga. Ervin lossade robotens brstplt och sg hur Argys gon sprrades upp. Trots allt var det ngot oerhrt att ppna denna Kyrkans heligaste relik, sjlva gudarnas Vktare. Men nr Ervin bjde sig ner och studerade robotens inre p nrmare hll kolliderade hans huvud med Argys denne var lika fascinerad som han. Bl Tornet - 62 -

Ervin tog upp batterihllaren och placerade sedan en tunn skruvmejsel i spret p en skruv. Han lossade skruven, fste den ena trden. Hans hnder darrade. Nr han sedan skulle lossa en annan skruv tappade han mejseln. Lt mig gra det, fader, bad Argy och tog upp mejseln ur robotens inre. Han lossade skruven och fste den andra trden. Omedelbart nr den fick kontakt med skruven tndes tv sm ljuspunkter p en liten panel. Men ingenting hnde. Argy drog frsiktigt t skruven. Och nu, fader? frgade han. Men Ervin talade till roboten, med en rst som sklvde av sinnesrrelse och ord som han noga lrt in: Kontroll av talcentrum och hrselcentrum. Och det vldiga hnde. Ett dovt ljud, som av en vind i en klyfta. Sedan talade en djupstmd och mycket tydlig rst ur Vktarens ntmun: Kontroll, jag rknar. . Varp den lste upp siffrorna och sedan fortsatte med hela alfabetet. Bde Ervin och Argy stod som frstenade och lyssnade till en stmma, som varit tyst i tjugo sekler. Nr Ervin sg Argys ansikte undrade han om han var lika blek sjlv. Det var han skert. Han darrade i hela kroppen och knna hll p att vika sig. Han tog std med bda hnderna mot altaret. I tystnaden eftert hrdes Argys rst underligt fadd, efter den djupa och klangfulla robotstmman: Fader, den rsten hrdes skert utanfr salen. Kan du inte f roboten att tala lgre? Jag vet inte, medgav Ervin upprrt. Jag vet inte. Robot, tala lgre. . . Jag menar: Snk din ljudvolym till samma som vr. Jag vill nu ha reda p vad som hnde nr Profeten blev sjuk. Tala om det. Det kom ett mjukt klickande ljud ur Vktarens inre, sedan ett svagt spinnande. Drefter hrdes den klangfulla stmman, men mycket lgre n frut: Data ofullstndiga. Vem r profeten? Ervin drog efter andan. Luften tycktes inte rcka till. Han talade med anstrngning: Jag vet inte namnet. Jag talar om den mnniska, som var tillsammans med dig efter landningen p A3 och som sedan blev sjuk hr i baslgret och begav sig tillbaka till skeppet med en antigravfiotte. Svaret frn roboten kom omedelbart: Bl Tornet - 63 Uppgifterna passar fr Roslan Vadje, D.L. 2136-7-47, beflhavare p HHG 872-2 B 3. Var vnlig bekrfta. Ervin bara stirrade ner p det orrliga metallansiktet och drog djupt efter andan. Sedan lyfte han blicken mot Argy och sg hur denne skrev ner uppgifterna. Frn roboten hrdes ter:

 Var vnlig bekrfta. Ja, svarade Ervin hastigt, det stmmer. Vad hnde med Roslan Vadje sedan han lmnat baslgret? De enda av mig registrerade data radierades av flottens frdskrivare. Frden till skeppet gick planenligt, flotten frdes ombord och lastporten stngdes. Sedan upphrde sndningen frn frdskrivaren och inga ytterligare data om Roslan Vadje finns registrerade. Men. . . men vad hnde d? Inga ytterligare data finns registrerade. Ervin tittade hjlplst p den oberrda maskinen och fick pltsligt en stark knsla av hur ytterst maskinell denna var. En mnniska skulle ha svarat annorlunda. jag r ledsen, jag vet faktiskt inte, eller ngot i den stilen. Men Vktaren var inte ngon mnniska. Inte ngon halvgud heller. Bara en maskin. Bara. Ngonting frndrades inom Ervin i den stunden av insikt. Han hade lst, visst hade han lst, helt enormt om robotar och ftt veta att de bara var maskiner. Komplicerade, ofattbart komplicerade, men nd bara maskiner, redskap, hjlpmedel, ingenting annat n verktyg. Han hade visst det. Nu insg han det. Skillnaden mellan att veta och att inse r betydelsefull. Vad hnde hr sedan Roslan Vadje lmnat dig? frgade han. nskas en fullstndig rapport eller en summarisk? Ervin visste inte vad en fullstndig rapport innebar, men misstnkte att den skulle bli omfattande. Summarisk, svarade han och roboten gav honom den. Efter Roslan Vadjes frsvinnande in i skeppets tystnad hade roboten fortsatt att vara barnvakt och lrare under en hndelsels rcka av dygn, men det nucleoniska batteriet hade ebbat ut allt snabbare. Roboten hade snt rapporter till skeppet och anhllit om ett nytt batteri, men frn skeppet hade endast en knslols dator svarat och svaret var att Roslan Vadje inte gett ngra order, men skulle informeras. Datorn ansg det inte behvligt att ge information om varfr beflhavaren inte gav order och roboten var inte Bl Tornet - 64 s funtad att den frgade. En mnniska skulle blivit desperat och ftt utbrott, inte s en robot. Roboten fortsatte, plikttroget som en maskin, att skta sina uppgifter, men till slut mste den koppla in vad den sjlv kallade ndreserven. Den utnyttjade kraften hos denna fr att ge barnen detaljerade instruktioner och organisera dem s att de skulle kunna verleva p egen hand till dess hjlp kom frn skeppet. Sedan placerade roboten sig sjlv ovanp lren med lromedel, avsnde en slutrapport till skeppet och invntade bekrftelse. Nr denna erhllits stngde den av sig sjlv.

Argy lyfte blicken mot Ervin, efter att ha antecknat de sista orden. De tittade lnge p varandra. Det fanns ett underligt uttryck i Argys ansikte, men han sa ingenting. Ervin vnde blicken till roboten. Varfr placerade du dig ovanp alta. . ., jag menar lren? Du hindrade ju barnen frn att f tillgng till. . . lromedlen. Ja, kom svaret. Mina order var att ge barnen kunskaperna i en viss ordning och evaluera resultaten s att givna kunskaper var frstdda innan mera gavs. Eftersom jag inte kunde evaluera resultaten nr jag var inaktiv mste jag frhindra att fortsatt kunskap upptogs p okontrollerat stt. Av denna anledning placerade jag mig sjlv ovanp den stngda lren. Det var den minst skadevllande tgrden bland alla givna alternativ. Ervin stod stum en lng stund, sedan suckade han. Alla gudar, om ungarna haft tillgng till bckerna och lsapparaterna, var skulle vi d ha varit i dag? Roboten klickade. Ett mjukt, upprepat klickande. Sedan svarade den: Givna data otillrckliga fr prognos. Det var ingen frga, sa Ervin. Jag bara. . . undrade fr mig sjlv. Han tittade p Argy, som sin sida tittade p roboten. Lgt, nstan ohrbart, talade Argy: Den r bara en maskin. En docka, med konstgjort sjlsliv. Och den har mnniskor dyrkat i rhundraden. Varfr? Han lyfte blicken mot Ervin, stirrade stint. Varfr? upprepade han. Fader, sg mig: Varfr har ni hga prster ltit oss dyrka en docka? Det r ju. . . frlt om jag sger det, men jag kan bara se det s. . . det r ju bedrgeri. Varfr gr ni s? Ervin fann inga ord och Argy fortsatte: Bl Tornet - 65 Fader, rtta mig om jag har fel, men fr mig verkar det som om du inte sjlv visste. Du frgade om saker som du borde veta och du blev verraskad av dockans svar. Visste du inte det hr? Finns det ngon alls, som vet? Du r hgste herre i Modertemplet, och du visste inte. Vet rkebiskopen? Ervin bara stirrade tillbaka, med en knsla av vanmakt. Sedan, ryckigt, grep han den lilla skruvmejseln och lossade koppartrdarnas anslutningar i robotens brst. Han tog bort det lilla batteriet och roboten, gudarnas Vktare, sjnk ter ner i sin urldriga smn. Fumligt stngde han luckan i robotens brst. Frlt mig, fader, viskade Argy. Jag skymfade dig, jag gick fr lngt, men jag frstr inte. Ervin tittade p honom, ver Vktarens icke-levande, icke-dda kropp. Han sg hur olika knslor tog sig uttryck i den andres ansikte och knde pltsligt dennes knslor inom sig sjlv, som om vgor ur den andre hade ntt honom. Men han visste att det inte var ngra mystiska vgor, utan

ngot annat nmligen hans egen trning i att lsa mimik, gester och att tyda tonfall. Han visste hur den yngre prsten knde sig. Frvirring, undran, kanske en flkt av vrede ver bedrgeriet, men ven fruktan. Fruktan, fr att han tilltit sig att kritisera kyrkans nst hgste. Ervin knde en psykisk trtthet. Han var intill dden trtt p bedrgeri och ptvingat falskspel. Intill dden trtt p att vara fnge i sin egen makt, att ha en storhet utan like s nra inp, utan att kunna n den. Att ndgas fortstta detta smttiga spel med falska kort, medan ondlighetens frihet stod och vntade i bergen i vster. Du frstr inte? sa han lugnt. Pojke, vem tror du frstr? Han granskade den andres ansikte och sg oskerheten dri. r du rdd fr mig? frgade han. Har jag ngonsin gett dig anledning att vara rdd fr mig? Lt oss lmna detta rum nu. Vi har mycket att tala om, du och jag. Och de lmnade Vktaren i dennes tidlsa dvala och gick ut. Vl framme vid biskopsgrden gick de ner i andaktsrummet i kllaren och dr lste de igenom Argys snabbt nedrafsade och drfr svrlsta anteckningar, varefter Ervin lngsamt dikterade en redogrelse, som sattes p prnt med tydligare skrift. Frst nr detta var gjort gav Ervin full och ofrfalskad information till sin yngre medhjlpare. Han berttade helt ppet om allt som hnt, nda sedan den dag fr nitton r sedan d han gtt sin frsta tempelvakt. Argy satt tyst hela tiden, men Bl Tornet - 66 tittade oavvnt p honom. Nr Ervin till slut tystnat varade tystnaden lnge. Sedan drog Argy djupt efter andan, s djupt att hans axlar hjdes. Fader, sa han. Du r den ende inom hela mnskligheten, som vet detta? Jag trodde. . . Jag vet inte sjlv lngre vad jag trodde. Jag trodde att det var en mktig sammansvrjning, men jag visste bara inte vad den skulle ha fr syfte. Och s r du den ende, som vet. Fel, svarade Ervin. Nu vet du ocks. Vi r tv. Argy snkte blicken och ter blev det tyst. Efter en lng stund suckade han djupt. Tv r fr litet, sa han. Tio hade varit fr litet. Hundra. Fader, det hr r fr stort fr en liten grupp. Jag har nnu inte kunnat fatta, men jag sger hur jag ser det hr. En grupp, ven om den s omfattade tusen mnniskor, r fr liten. Nr jag blev prst. . . Jag ville tjna sanningen, arbeta fr sanning och rtt. Men jag hittade falskheter och mrkte att jag mste anamma sdant som jag inte kunde tro p. Det kndes frfrligt, i brjan. Sedan vande jag mig vid det och spelade min roll, liksom alla andra. Men jag hade stunder nr jag fraktade mig sjlv och avskydde falskheten i m itt liv. Jag ville vara sann, men hade blivit fnge i ett skdespel. Jag ville bryta mig ut men bara ibland. Det var s bekvmt att fortstta spelet. Men, fader, det r sjukt att inte vara sig sjlv.

Ervin studerade honom med viss hpnad. Denna sida hos Argy hade han inte sett frut. Han hade uppfattat denne som kylig, behrskad och mjligen litet cynisk s cynisk man blir nr man spelar ett spel man har genomskdat. Jag frstr dig, sa han. Jag uppfattade ocks min tillvaro som ett vl tillrttalagt spel. Jag trodde rentav att alla, nda upp till rkebiskopen, var infrstdda med att allt var ett spel men att en sorts tyst verenskommelse gjorde att man aldrig, inte ens infr nra vnner, fick antyda att man var medveten om sin. . . maskering. Argy satt framtlutad i den breda stol han placerat sig i. Hans armbgar vilade mot knna. Han tittade p Ervin med ansiktet delvis nedtbjt. h? Men du fraktade aldrig dig sjlv? Frlt, jag knner att jag upptrder otillbrligt, jag fr inte sga s hr, men jag mste. Fr jag fraktar mig sjlv ven i denna stund. Varfr? ven nu? Nr du fr mer n ett r sedan brjade samtala med mig trodde jag att du ville prva min trofasthet mot kyrkan. Jag fruktade att jag hade rkat avslja mina tvivel p kyrkans lra och jag anstrngde mig infr dig fr att i allo upptrda som en troshngiven prst. Under ett helt r hade du ngot Bl Tornet - 67 sorts prov med mig. Jag trodde att du ville bli sker p att jag var helt trosviss och jag spelade min roll noga. Och dock, log Ervin och lutade sig tungt mot ryggstdet, mrkte jag att du var en tvivlare. Jag knde din hdiskhet s tydligt som om den varit ett magnetiskt flt, som strmmat in i mig. Som om han inte hrt yttrandet fortsatte Argy: Nr du sedan tog mig med dig hem och lt mig lsa boken om astronomi. . . Jag trodde att jag nu blivit vrdig att f ta del av ngon djupt frdold hemlighet. Jag visste inte vad, men jag trodde att jag nu skulle kunna n en hgre grad av kthet. Den boken den blev en omstrtande upplevelse fr mig. Frst trodde jag att den var nnu en saga i raden av vriga gudasagor, men allt eftersom jag lste mrkte jag att jag nu ntligen fick veta sanningen och d strtade spelet samman och jag. . . Jag tror att jag var nra att bli galen just d. Fader, nr du kom in i rummet den kvllen s hittade du en som var till hlften sinnessjuk. Du borde inte ha ltit mig vara ensam med en s sndersprngande sanning. Med en obehagsknsla mellangrdet frsvarade sig Ervin: jag hade sjlv ftt mta sanningen ensam. Upplevt det som om jag stod p en teaterscen och pltsligt rasade alla kulisser samman och stjrnornas ndlsa rymd strckte sig t alla hll och jag var alldeles ensam om att se det. Han mtte Argys ihrdiga blick och avbrt sig pltsligt. Sitter jag inte och ursktar mig infr en yngre prst? tnkte han frvnat

 Fortstt! sa han kort. Fortstt? Ja. . . Jag gick omkring som berusad ngra dagar, men sedan blev jag normal igen. Och vntade. Jag trodde d att det fanns massor av hgre prster, som knde till sanningen och jag undrade varfr man lt folket leva i en lgn. Jag vntade p frklaring och tnkte att det mste, mste helt enkelt, finnas en stor och klar och del frklaring till gtan. Sedan kom den dagen nr du sa att Vktaren kunde va ra ngot annat n den syntes vara. Jag tog ditt yttrande som ett prov, men nd sklvde jag nr jag vgade svara att gudarnas Vktare tycktes mig vara en docka. Samma som jag sjlv tyckt redan som barn, sa Ervin. Du lt mig lsa boken om robotar, kom det lngsamt frn Argy. Eftert fortsatte du nd att tala om gudarna. Jag blev frvirrad. Du sa att gudarna hade utvalt mig och att mitt liv berodde p min tystnad. Du sa att gudarna byggt Vktaren. Jag visste inte vad jag skulle tro. Bl Tornet - 68 ter knde Ervin obehaget inom sig, som om det varit Argy som varit den hgre av dem bda och nu stllt honom, Ervin, templets herre, till ansvar. Jag ville skrmma dig till tystnad, sa han. Om du inte kunnat tiga s hade bde du och jag ftt en grym dd. Jag ville f dig att frst att du inte skulle lita p en enda mnniska i din omvrld. Hela tiden, sa Argy. Hela tiden trodde jag att mysterierna skulle f en frklaring, som skulle urskta allt falskspel, allt bedrgeri, hela denna jttelika lgn. Frst nr roboten talade och jag sg hur du upptrdde, du som jag trodde visste alltsammans, frst d brjade jag fatta att det inte fanns ngon sdan dr stor, trygg frklaring. Jag brjade ana att du ocks var fnge, liksom jag. Och nu, nr du berttat allt, frstr jag att det r just s. Du r inte fngvaktare. Det finns inga fngvaktare. Vi r fngar allesammans, du som jag och vi som alla. Jag mer n du, sa Ervin. Pojke, jag r mycket mer fnge n du. Jag kan inte ens ta mig till rymdskeppet ensam. S vem av oss r mest fnge, tycker du? Du r, svarade Argy. S r det ju med makten. Den underordnade kan ge sig ivg, men den verordnade kan det inte. Den underordnade behver inte tro p systemets regler och vrden, men den verordnade mste gra det. Annars fll systemet. Nja, sa Ervin tungt och trgt, jag vet just inte om okunnighet r frihet. Folket vet inte vad du och jag vet. Vi r undantag, som egentligen inte skulle ha funnits om du inte vgat ngot som ingen borde ha vgat. Men de sm i vr vrld knner inte till vr teologis hela invecklade konstruktion. Tro mig, jag har umgtts med de sm innan jag blev prst. De flesta har en tro, men den innebr att de tror att ngonting finns det ju, ovanfr allting. Det rcker bra till fr

dem. Prsterskapet, dremot, mste tro p vr teologis detaljer, fler detaljer ju hgre upp de kommer. Deras ofrihet vxer, fr mer och mer av deras tnkande binds fast. De sm m vara ofria till det yttre, men inom sig r de mycket friare n kyrkans rkebiskop. Han r mest ofri, fr han kan hela teologin och mste tro p den. Sant, min son, mycket sant, men nu r det ju meningen att du och jag skall bryta snder bojorna. Argy nickade. Sedan skakade han p huvudet. Men vi r bara tv, ppekade han, och som jag sagt: Till och med en grupp om tusen mnniskor hade varit fr litet. Det r fr stort. Ervin skrattade pltsligt. Bl Tornet - 69 Det r bara hlften s stort nu som det var innan jag invigde dig i hemligheten! Tror du att ett hus blir frdigt p en enda gng? Till och med templet har en gng i tiden brjat med en enda sten. Nr nsta sten lades hade bygget kommit dubbelt s lngt. Faktiskt, min unge vn, r andra stenen den strsta kningen, fr d blir det dubbelt. Jag tror att man kan sga att andra stenen r det strsta framsteget, den strsta kningen ngonsin. Den viktigaste. Han bjde sig framt och lade sin hand p den yngre prstens skuldra och hans rst blev varm: Du, min son, r det viktigaste steg jag tagit. Och det farligaste. Hade jag valt fel s hade det blivit min dd och frihetens lga skulle flyttats mycket lngt bort. Men nu r frihetens lga pltsligt dubbelt s stor. Han reste sig ur stolen. Flj med, unge vn! Din nsta bok r ndvndigare n ngon annan bok i hela min samling! Och med armen om den andres skuldror, som en beskyddande fader, vilket han ju ocks skulle frestlla vara, frde han Argy mot ett av de lsta skp, dr gudabckerna frvarades. Han lste upp och tog ut en av bckerna, lade den i Argys hnder. Det var en lrobok i psykologi. Under den tid som fljde satte Ervin noga utvalda bcker i Argys hnder och flertalet av dem handlade om psykologi. Det var strngt ndvndigt att utbilda Argy till psykolog, om denne skulle ha mjlighet att utvlja adepter till det hemliga sllskap Ervin projekterat. Sjlv var han frhindrad att g ut bland prsterna och prva dem. Det skulle bli mycket prat om templets herre, kyrkans nst hgste, ideligen samtalade med yngre prster. Sdant var ju inte brukligt. Han kunde fritt samtala med hgre prster, men de hgre prsterna var inte att ska bland de yngre och han ville satsa p de yngre. Dels fr att dessa hade en lngre livstid att vara verksamma i, dels och mest fr att yngre var lttare att omfostra. Dessutom hade de yngre inte vuxit sig in i

det kyrkliga i s hg grad att de kunde dlja sina eventuella tvivel. Men Ervin kunde omjligt ge sig till att stndigt ha lnga samtal och mystiska samtal med yngre prster. Det kunde bli undran: Vad hll vl biskopen p med? Vart syftade han med sina underliga frgor? Och inte ens en biskop stod hjd ver misstankar. Om han verkade litet fr underlig kunde han tas om hand, avsttas. Till och med en biskop kunde anfktas av demoner. Biskop Javal Dorida Kasata hade anfktats. Det hade kostat Bl Tornet - 70 honom och trettiosju underordnade prster livet. Det var ngot som inte frglmdes, ven om det inte nmndes bland yngre prster. Skulle det brja viskas att modertemplets biskop ofta samtalade med yngre prster och gjorde gtfulla uttalanden som rentav kunde tolkas som tvivel p det heliga s skulle ett hgprsterligt mte snart ordnas och beslutet kunde faktiskt bara bli ett. Hellre flla n fria, om det gllde kyrkans vl och ve. Men om Argy, som verkade som biskopens emissarie, stllde sregna frgor till de yngre prsterna s skulle det uppfattas som att han prvade dem, fr att frvissa sig om deras trosnit. Helst skulle Ervin velat g ner till nnu tidigare ldrar n de, som betydde prsterligt mbete. Aderton r var minimildern fr en prst, den allra lgsta graden. Ingen fick framtrda som godknd att fra kyrkans talan fre den ldern och ven efter den ldern fick en ung prst fra mycket litet kyrklig talan. Ervin sjlv, nstan legendarisk fr sin brdmogenhet i kyrkans tjnst, hade inte ftt frsta graden fre fyllda aderton, trots att ngra prster skt dispens fr honom. Kyrkans regler var rigida, stela som sten. Att tumma p reglerna dg inte. Minsta tummande p dem kunde bereda en port fr demonerna. Men Ervin hade grna sett att han och Argy kunnat bearbeta nnu yngre adepter. Det var dock ogrligt. Biskopens personlige emissarie kunde inte grna befatta sig med kyrkotjnare, som inte ens uppntt frsta graden. Det skulle vckt hpnad bland de prster, som hade adepterna p sitt ansvar. nd. . . Ervin levde sig in i tanken: Om ngon av den sort han nu sjlv var hade tagit hand om honom nr han vid tolv rs lder fick hedern att hlla sin frsta tempelvakt. Ngon vis och vnlig, som ltit honom se med egna gon att Vktaren bara var en docka. Det mste finnas fler unga av den sort han sjlv varit. Tnk att f barn insatta i dessa hemligheter, vilken lng tidrymd de sedan kunde arbeta fr kyrkans undergng och frihetens soluppgng. Men det var otnkbart. Han vgade inte ens informera sina egna barn, inte ge dem minsta antydan till att kyrkans lra var lgn. Han mste tala med falskhet till sin egen ttariga dotter Anjala, se in i hennes troskyldiga gon och ympa hennes sjl med lgn. Han mste, inte bara fr sitt eget livs skull Utan fr hennes livs skull. Om hon s mycket som antydde att hennes

fader, biskopen, den hgt uppsatte, berttat att kyrkans heliga lra bara var phitt. . . Det skulle innebra att himlen fll ner. Hans egen dd skulle skert bli grym, som ett frsoningsoffer till gudarna. Barnen skulle ocks ddas, men kanske snabbare: Bl Tornet - 71 De var nnu inte gamla nog att frst s stort att de kunde motst demonerna. Men de skulle inte skonas. Demoner bodde ju i dem. Hans tre barn skulle drpas, hans hustru Ernjeli, hans frtrogne Argy och skert, skert fler. Och sedan skulle frihetsvgen helvetesvgen sprras fr tidsldrar framt. Han lt barnen f en fromt kyrklig fostran och han frskte aldrig mer, efter sitt frsta misslyckade frsk, ympa ngot av sanningen i sin hustrus sjl. De mste skonas sanningen kunde frstra dem. Hans hopp stod till den trogne Argy. Ibland knde han skam ver att han faktiskt, i frsta brjan, misstrott Argy nr han upptckt att denne hade en hgre intelligens n han sjlv. Han hade misstrott klokskapen, misstrott det som han ville frmja. Nu sg han hur Argys intelligens byggde frihetens vg och han skmdes ver sin misstro, men yppade aldrig att han haft den. Han fick bra sina skamknslor fr sig sjlv. Argy studerade psykologin och frkovrade sig raskt. S raskt att han redan efter ett halvrs studier kunde meddela Ervin att han hade tv skra medlemmar till deras grupp och flera mjliga. Anvnd inte ordet skra, varnade Ervin. Ingen kan veta hur de kommer att bete sig nr de fr se ondligheten. Men Argy vek inte. Han ansg att de tv unga prsterna Olvin och Rentse var av den rtta sorten. Jag har haft lnga samtal med dem. Mjligen r Olvin alltfr kall i mitt tycke, alltfr skeptisk till allting, alltfr cynisk. Rentse r varsammare i sin framtoning, men ven han r en tvivlare. Bda har det dr, som du kallar hedniskhet. Olvin mest. Jag fruktar att om du inte tar honom under din mantels skydd kommer han att f g p vattnet inom inte alltfr mnga r, och nnu har ingen lyckats med den konsten. I s fall, sa Ervin, vill jag trffa honom. Floden skall inte f ta vra mjliga medlemmar ifrn oss.. : 8 Att begravas levande var det sedvanliga straffet fr hdiskhet, men kyrkan hade fler straff n detta. Metoden att begrava levande hrde ihop med ett anatema i en av de ldsta skrifterna: Bl Tornet - 72 Den, som vandrar frmmande fr gudarna, har ingen plats vare sig p jorden eller i himmelen. Nr en from mnniska dog s steg sjlen till himlen, medan kroppen

grvdes ner. Men om nu en hdares sjl inte hade plats vare sig p jordytan eller i himlen s var det ju bara en sak att gra: Lta sjlen flja kroppen ner i graven och d mste man ju begrava hdaren levande, fr om man ddade honom s kanske sjlen flydde ur kttet och sedan irrade omkring och stllde till frtret fr fromt och gudshngivet folk. Men det fanns, som sagt, fler strafformer. Om ngon ifrgasatte gudarnas makt, ra och hrlighet s innebar ju detta att hdaren ansg sig som frmer n andra, fromma mnniskor. Han ansg sig rentav vara litet av gudavarelse och d fick man ju lta honom visa vad han frmdde. Man kunde ju lta honom frska g p vattnet och detta prov hade samband med en gammal text om de fem frvandlingstillstnden: Fast, flytande, gasformig, strlande och andlig. I texten sades att ddliga kunde g p marken och simma i vattnet, men inte frdas i luften, medan halvgudar kunde g p vattnet, simma i luften och gudarna kunde g p luften och simma i strlfldena. Om ngon ifrgasatt gudarnas frmgor s frde man ut hdaren med bt p floden, band honom och kastade honom verbord, med uppmaningen att g p vattnet och simma i luften. nnu hade ingen lyckats med detta. Nr Ervin hrde av Argy att prsten Olvin riskerade att f prva vattenvandring inom inte alltfr mnga r insg han vad Olvin var fr sort: En man som vgade uttrycka tvivel p att gudarna frmdde gra alla de under som nmndes i de heliga skrifterna. Drfr beslt han att genast tala med den unge mannen. Olvin var till en brjan mycket frsiktig infr Ervin och valde sina ord noga. ven nr Ervin stllde frgor rakt p sak svngde Olvin mjukt i sina svar. Det var tydligt att han rknade med mjligheten att Ervin satte honom p prov fr att underska hans trohet mot kyrkan och att Ervins egna rtt hdiska yttranden bara var provokationer. ven nr Argy lade sig i samtalet slingrade Olvin runt och vgrade ge direkta svar. Slingrade var ordet och det fanns ngot reptilartat i hans vsende, det kyliga leendet, bara en hjning p mungiporna, de stadiga, kallt iakttagande gonen, det smala ansiktet. Men han var mjuk och behagfull i sitt upptrdande och hans tydliga intelligens vann Ervins gillande. Bl Tornet - 73 Frst efter det tredje sammantrffandet med Olvin lt Ervin honom lsa boken i astronomi, och han lydde Argys rd: Att inte lta ngon lsa boken i ensamhet. Han lt Olvin sitta i en vilstol i andaktsrummet och lsa, medan han sjlv hll sig i en hrna med en annan bok. Han lste dock bara d och d, mesta tiden studerade han Olvin med stor spnning. Olvin blddrade frst igenom boken, tittade p de otroliga djupbilderna och lste bildtexterna. Sedan slog han upp bokens frsta sida och lste

inledningen, varefter han snkte boken i knt och tittade t sidan, p Ervin. Handlar denna bok om verkligheten? frgade han. Jag menar d den verklighet vra fem sinnen kan ge besked om, inte ngon abstrakt, ogripbar gudaverklighet. Den boken handlar om sinnenas verklighet, log Ervin. Min son, allt det dr r lika ptagligt som tingen omkring dig lt vara att du vl knappast kan lgga handen p en stjrna och behlla handen. Olvin brjade lsa p allvar och gjorde endast avbrott nr Ervin serverade frfriskningar. Han yttrade sig d bara enstavigt och det var tydligt att han ville tillbaka till texterna igen. Frst nr han lst ut boken och ter studerat bildmaterialet en stund tog han till orda, men hans ord var inte de bvande yttranden Ervin vntat. Istllet var Olvin lugn och kall och hans blick p Ervin var stadig. Denna bok r mycket farlig, sa han. Sant, min son, svarade Ervin. Jag r frundrad ver ditt lugn. Sjlv blev jag synnerligen uppskakad av den boken och vr broder Argy sger att han var nra vansinnet efter att ha lst den. Du mste vara starkare i ditt sinne n de flesta. nd mrker du att boken r farlig. Vrdade fader, jag menade nog inte s, nr jag konstaterade att denna bok r farlig. Jag menade att den r fruktansvrt farlig fr bde kyrkan och hela vrt samhlle. Den strtar ju alla de vrderingar vi haft alltsedan urminnes tider. Jag vet inte vad som skulle kunna best om man lt folket f tillgng till denna bok. Ja, jag tror att denna lilla bok r det farligaste fremlet i hela vrlden. Det var kanske inte den reaktion jag vntade frn dig, min son. Inte? Lt mig d sga att jag givetvis dmjukt bjer mig fr vad du begr av mig. Hur vill du att jag skall reagera, vrdade fader? Ervin knde hpnad ver den andres kalla lugn. Och ven en flkt av olust. Bl Tornet - 74 Jag begr ingen viss reaktion, svarade han milt. Jag vntade, mrk vl vntade, att du skulle bli bestrt nr du fick erfara att teologin och dess bild av vrlden r osann. Olvins munvinklar lyftes i ett reptilleende. Han bugade ltt. Med strsta respekt fr dig, min vrdade fader, s knner du mig inte i mitt hjrtas innersta. Redan nr jag var barn hade jag en knsla av att allt var uppdiktat i de fromma bilder mina frldrar och lrare gav mig. Nr jag stllde barnsligt ppna frgor om orimligheter i det man lrde mig s fick jag thutningar och tillsgelser att tiga, tro och lyda. D och d fick jag rygg, ste och lr randade med en lderrem. Jag var ett besvrligt barn, fr jag ville ha frklaringar p allt. Men jag var ocks ett klokt barn, fr jag insg snart att tvivel och svra frgor b ara gav mig sjlv obehag. S jag lrde mig tigandets konst. Men trons konst, fader, har jag aldrig lrt mig.

