Nyhetsbrev från svenska vänföreningen februari 2010

Ordföranden har ordet

Låt mig, kära vänner, få börja med att 2009 har varit ett bra år för föreningen. Sammanlagt har medlemmar
och församlingar betalat in 185 000 kronor. Före årsskiftet skickades 150 000 och i kassan finns redan
ytterligare 70 000.
Mycket arbete ägnas i styrelsen åt att få ner kostnaderna. Eftersom kostnaderna för tryckning och porto
slukar en del av våra tillgångar försöker vi på olika sätt minska dessa utgifter. Ett sätt är att inte alltid
använda färgbilder i nyhetsbrevet (till exempel i detta nummer), ett annat sätt är att skicka nyhetsbrevet via
e-post i stället för vanlig post. Så anmäl din e-postadress till oss, varje sparad krona går till Fredens Oas.
Vi får ofta frågan varför vår by inte är mer känd. Den frågan ställer vi oss också. Ett förslag som har kommit
upp är att vi ska göra ett större upprop för byn genom att annonsera i någon av de större dagstidningarna.
Vad anser du? Och vem är beredd att stödja ett sådant, ganska dyrbart, projekt? En mindre, och relativt billig
satsning, är våra annonser på tidningen Dagens hemsida (vecka 5) samt i februarinumret av Judisk Krönika.
Det ska bli intressant att se om dessa annonser har någon effekt på medlemsrekryteringen.
Erfarenheten har hittills lärt oss att den bästa medlemsvärvaren är du, nämligen när du talar med dina
vänner om Fredens Oas, och dess arbete för fred och försoning. Byn är en modell för fredsarbetet i Israel.
För över 25 år sedan startade entusiastiska Israel-vänner som familjerna Reinius, Rudbeck och Romanus med
flera vänföreningen för att stödja fredsarbetet mellan judar och palestinier. Nu har ännu en av dessa vänner
gått bort – Vera Starck Romanus – en spännande och stark personlighet. Vi är glada att både familj och
vänner valt att hedra hennes minne med en gåva till Fredens Oas. Vi tackar alla Veras vänner för gåvorna!
Till slut, den ständigt aktuella frågan: när ska arbetet för fred och försoning också leda till en fredlig
uppgörelse mellan judar och palestinier? En färsk palestinsk gallup visar att 67 procent av befolkningen i
Gaza stöder ett fredsavtal, på den israeliska sidan är siffrorna i stort sett desamma bland palestinier och
judar. Det finns med andra ord hopp.

Peter Haas

Välkommen till årsmöte 29 april Fullspäckad vecka med

klockan 18.30
Årsmötet hålls i Landstingshuset, Hantverkargatan 45,
Stockholm (Liberala rummet i bottenvåningen)
Program
Inledning med nyheter och information från byn.
Sedvanliga årsmötesförhandlingar.
Vi bjuder på förfriskningar.
Anmäl dig till catharina.hjortzberg@telia.com
senast 28 april. Kom i god tid! Vid sen ankomst ring 070-
575 81 75 (Peter Haas mobil).
Till Landstingshuset går bussarna 3, 40, 52 eller 62 till hållplats
Kungsholmstorg/Landstingshuset. Eller T-bana till station Rådhuset,
uppgång Landstingshuset.
brittiska vänföreningen
I september 2009 anordnade den brittiska
vänföreningen en veckas resa till Neve
Shalom. Tolv personer deltog i resan, åtta från
Storbritannien och fyra från USA.
I programmet ingick besök i byns olika
verksamheter, föreläsningar, samtal med
familjer i byn och utflykter, bland annat till
norra Israel och Jerusalem.
Nästa resa ordnar vänföreningen 10–14
oktober 2010. Är du intresserad av att följa
med? Hör av dig till Catharina Hjortzberg,
catharina.hjortzberg@telia.com,
023-335 40.

1
 Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
– Neve Shalom/Wahat al-Salam februari 2010

