Welcome to Scribd, the world's digital library. Read, publish, and share books and documents. See more
Download
Standard view
Full view
of .
Save to My Library
Look up keyword
Like this
3Activity
0 of .
Results for:
No results containing your search query
P. 1
"Den förhöjda livskänslan", trettio år efteråt

"Den förhöjda livskänslan", trettio år efteråt

Ratings: (0)|Views: 123 |Likes:
Published by Projekt E 012
År 1967 publicerades Claes Janssen's artikel "Den förhöjda livskänslan":
http://www.scribd.com/doc/5573761/Den-forhojda-livskanslan

Denna artikeln är en uppföljning av Clas Janssen. Tyvärr finns inga uppgifter om exakt när och var denna artikel publicerades. Den cirkulerar på vissa webbsidor, varifrån jag fick den. Det kan rent av vara så att det inte är Clas Janssen själv som skrivit den, men det ser jag som osannolikt.
År 1967 publicerades Claes Janssen's artikel "Den förhöjda livskänslan":
http://www.scribd.com/doc/5573761/Den-forhojda-livskanslan

Denna artikeln är en uppföljning av Clas Janssen. Tyvärr finns inga uppgifter om exakt när och var denna artikel publicerades. Den cirkulerar på vissa webbsidor, varifrån jag fick den. Det kan rent av vara så att det inte är Clas Janssen själv som skrivit den, men det ser jag som osannolikt.

More info:

Published by: Projekt E 012 on Aug 11, 2009
Copyright:Attribution Non-commercial

Availability:

Read on Scribd mobile: iPhone, iPad and Android.
download as PDF, TXT or read online from Scribd
See more
See less

05/11/2014

pdf

text

original

 
TRETTIO ÅR EFTERÅT 
 
av Claes Janssen
Mer exakt har trettiotvå år gått. Det är snart oktober nu, 1998, och det var den 2 oktober 1966 som jag "svalde ned 100 mikrogram av det s.k. vansinnesgiftet LSD-25 i ett glas mellanöl". Det är dendagen i mitt liv och dess (långa) efterdyningar min gamla Ord&Bild-artikel Den förhöjda livskänslanskildrar.Det är inte jag som lagt ut artikeln på nätet. Själv hade jag kanske helst sett den glömd, eller"preskriberad" - som den ju skulle varit om det gällt ett mord. Överraskad upptäckte jag den, när jaggjorde en sökning på mitt namn. När den nu ändå stod där, läste jag om den. Jag skrattade och grätom vartannat. Till min glädje konstaterade jag också att mitt starkaste utbyte av LSD-upplevelsen varoförändrat. Jag hade saknat något obestämt, som jag inte visste var det var. Det kändes på ett diffustsätt som om jag inte levde. Särskilt minns jag att jag kände det om somrarna. Jag hittade intesomrarna, känslan av sommar, av det somriga. Den saknaden, den tonen av brist i mitt liv, som jagkallar den i artikeln, försvann - som det visade sig för gott. Den har aldrig kommit tillbaka. Jag harlevt. Jag lever.Jag hoppades återkomma med en andra artikel, då 1967. Den första hade varit personlig; dennaandra tänkte jag mig som opersonlig, som någorlunda genomtänkta åsikter. Ett försvar för ettförnuftigt bruk av psykedeliska droger. Ordet betyder "själsklargörande" - lätt tungvrickande kanske,men på min upplevelse hade det stämt. Emellertid, ju mer jag tänkte, läste, såg, desto osäkrare blev jag på vad jag egentligen tyckte.Artikeln skildrar en upplevelse av att vara försvunnen, av en återkomst, när jag kände mig som enilanddriven. Efteråt frågar jag min guide, min ledsagare eller (för att ta det bästa uttrycket jag harhört) "barnvakt":- Var var jag egentligen?- I First Bardo, tror jag, svarade han.Uttrycket kommer from Timothy Leary's psykedeliska "manual", byggd på Tibetanska Dödsboken.Han hade rått mig att läsa den. Uttrycket syftar på ett skede när jagmedvetandet är borta - när dufullkomligt saknar upplevelse av att det som händer, händer dig, NN, en numrerad person. Det är detsom kallas jagets död och uppgående i alltet, Instant Zen, satori.Efteråt har jag tänkt att det antagligen var den upplevelsen som var livsförändrande för mig. Inte allaupplever detta, har jag tyckt mig förstå (fast med invärtes motspjärn, till att börja med). Oavsett vadvi kallar det, alla kommer inte dit. Och jag har tänkt att om jag hade kommit i närheten, bara, kanskeden där känslan av tomhet i mitt liv, den där känslan av brist, tvärtom skulle ha förstärkts. Kanske jagdå skulle ha sökt den gång på gång, förgäves, och därför med ett för var gång djupnande vemod. Somdet var, hade jag nog i stället skjutits rakt in eller ut i upplevelsen tack vare min oskuld, min avsaknadav förväntningar: jag var bara nyfiken på vad det omedvetna var.Nå, den nyfikenheten fick jag ju tillfredsställd, förutom allt annat.Som en egentligen tragisk gestalt upplevde jag den kände författaren jag träffade på Modum Badsnervesanatorium. Jag var där för att titta på LSD-terapi. Det var också 1967. Gordon Johnsen, denansvarige på Modum Bad, såg ut som ett grånat lejon. Han sa, "vi har en av Norges mest berømteforfattere här, som lider av en meget svaer nevrose". Han erinrade mig om tystnadsplikten. "Jeg vil
 
