Jag är mer värd än alla andra

- om etik, moral och dödssynder

”Fader, jag har syndat. Hjälp mig att förlåta mig från mina skulder. Må Du vara mig nådig.
Jag satte mig idag på bussen bredvid en annan människa trots att lediga platser fanns längre
bak i bussen. Gud, hjälpe mig att rena mig från min synd. Amen”

Vilka är vi egentligen att döma varandra? Det är så det funkar nu för tiden i samhället – vi människor
dömer varandra med hjälp av samhällets regler och vår etik och moral. Tänk om det ändå vore så
enkelt som på Dantes tid då det var ”Heaven and Hell”, så att säga. Syndade du tillräckligt hårt
hamnade du i helvetet där du plågades så mycket att du önskade att du aldrig ens blivit född. Levde
du däremot efter kristendomens lagar fick du dö i frid och komma till himlen och se änglarna. Det var
det som gällde och det visste alla. Det stod klart och tydligt, uppradat, hur livet skulle levas. Vad som
hände med själen om du begick en döddsynd och hur och när du hamnade i vilken krets i helvetet.

Tiderna har förändrats lite sedan Dantes 1300-tal. Nu för tiden begår vi ju minst en dåtida dödssynd
varje gång vi öppnar lördagsgodispåsen i soffan. Vi FROSSAR i gottigheterna och häver GIRIGT åt oss
så mycket vi kan. Eller är det kanske bara jag? Vi har nog inte riktigt samma syn på vad som är
dödssynder idag. Ett exempel på det ur nutiden är att jag fördomsfullt tänker mig att en Svensson-
farbror (som heter Mansgris i mellannamn) skulle kunna säga något i stil med detta till sin vän: ”Mm
idag begick jag en riktig döddssynd må du tro, jag sa åt kärringen lite snyggt att hon kanske skulle
behöva gå ner några kilon. Det tog hus i helvete ska du veta!”. Säkerligen önskar Kärringen sin man
minst till den femte kretsen efter det han sagt, så han har nog inte så fel ändå i sitt ironiska
påstående om att han begick en synd.

För att återgå till medeltida dödssynder så är min första tanke att de stackars människorna som levde
då inte fick ha något roligt. De fick inte leva ut sin personlighet och fick inte ens reagera över andra
syndares handlingar. Jag menar till exempel frosseriet som jag nog tror att alla människor behöver få
utlopp för ibland. Sedan om det gäller att frossa i kläder, mat, godis, inredningsdetaljer, bildelar eller
scrappbooking spelar ingen roll. Jag tror att varje människa som har ett intresse vill frossa och nu för
tiden är det ju snarare så att det är den som inte har ett intresse som begår något likt en synd. Det
går inte ihop sig idag med andra ord, då vi hellre skickar Den intresselöse till fjärde kretsen (där det
ansågs att de ”tröga” hamnade på medeltiden).

En annan dödssynd från medeltiden som verkar lite tvetydig idag är väl ändå vällusten. Får vi inte
känna vällust och begär så har vi ingen kärleksfull förökning kvar till slut. Då har vi bara våldtäktsmän
kvar – en handfull hormonstinna krakar vars känslor ingen vågar besvara med risken för att bli av
med sin själ – och alla övriga. De övriga, som sätter på sig kyskhetsbältet och låser in sig i en
klostercell för att inte ens behöva ta risken att känna något. Så har vi ju kvinnorna kvar, men de har i
vilket fall som helst ingen sexualitet. Vad händer? Jo, vi får inga barn! Tack och lov att vällust inte ses
ofint nu för tiden med tanke på vilket kaos det verkar som att det skulle bli. I alla fall fram tills alla
befintliga människor på jorden har dött och försvunnit och jorden gått under då förstås.

