Reformationsbibeln

n ya t e s ta m e n t e t

Reformationsbibeln
n ya t e s ta m e n t e t
Svenska reformationsbibelsllskapets revidering av

Karl XII:s Kyrkobibel

Svenska Reformationsbibelsllskapet Bors 2003

 Svenska Reformationsbibelsllskapet 1:a upplagan, Bors 2003 is bn : 91 974 234 0 8 Omslag & Grafisk form: Hans Ericsson Tryck: RT-Print Oy, Pieksmki 2002 Svenska reformationsbibelsllskapet Box 11098, SE-50711 Bors Box 137, SE-953 23 Haparanda Tel: 033-41 22 50 Tel: +46 922-102 00 Fax: +46 922-120 55 E-mail: jala@mbox301.swipnet.se

n ya t e s ta m e n t e t

n ya t e s ta m e n t e t s b c k e r

Matteus Evangelium Markus Evangelium Lukas Evangelium Johannes Evangelium Apostlagrningarna Paulus brev till romarna Paulus frsta brev till korintierna Paulus andra brev till korintierna Paulus brev till galaterna Paulus brev till efesierna Paulus brev till filipperna Paulus brev till kolosserna Paulus frsta brev till thessalonikerna Paulus andra brev till thessalonikerna Paulus frsta brev till Timoteus Paulus andra brev till Timoteus Paulus brev till Titus Paulus brev till Filemon Brevet till hebrerna Petrus frsta brev Petrus andra brev Johannes frsta brev Johannes andra brev Johannes tredje brev Jakobs brev Judas brev Johannes uppenbarelse

Sid 7 59 92 147 187 238 260 281 295 303 311 317 322 327 330 337 342 345 347 364 371 375 381 382 383 389 391

Matteus Evangelium
1 Kapitlet
Jesu slkttavla. Hans fdelse och hans namn.

der, vid tiden fr den babyloniska fngenskapen.

2 Kon. 23:30-34. 1 Krn. 3:15-16. 2 Krn. 36:1f.

etta r boken om Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, slkttavla. Luk. 3:23f. 2. Abraham fdde Isak, Isak fdde Jakob, Jakob fdde Juda och hans brder. 1 Mos. 21:2f, 25:24f, 29:35. 3. Juda fdde Peres och Sera med Tamar, Peres fdde Hesron, Hesron fdde Ram.
1 Mos. 38:27f. 1 Krn. 2:4f. Rut 4:18f.

12. Men efter den babyloniska fngenskapen fdde Jekonja Sealtiel, Sealtiel fdde Serubbabel.
1 Krn. 3:17-19. Esr. 3:2. 5:2. Hagg. 1:1.

4. Ram fdde Amminadab, Amminadab fdde Naheson, Naheson fdde Salmon. 5. Salmon fdde Boas med Rahab, Boas fdde Obed med Rut, Obed fdde Isai. Rut 4:13, 17. 1 Krn. 2:10-12. 6. Isai fdde kung David, kung David fdde Salomo med henne, som var Urias hustru. 1 Sam. 17:12. 2 Sam. 12:24. 7. Salomo fdde Rehabeam, Rehabeam fdde Abia, Abia fdde Asa.
1 Kon. 11:43, 14:31, 15:8. 1 Krn. 3:10f. 2 Krn. 9:31, 12:16, 14:1.

8. Asa fdde Josafat, Josafat fdde Joram, Joram fdde Ussia.

1 Kon. 15:24. 2 Kon. 8:16-24.

9. Ussia fdde Joatam, Joatam fdde Ahas, Ahas fdde Hiskia.

2 Kon. 15:7. 2 Krn. 26:23, 27:9. 2 Kon. 16:20.

10. Hiskia fdde Manasse, Manasse fdde Amon, Amon fdde Josia.
2 Kon. 20:21. 1 Krn. 3:14. 2 Krn. 33:25.

11. Josia fdde Jekonja och hans br-

13. Serubbabel fdde Abihud, Abihud fdde Eljakim, Eljakim fdde Assur. 14. Assur fdde Sadok, Sadok fdde Jakim, Jakim fdde Eliud. 15. Eliud fdde Eleasar, Eleasar fdde Mattan, Mattan fdde Jakob. 16. Jakob fdde Josef, Marias man, och av henne fddes Jesus, som kallas Kristus. 17. S r alla slktled frn Abraham intill David fjorton led och frn David till den babyloniska fngenskapen fjorton led och frn den babyloniska fngenskapen intill Kristus fjorton led. 18. Jesu Kristi fdelse gick s till: Nr Maria, hans mor, var trolovad med Josef, visade det sig innan de kom tillsammans, att hon var havande av den Helige Ande. Luk. 1:27f. 19. Men eftersom Josef var en rttfrdig man och inte ville utstta henne fr vanra, tnkte han i hemlighet verge henne. 20. Nr han tnkte p detta, se, d uppenbarades fr honom i en drm, en Herrens ngel och sade: Josef, Davids son, frukta inte att ta Maria, din

Matt. 1:21

Matteus Evangelium

hustru, till dig. Ty det som r avlat i henne, det r av den Helige Ande. 21. Hon skall fda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frlsa sitt folk frn deras synder.
Ps. 130:8. Luk. 1:31. 2:21. Apg. 4:12. 10:43. 13:38-39.

22. Allt detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten, som sade: 23. Se, jungfrun skall bli havande och fda en son, och de skall ge honom namnet Emmanuel, det betyder: Gud med oss. Jes. 7:14. 24. Nr Josef vaknade upp ur smnen, gjorde han som Herrens ngel hade befallt honom, och tog sin hustru till sig. 25. Och han rrde henne inte, frrn hon hade ftt sin frste son, och han gav honom namnet Jesus. Luk. 2:21.

i Juden, ty s r skrivet genom profeten: 6. Och du Betlehem i Juda land, ingalunda r du den minste bland Juda furstar, ty frn dig skall det komma en furste, som skall vara en herde* fr mitt folk Israel. *KXII: Herre.
2 Sam. 5:2. Mik. 5:2. Joh. 7:42.

2 Kapitlet
De vise mnnen frn sterlandet. Flykten till Egypten. Herodes barnamord. terkomsten.

r Jesus hade ftts i Betlehem i Juden i kung Herodes dagar, se, d kom vise mn frn sterlandet till Jerusalem, Luk. 2:1f. 2. och sade: Var r judarnas nyfdde konung? Ty vi har sett hans stjrna i ster och har kommit fr att tillbe honom. 3. Nr kung Herodes hrde det, blev han frskrckt, och hela Jerusalem med honom, 4. och kallade samman alla versteprster och skriftlrda bland folket och frgade ut dem, var Kristus skulle fdas. 5. Och de sade till honom: I Betlehem

7. D kallade Herodes i hemlighet de vise mnnen till sig och frgade noga ut dem om tiden, d stjrnan hade visat sig, 8. och snde dem till Betlehem och sade: Res dit och forska noga efter barnet, och nr ni har funnit det, bertta det fr mig, s att ocks jag kan komma och tillbe honom. 9. Nr de hade hrt kungen, for de ivg, och se, stjrnan, som de hade sett i ster, gick framfr dem, tills den kom och stannade ver stllet, dr barnet var. 10. Nr de sg stjrnan, uppfylldes de av mycket stor gldje. 11. Och de gick in i huset och fann barnet med Maria, hans mor, och de fll ner och tillbad honom och ppnade sina skatter och frambar gvor t honom, guld, rkelse och myrra.
Ps. 72:10f. Jes. 60:6.

12. Och sedan de hade ftt en gudomlig uppenbarelse i en drm att de inte skulle tervnda till Herodes, tog de en annan vg hem till sitt land igen. 13. Nr de hade farit bort, se, d uppenbarades en Herrens ngel fr Josef i en drm och sade: St upp och ta barnet och dess mor med dig, och fly till Egypten, och bli kvar dr, till dess jag sger till dig, ty Herodes tnker ska efter barnet fr att dda det. 14. D stod han upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och flydde till Egypten,

Matteus Evangelium

Matt. 3:10

15. och blev kvar dr tills Herodes hade dtt, fr att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten, som sade: Ut ur Egypten har jag kallat min Son.
2 Mos. 4:22-23. Hos. 11:1.

3 Kapitlet
Johannes predikar och dper. Jesus dps.

de dagarna kom Johannes Dparen och predikade i Judens ken

Mark. 1:4. Luk. 3:2f. Joh. 1:6f.

16. Nr Herodes nu sg, att han hade blivit lurad av de vise mnnen, blev han mycket vred, och snde ut och lt sl ihjl alla gossebarn i Betlehem och i hela dess omgivning, dem som var tv r och drunder, i enlighet med den tid, som han noggrant hade frgat ut av de vise mnnen. 17. D blev det fullbordat, som var sagt av profeten Jeremia, nr han sade: 18. I Rama* hrdes ett rop, klagan och mycket grt och jmmer: Rakel begrt sina barn och ville inte lta trsta sig, eftersom de inte lngre fanns till. *KXII: Hjden.
1 Mos. 35:19. 48:7. Jer. 31:15.

2. och sade: Omvnd* er ty himmelriket r nra. *KXII: gr bttring.

Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra er. Matt. 4:17. Mark. 1:15.

3. Han r den, som profeten Jesaja talade om, nr han sade: En ropandes rst r i knen: Bered Herrens vg, gr hans stigar raka.
Jes. 40:3. Mark. 1:3. Luk. 3:4. Joh. 1:23.

19. Men nr Herodes hade dtt, se, d uppenbarades i en drm en Herrens ngel fr Josef i Egypten, 20. och sade: St upp och ta barnet och dess mor med dig, och bege dig till Israels land. Ty de som skte efter barnets liv r dda. 21. D stod han upp och tog barnet och dess mor med sig och kom till Israels land. 22. Men nr han hrde, att Arkelaus regerade ver Juden i sin far Herodes stlle, fruktade han fr att fara dit, och sedan han hade ftt en gudomlig befallning i en drm, drog han bort till Galilens trakter. 23. Och han kom och bosatte sig i en stad, som heter Nasaret, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna: Han skall kallas nasar.
Jes. 9:1. 11:1. Mark. 14:67. Luk 4:16. Joh. 1:46. 7:52. Apg. 3:6.

4. Och Johannes hade klder av kamelhr och ett lderblte om livet, och hans mat var grshoppor och vildhonung. 2 Kon. 1:8. Matt. 11:8, 18. Mark. 1:6. 5. D gick hela Jerusalem ut till honom, och hela Juden och hela landet utmed Jordan, 6. och de lt dpa sig av honom i Jordan och beknde sina synder.
Mark. 1:5.

7. Men d han sg att mnga av fariserna och sadducerna kom till hans dop, sade han till dem: Ni huggormars avkomma, vem har ingivit er, att ni skall slippa undan den kommande vreden? Matt. 5: 20. 12:34. 23:33.
Luk. 3:7f. Rom. 5:9. 1 Thess. 1:10.

8. Br drfr sdan frukt, som tillhr omvndelsen*.

*KXII: bttringen. Alt. vers.: sinnesndringen, ngern. Luk. 3:8.

9. Och tnk inte, att ni kan sga till er sjlva: Vi har Abraham till far. Ty jag sger er, att Gud r mktig att av dessa stenar uppvcka barn t Abraham. Joh. 8:39. Apg. 13:26. 10. Redan r yxan satt till roten p trden. Drfr blir vart och ett trd, som inte br god frukt, avhugget och kastat i elden. Matt. 7:19. Luk. 13:7. Joh. 15:2, 6.

Matt. 3:11

Matteus Evangelium

10

11. Jag dper er i vatten till omvndelse*, men han som kommer efter mig, han r starkare n jag, och jag r inte ens vrdig att bra hans skor. Han skall dpa er med den Helige Ande och eld, *KXII: bttring.
Alt. vers.: sinnesndring, nger. Hes. 36:25f. Joel 2:28. Mark. 1:7f. Luk. 3:16f. Joh. 1:26f. Apg. 1:5. 2:4. 11:15f. 13:25. 19:4.

4 Kapitlet
Jesus frestas av djvulen, bostter sig i Kapernaum, brjar predika, kallar lrjungar, botar sjuka.

12. och han har sin kastskovel i handen, och han skall rensa sin loge och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han brnna upp i en outslcklig eld.
Jes. 66:24. Jer. 15:7. Matt. 13:30. Luk. 3:17.

13. D kom Jesus frn Galilen till Jordan, till Johannes, fr att lta dpa sig av honom.
Mark. 1:9. Luk. 3:21. Joh. 1:32f.

blev Jesus frd av Anden ut i knen, fr att han skulle frestas av djvulen. Mark. 1:12. Luk. 4:1. Heb. 2:18. 2. Och nr han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio ntter, blev han till sist hungrig. 2 Mos. 34:28. 1 Kon. 19:8. 3. Och frestaren gick fram till honom och sade: r du Guds Son, s sg att dessa stenar blir brd. 4. D svarade han och sade: Det r skrivet: Mnniskan lever inte enbart av brd, utan av vart och ett ord som utgr frn Guds mun.
5 Mos. 8:3. Luk. 4:4.

14. Men Johannes vgrade honom det och sade: Jag behver dpas av dig, och du kommer till mig? 15. D svarade Jesus och sade till honom: Lt det nu ske, ty s gr vi vad vi skall fr att uppfylla all rttfrdighet. D tillt han honom det. 16. Och nr Jesus hade blivit dpt, steg han genast upp ur vattnet, och se, d ppnades himlarna fr honom, och han sg Guds Ande snka sig ner som en duva och komma ver honom.
Hes. 1:1. Mark. 1:10. Luk. 3:22. Joh. 1:32f.

17. Och se, en rst frn himlen sade: Denne r min lskade Son, i vilken jag har ett gott behag.
Ps. 2:7. Jes. 42:1. Matt. 12:18. 17:5. Mark. 1:11, 9:7. Luk. 9:35. Kol. 1:13f. 2 Petr. 1:17.

5. D tog djvulen honom med sig till den heliga staden och satte honom verst p templets tinnar 6. och sade till honom: r du Guds Son, s kasta dig utfr, ty det r skrivet: Han skall ge sina nglar befallning om dig, och de skall bra dig p sina hnder, s att du inte skall stta Ps. 91:11f. din fot emot ngon sten. 7. D sade Jesus till honom: Det r ocks skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud. 5 Mos. 6:16. 8. D tog djvulen honom ter med sig upp p ett mycket hgt berg och visade honom alla riken i vrlden och deras hrlighet 9. och sade till honom: Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig. 10. D sade Jesus till honom: G bort, Satan, ty det r skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjna.
5 Mos. 6:13. 10:20. Luk. 4:8.

11. D lmnade djvulen honom, och

11

Matteus Evangelium

Matt. 5:6

se, nglar kom fram och tjnade honom. Joh. 1:51. 12. D nu Jesus hrde, att Johannes var satt i fngelse, vnde han tillbaka till Galilen.
Mark. 1:14. Luk. 3:20. 4:14.

13. Och han lmnade Nasaret och kom och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjn, inom Sebulon och Naftalis omrden, 14. fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som sade: 15. Sebulons land och Naftalis land, vid havsvgen, landet p andra sidan Jordan, hedningarnas Galilen,
Jes. 9:1-2.

22. Genast vergav de bten och sin far och fljde honom. 23. Och Jesus gick omkring i hela Galilen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och all slags skrplighet bland folket.
Matt. 9:35. Mark. 1:39. Luk. 4:16, 40.

24. Och hans rykte gick ut ver hela Syrien, och de frde till honom alla sjuka, som led av olika slags sjukdomar, och som var plgade av smrtor, och alla besatta av onda andar och mnadsrasande och lama, och han botade dem.
Matt. 14:35f. Mark. 1:28. Apg. 10:38.

16. det folk, som satt i mrker, fick se ett stort ljus, och fr dem som satt i ddens land och skugga gick ett ljus upp. Jes. 9:1-2. Luk. 1:78f. 17. Frn den tiden brjade Jesus predika och sga: Omvnd er*, ty himmelriket har kommit nra.
*KXII: gr bttring. Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra er. Matt. 3:2. 10:7. Mark. 1:15.

25. Och mycket folk fljde honom frn Galilen, frn Dekapolis*, frn Jerusalem, frn Juden och frn andra sidan Jordan.
*Tio stder. Mark. 3:7. Luk. 6:17.

5 Kapitlet
Brjan av Jesu bergspredikan.

18. Nr Jesus gick utmed den Galileiska sjn, fick han se tv brder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans bror, kasta ut nt i sjn ty de var fiskare.
Mark. 1:16. Luk. 5:1f. Joh. 1:42.

19. Och han sade till dem: Flj mig, och jag skall gra er till mnniskofiskare. Matt. 13:47. 20. De vergav genast nten och fljde honom. Matt. 19:27. 21. Och nr han gick lngre fram, fick han se tv andra brder, Jakob, Sebedeus son, och Johannes, hans bror, dr de och deras far, Sebedeus, lagade sina nt i bten. Och han kallade dem. Luk. 5:2.

r han sg folket, steg han upp p berget, och sedan han hade satt sig, gick hans lrjungar fram till honom. 2. D ppnade han sin mun, undervisade dem och sade: 3. Saliga* r de som r fattiga i anden, ty dem hr himmelriket till,
*Alt. vers.: Vlsignade. Jes. 57:15. 61.1. Luk. 6:20.

4. Saliga r de bedrvade, ty de skall bli trstade. Ps. 126:5. Jes. 61:2. Luk. 6:21. 5. Saliga r de saktmodiga, ty de skall rva jorden. Ps. 37:11. 6. Saliga r de som hungrar och trstar efter rttfrdighet, ty de skall bli mttade.
Jes. 55:1, 65:13. Matt. 11:28. Joh. 6:35.

Matt. 5:7

Matteus Evangelium

12

7. Saliga r de barmhrtiga, ty de skall f barmhrtighet. Jak. 2:13. 8. Saliga r de renhjrtade, ty de skall se Gud.
Ps. 24:4, 73:1. Hebr. 12:14. 1 Joh. 3:2.

frgs frrn allt har skett.

*Iota: den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet. Matt. 24:35. Luk. 16:17, 21:33.

9. Saliga r de som gr frid*, ty de skall kallas Guds barn.

*KXII: r fridsamma

10. Saliga r de som lider frfljelse fr rttfrdighets skull, ty dem hr himmelriket till. 2 Tim. 2:12. 1 Petr. 3:14. 11. Saliga r ni, nr mnniskorna hnar och frfljer er och lgnaktigt sger allt ont emot er fr min skull.
Luk. 6:22. 1 Petr. 3:14. 4:14.

19. Drfr, den som upphver ett av dessa minsta bud och lr mnniskorna s, han skall kallas den minste i himmelriket, men den som hller dem och lr s, han skall kallas stor i himmelriket. Jak. 2:10. 20. Ty jag sger er, att om er rttfrdighet inte vergr de skriftlrdas och farisernas, s skall ni inte alls komma in i himmelriket.
Matt. 23:25. Luk. 11:39. Jak. 2:10.

12. Gld och frjda er, ty er ln r stor i himlen. Ty s frfljde de profeterna, som var fre er.
2 Krn. 36:16. Matt. 23:34. Luk. 6:23. Apg. 5:41, 7:52. 2 Kor. 4:17. Jak. 1:2, 5:10.

13. Ni r jordens salt, men om saltet mister sin slta, med vad skall man d salta? Till inget annat r det nyttigt n till att kastas ut och trampas ner av mnniskorna.
Mark. 9:50. Luk. 14:34.

14. Ni r vrldens ljus. Inte kan en stad dljas, som ligger p ett berg.
Joh. 8:12. 2 Kor. 4:6. Fil. 2:15.

21. Ni har hrt, att det r sagt till de gamla: Du skall inte drpa, men den som drper, han blir skyldig under domen. 2 Mos. 20:13. 5 Mos. 5:17. 22. Men jag sger er: Den som vredgas p sin broder utan orsak*, han blir skyldig under domen, men den som sger: Raka** till sin broder, han r skyldig infr Rdet, och den som sger: Du dre, han r skyldig till helvetets eld.
*saknas i KXII. **Ett syriskt skymford. Ps. 4:5. Ef. 4:26. 1 Joh. 3:11, 23.

15. Inte heller tnder man ett ljus och stter det under skppan*, utan p ljusstaken, s att det lyser fr alla dem som r i huset. *Ett sdesmtt av tr.
Mark. 4:21. Luk. 8:16, 11:33.

16. S lt ert ljus lysa fr mnniskorna, s att de ser era goda grningar och prisar er Fader, som r i himlen.
1 Petr. 2:12.

23. Drfr, om du br fram din gva till altaret och s kommer ihg att din broder har ngot emot dig, 24. s lmna din gva dr framfr altaret, och g frst bort och frsona dig med din broder, och kom sedan och offra din gva.
Matt. 6:14. Mark. 11:25.

17. Ni skall inte mena, att jag har kommit fr att upphva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit fr att upphva, utan fr att fullborda. 18. Ty sannerligen sger jag er: Frrn himmel och jord frgs, skall inte ett jota* eller en enda prick i lagen

25. Var snar till vnskap med din motpart, medan du nnu r med honom p vgen, s att din motpart inte verlmnar dig t domaren, och domaren verlmnar dig t rttstjnaren, och du kastas i fngelse.
Luk. 12:58. Ef. 4:26.

26. Sannerligen sger jag dig: Du skall inte komma ut drifrn, frrn du har

13

Matteus Evangelium

Matt. 5:47

betalat till sista ret. 27. Ni har hrt, att det r sagt till de gamla: Du skall inte gra hor.
2 Mos. 20:14. 5 Mos. 5:18.

28. Men jag sger er: Var och en som med begrelse ser p en kvinna, han har redan gjort hor med henne i sitt hjrta. Job 31:1. 29. Om ditt hgra ga r dig till frfrelse, s riv ut det, och kasta det ifrn dig. Ty det r bttre, att en av dina lemmar frdrvas, n att hela din kropp kastas i helvetet.
Matt. 18:8. Mark. 9:43.

huvud, ty du frmr inte gra ett hrstr vitt eller svart. 37. Men lt ert ja vara ja, och ert nej vara nej, vad drutver r kommer frn den onde. Jak. 5:12. 38. Ni har hrt, att det r sagt: ga fr ga och tand fr tand.
2 Mos. 21:24. 3 Mos. 24:20. 5 Mos. 19:21.

39. Men jag sger er, att ni inte skall st emot det onda, utan om ngon slr dig p den hgra kinden, s vnd ocks den andra t honom.
Ords. 20:22, 24:29. Jes. 50:6. Luk. 6:29. Rom. 12:19. 1 Thess. 5:15. 1 Petr. 3:9.

30. Och om din hgra hand r dig till frfrelse, s hugg av den, och kasta den ifrn dig. Ty det r bttre, att en av dina lemmar frdrvas, n att hela din kropp kastas i helvetet. 31. Det r ocks sagt: Den som skiljer sig frn sin hustru, han skall ge henne ett skiljebrev.
5 Mos. 24:1f. Matt. 19:7. Mark. 10:4.

40. Och om ngon vill g till rtta med dig och ta din livkldnad ifrn dig, lt honom d ocks f din mantel. Rom. 12:17. 1 Kor. 6:7. 41. Och om ngon tvingar dig att g en mil*, g d tv med honom.
*En romersk mil motsvarande ca 1,5 kilometer.

32. Men jag sger er: Den som skiljer sig frn sin hustru, utom fr otukts skull, han blir orsak till att ktenskapsbrott begs med henne, och den som gifter sig med en frnskild kvinna begr ktenskapsbrott.
Mark. 10:11. Luk. 16:18. 1 Kor. 7:10.

33. ter har ni hrt, att det r sagt till de gamla: Du skall inte svra falskt, utan du skall hlla din ed infr Herren.
2 Mos. 20:7. 3 Mos. 19:12. 4 Mos. 30:3. 5 Mos. 5:11, 23:21f. Jes. 65:16.

42. Ge honom som ber dig, och vnd dig inte frn honom som vill lna av dig. 5 Mos. 15:7f. 1 Joh. 3:17. 43. Ni har hrt, att det r sagt: Du skall lska din nsta och hata din fiende. 3 Mos. 19:17f. 5 Mos. 23:3f. 44. Men jag sger er: lska era fiender, vlsigna dem som frbannar er, gr vl emot dem som hatar er, och be fr dem som hnar och frfljer er,
2 Mos. 23:4-5. Ords. 25:21. Luk. 6:27, 23:34. Apg. 7:60. Rom. 12:14, 20. 1 Kor. 4:12.

34. Men jag sger er: Ni skall inte svra alls, varken vid himlen, ty den r Guds tron,
Jes. 66:1. Matt. 23.21. Jak. 5:12.

35. inte heller vid jorden, ty den r hans fotapall, inte heller vid Jerusalem, ty det r den store Konungens stad. Ps. 48:3. 36. Inte heller skall du svra vid ditt

45. fr att ni skall vara er Faders barn, som r i himlen. Ty han lter sin sol g upp ver onda och goda och lter det regna ver rttfrdiga och orttfrdiga. 46. Ty om ni lskar dem som lskar er, vad fr ni fr ln fr det? Gr inte ocks publikanerna* detsamma?
*tullindrivare.

47. Och om ni visar er vnliga endast mot era brder, vad gr ni fr mrkvrdigt med det? Gr inte ocks

Matt. 5:48

Matteus Evangelium

14

publikanerna detsamma? Luk. 6:32. 48. Var drfr fullkomliga, ssom er himmelske Fader r fullkomlig.
3 Mos. 11:44, 19:2, 20:7, 26. 5 Mos. 18:13.

6 Kapitlet
Fortsttning av Jesu bergspredikan.

e akt p er allmosa*, s att ni inte ger den infr mnniskorna, fr att ni skall bli sedda av dem. Annars har ni ingen ln hos er Fader, som r i himlen.
*barmhrtighetsgva. Matt. 23:5.

2. Drfr, nr du ger en allmosa, s lt inte stta i basun fr dig, som hycklarna gr i synagogorna och p gatorna, fr att de skall bli prisade av mnniskorna. Sannerligen sger jag er: De har ftt ut sin ln. 3. Men nr du vill ge en allmosa, s lt din vnstra hand inte veta vad den hgra gr, 4. s att din allmosa frblir i det frdolda, och din Fader, som ser i det frdolda, skall synligt belna dig.
Luk. 14:14.

de menar, att de skall bli hrda fr sina mnga ords skull. 1 Kon. 18:26. 8. Ni skall drfr inte likna dem. Er Fader vet vad ni behver, frrn ni ber honom. 9. Drfr skall ni be s: Fader vr, som r i himlarna! Helgat varde ditt namn. Luk. 11:2. 10. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, ssom i himlen, s ock p jorden. 11. Vrt dagliga brd giv oss idag 12. och frlt oss vra skulder, ssom ock vi frlta dem oss skyldiga ro. 13. Och inled oss icke i frestelse, utan frls oss ifrn ondo. Ty riket r ditt och makten och hrligheten i evighet. Amen. 1 Tim. 6:16. 2 Tim. 4:18. 14. Ty om ni frlter mnniskorna deras vertrdelser, s skall ocks er himmelske Fader frlta er.
Matt. 5:23. Mark. 11:25. Kol. 3:13.

5. Och nr du ber, skall du inte vara som hycklarna, ty de str grna i synagogorna och i gathrnen och ber, fr att de skall bli sedda av mnniskorna. Sannerligen sger jag er: De har ftt ut sin ln. 6. Men nr du ber, s g in i din kammare, och stng din drr och be till din Fader i det frdolda. Och din Fader, som ser i det frdolda, skall synligt belna dig.
2 Kon. 4:33. Apg. 9:40. 10:9.

7. Och nr ni ber, skall ni inte vara mngordiga ssom hedningarna. Fr

15. Men om ni inte frlter mnniskorna deras vertrdelser, s skall er Fader inte heller frlta era vertrdelser. Matt. 18:35. Jak. 2:13. 16. Och nr ni fastar, skall ni inte se dystra ut som hycklarna. Ty de vanstller sina ansikten, fr att det skall synas fr mnniskorna att de fastar. Sannerligen sger jag er: De har ftt ut sin ln. Jes. 58:1f. 17. Men nr du fastar, s smrj ditt huvud och tvtta ditt ansikte, Dan. 10:3. 18. fr att mnniskorna inte skall se att du fastar, utan endast din Fader som r i det frdolda. Och din Fader, som ser i det frdolda, skall synligt belna dig. 19. Ni skall inte samla er skatter p jorden, dr mal och rost frdrvar, och dr tjuvar bryter sig in och stjl,
Ords. 23:4.

20. utan samla er skatter i himlen, dr

15

Matteus Evangelium

Matt. 7:6

varken mal eller rost frdrvar, och dr tjuvar inte bryter sig in och stjl.
Matt. 19:21. Luk. 12:33. 1 Tim. 6:6f.

21. Ty dr er skatt r, dr kommer ocks ert hjrta att vara. 22. gat r kroppens ljus. r ditt ga friskt, s blir hela din kropp ljus.
Luk. 11:34.

23. Men r ditt ga ont, s blir hela din kropp mrk. r det nu s, att ljuset, som r i dig, r mrker, hur stort blir d inte mrkret? Ords. 20:27. 24. Ingen kan tjna tv herrar. Ty antingen skall han hata den ene och lska den andre, eller s skall han hlla sig till den ene och frakta den andre. Ni kan inte tjna Gud och 1 Kon. 18:21. Luk. 16:13. Mammon. 25. Drfr sger jag er: Bekymra er inte fr ert liv, vad ni skall ta och dricka, och inte fr er kropp, vad ni skall kl er med. r inte livet mer n maten, och kroppen mer n klderna?
Luk. 12:22. Fil. 4:6. 1 Tim. 6:8. Hebr. 13:5. 1 Petr. 5:7.

mycket mer gra det med er, ni klentrogna? 31. Drfr skall ni inte vara bekymrade och sga: Vad skall vi ta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi kl oss med? 32. Efter allt sdant sker hedningarna. Er himmelske Fader vet att ni bePs. 55:23. hver allt detta. 33. Sk frst efter Guds rike och hans rttfrdighet, s skall ocks allt detta 1 Kon. 3:13. Ps. 37:25. tillfalla er. 34. Bekymra er drfr inte fr morgondagen, ty morgondagen skall sjlv bra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plga. Luk. 10:41f.

7 Kapitlet
Slutet av Jesu bergspredikan

m inte, s att ni inte blir dmda.

Luk. 6:37. Rom. 2:1. 1 Kor. 4:3. Jak. 4:11.

26. Se p himlens fglar: De sr inte, inte heller skrdar de och samlar inte in i ladorna, men er himmelske Fader fder dem. r ni inte mycket mer n de?
Job 39:3. Ps. 147:9. Matt. 10:29. Luk. 12:24.

27. Vem r den bland er, som med sin omsorg frmr lgga en aln till sin livslngd*? *KXII: lngd. 28. Och varfr bekymrar ni er fr klder? Se p liljorna p marken, hur de vxer: De arbetar inte, inte heller spinner de. 29. Men jag sger er, att inte ens Salomo i all sin hrlighet var s kldd 1 Kon. 10:25. som en av dem. 30. Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i morgon kastas i ugnen, skulle han d inte

2. Ty med den dom, som ni dmer med, skall ni bli dmda, och med det mtt, som ni mter med, skall det mtas upp t er. Mark. 4:24. Luk. 6:38. 3. Hur kan du se grandet i din broders ga, men lgger inte mrke till bjlken i ditt eget ga? Luk. 6:41. 4. Eller hur kan du sga till din broder: Lt mig ta ut grandet ur ditt ga, och se, du har en bjlke i ditt eget ga? 5. Du hycklare, ta frst ut bjlken ur ditt eget ga. Sedan kan du se klart nog fr att ta ut grandet ur din broders ga. 6. Ge inte det som r heligt t hundarna, och kasta inte era prlor fr svinen, s att de inte trampar dem under sina ftter och vnder sig om och river er. Ords. 23:9. Apg. 13:46.

Matt. 7:7

Matteus Evangelium

16

7. Be, och er skall bli givet, sk, och ni skall finna, klappa p, och det skall ppnas fr er.
Jer. 29:12. Matt. 21:22. Mark. 11:24. Luk. 11:9. Joh. 14:13, 15:7, 16:23. 1 Joh. 3:22.

8. Ty var och en som ber, han fr, och den som sker, han finner, och fr honom som klappar p skall det ppnas. Jak. 1:5, 6. 9. Eller vem r den mnniska bland er, som d hans son ber honom om brd, ger honom en sten? Luk. 11:11. 10. Eller om han ber om en fisk, skulle han d ge honom en orm? 11. Om nu ni som r onda frstr att ge era barn goda gvor, hur mycket mer skall inte er Fader, som r i himlen, ge det som r gott t dem som ber honom? 12. Drfr, allt det ni vill att mnniskorna skall gra er, det skall ni ocks gra dem, ty detta r lagen och Matt. 22:39-40. Luk. 6:31. profeterna.
Rom. 13:8f. Gal. 5:14.

19. Vart och ett trd, som inte br god frukt, huggs ner och kastas i elMatt. 3:10. Joh. 15:2f. den. 20. Drfr skall ni knna dem av deras frukt. 21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som sger till mig: Herre, Herre, utan den som gr min Faders vilja, som r i himlen.
Jes. 29:13. Hos. 8:2. Luk. 6:46, 11:28. Rom. 2:13. Jak. 1:22.

22. P den dagen skall mnga sga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort mnga kraftgrningar?
1 Kor. 13:1f. Matt. 24:24.

