Utfrågningen av Dr. M. B. Al-Faidhi ochhans tre irakiska följeslagare på seminariet”-vad väntar Irak?”ABF/Stockholm 25april 2009.

Frågor och svar översattes direkt av EftikharHashem Al-Husseiny.Referatet är skrivet avSnorreLindquistoch baseras på anteckningar och en ljudinspelning av utfrågningen. Frågor och svar som inte gick att klart uppfatta eller spela in är uteslutna.Av denna anledning är inte heller presskonferensen dokumenterad.

Fråga: Är det riktigt attdet väpnade motståndet tar fart igen i Irak? Vad beror det på?Att motståndet repat sig efter problem med Al-Sahwa,splittring och inbördes våld? Attkollaboratörer och deras miliser visar tendens att drabba samman? Att USA börjattruppreducering och överför sina uppgifter till lydregimens trupper?

Svar avDr. M. B. Al-Faidhi:Jag möter ofta dessa frågor. Har motståndsrörelsen försvunnit? Har den försvagats? Eller harden blommat upp på nytt? Vi brukar använda ett arabiskt ordstäv: ”Så länge det finns eldunder grytan kokar maten fint”.Elden för oss är ockupationsmakten, säkerhetstjänsternaochmiliserna. Ibland hör ni kanske att motståndsrörelsen försvagatspå grund av denna eld,för attefter ett tag repa sig och ta upp kampen igen. Historien visar att motståndsrörelser kan stoppasupp för en lång tid för att sedan ta fart igen. I Vietnam stoppades motståndet i fyra år, menden kom tillbaka. Men jag försäkrar er, Iraks motstånd har aldrig stoppats upp eller försvagatsför en enda sekund. Ibland minskar dock operationernapå grund av politiska förhållanden föratt sedan öka och bli starkare än förut. År 2007 trappades motståndsrörelsens aktivitet ner pågrund av Al-Sahwa/Awakening-miliserna. Nu har den kommit tillbaka på ett starkare sätt.För en månad sedan sade den amerikanske generalen Austin som leder arméns18:eregemente: ”Sedan regementet anlände i januari 2008 har vägen till framgång varit lång pågrund av att motståndsrörelsen utför mer än 700 operationer i veckan”. Detta är sanningen –c:a 100 attacker per dag riktar motståndsgrupperna mot USA-armén. Denna högkonjunkturför motståndet har fört med sig att USA nu har lagt fram en plan för ett tillbakadragandeavtrupperna. Isjälva verket är det en plan för ett nederlag.

Fråga: Finns det en chans att kurderna revolterar mot de kurdiska marionetterna ochderas peshmerga, och gör gemensam sak med motståndet? Är det sant att vanligakurderlever i stor misär i sina områden medan återuppbyggnaden fokuserar påbehoven hos de kurdiska krigsherrarna och deras sympatisörer?

2Svar avDr. M. B. Al-Faidhi: Den kurdiska frågan är väldigt viktig. Låt mig först slå fast attvi tycker att kurderna kommermed rättvisa krav. Som irakier är vi förberedda påatt lösadessa problem, de är inte så komplicerade. Men jag vill påpeka en sak: det kurdiska folket iIrak har aldrig haft någotfientligt förhållande till någon av de nationaliteterde lever ihop medeller omges av. Vi har aldrig upplevt någon sekterism eller någon som velat särbehandlakurderna. Enbart i Bagdad har vi 500000 kurder, och de har full frihet att arbeta, röra sig ochutföra sinavardagligaangelägenheter och de finns också i Falluja, Anbarprovinsen och isödra Irak i stort antal. Om de utsattes för särbehandling skulle de aldrig klarat av att stannakvari ett område så dominerat av andra omgivande folkgrupper.Det kurdiska problemet ligger hos vissa partiledare. Dessa samarbetar med länder utanför Iraksom påtvingar kurderna en politik i egetintresse. Observera att konflikterna har dykt upp närIrak befunnit sig i svårigheter, som till exempel när landet befann sig i krig mot Iran, då dessakurdiska krigsherrar började aktualiseraden kurdiska frågan. Det gjordes för att befrämjautländska intressen, inte kurdernas.Även före den tidnär Iraks olja nationaliserades (1973) hetsade kurdledarna Talabani ochBarzanisitt folk ikurdfrågan i syfte att tillmötesgå sina respektiveutländska uppdragsgivaresom var intresserade av oljeutvinningen. Dessa kurdiska ledare bevakar sina egna intressen,inte folkets.Nu serdet kurdiska folket tydligt hur deras ledare agerar –att de är ointresserade av hurallmänhetenhar det. Ledarna har tilldelats mer en 30 miljarder dollar ur statskassan, men trotsdetta fungerar elnätet inte i de kurdiska områdena. Liksom i övriga Irak är strömmen barapåslagen några timmar om dagen.Visste ni att det kurdiska folket lever under den statistiskt vedertagna fattigdomsgränsen? Denkurdiska allmänheten börjar nu inse vilken roll deras ledare har. När dessaarbetar för enfederal uppdelning av Irak reagerar allmänheten. Den senaste opinionsundersökningen visarenligt Washington Post att 93% av kurderna är emot federalismen. Detta är en tydlig signalsom säger att de inte accepterar ledarna och deras politik.Vi vet och är säkra på att om USA drar bort sina trupper så upphör problemen. USA tar medsig sina kollaboratörer, bland dem dessa ledare, och sedan finns inget ”kurdiskt problem”.Vi älskar det kurdiska folket. Jag själv hade två kurdiska lärare. Jag brukade enligt sed kyssaderas händer. Det är i vårt land ett traditionellt sätt att visa respekt. De var mina lärare och jagtänkte aldrig på att de var kurder och vi araber. Motsättningarna mellan kurder och araber ärett konstruerat problem. Bakom ligger utländska intressen som vill slita sönder Irak.Nu börjar det uppstå kurdiska partier som är santpatriotiska. De är mer accepterade än Jalalsoch Massouds partier. Jalal Talabani Och Massud Barzani är mycket rädda för de kommandevalen. Därför försöker de lura och skrämma allmänheten. Men enligt en amerikansk tidningvägrar de kurdiska ledarnaatt ha internationella observatörer som bevakar de kommandevalen, och de försöker fördela valkretsarna mellan varandra.Jag hoppas att Gud hjälper vårtkurdiska folk.

