Jesus, Jesus, I'm in love with you 1);

Queerläsning av den svenska pingströrelsen

essä inom ramen för GNV008, 5p, HT06
av: Rebecca Dutius

Det är enligt min mening ofta mer meningsfullt att tala om heterosexualiteter (och
homosexualiteter) i plural, än heterosexualiteten (och homosexualiteten) i singular bestämd form,
eftersom man då synliggör det faktum att sexualitet regleras och konstrueras kulturellt på olika sätt
i olika tider, på olika platser och i olika sammanhang. Den heterosexualitet jag vill titta närmare på
i den här essän är den som konstrueras och konstruerats inom den svenska pingströrelsen, det rör
sig alltså om en slags subkulturell reglering av sexualitet och kön.

Pingstheterosexualiteten utgör en motsägelsefull skärningspunkt mellan en
minoritetssexualitet och en majoritetssexualitet. Det är på vissa sätt en minoritetsheterosexualitet 2),
men samtidigt en som framställer sig själv (eller vars utövare framställer som) den enda, eviga
gudagivna, normativa (hetero)sexualiteten, och därför är den intressant också att se på som en
aktivt heteronormativ heterosexualitet. Jag utgår, på klassiskt queerteoretiskt manér, från att en
heteronormativ kultur aldrig kan vara helt heterosexuell, utan att den i sig själv, med nödvändighet
rymmer det queera, att den läcker queerhet. Det är min avsikt att visa på några queera läckage i den
heteronormativa pingstkulturen, att queerläsa den.

Queerläsningar riktar sig i regel mot litteratur, musik och bildkonst etc., det vill säga mot
kulturprodukter som ryms inom det estetiska kulturbegreppet. Och mitt material mer konkret är
förstås också kulturprodukter, i första hand texter, såsom sångtexter, men också sådana
kulturprodukter som inte nödvändigtvis eller oproblematiskt kan sorteras under det estetiska
området, som predikningar, tidningsartiklar och meningsyttringar, som sammantaget kan ge en bild
av mitt mer egentliga objekt: en bestämd kulturell praktik och ett bestämt kulturellt ideal i en
religiös subkultur känd för sin heterosexism.

Ett av Judith Butlers många viktiga bidrag till queerdiskussionen är påpekandet att det inte
finns några kausala samband mellan kön/kropp, genus, genuspresentation, sexualitet, sexuell
praktik och fantasi 3). Maskulinitet är således inte nödvändigtvis bunden till en manskropp, och
femininitet kan uttryckas av andra kroppar än de så kallat kvinnliga. Ett sexuellt begär efter ett
maskulint genus behöver inte vara liktydigt med ett begär efter en manskropp, vilket förekomsten
av butchar i den lesbiska kulturen visar oss. Därför kan det vara intressant att kasta en närmare
blick på vilket genus som utspelas och förutsätts utspelas på, i och genom manskroppen i ett
pingstsammanhang. Den kända ex-gay teologen Leanne Payne gör det intressanta påståendet att
Gud är så maskulin att även män är feminina i förhållande till honom 4) Kopplat till den
föreställningen är förstås tanken på den kristna församlingen, kvinnnor som män, och ibland också
samtidigt den enskilde kristne, som varande Kristi brud. En annan variant av läran om Kristi brud
blev ju riksbekant i Sverige genom händelser i en pingstförsamling i Knutby för ett par år sedan,
men enligt dåvarande föreståndaren i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm är tanken på alla kristna
som Kristi brud inte förhandlingsbar för en pingstförsamling eller en pingstvän, byter man ut den
mot idén om en fysisk kvinna som varande Kristi brud är man inte längre en pingstförsamling 5).
Om den teologiskt rättänkande pingstmannen alltså bör uppfatta sig själv som feminin i åtminstone
sitt förhållande till Gud/Kristus, kan det då tänkas att detta avspeglas i en högre grad av uttryckt
femininitet också i det jordiska?