23. Men d skall jag beknna fr dem: Jag knde er aldrig. G bort ifrn mig, ni laglsa*.
KXII: ogrningsmn. Ps. 6:9. Matt. 25:12, 41. Luk. 13:26-27.

13. G in genom den trnga porten. Ty den porten r vid, och den vgen r bred, som leder till frtappelsen, och mnga r de, som gr in genom den. Luk. 13:24. 14. Och den porten r trng, och den vgen r smal, som leder till livet, och f r de, som finner den. 15. Akta er fr de falska profeterna, som kommer till er i fraklder, men i sitt inre r rovgiriga vargar,
Mik. 3:5. 2 Tim. 3:5. 1 Joh. 4:1.

16. Av deras frukt skall ni knna dem. Inte hmtar man vindruvor av trnen, eller fikon av tistlar? 17. S br vart och ett gott trd god frukt, men ett ont trd br ond frukt.
Matt. 12:33. Luk. 6:43-44.

18. Ett gott trd kan inte bra ond frukt, inte heller kan ett ont trd bra god frukt.

24. Drfr, var och en som hr dessa mina ord och gr efter dem, han liknar en vis man, som byggde sitt hus Luk. 6:47-48. p klippan. 25. Och slagregn fll, och floderna kom, och vindarna blste och sttte mot huset, men det fll inte omkull, ty det var grundat p klippan. 26. Och var och en som hr dessa mina ord och inte gr efter dem, han liknar en ofrstndig man, som byggde sitt hus p sanden. 27. Och slagregn fll, och floderna kom, och vindarna blste och sttte mot huset, och det fll omkull, och Hes. 13:13f. dess fall var stort. 28. Och det hnde sig, att nr Jesus hade avslutat detta tal, var folkskarorna mycket hpna ver hans undervisning. 29. Ty han undervisade dem med makt, och inte som de skriftlrda.
Mark. 1:22. Luk. 4:32. Joh. 7:46.

17

Matteus Evangelium

Matt. 8:21
Matt. 15:28.

8 Kapitlet
Jesus botar en spetlsk man, en officers tjnare, Petrus svrmor och andra sjuka, undervisar om sin efterfljelse, stillar en storm p sjn, botar tv besatta.

har inte funnit s stor tro i Israel. 11. Men jag sger er, att mnga skall komma frn ster och vster och sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.
Jes. 2:2. Mal. 1:11. Luk. 13:29.

r han gick ner frn berget, fljde mycket folk honom. 2. Och se, dr kom en spetlsk man och tillbad honom och sade: Herre, om du vill, kan du gra mig ren,
Mark. 1:40. Luk. 5:12.

12. Men rikets barn skall bli utkastade i det yttersta mrkret. Dr skall vara grt och tandagnisslan.
Matt. 22:13, 24:51, 25:30. Luk. 13:28.

3. D rckte Jesus ut sin hand och rrde vid honom och sade: Jag vill, bli ren. Och genast blev han ren frn sin spetlska. 4. Och Jesus sade till honom: Se till att du inte talar om detta fr ngon, men g bort och visa dig fr prsten och offra den gva, som Mose har befallt, till ett vittnesbrd fr dem.
3 Mos. 14:3f.

5. Och nr Jesus kom in i Kapernaum, gick en officer fram till honom och bad honom, Luk. 7:1. 6. och sade: Herre, min tjnare ligger hemma lam och plgas svrt. 7. D sade Jesus till honom: Jag skall komma och bota honom. 8. D svarade officeren och sade: Herre, jag r inte vrdig, att du gr in under mitt tak, utan sg endast ett ord, s blir min tjnare frisk. 9. Ty ven jag r en mnniska som str under andras befl, och jag har soldater under mig sjlv, och jag sger till den ene: G, och han gr, och till den andre: Kom, och han kommer, och till min tjnare: Gr det, och han gr s. 10. Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig och sade till dem som fljde honom: Sannerligen, sger jag er: Jag

13. Och Jesus sade till officeren: G, och som du trodde, s skall det ske dig. Och i samma stund blev hans tjnare frisk. Matt. 9:29. 14. Och nr Jesus kom in i Petrus hus, fick han se, att hans svrmor lg sjuk i feber. Mark. 1:30. Luk. 4:38. 15. D rrde han vid hennes hand, och febern lmnade henne, och hon stod upp och tjnade dem. 16. Och nr aftonen kom, frde de till honom mnga, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han,
Mark. 1:32. Luk. 4:40.

17. fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som sger: Han tog p sig vra svagheter, och vra sjukdomar bar han. Jes. 53:4. 18. Och nr Jesus sg mycket folk omkring sig, befallde han, att man skulle fara ver till andra stranden. 19. Och en skriftlrd kom fram och sade till honom: Mstare, jag vill flja dig, vart du n gr. Luk. 9:57. 20. D sade Jesus till honom: Rvarna har lyor, och fglarna under himlen nsten, men Mnniskosonen har inget att luta sitt huvud mot. 21. Och en annan av hans lrjungar sade till honom: Herre, tillt mig att frst g bort och begrava min far.

Matt. 8:22

Matteus Evangelium

18

22. D sade Jesus till honom: Flj mig, och lt de dda begrava sina dda. Luk. 9:60. Ef. 2:5. 1 Tim. 5:6. 23. Och han steg i bten, och hans lrjungar fljde honom.
Mark. 4:35. Luk. 8:22.

24. Och se, det blste upp till full storm p sjn, s att vgorna slog ver bten, men han sov. 25. D gick lrjungarna fram och vckte honom, och sade: Herre, hjlp oss, vi frgs! 26. D sade han till dem: Varfr r ni rdda, ni klentrogna? Och han stod upp och talade strngt* till vindarna och sjn, och det blev alldeles lugnt.
*KXII: npste. Job 26:12.

mans, och hur det hade gtt med dem som var besatta av onda andar. 34. Och se, d gick hela staden ut fr att mta Jesus, och d de fick se honom, bad de, att han skulle g bort frn deras omrde.

9 Kapitlet
Jesus botar en lam man, kallar Matteus, undervisar om fasta, botar en kvinna som lider av bldningar, uppvcker Jairus dotter frn dden, ppnar tv blindas gon, botar en dvstum.

27. Men mnniskorna frundrade sig och sade: Vem r denne, eftersom bde vindarna och sjn lyder honom? 28. Och nr han kom ver till andra stranden, till gergesenernas land, kom tv besatta av onda andar* emot honom, ut frn gravarna. Och de var mycket vldsamma, s att ingen kunde frdas den vgen fram.
*KXII: djvulen. Mark. 5:1. Luk. 8:26.

steg han i bten och for ver och kom till sin egen stad. 2. Och se, de frde till honom en lam, som lg i en sng. Nr nu Jesus sg deras tro, sade han till den lame: Var vid gott mod, min son. Dina synder r frltna. Mark. 2:3f. Luk. 5:18. 3. Och se, somliga av de skriftlrda sade fr sig sjlva: Denne hdar.
Joh. 10:33.

29. Och se, de ropade och sade: Vad har vi med dig att gra, Jesus, Guds Son? Har du kommit hit fr att plga oss i frtid? Mark. 1:24. 3:11. 30. Och lngt ifrn dem gick en stor svinhjord i bet. 31. D bad de onda andarna* honom och sade: r det s att du driver ut oss, s lt oss fara in i svinhjorden.
*KXII: djvlarna.

32. D sade han till dem: Far i vg. D for de ut och for in i svinhjorden, och se, hela svinhjorden strtade sig utfr branten ner i sjn och drunknade i vattnet. 33. Men herdarna flydde bort och gick in i staden och omtalade alltsam-

4. Men nr Jesus sg deras tankar, sade han: Varfr tnker ni ont i era hjrtan? 5. Vilket r lttare att sga: Dina synder r frltna, eller att sga: St upp och g? 6. Men fr att ni skall veta, att Mnniskosonen har makt p jorden att frlta synder s sade han till den lame st upp, ta din sng, och g till ditt hus. 7. Och han stod upp och gick hem. 8. Nr folket sg detta, frundrade de sig och prisade Gud, som hade givit sdan makt t mnniskor. 9. Och nr Jesus gick vidare drifrn, sg han en man, som hette Matteus, sitta vid tullen. Och han sade till ho-

19

Matteus Evangelium

Matt. 9:30

nom: Flj mig. D stod han upp och fljde honom. Mark. 2:14. Luk. 5:27. 10. Och det hnde sig, att nr han lg till bords i huset, se, d kom mnga publikaner* och syndare och lg till bords med Jesus och hans lrjungar. *tullindrivare. Mark. 2:15f. Luk. 5:29f. 11. Och d fariserna sg det, sade de till hans lrjungar: Varfr ter er mstare med publikaner och syndare? 12. Nr Jesus hrde detta, sade han till dem: De friska behver inte lkare, utan de sjuka. 13. Men g och lr er vad detta betyder: Jag har behag till barmhrtighet och inte till offer. Ty jag har inte kommit fr att kalla de rttfrdiga, utan syndare till omvndelse*.
*KXII: bttring. Alt. vers.: sinnesndring, nger. 1 Sam. 15:22. Hos. 6:6. Matt. 12:7, 18:11. Luk. 19:10. 1 Tim. 1:15.

bad honom och sade: Herre, min dotter har just nu dtt. Men kom och lgg din hand p henne s blir hon ter levande. Mark. 5:22. Luk. 8:41. 19. D stod Jesus upp och fljde honom med sina lrjungar. 20. Och se, en kvinna, som hade lidit av bldningar i tolv r, nrmade sig honom bakifrn och rrde vid kanten av hans mantel.
3 Mos. 15:25. Mark. 5:5f. Luk. 8:43f.

14. D kom Johannes lrjungar till honom och sade: Varfr fastar vi och fariserna s mycket, men dina lrjungar fastar inte? Mark. 2:18f. Luk. 5:33f. 15. Jesus sade till dem: Hur kan brllopsfolket srja, s lnge brudgummen r hos dem? Men de dagar skall komma, d brudgummen skall tas ifrn dem, och d skall de fasta.
Matt. 6:16f.

21. Ty hon sade fr sig sjlv: Om jag bara fr rra vid hans mantel, s blir jag frisk. 4 Mos. 15:38. 22. D vnde Jesus sig om, och nr han fick se henne, sade han: Var vid gott mod, min dotter. Din tro har hjlpt dig. Och kvinnan var frisk frn den stunden. 23. Och nr Jesus kom in i frestndarens hus och sg fljtblsarna och det sorlande folket, Mark. 5:38f. Luk. 8:51f. 24. sade han till dem: G hrifrn. Ty flickan r inte dd, utan hon sover. Och de hnskrattade t honom.
Joh. 11:11f.

16. Ingen lagar ett gammalt kldesplagg med ett nytt tygstycke, ty det isatta stycket river bort nnu mer av kldesplagget, och hlet blir vrre. 17. Inte heller slr man nytt vin i gamla skinnlglar, annars gr skinnlglarna snder, och vinet spills ut och skinnlglarna frdrvas. Utan man slr nytt vin i nya skinnlglar, s blir bda bevarade. 18. Medan han talade detta till dem, se, d kom en frestndare och till-

25. Nr nu folket hade drivits ut, gick han in och tog henne vid handen, och flickan stod upp. 26. Och ryktet om detta gick ut ver hela det landet. 27. Nr Jesus gick drifrn, fljde honom tv blinda, som ropade och sade: Davids son, frbarma dig ver oss!
Matt. 20:29f.

28. Och nr han kom in i huset, steg de blinda fram till honom, och Jesus sade till dem: Tror ni, att jag kan gra detta? D sade de till honom: Ja, Herre. 29. D rrde han vid deras gon och sade: Ske er ssom ni tror. Matt. 8:13. 30. Och deras gon ppnades, och Jesus sade till dem strngt: Se till, att ingen fr veta detta.

Matt. 9:31

Matteus Evangelium

20

31. Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela den trakten. 32. Nr dessa gick ut, se, d frde de fram till honom en man, som var stum och besatt av en ond ande.
Matt. 12:22f. 15:22. Mark. 16:17. Luk. 11:14. 10:19.

namn: Frst Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans bror. Sedan Jakob, Sebedeus son, och Johannes, hans bror,
Apg. 1:13f.

33. Och nr den onde anden hade blivit utdriven talade den stumme. Och folket frundrade sig och sade: Sdant har aldrig blivit sett i Israel. 34. Men fariserna sade: Med de onda andarnas furste driver han ut Matt. 10:25. 12:24. de onda andarna.
Mark. 3:22. Luk. 11:15.

35. Och Jesus gick omkring i alla stder och byar, undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade varje sjukdom och varje svaghet hos folket.
Matt. 4:23. Mark. 6:6.

3. Filippus och Bartolomeus, Tomas och Matteus, som hade varit en publikan*, Jakob, Alfeus son, och Lebbeus med tillnamnet Taddeus, *tullindrivare. 4. Simon kananiten och Judas Iskariot, som ocks frrdde honom. 5. Dessa tolv snde Jesus ut, och han befallde dem och sade: G inte p hedningarnas vg och g inte in i ngon samaritisk stad, 6. utan g hellre till de borttappade fren av Israels hus.
Matt. 9:36, 15:24. Apg. 13:46.

7. Men g och predika och sg: Himmelriket har kommit nra.

Matt. 3:2, 4:17. Luk. 9:2, 10:9.

36. Och nr han sg folkskarorna, greps han av medlidande med dem, eftersom de var uppgivna och frskingrade som fr som inte har n4 Mos. 27:17. Hes. 34:5. gon herde.
Sak. 10:2. Mark. 6:34. 1 Petr. 2:25.

8. Bota sjuka, gr spetlska rena, uppvck dda, driv ut onda andar. Ni har ftt fr intet, s skall ni ocks ge fr intet. 9. Skaffa er inte guld, inte heller silver, inte heller koppar i era blten*,
*Bltet var brett och i vardera nden var det dubbelt. Hr frvarades pengar. Mark. 6:8. Luk. 9:3, 10:4, 22:35.

37. D sade han till sina lrjungar: Skrden r stor, men arbetarna r f.
Luk. 10:2. Joh. 4:35.

38. Be drfr skrdens Herre, att han snder arbetare till sin skrd.

10. och ingen vska fr resan och inte tv livkldnader, inte skor och ingen stav. Ty arbetaren r vrd sin mat.
Luk. 10:7. 1 Kor. 9:7. 1 Tim. 5:18.

10 Kapitlet
Jesus snder ut sina tolv lrjungar

ch han kallade till sig sina tolv lrjungar och gav dem makt ver orena andar, till att driva ut dem och bota varje sjukdom och varje svaghet. Mark. 3:13, 6:7. Luk. 9:1. 2. Och dessa r de tolv apostlarnas

11. Nr ni kommer in i ngon stad eller by, s ta reda p vem i den som r vrdig, och stanna dr tills ni lmnar den orten. Luk. 10:8. 12. Och nr ni gr in i ett hus, s hlsa det. Luk. 10:5. 13. Och om det huset r vrdigt, s skall er frid komma ver det. Men r det inte vrdigt, s skall er frid vnda tillbaka till er. 14. Och om man inte tar emot er eller hr p era ord, s g ut ur det huset

21

Matteus Evangelium

Matt. 10:35

eller den staden, och skaka stoftet av era ftter.

Mark. 6:11. Luk. 9:5, 10:11. Apg. 13:51, 18:6.

15. Sannerligen sger jag er: Fr Sodoms och Gomorras land blir det lindrigare p domedagen n fr den staden. 1 Mos. 18:20f. Matt. 11:24. Luk. 10:12. 16. Se, jag snder ivg er ssom fr bland vargar. Var drfr kloka ssom ormar och oskyldiga ssom duvor.
Luk. 10:3. Rom. 16:19.

n sin herre. Luk. 6:40. Joh. 13:16, 15:20. 25. Det r nog fr lrjungen, om han blir ssom sin mstare, och tjnaren, om han blir ssom sin herre. Har de kallat husets Herre Beelsebul, hur mycket mer skall de d inte kalla hans husfolk?
Matt. 12:24. Mark. 3:22. Luk. 11:15.

17. Men ta er till vara fr mnniskorna. Ty de skall verlmna er t domstolar, och i sina synagogor skall de gissla1 er.
Matt. 24:9. Mark. 13:9. Luk. 21:12. Joh. 16:2. Apg. 5:40.

26. Frukta drfr inte fr dem. Ty inget r dolt, som inte skall bli uppenbarat, och inget r hemligt, som inte skall bli knt.
Mark. 4:22. Luk. 8:17, 12:2.

18. Och ni skall bli framdragna infr furstar och kungar, fr min skull, till ett vittnesbrd fr dem och fr hedningarna. Apg. 12:11, 25:23. 19. Men nr de nu verlmnar er, s var inte bekymrade fr, hur eller vad ni skall tala. Ty det skall ges er i samma stund vad ni skall tala.
Mark. 13:11. Luk. 12:11, 21:14. 2 Tim. 4:17.

27. Vad jag sger er i mrkret, det skall ni sga i ljuset och vad ni hr i rat, det skall ni predika p taken. 28. Och frukta inte fr dem, som ddar kroppen, men inte har makt att dda sjlen, utan frukta mer honom som kan frdrva bde sjl och kropp i helvetet. 29. Sljs inte tv sparvar fr ett kopparmynt*? Och inte en av dem faller till jorden utan er Fader.
*grek. As. Motsvarar 1/16 denar.

20. Ty det r inte ni som talar, utan det r er Faders Ande som talar i er.
2 Mos. 4:12.

30. Men p er r ocks alla huvudhren rknade.

1 Sam. 14:45. 2 Sam. 14:11. Luk. 21:18. Apg. 27:34.

21. Den ene brodern skall verlmna den andre till dden, och fadern sitt barn, och barnen skall stta sig upp emot sina frldrar och dda dem.
Mik. 7:5f. Matt. 10:35. Mark. 13:12. Luk. 21:16.

22. Och ni skall bli hatade av alla, fr mitt namns skull. Men den som str fast intill nden skall bli frlst.
Luk. 21:17. Matt. 24:9, 13. Mark. 13:13.

23. Nr de frfljer er i den ena staden, s fly till den andra. Sannerligen sger jag er: Ni skall inte ha hunnit igenom alla Israels stder, frrn Mnniskosonen kommer. 24. Lrjungen r inte frmer n mstaren, och inte heller tjnaren frmer

31. Drfr skall ni inte frukta. Ni r mer vrda n mnga sparvar. Luk. 12:24. 32. Drfr, var och en som beknner mig infr mnniskorna, honom skall ocks jag beknna infr min Fader, som r i himlen. Luk. 12:8. Upp. 3:5. 33. Men den som frnekar mig infr mnniskorna, honom skall ocks jag frneka infr min Fader, som r i himlen. Mark. 8:38. Luk. 9:26. 2 Tim. 2:12. 34. Ni skall inte mena, att jag har kommit fr att snda fred p jorden. Jag har inte kommit fr att snda fred, utan svrd. Luk. 12:49-51. 35. Ty jag har kommit fr att vlla

1 En vanlig bestraffning bland judarna. Redskapet bestod av kalvskinnsremmar hopbundna till en piska. Hgst fyrtio slag fick utdelas. Fr att inte verskrida det i lagen tilltna, (5 Mos. 25:3) gav man inte fler n 39 slag. Den romerska gisslingen var betydligt rare. Se not till Matt. 27:26.

Matt. 10:36

Matteus Evangelium

22

sndring mellan en man och hans far, mellan en dotter och hennes mor, och mellan en sonhustru och hennes svrmor. Mik. 7:6. 36. Och mnniskans eget husfolk blir hennes fiender.
Ps. 41:10. Ps. 55:14. Joh. 13:18.

jungar dessa bud, gick han vidare drifrn, fr att han skulle undervisa och predika i deras stder. 2. Nr Johannes, som d var i fngelset, fick hra om Kristi grningar, snde han tv av sina lrjungar
Luk. 7:18-19.

37. Den som lskar far eller mor mer n mig r mig inte vrdig, och den som lskar son eller dotter mer n mig r mig inte vrdig. 5 Mos. 33:9. Luk. 14:26. 38. Och den som inte tar sitt kors p sig och fljer mig, han r mig inte vrdig. Matt. 16:24. Mark. 8:3-4. Luk. 9:23. 39. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv fr min skull skall finna det.
Matt. 16:25. Mark. 8:35. Luk. 9:24, 17:33. Joh. 12:25.

40. Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har snt mig.
Matt. 18:5. Luk. 9:48, 10:16. Joh. 13:20.

41. Den som tar emot en profet drfr att det r en profet, han skall f en profets ln. Och den som tar emot en rttfrdig drfr att det r en rttfrdig, han skall f en rttfrdigs ln.
1 Kon. 17:10f, 18:4. Hebr. 6:10.

42. Och den som ger en av dessa minsta bara en bgare kallt vatten att dricka, i en lrjunges namn, sannerligen sger jag er: Han skall inte g miste om sin ln.
Matt. 25:40. Mark. 9:41.

11 Kapitlet
Johannes skickar bud till Jesus. Jesus vittnar om Johannes Dparen, och talar om folkets otro, prisar sin Faders frlsningsrd, ger de arbetande och betungade hrlig trst.

3. och lt sga honom: r du den som skall komma, eller skall vi vnta ngon annan? 4. D svarade Jesus och sade till dem: G och sg Johannes, vad ni har hrt och sett: 5. Blinda ser, halta gr, spetlska blir rena och dva hr, dda str upp, och fr de fattiga blir evangelium predikat, Jes. 29:18, 35:5, 61:1. Luk. 4:18. 6. och salig r den som inte tar anstt av mig. Matt. 13:57. Luk. 2:34. 7. Men nr dessa gick bort, brjade Jesus tala till folket om Johannes: Vad gick ni ut i knen fr att se? Ville ni se ett vassrr som drivs hit och dit av vinden? Luk. 7:24. 8. Eller vad gick ni ut fr att se? Ville ni se en mnniska kldd i fina klder? Se, de som br fina klder r i kungapalatsen. 9. Eller vad gick ni ut fr att se? Ville ni se en profet? Ja, jag sger er: Mer Luk. 1:76f. n en profet. 10. Ty han r den, om vilken det r skrivet: Se, jag snder min ngel framfr ditt ansikte, som skall bereda vgen framfr dig. Mal. 3:1. Mark. 1:2. 11. Sannerligen sger jag er: Bland dem som r fdda av kvinnor, har ingen uppsttt, som r strre n Johannes Dparen. Likvl r den som r minst i himmelriket strre n han.
Matt. 12:6. Luk. 7:28.

ch det hnde sig, nr Jesus hade avslutat att ge sina tolv lr-

12. Men frn Johannes Dparens dagar intill denna stund lider himmelri-

23

Matteus Evangelium

Matt. 12:1

ket vld, och de vldiga rycker det till sig. 13. Ty alla profeterna och lagen har profeterat nda till Johannes,
Luk. 16:16.

14. och om ni vill ta emot det: Han r Elia, som skulle komma.
Mal. 4:5. Matt. 17:12. Mark. 9:13. Luk. 1:17.

15. Den som har ron till att hra, han m hra! Matt. 13:9, 43.
Mark. 4:9, 23. Luk. 8:8, 14:35. Upp. 2:7.

16. Men vid vem skall jag likna detta slkte? Det r likt barn, som sitter p torget och ropar till sina kamrater
Luk. 7:31f.

23. Och du Kapernaum, som blivit upphjd nda till himlen, du skall bli nedsttt nda till helvetet. Ty hade sdana tecken skett i Sodom, som blivit gjorda i dig, s hade det sttt n i 1 Mos. 19:24. dag. 24. Men jag sger er: Fr Sodoms land skall det bli lindrigare p domens dag n fr dig. Matt. 10:15. 25. Vid den tiden talade Jesus och sade: Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, att du har dolt detta fr de visa och kloka och har uppenbarat det fr de sm.
Jes. 29:14. Luk. 10:21. 1 Kor. 1:19, 26.

17. och sger: Vi har spelat fr er, och ni ville inte dansa: Vi har sjungit sorgesng fr er, och ni ville inte grta. 18. Ty Johannes kom, och han varken ter eller dricker, och de sger: Han har en ond ande*.
*KXII: djvulen. Matt. 3:4.

19. Mnniskosonen kom, och han ter och dricker, och de sger: Se, vilken frossare och vindrinkare den mannen r, publikaners* och syndares vn. Men visdomen har ftt rtt av sina barn. *tullindrivares. Ords. 8:32f.
Matt. 9:10f. Luk. 9:29. 1 Kor. 1:29-30.

26. Ja, Fader, s har varit behagligt fr dig. 27. Allt har blivit verltet t mig av min Fader. Och ingen knner Sonen utom Fadern, och ingen knner heller Fadern utom Sonen, och den som Sonen vill uppenbara det fr.
Ps. 8:7. Matt. 28:18. Joh. 1:18, 3:35. Joh. 6:46, 10:15, 17:2.

20. D brjade han g till rtta med de stder, i vilka han hade gjort sina flesta kraftgrningar, och de hade likvl inte omvnt sig*:
*KXII: gjort bttring. Alt. vers.: gjort sinnesndring, ngrat sig.

28. Kom till mig, alla ni, som arbetar och r tyngda av brdor och jag skall ge er vila. Jer. 31:25. 29. Ta p er mitt ok och lr av mig, ty jag r mild och dmjuk av hjrtat, och ni skall finna vila fr era sjlar.
Jes. 6:16. Sak. 9:9. Matt. 21:5.

30. Ty mitt ok r ljuvligt, och min brda r ltt. 1 Joh. 5:3.

21. Ve dig Korasin, ve dig Betsaida! Ty hade sdana kraftgrningar blivit gjorda i Tyrus och Sidon, som har blivit gjorda i er, s hade de fr lnge sedan omvnt* sig i sck och aska.
*KXII: syndabttring. Alt. vers.: gjort sinnesndring, ngrat sig. Jes. 32:1. Hes. 26:28. Luk. 10:13.

12 Kapitlet
Jesu lrjungar rycker av ax p sabbaten. Jesus botar en man, som har en frvissnad hand. Frsvarar sig mot fariserna, varnar fr hdelse mot den Helige Ande. Jesus giver till knna vilka som r hans rtta vnner.

22. Men jag sger er: Fr Tyrus och Sidon skall det bli lindrigare p domens dag n fr er.

id den tiden gick Jesus genom sdesflten p sabbaten, och

Matt. 12:2

Matteus Evangelium

24

hans lrjungar var hungriga och brjade rycka av ax och ta.

Mark. 2:23. Luk. 6:1.

2. Nr fariserna sg det, sade de till honom: Se, dina lrjungar gr sdant, som inte r tilltet att gra p sabbaten. 2 Mos. 20:10. 5 Mos. 23:25. 3. Men han sade till dem: Har ni inte lst vad David gjorde, nr han och de som var med honom var hungriga,
1 Sam. 21:3f.

4. hur han gick in i Guds hus och t skdebrden, fastn det inte var tilltet fr honom att ta av dem, inte heller fr dem som var med honom, utan endast fr prsterna?
2 Mos. 25:30. 3 Mos. 24:9.

mnniska n ett fr. Allts r det tilltet att gra gott p sabbaten. 13. Drefter sade han till mannen: Rck ut din hand, och han rckte ut den, och den blev lika frisk igen, ssom den andra. 14. D gick fariserna ut och verlade om hur de skulle kunna dda honom. Mark. 3:6. Luk. 6:11. Joh. 5:16. 15. Men nr Jesus fick veta det, gick han drifrn. Och mycket folk fljde honom, och han botade dem alla.
Mark. 3:7.

5. Eller har ni inte lst i lagen, att p sabbaten bryter prsterna sabbaten i templet, och r nd utan skuld?
4 Mos. 28:9-10. Joh. 7:22f.

6. Men jag sger er, att hr r den som r frmer n templet. 7. Men hade ni vetat vad detta betyder: Jag har behag till barmhrtighet och inte till offer, d hade ni inte dmt de oskyldiga. Hos. 6:6. Matt. 9:13. 8. Ty Mnniskosonen r Herre ocks ver sabbaten. 9. D gick han drifrn vidare och kom in i deras synagoga.
Mark. 3:1. Luk. 6:6.

16. Men han frbjd dem strngt, att de inte skulle avslja honom, Matt. 8:4. 17. fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesajas, som sade: 18. Se, min tjnare, som jag har utvalt, min lskade, i vilken min sjl har ett gott behag. Jag skall lta min Ande komma ver honom, och han skall frkunna domen fr hedningarna.
Jes. 42:1. Matt. 3:17, 17:5.

10. Och se, dr var en man, som hade en frtvinad hand. Och fr att de skulle kunna anklaga honom, frgade de honom, och sade: r det tilltet att bota p sabbaten?
Luk. 13:14, 14:3. Joh. 9:16.

11. Men han sade till dem: Vilken r den mnniska bland er, som har ett fr och om det faller i en grop p sabbaten, inte gr och griper tag i det och drar upp det? Luk. 14:5. 12. Hur mycket mer r nu inte en

19. Han skall inte trta eller ropa, och hans rst skall man inte hra p gatorna. 20. Ett knckt rr, skall han inte bryta av, och en rykande veke, skall han inte slcka ut, till dess att han har frt domen till seger. 21. Och p hans namn skall hedningarna hoppas. Jes. 42:3. Rom. 15:12. 22. D frdes fram till honom en som var besatt av en ond ande*, och som var blind och stum, och han botade honom, s att den blinde och stumme bde talade och sg.
*KXII: djvulen. Matt. 9:33. Luk. 11:14.

23. Och allt folket blev frskrckt och sade: r denne inte Davids son? 24. Men nr fariserna hrde detta, sade de: Han driver inte ut de onda

25

Matteus Evangelium

Matt. 12:43

andarna utom genom Beelsebul, de onda andarnas* furste.

*KXII: djvlarnas. Matt. 9:34. Mark. 3:22. Luk. 11:15.

25. D nu Jesus frstod deras tankar, sade han till dem: Varje rike som kommer i strid med sig sjlvt, det blir delagt, och varje stad eller hus, som kommer i strid med sig sjlvt, blir inte bestende. Mark. 3:23. Luk. 11:17. 26. r det nu s, att Satan driver ut Satan, d r han sndrad mot sig sjlv. Hur blir d hans rike bestende? 27. Och r det s, att jag driver ut de onda andarna* genom Beelsebul, genom vem driver d era barn ut dem? Drfr skall de vara era domare.
*KXII: djvlar. Matt. 10:25.

ner man trdet. Matt. 7:17. Luk. 6:44. 34. Ni huggormars avkomma, hur kan ni tala ngot gott, d ni sjlva r onda? Ty det hjrtat r fullt av, det talar munnen.
Matt. 3:7, 15:18, 23:33. Mark. 7:21.

28. Men r det s, att jag med Guds Ande driver ut de onda andarna*, d har ju Guds rike kommit till er.
*KXII: djvlar.

35. En god mnniska br fram gott ur sitt hjrtas goda frrd, och en ond mnniska br fram ont ur sitt onda frrd, Luk. 6:45. 36. Men jag sger er, att fr vart och ett onyttigt ord, som mnniskorna talar, skall de gra rkenskap p domens dag. Jak. 3:2. 37. Ty av dina ord skall du bli hllen rttfrdig, och av dina ord skall du bli frdmd. 38. D svarade ngra av de skriftlrda och fariserna och sade: Mstare, vi vill se ett tecken av dig.
Matt. 16:1. Mark. 8:11. Luk. 11:16. Joh. 2:18. 1 Kor. 1:22.

29. Eller hur kan ngon g in i en stark mans hus och plundra honom p hans tillhrigheter, utan att han frst binder den starke? Sedan kan han plundra hans hus. Luk. 11:22. 30. Den som inte r med mig, han r emot mig, och den som inte frsamlar med mig, han frskingrar. 31. Drfr sger jag er: All synd och hdelse skall mnniskorna f frltelse fr, men hdelse mot Anden skall inte frltas. Mark. 3:28. Luk. 12:10.
1 Tim. 1:13. Hebr. 6:4, 10:26. 1 Joh. 5:16.

32. Och om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s blir det honom frltet. Men om ngon sger ngot mot den Helige Ande, skall det inte bli honom frltet, varken i denna vrlden eller i den kommande. 33. Gr antingen trdet gott, s blir frukten god eller gr trdet ont, s blir frukten ond. Ty av frukten kn-

39. Han svarade och sade till dem: Ett ont och horiskt slkte sker efter ett tecken, men inget annat tecken skall givas det n profeten Jona tecken. Matt. 16:4. Luk. 11:29. 40. Ty ssom Jona var tre dagar och tre ntter i den stora fiskens buk, s skall Mnniskosonen vara tre dagar och tre ntter i jordens skte. Jon. 2:1f. 41. Mn frn Nineve skall st upp vid domen med detta slkte och frdma det. Ty de omvnde sig* efter Jonas predikan, och se, hr r mer n Jona. *KXII: gjorde bttring. Alt. vers.:
gjorde sinnesndring, ngrade sig. Jon. 3:5.

42. Drottningen av Sderlandet skall st upp vid domen med detta slkte och frdma det. Ty hon kom frn jordens ndar fr att hra Salomos visdom, och se, hr r mer n Salomo.
1 Kon. 10:1. 2 Krn. 9:1. Luk. 11:31.

43. Nr den orene anden har farit ut

Matt. 12:44

Matteus Evangelium

26

frn en mnniska, s vandrar han genom torra trakter och sker efter vila, men finner ingen. Luk. 11:24. 44. D sger han: Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrn. Och nr han kommer, finner han det tomt och stdat och pyntat. 45. S gr han bort och tar med sig sju andra andar, som r vrre n han sjlv, och de gr in och bor dr, och s blir fr den mnniskan det sista vrre n det frsta. S skall det ocks g med detta onda slkte. 2 Petr. 2:20. 46. Medan han nnu talade till folket, se, d stod hans mor och brder utanfr och ville tala med honom.
Matt. 13:55. Mark. 3:31. Luk. 8:19.

mnga saker, och sade: Se, en sningsman gick ut fr att s.