Vissa djur kan tmjas dithn att de blir tillgivna sin ledare. Andra kan aldrig tmjas annat n p ytan. Jag r av sistnmnda sort. Ervin tittade och sg en broder och nd inte broder. Olvin hade haft samma knsla av skdespeleri som han sjlv, men tydligen aldrig lrt sig att tro p olika verkligheter och acceptera skdespelets vrld som en sanning bland sanningar. Du godtar allts boken som sann? frgade han. Olvin bjde ltt p huvudet. Mnga av dess ord r obegripliga fr mig, erknde han. Jag kan minnas ordet fusionsprocess dr ngot, som kallas vte omvandlas till ngot, som kallas helium. Jag vet inte betydelsen av de orden och det finns massor av andra ord, som r helt obegripliga fr mig. Men boken som helhet ger mig en stark knsla av vertygelse. Jag knner att den talar om ngot, som r bevisligt. Och just drfr r den farlig, fr en bevislig verklighet av det slaget skulle betyda total omvlvning av hela vr vrld. Och det vill du inte? frgade Ervin hpet. Olvins ansikte stelnade till outgrundlighet. Du r min andlige ledare och herre, svarade han. Sg mig du vad det begres av mig och jag lyder dig. Vad annat skulle jag gra? Vgra, svarade Ervin. Vgra och d? Fader, jag ser ingen anledning till sdan drskap. Mitt liv r i dina hnder. Som min vilja r i mitt liv s r min vilja ocks i dina hnder. Befall och jag lyder. Ervin skakade lngsamt p huvudet. Bl Tornet - 75 Jag vntade mig att du skulle hpna. Det blir jag som hpnar. Du r en ovanlig mnniska, min son. Jag hoppas du skall bli till nytta och ven att du skall finna en hgre mening med ditt nya liv n med ditt frra. Min befallning skall inte ge dig bekymmer eller plgor och nnu mindre dden om du bara kan konsten att tiga. Jag befaller dig att lsa och lra, det r det hela. Och som det inte finns ngon vg tillbaka s r du nu fullvrdig medlem av vrt tysta frbund och jag hlsar dig vlkommen. Jag skall visa mig vrdig, svarade Olvin lugnt. Det var hans enkla svar p Ervins hgtidliga tal. Ett klart svar, fullt av sjlvfrtroende. Jag skall, inte jag skall frska. Det r jag sker p, sa Ervin. Du kommer att g lngt. Olvin bjde tyst p huvudet. Det var hans hela svar, som ett oreserverat instmmande, och Ervin knde en obestmd fruktan. Kommer jag att kunna styra vad jag satt igng? tnkte han. Men n sedan? Jag kan nd inte stoppa det nu. Vagnen rullar och jag kan bara be att den inte rullar rtt ut i en avgrund. Men be. . .? Till vem, nu nr gudarna har dtt? Nr Ervin sammantrffade med Rentse mtte han en annan sorts mnniska n den kylige och p ngot vis andligt vpnade Olvin. Rentse

var p ngot vis alltigenom ljus. Hans hr var ljust, hans leende som en glimt av sol, de bl gonen glittrade som vindkrusat vatten i solljus och rsten var mild och ljus. Hans personlighet var lika genomlyst och p ngot vis vek. nd fanns tvivlaren i honom, men en milt sorgset tvivlare och mycket svr att upptcka om han inte sjlv ppnade sig, s som han av ngon anledning hade gjort infr Argy. Han ppnade sig frvnansvrt nog infr Ervin redan vid frsta mtet, kanske i en instinktiv lust att ge upp sitt jag infr kyrkans nst hgste. Den mjligheten fresvvade Ervin. Det fanns mnniskotyper, som ger sig hn t en auktoritet ven om risk finns fr straff. Brottslingar har ibland gett upp sitt frsvar infr en frhrsledare av rtta sorten, ven nr fljden av ett erknnande kunnat bli plgor och dd. Fr en stund tnkte Ervin att en sdan medlem i gruppen kunde visa sig bli livsfarlig: Han kunde ju ge upp infr andra, utomstende, och bertta om hotet mot vrlden och dess ordning. Men sedan insg han att han sjlv och enbart han sjlv var Rentses store ledare och hgsta auktoritet och med rtt behandling skulle den ljussinnade prsten skert bli fullt plitlig. Men Rentse fick en svr chock nr han lste boken i astronomi. Han hade knt tvivel p den kyrkliga sanningen, men astronomibokens sanning Bl Tornet - 76 blev honom fr stor. Ervin mste lta Argy ta hem Rentse till sin bostad och vrda honom dr: Rentse fick ett fullstndigt sammanbrott. Om jag sjlv reagerat s, tnkte Ervin. D skulle jag blivit avsljad av de andra prsterna och alltsammans skulle stoppats. Sjlv skulle jag stoppats i en grop i marken. Och om Argy reagerat s skulle jag vgat fortstta? Jag har haft tur, som nu har tv trogna medhjlpare, som kan ta hand om vr veke broder. Men han brjade nu planera fr hur den hemliga orden skulle organiseras och frstod att en viktig sak var att upprtta en sorts klosterskola, dr adepterna fick bo avskilda frn vrlden medan de vxte in i sin nya och mer sanna roll. Om Rentse ftt lsa den farliga boken i en klosterpension, omgiven av invigda ldre brder, skulle hans kollaps inte varit farlig. Nu var den farlig. Endast det faktum att Argy var tempelherrens personlige emissarie frhindrade insyn i det skedda. Det sades att Rentse skulle f gra vissa heliga studier i Argys hem, under dennes insyn. Men det mumlades frgande bland templets vriga prster. Vid ett mte med ngra av templets hgsta prster nmnde Ervin att han beslutat sig fr att instifta en ny orden. Ordnar fanns det gott om. Vissa av dem var urldriga och de senaste hade instiftats fr sekler sedan. Prsterna reagerade p Ervins tillknnagivande med frvning. Men Ervin talade och talade vl. Inte fr inte hade han studerat psykologi och lrt sig hur orden skall lggas fr att styra skeendet i nskad

riktning. Han talade om att han haft gudaingivelse innan de nya bckerna blivit funna och nu hade ter gudarna gett honom ett budskap. Aldrig frr, sedan vr tiderknings brjan, har s mnga och stora hndelser timat. n mera kommer att ske, det knner jag en djup och sker vertygelse om. Men jag r dmjuk och stller inga frgor, fr vem r jag att jag skulle stlla frgor till gudarna om deras beslut? Det vore att hda. Nr nu gudarna ltit mig veta att ngot stort skall ske, vore det d inte frmtet att frga nr, hur, var d och kanske rentav varfr? Jag kan bara bja mig dmjukt och vara beredd. Outsagda frgors svar kommer nr gudarna vill. De har befallt mig att bereda vg genom att stifta en orden och det mnar jag gra, utan att frga varfr. De andra kunde nu bara mumla fromt instmmande och det hrdes inga invndningar nr Ervin stiftade Hgaltarorden. Det roade honom att ge den hemliga gruppen det namnet. Sjlva krnan i den hemliga heliga orden utgjordes ju av de skatter, som varit gmda inne i hgaltaret, under Vktarens gestalt. Inget namn kunde egentligen Bl Tornet - 77 passa bttre n Hgaltarorden, Den Heliga Orden av Modertemplets Altare, som det fullstndiga namnet kom att bli vid Ervins stiftande. Men vid kyrkomtet en tid senare, strax fre den r liga vallfarten till Bl Tornet, fick Ervin en mngd frgor och Emsako, rkebiskopen, verkade synnerligen frbryllad. Ervin hade nmligen sagt att han mnade utvlja ordensbrderna personligen och frmst ta in yngre prster. Emsako replikerade att av urgammal hvd brukade rkebiskopen vara beskyddare och drmed hgste medlem i alla heliga frbund och att man ven brukade ha ngra ldre, visa prster som medlemmar i frbundens rd eller styrelser. Ngot annat var inte brukligt och hur kunde nu Ervin anse sig ha rtt att ndra p urgammal hvd och sedvana? Men Ervin hnvisade frstligt till sin gudaingivelse. Han hade drmt. Det var ett oemotsgligt argument. Han hade utan tvivel haft gudomlig inspiration strax innan bckerna sknkts och blivit funna p Vktarens brst. Inte ens Emsako vgade tilllta sig att fnysa nr Ervin djupt allvarlig frklarade att himmelens hga hrskare gett honom ett budskap i en drm. Nr det rets vallfart till Bl Tornet skulle ske och Ervin hade att utse vallfartens deltagare hade han grna velat ta med sig Argy. Men det var otnkbart. Ervin var nu trettiotv r gammal, men Argy endast tjugotv och urldriga regler bestmde att ingen, absolut ingen, fick medflja p den hgheliga vallfarten till gudarnas torn fre fyllda trettio. Ervin hade inte sjlv varit trettio, men han hade istllet uppntt den fr sin lder unika positionen att vara modertemplets biskop. Argy mste vnta nnu mnga r. Ervin vgade inte utmana kyrkans rigida principer genom att ta med Argy, i kraft av sin hga stllning. Kyrkans regler vilade p de heliga skrifterna och skrifterna var uttryck fr

gudarnas vilja. Gudarna var eviga och deras lagar av evighet. Som en konsekvens av detta mste kyrkans lagar, ritual och ceremonier vara extremt konservativa och drmed fientliga mot alla frndringar. Vad gudarna ingivit r av evighet, medan frndringar kommer frn mnniskor. Och mnniskor kan f ingivelser frn fel hll, frn mrkrets riken. Mnniskan r svag och mjlig att frvilla. ven prster, till och med s hga prster som biskopar. Med detta vetande vgade Ervin inte utmana kyrkan genom att ta med sig Argy till Bl Tornet. n en gng fretogs den heliga vallfarten och n en gng stod Ervin i hoppls lngtan och tittade uppt rymdskeppets vldighet, sg de tunna linjerna, som visade var lastportarna fanns, och undrade vad som hade hnt fr tvtusen r sedan, nr Roslan Vadje styrt in sin antigravfiotte genom ngon av dessa portar och sedan stngt den. Bl Tornet - 78 Det kndes olidligt att leda de religisa ceremonierna, vandra i procession runt byggnaden, mssa de lnga litaniorna, leda kren i hymnerna och hela tiden undra ver vad som fanns innanfr rymdskeppets blglnsande yta. Men han mste spela sin roll, spela den vertygande kta, hur djupt han n fraktade den. Den allra sista dagen fick han ntligen syn p ndppnaren. Den fanns p den fena, som var riktad mot norr. Den sjunkande solen gav en reflex i en ojmnhet p norra fenans vstra sida och nr han skrpte blicken kunde han se den sak han lst om i bckerna: ndppnaren. Den var s vl inflld i den omgivande ytan att endast en tunn linje markerade en cirkel ngot strre n en tallrik. P denna runda skiva glimmade tv reflexer, frn kanterna av tv smala slitsar. Han visste att om han stack fingrarna i de slitsarna s kunde han rotera skivan fem varv motsols och sedan trycka in den, varvid en sprr skulle lossna och en lucka glntas. Luckan var av manshjd och nr den vl glntats kunde han ppna den fr hand och stiga in i ett smalt utrymme inne i fenan. Dr fanns en trappa upp och i toppen av denna en luftsluss, via vilken han kunde stiga in i skeppet. S nra han var och nd helt frhindrad. ven om han rusade fram till fenan skulle han aldrig hinna ppna t sig. Varfr hade man gjort ppnaren s omstndlig? Kanske av skerhetsskl, s att den inte skulle rka ppnas av sig sjlv eller av primitiva infdingar. Han tervnde till staden Medrel, genomled de ndvndiga avslutande ceremonierna i templet och kunde sedan ntligen sammantrffa med sina brder inom Hgaltarorden och ge dem sin rapport frn frden. Under hans frnvaro lg hgsta ansvaret fr Hgaltarorden i hnderna p Argy. Denne hade nu utsett en lmplig plats fr ordenskapets eget tempel, ett gammalt kloster vster om Medrel, inne i skogarna. Det var i detta gamla kloster Ervin sammantrffade med sina ordensbrder och gav dem sin rapport, varvid han kunde bertta att han nu till slut hade ftt syn p

skeppets ndppnare. Han berttade i detalj, fr meningen var ju att de i samrd skulle frska finna en mjlighet att ta sig in i skeppet. Men de andra kunde inte finna ngra mjligheter. Som nu var, att man endast kunde komma till Bl Tornet i sllskap med andra hga prster, var det en fullstndig omjlighet att ppna ndporten. En ensam person skulle kunna bege sig till Bl Tornet i hemlighet, men skulle inte kunna n nda fram. Tornets Vktarbrder hll stndig vakt. Deras tempel lg en mil frn skeppet, men de hade stndigt fyra brder p vakt, en i varje vderstreck. Det var egentligen ingen vakt, som var avsedd att skydda Bl Tornet mot ngonting, lika litet som tempelvakten i Bl Tornet - 79 hgaltarets sal var till fr att skydda den sovande Vktaren. Nej, det var en hedersvakt, en sakral handling. Men de fyra vakterna fanns dr bde dag och natt, de avlstes morgon och kvll. tta gon spanade stndigt i bergen runt Bl Tornet. Ingen skulle kunna ta sig fram till rymdskeppet utan att bli sedd. Det var ett faktum att den ende, som hade legal mjlighet att ensam bege sig till Bl Tornet, var rkebiskopen. Men det var ngot ytterligt sllsynt att rkebiskopen beskte platsen. Vad hade han dr att gra? Jo, i tider d folket hade stora bekymmer kunde rkebiskopen bege sig till Bl Tornet fr att bedja, men det var sllan s stora bekymmer intrffade. rkebiskopen ansgs ju st gudarna nrmare n ngon annan, var han n befann sig. Men en lsning framskymtade i ett frslag frn Olvin: Nr vr krets vuxit litet till borde vi ha mjligheter att f in vrt folk bland Vktarbrderna. Ervin, som kan lgga orden s vl, borde kunna ge ett hllbart motiv infr prsterskapet. Ervin observerade att Olvin fr frsta gngen anvnt hans frnamn och inte de underdniga omskrivningarna som vrdade fader och liknande. Han knde ett obestmt obehag. I och fr sig var det betydelselst, men tilltalen med fader och son markerade dock en gradskillnad och var ett uttryck fr auktoriteten. Han knde sig inte tilltalad av tanken att de yngre prsterna inom ordenskapet skulle bli fr familjra. Det hela var mtligt nog nd. Min son, sa han milt. Det glder mig att du anser att jag kan lgga mina ord vl, men vi mste upptrda frsiktigt och inte utmana kyrkans hga genom att infra fr mnga nymodigheter. Du r sjlv en av kyrkans hga, ppekade Olvin. Sant, min son, men ju hgre upp man r, desto fler gon har man p sig. Dock, ditt frslag r vrt att beakta och vi skall ha det i tanke. Men frst mste vr orden byggas upp och bli erknd som en maktfaktor. Tiden fick ha sin gng. Argy, Olvin och Rentse mste vrva fler medlemmar och detta kunde inte skyndas fram, det mste ske varsamt.

Rentse var frsiktig i mesta laget och tycktes aldrig kunna hitta ngon lmplig adept. Det blev Olvin som vrvade den femte medlemmen till orden. Som vntat var hans adept av samma persontyp som han sjlv, en kylig och kritiskt iakttagande ung man vid namn Jefren. Han reagerade nstan lika lugnt infr astronomiboken som Olvin gjort och anmrkte att det var en bok som kunde omstrta hela vrlden. Bl Tornet - 80 Strax eftert introducerade Argy gruppens sjtte deltagare, en prst vid namn Singvir. Vid denna tid hade orden tagit ste i det gamla klostret och inrett det efter sina nskeml. Ervin planerade att fra dit hela skatten av bcker och lsapparater, men varnades av Olvin: Det kan vara oklokt, p nuvarande stadium. Den skraste platsen r i ditt andaktsrum. Senare, nr vi blivit fler, kan vi vakta bckerna med full skerhet. Inte nu. Han hade nu ocks brjat ka sin press p Ervin, att denne skulle vara frsiktigare med valet av de bcker adepterna fick lsa. Sjlv hade han nu hunnit konsumera tskilligt och visade Ervin en lista ver vilka bcker han ansg att nytillkomna borde f lsa frst. De kan vxa fr fort, anmrkte han. De kan tro sig veta fr mycket och brja ta sig ton. Jag tycker det r bst om vi r en liten, hrd krna i centrum av orden. Styrningen blir bttre s. Ervin tnkte att det dr med att nya kunde tro sig veta mycket och ta sig ton stmde vl in p Olvin sjlv. Du tror inte att de kan bra kunskapen? frgade han. Alla kan inte det. Somliga kan f fr hg tanke om sig sjlva och det skulle inverka menligt p ordningen. Ervin log blitt mot honom. Kre unge broder, sa han. Det r mrkligt att de, som tror att andra inte kan tla kunskapen, alltid tror sig sjlva om att tla den. Och de, som begr censur, vill inte ha censur fr sin egen verksamhet. Olvins blick var kall och stadig. Du borde knna mig. Jag tl. Du vet det skert. Du vet ocks lika skert att det finns svaga personer, som bryter samman. Rentse fll ihop som ett litet barn nr han lst astronomiboken. Menar du att vi inte skall lta vra adepter brja med boken i astronomi, utan med ngon annan? Alldeles riktigt. Den boken r mycket farlig. Du var litet ofrsiktig nr du valde den boken som inledningsprov. Jag vill nog ocks mena att nr du slppte ut de nya bckerna i templet s borde du valt vissa andra och uteslutit vissa, som du nu gav fria. Du borde ha sorterat. Och varfr det, min son? Skymtade det inte ngot av frakt i Olvins ansikte?

 Intelligenta mnniskor, sa Olvin med viss betoning p ordet intelligenta, kan faktiskt brja fundera ver exempelvis Vktaren efter Bl Tornet - 81 att ha lst teknik i de bcker du slppte fria. Visserligen r det primitiv teknik i de lrobckerna, de r ju bara elementarlrobcker, men de ger kunskap om maskiner. r det inte meningen att vi skall ge kunskap? Jag trodde att vi var ense om att g sakta fram? Jag har nyligen lst en bok om arkeologi. Den ger en versikt ver den mnskliga rasens historia p planeten Jorden och sedan anvisningar hur man br lgga upp arkeologisk forskning. Lt g fr att vi ger kunskap om hur vrt folk skall bygga upp arkeologisk forskning, men om vi lt folket f den boken s avsljade vi ju att detta bara r en vrld bland vrldar och att vra urfder r folket p Jorden. Det finns fler bcker med sdana avsljanden. Psykologin, sa Ervin, r vad som ligger mig nrmast om hjrtat. Jag vill grna ge kunskap om psykologi, filosofi och andra humanvetenskaper. Bygga upp tnkandet, s att det blir berett fr strre kunskaper. Genom att ge folket mjlighet till sjlvknnedom gr jag folkets masspsyke moget att ta emot sdden frn stjrnorna. Ser du inte fllorna framfr dig? utbrast Olvin. Jag har lst psykologiska skrifter, som du frelagt mig. Psykologin har sin grund i bland annat filosofi och filosofin har berringar med religion. Jag lste om olika religioner, som funnits p Jorden. En fascinerande lsning. Men boken avslutades med ett formligt erknnande av en sorts obestmd gudstro, en tro att gudomen kan vara som en energi, som finns i allting. Gud finns inte bara i varje mnniskas inre utan ven i djuren, vxterna och vad vi kallar den icke levande naturen. verallt r denne ende, allomfattande Gud om man tror p panteismen. Panteism, att det gudomliga genomstrmmar allt. Vr teologi br kallas polyteism, mngguden. Han stirrade ihrdigt p Ervin. Denne svarade sakta: Jag tror p panteismen, den r en vrdig religion och den har ngot som jag intuitivt knner r sant. Guds allestdes nrvaro. Finns det alls ngon Gud s r det s. Du gr mig nstan mlls, sa Olvin. Men lyckligtvis bara nstan. Inser du inte att om vi lter en sdan tro spridas s utplnar vi vrt eget existensberttigande? Vem behver prster om envar har Gud inom sig? Vi prster blir en totalt ondig omvg. Ervin tittade hpet p den andre. Vill du bevara prsterskapet? frgade han. Hur skall vi eljest kunna styra folket? frgade Olvin. Avskaffa oss och fartyget frlorar inte bara rorgngaren utan ven rodret. Bl Tornet - 82 -

 Min plan r faktiskt, svarade Ervin, att luckra upp den hrda styrningen och brja sprida litet frn av frihet. Har du alldeles tappat omdmet? utbrast Olvin. D stelnade Ervin till. Sedan reste han sig ur stolen och spnde blicken i den andre. Och hans rst hjdes i vrede, en sllsynthet. Min son! Vad r det du tillter dig? Du talar till din kyrkas nst hgste ledare! Jag har versett med att du brjat tilltala mig i mindre hviska ordalag, fr ceremonier och vrdsamma tilltal r bara luft, men nu gr du fr lngt! Glm inte att i vrldens gon r jag en av gudarnas hgste tjnare och du en av deras lgsta och jag har makten att dma dig till dden! Fr en stund gldde Olvins gon mot honom. Sedan bjde den yngre prsten ena knt mot golvet och snkte blicken och ansiktet. Frlt mig, vrdade och lskade fader. Mitt liv och min dd lgger jag i dina hnder och svr dig trohet i bde plgor och dd, frn nu till livets slut. Men tonfallet svor mot orden och Ervin suckade djupt. Jag frlter dig, min son, sa han. Men ven hans tonfall svor mot orden.. : 9 Bland alla de bcker Envin frvarade i lsta skp i sitt andaktsrum fanns en bok, som innehll rubriken till alla kunskapsomrdena i vriga bcker och lsapparaternas stift. Under varje rubrik fanns en resum ver vederbrlig rubniks kunskapsomrde. Den boken var till stor nytta fr Envin nr han lade upp studieplaner fr sina ordensbrder. Dessa blev lngsamt fler och fler, men de frst komna bildade, nstan precis som Olvin nskat, en sluten centralgrupp. Drjmte en grupp med stndiga inre strider, eftersom sikterna var motsatta varandra. Ervins plan var att bilda en orden, som skulle verka genom sekler. Den skulle slppa ut kunskaperna gradvis och slutmlet var det nuvarande Bl Tornet - 83 systemets upplsning. Argy talade emellertid fr att man borde slppa ut hela materialet p en gng. Det bordes ges till folket som helhet. Fr att hindra prsterskapet att ta hand om kunskapsskatten och stoppa kunskapsfldet borde man kopiera bckerna och sprida dem ver hela vrlden, tminstone Vrlden, mnsklighetens knda. Olvin ville att man skulle bilda en verklass, som behll kunskapsfonden och bara slppte ut smportioner. Flertalet kan inte bra kunskaperna, sa han vid ett mte i Hgaltarordens tempel. Argy hjde gonbrynen och lutade sig fram ver bordet, p vilken han lagt underarmarna. Det var ett jttelikt, runt bord, vars sidor skulle rymt

betydligt flera n dr nu satt. Det smrtar mig att hra min kre broder sga s, sa han mjukt. Frakt fr de sm i vrlden r knappast en god egenskap. Jag fraktar inte. Jag enbart konstaterar verkligheten och verkligheten r nu sdan att mnniskor r olika, vissa har strre sjlar, vissa mindre. S? Jag antar att min broder menar sig sjlv ha en strre sjl? Olvin tittade uttrycksist p honom ver bordet och satt med korslagda armar, baktlutad, sluten och otkomlig. Jag har studerat Jordens historia, sa han kallt. P Jorden har det varit ideliga strider mellan skilda folk, blodiga och de lggande strider. Hos oss har det aldrig ngonsin frekommit ngot liknande. Vi har inte ens ordet krig i vrt sprk men med ordet krig betecknar man mordiska strider mellan skilda folk, dr man vldfr sig p andra, plgar, bestjl, brnner och massmrdar. P Jorden fanns skilda folk och de styrdes av hvdingar med titlar som shah, tsar, kung och annat. Sdant har vi aldrig haft hr. Kyrkan har styrt hela vr vrld. Kyrkan har tillsatt profana mbeten, men bakom varje profant mbete har det alltid funnits kyrkans makt. Vad har detta med strre och mindre sjlar att gra? frga de Argy. Jag kommer strax dit, svarade Olvin. P jorden frekom vapen. Vi har haft spjut och bgar, men enbart fr jakt. Vi har aldrig haft strider mellan folkgrupper, dr spjut och pilar ddat mnniskor. P Jorden var vapnen alltid i frsta hand avsedda att anvndas mot mnniskor. Man uppfann ngot, som kallades krut, och gjorde eldvapen. Fr dessa krig. Vad jag nu vill komma fram till r detta: I vissa bcker finns detaljerade be skrivningar av vapen. Skall vi verkligen ge folket sdant? Argy log, ett ngot frargligt leende. Bl Tornet - 84 Du har sjlv konstaterat att vi aldrig haft organiserade mas smord. Om vrt folk aldrig anvnt spjut och pilbgar du glmde nmna knivar till massmord, varfr skulle de d brja massmrda nu? Kunskapen i sig sjlv r inte ond. Den r varken god eller ond. Kunskapen r neutral, liksom en yxa den nmnde du inte heller bland vapnen. Yxan r varken ond eller god, i sig sjlv. Man kan klyva tr med den, eller huvuden. Har min broder Argy dlig syn? frgade Olvin hnfullt. Ser han inte vad jag pekar p? Vi har aldrig haft krig, eftersom vi alltid har varit ett enda folk under en stark och enhetlig ledning, nmligen kyrkan, vars lra aldrig ifrgasatts. Vi har aldrig haft skilda politiska system lror om stt att frvalta, allts eftersom vi alltid haft central, oemotsglig makt: Kyrkan. Inga kungar eller andra vrdsliga makthavare, utan en pyramidal, teologisk hierarki, dr rkebiskopen funnits p toppen med and ra biskopar under sig och frmst bland dessa Modertemplets (han gjorde liksom en ansats till bugning i riktning mot Ervin) och sedan prsterskapets grader

nert i pyramiden. Vars tyngd, avbrt Argy med hg, hrd rst, vars frkvvande tyngd vilat p ett tvngsfostrat, frljuget, bedraget, utsuget och frslavat folk! Mina barn! sa Ervin. Vad r detta? Men de bara kastade korta blickar mot honom och Argy lyfte ett pekfinger mot Olvin, lutade sig fram och formligen rt: Du vill ha kvar den urgamla lgnens ordning! Du vill att systemet skall fortstta i sekler, i rtusenden, grna till tidens n de med ett okunnigt folk och en verklass av maktfullkomliga prster! Ervin slog handflatan i den massiva bordsskivan s att det dundrade. Mina barn! Detta gr inte an! Jag har sagt hur det skall bli och s skall det bli! Vi skall lmna ut kunskapen gradvis, i vl tillrttalagda portioner. Man br inte krossa en hel vrldsbild tvrt, rakt ver, fr d blir det lidande. Vi lser upp den gamla ordningen, litet i snder. Argy vnde sina stadiga gon mot Ervin. Min fader, sa han, du r god och har tro p godheten. Men du r mnniska och mnniskor r ddliga. Nr du dr, och den tiden kommer, s r andra makthavare beredda att ta ver efter dig. Hur kan du vara sker p att de lyder ditt testamente? Lt oss anta att en man som Olvin blir din eftertrdare. Kan du frn graven styra hans handlande? Vi skall organisera, svarade Ervin. Hgaltarorden r nu ett nyftt litet barn. Om ngra r r barnet strre och det blir vl vuxet ngon gng. Vi skall bygga upp en organisation, som fort stter att flja vr vilja ven sedan den yngste av nu levande medlemmar i vr orden har dtt. Bl Tornet - 85 Allt kan ndras, sa Argy. Du r du, andra r andra. Andra r inte du. De kan se Olvins stenlra som klokare n din ljuslra. Vad vill du, min son? frgade Ervin. I en av bckerna finns beskrivet metoder fr masskopiering. Jag tror att vi kan bygga sdana apparater, de r inte allt fr svra. Lt oss gra upp en plan enligt detta stt och ge folkets helhet deras rttmtiga arv. Alla r vi lika infr Gud, den gud som jag och du, min fader tror p. Den Gud som r i allt levande och icke-levande. Drskap, sa Olvin lgt. Ett okunnigt folk vill du frse med kunskaper som r ofattbara. Vi har frsttt! Vi r inte frmer n andra! Ervin knackade med pekfingersknogen gng p gng i bordsskivan tills det blev tyst och alla tittade p honom. Det fel ni bda gr, sa han, r att ni tror att folket skall fortstta att vara i framtiden som i det frflutna. Men jag mnar frndra folket, s att det blir moget att ta emot kunskaperna i deras helhet. Fr att frndra psyket, sjlen, br man anvnda kunskaper om psyket. Och vad kallas kunskapen om psyket? Psykologi, mina barn. Det mesta av mina studier

numera gnar jag t psykologin. Jag skall tillrttalgga en lroplan och helt enkelt utbilda psykologer den nya tidens prster. Hgt vrdade fader, sa Olvin med vl tyglad frsmdlighet. Jag skymfar in din visdom om jag tillter mig att anfra litet kritik: Psykologin r utvecklad ur filosofi och filosofin r beslktad med religion och . . . Du har mindre kunskaper om detta n jag, avbrt Ervin. Psykologin utvecklades ur filosofi och fysiologi, min son. Under mnga r var psykologin betydligt mer fysiologi n filosofi. Man studerade nervsystemet, hjrnan, sinnesorganen, fr att ta reda p hur hjrnan tog emot signaler utifrn och byggde upp fre stllningar. Man trodde inte att det verhuvudtaget fanns ngot sdant som en levande sjl. Ur denna helt fysikaliska grund ut vecklades sedan en mngfald olika psykologiska riktningar. Filosofi och religion, sger du? Mycket, mycket litet sdant finns inom psykologin. En ny tids prster, sa Argy. Det kan alltfr ltt bli en ny klass av styrare. Psykologer. Sjlsvetare. Jag tycker inte om det. Frstsigpare r alltid verklass, vad de n kallas. Ingen har ngonsin rtt till makt ver andra, bara ver sig sjlv! D fordras, sa Ervin, att alla har tillgng till vetande. Fr str du inte? Jag vill ge psykologin till alla. Och drfr, min kra son, uppdrar jag nu t dig att lta bygga en tryckpress i strsta hemlighet och bestlla delar hr Bl Tornet - 86 och var, s att ingen anar vad vi sysslar med. En tryckpress r bttre n en apparat fr kopiering, fr med en tryckpress kan vi trycka bcker dr vi ger kunskaper av vl tillrttalagd sort. Censur, kre fader? Nej, men kunskap i rtt ordningsfljd. Du tnker illa om mig om du tror att jag vill censur. Men en uthungrad fr inte vrka i sig utan urskiljning, utan mste f mat av rtt sort, i rtt ordning. Redan samma dag brjade Argy gra ritningar till en tryckpress, som skulle drivas med en ngmaskin. Han anvnde sig av ritningarna i en bok, men mste gra mnga modifieringar, eftersom det inte fanns tillgng till de material bokens tryckpress fordrade. Delarna till tryckpressen bestlldes hos olika smedjor, men vissa saker framstlldes inom Hgaltarordens tempelvggar. Gjutningen av bokstver kunde inte anfrtros utomstende, fr det skulle bli besvrliga frgor. Till vad behvde man gjutna metallbokstver? Och dessutom bokstver, som bara kunde lsas i en spegel? Nej, detta arbete fick utfras av Hgaltarordens eget folk och det tog tid. Ervin pbrjade arbetet att skriva den frsta lroboken i psykologi, men det var ocks ett tidsdande arbete. Med full avsikt skrev han texterna p sdant stt att de inte hade anknytning till religion, utan snarare var rent mekanistiska. Han utgick frn Aristoteles, som s mnga andra

psykologifrfattare gjort fre honom i en annan tid och en annan rymd. Aristoteles (vilket omnskligt namn, tnkte han) hade fram frt teorin om associationerna: Att varje tanke r bunden orsaks lagmssigt till fregende tankar. Det lg ngot nstan maskinmssigt i detta, ansg Ervin. Inte ngon fri vilja, snarare ngot mekaniskt. Men det gav en stabil grund. Han skrev om en man med det vidunderliga namnet Hippokrates, som lrt ut att mnniskan har fyra temperament: ytlig, levnadsglad sangviniker, viljestark, hftig koleriker, djupsinnig, svrmodig melankoliker och lugn, loj flegmatiker. Med viss frtjusning skrev han om kyrkofadern Augustinus (en prsterlig, en broder!), som lrde om vikten av sjlviakttagelse och beskrev de inre erfarenheterna. Han kom fram till den tidpunkt, d den egentliga psykologin brjade, och skrev namn som John Locke, David Hume, idel sregna namn. Thomas Brown, Reid, Stewart, Montaigne skerligen tungt vgande namn p jorden, tnkte han, men totalt oknda hr. De skulle gras knda. Bl Tornet - 87 Han presenterade fysiologin, som studerar sinnesorganens processer och hjrnfunktionerna, en lra om organismernas normala livsfreteelser, helt kttslig, ingenting om gudomlighet och sjlens oddlighet. Han uppehll sig vid fysikalismen, som lr att alla processer, ven de psykiska, kan uttryckas p fysikens sprk. Han presenterade Lotze och dennes krav att alla psykiska processer mste definieras i underliggande fysiologiska processer i hjrnan och nervsystemet. Vart tog den religion Olvin nmnt vgen? Fr att kunna skriva mste han lsa. Han lste hit och lste dit, hoppade och plockade ut fr att f en riktig ordningsfljd. Det tog tid. Frst vid vintersolstndet hade han hunnit fram till vad som i gudabckerna kallades nutida psykologi. Han var bekymrad ver lngsamheten i sitt arbete, men kunde inte gna s mycket tid t skrivandet som han nskade. Han hade ju sina plikter som biskop att tnka p. Fr att motivera att han vistades s ofta i ordenstemplet hade han frfattat en liten skrift om vikten av att stndigt vara beredd p tecken frn gudarna, och det frfattandet stal ju tid frn arbetet med psykologiboken. Hans skrift blev tryckt genom Emsakos frsorg. Denne blev helt frtjust i den fromma skriften och skrev sjlv ett frord. Tryckandet av skriften skedde i ett litet tryckeri, som upprttats efter att Ervin frigett del tv av gudabckerna: I en av dessa fanns beskrivning av en enkel tryckmetod, mycket primitiv och tidsdande i frhllande till den tryckpress ordenstemplet nu fr fogade ver. Man hllde en blandning av bivax och stearin p en platta. I denna graverade man text och bilder och kunde gravera allt ifrn tunna linjer till

stora blockbokstver. Sedan hllde man en blandning av hornlim och glycerin ver den graverade plattan och nr massan stelnat vnde man den. Alla de graverade linjerna fanns i upphjd relief. Man strk frg p och pressade sedan ett papper mot tryckformen och fick s en perfekt bild. Givetvis tog det tid att gravera textplattor, men tryckformen kunde sedan anvndas till massor av tryck. Fr att rationalisera trycket hade man en enkel tryckpress, helt i tr. ntligen fanns nu en mjlighet att massproducera bcker men givetvis gick inga bcker ut till folket. Vad skulle de ha bcker till? Alla fick ju lsa vad som fanns att lsa under sin skoltid. Om en vuxen ville lsa ngot s fanns de kyrkliga biblioteken. Privatgda bcker var ngot helt oknt. Sdant hade aldrig funnits och varfr skulle man frng gamla goda sedvanor? Frndringar av det invanda kommer ofta som en fljd av ingivelser frn frestare ur mrkrets riken. Bl Tornet - 88 Ervin hade funderat mycket ver hur han skulle kunna f privat bokinnehav legaliserat. Vad han visste fanns det inte ngon stans ett uttryckligt frbud mot privat innehav av bcker, men det fanns inte heller ngot pbud att privatpersoner skulle ha bcker. Skulle ha eller fick ha det var samma sak. Om de fick lov fr gudarna att ha bcker s skulle det vara skrivet att de skulle. Stod dr ingenting vad fanns d att diskutera? Ervin hade aldrig tagit upp frgan med ngon. Som biskop visste han hur vriga andliga skulle reagerat: Varfr nu denna frga? Hade ngon profan person uttryckt nskeml att f ga en bok? Varfr? Biblioteken fanns ju. Var lngtan till skrifterna s stark, d kunde ju vederbrande ska sig en andlig tjnst ja: Mste ska, fr d var han kallad av gudarna. Ervin skulle sjlv ha kunnat formulera de svaren, s han insg det helt meningslsa i att framstlla frgan till andra. Och om han envisades s skulle det vcka undran: Varifrn hade han ftt denna frnuftslsa id? En ndring av goda gamla seder. . . far liga ingivelser. Med smrta mste Ervin inse att hans lilla fromma bok inte skulle spridas bland folket. Den skulle studeras av kyrkans folk och dess innehll skulle ges till skolbarnen, men med tillrttalggande kommentarer. Det smrtade honom verkligen, fr i sin bok hade han frstligt lagt in frihetens hga evangelium, men frsiktigtvis frkltt. Han hade rentav lagt in Argys axiom i boken, men med tillgg: Ingen mnniska har ngonsin rtt till makt ver andra mnniskor, det vill sga mnsklig makt. All makt kommer frn gudarna och endast gudarnas makt r rtt, all mnsklig makt r av ondo. Argy hade ftt lsa manuskriptet innan det lmnades till rkebiskop Emsako, fr vidare befordran till kyrkliga rd. Han hade sagt: Fram till frsta kommatecknet r det evig sanning, kre fader. Jag kan offra mitt liv fr det axiomet. Men resten av texten r, frlt mig, lgn

och konstlade phitt. Du vet, min varmt avhllne son, att jag mste skriva s. Jag vet, kre fader. De dda styr de levande i denna vrld, lgn och konstgjordhet rder ver sanning och kthet, graven bestmmer ver vaggan. Men vi skall ndra det fader. Ja, men nr? Och hur? Ervin hade i de psykologiska texterna funnit ordet nekrofili, dyrkan av det dda. Mot detta stod ordet biofili, dyrkan av det levande. Han insg mer n vl bakgrunden till Argys ord, de uttryckte hans egna tankar. Men nr nekrofilin satt i hgstet mste biofilin viska, fr hjde den rsten skulle den tystas med benrangelshand. Bl Tornet - 89 Vid vintersolstndet utsgs nya adepter till kyrklig tjnst, enligt gammal sed. Adepterna utsgs bland skolbarnen, p rekommendationer frn lrarna. Barnen prvades sedan infr en kyrklig kommission och slutligen frdes de infr ett rd av biskopar, dribland Ervin, under Emsakos verinsyn. Ervin fick ngra godmodiga pikar fr att nian mste ta in litet fler adepter n vanligt, drfr att han verfrt unga prster till Hgaltarorden. Men det fanns ingen ovilja i pikarna. Man tyck te att det var enbart gott att kyrkan nu fick fler tjnare, till gudarnas ra. Ervin hll ett vl invat tal infr kyrkomtet och ljg ogenerat ihop en historia ver vad man utrttade inom ordensskapet. Brinnande bner var det huvudsakliga. Man bad, dygnet runt. Man bad om beredelse att rtt kunna tjna gudarnas sak i en tid d nya kunskaper givits mnskligheten. Att gna all sin tid t bner uppfattades som ngot mycket fromt, ngot hgheligt, av de andra. De stngde sig inne, alla dessa unga prster, och uppgav umgnget med andra mnniskor, fr att gna sina sjlars fulla kraft t gudarna. Allas gon fylldes av ljus infr s mycken hngivelse. Och att Ervin sjlv, templets herre, s ofta drog sig tillbaka till Hgaltarordens tempel fr att frena sin sjl med de vrigas det visade p en mycket stor fromhet. De skulle bara anat, tnkte Ervin, att Argy och ngra andra tlmodigt hll p att stta och trycka texter som skulle skaka vrlden skaka den s starkt att hela dess prsterliga verbyggnad strtade samman. Efter vintersolstndet gnade sig Ervin ter t psykologiboken och gick igenom gestaltningspsykologin och varseblivningspsykologin och sikterna att inlrning krver meningsfullhet: Psyket r medvetet och mste se en mening i de signaler, som nr det via de fem (eller flera) perceptionsorganen. Han ndde fram till de lror, som talade om konstlade vrderingar, dr mnniskor gnar hela sitt liv t verksamheter, som inte r deras egna och drfr okta och ptvingade. Han lste och han skrev. Dessa teser var riktade rakt mot kyrkans rigida, falska vrdebyggnad.

