I ”Det ekonomiska tänkandets historia”: 2005-11-28

Marx´ ekonomiska Teori

Författare:
Mahmoud Rezagholi

1
Innehållsförteckning

1. Inledning ............................................................................................................................3
2. Vad är historiematerialism? ................................................................................................4
3. Marxismens historiska uppkomst........................................................................................5
4. Varor: bruksvärde och bytesvärde.......................................................................................5
5. Arbetsvärdeläran och socialt nödvändigt arbete ..................................................................6
6. Mervärde och det sociala överskottet ..................................................................................8
7. Alienationen .....................................................................................................................10
8. Kapitalets och kapitalismens ursprung ..............................................................................11
9. Kapitalets organiska sammansättning................................................................................12
10. Konkurrensen, koncentration och monopol .....................................................................13
11. Profitkvotens fallande tendens ........................................................................................14
12. Kapitalismens återkommande överproduktionskriser ......................................................14
13. sammanfattning ..............................................................................................................15
Källhänvisning .....................................................................................................................16

2
1. Inledning

Karl Marx (1818-1883) föddes i Tyskland (Preussen). Han var son till juristen
Heinrich Marx och studerade därför juridik vid universitet i Bonn. Men han
intresserade sig mest för filosofi och kom i kontakt med den stora filosofen Friedrich
Hegel (1770-1831). Marx tillhörde först vänsterhegelianerna innan han började
konstruera sin egen skola. Tillsammans med sin vän Friedrich Engels (1820-1895)
fick Marx i uppdrag att skriva en politisk manifest för den internationella
organisationen Kommunistiska förbund. Där beskriver Marx och Engels människans
historia som en ständig kamp mellan samhällsklasser. Marx har skrivit många
böcker, det viktigaste inom nationalekonomi är ju ”Kapitalet”. I första bandet av
”Kapitalet”, 1867 visar Marx hur kapitalismen störtas samman av inneboende
motsättningar och ersätts av socialismen. Engels sammanställde de två efterföljande
banden av ”Kapitalet” efter Marx död.

Efter drygt en och halv sekel från publicering av boken ”Det Kommunistiska Partiets
Manifest”, 1848 är marxistiska ekonomiska teorier ännu både spännande och
ledande bland många revolutionära rörelser och arbetarklass tillhörande
organisationer i hela världen. Även ekonomiska - och politiska debatter idag från
vänsterhåll kritikernas sida är mer eller mindre påverkade av Karl Marx´ ekonomiska
teori.

Det som är speciellt med Marx´ ekonomiska teorier och förklaringar är att Marx har
ställt relevanta frågor och öppnat problematiker som måste behandlas om man vill
förstå samhällsekonomins mekanik, frågor och problematiker som helt enkelt
ignorerats av många icke marxistiska nationalekonomer. Exploatering, Klasskamp
och kapitalismens rörelselag är centrala problem som måste behandlas. Men
dagens Economics handlar ensidigt om neoklassiska sätt att studera ekonomiska
trender i samhället med vissa antagande som nyttomaximerande individer, och
marxismen är mer eller mindre obefintligt. Introduktion till den marxistiska ekonomin
samt användning av relaterade teorier i ekonomiska utredningar som en ekonomisk
modell är därför bristen på dagens nationalekonomi.

3
Marx´ ekonomiska teorier är baserad på hans historiska filosofi så kallas
historiematerialism. Jag börjar därför med en beskrivning av den historiska
materialismen som hjälper till att förstå Marx´ ekonomiska teori bättre.

2. Vad är historiematerialism?

Det är en teori som berättar om hur det produktionssättet (slaveriet, feodalismen,

kapitalismen mm) bestämmer samhällets form, institutioner och utveckling. Den
materialistiska historieuppfattningen ser alltså historien som indelad i olika perioder
med olika samhällsformationer och produktionssätt. Enligt teorin är det människans
sätt att producera för att tillfredsställa sina materiella behov, som utgör den historiska
utvecklingens drivande krafter. Produktionen har två elementer: produktionskrafter
och produktionsförhållande. Produktionsförhållande kommer att anpassa med
produktionskrafters utvecklingsnivå. Det ekonomiska systemet är samhällets
underbyggnad. Marx menade att historisk utveckling sker genom en syntes mellan
inneboende motsättningar, tes och antites. Denna metod att förklara historiska
rörelser kallas dialektik. Denna historiska dialektiska utvecklingsprocess uttrycker
sig i konflikter mellan olika samhällsklasser och detta heter klasskamp.