nødig", sa han, att du på något sätt bryter den. Och så fördes jag in i ett rum till ..., vars stora roman... jag med blossande kinder hade bläddrat i som sjuttonåring. Där låg han nu och hade fått LSD. Hanpratade, "alle disse dyrene, alle disse dyrene...." Men ett tema han återkom till var korset. Han kändeatt han hade den vertikala aspekten, en stark men jordad energi. Men tvärslån, som skulle bromsa,den var det något fel på. Nästa dag promenerade vi i parken. Han sa att han kände sig som "Gudshingst".Men han sa också något annat, som fick mig att tänka att LSD-behandlingen kanske inte hade bitit påden där "svaere nevrosen". Åtminstone inte denna gång. Han tänkte skriva en bok för att visa vilkenelak människa hans förra hustru var. Det var att spotta i motvind, tyckte jag. Det hände att manförlorade kontakten med gamla kärlekar, ja. Men skrev böcker om vilka elakingar de var, det gjordeman bara inte. Vad var detta förresten om inte det bästa tänkbara exemplet på att det faktiskt varnågot fel på den där "tvärbjälken", på att den satt alldeles för löst på hans kors, om den nu hade enbromsuppgift - detta som han känt sig så övertygad om bara dagen innan?Kanske den psykedeliska effekten på mig, som jag fortfarande var djupt tacksam för, i själva verketvar en lyckträff? Statistik saknades, men hur som helst kom jag att tycka att effekten var alltföroberäknelig för att LSD skulle vara rekommendabelt i psykoterapi. Lyckligtvis växte det med tidenfram en mängd andra medvetenhetsförändrande tekniker, vars effekt måhända var svagare men igengäld förhållandevis kontrollerbar, och som framför allt hade den avgörande fördelen att de intebyggde på droger. LSD framstod nu för mig som väsentligen onödigt.Medan jag fortfarande ansträngde mig för att bilda mig en saklig uppfattning, blev jag tyvärr ocksåklar över de rådande förhållandena, "tidsandan", som det heter. Med tanke på den föreföll det fördet första osäkert om jag överhuvudtaget skulle få en andra artikel tryckt någonstans, ifall jag nulyckades skriva den, och för det andra ännu osäkrare om den i så fall skulle få någon genomslagskraft.För under tiden hade man i Sverige kollektivt bestämt sig för en enda, vedertagen åsikt, som var sånegativ att jag aldrig ens skulle komma i närheten av den, om jag så tänjde min skepsis till denpersonliga harakirins gräns.För mig föreföll det som om man hade avprioriterat all sanning, all vetenskaplighet, ja självaförnuftet, i avskräckningssyfte.LSD slopades hur som helst i psykoterapi. Det har möjligen bara haft en allvarlig nackdel, men den ärdesto allvarligare. Det har så gott som försvunnit ur psykologin som vetenskap också - jag menaruppmärksamheten på det, på effekternas märkvärdighet och den belysning de ger åt själva psyket, isynnerhet åt de trakter av det som har kallats "det omedvetna". En bok som Stanislav Grofs TheRealms of the Human Unconscious, som utkom 1975 och byggde på hans mångåriga erfarenhet avLSD-psykoterapi, förtjänar fortfarande att diskuteras, eftersom psyket inte har förändrats. Men depsykedeliska drogerna har försvunnit ur det offentliga samtalet.Detta har skapat ett läge som man med en lätt tanketänjning kan kalla "kuk-effekten".Holden Caulfield heter hjälten/berättarjaget i J.R. Salingers klassiker Räddaren i nöden. På ett ställereflekterar H.C., som är en mycket ung man, över folks irriterande ovana att klottra fula ord överallt."Och när jag dör kommer det att stå på min gravsten, Holden Caulfield, och så när jag föddes och när jag dog, och så längst ner 'kuk'."Är det roligt? Ja, det tycker jag åtminstone själv. Jag citerar ur minnet, möjligen fel. Emellertid, dessa
 