De hade p Jorden varit riktade mot varje form av diktatur, som hindrar individernas kthet och styr dem in i sjlsliga tvngstrjor och fngelsehlor. Hans vrld hade aldrig upplevt politiska diktaturer, men de gamla orden gllde ven hr, det var vertydligt. kta kunskap krver rtt till oinskrnkt frihet fr tankar och yttranden, fr inskrnkes denna frihet gres kunskapen mindre och en begrnsad kunskap r falsk. Bl Tornet - 90 Hans sjl levde helt med i sdana ord. Men kunde han offra sitt liv fr dessa ider, liksom Argy? Nej, han ville inte offra sitt liv. Han ville leva och kmpa. Men han var, andra sidan, beredd att kmpa hrt. Nr manuskriptet var klart fick ordensbrderna lsa det. Argy ansg att han gtt fr varsamt fram. Olvin ansg motsatsen: Manuskriptet sprngde ju all ordning. Jag har lst ordet anarkism i en bok, sa han. Det r en lra, som r emot makt i alla former. Den sger att all makt r fel. Men tar man bort rtten fr de klokare att styra de dummare s upplser man all ordning. De klokare, sa Argy, har bara rtt att upplysa de dummare, inte att ta makten ver dem, som herdar ver en frskock. Och om de dummare saboterar de klokare, r inte det detsamma som att de dummare utvar makt ver de klokare? Frvisso, dyre broder, frvisso. Det har de inte rtt till. Tesen sger att ingen har rtt till makt ver andra, den tesen gller alla. Maktutvning har man alla rttigheter att frhindra men jag fruktar att min kre broder inte frstr alla konsekvenserna. Det krvs nmligen en hel del fritt tnkande fr detta. Ervin mste ingripa i stridigheten och han gav order att hans bok skulle sttas och tryckas utan vidare diskussion. Argy lydde troget, ven om han gng p gng yttrade till Ervin under den fljande tiden att han velat se mer i boken av fri hetsidealen. Olvin grymtade d och d att boken skulle kunna sprida anarki om den blev allmnt knd, vilket den ju knappast kunde bli, ansg han. Vid ett tillflle yttrade Argy infr Ervin att han egentligen var glad fr att Olvin var hans motstndare. Om han varit lika mycket emot det kyrkliga tvngsvldet som jag s hade han blivit terrorist, ett ord frn Jorden vilket be tecknar personer, som anvnde vld fr att krossa det etablerade samhllet. Jag vill utplna det etablerade samhllet, men med spridande av kunskap, inte med terrorism. Olvin r, m Gud frlta min elakhet, material fr en terrorist. Min son, min son, lugnade Ervin. Lugna ditt hjrta! Frlt, kre fader, men jag har rtt. I de bcker du frislppte finns receptet fr krut. Det kan anvndas fr bergsprngning, men lika ltt fr bomber. En bomb r en sprngkraftsportion, som anvndes till skada. Om

Olvin varit emot kyrkovldet kunde han brjat kasta bomber, sprngt templen i luften. Hans natur r sdan. Bl Tornet - 91 N n, nu r han ju inte emot prstmakten och oss tror jag inte att han vill sprnga i bitar. Men utan att han visste det hll Olvin likvl p med kruttillverkning. Det avsljades nr man en dag inne i ordenstemplet hrde en dundrande knall ngonstans i skogarna vsterut. Knallen vckte frundran. Det kunde ha varit en skknall, men himlen var molnfri. Det kunde ha varit en jordstt, men jordsttar var sllsynta och dessutom hade man inte mrkt ngon stt i marken. Sedan avsljade Olvin en dag att han tillverkat och prvat krut, fr att se om det verkligen fungerade. En blandning av kol, salpeter och svavel. Han hade haft svrt att tro att det kunde bli sprngkraft, men det hade det blivit. En tid efter detta kom han in i Ervins rum i templet, dr Ervin satt och antecknade ur en bok. Han bar p ngot avlngt, in svept i tyg och vecklade tyst upp tyget, fr att sedan lgga en jrnkpp p bordet framfr Ervin. Denne studerade kppen, som visade sig vara ett rr. Det var ppet i ena nden, tillslutet i andra. Vid den slutna nden satt en liten mekanism och rret var hr ven fogat ihop med en avlng, platt trbi t. Saken sg mrklig ut men Ervin var belst och det drjde bara ngra gonblick innan hans hjrna stllt om frn boken han just lste till den omgivande verkligheten. Han fingrade p den lilla mekanismen. Ett flintls. Hpen tittade han upp mot Olvin, som log dunkelt. Ett gevr, min son? Fungerar det? Olvin nickade. Jag gick lngt bort frn templet, sa han, eftersom mitt frsk med en sprngladdning tidigare vckte uppmrksamhet nda in i Medrel. Nu gick jag till en dalgng en mil vsterut och provsk t. Gevret fungerar, ven om flintlsmekanismen krnglar ibland. Har du sjlv gjort detta vapen? Nej, vrdade fader. Templets egen lilla smedja r fr dligt utrustad. Jag beskte tre skilda smedjor, fr att ingen skulle kunna f ider ven om jag inte frstr hur ngon skulle miss tnka sanningen eftersom ingen av folket drute sett ett gevr. Och ingen undrade? Jag antydde att det var en helig artefakt, ett redskap i templets tjnst. Vem vgar d frga? Vapnet r vlgjort. De bcker du frigav innehll en hel del om jrnhantering och smederna gjorde givetvis sitt bsta nr det gllde templet. Bl Tornet - 92 Ervin skt vapnet ifrn sig och knde obehag.

 Det r vackert tillverkat, sa han, men jag har lst en rad, som citerar en mycket gammal bok ur en jordisk forntida lra vid namn taoismen. Den raden sger: ven de sknaste vapen r ondskans verktyg. Olvin tycktes inte hra. Hans hand smekte vapnet. Jag har gjort ritning till en bttre sdan hr, sa han lgt. I en kemibok finns formler fr knallkvicksilver. Jag kan gra tnd hattar och drmed ha slagstiftspatroner. Men det vapnet r mer komplicerat och smederna behver lngre tid p sig. Ervin reste sig ostadigt och lutade sig mot bordet. Han tittade ihrdigt p Olvin och talade lgt: Olvin, min son, min kre son, varfr i Guds namn vill du tillverka vapen? Vem behver vapen? Vi, fader. Du, jag, vi alla hr i Hgaltarorden. Inser du inte att vi frr eller senare kommer att bli misstnkta fr att syssla med omstrtande verksamhet? Helst som du tillter broder Argy att trycka bcker, som hotar hela vrlden och sjlv, tillgiv mig, r frfrande ofrsiktig. Du vntar anfall? Min son, du r fr misstnksam. Det finns fler skl till att skaffa vapen, vrdade fader. Han lyfte gevret, lade kolven mot skuldran och siktade bort mot ett hgt skp. Nr han tryckte in avtryckaren hrdes ett klirr d flintstenen slog mot stlet och gnistor glimmade. Men vapnet var inte laddat och det kom ingen dnande knall. Vad talar du om, mitt frvillade barn? frgade Ervin. Frvillad, vrdade fader? Olvin snkte vapnet och log kallt mot Ervin och denne knde pltsligt fruktan, som om vapnet riktats mot honom och varit laddat. Du har undrat, fader, sa Olvin kallt, hur vi ngonsin skall komma in i det dr rymdskeppet uppe bland bergen, nr det stndigt bevakas. Vad kan vi gra t vakterna? Han spnde hanen, lyfte vapnet och lt det peka rakt mot Ervins brst i ofrtckt hot. Han krkte fingret och flintan gnistra de. S kan vi gra, hgt vrdade fader.. Bl Tornet - 93 10 nnu mnga r eftert skulle Ervin minnas hndelsen som ngot overkligt och mardrmslikt. Det var ngot oerhrt att en av hans underordnade prster skulle rikta ett vapen mot honom i naket hot och tilltala honom spefullt med ltsad vrdsamhet. Men det hade hnt. Hans rst hade darrat (liksom hans knn) nr han strngt tillsagt den andre att genast lta frstra vapnet, och sedan frbjudit honom att ngonsin lta tillverka vapen. Olvin hade satt gevrets mynning mot golvet, lutat sig mot kolven och tittat p honom med frsmdligt hjda gonbryn.

 Och vad hnder, vrdade fader, om jag vgrar lyda dig? Utlmnar du mig d till kyrkans hgsta rd, fr rannsakning och dom? Jag skall givetvis, vrdade fader, ofrbehllsamt erknna allting fr dem och kanske fr jag nd om jag blir deras kronvittne. Men det kan du vl nd inte riskera? Kanske ger du istllet order till din trogne Argy, kre broder Argy, att han ddar mig? Det vore det enda rtta, det enda sttet att komma tillrtta med mig. Tror du, vrdade fader, att vr gode broder Argy kan dda? Eller du vill hellre sjlv dda mig? Skall jag ladda vapnet t dig, eller vill du hellre anvnda en kniv och skra strupen av mig? Har du blivit galen? flmtade Ervin och tog tungt std mot bordskanten. Varfr gr du mig detta? D blev Olvins leende ovanligt reptilartat och rsten drp av gift: Drfr att, store och vrdade fader, du r s fruktansvrt verklighetsfrmmande! Det krvs att ngon i denna samling av barnungar upptrder som en vuxen! Jag mnar gra det och ingen, absolut ingen och minst av allt du, har mjlighet att hindra mig! Ervin samlade sig med mda och hans rst blev skarp: Du talar om att utlmna till kyrkan eller dda. Vi ddar inte och att blanda in kyrkan r uteslutet. Men jag kan lta sprra in dig i ngot av vra kllarrum! Vgar du ta den risken! Vet du hur mnga av prsterna inom Hgaltarorden, som str p min sida? Vgar du riskera att mina trogna tillgriper vld? Vgar du ta risken att ngonting lcker ut, s att kyrkans hgsta rd krver insyn? Du str hgt, biskop Ervin, hgt vrderade fader, men inte ens rkebiskopen kan skydda dig om kyrkans hga dignitrer fordrar att f veta vad fr mrkligheter du odlar hrinne. Riskerar du verkligen att bok-skatten i andaktsrummet i ditt hem blir funnen? Vad hnder d med din hustru, dina barn och dina trogna? Mig och mina trogna Bl Tornet - 94 r det ingen fara fr. Vi var ju emot dig och du lt fngsla mig nr jag ville vrna kyrkans sak. Ervins knn vek sig. Han sjnk tungt ner i sin stol. Med snkt blick bara viskade han ett g, och Olvin skrattade lgt. Var inte orolig, fader. Jag vill bevara Hgaltarorden och skall lta dig fortstta att glla som vr ordens hgt vrdade, djupt lskade fader. Men frsk aldrig mer ge mig ngra order! Och han gick. Tyst. Eftert kallade Ervin till sig Argy, Rentse och Singvir, de tre som han helt vgade lita p, och informerade dem om det skedda. De blev, givetvis, djupt chockerade. Rentse mest, han blev ddsblek, men s var han ocks den vekaste av dem alla. Singvir visade en ovntad frmga att behrska sig. Redan efter ngra f gonblick tog han till orda med lugn och saklig stmma:

 Givetvis kan han inte tilltas inneha vapen. Ge mig bara order, fader, och jag tar med mig ngra av de kraftigaste prsterna och tar vapnet ifrn honom. Han har anhngare, sa Argy torrt. M s vara, log Singvir kallt, men jag vet vilka som r helt lojala mot vr lskade fader och de r inte f. Muskelkraft r fortfarande det starkaste vapnet inom detta tempel. Verkligen? frgade Argy. Hans gevr d? Vet du vad ett eldvapen r och vad det frmr? Mycket vl, men han kan inte grna g omkring med sitt vapen i handen. Ge mig ordern, kre fader! Och Ervin bara nickade. Singvir lmnade rummet och det drjde en halvtimme innan han terkom. D lade han gevret p bordet framfr Ervin, jmte en trlda full med grtt pulver svartkrut och en liten skl med stpta blykulor. Han log bistert. Jag beklagar uppriktigt, kre fader, men vi mste hantera honom hrt innan han talade om var krutet och kulorna var gmda. Nej, inga bestende skador, litet nsblod och ett svullet ga. Han hmtar sig snart. Ervin strk skamset bort ett leende ur sitt ansikte. Vld r ovrdigt, sa han, men jag frlter dig. Dessvrre hjlper nog inte vldet nr det gller de gevr han redan bestllt. D talade Argy: Bl Tornet - 95 Kre fader, glm inte din hga stllning. Snd bara runt oss tre till varenda smedja i trakten med besked att ingen prst vid vare sig Modertemplet eller Hgaltarorden fr bestlla ngot utan att ha skriven fullmakt av dig. Din stllning ger dig den rtten. Det blev gjort och Argy verlmnade senare ngra gevrsdetaljer till Ervin, detaljer som smedjorna redan hunnit tillverka. Det var utskt vlgjorda ting, fr smideskonsten var hgt utvecklad. En smedja hade ven tillverkat ngra patronhylsor i mssing och sm tndhattar i tunn koppar. Allt detta var produkter av stor hantverksskicklighet. Ervin lste noga in detaljerna i ett skp. Han kunde inte frm sig att bara kasta bort dem. Alltsammans blev naturligtvis knt av samtliga ordens med lemmar och Ervin ansg det ndvndigt att sammankalla ett mte och ge ppen information. Han gick inte orttvist fram med Olvin, utan framhll att denne handlat med Hgaltarordens bsta fr gonen. Att skydda ordensbrdernas helhet mot yttervrldens hot och skra ordenskapets framtid hade varit hans vilja, men i denna sin strvan hade han gtt fr lngt, alldeles fr lngt. Alla mste vara helt lojala mot de ideal Ervin uppstllt. Alla mste acceptera honom som sin faderlige ledare. Han var nu trettiotre r gammal. Argy var tjugotre. Det fanns prster

som var ldre n Argy, Jefren var tjugofem. Men Jefren var ldst bland alla de unga prster, som vrvats till den hemliga orden och infr dem var Ervin en ldre man, om n blott trettio tre r gammal. Som en fljd av detta och ven som en fljd av den naturliga auktoritet, som medfljde biskopsgraden, knde han sig som en fader till dem alla. ven till Olvin, en vanartig son. Han tittade p denne med sorg i sinnet och mtte en stadig, men ngot frnvarande blick. Han tittade vidare och fortsatte att tala: Jag knner namnen p fler vildhjrnor inom vr krets. Vissa av dem anser sig skert veta bttre n mig vad som r lmpligt att gra, men tro mig, mina barn: Jag vet mer n ngon av er. Som biskop vet jag lngt mer om kyrkans inre organisation n ngon av er och vet exakt hur lngt vi kan g utan risk. Det vet ingen av er. Och glm inte att jag stal bokskatten ur hgaltaret nr jag var tjugotre r gammal. Det r fr tio r sedan. Jag har studerat dessa bcker och inspelningar lngt mera ing ende n ni vriga, s ringakta mig aldrig, fr d bedrar ni er sjlva. Hans blick stannade vid Argys ansikte. Min son, sa han. Du var tjugo r nr jag fann dig och frst efter ett helt r lt jag dig se astronomiboken. Du har studerat i tv r nu, lst Bl Tornet - 96 kunskaper lngt bortom denna vrlds niver. Du har lst mer n ngon av de vriga. Sg mig, min son: Anser du dig veta mer n mig? Nej, fader, d vore jag en dre. Gott att hra. Om du kan f vissa vildhjrnor inom vr krets att fatta detsamma s har du gjort oss alla en stor tjnst. Men nr hans blick fll p Olvins ansikte lg ett svagt hnleende dr och utmanade tyst allt han hade sagt. Efter mtet kallade Ervin till sig Argy, Rentse och Singvir och organiserade en regelrtt hemlig polis. Han avskydde att behva gra s, men vgade inte lngre lita p Olvin och dennes anhngare. Rentse, den blide, blev missmodig: Det r illa nr brder skall ndgas misstro varandra och bevaka varandras grande och ltande. Kanske tolkar jag fel, men i mitt tycke blir detta ett brott mot grundregeln, att ingen har rtt till makt ver andra. Fr om dessa frvillade brder bevakas s mste vi vara beredda att ingripa och d krnkes vr vackra regel. Ja, du tolkar fel, kom det frn Argy. Det r de, inte vi, som krnker regeln. De hmmar vr frihet och frvrnger vr interna kommunikation, de str vrt tnkande, talande och handlande. Nr vi nu tvingas krnka vr regel s r det de, som tvingar oss. Singvirs breda ansikte slppte fram ett leende. Nu brjar det bli invecklat, menade han. Regeln r enklast tnkbara, men tolkningen tycks kunna bli komplicerad.

 Regelns efterlevande, svarade Argy, r enkelhet i hgsta grad, men regeln mste efterlevas av alla. Den blir ltt att efterleva frst nr samhllets helhet har den som grundlag. Till dess mste den efterlevas i begrnsad form och hllas som ledstjrna i fjrran. Lngt i fjrran, fruktar jag, sa Singvir. M s vara, mina barn, sa Ervin. Man nr inte mlet fort, varje steg mste tagas svitt man inte nyttjar jordfolkets TT-port, den dr mrkliga teletransitionen dr man hoppar frn A till utan att passera B, C, D och s vidare. Bckerna mste lsas av oss alla. Med kande kunskap nr kanske frstndets ljus alla. Men mot det opponerade sig Argy: Kunskap i sig sjlv, kre fader, ger inte automatiskt god het. Kunskapen i sig sjlv och det tror jag att du sjlv har sagt r bara ett verktyg. Kunskap kan anvndas till bde ont och gott. Bl Tornet - 97 Nvl, lt det vara s, avfrdade Ervin. Alltfr lnge har jag haft bokskatten i mitt eget hus. Nu r vrt tempel inrett och jag vill ha hit bckerna, fr det kan vlla undran nr man ser hur unga prster br sm paket frn och till mitt hus. Och arbetet att inreda ett hemligt biblioteksrum pbrjades kort tid drefter. Det frlades under templets grund, under den djupaste av dess kllarsalar. Man brt dr upp golvet, grvde sig ner och gt ett valv. Nedgngen doldes bakom en rrlig stenhll mellan tv pelare i vggen. ven om templet fick besk och varje vr blev granskad borde ingen kunna finna denna nedgng. Bokskatten frdes portionsvis ver till templet och sedan kunde envar av ordensbrderna fritt studera vad han ville, nr han ville. Nr biblioteket var frdigt tog man genast itu med att bygga fler hemliga rum, men nu genom att g ut vinkelrtt frn tempelgrunden och grva ut salar utanfr. Varje drr mste konstrueras s att den omjligt kunde upptckas av oinvigda. En av kamrarna var avsedd att rymma templets tryckpress. Men man hade redan lagt ut bestllningar hos smederna p delar till en elektriskt driven press. En grupp prster var ocks i frd med att konstruera en ngturbin, som skulle driva den elektriska generatorn. Man behvde elektrisk energi. Batterierna till lsapparaterna brjade ta slut. ngmaskiner fanns redan i samhllet. I de av Ervin frislppta bckerna hade funnits ritningar till sdana. Men ordensskapets ngturbin var gjord efter anvisningar i de hemliga bckerna. Dess ngpanna skulle vrmas av en spritbrnnare. Man hade redan upprttat ett litet destilleri, som dels gav metylen till brnslendaml, dels etylen att gra likrer av. De frislppta bckerna hade gett anvisningar om spritframstllning. Kanske inte just med tanke p inmundigande, men allmnt hade man redan brjat spetsa

viner med ren alkohol. Civilisationen steg, som Argy syrligt anmrkte nr han och Ervin en gng fick veta att ett kloster levererade alkoholspetsat vin till vrdshusen. Strax fre sommarsolstndet och rets vallfart till Bl Tornet fick Ervin vetskap om ngot, som han inte knt till. Upplysning en kom frn Jefren, Olvins nrmaste man. Denne skte upp Ervin i hans hem och nr de blivit ensamma stllde han en frga: Vet du, vrdade fader, att vra kunskaper inte r kompletta? Ja, svarade Ervin. De kan naturligtvis inte vara kompletta. Det r tvtusen r sedan rymdskeppet landade och Gud allena vet hur lng tid det Bl Tornet - 98 tog innan det ndde hit, frn Jorden. Vra kunskaper r fossila, om det tilltes mig att skmta litet. Men Jefren log inte. Han tittade stadigt in i Ervins gon och sa: Jag menar de kunskaper som frts hit med skeppet. Vad vi har r inte komplett. Vrdade fader, jag har tittat p allt materialet och dr finns inte kunskaper om hur man bygger rymdskepp eller TT-portar. Naturligtvis har jag inte hunnit studera bokskatten och inspelningarna i detalj, men jag skte systematiskt efter just rymdskepp och TT-portar. Det finns inte ngra uppgifter om det. Tiden, min son, r inte mogen fr sdant, svarade Ervin och frskte dlja att han inte knt till vad Jefren nu nmnde. Nej, sant. Men jag ville bara studera omfattningen av kunskaper. Vad vi ftt r bara kunskaper, som leder oss fram till industrilder. Inte ens atomkraften r nmnd srskilt vl. Be trffande rymdskepp nmns bara kemiskt drivna, som kanske kunde ta oss till vra tv mnar. Fader, har du mjligen kvar fler bcker eller inspelningar hr? Vad rr det dig? frgade Ervin skarpt och anvnde tonfallet fr att dlja sin frvning. Jefren bugade djupt och talade med lgre stmma: Frlt mig, vrdade fader, frlt mig, jag menade inte att vara ohvlig mot dig. Jag vill bara veta om du inte anser oss mogna fr hela kunskapen. Eller om du sjlv r ovetande om att kunskapsfonden r ofullstndig. Hans gon granskade ter Ervins ansikte, nrgnget. Ervin rtade sakta upp sig och svarade i strng ton: Min son, du och Olvin och vissa andra r tydligen enbart intresserade av dd teknologi, inte av humanism och andra livsvetenskaper? Jag rder entrget dig och de andra, ja alla de andra, att inte hysa ett sdant intresse fr det icke-levande. En vis man i en fjrran tid och rymd har sagt att mnskligheten r som en fgel, vars ena vinge r vetande och den andra tro. Med en bart trons vinge hamnar fgeln i vidskepelse, med enbart vetandets vinge hamnar den i materialism. G nu, min son, och be grunda

vad jag sagt! Men han var frvnad och tog snarligast ett samtal med Argy, vars tankefrmga han vrderade hgt. Och Argy svarade genast att om det saknades kunskaper, som var ndvndiga fr byggandet av TT-porten, s mste de, helt logiskt, finnas ombord p skeppet. Bl Tornet - 99 Det ansgs vl, sa han, att nr robotarna gett barnen kunskaper och dessa sedan byggde upp en teknologi s behvdes bara att den hade resurser nog fr att framstlla komponenter t TT-porten och frse den med energi. Barnen skulle ju inte tvunget n samma kunskapsniv som de sex jordmnniskorna i skeppet. Det skulle kanske krva ondigt lng tid. Du gissar skert rtt, sa Ervin. Du r intelligentare n jag, min kre son. Jag fruktar att jag r dummare n flertalet i min organisation. Det var nyfikenhet, inte intelligens, som drev mig att underska Vktaren, altaret och att stjla bokskatten. Fader, kre fader, du r den visaste av oss! D skrattade Ervin ltt. Min gode och vnlige son! Du vet lika vl som jag att visdom och intelligens inte r samma sak. Lt oss inte diskutera detta, jag lider inte av att vara en dum hna till kloka kycklingar. Han avfrdade Argys frsk till protester med en handrrelse och det blev inte mer ordat om saken. Men nr han vid det rets vallfart stod framfr Bl Tornets himlastrvande skepnad knde han en ny spnning inom sig: Hur stora kunskaper fanns det drinne? Hur mnga saker var han och hans barn ovetande om? P frden till Bl Tornet hade han funderat ver en sak, som egentligen var rtt mystisk: Hstarna. De hstar, som drog vagnarna eller p vilka somliga prster red. De hrde inte hemma i denna vrlds ekosystem. De mste vara implant. En biologibok hade visat grunderna till de jordiska arterna och i andra bcker hade presenterats jordisk flora och fauna. Men de jordiska arterna var inte lika denna vrlds arter. Inte s att denna vrlds arter var totalt olika Jordens, men de var dock annorlunda. Hstar och kor hade, helt enkelt, inte de sidoslkten hr som de hade p Jorden. Roslan Vadjes stenografiska dagbok hade inte nmnt ngot om att man utplanterat andra arter n mnniskor. Men Vadjes dagbok innehll bara rubriker, som hnvisade till logginspelningar i skeppet. Det var kanske helt ovsentligt att nmna att man medfrt gameter till andra arter n den mnskliga, sdant var kanske rutin, som inte behvde nmnas? Dagboken hade haft en anteckning med lydelsen: Tar stasis nio mnader. Charlie vcker. Kanske hade Charlie under den tid d Vadje befann sig i stasis inte bara

bevakat utvecklingen av mnskliga foster, utan ven foster av vissa Bl Tornet - 100 jordiska djurarter, som det ansgs att mnniskorna behvde. Bin, hade det funnits bin p planeten A3 innan mnniskan kom? Visst fanns hr insekter av mnga olika sorter, men vilka var naturliga produkter av denna planets ekologiska evolution? Gud vet vad som var implant och vilka strningar implanten vllat fr tvtusen r sedan. Han hade aldrig frut grubblat ver sdant. Kanske var han dummare n han vetat om? Nr han vid tolv rs lder inte knde rdsla fr att vara ensam med Vktaren, som andra barn ja, brist p rdsla r ju faktiskt en brist. Frmga att knna rdsla r en av jagets frsvarsmekanismer. Dumbommar blir inte s ltt rdda som intelligenta, fr dumbommar begriper inte faran. Nr han vid fjorton rs lder vgade ppna Vktarens gonlock var det modigt gjort, men kanske en dumboms mod? Han hll p att le vid den tanken, men eftersom han just d stod med knppta hnder framfr Bl Tornet kvvde han leendet. n sen d? Han var njd med tillvaron. Under alla de sex milen tillbaka till Medrel satt han frsjunken i tankar p hur mycket av det jordiska, som lg utanfr hans och ordensbrdernas rckvidd. Och han knde fr frsta gngen en flkt av frmlingskap till moderfolket. Alla denna vrlds mnniskor var ttlingar till Jordens folk, men ven om gameterna fr tvtusen r sedan var sekundfrska frn donatorernas kroppar (de hade ju legat i stasis) s hade frden tagit sekler. Sekler hade gtt p Jorden, medan skeppet flg mot stjrnorna. Och sedan tvtusen r av stagnation i en teologisk kultur. Han hade lst i bckerna hur utvecklingskurvan fr teknologin gtt brant uppt nr man vl ftt maskinlder. 1900-talet ha de inneburit att kurvan stegrats tills den pekade brant uppt, en accelererad utveckling. Ju fler kunskaper desto snabbare utveckling av nya. Ungefr som nr en raket startar: Frst gr det lngsamt, sedan allt snabbare och snabbare. S frgan var: Hur stort teknologiskt gap var det just nu mellan Jorden och planeten A3? Om man upprttade en TT-port hr, om ngra r, och d hade en teknologiskt prglad kultur vad skulle d vlla in frn planeten jorden? vermnniskor, infr vilka alla hr var som vildar eller rentav som djur? Och han skrmdes av tanken. Det var omjligt att anpassa denna vrlds folk till ngon form av jmlikhet med jordborna. Alla hr skulle vara barbarer, undermnniskor, halvdjur. Kan ske skulle jordfolket upprtta reservat fr denna vrlds folk, fsa undan dem. Kanske ta hand om barnen och uppfostra dem till jordiska normer. Bl Tornet - 101 Sedan de avslutande ceremonierna hllits i Modertemplet hade han ett

samtal med sina ordensbrder i ordenstemplets aula och nr han berttat om vallfarten (inga nyheter, samma som frut) nmnde han de tankar han hade ftt. Olvin tog genast till orda och talade i torr ton, s torr att den var snubblande nra att bli fraktfull: Men den tanken r vl inget nytt, hgt vrdade fader? Den tanken fick jag ganska kort tid efter att jag brjat studera jordisk vetenskap. Slktet dr mste vara mycket frmmande fr oss, faktiskt som ett helt ickemnskligt slkte. Just drfr vill jag att vi sjlva behller kunskaperna. Du vill inte ha TT-porten byggd? Inte som en port till Jorden i varje fall. Dr str horder av omnniskor beredda att ta ett steg genom sin port och stta ner ftterna p vr vrld, fr att ta den ifrn oss. Vrdade fader, du mste ju ha insett att vi bara r arbetsredskap fr dem. De snde ut gg och spermier, rent rmaterial. Det var nra nog vrdelst fr dem. Vi r ingenting vrda fr dem, annat n som slavar, arbetsredskap, verktyg. Nr vi byggt upp en teknologi s vcks de sex jordborna i skeppet, stiger ut och bygger sin TT-port och vad r vi d? Jo, ngot som stdas bort. Vi har gjort vrt. Det blev isande tyst efter hans ord. Han tittade sig omkring och fste ter blicken p Ervin, nstan stelt. Du r vr vrdade fader, sa han milt, och vet mycket mer n ngon av oss andra. Du har haft bokskatten i tio r, broder Argy har ftt studera den i tv r, jag i knappt ett och ett halvt. Du mste ha insett detsamma som jag fr lnge sedan. Det blev ter tyst. Sedan reste sig Singvir och gick med raska steg fram till Olvin, stannade framfr hans stol och stirrade ner p hans milt fraktfulla ansikte. Du skymfar en som vi andra lskar, sa han med en rst som var s pressad att den vste. P kn och be om frltelse! Olvins mun drogs till ett ppet hnleende. Fr dig, fr Ervin eller fr Vktaren? frgade han. I nsta gonblick grep Singvir honom med bda hnderna, slet upp honom och fllde honom sedan till golvet med ett knyt nvsslag. Stolen fll ver nda och Olvin lg medvetsls. I Guds namn! skrek Ervin. Vad gr du? Men Singvir tittade ut ver de andra och rsten var rasande: Bl Tornet - 102 Den nsta som skymfar vr fader kommer jag att sl till dds, s m alla gudar dma mig! Men ingen rrde sig, frrn Argy steg upp och knbjde bred vid den medvetslse Olvin. Vld r den smsta lsningen p alla problem, sa han och lyfte upp den slappa kroppen. Hjlp mig att f honom till sjukrummet. Detta

kommer det inget gott ur. Mtet skingrades sedan i tysthet. Incedenten frbttrade inte stmningen inom ordenskapet och Ervin mrkte att alla hans milda frmaningar klingade till ingen nytta. Det hade blivit tv motsatta lger bland ordensbrderna och det lg en stark spnning mellan dessa lger. ven de mest neutrala lutade t endera lgret. Ingen kunde vara helt neutral. Det var en trst fr Ervin, men en klen trst, att flertalet, en stor majoritet, stod p hans sida. Motsatta gruppen var liten, men hrd och kall. Ibland tnkte han att om det funnits kvinnor bland brderna, om de varit gifta, hade det mjligen varit ett mjukare klimat. Honlsa hannar kan bli bngstyriga, tnkte han med mild cynism. Det r dock ngot onaturligt att mn skall leva isolerade frn kvinnor. Men att ta in kvinnor i en sakral orden var otnkbart. Inte s att man krvde celibat, ingenstans inom hela kyrkan fanns kravet att en kyrkans man mste vara ogift, men kvinnor var otnkbara i templen. Ingen kvinna kunde ha kyrklig tjnst, det hade aldrig funnits allts var det frbjudet. Ervin hade nog lst i bckerna om kvinnlig frigrelse p Jorden. Han hade ftt erfara att kvinnor uppfattats som mnnens bihang p Jorden, som andraklassmnniskor, i rtusenden. Men det hade ndrats och mn och kvinnor hade blivit jmlika. Det hade tagit emot litet, innan han vuxit in i tanken att kvinnor var jmlika med mnnen, fr han var en produkt av sin kultur och hade alltid uppfattat mnnen som nr ett, kvinnorna som nr tv. Men han hade klarnat till och frsttt: Lika och olika, likvrdiga men olika specialiserade, ungefr som de bda sidorna av en medalj: Bda utskt vackra var fr sig och varandras baksidor, helt beroende p vilken sida man frst granskade. Tv sidor av samma helhet. Men att frska sprida den sikten. . .? Det var otnkbart. Det fanns ngra f gifta prster inom orden, men de var inte mnga. Han brjade fundera ver om han kanske skulle stlla som krav p sina brder att de gifte sig, men det skulle bli ett tvng. Bl Tornet - 103 Och sedan fick han fr en tid annat att tnka p. Olvin steg en dag in i hans rum i ordenstemplet och bugade vrdsamt. Det fanns inget hn i hans upptrdande, heller ingen vnlighet. Min vrdade fader, sa han. Jag har mina frbindelser med Modertemplet och vill meddela dig att templets bibliotekarie just har avlidit. Det var en sorglig nyhet, min son, svarade Ervin. Han var en gammal man, genmlde Olvin. Allt som ftts mste ju d och han var dock sjuttiotv. Posten som hgste bibliotekarie hade han i fyra r han eftertrdde dig nr du blev biskop.

Ervin knde en flkt av ngot, som liknade skuldknsla. Han hade ftt g fre flera andra, vl meriterade, nr han p biskop Emsakos rd blev utnmnd till bibliotekarie. Ingen hade ifrgasatt hans utnmning, men han insg att vissa nd mste ha knt sig frbigngna. Jag har en begran, sa Olvin och Ervin noterade med visst obehag att han anvnde ordet begran, inte det hovsammare anhllan. Lt hra, sa han och vntade sig bekymmer. Jag vill be dig, vrdade fader, att du ger mig dina bsta rekommendationer nr jag sker posten som Modertemplets bibliotekarie. Bestrt tittade Ervin p honom. Min son? Menar du att du vill lmna oss? Och mitt i bestrtningen knde han lttnad ver att kunna bli av med det stora bekymmer, som utgjordes av Olvins maktposition inom orden. Men misstro blandades i knslornas bgare, fr han knde inte Olvin som en man som gjorde livet lttare fr andra.. 11 Ervin blev mer eller mindre tvingad att ge Olvin sina bsta rekommendationer, och tvng var inte vad han vntat sig nr Olvin frst gjorde sin hemstllan. Jag har ingen tanke p att lmna min tjnst inom Den Heliga Orden av Modertemplets Altare, tillknnagav Olvin lugnt och svalt. Ingenting hindrar att jag kvarstr som ordensbroder nr jag tilltrder tjnsten som ledare ver Modertemplets bibliotek. Ervins knsla av misstro blev starkare. Bl Tornet - 104 Av vilken anledning vill du ha posten som verbibliotekarie? Vad anser du dig vinna? Olvins gonbryn hjdes ngot. Han anlade en min av frvning, men det var tydligt fr Ervin att det minspelet var rent skdespeleri. Fader, du srar mig. Jag har inget sjlviskt motiv bakom min begran. Den djupaste drivkraften i allt mitt handlande r omsorgen om vr sak. Jag har insett att vi mste ha en av de vra som ledare ver Modertemplets bibliotek, fr att varsamt styra utvecklingen nr det gller bokligt vetande. Och som jag knner mig sjlv mycket vl r jag medveten om att jag r en synnerligen vl lmpad man p den posten. Logiskt sett var hans resonemang oemotsgligt. Men livet r inte bara kall logik och Ervins djupare skikt satte hlarna i marken och bromsade. Han gjorde invndningar och sade sig beredd att sammankalla brdraskapet fr diskussion. Kanske fanns det andra, som ocks strvade efter posten ifrga och kanske ngon var bttre lmpad. Olvin svalde skymfen i de sista orden utan att ndra en min, men blev vassare i tonen. Han ppekade att valet av ny bibliotekarie skedde snart och att andra redan verkade fr sina utnmningar. Kanske bildades redan nu

siktsgrupperingar och Ervin riskerade att skada andra biskopars pr estige om han sedan krvde fregng fr en av ordensbrderna. Demokratisk diskussion, sa han med ngot av ckel i tonen, drar alltid ut p tiden och du vet mer n vl, vrdade, att kyrkan inte arbetar p demokratiskt vis. Demokrati r ett phitt. Jag vill minnas att du sjlv sagt att demokrati r en mnsklig konstruktion. Javl, men spelregler skall respekteras. Jag ser nog helst. D tillt sig Olvin att avbryta: Fader, med all respekt fr din stllning mste jag nog sga att du lever i illusion och drm om du tror att din lilla demokrati hr, inom vr orden, har betydelse drute. Dessutom, fader, r hr skendemokrati, inom denna vr hga orden, fr du r patriarken och ledaren det vill jag inte kalla kta demokrati. Vidare: Hr vllar jag bara split. Drborta kan jag tjna vr sak p ett ojmfrligt stt. Du, enbart du frutom rkebiskopen, men han r nnu inte inblandad kan med ngra f ord placera mig p en plats frn vilken vi direkt kan styra den bokliga utvecklingen. Hans ordflden formligen paralyserade Ervin. Och sedan vergick Olvin ogenerat till hotelser och deklarerade att om han hindrades att ntligen f gra ngot betydelsefullt s tnkte han lmna ordenskapet och ta med sig andra. Bl Tornet - 105 Ingen kan hindra oss, sa han hrt. Vad tror du, vrdade, blir fljden om en grupp lmnar din heliga orden och frstligt sprider rykten att det inte str rtt till med heligheten hr? Du. . . du vgar hota mig? utbrast Ervin. Ja, visst hotar jag dig, svarade Olvin bryskt. Det har jag gjort frr. Valet r ditt, svaret vill jag ha nu! Ervin knde sig helt hjlpls infr den andres nakna hot. Han sg ingen annan utvg n att ge sig, ven om han hade mycket onda franingar om Olvins framtida handlande p en sdan maktpost. Men en annan sida av honom ppekade att Olvin var helt lojal mot ordens helhet. Ordenskapets skerhet var utan tvivel Olvins starkaste ledmotiv. Lt vara att Olvin hade andra tankar om ordenskapets verksamhet och framtid n Ervin, Argy med flera han var dock plitlig och skulle inte gra ngot, som kunde delgga saken, den gemensamma, oliktolkade saken. Han ville inte bevara kyrkan, och i det syftet stod han p Ervins sida. Att han ville erstta den teokratiska fngenskapen med en annan sorts fngenskap var en stor fara, men s lnge han inte hotade att frda den gemensamma saken fick han vl hllas. Ervin undrade om Olvin verkligen skulle gjort allvar av hotelsen att lmna orden och sprida farliga rykten om den. I s fall var han en fara.