I filmen Venus Boyz berättar Del om insikten som det att passera som man har gett,
nämligen att en man aldrig tittar på en annan man. Bortsett från på fotbollsplanen efter ett mål eller
i liknande tydligt markerade undantagssituationer ska ju en man heller inte röra vid en annan man,
åtminstone inte med annat än knuffar och ryggdunkar och sådana hastiga och i någon mån
aggressiva beröringar. Handen får inte vila på en annan man, och beröringen får inte uttrycka någon
form av mjukare känslor, som ömhet eller kärlek. Detta är förstås för att maskuliniteten är
konstruerad som otvetydigt heterosexuell. Ändå kan pingstpastorn Jack-Tommy Ardenfors, i en
skrift riktad till den svenska pingströrelsen och behandlande densamma, beskriva en upplevelse av
en förbönsstund där förebedjarens händer endast flyktigt snuddade vid hans axlar som direkt
traumatisk, inte på grund av beröringen utan tvärtom på grund av det alltför flyktiga och hastiga i
den 6). Pingstidealet, som han beskriver och uttrycker det, är alltså en mer innerlig beröring, också
mellan män. Ardenfors skriver visserligen i det sammanhanget företrädesvis om
förbönssituationen, men den som råkat se avsnitt av den pingstproducerade TV-serien med andliga
sånger, Minns du sången, som sändes i SVT med start 1997 och ett par år framåt, har dock haft
tillfälle att betrakta män som omfamnar varandra, och män som håller varandra i handen, även i
icke-förbönssituationer. Med andra ord verkar pingstmiljön erbjuda män ett undantag från den
generella maskuliniteten på det området, en möjlighet för femininitet om man så vill.

I Venus Boyz talar också Diane Torr om hur en man inte ler, och inte ber om ursäkt. En
pingstman ler dock, enligt min erfarenhet, påfallande ofta och mycket, inte minst i
evangelisationssammanhang, när han försöker "sälja" sin version av kristendomen till någon eller
några andra (den leende försäljaren är väl för övrigt inte enbart en frikyrklig, eller pingstkyrklig,
produkt). Leendet och mildheten är också vad som utmärker den frikyrklige torparman som flickan
Mia möter i Moa Martinsons Mor gifter sig 7), vi vet naturligtvis inte om han var just pingstvän
men beskrivningen kunde med lätthet ha gällt en pingstkyrkoman av idag. Ångerfullheten, eller den
uttalade medvetenheten om den egna otillräckligheten och egna tillkortakommanden, är också en
väldigt grundläggande del av pingstreligiositeten, oavsett kön; därpå vilar hela tanken om
människans behov av Guds frälsning och förlåtelse, och hela himmel/helvete teologin.

Ett annat område som traditionellt förknippats med kvinnan och det feminina är
sentimentaliteten, Eve Kosofsky Sedgwick diskuterar hur detta faktum är en del av vad som kan
väcka "anständiga" religiösa mäns obehag inför religiös kitch 8) Sentimentalitet och religiös kitch
är dock på inget vis främmande för pingströrelsen, eller pingstmännen, i stort. Pingstpastorn
Richard Niklasson sjunger om sin leda vid de tomma skratten och sin önskan om flera tårar hos de
kristna: "Jag såg hellre ett tårat öga, bevis på en ödmjuk själ"9), och Wasti Feldt-Johansson, den
svenska pingströrelsens första kvinnliga pastor, skriver om hur det var just det som attraherade
henne med pingströrelsen från första början "Detta möte med människor som vågade ge uttryck åt
sin glädje, vågade gråta och skratta. "10) Mångfaldigt fler exempel kunde anges, om utrymme fanns.
Att vara känslosam, att gråta och överhuvudtaget spela ut i synnerhet den sentimentala delen av
känsloregistret, är alltså något som inte bara tillåts män i pingströrelsen, utan som snarare är
normen.

Om pingstmannen nu generellt är, eller enligt den subkulturella normen ska vara, leende,
känslosam, ursäktande och med en självbild som innebär att han i ett yttersta, kosmiskt så att säga,
perspektiv placerar sig i den feminina kategorin, så undrar man förstås osökt om någon
motsvarande förväntan, krav, eller kanske åtminstone öppning finns för kvinnomaskulinitet i
pingsttappning. Till skillnad från vad som gäller männen skulle jag inte säga att maskuliniteten som
sådan är ett generellt ideal för pingstkvinnorna, eller kanske snarare; i likhet med för männen är det
femininitet som är det generella idealet. Möjligen kan man tänka sig att kvinnorna bör accentuera
sin femininitet ännu mer för att på så sätt bevara avståndet mellan mäns och kvinnors genus, för att
heterosexualiteten skall förbli ohotad. Historiskt har detta eventuella heteronormativa ideal dock
problematiserats av tabut mot smycken och make-up på kvinnor, eller alltför avslöjande klädsel
som skulle kunna bidra till att poängtera kvinnors femininitet, detta har dock balanserats under
samma tidsperiod med ett motsvarande generellt tabu mot att kvinnor bar byxor eller klippte håret
kort 11). Men även om pingstkvinnor inte generellt har förväntats uttrycka någon maskulinitet, om
än de har förväntats tona ner vissa yttre femininitetsmarkörer, så har det funnits, och finns kanske,
ändå en subkulturellt specifik öppning för kvinnomaskulinitet i predikant- och evangelistrollen.