De sociala, politiska och andliga institutionerna bestäms helt enkelt av ekonomiska

förhållanden och de ekonomiska förhållandena bestäms i sin tur av produktionssättet
enligt Marx´ uppfattning och detta är den historiska materialismen. Å andra sidan
skapar människan sin egen historia, som Marx betonar, men under vissa givna
situationer som inte går att ändra på. Detta kallas determinism.

Med historisk materialism menas även att det är de sociala betingelserna som
bestämmer människor medvetande, dock inte medvetandet som bestämmer
människors levnadsförhållanden.

Baserad på den historiska materialismen analyserar Karl Marx det kapitalistiska

systemet och utvecklar sin ekonomiska teori.

4
3. Marxismens historiska uppkomst

Den industriella revolutionen medförde en del samhällskostnader. Arbetarklassen

levde på en ständigt minskade levnadsstandard under hela den industriella
revolutionen. Arbetstider vår långa, upp till 16 timmar, arbetet var hårt och disciplinen
mycket sträng. Svåra olyckor i fabriker var mycket vanliga. Försäkringar fattades.

Året 1799 kom en lag enligt liberalismens grundsatser som förbjöd arbetarnas
sammanslutningar för ”högre lön”, ”kortare arbetstider” och ”restriktioner på
arbetsgivarnas handlingsfrihet”.
(Se E. K. Hunt, de ekonomiska ideologiernas utveckling, 1992. s:74)

socialismen uppkom då som en protest mot kapitalismskapade sociala orättvisor.

”Socialismens grundläggande tes är följaktligen att det privata kapitalägandet måste avskaffas
för den sociala rättvisans skull” (Ibid. s.76).

Den socialistiska protesten började med Thompson, Owen, Saint-Simon och

Proudhon. Karl Marx var det mest inflytelserika av alla socialistiska tänkanden. Han
betecknade förmarxistiska socialister föraktfull som utopiska socialister. Han
menade att deras syn på det kapitalistiska systemet och dess mekanik inte var
vetenskapligt utan de reagerade moraliskt. Marx börjar därför sin ekonomiska studie
med varan och dess cirkulation i samhället.

4. Varor: bruksvärde och bytesvärde

Alla produkter bör normalt vara till nytta, bör tillfredsställa ett mänskligt behov. Man
kan därför säga att alla produkter har ett bruksvärde.
Men vid sidan av detta bruksvärde kan produkter också ha ett annat, nämligen
bytesvärdet. De kan framställas inte bara för direkt konsumtion av producerande utan
också för att bytas på marknaden, för att säljas som varor. En vara är alltså en
produkt som inte frambringas för att direkt konsumeras utan för att bytas på
marknaden:

5
”Varans bytesprocess fullbordas alltså i följande formväxling: vara – pengar - vara…
V – P – V, varans förvandling till pengar och pengarnas återförvandling till vara, sälja för att
köpa” (Karl Marx, första band av ”Kapitalet”, sidor 91 och 127)

Varje vara har på samma gång ett bruksvärde och ett bytesvärde.
Varan måste ha ett bruksvärde. Hade den inte det skulle ingen köpa den. Om en
vara inte har bruksvärde för någon är den osäljbar:
”Varan är först och främst ett yttre föremål, ett ting som genom sina egenskaper tillfredställer
mänskliga behov av något slag”
(Ibid. sidan 31)

Däremot har varje produkt med bruksvärde inte nödvändigtvis ett bytesvärde. Den får
ett sådant först när den framställs i ett samhälle grundat på byte. Om en produkt har
ett bytesvärde bestäms av samhällets arbetsfördelningsgrad.
Om det i ett samhälle inte existerar någon eller en obetydlig arbetsfördelning finns
det ingen möjlighet för ett bytessystem att utvecklas.
I det kapitalistiska samhället är produktionen en produktion av bytesvärden. Det är
det första samhälle i människans historia där produktionens huvuddel består av
varor. Där finns endast två slags produkter som behållit sitt enkla bruksvärde:
Först är det som produceras av bönder för att konsumera själva, allt som förbrukas
på de gårdar där det framställs. En annan produktionskategori som behållit sitt enkla
bruksvärde och inte blivit vara i det kapitalistiska samhället är det som framställs
inom hushållen, som mat och handgjorda saker.