Och det var mjligt. Det fanns personlighetstyper, som kunde offra allt fr en viss sak, men togs saken ifrn dem s blev deras reaktion sjlvmordsmssig: De kunde hnsynslst offra allt, inklusive sig sjlva, fr att krossa det som nyss varit deras kraste. Krlekens besatthet: Fr inte jag dig s skall ingen annan f dig, d dr vi tillsammans! P stt och vis en infantil reaktion, barnets okontrollerbara raseri. Livsfarligt. Ervin insg att han aldrig ngonsin fick ta saken ifrn Olvin, men han knde ngslan vid tanken p att Olvin mjligen uppfattade sig som mer gare till saken n ngon av de vriga tempelbrderna: Alla ger detta gemensamt, men vissa ger litet mer. Med Ervins mktiga std kom Olvin ltt fram till den eftertraktade posten och medan dagarna gick konstaterade Ervin lttad att inga nya bekymmer dk upp. Olvin var ofta borta frn ordenstemplet flera dagar i fljd, men kom alltid ter och gnade sig d mestadels t studier. Men nr Ervin en dag hade ett mte med sina trogna uttalade Argy ett nskeml att Ervin mtte placera fler ordensbrder och d av den rtta sorten vid Modertemplet. Som motvikt till Olvin. Bl Tornet - 106 Det r inte gjort s ltt, svarade Ervin. Jag mste ha kyrkligt godtagbara skl. Att hitta p nyheter r farligt, kyrkan r konservativ. Jag r spelets fnge. Han log mot Argy och mindes ngot: Den dag jag lt Vktaren tala yttrade du ngra tnkvrda ord om att vi alla r fngar i vrt spel, och de hgsta r mer rangna n de lgsta. Det r stor sanning. Man igngstter ngot, en gudslra, en politisk rrelse, ett affrsfretag, och blir sjlv fnge i det man bygger. Andra, som dras in i spelet, blir ocks fngar, men lsare. Jag r i hg grad fnge i det kyrkliga spelet, men ocks fnge i det spel jag sjlv igngsatt. Ngon mjlighet till frihet fre dden ser jag inte. Han suckade tungt och vinkade bort en invndning frn Argy, fortsatte: Man r fnge hos det man vrdestter, man kan inte se det utifrn, bara frn insidan. Man ser sitt livs vrden frn central plats. Kunde man ta allt det man vrderar och lskar, se p det med en blick utifrn och konstatera: Detta kan jag leva utan d vore man fri. Men d vore man ocks dd, fr d gde man inte heller liv. S jag talar sant, min kre son, nr jag sger att frst i dden blir jag fri. . . och d kanske min oddliga sjl blir fnge i ett annat spel. Om det finns ngon oddlig sjl, kom det torrt frn Singvir. Min son? Ja, fader. Med djup aktning fr dig vill jag nd sga att alla mina studier gett mig tanken att sjlen kanske bara r en elektrisk aktivitet i nervsystemet och nr batteriet multnar s r sjlen dd. Din egen bok i psykologi brjar med ren fysikalism. Jag finner fysikalismen vrd att tro

mest p, fr den gr inga pstenden om liv bortom kttet. Ervin hll upp en hejdande handflata nr bde Argy och Rentse ville protestera. Min son, sa han milt. Jag gav i den boken bevisbara fundament och jag ser hellre att folket omvndes till ddlig materialism n att folket lever i myternas rangenskap, fr materialismen kan dda sdan farlig, snrjande mytologi. Men att i allo tro p materialismen r blindhet, fr det finns riktningsvisare som pekar p att ngot r ver materian. ven materialismen, sa Argy, r en tro: Tron att oddligheten inte finns. Ingen kan med rtt sga sig veta. Drfr blir ven materialismen ett spel, med sina fngar. Singvirs breda ansikte sprack upp i ett leende och han hjde bda sina stora handflator. Bl Tornet - 107 Jag ger mig, jag ger mig! Jag har aldrig psttt att jag tror att det inte finns ngon sjl eller Gud. Jag bara sger att fysikalismen kan jag tro mest p, fr den pstr inget obevisligt. Allts r jag inte fnge i obevisligheter, bara i gamla, ptagliga materian. Och jag vill inte diskutera det obevisliga. Jag r nog vad en av bckerna kallar agnostiker: jag har nmligen uppfattningen att tillvarons innersta vsen r oknt och mjligen fr evigt otillgngligt fr vr kunskap. I vrigt bjer jag mig fr vr lskade fader i visshet att han har goda avsikter med oss. Vr kre fader, sa Argy, har skert goda avsikter, men personer som Olvin skrmmer mig och jag anser att vi mste finna metoder att bevaka honom, fr makten r hans ledstjrna. Makt t saken och t den, som sitter i toppen av saken och druppe ser Olvin redan sig sjlv. Men n s lnge kunde ingen finna ngon legal mjlighet att bevaka Olvin och snart fick Ervin bevis fr att han hade rtt i sin sikt att han mste g varsamt fram. Det skedde p vren det r han fyllde trettiofyra. rkebiskop Emsako hade kallat till sig ngra biskopar och naturligtvis d ocks Ervin, fr att diskutera utvecklingen av den bokindustri kyrkan nu styrde. Han ptalade att man ltt kunde framstlla bcker i sdana mngder att varenda mnniska kunde inneha bcker men eftersom vanliga mnniskor inte gde bcker s ville han uppstlla regler fr hgsta upplagorna. En biskop frgade, obetnksamt, varfr man inte kunde lta vanliga mnniskor skaffa bcker. Vad hindrade? Och han fick just de svar Ervin hade tnkt, redan frut: Det var inte skrivet. Om mnniskor i allmnhet skulle ha bcker, varfr stod det ingenting om det i skrifterna? Gamla goda seder, sa en biskop, har alltid sin rot i de goda skrifterna och att ndra sedvanor kan vara emot gudarnas vilja. Vid de orden vnde Emsako blicken mot Ervin och log, men hjde samtidigt ett varnande pekfinger.

 S sant som om det varit helig skrift, sa han. Kraste min Ervin, du r ovarsam ibland, infr nya regler. Som nu detta att du med kraft begrde att din kre son Olvin skulle bli verbibliotekarie, trots att flera andra stod fre honom i turordning, ldre, mer erfarna. Ja ja, se inte upprrd ut, kre son, jag anklagar dig inte. Och din Olvin skter sin post p ett frtrffligt vis, har jag ltit mig bertta. Men jag ber dig: Var litet aktsam om vra goda sedvanor, ven nr brinnande from nit driver dig! Ervin visste knappt hur han skulle besvara den blida, frebrelsen, men han behvde inte. Emsako fortsatte: Bl Tornet - 108 Du r en av vr kyrkas frmste och gudarna har frvisso en mycket god och trogen tjnare i dig, kre son. Vi vet att gudarna inte bryr sig stort om mnskliga sm hnsyn, fr sdant r strunt fr dem, ddligt strunt. Du styres av gudarna, men jag ber dig att mildra verkan, genom att g varsamt fram. Vl tror jag att det var gudarnas vilja som styrde dig att krva denne Olvins frtur, fr han r ofrlikneligt bst av alla jag just nu kan tnka mig p den posten och m ni vara mitt vittne att jag aldrig skulle drmma om att tadla gudarnas vilja, bort det. . . men du kan, kre Ervin, mildra genom att g varsamt fram. P en och samma gng hade Ervin ftt kritik fr sitt tilltag och en frskran att man trodde p hans gudshngivelse. Men han frstod att han mste vara frsiktig, fr alltfr mnga avvikelser frn goda seder kunde till slut vcka misstro. Efter biskopsmtet drjde Ervin kvar hos Emsako. Han hade sin hustru Ernjeli med sig, jmte de tre barnen, och det blev sent innan de ter kte hemt i sin vagn, dragen av tv hstar. Men vgen belystes av myllret stjrnor och den strre av de bda mnarna. Ervin var djupt tankfull. Han hade haft ett mycket intimt samtal med Emsako, som hyste en djup tillgivenhet fr honom. Den tillgivenheten var besvarad, varmt. Men Ervin knde en kyla lngst inom sig, fr han insg att tillgivenheten byggde p falska frestllningar, inte frn hans utan frn Emsakos sida. Emsako lskade den Ervin, som bara var en rollgestalt, inte den Ervin som fanns innanfr. Emsako hade varit trettiotre r nr Ervin som tolvrig anslutits till kyrkan. Nu var Ervin trettiofyra och Emsako femtiofem. Emsako hade sagt att han, mnskligt att dma, inte hade srskilt mnga r kvar och att Ervin med strsta skerhet skulle komma att eftertrda honom. Med lmplig blygsamhet hade Ervin svarat att det inte var s skert att Modertemplets biskop skulle bli rkebiskop under seklernas gng hade man i skert hlften av alla val rstat fr en annan biskop n templets. Men Emsako hade viftat bort invndningen: Det r inte bara din post vid Modertemplet, kre Ervin. Du r vlknd inom kyrkan i dess helhet fr din gudshngivelse. Varje biskop och hgre

prst jag talat med har nmnt ditt namn nr talet kommit in p vem som r lmpligast som nsta rkebiskop och hgste ledare fr vr kyrka. Han hade lagt sin arm om Ervins skuldror. Jag minns dig som storgd tolvring, min son. Jag minns dina r innan du ndde din frsta grad. Redan d drog du uppmrksamheten till dig och vi ldre prster nmnde dig ofta. Det ansgs att du skulle komma Bl Tornet - 109 att g lngt. Jag var den, som vckte frslaget att du skulle beviljas dispens att f din frsta grad redan fre arton rs lder. Men det ansgs olmpligt, frmst av frre rkebiskopen, Maddur. En sdan upphjelse kunde ge dig hgmod, menade han. Dock, du blev templets herre vid tjugonio r, ett r fre minimildern fr den posten. Den gngen var jag och Maddur ense. Sedan tillade han ngot, som fick Ervin att rycka till: Jag tror att det var direkt genom dig som vi fick de nya gudabckerna. Ervin strk sig ver ansiktet fr att dlja chocken Han tittade avvaktande p Emsako och denne log stort. Ja, min son, vi r mnga, som i tysthet talat om detta. nda sedan historiens gryning har vi haft vr uppsttning gudabcker, men knappt hade du blivit biskop ver Modertemplet frrn en ny uppsttning gavs oss. Vi kan inte se detta som annat n att gudarna valt dig som en sorts port fr ngot nytt och nu med sin gva gav oss alla ett tecken att vi satt rtt man p rtt plats. Ervin lyckades terhlla en suck av lttnad. Fr en stund hade han haft den vilda tanken att Emsako anat sanningen. Emsako fortsatte milt: Vra tankar var sanna. Du r frvisso rtt man och vi tror att ngot stort r p vg, mhnda det strsta: Vktarens uppvaknande m gudarna ha verseende om jag spnner mitt fromma hopp fr hgt. Han tittade p Ervin med lysande blick. Min son, du r stor! Som biskop fr templet kunde du gjort det bekvmt fr dig, med all rtt. Du har bara skyldighet att leda sommarsolstndets vallfart till gudaboningen, att nrvara vid de regelbundna hgmssorna p tempeltaket vid vintersolstnd, vr- och hstdagjmning och vid mnmtena, samt vara tillgnglig fr dina nrmaste prster fr rdgivning. Men du r i templet lngt mer n ngon aldrig s from kunnat begra. Du har dessutom instiftat den heliga Hgaltarorden och vistas mycken tid i deras ordenstempel. nd hinner du vrda om din familj. Du har tre barn, som skulle vara en heder fr de mest hgkrvande. Din dotter Anjala r nu elva r, din son Bene tio, din son Massej nio. Skada att ditt ldsta barn blev en dotter, men du har dock tv sner, som br g lngt inom kyrkan. Den sista meningen var fromt sagd och typisk fr en ordning, dr en kvinna omjligt kunde ha kyrklig tjnst, hur moraliskt ofrvitlig hon n

var. En prst, tnkte Ervin, bonde tydligen bara ha sner. Att skaffa dttrar borde vara en profan uppgift. Bl Tornet - 110 Men han knde sig behagligt tillfreds med tillvaron medan de bda hstarna frde honom och familjen hemt i den mnljusa natten. Emjeli lutade sig smnigt mot hans skuldra. Barnen sov i vagnens bakre del. Jag har det frbluffande gott, tnkte han. Och denna ordning vill jag krossa? Ja, fr den bygger p falskhet och r en livslgn. Falsk demokrati, hade Olvin sagt. Javisst var det falsk demokrati inom ordenstemplet, men den falska demokratin var ett riktmrke, en syftlinje till kta demokrati. Demo-krati, folk-makt. Men sdan kunde inte bli kta och sann frrn varje individ i folkets helhet hade oinskrnkt tillgng till allt vetande mnskligheten gde. Folkmakt med bristfllig kunskap skulle bli osann, den skulle bli styrd, ett sken. Men nr alla gde kunskapen och kunde bestmma vad som var bst fr alla d skulle demokratins gryning blossa upp och bli klar dag. Och prstnattens mrker frsvinna. Bredvid honom halvslumrade hans kraste och nrmaste, men det fanns en avgrund mellan dem. Hon skulle inte kunna frst. Jag vill, tnkte han med smrta, ge kunskap och makt till hela folket men fr inte brja med dessa fyra, som str mitt hjrta nrmast. Det var en del av priset fr hans position. Den vren brjade ordenskapet, p Argys inrdan, snda ut brder till andra tempel. Samtliga dessa budbrare medfrde givetvis kopior av heliga skrifter, men ven av skrifter, som var helt oknda fr Vrlden. Dribland Envins egen bok i psykologi. Meningen var att dessa budbrare skulle frska finna adepter t Hgaltarorden frn andra delar av kyrkan men givetvis var det stora faror frknippade med projektet. Blev ngon ordensbroder avsljad som heretiker, irnlrane, s stod hela ordenskapet i fara. Heresi hos en medlem av den hgt ansedda och djupt respekterade Hgaltarorden skulle vara rena katastrofen. Men varje emissarie frn orden var noga utbildad och skulle upptrda med yttersta frsiktighet. Samtliga hade genomgtt psykologisk utbildning och skulle undvika alla risker nr de vrvade nya medlemmar. Och steget mste tas. Frihetssdden kunde inte gro utan att spridas. Att odla frihet inom murar av sten i Hgaltarorden vad fr frihet var det? Medan ret gick brjade Ervin ocks plantera in fler ordens-brder inom Modertemplet, till en brjan bara som tillflliga medarbetare t templets prster. Men snart hade ordensbrderna gjort sig knda som mycket kunniga i tskilliga mnen, inte bara teoretiska utan ven praktiska. D brjade de bli efterfrgade. Olvin var inte lngre den ende ordensbrodern i Bl Tornet - 111 Modertemplet, men han frhll sig reserverad mot de nytillkomna. Vad

han tnkte visste ingen. Han var inte den sorten, som ppnade sig. Det smrtade Ervin att han inte kunde bli vn med Olvin, fr han hyste stor respekt fr Olvins kunnighet. P stt och vis var de ense, de var bda emot det teologiska vldet. Men Olvin ville infra ett vetenskapligt vlde, en icke-teologisk politik. Makten skulle bara skifta gestalt, men samma maktens ande skulle se ut ur den nya gestaltens gon. Frn brjan, det insg Ervin, hade Olvin varit helt lojal mot Hgaltarorden, uppfattat den som sitt rtta hem, sitt sanna revir. Nr han sedan mttes av frbud att leva ut p sitt eget vis uppstod frfrmligande, alienation p psykologiskt sprk. D klvs Olvin i tv: den ena stod kvar som kta ordensbroder, den andre menade att ordenskapet var fel utformat och mste ndras. Och med tanken kom Olvin automatiskt att se sig sjlv som den som visste bst och allts var toppfiguren, hindrad av en massa halvfigurer. Han hade gtt in i gruppen, frenat sin makt med de vrigas och vntade sig att nr han gav sin makt till dem s erhll han deras makt som svar och blev drmed integrerad i en mngdubbd makt som han dock fortfarande ansg vara sin egen, en frstoring av hans egen makt i perfekt kopia. Nr han sedan fann att gruppmakten inte var hans ja, d knde han sig bedragen och beslt att ndra gruppmakten till att bli rtt, det vill sga en stiltrogen kopia av hans egen maktform. Makt korrumperar, men det gr maktlshet ocks. Alldeles skert arbetade Olvin i strsta tysthet med avancerade planer p att anpassa makten efter sitt mnster, istllet fr att anpassa sig sjlv efter maktmnstret. P stt och vis handlade han alldeles rtt: Han var sig sjlv och det r efterstrvansvrt. Men dessvrre ville han frndra andra till att bli som han. Det har man inte rtt till. Ervin frstod att det inte bara dg att lta tiden g, medan Olvin arbetade p sitt stt. Det enda rtta sttet att mta Olvins planer och korsa dem var att sprida kunskapen snabbare n det frn brjan tnkts, fr med utspridd kunskap minskade Olvins mjligheter att infra en ny lgn istllet fr den gamla. Och Ervin brjade se ut vilka bcker som kunde vara lmpliga som en ny gudagva. Han var ju gudarnas port, det hade Emsako sagt. Mnga trodde att gudarna i denna tid mnade gra ngot stort, kanske rentav lta Vktaren st upp ur sin tjugo sekler lnga smn. Men utan ett nucleonbatteri frn rymdskeppet kunde halvguden inte uppst. En bttre gva vore en ny laddning bcker med vetenskap. Bl Tornet - 112 Ervin valde lngsamt, medan sommaren gick ver i hst. Han valde med strsta omsorg. Det skulle bli en kulturchock, liksom efter frra gvan, men kulturchocken fick inte bli fr svr. Inga avsljanden att gudasagan bara var phitt. Inga avsljanden att Vrlden

bara var en vrld bland andra. Det fanns mnga tunna sm handbcker, alla laddade med massiv information. En bok om papper. . . Den kunde haft en historik, men historik var helt verfldig ur praktisk synvinkel: Boken gav rak information om framstllning av papper. Somliga ord skulle vara nya och obegripliga fr folket drute, men gudaord r gudaord de skulle accepteras och inlemmas i sprket. Boken gav inte bara information om material och maskiner fr framstllning av vanligt papper, utan ven fr artificiellt papper. Till vissa sorter behvdes oljeprodukter. Bcker om petrologi och petrokemi lrde ut allt om oljehantering, men i en av dem fanns bilder, som visade en frmmande vrld, en halvsektion av Jorden. Nja, den behvde inte tas som antydning att Vrlden var ett klot, som svvade fritt. Den kunde tas som en gudabild, laddad med helig symbolik. Klotformen symboliserar helhet, perfektion. Ervin kunde ltt hitta frklaringar till att en vrld (en gudavrld, inte Vrlden) avbildades som en del av ett klot. En bok om jordbruk skulle komma tvtusen r fr sent, men innehll mnga hittills oknda kunskaper och skulle bli vrdefull. En bok om geologi visade, mrkligt nog, inga bilder av svvande planeter, men gav rika kunskaper om jordarter och bergarter. En bok hade titeln Maskiner och motorer. Mnga av dessa skulle vara obegripliga, men kunna tas som heliga ting och kunskapen skulle sedan finnas. En annan bok med titeln Mekanik skulle innebra en explosion fr utvecklingen av mekaniska hjlpmedel. Ervin lade upp bcker med korta titlar: Kemi, Metaller, Olja, Samhllslra och mycket annat. Boken om samhllslra var ingen historik, utan gav bara information av tnkbara metoder att organisera fungerande samhllen. En bok hade titeln Tele och gav undervisning i framstllning av telefon, telegraf och radio. En bok om mtteknik bedmde Ervin ocks som betydelsefull nog att offentliggra och lade till en bok om vrme- och kylteknik. Det skulle ge kunskaper frn skilda flt, en nringsrik jordmn fr utveckling. Ingen av dessa bcker skulle sprcka den hittillsvarande vrldsbilden, men vl luckra upp den, gra den mindre rigid och bestndig. Bl Tornet - 113 Man skulle f kunskap om framstllning av diverse brnslen, men ven om man teoretiskt sett skulle kunna framstlla raketbrnslen ocks s skulle man inte kunna bygga raketskepp: Sdana fanns det inga anvisningar om i ngon av bckerna. Nej, inte ens de mest avancerade bckerna innehll ritningar till raketskepp. P Jorden, vid brjan av den stjrnfrd som placerat Bl Tornet bland bergen i vster, hade raketskepp varit nnting i stil med oxkrror och vad

skulle det vara bra fr att anvisa hur man bygger oxkrror, nr man har kraftfltsdrivna skepp? Om alla bckerna och inspelningarna slpptes fria skulle man nd inte kunna bygga raketskepp. Jo, efter att ha smlt all kunskapen, kombinerat den och sedan experimenterat. Men frst mste man d ha byggt upp en hgindustrialiserad kultur och sedan ha motiv att ta p sig det enormt kostsamma arbetet att bygga och snda ivg raketskepp till en eller bda av de tv mnarna. Rymdfart lg lngt in i framtiden, ven med alla dessa kunskaper helt fria ute bland folket. Det fanns viktigare saker att ta itu med innan man skulle snegla mot de tv mnarna. Ervin kallade till sig Argy och bad denne granska bckerna. Kunde han godknna att de smugglades in i altarsalen i Modertemplet, som en ny gva frn gudarna? Argys reaktion blev vl stark: Han slog armarna om Ervin och utbrast: Kre fader, vnta inga protester frn mig! Jag ser helst att du lmnar ut samtliga vra skatter p en enda gng och sprnger hela prsterskapet i luften! Min son, min son! sa Ervin omtumlad. Du blir ju uppspelt som ett litet barn. Hr skall inte sprngas. Du sa ju sjlv frut att det var Olvin, som stod fr eventuella sprngningar. Argy steg tillbaka och lugnade sig. Sant, fader, vi sprnger inte, vi lser upp. Men jag fruktar att broder Olvin varken sprnger eller lser. Han har helt gtt in fr att istllet binda och sprra in. S hur fr du ut bckerna, nr en sdan man sitter p en maktpost i Modertemplet och hller i nycklarna? Jag r fortfarande Modertemplets hgste herre, sa Ervin. En order frn mig kan inte hejdas av en aldrig s mktig bibliotekarie. Men dr hade Ervin fel. Han hade templets nycklar, men Olvin bevakade templets lsar. Frn insidan. Bl Tornet - 114 12 Ervin lade fram bckerna till granskning infr samtliga ordens-brder och en vervldigande majoritet stdde honom i hans nskan att ge dessa bcker som gudagva. Men mot den vervldigande majoriteten stod en visserligen liten, men sten-hrd minoritet sjlvfallet med Olvin i spetsen. Bckerna var otnkbara drute, ansg dessa. Ervin satte hrt mot hrt och frklarade att bckerna skulle placeras p Vktarens brst av ngon tempelvakt, som kom frn orden. D svarade Olvin utan att svikta det minsta: Vrdade fader, jag har elva prster p min sida inom templet. Utan att informera dig och utan att ge dem mer n viss, ndvndig kunskap har jag ftt dem att lyda mig blint. Vi kommer att hindra dig.

 Hur? Vi hller altarsalen under uppsikt genom ett litet kikhl, som jag ltit ta upp i en vggdekoration. Vi kommer frn och med nu att bevaka altarsalen dygnet runt. Lter du ngon av dina trogna placera bcker p Vktarens brst under en tempelvakt trnger mitt folk in i salen och vertar bckerna. Det blev alldeles tyst i rummet efter dessa ultimativa ord. Sedan reste sig Jefren och sg sig omkring. Hans rst var strv, s strv att den raspade. Raseriet slet hrt i frnuftets tyglar. Att en usling som du vgar hota vr fader och oss alla kommer vi inte att tla. Den grupp som stder dig r inte stor och jag undrar hur mnga som skulle stanna kvar hos dig om det gller deras liv. Vi r mnga nog fr att hlla fast er och kvva er med mjuka kuddar och sedan lta er bli funna. Dda utan ngra avsljande spr, avrttade av gudarna. Vad vntar vi egentligen p? De sista orden rt han ut i fullt raseri och Olvin blev likblek. Nej! skrek Ervin. Inte mord! Vi r inga vilddjur, utan frnuftiga varelser! Men salen sjd. Jefrens ord hade lossat sprrarna hos mnga, som lnge retat upp sig ver Olvins makt. Och pltsligt var dr ngon, som utdelade ett knytnvsslag mot en meningsmotstndare. Drmed brt tumultet ut och slagsmlet spred sig ver salen. Men Argy ingrep och andra kom till hans hjlp. Vl var det, fr en hel grupp hade gett sig p Olvin och hade han inte blivit undsatt s hade han ddats. Sakta terintrdde lugn och ordning. Bl Tornet - 115 Frfrad och sorgsen tittade Ervin ut ver sina ordensbrder. Igenmurade gon, sprckta lppar, nsblod och snderrivna klder. Gode Gud, mina kra barn, har ni blivit vildar? S hr fr det inte g till inom vrt frbund. Lt vara att vi har skilda sikter, olika sikter, men vi mste nd enas om vrt gemensamma syfte. Olvin r inte motstndare, han har samma syfte som vi andra: Att bryta den teologiska diktaturen. Men han vill upprtta en vetenskapligt skolad verklass och dri avviker han frn den linje jag uppdragit. Inte skall ni vl misshandlla honom och frska mrda honom fr hans avvikelse? Vi mste kunna diskutera och kompromissa och n samfrstnd. Men Jefren var het nnu: Sanning kan inte kompromissa med lgn, d blir resultatet halvsanning och halv sanning r lgn! Min son, Olvin str inte fr lgnen, utan fr en variation av den id jag utformat. Din broder Argy str fr en annan variation. Hr gller inte frgan sanning eller lgn, utan bara olika varianter. Hans lugn inverkade p de vriga och hettan sjnk. Ervin bad samtliga

g t skilda hll och frska besinna sig, medan han tog med sig Olvin in i sin egen kammare fr att frska tala honom tillrtta. Men det visade sig naturligtvis vara alldeles omjligt. Olvin kunde inte godta att alltfr stora kunskaper spreds fritt. Ervin replikerade att kunskaperna i dessa bcker skulle inte bli spridda direkt ut bland folket, utan frst hamna hos prsterskapet och rentav hos en hgre grupp, som skulle komma att studera och bedma texterna. Frst efterhand skulle kopior av skrifterna n ut bland prsterskapets lgre kretsar och lngt senare skulle tillmpliga delar av kunskaperna lras ut i skolorna. Olvin gav med sig en aning. Boken om pappersframstllning var ofarlig i hans tycke, den kunde f g fri. De fortsatte att diskutera och Olvin gav med sig ven fr boken om jordbruk. Det satt hrdare t nr det gllde boken om geologi, men bortt midnatt hamnade ven den p listan ver godtagbara bcker. Sedan var de bda trtta, men kom verens om nnu en sak: Att trffas nsta kvll och diskutera vidare. Av vissa ord frn Olvin kunde Ervin sluta sig till att den yngre prsten ftt en allvarlig tankestllare av upptrdet i aulan. Han hade brjat inse att det fanns en yttersta risk att Ervins trogna helt enkelt mrdade honom om han var fr omedgrlig. Ervin beklagade att det skulle behva sttas vld bakom ansprken, men han kunde bara se det s att han sjlv ville ha Bl Tornet - 116 fredlig uppgrelse, men tvangs att tillgripa vld. De fredliga kan ju inte lta sig frkrossas av de vldsamma, fr d stder de passivt vldet och bidrar, genom sin foglighet, till att vldet segrar. Han mste se det s eller verlmna makten till Olvin. De fortsatte att trffas och diskutera, men Ervin pressade inte Olvin utan lt honom f god tid p sig. Det var nu vintersolstnd och Ervin hade klckt planen att lta den nya bokgvan smygas in i altarsalen under sjlva den stora nattmssan vid sommarsolstndet d han sjlv deltog i vallfarten till Bl Tornet. Han trodde inte att ngon p allvar skulle misstnka att templets biskop hade personlig del i upptckandet av bckerna, men mjligheten fanns. Om han drfr befann sig sex mil bort skulle han g fri frn misstankar. Vid sommarsolstndet hll man en mssa p templets tak fram till midnatt. Sedan ppnades altarsalen och mssan fortsatte framfr Vktaren resten av natten. Bckerna skulle kunna smugglas in fre midnatt, d man inte hade ngon vakt vid hgaltaret. Det var den enda natten p ret d ingen gick tempelvakt eftersom hela templets prsterskap gjorde tempelvakt frn midnatt. Eftersom saken inte brdskade tog Ervin det mycket lugnt och varsamt med sin vertalning av den motstrvige Olvin och frst framp vrsidan

hade han kommit dithn att Olvin endast opponerade sig mot de bcker, dr det antyddes att det fanns andra vrldar n Vrlden och att vrldar kunde visas med klotform. Men p vren hnde fler saker. Argy, i spetsen fr en grupp, freslog Ervin att man skulle infiltrera Bl Tornets Vktarbrder, dessa som hade ett kloster en mil frn rymdskeppet och stndigt hll fyra man som vakt i de omgivande bergen. Kunde man infiltrera Vktarbrderna s fanns mjlighet att inom ngra f r erstta de vanliga vakterna med folk frn Hgaltarorden och sedan g in i skeppet. Fr en gngs skull kunde Ervin smleende svara att detta hade han sjlv tnkt p fr lngesedan, men avvisat tanken. Endast hgre biskopar visste ngot om Vktarbrdernas inre organisation och med den vetskapen visste Ervin ocks att inflltration var omjlig. Vktarbrdernas klosterorden lydde inte under kyrkan, utan var en helt fristende organisation, med extremt strnga krav p asketism och sjlvfrnekelse. Varje ordensbroder mste avsvrja sig vrlden fr resten av sitt liv och leva i strng frsakelse. Ett av kraven var kastration. Bl Tornet - 117 Visst kunde vl Ervin frska hjlpa tempelbrder att f medlemskap i Vktarbrdernas hgheliga frbund men ville verkligen ngon av hans kra barn offra sina testiklar? De kunde offra mycket, men ingen steg fram och erbjd sig att avsga sig sitt manliga kn. S lngt ville ingen g. Argy ansg dock att man vl kunde snda emissarier till Vktarbrderna och frska etablera ngon form av samarbete och till den uppgiften fick Ervin snart ut tv unga prster. De sndes ivg med hans skriftliga rekommendationer. Men en av dem tervnde inom ngra f dagar med ett uppskakande besked: Olvin hade redan placerat tre av sina trogna inom Bl Tornets Vktarbrder. Han hade, hur det nu gtt till, lyckats med vad Ervin inte frmtt: De tre var nu eunucker, de hade offrat sina testiklar fr den stora saken. Uppskakad begav sig Ervin till Modertemplet och kallade till sig sina nrmaste medarbetare. Han ville veta hur tre av Modertemplets prster kunnat placeras bland Vktarbrderna, utan att han underrttats. De var ofrstende infr hans indignation. Visst hade han ftt veta detta. Prster frn Modertemplet skte sig ju d och d till andra tempel och kloster. Allt sdant fanns angivet i de administrativa papper, som brukade lmnas till honom. Och nr han begrde in den senaste tidens rapporter fanns uppgiften dr. Han brukade inte g igenom alla dessa rutinrapporter, eftersom han fann dem helt ointressanta. Retad kallade han till sig Olvin och begrde klarsprk. Men Olvin satt dr helt ofrstende. D brt Ervin ut:

