Umeå UniversitetCarola Lestander Institutionen BUSVVt 2009
Litteraturseminarium
Barns lärande
Nedan följer mina ställningstaganden angående små barns lärande.
Samspel är viktigt för utveckling och lärande.
Åtskilliga forskare anser att utvecklingen gynnas genom samspel med andra individer.Exempelvis inom det sociokulturella perspektivet är kommunikation och interaktion mellanmänniskor avgörande för mänskligt lärande. I och med den nya läroplanen ter sig banet som enmedskapare i lärprocessen där sampelet med andra och det sociala och kulturella kontexten är central. Verksamheten i förskolan förväntas att kunna bidra till barns utveckling och lärande.Genom samspel skapas också innebörd mellan människor. Innebörden påverkas vidare avmänniskors sociala beteende samt de sätt vi agerar mot varandra. Att observera exempelviskamrater och vuxna i samspel med andra är viktigt för lärandeprocesen för små barn. Barnetkan genom att efterlikna andra människors agerande (exempelvis pedagogen i förskolan) ochanvända detta i riktiga sammanhang visa att de förstått handlingens innebörd. I förskolan skapar barn innebörd genom gemensamma lekar som roll- och regellekar. Det gemensamma kan bli enresurs för det individuella barnets lärande. Det innebär att den totala kompetensen i gruppen är till förmån för hela gruppen vilket ger grund för genensamma aktiviteter. Samspelet kanutmynna i en lustfylld lärandeprocess. Barn tar också initiativ till att skapa situationer som ger upphov till inlärning. Det betyder att barnet tar självt tar ett bestämt ansvar för sitt eget lärande,vilket är en av de grundläggande aspekterna av lärandet samtidigr som lärandet har en socialaspekt.
Pedagonens åliggande
Det första fröet till en förskola såddes i Sverige när systrarna Moberg 1904 öppnade den första barnträdgården. Verksamheten skulle bygga på barnens egna erfarenheter samt ge dem nyaerfarenheter. Pedagogens (lärarens) åliggande skulle vara att ge barnet ingivelser att utvecklasintellektuellt såväl som fostrades kollektivt. Under olika tidsepoker har olika synsätt satt sin prägel på pedagogiken i förskolan. Återstoderna av dessa synsätt uppå utveckling och lärandeexisterar än idag och utgör en bas för svensk förskolepeagogisktradition. Pedagogerna iförskolan måste ha insikt om att barnet alltid lär. När pedagogen möter barn i verksamhetenagerar hon (människan) alltid med utgångspunkt i sina egna föreställningar, kunskaper ocherfarenheter om barn. En sorts teori som kan vara baserad på barndomsupplevelser, erfarenheter från utbildning och forskning etc. Denna teori har alltid betydelse för vad pedagogen ser hos barnet samt hur hon aggerar. Pedagogerna måste utveckla metoder som förenar och gynnar barnets fostran och utveckling. För att ge barnen i förskolan de bästa förutsättningar är detviktigt med både fysisk och psykisk närvo. För detta krävs goda kunskaper om barns utvecklingoch inlärning, pedagogerna måste alltså vara förtrogna metoder som gynnar barns utveckling, planering, gemonförande och utvärdering av verksamheten. Samlad forskning visar att detfrämsta av kvalitetkriteriet i förskolan är samspelet mellan barn och personal samt en varmrelation i vilken barnet får tillfälle att vara individer. En angelägen utmaning för pedagogerna är att bli skicklig i att tolka och förstå barnets perspektiv, men även att möta och utmana varje barnmed utgångspunkt i barnets intentioner och livsvärld. För att nå dit måste pedagogen erbjuda barnen miljöer för samtal och lärande, att organisera och erbjuda konkreta verktyg somförutsättning i den vardagliga verksamheten.
Miljöns påverkan
Leave a Comment