Mark. 4:3. Luk. 8:4-5.

47. D sade ngon till honom: Se, din mor och dina brder str utanfr och vill tala med dig. 48. D svarade han och sade till den som talade om detta fr honom: Vem r min mor, och vilka r mina brder? 49. Och han rckte ut handen mot sina lrjungar och sade: Se, min mor och mina brder! 50. Ty var och en som gr min Faders vilja, som r i himlen, han r min bror och syster och mor.
Joh. 15:14. Rom. 8:29.

4. Och nr han sdde, fll en del vid vgen, och fglarna kom och t upp det. 5. En del fll p stengrunden, dr det inte hade mycket jord, och det kom hastigt upp, eftersom det inte hade djup jord. 6. Och nr solen gick upp, frbrndes det, och eftersom det inte hade ngon rot, torkade det bort. 7. En del fll bland trnen, och trnbuskarna vxte upp och frkvvde det. 8. Men en del fll i god jord och bar frukt, en del hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt. 9. Den som har ron till att hra, han m hra! Matt. 11:15. 10. D steg lrjungarna fram och sade till honom: Varfr talar du till dem i liknelser? Mark. 4:10. Luk. 8:9. 11. D svarade han dem och sade: Eftersom det har blivit givet t er att f veta himmelrikets hemligheter, men dem r det inte givet.
Rom. 16:25. 1 Kor. 2:10. 2 Kor. 4:4. 1 Joh. 2:27.

12. Ty den som har skall f, och det i verfld, men den som inte har, frn honom skall tas ocks det han har.
Matt. 25:29. Mark. 4:25. Luk. 8:18, 19:26.

13 Kapitlet
Jesus undervisar i liknelser om himmelriket, bemts i sin hemstad med frakt.

den dagen gick Jesus ut frn huset och satte sig vid sjn. Mark. 4:1. 2. Dr frsamlades mycket folk hos honom, s att han steg i en bt och satte sig, och allt folket stod p stranden. 3. Han talade till dem i liknelser om

13. Drfr talar jag till dem i liknelser. Ty med seende gon ser de inget, och med hrande ron hr de inget, och de frstr heller inget. 14. Och p dem fullbordas Jesajas profetia, som sger: Med ronen skall ni hra och nd inget frst, och med seende gon skall ni se och nd inget inse.
Jes. 6:9, 29:10. Mark. 4:12. Luk. 8:10. Joh. 12:40. Apg. 28:26. Rom. 11:8.

27

Matteus Evangelium

Matt. 13:35

15. Ty detta folks hjrta r frhrdat, och med ronen hr de illa, och sina gon har de tillslutit, s att de inte ser med gonen och inte hr med ronen och frstr med hjrtat och omvnder sig, s att jag fr hela dem.
5 Mos. 29:2f.

16. Men saliga r era gon som ser, och era ron, som hr.
Matt. 16:17. Luk. 10:23.

17. Sannerligen sger jag er: Mnga profeter och rttfrdiga har lngtat efter att se det ni ser, men fick dock inte se det, och hra det ni hr, men fick nd inte hra det. 1 Petr. 1:10f. 18. S hr nu ni denna liknelse om sningsmannen. Mark. 4:3f. Luk. 8:11. 19. Om ngon hr ordet om riket och inte frstr det, s kommer den onde och river bort det som blev stt i hans hjrta. Detta r det som sddes vid vgen. 20. Men det som sddes p stengrunden, det r den som hr ordet och genast tar emot det med gldje, 21. men det har ingen rot i sig sjlv, utan str endast till en tid, och nr bedrvelse eller frfljelse kommer fr ordets skull, kommer han genast p fall. 22. Och det som var stt bland trnen, det r den som hr ordet, men denna vrldens bekymmer och rikedomens svek frkvver ordet, och det blir utan frukt. 1 Tim 6:9. 23. Men det som var stt i den goda jorden, det r den som hr ordet och frstr det, och som ocks br frukt, s att en del ger hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt. 24. En annan liknelse framstllde han fr dem och sade: Himmelriket r likt en mnniska, som sdde god sd i sin ker.

25. Men d folket sov, kom hans ovn och sdde ogrs mitt bland vetet och gick sin vg. 26. Nr nu sden vxte upp och bar frukt, syntes ocks ogrset. 27. D gick tjnarna fram till sin herre och sade till honom: Herre, sdde du inte god sd i din ker, varifrn har den d ftt ogrs? 28. D sade han till dem: Det har en ovn gjort. Tjnarna sade till honom: Vill du, att vi gr och samlar ihop det? 29. D sade han: Nej, fr att ni, nr ni samlar ihop ogrset, inte samtidigt skall rycka upp vetet. 30. Lt bda vxa tillsammans intill skrdetiden. Och i skrdetiden skall jag sga till skrdemnnen: Samla frst ihop ogrset, och bind det i knippen till att brnnas upp, men samla Matt. 3:12. in vetet i min lada. 31. En annan liknelse framstllde han fr dem och sade: Himmelriket r likt ett senapskorn, som en man tog och sdde i sin ker.
Mark. 4:30-31. Luk. 13:18-19.

32. Det r minst av alla frn, men nr det har vuxit upp, r det strst bland kryddvxter och blir ett trd, s att fglarna under himlen kommer och bygger sina bon p dess grenar. 33. En annan liknelse framstllde han fr dem: Himmelriket r likt en surdeg, som en kvinna tog och blandade i tre skppor mjl, till dess alltsamLuk. 13:20-21. mans blev syrat. 34. Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han inget till dem, Mark. 4:33-34. 35. fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sade: Jag skall ppna min mun i liknelser,

Matt. 13:36

Matteus Evangelium

28

och tala det som har varit dolt frn vrldens begynnelse. Ps. 78:2. 36. D snde Jesus ivg folket och gick hem. Och hans lrjungar steg fram till honom och sade: Uttyd fr oss liknelsen om ogrset i kern. 37. D svarade han och sade till dem: Mnniskosonen r den som sr den goda sden. 38. kern r vrlden. Den goda sden r rikets barn, ogrset r den ondes barn.
Joh. 8:44. Apg. 13:10. 1 Joh. 3:8.

Matt. 22:9f. ihop fiskar av alla slag. 48. Och nr den blev full, drog de upp den p land och satte sig ner och samlade de goda i krl, men de dliga kastade de bort. 49. S skall det ocks ske vid vrldens nde: nglarna skall g ut och skilja de onda frn de rttfrdiga Matt. 25:32.

39. Ovnnen, som sdde det, r djvulen. Skrdetiden r vrldens nde. Skrdemnnen r nglarna.
Joel 3:13. Upp. 14:15.

40. Ssom nu ogrset samlas ihop och brnns upp i eld, s skall det ocks ske vid denna vrldens nde.
Upp. 20:15.

41. Mnniskosonen skall snda ut sina nglar, och de skall samla ihop allt frdrvligt ur hans rike och dem som lever i laglshet. 42. Och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Dr skall vara grt och Matt. 8:12. tandagnisslan. 43. D skall de rttfrdiga skina ssom solen i sin Faders rike. Den som har ron till att hra, han m hra.
Dan. 12:3. Matt. 11:15. 1 Kor. 15:41.

50. och kasta dem i den brinnande ugnen. Dr skall vara grt och tandagnisslan. 51. D sade Jesus till dem: Har ni frsttt allt detta? De sade till honom: Ja, Herre. 52. D sade han till dem: Drfr r var och en skriftlrd, som r lrd fr himmelriket, lik en husbonde, som ur sitt frrd br fram nytt och gammalt. 53. Och det hnde sig, att nr Jesus hade avslutat dessa liknelser, gick han bort drifrn. 54. Och han kom till sin hemstad och undervisade i deras synagoga, s att de frundrade sig mycket och sade: Varifrn har denne ftt sdan visdom och dessa kraftgrningar?
Matt. 7:28. Mark. 6:1. Luk. 4:16. Joh. 7:15.

44. Himmelriket r ocks likt en skatt som blivit gmd i en ker och som en man fann och gmde, och i sin gldje gr han bort och sljer allt det han har och kper den kern. Fil. 3:7. 45. Himmelriket r ocks likt en kpman, som skte efter goda prlor. 46. Och nr han hade funnit en dyrbar prla, gick han bort och slde allt han gde och kpte den. 47. Himmelriket r ocks likt en not, som kastades i havet och samlade

55. r han inte timmermannens son? Heter inte hans mor Maria, och hans brder Jakob och Joses och Simon och Judas?
Matt. 12:46. Mark. 9:3. Joh. 6:42.

56. Och hans systrar, r de inte alla hos oss? Varifrn har han d ftt allt detta? 57. Och de tog anstt av honom. Men Jesus sade till dem: En profet r inte fraktad utom i sin hemtrakt och i sitt hus.
Mark. 6:4. Luk. 2:34, 4:24. Joh. 4:44.

58. Och han gjorde inte mnga tecken dr fr deras otros skull. Mark. 6:5.

29

Matteus Evangelium

Matt. 14:22

14 Kapitlet
Johannes Dparen halshuggs. Jesus bespisar fem tusen mn, gr p vattnet och botar sjuka i Gennesarets land.

id den tiden fick Herodes, tetrarken*, hra ryktet om Jesus.

*furste ver fjrdedelen av ett land.

2. Och han sade till sina tjnare: Denne r Johannes Dparen. Han r uppstnden frn de dda, drfr verkar dessa krafter i honom.
Mark. 6:14. Luk. 9:7.

12. Och hans lrjungar kom och tog hans kropp och begravde honom, och gick sedan och berttade det fr Jesus. 13. Nr Jesus hrde detta, for han drifrn i en bt avsides bort till en de trakt. Och nr folket hrde det, fljde de efter honom till fots frn stderna. Mark. 6:30. Luk. 9:10. Joh. 6:1. 14. Och d Jesus kom ut och sg, att dr var mycket folk, frbarmade han sig ver dem och botade deras sjuka.
Matt. 9:36.

3. Ty Herodes hade gripit Johannes, bundit honom och satt honom i fngelse fr Herodias, sin bror Filippus hustrus, skull.
Matt. 4:12. Mark. 6:17. Luk. 3:19-20.

4. Ty Johannes hade sagt till honom: Det r inte tilltet fr dig att ha henne.
3 Mos. 18:16.

15. Och nr det led mot aftonen, gick hans lrjungar till honom och sade: Trakten r de, och det r sent. Snd ivg folket, s att de kan g bort i byarna och kpa sig mat.
2 Kon. 4:42f. Matt. 15:32. Mark. 6:35f. Luk. 9:12f. Joh. 6:5f.

5. Och han hade grna ddat honom, men han var rdd fr folket, ty de hll honom fr en profet.
Matt. 11:9, 21:26. Luk. 20:6.

16. D sade Jesus till dem: De behver inte g bort. Ge ni dem att ta. 17. De sade till honom: Vi har inte mer n fem brd och tv fiskar hr.
Mark. 6:38. Joh. 6:9.

6. Nr d Herodes fdelsedag kom, dansade Herodias dotter infr dem, och det behagade Herodes.
1 Mos. 40:20. Mark. 6:21f.

7. Drfr lovade han henne med en ed, att han skulle ge henne vadhelst hon begrde. 8. D sade hon, ssom hennes mor hade lrt henne: Ge mig hr p ett fat Johannes Dparens huvud. 9. D blev kungen bedrvad, men fr edens skull och fr deras skull, som lg till bords med honom, befallde han, att det skulle ges till henne, 10. och snde ivg och lt halshugga Johannes i fngelset. 11. Och hans huvud blev framburet p ett fat och givet t flickan, och hon bar det till sin mor.

18. D sade han: Ta hit dem till mig. 19. Och han befallde folket att stta sig ner i grset. Och han tog de fem brden och de tv fiskarna och sg upp mot himlen och vlsignade och brt brden och gav dem till lrjungarna, och lrjungarna till folket.
Matt. 15:36.

20. Och de t alla och blev mtta. Sedan tog de upp det som var ver av styckena, tolv korgar fulla. 21. Och de som hade tit var omkring fem tusen mn, frutom kvinnor och barn. 22. Strax drefter befallde Jesus sina lrjungar att stiga i bten och fara fre honom ver till andra stranden, medan han snde i vg folket.
Mark. 6:45. Joh. 6:16-17.

Matt. 14:23

Matteus Evangelium

30

23. Och nr han hade snt ivg folket, gick han ensam upp p berget fr att be. Och nr aftonen kom, var han dr ensam. Luk. 6:12. 24. Men bten var d redan mitt p sjn och ansattes svrt av vgorna, ty vinden lg emot. 25. Men i den fjrde nattvkten* kom Jesus till dem, gende fram ver sjn.
*Frn klockan 3 till 6 p natten.

36. Och de bad honom att bara f rra vid fllen av hans kldnad. Och de som rrde vid den blev alla botade. 4 Mos. 15:38f. Matt. 9:21.
Mark. 3:10. Luk. 6:19.

15 Kapitlet
Jesus bestraffar de skriftlrdas och farisernas hyckleri, bnhr en kananeisk kvinna, botar mnga sjuka, bespisar fyra tusen mn.

26. Och nr lrjungarna sg honom g p sjn, blev de frfrade och sade: Det r ett spke, och ropade av frskrckelse. Luk. 24:37. 27. Men Jesus talade genast till dem och sade: Var vid gott mod, det r jag, var inte frskrckta. 28. D svarade Petrus honom och sade: Herre, r det du, s befall mig att komma till dig p vattnet. 29. Han sade: Kom. D steg Petrus ut ur bten och brjade g p vattnet, fr att han skulle komma till Jesus. 30. Men nr han sg, hur stark vinden var, blev han frskrckt, och d han brjade sjunka, ropade han och sade: Herre, hjlp mig. Matt. 8:25f. 31. Och genast rckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: O, du klentrogne, varfr tvivlade du? 32. Nr de sedan hade kommit upp i bten, lade sig vinden. 33. Men de som var i bten gick fram och tillbad honom och sade: Sannerligen, du r Guds Son!
Matt. 16:16, 27:54. Mark. 15:39. Joh. 1:49.

kom skriftlrda och fariser frn Jerusalem till Jesus och

sade: Mark. 7:1. 2. Varfr bryter dina lrjungar de ldstes stadgar? Ty de tvttar inte sina hnder, nr de skall ta brd.
Mark. 7:2f. Luk. 11:38.

3. Han svarade och sade till dem: Varfr bryter ven ni Guds bud fr era stadgars skull? 4. Ty Gud befallde och sade: Hedra din far och mor. Och den som frbannar sin far eller mor, han skall dden d. 2 Mos. 20:12. 5 Mos. 5:16.
2 Mos. 21:17. 3 Mos. 20:9. Ords. 20:20. Ef. 6:2.

5. Men ni sger: Om ngon sger till sin far eller sin mor: Vad du kunde ha ftt av mig till din hjlp, ger jag som offergva. Drmed blir det s att ingen hedrar sin far eller sin mor.
Mark. 7:11.

34. Och nr de hade farit ver, kom de till Gennesarets land. Mark. 6:53. 35. Nr mnnen dr knde igen honom, snde de ut bud i hela trakten dr omkring, och man frde alla sjuka till honom.

6. Och ni har drmed tillintetgjort Guds bud, fr era stadgars skull. 7. Ni hycklare, Jesajas har profeterat rtt om er, nr han sade: 8. Detta folk nrmar sig mig med sin mun och hedrar mig med sina lppar, men deras hjrtan r lngt ifrn mig. Jes. 29:13. Mark. 7:6. 9. Frgves tjnar de mig, d de lr ut lror som r mnniskobud.

31

Matteus Evangelium

Matt. 15:32

10. Och han kallade till sig folket och sade till dem: Hr och frst. 11. Det orenar inte mnniskan, som gr in genom munnen, utan det som gr ut frn munnen, det orenar mnniskan. Mark. 7:14. 1 Tim. 4:4. 12. D steg hans lrjungar fram och sade till honom: Vet du, att fariserna tog anstt, nr de hrde det ordet? 13. Och han svarade och sade: Var planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med rtterna. Joh. 15:2. 14. Lt dem vara. De r blinda och blindas ledare. Om nu en blind leder en blind, s faller de bda i gropen.
Matt. 23:16. Luk. 6:39. Rom. 2:19.

frbarma dig ver mig. Min dotter plgas svrt av en ond ande*.
*KXII: djvulen.

23. Men han svarade henne inte ett ord. D steg hans lrjungar fram och bad honom och sade: Skicka bort henne frn dig, ty hon ropar efter oss. 24. Men han svarade och sade: Jag r inte utsnd till andra n till de borttappade fren av Israels hus.
Matt. 10:6. Apg. 13:46.

15. D svarade Petrus och sade till honom: Frklara denna liknelse fr oss. Matt. 13:36. 16. D sade Jesus: r ven ni fortfarande ofrstndiga? Mark. 7:17. 17. Frstr ni inte nnu, att allt det som gr in genom munnen, det gr ner i magen och har sin naturliga utgng? 18. Men det som gr ut ur munnen, kommer frn hjrtat, och det orenar mnniskan. 19. Ty frn hjrtat utgr onda tankar, mord, hor, otukt, stld, falskt vittnesbrd, hdelse.
1 Mos. 6:5, 8:21. Jer. 17:9. Matt. 12:34.

25. Men hon kom och tillbad honom, och sade: Herre, hjlp mig. 26. D svarade han och sade: Det r inte rtt att ta brdet frn barnen och kasta det t hundarna. 27. Hon svarade: Ja, Herre. nd ter ju hundarna av de smulor, som faller frn deras herrars bord. 28. D svarade Jesus och sade till henne: O kvinna, din tro r stor. Ske dig som du vill. Och hennes dotter var botad i samma stund. Matt. 8:10f. 29. Och Jesus gick drifrn vidare och kom till Galileiska sjn. Och han gick upp p berget och satte sig dr.
Mark. 7:31.

30. Och mycket folk kom till honom, och de hade med sig halta, blinda, stumma, krymplingar och mnga andra, och de lade dem fr Jesu ftter, och han botade dem,
Jes. 35:5. Matt. 11:5. Mark. 7:32.

20. Det r detta som orenar mnniskan, men att ta med otvttade hnder, det orenar inte mnniskan. 21. Och Jesus gick bort drifrn och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon. Mark. 7:24. 22. Och se, en kananeisk kvinna frn dessa trakter kom och ropade till honom och sade: O, Herre, Davids Son,

31. s att folket frundrade sig, nr de sg stumma tala, krymplingar bli friska, halta g och blinda se. Och de prisade Israels Gud. 32. Och Jesus kallade sina lrjungar till sig och sade: Jag knner medlidande med folket, ty de har nu i tre dagar drjt kvar hos mig, och de har inget att ta. Och jag vill inte snda ivg dem fastande, fr att de inte skall Mark. 8:1. uppgivas p vgen.

Matt. 15:33

Matteus Evangelium

32

33. D sade hans lrjungar till honom: Var skall vi hr i knen f s mycket brd, att vi kan mtta s mycket folk? 34. Jesus sade till dem: Hur mnga brd har ni? De sade: Sju, och ngra sm fiskar. 35. D befallde han folket att sl sig ner p marken. 36. Och han tog de sju brden och fiskarna, tackade, brt och gav t sina lrjungar, och lrjungarna gav t folket. 37. Och alla t och blev mtta. Och de tog upp det som var ver av styckena, sju korgar fulla. 38. Men de som hade tit var fyra tusen mn, frutom kvinnor och barn. 39. Och nr han hade snt ivg folket, steg han i bten och for till Magdalas grnser.

4. Ett ont och horiskt slkte sker efter tecken, men inget annat tecken skall ges t det n profeten Jonas tecken. Och s lmnade han dem och gick sin vg.
Jon. 2:1. Matt. 12:39, 17:17. Luk. 11:29.

5. Och nr hans lrjungar for ver till den andra stranden, hade de glmt att ta brd med sig. Mark. 8:14. 6. D sade Jesus till dem: Se till och ta er till vara fr farisernas och sadducernas surdeg. Luk. 12:1. 7. D tnkte de fr sig sjlva och sade: Vi har inte tagit med oss ngot brd. 8. Nr Jesus mrkte det, sade han till dem: Ni klentrogna, varfr bekymrar det er, att ni inte har tagit brd med er? 9. Frstr ni inte nnu, eller minns ni inte de fem brden t de fem tusen, och hur mnga korgar ni tog upp?
Matt. 14:17f. Mark. 6:41f. Luk. 9:13. Joh. 6:9.

16 Kapitlet
Jesus avvisar ngra som begr tecken frn himlen, varnar fr farisernas och sadducernas surdeg. Petrus beknner Jesus vara Kristus, Guds Son. Jesus frutsger sitt lidande och talar om sin efterfljelse.

steg fariserna och sadducerna fram och frestade honom, och bad, att han skulle lta dem se ett tecken frn himlen.
Matt. 12:38. Mark. 8:11. Luk. 11:16.

2. Men han svarade och sade till dem: Om aftonen sger ni: Det blir klart vder, ty himlen r rd, Luk. 12:54. 3. och om morgonen: Det blir ovder i dag, ty himlen r rd och dyster. Ni hycklare, om himlens utseende frstr ni att dma, kan ni inte ocks dma om tidernas tecken?

10. Inte heller de sju brden t de fyra tusen, och hur mnga korgar ni d Matt. 15:34f. tog upp? 11. Hur kommer det sig, att ni inte kan frst, att jag inte talade till er om brd, d jag sade: Ta er till vara fr farisernas och sadducernas surdeg? 12. D frstod de, att han inte hade sagt att de skulle ta sig till vara fr surdeg i brd, utan fr farisernas och sadducernas lra. 13. D kom Jesus till trakten av Cesarea Filippi, och han frgade sina lrjungar och sade: Vem sger folket mig, Mnniskosonen, vara?
Mark. 8:27. Luk. 9:18.

14. De sade: Somliga sger: Johannes Dparen, andra: Elia, andra ter: Jeremia, eller en av profeterna.
Matt. 14:2.

33

Matteus Evangelium

Matt. 17:4

15. D sade han till dem: Vem sger d ni mig vara? 16. Simon Petrus svarade och sade: Du r Kristus, den levande Gudens Son. Matt. 14:33. Joh. 6:69. Joh. 11:27.
Apg. 9:20. 1 Joh. 4:15, 5:5.

24. D sade Jesus till sina lrjungar: Om ngon vill flja mig, skall han frneka sig sjlv och ta sitt kors p sig och flja mig.
Matt. 10:38. Mark. 8:34. Luk. 9:23, 14:27.

17. D svarade Jesus och sade till honom: Salig r du Simon, Jonas son, ty ktt och blod har inte uppenbarat detta fr dig, utan min Fader, som r i himlen. Matt. 11:27. 1 Kor. 2:10. 18. Jag sger ocks dig, att du r Petrus, och p denna klippa* skall jag bygga min frsamling, och helvetets portar skall inte bli henne vermktiga. *KXII: hlleberget. grek. petra.
Joh. 1:42. Jes. 28:16. 1 Kor. 3:11. Ef. 2:20.

25. Ty den som vill bevara sitt liv, skall mista det, men den som mister sitt liv fr min skull skall finna det.
Matt. 10:39. Mark. 8:35. Luk. 17:33. Joh. 12:25.

26. Ty vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men frlorar sin sjl? Eller vad kan en mnniska ge till lsen fr sin sjl?
Ps. 49:8. Mark. 8:36. Luk. 9:25.

19. Och jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt det du binder p jorden, det skall vara bundet i himlen, och allt det du lser p jorden, det skall vara lst i himlen.
Jes. 22:22. Matt. 18:18. Joh. 20:23. Upp. 3:7.

27. Ty Mnniskosonen skall komma i sin Faders hrlighet med sina nglar, och d skall han belna var och en efter hans grningar.
Ps. 62:13. Ords. 24:12. Matt. 25:31, 26:64. Mark. 8:38. Rom. 2:6. Jud. v. 14. Upp. 2:23.

20. Drefter frbjd han sina lrjungar att tala om fr ngon att han var Jesus Kristus.
Matt. 17:9. Mark. 8:30, 9:9. Luk. 9:21.

28. Sannerligen sger jag er: Ngra av dem som str hr, skall inte smaka dden, frrn de fr se Mnniskosonen komma i sitt rike.
Mark. 9:1. Luk. 9:27.

21. Frn den tiden brjade Jesus frkunna fr sina lrjungar, att han mste g till Jerusalem och lida mycket genom de ldste och genom versteprsterna och genom de skriftlrda och ddas, och p tredje dagen uppst igen.
Matt. 17:22, 20:17-18. Mark. 8:31. Luk. 9:22.

17 Kapitlet
Jesus frklaras, botar en mnadssjuk gosse, frutsger p nytt sitt lidande och betalar tempelskatten.

22. Och Petrus tog honom avsides och brjade tillrttavisa honom och sade: Skona dig, Herre! Ngot sdant fr aldrig hnda dig. 23. D vnde han sig om och sade till Petrus: G bort ifrn mig, du Satan. Du r mig till hinder, eftersom dina tankar inte r Guds utan mnniskors. Matt. 4:10

ch sex dagar drefter tog Jesus Petrus och Jakob och hans bror, Johannes, med sig och frde dem avsides upp p ett hgt berg.
Mark. 9:2. Luk. 9:28. 2 Petr. 1:16.

2. Och han blev frvandlad infr dem, hans ansikte sken som solen, och hans klder var vita som ljuset.
2 Mos. 34:29.

3. Och se, Mose och Elia visade sig fr dem, och de samtalade med honom. 4. D svarade Petrus och sade till Je-

Matt. 17:5

Matteus Evangelium

34

sus: Herre, det r gott fr oss att vara hr, vill du, s lt oss hr gra tre hyddor, en t dig, en t Mose och en t Elia. 5. Medan han nnu talade, se, d verskyggade dem en ljus sky och se, en rst ur skyn sade: Denne r min lskade Son, i vilken jag har ett gott behag. Hr honom.
5 Mos. 18:15. Ps. 2:7. Matt. 3:17. Mark. 1:11, 9:7. Joh. 1:34. 2 Petr. 1:17.

sande och lider svrt. Ty han faller ofta i elden och i vattnet. 16. Och jag frde honom till dina lrjungar, men de kunde inte bota honom. 17. D svarade Jesus och sade: O, du otrogna och onda slkte, hur lnge skall jag vara med er? Hur lnge skall jag st ut med er? Fr hit honom.
5 Mos. 32:5. Matt. 16:4.

6. Och nr lrjungarna hrde det, fll de ner p sina ansikten och blev mycket frfrade. 7. Men Jesus gick fram och rrde vid dem och sade: St upp och frukta inte. 8. Men d de lyfte upp sina gon, sg de ingen utom Jesus. 9. Och nr de gick ner frn berget, befallde Jesus dem och sade: Tala inte om denna syn fr ngon, frrn Mnniskosonen har uppsttt frn de dda. Matt. 16:20. Mark. 9:9. 10. Och hans lrjungar frgade honom och sade: Varfr sger d de skriftlrda, att Elia frst mste komma? Mal. 4:5-6. 11. Jesus svarade och sade till dem: Elia skall ju komma frst och stlla allt till rtta igen,
Mal. 4:5. Matt. 11:14. Mark. 9:11-12.

18. Och Jesus talade strngt* till den onde anden** och han for ut ur honom, och pojken blev botad frn den stunden. *KXII: hotade. **djvulen. 19. D gick lrjungarna avsides till Jesus och sade: Varfr kunde vi inte Mark. 9:28f. driva ut honom? 20. Jesus sade till dem: Fr er otros skull. Sannerligen sger jag er: Om ni bara har tro som ett senapskorn, d kan ni sga till detta berg: Flytta dig hrifrn dit bort, och det skall flytta sig, och inget skall vara omjligt fr er.
Matt. 21:21. Mark. 11:23. Luk. 17:6. 1 Kor. 13:2.

21. Men detta slag gr inte ut, annat n genom bn och fasta. 22. D de nu vistades i Galilen, sade Jesus till dem: Mnniskosonen skall bli verlmnad i mnniskors hnder,
Matt. 16:21, 20:18. Mark. 9:31. Luk. 9:22, 44, 18:31, 24:26.

12. men jag sger er: Elia har redan kommit, men de knde inte igen honom, utan gjorde med honom vad de ville. P samma stt skall ocks Mnniskosonen f lida av dem.
Matt. 14:9f. Luk. 1:17.

13. D frstod lrjungarna, att han talade till dem om Johannes Dparen. 14. Och nr de kom till folket, steg en man fram, bjde kn fr honom
Mark. 9:17. Luk. 9:38.

15. och sade: Herre, frbarma dig ver min son, ty han r mnadsra-

23. och de skall dda honom, men p tredje dagen skall han uppst igen. D blev de mycket bedrvade. 24. Och nr de kom till Kapernaum, kom de som tog upp tempelskatten till Petrus och sade: Betalar inte er mstare tempelskatt? 2 Mos. 30:13. 25. Han sade: Ja. Och nr han kom in i huset, frekom Jesus honom och sade: Vad anser du, Simon? Av vem tar jordens kungar tull eller skatt? Av sina barn, eller av de frmmande?
Matt. 22:21. Rom. 13:7.

35

Matteus Evangelium

Matt. 18:16

26. Petrus sade till honom: Av de frmmande. D sade Jesus till honom: S r ju barnen fria. 27. Men fr att vi inte skall vara till anstt fr dem, s g till sjn och kasta ut kroken, och ta den frsta fisk, som du drar upp, och nr du ppnar dess mun, skall du finna ett silvermynt*. Ta den och ge den t dem fr mig och dig.
*grek: stater. Motsvarar 1/16 denar.

den mnniska, genom vilken fr1 Kor. 11:19. frelsen kommer. 8. r det s, att din hand eller din fot r dig till frfrelse, s hugg av den och kasta den ifrn dig. Det r bttre fr dig att g in i livet halt eller stympad, n att du skulle ha tv hnder eller tv ftter och kastas i den eviga elden.
Matt. 5:30. Mark. 9:43. Kol. 3:5.

18 Kapitlet
Jesus undervisar om dmjukhet, talar om faran av frfrelser och om rtt beteende mot felande brder.

9. Och r det s, att ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det och kasta det frn dig. Det r bttre fr dig att g in i livet engd, n att du skulle ha tv gon och kastas i helvetets eld. 10. Se till, att ni inte fraktar ngon av dessa sm. Ty jag sger er, att deras nglar i himlen alltid ser min Faders ansikte, som r i himlarna.
Ps. 34:8. Hebr. 1:14.

samma stund kom lrjungarna till Jesus och sade: Vem r den strste i himmelriket?
Mark. 9:33-34. Luk. 9:46f.

11. Ty Mnniskosonen har kommit fr att frlsa det som var frlorat.
Luk. 19:10.

2. D kallade Jesus fram ett barn och stllde det mitt ibland dem 3. och sade: Sannerligen sger jag er: Om ni inte omvnder er och blir ssom barn, skall ni inte komma in i himmelriket.
Matt. 19:14. Mark. 10:15. Luk. 18:17. Joh. 3:3f. 1 Kor. 14:20.

4. Den som nu dmjukar sig ssom detta barn, han r den strste i himmelriket. 5. Och den som tar emot ett sdant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Matt. 10:40.

6. Men den som frfr en av dessa sm, som tror p mig, fr honom vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals, och han snktes ner i havets djup. Mark. 9:42. Luk. 17:1-2. 7. Ve vrlden fr frfrelsernas skull. Frfrelser mste ju komma, men ve

12. Vad anser ni? Om en man hade hundra fr, och ett av dem gick vilse, lmnar han inte de nittionio p bergen och gr bort och sker efter det som har gtt vilse? Luk. 15:4. 13. Och hnder det, att han finner det igen, sannerligen sger jag er: D glds han mera ver det fret n ver de nittionio, som inte har gtt vilse. 14. S r det inte heller er himmelske Faders vilja, att ngon av dessa sm skall g frlorad. 15. Men om din broder syndar mot dig, s g och tillrttavisa honom enskilt mellan dig och honom. Om han lyssnar p dig, s har du vunnit din broder.
3 Mos. 19:17. Luk. 17:3. 1 Kor. 9:19. Gal. 6:1. Jak. 5:19-20.

16. Men om han inte lyssnar till dig, s ta med dig en eller tv till, fr att

Matt. 18:17

Matteus Evangelium

36

var sak m avgras efter tv eller tre vittnens ord.

5 Mos. 19:15. Joh. 8:17. 2 Kor. 13:1. 1 Tim. 5:19. Hebr. 10:28.

17. Lyssnar han inte till dem, s sg det till frsamlingen. Lyssnar han inte till frsamlingen, skall han vara fr dig ssom en hedning och publikan*.
*tullindrivare. Rom. 16:17. 1 Kor. 5:9f. 2 Thess. 3:14. 2 Joh. v. 10.

18. Sannerligen sger jag er: Allt det ni binder p jorden, det skall vara bundet i himlen, och allt det ni lser p jorden, det skall vara lst i himlen. Matt. 16:19, Joh. 20:23. 19. Ytterligare sger jag er: Om tv av er kommer verens p jorden att be om ngot, vad det n r, s skall min Fader, som r i himlarna, gra det fr dem. Matt. 7:f. Mark. 11:24.
1 Joh. 3:22, 5:14, Jak. 4:3.