Matilda Karlsson ES09C

På medeltiden var det kyrkan som var makternas makt med Gud på högsta tronen. Kyrkan skrämde
helt enkelt människor för att de skulle kunna kontrollera samhället. Nu för tiden är det vi människor
som kontrollerar varandra. Det är ganska lätt gjort med tanke på hur bra vi kan hålla koll på varandra.
Bara ett nätverk som Facebook verkar kunna skapa rabalder utan dess like. Om person A har
statusuppdaterat om det ena så ”gillar” vi friskt men om person B har uppdaterat om det andra så får
den troligen finkänsliga kommentarer med undertonen ”sådär borde du inte ha gjort/sagt”. Som
grädde på moset får person B även ganska mycket skitprat bakom ryggen.Förresten så får säkert
person A också det bara för att den kanske är lite för bra för att passa in i vår lagom-mall.

Det som faktiskt verkar vara likheten mellan då- och nutid är just lagom-mallen jag pratade om
tidigare. Jantelagen till exempel, är ett elände för oss som vill sticka ut! Inte bättre, inte sämre, utan
mitt emellan ska vi vara hela tiden. Det var nog lite så på medeltiden också och att det var därför
man blev hotad med att få äta paddor i helvetet om man frossade i mat istället för att ta lagom
mycket. Idag blir vi också hotade – med att få folks ögon på oss och få för mycket uppmärksamhet.
Ögon vill man helst vara utan i Det Lagom Anonyma Mellanmjölkslandet. Svenska folket blir jag inte
riktigt klok på för när jag tänker efter så kan man ju fråga sig varför folk ens har Facebook om de inte
vill visa upp sig? Jo just ja, de är nyfikna på andra. De visar inte gärna upp sig själva och inte heller
gärna pratar de om sig själva utan pratar hellre om andra. Där har vi det!

Vi som är väl bevandrade i bloggvärlden är också bekanta med uttrycket Attentionwhore som flitigt
används som skällsord för de som kräver uppmärksamhet och provocerar på alla möjliga vis bara för
att vara i rampljuset. Kanske är det en synd idag att göra så, varför finnas annars uttrycket? Det
verkar vara så att saker som upprör människorna runtom lite extra är någon form av nutida synder.
Allt som tål att talas skit om. Jag då, jag tycker om att visa upp mig. Självklart vill jag visa upp mina
bra sidor – gärna för hela världen. Jag tycker såhär: ta chansen att visa upp dig när du väl får den –
men utnyttja inte den makt som uppmärksamheten för med sig. Om inte så slutar du i värsta fall som
en Attentionwhore med plastbröst och botoxläppar samt har som enda intresse att starta s.k.
”bloggbråk” dagarna i ända.

För att dra det här ännu lite längre så tar jag upp frågan om vilka nutidens dödssynder är. Vem som
hamnar i nionde kretsen idag och inte ens är värd sin själ. En dödssynd idag anser jag vara vad som
får samhället att gadda ihop sig emot den människan som begått dödssynden i fråga. Det bör alltså
vara någonting som merparten av befolkningen tycker är urbota dumt och fel, till exempel mord,
misshandel, våldtäkt eller liknande. Här börjar det bli klurigt, för det beror på hur man fokuserar. Det
går att fokusera på antingen syftet, själva handlingen eller konsekvensen av det en människa gör.
Förräderi tycker jag är en av syndernas synder nu för tiden, trots att det sker överallt hela tiden.
Syftet kan visserligen i viss mån vara gott om det gäller sådant som bör föras vidare för att
vederbörande ska kunna få hjälp. Konsekvensen är dock att den förrådda förlorat tilltron främst till
förrädaren och eventuellt även förlorat förtroendet och tron på mänskligheten. Illa! Dessutom är det
inte straffbart att såra en annan människa, till skillnad från mord, misshandel och övergrepp.

Egentligen spelar inget av det här någon roll så länge jag sköter mig och håller mig inom ramarna. Jag
sätter mig aldrig bredvid någon okänd på bussen, jag pratar aldrig om mig själv (bara om andra – och
lagom mycket förstås), jag har aldrig mördat någon, äter lagom mycket mat och har aldrig startat ett
bloggbråk. Därför måste ju jag vara bättre än alla andra, fri från synd och helvete!

Matilda Karlsson ES09C