Raad Nassir Al-Adhami, anförande.

Raad Nassir Adhamiär politiker och ledare för gruppen”Loyalty to Iraq” som bildades för parlamentsvalen2005, men som drog sig tillbaka med skälet att amerikanerna var emot ett riktigt och rättvist val.

I början propagerade ockupationsmakten för den politiska processen med vackrademokratiska slagord. En del irakier trodde på detta, andra var mer avvaktande tills bildenhade klarnat. Men irakiernas förhoppningar var stora om att alla dessa löften skulle infrias.Den 17 maj 2003 bildade vi partiet ”Iraks söner”. Vi trodde då att en demokratisering av Irak skulle bli verklighet. Från början hade vi 32000 registrerade aktiva medlemmar och ännu flerstod på väntelista. Antalet hade snabbt kunnat tiodubblasunder de första sex månaderna.Medlemmarna kom från alla regioner i Irak, från Basra i söder till Mosul i norr.När vi ansökte om att få partiet registrerat hos myndigheterna blev vi avvisade. Vi kontaktadedå amerikanerna i den Gröna Zonen. Den amerikanske tjänstemannenTom Gubanyuppmanade oss att ansluta oss till de sex partier som redan skapats av ockupanterna.Medlemsantalet hos några av dessa partier nådde inte ens upp till 600 personer om manräknade folk som kom från själva Irak

(Iranstyrda partier hade nämligen fuskat in iranskamedborgare i valregistren, översättarens anm.).

Vi tvingades då att upplösa vårt parti, för att inte ge vårt folk illusioner eller falska löften. Istället bevakade vi den politiska processen, som bara försämrades dag för dag. Närparlamentsvalet offentliggjordes, bildade vi ett nytt parti i augusti 2005, med namnet ”lojalitetmot Irak”. Alla partier som avsåg att delta i den poliska processen skulle nämligen registreras.Vifick stöd av Turkiets utrikesdepartement för att träffa andra partier och grupper somaviserat sitt deltagande i den politiska processen. Detta skedde innanvi skulle sammanträffamed amerikanerna i november 2005, för att ge vår syn på vilka förutsättningar som måsteföreligga så att det kommande valet skulle bli rättvist och uppfylla internationella kriterier,vilket var en förutsättning för vårt deltagande.Det visade sig att myndigheterna bortsåg helt från FN:s statistik över Iraks provinser, och detfaktum att vissa delar av landet fått fler mandat på bekostnad av andra. Till exempel hadeMosul, med en befolkning på 2,5 miljoner, rätt till 25 platser i parlamentet, eftersom 100000invånare gav en plats. Men myndigheterna minskade Mosuls mandat från 25 till 19, i stridmed befolkningsstatistiken. Samma förfarande genomfördes i provinser som Anbar,Salahaddin och Diyala. Den gemensamma nämnaren för alla dessa provinser var attmajoriteten i dem var emot ockupationen.Mandaten som frigjordes gick i stället till provinserna i norr och söder, som var mer vänligtinställda till ockupationsmakten. Och den märkliga förklaringen till manipulationerna blev attandelen ungdomar här var störst. Det sannolikt allvarligaste var dock att valet inteövervakades av internationella observatörer. Ursäkten för detta var att man inte kundegarantera deras säkerhet. Därför överläts kontrollen till de myndigheter som redanmanipulerat mandatfördelningen.