Judith Halberstam skriver i sin genomgång av olika dragkungar, under det hon har kallat
"male mimicry", alltså en form av drag king, eller en form av drag king nummer, som mimetiskt
återger en mansmaskulinitet, med eller utan ironisk twist, om en av de få vita tävlande i drag king
tävlingarna på Hershe bar som uppträdde som en präst/pastor, med vissa parodiska inslag, därmed
exponerande religionens teatraliska kvaliteter 12). Ett annat exempel, eller om det möjligen är
samma drag king, kan också beskådas i Venus Boyz. En kvinnlig pingstpredikant, eller pingstpastor,
kan också uttrycka en viss teatral maskulinitet, alternativt symboliskt träda in i en maskulint färgad
roll, dock utan att det är fråga om medveten drag, och definitivt utan någon ironisk twist. Ett
oerhört flagrant exempel nämner Lars Gårdfeldt i sin artikel om den redan nämnda ex-gay teologen
Leanne Payne. Hon vars främsta budskap är att homosexualitet är en form av skada i
könsidentiteten, hänger samman med maskulinitet hos kvinnor och femininitet hos män, och som
särskilt varnar för att låta flickor använda manliga redskap såsom slaktarknivar, kan sedan
symboliskt gripa Andens svärd och, som en sann krigare, och man frestas säga "en hel karl", gå in i
en andlig strid för att befria en manlig själavårdsklient från de demoner som håller honom fången i
homosexualitet. Som riddaren befriar prinsessan som är en hjälplös fånge i tornet 13) Just
metaforerna av svärd, rustning och strid är tämligen favoriserad inom pingströrelsen, även på andra
områden än när det gäller att "bota" homosexualitet 14). Inspirationen och bildspråket är hämtat från
Paulus brev till Efesierna kapitel 6, vers 10-18. Då krig, uniformer, också de som beskrivs i termer
av romarrikets rustningar, och svärd är ett klassiskt manligt, och maskulint, definierat område,
erbjuder den teologin absolut en möjlighet och en öppning för en pingstspecifik
kvinnomaskulinitet.

I slutet av 1930-talet reste två kvinnliga pingstevangelister runt i Norrland på en
evangelisationsresa. Den ena av de två var vad vi idag skulle kalla en butch, och hon skulle för
övrigt senare också bilda sin hemstads första bilkåristklubb. På ett foto från den tiden är hon
kortklippt och bär en overall som för tankarna till verkstadsoveraller, och står och ser in i kameran
med händerna i fickorna och utan tillstymmelse till ett leende. Den andra evangelistkvinnan, Gun,
vet vi mindre om, men vi vet att de två hade ett passionerat, och också sexuellt, kärleksförhållande:
"På dagarna gick vi omkring med våra biblar och förkunnade. Men på nätterna kröp vi ihop i
stugan vi fått låna i Kalix."15) berättar Barbro, kvinnan i overall, för tidningen Kom Ut! omkring 50
år senare. Det som gör detta förhållande intressant att reflektera över är inte i första hand att det
ägde rum; varför skulle det inte finnas homosexuella pingstevangelister? men att det uppenbart
inte föranledde någon åtgärd eller ens reaktion från den pingströrelse som var deras uppdragsgivare
eller från de församlingar de besökte. Inte ens de två själva hade någon känsla av att det var något
syndigt med deras relation och de uttryck den tog. Den icke-pingstkyrkliga lokalbefolkningen läste
de två som homosexuella, och reagerade därefter, men inte så deras pingstomgivning. Det ligger
nära till hands att föreställa sig att det fanns, i den tidens pingströrelse, dels ett utrymme för
kvinnomaskulinitet (inom ramen för evangelistrollen om inte annat 16)), och dels ett utrymme för
kvinnlig homosexualitet 17), som inte på samma vis fanns i den omgivande kulturen. Ett utrymme
som samtidigt innebar osynliggörande förvisso, men dock ett utrymme. De många kvinnliga
evangelistparen inom pingströrelsen behöver naturligtvis inte förstås som att hela evangelistkåren
sjöd av lesbisk lust och erotik, även om man nog heller inte ska förutsätta att Barbro och hennes
partner var de absolut enda av sitt slag, utan tolkas kanske bäst med Adrienne Richs tanke om ett
lesbiskt kontinuum; en hypotes om att alla kvinnor rör sig in och ut, mer eller mindre, i en kvinnlig
gemenskap som är skild från, och innebär ett alternativ till, den obligatoriska heterosexualiteten 18).
Kanske är evangelist- och missionärsrollerna den svenska pingströrelsens specifika bidrag till ett
lesbiskt kontinuum.