 Tro inte att jag r en dre! Nr du sagt att du hade elva plitliga hr s lt jag gra en underskning. Jag vet vilka de r, och ordensbrderna vet det ocks. Vrdade fader, du bryter vredens stav ver mig utan att jag gjort ngot ont. De elva jag nmnde vet ingenting om vr vetenskap. De tror att Hgaltarorden r sakral, att Vktaren r en halvgud, att rymdskeppet r en gudaboning. Jag har endast bibringat dem tron att offer fr Hgaltarorden aldrig kan bli fr stora och att de kan f bli brder om de visar stor hngivelse. De bad sjlva att f offra sin mandom och fr resten av livet vakta tornet bland bergen. Dessa elva, sa Ervin hftigt, visar hngivelse, sger du? Jag har ftt veta att de visar blind lydnad mot dig, eftersom du lovat dem storhet om de lyder dig. Olvin hjde p axlarna. Bl Tornet - 118 Mig? Ja, fr vr gemensamma saks skull, vrdade. Du misstror mig, fast jag r helt hngiven vr sak. Ervin kom ingen vart med honom, men i vrede stllde han ett krav: Som ngot i gengld frn dig, fr att jag skall lta detta passera, krver jag att de bcker, som du velat hemlighlla, blir frislppta utan ytterligare kbbel! Olvins ansikte var helt nollstllt. Han tittade Ervin rakt i gonen, men det skymtade som en glimt av hn lngst inne i hans blick. Ja, vrdade fader, det r en rimlig begran. Jag skall inte lngre motstta mig kravet och skall beredvilligt taga mig att placera bckerna p Vktarens brst, fr jag har de bsta mjligheterna. Inget svek? Svek? Aldrig, fader, mitt ord r min ed. Ervin litade varken p hans ord eller ed. Han var sjlv av den sikten att man inte behvde respektera en avtvingad utfstelse, s varfr skulle han d lita p Olvin, som ju blivit pressad och tvingad? Ervin sammankallade sina trogna och en plan tnktes ut. Men fr att kunna stta denna i verket mste Ervin uppvakta Emsako och denne fann det ndvndigt med ett biskopsmte, eftersom Ervin ville infra ngot nytt. Ervin ville lta uppfra ett litet kloster en mil frn Bl Tornet och placera brder ur Hgaltarorden dr, fr att frena Hgaltarordens sak med Vktarbrdernas. Eftersom Hgaltarorden arbetade fr att frbereda mnniskorna p gudarnas vilja i framtiden och Vktarbrderna arbetade som en hedersvakt vid gudarnas torn s borde saken inte kunna ses med oblida gon, menade Ervin. Det menade inte biskoparna heller, s nr Ervin ledde det rets vallfart till Bl Tornet hll kyrkoarbetare redan p att uppfra ett kloster i bergen

en mil norr om tornet. Vktarbrdernas gamla kloster lg en mil t vster. Ervin funderade redan ver mjligheten att s smningom placera fler kloster i trakten, men det brdskade inte med den saken. Han skulle redan denna hst ha sitt folk p vakt bland bergen i rymdskeppets nrhet och skulle dessutom kunna f rymdskeppet och dess omgivningar vl bevakat frn sjlva klostrets torn: Klostret placerades p en bergshjd och han mnade lta ordensbrderna bygga en kraftig spegelreflektor, ett teleskop, efter ritningar i en bok om optik. Nr Ervins flje var p vg tillbaka till Medrel mttes de av ryttare, som jublande meddelade att gudarna ter snt en gva till Vrlden. Bl Tornet - 119 Liksom sex r tidigare strmmade kyrkliga dignitrer till frn Vrldens alla hll och tltlger slogs upp runt huvudstaden. Allt blev en enda rra. Det var stort nog att gudarna efter tvtusen r sknkt mnskligheten nya heliga bcker, men tv gnger var totalt omstrtande. Och Ervin mste, som Modertemplets biskop, deltaga i otaliga mten och studera de heliga bckerna, som det ju antogs att han aldrig frut sett. Han hade lst dem fr mnga r sedan och luslst dem innan han beslt sig fr att frislppa dem, men nu ndgades han studera dem och frena sig med andra i frundrade utrop och fromma gissningar rrande nya ord. Och han beredde sig att lgga fram sina sinnrika antaganden och frslag nr bilderna av klotformiga vrldar studerades. Men de bilderna fanns inte. Han blev ungefr som om ngon slagit honom i huvudet. Hpen granskade han boken i sin hand och kunde d se hur en sida skickligt skurits ut, nda inne vid ryggens bindning. Ett oersttligt blad var borta. Han visste vad som funnits p det. Ena sidan hade visat en planet frn dels nordpolen, dels sydpolen, med bergskedjor markerade fr att visa hur kontinenters drivning och kollisioner byggde upp bergskedjor. Andra sidan hade visat en sektion av en planet i genomskrning. Men nr han fortsatte att studera sidorna noggrannare n frut sg han att hr och var saknades hela ord, tydligen ord som Olvin ansett vara fr avsljande. De hade tydligen avlgsnats med hjlp av en mycket tunn och vass klinga, formligen skalats frn ytskiktet s att ytan sg oskadad ut. Censur. Andra i frsamlingen omkring honom uppmrksammade ocks att det fanns sm luckor i ordfljden och gissningarna brjade. Ervin ndgades delta i gissningsleken. Det var sannolikt, menade han, att vissa ord haft gudomlig kraft och drfr inte kunnat lmnas till mnniskorna. nnu. Inom sig sjd han av raseri. Jag skulle kunna dda det krket! tnkte han hett och menade det bokstavligt, ja, han skulle utan tvekan ha skjutit en blykula i Olvin om han i den stunden varit ensam med honom och haft det gevr han beslagtagit, det gevr som nu fanns inlst i ett skp i

andaktsrummet i hans egen kllare. Han skulle i blint raseri krkt pekfingret om avtryckaren och ddat Olvin. Men nu omgavs han p alla sidor av sina kyrkliga brder och fick inte p flera dygn mjlighet att uppska Olvin. Men till slut blev han dock fri och skyndade ner i templets undre regioner, begav sig till biblioteksavdelningen, dr mngder av skrivare redan var i frd med att kopiera de av bckerna, som lmnats vidare av Bl Tornet - 120 kyrkan. Det gllde ju att f fram kopior, s att fler p en gng kunde studera samma texter och bilder. Dr fann Ervin sin motstndare och drog honom med sig till verbibliotekariens rum. Vl dr, med drren stngd, slppte Ervin loss sitt lnge uppdmda raseri. Men Olvin var kall. Besinning, vrdade fader, sa han fraktfullt. Raseri tjnar ingenting till. Bckerna r utlmnade och du kan ingenting gra mot mig. Du lovade, du svor. Att lmna ut bckerna, ja. Men inte att lmna ut dem i befintligt skick. Du har sjlvrttrdigt raderat i bckerna! Sjlvrttrdigt? Har du hgre rtt n jag? Har din Gud gett dig ngon sorts hgre rtt n andra? Du stal hela bokskatten, vem gav dig rtt till det? Du bestmmer si och du bestmmer s, vem ger dig mer rtt att avgra vad som r det rtta n till exempel jag? Har du d hgre rtt n hela vr orden? Har du sjlv det, fader? Argy och mnga andra drar vill lmna ut hela bokskatten, jag vill reservera den fr en organisation av kloka, du vill portionera ut alltihop efterhand. r din rtt mer rtt n Argys rtt eller min? Du vill skapa en diktatur av nytt slag! Och du r en dre. Du borde veta att det inte finns ngot sdant som rtt i naturen sjlv. Allt snt r mnskliga phitt. Den som kan tar sig rtten, det borde till och med du fatta. Du r en fascist! Nej vad hr jag? Kan min dle fader jordiska? Det r till att vara en belst man, frstr jag. D tappade Ervin all besinning och stirrade sig vilt omkring efter ett tillhygge. Han sg en papperskniv av mssing p ett bord och grep efter den. Men Olvin tog ett sprng bakt och fick bordet mellan sig och Ervin. Samtidigt krde han in hgra handen i sin veckrika kldnad och slet raskt fram ngot, som blnkte som polerat jrn. Hans tumme spnde upp ngot med ett klickande. Ervin, med kniven lyft, stirrade. En. . . en pistol. . .? Men hur. . .? Vapnet pekade mot hans brst. Med ett hnleende tog Olvin fram ngot ur sin drkt och slppte rasslande p bordet. Handgjorda patroner av blank

mssing. Bl Tornet - 121 Stilla, fader, varnade han. Drren r tjock, knallen hrs inte mycket drute, men jag fr problem att transportera bort ditt lik. nd tror jag att jag kan klara det, fr jag har mnga trogna hr. De lyder mig. Och jag kan ju dlja ditt ansikte, s att de inte vet vems liket r, frrn eftert. Och vid det laget har jag tagit makten. Hans lugna, kalla rst frs ner Ervin. Eldvapen. Du har gjort sdana nd. Trodde du verkligen, vrdade, att jag skulle ge upp? Jag sade dig att vr orden mste kunna skydda sig. Allts lt jag tillverka vapen, trots att du och dina barnsliga trosfrnder frskte hindra mig. Det finns smedjor p annat hll n i staden Medrels nrhet. Om du ddar mig, sa Ervin med lugn och stadig rst, s har du frdrvat allt fr dig. Tror du? Om jag och mina trogna trder fram med eldvapen blir vi starkare n ngon annan makt i hela denna vrld. En liten grupp med eldvapen behrskar Vrlden. Jag kunde ta makten redan i dag, men det r inte p det sttet jag vill ha saken. Ervin lade ifrn sig kniven p bordet, famlade efter en stol och satte sig. Han knde sig pltsligt som en gammal man. Nr han lyfte blicken mot Olvin hade denne redan stoppat p sig pistolen och patronerna. Och hur vill du ha saken d, min kloke son? Vi r fr f nnu, kloke fader. Jag vill att Hgaltarorden byggs ut betydligt mer. Det vi har nu rcker till fr att behrska Medrel med omnejd. Det finns massor av stder, massor av tempel och kloster. Vrlden r rtt stor, ven om den bara r en kontinent. Nr vrt hgsta rd trder fram och tar makten vill jag ha elitkrafter placerade p alla strategiska punkter ver hela vrt vlde. Vi r fr f. Du har rtt f sjlv, ppekade Ervin. Flertalet inom orden kommer inte att lyda dina order. Ju fler vi blir desto fler str dig emot. Du fr grna tro det, hgt vrdade. Fortstt nu snllt att leda din frahjord, s skter jag mitt. Trassla inte till det fr mig, fr d fr du ingen post i den nya regimen. S? Jag kan f en post hos dig? Din generositet vervldigar mig, min son. Nr har du tnkt ta ver vrlden och utropa dig till allas herre? Spara ditt hn, det biter nd inte p mig. Frn brjan hade jag nog tnkt vnta tills du blev femtio r. D hade jag mnat dda Emsako och sedan stdja dig, s att du skulle bli rkebiskop, mot att jag blev biskop ver Modertemplet. Men det r fr lng tid. Du r trettiofem nu. Femton r Bl Tornet - 122 r fr lng tid att vnta. Jag litar inte p den ormen Argy, han kan tnkas hitta p ngot mot mig om han fr femton r p sig. Lt sga fem r till.

Sedan tar vi rymdskeppet och Vrlden. Ervin stirrade stumt p honom. Den iskalla planen kylde honom in i mrgen. Olvin smlog fraktfullt mot honom. Som rkebiskop, sa han, skulle du ftt styra det kyrkliga och hlla de gudliga i styr, medan jag skulle bli den verkliga makten. Men varfr vnta i femton r? Om fem r ddar jag Emsako och tar makten och sedan tvngsinstter jag dig som rkebiskop. Du har inte ldern inne d, ldern skall vara femtio. Men det r s mycket annat som skall och som kommer att frndras. Du r maktgalen, sa Ervin stilla. Och du r en barnunge, s trettiofem du r. S otroligt naivt att vnta sig att jag skulle nja mig med att vara herre ver ett tempelbibliotek. Du och de vriga r helt frbluffande inskrnkta. Ja, mot din sorts klokhet r vi nog det. Du tror inte p demokrati och frihet, jmlikhet, solidaritet, lojalitet, gemensamma vrden. Fader min, du har sjlv sagt att alla dessa ord betecknar konstgjorda ideal och vrden. Sant, men de r spelregler, frutan vilka vi blir bara vild-djur, vargar mot varandra. Och all civilisation bygger p principen om samverkan och samverkan mste ha spelregler: Lojalitet, solidaritet, demokrati. Dina spelregler. Inte mina. Varg har inga spelregler, tydligen. I varje fall inte frens. G nu tillbaka till de heliga mnnen, s att de inte saknar dig. Nu har vi vl klargjort vr situation? Ervin reste sig sakta och stirrade den andre in i gonen. Men Olvins blick vek inte undan. Ja, varg, jag har klart fr mig. D strk ett tunt leende fram ver Olvins hrda ansikte. Bttre fri varg n styrt fr, sa han. D gick Ervin sin vg och sg sig inte tillbaka, men inom honom hade en djup natt slckt den morgonrodnad han nyss burit i sig. Han sg ingen ljusning ngonstans och frgade sig sjlv om det lngre fanns ngon mjlighet att stoppa Olvin och dennes elitgarde. S snart som mjligt tog han sig till ordenstemplet och sammankallade hela det dr befintliga brdraskapet i aulan. Utan ngra inledande ord Bl Tornet - 123 berttade han om sin upplevelse och det uppstod en stel tystnad, som varade i flera sekunder, sedan han berttat frdigt. Sedan reste sig Jefren och lt blicken flyga omkring bland de andra. Nu mste vi handla snabbt! sa han. Minsta drjsml och vi har frlorat. Bland det allra frsta vi har att gra r att fngsla varenda en, som inte str p vr sida. Det kan inte hjlpas vad det blir fr reaktion drute nr en massa av oss bara frsvinner. Vi har inget val.

Han tittade p Argy och Rentse. Vi vet vl rtt bra vilka som inte r med oss? frgade han. Kan vi dra namnen redan nu? Frvisso, svarade Argy. Ervin satt hjlpls och lt det ske. Han hade ingenting att invnda, och ingen brydde sig heller om att frga honom. Raskt kastade Jefren ur sig order och aulans stora drr blev bevakad. Sedan brjade arresteringarna och fr varje namn som ropades upp steg tv man fram och grep den utpekade i armarna. Det finns fler drute, invnde Ervin, mest fr att sga ngot. Vi tar dem efterhand, lugnade Argy. Det blir problem, men vi kan klara av det. Och fader, nu mste du vnda dig till folket. Endast om du upplyser folkets stora massa kan du skra dig mot sna hr maktkupper i framtiden. Annars kan det komma fler, efter Olvin. Ja, ja du har rtt. Men vad gr vi med Olvin? Avrttar honom! kom det bryskt frn Jefren. Men innan Ervin hann svara p de chockerande ppna orden hrdes en annan stmma. Jas, man blir dmd till dden? Allas blickar gick mot den talande. I drrppningen stod Olvin och han hade andra med sig. Alla var bevpnade. Olvin hll sin klumpiga pistol i handen, de vriga bar gevr. Vakterna vid drren fstes undan och de bevpnade mnnen steg in. Olvin gick framt. De, som stod i hans vg, drog sig t sidan, s att det uppstod en bred vg genom mngden. Han gick lugnt framt, med ett kallt ormleende i sitt smala ansikte. Hans blick vilade p Jefren, utan att vika t sidorna. P tio meters avstnd frn denne stannade han och hjde pistolen. Stilla, du store galt, sa han. Jag ser nog att du grna vill ta en chans att flyga p mig, men en kula flyger fortare. Lgg bort vapnet, sa Jefren sammanbitet, och slss som en karl! Bl Tornet - 124 Du r en barnunge, svarade Olvin fraktfullt. Varfr skulle jag gra ngot s otroligt dumt? Du, muskeldjur, du har slagits nog med dina nvar . Tre gnger har jag blivit misshandlad tack vare dig. Frst nr gevret togs ifrn mig, sedan nr jag talade ppet sprk med Ervin, slutligen nr jag vgrade lmna ut bckerna. Det kan bli en fjrde gng, om du inte lr dig veta hut, svarade Jefren utan fruktan. Det kan nog inte det, sa Olvin sammanbitet. Frn pistolens mynning kom en flamma och ett rkmoln. Knallen rungade i salen och Jefren strtade till golvet. Den omantlade kulan hade trffat honom i vnstra gat och formligen sprngt hans bakhuvud. Blod och hjrnsubstans stnkte ner de bakomvarande. Rentse skrek gllt som en

kvinna. Endast Argys kraftiga armar hindrade honom att sjunka ihop. Och Olvin sjlv hade bleknat litet nr han sg sitt verk, men hans rst skalv av ngot, som liknade jubel, nr han ropade hgt: Var och en som vgar resa sig mot mig kommer att drabbas av samma de! Rentses kvidanden var det enda som svarade honom. 13 Efter det brutala mordet hade Olvin bevpnat sina trogna. De upptrdde nu alltid tv och tv och rrde sig med stor frsiktighet, s att de inte skulle bli avvpnade. De krvde ocks att f nrvara vid alla mten, men det blev verkningslst, eftersom de inte grna kunde hindra ordensbrderna frn att g utanfr templet. Ervin lt sina trogna beska biskopsgrden och dit kunde de vpnade vakterna inte g. Ingen utomstende fick se Jefrens sargade lik. Han frdes i en sluten kista till Modertemplet och de sedvanliga ceremonierna fr en Modertemplets (och Hgaltarordens) prst blev hllna. Utt sades det att han strtat i en trappa och brutit nacken. Vid snarast mjliga tillflle lt Ervin ordern g att eldvapen mste tillverkas. Som Modertemplets herre kunde han anlita alla de smedjor, som Bl Tornet - 125 han sprrat fr Olvin. Ngra besvrliga frgor behvde han inte befara, alla hyste tilltro till hans fromhet och ven om mrkliga ting bestlldes av honom s mste syftet vara heligt. Han lt gra ritningar p eldvapen, bttre eldvapen n de Olvin frfogade ver, och delade upp sina bestllningar s, att ingen skulle ana vad helheten skulle likna. I ett hemligt rum under ordenstemplet upprttades ett kemiskt laboratorium, dr ngra plitliga prster brjade tillverka krut och knallkvicksilver. Ett bttre krut n Olvins, fr han hade njt sig med svartkrut. Ervin lt framstlla nitrocellulosa, bomullskrut. Men han hade till en brjan stora problem med hur han skulle hindra Olvins folk frn att blanda sig i saken. Argy lste problemet p s vis att han lt bygga ett meditationsrum t Ervin i kllaren och ditin slpptes endast de utvalda. Eftersom dessa mste g genom smala gngar kunde Olvins bevpnade mn inte flja dem infr risken att bli trngda och avvpnade. S enkelt visade det sig vara att hlla motstndarna ur vgen. Men Olvin frstod naturligtvis fort att man hll p med ngot, som skulle vlla honom bekymmer. Hans mn brjade ingripa p platser dr de kunde gra det riskfritt. Nr slunda Ervins folk skulle f leveranser av ndvndiga kemikalier blev leveranserna granskade av motstndarna, redan utanfr templet och stoppade, om de fanns p en lista som Olvin stllt i ordning. Olvin knde vl till vilka ingredienser som behvdes fr att framstlla sprngmedel. Hela tiden mste kampen ske i det frdolda. Varken Ervin eller Olvin

vgade riskera att utomstende mrkte att det fanns split inom ordenskapet. De var bittra fiender, men gjorde dock gemensam sak nr det gllde att spela teater infr ovidkommande. Den frsta leveransen av vapendelar blev helt sonika kapad av Olvins folk under transporten frn smedjorna till ordenstemplet och det kom till ett ursinnigt upptrde mellan Ervin och Olvin, medan Olvins bevpnade mn hll Ervins trogna p avstnd. Olvin hotade att lta tillverka minor och minera verallt inom Medrel om Ervin inte hll sig i styr. Ervin blev desperat och hotade att informera kyrkan och lta hela hemligheten frstras, varvid Olvin hotade att med vapenmakt verta styrelsen av hela Medrel. De talade ur lsta positioner, ingen kunde ge vika. Efter upptrdet gjorde Ervin en omorganisation och delar till vapnen blev alltid hmtade nattetid av grupper, som var bevpnade med spjut, yxor, lnga knivar och bgar. Ngra f obevpnade mn fick g in i smedjan och hmta vapendelarna smedjans folk fick inte se den bevpnade eskorten, fr det kunde vlla bestrtning. Men eskorten hll Bl Tornet - 126 vakt och sedan frdes vapendelama skyndsamt till hemliga platser, medan eskorten villade bort frfljarna. Det blev snabbt en ohllbarhet. Olvin kunde omjligt tillta att ordenskapet skaffade vapen och Ervin kunde omjligt tillta att Olvins folk lade hinder i vgen. Redan andra gngen en nattlig hmtning skedde kom det till strid mellan parterna. En av Ervins mn knivhgg en motstndare och blev i nsta gonblick skjuten. Skottet avlossades vster om Medrel, men ett skott i natten hrdes lngt. Striden upphrde hastigt och parterna tog hand om vardera ett lik och skingrades hastigt. Men det nattliga skottet vllade intensiva diskussioner ver hela staden, fr ngot liknande hade man aldrig hrt. Ervin och andra biskopar kallades till ett mte hos Emsako, som var djupt oroad. Han berttade att han hrt att folk varit synliga nattetid hr och var och att han ven ftt veta att kyrkligt folk hmtat mrkliga tillverkningar om natten hos smeder. Nu ville han veta. Och Ervin knde hur han bleknade. Han var frestad att tiga, fr ingen kunde bevisa att han hade med den nattliga trafiken att gra. Men han var templets verhuvud och hade frut utfrdat skrivelser att ingen smed fick tillverka ngot t kyrkans folk utan hans fullmakt. Alltfr ltt skulle han dra uppmrksamheten till sig, om han nu frnekade att han knde till den nattliga trafiken. Han talade. Han sade att han lt tillverka vissa heliga artefakter, fr att prva de kunskaper de senaste bckerna gett. Hans ordensbrder var vl rustade att st emot faror om det nu fanns faror fr ddliga i dessa nya kunskaper. Han och hans folk stod berett att ta p sig riskerna och kanske bli offrade fr andra. Fr att inte oroa ngon hade han bestmt att de heliga tingen

skulle hmtas nattetid. Inget ont var frknippat drmed, endast djup omtanke om andra. Betrffande den gtfulla knallen s hade han inte hrt ngon av sina ordensbrder nmna den. Emsako sg bekymrad ut och svarade att Ervin borde ha vnt sig till honom, innan han p eget bevg brjade prva det gudarna sknkt. Hyser du inte tillit till mig, min kra son? Vgar du inte anfrtro mig vad du gnar ditt fromma nit t? Vi knner dig vl, kra Ervin, alla hr knner din gudshngivelse. ven om du inte vill oroa folket s borde du veta att vi inte oroas. Vi skulle stdja dig av hela vr kraft. Bertta nu ppet vad du sysslar med. Och Ervin brjade ljuga. Men nu vxte faran blixtsnabbt: Emsako krvde att han och hans nrmaste biskopar skulle f visitera ordenstemplet och med egna gon se de heliga tingen, som kanske rymde faror. Bl Tornet - 127 Det fanns ingen mjlighet fr Ervin att vgra. Han inbjd samtliga till visitation den fljande dagen. Sedan kte han raskt tillbaka till templet och kallade samman alla i aulan, ven Olvin och dennes folk. Han berttade vad man nu hade att vnta och gav order att alla misstnkta freml skulle avlgsnas, samt att man raskt skulle anskaffa underligheter att visa de beskande. Dessa underligheter mste ha likheter med freml i de heliga skrifterna. Olvin var dovt ursinnig. Inser du att du driver fram vad du sjlv vill undvika? Om dessa fr brjar misstnka ngot s blir jag tvungen att ta makten med vld, ven om vi inte r mogna nnu och varken har folk eller vapen nog. Du tvingar fram just det du vill hindra, genom att utmana mig. verlmna dig och ditt folk och alla era vapen till mig, bjd Ervin, och faran r helt borta. Aldrig! rt Olvin. Du r inte min herre! Nu fr du lsa det hr problemet, men misslyckas du tar jag och de mina till vapen! Ervin tog rd frn sina trogna och inom kort hade man plockat itu en ngturbin, en elektrisk motor och dessutom lagt fram material av vilket man mnat tillverka en telefon. Nr det hga fljet nsta dag visiterade templet kunde alla se att hr rdde fromhet, frid och brinnande gudshngivelse. I smrum lg prster p kn i djup bn och i sm verkstder hll andra p att plocka med mrkliga freml, med avskrifter av heliga bcker uppslagna. Ingen sg en skymt av ngra hemliga drrar. Allt var fridfullt och nr Ervin sedan hll en mssa i aulan var alla eventuella misstankar borta. Fljet avtgade och utanfr templet strlade Emsako mot Ervin och freslog att han och de vriga biskoparna oftare skulle f beska orden. Det r som om ngot heligt fanns i sjlva luften i ert tempel, kra Ervin, min gode son. Vi vill alla f tillflle att andas den luften. Det fr du

inte frmena oss. Och Ervin kunde bara svara att man kunde ju faststlla vissa dagar fr sdana besk. Orden drogs ur honom, mot hans vilja. Han hade inget alternativ. ter inne i templet sammankallade han ett mte och talade om att man i fortsttningen mste ta emot besk utifrn. Olvin brt ursinnigt ut och sa att sdant mnade han inte tillta. Vad du tillter och inte tillter, svarade Ervin, rr mig inte. Jag kan, min sida, inte tillta att du bevpnar din minoritet och bestmmer ver min Bl Tornet - 128 majoritet. Eftersom du trotsar mig mste jag nu bevpna de mina och det r du som tvingar mig till det. Akta dig! rt Olvin. Pressar du mig fr hrt r det du som tvingar mig och d blir ditt de inte ltt! Han stormade ut ur salen med ett raseri som var nstan barnsligt, som ett barn vars leksaker tagits om hand av andra. Ervin tittade efter honom och knde Vrldens tyngd p sina skuldror. Vid drren stod tv vpnade vakter, Olvins mn, och tittade flentligt p honom. Jag frstr honom inte, suckade han tungt. Han r s klok, en av de klokaste bland oss. nd handlar han som en dre och riskerar allt vi har. Han hade lagt upp planerna fr sitt spel, s klokt. Femton r in i framtiden. Men nu bryter han sitt spel. Var r hans klokhet? Fader, sa Argy. Vr broder Olvin r skert klok, men han tog inte hnsyn till att spelets regler pverkas av andra n bara han sjlv, nr han byggde sin lngtidsplan. Du gjorde drag, som han inte berknat. D mste han ndra planerna. Han drog bort tio r. Men du gjorde nya, ofrutsedda drag. Spelets regler bestms av flera, inte av en. Han r klok, men som vi alla r han fnge i spelet. Sedan bjde han sig fram mot Ervin och talade lgt, s att inte Olvins kvarvarande mn skulle hra hans ord: Nu gller det inte fem r ens. Kanske gller det dagar. Du mste inse att Olvin mste bemta dina drag. Att verta vr kunskapsskatt vore ett klokt drag av honom. Lt genast snda bort den, snd ngra trogna ut i skogarna redan i dag! Men. Nej, kre fader, inga invndningar, fr det brdskar. Tar Olvin skatten s fr han oerhrd makt. Ge mig bara ditt tillstnd, sen ombesrjer jag alltsammans. Jo, ja, visst kre son. Men Olvins mn? De har vapen, men vi r flest. Lita p mig! Ervin fick inte veta hur saken ordnades, men en stund efter att Argy frsvunnit med en grupp prster uppstod tumult och ett skott knallade. Sedan blev det fullt slagsml och Olvins mn frskansade sig i ett rum.

Nr lugnet var terstllt hade den ovrderliga bokskatten frts bort frn templet och ett tiotal prster hade fljt den. Olvin anlnde till templet en knapp timme senare och var helt besinningsls. Men Ervin avbrt honom omedelbart och lyfte armen och visade p en dd kropp. En av hans prster var skjuten. Bl Tornet - 129 Du har infrt mordet i vr vrld! rt Ervin. Sdan r din vg, den r kldd med lik! Men Olvins svar var som en blottad kniv: Passa dig, s att inte ditt eget lik hamnar p min vg! Jag tnker inte lta en frskock hindra mig i mina planer att infra en ny tidslder! Om jag mste slakta en hindrande frskock fr att komma fram s tynger det inte mitt samvete! Vilket samvete? frgade Ervin. Han stod ordd, trots att Olvins pistol pekade mot hans mage. Bakom Olvin stod en grupp av hans vpnade mn. Bakom Ervin stod de prster, som var p hans sida. Ur mngden av dessa steg Argy fram och stannade bredvid Ervin. Han lade pltsligt sin arm kring Ervins skuldror och hans rst var lg, men full av vibrerande hot: Passa dig sjlv, broder Olvin! Om du skadar vr fader s hjlper det dig inte hur mnga vapen du n riktar mot oss, fr vi strtar fram, rakt mot era kulor, och sliter er i stycken! Du kan rka ta ett litet steg fr lngt och du str nu alldeles vid det steget! Olvins pistol riktades mot Argy. Och om jag ddar dig d? frgade han htskt. Men han tog samtidigt ett steg bakt, fr att f litet skrare avstnd mellan sig och Argy. Hr ligger nnu en av de vra, sa Argy. Hur mnga lik skall vi ndgas lgga i slutna kistor? Man kommer att undra i templet. Alltid annars lter man kistans lock vara avtaget under jordfstningen. Det brjar bli vl s mnga slutna kistor nu. En sluten kista, r det ditt ideal, r det s du vill ha mnsklighetens framtid, broder ddgrvare? Olvin tog nnu ett steg tillbaka. Om ni drar lytt mig, sa han med pressad rst, s hade vi kunnat flja mina planer. Det r era galenskaper som tvingar mig att handla innan det r tid! Jag har bara tjugotv helt informerade p min sida, det r fr litet fr att ge skerhet. Och sedan, hpnadsvckande: Fader Ervin, var frnuftig nu! lt oss frena vra styrkor, lt oss dela makten! D kan vi fortstta att bygga ut vr organisation och slippa ta ngra risker med alltfr litet folk. r du helt galen? frgade Ervin hpet. Du slpper loss vld och begr mord, du bedrar mig och strvar efter att bli Vrldens herre och s

vgar du be mig om samverkan! Bl Tornet - 130 Ja! Var frnuftig nu, du slipper ju allt vld. Vi kan hlla fred och lta tiden g. Du har nstan tre gnger s mycket folk som jag. Uppe i bergen finns fler. Du har snt ut emissarier till andra delar av vrlden. Tillsammans blir vi mnga och du har ju numerr vermakt ver mig. Kvantitativ vermakt, ja, men du har kvalitativ vermakt, fr du har eldvapen. S, du har bara tjugotv? Tack fr upplysningen! Vi har undrat hur mnga du styr. Olvin blottade tnderna, som ett vilddjur. Jag kan stlla upp fler, sa han mellan sammanbitna tnder. Det finns mngder av prster, som inte vet vad dessa vet, men litar blint p att jag fretrder det enda rtta. Detsamma gller oss, sa Argy kallt, men i nnu hgre grad. Hela kyrkan reser sig om vr fader ropar p hjlp. Kan ditt folk klara av hela kyrkan? Olvin tog lngsamt ngra steg bakt och hamnade inne bland sina mn. Raseriet gick ur honom. Han log fraktfullt. Nvl, drar. D lter jag mina mn ska efter bckerna och nr de finner bckerna skall fler bli som den dr. Han gjorde en gest mot den dda kroppen och sedan gick han, fljd av sina mn. Stormklockan brjar ljuda, sa Argy. Tiden rinner ut ur timglaset och det r hg tid att handla. Han steg framfr Ervin och grep honom vid axlarna. Fader, vi mste nu rkna med att Olvin gr sig beredd att ta makten med vapenhjlp. Jag har redan snt en ryttare till bergen i vster, med gevr och ammunition t den grupp vi har vid vrt klosterbygge. Risk finns att Olvin frsker ta skeppet. Gevr? Hur mnga har vi, hur mnga fick ni hopfogat? Bara sexton stycken och vi har ont om ammunition. jag har ltit tillverka ngra granater ocks. Ervin sjnk ner p en stol. Det r vidrigt, suckade han. Jag ville det rtta, men tvingas till det ortta. Jag ville fred, men tvingas till vld. Och det ohyggliga r att Olvin sger p samma stt. Jag brjar undra om inte det bsta vore att ge upp. Vad? Fader? Ge Olvin makten? Bl Tornet - 131 Nej, men ge kyrkan hela bokskatten. Vad de sedan gr med mig, det bryr jag mig inte om. Bara jag kunde f frt min lskade hustru och mina tre barn i skerhet och sedan ni andra kunde fly men vart kan man fly? Argy sjnk ner p kn framfr honom och grep hans hnder. Kre fader, vi mste kanske fly snart, allesammans. Utan att oroa dig

med sdant har jag och ngra andra utarbetat planer p vad vi har att gra om allt gr verstyr. D mste vi fly och sedan sprida kunskaperna frn hemliga fsten. Lngt nere i sder finns oerhrda omrden, dr vi kan bygga vra hus och ha vra odlingar. Dr kan vi bygga upp en teknisk civilisation och sedan, nr vi har sdan makt att vi kan skydda oss mot kyrkan, kan vi framtrda ppet och frndra Vrlden genom att ge kunskapen direkt till folket. Ett upplyst folk kan aldrig frslavas. Och vad gr Olvin under tiden? log Ervin trtt. Jag sa ju att planen r fr yttersta ndfall, om vi blir avsljade. Om det, till exempel, kommer till ppen strid mellan oss och hans folk. Han tryckte Ervins hnder och rsten blev het: Fader, jag hatar vld lika mycket som du, men vi har ingen annan utvg nu. Olvin mste sl till, spelets regler tvingar honom, han kan inte vnta med sitt drag lngre. Ge oss din tilltelse och vi beger oss ut och ddar honom och hans folk. Sedan flyr vi. Mngder av oinformerade prster kommer att flja oss i exilen och vi kan vrna oss mot frfljare frn kyrkan. Det finns ingen annan vg. Inte? Vi kan ju stanna kvar, sedan vi mrdat. Ja, om du vill detsamma som Olvin: Ta makten ver Medrel med hjlp av vapen. Men det vet jag att du inte vill. Och efter en sdan strid kan vi inte bli kvar, det frstr du. Vi har ju anvnt oknda vapen. Och det kommer att bli knt var vi ftt vra kunskaper ifrn. Ervin reste sig hftigt upp och gick bort till en fnsterppning. Drute fll natten. Han knde det som om natten fll inom honom ocks. Ngon i hans innersta ropade med frtvivlan att det inte kunde vara sant, inte detta stora vld. Ngon ropade att natten skulle g frbi och det skulle bli en ny dag och sedan en rcka av dagar. Allt skulle fortg. Kiv mellan honom och Olvin, men makten skulle nd vara hans, inte Olvins. Han visste att det bara var nskedrm. Grnsen var ndd. Det fanns inte lngre mjlighet att vnta och frska lirka tillrtta. Redan i denna natt mste han gra ngot, fr drute fanns tjugotre bevpnade mn, kanske fler, som mnade flla trdet. De kunde inte vnta och d kunde inte han heller gra det. Att vnta var att ge sig. Bl Tornet - 132 Mste ni mrda? frgade han. Avrtta, inte mrda, sa Argy vid hans sida. Mord blir inte mindre mord fr att man kallar det ngot annat. Kan ni inte arrestera dem? De har vapen, vi har vapen. Nr vi riktar vapen mot dem, tror du d att de kastar sina? Det kommer att knalla skott denna natt och fre gryningen vet alla att vi har oknda vapen. Vi mste dda och fly. Var gick det fel? Var i Guds namn gick det fel? Kanske redan nr du vid tolv rs lder rrde vid Vktaren, men sg

hellre fr tvtusen r sedan, nr en man blev sjuk och en robot tappade kraften. Felet r inte ditt. Han vnde sig mot de andra och utdelade sina order, utan att vnta p medgivande frn Ervin. Sedan lade han ter armen kring Ervins skuldror och talade milt och tillgivet: Kre fader, bege dig nu hem och underrtta din familj att vi mste ge oss ivg. Ta med dig vad som r ndvndigt, lasta vagnar och spnn fr hstar och kom sedan hit igen. Nr solen gr upp r striden frbi och vi startar den stora frden mot sder. Och rymdskeppet? Argy stod tyst en lng stund, sedan talade han anstrngt: Frlt mig. Lgnen har kommit emellan oss. Den ryttare jag snt till vrt klosterbygge med gevr hade order frn mig. . . Jag gav order att vra mn skulle ska rtt p Olvins mn och dda dem. Vi ddar alla de som finns hr. Nr vi flyr i gryningen finns hr inte kvar en enda, som vet hur rymdskeppet ppnas. Jag vet, fr jag vet exakt vilka som ftt reda p ndppnaren. Ervin tittade inte upp. Han stod tyst och knde Vrldens tyngd p sig. Sedan lyfte han blicken, men Argy hade redan gtt. Med en suck som nstan var ett kvidande gick han ut ur aulan, ut ur templet och skte rtt p en hst utanfr. Sedan red han bort i kvllsmrkret. Nr han kom hem till sitt hus fann han de tre barnen och tv tjnare, men Ernjeli var inte hemma. Hon hade begett sig till staden med en tjnarinna under eftermiddagen och inte tervnt. Han t sin kvllsvard tillsammans med barnen och frskte delta i bordssamtalet, men det var ohyggligt svrt. Den elvariga sonen Berle ville prata om den tempelvakt han skulle f gra nsta r, nr han fyllt tolv. Ervin visste att sonen aldrig skulle f gra ngon tempelvakt. Nr han fyllde tolv skulle han befinna sig lngt sderut, Bl Tornet - 133 i de stora vidder bortom trsk, skogar och berg, som mnniskorna nnu inte besatt. Dr skulle en teknologisk civilisation gry, helt emot all teokrati. En vpnad civilisation, fr man mste vara beredd p att den mktiga kyrkan skulle snda ut trupper fr att ska rtt p heretikerna, gudsskndarna, tempeltjuvarna. I de frislppta bckerna fanns nog kunskaper fr att kyrkan skulle kunna skaffa eldvapen. ven om Argys folk frskte samla in alla vapen s skulle skert ngot bli kvar. Och utspritt ver ett flertal smedjor fanns ritningar. Ja, kyrkan skulle skaffa eldvapen och sedan, fr frsta gngen i Vrldens historia, organisera trupper. Men den gmda civilisationen skulle frfoga ver ett frkrossande mycket strre vetande och kunna frsvara sig. Jag har infrt kriget, tnkte Ervin. Det r jag, som r skyldig. Jag stal kunskapen och gav den vidare.