5. Arbetsvärdeläran och socialt nödvändigt arbete

Hur mäter man bytesvärdet ?

En varas bytesvärde bestäms av den mängd arbetstid som krävts för att producera
den, det som Marx kallar den samhälleligt nödvändiga arbetskvantiteten. I det
kapitalistiska produktionssättet med regelbundna varuproduktion är varubyte grundat
alltså på samma utbytbarhet som arbetstimmar.

6
Arbetskraft är ingenting mer än en vara i det kapitalistiska samhället. En vara som
liksom andra varor går att köpa och sälja i marknaden:
”Arbete är förbrukning av arbetskraft. Köparen av arbetskraft konsumerar den i det han låter
dess säljare arbeta” (Ibid. s.153).

Begreppet arbetsvärdelära utformades ursprungligen av den klassiska borgerliga

nationalekonomin, från William Petty till David Ricardo, som ett hjälpmedel för
prisbildningens förklaring. Marx utvecklade värdeteorin och använde den som en
grund för sina ekonomiska analyser.

Två anmärkningar angående arbetsvärdeläran finns:

Den första anmärkningen: alla människor har inte samma arbetsförmåga och
skicklighet i sitt arbete. Om en viss varas bytesvärde berodde på det individuellt
nedlagt arbetet, skulle man hamna i en absurd situation. Ju latare en producent vore,
ju fler timmar han behövde för att tillverka en viss vara, desto större värde skulle den
ha! Men bytesvärdet hos en vara bestäms inte av den mängd arbete som lagts ner
av varje individuell producent utan av det socialt nödvändiga arbete som förbrukats.
Med ”socialt nödvändigt arbete” menar man ”den mängd nödvändigt arbete som vid en
viss tidpunkt och i ett visst land behövs vid en genomsnittlig produktivitet”
(www.marxists.org).

Den andra anmärkning: Vad menas egentligen med ”mängd arbete”? Det finns
arbetare med olika kvalifikationer. Vad skulle exempelvis hända om en timmes
arbete av en okvalificerad arbetare inte längre skulle värdera mindre än en timme av
en kvalificerad? Ingen skulle längre vilja utbilda sig när är inte lönsamt att göra det.
För att de unga ska vilja utbilda sig i en ekonomi grundad på utbytbarhet mellan
arbetstimmar måste den tid de lagt ner på utbildningen värderas och de måste få en
motprestation för denna tid. ”En varas bytesvärde bestäms alltså av den mängd socialt
nödvändigt arbete som gått åt vid dess framställning och där det kvalificerade arbetet
betraktas som en multipel av det okvalificerade, multiplicerat med en mer eller mindre
mätbar storhet” (www.marxists.org)

Men begreppet arbetskvalitet nämligen en kvantitativt mätbar kvalitet som mäts med
hjälp av en bestämd multiplikation användes tvärtom i borgerlig ideologi där arbetets

7
kvalitet bestämmer löner i samhället, vilket skulle rättfärdiga att en koncernchef hade
en lön tio gånger större än den okvalificerade arbetaren i den gamla Sovjet unionen.
(Ibid.)
Arbetsvärdeläran är alltså hjärtpunkten i den marxistiska ekonomisk teori och
grunden för marxistisk sociologi och all historiska analys av förkapitalistiska och
kapitalistiska samhällen i allmänhet. Baserad på arbetsvärdeläran bildar Marx teorin
om det sociala överskottet, merarbetet och mervärde.

6. Mervärde och det sociala överskottet

Om arbetets produktivitet skulle vara sa låg att avkastningen från en individs arbete
inte överskred hans eget uppehälle, ingen klyfta eller social uppdelning uppkom i
samhället. Alla människor vore producenter och befann sig i samma tillstånd som
den primitiva kommunismen. Varje tillväxt i arbetets produktivitet utöver denna
lägsta nivå skapar möjlighet till ett litet överskott, och så snart det finns ett överskott
av produkter uppstår förutsättningen för en strid om fördelningen av detta överskott.
Överskottet kan ju användas till att befria en annan samhällsgrupp från tvånget att
arbeta för sin egen försörjning. När denna möjlighet förverkligats kan gruppen som
produktionsmedlens ägare bilda en härskande klass.