20. Ty dr tv eller tre r frsamlade i mitt namn, dr r jag mitt ibland Matt. 28:20. dem. 21. D steg Petrus fram till honom och sade: Herre, hur ofta skall jag frlta min broder, nr han syndar mot mig? r sju gnger nog? Luk. 17:4. 22. Jesus sade till honom: Jag sger dig: Inte sju gnger, utan sjuttio gnger sju. 1 Mos. 4:24. 23. Drfr liknar himmelriket en kung, som ville hlla rkenskap med sina tjnare. 24. Och nr han brjade rkna, frdes en fram till honom, som var skyldig honom tiotusen pund*.
*1 pund = 6000 denarer. En denar motsvarar en dagsln.

25. Och eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre, att han och hans hustru och barn och allt det han gde skulle sljas och skulden drmed betalas.

26. D fll den tjnaren ned och tillbad honom och sade: Herre, ha tlamod med mig, jag vill betala dig allt. 27. Och herren greps av medlidande ver den tjnaren och gav honom fri och eftersknkte honom det han var skyldig. Luk. 7:42. 28. D gick den tjnaren ut och fann en av sina medtjnare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom vid strupen och sade: Betala det du r skyldig. *En denar motsvarar en dagsln. 29. D fll hans medtjnare ner vid hans ftter och bad honom, och sade: Ha tlamod med mig, jag vill betala dig allt. 30. Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fngelse, till dess han hade betalat det han var skyldig. 31. D nu hans medtjnare sg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berttade fr sin herre allt det som hade skett. 32. D kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjnare, allt det du var skyldig, eftersknkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte ocks ha frbarmat dig ver din medtjnare, ssom jag frbarmade mig ver dig? 34. Och hans herre blev vred och verlmnade honom i bdlarnas hnder, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. Matt. 5:25f. 35. S skall ocks min himmelske Fader gra med er, om ni inte av era hjrtan frlter, var och en sin broder, hans vertrdelser.
Matt. 6:14, Mark. 11:26.

37

Matteus Evangelium

Matt. 19:20

19 Kapitlet
Jesus undervisar om ktenskapet, vlsignar barnen, undervisar en rik yngling om livets vg och lrjungarna om den sanna frsakelsens ln.

ch det hnde sig, att nr Jesus hade slutat detta tal, gick han bort frn Galilen och kom till Judens omrde, p andra sidan Jordan.
Mark. 10:1.

2. Och mycket folk fljde honom, och han botade dem dr. 3. D gick fariserna fram till honom, frestade honom och sade till honom: r det tilltet fr en man att skilja sig frn sin hustru av vilken orsak som helst? Matt. 5:31f. Mark. 10:2f. 4. D svarade han och sade till dem: Har ni inte lst att han som gjorde dem frn begynnelsen, gjorde dem till man och kvinna 1 Mos. 1:27, 5:2. 5. och sade: Drfr skall en man verge sin far och sin mor och hlla sig till sin hustru, och de tv skall bli ett ktt?
1 Mos. 2:24. Mark. 10:7. 1 Kor. 6:16, 7:10-11. Ef. 5:31.

brott. Matt. 5:32. Mark. 10:11. Luk. 16:18. 10. D sade hans lrjungar till honom: r det s med mannens frhllande till hustrun, r det inte gott att gifta sig. 11. D sade han till dem: Inte alla kan fatta detta ord, utan bara de, t vilka det blir givet. 1 Kor. 7:2f. 12. Ty det finns obrukbara*, som har blivit fdda s frn moderlivet, och de som har blivit obrukbara* av mnniskor, och andra som har gjort sig sjlva till obrukbara* fr himmelrikets skull. Den som kan ta emot det, han m ta emot det.
*steril eller kastrerad 1 Kor. 7:32-34, 9:5.

13. Sedan bar man fram barn till honom, fr att han skulle lgga hnderna p dem och be, men lrjungarna visade bort dem.
Mark. 10:13. Luk. 18:15.

6. S r de inte mer tv, utan ett ktt. Det nu Gud har sammanfogat skall mnniskan inte tskilja. 1 Kor. 7:10f. 7. D sade de till honom: Varfr befallde d Mose, att man skulle ge hustrun skiljebrev och s skilja sig frn henne? 5 Mos. 24:1. Matt. 5:31. 8. Han sade till dem: Fr ert hjrtas hrdhets skull tillt Mose er att skiljas frn era hustrur, men frn begynnelsen var det inte s. 9. Men jag sger er: Var och en som skiljer sig frn sin hustru, utom fr otukts skull, och gifter sig med en annan, han begr ktenskapsbrott, och den som gifter sig med den frnskilda kvinnan begr ktenskaps-

14. D sade Jesus: Lt barnen komma till mig och hindra dem inte. Ty sdana hr himmelriket till. Matt. 18:3. 15. Och nr han hade lagt hnderna p dem, gick han drifrn. 16. Och se, en man gick fram och sade till honom: Gode mstare, vad gott skall jag gra, fr att f evigt liv?
Mark. 10:17. Luk. 10:25, 18:18.

17. D sade han till honom: Varfr kallar du mig god? Ingen r god utom Gud allena. Men vill du g in i livet, s hll budorden. 18. Han sade till honom: Vilka? Jesus sade: Du skall inte drpa, du skall inte gra hor, du skall inte stjla, du skall inte bra falskt vittnesbrd.
2 Mos. 20:13. 5 Mos. 5:17f.

19. Hedra din far och din mor och: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
3 Mos. 19:18. Matt. 15:4, 22:39. Rom. 13:9. Gal. 5:14. Ef. 6:2. Jak. 2:8.

20. D sade den unge mannen till honom: Allt detta har jag hllit frn min

Matt. 19:21

Matteus Evangelium

38

ungdom. Vad r det mer som fattas? 21. Jesus sade till honom: Vill du vara fullkomlig, s g bort och slj det du har och ge t de fattiga, och du skall f en skatt i himlen. Och kom och flj mig. Matt. 6:20. Luk. 12:33. 22. Men nr den unge mannen hrde det ordet, gick han bedrvad bort, eftersom han hade mnga godelar. 23. D sade Jesus till sina lrjungar: Sannerligen sger jag er: Det r svrt fr en rik att komma in i himmelriket. Mark. 10:24. 1 Tim. 6:9f. 24. Och ytterligare sger jag er: Det r lttare fr en kamel att g genom ett nlsga, n fr en rik att komma in i Guds rike. 25. Nr lrjungarna hrde detta, blev de mycket frfrade och sade: Vem kan d bli frlst? 26. D sg Jesus p dem och sade till dem: Fr mnniskor r det omjligt, men fr Gud r allting mjligt.
1 Mos. 18:14. Jer. 32:17. Sak. 8:6. Luk. 1:37, 18:27.

bli de sista, och mnga som r de sista skall bli de frsta.

Matt. 20:16. Mark. 10:31. Luk. 13:30.

20 Kapitlet
Jesus framstller liknelsen om arbetarna i vingrden, frutsger nnu en gng sitt lidande, tillrttavisar Sebedeus sner och ger tv blinda deras syn.

27. D svarade Petrus och sade till honom: Se, vi har vergivit allt och fljt dig. Vad skall vi f fr det?
Mark. 10:28. Luk. 18:28.

28. D sade Jesus till dem: Sannerligen sger jag er, att ni som har fljt mig, i den nya fdelsen, nr Mnniskosonen sitter p sin hrlighets tron, d skall ocks ni sitta p tolv troner och dma Israels tolv stammar.
Jes. 65:17. Dan. 7:9. Matt. 25:31. Luk. 22:29-30. Upp. 21:1.

29. Och var och en som verger hus eller brder eller systrar eller far eller mor eller hustru eller barn eller krar fr mitt namns skull, han skall f hundrafalt igen och rva evigt liv.
5 Mos. 33:9. Job 42:12. Mark. 10:30. Hebr. 10:34.

30. Men mnga som r de frsta skall

y himmelriket r likt en husbonde som gick ut tidigt p morgonen fr att leja arbetare till sin vingrd. 2. Och nr han hade kommit verens med arbetarna om en dagsln p en denar*, snde han dem till sin vingrd. *En denar motsvarar en dagsln. 3. Sedan gick han ut vid tredje timmen och sg ngra andra st sysslolsa p torget 4. och sade till dem: G ocks ni till min vingrd, s skall jag ge er vad som r skligt. 5. Och de gick. ter gick han ut vid sjtte och nionde timmen och gjorde p samma stt. 6. Ocks vid den elfte timmen gick han ut och fann ngra andra st sysslolsa och sade till dem: Varfr str ni hr sysslolsa hela dagen? 7. De sade till honom: Drfr att ingen har lejt oss. D sade han till dem: G ocks ni till min vingrd, s skall jag ge er vad som r skligt. 8. Nr aftonen kom, sade vingrdsherren till sin frvaltare: Kalla fram arbetarna och ge dem deras ln, brja med de sista och sluta med de frsta. 9. Och nr de som kom vid elfte timmen kom fram, fick de var sin denar. 10. Men nr de frsta kom, menade

39

Matteus Evangelium

Matt. 20:31

de, att de skulle f mer, men ocks de fick var och en sin denar. 11. Nr de fick den, klagade de och sade till husgaren: 12. Dessa sista har arbetat en timme, och du har jmstllt dem med oss som har burit dagens tunga och hetta. 13. D svarade han en av dem och sade: Min vn, jag gr dig ingen ortt. Kom du inte verens med mig om en denar? 14. Ta det som tillhr dig och g din vg. Men jag vill ge denne siste lika mycket som dig. 15. Eller fr jag inte gra vad jag vill med det som r mitt? Ser du drfr med ont ga, att jag r god?
Rom. 9:16f.

f sitta, den ene p din hgra sida, och den andre p din vnstra.
Matt. 19:28.

22. D svarade Jesus och sade: Ni vet inte vad ni begr. Kan ni dricka den kalk, som jag skall dricka, och dpas med det dop, som jag dps med? D sade de till honom: Det kan vi.
Matt. 26:39f. Luk. 12:50. Joh. 18:11.

16. Allts skall de sista bli de frsta, och de frsta bli de sista. Ty mnga r kallade, men f r utvalda.
Matt. 19:30, 22:14. Mark. 10:31. Luk. 13:30.

23. Han sade till dem: Min kalk skall ni visserligen f dricka, och ven dpas med det dop, som jag dps med, men rtten att sitta p min hgra sida och p min vnstra tillkommer inte mig att ge, utan det skall tillfalla dem, t vilka det r berett av min Fader. 24. Nr de tio hrde detta, blev de frargade p de tv brderna.
Mark. 10:41. Luk. 22:24.

17. Och nr Jesus drog upp till Jerusalem, tog han de tolv lrjungarna avsides till sig p vgen och sade till dem: 18. Se, vi gr upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall verlmnas t versteprsterna och de skriftlrda, och de skall dma honom till dden
Matt. 16:21. Mark. 10:32. Luk. 18:31.

25. D kallade Jesus dem till sig och sade: Ni vet, att folkens furstar rder ver dem, och de som r mktiga utvar sin makt ver dem.
Mark. 10:42. Luk. 22:25.

26. S skall det inte vara bland er. Utan den som vill vara stor bland er, han skall vara er tjnare, 27. och den bland er som vill vara den frmste, han skall vara er slav,
Matt. 23:11. Mark. 9:35. 1 Kor. 9:19.

19. och de skall verlmna honom t hedningarna till att hnas och gisslas* och korsfstas. Men p tredje dagen skall han uppst igen.
Matt. 27:2. Joh. 18:32. *Se not till Matt. 10:17.

28. liksom Mnniskosonen har kommit, inte fr att bli betjnad, utan fr att tjna och ge sitt liv till terlsning fr mnga.
Mark. 10:45. Luk. 22:27. Joh. 13:14. Fil. 2:7. 1 Tim. 2:6. Tit. 2:14. 1 Petr. 1:19f.

20. D steg Sebedeus sners mor fram till honom med sina sner, tillbad honom och ville begra ngot av honom. Matt. 4:21. Mark. 10:35. 21. D sade han till henne: Vad vill du? Hon sade till honom: Sg, att dessa mina tv sner i ditt rike skall

29. Och nr de gick ut frn Jeriko, fljde honom mycket folk. 30. Och se, tv blinda satt vid vgen. Nr de hrde, att Jesus gick frbi, ropade de och sade: Herre, Davids Son, frbarma dig ver oss.
Mark. 10:46. Luk. 18:35.

31. Men folket tillrttavisade dem, att

Matt. 20:32

Matteus Evangelium

40

de skulle tiga. D ropade de nnu mer och sade: Herre, Davids Son, frbarma dig ver oss: 32. D stannade Jesus och kallade p dem och sade: Vad vill ni, att jag skall gra fr er? 33. De sade till honom: Herre, att vra gon skall ppnas. 34. D frbarmade sig Jesus ver dem och rrde vid deras gon, och genast fick de sin syn och fljde honom.

flet, och lade sina klder p dem, och de satte upp honom p den. 8. Och mycket folk bredde sina klder p vgen. Andra skar kvistar av trden och strdde p vgen.
2 Kon. 9:13. Joh. 12:13.

9. Och folket, som gick fre, och de som fljde efter, ropade och sade: Hosianna, Davids Son. Vlsignad vare han, som kommer i Herrens namn, Hosianna i hjden!
Ps. 118:26, 148:1. Matt. 23:39. Mark. 11:9. Luk. 19:38.

21 Kapitlet
Jesus rider in i Jerusalem, rensar helgedomen, frbannar ett fikontrd, tillfrgas om sin makt, bestraffar i tv liknelser versteprsterna och fariserna.

10. Och nr han kom in i Jerusalem, kom hela staden i rrelse och sade: Vem r denne? 11. D sade folket: Det r Jesus, Profeten, frn Nasaret i Galilen.
Matt. 2:23.

ch nr de nrmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, snde Jesus ivg tv av sina lrjungar Mark. 11:1. Luk. 19:29. 2. och sade till dem: G in i byn, som ligger framfr er, och strax skall ni finna en sninna bunden, och ett fl bredvid henne. Ls dem och led dem till mig. 3. Och om ngon sger ngot till er, s sg: Herren behver dem, och genast skall han skicka ivg dem. 4. Men allt detta skedde, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sade: 5. Sg till dottern Sion: Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande p en sna, p en arbetssninnas fl. Sak. 9:9. Joh. 12:15. 6. Lrjungarna gick bort och gjorde, som Jesus hade befallt dem,
Mark. 11:4. Luk. 19:32.

12. Och Jesus gick in i Guds tempel och drev ut alla, som kpte och slde i templet, och sttte omkull penningvxlarnas bord och stolarna fr dem som slde duvor.
5 Mos. 14:25. Mark. 11:15. Luk. 19:45. Joh. 2:14f.

13. Och han sade till dem: Det r skrivet: Mitt hus skall kallas ett bnehus. Men ni har gjort det till en rvarkula.
Jes. 56:7. Jer. 7:11.

14. Och till honom kom blinda och halta i templet, och han botade dem. 15. Nr versteprsterna och de skriftlrda sg de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, och sade: Hosianna, Davids Son, blev de frargade 16. och sade till honom: Hr du vad dessa sger? D sade Jesus till dem: Ja. Har ni aldrig lst: Av barns och spdbarns mun har du berett dig lov?
Ps. 8:3.

7. och ledde till honom sninnan och

17. D lmnade han dem och gick ut ur staden till Betania och vernattade dr.

41

Matteus Evangelium

Matt. 21:36

18. P morgonen, nr han gick in till staden igen, blev han hungrig.
Mark. 11:12.

19. Och d han fick se ett fikontrd vid vgen, gick han fram till det, men fann inget p det, utan bara lv. Och han sade till det: Aldrig hrefter skall det vxa frukt p dig. Och fikontrdet blev genast frtorkat. 20. Nr lrjungarna sg detta, frundrade de sig och sade: Hur kunde fikontrdet s snart frtorkas? 21. D svarade Jesus och sade till dem: Sannerligen sger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, s skall ni inte bara gra sdant, som skedde med fikontrdet, utan ni skall ocks kunna sga till detta berg: Lyft dig upp, och kasta dig i havet, och det skall ske.
Matt. 17:20. Luk. 17:6.

vet det inte. D sade han ocks till dem: S sger inte heller jag er, med vilken makt jag gr detta. 28. Vad anser ni om detta? En man hade tv sner. Och han gick till den frste och sade: Min son, g i dag och arbeta i min vingrd. 29. Han svarade och sade: Jag vill inte. Sedan ngrade han sig och gick. 30. Och han gick till den andre och sade p samma stt. D svarade han och sade: Ja, Herre, men gick inte. 31. Vem av de tv gjorde det fadern ville? De sade till honom: Den frste. Jesus sade till dem: Sannerligen sger jag er: Publikaner* och skkor skall g in fre er i Guds rike. *tullindrivare.
Luk. 7:29-30, 18:14.

22. Och allt vad ni ber om i bnen med tro, det skall ni f.
Matt. 7:7-8, 18:19. Mark. 11:24. Luk. 11:9. Joh. 15:7. 1 Joh. 3:22. Jak. 1:5.

23. Och nr han kom in i templet, gick versteprsterna och folkets ldste till honom, dr han undervisade, och sade: Med vilken makt gr du detta? Och vem har givit dig denna makt?
Mark. 11:27-28. Luk. 20:1-3. Apg. 4:7.

24. D svarade Jesus och sade till dem: Ocks jag har en sak att frga er. Om ni svarar mig p den, skall ocks jag sga er, med vilken makt jag gr detta. 25. Varifrn var Johannes dop? Frn himlen eller frn mnniskor? D verlade de fr sig sjlva och sade: Sger vi: Frn himlen, d sger han till oss: Varfr trodde ni d honom inte? 26. Men sger vi: Frn mnniskor, s mste vi frukta fr folket, eftersom alla hller Johannes fr en profet.
Matt. 14:5. Mark. 6:20. Luk. 20:6.

32. Ty Johannes kom till er och lrde er rttfrdighetens vg, och ni trodde honom inte, men publikaner och skkor trodde honom. Och fastn ni sg det, har ni nd inte ngrat er eftert, s att ni trodde honom. Luk. 3:11f. 33. Hr en annan liknelse: Det var en husbonde, som planterade en vingrd och satte ett stngsel omkring den, och grvde en press drinne och byggde ett torn. Drefter lejde han ut den t vingrdsmn och for utomlands. Ps. 80:9. Jes. 5:1. Jer. 2:21.
Mark. 12:1. Luk. 20:9.

27. D svarade de Jesus och sade: Vi

34. Nr nu skrdetiden kom, snde han sina tjnare till vingrdsmnnen fr att de skulle uppbra frukten t honom. 35. D tog vingrdsmnnen fatt p hans tjnare, den ene piskade de, den andre slog de ihjl, den tredje stenade de. 36. ter snde han andra tjnare, flera n de frsta, men de gjorde med dem p samma stt.

Matt. 21:37

Matteus Evangelium

42

37. Till sist snde han sin son till dem och sade: De skall vl ha respekt fr min son. 38. Men nr vingrdsmnnen fick se sonen, sade de till varandra: Denne r arvingen. Kom, lt oss sl ihjl honom, s fr vi hans arvedel.
Matt. 26:3-4, 27:1. Joh. 11:53.

22 Kapitlet
Jesus framstller liknelsen om brllopsklderna, besvarar frgor om skattepengen, om uppstndelsen och om det frmsta budet, stller sedan sjlv till fariserna en frga om Kristus, vems Son han var.

39. Och de tog fast honom, drev ut honom ur vingrden och slog ihjl honom. 40. Nr nu vingrdsherren kommer, vad skall han gra med dessa vingrdsmn? 41. De sade till honom: De onda skall han illa frgra, och sin vingrd skall han leja ut t andra vingrdsmn, som ger honom frukten i rtt tid. 42. D sade Jesus till dem: Har ni aldrig lst i Skrifterna: Den sten, som byggnadsarbetarna frkastade, har blivit en hrnsten. Av Herren har detta blivit gjort, och det r underbart i vra gon.
Ps. 118:22. Jes. 8:14, 28:16. Mark. 12:10. Luk. 20:17. Apg. 4:11. Rom. 9:33. 1 Petr. 2:7.

ch Jesus brjade ter tala till dem i liknelser, och sade: 2. Himmelriket r likt en kung, som gjorde brllop t sin son
Luk. 14:16. Joh. 3:29. Upp. 19:7f.

43. Drfr sger jag er, att Guds rike skall tas frn er och ges t ett folk*, som br dess frukt.
*KXII: hedningarna.

3. och snde ut sina tjnare, fr att de skulle kalla dem till brllopet som var bjudna, men de ville inte komma. 4. ter snde han ut andra tjnare, och sade: Sg t dem som r bjudna: Se, jag har tillrett min mltid, mina oxar och min gdboskap r slaktade, och allting r redo. Kom till brllopet. Ords. 9:2. 5. Men de brydde sig inte om det, utan gick bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin kpenskap. 6. Och de andra tog fast hans tjnare, skymfade dem och ddade dem.
Matt. 21:35.

44. Och den som faller p den stenen, han blir krossad, men den som stenen faller p, honom slr den snder i stycken.
Jes. 8:15. Dan. 2:34. Sak. 12:3. Luk. 20:18.

45. Och nr versteprsterna och fariserna hrde hans liknelser, frstod de, att han talade om dem. 46. Och de hade velat gripa honom, men de var rdda fr folket, eftersom de hll honom fr en profet.

7. Nr kungen hrde det, blev han vred och snde ut sina hrar och frgjorde mrdarna och brnde upp deras stad. Matt. 24:2. 8. Drefter sade han till sina tjnare: Brllopet r tillrett, men de som var bjudna, var inte vrdiga. 9. G drfr ut till vgsklen och bjud alla dem, som ni finner, till brllopet.
Matt. 13:47.

10. Och tjnarna gick ut p vgarna och frsamlade alla, s mnga de fann, bde onda och goda, och brllopssalen blev full av bordsgster. 11. D gick kungen in fr att se p

43

Matteus Evangelium

Matt. 22:36

gsterna och fick dr se en man, som inte var kldd i brllopsklder.

Jes. 61:10. Ef. 4:24. Kol. 3:10f. Upp. 3:4-5, 16:15, 19:8.

12. Och han sade till honom: Min vn, hur kom du in hr, d du inte har brllopsklder? Och han teg. 13. D sade kungen till tjnarna: Bind honom till hnder och ftter och kasta honom i det yttersta mrkret. Dr skall vara grt och tandagnisslan. Matt. 8:12, 13:41-42, 25:30. 14. Ty mnga r kallade, men f utvalda. Matt. 20:16. 15. D gick fariserna bort och rdslog, hur de skulle kunna fnga honom genom hans ord.
Mark. 12:13. Luk. 20:20.

ngon uppstndelse, och frgade hoMark. 12:18. Luk. 20:27. Apg. 23:8. nom, 24. och sade: Mstare, Mose sade: Om ngon dr barnls, d skall hans bror ta hans hustru till kta och uppvcka sd* t sin bror.
*barn. 1 Mos. 38:8. 5 Mos. 25:5.

16. Och de snde sina lrjungar till honom, tillsammans med herodianerna, och sade: Mstare, vi vet att du r sannfrdig och lr Guds vg rtt och inte tar hnsyn till ngon mnniska, ty du har inte anseende till person. 17. S sg oss: Vad anser du? r det rtt, att man ger kejsaren skatt, eller inte? 18. Nr Jesus mrkte deras ondska, sade han: Varfr frestar ni mig, ni hycklare? 19. Lt mig se myntet som man betalar skatt med, d rckte de honom en denar*. *En denar motsvarar en dagsln. 20. Och han sade till dem: Vems bild och verskrift r detta? 21. De sade till honom: Kejsarens. D sade han till dem: S ge kejsaren det kejsaren tillhr, och Gud det Gud tillhr. Rom. 13:7. 22. Nr de hrde detta, frundrade de sig. Och de lmnade honom och gick sin vg. 23. Samma dag kom det till honom sadducer, som sger att det inte finns

25. Hos oss fanns sju brder. Den frste tog sig hustru och dog, och eftersom han inte hade sd, lmnade han sin hustru t sin bror. 26. P samma stt ocks den andre och den tredje, nda till den sjunde. 27. Sist av alla dog kvinnan. 28. Nr nu uppstndelsen sker, vem av de sju skall d f henne till hustru? Ty de har alla haft henne. 29. D svarade Jesus och sade till dem: Ni tar fel drfr att ni inte frstr Skrifterna och inte heller Guds kraft. 30. Ty vid uppstndelsen tar mn sig inte hustrur, inte heller ges kvinnor t mn, utan de r ssom Guds nglar i himlen. 31. Men vad angr de ddas uppstndelse, har ni inte lst det som har blivit sagt till er av Gud, som sade: 32. Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Gud r inte de ddas Gud, utan fr dem som r levande.
2 Mos. 3:6f. Mark. 12:26. Apg.7:32. Hebr. 11:16.

33. Och nr folket hrde detta, hpnade de ver hans undervisning.

Matt. 7:28.

34. Nr fariserna hrde, att han hade stoppat till munnen p sadducerna, frsamlade de sig, 35. och en av dem, som var en laglrd, frestade honom, och sade: 36. Mstare, vilket r det strsta buMark. 12:28. Luk. 10:25. det i lagen?

Matt. 22:37

Matteus Evangelium

44

37. D sade Jesus till honom: Du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl och av allt ditt frstnd. 5 Mos. 6:5. Luk. 10:27. 38. Detta r det strsta och frmsta budet. 39. Det andra r detta likt: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
3 Mos. 19:18. Matt. 19:19. Mark. 12:31. Luk. 10:27. Rom. 13:9. Gal. 5:14. 1 Tim. 1:5. Jak. 2:8.

Men gr inte efter deras grningar, fr de sger, men gr inte. Mal. 2:7f. 4. De binder samman tunga brdor som r svra att bra och lgger dem p mnniskornas skuldror, men de vill inte sjlva rra dem med ett finger.
Luk. 11:46. Apg. 15:10. Gal. 6:13.

40. P dessa tv bud hnger hela lagen och profeterna. Matt. 7:12. 41. Nr nu fariserna var samlade, frgade Jesus dem 42. och sade: Vad anser ni om Kristus? Vems Son r han? De sade till honom: Davids. Mark. 12:35. Luk. 20:41. 43. D sade han till dem: Hur kan d David i Anden, kalla honom Herre och sga: 44. Herren sade till min Herre: Stt dig p min hgra sida, till dess jag lgger dina fiender t dig till en fotapall?
Ps. 110:1. Apg. 2:34. 1 Kor. 15:25. Hebr. 1:13, 10:12-13.

5. Och alla sina grningar gr de, fr att de skall bli sedda av mnniskorna. De gr sina tnkeskrifter* breda, och fllarna p sina klder stora.
*Remsor, som lindades om pannan och armen fullskrivna med ord ur Mose bcker. 2 Mos. 13:9. 4 Mos. 15:38. 5 Mos. 6:8, 11:18, 22:12. Matt. 6:1f.

45. Om nu David kallar honom Herre, hur kan han d vara hans son? 46. Och ingen kunde svara honom ett ord. Och frn den dagen vgade inte heller ngon frga honom ngot mer.

23 Kapitlet
Jesu verop ver de skriftlrda, fariserna och Jerusalem.

6. De sitter grna frmst vid borden och p de frmsta platserna i synagogorna Mark. 12:38, 39. Luk. 11:43, 20:46. 7. och vill grna bli hlsade p torgen och av mnniskorna kallas Rabbi, Rabbi. 8. Men ni skall inte lta er kallas Rabbi, ty en r er Mstare, Kristus, och ni r alla brder. Jak. 3:1. 9. Och ni skall inte kalla ngon p jorden er far, ty en r er Fader, han som r i himlarna. Mal. 1:6. 10. Och ni skall inte lta er kallas Mstare, ty en r er Mstare, Kristus. 11. Den som r strst bland er, han skall vara er tjnare: Matt. 20:26-27. 12. Ty den som upphjer sig, han skall bli frdmjukad, och den som dmjukar sig, skall bli upphjd.
Job 22:29. Ords. 29:23. Luk. 14:11, 18:14. 1 Petr. 5:5. Jak. 4:10.

talade Jesus till folket och till sina lrjungar, 2. och sade: P Moses stol sitter de skriftlrda och fariserna. 3. Drfr, allt vad de sger till er att ni skall hlla, hll det och gr det.

13. Ve er, ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, som tillsluter himmelriket fr mnniskorna! Sjlva gr ni inte in, och dem som vill komma in tillter ni inte att g in. Luk. 11:52. 14. Ve er, ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, ty ni utplundrar nkors hus och hller fr syns skull lnga

45

Matteus Evangelium

Matt. 23:35

bner. Drfr skall ni f dess hrdare dom. Mark. 12:40. Luk. 20:47. 15. Ve er, ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, som far omkring ver vatten och land fr att gra en proselyt*, och nr han blivit det, gr ni honom till ett helvetets barn, dubbelt vrre n ni sjlva.
*en hedning som vergtt till judendomen.

25. Ve er, ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, som gr bgaren och fatet rent utvndigt men invndigt r de fulla av rov och omttlighet*.
*KXII: orenlighet. Matt. 15:20. Mark. 7:4. Luk. 11:39.

16. Ve er, ni blinda ledare, som sger: Om ngon svr vid templet, betyder det ingenting, men om ngon svr vid guldet i templet, s r han skyldig.
Matt. 5:33, 15:14.

17. Ni drar och blinda, vilket r frmer, guldet eller templet, som helgar guldet? 18. Och om ngon svr vid altaret, betyder det ingenting, men om ngon svr vid offret, som r p det, s r han skyldig. 19. Ni drar och blinda, vilket r frmer, offret eller altaret, som helgar 2 Mos. 29:37. offret? 20. Drfr, den som svr vid altaret, han svr vid detta och vid allt det som r p det. 21. Och den som svr vid templet, han svr vid detta och vid honom, som bor i det. 1 Kon. 8:13. 2 Krn. 6:2. 22. Och den som svr vid himlen, han svr vid Guds tron och vid honom, Matt. 5:34. som sitter p den. 23. Ve er, ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, som ger tionde av mynta, dill och kummin, men frsummar det viktigaste i lagen, nmligen domen, barmhrtigheten och tron. Detta borde ni gra, men inte frsumma det andra.
3 Mos. 27:30. 4 Mos. 18:21. Mik. 6:8. Luk. 11:42, 18:12.

26. Du blinde faris, gr frst det inre av bgaren och fatet rent, s att ocks utsidan kan bli ren. 27. Ve er, ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, som r som vitkalkade gravar, vilka utvndigt ser vackra ut, men invndigt r fulla av de ddas ben och all orenlighet.
Luk. 11:44. Apg. 23:3.

28. Utanp ser ni ocks rttfrdiga ut infr mnniskorna, men inuti r ni fulla av hyckleri och orttfrdighet. 29. Ve er, ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, som bygger upp profeternas gravar och pryder de rttfrdigas grifter, Luk. 11:47. 30. och sger: Hade vi levt i vra fders tid, skulle vi inte ha varit delaktiga med dem i profeternas blod. 31. S vittnar ni d om er sjlva, att ni r barn till dem, som ddade profeterna. 32. Uppfyll ocks ni era fders mtt! 33. Ni ormar, ni huggormars avkomma, hur skall ni kunna fly undan helvetets dom? Matt. 3:7, 12:34. 34. Se, drfr snder jag till er profeter och visa och skriftlrda. Och somliga av dem skall ni dda och korsfsta, och somliga av dem skall ni gissla* i era synagogor och frflja frn den ena staden till den andra,
*Se not till Matt. 10:17. Luk. 7:52, 11:49, 22:19. Apg. 5:40. 2 Kor. 11:24f. 1 Thess. 2:15. Hebr. 11:36.

24. Ni blinda ledare, som silar bort myggan men svljer kamelen.

35. fr att ver er allt rttfrdigt blod skall komma, som r utgjutet p jor-

Matt. 23:36

Matteus Evangelium

46

den, ifrn den rttfrdige Abels blod intill Sakarias, Barakias sons, blod, som ni ddade mellan templet och altaret.
1 Mos. 4:8. 2 Krn. 24:21-22. Hebr. 11:4.

36. Sannerligen sger jag er: Allt detta skall komma ver detta slkte. 37. Jerusalem, Jerusalem, du som ddar profeterna och stenar dem som r snda till dig, hur ofta har jag inte velat frsamla dina barn, ssom hnan frsamlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.
Jes. 31:5, 65:2. Jer. 7:13. Luk. 13:34.

38. Se, ert hus skall lmnas de fr er. 1 Kon. 9:7. Jer. 22:5. Mik. 3:12. 39. Ty jag sger er: Hrefter skall ni inte se mig, frrn ni sger: Vlsignad vare han, som kommer i Herrens namn. Ps. 118:26. Matt. 21:9.

5. Ty mnga skall komma i mitt namn och sga: Jag r Kristus, och skall frvilla mnga. Apg. 5:36f. 1 Joh. 2:18, 4:1. 6. Och ni skall f hra krig och rykten om krig. Se till, att ni inte blir frskrckta, ty allt detta mste ske, men nnu r inte nden inne. 7. Folk skall resa sig upp emot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnd och farsoter och jordbvningar p den ena orten efter den andra. 8. Men allt detta r brjan till fdslosmrtorna*. *KXII: nden. 9. D skall de utlmna er till lidande och dda er, och ni skall bli hatade av alla folk fr mitt namns skull.
Matt. 10:17. Mark. 13:9. Luk. 21:12. Joh. 15:20, 16:2.

