fredsartikelrubrik*

1
volante i samarbete med swecult

Med ytterligare stöd från

riksbankens jubileumsfond
stiftelsen framtidens kultur

The future is already here.

It's just not evenly distributed.
william gibson
Kultursverige 2040
Vad vi vet, vad vi tror,
vad vi vill.
webb www.volante.se/framtiden
twitter @volanteqnb

volante qnb publishing

www.volante.se
info@volante.se
Volante vill bidra till en klokare och roligare värld.

© 2010 Volante QNB Publishing och respektive författare

isbn13 978-91-978368-4-5

redaktörer Tobias Nielsén och Sven Nilsson

grafisk form och sättning Fredrik Nilsson och Kristian Rune, Futurniture
tryck Tallinns boktryckeri, Estland
Första upplagan, första tryckningen
 innehåll

10 FÖRORD VÄLKOMMEN!
14 SPELPLANEN DÅ, NU OCH SEDAN
Spelplanen är ny och spelet styrs av det som sker bakom ryggen
på spelarna, i synfältets periferi eller utom synhåll för dem.
tobias nielsén & sven nilsson

24 TEKNIK & MÄNNISKA Våra val

Ny teknik slår inte alltid ut den gamla, men skapar nya möjlig­
heter. Vilka, är upp till oss. Tekniken blir vad vi gör den till.
sven-eric liedman

32 STADSPLANERING TA PLATS
Överflödet av digital information tilltar, men ingen kulturform
är enbart digital. Kulturen äger också rum och tar tid.
rasmus fleischer

40 GEOGRAFI mellanrummen
Vi behöver icke-styrda utrymmen i både tid och rum. Vi kan
lära oss av konstnärers sätt att använda olika platser.
evelina wahlqvist

48 URBANITET DEN NYA STADEN

Det som nyss var landsbygd blir stad. I väst bereder bomässe­
arkitekturens förbannelse vägen. De nya städerna formas
utanför Europa.
jan åman

56 INTERNET IMPULSEKONOMI
Nätets framtid handlar om påbyggnader – men den samlade
kunskapen om oss leder mot en impulsekonomi.
daniel johansson

5
innehåll

64 KUNSKAP DUMMA DU?

Gör Google och andra hjälpmedel oss dummare? De klassiska
kunskapsinstitutionerna står inför stora utmaningar.
nicklas lundblad

70 UTBILDNING KOMPONERA VÄRLDEN

Det pågår ett slag om vad som ska prägla utbildningarna.
Mot ökat utrymme för humaniora och omdöme står ökad
rationalisering och kvantifiering.
emma stenström

78 MÅNGKULTUR ETT ÖPPET SAMHÄLLE

Det kan bli ett öppet och kreativt samhälle, men där kan också
finnas isolerade stamenklaver i utkanten.
lars åberg

86 FAMILJ & ARBETE DE DUBBELT RATADE

De lågutbildade männen kommer att bli förlorare på den
allt hårdare arbetsmarknaden. Men inte bara där...
bo rothstein

92 JÄMSTÄLLDHET MYTER OM KVINNOR

Det finns några seglivade idéer som hindrar jämställdheten från
att slå igenom – till skada för den konstnärliga utvecklingen.
vanja hermele

98 SPRÅK säg det med stil

När allt fler skriver blir den språkliga formen vad vi använder för
att skilja ut oss och synas.
lars melin

104 KULTURVANOR VEM ÄR DU?

Kulturvanorna markerar knivskarpt vem som tillhör och vem
som faller utanför. Smaken blir allt viktigare som markör.
rudolf antoni

6
 innehåll

112 MARKNAD MASTODONTkultur

Det traditionella kulturlivet får det svårare när både pengarna
och publiken strömmar åt andra håll.
anders rydell

120 FILM EFTER ORDET

Vi går mot en värld där rörliga bilder dominerar. Morgondagens
filmtalanger börjar med videokameran, inte med pennan.
hynek pallas

126 MUSIK UTAN GRÄNSER

Mer musik i alla stilar och genrer, fler som spelar och mycket
tradition, historia och kulturarv – se där framtidens musikliv!
owe ronström

134 LITTERATUR UTMANAD MEN INTE HOTAD

Det litterära systemet förändras med nya medier och digital­­­­
t­eknik. Vi får nya läsvanor och sociala mönster kring böcker
och läsande.
ann steiner

142 BIBLIOTEK ÄLSKADE VÄN

Om biblioteken bara kan komma över sin identitetskris har
de en ljus framtid.
annina rabe