Från den stunden sönderfaller producenternas arbete i två delar: nödvändigt arbete
som behövs för producenternas eget uppehälle, och merarbete som går åt till den
härskande klassens försörjning. Detta gäller i alla rådande produktionssätt som
slaveri, feodalism och kapitalism.

Merarbetet är då en del av arbete som är obetalt:

”Kapitalet är alltså inte bara herravälde över arbetet, som Adam Smith säger. Kapital är först
och främst herravälde över obetalt arbete”
( Karl Marx, ”Kapitalet” första band, s:495)

Mervärde är alltså ingenting annat än penningformen för merarbetet, det som den
härskande klassen gratis tillägnar sig av den producerande klassens produktion. Att
tillägna sig mervärdet är ingenting annan än exploatering eller utsugning.

8
Hur sker denna utsugning i praktiken i det kapitalistiska samhället?
Det sker genom byte, i likhet med alla viktiga operationer i detta samhälle.
Kapitalisten köper arbetarens arbetskraft och i utbyte mot dennes lön lägger han
beslag på allt vad arbetaren producerar. Man kan nu säga att mervärde är skillnaden
mellan det värde arbetaren producerar och priset på hans arbetskraft.

Hur mäts priset på arbetskraft? I det kapitalistiska samhället är arbetskraften en vara,

och dess värde utgörs liksom varje annan varas av den mängd socialt nödvändigt
arbete som krävs för att producera den. Socialt nödvändigt arbete för att producera
arbetskraft är arbetarens uppehälle som är ett levnadskostnadsminimum.
Mervärdet utgör då ”skillnaden mellan det värde som arbetskraften producerar och dess
levnadskostnader”.
(www.marxists.org)
Under det kapitalistiska systemet är arbetets produktivitet så hög att kostnaderna för
arbetarens uppehälle alltid är lägre än det nyskapade värdet. Lönen är endast en
ersättning som motsvarar bara en del av arbetsdagen, nämligen nödvändigt arbete.
Betalt för merarbetet sker aldrig i det kapitalistiska systemet.
Utan att lägga beslag på mervärdet, kapitalistens ”vinst” alltså, skulle inget företag
anställa folk.

Hur exploateringsgraden mäts?

Förhållande mellan merarbete och nödvändigt arbete, eller mervärdekvoten
bestämmer exploateringsgraden:
Mervärdekvoten = m/v = merarbete/nödvändigt arbete
(se Marx, ”Kapitalet”, första band. s:186).
För en arbetare som jobbar 12 timmar/dag, och hälften är merarbete är
exploateringsgraden 100 %.
”Mervärdekvoten är därför det exakta uttrycket för graden av kapitalets exploatering av
arbetskraften eller kapitalistens exploatering av arbetare”
(Ibid. s:187).
Utöver fattigdom orsakar exploateringen psykisk ohälsa hos arbetare:

9
7. Alienationen

Det mest onda i kapitalismen är att systemet sätter stopp för människornas
personliga utveckling.
”Arbetet är först och främst ett samspel mellan människa och naturen”
(Ibid. s:153)
Men arbetarna känner sig skilda från sitt arbete på grund av exploateringen.
Uppkomsten, institutionaliseringen och utbredningen av varuproduktionen är intimt
förknippad med främlingskapet, alienationen.

Alienationen uppkommer så snart arbetarna känner sig att de inte kan lägga beslag
på det mervärdet de skapar själva i det kapitalistiska produktionssättet. De har ju sålt
sina arbetskrafter till kapitalägaren precis som en vara och förlorat sina befogenheter
på en gång. Nu är det kapitalistens tur att använda varan hur de vill i syftet att
maximera vinst.

Men detta främlingskap existerar uppenbarligen inte i ett samhälle utan

marknadsproduktion som saknar ett fundamentalt samband mellan individens liv och
den sociala aktiviteten.
Denna klyfta existerar inte i det primitiva samhället. Tvärtom står de flesta konstarter,
musik och skulptur liksom dans och målning ursprungligen i samband med
produktionen. Arbetet uppfattades inte som ett utifrån påfört tvång.