24 Kapitlet
Jesus frutsger Jerusalems frstring och sin tillkommelse.

gick Jesus sin vg, ut ur templet, och hans lrjungar gick fram till honom fr att visa honom templets byggnader. Mark. 13:1. Luk. 21:5. 2. D sade Jesus till dem: Ser ni inte allt detta? Sannerligen sger jag er: Hr skall inte lmnas sten p sten, som inte skall brytas ner.
Mik. 3:12. Luk. 19:44.

10. Och d skall mnga ta anstt och den ene skall frrda den andre, och de skall inbrdes hata varandra. 11. Och mnga falska profeter skall uppst och frfra mnga. 12. Och drfr att ondskan* tilltar, skall krleken kallna hos mnga.
*Alt. vers.: laglsheten.

13. Men den som str fast intill nden, han skall bli frlst.
Matt. 10:22. Luk. 21:19.

3. Och nr han satt p Oljeberget, gick hans lrjungar till honom avsides och sade: Sg oss, nr detta skall ske, och vad som blir tecknet p din tillkommelse och vrldens nde?
Mark. 13:3f. Luk. 21:7.

14. Och detta evangelium om riket skall bli predikat i hela vrlden till ett vittnesbrd fr alla folk, och d skall nden komma. Matt. 28:19. 15. Nr ni nu fr se frdelsens styggelse, om vilken r talat genom profeten Daniel, st p helig plats den som lser det, han m ge akt p det
Dan. 9:27, 12:11. Mark. 13:14. Luk. 21:20.

4. D svarade Jesus och sade till dem: Se till, att ingen frvillar er.
Mark. 13:5. Luk. 21:8. Ef. 5:6. Kol. 2:8. 2 Thess. 2:3.

16. d skall de som r i Juden fly upp till bergen, 17. och den som r p taket, han skall inte stiga ner fr att ta ngot ur sitt hus, Luk. 17:31.

47

Matteus Evangelium

Matt. 24:40

18. och den som r ute p marken, han skall inte vnda tillbaka fr att hmta sina klder. 19. Men ve dem som r havande och dem som ammar p den tiden. 20. Men bed, att er flykt inte sker om vintern eller p sabbaten. 21. Ty d skall det bli en stor vedermda, sdan som inte har varit frn vrldens begynnelse intill nu, och inte heller ngonsin mer skall bli. Dan. 12:1. 22. Och om de dagarna inte blev frkortade, d blev inget ktt frlst, men fr de utvaldas skull skall de dagarna bli frkortade. Mark. 13:20. 23. Om ngon d sger till er: Se, hr r Kristus eller dr, s tro det inte.
Mark. 13:21. Luk. 17:23, 21:8.

de skall f se Mnniskosonen komma p himlens skyar med stor kraft och hrlighet.
Dan. 7:13. Matt. 25:31. Mark. 13:26. Apg. 1:11. 1 Thess. 4:16. Upp. 1:7.

31. Och han skall snda ut sina nglar med starkt basunljud, och de skall frsamla hans utvalda frn de fyra vderstrecken, frn himlens ena nda till den andra.
Matt. 13:41. 1 Kor. 15:52. 1 Thess. 4:16.

24. Ty sdana som falskt utger sig fr att vara Kristus och falska profeter skall uppst, och de skall gra stora tecken och under fr att om mjligt frvilla ocks de utvalda.
5 Mos. 13:1. Mark. 13:22. 2 Thess. 2:8.

32. Lr av fikontrdet en liknelse: Nr dess kvistar blir mjuka, och lven brjar spricka ut, s vet ni, att sommaren r nra. Luk. 2:29. 33. Likas nr ni ser allt detta, s vet, att det r nra och str fr drren. 34. Sannerligen sger jag er: Detta slkte* skall inte frgs, frrn allt detta sker.
*alt. vers.: denna generation. Mark. 13:30. Luk. 21:32.

35. Himmel och jord skall frgs, men mina ord skall inte frgs.
Ps. 102:27. Jes. 40:8. Mark. 13:31. Luk. 21:33. Hebr. 1:11.

25. Se, jag har frutsagt er det. 26. Drfr, om de d sger till er: Se, han r i knen, s g inte ut dit, eller: Se, han r i kamrarna, s tro det inte. 27. Ty ssom blixten gr ut frn ster och syns nda till vster, s skall ocks Mnniskosonens tillkommelse vara. 28. Ty varhelst den dda kroppen r, dit frsamlar sig rnarna.
Job 39:33. Luk. 17:37.

36. Men om den dagen och den stunden vet ingen, inte ens himlens nglar, ingen utom min Fader.
Mark. 13:32. Apg. 1:7.

29. Men strax efter den tidens vedermda skall solen frmrkas, och mnen skall inte ge sitt sken, och stjrnorna skall falla frn himlen, och himlarnas krafter skall bva.
Jes. 13:10, 34:4. Hes. 32:7. Joel 2:10, 31, 3:15. Mark. 13:24. Luk. 21:25. Apg. 2:20. Upp. 6:12.

37. Men ssom det var p Noas tid, s skall ocks Mnniskosonens tillkommelse vara. Luk. 17:26. 1 Petr. 3:20. 38. Ty ssom det var i dagarna fre floden: De t och drack, mn tog sig hustrur, och kvinnor gavs t mn, intill den dag, d Noa gick in i arken
1 Mos. 6:2, 7:7.

30. Och d skall Mnniskosonens tecken synas p himlen, och alla jordens stammar skall d jmra sig. Och

39. och de visste intet av, frrn floden kom och tog dem bort allesammans, s skall det ocks vara vid Mnniskosonens tillkommelse. 40. D skall tv vara ute p marken, den ene blir upptagen, den andre lmnas kvar. Luk. 17:34-35.

Matt. 24:41

Matteus Evangelium

48

41. Tv skall mala p kvarnen, den ena blir upptagen, den andra lmnas kvar. 42. Vaka drfr, ty ni vet inte, vilken stund er Herre kommer.
Matt. 25:13. Mark. 13:33f.

25 Kapitlet
Jesus framstller liknelserna om de tio jungfrurna och om de anfrtrodda punden, talar om den yttersta domen.

43. Men det skall ni veta, att om husgaren visste, vilken stund tjuven skulle komma, s hade han vakat och inte tilltit, att ngon brt sig in i hans hus. Luk. 12:39. 1 Thess. 5:2.
2 Petr. 3:7f. Upp. 3:3, 16:15.

44. Drfr, var ocks ni redo, ty i den stund ni inte tnker det, kommer Mnniskosonen. 45. Vem r nu en trogen och klok tjnare, som hans herre har satt ver sitt husfolk fr att ge dem mat i rtt tid?
Luk. 12:42. 1 Kor. 4:2.

46. Salig r den tjnaren, som hans herre finner gra s, nr han kommer. 47. Sannerligen sger jag er: Han skall stta honom ver alla sina godelar.
Matt. 25:21f. Luk. 22:29f.

48. Men om den onde tjnaren sger i sitt hjrta: Min herre drjer med att komma, Pred. 8:11. 49. och han brjar sl sina medtjnare, ja, ta och dricka med de druckna, 50. s skall den tjnarens herre komma, den dag han inte vntar honom, och den stund han inte vet om, 51. och han skall hugga honom i stycken och ge honom hans del med hycklarna. Dr skall vara grt och tandagnisslan. Matt. 8:12, 13:42, 25:30.

skall himmelriket bli likt tio jungfrur, som tog sina lampor och gick ut fr att mta brudgummen. Luk. 12:35f. 2. Men fem av dem var visa, och fem var ofrstndiga. 3. De ofrstndiga tog sina lampor, men de tog ingen olja med sig. 4. Men de visa tog olja i sina krl, tillsammans med lamporna. 5. D nu brudgummen drjde, blev de alla smniga och somnade. 6. Men vid midnattstid hrdes ett rop: Se, brudgummen kommer, g ut och mt honom. Upp. 19:7. 7. D stod alla jungfrurna upp, och gjorde i ordning sina lampor. 8. Och de ofrstndiga sade till de visa: Ge oss av er olja, ty vra lampor slocknar. 9. Men de visa svarade: Nej, den skulle inte rcka till fr bde oss och er. G hellre bort till dem som sljer, och kp t er sjlva. 10. Nr de gick och skulle kpa, kom brudgummen, och de som var redo gick in med honom till brllopet, och drren stngdes. 11. Eftert kom ven de andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, ppna Luk. 13:25. fr oss. 12. Men han svarade och sade: Sannerligen sger jag er: Jag knner er inte. Matt. 7:23. 13. Vaka drfr, ty ni vet varken dagen eller stunden, nr Mnniskosonen kommer.
Matt. 24:42-44. Mark. 13:33f. Luk. 21:34f. 1 Kor. 16:13. 1 Petr. 5:8. Upp. 16:15.

49

Matteus Evangelium

Matt. 25:35

14. Ty ssom nr en man, som skulle resa utrikes, kallade p sina tjnare och verlmnade sina godelar t dem, Luk. 19:13. 15. och gav t en fem pund*, t en annan tv och t en tredje ett, t var och en efter hans frmga, och for strax utomlands.
*grek. Talent. Motsvarar 6000 denarer. Rom. 12:6.

16. D gick den som hade ftt fem pund bort och handlade med dem och vann fem pund till. 17. P samma stt vann ocks den, som hade ftt tv, tv till. 18. Men den som hade ftt ett gick bort, grvde en grop i jorden och gmde sin herres pengar. 19. En lng tid drefter kom dessa tjnares herre och hll rkenskap med dem. 20. D steg han fram, som hade ftt fem pund, och bar fram fem pund till och sade: Herre, du verlmnade t mig fem pund. Se, fem pund till har jag vunnit med dem. 21. D sade hans herre till honom: Bra, du gode och trogne tjnare, du har varit trogen i det lilla, jag skall stta dig ver mycket. G in i din herres gldje.
Matt. 24:47. Luk. 16:10, 22:29-30.

Du skrdar, dr du inte har stt, och samlar in, dr du inte har strtt ut, 25. drfr blev jag rdd, och gick bort och gmde ditt pund i jorden. Se, hr har du det som tillhr dig. 26. D svarade hans herre och sade till honom: Du onde och late tjnare, du visste, att jag skrdar, dr jag inte sdde, och samlar in, dr jag inte strdde ut, 27. s borde du ha satt in mina pengar hos vxlarna, s att, nr jag kom hem, jag hade ftt igen mitt med rnta. 28. Drfr, ta ifrn honom pundet och ge det t honom, som har de tio punden. 29. Ty var och en som har, t honom skall bli givet, s att han skall ha verfld, men den som inte har, frn honom skall tas ocks det han har.
Matt. 13:12. Mark. 4:25. Luk. 8:18, 19:26.

30. Och kasta den oduglige tjnaren i det yttersta mrkret. Dr skall vara grt och tandagnisslan.
Matt. 8:12, 22:13, 24:51.

31. Men nr Mnniskosonen kommer i sin hrlighet, och alla heliga nglar med honom, d skall han sitta p sin hrlighets tron.
Sak. 14:5. Matt. 16:27. 1 Thess. 4:16. 2 Thess. 1:7. Jud. v. 14. Upp. 20:11.

22. D gick ocks den fram, som hade ftt tv pund och sade: Herre, du verlmnade t mig tv pund. Se, tv pund till har jag vunnit med dem. 23. D sade hans herre till honom: Bra, du gode och trogne tjnare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall stta dig ver mycket. G in i din herres gldje. 24. D kom ocks den fram, som hade ftt ett pund, och sade: Herre, jag knde dig, att du r en strng man.

32. Och infr honom skall alla folk frsamlas, och han skall skilja dem, den ene frn den andre, ssom en herde skiljer fren frn getterna.
Rom. 14:10. 2 Kor. 5:10. Hes. 34:17f.

33. Och fren skall han stlla p sin hgra sida, och getterna p den vnstra. 34. D skall Konungen sga till dem som r p hans hgra sida: Kom, ni min Faders vlsignade, och ta i besittning det rike, som r tillrett fr er frn vrldens brjan. 35. Ty jag var hungrig, och ni gav mig

Matt. 25:36

Matteus Evangelium

50

att ta, jag var trstig, och ni gav mig att dricka, jag var frmling, och ni gav mig husrum,
Jes. 58:7. Hes. 18:7. Jak. 2:13.

46. Och dessa skall d g bort till evigt straff, men de rttfrdiga till Dan. 12:2. Joh. 5:29. evigt liv.

36. naken och ni kldde mig, jag var sjuk, och ni beskte mig, jag var i fngelse, och ni kom till mig. Jak. 1:27. 37. D skall de rttfrdiga svara honom och sga: Herre, nr sg vi dig hungrig, och gav dig mat, eller trstig, och gav dig att dricka? 38. Och nr sg vi dig vara frmling, och gav dig husrum, eller naken och kldde dig? 39. Eller nr sg vi dig sjuk eller i fngelse och kom till dig? 40. D skall Konungen svara och sga till dem: Sannerligen sger jag er: Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta brder, det har ni gjort mot mig.
Ords. 19:17. Matt. 10:40. Hebr. 2:11, 6:10.

26 Kapitlet
Jesus blir smord i Betania. Judas frrder Jesus. Jesus hller pskmltid med lrjungarna, instiftar Herrens mltid, ber i Getsemane, grips, frhrs infr Stora rdet och frnekas av Petrus.

ch det hnde sig, att nr Jesus hade slutat tala alla dessa ord, sade han till sina lrjungar: 2. Ni vet, att tv dagar hrefter blir det psk, d skall Mnniskosonen verlmnas till att korsfstas.
Matt. 20:18. Mark. 14:1. Luk. 22:1.

41. Drefter skall han ocks sga till dem p vnstra sidan: G bort frn mig, ni frbannade, till den eviga elden, som r tillredd t djvulen och hans nglar.
Matt. 7:23. Luk. 13:27. Upp. 20:10f.

3. D frsamlade sig versteprsterna och de skriftlrda och folkets ldste i versteprstens palats. Han hette Kaifas, 4. och de rdslog om, hur de skulle gripa Jesus med list och dda honom.
Joh. 11:47.

42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att ta, jag var trstig, och ni gav mig inte att dricka, 43. jag var frmling, och ni gav mig inte husrum, naken och ni kldde mig inte, sjuk och i fngelse, och ni beskte mig inte. 44. D skall ocks de svara honom och sga: Herre, nr sg vi dig hungrig eller trstig eller som frmling eller naken eller sjuk eller i fngelse, och tjnade dig inte? 45. D skall han svara dem och sga: Sannerligen sger jag er: Vad ni inte har gjort mot en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort mot mig.

5. Men de sade: Inte under hgtiden, fr att det inte skall bli upplopp bland folket. 6. D Jesus var i Betania, i Simon den spetlskes hus, 7. steg en kvinna, som hade en alabasterflaska med dyrbar smrjelse, fram till honom och gt ut den ver hans huvud, dr han lg till bords.
Mark. 14:3. Joh. 11:2, 12:3.

8. D hans lrjungar sg det, blev de frargade och sade: Till vad tjnar detta slseri? 9. Denna smrjelse hade man ju kunnat slja dyrt och ge t de fattiga. 10. Nr Jesus mrkte detta, sade han till dem: Varfr oroar ni kvinnan? Ty en god grning har hon gjort mot mig.

51

Matteus Evangelium

Matt. 26:33

11. De fattiga har ni ju alltid ibland er, men mig har ni inte alltid.
5 Mos. 15:11.

12. D hon utgt denna smrjelse ver min kropp, gjorde hon det som en frberedelse till min begravning. 13. Sannerligen sger jag er: Varhelst i hela vrlden detta evangelium blir predikat, skall ocks detta, som hon gjorde, bli omtalat, till minne av henne. 14. D gick en av de tolv, som hette Judas Iskariot, bort till versteprsterna Matt. 10:4. Mark. 14:10.
Luk. 22:3-4. Joh. 11:57.

23. D svarade han och sade: Den som tillsammans med mig doppade handen i fatet, han skall frrda mig.
Ps. 41:10. Mark. 14:20.

15. och sade: Vad vill ni ge mig, fr att jag skall frrda honom t er? D rknade de upp trettio silvermynt* t honom. *priset fr en slav.
2 Mos. 21:32. Sak. 11:12. 1 Tim. 6:9.

24. Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom, men ve den mnniska, genom vilken Mnniskosonen blir frrdd. Det hade varit bttre fr den mnniskan, att hon aldrig hade blivit fdd. 25. D svarade Judas, han som frrdde honom, och sade: Mstare, inte r det vl jag? Han sade till honom: Du sade det. 26. Men nr de t, tog Jesus brdet och vlsignade det och brt det och gav t lrjungarna och sade: Tag och t! Detta r min kropp.
Mark. 14:22. Luk. 22:19. 1 Kor. 11:23.

16. Och frn den stunden skte han efter tillflle att frrda honom. 17. Men p frsta dagen i det osyrade brdets hgtid gick lrjungarna till Jesus och sade till honom: Var vill du, att vi skall frbereda t dig att ta pskalammet?
2 Mos. 12:3, 15. Mark. 14:12. Luk. 22:7.

27. Och han tog kalken och tackade Gud, gav t dem och sade: Drick alla ur denna. 28. Ty detta r mitt blod, det nya frbundet, som blir utgjutet fr mnga till syndernas frltelse.
2 Mos. 24:8. Jer. 31:31. Sak. 9:11. Matt. 20:28. Rom. 5:15. Hebr. 9:22. 1 Petr. 1:19.

18. D sade han: G in i staden till den och den, och sg till honom: Mstaren lter sga: Min tid r nra, hos dig vill jag hlla psk med mina lrjungar. 19. Och lrjungarna gjorde, som Jesus hade befallt dem, och redde till pskalammet. 20. Nr det hade blivit afton, lg han till bords med de tolv. 21. Och medan de t, sade han: Sannerligen sger jag er: En av er skall frrda mig.
Mark. 14:18. Luk. 22:21. Joh. 13:21.

29. Jag sger er: Hrefter skall jag inte dricka av denna vintrdets frukt frrn den dag, d jag dricker det nytt med er i min Faders rike.
Mark. 14:25. Luk. 22:18.

30. Och nr de hade sjungit lovsngen, gick de ut till Oljeberget. 31. D sade Jesus till dem: I denna natt skall ni alla komma p fall fr min skull, ty det r skrivet: Jag skall sl Herden, och fren i hjorden skall bli frskingrade.
Sak. 13:7. Mark. 14:27. Joh. 16:32.

22. D blev de mycket bedrvade och brjade frga, den ene efter den andre: Inte r det vl jag, Herre?

32. Men nr jag r uppstnden igen, skall jag g fre er till Galilen.
Matt. 28:6-7. Mark. 14:28, 16:7.

33. D svarade Petrus och sade till honom. ven om alla kommer p fall

Matt. 26:34

Matteus Evangelium

52

fr din skull, kommer jag aldrig ngonsin p fall. 34. Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gnger frneka mig. Luk. 22:34. Joh. 13:38. 35. Petrus sade till honom: Om jag n mste d med dig, skall jag nd inte frneka dig. Detsamma sade ocks alla lrjungarna. 36. D kom Jesus med dem till en plats, som kallas Getsemane. Och han sade till lrjungarna: Sitt hr, medan jag gr dit bort och ber.
Mark. 14:32. Luk. 22:39. Joh. 18:1.

37. Och han tog med sig Petrus och Sebedeus tv sner och han brjade bedrvas och ngslas. Matt. 4:21, 17:1. 38. D sade Jesus till dem: Min sjl r bedrvad nda till dds. Stanna hr och vaka med mig. Joh. 12:27. 39. Och han gick lite lngre fram, fll ner p sitt ansikte, bad och sade: Min Fader, r det mjligt, s lt denna kalk g ifrn mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.
Mark. 14:36. Luk. 22:42. Joh. 6:38. Hebr. 5:7-8.

44. D lmnade han dem och gick ter bort och bad fr tredje gngen, och sade samma ord. 45. Drefter kom han till lrjungarna och sade till dem: Ja, sov nu och vila er. Se, stunden har kommit, d Mnniskosonen skall verlmnas i syndares hnder. 46. St upp och lt oss g. Se, den, som frrder mig, r hr. 47. Och medan han nnu talade, se, d kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor skara, med svrd och stavar, utsnda av versteprsterna och folkets ldste.
Mark. 14:43. Luk. 22:47. Joh. 18:3. Apg. 1:16.

40. Och han kom till lrjungarna och fann dem sovande. D sade han till Petrus: S frmdde ni d inte vaka en enda stund med mig! 41. Vaka och be, att ni inte kommer i frestelse. Anden r villig, men kttet r svagt. Mark. 13:33, 14:38.
Luk. 12:40f. Gal. 5:17. Ef. 6:18. 1 Petr. 4:7.

48. Men den som frrdde honom hade givit dem ett tecken, och sagt: Den som jag kysser, han r det, grip honom. 49. D steg han hastigt fram till Jesus och sade: Var hlsad, Rabbi, och kysste honom. 50. Jesus sade till honom: Min vn, varfr har du kommit? D steg de fram och fattade tag i Jesus och grep honom. 51. Och se, en av dem som var med Jesus rckte ut handen, drog ut sitt svrd och hgg till versteprstens tjnare och hgg av hans ra.
Mark. 14:47. Luk. 22:49. Joh. 18:10.

42. ter gick han bort, fr andra gngen, och bad, och sade: Min Fader, om det inte r mjligt, att denna kalk gr frn mig, utan att jag dricker den, s ske din vilja. 43. S kom han och fann dem ter sovande, ty deras gon var frtyngda.

52. D sade Jesus till honom: Stick ditt svrd tillbaka i skidan. Ty alla de som tar till svrd, de skall frgras med svrd.
1 Mos. 9:6. 2 Kor. 10:3f. Upp. 13:10.

53. Eller menar du, att jag inte kunde be min Fader, att han skulle snda till mig mer n tolv legioner nglar? 54. Hur skulle d skrifterna fullbordas, som sger att s mste ske?
Jes. 53:7f. Luk. 18:31, 24:25, 44f.

53

Matteus Evangelium

Matt. 26:75

55. I samma stund sade Jesus till skaran: Ssom mot en rvare har ni gtt ut med svrd och stavar fr att ta fast mig. Var dag har jag suttit bland er i templet och undervisat, och ni har inte gripit mig.
Mark. 14:48. Luk. 22:52.

Maktens hgra sida och komma p himlens skyar.

Ps. 110:1. Dan. 7:13. Matt. 16:27, 24:30, 25:31. Luk. 21:27. 1 Thess. 4:16. Upp. 1:7.

56. Men allt detta har skett, fr att profeternas skrifter skulle fullbordas. D vergav alla lrjungarna honom och flydde. Klag. 4:20. Mark. 14:50. 57. Men de som hade gripit Jesus frde bort honom till versteprsten Kaifas, dr de skriftlrda och de ldste var frsamlade.
Mark. 14:53. Luk. 22:54. Joh. 18:12.

65. D rev versteprsten snder sina klder och sade: Han har hdat. Vad behov har vi av fler vittnen? Se, ni hrde nu hans hdelse! 66. Vad tycker ni? D svarade de och sade: Han r skyldig till dden.
3 Mos. 24:16.

58. Men Petrus fljde honom p lngt hll nda till versteprstens palats och dr gick han in och satte sig bland tjnarna fr att han skulle se slutet. 59. Men versteprsterna och de ldste och hela Rdet skte efter falskt vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom, men de fann inget. Mark. 14:55. 60. Fastn mnga falska vittnen kom fram, fann de nd inget. Slutligen kom tv falska vittnen fram 61. och sade: Denne har sagt: Jag kan bryta ner Guds tempel och p tre dagar bygga upp det igen.
Matt. 27:40. Joh. 2:19.

67. D spottade de honom i ansiktet och slog honom med knytnvarna, och somliga slog honom med handflatorna Jes. 50:6. Matt. 27:30. Luk. 22:63. 68. och sade: Profetera fr oss, Kristus, vem det var som slog dig. 69. Men Petrus satt utanfr p palatsets grd. Och dr kom till honom en tjnstekvinna och sade: Du var ocks med Jesus frn Galilen.
Mark. 14:66. Luk. 22:55. Joh. 18:17f.

62. D stod versteprsten upp och sade till honom: Svarar du inget p det som dessa vittnar mot dig? 63. Men Jesus teg. D svarade versteprsten och sade till honom: Jag besvr dig vid den levande Guden, att du sger oss, om du r Kristus, Guds Son. 64. Jesus sade till honom: Du sade det. Dock sger jag er: Hrefter skall ni f se Mnniskosonen sitta p

70. Men han nekade infr alla och sade: Jag vet inte vad du talar om. 71. Och nr han gick ut genom porten, sg en annan honom och sade till dem som var dr: Denne var ocks med Jesus frn Nasaret. 72. ter nekade han och svor: Jag knner inte den mannen. 73. Och lite drefter steg de som stod dr omkring fram och sade till Petrus: Sannerligen r du ocks en av dem, ty ditt uttal avsljar dig.
Luk. 22:59.

74. D brjade han frbanna sig och svra: Jag knner inte den mannen. Och strax gol tuppen. 75. D kom Petrus ihg Jesu ord, som han hade sagt honom: Frrn tuppen gal, skall du tre gnger frneka mig. Och han gick ut och grt bittert. Mark. 14:72. Luk. 22:61.

Matt. 27:1

Matteus Evangelium

54

27 Kapitlet
Judas begr sjlvmord. Jesus infr Pilatus, som dmer honom till att gisslas och korsfstas. Jesus hnas, ger upp andan och blir begraven. Vakt utstts vid hans grav.

en nr det hade blivit morgon, hll alla versteprsterna och folkets ldste rd mot Jesus, att de skulle dda honom.
Mark. 15:1. Luk. 22:66.

ker, som Herren hade befallt mig. 11. Och Jesus stod infr landshvdingen. Och landshvdingen frgade honom och sade: r du judarnas Konung? D sade Jesus till honom: Du sger det. Mark. 15:2. Luk. 23:3.
Joh. 18:33f. 1 Tim. 6:13.

2. Och de lt binda honom och frde bort honom och verlmnade honom t landshvdingen Pontius Pilatus.
Luk. 23:1. Joh. 18:28.

3. Nr Judas, som frrdde honom, sg, att han var dmd, ngrade han sig och bar tillbaka de trettio silvermynten till versteprsterna och de ldste 4. och sade: Jag har syndat, d jag frrdde oskyldigt blod. D sade de: Vad angr det oss? Det fr du sjlv svara fr. 5. Och han kastade silvermynten i templet och gick sin vg och gick bort och hngde sig. Apg. 1:18. 6. Men versteprsterna tog silvermynten och sade: Man fr inte lgga dem i offerkistan, ty de r blodspengar. 7. Och nr de hade hllit rd, kpte de fr dem Krukmakarens ker till begravningsplats fr frmlingar. 8. Drfr kallas den kern n i dag Blodskern. Apg. 1:19. 9. D blev det fullbordat, som var sagt genom profeten Jeremia som sade: Och de tog de trettio silvermynten, priset han blev vrderad till, han som Israels barn hade vrderat,
Sak. 11:12.

12. Och nr han anklagades av versteprsterna och av de ldste, svarade han inget. Jes. 53:7. 13. D sade Pilatus till honom: Hr du inte, hur mycket de vittnar mot dig? 14. Och han svarade honom inte p ett enda ord, s att landshvdingen frundrade sig mycket. Joh. 19:9. 15. Men vid hgtiden brukade landshvdingen frige en fnge t folket, vilken de ville.
Mark. 15:6. Luk. 23:17. Joh. 18:39.

16. Och de hade vid samma tid en beryktad fnge, som hette Barabbas. 17. Nr de nu var frsamlade, sade Pilatus till dem: Vem vill ni att jag skall frige t er, Barabbas eller Jesus, som kallas Kristus? 18. Ty han visste, att de av avund hade verlmnat Jesus t honom. 19. Och nr han satt p domarstet, snde hans hustru bud till honom och lt sga: Befatta dig inte med denne rttfrdige man. Ty jag har i dag lidit mycket i en drm fr hans skull. 20. Men versteprsterna och de ldste ingav folket, att de skulle begra Barabbas och lta dda Jesus.
Mark. 15:11. Joh. 18:40.

10. och gav dem fr Krukmakarens

21. D talade landshvdingen ter och sade till dem: Vilken av de tv vill ni, att jag skall frige t er? De sade: Barabbas. Apg. 3:14. 22. D sade Pilatus till dem: Vad skall jag d gra med Jesus, som kal-

55

Matteus Evangelium

Matt. 27:42

las Kristus? De sade alla till honom: Lt korsfsta honom. 23. D sade landshvdingen: Vad ont har han d gjort? D skrek de nnu mer och sade: Lt korsfsta honom. 24. Nr Pilatus sg, att han inget kunde utrtta, utan att ovsendet tilltog alltmer, tog han vatten och tvttade sina hnder infr folket och sade: Oskyldig r jag till denne rttfrdige mans blod. Detta fr ni sjlva svara fr. 25. D svarade allt folket och sade: Hans blod m komma ver oss och ver vra barn. 2 Sam. 1:16. Apg. 5:28. 26. D frigav han Barabbas t dem, men Jesus lt han gissla1 och verlmnade honom till att korsfstas.
Mark. 15:15. Luk. 23:24-25. Joh. 19:16.

Honom tvingade de att bra hans kors. Mark. 15:21. Luk. 23:26. 33. Och d de kom till en plats, som kallas Golgata, det vill sga huvudskalleplatsen,
Mark. 15:22. Luk. 23:33. Joh. 19:17.

34. gav de honom ttika att dricka, blandad med galla, och nr han hade smakat p det, ville han inte dricka det. Ps. 69:22. 35. Men sedan de hade korsfst honom, delade de hans klder och kastade lott om dem, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten: De har delat mina klder mellan sig och om min kldnad har de kastat lott. Ps. 22:19. Mark. 15:24.
Luk. 23:34. Joh. 19:23-24.

27. D tog landshvdingens soldater Jesus med sig in i rdhuset och frsamlade hela vaktstyrkan omkring honom. Mark. 15:16f. Joh. 19:2f. 28. Och de kldde av honom hans klder och satte p honom en scharlakansrd mantel 29. och fltade en krona av trnen och satte den p hans huvud, och i hans hgra hand satte de ett rr och de bjde kn fr honom och hnade honom och sade: Leve Judarnas Konung! 30. Och de spottade p honom och tog rret och slog honom i huvudet.
Jes. 50:6. Matt. 26:67.

36. Och de satt dr och hll vakt ver honom. 37. Och ver hans huvud satte de anklagelsen mot honom. Dr stod skrivet: Denne r Jesus, judarnas konung. Mark. 15:26. Luk. 23:38. Joh. 19:19. 38. D blev tv rvare korsfsta med honom, den ene p den hgra sidan och den andre p den vnstra.
Jes. 53:12. Mark. 15:27. Luk. 23:32. Joh. 19:18.

39. Men de som gick dr fram, hnade honom och skakade p huvudet Ps. 22:8. 40. och sade: Du, som bryter ner templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjlp dig sjlv, r du Guds Son, s stig ner frn korset.
Matt. 26:61. Joh. 2:19.

31. Och nr de hade hnat honom, kldde de av honom manteln och kldde p honom hans egna klder och ledde bort honom till att korsfstas. 32. Och nr de gick ditut, fann de en man frn Cyrene som hette Simon.
1

41. P samma stt hnade ocks versteprsterna honom, tillsammans med de skriftlrda och de ldste, och sade: 42. Andra har han hjlpt, sig sjlv kan han inte hjlpa. r han Israels konung, s m han nu stiga ner frn

Korsfstelse fregicks av gissling. Jesus utsattes fr en romersk gissling som var rare n den judiska. Det romerska gisslet bestod av fltade lderremmar, dr benbitar och jrntaggar var infltade.

Matt. 27:43

Matteus Evangelium

56

korset och vi vill tro p honom. 43. Han frtrstade p Gud, m han nu frlsa honom om han har behag till honom, ty han har sagt: Jag r Guds Son. Ps. 22:9. 44. Och p samma stt hnade honom ven rvarna, som var korsfsta med honom. Luk. 23:39. 45. Men vid sjtte timmen kom ett mrker ver hela landet, som varade nda till nionde timmen.
Amos. 8:9. Mark. 15:33. Luk. 23:44.

54. Men nr officeren och de som med honom hll vakt ver Jesus sg jordbvningen och det som hnde, blev de mycket frskrckta och sade: Sannerligen var denne Guds Son.
Mark. 15:39. Luk. 23:47.

46. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst och sade: Eli, Eli, lama, sabaktani? Det vill sga: Min Gud min Gud, varfr har du vergivit mig? Ps. 22:2. 47. Men nr ngra av dem som stod dr hrde detta, sade de: Han ropar p Elia. 48. Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ttika och satte den p ett rr och gav honom att dricka.
Ps. 69:2. Mark. 15:36. Joh. 19:29.

55. Och dr var mnga kvinnor, som stod p avstnd och sg p. De som hade fljt Jesus frn Galilen och tjnat honom. Mark. 15:40. Luk. 8:2. 56. Bland dessa var Maria Magdalena och Maria, Jakobs och Joses mor, och modern till Sebedeus sner. 57. Men nr det hade blivit afton, kom en rik man frn Arimatea, som hette Josef, som ocks var Jesu lrjunge. Mark. 15:42. Luk. 23:50. Joh. 19:38. 58. Han gick till Pilatus och bad att f Jesu kropp. D befallde Pilatus, att den skulle utlmnas till honom.
2 Mos. 34:25. 5 Mos. 21:23.