Ranin – en palestinsk rebell

Ranin Bolous är 25 år och en kristen palestinier. Hon tillhör den första generationen som växt upp i Neve
Shalom/Wahat al-Salam. Hon förklarar att många har en helt felaktig bild av byn som en plats där judar
och palestinier bor tillsammans och struntar i sina respektive identiteter.
– Det kunde inte vara mer fel, säger hon och minns sin tid i förskolan. Där fanns judiska, muslimska och
kristna barn och två lärare, en talade arabiska med barnen och en hebreiska. Man firade varandras högtider
och Ranin påpekar nu efteråt att allt detta betydde mycket för henne, men hon blev medveten om att trots
att alla bodde tillsammans och det kändes så bra, märktes det att det fanns skillnader – det var ju inte alltid
hennes högtid som firades.
Redan som 12-åring började Ranin Bolous resa runt i världen med sina föräldrar och kom tidigt att verka som
barnambassadör och berätta om byn där hon växt upp. Resorna förde henne till USA och Europa samt till
muslimska nationer som Turkiet, Jordanien och Egypten. Hon deltog som tonåring i många projekt som tog
upp dialogen mellan judar och araber. All denna kunskap ledde till att hon som 18-åring antogs vid City
University i London. Där studerade hon, tillsammans med andra studenter från Israel och Palestina,
kommunikation och sociologi.
Denna unga dam var tidigt medveten om sin roll i världen. När man frågar henne hur studenterna från Gaza
reagerade på att hon som palestinier växt upp i en atmosfär av frihet och ekonomiskt välstånd svarar hon att
de först inte visste var de hade henne. Var hon verkligen en palestinier som de? Senare fick de klart för sig
vem hon var och kände starka band med henne. Hon, precis som de, hade en gemensam historia och de
kände samhörighet med varandra.
Ranin Bolous har inte mycket förtroende för de organisationer i Israel som talar om samexistens mellan judar
och palestinier. Det är mer en läpparnas bekännelse än vad de verkligen vill.
– I Neve Shalom/Wahat al-Salam däremot, där judar och palestinier verkligen lever tillsammans, idealiserar
vi inte tillvaron, säger inte att allt är trevligt och bra och framhåller inte hur överens vi är. Vi har kriser, olika
politiska åsikter och saker vi är oense om. Så var det till exempel under det andra Libanonkriget och kriget i
Gaza, då några i byn protesterade och andra inte var med och demonstrerade för att de ansåg att striderna
handlade om Israels säkerhet. Byn har inte en enhetlig agenda.
Ranin Bolous tycker att det är upp till varje ung människa att avgöra om hon/han vill göra militär-/nationell
tjänst eller inte.
– Jag tycker att jag genom att berätta om byn gör min nationella tjänst, säger hon. Det finns många sätt att
kämpa.
För tillfället är Ranin Bolous i London. Här bryr sig ingen om hon är judinna eller palestinier och hon tycker
det är skönt att inte hela tiden behöva förklara sin identitet.
Hon ser sig själv som patriot och har en stark anknytning till Israel men kan inte relatera till statens
diskvalificering av henne bara för att hon inte är judinna. Hon tror att hon kommer att spela en stor roll i
Israel framöver. Men hon känner sig bara hemma i byn NSWAS och skulle inte vilja bo någon annanstans.
Ranin Bolous är numera en känd person eftersom hon har varit med i den israeliska versionen av Big Brother.
Hon reagerar på att just detta att hon blivit känd har förändrat andras syn på henne. Till exempel har de som
tidigare inte ville hyra ut en lägenhet till henne plötsligt ändrat inställning. Det accepterar inte Ranin.
Det ska bli intressant att följa denna unga palestinska i fortsättningen.

Catharina Hjortzberg-Nordlund
Översättning av en intervju i tidningen Haaretz av Anat Balint, november 2009.

Du kan alltid hitta mer information på byns hemsida www.nswas.com

2
 Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
– Neve Shalom/Wahat al-Salam februari 2010

Att växa upp tillsammans

Den amerikanska vänföreningen till Fredens Oas gav för några år sedan ut en antologi – Growing up
together. Där intervjuas palestinska och judiska ungdomar som gått i byns grundskola men som inte bott i
byn. Ur denna antologi har vi översatt delar av rektor Anwar Daouds tal till avgångsklassen.

