Welcome to Scribd. Sign in or start your free trial to enjoy unlimited e-books, audiobooks & documents.Find out more
Download
Standard view
Full view
of .
Look up keyword
Like this
1Activity
0 of .
Results for:
No results containing your search query
P. 1
Läs ett utdrag ur boken

Läs ett utdrag ur boken

Ratings: (0)|Views: 1,699|Likes:
Published by Aftonbladet
Läs ett utdrag ur Staffan Lindbergs bok ”Blod är ett billigt pris för frihet”
Läs ett utdrag ur Staffan Lindbergs bok ”Blod är ett billigt pris för frihet”

More info:

Published by: Aftonbladet on Sep 13, 2013
Copyright:Attribution Non-commercial

Availability:

Read on Scribd mobile: iPhone, iPad and Android.
download as PDF, TXT or read online from Scribd
See more
See less

09/13/2013

pdf

text

original

 
100
Mejlet rån Renas kom strax öre lunch nästa dag. Som utlovat
innehöll det anvisningar ör hur och när vi skulle träas:Ta en taxi till hotell Cham Palace klockan 14.Stanna minst ett par minuter i receptionen och se ut somom ni ska träa någon.Gå hastigt ut och ortsätt gatan ram på vänster sida.
Byt sida eter färde korsningen. Gå in på ett kaé utan namnoch vänta vid ett bord en bit in rån önstret. Avvakta att Renas
kommer ram och ölj sedan hans instruktioner.Nu satt vi med varsin kopp kae vid ett bord i en lokal medmörka väggar. Det var halvtomt, några grupper av män sattutspridda och örde samtal. Ingen såg åt vårt håll.Eter ett par minuter reste sig en man rån ett annat bord.
Han kom ram till oss, satte sig och räckte örst däreter diskret
ram handen.Jag är Renas.Han var mager och hade ett lite kantigt ansikte. Bar rutig
skjorta och jeans. Tjugonioårige Renas Sino kunde ha varit
vilken ung man som helst. Bara den bleka hyn och den rastlösa
blicken antydde något annat.Ytterligare en ung man slog sig ner vid vårt bord. Tjugoåt-
taårige Dani skulle hjälpa till att tolka, etersom Renas bara
kunde några å ord engelska.
text_blodarettbilligt130805orig.indd 1002013-08-05 15:40
 
101
Det var oklart om det var tänkt att vi skulle stanna här. Jagbestämde mig ör att inte råga. Det gick någon minut, sedan
plingade en mobil till. Det visade sig vara signalen. Gatan utan-
ör kaéet var säker.–Tyvärr kan vi inte ta en taxi. Alla chauörer jobbar ör re-geringen, sa Dani.Han reste sig, men bad oss att sitta kvar tills han hunniten bit. Renas skulle i sin tur gå hundra meter bakom oss, öratt se till så att ingen öljde eter. Vi gick örbi klädbutiker ochrestauranger, genom några av yramiljonersstadens rikaste
kvarter. Stenhus byggda av ransmännen på tjugo- och tret-
tiotalen blandades med modernare arkitektur. Även en mindre
våning kunde här kosta era miljoner kronor.Skjortan klistrade, etermiddagshettan var tryckande.
Eter ungeär en kvart vek Dani in i en port och ställde sig öratt vänta på oss i trapphuset. Tillsammans gick vi tre våningar
upp. Han knackade ett par gånger på en kratig dörr. Det gickkanske trettio sekunder. Sedan öppnades den.Lägenheten hade högt i tak och önstren var täckta med per-sienner. Den var nästan omöblerad. Okända röster ekade rånett inre rum.Där väntade ytterligare tre män runt ett enkelt träbord.Amir var tjugoem år, Remo tjugoåtta och Ali trettioett. Allaläste på universitetet. Problemen i Syrien var desamma som iEgypten. Varje år kom tvåhundratusen unga ut med nya di-
plom. De kvalicerade jobben var å och reserverade åt personer
med kontakter. Utbildningen skulle inte ta dem någonstans.
text_blodarettbilligt130805orig.indd 1012013-08-05 15:40
 
102
Det här var inte deras lägenhet. Alla runt bordet bodde i
Ruknuddin, en av de attigaste stadsdelarna i nordöstra Da-
maskus era kilometer härirån.Renas och Dani satte sig intill de andra och lade upp sina
mobilteleoner och cigarettpaket ramör den överulla askkop-
pen. Ute på gatan stod ett par kamrater och höll utkik. Närsom helst kunde någon ringa och säga att polisen var på väg,uppbrottet var ständigt nära. Utan att jag hunnit ställa någonråga började Renas berätta.På sätt och vis har jag alltid varit aktivist, sa han. Men jagväxte upp i tystnad, som alla i Syrien. Politik var något vi intevågade prata om, särskilt om man hade min bakgrund.
Renas kom rån en stor amilj i Ras al-Ayn, en landsortsstad
i nordöstra Syrien, och hade yttat till Damaskus ör några år
sedan ör att studera till ingenjör. Han var en av landets två
miljoner kurder, den största etniska minoriteten. Kurderna till-hörde de attigaste i det syriska samhället. Det var ota de som
stod på gatorna och sålde paket med cigaretter och näsdukar.
Mellan tre- och emhundratusen kurder saknade syriskt med-
borgarskap. Deras amiljer hade örklarats statslösa 1962 av den
dåvarande regeringen, som anklagade dem ör att ha tagit sig
över gränsen rån Turkiet olagligt. Renas öddes tjugo år senare,
men var ändå inte medborgare i sitt eget land. Det innebar att
han aldrig skulle å ta ett statligt jobb och inte kunde räkna
med lika bra sjukvård som andra. Att beställa ett pass ör attresa utomlands var inte att tänka på. Renas var örbjuden att
använda sitt eget språk och om han någonsin skulle å barn
kunde han inte ge dem kurdiska namn.Hans egna örnamn, som stod på id-kortet, var Cihad. Det
text_blodarettbilligt130805orig.indd 1022013-08-05 15:40

You're Reading a Free Preview

Download
scribd
/*********** DO NOT ALTER ANYTHING BELOW THIS LINE ! ************/ var s_code=s.t();if(s_code)document.write(s_code)//-->