49. Men de andra sade: Vnta, lt oss se, om Elia kommer och hjlper honom. 50. ter ropade Jesus med hg rst och gav upp andan.
Mark. 15:37. Luk. 23:46. Joh. 19:30.

59. Och nr Josef hade tagit hans kropp, svepte han den i ett rent linnetyg 60. och lade den i sin nya grav, som han hade huggit ut i klippan, och sedan vltrade han en stor sten fr ingngen till graven och gick sin vg.
Jes. 53:9.

51. Och se, frlten* i templet brast i tv stycken, uppifrn och nda ner, och jorden skalv, och klipporna rmnade, *Det som skiljer det heliga frn det
allra heligaste. 2 Mos. 26:31, 36:35. 2 Krn. 3:14. Mark. 15:38. Luk. 23:45. Hebr. 10:19.

52. och gravarna ppnades, och mnga avsomnade heligas kroppar stod upp 53. och gick ut ur sina gravar efter hans uppstndelse och kom in i den heliga staden och uppenbarade sig fr mnga.

61. Men Maria Magdalena och den andra Maria var dr, och de satt mitt emot graven. 62. Dagen drefter, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades versteprsterna och fariserna tillsammans hos Pilatus 63. och sade: Herre, vi kommer ihg, att den frfraren sade, nr han nnu levde: Efter tre dagar skall jag st upp.
Matt. 12:40, 16:21, 17:22f, 20:18f.

64. Befall drfr, att man bevakar graven intill tredje dagen, s att hans lrjungar inte kommer om natten och stjl bort honom och sger till folket:

57

Matteus Evangelium

Matt. 28:18

Han r uppstnden frn de dda. D blir den sista frvillelsen vrre n den frsta. 65. D sade Pilatus till dem: Dr har ni vakt. G och bevaka s gott ni kan. 66. D gick de bort och bevakade graven med vktare och frseglade stenen.

28 Kapitlet
Jesus uppstr frn de dda, visar sig fr de srjande kvinnorna och fr sina lrjungar. Jesu missionsbefallning.

ven med fruktan och stor gldje och sprang fr att bertta det fr hans lrjungar. 9. Och nr de gick fr att bertta det fr hans lrjungar, se, d mtte Jesus dem och sade: Var hlsade! D gick de fram och grep om hans ftter och Mark. 16:9. tillbad honom. 10. D sade Jesus till dem: Frukta inte, g och bertta det fr mina brder, fr att de skall g till Galilen, dr skall de f se mig.
Joh. 20:17. Apg. 1:3, 13:31. 1 Kor. 15:5. Hebr. 2:11.

ot slutet av sabbaten, i gryningen p frsta veckodagen, kom Maria Magdalena och den andra Maria fr att se graven.
Mark. 16:2. Luk. 24:1. Joh. 20:1.

2. Och se, det blev en stor jordbvning, ty en Herrens ngel steg ner frn himlen och gick fram och vltrade bort stenen frn ppningen och satte sig p den. 3. Och hans utseende var ssom en blixt och hans klder var vita som sn. 4. Och vktarna skakade av fruktan fr honom och blev ssom dda. 5. Men ngeln talade och sade till kvinnorna: Frukta inte. Ty jag vet, att ni sker Jesus, som blev korsfst. 6. Han r inte hr, ty han r uppstnden, som han hade sagt. Kom och se platsen, dr Herren lg.
Matt. 12:40, 16:21, 17:23, 20:19.

7. Skynda er att g till hans lrjungar och sg, att han r uppstnden frn de dda. Och se, han skall g fre er till Galilen. Dr skall ni f se honom. Se, det har jag sagt t er.
Matt. 26:32.

11. Och medan de gick bort, se, d kom ngra av vktarna till staden och berttade fr versteprsterna allt det som hade hnt. 12. Och dessa frsamlade sig, tillsammans med de ldste, och hll verlggning, och de gav soldaterna en stor summa pengar 13. och sade: Sg: Hans lrjungar kom om natten och stal bort honom, medan vi sov. 14. Och om det kommer infr landshvdingen, skall vi lugna honom och se till att ni kan vara utan bekymmer. 15. Och de tog pengarna och gjorde, som de hade blivit tillsagda. Och detta talet r utspritt bland judarna nda till denna dag. 16. Men de elva lrjungarna gick till Galilen, till det berg, dit Jesus hade befallt dem att g. Matt. 26:32. 17. Och nr de fick se honom, tillbad de honom, men ngra tvivlade. 18. Och Jesus gick fram och talade till dem och sade: Mig r given all makt i himlen och p jorden.
Ps. 8:7. Matt. 11:27. Joh. 3:35. Joh. 13:3, 17:2. Ef. 1:22. Hebr. 1:2, 2:8.

8. Och de skyndade sig bort frn gra-

Matt. 28:19-20

Matteus Evangelium

58

19. G drfr ut och lr alla folk, och dp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn,
Mark. 16:15. Luk. 24:47. Apg. 2:41.

20. och lr dem att hlla allt det jag har befallt er. Och se, jag r med er alla dagar intill vrldens nde. Amen.
Mark. 16:20.

59

Markus Evangelium
1 Kapitlet
Johannes predikar och dper. Jesus dps, frestas, predikar, kallar lrjungar och botar sjukdomar.

etta r brjan av Jesu Kristi, Guds Sons, evangelium, 2. som det r skrivet hos profeterna: Se, jag snder min budbrare* framfr ditt ansikte, som skall bereda din vg framfr dig. *KXII: ngel.
Mal. 3:1. Matt. 3:3, 11:10. Luk. 7:27.

att Jesus kom frn Nasaret i Galilen och han lt dpa sig av Johannes i Jordan. Matt. 3:13. Luk. 3:21. 10. Och strax d han steg upp ur vattnet, sg han himlarna ppna sig och Anden ssom en duva komma ner ver honom. Joh. 1:32. 11. Och en rst kom frn himlen: Du r min lskade Son, i vilken jag har mitt behag.
Ps. 2:7. Jes. 42:1. Matt. 3:17, 17:5. Mark. 9:7. 2 Petr. 1:17.

3. En rst ropar i knen: Bered Herrens vg, gr hans stigar raka,

Jes. 40:3. Matt. 3:3. Luk. 3:4. Joh. 1:15f.

4. s kom Johannes och dpte i knen och predikade omvndelsens* dop till syndernas frltelse.
*KXII: bttringens. Alt. vers.: sinnesndringens, ngerns. Matt. 3:1. Luk. 3:3.

5. Och hela Judeen och Jerusalems invnare gick ut till honom och de lt sig alla dpas av honom i floden Jordan och beknde sina synder. 6. Och Johannes var kldd i kamelhr och ett lderblte om livet, och han t grshoppor och vildhonung.
3 Mos. 11:22. Matt. 3:4.

12. Och genast drev Anden honom ut i knen. Matt. 4:1. Luk. 4:1. 13. Och han var i knen i fyrtio dagar och frestades av Satan, och var bland vilddjuren, och nglarna betjnade honom. Matt. 4:11. 14. Men sedan Johannes hade blivit satt i fngelse, kom Jesus till Galilen och predikade evangelium om Guds rike, Matt. 4:12. Luk. 4:14. 15. och sade: Tiden r fullbordad, och Guds rike r nra. Omvnd er* och *KXII: Gr bttring. tro evangelium.
Alt. vers.: Gr sinnesndring, ngra er. Matt. 3:2.

7. Och han predikade och sade: Efter mig kommer den som r starkare n jag. Jag r inte ens vrdig att bja mig ner fr att lsa upp hans skorem.
Matt. 3:11. Luk. 3:16. Joh. 1:26-27.

8. Jag dper er med vatten, men han skall dpa er med den Helige Ande.
Apg. 1:5, 2:4, 11:16, 19:4.

9. Och det hnde sig vid den tiden,

16. Nr han d gick utmed Galileiska sjn, fick han se Simon och Andreas, hans bror, kasta ut nt i sjn, fr de var fiskare. Matt. 4:18. Luk. 5:2. 17. Och Jesus sade till dem: Flj mig, och jag skall gra er till mnniskofiskare. 18. Och genast lmnade de sina nt och fljde honom.

Mark. 1:19

Markus Evangelium

60

19. Och nr han hade gtt lite lngre fram, sg han Jakob Sebedeus son, och hans bror Johannes, dr de satt i bten och lagade nten.
Matt 4:21.

20. Och genast kallade han dem till sig. D lmnade de sin far Sebedeus och dem som var lejda kvar i bten och fljde honom. 21. Och de gick in i Kapernaum, och genast gick han in i synagogan p sabbaten och undervisade.
Matt. 4:13, 23. Luk. 4:31.

feber, och de talade genast med honom om henne. 31. D gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne. Genast lmnade febern henne, och hon tjnade dem. 32. Och om aftonen nr solen hade gtt ner, frde de till honom alla som var sjuka och besatta av onda andar*.
*KXII: djvlar. Matt. 8:16. Luk. 4:40.

22. Och de frundrade sig mycket ver hans lra, ty han undervisade dem ssom en som har auktoritet och inte ssom de skriftlrda.
Matt. 7:28-29. Luk. 4:32.

33. Och hela staden var frsamlad utanfr drren. 34. Och han botade mnga som led av olika slags sjukdomar och drev ut mnga onda andar*, men han tillt inte de onda andarna* att tala, eftersom de visste vem han var.
*KXII: djvlar[na]. Luk. 4:41. Apg. 16:17-18.

23. Och i deras synagoga fanns det en mnniska, besatt av en oren ande, och han ropade Luk. 4:33. 24. och sade: Lt oss vara*! Vad har du med oss att gra, Jesus av Nasaret? Har du kommit fr att frgra oss? Jag vet vem du r, du Guds Helige.
*KXII: Ack. Matt. 8:29. Mark. 5:7.

25. Men Jesus talade strngt* till honom, och sade: Tig, och kom ut ur honom. *KXII: npste. 26. D slet den orene anden i honom, ropade hgt och for ut ur honom. 27. Och alla frundrade sig, s att de frgade varandra och sade: Vad r detta? Vilken ny lra r detta? Ty med makt befaller han till och med de orena andarna, och de lyder honom. 28. Och ryktet om honom spred sig genast ut i hela trakten omkring Galilen. 29. S snart de hade gtt ut frn synagogan kom de till Simons och Andreas hus med Jakob och Johannes.
Matt. 8:14. Luk. 4:38.

35. Och tidigt p morgonen, innan det hade blivit dag, stod han upp och gick ut och bort till en de trakt, och dr bad han. Luk. 4:42. 36. Och Simon och de som var med honom skyndade efter honom. 37. Och nr de hade funnit honom, sade de till honom: Alla sker dig. 38. Och han sade till dem: Lt oss g till de nrmaste stderna, s att jag kan predika dr ocks, ty drfr har Luk. 4:43. jag kommit. 39. Och han predikade i deras synagogor ver hela Galilen och drev ut de onda andarna*. *KXII: djvlar. 40. Och till honom kom en spetlsk man, bad honom och fll p kn infr honom och sade till honom: Om du vill, kan du gra mig ren.
Matt. 8:2. Luk. 5:12.

30. Men Simons svrmor lg sjuk i

41. D frbarmade sig Jesus och rckte ut sin hand och rrde vid honom och sade till honom: Jag vill, bli ren! 42. Och nr han hade sagt det, frsvann spetlskan genast frn honom och han blev ren.

61

Markus Evangelium

Mark. 2:17

43. Och han talade strngt till honom och snde genast ivg honom 44. och sade till honom: Se till, att du inte sger detta fr ngon, men g bort och visa dig fr prsten och offra fr din rening det som Mose har befallt, till ett vittnesbrd fr dem.
3 Mos. 14:2. Matt. 8:4.

45. Men d han kom ut, brjade han ivrigt frkunna och sprida ut det som hade hnt, s att han inte lngre ppet kunde g in i staden, utan hll sig utanfr i de trakter, och de kom till honom frn alla hll. Luk. 5:15.

2 Kapitlet
Jesus botar en lam, kallar Matteus, undervisar om fastan. Lrjungarna plockar ax p sabbaten.

ch efter ngra dagar gick han ter in i Kapernaum, och ryktet spred sig att han var i huset.
Matt. 9:1.

2. D samlades genast s mnga dr att de inte fick rum, inte ens utanfr drren, och han talade ordet till dem. 3. D kom de fram till honom med en lam, som bars av fyra mn.
Luk. 5:18.

8. Och Jesus mrkte genast i sin ande att de tnkte sdant fr sig sjlva, och sade till dem: Varfr tnker ni sdant i era hjrtan? 9. Vilket r lttare att sga till den lame: Dina synder r frltna, eller att sga: St upp, tag din sng, och g? 10. Men fr att ni skall veta, att Mnniskosonen har makt p jorden att frlta synder, sade han till den lame: 11. Jag sger dig. St upp, tag din sng och g till ditt hus. 12. Och genast stod han upp och tog sin sng och gick ut infr allas syn, s att alla frundrade sig mycket och prisade Gud, och sade: Sdant har vi aldrig sett. 13. Och han gick ter ivg lngs sjn, och allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 14. Och d han gick dr fram, sg han Levi, Alfeus son, sitta vid tullen och sade till honom: Flj mig. Och han stod upp och fljde honom.
Matt. 9:9. Luk. 5:27.

4. Och d de inte kunde komma fram till honom fr folkets skull, tog de bort taket p huset dr han var, gjorde ett hl och firade ner sngen, som den lame lg i. 5. Nr Jesus sg deras tro, sade han till den lame: Min son, dina synder r frltna. 6. Nu satt dr ngra skriftlrda, som tnkte i sina hjrtan: 7. Varfr talar denne sdana hdelser? Vem kan frlta synder, utom Gud allena? Jes. 43:25.

15. Och det hnde sig, medan han lg till bords i hans hus, att ocks mnga publikaner* och syndare lg till bords med Jesus och hans lrjungar. Ty de var mnga, och de fljde honom.
*tullindrivare.

16. Och d de skriftlrda och fariserna sg, att han t med publikaner och syndare, sade de till hans lrjungar: Varfr ter och dricker han med publikaner och syndare? 17. Nr Jesus hrde detta, sade han till dem: De friska behver inte lkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit fr att kalla rttfrdiga, utan syndare till omvndelse*. *KXII: bttring.
Alt. vers.: sinnesndring, nger. Matt. 9:12-13. Luk. 5:31-32. 1 Tim. 1:15.

Mark. 2:18

Markus Evangelium

62

18. Johannes och farisernas lrjungar fastade. Och de kom och sade till honom: Varfr fastar Johannes och farisernas lrjungar, men inte dina lrjungar? Matt. 9:14. Luk. 5:33. 19. Jesus sade till dem: Kan vl brllopsfolket fasta, s lnge brudgummen r hos dem? S lnge de har brudgummen hos sig, kan de inte fasta. 20. Men dagar skall komma, d brudgummen skall tas ifrn dem och d p den tiden skall de fasta. 21. Ingen syr en lapp av okrympt tyg p ett gammalt kldesplagg, annars river det nya stycket bort nnu mer av det gamla, och hlet blir vrre.
Matt. 9:16. Luk. 5:36.

r gjord fr mnniskans skull, och inte mnniskan fr sabbatens skull. 28. S r nu Mnniskosonen herre ocks ver sabbaten. Matt. 12:8. Luk. 6:5.

3 Kapitlet
Jesus botar en man med frtvinad hand och utser tolv apostlar. Synd mot den Helige Ande. Jesu mor och brder.

22. Och ingen slr nytt vin i gamla skinnlglar*, annars sprnger det nya vinet skinnlglarna, och vinet spills ut, och skinnlglarna frdrvas. Utan nytt vin skall man sl i nya skinnlglar.
*tillverkades oftast av getskinn, som syddes ihop, varvid djurets hals anvndes som ppning.

23. Och det hnde sig att han p sabbaten gick genom sdesflt, och hans lrjungar brjade rycka av axen under det de gick. Matt. 12:1. Luk. 6:1. 24. Och fariserna sade till honom: Se, varfr gr de sdant som inte r tilltet p sabbaten?
2 Mos. 20:10. 5 Mos. 23:25.

25. D sade han till dem: Har ni aldrig lst vad David gjorde, d han och de som var med honom kom i nd och blev hungriga? 1 Sam. 21:6. Matt. 12:3. 26. Hur han, d Abjatar var versteprst, gick in i Guds hus och t skdebrden, som det inte r tilltet fr andra n fr prsterna att ta och hur han ven gav t dem som var med honom? 2 Mos. 29:32. 3 Mos. 8:31, 24:5f. 27. Och han sade till dem: Sabbaten

ch han gick ter in i synagogan och dr var en man som hade en frtvinad hand. Matt. 12:9. Luk. 6:6. 2. Och de vaktade p honom, om han skulle bota honom p sabbaten, fr att de skulle kunna anklaga honom. 3. D sade han till mannen, som hade den frtvinade handen: St upp och kom hit fram. 4. Och han sade till dem: Vad r tilltet: att gra gott p sabbaten eller att gra ont, att rdda liv eller dda? Men de teg. 5. D sg han sig omkring p dem med vrede, bedrvad ver att deras hjrtan var s frhrdade, och sade till mannen: Rck ut din hand. Och han rckte ut den och hans hand blev frisk igen som den andra. 6. Men fariserna gick ut och hll genast rd med herodianerna mot honom, hur de skulle kunna dda honom. Matt. 22:16. 7. Men Jesus gick med sina lrjungar avsides bort till sjn, och med honom fljde en stor folkskara frn Galilen och frn Juden, Matt. 4:25. 8. frn Jerusalem, Idumen, landet p andra sidan Jordan, och de som bodde omkring Tyrus och Sidon, en stor folkskara, kom till honom, nr de fick hra om de stora grningar han gjorde.

63

Markus Evangelium

Mark. 3:34

9. Och han sade till sina lrjungar, att en bt skulle hllas till hands t honom fr folkets skull, fr att de inte skulle trnga sig inp honom. 10. Ty han botade mnga, s att alla som hade ngra plgor fll ver honom och ville rra vid honom. 11. Och nr de orena andarna sg honom, fll de ner fr honom och ropade, och sade: Du r Guds Son. 12. Men han sade strngt till dem, att de inte skulle avslja honom.
Mark. 1:25.

Han har Beelsebul, och med de onda andarnas* furste driver han ut de onda andarna*.
*KXII: djvulen, djvlar. Matt. 9:34, 12:24. Luk. 11:15. Joh. 7:20, 8:48f, 10:20.

23. D kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: Hur kan Satan driva ut Satan?
Matt. 12:25. Luk. 11:17.

13. Och han steg upp p berget och kallade till sig dem han sjlv ville, och de kom till honom.
Matt. 10:1. Mark. 6:7. Luk. 6:12, 9:1.

14. Och han utsg tolv, fr att de skulle vara med honom och fr att han skulle snda ut dem till att predika, 15. och fr att de skulle ha makt att bota sjukdomar och driva ut onda andar*: *KXII: djvlar 16. Simon, som han gav namnet Petrus, Joh. 1:42. Apg. 1:13. 17. sedan Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror, vilka han gav namnet Boanerges, det betyder: skans barn, Luk. 9:54. 18. sedan Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus son, och Taddeus och Simon kananiten 19. och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom. 20. Och de kom in ett hus och folket frsamlade sig ter, s att de inte ens hade tid att ta. 21. Och nr hans nrmaste fick hra detta, gick de ut fr att ta hand om honom. Ty de sade: Han r frn sina sinnen. 22. Men de skriftlrda, som hade kommit ner ifrn Jerusalem, sade:

24. Och om ett rike kommer i strid med sig sjlvt, s kan det riket inte best. 25. Och om ett hus kommer i strid med sig sjlvt, s kan det huset inte heller best. 26. Stter sig nu Satan upp emot sig sjlv och r i strid med sig sjlv, s kan han inte best, utan det r ute med honom. 27. Ingen kan g in i en stark mans hus och plundra honom p hans tillhrigheter, utan att han frst binder den starke. Sedan plundrar han hans hus. Matt. 12:29. 28. Sannerligen sger jag er: Alla synder skall mnniskors barn f frltelse fr, ocks alla hdelser, hur mycket de n hdar,
Matt. 12:31. Luk. 12:10. Hebr. 6:4. 1 Joh. 5:16.

29. men den som hdar den Helige Ande, fr ingen frltelse i evig tid, utan r skyldig till evig dom. 30. Fr de sade: Han har en oren ande. 31. D kom hans brder och hans mor, och de stannade utanfr och snde bud till honom fr att kalla honom. Matt. 12:46. Luk. 8:19. 32. Och folket satt omkring honom, och de sade till honom: Se, din mor och dina brder r dr ute och sker dig. Luk. 8:20. 33. Han svarade dem och sade: Vem r min mor och mina brder? 34. Och han sg sig omkring p dem,

Mark. 3:35

Markus Evangelium

64

som satt runt omkring honom, och sade: Se, min mor och mina brder. 35. Ty den som gr Guds vilja, han r min bror och min syster och min Joh. 15:14. mor.

4 Kapitlet.
Liknelser om himmelriket. Jesus stillar en storm p havet.

11. Och han sade till dem: t er r givet att f veta Guds rikes hemlighet, men t dem som r utanfr ges allt genom liknelser, 12. fr att de skall se med seende gon, och nd inget frnimma, och med hrande ron hra och nd inget frst, s att de inte omvnder sig, och fr sina synder frltna.
Jes. 6:9, 29:10. Luk. 8:10. Joh. 12:40. Apg. 28:26.

ch han brjade ter undervisa vid sjn, och till honom samlades mycket folk, s att han mste stiga i en bt. Och han satt dr p sjn, och allt folket stod p land utmed sjn. Matt. 13:1. 2. Och han lrde dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning: Luk. 8:4. 3. Hr! Se, en sningsman gick ut fr att s. 4. Och det hnde sig nr han sdde, att en del fll vid vgen och fglarna under himlen kom och t upp det. 5. Men en del fll p stengrunden, dr det inte var mycket jord, och det kom strax upp, ty dr var inte djup jord. 6. Men d solen gick upp, frbrndes det, och eftersom det inte var vl rotat, frtorkades det. 7. Och en del fll bland trnen, och trnena vxte upp och frkvvde det, och det bar ingen frukt. 8. Men en del fll i god jord, och det kom upp och vxte och bar frukt, en del trettiofalt och en del sextiofalt och en del hundrafalt. 9. Och han sade till dem: Den som har ron till att hra, han m hra. 10. D han sedan blev ensam med dem som var hos honom tillsammans med de tolv, frgade de honom om Matt. 13:10. Luk. 8:9. liknelsen.

13. Och han sade till dem: Frstr ni inte denna liknelse? Hur skall ni d kunna frst alla de andra liknelserna? 14. Sningsmannen sr ordet. 15. Det som sddes vid vgen, det r de hos vilka ordet vl blir stt, men nr de har hrt det, kommer genast Satan och tar bort ordet som var stt i deras hjrtan. Matt. 13:19. 16. Likas r det med det som sddes p stengrunden. Nr de har hrt ordet, tar de genast emot det med gldje. 17. Men de har inte ngon rot i sig, utan str endast till en tid. Nr det sedan kommer bedrvelse eller frfljelse fr ordets skull, kommer de genast p fall. 18. Och det som sddes bland trnena, det r de som hr ordet, 19. och denna vrldens omsorger och rikedomens bedrgeri och andra begrelser kommer in och kvver ordet, och det blir utan frukt. 1 Tim. 6:17. 20. Och det som sddes i den goda jorden, det r de som hr ordet och tar emot det och br frukt, en del trettiofalt och en del sextiofalt och en del hundrafalt. 21. Och han sade till dem: Inte tar man fram ett ljus, fr att det skall sttas under skppan* eller under bordet?

65

Markus Evangelium

Mark. 5:2

Sker det inte drfr att det skall sttas p ljusstaken? *Ett sdesmtt av tr.
Matt. 5:15. Luk. 8:16, 11:33.

22. Ty inget r frdolt, som inte skall bli uppenbarat, inte heller r ngot undangmt, som inte skall komma i dagen. Matt. 10:26. Luk. 8:17, 12:2. 23. Den som har ron till att hra, han m hra! Matt. 11:15. 24. Och han sade till dem: Se till vad ni hr. Med det mtt, varmed ni mter, skall det ocks mtas upp t er, och nnu mera skall bli tilldelat t er, Matt. 7:2. Luk. 6:38. som hr. 25. Fr den som har, t honom skall bli givet, men den som inte har, frn honom skall tas ocks det han har.
Matt. 13:12, 25:29. Luk. 8:18, 19:26.

34. och utan liknelse talade han inte till dem. Men nr de blivit ensamma uttydde han allt fr sina lrjungar. 35. Och samma dag, d det hade blivit kvll, sade han till dem: Lt oss fara ver till andra stranden.
Matt. 8:18f. Luk. 8:22.

26. Och han sade: S r Guds rike, som nr en man sr sd i jorden. 27. Och han sover och str upp natt och dag, och sden skjuter upp och vxer, han vet sjlv inte hur. 28. Fr av sig sjlv br jorden frukt, frst str, sedan ax, sedan fullmoget vete i axet. 29. Nr s frukten r mogen, anvnder han strax lien, ty skrdetiden r inne. 30. Och han sade: Vad skall vi likna Guds rike vid? Och med vilken liknelse skall vi jmfra det? 31. Det r ssom ett senapskorn vilket, d det blir stt i jorden, r mindre n alla frn p jorden.
Matt. 13:31. Luk. 13:18.

36. S lt de folket g och tog honom med i bten, dr han redan satt. ven andra btar fljde med honom. 37. Och det uppstod en hftig storm, och vgorna slog in i bten, s att den redan brjade fyllas. 38. Men han sjlv lg i aktern och sov, p en dyna. D vckte de honom och sade till honom: Mstare, bryr du dig inte om att vi gr under? 39. Och d han hade vaknat, talade han strngt* till vinden och sade till sjn: Tig, och var stilla! Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
*KXII: npste

40. Och han sade till dem: Varfr r ni s rdda? Hur kommer det sig att ni inte har tro? 41. Och de blev mycket frskrckta och sade till varandra: Vem r denne, eftersom bde vinden och sjn lyder honom?

5 Kapitlet
Jesus driver ut onda andar, stillar en kvinnas blodgng och uppvcker Jairus dotter.

32. Men d det r stt, skjuter det upp och blir strre n alla kryddvxter, och fr stora grenar, s att himlens fglar kan bygga sina nsten i dess skugga. 33. Och i mnga sdana liknelser talade han ordet till dem, allt efter som de frmdde hra det, Matt. 13:34.

kom de ver till den andra sidan av sjn in i gadarenernas land. Matt. 8:28. Luk. 8:26. 2. Och genast d han hade stigit ur bten, kom en man emot honom frn gravarna, som var besatt av en oren ande.

Mark. 5:3

Markus Evangelium

66

3. Han hade sitt tillhll bland gravarna, och inte ens med kedjor kunde man binda honom. 4. Ty han hade mnga gnger varit bunden med fotbojor och kedjor, men kedjorna hade blivit avslitna av honom, och fotbojorna snderbrutits, och ingen kunde f makt ver honom. 5. Och han hll alltid, dag och natt, till p bergen och i gravarna och skrek och slog sig sjlv med stenar. 6. D han nu fick se Jesus p lngt hll, sprang han fram och fll ner framfr honom 7. och ropade med hg rst och sade: Vad har du med mig att gra, Jesus, du Guds den Hgstes Son? Jag besvr dig vid Gud, att du inte plgar mig. 8. Ty han sade till honom: Far ut ur mannen, du orena ande. 9. D frgade han honom: Vad r ditt namn? Han svarade och sade: Legion* r mitt namn, fr vi r mnga.
*del av en hr p omkring 6000 man.

den som hade varit besatt och haft legionen i sig, sitta pkldd och vid sina sinnen, och de blev frskrckta. 16. Och de som hade sett det berttade fr dem vad som hade hnt med den besatte, och vad som hade hnt med svinen. 17. Och de brjade be honom, att han skulle g bort frn deras omrde.
Apg. 16:39.

10. Och han bad honom entrget, att han inte skulle driva bort dem frn den trakten. 11. Och dr vid bergen gick en stor Matt. 8:30. Luk. 8:32. svinhjord i bet. 12. Och de onda andarna* bad honom allesammans, och sade: Snd oss in i svinen, s att vi kan fara in i dem.
*KXII: djvlarna

18. Och d han hade stigit i bten, bad han som hade varit besatt, att han skulle f vara med honom. Luk. 8:38. 19. Men Jesus tillt det inte, utan sade till honom: G hem till de dina och bertta fr dem hur stora ting Herren har gjort med dig, och hur han har frbarmat sig ver dig. 20. D gick han sin vg och brjade frkunna i Dekapolis*, hur stora ting Jesus hade gjort med honom. Och alla frundrade sig. *KXII: De tio stderna. 21. Och d Jesus hade farit ver med bten tillbaka till andra stranden, samlades mycket folk omkring honom, dr han stod vid sjn. Matt. 9:1. 22. Och se, dr kom en av synagogfrestndarna, som hette Jairus och d han fick se honom, fll han ner framfr hans ftter
Matt. 9:18. Luk. 8:41.

13. Och Jesus tillt dem det genast. D drog de orena andarna ut och for in i svinen. Och hjorden strtade sig utfr branten ner i sjn. Det var omkring tvtusen, och de drunknade i sjn. 14. Men de som sktte svinen flydde och berttade det i staden och p landsbygden, och de gick ut fr att se vad som hade hnt. 15. Och de kom till Jesus och fick se

23. och bad honom ivrigt och sade: Min dotter ligger p sitt yttersta. Jag ber dig: Kom och lgg hnderna p henne, s att hon blir frisk och fr leva. 24. Och han gick med mannen, och mycket folk fljde honom, och trngde sig inp honom. 25. D var dr en kvinna, som hade haft bldningar i tolv r
3 Mos. 15:25. Matt. 9:20. Luk. 8:43.

26. och som hade lidit mycket genom mnga lkare och kostat p sig allt

67

Markus Evangelium

Mark. 6:2

vad hon gde, och hade nd inte blivit hjlpt. Utan det hade snarare blivit vrre med henne. 27. D hon hade ftt hra om Jesus, kom hon i folkhopen och rrde bakifrn vid hans klder. 28. Ty hon sade: Om jag bara fr rra vid hans klder, s blir jag frisk. 29. Och genast stannade blodfldet och hon knde i sin kropp, att hon var botad frn sin plga. 30. Men Jesus mrkte omedelbart inom sig sjlv, att kraft hade gtt ut frn honom, och han vnde sig om i folkhopen och sade: Vem var det som rrde vid mina klder?
Matt. 14:36. Luk. 6:19.

darens hus, och han fick dr se en orolig skara mnniskor som grt och jmrade sig hgt. 39. Och han gick in och sade till dem: Varfr ropar ni och grter? Flickan r inte dd, utan hon sover.
Matt. 9:24. Joh. 11:11.

31. Och hans lrjungar sade till honom: Du ser att folket trnger dig p alla sidor och du sger: Vem var det som rrde vid mig? 32. Och han sg sig omkring fr att f se henne som hade gjort det. 33. Men kvinnan fruktade och bvade, eftersom hon visste vad som hade skett med henne, och hon kom och fll ner framfr honom och sade honom hela sanningen. 34. D sade han till henne: Min dotter, din tro har botat dig. G i frid, och var frisk frn din plga.
Matt. 9:22. Mark. 10:52.

40. D hnskrattade de t honom. D drev han ut alla och tog med sig flickans far och mor och dem som var med honom, och gick in dit dr flickan lg. 41. Och han fattade flickan vid handen och sade till henne: Talita kum! Det betyder: Flicka, jag sger dig, st upp. 42. Och genast stod flickan upp och gick omkring, och hon var tolv r gammal. Och de blev uppfyllda av stor hpnad. 43. Och han frbjd dem strngt att ingen skulle f veta detta och sade att man skulle ge henne ngot att ta.

6 Kapitlet
Jesus fraktas i sin fdernestad, snder ut sina tolv apostlar. Johannes dparens halshuggning. Jesus bespisar fem tusen mn och gr p vattnet.

35. Medan han nnu talade, kom ngra frn synagogfrestndarens hus och sade: Din dotter r dd. Varfr besvrar du Mstaren ytterligare?
Luk. 8:49.

ch han gick bort drifrn och kom till sin hemstad, och hans lrjungar fljde honom.
Matt. 13:54. Luk. 4:16.

36. Men genast d Jesus hrde vad som talades, sade han till synagogfrestndaren: Frukta inte, tro bara! 37. Och han tillt inte att ngon fljde med honom, frutom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs bror. 38. S kom han till synagogfrestn-

2. Och nr sabbaten kom, brjade han undervisa i synagogan. Och mnga som hrde honom frundrade sig mycket och sade: Varifrn har denne ftt detta? Och vad r det fr visdom som r given t honom, s att till och med sdana mktiga grningar sker genom hans hnder?
Luk. 4:16.

Mark. 6:3

Markus Evangelium

68

3. r d inte denne timmermannen, Marias son, bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och r inte hans systrar hr hos oss? Och de tog anstt av honom. Joh. 6:42. 4. D sade Jesus till dem: En profet r inte fraktad, utom i sitt hemland och bland sina slktingar och i sitt eget hem. Matt. 13:57. Luk. 4:24. Joh. 4:44. 5. Och han kunde inte gra ngon kraftgrning dr, utom att han lade hnderna p ngra f sjuka och botade dem. Matt. 13:58. 6. Och han frundrade sig ver deras otro. Sedan gick han omkring i de kringliggande byarna och undervisade. Matt. 9:35. Luk. 13:22. 7. Och han kallade till sig de tolv och brjade snda ut dem, tv och tv, och gav dem makt ver de orena andarna.
Matt. 10:1. Mark. 3:13, 14. Luk. 6:13, 9:1.