Kunskapen p gott och ont, den kommer att anvndas till ont. Men var det fel att ge kunskapen? r det bttre med ett okunnigt folk? Br man inte sprida upplysning och gra alla lika kunniga, s att valet av stt att leva bestms av alla, inte bara av en frnumstig grupp? Han tittade p sin pladdrande son Berle och avbrt honom: Min kre pojke, du kommer inte att g ngon tempelvakt. Och sedan berttade han det hela fr dem, men mste naturligtvis vlja ord som var begripliga och lgga handlingen tillrtta s att de tre barnen skulle kunna frst att kyrkan, den heliga och ofelbara, inte hade den stora rtt som de alltid ftt lra sig att den hade. Han var deras lskade fader. Frhllandet hade alltid varit gott inom familjen, de hade alltid sett upp till honom. Dessutom var han Modertemplets herre. De kunde omjligt tro att han hade fel nr han berttade att kyrkan inte visste allt. Men det var svrt fr dem att fatta hans ord och de avbrt honom mnga gnger och ville ha frklaringar. Att Vktaren var en docka. De godtog hans ord. Kanske tyckte de flesta barn att Vktaren liknade en docka. Han talade om att den byggts av mnniskor, inte av gudar. Mnniskor kan gra allt, bara de vet. Kyrkan hade inte all vetskap, bara en del. P stt och vis var kyrkans prster som barn, som inte hade gtt frdigt sin skolgng. Det fanns mycket, mycket mera vetande n det som kyrkan hade. Som vetandet hur man bygger en docka, som kan g och tala. Bara en docka, en stor leksak. De godtog hans ord. Bl Tornet - 134 Han lovade att de skulle f lra sig hur man bygger sdana dockor, men frst mste de resa lngt, lngt bort, fr hr fanns farliga mnniskor, som ville dem ont. De skulle f lra sig s oerhrt mycket, men inte hr. Barnen blev uppspelta, hgljudda. Det hela var en lek fr dem, en upphetsande lek. Men inte fantasi, utan en lek p riktigt. Han sade till dem att de nu mste packa ner vad de skulle ha med sig, men de fick bara ta med sig vad de absolut mste ha. Ingenting ondigt. Sedan talade han med de tv tjnarna. Han var en av kyrkans hgsta och fr dem var det otnkbart att han hade fel, nr han allvarligt talade om att onda makter kommit lsa och att de nu mste resa bort, om de ville leva. De kunde omjligt komma p tanken att den hge biskopen blivit besatt av onda makter sjlv. De var uppfostrade i en kultur dr en kyrkans man hade rtt i allt. De kunde inte frst varfr de mste resa bort, men de lydde nr han sa att de mste. Han brjade packa sjlv. Var hll Ernjeli hus, det kra livet? Hade hon gtt hem till ngon vninna, just denna kvll nr allting i deras liv omvlvdes? Herregud, suckade han och tog itu med att packa ner fr dem

bda. Och tv vagnar lastades och hstar hmtades och spndes fr. Det skulle bli en brutal hemkomst fr henne. Ofrberedd skulle hon komma hem och f veta att de strax mste fly bort, lmna det allra mesta av sitt kra hem och aldrig komma tillbaka. Men det kunde inte hjlpas. Livet mste vara vrdefullare n livlsa godelar, hur lskade dessa n m vara. Men det blev han, som fick mta ngot brutalt. Hsthovar smattrade i natten och in i trdgrden sprngde en av hans prster. Han vlte sig av hsten och strtade uppfr trappan, mtte Ervin i den ppna drren. Fader! flmtade han. Din hustru Emjeli. D frs Ervin till is och grep den andre i armen. Ja! Vad r det med min Ernjeli? Fader, hon var p vg frn Medrel med vagn, nr hon och hennes tjnarinna greps och frdes bort. Tjnarinnan flydde, men din hustru frdes till Olvins hus. Hon r fnge hos honom. Han hotar att dda henne om du inte kommer dit genast! 14 Bl Tornet - 135 Ervin gav sig inte tid att underrtta barnen eller tjnarna att han mste ge sig ivg. Han bara strtade ivg och fick tag p en lshst. Utan att sadla den, utan betsel, bara med ett grepp i manen, fick han den att galoppera ivg. Som pojke hade han ridit barbacka ofta och takterna satt i. Han strtade ivg genom natten och ndde snart fram till de kvarter dr prster frn templet hade sina hus. Natten var mrk, den minsta mnen stod lgt, men vid prsternas hus brann fyrfat hr och var och gav ledning s att han hittade rtt. Han visste var Olvin bodde. Nr denne blivit verbibliotekarie hade han, med visst vertrdande av gllande reglemente, skaffat sig ett stort stenhus i tv vningar, som egentligen borde innehas av prster med hgre rang. Det omgavs av en trdgrd med hck och p vardera sidan om den breda entrtrappan brann fyrfat. Nr Ervin tumlade av hsten utanfr trdgrden blev han genast omgiven av sina trogna och Argy dk fram bland dem. Var lugn, fader! Vi mste kunna tala den dren tillrtta, fr om han skadar din hustru r allt frlorat fr honom. Jag har frskt diskutera med honom, men han vill inte tala med nn annan n dig. Ervin gick lngs hcken och stannade dr denna hade en bred ppning, innanfr vilken en gng, strdd med marmorkross, strckte sig de femton metrarna fram till trappan. Eldarna i fyrfaten flammade, men innanfr alla fnster var det mrkt. Ett fnster till vnster om trappan stod ppet, de sm ojmna glasrutorna glimmade i eldskenet. Olvin! ropade Ervin. Ge upp dina galenskaper, innan en massa mnniskor mste d!

Svar kom genast frn mrkret innanfr det ppna fnstret: Ge sjlv upp! Jag har din hustru hr och vill byta henne mot bckerna, lsapparaterna och stiften. Dessutom vill jag ha alla era vapen. Lyder du inte s dr hon och hon dr inte ltt och fort. Vad skulle du vinna med det, Olvin? Vi kommer fortfarande att vara fler n de du har. Upptrd inte som ett barn, utan kom ut och tala med mig, och ta min hustru med dig ut. Jag lovar dig att inget ont skall vederfaras dig, men trotsar du mig kommer du och dina mn att d. Hur kan du hota mig, din stackars tok? Det r jag som har makten! Varfr skulle jag ge upp den? Bakom Ervin fanns mnga mn och alla kunde inte vara kloka och frsiktiga. Ngon tappade pltsligt besinningen och skt. Gevrets mynning mste ha varit nra Ervin, fr knallen blev som en rfil och det Bl Tornet - 136 ringde i hans ron eftert. Den som skt hade trott sig kunna trffa Olvin, genom att skjuta rakt in i den fnsterppning ur vilken rsten hrdes. Skottet blev genast besvarat. Eldtungor flammade ur glntade fnster och knallarna rungade i natten. Ervin knde hur ngot snrtade frbi hans hgra kind, som en pisksnrt. Han vacklade bakt av blotta frskrckelsen. Ngonstans bakom honom blev en man trffad och tydligen p ett mycket plgsamt vis. Han skrek, en serie av pumpande, genomtrngande skrik, outhrdliga i sin vilda smrta. Men skriken klipptes tvrt av, nr antingen medvetandet eller livslgan blstes ut. Elden frn huset besvarades, men Argy vrlade t den andra att sluta. Ernjeli kunde ju rka bli trffad. Och det blev tyst. Men frn omliggande hus brjade det komma ljussken. De dnande knallarna och det vilda skriket hade hrts vida i den stilla natten. verallt sg man mnniskor dyka upp, brande p lyktor eller facklor. Olvins hus befann sig i ett omrde dr hundratals prster hade sina bostder. r du inte mer rdd om din hustrus liv? skrek Olvin. Tror du att jag ger vika fr dina skjutglada lymlar? Det gller din hustrus liv, Ervin! Det gller mnga flers liv, skrek Argy. Vi hade bestmt oss fr att avrtta er allesammans, men vi r villiga att skona er, om ni slpper Ervins hustru. Anvnd ditt frnuft nu! Men frnuftets tid var frbi. Olvin rt hotelser tillbaka och krvde att Ervin genast skulle snda bud efter bokskatten. Under tiden brjade omkringboende komma fram och ville veta vad som hnde. Ofrskrckta infr vapnen, eftersom de inte knde till eldvapen, stod de dr med lyktor och facklor och utgjorde mltavlor fr folket inne i huset. Ervin hrde hur ngon frskte frklara fr dem att ngra prster blivit besatta av onda andar. Olvin fortsatte att ryta. Han krvde att Ervin genast skulle ge orderna och sedan verlmna sig sjlv som gisslan.

 Jag ger grna mig sjlv som gisslan, svarade Ervin, men i utbyte mot min hustru. Lt henne g, s kommer jag in. Du stller inga villkor hr, din narr! Ge order att bokskatten hmtas och kom sedan in! En av templets hgre prster hade hrt Ervins rst och kom fram till honom, grep honom i armen. Men kre fader, r du ocks hr? Borde vi inte snda bud till ngra fler biskopar och till hgvrdige fader Emsako? Det r ju helt frfrande om onda makter hrjar mitt ibland oss. Bl Tornet - 137 Snlla, g hrifrn! bad Ervin. Det r livsfarligt att vara hr. Dr du r, fader, kan jag ocks vara. Ondskans alla makter kan inte skrmma mig frn din sida. Och den okunniga, rara mnniskan vnde sig utt och ropade: Brder, kra brder, lt oss frenas i bn mot mrkrets ondska och stdja vr lskade fader Ervin i hans kamp! I nsta gonblick small ett skott frn huset och den ropande gav ifrn sig ett gurglande lte och strtade samman. Skottet besvarades omedelbart och fnsterrutor splittrades s att glasflisor blixtrade i skenet frn fyrfaten. Men eldskuren upphrde lika fort som den brjat. Olvins rasande stmma ekade i natten: Fattar du inte att jag menar allvar? Jag r beredd att dda hur mnga som helst, vem som helst! Nu r det frsent med resonemang, nu krver jag lydnad! Hur vet jag, skrek Ervin gllt, att min hustru lever? Tror du att jag ljuger? Ja, du r lgnens och mordets furste, ditt vidriga odjur! Ervins raseri blev sdant att han skulle ha rusat fram mot huset om inte Argy slagit bda armarna om honom. Fader kre, i Guds namn, hll dig hr! N, skrek Olvin, d skall du vl f ett bevis! Vnta litet, s skall du f se vad din tro inte kan nja sig med! Ervin slutade kmpa mot Argys grepp och denne slppte efter litet. De stod tysta, allesammans, utom ngra utomstende, som upprrt diskuterade i utkanterna. Och efter en stund ppnades ytterdrren p huset, den rrde sig int och dr blev en svart rektangel. Men ngonting rrde sig i svrtan, kom fram och belystes av fyrfatens fladdrande eldar. Ernjeli. Ngon hll ett grepp om hennes vnstra arm. Ngon annan hll ett gevrs mynning mot hennes hgra tinning. Ernjeli! skrek Ervin och brjade ter kmpa i Argys grepp. Hon lyfte sin fria hgra arm och skrek gllt: Ervin, kraste! Sedan hnde allting mycket snabbt.

De gjorde ett misstag, nr de hotade henne med ett gevr, fr hon visste inte vad det var. Hon hade hrt de vldsamma knallama, men inte sett att gevren var knallamnas upphov. Fr henne var gevret bara en jrnkpp. Om de hllit en vass kniv mot hennes strupe skulle hon varit frsiktig. Nu Bl Tornet - 138 uppfattade hon bara att ngon hll ett grepp om hennes vnstra verarm och den till hger hade ett tillhygge av jrn. Hon var inte storvxt, men hon var stark. Dessutom var hon fruktansvrt rdd just nu och nr hon sg Ervin, sitt livs trygghet, drutanfr s mste hon gra ngot. Blixtsnabbt knt hon sin hgra hand och slog den fasthllande prsten mitt i ansiktet, ett snrtande och hrt slag, som fick honom att slppa greppet och vackla baklnges. Ervin! skrek hon ter och rusade i full fart utfr trapporna, bort ver gngen. D skt den andre prsten och nr kulan slog in i hennes rygg kastades hon handlst framstupa. En eldstorm brakade loss frn bda sidor. Prsten i drren, delvis dold, trffades av tre kulor och fll sparkande framstupa, blev liggande med verkroppen utanfr. Och Ervin slet sig loss ur Argys grepp och strtade fram till sin hustru. Han fll p kn, grep om henne, vnde henne varsamt om p rygg och tittade in i hennes gon. Hon stirrade, utan att frst. Hon ville sga ngot, men det kom bara blod. lskade, sa han, lskade min Ernjeli, g inte ifrn mig. Men dden lter sig inte beveka och hennes sjl gick bort. Runt omkring honom rusade mn till attack. Skott dnade och rster skrek. Dr var skrik av raseri, av skrck och rytande kommandon. I en ursinnig flodvg strmmade Argys mn in genom drren, trampade p den dde utan hnsyn, vrkte sig fram. Ett mordiskt handgemng brjade inne i det mrka huset. D och d brann ett skott av. Ervin klamrade sig fortfarande frtvivlad fast vid sin hustrus lik nr de kom fram runt omkring honom och lyfte upp honom. De bredde ut en matta, som de tagit inne i huset, och lade hennes dda kropp p den. Argy hll Ervin hrt intill sig och talade lgt och trstande. Men inga ord i vrlden kunde skingra hans fruktansvrda sorg. Han fljde dem nr de bar ut den dda ur trdgrden och lade henne p en flakvagn. Dr lg hon, orrlig i facklomnas flammande sken. Ngon hade slutit hennes gon. Fader, sa Argy, vi mste begrava henne redan i natt, fr i gryningen lmnar vi staden. Jag kan lsa en mssa fr henne, om du vill. Frlt om jag driver p dig, men allting brdskar frfrligt nu. Bl Tornet - 139 Mssa, viskade Ervin. Bara ord. Tomma ord. Vr Gud behver inga

ord fr att ppna ljusets portar fr en god sjl. Lt min lskade f en grav ute i skogen. Ingenting betyder ngot nu lngre. Han kunde inte se fr trar. Allt blev bara ett skimmer nr de satte vagnen i rrelse. Han ville g med, men stod kvar. Han hade plikter mot andra. De dda klarar sig sjlva, hur djupt vi n m ha lskat dem. Och Olvin? viskade han. Var r hans kropp? Vi skall f tag p honom, fader, var lugn. Jag har snt ut mn fr att jaga honom, han kommer inte undan. ven om vi mste skynda s skall han inte f fly undan efter det hr. Ervin fylldes av ett rent isande lugn. Det var som om sorgen skts i bakgrunden vid Argys ord. Har Olvin flytt? Ja, han flydde bakvgen med tre prster. Tv av dem grep vi. De r dda nu. Olvin och den terstende prsten stal tv hstar i ett stall en bit hrifrn. Prsten skts frn hstryggen, men Olvin galopperade i riktning mot staden. Jag har folk ute efter honom. Olvin flytt? Iskylan spred sig genom Ervins hela kropp. Mngder av mnniskor hade mrdats och hans egen innerligt lskade Emjeli hade brutalt slitits ifrn honom och den skyldige till allt detta var fri. Det fr inte ske! utbrast han. Det skall inte heller ske! svarade Argy. ven om jag mste lta mina mn drja sig kvar s skall vi oskadliggra detta fruktansvrda vildd jur. Mn kom fram ur mrkret och gav rapport till Argy. De hade samlat ihop alla vapen och ville veta vad de skulle gra med tre av Olvins mn, som var svrt srade, men kanske skulle verleva. Argy fljde med dem in i huset och lmnade Ervin ensam. Ervin knde sorgen som en frlamning p djupet av sin sjl, men ovanfr sorgen fanns en mrkligt kristallklar och kall tankefrmga. Han visste att det han knde mot Olvin var rent hat, han ville ha hmnd och han visste att hmnd r ngot djuriskt lgt. Han hade alltid talat mot hmnd, sagt att eftert, nr grningen r gjord, r det frsent med alla meningsfulla tgrder mot grningsmannen, d blir alla tgrder bara hmnd och hmnd r ovrdigt och meningslst. Men nu ville han ha hmnd, grym hmnd. Olvin hade flytt i riktning mot Medrel. Var kunde han gmma sig om han ndde staden? h, dr fanns mnga gmstllen, han hade stora Bl Tornet - 140 mjligheter att hlla sig undan nda tills Ervin, Argy och alla de andra mst fly mot sder. Eller han kunde rida rakt igenom staden. Han kunde ju ocks vika t vster, fre staden. Vid den tanken stelnade Ervin till. Fr han insg att ven nu, nr Olvin var helt ensam, kunde han skaffa sig ett mktigt vapen och n en gng frska ta makten. t vster fanns Ervins hus, med de tre barnen.

Ervin knde hur det darrade i hans mellangrde, nr den frsta svaga aningen gick ver till visshet. Olvin kunde naturligtvis inte bara ge sig, vika undan och ge upp hela den vldiga makt han stod s nra att ervra. Han var inte den sorten. Ervin sg sig om efter sin hst. Ngon hade bundit den vid ett trd en bit drifrn. Han skyndade dit, lossade repet och kastade sig upp djurets rygg och med ett grepp i dess man fick han det i full galopp genom natten. Med dundret av hovar i ronen jagade han ivg frn utspelat vld mot skrckslaget anat. ngesten slog sina klor kring hans hjrta. Han visste hur Olvin skulle resonera, fr han var sjlv ngot av Olvin. Nr han stal bokskatten var det inte i ngon altruistisk vilja att sprida kunskapen till andra. Han ville ha den sjlv, fr att f svar p sina frgor. Frst senare kom tanken att ge kunskaperna till andra. Men han kunde inte bara lmna ut dem, fritt. Dels var det omjligt, p grund av kyrkans vlde, dels ville han ge kunskapen p det stt han sjlv ansg vara bst. Han ville inte styra folket, men han ville styra kunskaperna. ven i honom fanns viljan till makt, det mste han inse. Olvin var som han, men mer. Olvin ville ha makten i dess helhet. Ervin hade aldrig varit beredd att dda fr att skerstlla sin vg, men det var Olvin. Ervin kunde ljuga och spela sitt spel, intrigera och anvnda metoder, som inte var demokratiska, men s lngt som till att mrda meningsavvikare ville han inte g. Men eftersom han bar p ngot av detsamma som Olvin s frstod han hur denne nu resonerade. t vster fanns ven rymdskeppet och Olvin knde till ndppnaren. Men skeppet lg lngre bort n Ervins hus och vid skeppet fanns vakter. Det lg nrmare till hands att bege sig till Ervins hus och gripa barnen. Med dem som pant kunde han, ven nu i desperationens stund, tilltvinga sig makten. ven utan anhngare kunde han ta makten ver Hgaltarorden och rdda sina mktiga planer p vrldsherravlde. Nr Ervin nrmade sig sitt hus sg han flammande facklor och mtte ett flje ryttare. De upptog vgens hela bredd s att han mste tvinga ut sin Bl Tornet - 141 hst p ett sdesflt och trampa ner sden. Men facklomnas ljus fll ver honom och han hrde en rst: Men Ervin, min son, r det du? Vad r p frde, vad har hnt, vart r du p vg? Det var Emsako och ngra ur hans husfoik. Resten av fljet var prster, som hmtat honom nr de onda maktemna slog till sder om Medrel. Ervin kunde inte svara, han brydde sig inte lngre om spelets regler. Allt sdant lg bakom honom nu. Han drev upp hsten p vgen och fortsatte att sprnga fram genom natten. Men fljet vnde och satte efter honom, fr Emsako insg att om sjlva tempelherren flydde s mste ngot ytterst

farligt jaga honom genom natten. Ervin svngde av frn huvudvgen, rakt vsterut p en sidovg och ndde fram till det husomrde dr han sjlv och ngra andra hgre kyrkomn bodde. Hela omrdet lg i mrker, fr det var efter midnatt och ingen hade ute att gra. Framme vid sin egen tomt stormade Ervin uppfr infarten och stoppade hsten frst vid entrtrappan. Bredvid denna brann fyrfat, liksom de gjort vid Olvins hus. Tv lastade vagnar stod litet t vnster, med frspnda hstar. Dr hade hstarna vntat lnge nu. Ervin tumlade av sin springare och sg i detsamma hur hans frfljare ndde fram till infarten och travade fram mot honom. Min son, vnta d! ropade Emsako. Ingenting r s svrt att vi inte kan klara av det tillsammans. Vad r det som jagar dig? Men nr Ervin med en knsla av hopplshet vnde sig mot honom hrdes Olvins hrda stmma frn entrn: Ge er ivg! Endast Ervin kommer in, ni andra frsvinner! Emsako tittade p honom och rtade p ryggen. Hans rst blev stark: Olvin, frestndaren fr vrt bibliotek, ser jag. Och vad fr dig att tro att du kan ge order till din kyrkas hgste ledare? Han var helt ordd, eftersom han inte sg ngra faror. Han var kallt vredgad, eftersom en tmligen lg prst vgade sknda honom. Han vntade sig att Olvin skulle bli skrckslagen vid upptckten att han vgat ta sig ton mot vrldens mktigaste man. Olvin brydde sig inte om att svara. Istllet lyfte han sitt gevr och siktade lugnt och utan brdska och ingen i hela fljet fattade vad han hll p med. Sedan skt han och kulan trffade Emsako mitt i hjrtat. Som om han ftt ett knytnvsslag kastades Emsako bakt och nr hsten samtidigt stegrade sig strtade han till marken, men ena foten satt fast i Bl Tornet - 142 stigbygeln och han slpades efter djuret nr det i panik skenade rakt ut i natten, bort ver odlade flt och ngar. Alla djuren skrmdes av den dnande knallen, men vissa ryttare lyckades f styr p sina djur. D skt Olvin n en gng och sedan en tredje. Fljet frsvann bort ur fyrfatens ljusomrde. Och Olvin stack handen innanfr sina klder, tog fram patroner och fyllde magasinet. Detta gevr var ett av dem som Ervin bestllt och som Olvins mn stulit. Magasinet rymde fem skott. Om Ervin inte varit som paralyserad av det iskalla vldet skulle han hunnit rusa p Olvin medan denne laddade. Men han stod dr nedanfr trappan som helt bedvad och bara stirrade. Han stirrade p Olvin och sedan p tv lik, de som stupat fr Olvins tv senaste skott. Hans egen hst hade flytt. De fyra hstarna vid vagnarna var ddsskrmda, men var bundna och kunde inte fly.

 Du r en avgrundsande, sa han nr rsten bar. Du mste vara en djvul ur mrkret, som ftts i mnsklig kropp. Han skrek inte. Rsten var nrmast slapp och sladdrig, efter alla de chocker han upplevt. Sedan: Var r mina barn? Olvin pekade p honom med gevrets pipa och hnlog. De lever, sa han. Jag har lst in alla tre och dessutom tv tjnare i en kldkammare utan fnster, s de kommer ingen vart. Du mrdade den jag lskat mest i hela vrlden. Nej, det gjorde jag inte. Hon skulle inte ha skadats. Det var elndigt uselt vedervrdigt dligt (och raseri flammade i hans rst) att de inte hll henne bttre. Men de skulle inte ha skjutit henne. Det ville jag absolut inte. Med henne dd visste jag vad som skulle flja s jag gav mig ivg. Skyll inte hennes dd p mig! Du lt gripa henne, ditt odjur, din vildbest hon skulle ha levt om du ltit henne vara. Och s sger du att felet inte r ditt! Ursinnet skt upp i Ervin och omtcknade hans frnuft. Utan att bry sig om vapnet steg han uppfr trappan, rakt mot sin hatade fiende. Men denne svngde raskt runt vapnet och kolven trffade Ervin p hakan och vrkte honom p rygg i marmorkrosset nedanfr trappan. Inga sna drskaper! varnade Olvin. Jag behver inget vapen fr att klara av dig. Tnk p dina tre barn, vill du verkligen ha dem skjutna? Omtcknad tog sig Ervin p ftter och vacklade uppfr trappan. Nr han svajade frbi Olvin ville denne sttta honom, men han knuffade hatiskt undan honom och gick in. Oljelampor brann i rummen drinne. Han gick Bl Tornet - 143 till kldkammaren och bultade p drren, ropade barnens namn. Skrmda svarade de honom och bad att bli utslppta, men nyckeln var borta. Nu rcker det, sa Olvin. Ger du mig skatten? Du skall f skatten, svarade Ervin sprckt. Vad bryr jag mig om skatten? Du blir nd ensam, hatad, frfljd. . Hll tyst! avbrt Olvin. Du pladdrar som en gammal kvinna. Om du hade haft ngot frnuft s skulle inget ont ha skett. Du skulle suttit som lskad tempelherre i ytterligare femton r. Sedan skulle du varit hela denna vrlds andliga verhuvud. Du skulle haft ett gott liv. Du r en dre! Och du r en djvul, ett missfoster frn djupen! Pladdrande bytok, i djupen finns bara gldande magma, inga demoner. Jag inser nu att du aldrig riktigt frsttt vetenskapen. Du, liksom Argy, fortstter att tro p sagor. Nr era gudar dog flyttade ni upp er vidskepelse till kosmisk niv, till en vintergatsande, en vergudarnas vergud. Och ni tror fortfarande p djvlar i magman. Du ger dig, allts? D skall vi ordna s att en av dina tjnare fr bud till smbrderna att skatten skall hit.

Ervin sjnk ner p en stol och tittade trtt p honom. Tror du p fullt allvar att. . .? Inget pladder! avbrt Olvin. Skatten skall hit och de skall stlla vpnade mn till mitt frfogande! Du och dina barn r min gisslan! Nr solen gr upp skall jag ge order att Modertemplet ervras! Han skrattade lgt. Frbluffande hur fort saker frndras, inte sant? Nyss hade du tagit allt ifrn mig. Nu tar jag allt frn dig. Och nr jag nu tnker p saken s sls jag av en mjlighet: Du har kanske mer kvar nere i ditt andaktsrum, fr s otroligt dum r du vl nd inte att du lmnar allt till brderna? Jo, fr jag r inte du. Sant, det r du inte. Och jag r lyckligtvis inte du, fr det vore ju ett de. Men jag tror du r rtt fin p att ljuga, s nu gr vi ner och tittar i gmmorna. Ta tv oljelampor och g fre! Ervin protesterade, men Olvin krde gevrspipan smrtsamt i hans revben och han tog resignerat en oljelampa i varje hand och gick fre ner i andaktsrummet i kllaren. Drinne fanns fortfarande alla skpen, men nu var gudabckerna borta. Ervin hade istllet fyllt skpen med andra bcker och ven med diverse skrp, som inte anvndes, men som han inte kunnat frm sig att kasta. Bl Tornet - 144 ppna skpen! kommenderade Olvin. Ervin hade inte lngre skpen lsta. Han ppnade de bda drrarna p det strsta skpet och fstes t sidan av Olvin. Det r ffng mda att ska hr. Jag r inte som du. Jag ville uppriktigt ge allt till mina ordensbrder. Du r lika full av lgn som jag, hnlog Olvin och brjade metodiskt vrka ut saker ur skpet, rtt ut p golvet. Nej, jag r absolut inte som du, fr jag respekterar mnniskor. Skert, skert! Du har berttat om din frstllningskonst under uppvxten, hur du knde att du spelade teater. Du levde i lgner hela tiden. Du stal bckerna. Du r ju en tempeltjuv, hge fader! Och sedan fortsatte du ditt falskspel r efter r. Du r mer full av lgn n jag, s frsk inte gra dig bttre n jag. Det klingar falskt, du yrkeslgnare! Han blddrade igenom bckerna, medan han hll gevret under armen. Varje bok kte ver axeln utt golvet. Varfr gmmer du p sn smrja? Du tror ju inte p det. Du r en riktig skrpsamlare! Du liknar en gammal snuskig man jag knner, som har fyllt sin stinkande koja med bara skrp. Att min hge fader skulle ha samma sjuka vanor kom som en verraskning fr mig. Varfr hnar du mig? Du har ju vunnit. Olvin vrkte ut det sista ur skpet och en vas av keramik brast snder. Han fste undan skrvorna med foten och tittade hnfullt p Ervin. Sedan

slog han hftigt igen skpdrrarna. Jag har mycket att ta igen, du narr, sa han lgt. Du skall f uppleva mycken smlek frn min sida fr allt du gjort mot mig. Jag tillhr inte de som glmmer. ppna nu nsta skp! Ervin ppnade nsta skp och drog sig t sidan. Olvin fortsatte att vrka ut skpinnehll p golvet och det hgg till i Ervin nr en skl, som inkpts av Ernjeli, brast i skrvor. Sakta ppnade han nsta skp och sedan nsta. Du kommer inte att finna vad du sker, sa han. Du sger det, svarade Olvin, men du r fdd lgnare. Jag vet att du inte kan finna vad du sker, vidhll Ervin lgt och ppnade det sista skpet, lngst bort i vnstra delen av rummet. I skydd av drren lyfte han det gevr han beslagtagit fr Olvin. Han hade provskjutit det tv gnger och visste dess kraft. Sedan hade han laddat det och hllt krut i fngpannan, fr han ville vara beredd p allt och visste att katastrof lg snubblande nra. Bl Tornet - 145 Sakta spnde han slagfjdern och inget avsljande klickande hrdes. Han lyfte fngpannas lock. Den lilla dosan var full med puderfint fngkrut. Medan Olvin hnsynslst vrkte ut innehllet i ett skp backade Ervin ut en bit i rummet och riktade vapnet mot sin fiende. Han hll gevret stadigt i armhlan och krkte fingret om avtryckaren. Flintan slog mot stlet, gnistor glimmade men krutet tnde inte. Vid ljudet vnde Olvin hastigt p huvudet och gav till ett utrop. Febrilt frskte han f gevret i skjutlge, men Ervin spnde ter slagfjdern, medan hans brst drogs samman i ngest infr mjligheten att han skulle misslyckas. ter slog flintan mot stlet och ter glimmade gnistor. Fngkrutet antndes med en sjudande flamma och en rkstrle rusade t hger nr elden gick in genom det lilla fnghlet till krutkammaren. Sedan slog en flamma med ett dn ut ur mynningen. Gevret, nstan lyft, fll ur Olvins hnder. Med gapande mun stod han upprtt och stirrade Ervin rakt in i gonen och den yttersta hpnad fyllde hans ansikte. Sedan strtade han ledlst samman bland de hgar av skrp han s hnsynslst vrkt ut ver golvet.. 15 Nr de steg in i andaktsrummet lg Ervin fortfarande p kn och hll Olvins dda kropp i sina armar. Hans klder var flckade av Olvins blod, men han mrkte det inte. Han grt. Ja, han grt ver den man han hatat med frblindande raseri. Varfr mste du tvinga mig? viskade han fortfarande nr Argys starka armar lyfte upp honom. Fader, inte spiller du vl trar ver en sdan? sa Argy krvt. Om inte han varit skulle mnga nu dda ha levt. Han var en ondskans fretrdare. Nej, inte ondskan. . . Han var en fnge i spelet, liksom alla vi andra.

Endast Guds nd gr att jag inte blev han. Andra r bttre vrda dina trar, min fader. Vi brt upp kldkammarens drr druppe. Dina barn r oskadda, tjnarna likas. Lt oss nu lmna detta hus, fr vi har fortfarande mycket att gra och det drjer inte lnge frrn solen gr upp. Det r illa att detta mste ske p sommaren, med dess korta ntter. Bl Tornet - 146 Jag tror inte, suckade Ervin, att en annan rstid skulle gjort dessa illdd mer uthrdliga. Mord r och frblir mord, antingen det r vintersolstnd eller sommarsolstnd. Du vet skert att jag inte menade s. Vi har kort tid p oss, just fr att natten r kort. Vid solens uppgng r kyrkans natt slut och det kommer att vimla av folk verallt. De lmnade huset och lt de dda ligga kvar dr de lg. Det fanns ingen frnuftig anledning att gra ngot med liken., tiden medgav ingenting i den riktningen. Ervin fann sina barn och tjnare vid vagnarna. Tjnarna var mycket frvirrade av allt obegripligt vld som passerat. En av dem bad att f hmta sin familj, att ta med p flykten bort frn demonbesatt omrde och fick lna en hst hstar fanns det gott om. Den andre hade inte ngon familj. Han kom frn sydliga trakter och dit skulle man ju bege sig nu. Argy avdelade en bevpnad vakt t Ervin och bad honom att skyndsamt mta upp vid templet. Sjlv mste Argy organisera mnga skilda aktiviteter och hade redan slsat dyrbar tid. Han stormade ivg p sin hst innan Ervin ens hunnit ntra sin vagn. Det syntes folk verallt under frden till Hgaltarordens tempel vster om staden. Vldsamheterna vid Olvins hus och vid Ervins hus hade vckt upp praktiskt taget hela Medrel. Knappast ngon av kyrkans folk lg kvar i sngen. Men lyckligtvis samlades de flesta i trakten av Modertemplet, fr att f information och handlingsorder dr. Nr han anlnt till ordenstemplet hamnade Ervin raskt i centrum fr allas intresse. I sin egenskap av Modertemplets hgste hade han en naturlig auktoritet i de flesta sinnen, man vntade sig att han nu skulle reda upp i all den oreda som fanns och leda uttget. Men Ervin visste nnu inte vad Argy bestmt och knde sig mer utanfr n innanfr det som skedde. Han blev dock informerad av en av Argys nrmaste mn, en smvxt man vid namn Joinri. Denne hade ftt order frn Argy att hlla Ervin fortlpande informerad och brjade omgende med sin uppgift, genom att tala om att man nu varit runt vid alla smedjor och samlat in gevrsritningar. Inga ondiga ledtrdar fr vapentillverkning skulle lmnas kvar. Vidare hade man samlat ihop alla sprngmnen man hunnit producera och hll nu p att tillverka bomber. Avsikten var att en elitgrupp skulle minera sydgende vgen nr de sista gett sig ivg.