148 BILDKONST PUBLIKENS TYRANNI

Inom bildkonsten ökar mångfalden och vi får fler
utställningsarenor.
bo nilsson

156 ORKESTRAR EN FÖRLORAD VÄRLD

Orkesterinstitutionerna står inför ett vägval. Det kan leda till
nerläggningar men också till en förnyelse av orkesterkulturen.
fredrik österling

7
innehåll

162 TEATER ANPASSNING OCH REVOLT

Teatrarna pendlar mellan sin känsla för vad publiken vill ha
och revolt mot anpassningen.
per arne tjäder

168 BARNKULTUR LANDET ANNORLUNDA

Framtidens barnkultur kommer att kräva engagerade föräldrar
men barnen kommer också själva att driva utvecklingen.
pia huss

176 KULTURARV BACKSPEGEL

Vad ska vi bevara och hur ska det presenteras? Frågorna leder in
i en diskussion om kulturarvens representativitet och legitimitet.
kristian berg

182 TIDNINGAR INGEN VET NÅGONTING

I medievärlden växer en ny världsbild fram. Vinnarna blir
de som bäst hanterar övergången från en producentstyrd
till en konsumentstyrd värld.
daniel sandström

190 PUBLIC SERVICE RUTA OCH SKÄRM

Vi översvämmas av medier i gamla och nya former.
Public service-medierna kommer att få kämpa.
nina wormbs

198 UPPHOVSRÄTT EN ANNAN ORDNING

Vi lever i en övergångsperiod. År 2040 har upphovsrätten
anpassats efter de nya förhållandena.
katarina renman claesson

206 LOKALT VÄXTKRAFT

Vilka möjligheter öppnar sig när en liten kommun vill använda
den lokala kulturen som drivkraft i utvecklingen?
jenny johannisson

8
 innehåll

212 REGIONALISERING STAD I LJUS

Umeå blir Europas kulturhuvudstad år 2014. Bakom ligger
flera decenniers arbete. Går experimentet att upprepa?
sverker sörlin

220 KONSTNÄRER HJÄLTARNA

Konstnärerna utgör centrum i den kreativitetsbaserade
ekonomin, men det är andra som skördar frukterna.
sven nilsson

228 KULTURPOLITIK EN NISCH FÖR STATEN

Statens dominerande roll i kulturpolitiken kommer att minska.
Vad betyder det?
tobias harding

236 EU MADE IN EUROPE

I små, små steg blir kulturfrågorna viktigare inom EU.
Men Sverige riskerar att hamna i otakt.
olle wästberg

244 FINLAND EN NY GIV

År 2035 är det inte säkert att det är ett utbyggt bidragssystem
som bäst gynnar konstnärerna och den kreativa produktionen.
leif jakobsson

252 OCH NU… SPRICKORNA I MUREN

Hur blir det? Kommer vi att tillvarata den kreativa potentialen
eller blir det bara ett överdesignat skrytbygge?
tobias nielsén & sven nilsson

9
VALKOMMEN!

Förord
 förord

Framtiden har redan börjat. Vi ser den

spira här och där. I trettiotre artiklar ges
glimtar av denna framtid i kulturen och
samhället i stort. Vad vet vi, vad tror vi,
vad fruktar vi och vad hoppas vi?

idén till den här boken har växt fram ur diskussioner inom Swecult,
det svenska kulturpolitiska observatoriet där vi båda deltar. Det är
den andra publikationen som initierats av Swecult, men medan den
förra, KulturSverige 2009, försökte fånga nuet har den här boken år
2040 som imaginär horisont.
Under lång tid har det funnits en skeptisk inställning till framtidsana-
lyser och till försök att se framtiden som ett projekt, något man kan planera
och manövrera sig fram till. Det är en mycket förklarlig och rimlig inställ-
ning. Men vi tänker och planerar samtidigt med olika tidshorisonter. Redan
nu diskuterar man till exempel var de olympiska spelen ska hållas 2024.
Stadsplaneringen arbetar också med långa tidslinjer, där perspektivet av
självklara skäl blir mer allmänt när man går längre in i framtiden. Så varför
inte tänka framåt också om kulturen och dess sammanhang?
Som ett slags mantra i diskussionerna mellan oss och med skribenterna
har vi haft William Gibsons formulering ”framtiden är redan här – den