Eve Kosofsky Sedgwick skriver i Epistemology of the Closet om en upplevelse av att till sin
glädje och överraskning ha hört en manlig countrysångare sjunga en uttalat homoerotisk sång, och
det på en mainstreamkanal – bara för att senare förstå att det var fråga om en religiös sång, riktad
till Gud/Jesus 19). Sådana finns det ett överflöd av inom musiklivet i den svenska pingströrelsen –
låt vara att de sällan kan misstas för sånger riktade till en jordisk man, eftersom det ofta
uttryckligen sägs att "han" är Jesus. Exempel är den sång vars titel jag låtit vara titeln till den här
essän, "Jesus, Jesus, I'm in love with you" liksom "Vad jag älskar dig Jesus"20) av och med
pingstpastorn Richard Niklasson. I andra tillfällen är dock sången riktad till ett "du", som förvisso
skulle kunna ha vilket kön som helst men som när man känner till att det är Jesus som åsyftas
knappat kan tolkas i annat än maskulina termer. Exempel är "Till dig" 21) av och med pingstpastorn
Urban Ringbäck, som dock avslutas med orden "Jesus jag älskar dig", och sålunda undanröjer
eventuellt tvivel om vem "du" är. I TV-gudstjänsten från Filadelfiakyrkan i Stockholm den 8/9 2002
sjunger kören en sång som liknar bönen vid ett kärleksmöte på en hemlig och avskild plats.
Männen (!) i kören sjunger till Jesus/Gud: "Du möter mig på bryggan, vågor rullar in mot land.
Krusningar på huden, när du griper om min hand" 22) Den här tendensen, också (eller är det i
synnerhet?) hos män, att beskriva sitt förhållande till den maskulint identifierade guden i termer av
romantisk och rent av erotisk kärlek, ska förstås ses i relation till tanken om de kristna som Kristi
brud, som tidigare diskuterats. Det ingår i en lång tradition av vad Stephen D. Moore kallar andlig
crossdressing 23). Kosofsky Sedgwick har också lanserat tanken om att heterosexualiteten i,
åtminstone, den engelskspråkiga litteraturen och kulturen, begripliggörs, litterärt i form av en
trekant bestående av två män och en kvinna. Där det heterosexuella begäret hos mannen väcks inte
av kvinnan själv utan av den andre mannens begär. Kvinnan blir begärlig i kraft av att hon är
begärlig för andra män 24). Här står vi, tycks det, inför en annan version av en triangulärt, eller
treparts-, konstruerad heterosexualitet. Mannan begär kvinnan genom en imitation av Guds/Kristi
begär till människan, eller till honom själv. Samtidigt som han i sitt begär till Gud ikläder sig en
feminin roll 25). Kvinnan i sin tur bör rikta sitt begär dels mot Gud, det högsta maskulina väsendet,
och dels mot mannen, en varelse som är feminin i förhållande till Gud men maskulin i förhållande
till henne själv. Guds (tänkta) begär framstår i jämförelse som det mer okomplicerat heterosexuella
av de tre, som en ohotat och ojämförligt maskulin person förhåller han sig till en tveklöst feminin
brud eller blivande brud (som dock dels utgörs av ett tvåkönat kollektiv, och dels av individer av
båda könen, det är väl möjligen här det börjar bli komplicerat...).