 Minera? utbrast Ervin. Rcker det inte med mord nu? Bl Tornet - 147 Vi skall inte mrda, kre fader. Vi tnker flla trd och p andra stt blockera vgen. Om ngon brjar rja upp skall bomber explodera en bit ifrn och skrmma bort vgrjarna. Han berttade att mngder av folk redan hade gett sig ivg och ttfolket hade ftt kartor av Argy. Man skulle flja vgen rtt lngt mot sder, men sedan vika sterut, passera floden ver en bro, som sedan skulle sprngas, varefter man skulle vika mot sydost fr att undvika ett samhlle till vilket vgen ver bron ledde. De trakter man ndde utgjordes av stora hedar, ofruktbara och nstan aldrig beskta. Nr man lngt senare ndde fram till skogar och berg mste vagnarna verges, men vid det laget skulle frrden ha minskat och man kunde klvja terstende last p hstarna. Endast dimmiga rykten och myter hade ngot att bertta om de trakter man skulle bege sig in i, men dr borde man f vara i fred tminstone nog lnge fr att man skulle kunna organisera frsvar mot eventuella framtida angrepp. Ervin uttalade sin frvning ver att man samlat s mycket folk, men Joinri frklarade: De allra flesta vet ju inte vad det handlar om, men de fljer dig. De kan inte tnka sig att Modertemplets herre handlar fel. Vi sprider ryktet att mrkrets makter vuxit sig frkrossande starka och hller p att verta hela Medrel. Du leder uttget ur frdelsen och skall leda ditt folk till ett av gudarna utlovat land. S? log Ervin sorgset. Det r vad jag blivit: En symbol? Utan mig som en sorts talisman eller amulett hade ni aldrig kunnat f till stnd en sdan folkvandring, antar .jag? Joinri gav honom en skarp blick. Du r allas vr fader, inte ngon dd symbol. Om du symboliserar ngot s r det liv. Hr rder ju nu bara dd. Men Ervin blev betnksam ver att en s stor majoritet fljde med p flykten, utan att veta vad det handlade om. Hur skulle man kunna lita p deras lojalitet? Mot det sade Joinri att Ervin var och frblev folkets garanti att allt var rtt och riktigt i detta uttg. Drtill kom att Hgaltarorden hade hg aktning och betraktades som Vktarens barn. Att misstro Hgaltarorden var nrmast en hdelse, det var som att misstro den urldriga och heliga gruppen Bl Tornets Vktarbrder. Och nr han nu nmnde dessa ville Joinri ocks meddela att en kurir hade snts till Hgaltarordens tempelbygge i bergen, fr att ge folket dr order att genast bege sig bort. Bl Tornet - 148 Kuriren hade fljt samma vg som den rliga vallfarten brukade ta, det vill sga landsvgen sderut och sedan t vster p en smal vg, som bara

anvndes vid varje sommarsolstnd. Men folket vid rymdskeppet skulle inte frdas den vgen i motsatt riktning. Istllet skulle de bege sig mot sydost, frst genom bergsterrng och sedan ver hgsltter. De borde kunna ta sig fram fort genom sdan terrng och skulle komma ifatt folkstrmmen en god bit sderver. Rymdskeppet stod skert dr det stod. Ingen skulle knna till ndppnaren. Mnga r senare, s menade Argy, nr man hade ntt en hg teknologisk niv i exilen kunde man snda en expedition till rymdskeppet och ta sig in i det. D var tiden mogen. Jag tror inte, sa Ervin, att tiden r mogen p hundra r nnu. Vi mste frst sjlva ha ntt dithn att vi frstr vad vi hanterar, innan vi vgar aktivera rymdskeppets centraldator. Och sedan terstr frgan om vi br ta de sex jordmnniskorna ur stasis. Det, sa Joinri, verlter jag t visare mn att bestmma. Ervin suckade tungt och tittade lnge p honom. Fel, min son. Hela folket br ha ntt en sdan niv av kunnighet och visdom att det r folkets helhet som fattar beslutet. Fr fljden av att ta jordborna ur stasis kommer att berra hela folket. Joinri bugade sig. Det verlter jag t din visdom att styra oss till. Ervin lmnade honom och skte rtt p sina tre barn. De hade hamnat hos en prsterlig familj, som brukade umgs med Ervins familj. Prstfrun var ldre n Ernjeli varit och hade fem barn sjlv. Hennes namn var Sesin. Nr Ervin kom fram till henne neg hon djupt, i respekt infr templets herre, s van hon n var att umgs med hans familj. Sesin, sa Ervin. Jag ber dig att ta hand om mina barn som om de varit dina egna, om ngot skulle hnda mig eller om mina plikter kallar bort mig frn barnen fr kanske mycket lng tid. Hon lovade, men var frbryllad. Mest frbryllad var hon ver att Ernjeli inte syntes till. Ervin tvekade, sedan tog han henne avsides s att varken barnen eller ngon annan kunde se dem. Han berttade fr henne att hans lskliga Ernjeli, hans livs ljus, hade ftt ge sitt liv i kampen mot de onda makterna. Nr han berttat kunde han inte lngre lgga band p sin smrta utan brast i grt. Hon grt ocks, i smrta och frtvivlan, fr hon hade hllit varmt av Ernjeli. Men sedan nr hon sg att templets hge herre grt som ett vergivet barn rrde hon vid hans arm och brjade tala Bl Tornet - 149 trstande och han grep tag i henne och grt ut sin svidande sorg. Dr stod de och grt nr Argy slutligen fann dem. Fader, sa Argy i tafatt ton. Kre fader, jag lider med dig. Men vi mste skynda. Se, solen stiger snart ver synranden och vi kan inte drja lngre. Kyrkans hgsta vntar i Modertemplet och tror att du skall komma dit och leda dem, men vissa har brjat misstro dig och vill organisera en

interim hgsta myndighet. De har ftt lmska aningar att du inte r p deras sida. Ervin fick grepp om sig sjlv. Han hll fast Sesin och frmanade henne att nnu inte lta barnen veta att deras mor var borta. Lt dem tro att hon rest bort. Jag litar p dig. Vrda dem vl. Jag r nu kallad t annat hll. Han fljde med Argy mot ordenstemplet, dr folkmngden nu hade minskat betydligt, medan Argy talade om att minrer redan placerade ut sina sprngladdningar. Vi skall lta det bli en eldorkan bakom oss, sa han, s att ingen vgar flja oss. Men jag skulle nskat att vi haft humanare medel. I bckerna stod att rymdskepp hade mnga stridsmedel, ven humana. Smnbomber nmndes. Vi skulle haft ngot sdant. Det slr mig just, sa Ervin, att det kanske inte alls r ndvndigt att vi ger oss ivg. Se s mnga vi ftt p vr sida, bara fr detta att jag r nst hgst just nu allra hgst och att vr orden betraktas som helig och okrnkbar. Vi kunde ju istllet ta makten och lta det kyrkliga vldet fortstta, medan vi vr sida fortstter vr verksamhet. Jag tror att jag nu kunde bli rkebiskop och sedan. Fader, avbrt Argy, det dr lter riktigt, men det skulle inte g. Vi r dock en liten grupp plitliga. Mot dig har du mngder av andra biskopar. De r inga dumhuvuden. De skulle brja undra och de r mktigare n du nr de enas om att du har underligheter fr dig. De skulle brja underska och bli allt misstrognare. Fruktan fr besatthet ligger p djupet. Glm inte biskop Javal Dorida Kasata och hans flje om trettiosju man. De var alla hga, ansedda som heliga. Men de fll fr demonernas frstligheter och det vid sjlva hgheliga Bl Tornet. De blev radiakfrgiftade till dds, allts. Du r inte hjd ver alla misstankar, kre fader Ervin-Javal. Men se s mnga som fljer oss nu. Nu, ja. De vet inte. De r lttledda, som alla okunniga. Just drfr mste vi fra bort dem och ge dem kunskap, sedan blir de inte s lttledda. Sedan blir frskocken vips till individer, tnkande, fria. Fader, om vi stannade hr s skulle alla dessa, som s ltt ser dig som ljusets symbol, Bl Tornet - 150 lika ltt se dig som mrkrets, nr mktiga biskopar och tusentals prster hela kyrkan vnde sig mot dig. Lt oss g nu! De gick vidare och sg hur vagnar, fullastade, rullade bort mot skogarna och landsvgen mot sder. Alldeles fr mycket, muttrade Argy. Nr vi till slut verger vagnarna kan vi inte klvja allt p hstarna, hur mnga hstar vi n lagt beslag p. Men vi kan lgga mycket i demarken och hmta senare. Vi kommer att f improvisera. Solens ljus strmmade frn ster. Lngt borta hrdes lursttar och det

dundrande ljudet av gonggonger nr Modertemplet hlsade dagen. Ervin sadlade sin hst, men hngde inga frrd p den. Han steg i sadeln och sg sig omkring. Fortfarande kom enstaka mnniskor i riktning mot ordenstemplet. Rid nu, fader! Vi tcker tertget. S snart de sista av vrt flje har lmnat omrdet brjar vi gra vgen oframkomlig. Vi kan inte helt bortse frn att hga herrar beslutar sig fr att du mste hmtas till Modertemplet, om s med vld. Kyrkan kan brja knna hotet som alltfr stort och d r du lovligt villebrd. Ta vl hand om mina barn, sa Ervin. De r med dig, svarade Argy. Men jag lovar att skydda dem med mitt eget liv om du inte r till hands. Utan ett ord mera vnde Ervin hsten och satte den i rask trav. Snart befann han sig inne i skogen och passerade gende, ridande och mngder av vagnar. Nr han en stund senare ndde de tv vagnar som tillhrde honom sjlv red han en stund bredvid dem och talade med sina barn. Han berttade att han mste ge sig ivg p ett mycket viktigt uppdrag och kanske skulle bli borta lnge, men de skulle inte vara oroliga. Argy skulle skydda dem och de hade ven Sesin att ty sig till. Han ville grta, men fick inte. Med ett leende och en gest tog han farvl av dem och fick sedan hsten i rask trav igen. Han skulle, det visste han sjlv, aldrig mer f se sina lskade barn. Men det han mste gra var viktigare, ondligt mycket viktigare, n att vara hos barnen. Han passerade fler och fler av uttgets folk och hade ridit lnge nr han hrde hur ngot dundrade till, svagt och fjrran bakom honom. Argys elitfolk hade brjat flla trd, genom att helt enkelt sprnga dem. Om fler av folket beslt sig att flja tempelherren s var de nu frhindrade. Bl Tornet - 151 Ngonstans mste man dra slutstrecket under sifferkolumnen och det drogs nu av frsande stubiner. Han hll nstan p att trava frbi den obetydliga avfarten, men stegrade hsten och vnde den. Ngon ropade efter honom, men han vnde sig inte om och snart var han lngt borta frn allfarvgen. Han var p vg mot Bl Tornet. Under den lnga ritten var han mnga gnger frestad att stta hgre fart, men lt bli. Han ville inte pressa sitt goda riddjur i ondan och trodde inte att ngon skulle hinna upp honom. Man hade sett att han vek av mot bergen. Vilka som sett det visste han inte, men om det varit ngon ur ordenskapet s skulle han ha blivit ikappriden efter bara en kort stund. De skulle ha frgat vad han mnade gra och han skulle ha svarat att det var en hghemlig plan mellan honom, Argy och ett ftal andra. De skulle d ha lmnat honom i fred och Argy

var lngt borta, fr lngt borta fr att bli informerad. Men eftersom ingen ridit ifatt honom mste de, som sett hans avfart frn den rtta vgen, ha varit lgre prster eller helt oinformerade. De hade bara undrat varfr deras ledare red undan. De skulle skert nmna det fr andra och frr eller senare skulle det n Argy och dennes nrmaste mn. Och Argy skulle genast frst. Javisst skulle han frst, men d var det frsent. Solen stod hgt p himlen nr han ndde det sista passet i bergen, fre den plat dr Bl Tornet vilade. Dess vldighet reste sig blglnsande i solljuset, men Ervin tittade inte p det. Istllet tittade han p ett alldeles ovntat hinder, som satt p en sten just dr klyvningen i berget mynnade ut till sltten. Det var en man, kldd i den enkla drkt, som visade att han tillhrde Bl Tornets Vktarbrder. Han hade vnt sig delvis, nr han hrde hovslagen. Nr Ervin steg av hsten reste han sig och bugade, dock inte srskilt djupt. Brdraskapet uppfattade sig som fristende, inte underordnat Modertemplet. Ervin hlsade honom vnligt och sade sig ha ett hgheligt uppdrag fr kyrkans hgsta kretsar. Sllsamma ting hade hnt, som fordrade att han beskte gudarnas boning. Den andre tittade stint p honom och svarade i strv ton: Hr har ocks hnt sllsamma ting. Vi har hrt dundrande knallar i natten och funnit dda mn, med blodiga sr. Tempelfolk, allesammans. Och slutligen red en mngd prster ur den dr nya Hgaltarorden i rasande fart mot sder. Vad r det fr gudlst vld de frt hit? Bl Tornet - 152 Demoner har tagit makten, svarade Ervin. Jag mste be gudarna om rd. H! kom det frn den andre. De tiger, de. Vad vi brder vet s har de lmnat t mnniskorna att styra och de gav oss en fri vilja. De stiger inte ut frrn vrlden str infr sin dom! Vill du se till min hst? avbrt Ervin. Nr han sg den andres avvisande min tog han upp ett krus vin ur sin kldnads stora fickor han hade tagit med sig litet att ta och dricka, frutom litet rter av olika slag nr han lmnade sitt hus fr alltid. Vin r fr drinkare, sa den andre fraktfullt. Sedan nr fr andra n rkebiskopen ensamma beska Bl Tornet? Sedan i natt, svarade Ervin. rkebiskop Emsako r dd. Den andre blinkade inte ens. Vad som hnde utanfr bergen och Bl Tornets sltt var struntsaker fr ordensbrderna. Ni frndrar, ni, sa han. Men Bl Tornet frndras inte i evighet. Det sover, liksom gudarna sjlva. Vi brder, vi vet lngt mer n ni. Vi ser stillhetens mening och icke-handlingens kraft. Ervin svarade inte. Han brjade g och vntade sig att den andre skulle

frska hindra honom. Men den andre brydde sig inte om honom, utan fste bara hsten med ett rep vid ett klipputsprng och sjnk sedan ter ner p sin sten, vntande som han gjort i hela sitt liv och som brder gjort i sekler fre honom. Vntande p ingenting alls, fr hr hnde ingenting och ingenting skulle heller hnda frrn tidens nde hade ntts. S sade Vktarbrdernas egna skrifter. Det var en god bit att g ver sltten, ungefr tvtusen meter. Han kunde ha ridit nda fram, men ville inte lmna hsten nda framme vid skeppet. Och n sedan, om det var tvtusen meter? Han hade gott om tid. Han hade hela sin terstende tid till frfogande, om man rtt tnkte efter. ven om Argy nu snt ut frfljare och dessa pressade sina hstar till det yttersta s skulle de komma frsent. Nr han slutligen var framme vid skeppet gick han till den fena, som var vnd t norr. Han steg upp p den stora, runda skiva, som fenan vilade p, och gick till den sida av fenan, som lg t vster. Hade ngon mnsklig fot p tvtusen r trampat p denna metallplatta? Det hade i s fall varit en vanhelgelse. Han kisade bort mot bergspasset, men kunde inte se srskilt mycket p s lngt hll. Om vakten drborta hade syn som en rovfgel skulle han vl undra vad tempelherren tillt sig just nu. Bl Tornet - 153 Ervin tittade p den tunna linje, som markerade en rektangel av en normal drrs storlek, och tittade sedan p den tallriksstora skiva, som var inflld i metallen dr bredvid. Han stack in fingertopparna i de tv slitsarna och brjade vrida motsols. Denna metall rostade inte. Den var helt korrosionsfri och behvde inte ngra smrjmedel. ven efter tvtusen r vred sig skivan utan nmnvrt motstnd, mellan sm klicklgen. Han vred skivan var efter varv och nr han roterat den fem varv ndde den ett slutlge. Han satte hgra handflatan mot den och tryckte till. Han fick tynga till ordentligt, men sedan sjnk den in och det kndes hur ngot knppte till. Frn rektangelformen bredvid kom genast ett hrbart klickande. Ervin slppte skivan, som strax kte ut igen. Om man ter ville utnyttja ndppnaren mste man n en gng rotera den fem varv motsols. Han tittade p rektangeln. Lngst ner syntes en fem centimeter bred springa. Hans hjrta kade takten s att han knde varje slag i bde halsen och ronen. Sakta bjde han sig ner, stack in sina krkta fingrar i springan och lyfte. Det krvdes ingen strre anstrngning fr att lyfta luckan. Den gled uppt i sina falsar och blev kvar i uppfllt lge. Innanfr fanns en knappt meterbred kammare, ngot mer n tv meter hg. Den hade bara tre vggar, fr dr den fjrde skulle ha funnits fanns en smal trappa, som steg in mot skeppets vldiga skrov.

Ervin sg sig omkring t alla hll, en sista gng. Sedan steg han in i det trnga utrymmet och sg genast den strmstllare han lst om. Han rrde vid den och stirrade sedan upp mot taket. Taket i kammaren och taket i hela trappan lyste blndfritt, ett milt, gulvitt sken. Nr han tittade nrmare efter sg han att ljuset kom frn sm plattor, lagda i fljd. Han hade lst om detta, lst gng p gng nda sedan han var tjugotre r. Nu fick han ntligen se ljuskllor av detta slag. Men han vnde sig ter mot drrppningen, grep om luckkanten och drog ner den. Luckan slts och lset knppte igen. Han gned handflatorna mot varandra och andades djupa andetag, men hjrtat bultade upphetsat. Luften hrinne var vanlig luft. En del ytterluft hade vl trngt in nr luckan ppnades, men redan frut hade hr funnits normal luft. Det skulle det inte finnas inne i skeppet sjlvt. Han gick uppfr trappan och ndde till slut en avsats, dr det fanns en drr. Bredvid denna fanns en box. Han fllde upp locket och tryckte in en stor knapp. Genast hrdes ett vsande ljud och mot fotsulorna knde han en ltt vibration. Fr en stund frundrade han sig ver att mekanismer, Bl Tornet - 154 motorer och kraftbatterier kunde vara felfria och hgfunktionella efter tjugo sekler, men han fick inte lng stund p sig att knna frundran, fr en grn lampa tndes, en fyrkant av ljus. Han satte fingrarna mot den, tryckte, och drren gled uppt och visade ett rum innanfr. Han steg in och tittade p tre rymddrkter. Det var de frsta rymddrkter han ftt tillflle att vidrra, s han vidrrde dem rtt lnge innan han samlade sig till fortsttningen. Stngaren till drren fanns dr han visste att den skulle finnas. Nr drren slts slocknade ljuset i ndtrappan. Han tittade p en panel, dr en text p en rdlysande ruta varnade fr att skeppets inre var gasfyllt med den gas, som frhindrade all korrosion. Han tryckte in knappar och inne i skeppet startade maskiner, som sakta bytte ut giftgasen mot normal jordisk atmosfr. Och en tanke slog Ervin: Ponera att slktet hr var olikt slktet p Jorden, s att han inte kunde andas jordisk atmosfr? Men d borde Profeten ha nmnt ngot om det. Profeten, Roslan Vadje, hade vistats hr fr tvtusen r sedan. Om han burit andningsmask eller liknande borde det ha nmnts. Eller? Ervins hand darrade litet nr den bringade innerdrren att ppnas. Ljus. Och en bjd korridor, som fljde skeppets skrovform. Han steg ut ur luftslussen och tittade sedan p ngon, som stod till vnster. Ngon eller ngot? Det var Vktaren. Modertemplets Vktare, men upprtt p sina stora ftter. Ervin tog ett steg bakt, instinktivt. Men sedan drog han in luft och gav ifrn sig ett andlst litet skratt. En robot, en av de allservice-robotar skeppet frfogade ver. nda sedan han var litet barn, ja, s lngt tillbaka han kunde minnas och

antagligen frsta gngen frn sin moders famn, hade han sett Vktaren vila p Altaret. Fr honom, tminstone fr hans omedvetna skikt, var varje robot av den modellen Vktaren. Men hr stod en annan robot, upprtt. r du aktiv? frgade han helt ondigt, fr han hade lst p noga och visste redan. Ja, jag r aktiv, svarade roboten med samma rst Vktaren anvnt i tempelsalens natt en gng fr lnge sedan. Den hade aktiverats i samma stund som han lt den korrosionshindrande gasen evakueras. Den ingick i ndppnarsystemet och stod till hans disposition. Behvde ngon anvnda ndppnaren frelg ndlge och d behvdes en robot kanske som hjlp. Flj mig till kommandocentralen, beordrade han. Bl Tornet - 155 Fr mig till kommandocentralen, rttade han, eftersom roboten naturligtvis stod stilla och var beredd att flja honom. Det gllde att hela tiden hlla i minne att robotar, hur perfekta de n m vara, bara r arbetsredskap, maskiner, verktyg. De lyder, men de lyder bokstavligt. Roboten frde honom till det rum i nrheten av skeppets fr, som utgjorde den centrala kontrollen. De kte hiss raka vgen upp och steg in i ett cirkelrunt rum, som upplystes av blndfria takplattor. Det fanns instrumenttckta paneler runt hela rummet, men panelerna lg slckta. Endast en enda liten ruta lyste med klart sken, som tecken p att skeppet inte var helt avstngt. Den hade kanske lyst i tvtusen r. Gudalampor, tnkte Ervin. Verkligen gudalampor. Han gick runt i rummet och studerade alltsammans. Redan fr mnga r sedan hade han studerat bilder av ett sdant kontrollrum och lrt in vad instrumenten hade fr ndaml och hur de manipulerades. Men han skulle inte behva sitta p en stol och trycka p knappar. Alltsammans skttes av en autopilot ven om han mste aktivera denna just genom att sitta p en stol och trycka p knappar. Han stannade vid sagda stol, satte sig och tittade p tangentbordet. Dess knappar var mrkta med stenografiska tecken och han hade studerat en bild av detta tangentbord otaliga gnger och lrt in symbolerna. Han kunde lsa tangentbordet, liksom han kunde lsa Roslan Vadjes dagbok. En autopilot, en styr-robot, kunde naturligtvis dirigeras med muntliga kommandon, men muntliga kommandon kan vlla missfrstnd. Skriftliga kommandon r tidsdande. Koder gr snabbt. Detta var en styrpult med koder. Lngsamt, medveten om att detta var ett ofrlikneligt gonblick, lyfte Ervin hgra handen och frde pekfingret till en tangent, den tangent som aktiverade hela kommandocentralen och vckte gudaboningen i dess helhet till liv. Han tryckte ner tangenten.

Och Bl Tornet vaknade upp ur sin tjugo sekler lnga smn.. 16 Ljus i alla frger strlade upp p panelerna. Stora skrmar tndes och visade symboler, som var meningsfulla om man knde till dem. Och samtliga HV-skrmar runt vggarna tndes. Holovision, som visade bilder av vrlden utanfr lika perfekt som om de varit kristallklara fnster. Om Bl Tornet - 156 man steg intill en sdan skrm kunde han se uppt, nert och t sidorna, precis som genom ett fnster. Dessutom kunde han dirigera skrmarna och ta in fjrran detaljer i frstoring. Autopilot? frgade han. Autopilot, svarade en djup och behaglig stmma ur luften. Var han n gick inom rummet skulle den rsten hras som om den talade alldeles intill honom. Alert A, sa han. Alert A, bekrftade rsten. Han funderade. Hr satt han, en utbling, kldd i sin kyrkliga drkt. Om skeppets chefspilot, dess styr-robot, haft tankefrmga skulle den ha reagerat med hpnad: Hall dr, vad r du fr en? Hur har du kommit in och vad hller du p med? Robot drborta, slng ut honom! Men ven en aldrig s fullndad superdator r bara en maskin och den accepterade honom som sin herre, eftersom han gav order. Den skulle lyda honom blint, ta hans ord bokstavligt. Kanske med vissa reservationer, fr den hade antagligen skerhetskretsar mot galenskaper. Han kunde ge autopiloten order p muntlig vg, den mjligheten fanns, eftersom en order kunde vara s brdskande att man inte ville anvnda kodordet. Men kodtangenterna anvndes i frsta hand, eftersom de inte kunde vlla missfrstnd. Det mnskliga sprket r redundant, det vill sga det har ondiga element, verfldiga ord. Robotar, som skall styras muntligt, mste ha tolkningskretsar med variabler av mnga slag, men nd kan en robot tvingas begra definitioner av flertydiga ord, s att den avsedda definitionen bestmmes. Ervin vnde sig mot styrpulten och hll hgra handen ovanfr tangenterna. En erfaren astrogator kunde spela p tangenterna som p ett musikinstrument, men Ervin var ovan. Med pekfingret slog han in sitt budskap till gudarna, de gudar som nu var vakna. I ord skulle det sagts: Ta upp oss! P skrmen ovanfr pulten tergavs de tecken han slagit och nr han sedan slog summatangenten stllde autopiloten en frga i kod inunder: Anhllan om klockslag K. Ervin svarade: K r nu. Och skeppet verkstllde hans order. Skyddsfltet, osynligt men ogenomtrngligt, slog ut kring skeppet. Sedan gick de mktiga drivaggregaten igng och det para-gravitionella

fltet tog skeppet i sitt grepp. Ervin knde inget ryck, inget sug, eftersom hela det vldiga skeppet var avskrmat frn gravitionella, centrifugala och Bl Tornet - 157 centripetala krafter. Varje atom av skeppet och allt inom det utgjorde en egen kosmisk helhet. Vktarbrodern vid ingngspasset stod upprtt och skrmade bort solljuset med sina hnder. Avstndet var stort, men han hade bergsbons skarpa syn och var oroad av att han inte p lnge hade sett den dr lilla figuren, som var Modertemplets biskop. Han kunde ha svurit p att mannen bestigit en av de stora skivor, som gudaboningen vilade p. Men var det mjligt? Att ens snudda med fingrarna vid gudarnas torn var en otnkbarhet. Starka tabun gjorde blotta tanken till ngot knslomssigt motbjudande. Och att g p en del av gudatornet, stta sina ftter p det han kunde inte tro att han sett rtt, men nd skulle han kunnat g ed p det. Han hade sttt upprtt nda sedan han sett det orimliga, men den lilla figuren syntes inte lngre och han knde en vxande oro. Han hade ltit Modertemplets herre passera, ven om det var emot gamla seder att ngon, vara vem det vill utom rkebiskopen, beskte Bl Tornet. Man gjorde bara inte s. Prst eller profan, hg eller lg, det gjorde ingen skillnad. Aldrig tidigare hade ngon ensam, frutom allts rkebiskopen och denne sllan, beskt gudatornet. Han hade inte frrn nu insett hur helt emot skick och bruk och gamla seder det var att tempelherren beskte platsen. Och i denna natt hade otroliga ting hnt. Vad hade orsakat dessa dnande, vitt ekande knallar? De hade hrts nda till ordensklostret en mil vsterut och nr han sjlv anlnde fr att avbyta nattens vakt hade andra medfljt och spritt sig bland bergen, fr att underska. De hade funnit dda prster, prster med Modertemplets drkt och med Hgaltarordens drkt och med frfrliga sr i brst eller huvud. Demoner mste ha hrjat bland bergen i denna natt och vid den tanken darrade han, fr den ledde direkt till en annan tanke: Vad var det han ltit passera? Var det s skert att den, som passerat, var vad han sg ut att vara? Det spratt i hans ben. Han ville rusa mot gudatornet, men visste inte om det var s klokt. Kanske borde han tillkalla andra? Men sedan fldade beslutsamhet genom honom och han vnde sig mot hsten, lossade repet som hll den och satte foten i vnstra stigbygeln. Men just d hrde han gudarnas rst. Nr det para-gravitionella fltet kolliderade med det naturliga gravitationsfltet, trngde in i det, brt mot det och bjde det uppstod en vibration som till strsta delen lg p infraljudets ohrbara niv, under 20 Hertz. Men vad som hrdes var ngot helt enormt och vktarbrodern Bl Tornet - 158 vacklade bakt frn hsten och stirrade med vitt uppsprrade gon mot Bl

Tornets talande mktighet. Det var som skor bortom bergen, som det nstan bedvande bruset av vldiga vattenfall och det malande, mullrande, allgenomtrngande dnet av en jordbvning. Sltten skalv, bergen darrade, nr det paragravitionella fltet oemotstndligt bjde planetens eget gravitationsflt och lyfte tusentals och ter tusentals ton, som legat stabilt p klippgrunden nda sedan historiens gryning. Runt om bland bergen vnde sig mnniskor mot det genomtrngande dnet och stirrade, utan att tro sina gons vittnesbrd. Bl Tornet lyfte. De runda skivorna svngde uppt och lade sig mot fenornas ytterkanter, fr att minska luftmotstndet. Sedan brjade det flyga mot skyn och dess hastighet kade ngot alldeles oerhrt. Lamsiagna av undret lg de p kn. Deras lppar rrde sig i ljudlsa bner medan deras gon fljde gudarnas torn, nr det med rytande tordn steg till himlens hjd. Men Ervin hade haft fel nr han trott att han hade gott om tid. Nr han red in p vgen mot bergen blev han observerad av en ryttare, som hade till uppgift att rapportera bakt hur det gick fr tten. Ryttaren nmnde vad han hade sett, nr han litet senare avgav sin rapport och det drjde inte lnge frrn Argy fick vetskap. Argy frstod. Ensam, eftersom alla ordensbrderna behvdes fr att leda folkvandringen, begav han sig ivg mot bergen och han pressade sin hst hrt. Han hade hunnit nda upp till bergspasset nr det vldiga dnet fick bergen att darra och i nsta gonblick skenade Ervins hst honom till mtes i vild skrck. Argy hade all mda i vrlden att hlla sin egen hst. Han vrkte sin mantel ver dess huvud och lyckades p s vis hindra den frn att bara ta betslet mellan tnderna och skena. Och sedan stirrade han ut ver sltten och sg det rytande rymdskeppet lyfta. Hans blickar fljde det nr det accelererade till allt hgre hastighet. Det krympte snabbt samman till en glimmande punkt och sedan var det borta i den skimrande bl rymden. Han fick inte fram ett ord. Inga ord i vrlden kunde terkalla skeppet utom ord frn Ervin och han befann sig redan utanfr atmosfren. Sammanbitet tyst vnde Argy hsten och nr den var lugn igen tog han bort manteln. Sedan styrde han kosan tillbaka. Ngot senare fngade han in Ervins hst och tog den med sig. Hstar kunde man inte f nog av och Ervin sjlv skulle vl knappast ha anvndning fr sin hst lngre, nu nr han frfogade ver ett stjrnskepp. Bl Tornet - 159 Argy tnkte, bistert, att detta borde vl fullstndigt frlama kyrkans folk. I tvtusen r, under slktets hela historia, hade Bl Tornet legat p stensltten bland bergen. Ingenting i Vrlden var s plitligt som att gudatornet lg druppe bland bergen. Men nu hade gudarna lmnat

Vrlden. Ja, kyrkan borde bli helt frlamad efter detta. Senare, men frhoppningsvis lngt senare, skulle vl kyrkan frknippa folkvandringen med gudaflygningen och det kunde bli antingen positivt eller negativt: De kunde tro att gudarna vergivit Vrlden drfr att demonbesatta mnniskor flytt Den Heliga Staden eller tro att gudarna ingivit en utvald folkmngd att vandra bort. Kanske, tnkte Argy kallt strategiskt, borde man frska sprida rykten om det sistnmnda. D kunde de flyktade bli uppfattade som ett utvalt folk, gudarnas eget folk. Han mste nog fundera litet p den saken och lgga upp en plan, som skulle ge dem mjlighet att skaffa ett status som skyddade av gudarna. Inget ont som inte har ngot gott slpande i tminstone allra yttersta stjrtspetsen. Och nnu en tanke singlade upp ur djupen i honom: Kanske kunde man inom en relativt sett nra framtid konstruera en radio, med vilken man kunde etablera kontakt med Ervin i rymdskeppet. Vad Argy kunde frst mnade Ervin inte lmna planetsystemet, utan bara hlla skeppet otkomligt fr mnskligheten, tills denna var mogen att besluta vad man skulle gra: Ta de sex jordborna ur stasis och TT-frbinda Vrlden med Jorden, eller bara behlla skeppet och bygga egna eller ngot annat. Rymdskeppet borde bli stationerat inom radiorckhll och kunde man bara kommunicera med Ervin. . . Ja, Argy visste att han frut kunnat resonera ver Ervin till sina egna linjer, det borde g fler gnger. Skeppet var bara tillflligt otkomligt. Och med litet bttre humr fortsatte Argy sterut frn bergen fr att frena sig med sitt folk. Men Ervin hade ingen som helst tanke p att ta kontakt med sitt folk igen. Han hade gtt i exil utan tervndo. Folket var inte moget att f tillgng till detta stjrnskepp, som representerade det yppersta av jordisk vetenskap den gng det snts ut. Nu var det sannolikt en antikvitet fr jordborna och Gud allena kunde veta vad Jorden numera hade fr vetenskap. Kanske hade Jordens folk valt en helt annan kulturutveckling n den teknologiska sedan skeppet snts ut. Kanske fanns inte jordfolket kvar. Intet r fr evigt och ven hgstende kulturer kan utplnas av faror som det inte knner till och drfr inte kan bemta. De sex i stasis. . . var de sex? Vad hade hnt med Roslan Vadje? Bl Tornet - 160 Ervin mnade ta reda p den saken, men frst gav han order till autopiloten att lgga skeppet i omlopp ver polerna, s att Ervin skulle f se hela Vrlden vrida sig nedanfr. Och han blev som trollbunden vid synplattorna och glmde att bde ta och sova tills gonen formligen fll ihop p honom. Under sista natten p Vrldens yta hade han inte sovit, nu ville kroppen inte lyda hans vilja lngre, hur fascinerad han n var av att se hav och kontinenter frn rymden.

Han frgade sin robot (som han frankt dpte till Charlie efter Vadjes namn p tempelroboten) var han kunde sova, blev visad de sm hytter som tillhrde besttningen och vertog Vadjes. Nr han vaknade stod Charlie kvar dr han (den? det?) sttt fre insomnandet. Ervin begrde att f mat och roboten anskaffade mat. Frst ville den ha hans nskeml och fick d rabbla upp en matsedel. Ervin frstod inte mnga av termerna, men valde en grtfrukost och den smakade honom bra. Han tervnde till kommandocentralen och slog sig ter ner vid HVskrmarna. Det kndes mrkligt att sitta p en stol och knna att nert var mot golvet, samtidigt som Vrlden vred sig framfr honom med sitt nert. Men han vande sig fort. Utan att han visste det hade Argy och andra ur ordenskapet observerat den rrliga stjrnan och insett vad den var. De knde sig trygga med tanken att rymdskeppet stannat kvar i omlopp, utan att veta att Ervin absolut inte mnade lta skeppet bli kvar dr. Nr Ervin sett nog av Vrlden, tminstone stillat sin vrsta hunger efter att se den frn ovan, frgade han autopiloten vad som hade hnt Roslan Vadje tvtusen r tidigare. Hans frga mttes frst med en tidskorrektion: Rknat i planeten A3:s banomlopp var det 2.132 r sedan Roslan Vadje varit utanfr skeppet. Rtt skall vara rtt, tyckte centraldatorn och Ervin upprepade tlmodigt sin frga med rtt tidsangivelse. Autopiloten visade sig dock vara en petig byrkrat, som inte bara ville ha frgorna korrekt stllda, utan ven framfrda p rtt tjnstevg och styr-roboten var inte rtt instans. Den skulle astrogera och kunde ge svar p allt som rrde skeppets styrning och liknande, men loggboksfrgor var inte dess omrde. Skulle den besvara sdant mste centraldatorn gra ondiga omkopplingar. Nr Ervin hamnat framfr rtt paneler och bildskrmar fick han dock svar p sina frgor utan fler frargliga tillrttavisningar. Vadje hade blivit sjuk och tervnt till skeppet. Han hade begett sig till sjukhytten och anvnt diagnosutrustningen, varp han intagit mediciner. Bl Tornet - 161 Sedan hade han gett centraldatorn en upprepad order att invnta vidare order frn ngon annan, varp han gtt i stasis. Meddelandet blixtrade fram p en bildskrm och Ervin satt dr och lste och utbrast: Men sjuk? Alla hade ju panvaccin, det dr mystiska som r giftigt fr alla icke-jordiska mikroorganismer. Vad fr sjukdom kunde han f? Datorn tog emot frgor bde muntligt och skriftligt och svarade muntligt och skriftligt. Nu svarade den bda delarna: Text p skrmen och en behaglig rst ur luften: De sjukdomar han kunde f var sdana som panvaccinet inte

skyddade mot. Ett sjlvklart svar. Ervin frgade: Men vad fr en sjukdom var det d han fick? Sjukdomen orsakades av ett virus, som inte r namngivet i vra databanker. Sjukdomen har drfr inget namn. Hur yttrade sig sjukdomen d? P skrmen blixtrade symboler, som talade om att register i diagnosutrustningen fick lmna rapport och svaret kom, muntligt och skriftligt. Sjukdomen hade yttrat sig i muskelsmrtor, ltta synrubbningar, ringande ljud i ronen, heshet med hosta, stark slemavsndring frn andningsorganens slemhinnor, frhjd temperatur. . . Eftersom sjukdomar var sllsynta p A3 knde Ervin inte igen symtomen fr vanlig influensa, utan tyckte diagnosen lt frskrcklig. Arme man, han mste ha varit dende, tnkte han medlidsamt. Kunde han botas? Eftersom sjukdomen inte r knd i vra databanker r det inte heller knt om den kunde botas. Vad gjorde Vadje fr att frska bota sig sjlv? Han fick presenterat fr sig en del preparat, som han inte knde till och bad att f veta hur de verkade. De verkade febernedsttande, smrtstillande och smngivande, fick han veta. Blev han bttre? Inga data tillgngliga. Han hade allts inte sagt att han blev bttre och maskinen visste inte. Varfr gick han i stasis? Ingen motivering lmnades. Bl Tornet - 162 Men herregud, d r han lika sjuk i dag som fr 2.132 r sedan. Det r ju inte en sekund sen han gick i stasis. Dr str tiden stilla. P skrmen framtrdde ett bekrftelsetecken, som var detsamma som javisst, naturligtvis. Han mtte ha varit s omtcknad att han inte visste vad han gjorde. Inget svar. Maskinen tog inte yttrandet som en frga, utan som en rad redunant mummel. Lyder ni datorer order frn en omtcknad mnniska? Svaret var stelt: Vi affektuerar order som inte str i strid mot skerhetssprrarna. Ervin suckade och funderade. Datorn hade bara att lyda order, s lnge orderna inte brt mot skerhetsfreskrifter. Att Vadje varit yr av feber och kanske halvt medvetsls av smrtstillande droger och smnmedel hade inte bekommit datorn, s lnge orderna inte varit olagliga. Och lagbrott var fr datorn bara sdant, som skadade skerheten. Egentligen en sympatisk lag, tnkte Ervin. Gr vad du vill och kan, s lnge du inte skadar ngon

eller ngot. Han frgade vad Vadje gett fr order innan han gick i stasis och robotmaskinen svarade vad den frut svarat: Vadje hade gett en upprepad order att skeppets ande skulle invnta vidare order frn ngon annan. Vad betyder det hr med upprepad order? En upprepad order r en order som ges tv gnger. Och vad r det med det d? Vad gr en sn order mrkvrdigare n en vanlig order? Datorn skalade bort redundansen i hans frga och svarade: En upprepad order neutraliserar en icke upprepad order och gller som graden Rd Alert. Ervin begrundade svaret. Varfr hade Roslan Vadje varit s noga med att hans order mste glla som Rd Alert, allts jmfrbar med order i en ndsituation? Han ville veta hur Vadje sagt, den exakta ordalydelsen, och loggboksroboten kopplade beredvilligt in ett ljudband, som inspelats fr tvtusenetthundratrettiotv r sedan. Ur luften hrdes en suddig och tjock rst: . . . ngon annan. . . vnta p order frn. . . vnta p order frn ngon annan. . . helvete, jag vill spy. Bl Tornet - 163 Rsten tystnade och maskinen undrade om han ville ha mer av inspelningen. Ervin satt tyst s lnge att maskinen upprepade frgan och Ervin svarade att det rckte. Han var helt omtumlad. Roslan Vadje hade varit halvt bedvad och mtt frfrligt illa. Han hade stammat fram sin sista order och gtt i stasis. Den geniala och samtidigt helt sjllsa maskinen hade tolkat stammandet som en upprepad order, eftersom samtliga ord upprepats. De hade sagts tv gnger och var allts en order av graden Rd Alert. Det var otroligt. Hade verkligen inte Jordens folk, gudars likar, frutsett en sdan mjlighet? Nej, fr det var meningen att de sex skulle vara i stasis under frden, att en skulle g ut frst och gra grundarbetet och sedan. . . allt var ett perfekt och skert mycket komplicerat program, men just denna tokighet var inte berknad. Om ngon blev sjuk s skulle han ge order om lmpliga tgrder. Om ingen order gavs. . .? Om Vacije inte gett ngon order, utan bara gtt i stasis, vad skulle centraldatorn ha gjort? Omgende tagit mnniska nr tv ur stasis. Om Vadje dtt, vad skulle centraldatorn gjort? Svaret blev exakt detsamma och det blev det ven p andra frgor Ervin stllde. Vadje hade gjort ngot helt oberknat: Gett skeppet order att vnta p order frn ngon annan och sedan gtt i stasis. Och skeppet hade lytt order och vntat i mer n tjugo sekler. En perfekt maskin begr perfekta galenskaper.

