När de äldre blir fler

om förutsättningarna för välfärd när demografin förändras JANUARI 2011

1
Innehåll
När de äldre blir fler ___________________________________ 4

De yngre – en krympande del ___________________________ 5

Vi kräver mer när utvecklingen går framåt ________________ 6

Stora belopp kommer saknas ___________________________ 8

Svårt att höja skatterna kraftigt _________________________ 8

Vad vi kan göra ______________________________________ 10_

Nya verktyg behövs __________________________________ 12

Det börjar nu ________________________________________ 14

 När de äldre blir fler
Vi lever allt längre. När Sverige fick sitt första
allmänna pensionssystem 1913 var medellivs-
längden 55 år. Idag är den 83 år för kvinnor och
79 år för män.
På de här hundra åren har mycket förändrats.
Sverige har blivit rikare, tekniken har gått framåt,
arbetsmiljön har förbättrats och sjukvården har
gjort dramatiska framsteg. Samtidigt har medel-
livslängden i landet ökat med mer än 25 år. Det är
en fantastisk utveckling och bakom siffrorna döljer
sig människor av kött och blod som fått ett helt
annat liv än tidigare generationer.
Men att vi lever allt längre ställer också nya
krav på välfärdssystemen som vi byggt upp. Det är
de som arbetar som betalar skola, pensioner och
äldreomsorg för unga och äldre. Det är ett system
de flesta av oss tycker är bra. Men för att det ska
fungera krävs det en balans mellan antalet som
arbetar och antalet som försörjs. Problemet är att
den balansen håller på att gå förlorad när gruppen
äldre blir allt större. Det är den demografiska
utmaningen Sverige står inför.
I denna skrift beskrivs kortfattat de förändrade
villkoren för välfärden som befolkningsförändringen
innebär. Resonemang presenteras också om vilka
krav som nu ställs på politiska beslutsfattare och
på var och en av oss som individer när utmaningen
ska mötas.

Stockholm i januari 2011

Jens Magnusson
SEB:s välfärdsekonom

4
De yngre – en krympande del
Offentliga nettoutgifter per ålder Trots att vi lever så mycket längre är den reella
pensionsåldern i dag bara drygt 60 år, när man
Kronor
tar hänsyn till sådant som förtidspensioner,
500 000
sjukbidrag och avtalsförsäkringar av olika slag.
400 000
Samtidigt utbildar vi oss allt längre och börjar
300 000 arbeta allt senare. Som framgår av diagram 1 är
200 000 det under en relativt kort tid i livet som vi bidrar
100 000 mer till välfärdssystemet än vi får tillbaka. Den
tiden blir allt kortare och det är inte är en hållbar
0
utveckling.
100 000
200 000
1 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

DIAGR AM 1
Källa: Regeringens vårproposition 2007

Ökning av antalet personer Dessutom blir gruppen äldre i samhället allt större.
Diagram 2 visar att 90 procent av befolknings-
Tusental
tillväxten mellan 2007 och 2050 förväntas ske
900
65 år + i grupper som vanligtvis inte är yrkesaktiva. Till
800
2050 beräknas medellivslängden öka till 86,3 år
700
för kvinnor respektive 83,8 år för män. Den lilla
600
ökningen av människor i arbetsför ålder består
500
helt och hållet av invandrare. Utan invandring
400
skulle antalet i arbetsför ålder minska, samtidigt
300
0–19 år som antalet pensionärer ökar.
200
Problemet handlar inte bara om att vi blir allt
100
20–64 år äldre. Det föds också för få barn I Sverige liksom
0
i alla rika länder. I dag är det genomsnittliga födelse­
2008 2016 2024 2032 2040 2048
talet per kvinna i Sverige 1,9 barn. Det är högt i
DIAGR AM 2
Källa: SCB
förhållande till många andra rika länder men för
lågt för att hålla andelen i arbetsför ålder konstant
och ännu mindre för att kunna handskas med den
dramatiska ökningen av pensionärer och äldre som
behöver vård och omsorg.