11
välkommen

är bara ojämnt spridd”. Vi har bjudit in trettio skribenter, både forskare,

journalister och oberoende experter, både kvinnliga och manliga, både
äldre och yngre att skriva om olika teman med kultur som den gemen-
samma nämnaren.
Vi bad dem att fundera kring sitt tema utifrån vad de faktiskt vet, vad de
tror, vad de hoppas och vad de fruktar. Vi bad dem också försöka se det
som är osannolikt men har stora effekter om det inträffar. Och vi bad dem
spana efter frontlinjer och konfliktzoner. Resultatet är inga scenarier eller
novellartade beskrivningar av hur det kan tänkas bli. I stället utgår man från
nuet och dess förhållanden och resonerar sig framåt. I några fall hamnar
skribenterna i flera konkurrerande framtidsbilder helt enkelt på grund av
att framtiden inom deras teman rymmer vitt skilda hot och möjligheter.
Vi har valt att utgå från en traditionell sektors- och branschindelning
av kulturområdet, alltså teater, litteratur, film, musik, bildkonst, medier
och så vidare. Det finns i boken dessutom några mer övergripande teman
såsom kunskap, barnkultur, mångkultur, utbildning, upphovsrätt och
kulturpolitik. Vår inledning och vår avslutning ramar in det hela.
Vi har inga artiklar om datorspel, mode eller några andra, ”nya” uttrycks-
former som allt oftare – och med rätta – ses som en självklar del av den
kulturella och estetiska kreativiteten. En förklaring är att vi inte velat göra
striden mellan det gamla och det nya till det sammanhållande temat i
boken. Ändå är naturligtvis både nätet och tekniken närvarande i alla
resonemang, ibland i centrum och ibland i bakgrunden.

det finns, tycker vi, en realistisk, nästan försiktig hållning i artiklarna.

Kanske är det tidsandan? Att ställa den här boken bredvid återblickarna
i fjolårets antologi Noll Noll: decenniet som förändrade världen, som en av
oss var med och sammanställde, ger ett svar. Nollnolltalet avslutades i
ett självkritiskt och tillbakablickande tillstånd. Det var trots allt ett decen-
nium som rubbade vår känsla av trygghet – på grund av terrorattacker,
finanskriser och accelererat klimathot.
Ett annat svar är att trettio år faktiskt inte är så lång tid. Det finns så
starka traditioner och strukturer i nuvarande förhållanden att det är svårt
att föreställa sig en total omprövning. Den kulturpolitik som just nu
genomförs kommer säkert att existera femton–tjugo år innan kraven på
omprövning blir mer spridda. Sedan tar det ytterligare ett tiotal år innan

12
 förord

något nytt finns på plats. Och, ja, då har trettio år gått. Dagens tidsanda
sätter alltså agendan för framtidens aktiviteter.
Ändå är den totala bilden mer omvälvande än det just sagda låter
förstå. Den samlade och ökande komplexiteten och mångfalden i ett
samhälle styrt av individualism och valfrihet är fantastisk, och den
påverkar livet på alla plan. Den påverkar konsten och den borde påverka
kulturpolitiken. Det vi bevittnar är hur den kreativa förstörelsens stormar
som Joseph Schumpeter talade om breder ut sig från det ekonomiska
livet och in i samhället som helhet, inklusive det mest privata och de
kulturella erfarenheterna.
Om detta låter mer än oroande kan det kännas tryggt att närma sig
framtiden tillsammans med guiderna i den här boken. För att kunna åstad-
komma något måste vi ju acceptera att utvecklingen pågår både i det stora
och det lilla och att utmaningarna också finns. Det må vara möjligt att
parera dem och försöka bevara så mycket som möjligt av det som finns
nu. Men man kan också bejaka utmaningarna och söka sig mot nya mål.
Till hjälp i det här arbetet har vi haft Swecult, som bidragit med pengar
till projektet och som även knyter den här boken till en konferens. Även
Riksbankens jubileumsfond och stiftelsen Framtidens kultur har gett
ekonomiska bidrag och därmed gjort det möjligt att genomföra projektet.
Vi är tacksamma för detta stöd.

Malmö och Stockholm 10 september 2010

Tobias Nielsén och Sven Nilsson

13
DA, nu
och sedan
Tobias
Nielsen
& Sven
Nilsson

Spelplanen
 då, nu och sedan

Många av dem som är verksamma

på olika positioner inom konst- och
kulturlivet kommer också att vara med
år 2040. Men spelplanen blir en annan.
Konkurrensen om pengar och uppmärk-
samhet kommer att vara hårdare.
Mycket av det som skapar förutsättning-
arna i kulturlivet utspelas bakom ryggen
på aktörerna, i synfältets periferi eller
utom synhåll för dem.

i trettioen artiklar kommer lika många skribenter att belysa olika

teman i ljuset av en framtid vars föreställda horisont utgörs av år 2040.
Författarna begränsas av sina teman, men samtidigt har alla texterna
ett vidare sammanhang. Det finns trådar bakåt, det finns ett nu och det
finns en rad uttalade och underförstådda begränsningar för den framtida
utvecklingen. Här har inga utopier beskrivits. Allt är förankrat i gårdagens
och dagens strukturella förhållanden. Ändå finns det en varierande frihets-
grad som skiftar mellan de olika artiklarna. Trettio år är inte så lång tid.
Men små, initiala förändringar resulterar i betydande förändringar i
slutet av perioden.
Vi befinner oss mitt emellan år 1980 och år 2040. Den framtida utveck-
lingen inom kultur- och samhällsliv kommer naturligtvis inte att vara en
spegel av det vi har bakom oss, men vi kan ändå lära oss mycket genom
att blicka bakåt och tänka framåt. Sverige i början på 1980-talet är både
välbekant och främmande. Vägnät, bebyggelse och samhällsinstitutioner

15
spelplanen

är sådant som förändras långsamt. Mode, frisyrer, populärmusik, reklam,

heminredning och bilmodeller är sådant som byts ut snabbt och gör att
vi direkt kan datera en tidningsbild eller ett tv-program från förr.
Sett i detta perspektiv var också det tidiga 1980-talet något nytt.
Begreppet ”folkhemmet” används för att beskriva det svenska samhället
och den svenska samhällsmodellen från 1930-talet till 1970-talet – ett
industrisamhälle med hög arbetsmoral och inriktning på en generell
välfärd för alla enligt modellen one size fits all. Samhällsforskaren Patrik
Engellau använde uttrycken PV, TV, WC för att beskriva de konkreta
uttrycken för vad som drev svenskarna framåt: en egen bil (oftast en Volvo
PV), en tv-apparat och en modern bostad med alla bekvämligheter. Allt
det där var förverkligat redan på 1970-talet. En känsla av besvikelse
bredde ut sig: var det där allt? Nej, det var inte allt, det var mer än allt.
Knappt var detta aldrig skådade samhällsbygge färdigt förrän det
började krackelera. Ingen ville bo i de nya miljonprogramsbostäderna
(de kallades så eftersom de ingick i en plan att mellan åren 1965–1975
bygga en miljon nya bostäder), textilindustrin samt många gruvor och
stålverk slogs ut av internationell konkurrens, de stora skeppsvarven fick
allt färre beställningar och lades efter hand ner, inflationen var skyhög,
den offentliga ekonomin började försvagas och i Sverige genomförde
man en rad devalveringar som gjorde medborgarna fattigare i förhållande
till omvärlden.
Den gamla konformismen i värderingar, livsstil och smak började
brytas upp i något som mer liknade en komplex mosaik. I folkhemmet
skulle alla vara lika. Nu började vi fästa alltmer avseende mellan de olikheter
som gjorde att vi skilde ut oss från dem som bodde i andra stadsdelar,
hade annan bakgrund eller utseende, levde under andra omständigheter
eller bara ville vara annorlunda eller bli sedda och bekräftade som de var
utifrån kön, sexualitet, samhällsengagemang, klädstil, idrottsintresse,
religion, etnicitet, ja vad som helst utom ålder.
Ulrich Beck har i boken Vad innebär globaliseringen? använt begreppet
containerstat för att beskriva de nationalstatliga samhällen som likt en
stålcontainer slöt sig kring sina medborgare genom nationella institutioner,
ekonomier, kulturer och samhällsstrukturer. I dessa samhällen var utveck-
lingen linjär, följde ett enda huvudspår och allt i samhället struktureras
och klassificeras utifrån ett enhetligt nationellt perspektiv:
”Alla slag av social praxis – produktion, kultur, språk, arbetsmarknad,

16
 då, nu och sedan

kapital, utbildning – normeras, präglas, begränsas, rationaliseras eller

åtminstone etiketteras av nationalstaten (nationalekonomi, nationellt
språk, nationell litteratur, offentlighet, historia osv).”
Efter hand perforeras denna nationella container mer och mer. Det är
denna process vi kallar globalisering:
”Det världssamhälle som under loppet av globaliseringen har bildats
i flera (inte bara ekonomiska dimensioner) underminerar och relativiserar
nationalstaten genom att en icke platsbunden mångfald av sociala sam-
hörigheter, kommunikativa nätverk, marknadsrelationer och levnadssätt
går på tvären mot nationalstatens territoriella gränser. Detta visar sig i
alla grundpelarna i den nationalstatliga suveräniteten: beskattning, politisk
överhöghet, utrikespolitik, säkerhetspolitik.”
Sverige är på många sätt en idealtypisk företrädare för den utveckling
som Ulrich Beck beskriver. Ändå är det förstås inte så enkelt att man bara
lämnar en gammal samhällsmodell och går in i en annan. Det gamla
dröjer sig kvar, inte bara som fysiska årsringar i landskap, bebyggelse eller
samhällsinstitutioner. Det gamla ligger också inbäddat i vårt medvetande
som minnen, erfarenheter, värderingar, strävanden och mål. För de flesta
och i de flesta sammanhang är förändring inget självklart eftersträvansvärt.
Ofta tycker vi att förändringar skapar osäkerhet eller försämringar. Eftersom
vi också lever allt längre och eftersom en allt större del av befolkningen
kommer från andra länder, blir vi som kollektiv också bärare av alltmer
skiftande erfarenheter, värderingar och drömmar. Det som vi vill hålla fast
i, blir alltmer olika.
I en bokrecension från år 1980 skrev etnologen Åke Daun så här om
meningen med livet på ett vardagligt plan:
”Vad de flesta vill ha är en rymlig lägenhet eller villa, möblerad på en
gång flott och mysigt. Vidare bil, sommarstuga, en och annan sommarresa
till solen, ett visst kvantum alkohol, roliga och spännande tv-program,
vackert väder på semestern, kräftor, sill och potatis, jordgubbar.”
Så kunde man säga med någon sorts självklarhet år 1980, men det kan
man knappast i dag och alldeles säkert inte om trettio år. Varför inte,
egentligen? De flesta kommer nog att vilja ha allt det där, men dels faller
det en skugga över bilden (framför allt miljöhoten gör att stora bostäder,
bilägande och charterresor kan ses som något dubiöst), dels kommer de
flesta att vilja ha eller försöka uppnå sådant som ligger utanför scenen i
citatet. Vi vet ju inte heller om Sverige kommer att vara lika rikt år 2040

17
spelplanen

som i dag; flott och mysig bostad, utlandsresor och bil kan ligga utom
räckhåll för väldigt många, vad vet vi? Vi kan på goda grunder anta att
många av dem som inte har Evert Taube och skärgården i blodet kanske
vill helt andra saker med sitt liv och den konsumistiska inställning som
präglar citatet kanske är främmande för dem som främst vill uppleva
spänning och äventyr eller ta ansvar för världen genom återhållsamhet
och alternativa levnadssätt.
I det följande ska vi skissera några av de stora rörelser i samhället som
kommer att påverka också kulturen/kulturerna och kulturlivet.

Befolkning
År 1950 hade Sverige en befolkning på 7 miljoner. Hundra år senare
kommer den att ha ökat till ca 10,5 miljoner. Det är en måttlig ökning
från dagens 9,4 miljoner. Inom denna lugna utveckling sker det ändå
förändringar som ändrar samhällets karaktär. I dag är 18 procent av
befolkningen över 65 år, men år 2040 kommer denna grupp att utgöra
nästan 25 procent av befolkningen. Även om antalet barn, ungdomar och
vuxna under 65 år inte minskar i antal, kommer de äldre ändå att utgöra
en mer dominerande del av befolkningen. Är det denna grupp som också
i framtiden kommer att utgöra kulturpublikens kärna?
Det ligger en sprängkraft i tanken att de äldre kommer att få större
politisk tyngd i kraft av sin befolkningsandel, samtidigt som de också kom-
mer att kräva insatser inom sjukvård och omsorg. Det blir de yrkesarbetande
delarna av befolkningen som ska bära kostnaderna. Kommer pensions-
åldern att höjas successivt, kommer man att ändra på finansieringsformerna
eller blir det krig om resurserna? Kommer antalet personer i yrkesverk-
sam ålder att räcka både till att konkurrera med produkter och tjänster på
världsmarknaden, skapa välstånd och till att ta hand om gamla och sjuka?
I dag är medianåldern för svenskar 41 år. År 2050 kommer den att vara
44 år. När vi blickar ut upptäcker vi att genomsnittsåldern i världen är 29 år.
Alla dessa unga människor vi ser i nyhetsreportagen utgör en faktisk bild
av befolkningen. Världen är ung och vi blir bara äldre. Vad betyder de
stora skillnaderna i åldersstruktur för dynamik, innovationsförmåga och
framtidstro i samhället? Vad betyder det för kreativiteten och pulsen i
kulturlivet, för drömmar, förhoppningar och prioriteringar?
Enligt befolkningsprognoserna kommer nettoinvandringen att minska

18
 då, nu och sedan

från dagens drygt 50 000 personer per år till cirka 19 000 per år. År 2040
kommer omkring 18 procent av befolkningen att vara född utomlands.
I början av 2040-talet kommer de utlandsfödda att utgöra nästan en femtedel
av befolkningen, men dessutom har vi den samhälleliga och kulturella
effekten av att en allt större del av befolkningen en eller flera generationer
tillbaka har invandrare i familjen. Kommer det att vara ett problem eller
en tillgång? I varje fall kommer det att påverka erfarenheter, värderingar,
sedvänjor med mera. Sverige kommer att vara ett mångkulturellt samhälle
på djupet.
Låt oss belysa denna utveckling med exempel från en av våra familjer
(Svens). För två generationer sedan utgjordes släkten av skånska bönder
och lantarbetare. I dag är den en mosaik med judiska, afrikanska, franska,
grekiska, baltiska, polska och latinamerikanska inslag i det bondskånska.
Ändå är detta förmodligen bara början. Några problem är det inte. Jul
firar man om man vill och midsommar som man vill.

Ekonomi
Sverige var rikt och välmående redan år 1980. I jämförelse med andra
länder var vi rikare då än nu – ett fall från fjärde till trettonde platsen i den
globala rangordningen. Ändå har den ackumulerade ekonomiska tillväxten
inneburit att bruttonationalprodukten är nästan 80 procent större än för
trettio år sedan. Skattetrycket är högt, men Sverige rankas likväl som ett
av de mest konkurrenskraftiga och kreativa länderna i världen.
Efter den ekonomiska krisen i början på 1990-talet finns en stark insikt
om att Sverige ska ha låg inflation, sunda statsfinanser och en internationellt
konkurrenskraftig industri. Målmedvetenheten har gett resultat också
för privatekonomin. Mellan åren 1980 och 1995 ökade de heltidsarbetandes
inkomster med 5,6 procent i fast penningvärde för hela perioden. Mellan
åren 1995 och 2008 var ökningen 37 procent, det vill säga åtta gånger
högre räknat per år än under den föregående perioden.
Även om Sverige klarat den ännu pågående ekonomiska krisen bra,
kommer framtiden att innebära krav på ständiga strukturförändringar
och innovationer för att möta den globala konkurrensen. Vilka är morgon-
dagens tillväxtföretag? I vilka former kommer kompetens- och talang-
basen att breddas? Kommer svenskarna att arbeta fler timmar per år och
lämna yrkeslivet vid en högre pensionsålder? Vilket utrymme kommer

19
spelplanen

det att finnas för kvalificerad samhällsservice? Ska man betala via skatten
eller genom avgifter?
Säkert kommer konkurrensen om skattepengarna att vara hård. Inom
främst vård- och omsorgssektorerna drivs resurskraven enligt principen
alltid mera, aldrig nog. Vad betyder det för till exempel det skattefinan-
sierade kulturlivet? Blir det pengar över till teatrar, museer, symfoniorkestrar
och bibliotek?

Demokrati och engagemang

År 1980 var Sverige fortfarande ett folkrörelseland. Sedan dess har de
klassiska folkrörelserna, de politiska partierna och fackföreningarna förlorat
medlemmar i rasande takt. Det politiska engagemanget söker sig andra
vägar, till intresseorganisationer, informella nätverk, tillfälliga strukturer
och virtuella gemenskaper. Det politiska engagemanget och valdeltagandet
förblir med undantag för valen till EU-parlamentet ändå högt, men det
söker sig alltså andra uttryck.
Med EU-medlemskapet år 1995 följde också att en allt större del av
Riksdagens lagstiftning har ersatts av EU-direktiv. I dag är nästan två
tredjedelar av de nya lagarna ett resultat av arbetet inom EU, där svenska
representanter är med och påverkar.
På ett motsvarande sätt har det nationella försvaret i allt större utsträck-
ning övergått till att bli insatser i internationella konflikter.
Framtiden kommer att vara dynamisk och konfliktfylld. Den kommer
att ställa krav både på medborgarnas engagemang och tydliga strukturer
för beslutsfattande, verkställighet och ansvar. Hur kommer det civila
samhället att utvecklas? I vilka former kommer den politiska legitimiteten
att förankras? Hur kommer de framtida gränssnitten mellan det lokala/
nationella och det internationella att se ut? Kommer EU att bli den centrala
arenan för politiskt arbete?
Vi lever redan i ”light-versionen” av den svenska modellen. Framöver
kommer vi troligen att få se hur staten, regionerna och kommunerna
trimmas och slimmas ännu mer. Redan i dag står vi som privatpersoner
för tre fjärdedelar av notan för våra kulturella aktiviteter. Kommer det att
gå att mobilisera opinioner och ekonomiska resurser för det olönsamma
men nödvändiga arbete som utförs av enskilda konstnärer, teatrar, musik-
institutioner, museer och så vidare?