 Vem menade Vadje med ngon annan? Det kunde maskinen inte svara p. Den hade inte ftt besked och visste allts inte. P vidare frgor svarade den att ngon annan betydde en annan mnniska. Men, invnde Ervin, de andra mnniskorna fanns ju i stasis och ur stasis kan man inte sjlv ta sig, eftersom tiden upphrt inne i stasisfltet. Man mste plockas ut av utomstende. Det svarade maskinen bara med bekrftelsetecknet p. De fem vriga i stasis kunde inte vara ngon annan, fr de var i stasis. S rtt s. Det svaret lg bakom tecknet p bildskrman. Men d fanns hr ju inte ngra andra mnniskor, sa Ervin lngsamt, som om han talade till en person med svrigheter att fatta. Korrektion, svarade maskinen. I baslgret fanns etthundra mnniskor. Ervin satt mlls och stirrade p skrmen. Ja. Sant. I baslgret fanns etthundra mnniskor, etthundra barn. Fr datorn var det betydelselst att de etthundra var barn med mycket sm kunskaper och usla resurser, de Bl Tornet - 164 barnen var knda i programmet som vrldsbyggarna, som skulle skapa en civilisation. De var mnniskor och frn dessa kunde allts ngon annan komma och ge de vidare order som Vadje talat om. Hur skulle de kunna ge dig order? frgade Ervin trtt. Men datorn tolkade frgan p sitt stt och svarade: Ett: via tele frn baslgret. Tv: transmitterat via hitsnd robot. Tre: vid personligt besk i skeppet. Den frgade honom sedan om han nskade mer ovanliga alternativ. Han undanbad sig. Det var ju bara barn, sa han. De var inte mer n tv r gamla. Korrektion, svarade maskinen. Rknat i Jordtid, med hnsyn till deras biologiska utveckling, var de ett r, elva mnader och tre dagar gamla d Vadje gav ordern. Rknat i hr gllande tid. Det rcker, sluta nu! De var nstan tv r gamla d. Hur skulle de kunna ge dig order? Upprepar: Ett: via tele frn. Sluta! Du frstr inte min frga! Ofullstndiga data, var god precisera. Den var helt beredvillig att erknna att den inte hade frsttt. Den var byggd sdan. En mnniska skulle ha svarat: Frstr inte? Jag svarade p det du frgade om. Frgar du dumt s rr vl inte jag fr det? Han bara satt dr och tittade p knappar och skrmar. Maskinen vntade tlmodigt, liksom den vntat i tjugo sekler. Vadje gav dig order att vnta p vidare order och sedan gick han i stasis. Men skeppet var ju avstngt. Varfr stngdes kraften av och nr stngdes den av? P skrmen gavs svaret rationell form: De tv frsta pstende fick

bekrftelsetecken, han hade s rtt s. Och varfr avstngning? Av rent ekonomiska skl. Nr? tjugofyra timmar efter att Vadje gtt i stasis, d kopplades den ena maskinen efter den andra ner till vilolge och slutligen behlls bara ronen kvar: Skeppet lyssnade mot baslgret. Lngt senare bad roboten drborta om ett nytt batteri, men ngra order om ett nytt batteri hade inte lmnats av Vadje, s begran avslogs. Under den fljande tiden (och Ervin insg att datorn menade tvtusen r) upprtthlls avlyssning, eftersom order att vnta p order hade getts. Vid Bl Tornet - 165 fem tillfllen hade datorn kopplat in fler kretsar och aktiverat ngon robot fr versyn, justering och utbyte av slitna element. Vid endast fem tillfllen under 2.132 r hade skeppet behvt tgrder mot frslitning. Det vittnade gott om kvalitn. Under mer n tvtusen r hade skeppets ande vntat p signaler frn en utrustning som aldrig blev tagen i bruk. Kanske hade det funnits en frnmlig sndare i baslgret, men barnen hade bara lekt med den och sedan hade den frkommit. Kanske slngts i floden. Vad leker hundra barn fr vilda lekar nr ingen vuxen (eller robot) finns p platsen? Att du inte snde dit nn annan robot fr att se efter varfr det inte kom vidare order? Ingen sdan order hade getts. Men att vnta i tvtusen r! Korrektion: tvtusenetthundratrettiotv r. Det r en vldigt lng tid att vnta, tycker du inte sjlv det? All tidsuppskattning r subjektiv och relativ. Relativt sekunden r 2.132 r lng tid. nskas utfrligare svar? P visst stt lt maskinen nstan mnsklig, p annat stt lt den totalt omnsklig. Han insg det meningslsa i att frska f tyckande rrande tiden att bli ngot vettigt fr maskinen. Den tyckte ingenting alls, men skulle skert kunna ge intressanta svar om relationer mellan atomtider och stjrntider. Han lmnade platsen och vnde sig till roboten, som fljt honom verallt sedan han intrdde i skeppet. Kanske hade den i sitt program en order att flja envar, som kom in med hjlp av ndppnaren, tills den fick kontraorder. Fr mig till det rum dr besttningen finns i stasis, sa han och roboten lydde genast. Han frdes nert med hiss och sedan via tv sm rum in i en kammare, dr sex smala skp upptog en av vggarna och de andra vggarna tcktes av paneler. Det var stasisrummet. De sex skpen var kistorna fr de levande dda eller dda levande. Skpens synliga sidor hade diverse instrument, men var i vrigt slta och mattglnsande. De hade drrar p

framsidorna, med handtag. Inga lskolvar, bara handtag. Skpen var inte konstruerade fr att hlla ngon inlst. Och om man velat hlla ngon inlst i stasisfltet s behvdes inga lsar, det rckte med fltet sjlv. Personen drinne var fastlst i ett evigt ofrnderligt nu och kunde inte lyfte handen till drren. Bl Tornet - 166 Ervin grep om handtaget till Roslan Vadjes skp. Aldrig ngonsin frut, tnkte han, har s oerhrt mycket kunnat avgras av ngot s litet: Att ppna en lucka och porten till universum. Han hll lnge om handtaget och insg sin ofrlikneliga nyckelroll. Sedan slppte han greppet, vnde och gick och visste att han aldrig mer skulle g in i det rummet. I skpens inre hade inte ens en millisekund frflutit sedan den tidpunkt i forntiden d skpens drrar senast stod ppna. Tvtusen r sedan, nuet, eller om tvtusen r allt var fr de sex personerna inne i skpen ett och samma eviga nu.. 17 Medan skeppet fortsatte i sin omloppsbana tittade Ervin efter, med hjlp av teleskrmar, hur det gick fr hans folk. Han fann att folket fortsatte sin vandring in i oknda vildmarker utan att frfljas. Med tiden, nr den chock Medrel och kyrkan hade ftt brjade ltta, skulle kyrkan skert snda ut kunskapare. Men sdana tilltag mnade Ervin frhindra. Frst hade han dock litet annat att gra. Han utnyttjade den automatiska loggboken fr att skaffa sig kunskaper och fann att han haft rtt i sina misstankar att mer n enbart mnniskor inplanterats den dr gngen fr mer n tjugoett sekler sedan. Vadjes dagbok hade bara nmnt den mnskliga sdden, men i robotloggen fanns uppgifter om andra livssddar. Inte bara hstar, kor, grisar, hns, utan ven vissa insekter. Nr mnniskor planterades planterade man ven andra specimen ur jordisk fauna och flora. Ervin vnde sig till sin egen Charlie och begrde att f en bok liknande Vadjes dagbok och en penna. Han fick det begrda. En bok med blanka, vita sidor och en penna, som gav helsvart text. Bdadera hade hmtats ur ett stasisfrrd: Pennan var lika frsk som nr den packats in p Jorden. Stasis var bttre n kylfrrd och energitgngen fr att hlla ett stasisflt sedan det laddats upp var obetydlig. Skeppet tog energi till detta och till diverse andra funktioner ur kosmisk strlning och behvde inte det uran som lg kvar i en kista bland bergen. Ervin skrev sitt namn i boken: Ervin Selita Ganila. Men det var det enda han skrev med vanliga bokstver. Resten av texten blev astronautisk stenografi. Det gick fortare p s stt. Han skrev sin sjlvbiografi, men gick inte in p fr mnga detaljer. Denna bok var hans testamente och hans frklaring till varfr han ptog Bl Tornet - 167 -

sig ansvaret fr s mycket, istllet fr att bara ppna de sex stasisskpen eller lmna ver skeppet till sitt folk. Om jag gr rtt eller fel, skrev han, vet inte ens jag sjlv. Kanske skulle Jorden kunna ge oss ett himmelrike, kanske motsatsen. Det skulle vi inte veta frrn TT-porten ppnats och sedan skulle vi inte lngre ha makten ver vrt eget de. Jag kan bara gra vad jag anser vara rtt och jag anser att varje folk br ha rtten att avgra sitt eget de, liksom att varje individ br ha rtten till frihet i tanke, ord och handling med grnsen fr sin rtt vid grnsen av andras rtt till samma. Han begrde upplysningar frn centraldatorn hur det stod till med livsformerna p andra kontinenter. Hade de primater, som Vadje nmnt, utvecklats? Centraldatorn snde ner robotsonder, som granskade de andra kontinenterna. Naturligtvis hade primaterna inte utvecklats s att det kunde pvisas. Tjugoett sekler var fr kort tid. Primaterna var mycket primitiva. De anvnde verktyg: Kppar och stenar. Men de anvnde inte elden. De hade lng vg kvar. Hur skulle de komma att behandlas av mnniskorna, nr dessa brjade utbreda sig ver Vrlden? Skulle de f ngon mjlighet att om tv tre millioner r utveckla en egen civilisation? Ervin tvivlade p det. Men det fick inte bli hans bekymmer. Han hade tagit p sig tillrckligt redan. Han begrde upplysningar om andra planeter i stjrnans nrhet och fick veta att skeppet lokaliserat sju, men endast tredje A3 var lmpad fr liv. Den hade tv mnar, av vilka den yttre var strst. Medan dygnen gick (och Ervin lrde sig indela sin tid i dygn genom att flja en skeppsklocka) skrev Ervin ner sitt livs historia stenografiskt. Han prvade ocks alla de sorters mat och dryck skeppet kunde stadkomma, bland annat flera sorters l, vin och sprit. P kuppen blev han kraftigt berusad flera gnger, men ansg sig ha rtt att unna sig den lyxen numera. De tv sm vinkrus han sjlv medfrt i sin kldnads rymliga fickor var ett uselt vin i frhllande till skeppets. Han lt Charlie slnga den mat han medfrt i skeppets soplucka, men behll det ena vinkruset och preparerade vinet med de rter han tagit med sig. Som prst hade han ftt lra sig rtmedicm och kunde skriva ut rtrecept fr mnga olika mediciner, som kunde ge allt frn lindring av magknip till en snabb dd. Nr boken var frdigskriven vnde han sig till centraldatorn och bad om en kartprojektion ver Medrel med omnejd. Datorn stadkom en HVprojektion i en rund bordsskiva i kommandocentralen. Ervin frgade hur lngt frn bebyggelse man borde g ner, om man ville undvika att skada levande varelser och byggnader med vibrationerna frn skeppets Bl Tornet - 168 paragravitionella flt. Datorn rekommenderade fem kilometer och absolut inte kortare n tv. ster om Modertemplet fanns den breda floden och p dennas andra

strand fanns enbart skogar, man hade inte odlat dr. Ervin satte pekfingret p en position av HV-bilden, dr skogen var litet glesare n p annat hll. Ta ner oss dr, sa han. Anhller om klockan K, kom det frn autopiloten. K? K r nrmaste frmiddag med klart vder. Och skeppet bjde av ur sin omloppsbana. Frmiddagssolen lyste ver Medrel frn en helt molnfri himmel nr folket i staden hrde ett mrkligt dn ur skyn. De tittade upp och sg ngot glimma hgt druppe, ngot, som var p vg ner. Det drjde inte lnge frrn de mest skarpgda sg vad det var fr ett sllsamt ting och sedan drjde det nnu kortare tid innan varenda levande sjl i inte bara Medrel utan ven landsbygden runt omkring brjade rra sig i riktning mot floden. Fr visserligen svepte en vg av fruktan ver folket, men det var ju dock gudarna som var p vg tillbaka. Efter den ofattbara vldsnatten och den lika ofattbara utvandringen av mer n tusen mnniskor hade det bedvande budskapet kommit att Bl Tornet lmnat Vrlden. Kyrkan var fortfarande som frlamad av detta. Man vntade p tecken. Vad ville gudarna? Men gudarna hade tigit. Nu steg de ter ned och det genomtrngande dnet av gudomsstmman fick Modertemplet att sklva. De hgre prsterna brjade raskt organisera en procession. Efter rkebiskopens dd och tempelbiskopens frsvinnande hade de hgre prsterna bildat en lslig interimsstyrelse, i vntan p att biskopar frn skilda hll skulle samlas till rdslag. Nu fick interimsgruppen ett verkligt elddop, nr den skulle ta p sig det vldiga ansvaret att mta och hlsa gudarna och mottaga gudarnas budskap. Men de hann aldrig bli frdiga med sin procession. Utifrn kom ropet att gudarna steg ut ur Bl Tornet och vid det beskedet tappade ven de hgsta prsterna fattningen, lmnade sina bestyr och lmnade templet fr att uppleva undret. Men det var inte gudarna, som steg ut. Det var Vktarens brder, svitt inte kyrkan haft fel i tvtusen r och Vktaren var en gud, inte en halvgud. En av de stora lastportarna hade ppnats och en antigravfiotte lmnade skeppet med tv robotar vid frmre skyddsrckct. De behvde inte st vid styrpulten, eftersom centraldatorn styrde flotten p Ervins anvisningar. Bl Tornet - 169 Med ett ljud som av svrmande bin, fast tio gnger starkare, svepte den glnsande plattformen fram ngra meter ovanfr flodens yta, passerade ver mnniskor som kastade sig ner i bvan och dyrkan, gled in ver tempeltrdgrdens mur och landade framfr tempelportens breda trappa. De tv halvgudarna steg ner p marken och brjade g, sida vid sida, uppfr trappan. Alla fll p kn, utom de som kastade sig rakt framstupa. Ngon brjade

be, men kom av sig, eftersom de bda vldiga gestalterna passerade rakt frbi och fortsatte in i templet. Tv av de hgsta prsterna insg att de mste finnas p plats, den plats dit gudavktarna var p vg och det var ju tydligt att de skulle in till sin sovande broder. Det var precis vad de skulle. De gick in i altarsalen, fram till altaret. Dr ppnade den ene brstplten p Vktaren och den andre bytte ut batteriet. Det tog inte ens en minut. Sedan reste sig Vktaren och infr prsternas gon stod tre upprtta gestalter, s lika varandra att det var omjligt att skilja dem frn varandra. I skeppets kommandocentral sg Ervin hela scenen p en HVskrm. Bilden transmitterades frn en av robotarna. Han hrde prsternas rster. En av dem frskte f makt ver sin rst, fr att sga ngra lmpliga hgheligheter, men det blev bara stammanden och Ervin avbrt. Han talade, men den rst prsterna hrde var inte Ervins. En av robotarna tog emot det Ervin yttrade och uttalade orden med sin egen djupa, dnande stmma och fr effektens skull lt Ervin roboten tala hgt. Tiden har kommit nr gudarnas vlde r frbi och mnniskorna sjlva skall styra Vrlden, fr att en gng i framtiden bli gudars like. Ni har varit som barn, vi har bevakat och skyddat er. Nu r barndomens tid frbi. Han hade repeterat sitt tal och var sjlv stolt ver det. Men han visste att inom en inte alltfr avlgsen framtid skulle mnniskorna veta att de tre halvgudarna bara var robotar och gudatornet ett rymdskepp. De skulle frst vem som talat genom roboten och de skulle knna sig frdmjukade, men det saknade betydelse d. Vad som nu var viktigt var att de skulle lyda gudarnas order. Vi har tagit er tempelherre Ervin till oss och vi har styrt det folk, som lmnat er gemenskap. Det r vr vilja att det folket skall lmnas i fred, fr att bygga upp grunden till er gudalder. Nr ni s smningom blir uppskta av det folket skall ni leva i fred med dem och lra er av dem. Det r vr vilja. Bl Tornet - 170 Ervin talade lnge och vl och avstyrde resolut ett frsk frn ngra prster att ordna ceremonier. Som avslutning lt han roboten verlmna den stenografiskt skrivna boken och gav order att den sk ulle fras sderut och lmnas till Argy. Vid detta laget visste han inom vilket omrde de utvandrade hade hamnat. Det var ett vildvuxet omrde, men skulle skert bli en bra plats, nr skogar rjts undan litet. Dr fanns floder och berg, skert rika naturtillgngar. Han lt roboten ge en utfrlig vganvisning, men ocks en order att endast en budbrare fick sndas och att man absolut inte fick frska hitta fram till det helgade folket: Detta skulle senare sjlvt ta kontakt, nr tiden var inne.

Han skulle grna ha satt ner skeppet ngonstans i de trakterna och ltit robotarna lmna boken direkt till Argy, men vgade inte. Argy var ordd. Han skulle mycket vl kunnat ge order till sina mn att frska fngsla robotarna och verta antigravfiotten vilket kap att f stjrndriftens hemlighet, fr flottens flygmotor var en mindre kopia av skeppets. Ett sdant frsk skulle misslyckas. Mnniskors krafter kunde inte mta sig med dessa robotars. Men mnniskor kunde komma till skada vid frsket och det ville Ervin inte riskera. Drfr valde han denna omvg. Och att hmta roboten var ndvndigt, fr denne hade mjligen alltfr avancerade kunskaper i sin datorhjrna. Mnskligheten skulle f hjlp av bokskatten att n fram till en hg teknologi, men inte rymdlder. Inte n. Frst mste folket bli kunnigt och mogna. Nr de tre robotarna lmnade templet fylldes luften av hymner, men snart verrstades psalmsngen av det brusande dnet frn flottens motor och denna ilade tillbaka ver floden och togs in genom lastporten, som sedan stngdes. Ta upp oss, sa Ervin lgt. Anhller om klockan K, sa autopiloten envetet. K r nu, sa Ervin och skeppet lyfte. Varenda en av de 30.000 invnarna i Medrel och alla inom synhll fr skeppet ute p omgivande landsbygd lg p kn och bevittnade nr gudarna fr andra gngen lmnade Vrlden. Ingen av dem skulle leva lnge nog fr att f bevittna gudarnas terkomst. Ombord p skeppet, i en svngbar ftlj i kommandocentralen, tittade Ervin p bildskrmarna och sg hur Vrlden sjnk undan. Frst var det som om han steg upp ur en skl, sedan blev sklen ett klot och klotet krympte samman. ver panelerna rrde sig ljusflammor, nr autopiloten tog ut kursen till den yttre av de bda mnarna. Bl Tornet - 171 Jag har gjort det enda rtta, tnkte Ervin. Jag mste tro att jag har gjort det enda rtta, fr annars r min grning en sjlvrttfrdighet utan like. Jag har handlat rtt, s som jag sjlv kan se saken. Och vilken annan kan avgra vad som r rtt fr mig? Vad andra anser r andras rtt. ven om millioner skulle anse ngot annat som mer rtt n min rtt s r det deras rtt, inte min. Och en sikt blir inte mer rtt fr att millioner tror p den. Rtt och fel beror alltid p syftet. Mitt syfte r att lta mnskligheten f kunskaper och mognad av sdan grad att den kan bestmma sitt de. Med det syftet har jag handlat rtt. Ja, jag har gjort det enda rtta. Och jag vet mest av alla, nnu. Sedan drog han djupt efter andan och lt kampen vara frbi, den kamp han haft i sitt eget inre. Jag har gjort mitt, tnkte han. Ja, jag r frdig med min uppgift och har inte mer att utrtta.

Och ntligen kunde han f srja sin Emjeli fritt, utan att lngre bindas av uppgifter fr de levande. Han lngtade frtvivlat efter henne. Hon skulle varit med honom hr. De skulle ha frdats som gudars likar runt Vrlden. Han skulle ltit henne se tillvaron sdan den r, inte genom religionens frgade fnster, inte i myternas sken och vantolkningens dis. De skulle ha upplevt s mycket tillsammans. Vrlden r stor. Det skulle drja lnge innan mnniskorna utbredde sig ver andra kontinenter. Han och Emjeli skulle i lugn och ro kunnat frdas runt Vrlden i Bl Tornet, med robotarna som tjnare. De skulle haft det underbart tillsammans. Visst skulle de vl ha saknat andra mnniskor och allra mest sina tre barn, men den saknaden var ngot ohjlpligt. Det skulle varit ortt att ta de tre barnen med sig, bort frn mnniskors gemenskap. Barnens rtta plats var hos slktet. Och om han ltit barnen flja med. . . Nr han och Emjeli dtt skulle de tre barnen ha kunskaper lngt ovanfr andra mnniskors. Skulle de nja sig med exil till slutet av sina liv? Knappast. De skulle skert gra vad han inte velat och det kunde man inte anklaga dem fr. Skeppet skulle ha tervnt till mnniskorna och vad de tre barnen sedan gjort kunde han inte veta. De hade blivit otroligt mktiga. Och makten frestar. Nej, endast Emjeli hade kunnat flja honom i exilen. Vem av dem skulle sedan ha dtt frst? Om han sjlv dtt fre henne och ltit henne bl i ensam i skeppet vilka order skulle han ha ftt ge robotarna dessfre? Kanske bst som skedde. Tanken var kall till en brjan, sedan kom vrme. Gudarnas visdom nej, fel: Guds visdom. Guds visdom ligger lngt ver vad mnniskor kan fatta, tnkte han. ven nr du slr mig med Bl Tornet - 172 sorg och snker smrtans natt ver mitt sinne, Herre, ven d handlar du i ondlig krlek. Prisad vare du, som lever i allt som r och styr allt till det bsta. Och han grt i sin sorg och smrta och ensamhet, men grten var delvis gldje och tacksamhet ver den ondlige Ngon, i vars hand han verlmnade sig helt. Utan denne Ngon vad hade han istllet gjort? Hade han gjort detsamma som nu, eller ngot annat? Det visste han inte och brydde sig inte om att da tankekraft p det. Allt r fullbordat, viskade han. Men ingen robotstmma svarade ur luften omkring honom, fr yttrandet var ingen frga utan bara redundant mummel och robotarna var programmerade att bortse frn sdant. Skeppet frdades genom rymdgapet till den yttre av de bda mnarna och brjade kretsa kring den. Ervin studerade mnytan och begrde mngder av upplysningar frn centraldatorn. Denna snde ut sina sonder och tog prover, analyserade noggrant och gav detaljerade rapporter till Ervin. Mnen var stabil, mycket stabil och mycket dd. Ingenting skulle

stra dess stabila ddstillstnd p rsmillioner. Till slut valde Ervin ut en sltt, omgiven av randberg. Han lt datorn faststlla den platsen som frvaringsplats fr skeppet. Sedan steg skeppet ter mot fri rymd och brjade en resa till samtliga planeter i stjrnans nrhet. Ervin ville se de vrldar som Vrlden hade som grannar i sin trakt av ondligheten. Resan tog sin rundliga tid, ven om paragravidynen kunde ge hga hastigheter. Men ingen av de andra vrldarna var Vrldens like, endast den tredje var lmpad fr mnskligt liv. Till en brjan hade Ervin tnkt placera skeppet p ngon av de andra planeterna, men han ansg att det skulle vara att placera mlet alltfr lngt borta. Den andra mnens baksida var tillrckligt lngt ut. Det skulle nd drja mycket lnge innan mnskligheten byggt upp en sdan teknologi att den kunde bygga kemdrivna rymdskepp och flyga s lngt och vid den tiden mste mnskligheten vara mogen. Det var otnkbart att det vid den tiden skulle finnas kvar ett klassamhlle, dr vissa ansg sig veta bttre n andra och drfr tog makt ver andra. Vid den tiden mste kunskaperna ha spritt sig till alla. Alla skulle ha tillgng till den gemensamma kunskapen. Alla skulle vara fria, sjlvstndiga individer, ingen skulle ta makt ver ngon annan. S mste det bli, nr kunskapen gavs fritt till folket. Bl Tornet - 173 Han kunde inte tro ngot annat, fr trodde han ngot annat var det lika bra att han lade skeppet p slutbana rakt in i stjrnan och drmed frhindrade en maktklass att ka sin makt till kosmisk niv. Ett slkte av fria individer och med en hg teknologisk civilisation. Men att organisera en frd till mnarna skulle krva att hela slktet stllde sig bakom. Varje individ mste ta stllning till frgan: Vill jag gra denna stora satsning, offra s mycket? Och endast om alla individer var ense kunde rymdfrden bli av. Ja, s mste det bli. Ingen liten maktklass skulle kunna styra en okunnig massa och bestmma att slktet skulle ta p sig denna krvande satsning. Drfr var ervrandet ett kosmiskt test: Nr folket i Vrlden var moget att verta skeppet s var folket ocks fritt. Naturligtvis. Men ibland kom tvivel ver honom. Kanske var det mjligt att politik skulle erstta religion. Kanske skulle hittills oknda makter erstta den tvtusenriga prstmakten. Politik hade aldrig funnits, ej heller kapitalism, ej heller vetenskaplig klassbildning. I boken om samhllslra hade han lst om olika system. Men det hade ju varit jordiska system. Drborta hade man ftt prva sig fram. Hr behvde man inte prva. Hr skulle aldrig olika politiska system tvla om makten, fr folket skulle f tillgng till all kunskap och drfr aldrig tillta olika politiska

sikter att utvecklas. Inte heller skulle kapitalism tilltas utvecklas, fr hr skulle Vrldens tillgngar, liksom kunskapen, bli allas egendom. Vetenskapligt baserade klasser kunde inte heller uppst, eftersom varje fri individ hade full insyn och drfr kunde frhindra att ngra gjorde sig till experter och sjlvrdigt bestmde ver andra. Det mste bli s. Men om det nu inte blev s? Om istllet klassamhllen uppstod och folket blev styrt som det alltid blivit styrt, av grupper som ansg sig veta bst och drfr tog makten? h Gud, suckade Ervin. Hur skall jag skert kunna veta? Och i sin vnda ropade han hgt: Vem kan sga hur det ser ut i Vrlden om hundra r? D svarade datorn, lugnt och lidelsefritt: Data ofullstndiga. D skrattade Ervin, lgt och lnge. Bl Tornet - 174 Data ofullstndiga? sa han. Ja, det har du sannerligen rtt i. Bry dig inte om det. Jag bryr mig inte sjlv om det. Jag har gjort vad jag anser vara rtt, till grnsen av mina resurser. Mer kan jag inte gra och inte ens Gud sjlv kan begra att jag skall kunna utrtta mer n mitt yttersta. Det r precis nog. Han gav order att skeppet skulle frdas int systemet, till stjrnans nrhet. Sedan gav han noggranna direktiv till centraldatorn. Nr han var dd skulle hans lik avfyras frn skeppet i sdan bana att det fll in i stjrnan. Datorn svarade att liket skulle vara frgasat lngt innan det ntt stjrnan, men Ervin sa att det saknade betydelse. Liket skulle frintas av stjrnan, det var syftet. Efter att liket kastats ivg skulle skeppet bege sig till den utsedda platsen p baksidan av den yttre mnen. Dr skulle skeppet kopplas ner till lgsta beredskapsniv och vnta till dess mnniskor anlnde. ven om skeppet anropades via radio skulle det inte svara och inte tlyda ngra order. Men nr mnniskor anlnde skulle skeppet tillta dem att komma ombord och mta dem lika beredvilligt som det mtt Ervin. Kan du avgra nr jag r dd? frgade han. Datorn svarade helt lidelsefritt att det kunde den. En allservicerobot skulle fra hans kropp till sjukhytten, dr diagnosmaskinen raskt skulle konstatera att kroppen var dd. Det var enkelt. Kroppen kunde sedan slungas ut i rymden via en liten luft-sluss. Om man inte tmde slussen p luft innan yttre luckan ppnades skulle kroppen slitas ivg av den utrusande luften. Och du motstter dig inte vad jag gett order om? frgade Ervin. Frgan ofullstndig, svarade datorn.

 Jaja, suckade Ervin. Du kan naturligtvis inte bli ledsen fr min dd. Om datorn haft gonbryn skulle den hissat dem. Men dess program var tolerant mot redundant mummel, s den bara teg. Ngonstans i bergen hll Argy just d ett mte med en liten grupp av sina nrmaste mn. Han var en aning deprimerad. Man har s verklighetsfrmmande ideal innan man ftt kunskap och erfarenhet. Jag tnker p hur jag fr en kort tid sedan ansg, och var beredd att ge mitt liv fr den sikten, att ingen har rtt till makt ver andra. Jag tlde ingen reservation mot den tesen och protesterade nr Ervin skrev en viss reservation. Men Ervin hade rtt med sin reservation, ven om han formulerade den fel, med religis betydelse. Han sg sig omkring i kretsen och nr ett par nickade fortsatte han: Bl Tornet - 175 Vi kan ju tnka oss hur det skulle bli om alla fick ta fr sig av vra kunskaper, utan nykter och erfaren styrning. Somliga skulle stlla till galenskaper med sitt vetande. Vi mste upprtta akademier, som ger kunskapen i rtt portioner faktiskt som bror Olvin menade. Fler nickade nu och han log och fortsatte: Och om vi fljde regeln att ingen har rtt till makt ver andra, utan har full individuell frihet, s skulle mnga bara ge sig ivg och anvnda kunskaperna till allt mjligt tokigt. Min regel gller naturligtvis, men som ett ideal som aldrig helt kan uppns. Vissa mste alltid upprtthlla en viss makt ver andra. Vi hr vet ju otvivelaktigt betydligt mer n folket drute. Nu nickade alla. Missfrst mig inte, sa han. Vi skall naturligtvis inte bli despoter, men vi mste styra utvecklingen. Vi vet mest, det ger automatiskt mer makt och med makt fljer ansvar. Men ansvaret r ett tungt privilegium. Vi r privilegierade, helt naturligt, men mste visa stort ansvar. Alla sg inte ut att gilla talet om ansvar s helt. En och annan rynkade pannan. Skall man ta ansvar, sa en, s mste man ha makt. Ansvarighet och beslutsrtt fr aldrig skiljas t. Men bste bror, naturligtvis inte! Du och jag, alla vi hrinne, har tagit p oss ett vldigt ansvar nr vi nu styr utvecklingen mot en ny tidslder men om vi skall ta ansvaret s mste vi ha makten, rtten att besluta. Vi handlar fr allas bsta, men alla frstr det inte och just drfr sger jag nu att mitt gamla fina och ngot verklighetsfrmmande axiom har reservationer. Frgan r, sa den andre, om alla ngonsin kan f full frihet, fr alla kan inte fatta kunskaperna i dess helhet. Jag kanske inte borde nmna en gammal motstndares namn, men Olvin ansg faktiskt s. Det blev tyst en stund, sedan sa Argy: Olvin hade rtt i mycket. Synd att vi aldrig fick mjlighet att tala ut,

fr jag tror att han hade passat vl in bland oss, med litet reservationer. Reservationerna, brder, mste vi alltid hlla i sikte. Han satte sig bttre tillrtta, korsade armarna och tog till orda med en tyngre stmma: Vi mste gra upp ett handlingsprogram och faststlla exakt hur vi skall utva vr myndighet. Jag behver vl inte sga att allt som sgs hr r hemligt? Folket fr inte oroas. Bl Tornet - 176 Och alla nickade instmmande. Sekreteraren satte pennan mot blocket och skrev med stenografiska tecken, som endast de utvalda kunde lsa. Dr brjade en ny vg. I skeppets kommandocentral gav Ervin order till den robot, som fljt honom nda sedan han kom ombord. Ordern var enkel: Att hmta en halvlitersbgare frn skeppets kemiska laboratorium. Nr han ftt bgaren hllde han upp det vin han frut preparerat med rter och var frsiktig s att bottensatsen inte fljde med. Det var bra rter, fr detta ndaml: De gav en helt smrtfri dd. Man hade i rhundraden anvnt den drogen fr att avrtta brottslingar, vars brott inte krvde en plgsam dd. Charlie, sa Ervin. Du har varit en god tjnare och jag vill tacka dig. Du har varit en alltfr god tjnare fr mig. De nsta mnniskor du mter kommer att vara lngt bttre n jag och de r verkligen vrda en s god tjnare. Srj mig inte, fr jag gr till lyckan nu. P det svarade roboten ingenting, eftersom allt var redundans. Ervin lyfte bgaren till nsan och drog in den sta doften. Den hade en liten bakgrundsdoft av bitterhet. M Gud frlta mig, sa Ervin lgt ner mot vinet. Ingen har rtt att ge dden till ngon, inte ens till sig sjlv. Men jag har gjort mitt och fortsatt liv vore meningslst. Och Gud, du vet vad jag lngtar till henne, som var mitt livs ljus och hela innehll. S jag frtrstar p din nd och befaller min sjl i dina hnder utan fruktan. Han satte bgaren till sina lppar och drack vinet i lngsamma, djupa klunkar. Det var ett gott, stt vin och bismaken av bitterhet frhrligade dess arom. Nr bgaren var tom rckte han den stumt till roboten, som tog emot den. Han log mot maskinerna, med frvntansfull gldje. Emjeli, min lskade, nu kommer jag till dig och sedan skall vi aldrig skiljas mera, det vet jag. Dr slutade en vg. Det skulle ta 10243 miljarder r <ett inte alldeles korrekt matematiskt uttryck; skall eg. vara [10243 r]>: deoxirybonukleinsyra<deoxiribonukleinsyra>

END