5
 Vi kräver mer när
utvecklingen går framåt
Som om inte den demografiska förändringen vore Ökade kostnader kommuner och landsting
en tillräcklig utmaning väntas också vår efterfrågan
på framförallt vård öka kraftigt allteftersom forsk- 160
ningen och tekniken går framåt. 150
Demografi &
standardökning
Det finns flera utredningar som analyserat
vilka nya krav det här kommer att ställa när 140
andelen äldre bli större samtidigt som vårdkon- 130
sumtionen väntas öka.
Långtidsutredningen, en analys av de lång- 120

siktiga trenderna för svensk ekonomi, spådde Endast

i sin rapport från 2008 en årlig tillväxt i svensk
ekonomi fram till 2030 på 2,2 procent. Det betyder
att vi kommer bli rikare än vad vi är idag.
Utredningens bedömning är att den offentliga
sektorn klarar att möta den demografiska utma-
ningen om kvaliteten på välfärdstjänsterna vård,
omsorg och utbildning hålls konstant.
Så länge som vi nöjer oss med dagens nivå, så
länge som vi inte ställer några krav på utveckling
av välfärdstjänsterna, så bedöms den ekonomiska
tillväxten kunna möta den ökade efterfrågan.
Både historien och den ekonomiska forsk-
ningen visar dock att vi tenderar att vilja lägga allt
mer pengar på välfärd i takt med att våra inkomster
ökar. Mellan 1980 och 2005 ökade kostnaden
för den offentliga välfärden med 40 procent. En
tredjedel kan förklaras av förändrad demografi.
Två tredjedelar av kostnadsökningen, handlar om
ökad kvalitet.
110
demografi
100
2010 2015 2020 2025 2030 2035
D I AG R AM 3
Källa: SKL
Diagrammet visar att den demografiska utveck­
lingen står för mindre än hälften av den förväntade
kostnadsökningen inom kommuner och landsting
de närmaste 25 åren. Den viktigaste faktorn för att
kostnaderna skjuter i höjden är att den tekniska
utvecklingen fortsätter att ta stora språng framåt i
form av till exempel nya mediciner, nya effektivare
cancerbehandlingar och ny röntgen-utrustning och
det kostar stora summor pengar.
De medicinska och tekniska framstegen är
något få vill göra avkall på. De flesta förväntar sig
när de blir sjuka eller gamla att få del av den bästa
vården och omsorgen som finns att tillgå.

Några medicinska framsteg under 30 år

1984 genomfördes den första hjärttransplantationen i Sverige. 2008 fick 44 svenskar ett nytt hjärta.
1986 infördes förebyggande mammografiundersökningar. Tack vare detta räddas 100 – 200 liv varje år.
Det första provrörsbarnet föddes i Sverige 1982. Idag är var 20:e barn IVF-befruktat.