20
 då, nu och sedan

Det oväntade
År 1980 fanns det en stark och växande fredsrörelse som protesterade mot
det kalla kriget, men ingen vågade drömma om dess upphörande eller om
att sovjetväldet skulle falla samman som ett korthus tio år senare. I Kina
gick alla klädda i blå maokostymer och strävade efter att uppfylla femårs-
planen. Men det oväntade händer – muren föll, Östeuropa blev fritt och
Kina omvandlades från ett fattigt jordbruksland till en ekonomisk tiger.
Också i framtiden kommer det oförutsebara att inträffa och förändra
sakernas tillstånd i grunden och på djupet. Vi vet bara inte vad som kommer
att hända eller hur vi kommer att möta förändringarna. I Sverige kommer
politikens centrum sannolikt fortfarande att utgöras av frågor rörande
sjukvård och äldreomsorg, även om konkurrenskraft och kompetensbas
borde stå i fokus. Internationellt kommer den pågående ekonomiska krisen
att kräva lång tid för att värka ut. Den ekonomiska integrationen och
globaliseringen kommer att fortsätta. Migrationen kommer att hålla kanske
en tiondel av jordens befolkning i rörelse. Klimathotet kommer hela tiden
att finnas på dagordningen även om exercisen med siffror och kvoter för
utsläpp kommer att upphöra. En rad internationella konflikter kommer att
kräva militära och diplomatiska insatser.
Kommer världen att vara en bättre plats att leva i än nu? Kommer vi
att lära oss att hantera konflikter och katastrofer bättre? Kommer vi att
hitta något bättre som ersätter FN och Nato, IMF och Världsbanken?
I boken Massive Change formulerar Bruce Mau med flera en hel dag-
ordning för ett framtida förändringsarbete:
 oende: vi kommer att skapa bostäder i städerna för hela
b
världens befolkning
transporter: vi kommer att möjliggöra uthållig rörlighet
energi: vi kommer att ge hela världen tillgång till energi
information: vi kommer att bygga ett globalt medvetande
bilder: vi kommer göra synligt det som hittills varit osynligt
marknad: vi kommer att samordna tillgång och efterfrågan
på råvaror, energi, kapital och varor sömlöst i hela världen
material: vi kommer att bygga in intelligens i materialen och
befria formen från materian
försvarsindustrin: kommer vi att skifta från att tjäna kriget
till att tjäna livet?

21
spelplanen

t illverkning: vi kommer att eliminera behovet av råvaror

och göra slut på allt slöseri
liv och gener: vi kommer att designa evolutionen
välstånd och politik: vi kommer att utrota fattigdomen
Här finns en rad av de frågor och teman som kommer att vara centrala
i framtiden. Att vara med om att skapa och forma denna framtid är i
Bruce Maus perspektiv en designfråga och det finns bra design och dålig
design. Hur vi drabbas av naturkatastrofer, haverier och kriser beror på
hur vi designat systemen, flygplanen, oljeplattformarna och så vidare.
Det intressanta med denna agenda är att varje punkt är ett helt politiskt
program och att det finns ett både konkret och utopiskt mål för var och
en av punkterna. Det är ett optimistiskt program och det är skrivet innan
miljöhoten hamnat i toppen på dagordningen. Vad det säger är: föränd-
ringar är möjliga och det ligger i den teknologiska utvecklingsoptimismen
att de sker snabbare än vi tror. Kultur i betydelsen konst, medier och
underhållning har inget eget avsnitt i boken.
Det är framför allt i det avslutande kapitlet i Maus bok som kultur lyfts
fram som en del av mobiliseringen av medborgarna i det civila samhället,
utjämningen mellan könen och överbryggandet av den digitala klyftan
mellan dem som har tillgång till de globala kunskapssystemen och dem som
inte har det. Konsten, nätet, medierna och populärkulturen gör att drömmar,
idéer, möjligheter, erfarenheter och exempel kan gestaltas och spridas
globalt i realtid eller nästintill. Vi gillar bredden och energin i Maus upplägg,
men vi har en större tilltro till konst och kultur som en fri och obunden
sfär i samhället. I konsten finns alltid ett non serviam (jag tjänar inte).

En ny spelplan
Om en tidsresa vore möjlig, skulle vi måhända finna att vi i mångt och
mycket kunde känna igen oss i 2040 års samhälle. Många av dem som i
dag är verksamma på olika positioner i samhället och kulturlivet kommer
att vara med också 2040, förhoppningsvis i andra roller och på andra
positioner. Ändå kommer spelplanen att vara annorlunda, bland annat
beroende på förändringar som vi skisserat här.
I de följande artiklarna är de bakomliggande förändringarna i regel inte
särskilt närvarande. Det beror på att skribenternas uppdrag har varit att

22
 då, nu och sedan

utgå från sina respektive teman. Den större spelplanen utgörs av det som så
att säga utspelas bakom ryggen på de medverkande, i synfältets periferi eller
utom synhåll för dem. Detta förhållande återspeglar en realitet, nämligen
vår benägenhet att så länge som möjligt hålla fast vid det rådande systemet.
Det som faktiskt existerar har en enorm tyngd i jämförelse med alternativen
som bara är luftiga möjligheter. Ändå kommer förändringarna.
Det gör ont när knoppar brister, men det gör bölder också. Detta är
ingen brasklapp. Bara en scenanvisning.