Fråga: Hur goda är möjligheterna att ena motståndsfronterna?

3SvaravDr. M. B. Al-Faidhi:Det var de svåraomständigheterna som gjorde att Iraks motstånd förblev fragmenterat i smågrupper. Jag nämnde i mitt inledningsanförande att Iraks motståndsrörelse är den första ivärlden som haft att kämpa moten supermakt utan konkurrenter. Alla andra motståndsrörelser(i modern historia) har slagits mot stormakter som inte varit allenarådande. Det har funnitsandra stater som gett stöd till deras motstånd. USA har hegemoni i världen. Vår rörelse fårtyvärr inget stöd från något land, inte från våra grannländer, inte från arabiska länder, och intefrån européerna –inget! Alla är rädda för USA. Alla länder har någon businessmed USA.Det är därför som motståndsrörelsen valde att strida decentraliserat i små öar, utan någonparaplyorganisation och utan att visa sig öppet inför media. USA har lagt ner 3 miljarderdollar för att infiltrera och spionera på motståndsgrupperna. Jag tror att det är bäst förmotståndsrörelsenatt de uppträder så här, i små öar, för att inte avslöjas. Det gör att delyckasoch att amerikanerna misslyckas att besegra dem.För en månad sedan sade den amerikanske generalen Austin som leder arméns18:eregemente: ”Sedan regementet anlände i januari 2008 har vägen till framgång varit lång pågrund av att motståndsrörelsen utför mer än 700 operationer i veckan”. Detta är sanningen –c:a 100 attacker per dag riktar motståndsgrupperna mot USA-armén. Denna högkonjunkturför motståndethar fört med sig att USA nu har lagt fram en plan för ett tillbakadragande avtrupperna. I själva verket är det en plan för ett nederlag.

Fråga: I ert tal antyder ni Irans inblandning i Irak –men utan att nämna landetsnamn. Varför så försiktig i något som ändå är uppenbart? Är det fel av oss att riktastrålkastare på Irans katastrofala roll i Irak?

SvaravDr. M. B. Al-Faidhi:Jaghåller fullständigt med,Iran har blandat sig i stort-en katastrof för den redan svårasituationen i Irak. Iran är vår fulaste granne. Vi har kastatsi en djup sandgrop, och Iran geross inte handen till hjälp så att vi kan ta ossupp. I stället hjälper Iran amerikanerna att skyfflasand över ossför att vi skall begravas. Men vi har valt att fokusera på USA, som är vårhuvudfiende. Detta av olika skäl: 1) USA inledde ockupationen av Irak, 2) det är USA somsläppt in Iran och låtit landet blanda sig i Iraks angelägenheter.USA behandlarIran som en kompanjon i Irak. Det var USA som lyfte upp Iranskollaboratörer till regeringsmakten. Miliser och dödsskvadroner som tränats i Iran har av USAfått hjälp att etablera sig i Iraks polis och armé. Iran är väldigt farligt, men USA är ännufarligare, för det är USA som låtit Iran komma in i Irak.Jag lovar er, om USA i morgon lämnar Irak kommer Irans anhangdirektgöra detsamma. Detär därför vi i våra anföranden understryker att det handlar om USA, USA och åter USA.

Fråga: Ärni orolig för Irans agerande om USA väljer att dra sig ut ur Irak?

Svar av Dr. M. B. Al-Faidhi: