TRÄNING

INFÖR
FÖRLOSSNING
EN
As-Salamu Aleikum wa rahmatulahi wa barakatuh!

Allahu 'Alam om detta hjälper men kanske insh'Allah! :)

Texten är från en bok som heter "Barnaboken" av Anna Wahlgren, sida 39-45.
Detta program eller vad man kalla det, kallas för 'Psykoprofylaxen'..

"Psykoprofylaxen ska inte bara hjälpa. Den ska helt eliminera all smärta från modern och för
barnet allt våld."

En barnafödsel består av tre stadier: öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbörden. Du

kommer att ta aktiv del i de två första av dem.
Öppningsskedet i sin tur indelas i två stadier. Den första perioden är den längsta, men här är också
ditt arbete passivt. Du gör i princip
ingenting, bara slappnar av. Under den andra, avslutande perioden av öppningsskedet är du desto
mer aktiv. Här andas du på ett särskilt
inövat sätt, som stöder och underlättar livmoderns arbete. Därmed känner du heller ingen smärta.
Under utdrivningsskedet sedan föder du fram barnet. Du använder dig då av den krystningsteknink
du behärskar suveränt - den som genom
träningen blivit till rena betingade reflexen.

• Det första du tränar är avslappning.

 Liggande går du igenom kroppsdel för kroppsdel, muskel för muskel. Antagligen somnar du
till en början, men syftet är att du ska känna
skillnaden mellan en spänd muskel och en avspänd, så att du under förlossningen instinktivt
reagerar om du råkar spänna dig någonstans.
Gå igenom allt: ansiktsmuskler, halsmuskler, hela vägen neråt. Spänn sedan en muskel i
taget och registrera skillnaden.
Denna avslappning ska du använda dig av under öppningsskedet, tillsammans med långsam,
lugn andning. Då kan livmodern arbeta ostört.

Avslappningsträningen kommer du att märka gör sin nytta så fort du känner de första
sammandragningarna. ("Värkar" är ett ord som inte
förekommer i psykoprofylaxens ordlista!) Du blir inte rädd, kröker dig inte dubbel, stelnar
inte till och spänner hela kroppen - något som
allvarligt skulle försvåra livmoderns arbete och därmed försena förlossningen - utan förblir
lugn, avslappnad mjuk.
Och glad skulle jag tro, för nu börjar äventyret!
• Det andra du tränar är flämtandning.
När man andas normalt, eller när man djupandas, sänks diafragman, som är en muskel.
Denna muskel kolliderar då med livmoderns
muskelarbete, som sysslar med helt andra saker, och då blir smärta följden.
Den lätta och ytliga flämtandningen, snabb och liksom fladdrande, håller diafragman
praktiskt taget orörlig. Det gör att livmodern kan
arbeta ostört.
Och därmed förkortar du det sista stadiet i öppningsskedet, det under vilket jobbet börjar på
allvar.
Flämtandningen hjälper dig att så att säga sätta dig över det hela och ta kontroll.
Den är superviktig, och du måste öva den tills den går automatiskt!

Ligg ner, avspänd, eller halvligg i en skön stol.

Föreställ dig en sammandragning, så gott det går (mer kan du läsa i själva
förlossningskapitlet). Håll ögonen på sekundvisaren på
klockan.
Nu börjar den!
Utgå från nollläge: Lungorna ska varken vara fyllda eller helt tömda. Börja nu flämtandas så
lätt och ytligt som möjligt. Gör det
genom näsan och håll munnen stängd. Försök hålla diafragman så orörlig som möjligt, det
vill säga genom att andas med
så ytterligt små och luftsnabba rörelser som möjligt.
Efter trettio sekunder når sammandragningen sin kulmen (klimax, höjdpunkt), låtsas vi. Nu
gäller det att andas än snabbare,
än lättare, än ytligare i ungefär fem sekunder. Håll ut! Bra jobbat!
Nu börjar sammandragningen ebba ut, säger vi. Andas fortfarande lätt, snabbt och ytligt,
med diafragman så orörlig som möjligt.
Snart , efter ytterligare trettio sekunder, har sammandragningen tonat bort och försvunnit.
Då har du övat i en dryg minut inalles (sammanlagt).
En riktig kontraktion varar sällan i längre än en minut.
Dra nu några djupa, friska andetag, så du får syre och nya krafter!
I början när du tränar på flämtandningen kommer du att bli yr. Och antagligen klarar du
inte alls av att genomföra någon dryg
minut första gången utan måste dra ett djupt andetag redan efter tjugo sekunder. Hav tröst!
Det blir bättre. För varje litet
träningspass kommer du att bli allt mindre yr tills du inte är det alls, och snart kommer du att
 kunna flämtandas obrutet i inte
bara en minut utan en och en halv.
Och det är dit vi vill komma för att du ska vara på den säkra sidan.
När nu "sammandragningen" är över, vila lite och öva sedan en gång till.
Håll munnen stängd, ögonen öppna, kroppen helt avspänd och upprepa proceduren!

Ett dagligt träningspass på tio minuter gör susen. Dela upp det på två, om du vill.
Huvudsaken är att du är intensivt noga med
att sköta flämtandningsträngen varenda dag, utan undantag. Regelbundenhet skapar vana,
och vanan är förutsättningen för
att de betingade reflexerna ska komma på plats och finnas där när du behöver dem.
Till slut, efter all din nogsamma träning, kommer flämtandningen att fungera automatiskt -
ja, bära dig med sig. Därmed
övervinner du också lätt den svåraste fasen i förlossningsarbetet, som är slutet på
öppningsskedet, just i övergången till
utdrivningsskedet.

• Det tredje du tränar är själva krystningstekniken.

Först måste du ta reda på vilka muskler det är som kommer att vara i arbete under
utdrivningsskedet. Sedan är din uppgift
att stärka dem. Och det är inte svårt!
Med hjälp av din dagliga träning kommer sedan dessa muskler - just de och inga andra,
som skulle kunna hindra och försvåra
förloppet - att arbeta automatiskt och med maximal effektivitet, precis som flämtandningen
under öppningsskedet.

Ligg bekväm på rygg med en kudde under huvudet, knäna uppdragna och benen lätt särade.
Armarna ligger längs med kroppen,
och handflatorna håller du uppvända. Alla muskler i kroppen ska vara i vila. Känn efter så
som du har lärt dig under avslappnings-
övningarna : inga spänningar i hals, axlar, lår! Underlivet måste vara alldeles avspänt. Hur är
det med områdena kring urinmynning
och analöppning? Mjukt och avslappnat överallt.
Föreställ dig nu att du har ett ljus en bit framför dig. Det du ska göra är att sakta, sakta
blåsa på lågan. Det är inte meningen
att ljuset ska slockna, lågan ska bara fladdra lite hela tiden.
Börja från nolläge : andas in och andas ut, och börja precis där. Blås jämnt och sakta på
ljuset. Den är komplement- luften du
pressar ut nu. Fortsätt blåsa på ljuset tills lungorna är helt tömda.
Under tiden registrerar du vilka muskler som är i arbete. Det är exakt de musklerna du
kommer att använda dig av när du ska
föda fram ditt barn.
Sparkade barnet? Då gjorde du rätt - och du gjorde det starkt! (Oroa dig inte; övningen är
inte farlig. Små barn föds inte förrän
de är färdiga för det.) Du satte livmodern under mjuk men stadig press uppifrån och från
sidorna. Andas nu djupt några gånger
och ta in syre. Blås sedan på den inbillade ljuset igen, likadan, inkännande och fint.
Kontrollera särskilt noga att alla områden
i kroppen nedanför bukpressen du sätter på livmodern verkligen är avspända: låren, slidan
och allt annat nedan...
Du kan känna nu hur det varsamma, lugna, stadiga muskeltrycket styrs av dig. Du
börjar så smått kunna kontrollera det.
 Precis så kommer du också att kunna kontrollera ditt barns framfödande, när den
dagen kommer.
Det är såhär du kommer att krysta. Ansträngningen är inte större!
När du tre gånger efter varandra har "blåst på ljuset" och noga avlyssnat muskelarbetet
medan du sakta tömt lungorna på luft, ska du som
jämförelse göra fel en gång.
Då ska du krysta som när du går på toaletten - en uppmaning man faktiskt fortfarande kan
få höra i dagens moderna förlossningsrum.
Dra alltså in andan, spänn hela kroppen och ta i så mycket du orkar, tills du blir röd som en
kräfta i ansiktet! Tänk dig att du satt på
WC med världens förstoppning.
Du märker genast skillnaden, eller hur? Helt andra muskler är i arbete nu, än när du blåste
på ljuset. Och de arbetar okänsligt och
stumt, eftersom pressen är rigid och statisk. Livmodern pressas hårt ihop tvärs över, och
speciellt nerifrån. Vilket innebär att slidan,
födelsekanalen, kläms ihop och stängs.
Med den här förfärliga så kallade krystningstekniken får det lilla barnet som ska födas ett
våldsamt mostånd att forcera i stället
för hjälp att ta sig ut.
För kvinnan, som försöker föda som om hon skulle krysta ut hård avföring, blir resultatet
både smärta och bristningar.
Efter det här experimentet tror jag du vill göra en regelrätt krystningsövning i stället!