ord är det enda jag minns av boken. Det är det som är min poäng. På den tiden jag läste Räddaren inöden hade ordet 'kuk' aldrig stått att läsa i en bok. Ordet kuk hade försvunnit ur språket, ur detväluppfostrade språket. I Sverige krävdes det en gigant som Vilhelm Moberg för att återinföra det,och till och med han tvangs lägga det i munnen på en hora, Ulrika i Västergöhl.På ett liknande sätt har den psykedeliska upplevelsen försvunnit, gjorts tabu, onämnbar.R.D. Laing gjorde - då när det begav sig, på det sena sextiotalet - med sin sedvanliga förmåga attbegagna paradoxer och dialektiskt motsatstänkande ett uttalande som slog huvudet på spiken. Hansa: "Jag vill inte rekommendera LSD. Jag vill inte heller låta bli att rekommendera det." Just det! Såtyckte jag också. Jag skrev och skrev, det ena artikleutkastet efter det andra, bara för att förkastadem nästa dag. Vad jag än sade, kändes det som om jag hade bort säga något annat. THERE IS NODECENT PLACE TO STAND, som Leonard Cohen sjöng (avsevärt senare, på Various Positions, ochantagligen inte om psykedeliska droger: men det var så det kändes). Med tiden kom jag att se att vad jag egentligen kände för var att inte ha något med drogerna att göra. Jag ville inte tycka något omdem. Jag ville inte rekommendera dem. Jag ville inte ta dem själv.Och det berodde väsentligen, tror jag nu, på att jag ville undgå den här "kuk-effekten", den härupplevelsemässiga förstoringen eller ansvällningen.Jag satt i natt och tänkte på de konventionella droger jag fortfarande begagnar: kaffe, öl, vin,magnecyl. Jag tänkte att ingen av dem har någon ansvällningseffekt på mig. Det är dels för att jag intehar några livsförväntningar på någon av dem, dels för att ingendera är förbjuden. Om ettdera avdessa villkor eller båda är ouppfyllda, kommer drogen oavsett vilka förträffliga effekter man må tyckaatt den har i övrigt att vara till nackdel, existentiellt sett, just beroende på ansvällningseffekten. Denkommer att ta för stor plats i ens liv. Man kommer att tänka för mycket på den. Man kommer attsamla argument för att försvara sitt begagnande av den, om den är förbjuden. Man kommer (relativtsett) att åsidosätta alternativa möjligheter att utvecklas, om man fäster för stora livsförväntningar vidden.Trots allt är ens livskänsla beroende av att man "ger var sak sin tid", som det brukar heta - som omdetta i själva verket komplicerade vore något enkelt. Harvey Jackins talade om "fri uppmärksamhet".Detta är lyckan, enkelt uttryckt: att ha fri uppmärksamhet. Den fria uppmärksamheten känns inifrån,som flyt ungefär (med ett annat ord). Den känns som en oansträngd koncentration på vad som helstsom du gör, just när du gör det. Och därmed är vi egentligen tillbaka vid satori, intressant nog, ellerrättare sagt i det återsken av enhetsupplevelsen som är uppnåeligt för människan till vardags ochvaraktigt, och som ändå ger dagarna sin lyster. För medan det är omöjligt för mig (och kanske inteheller önskvärt) att fullkomligt glömma bort att det som händer, händer mig, Claes Janssen, är detdefinitivt möjligt att uppleva den aspekten - någon har kallat den det "jagiska", och varför inte - somförhållandevis perifer. Och: ju mer jag gör det, desto mer (i runda svängar) ökar mitt välbefinnandeliksom min personliga effektivitet.Ett annat klarläggande är förresten nödvändigt, men lyckligtvis också enkelt. När jag skriver omoutsidern i artikeln, syftar jag på den ointegrerade outsidern. Det är JA- som varaktigt livsläge jagskildrar. Omvänt hade jag inte varseblivit nackdelarna med begreppet "den självförverkligandemänniskan" (som i princip är att begreppet försvårar självförverkligandet).Droger möjliggör ibland insikter (i princip inlärningsupplevelser av olika slag) men de framkallar dem

Activity (3)

You've already reviewed this. Edit your review.
1 thousand reads
1 hundred reads
inkognitobrev liked this

You're Reading a Free Preview

Download
/*********** DO NOT ALTER ANYTHING BELOW THIS LINE ! ************/ var s_code=s.t();if(s_code)document.write(s_code)//-->