”Den moderna alienationen föds i första hand ur klyftan mellan producenten och hans
produkt, som är på en gång ett resultat av arbetsfördelningen och framställandet av varor d v s
arbetet för en marknad, för okända konsumenter och inte för producentens egen förbrukning”
(www.marxists.org)
Det finns ett ständigt samspel mellan produktion och behov. Bara inom ett samhälle
som utvecklat arbetets produktivitet till det yttersta kan människan uppleva en
obruten utveckling av sina behov, av alla sina obegränsade möjligheter, och ett
fullständigt förverkligande av sin personlighet. Detta samhälle är den klasslösa
kommunistiska samhället som kommer säkert att dyka upp i människan historia
och sätter stopp för alienationen för gott!

10
8. Kapitalets och kapitalismens ursprung

Mellan det primitiva samhälle som bygger på en ekonomi där man producerar endast
för att konsumera själva, och det kapitalistiska samhället ligger samhällen med
begränsad varuproduktion.
I samhällen med begränsad varuproduktion finns det vid sidan av bonden och
hantverkaren en person som utför en ekonomisk verksamhet i motsatt riktning. Han
säljer inte för att köpa utan köper för att sälja: pengar – vara – pengar, P-V-P.
Det finns en fundamental skillnad mellan denna verksamhet och den vanliga.
Operationen ”köpa för att sälja” har ingen mening, om inte försäljningen
åstadkommer ett ytterligare värde, ett mervärde.
Kapital kan nu definieras som ett värde som växer med ett mervärde. Detta kapital
existerar inte bara i ett kapitalistiskt samhälle utan också i samhällen med begränsad
marknadsproduktion. Då är kapitalet mycket äldre än det kapitalistiska
produktionssättet. Kapitalet i det förkapitalistiska samhället är i huvudsak ett
merkantkapital. Det förkapitalistiska samhällets övergång till det kapitalistiska innebär
kapitalets inträngande i produktionssfären.

Hur uppkom det kapitalistiska produktionssättet?

Kapitalismen karaktäriseras i första hand av producentens skiljande från sina
produktionsmedel, och i andra hand dessa produktionsmedels förvandling till ett
monopol i händerna på en enda klass, borgarklassen.
Så småningom uppkommer en annan samhällsklass som eftersom den är skild från
produktionsmedlen inte har några andra möjligheter att överleva än att sälja sin
arbetskraft till den klass som monopoliserat dem.
Detta är det grundläggande existensvillkoret för det kapitalistiska systemet.
Utan ekonomiskt tvång hos många att sälja sina arbetskrafter i ett samhälle, kan
det kapitalistiska systemet aldrig utvecklas.
Monopolisering av produktionsmedel kräver att produktionsmedlen blir alltmer
komplicerade och dyrbara. Denna Möjlighet kom med den industriella revolutionen
som satte igång en oavbruten utveckling så att det fordrades allt mer kapital för att

11
starta ett nytt företag. Från och med nu blev förvärvet av produktionsmedel en
omöjlighet för den stora massan av löntagare. Ägandet av dem blev därför ett
monopol i händerna på den samhällsklass som förfogade över kapital och
kapitalreserver. Kapitalets ursprungliga ackumulation som en utgångspunkt i
historien är då en viktig term i den marxistiska teorin:
”Denna ursprungliga ackumulation spelar ungefär samma roll inom den politiska ekonomin
som synda fallet inom teologin. Adam åt äpplet och därmed kom synden in i världen”
(Marx, Kapitalets första band, s:268)
Så gott som allt kapital ligger alltså i händerna på borgarklassen det förklarar
kapitalistiska systemets självreproduktion: Den som äger kapital kan samla mer
och mer, den som inte äger kan knappast heller förvärva något. På så vis uppdelas
samhället i en ägande klass och en som är tvungen att sälja sin arbetskraft för att
överleva.