23
VaRA VAL
Sven-Eric
Liedman

Teknik &
människa
 våra val

Vi har vant oss vid höga hastigheter.

Världen har blivit effektivare – men
också mer komplex. Ny teknik slår
inte alltid ut den gamla, men skapar
nya möjligheter. Vilka, är upp till oss.
Tekniken blir vad vi gör den till.

i iliaden heter grekernas härold Stentor. Hans röst är så stark att han
kan överrösta femtio andra män. Därför är det han som för fram viktiga
budskap till hären under trojanska kriget för mer än 3 000 år sedan.
Ännu talar man om en stentorsstämma. Men det är sällan som det
behövs någon Stentor numera. Med en helt ordinär röstförstärkare kan
vem som helst överrösta tiotusentals jublande människor på ett stadion.
Länge var hästen det snabbaste fortskaffningsmedlet. I början av
1800-talet kom tåget. Det finns berättelser om den hisnande upplevelsen
att slungas framåt i 35 kilometer i timmen. Blommorna på banvallen kunde
inte längre urskiljas. Läkare oroade sig för att den mänskliga organismen
skulle ta skada av den vilda färden. Nu har vi vant oss vid höga hastigheter.
Ingen försöker längre urskilja blommorna utanför fönstren på ett X2000-tåg.
Vi ser en skog, en sjö, en liten stad som snabbt glider baklänges. Under
flygplanet breder en kartbild ut sig. Även det största kommer på behörigt
avstånd: Himalaya, Sahara, Stilla havet.

25
teknik & människa

Ännu för några årtionden sedan kunde det ta lång tid att leta fram
även ganska enkla uppgifter, till exempel när en inte alltför känd person
var född eller på vilket bibliotek som en sällsynt utländsk bok stod att
finna. I dag kan man på några sekunder finna nästan allt sådant på nätet.
Visst måste man hela tiden vara källkritiskt vaksam – men när måste man
inte det? Varje dag upplever jag hur mycket trist rutinarbete som internet
befriar mig från. Därtill kommer e-posten som är så mycket snabbare
och enklare än den gamla sortens brev.
Kort sagt: världen har blivit effektivare, överskådligare och därmed
lättare att hantera än den var år 1980 eller 1950, för att inte tala om år 1750
eller 1080. Eller? Den värld som vi har inom synfältet är samtidigt så mycket
större, så mycket komplexare. Så mycket mer finns att välja mellan.
Konkurrensen är skarpare på nästan alla områden. Stora städer korkas igen
av människor och framför allt av bilar som aldrig förr. För inte så länge
sedan fanns det säkra sätt att ta sig in i yrkeslivet. I dag är arbetsmarknaden
kaotisk för de unga.
Livet har blivit besvärligare.
Hur ter sig framtiden? Hur blir år 2040? Tankeleken kan kännas
ansvarslös för mig. År 2040 finns jag med all sannolikhet inte med längre
– jag skulle vara 100 år. Jag talar om något som jag nog aldrig får uppleva
själv. Å andra sidan har mina barnbarn då nått en ganska mogen ålder.
Det äldsta fyller 55 det året, det hittills yngste som föddes år 2009, har
passerat 30-strecket. Visst har jag också ansvar för tiden efter min egen!
Det vanliga misstaget som vi gör när vi spekulerar om framtiden är att
vi drar en rak linje från vad som förfaller mest påtagligt i nuet rakt in i det
kommande. Ofta är det tekniken som utgör utgångspunkten. Min mor
brukade berätta om sin gamla pappa som tillhörde de tidiga bilägarna.
Utanför familjens villa låg en åker som han planerade att köpa. Där skulle
han anlägga en start- och landningsbana för det privatflygplan som i hans
tankar snart skulle göra Forden i garaget förlegad. Från hästskjutsen till
den privata bilen skulle vägen strax gå vidare till flyget. Så blev det inte.
Ska jag i samma anda tänka mig 2040 års värld, drar jag en linje från
den tid då jag själv var ganska ung till i dag och vidare 30 år framåt i tiden.
Vad ser jag då? Uppriktigt sagt inte så mycket – kanske är min tekniska
fantasi alltför begränsad. År 1980 skrev jag på maskin, nu på dator – och
vad skriver mina barnbarn på år 2040? Sannolikt också på datorer, fastän
effektivare än den jag nu har framför mig. För några årtionden sedan

26