Vadan nu all denna icke-heterosexuella dissonans när man börjar skrapa på ytan av den till
synes så entydigt heteronormativa pingstreligiositeten? Jag tror att ett fruktbart svar kan handla om
det Judith Butler kallar inversionens logik. I det överskott som både skapas och bortträngs av den
ständiga upprepningen av de performativa handlingarna och gesterna, performancen, ryms ett
ständigt störningshot. I den illusoriskt enhetliga heterosexualitetens överskott ryms alltid
homosexualiteten. Butler tar själv exemplet med en butch som intar en försörjarroll, och/eller
konstituerar sin partner som det enda föremålet för erotisk uppmärksamhet och njutning. Denna
strävan, som omedelbart förefaller som en strävan efter en makeroll, löper ständigt risken att
omkastas av inversionens logik. Önskan att ta hand om, att tillfredsställa och att försörja kan
inverteras till självuppoffring och feminin självförnekelse.26) På samma sätt, tror jag, lurar alltid
faran för en utpräglat heteronormativ kultur som den pingstkyrkliga att inverteras till sin motsats.
Önskan att en gång för alla etablera en tydlig, hierarkisk ordning mellan en överordnad
maskulinitet, Gud, och en underordnad femininitet, människan/den kristne, som lever i ömsesidig
kärlek enligt den heteronormativa modellen är på samma gång vad som inverteras, eller hotar att
inverteras, till ett queert förhållningssätt till genus och sexualitet.