9. Kapitalets organiska sammansättning

Hela den kapitalistiska produktionen kan värdemässigt formuleras:

Konstant kapital, (k) + Variabelt kapital, (v) + mervärde, (m)
Konstant kapital är produktionsmedel och variabelt kapital består av köpta
arbetskrafter vilket är källan till mervärdet.
Kapitalistsamhällets grundläggande strävan är att låta (k) växa i förhållande till (v). I
kvoten (k)/(v) tenderar (k) att växa, d v s den del av det totala kapitalet växer som
utgörs av maskiner och råvaror och inte av löner. Det växer i takt med
mekaniseringen eftersom konkurrensen tvingar kapitalisten att höja produktiviteten.
Denna kvot (k)/(v) kallas för kapitalets organiska sammansättning. Men
förutsättningen för en kapitaltillväxt är att mervärdet realiseras. Realiserandet av
mervärdet är detsamma som försäljning av varor, en del går till kapitalistens
improduktiva konsumtion, och en annan del av mervärdet ackumuleras och
omvandlas till kapital. Konkurrensen tvingar kapitalister att ackumulera:
”Kapitalister som inte ackumulerar kommer att slås ut i kampen för att överleva på
marknaden”
(Stig Wande´n, Ekonomi i filosofisk belysning, 1986. s:117)

12
10. Konkurrensen, koncentration och monopol

Vad får det kapitalistiska samhället att röra sig?

Det är konkurrensen. Ett samhälle där konkurrensen är totalt eliminerad är inte
längre kapitalistiskt. Vad ligger till grund för konkurrensen? Först är den
obegränsade marknaden.
Den historiska utvecklingen visar riktningen från begränsad till obegränsad marknad.
Begreppet obegränsad marknad innebär inte bara en geografisk expansion utan
också en ekonomisk, en tillväxt av köpkraften.
Kapitalismens försvarare har alltid betraktat prissänkningen och marknadstillväxten
som något positivt hos systemet. Argumentet är riktigt. Det är en av de aspekter som
Marx kallade ”kapitalismens civilisatoriska mission”.
(www.marxists.org)
Tillväxten av arbetets produktivitet innebär en prissänkning, eftersom de framställs på
allt kortare tid. Detta är det instrument kapitalismen har för att vidga sina marknader
och besegra sina konkurrenter.
Genom vilken praktisk åtgärd kan kapitalismen på en gång sänka priset och öka
produktivitet? Genom mekanisering, genom allt mer komplicerade maskiner med
drivkällor som utvecklats från ångan till elektriciteten. (Ibid.)

En annan ständigt verkande lag i det kapitalistiska samhället är kapitalets

koncentration. Denna åtföljs av en proletarisering av en del av borgarklassen. Det är
därför Marx och Engels i Kommunistiska manifestet hävdar att kapitalismen som
påstår sig försvara den privata egendomen i själva verket förstör den och att ett litet
antal egendomsägare ständigt exproprierar ett större.
Kapitalismen har fötts ur den fria konkurrensen och kan inte tänkas utan konkurrens.
Men den fria konkurrensen skapar koncentration och koncentration skapar den fria
konkurrensens motsats, monopolet. Där det finns få producenter som lätt kan komma
överens på konsumenternas bekostnad, fördela marknaden mellan sig och förhindra
alla större prissänkningar.

13
Monopolkapitalismen ersatte den fria konkurrensens kapitalism från och med sista
fjärdedelen av 1800-talet. När man talar om monopolkapitalism får man inte tänka sig
en kapitalism helt utan konkurrens. Någon sådan existerar inte. Men denna process
leder till en paradoxal situation. Varför har kapitalister som tidigare konkurrerat börjat
sluta avtal och även begränsa produktionen? Därför att det för dem är ett medel att
öka vinsten. De gör det bara om de tjänar på det. En produktionsminskning som
möjliggör en prisökning medför större vinster och tillåter alltså kapitalisten att
ackumulera sitt kapital. Att investera i samma industri innebär att öka
produktionskapaciteten, och ökar produktionen sjunker priset. Kapitalismen har suttit
fången i denna motsättning sedan 1800-talets sista fjärdedel.

11. Profitkvotens fallande tendens

Förhållandet mellan mervärdet och det totala kapitalet kallas profitkvoten, och visas
med formeln (m)/((k)+(v)). Om kapitalets organiska sammansättning ökar d v s om i
kvoten (m)/((k)+(v)), (k) växer på bekostnad av (v) kan medföra att profitens storlek
skulle minska. (m) produceras ju inte av (k) utan av (v). Mervärdesandelens ökning
kan neutralisera en ökning i kapitalets organiska sammansättning. Kan rörelsen
fortsätta i en takt som gör att de exakt tar ut varandra? Här har vi kapitalismens
grundläggande svaghet, dess akilleshäl. I längden kan inte de båda rörelserna
följas åt. Det finns ingen gräns för ökningen i kapitalets organiska sammansättning.
När man nått den fullständiga automationen sjunker (v) till noll. Men kan också
mervärdekvoten, (m)/(v) växa utan gräns? Nej, för att mervärde ska kunna skapas
måste det finnas arbetare. De arbetstimmar då arbetaren jobbar obetalt, merarbete,
får inte försvinna.
”Denna tendens har också livligt uppmärksammats av kapitalismens egna teoretiker. Ricardo
talar om den, John Stuart Mill trycker på den, Keynes är ytterst medveten om den”.
(www.marxists.org).