12. Och de gick ut och predikade, att man skulle omvnda* sig.
*KXII: bttra sig. Alt. vers.: gra sinnesndring, ngra sig.

13. Och de drev ut mnga onda andar* och smorde mnga sjuka med olja och botade dem.
*KXII: djvlar Jak. 5:14.

14. Och kung Herodes fick hra om honom, ty hans namn var redan knt. Men han sade: Den Johannes som dpte har uppsttt frn de dda, och drfr verkar sdana krafter i honom.
Matt. 14:1. Luk. 9:7, 19.

8. Och han befallde dem, att de inte skulle ta ngot med sig p vgen, utom endast en stav: inte ldersck, inte brd, inte pengar i bltet.
Matt. 10:9. Luk. 9:3.

9. Sandaler fick de dock ha p ftterna, men de skulle inte bra tv livkldnader. 10. Och han sade till dem: Varhelst ni gr in i ngot hus, stanna dr till dess ni drar bort drifrn.
Matt. 10:11. Luk. 9:4.

11. Och varhelst de inte tar emot er eller inte hr p er, g bort drifrn och skaka av stoftet, som r under era ftter till ett vittnesbrd mot dem. Sannerligen sger jag er: Det skall vara lindrigare fr Sodom och Gomorra p domedagen n fr den staden. Matt. 10:14-15. Luk. 9:5, 10:10f.
Apg. 13:51, 18:6.

15. Andra sade: Det r Elia, och ter andra sade: Det r en profet eller en som r ssom profeterna. Matt. 16:14. 16. D Herodes hrde detta, sade han: Det r Johannes, som jag lt halshugga. Han har uppsttt frn de dda. 17. Fr Herodes hade snt ivg och ltit gripa Johannes och satt honom i fngelse, fr Herodias sin bror Filippus hustrus skull, fr han hade tagit Luk. 3:19-20. henne till hustru, 18. ty Johannes hade sagt till Herodes: Det r inte tilltet fr dig att ha din brors hustru. 3 Mos. 18:16, 20:21. 19. Drfr var Herodias frbittrad p honom och hade grna velat drpa honom, men hon hade inte makt att gra det. 20. Fr Herodes fruktade fr Johannes, eftersom han visste att han var en rttfrdig och helig man, och skyddade honom. Och nr han hade hrt honom, lydde han honom i mnga stycken, och han hrde honom grna.
Matt. 14:5, 21:26.

21. D nu en lmplig dag kom, nr Herodes p sin fdelsedag gjorde en festmltid fr sina stormn och fr verstarna och de frnmsta i Galilen, 1 Mos. 40:20. Matt. 14:6.

69

Markus Evangelium

Mark. 6:43

22. gick Herodias dotter in och dansade, och det behagade Herodes och dem som lg till bords med honom. D sade kungen till flickan: Begr av mig vad du vill, och jag skall ge dig det. 23. Och han svor henne en ed: Vadhelst du begr av mig skall jag ge dig, nda till hlften av mitt rike. 24. D gick hon ut och sade till sin mor: Vad skall jag begra? Hon sade: Johannes Dparens huvud. 25. Och genast gick hon med hast in till kungen och bad, och sade: Jag vill att du genast ger mig Johannes Dparens huvud p ett fat. 26. D blev kungen bedrvad, men fr edens skull och fr deras skull, som lg till bords med honom, ville han inte avvisa henne. Matt. 14:9. 27. Utan kungen snde genast en bdel med befallning att hmta hans huvud. Han gick bort och halshgg Matt. 14:10. honom i fngelset, 28. och bar fram hans huvud p ett fat och gav det t flickan, och flickan gav det t sin mor. 29. D hans lrjungar fick hra detta, kom de och tog hans dda kropp och lade den i en grav. 30. Och apostlarna samlades hos Jesus och talade om fr honom allt vad de hade gjort och lrt folket. Luk. 9:10. 31. D sade han till dem: Flj nu med mig, bara ni, bort till en de trakt, och vila er lite. Fr dr fanns mnga som kom och gick, s att de inte ens fick tid till att ta. Mark. 3:20. 32. Och s for han bort i bten avsides till en de trakt.
Matt. 14:13. Joh. 6:1.

sprang dit tillsammans frn alla stder till fots och kom fram fre dem och samlades till honom. 34. Nr Jesus steg i land, fick han se, att dr var mycket folk. D frbarmade han sig ver dem, eftersom de var som fr, som inte hade ngon herde. Och han brjade undervisa dem mnga saker.
Jer. 23:1. Hes. 34:2. Matt. 9:36, 14:14.

35. Men nr det redan var sent p dagen, gick hans lrjungar fram till honom och sade: Trakten r de, och det r redan sent. Matt. 14:15. Luk. 9:12. 36. Snd ivg dem s att de kan g bort till grdarna och byarna hr omkring och kpa sig brd, fr de har inget att ta. 37. D svarade han dem och sade: Ge ni dem att ta. D sade de till honom: Skall vi g bort och kpa brd fr tvhundra denarer* och ge dem att ta? *En denar motsvarar en dagsln. Joh. 6:5. 38. D sade han till dem: Hur mnga brd har ni? G och se efter. Och sedan de hade sett efter, sade de: Fem, och tv fiskar. Matt. 14:17.
Luk. 9:13. Joh. 6:9.

33. Och folket sg att de for sin vg, och mnga knde igen honom och

39. D befallde han dem att lta alla stta sig i matlag i det grna grset. 40. Och de satte sig ner i grupper, om hundra eller femtio. 41. S tog han de fem brden och de tv fiskarna och lyfte upp sina gon mot himlen och vlsignade dem, och brt brden och gav dem t sina lrjungar, fr att de skulle lgga fram t folket. Ocks de tv fiskarna delade han ut t dem alla. 42. Och de t alla och blev mtta. 43. Och sedan samlade de upp tolv korgar fulla med stycken, och ven av fiskarna.

Mark. 6:44

Markus Evangelium

70

44. Och de som hade tit var omkring femtusen mn. 45. Och genast fick han sina lrjungar att stiga i bten och fara fre honom ver till Betsaida p andra stranden, medan han snde bort folket.
Matt. 14:22. Joh. 6:16.

56. Och varhelst han gick in i byar eller stder eller grdar, dr lade man de sjuka p torgen. De bad honom, att tminstone f rra vid kanten av hans mantel och alla som rrde vid den, blev friska.

46. Och nr han hade skilt dem frn sig, gick han drifrn upp p berget fr att be. Matt. 14:23. 47. Nr aftonen kom, var bten mitt p sjn och han var ensam p land.
Matt. 14:24. Joh. 6:17.

7 Kapitlet
Jesus bestraffar farisernas och de skriftlrdas hyckleri, bnhr den kananeiska kvinnan och botar en dvstum.

48. Och han sg att de var svrt ansatta medan de rodde, ty vinden var emot dem. Och vid fjrde nattvkten* kom han till dem, gende p sjn, och han ville g frbi dem.
*Frn klockan 3 till 6 p natten.

ch fariserna och ngra skriftlrda, som hade kommit frn Jerusalem, samlades till honom.
Matt. 15:1.

49. Men nr de sg honom g p sjn, trodde de att det var en vlnad och skrek, 50. eftersom de alla sg honom och blev frskrckta. Men han talade genast till dem och sade till dem: Var vid gott mod. Det r jag. Var inte frskrckta. 51. Och han steg upp till dem i bten och vinden lade sig. Och inom sig blev de mycket frskrckta och frundrade sig. 52. Ty de hade inte ftt frstnd genom det som hade skett med brden, fr deras hjrtan var frhrdade. 53. Och d de hade farit ver till andra stranden, ndde de land vid Gennesaret och lade till dr.
Matt. 14:34.

54. Och nr de steg ur bten, knde folket genast igen honom. 55. Och de sprang omkring med bud i hela den trakten, och man brjade bra omkring de sjuka p sngar dit, dr de hrde att han var.

2. Och d de fick se att somliga av hans lrjungar t brd med orena, det vill sga otvttade hnder, klandrade de det. 3. Ty fariserna och alla judar ter inte ngot utan att de noga har tvttat sina hnder, fr att hlla de ldstes stadgar. 4. Och nr de kommer frn torget, ter de inte heller ngot, utan att de frst har tvttat sig. Och mycket annat sdant finns, som de har ptagit sig att hlla, ssom att sklja dryckeskrl och krukor och kopparsklar och bord. 5. Sedan frgade honom fariserna och de skriftlrda: Varfr vandrar inte dina lrjungar efter de ldstes stadgar, utan ter brd med otvttade hnder? 6. D svarade han och sade till dem: Rtt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, nr det str: Detta folk rar mig med sina lppar, men deras hjrtan r lngt ifrn mig.
Jes. 29:13.

71

Markus Evangelium

Mark. 7:31

7. Frgves tjnar de mig, d de lr ut lror som r mnniskobud.

Matt. 15:9. Tit. 1:14.

8. Ty ni verger Guds bud och hller mnskliga stadgar ssom att sklja krukor och bgare, och mycket annat sdant gr ni. 9. Och han sade till dem: Skickligt upphver ni Guds bud fr att hlla era stadgar. 10. Fr Mose har sagt: Hedra din far och din mor. Och: Den som frbannar sin far eller mor, han skall dden d.
2 Mos. 20:12, 21:17. 3 Mos. 20:9. 5 Mos. 5:16, 27:16. Ords. 20:20. Matt. 15:4. Ef. 6:2.

19. Ty det gr inte in i hennes hjrta, utan ner i magen, och har sin naturliga utgng, varigenom all mat renas.
Rom. 14:14. Tit. 1:15.

20. Och han sade: Det som gr ut frn mnniskan, det orenar mnniskan. 21. Ty inifrn, frn mnniskornas hjrtan, utgr de onda tankarna, hor, otukt och mord,
1 Mos. 6:5, 8:21. Ords. 6:14. Jer. 17:9. Matt. 15:19.

11. Men ni sger: Om ngon sger till sin far eller sin mor: Det du skulle ha ftt av mig till hjlp, ger jag istllet som korban, det vill sga en offergva, 12. d tillter ni inte att han gr ngot mer fr sin far eller fr sin mor. 13. S gr ni Guds ord om intet genom era stadgar, som ni har plagt. Och mycket annat sdant gr ni.
Matt. 15:6.

14. Och han kallade till sig allt folket och sade till dem: Hr mig alla och frst. Matt. 15:10. 15. Inget, som utifrn gr in i mnniskan, kan orena henne, men det som gr ut frn mnniskan r det som orenar mnniskan.
Apg. 10:15. Rom. 14:17-20. Tit. 1:15.

22. stld, girighet, ondska, svek, lsaktighet, avund, hdelse, hgfrd, drskap. 23. Allt detta onda gr inifrn och ut, och det orenar mnniskan. 24. S stod han upp och gick drifrn till Tyrus och Sidons omrde. Dr gick han in i ett hus och ville inte att ngon skulle f veta det. Men han kunde nd inte frbli dold. Matt. 15:21. 25. Ty en kvinna, vars dotter hade en oren ande, kom genast d hon fick hra om honom, och fll ner framfr hans ftter. 26. Och det var en grekisk kvinna av syrofenicisk brd. Och hon bad honom, att han skulle driva ut den onde anden* frn hennes dotter.
*KXII: djvulen.

16. Den som har ron till att hra, han m hra. Matt. 11:15. Mark. 4:23. 17. Och sedan han hade lmnat folket och kommit in i huset, frgade hans lrjungar honom om liknelsen.
Matt. 15:15.

18. Och han sade till dem: r ocks ni s ofrstndiga? Frstr ni inte att allt, som utifrn gr in i mnniskan, inte kan orena henne?

27. Men Jesus sade till henne: Lt barnen frst bli mttade, fr det passar sig inte att ta brdet frn barnen och kasta det t hundarna. Matt. 15:26. 28. D svarade hon och sade till honom: Ja, Herre, nd ter ju hundarna under bordet av barnens smulor. 29. D sade han till henne: Fr det ordets skull, g. Den onde anden* har farit ut ur din dotter. *KXII: djvulen. 30. Och d hon kom hem, fann hon dottern ligga p sngen, och den onde anden* hade farit ut. *KXII: djvulen. 31. Och d han ter gick bort frn

Mark. 7:32

Markus Evangelium

72

Tyrus och Sidons grnstrakter, kom han till Galileiska sjn mitt igenom Dekapolis* omrde.
*KXII: de tio stderna. Matt. 15:29.

32. Och de frde till honom en som var dv och nstan stum, och bad honom, att han skulle lgga handen p honom. Matt. 9:32. Luk. 11:14. 33. D tog han honom avsides frn folket och satte sina fingrar i hans ron och spottade och rrde vid hans tunga, Mark. 8:23. Joh. 9:6. 34. sg upp till himlen, suckade och sade till honom: Effat! Det betyder: ppna dig! Joh. 11:41, 17:1. 35. Och genast ppnades hans ron, och hans tungas band lstes, och han talade rent. 36. Och Jesus befallde dem, att de inte skulle tala om det fr ngon, men ju mer han frbjd dem, dess mer frkunnade de det. 37. Och de frundrade sig mycket, och sade: Allt har han gjort vl. De dva lter han hra och de stumma tala.

8 Kapitlet
Jesus bespisar fyra tusen mn, varnar fr farisernas surdeg och giver en blind synen. Petrus beknnelse. Jesus frutsger sitt lidande.

del av dem har kommit lngvga ifrn. 4. Och hans lrjungar svarade honom: Varifrn kan man hr i knen f tag i brd att mtta dessa med? 5. D frgade han dem: Hur mnga brd har ni? De svarade: Sju. 6. Och han sade till folket att sl sig ner p marken. Och han tog de sju brden, tackade, brt dem och gav t sina lrjungar, fr att de skulle lgga fram dem, och de lade fram t folket. 7. De hade ocks ngra sm fiskar, och d han hade vlsignat dem, sade han att ocks de skulle lggas fram. 8. S t de och blev mtta. Och de samlade upp sju korgar med verblivna stycken. 9. Och de som hade tit var omkring fyratusen. Sedan lt han dem g. 10. Och han steg strax i bten med sina lrjungar och for till trakten av Matt. 15:39. Dalmanuta. 11. Och fariserna gick ut och brjade diskutera med honom, fr att fresta honom och begrde ett tecken av honom frn himlen.
Matt. 12:38, 16:1. Luk. 11:29. Joh. 6:30.

12. D suckade han i sin ande och sade: Varfr sker detta slkte tecken? Sannerligen sger jag er: Inget tecken skall ges t detta slkte.
Matt. 16:4.

de dagarna, d mycket folk hade kommit tillsammans, och de inte hade ngot att ta, kallade Jesus till sig sina lrjungar och sade till dem: 2. Jag knner medlidande med folket, ty de har nu i tre dagar drjt kvar hos mig, och de har inget att ta.
Matt. 15:32.

3. Om jag lter dem g fastande hem, s dukar de under p vgen, fr en

13. S lmnade han dem och steg ter i bten och for ver till andra stranden. 14. Och de hade glmt att ta med sig brd, s att de inte hade mer n ett brd med sig i bten. Matt. 16:5. 15. D befallde han dem och sade: Se till att ni tar er till vara fr farisernas surdeg och fr Herodes surdeg.
Matt. 16:6. Luk. 12:1.

73

Markus Evangelium

Mark. 8:38

16. Och de talade med varandra, och sade: Vi har inte brd. 17. D Jesus mrkte detta, sade han till dem: Varfr talar ni om att ni inte har brd? Kan ni nnu inget fatta eller frst? r ert hjrta nnu frhrdat? Mark. 6:52. 18. Ni har gon, ser ni d inget? Ni har ron, hr ni d inget? Och minns ni inte 19. nr jag brt de fem brden t de femtusen, hur mnga korgar fulla av stycken, samlade ni d upp? De sade: Matt. 14:19-20. Mark. 6:41. Tolv.
Luk. 9:13f. Joh. 6:11f.

20. Och d jag brt de sju brden t de fyratusen, hur mnga korgar fulla av stycken samlade ni d upp? De sade: Sju. Matt. 15:34. 21. Och han sade till dem: Varfr frstr ni d inget? 22. Och han kom till Betsaida. Och de frde till honom en som var blind och bad honom att han skulle rra vid honom. 23. D tog han den blinde vid handen och ledde honom utanfr byn och spottade p hans gon och lade hnderna p honom och frgade honom, om han sg ngot.
Mark. 7:32-33. Joh. 9:6.

jungar och sade till dem: Vem sger folket mig vara? Matt. 16:13. Luk. 9:18. 28. De svarade: Johannes Dparen, och andra sger: Elia, och andra ter sger: En av profeterna. 29. D sade han till dem: Vem sger d ni mig vara? Petrus svarade och sade till honom: Du r Kristus. 30. D frbjd han dem strngt att fr ngon sga detta om honom. 31. Och han brjade undervisa dem om att Mnniskosonen mste lida mycket och frkastas av de ldste och av versteprsterna och av de skriftlrda, och att han skulle ddas, men efter tre dagar uppst igen.
Matt. 16:21, 17:22. Mark. 9:31, 10:33. Luk. 9:22, 44, 18:31, 24:6.

32. Och han talade ordet helt ppet. D tog Petrus honom avsides och brjade tillrttavisa honom. 33. D vnde han sig om och sg p sina lrjungar och tillrttavisade Petrus, och sade: G bort ifrn mig, Satan! Ty dina tankar r inte Guds utan mnniskors. 34. Och han kallade till sig folket tillsammans med sina lrjungar och sade till dem: Den som vill bli min efterfljare, han mste frneka sig sjlv och ta sitt kors och flja mig.
Matt. 10:38, 16:24. Luk. 9:23, 14:27.

24. D sg han upp och sade: Jag ser mnniskorna g omkring, men de liknar trd. 25. Sedan lade han ter hnderna p hans gon och lt honom se upp. D blev han botad och sg alla klart. 26. Och han lt honom g hem och sade: G inte in i byn, och sg det inte heller till ngon i byn. 27. Och Jesus gick med sina lrjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. Och under vgen frgade han sina lr-

35. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv fr min och fr evangeliets skull, han skall rdda det. Matt. 10:39, 16:25.
Luk. 9:24, 17:33. Joh. 12:25.

36. Ty vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men frlorar sin sjl? 37. Eller vad kan en mnniska ge till lsen fr sin sjl? Ps. 49:9. 38. Men den som skms fr mig och mina ord, i detta horiska och syndiga

Mark. 9:1

Markus Evangelium

74

slkte, fr honom skall ocks Mnniskosonen skmmas, nr han kommer i sin Faders hrlighet med de heliga nglarna.
Matt. 10:33, 12:39. Matt. 25:31, 26:64. Luk. 9:26, 12:8-9. Rom. 1:16. 2 Tim. 2:12.

9 Kapitlet
Jesus frklaras, botar en besatt, frkunnar sitt lidande, lr vem som r den frmste, varnar fr frfrelse.

9. Men d de gick ner frn berget, frbjd han dem, att fr ngon bertta vad de hade sett, frrn Mnniskosonen hade sttt upp frn de Matt. 17:9. Luk. 9:36. dda. 10. Och de fste sig vid det ordet och frgade varandra, vad det skulle betyda, att uppst frn de dda. 11. Och de frgade honom, och sade: Varfr sger de skriftlrda att Elia frst mste komma?
Mal. 4:5. Matt. 17:10. Luk. 1:17.

ch han sade till dem: Sannerligen sger jag er: Bland dem som str hr r ngra, som inte skall smaka dden, frrn de fr se Guds rike komma i kraft. Matt. 16:28. Luk. 9:27. 2. Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och frde dem ensamma avsides upp p ett hgt berg. Och han blev frvandlad infr dem. Matt. 17:1. Luk. 9:28. 3. Och hans klder blev glnsande och mycket vita, ssom sn, s att ingen valkare* p jorden kan gra dem s vita. *En som bleker och tvttar ylletyg. 4. Och Elia med Mose visade sig fr dem, och de samtalade med Jesus. 5. D brjade Petrus tala och sade till Jesus: Rabbi, hr r oss gott att vara. Lt oss gra tre hyddor, en t dig, en t Mose och en t Elia. 6. Han visste inte vad han skulle sga, ty de var frskrckta. 7. Och en sky kom som verskyggade dem, och en rst kom ur skyn som sade: Denne r min lskade Son. Hr honom!
5 Mos. 18:18-19. Jes. 42:1. Matt. 3:17, 17:5. Mark. 1:11. Luk. 3:22, 9:35. 2 Petr. 1:17.

12. Han svarade och sade till dem: Elia skall visserligen frst komma och terupprtta allt igen. Och hur str det skrivet om Mnniskosonen? Jo att han skall lida mycket och bli fraktad. Ps. 22:7. Jes. 53:3. 13. Men jag sger er: Elia har redan kommit, och de gjorde som de ville med honom, ssom det r skrivet om honom. Matt. 11:14. Luk. 1:17. 14. D han kom till lrjungarna, fick han se mycket folk omkring dem och skriftlrda som diskuterade med dem. 15. Och strax d allt folket fick se honom, blev de hpna och sprang fram och hlsade honom. 16. Och han frgade de skriftlrda: Vad diskuterar ni med dem om? 17. Och en man i folkhopen svarade och sade: Mstare, jag har frt hit till dig min son, som har en stum ande.
Matt. 17:14. Luk. 9:37-38.

8. Och i det samma nr de sg sig om, sg de ingen vara dr med dem utom Jesus allena.

18. Och s ofta han fr fatt i honom, gr han honom illa, och han tuggar fradga och gnisslar med sina tnder och blir stel. Och jag bad dina lrjungar, att de skulle driva ut honom, men de kunde inte. 19. D svarade han honom och sade: O du otrogna slkte! Hur lnge mste jag vara hos er? Hur lnge mste jag

75

Markus Evangelium

Mark. 9:40

st ut med er? Fr hit honom till mig. 20. Och de ledde fram honom till Jesus. D anden fick se honom, slet han genast i honom, och han fll ner till marken, vltrade sig och tuggade fradga. Mark. 1:26. 21. D frgade Jesus hans far: Hur lnge har det varit s med honom? D sade han: Frn barndomen. 22. Och han har ofta kastat honom bde i elden och i vattnet, fr att frgra honom. Men om du frmr ngot, s frbarma dig ver oss och hjlp oss. 23. Jesus sade till honom: Om du kan tro. Allt r mjligt fr den som tror.
Luk. 17:6.

31. Ty han undervisade sina lrjungar och sade till dem: Mnniskosonen skall bli verlmnad i mnniskors hnder, och de skall dda honom. Men d han r ddad, skall han p tredje dagen uppst igen.
Matt. 16:21, 17:22. Mark. 8:31. Luk. 9:22, 44, 18:31, 24:7.

32. Och de frstod inte vad han sade, men fruktade att frga honom. 33. S kom han till Kapernaum. Och nr han hade kommit in i huset, frgade han dem: Vad samtalade ni om med varandra p vgen? 34. Men de teg. Ty de hade p vgen talat med varandra om, vem av dem som var strst.
Matt. 18:1. Luk. 9:46, 22:24.

24. Och genast ropade pojkens far under trar och sade: Herre jag tror. Hjlp min otro! 25. Nr Jesus sg, att folket strmmade till, talade han strngt* till den orene anden och sade till honom: Du dve och stumme ande, jag befaller dig, far ut ur honom och kom inte in i honom mer. *KXII: npste. 26. D ropade anden och gjorde honom mycket illa och for ut. Och han blev som om han hade varit dd, s att mnga sade: Han r dd. 27. D tog Jesus honom vid handen och reste upp honom, och han stod upp. 28. Och nr Jesus hade kommit in i ett hus, frgade hans lrjungar honom avsides: Varfr frmdde inte vi driva ut honom? Matt. 17:19. 29. Han svarade dem: Detta slag kan inte drivas ut annat n genom bn och fasta. 30. Och de gick drifrn och vandrade genom Galilen, men han ville inte att ngon skulle f veta det.

35. Och d han hade satt sig, kallade han till sig de tolv och sade till dem: Den som vill vara den frste, han skall vara den siste av alla och allas tjnare.
Matt. 20:26. Mark. 10:43. Luk. 22:26.

36. Och han tog ett barn och stllde det mitt ibland dem, och sedan han hade tagit det i sin famn, sade han till dem: Mark. 10:16. 37. Den som tar emot ett sdant barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar inte emot mig, utan honom som har snt mig. Matt. 10:40, 18:5. Luk. 9:48. Joh. 13:20. 38. Men Johannes svarade honom, och sade: Mstare, vi sg en som drev ut onda andar* i ditt namn, en som inte fljer oss, och vi frbjd honom det, eftersom han inte fljer oss.
*KXII: djvlar. Luk. 9:49.

39. D sade Jesus: Frbjud honom inte. Ty ingen, som gr ett tecken i mitt namn, kan omedelbart drefter tala ont om mig, 1 Kor. 12:3. 40. Ty den som inte r emot oss, han r fr oss. Matt. 12:30.

Mark. 9:41

Markus Evangelium

76

41. Men den som ger er en bgare vatten att dricka i mitt namn drfr att ni hr Kristus till, sannerligen sger jag er: Han skall inte g miste om sin ln. Matt. 10:42. 42. Och den som frfr en av dessa sm, som tror p mig, honom vore det bttre, att en kvarnsten hngdes om hans hals, och han kastades i havet.
5 Mos. 13:6. Matt. 18:6. Luk. 17:1-2.

10 Kapitlet
Jesus undervisar om ktenskapet, vlsignar barnen, undervisar en rik yngling om livets vg, frutsger sitt lidande, tillrttavisar Sebedeus sner och botar en blind.

43. Om nu din hand r dig till frfrelse, s hugg av den. Det r bttre fr dig att ing i livet stympad, n att ha tv hnder och fara till helvetet, till den outslckliga elden, Matt. 5:29, 18:8. 44. dr deras mask inte dr, och elden inte slcks. Jes. 66:24. 45. Och om din fot r dig till frfrelse, s hugg av den. Det r bttre fr dig att ing i livet halt n att ha tv ftter och bli kastad till helvetet, till den outslckliga elden, 46. dr deras mask inte dr, och elden inte slcks. 47. Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det. Det r bttre fr dig att ing i Guds rike engd, n att ha tv gon och kastas i helvetets eld, 48. dr deras mask inte dr, och elden inte slcks. 49. Ty var och en mste saltas med eld och allt offer mste saltas med salt.
3 Mos. 2:13.

ch han stod upp och gick drifrn och kom till Judens omrde, p andra sidan Jordan, och folket samlades ter kring honom, och ter undervisade han dem som han brukade. Matt. 19:1. 2. D trdde fariserna fram och frgade honom, fr att fresta honom: r det tilltet fr en man att skilja sig frn sin hustru? 3. Men han svarade och sade till dem: Vad har Mose befallt er? 4. De sade: Mose gav tilltelse att skriva skiljebrev och att skilja sig frn henne. 5 Mos. 24:1. Matt. 5:31. 5. Jesus svarade och sade till dem: Fr ert hjrtas hrdhets skull skrev han detta bud t er. 6. Men frn skapelsens brjan gjorde Gud dem till man och kvinna.
1 Mos. 1:27, 5:2. Matt. 19:4.

7. Drfr skall en man verge sin far och mor och hlla sig till sin hustru.
1 Mos. 2:24.

8. Och de tv skall bli ett ktt. S r de inte mer tv, utan ett ktt.
1 Kor. 6:16. Ef. 5:31.

50. Saltet r en god sak, men om saltet mister sin slta, varmed skall ni ge det kraften igen? Ha salt i er och hll frid inbrdes. Matt. 5:13. Luk. 14:34.
Rom. 12:18. Hebr. 12:14.

9. Vad nu Gud har sammanfogat, det skall mnniskan inte tskilja. Matt. 19:6. 10. Och nr de hade kommit in i huset, frgade hans lrjungar honom p nytt om detsamma. 11. Och han sade till dem: Den som skiljer sig frn sin hustru och gifter sig med en annan, han begr ktenskapsbrott mot henne.
Matt. 5:32, 19:9. Luk. 16:18. 1 Kor. 7:10-11.

12. Och om en kvinna skiljer sig frn

77

Markus Evangelium

Mark. 10:32

sin man och gifter sig med en annan, s begr hon ktenskapsbrott. 13. Och de bar fram barn till honom, fr att han skulle rra vid dem, men lrjungarna visade bort dem som bar fram barnen. Matt. 19:13. Luk. 18:15. 14. Men nr Jesus sg detta, blev han frargad och sade till dem: Lt barnen komma till mig, och hindra dem inte, ty sdana hr Guds rike till.
Matt. 18:3, 19:14. 1 Kor. 14:20.

23. Och Jesus sg sig om och sade till sina lrjungar: Hur svrt r det inte fr de rika att komma in i Guds rike!
Matt. 19:23. Luk. 18:24.

24. Men hans lrjungar blev frskrckta ver hans ord. D brjade Jesus ter tala och sade till dem: Kra barn, hur svrt r det inte fr dem som frtrstar p sina rikedomar, att komma in i Guds rike!
Job 31:24. Ps. 62:11. Ords. 11:28. 1 Tim. 6:17.

15. Sannerligen sger jag er: Den som inte tar emot Guds rike ssom ett barn, han kommer aldrig dit in. 16. Och han tog upp dem i famnen och lade hnderna p dem och vlsignade dem. Matt. 19:15. Mark. 9:36. 17. Och d han gick ut p vgen, sprang en man fram och fll p kn framfr honom och frgade honom: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att rva evigt liv? Matt. 19:16. Luk. 18:18. 18. Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god? Ingen r god utom Gud allena. 19. Budorden knner du: Du skall inte beg hor, du skall inte drpa, du skall inte stjla, du skall inte bra falskt vittnesbrd, du skall inte bedraga ngon, hedra din far och din mor.
2 Mos. 20:12f, 21:12. 5 Mos. 5:16. Rom. 13:9.

25. Det r lttare fr en kamel att g igenom ett nlsga n fr en rik att komma in i Guds rike. 26. D frundrade de sig mycket och sade till varandra: Vem kan d bli frlst? 27. Men Jesus sg p dem och sade: Fr mnniskor r det omjligt men inte fr Gud, ty fr Gud r allt mjligt. 1 Mos. 18:14. Job 42:2.
Jer. 32:17. Sak. 8:6. Luk. 1:37.

20. D svarade han och sade till honom: Mstare, allt detta har jag hllit frn min ungdom. 21. Jesus sg p honom och fick krlek till honom och sade till honom: Ett fattas dig. G bort och slj allt det du har och ge t de fattiga, och du skall f en skatt i himlen. Kom sedan och tag korset p dig och flj Matt. 6:19. Luk. 12:33, 16:9. mig. 22. Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrvad bort, fr han hade mnga godelar.

28. D brjade Petrus sga till honom: Se, vi har vergett allt och fljt dig. Matt. 4:20, 19:27. Luk. 5:11, 18:28. 29. Jesus svarade och sade: Sannerligen sger jag er: Ingen finns som har vergett hus eller brder eller systrar eller far eller mor eller hustru eller barn eller krar, fr min och evangeliets skull, 30. som inte skall f hundrafalt igen, och redan i denna tiden hem och brder och systrar och mdrar och barn och krar, under frfljelser och i den tillkommande vrlden evigt liv.
Matt. 19:29.

31. Men mnga som r de frsta, skall bli de sista, och de sista de frsta.
Matt. 19:30, 20:16. Luk. 13:30.

32. De var nu p vg upp till Jerusalem. Och Jesus gick fre dem och de var frskrckta och fljde efter fyllda av fruktan. D tog Jesus ter till sig de tolv och brjade tala till dem om

Mark. 10:33

Markus Evangelium

78

vad som skulle ske med honom:

Matt. 16:21, 17:22, 20:17-18. Mark. 8:31. Mark 9:31. Luk. 9:22, 18:31, 24:7.

dem, och att de som r mktiga utvar sin makt ver dem.
Matt. 20:25. Luk. 22:25.

33. Se, vi gr upp till Jerusalem och Mnniskosonen skall verlmnas t versteprsterna och de skriftlrda, och de skall dma honom till dden och verlmna honom t hedningarna. 34. Och de skall hna honom och gissla* honom och bespotta honom och dda honom, men p tredje dagen skall han uppst igen.
*Se not i Matt 10:17.

35. D gick Jakob och Johannes, Sebedeus sner, fram till honom och sade: Mstare, vi skulle vilja att du lt oss f det vi nu tnker be dig om.
Matt. 20:20.

43. Men s skall det inte vara bland er, utan den som vill vara stor bland er, han skall vara er tjnare, 44. och den som vill vara den frmste bland er, han skall vara allas tjnare. Matt. 23:11. Mark. 9:35. 1 Petr. 5:3. 45. Ty ocks Mnniskosonen har kommit, inte fr att lta sig bli tjnad, utan fr att tjna och ge sitt liv till lsen fr mnga.
Joh. 13:14. Ef. 1:7. Fil. 2:7. Kol. 1:14, 1 Tim. 2:6. Tit. 2:14.

36. Han sade till dem: Vad vill ni att jag skall gra fr er? 37. De sade till honom: Lt oss f sitta, den ene p din hgra sida och den andre p din vnstra, i din hrlighet. 38. Men Jesus sade till dem: Ni vet inte vad ni begr. Kan ni dricka den kalk*, som jag dricker, och dpas med det dop, som jag dps med?
*bgare. Matt. 20:22, 26:39f. Mark. 14:36. Luk. 12:50.