6
Tage Erlander konstaterade på 1950-talet att ju
bättre välfärdssystemen blev, desto mer krävde
människor av dem. Utbyggnaden kunde inte gå
snabbt nog.
”Det är ett missnöje som vi skulle vilja karak-
tärisera som de stora förväntningarnas missnöje.
Den fulla sysselsättningen och den sociala
tryggheten och den år från år snabbt stigande
standarden har skapat en ny tillförsikt hos alla
inför framtiden, men har också skapat en stigande
otålighet över att det inte går fortare än det gör.”
Det är en relevant iakttagelse som är minst
lika aktuell i dag. Om sjukvården och omsorgen
inte kan hålla jämna steg med den ekonomiska
tillväxten över lag kommer den relativa eftersläp­
ningen kännas som en högst påtaglig kvalitets­
sänkning. Medborgarna skulle inte acceptera det,
vilket de ansvariga politikerna skulle bli varse.
Med andra ord, att vi nu och för all framtid
skulle acceptera att befinna oss på en konstant
kvalitetsnivå inom vård och omsorg är lika
otänkbart som att vi skulle ha avstått från alla
förbättringar inom vård och omsorg som skett
sedan Thorbjörn Fälldin var statsminister på
1970-talet. Det är alltså inte särskilt vågat att gissa
att efterfrågan på vård och omsorg kommer att
fortsätta öka.
Även finansdepartementets experter i
Långtidsutredningen tror på en sådan ökning:
”En oförändrad standard inom den offentliga
sektorn kommer knappast att motsvara med-
borgarnas förväntningar när levnadsstandarden
i övrigt ökar. Historiskt har också kostnaderna
ökat mer för välfärdstjänsterna än vad som varit
motiverat av befolkningens utveckling och sam-
mansättning.”
Med oförändrad kvalitetsnivå på välfärdstjänst­
erna kommer den framtida tillväxten klara av att
möta kostnadsökningarna. Tillväxten räcker alltså
för att behålla välfärdstjänsterna på nuvarande nivå.
Men medborgarna kommer kräva högre kvalité.
Där­med har vi ett finansieringsgap mellan med­-
borgarnas förväntningar och vad de offentliga
finanserna kommer att kunna tillåta.
7
 Stora belopp kommer saknas
Gapet
Kostnader och
finansiering
Medborgarnas
efterfrågan
Finansieringsgap
ca: 200–300 mdr/år
Resurser med dagens system
2010 2020 2030 Tid
DIAGRAM 4
Svårt att höja skatterna kraftigt
Ett sätt att finansiera det här gapet är att höja
skatten. Per Borg konstaterar i sin utredning att
för att finansiera de 150 miljarderna måste kommunal­­
skatten höjas med 11 procentenheter. År 2030 skulle
kommunalskatten i genomsnitt överstiga 42 procent.
Det finns en samsyn kring det här i flera utredningar.
Sveriges kommuner och landsting har i sin rapport
Framtidens utmaning kommit fram till en mot­-
svarande siffra på 44 procent runt 2035 och i
Kommunala framtider en kommunalskatt på 48
procent. I Simulating an ageing population spår
man en kommunalskatt på 55 procent år 2040.
Men att höja skatter till de här nivåerna är
komplicerat och skapar lika många problem som
det löser. I sin bok Framtidssäkra välfärden skriver
SEB:s välfärdsekonom Jens Magnusson och
dåvarande vice vd Anders Mossberg:
8
Det finns uppskattningar gjorda på hur stort det
här finansieringsgapet faktiskt kommer bli. 2009
presenterade Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi en rapport som studerade den långsik-
tiga finansieringen av välfärden. Författaren Per
Borg konstaterar i sin rapport att välfärden på ett
par decenniers siakt behöver tillföras åtminstone
150 miljarder om året för att något sånär möta
medborgarnas efterfrågan.
Flera andra rapporter har också försökt prog-
nostisera hur stort gapet blir. Forskarnas slutsatser
landar i ett årligt underskott på allt mellan 150 och
500 miljarder kronor, men de flesta landar i ett
intervall mellan 200 och 300 miljarder kronor.
För att förstå hur mycket pengar det här är gör
vi ett räkneexempel. Att skrota hela rättsväsendet,
barnbidraget, föräldrapenningen och försvaret
skulle ge 130 miljarder kronor, dvs inte ens nå upp
till den mest försiktiga uppskattningen.
”Globaliseringen har rivit murarna mellan länder
och gjort marknaden för både varor, tjänster och
arbetskraft internationell. På samma sätt som
företag har kunnat placera produktion varhelst i
Sverige där villkoren varit bäst, i termer av sådant
som tillgång på råvaror och kvalificerad arbets­
kraft, jämförs nu villkoren globalt. Om det inte är
tillräckligt kostnadseffektivt att tillverka bilar i ett
land så flyttar produktionen därifrån. Sverige har
redan världens högsta marginalskatter och det
näst högsta sammanlagda skattetrycket (efter
Danmark) och om vi väljer att ytterligare öka
priset på arbete relativt andra länder så får vi ta
konsekvenserna av det. I förlängningen är risken
stor att alltför höga skatter leder till minskade
skatteintäkter, oavsett hur mycket marginal­skatten
skruvas upp. Det går helt enkelt inte för ett enskilt
Enighet om utmaningen
Kommunalskatt %
55
50
45 44
42
40
35
30
25
2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030 2035 2040
DIAGR AM 5
land att avvika hur mycket som helst från regel­
verken i andra länder. Även om en majoritet skulle
vilja lösa problemet genom att fördubbla kommunal­
skatten (vilket i sig är svårt att föreställa sig), låter
det sig inte göras”.
Mycket talar därför för att pengarna som ska
finansiera den ökade efterfrågan på vård och
omsorg måste hittas någon annanstans än i de
offentliga budgeterna.
Det är också Långtidsutredningen mycket
tydlig med. I sin rapport 2008 skriver man att hela
kostnaden för ökad kvalitet i vård och omsorg
jämfört med i dag måste finansieras privat.
Utredningen pekar på ökade brukaravgifter som
en möjlighet, en statlig garantinivå med möjlighet
att på egen hand komplettera med privata
försäkringar som en annan.
Även regeringen verkar vara inne på att
om välfärdskostnaderna ska kunna öka måste
alternativa lösningar till. I vårpropositionen
2008 betonade regeringen samma budskap
flera gånger. ”Om hushållen i framtiden vill ta
ut en del av tillväxten i form av ökad konsumtion
av välfärdstjänster, måste det till en betydande del
ske utanför ramen för det offentliga åtagandet”,
står det på ett ställe. ”Om hushållen önskar
konsumera mer av de tjänster som i dagsläget
tillhandahålls av den offentliga sektorn måste
55 detta sannolikt finansieras privat” på ett annat.
Den tidigare socialförsäkringsministern Anna
48
Hedborg (S) och Gunnar Wetterberg, som var
ansvarig för Finansdepartementets långtidsutred-
ningar i början av 1990-talet och i dag är samhälls-
politisk chef på akademikerfacket SACO, har båda
två arbetat med frågan om hur framtidens välfärd
ska finansieras.
Anna Hedborg uttrycker det kärnfullt när hon i
en intervju i Berit Rollén och Monika Olin Wikmans
debattbok Vi vill inte bli gamla säger: ”Ju mer
människor kan fortsätta att betala själva av det
de betalt tidigare i livet, där de haft olika krav på
standard, desto mer kan samhället få resurser till
att tillgodose det som ytterst få kan klara själva –
omsorgen och vården i äldreomsorgen.”
Gunnar Wetterberg noterar att den offentliga
sektorn är ett slags gigantisk försäkring mot påfrest­­
ningar och utgifter som vi inte klarar på egen hand.
Men ju mer vi tjänar, desto mer borde vi kunna klara
själva. Om hushållen år 2040 är dubbelt så köpstarka
som i dag och ytterligare dubbelt så köpstarka 2070,
är det rimligt att öppna för privata kompletteringar
till den offentliga försäkringen.
Många experter är alltså eniga om att det
kommer krävas mer privat finansiering för att möta
förändringarna i demografin och den ökande
efterfrågan på vård och omsorg. Frågan är då hur
den lösningen ska se ut.
9
 Vad vi kan göra
Även om alla vore överens om diagnosen så är det
inte självklart vilken typ av medicin som behöver
sättas in eller hur stora doser av den som behövs.
Sverige behöver en öppen diskussion om fram-
tidens välfärdsfinansiering.
Klart är att det behövs insatser på många plan.
Politikerna har naturligtvis ett särskilt ansvar för
regelverket och förutsättningarna för den offent­
liga sektorn. Arbetsmarknadspolitiken, arbets-
kraftsinvandring, utbildningsväsendet och löner i
offentlig sektor är bara några exempel på sådant
som till stor del styrs av politiska beslut.
Nästan 90 procent av svenskarnas pensions-
utbetalningar kommer från det offentliga pensions­
systemet och sjukvården är nästan uteslutande
skattefinansierad, så det är uppenbart att föränd­
ringar på den politiska nivån spelar en alldeles
särskild roll i lösningen på den demografiska
utmaningen.
En tydlig uppgift som ligger på politikernas
bord är att se till att vi får fler som arbetar. Vi kan
inte addera fler friska år till livet och samtidigt både
studera längre och gå i pension tidigare. Vi kan inte
arbeta i 35 år och försörjas av andra i 55 år.
10
Den effektiva pensionsåldern måste därför höjas.
Vi måste jobba längre. Men för att det ska vara
möjligt är det viktigt att det blir lättare för äldre
på arbetsmarknaden att kunna gå ner i tid och får
mer flexibla arbetsvillkor. Eftersom att det föds
för få barn i Sverige för att kunna ta hand om den
ökande andelen äldre bör arbetskraftsinvandringen
tillåtas öka. Det är också viktigt att politikerna ser
till att nyanlända invandrare snabbare får möjlighet
att börja arbeta.
Politikerna har också ansvaret för äldreom-
sorgen. Blir vi tillräckligt gamla kommer de flesta
av oss behöva ett boende där vi kan få hjälp.
Men många är oroliga för bristande kvalité inom
äldreomsorgen och att det inte kommer finnas
någon valfrihet utan att alla förväntas ha samma
behov. För att möta ändrade och större behov
inom äldreomsorgen behöver mycket förändras.
SEB:s välfärdsekonom Jens Magnusson och
dåvarande vice vd Anders Mossberg menar i sin
bok att ”lösningen för att hitta en balans mellan
eget ansvar, långsiktig finansiell hållbarhet och
ett skyddsnät som ingen faller igenom, är ett part-
nerskap mellan offentlig och privat finansiering.
Den offentliga finansieringen borde ske genom
en omsorgspeng som den enskilde får disponera
efter sina egna önskemål och som enkelt kan
kompletteras med eget sparande eller försäkringar
för att få den lösning som passar individen och
hennes livssituation”.
Men även om det finns mycket att förbättra
inom den offentliga sektorn för att klara de fram-
tida välfärdsutmaningarna går det inte att komma
ifrån det faktum att för att få ekvationen att gå
ihop med en åldrande befolkning och ökad efter-
frågan på vård så måste den enskilda individen
ta ett större ansvar.
En betydande del av välfärden är redan i dag
privat: tandvård, glasögon och en del av all verk-
samhet som försiggår i ett sjukhus. Två tredjedelar
av all äldreomsorg sköts av anhöriga, trots att
svenskarna är tydligast i Europa med att de vill ha
professionell omsorg när de behöver hjälp. Många
har redan i dag en privat sjukvårdsförsäkring och
90 procent har tjänstepension. En betydande
andel pensionssparar också privat. Det är hög tid
att vi slutar låtsas som om dagens system är helt
offentligt finansierat och att alternativet är något
väsensskilt. Ett antal undersökningar har dessutom
visat att sju av tio svenskar ser en kombination
av offentliga och privata lösningar som det bästa
alternativet för att finansiera framtidens välfärd.
Frågan verkar vara mindre kontroversiell hos
folket än vad många tror.
11
 Nya verktyg behövs
Samverkan är nödvändig
Kostnader och
finansiering
Medborgarnas
efterfrågan
Eget ansvar
Offentligt ansvar
Resurser med dagens system
2010 2020 2030
DIAGRAM 6
Vård
Den snabba tillväxten av privata sjukvårds-
försäkringar är en viktig indikation på människors
vilja att betala extra för bättre och snabbare vård.
Privata vårdförsäkringar har ökat dramatiskt de
senaste tio åren. Det var inte länge sedan som
fenomenet var praktiskt taget okänt. För tio år
sedan hade 103 000 personer en privat vård-
försäkring, i dag ungefär fyra gånger så många
och marknaden växer snabbt.
SEB:s välfärdsekonom Jens Magnusson och
dåvarande vice vd Anders Mossberg konstaterar
i sin bok att ”sjukfrånvaron kostar statskassan
omkring 100 miljarder kronor om året. Om privata
försäkringar kan minska den kostnaden med
20 procent (minus ett teoretiskt intäktsbortfall i
skatte­rabatten) skulle det lösgöras mycket pengar
som kan användas bättre”.
12
Vårt nya pensionssystem innebär att de framtida
pensionerna styrs av den ekonomiska utvecklingen
i landet. Det är bra för de svenska statsfinanserna
men det innebär också att det kommer att finnas
en osäkerhet kring hur stor den enskildes pension
kommer att bli. Den som vill vara säker på att inte
behöva sänka sin levnadsstandard alltför mycket
när man blir pensionär bör därför pensionsspara.
Vi måste öka incitamenten för eget sparande och
eget ansvar. Regering och riksdag borde uppmuntra
människor till att spara.
När avdragsmöjligheterna för pensionssparande
stegvis minskat över flera decennier har det blivit
relativt mera gynnsamt att spendera pengarna på
annat än sparande och färre har satt av pengar till
Tid
sin egen framtid än vad som annars hade varit fallet.
Det råder inget tvivel om att det är önskvärt
med pensionärer som har egen betalningsförmåga,
eller med företag och fackföreningar som vill
erbjuda sina anställda eller medlemmar snabbare
vård. Det borde återspeglas i skatteincitamenten.
Gör det lättare och billigare för människor att ta
ansvar för sin egen välfärdskonsumtion:
• Höj avdragsrätten för privat pensionssparande.
• Inför avdragsrätt för vårdförsäkringar vilket
skulle likställa dem med förebyggande insatser.
• Avskaffa avkastningsskatten på pensions-
försäkringar.
Idag är allt sparande missgynnat i förhållande till
konsumtion direkt. Det är inte hållbart. Skatterna
och dess signaleffekter är viktiga, men de är
inte allt. När allt större ansvar för den framtida
välfärden läggs på individen måste individen få
tillräckliga verktyg för att förvalta ansvaret.
Det är viktigt att politiker uppmuntrar eget
ansvar snarare än motverkar det. Skolan bör
också ta ett större ansvar för att lära Sveriges
ungdomar mer om de privatekonomiska frågorna.
Regeringen borde därför införa privatekonomi i
läroplanen.
13
 Det börjar nu
I den här broschyren har framtidens välfärdsutma­
ningar målats upp och några förslag på lösningar.
Det står klart är att det inte kommer vara möjligt
att lösa välfärdens framtida finansiering enbart
inom ramen för den offentliga sektorn. Men det
kommer heller inte gå att hitta en lösning som
inte tar hänsyn till den offentliga sektorn och dess
finansiering.
Framtidens välfärd behöver finansieras genom
en rad olika leverantörer. För att göra systemet
mer robust behövs det fler finansieringskällor, där
inte alla är upphängda på samma ekonomiska
utveckling.
Det kommer inte bli enkelt och det finns ingen
kristallkula som kommer att lösa alla problem.
Men en sak är säker. Vi måste lösa detta tillsammans:
politiker, näringsliv, vårdkonsumenter och fram-
tidens pensionärer. Och vi måste börja nu.
14
Vill du läsa mer?
Här är några tips om skrifter som behandlar
välfärdsfrågorna och den demografiska utma­
ningen mer utförligt:
Framtidssäkra välfärden, Ekerlids förlag juni 2010
Den långsiktiga finansieringen – välfärdspolitikens
klimatfråga, Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi (ESO), juni 2009
Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga
finansiering, Sveriges Kommuner och Landsting,
april 2010
Kommunala Framtider – En långtidsutredning om
behov och resurser till år 2050 (2002), Svenska
Kommunförbundet, 2002
Simulating an ageing population: a microsimulation
applied to Sweden, Emerald Group Publishing, maj
2008
 SEB XXXX 2011.02

Om du vill läsa mer rekommenderas boken Framtidssäkra

välfärden av SEB:s Jens Magnusson och Anders Mossberg.
Se också gärna www.seb.se/pension