12. Kapitalismens återkommande överproduktionskriser

14
Den marxistiska kristeorin hänger direkt samman med mervärde- och
utsugningsläran. Kapitalisternas strävan att ackumulera kapital är utgångspunkten för
Marx´ analys av kapitalismens cykliska kriser. Profitkvotens fallande tendens drabbar
främst ineffektiva företagaren med mindre konkurrenskraft som leder i sin tur till ökad
arbetslöshet och därigenom proletärernas växande utarmning.
Det är just genom dessa kriser som motsättningen mellan den fortgående
socialiseringen och det privata ägandet blir mest uppenbar. Den kapitalistiska
ekonomins kriser är nämligen unik fenomen som inte har någon tidigare
motsvarighet. Det är inte kriser till följd av brist som de förkapitalistiska samhällena
upplevde utan av överproduktion. Det är inte för att det finns för lite att äta utan för
att det finns för mycket livsmedel men arbetslösa svälter ihjäl!
Men hur kan någon dö av svält därför att det finns för mycket föda, för många varor?
insikten i det kapitalistiska systemets mekanik låter man förstå denna skenbara
paradox. Det produceras mycket mer än marknaden kan sälja. De varor som inte
finner köpare hindrar mervärdet från att realiseras och det investerade kapitalet kan
inte längre återställas. Företagen måste då avskeda sina arbetare, och eftersom
arbetare inte kan överleva om de inte får sälja sin arbetskraft tvingar arbetslösheten
ner dem i det svartaste elände. Den ökande arbetslösheten leder till billigare
arbetskraft och blir därför lönsamt för kapitalister att köpa den… och så upprepas
krisförloppet.
(Se även Stig Wande´n, ekonomi i filosofisk belysning, avsnitten marxistisk kristeori)
De periodiskt återkommande kriserna är inneboende i det kapitalistiska systemet och
kan inte övervinnas inom dess ram. Kriserna är klara uttryck för systemets
grundläggande motsättningar och det återkommande budskapet om att kapitalismen
är historiskt dömt att dö förr eller senare.

13. sammanfattning

Efter den industriella revolutionen uppkom socialismen som en historisk protest mot
kapitalismens sociala orättvisor. Denna protest teoretiskt uttrycktes i högsta grad i
marxismen. Marx´ ekonomiska teori byggdes på hans materialistiska
historieuppfattning så kallas den historiska materialismen. Marx´ ekonomiska
analyser och hans historiska prognoser påverkas även av determinism och dialektik.

15
Baserade på de tre teoretiska redskap försökte Marx upptäcka kapitalismens
rörelselag. Hans mål i sina teoretiska försök var att vetenskapligt bevisa
kapitalismens sönderfall, samt socialismens seger, någonstans i historien.
Marx´ ekonomiska analyser börjas med varan och dess cirkulation. Värdeläran
utnyttjas för att konstruera teorin om merarbete, mervärde och kapitalets exploatering
av arbetskraft. Kapitalismens utvecklingar, profitkvotens fallande tendens samt
återkommande ekonomiska kriser förklarar Marx med sin teori om mervärde,
exploatering och ackumulation. Mervärdeläran är då den grundläggande teorin för
Marx´ ekonomiska förklaringar. Marxismens historiska budskap är att kapitalismen
kommer att slås sönder i sina olösbara inneboende mottsättningar, och substitueras
av socialismen för eller senare.

Källhänvisning

1. Karl Marx, första band av ”Kapitalet”, översättare: Ivan Bohman

2. E.K.Hunt, De ekonomiska ideologiernas utveckling, 1992
3. Stig Wande´n, Ekonomi i filosofisk belysning, 1986
4. Internet: (www.marxists.org).

16