----
NOTER:
1) Sång av och med Roland Utbult i det pingstproducerade TV-programmet "Minns du sången"
från 1998, därefter även publicerad på skiva i boxen Milstolpar. Ett klipp ur sången kan avlyssnas
på: http://www.utbult.se/ljud/box1.wav
2) Som Fanny Ambjörnsson förklarar visar Gayle Rubins skiss över den sexuella värdehierarkin att
det inte är all heterosexualitet, eller alla heterosexualiteter, som omfattas av heteronormativiteten.
Den sant goda, heteronormativa, heterosexualiteten är egentligen, enligt Rubins skiss, endast den
som äger rum hemma, i ett monogamt förhållande, inom äktenskapet mellan två och endast två
jämnåriga av olika kön, utan hjälpmedel eller leksaker, utan porr och utan att pengar utbyts. Som
Ambjörnsson också påpekar är värdehierarkin inte kulturneutral, och naturligtvis inte heller evig,
och det finns skäl att i den nutida svenska kontexten sätta frågetecken vid dels huruvida "inom
äktenskapet" verkligen är en del av den heteronormativa sexualiteten i vår del av världen idag,
snarare förväntas väl unga att ha sexuell erfarenhet innan äktenskapet, och dels att fråga sig om
tabut mot sexleksaker ingår i en helt träffande bild av den svenska heteronormativiteten av idag. Se
Ambjörnsson sidan 85-86 och 92. I förhållande till den "uppdaterade" versionen av den sexuella
värdehierarkin bryter pingstheterosexualiteten mot normen åtminstone på äktenskapspunkten, inom
pingströrelsen förväntas unga inte att ha någon föräktenskaplig sexuell erfarenhet. Däremot är
"toppen" på Gayle Rubins ursprungliga värdehierarki en ganska bra beskrivning av
pingstheterosexualiteten i Sverige. Detta visar också på det intressanta fenomenet att den sexualitet
som är normativ i en tid och ett samhälle kan vara, i större eller mindre grad, icke-normativ i ett
annat.
3) Butler, s. 79
4) Payne, s. 106
5) Hedin, http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_6768473.asp
6) Ardenfors, s. 73
7) Martinsson, s. 160-166; för utförligare diskussion om hur denne man utgör ett exempel på en
alternativ maskulinitet, eller anti-maskulinitet, i romankontexten, se min C-uppsats
"Genusuppfattningen i Moa Martinssons 1930-talsromaner", Litteraturvetenskapliga institutionen,
Lunds Universitet, 1997.
8) Kosofsky Sedgwick, 1990, s. 142-143
9) Niklasson, Inifrån, B-sidan, sångtitel: Kriget
10) Feldt-Johansson, s. 91
11) Kennerberg, s. 148-149; se också hela det aktuella kapitlet, "Medlemskapets gränser,
Underrubrik: Okristen livsföring; “Nöjesliv och olämplig klädsel m m” " för en diskussion av
kläders, frisyrers och make-ups betydelse för att tydliggöra gränserna mellan pingstvänner och
"världens barn"
12) Halberstam, s. 250
13, Gårdfeldt, 1998. Se också "Satan och hans flata" av Gårdfeldt i Bang, nr 2, 2000, för diskussion
av den svenska ex-gayrörelse, Medvandrarna, som låtit sig inspireras av Payne, och som förvisso är
en ekumenisk rörelse men vars lista på kontaktpersoner är egendomligt dominerad av
pingstpastorer.
14) Se, som ett av otaliga exempel, den predikoserie i fyra delar pingstpastorn Jack-Tommy
Ardenfors håller på temat "Guds vapenrustning" i Smyrnakyrkan i Göteborg 2003, som kan läsas
här:
http://www.smyrnakyrkan.se/undervisning/ordet/Predikningar/2003/JTA030202.html
http://www.smyrnakyrkan.se/undervisning/ordet/Predikningar/2003/JTA030209.html
http://www.smyrnakyrkan.se/undervisning/ordet/Predikningar/2003/JTA030209kv.html
http://www.smyrnakyrkan.se/undervisning/ordet/Predikningar/2003/JTA030216.html
15) Särneö, s. 18. Se också Sympatiens hemlighetsfulla makt, sidan 658.
16) Åtminstone vad beträffar missionärer var det så att kvinnor på missionsfältet ofta skötte också
uppgifter som i församlingarna i Sverige var strikt förbehållen män, såsom att dela ut nattvarden
och förestå församlingar, se bland annat Feldt-Johansson sidan 91 och Ardenfors sidan 109-110.
Under den svenska pingströrelsens första tid var det också ofta kvinnliga evangelister som
grundlade församlingar, och skötte uppgifter som i mer etablerade församlingar var strikt manliga.
se Ardenfors sidan 107
17) Vad parförhållandet beträffar var de här två inte de enda två kvinnorna som reste runt
tillsammans som pingstevangelister eller missionärer, tvärtom var det en mycket etablerad form för
kvinnor att gå in i när de skulle arbeta "på fältet". Det var också så pass vanligt att de två
evangelistkamraterna fortsatte att leva tillsammans också efter avslutad evangelist- eller
missionärskamrat att det i boken "Kvinnan i frikyrkan" kan återges en berättelse av en äldre kvinna
om hennes liv tillsammans med sin "kamrat", och hur flyttade till en annan stad, fortfarande
tillsammans, och skaffade sig en yrkesutbildning för att kunna försörja sig efter avslutad
evangelistkarriär, och hur slutligen den berättande kvinnan tog på sig försörjaransvaret när hennes
"kamrat" blivit sjuk, utan att någon förklaring bedöms vara nödvändig. I frikyrkan, och då i
synnerhet pingstkyrkan som denna bok vänder sig särskilt till, så antas alltså fenomenet med de
samkönade kvinnliga evangelistparen som lever tillsammans vara ett så allmänt känt fenomen att
det inte behöver förklaras.
18) Rich, s. 240.
19) Kosofsky Sedgwick, 1990, s. 141.
20) Niklasson, 1989.
21) Ringbäck, Spår, sångtitel: Till dig
22) SVT2 2002-09-08, 10:00-11:00
23) Han utvecklar tanken genom hela första delen av "God's Beauty Parlor; and other queer spaces
in and around the Bible", att kyrkofäder och munkar genom hela kyrkohistorien excellerat i att
symboliskt ikläda sig rollen som bruden i utläggningar av Höga Visan, det bibelsammanhang som,
tillsammans med ett par verser hos Paulus om att kvinnans förhållande till sin man är som
församlingens till Kristus, gett upphov till läran om Kristi brud. Det finns en sådan fascination för
temat, som inte utan vidare står i proportion till det faktum att det rör sig om en egentligen ganska
apart, om än mycket poetisk, gammaltestamentlig text.
24) Kosofsky Sedgwick, 1990, s. 15, och 1985 s. 21.
25) Kosofsky Sedgwick beskriver Jesusbilden, särskilt i form av krucifixets nakna eller nästan
nakna mansfigur, som varande en bild av den nakna eller oklädbara manskroppen avsedd att
betraktas med beundrande blick som en homoerotisk potential i den homofobiska kristna kulturen,
Epistemology of the Closet s. 140. Och även om just krucifixet inte är särskilt framträdande i den
frikyrkliga kulturen, korsen där är tomma, så kan man givetvis också tolka pingstmannens
romantiserade och erotiserade förhållande till Kristusgestalten i termer av homoerotik, parallellt
med tolkningen av det som ett symboliskt könsbyte, en andlig crossdressing.
26) Butler, s. 79-80. Noten gäller hela det föregående stycket.