Det är alltså så här du ska bära dig åt under framfödandet. (För enkelhetens skull låtsas vi att du
föder halvliggande på rygg; vi ska tala om
olika födsloställningar sedan)
1. Ligg med knäna uppdragna och särade. Ögonen öppna, huvudet på kudden, handflatorna
uppvända, hela kroppen nogsamt avspänd.
2. Nu närmar sig krystningssammandragningen, bestämmer vi. Dra ett djupt andetag genom
näsan med munnen stängd. Blås genast
ut kraftigt genom munnen. Stäng munnen igen, andas in djupt och håll andan.
3. Res nu huvudet och lägg hakan mjukt mot bröstet. Slut händerna kring två inbillade handtag,
som du har på båda sidor om dig.
4. Pressa fint och försiktigt på med de muskler du lärt dig styra genom att blåsa på ljuset. Rikta
trycket varsamt uppifrån och neråt.
Håll området kring slida, analöppning och ljumskar fullständig avspänt. Pressa mjukt vidare,
ända tills du måste hämta ny luft.
5. Andas ut genom munnen och dra genast ett nytt andetag, genom näsan. (Ligg kvar i precis
samma ställning.) Pressa sedan
mjukt och lyhört på igen, så länge du kan hålla andan.
6. Nu är krystningen över. Kontraktionen ebbar ut, och magen blir mjuk igen. Släpp de tänkta
handetagen, lägg ner huvudet på
kudden och dra några djupa, lugna andetag som förser dig med syre.
En och en halv minut eller kanske två har du på dig att vila, tills näsa sammandragning
kommer.
Öva en gång till, efter den vilan.

Som du ser - eller känner rättare sagt - är ansträngningen inte särskilt stor, även om du kanske
kommer att bli yr de första gångerna.
Du förstår nu att det inte är kraften i muskelarbetet som är det viktiga utan riktningen av
muskeltrycket.
Det finns mödrar som tar i så att blodkärlen i ögonvitorna brister - allt enligt uppmaningen: "Krysta
som när du går på toaletten!" -
men så ska det inte gå till.
Livmoderns eget arbete är oerhört starkt. Din krystningsövning nu är faktiskt mera mödosam än
vad den riktiga krystningen under
förlossningsarbetet kommer att bli. Då behöver du bara hjälpa till en smula; i princip räcker det med
att lägga hakan mot bröstet och
inte göra motstånd.
Du kommer att känna det så därför att varje krystningsimpuls utlöser betingade reflexer hos dig.
Med all din dagliga träning i bagaget
kommer du automatiskt att slappna av i hela kroppen och endast och allenast använda det
muskeltryck du lärt dig behärska.
När krystningsarbetet börjar, kommer du också att veta i vilken ställning du vill föda. Kvinnor
föder huksittande, stående, hängande på sin
partner; det är fritt fram för varje önskemål numera. Du ska kunna räkna med entusiastiskt stöd, vad
du än väljer.
Många föredrar emellertid fortfarande att ligga ner och föda på rygg, eller, för all del, beordras att
göra det, trots att den ställningen
egentligen är en manligt kontrollerande förordning av ganska sent datum och svårt strider mot
tyngdlagen.
Hur som helst vill jag råda dig att under dina övningar träna in tekniken liggande. Det är den
ställning som tillåter kroppen att slappna
av bäst när du ska öva.

Sammanfattning:

Från och med mitten av femte havandeskapsmånaden införlivar du ett träningspass om tio minuter i
din vardag. Du kan ta det på morgonen
och/eller på kvällen, medan du ligger i sängen.
Programmet omfattar avslappning, flämtandning och "blåsa på ljuset".
En gång i veckan praktiserar du dessutom den regelrätta krystningsövningen.

Låt oss säga att din förlossning kommer att ta tolk timmar. Ditt aktiva arbete inskränker sig då till ca
två timmar sammanlagt. (Det är långa
intervaller mellan sammandragningarna, då ingenting händer alls som du märker av.)
• Avslappningen tillämpar du under sammandragningarna de första sex-åtta timmarna. Du
behöver inte alltid ligga ner. Öva också
stående.
• Flämtandningen gör mycket nytta under de följande timmarna och inte minst under sista
fasen av öppningsskedet.
Det är övergångsmomentet mellan öppningskede och utdrivningsskede som är det mest
krävande och mödosamma under hela
förlossningen, och därför ska du öva flämtandning med alldeles särskild omsorg. Av de tio
minuternas träningspass bör du vika minst
fem åt flämtandningen.
• Blåsa på ljuset-övningen tränar dig för själva framfödandet, som då blir skonsamt och kort:
mellan tio och tjugo minuter.

Och när det sedan är dags, kommer de olika skedena i förlossningsarbetet att utlösa ett rent
reflexmässigt beteende hos dig.
Hos en otränad kvinna däremot utlöses helt andra reflexer. Hon gör instinktivt motstånd mot det
som sker i hennes kropp som hon inte kan
kontrollera, och hon blir rädd. Kombinationen rädsla och motstånd är farlig. Barnet föds ändå - men
med våld.

Mer om detta program finns att läsa i 'Att föda utan smärta' av Pierre och Aline Vellay.

Skulle vilja skriva in delen som handlar om förlossningen också från

boken men orkar
inte just nu.. Den delen är på något sätt kopplat till denna träning o det står
mer som
är bra att veta... <3

MÅ ALLAH UNDERLÄTTA FÖR ALLA SYSTRAR SOM SKA

FÖDA BARN! Ameeen