Kapitel 2 ret var 1969 nr Ulla-Britt och Sven flyttade till vivalla och senare fick dottern Irene

tillsammans. Frsta huset i Vivalla byggdes d och det var affrslokaler p det omrdet dr eurostop ligger idag. Man kunde kpa allt frn husvagnar till klder dr. Senare byggdes det ven ett apotek och en bank, vilket drog med sig mycket folk. Sedan brjade man bygga mer hus kring omrdet och man ville ha en speciell attraktionsplats i vivalla och drfr byggde man ett centrum. Fr Ulla-Britt var detta en extra frtjusning, allt hon behvde fanns hr p plats. P den tiden nskade dem flesta att de just bodde i Vivalla. Mycket har frndras sedan den tiden, husen och vgarna ser inte alls likadan ut. Kommer man till Vivalla idag behver man inte g vilse allting r skyltad. Trots det att samhllsutvecklingen har varit p gott och ont har vissa traditioner behllits kvar. Vivalla-marknaden r en av de, Ulla-Britt och alla andra boende i Vivalla vakade ver att denna fina familjedag aldrig skulle frsvinna. Det handlade aldrig bara om att kpa och slja utan ven om att vara mnsklig. Hr fanns det barn som strlade av gldje, frldrar och som fick tid att samtala med andra frldrar och grannar som fick tillflle att boka in en kopp kaffe. Bland folkmassorna vimlade unga som gamla, hr fanns det skratt och doften av det goda som finns i livet. Det man slde p marknaden r alls samma som man sljer idag, d kunde man kpa fina och vrdefulla saker. Idag har Vivalla-marknaden blivit mer en andrahandsmarknad, en loppis. ven om Ulla-Britt tycker att det var bttre frr s har det blivit lttare slja p marknaden idag. Sjlv har hon alltid saker som ligger hemma och bara skrpar. P marknaden kpte hon alltid porslin med intressanta motiv och leksaker till Irene. Sedan flera r tillbaka hade hon brjat samla p ggkoppar. Nr hon var tta r gammal fick hon en ggkopp av sin faster och blev s frtjust i den att hon bestmde sig fr att skaffa flera ggkoppar. Med ren har samlingen vxt och i en anteckningsbok hller hon ett register ver alla ggkopparna hon har, 300 stycken. Bland dessa dyrbara porslin finns det ven ett rvd antikt vas. Under tiden som Ulla-Britt bodde i Vivalla fortsatte man att bygga och utveckla omrdet, intresset frn politikerna var stort. Alla som ville bygga i omrdet fick extra projekt-pengar, det byggdes en skola, en ldreomsorg och polisen fick ven ett kontor hr.

En skoaffr och en kldbutik ppnades och en lkarmottagning fanns p plats. Nu var det officiellt att Vivalla tillhrde det finaste bostadsomrdet i rebro och mnga stod i k fr att f bostad hr.

Sedan brjade allt frndras och Ulla-Britt hrde det frsta gngen p radio. rebro kommun hade bestmt sig fr att gra omorganiseringar och ingen frstod riktigt varfr. Vivalla var det finaste som rebro hade att erbjuda, inte behvdes det ngra frndring hr tyckte Hon. ret

var 1982 och det kommer hon ihg vl, knslan av obehag som inte gick att placera. Hon anade att det skulle vara ett misstag, men vem kunde stoppa ett kommunbeslut? Som kvinna hade hon inte speciellt mycket att komma med, hennes plats fanns i hemmet som hushllerska och mor. Kvinnor skulle absolut inte yttra sig om samhllsproblem eller ha sikter om politiska frgor. Sven dremot skickade in en insndare till tidningen fr att markera sitt avsky och mnga av deras grannar gjorde likadant, mnga delade samma sikt men det var lnlst. En osker och dyster Vivalla brjade utvecklas, mnniskorna som bodde hr hlls utanfr medan beslut om omrdet fattades av politiker och andra utanfr Vivalla. Ulla-Britt knde sig fr frsta gngen som en frmmande i sitt eget land och hon anade att den nya samhlles struktur skulle innebra att de ekonomiska frdelarna skulle placeras frre den enskilda individens behov. Frustrationen spdde ut sig ver boende i Vivalla och konsekvenserna.