------
KÄLLOR

böcker och artiklar:

Ambjörnsson, Fanny, Vad är queer?. - Stockholm: Natur och Kultur, 2006. - ISBN 91-27-11320-5
Ardenfors, Jack-Tommy, Bryt ny mark!. - Stockholm: Interskrift, 1993. - ISBN 91-7336-459-2
Butler, Judith, Imitation och genusmyteri // Könet brinner! : texter / Judith Butler ; i urval av Tiina
Rosenberg ; översättning av Karin Lindeqvist. - Stockholm: Natur och Kultur, 2005. - ISBN
91-27-09573-8. - s. 57-86.
Feldt-Johansson, Wasti, Kvinnan i frikyrkan. - Stockholm : Harrier, 1979. - ISBN 91-7068-113-9
Gårdfeldt, Lars, Bögkannibalen och slaktarflatan [Elektronisk resurs]. - 1998,
http://web.telia.com/~u74402809/bibelmed.htm [utskrift finns hos författaren]
Gårdfeldt, Lars, Satan och hans flata // Bang: feministisk kulturtidskrift. - nr 2, 2000, s. 26. - ISSN
1102-4593
Halberstam, Judith, Female Maculinity. - Durham & London: Duke University Press, 1998. - ISBN
0-8223-2243-9
Hedin, Sten-Gunnar, Farlig sektlära i Knutby [Elektronisk resurs] // Svenska Dagbladets
Internetutgåva. - Stockholm: SVD, 2004-01-15. - http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/
did_6768473.asp [utskrift finns hos författaren]
Kennerberg, Owe, Innanför eller utanför : en studie av församlingstukten i nio svenska
frikyrkoförsamlingar. - Örebro : Libris, 1996. - Diss. Uppsala : Univ. - ISBN 91-7195-097-4
Kosofsky Sedgwick, Eve, Between Men; English Literature and Male Homosocial Desire. - New
York: Columbia University Press, 1985. - ISBN 0-231-08273-8
Kosofsky Sedgwick, Eve, Epistemology of the Closet. - Berkeley: University of California Press,
1990. - ISBN 0-520-07874-8
Martinsson, Moa, Mor gifter sig. - Bokförlaget Bra Böcker, 1978.
Moore, Stephen D., God's Beauty Parlor; and other queer spaces in and around the Bible. -
Stanford, Calif. : Stanford University Press, 2001. - ISBN 0-8047-4332-0
Payne, Leanne, Det maskuline i krise / översättning: Helene Nielsen. - Scandinavia, 1992. - ISBN
87-7247-348-7
Rich, Adrienne, Compulsory Heterosexuality and Lesbian Existence // The Lesbian and gay
studies reader / edited by Henry Abelove, Michèle Aina Barale, David M. Halperin. - New York :
Routledge, 1993. - ISBN 0-415-90519-2 . - s. 227-254
Sympatiens hemlighetsfulla makt: Stockholms homosexuella 1860-1960 / Fredrik Silverstolpe,
Greger Eman, Dodo Parikas, Jens Rydström, Göran Söderström; redaktör: Göran Söderström. -
Stockholm : Stockholmia, 1999. - ISBN 91-7031-095-5
Särneö, Kerstin, Barbro Sahlin, 74, en legend inom RFSL: "Jag har mött så många härliga kvinnor i
mitt liv" // Kom ut : månadstidningen. - Vol. 9 (1988) : nr 2-3, s. 18-19

musiktryck:
Boqvist, Per, När dagen börjar ljusna [Musiktryck] / [musik:] Per Boqvist ; [text:] Mattias
Agnesund. - Stockholm: Filadelfia : Linx Music, 2000. - ISMN: M-66159-076-7
Niklasson, Richard, Vad jag älskar dej Jesus [Musiktryck] / Richard Niklasson ; [text:] R.N. -
Stockholm : Filadelfia, 1989

skivor:
Inifrån [LP] / Richard Niklasson. - Stockholm : Filadelfia, p 1989
Milstolpar [CD] / Roland Utbult. - Uddevalla : Utbult Productions AB, cop. 1998
Spår [CD] / Urban och Carina Ringbäck. - Örebro: Linx, p 2001

TV-program:
Gudstjänst från Filadelfiakyrkan i Stockholm. - Stockholm: SVT2, 2002-09-08, 10:00-11:00
Minns du sången. - Linköping: TV-Inter, sändes i SVT med start 1997-11-01,

filmer:
Venus Boyz / (Gabriel Bauer, 2003)