Våra lyckönskningar till er examen. Ni har

haft förmånen att studera vid en
multikulturell, flerspråkig skola där rasism är
bannlyst. När ni nu lämnar skolan har ni
också avslutat ett viktigt kapitel i era liv.
Vi hoppas att ni, trots att tiden gick så fort,
har lärt tillräckligt för framtiden för att
kunna möta livets olika utmaningar. Ni har
fått starka vingar för att – nu när ni lämnar
nästet, vår skola i Neve Shalom/Wahat al-
Salam – flyga ut i den vida världen.
Vi hoppas att ni har fått en världsbild
grundad på rättvisa och jämlikhet och en
önskan om fred. Vi hoppas att er fredsvilja
ska nå mer än den önskan som kan finnas
hos andra att sätta fingret mot avtryckaren.
Vi tackar alla dem som gör det möjligt för
grundskolan i NSWAS att existera. Och vi
tackar era föräldrar som tog det viktiga
beslutet att sända er till en annorlunda Några av eleverna vid grundskolan I Fredens Oas, kanske de
skola. som fick höra rektor Anwar Daouds tal.
Vi är födda att bli det vi tror på.
Poeten, palestiniern Tawfiz Zayyad skrev en Den judiske poeten Shaul Tchernichovsky skrev:
gång: Jag tror på framtiden även om den är långt borta…
Jag vill ägna halva livet åt att få ett en dag ska fred och välsignelse föras från nation till nation.
gråtande barn att skratta Då kommer mitt folk åter att blomstra
och den andra halvan åt att förhindra att en och en ny generation växa upp här
grön blomma lämna kvar sina kedjor av järn,
försvinner för alltid. öppna sina ögon och se ljuset.
Sammanställt och översatt av
Catharina Hjortzberg-Nordlund

Lars Gustafson:
Byn är ett frö för freden
Lars Gustafson har varit en mycket aktiv medlem i föreningen under årens lopp. I år är det ett kvarts sekel
sedan han för första gången betalade medlemsavgift till vänföreningen.
– I början av 1980-talet studerade jag i Israel och besökte Neve Shalom, berättar han. Och under 1985
arbetade jag som volontär i byn. Sedan dess har jag gjort flera återbesök.
Under många år åkte Lars Gustafson, som i sin yrkesverksamhet är kyrkoherde i Västlands församling i
Uppland, runt till skolor, folkhögskolor och organisationer för att berätta om Neve Shalom. Han har också
varit styrelseledamot i vänföreningen under 8–10 år och med i valberedningen.
– Byns existens och verksamhet är viktig, eftersom de där sår ett frö för freden, säger han. Därför är det
också viktigt att vara med i vänföreningen och på olika sätt bidra till byn.
3
 Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
– Neve Shalom/Wahat al-Salam februari 2010

Ett lyckat år för byns hotell

Fredens Oas har ett gästhem/hotell med 39
rum. Under det gångna året har det varit
flitigt använt, inte mindre än cirka 30 000
gäster har besökt byn, 7 000 av dem har
kommit över dagen. Bland besökarna fanns
familjer, journalister, fredsarbetare, religiösa
grupper, politiker, unga aktivister, lärare och
företagsledare. Drygt 40 procent av
besökarna var turister, knappt 60 procent
var israeler.
Många av besökarna deltog i seminarier och
konferenser av olika slag, till exempel en
esperantokonferens, en konferens om
Franciskus av Assisi och en europeisk
konferens om biologisk mångfald. Dessutom Hotellet har 39 rum, alla med en egen uteplats.
hölls många olika seminarier och workshops kring temat fred och samexistens, religion, meditation, tysta
böner och yoga. Hotellet har också under året haft besökande turistgrupper från bland andra Frankrike,
Tyskland, Italien, Ryssland, Kina, Nigeria och Indien.
Judiska ungdomar från hela världen har också besökt byn och hotellet som en del av en rundtur i landet. I
byn har de fått möjlighet att träffa och samtala med de boende och få reda på hur det är att bo i en
omgivning som erbjuder ett fredfullt alternativ till konflikten i resten av landet.

Så här kan du stödja Fredens Oas

Alla bidrag till de olika verksamheterna i Fredens Oas är välkomna. Passa på att uppvakta vid högtidsdagar
med ett bidrag. Den som uppvaktas får ett vackert gåvobrev av föreningen. Kontakta sekreteraren i god tid
före aktuellt datum. Medlemsavgift i vänföreningen är 150 kronor per år. Familj betalar 200 kronor,
ungdomar under 25 år betalar 25 kronor per år.

Plusgiro 491 75 58-1, bankgiro 383-3977

Till dig som flyttat och får nyhetsbrevet per post: Glöm inte anmäla adressändring till
Catharina Hjortzberg, catharina.hjortzberg@telia.com, 023-335 40.
Kontakt: ordförande Peter Haas, haas.j.peter@gmail.com, 070 – 575 81 75
Vill du ha nyhetsbrevet via e-post, skicka din mejladress till Catharina Hjortzberg så ordnar hon det.

Tack till våra medlemmar

Under december 2009 och januari 2010 har vi tagit emot 60 547 kronor.
Vänföreningen tackar för större gåvor till byns verksamhet från följande kyrkliga församlingar: Norbergs
Pastorats kyrkliga Samfällighet, Avesta, Österåker-Östra Ryds församling, Åkersberga och Mölndals kyrkliga
samfällighet/Stensjöns församling.