46. Och de kom till Jeriko. Och nr han gick ut frn Jeriko tillsammans med sina lrjungar och en stor folkskara, d satt dr vid vgen en blind, Bartimeus, Timeus son, och tiggde.
Matt. 20:29. Luk. 18:35.

39. D sade de till honom: Ja, det kan vi. Jesus sade till dem: Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag dps med, skall ni dpas, 40. men platsen p min hgra och min vnstra sida tillkommer det inte mig att ge, utan det skall tillfalla dem, t vilka det r berett. Matt. 25:34. 41. Nr de tio hrde detta, brjade de bli frargade p Jakob och Johannes.
Matt. 20:24.

42. Men Jesus kallade dem till sig och sade till dem: Ni vet, att de som rknas fr folkens furstar rder ver

47. Och nr han hrde att det var Jesus frn Nasaret, brjade han ropa och sga: Jesus, Davids Son, frbarma dig ver mig. 48. Mnga sade d strngt till honom att han skulle tiga. Men han ropade nnu mer: Davids Son, frbarma dig ver mig. 49. D stannade Jesus och lt kalla p honom. Och de kallade p den blinde och sade till honom: Var vid gott mod. St upp, han kallar p dig. 50. Han kastade av sig sin mantel, stod upp och kom till Jesus. 51. Och Jesus talade till honom och sade: Vad vill du att jag skall gra dig? Den blinde sade till honom: Rabbuni, att jag ter fr min syn. 52. Jesus sade till honom: G, din tro har gjort dig frisk. Och genast fick han sin syn och fljde Jesus p vgen. Matt. 9:22. Mark. 5:34.

79

Markus Evangelium

Mark. 11:22

11 Kapitlet
Jesus rider in i Jerusalem, frbannar fikontrdet, renar templet, och blir tillfrgad om sin rttighet att lra folket.

12. Dagen drefter d de gick tillbaka frn Betania, blev han hungrig.
Matt. 21:18.

ch d de kom nrmare Jerusalem, till Betfage och Betania vid Oljeberget, snde han ivg tv av sina lrjungar Matt. 21:1. Luk. 19:29. 2. och sade till dem: G in i byn, som ligger framfr er och s snart ni kommer dit in, skall ni dr finna ett snefl bundet, som nnu ingen mnniska har suttit p. Ls det och fr det hit. 3. Och om ngon sger till er: Varfr gr ni detta? s sg: Herren behver det. D skall han genast snda det hit. 4. S gick de ivg och fann flet bundet utanfr porten vid vgen, och de lste det. 5. Och ngra, som stod dr, sade till dem: Vad gr ni, som lser flet? 6. D sade de till dem ssom Jesus hade sagt dem, och d lt de dem vara. 7. Och de ledde flet till Jesus och lade sina klder p det, och han satte sig upp p det. 2 Kon. 9:13. Joh. 12:14. 8. Och mnga bredde ut sina klder p vgen, andra skar kvistar av trden och strdde p vgen. 9. Och de som gick fre och de som fljde efter ropade och sade: Hosianna, vlsignad vare han som kommer i Herrens namn.
Ps. 118:26. Matt. 21:9, 23:39.

13. Och d han p lngt hll fick se ett fikontrd, som hade lv, gick han dit fr att se om det mjligen fanns ngot p det. Men d han kom dit, fann han inget annat n lv, fr det var inte fikonens tid. 14. Och Jesus svarade och sade till det: Aldrig ngonsin hrefter skall ngon ta frukt av dig. Och hans lrjungar hrde det. 15. Och de kom till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och brjade driva ut dem som slde och kpte i templet, och vlte omkull penningvxlarnas bord och duvfrsljarnas stolar, Matt. 21:12. Luk. 19:45. Joh. 2:14. 16. och tillt inte heller, att ngon bar ngot krl genom templet. 17. Och han undervisade dem och sade: r det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bnehus fr alla folk? Men ni har gjort det till en rvarkula.
1 Kon. 8:41. Jes. 56:7. 2 Jer. 7:11.

18. Och de skriftlrda och versteprsterna fick hra detta och brjade ska efter hur de skulle kunna frgra honom. Ty de fruktade fr honom, eftersom allt folket frundrade sig ver hans lra.
Mark. 14:1. Luk. 19:47. Joh. 7:19.

10. Vlsignat vare vr fader Davids rike som kommer i Herrens namn! Hosianna i hjden! 11. Och Jesus kom in i Jerusalem och in i templet. Och nr han hade sett sig om verallt, och det redan led mot aftonen, gick han ut till Betania med de tolv.

19. Men d aftonen kom, gick han ut ur staden. 20. Och nr de p morgonen gick dr fram, fick de se fikontrdet vara frtorkat nda frn roten. 21. D kom Petrus ihg det och sade till honom: Rabbi, se, det fikontrd som du frbannade r frtorkat.
Matt. 21:20.

22. Jesus svarade och sade till dem: Ha tro p Gud.

Mark. 11:23

Markus Evangelium

80

23. Sannerligen sger jag er: Den som sger till detta berg: Lyft dig upp och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjrta, utan tror att det som han sger skall ske, s skall det som han sger ske fr honom.
Matt. 17:20, 21:21. Luk. 17:6.

33. Och s svarade de och sade till Jesus: Vi vet det inte. D svarade Jesus och sade till dem: S sger inte heller jag er, med vilken makt jag gr detta.

24. Drfr sger jag er: Allt vad ni begr i era bner, tro att ni fr det, s skall det ske er.
Jes. 65:24. Matt. 7:7, 21:22. Luk. 11:9. Joh. 14:13, 15:7, 16:24. 1 Joh. 3:22, 5:14. Jak. 1:5-6.

12 Kapitlet
Jesus framstller liknelsen om vingrdsmnnen. Jesus undervisar om skattepenningen, uppstndelsen, det frnmsta budet i lagen. Han talar om Kristus som Davids son och Herre. nkans skrv.

25. Och nr ni str och ber, s frlt om ni har ngot emot ngon, fr att ocks er Fader som r i himlen, skall frlta er era vertrdelser*.
*KXII: brister. Matt. 6:14. Ef. 4:32. Kol. 3:13.

26. Men om ni inte frlter s skall inte heller er Fader som r i himlen, frlta era vertrdelser. 27. S kom de tillbaka till Jerusalem. Och medan han gick omkring i templet, kom versteprsterna och de skriftlrda och de ldste fram till hoMatt. 21:23. Luk. 20:1. nom 28. och de sade till honom: Med vilken makt gr du detta? Och vem har givit dig makt till att gra detta?
Apg. 4:7.

ch han brjade tala till dem i liknelser: En man planterade en vingrd och satte stngsel omkring den och grvde en press och byggde ett torn, och lejde ut den t vingrdsmn och for s ut till ett frmmande Ps. 80:9. Jes. 5:1. Jer. 2:21, 12:10, land.
Matt. 21:33. Luk. 20:9.

29. Jesus svarade och sade till dem: Jag vill ocks frga er om en sak. Svara mig p det, s skall jag sga er med vilken makt jag gr detta. 30. Johannes dop, var det frn himlen eller frn mnniskor? Svara mig. 31. Och de verlade med varandra och sade: Om vi sger: Frn himlen, d sger han: Varfr trodde ni d inte honom? Luk. 7:30. 32. Men om vi sger: Frn mnniskor, s mste vi frukta fr folket, fr alla hll Johannes fr en sann profet.
Matt. 14:5. Mark. 6:20.

2. Och d rtta tiden var inne, snde han en tjnare till vingrdsmnnen, fr att av vingrdsmnnen uppbra ngon del av vingrdens frukt. 3. Men de grep honom och slog honom och lt honom g tomhnt tillbaka. 4. Drefter snde han till dem en annan tjnare, p honom kastade de stenar och srade honom i huvudet och lt honom skymfad g tillbaka. 5. terigen snde han en annan, honom ddade de. Och s med mnga andra, somliga slog de och andra ddade de. 6. S hade han nnu en enda son, som han hade kr. Honom snde han till slut till dem, och sade: De skall vl ha respekt fr min son. 7. Men vingrdsmnnen sade till varandra: Denne r arvingen. Kom, lt

81

Markus Evangelium

Mark. 12:28

oss dda honom s blir arvet vrt.

1 Mos. 37:18. Ps. 2:8. Matt. 26:4. Joh. 11:53.

8. D tog de fast honom och ddade honom och kastade ut honom ur vingrden. 9. Vad skall nu vingrdens herre gra? Han skall komma och frgra vingrdsmnnen och lmna vingrden t andra. 10. Har ni inte lst detta skriftstlle: Den sten som byggnadsarbetarna frkastade, den har blivit en hrnsten?
Ps. 118:22-23. Jes. 28:16. Matt. 21:42. Luk. 20:17. Apg. 4:11. Rom. 9:33.1 Petr. 2:7.

Gud. Och de frundrade sig ver honom. Matt. 22:21. Rom. 13:7. 18. S kom det ngra sadducer till honom, vilka sger att det inte finns ngon uppstndelse, och de frgade honom och sade:
Matt. 22:23. Luk. 20:27. Apg. 23:8.

11. Av Herren har detta blivit gjort och det r underbart i vra gon. 12. Och de skte efter att gripa honom, men de var rdda fr folket. Ty de frstod att han talade denna liknelse om dem. S lt de honom vara och gick sin vg. 13. Och de snde till honom ngra av fariserna och herodianerna, fr att de skulle fnga honom med ngot ord. Matt. 22:15. Luk. 20:20. 14. D de kom, sade de till honom: Mstare, vi vet att du r sannfrdig och frgar inte ngon, fr du ser inte till personen, utan undervisar rtt om Guds vg. r det rtt att man ger kejsaren skatt, eller inte? Skall vi ge eller inte ge? 15. Men han frstod deras hyckleri och sade till dem: Varfr frestar ni mig? Tag hit ett mynt, s att jag fr se det. 16. Och de lmnade fram ett mynt*. D sade han till dem: Vems bild och verskrift r detta? De sade till honom: Kejsarens.
*Grek. denar. Motsvarar en dagsln.

19. Mstare, Mose har freskrivit oss att om ngons bror dr och efterlmnar hustru, men inte lmnar ngra barn efter sig, d skall hans bror ta hans hustru och uppvcka sd* t sin bror. *barn. 5 Mos. 25:5-6. 20. Nu var det sju brder. Och den frste tog sig hustru och han dog och lmnade ingen sd* efter sig. *barn. 21. Och den andre tog henne och dog, och inte heller han lmnade ngon sd* efter sig. Och likas den tredje.
*barn.

22. S skedde att alla sju tog henne men lmnade ingen sd* efter sig. Sist *barn. av alla dog ocks hustrun. 23. Vems hustru skall hon nu vara vid uppstndelsen, d de uppstr? Ty alla sju har haft henne till hustru. 24. Jesus svarade och sade till dem: Ni tar fel drfr att ni varken frstr Skriften eller Guds kraft. 25. Ty d de har uppsttt frn de dda, tar mn sig inte hustrur, inte heller ges hustrur t mn, utan de r ssom nglarna i himlen.
Matt. 22:30. Luk. 20:35-36.

26. Men nr det gller att de dda skall uppst, har ni inte lst i Mose bok, hur Gud talade med honom ifrn trnbusken och sade: Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?
2 Mos. 3:6. Matt. 22:31-32. Apg. 7:32. Hebr. 11:16.

17. D svarade Jesus och sade till dem: S ge kejsaren det som tillhr kejsaren, och Gud det som tillhr

27. Han r inte de ddas Gud, utan de levandes Gud. Ni tar grundligt miste. 28. D gick en utav de skriftlrda

Mark. 12:29

Markus Evangelium

82

fram, som hade hrt p hur de hade diskuterat, och som hade mrkt att han hade svarat dem vl, och frgade honom: Vilket r det frmsta av alla buden? Matt. 22:34-35. Luk. 10:25. 29. Jesus svarade honom: Det frmsta av alla buden r detta: Hr, Israel! Herren, vr Gud, Herren r en*.
5 Mos. 6:4. *KXII: r allena Herre.

30. Och du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl och av allt ditt frstnd och av all din kraft. Detta r det frmsta 5 Mos. 10:12. Luk. 10:27. budet. 31. Och det andra r detta likt: lska din nsta ssom dig sjlv. Inget annat bud r strre n dessa.
3 Mos. 19:18. Matt. 22:39. Rom. 13:9. Gal. 5:14. Jak. 2:8.

Och den stora folkskaran hrde honom grna. 38. Och han undervisade dem och sade till dem: Akta er fr de skriftlrda, de gr grna omkring i lnga klder och vill grna bli hlsade p Matt. 23:3. Luk. 11:43, 20:46. torgen, 39. och sitter grna frmst i synagogorna och p de frmsta platserna vid gstabuden. 40. De ter nkorna ur husen, medan de fr syns skull hller lnga bner. De skall f dess svrare dom.
Matt. 23:14. Luk. 20:47.

32. D sade den skriftlrda till honom: Mstare, du sade i sanning rtt, att Gud r en, och att det inte finns ngon annan frutom honom. 5 Mos. 4:35. 33. Och att lska honom av allt hjrta och av allt frstnd och av all sin sjl och av all kraft och att lska sin nsta ssom sig sjlv, det r mer n alla brnnoffer och andra offer. 34. D Jesus sg, att han hade svarat frstndigt, sade han till honom: Du r inte lngt frn Guds rike. Och sedan vgade ingen frga honom mera. 35. Nr Jesus undervisade i templet, talade han och sade: Hur kan de skriftlrda sga, att Kristus r Davids son? Matt. 22:41-42. Luk. 20:41. 36. Ty David sjlv sger genom den Helige Ande: Herren sade till min Herre: Stt dig p min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall. Ps. 110:1. Apg. 2:34.
1 Kor. 15:25. Hebr. 1:13, 10:13.

41. Och Jesus satte sig mitt emot offerkistan och sg p, hur folket lade pengar i kistan. Och mnga rika lade ner mycket. 2 Kon. 12:9. Luk. 21:1. 42. Men en fattig nka kom och lade ner tv sm kopparmynt*, det r ngra ren. *grek. lepton. Judarnas minsta
myntenhet. Motsvarar en 1/8 as.

43. D kallade han sina lrjungar till sig och sade till dem: Sannerligen sger jag er: Denna fattiga nka lade dit mer n alla de andra, som lade ngot i offerkistan. 2 Kor. 8:12. 44. Fr de lade alla dit av sitt verfld, men hon lade dit av sin fattigdom allt det hon hade, hela sitt livsuppehlle.

13 Kapitlet
Om Jerusalems frstring och Jesu tillkommelse.

37. S kallar nu David sjlv honom Herre. Hur kan han d vara hans son?

ch d han gick ut ur templet sade en av hans lrjungar till honom: Mstare, se, vilka stenar och vilka byggnader! Matt. 24:1. Luk. 21:5. 2. Jesus svarade och sade till honom: Ser du dessa stora byggnader? Det

83

Markus Evangelium

Mark. 13:22

skall inte lmnas sten p sten, som inte skall brytas ner.
1 Kon. 9:7-8. Mik. 3:12. Luk. 19:44.

3. Och d han satt p Oljeberget mitt emot templet, frgade Petrus och Jakob och Johannes och Andreas honom nr de var ensamma: 4. Sg oss nr detta skall ske, och vad skall vara tecknet, nr allt detta skall Matt. 24:3. Luk. 21:7. fullbordas? 5. D svarade Jesus och brjade sga till dem: Se till, att ingen bedrar er.
Jer. 29:8. Matt. 24:4. Luk. 21:8. Ef. 5:6. 2 Thess. 2:3. 1 Joh. 4:1.

12. Och den ene brodern skall verlmna den andre till dden, och fadern sitt barn, och barn skall stta sig upp mot frldrarna och skall dda dem.
Mik. 7:5-6. Matt. 10:21, 24:9. Luk. 21:16.

13. Och ni skall bli hatade av alla, fr mitt namns skull. Men den som str fast intill nden, han skall bli frlst.
Matt. 10:22, 24:13. Luk. 21:19. Upp. 2:7.

6. Ty mnga skall komma i mitt namn och sga: Jag r*, och de skall bedra mnga. *KXII: Jag r Kristus.
Jer. 14:14, 23:21. Matt. 24:5

14. Men d ni fr se frdelsens styggelse, om vilken profeten Daniel har talat, st dr den inte skall (den som lser detta br frst det) d skall de som r i Juden fly upp till bergen.
Dan. 9:27, 12:11. Matt. 24:15. Luk. 21:20.

7. Men nr ni fr hra om krigslarm och rykten om krig, s lt inte det frskrcka er. Ty s mste ske, men nnu r inte nden inne. 8. Ty folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bli jordbvningar p mnga olika platser och det skall bli hungersnd och oroligheter. Detta r brjan till fdslovndorna. Jes. 19:2. 9. Men ta ni er till vara. Ty de skall verlmna er till domstolar och synagogor, och ni skall bli gisslade1 och framdragna infr furstar och kungar fr min skull, till ett vittnesbrd fr dem. Matt. 10:17-18, 24:9. Luk. 21:12.
Joh. 15:19, 16:2. Upp. 2:10.

15. Och den som r p taket, han m inte stiga ner i huset och m inte g in fr att ta ngot ut ur sitt hus, 16. och den som r ute p kern skall inte vnda tillbaka fr att hmta sina klder. 17. Och ve dem som r havande eller dem som ammar i de dagarna. 18. Men be att er flykt inte sker om vintern. 19. Fr i de dagarna skall det bli en sdan vedermda, att dess like inte har varit frn begynnelsen av den skapelse som Gud har skapat intill nu, och inte heller ngonsin skall bli.
Dan. 12:1.

10. Men evangeliet mste frst bli predikat fr alla folk. Matt. 24:14. 11. Nr de nu drar fram er och verlmnar er, s bekymra er inte fr vad ni skall sga och tnk inte p det innan, utan vad som blir er ingivet i samma stund, det skall ni tala. Ty det r inte ni som talar, utan den Helige Ande.
Matt. 10:19. Luk. 12:11, 21:14.
1

20. Och om Herren inte frkortade de dagarna, s skulle inget ktt bli frlst. Men fr de utvaldas skull, dem som han har utvalt, har han frkortat de dagarna. 21. Om d ngon sger till er: Se, hr r Kristus, eller: Se dr, s tro det inte.
Matt. 24:23. Luk. 17:23, 21:8.

22. Ty sdana som falskt utger sig fr att vara Kristus och falska profeter skall uppst, och gra tecken och

En vanlig bestraffning bland judarna. Redskapet bestod av kalvskinnsremmar hopbundna till en piska. Hgst fyrtio slag fick utdelas. Fr att inte verskrida det i lagen tilltna, (5 Mos. 25:3) gav man inte fler n 39 slag. Den romerska gisslingen var betydligt rare.

Mark. 13:23

Markus Evangelium

84

under, fr att om mjligt frvilla ocks de utvalda.

5 Mos. 13:1. Matt. 24:24. 2 Thess. 2:11.

23. Men ta ni er till vara. Se, jag har frutsagt er allt. 2 Petr. 3:17. 24. Men i de dagarna efter den vedermdan, skall solen frmrkas och mnen skall inte ge sitt sken,
Jes. 13:10. Hes. 32:7. Joel 2:10, 31. Joel 3:15. Matt. 24:29. Luk. 21:25. Upp. 6:12.

25. och himlens stjrnor skall falla ner och himlens krafter skall bva. 26. Och d skall de f se Mnniskosonen komma p skyarna med stor makt och hrlighet.
Dan. 7:13. Matt. 16:27. Matt. 24:30. Mark. 14:62. Luk. 21:27. Apg. 1:11. 1 Thess. 4:16. 2 Thess. 1:10. Upp. 1:7.

och ger sina tjnare makten, och t var och en hans syssla, och befaller drrvaktaren att vaka: 35. Vaka frdenskull, ty ni vet inte nr husets herre kommer, p aftonen eller vid midnattstiden eller nr tuppen gal eller p morgonen, 36. s att han inte finner er sovande, nr han pltsligt kommer. 37. Men vad jag sger er, det sger jag till alla: Vaka!

14 Kapitlet
Jesus smrjs i Betania, blir frrdd, hller psk, instiftar nattvarden, ngslas, ber, grips, frhrs infr rdet och frnekas av Petrus.

27. Och d skall han snda ut sina nglar och samla sina utvalda frn de fyra vderstrecken, frn jordens nda till himlens nda. 28. Lr av fikontrdet en liknelse. Nr dess kvistar blir mjuka och lven brjar spricka ut, s vet ni att sommaren r nra. Matt. 24:32. Luk. 21:29. 29. S ocks med er, nr ni ser detta ske, vet ni att det r nra och str fr drren. 30. Sannerligen sger jag er: Detta slkte skall inte frgs, frrn allt detta sker. Matt. 24:34. Luk. 21:32. 31. Himmel och jord skall frgs, men mina ord skall inte frgs.
Ps. 102:27. Jes. 40:8, 51:6. Hebr. 1:11.

v dagar drefter var det psk och det osyrade brdets hgtid. Och versteprsterna och de skriftlrda skte efter hur de skulle kunna gripa honom med list och dda honom.
Matt. 26:1. Luk. 22:1. Joh. 11:55, 13:1.

32. Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, inte nglarna som r i himlen, inte heller Sonen, utan endast Fadern. Matt. 24:36. Apg. 1:7. 33. Var p er vakt, vaka och be, ty ni vet inte nr tiden r inne.
Matt. 24:42, 25:13. Luk. 12:40, 21:36. 1 Thess. 5:6.

2. Men de sade: Inte under hgtiden, fr att det inte skall bli upplopp bland folket. 3. Och d han var i Betania, i Simon den spetlskes hus, och dr lg till bords, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med smrjelse av ofrfalskad dyrbar nardus. Och hon brt snder alabasterflaskan och gt ut den ver hans huvud.
Matt. 26:6. Joh. 11:2, 12:3.

34. Ssom nr en man reser till ett frmmande land och lmnar sitt hus

4. Men dr var ngra som blev frargade och sade: Varfr skulle denna smrjelse frspillas? 5. Den hade kunnat sljas fr mer n trehundra denarer* och ges t de fattiga. Och de frebrdde henne.
*denar = romerskt silvermynt som motsvarade en dagsln.

85

Markus Evangelium

Mark. 14:27

6. Men Jesus sade: Lt henne vara. Varfr gr ni henne illa till mods? Hon har gjort en god grning mot mig. 7. Ty de fattiga har ni alltid ibland er, och nrhelst ni vill kan ni gra dem gott, men mig har ni inte alltid.
5 Mos. 15:11.

8. Det hon kunde, det gjorde hon. Hon har i frvg smort min kropp till begravningen. 9. Sannerligen sger jag er: Varhelst i hela vrlden detta evangelium blir predikat, dr skall ocks det som hon gjorde bli omtalat, till minne av henne. 10. Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till versteprsterna fr att frrda honom t dem.
Matt. 26:14. Luk. 22:4.

11. Nr de hrde detta, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Och han skte efter, hur han lmpligast skulle kunna frrda honom. 12. P frsta dagen i det osyrade brdets hgtid, d man slaktade pskalammet, sade hans lrjungar till honom: Vart vill du att vi skall g och tillreda s att du kan ta pskalammet?
2 Mos. 12:17. 5 Mos. 16:5-6. Matt. 26:17. Luk. 22:7.

17. D det nu blev afton, kom han Matt. 26:20. Luk. 22:14. med de tolv. 18. Och nr de lg till bords och t, sade Jesus: Sannerligen sger jag er: En av er, som ter med mig, skall frrda mig. Ps. 41:10. Joh. 13:18f. Apg. 1:16. 19. Men de brjade bedrvas och sga till honom, den ene efter den andre: Inte r det vl jag? Och en annan: Inte r det vl jag? 20. Han svarade och sade till dem: En av de tolv, den som doppar med mig i fatet. Luk. 22:21. 21. Mnniskosonen skall i sanning g bort som det r skrivet om honom, men ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen blir frrdd. Det hade varit bttre fr den mnniskan om hon inte hade blivit fdd.
Matt. 26:24. Luk. 22:22.

22. Och medan de t, tog Jesus ett brd, vlsignade och brt det och gav dem och sade: Tag, t, detta r min kropp.
Matt. 26:26. Luk. 22:19. 1 Kor. 11:23.

13. D snde han tv av sina lrjungar och sade till dem: G in i staden och dr mter er en man som br en kruka vatten. Flj honom. 14. Och dr han gr in, sg till husgaren: Mstaren lter sga: Var r hrbrget dr jag med mina lrjungar kan ta pskalammet? 15. Och han skall visa er en stor sal i vre vningen, ordnad och frdig. Tillred dr t oss. 16. Och hans lrjungar gick ut och kom in i staden och fann det s som han hade sagt dem, och tillredde pskalammet.

23. Och han tog kalken* och tackade Gud och gav dem, och de drack alla *bgaren. av det. 24. Och han sade till dem: Detta r mitt blod, det nya frbundets, vilket blir utgjutet fr mnga.
2 Mos. 24:8. Jer. 31:31. Sak. 9:11.

25. Sannerligen sger jag er: Hrefter skall jag inte dricka mer av vintrdets frukt frrn den dag d jag dricker det nytt i Guds rike. 26. Och d de hade sjungit lovsngen, gick de ut till Oljeberget.
Matt. 26:30. Joh. 18:1.

27. D sade Jesus till dem: Ni skall alla i denna natt komma p fall, ty det r skrivet: Jag skall sl Herden, och fren skall bli frskingrade.
Sak. 13:7. Matt. 26:31. Luk. 22:31. Joh. 16:32.

Mark. 14:28

Markus Evangelium

86

28. Men nr jag har uppsttt, skall jag g fre er till Galilen.
Matt. 26:32, 28:10. Mark. 16:7.

29. D sade Petrus till honom: Om n alla andra kommer p fall, skall jag inte gra det. Matt. 26:33. Joh. 13:37. 30. Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I dag, i denna natt, innan tuppen har galt tv gnger, skall du tre gnger frneka mig.
Matt. 26:34. Luk. 22:34. Joh. 13:38.

31. D sade han med nnu strre kraft*: Om jag n mste d med dig, skall jag nd inte frneka dig. Detsamma sade ocks alla de andra.
*KXII:s Bibel: ytterligare. Luk. 22:33. Joh. 13:37.

32. Och de kom till en plats, som kallas Getsemane. D sade han till sina lrjungar: Sitt hr, medan jag ber*.
*KXII: s lnge jag gr avsides. Matt. 26:36. Luk. 22:39. Joh. 18:1.

39. Och s gick han ter bort och bad och sade samma ord. 40. D han kom tillbaka, fann han dem ter sovande, fr deras gon var frtyngda. Och de visste inte, vad de skulle svara honom. 41. Och han kom fr tredje gngen och sade till dem: Ja, sov nu och vila er. Det r nog. Stunden r kommen. Se, Mnniskosonen skall nu verlmnas i syndares hnder. 42. St upp, lt oss g, se, den som frrder mig r nra. 43. Och strax medan han nnu talade, kom Judas, som var en av de tolv, och tillsammans med honom en stor folkskara med svrd och stavar, utsnd frn versteprsterna och de skriftlrda och de ldste.
Matt. 26:47. Luk. 22:47. Joh. 18:3.

33. Och s tog han med sig Petrus och Jakob och Johannes, och han brjade bva och ngslas. Luk. 22:44. 34. Och sade till dem: Min sjl r djupt bedrvad intill dden. Stanna kvar hr och vaka.
Matt. 26:38. Joh. 12:27.

35. Sedan gick han litet lngre fram och fll ner p jorden och bad att denna stund om mjligt skulle g ifrn honom. Luk. 22:41. 36. Och han sade: Abba, Fader, allt r mjligt fr dig. Tag denna kalk* ifrn mig. Dock inte vad jag vill, utan vad du vill. *bgare. Joh. 6:38. Hebr. 5:7. 37. Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande och sade till Petrus: Simon, sover du? Frmdde du inte vaka en stund?
Matt. 26:40. Luk. 22:45-46.

44. Men den som frrdde honom hade givit dem ett tecken, och sade: Den som jag kysser, han r det. Grip honom och fr bort honom p ett skert stt. 45. Och d han kom, gick han genast fram till honom och sade till honom: Rabbi, Rabbi! och kysste 2 Sam. 20:9. honom. 46. D lade de hnderna p honom och grep honom. 47. Men en av dem som stod dr bredvid drog ut sitt svrd och slog till versteprstens tjnare och hgg av honom rat.
Matt. 26:51. Luk. 22:49. Joh. 18:10.

38. Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden r villig, men kttet Gal. 5:17. 1 Petr. 5:8. r svagt.

48. Och Jesus svarade och sade till dem: Ssom mot en rvare har ni gtt ut med svrd och stavar fr att gripa mig. 49. Var dag har jag varit ibland er i templet och undervisat, och ni har inte gripit mig. Men detta sker, fr att skriften skall fullbordas.
Ps. 22:7. 69:9. Jes. 53:12. Matt. 26:56. Luk. 22:53.

87
Ps. 88:9. Joh. 19:13.

Markus Evangelium

Mark. 14:72

50. D vergav alla honom och flydde. 51. Men en ung man fljde honom, som hade ett linneklde kastat ver den nakna kroppen. Och de unga mnnen grep honom. 52. Men han lmnade kvar linnekldet och flydde frn dem, naken. 53. Och de frde bort Jesus till versteprsten1, och alla versteprsterna och de ldste och de skriftlrda frsamlade sig hos honom.
Matt. 26:57. Luk. 22:54. Joh. 18:13.

f se Mnniskosonen sitta p Maktens hgra sida och komma p himlens skyar. *KXII: Jag r Kristus.
2 Mos. 3:14. Ps. 110:1. Dan. 7:10. Matt. 16:27, 24:30, 25:31, 26:64. Mark. 13:26. Luk. 21:27, 22:69. Joh. 6:62. Apg. 1:11. 1 Thess. 4:16. 2 Thess. 1:10. Upp. 1:7.

54. Och Petrus fljde honom p avstnd nda in p versteprstens grd. Och dr satt han sedan bland tjnarna och vrmde sig vid elden. 55. Men versteprsterna och hela rdet skte efter vittnesbrd mot Jesus fr att lta dda honom, men de fann Matt. 26:59. inget. 56. Ty mnga vittnade falskt mot honom, men deras vittnesml stmde inte verens. 57. D stod ngra upp och vittnade falskt mot honom och sade: 58. Vi har hrt honom sga: Jag skall bryta ner detta tempel, som r gjort med hnder, och skall p tre dagar bygga upp ett annat, som inte r gjort med hnder.
Matt. 26:61. Mark. 15:29. Joh. 2:19.

63. D rev versteprsten snder sina klder och sade: Till vad behver vi nu mer ngra vittnen? 64. Ni hrde hdelsen. Vad anser ni? Och alla dmde honom skyldig till dden. 65. Och ngra brjade spotta p honom och tcka fr hans ansikte och sl honom med knytnvarna, och sade till honom: Profetera. Och tjnarna slog honom p kinden.
Job. 16:10-11. Jes. 50:6. Matt. 26:67. Joh. 19:3.

66. Och medan Petrus var nere p grden, kom en av versteprstens tjnstekvinnor.
Matt. 26:58f. Luk. 22:55. Joh. 18:16-17.

59. Men inte ens i det fallet stmde deras vittnesbrd verens. 60. D stod versteprsten upp mitt ibland dem och frgade Jesus, och sade: Svarar du inget p det som dessa vittnar mot dig? Matt. 26:62. 61. Men han teg och svarade ingenting. ter frgade versteprsten och sade till honom: r du Kristus, den Vlsignades Son? Jes. 53:7. Apg. 8:32. 62. Jesus sade: Jag r*, och ni skall
1

67. Och d hon fick se Petrus, dr han satt och vrmde sig, sg hon p honom och sade: Du var ocks med nasaren Jesus. 68. D nekade han och sade: Jag knner honom inte, inte heller frstr jag vad du sger. Och s gick han ut p den yttre grden. Och tuppen gol. 69. Och nr tjnstekvinnan fick se honom dr, brjade hon ter sga till dem som stod bredvid: Denne r en av dem. Matt. 26:71. Luk. 22:58. Joh. 18:25. 70. D nekade han ter. Och litet drefter sade ter de, som stod bredvid, till Petrus: Skert r du en av dem, ty du r en galileisk man, och din dialekt lter s. 71. D brjade han frbanna sig och svra: Jag knner inte den mannen, som ni talar om. 72. Och ter gol tuppen. D kom Pet-

P NT:s tid fanns det flera versteprster samtidigt, men endast en var tjnstgrande. Den tjnstgrande versteprsten var ocks ordfrande fr Stora Rdet.

Mark. 15:1

Markus Evangelium

88

rus ihg det ord, som Jesus hade sagt till honom: Innan tuppen har galt tv gnger, skall du tre gnger frneka mig. Och han brast ut i grt.
Matt. 26:75. Luk. 22:61. Joh. 18:27.

10. Ty han visste, att versteprsterna av avund hade verlmnat honom. 11. Men versteprsterna eggade upp folket att han hellre skulle frige Barabbas t dem.
Matt. 27:20. Luk. 23:18. Apg. 3:14.

15 Kapitlet
Jesus frhrs av Pilatus, blir dmd, misshandlas, korsfsts, dr och begravs.

ch genast p morgonen hll versteprsterna rd med de ldste och skriftlrda och hela Rdet, och de band Jesus och frde bort honom och verlmnade honom t Pilatus. Ps. 2:2. Matt. 27:1. Luk. 22:66, 23:1.
Joh. 18:28. Apg. 3:13.

2. Och Pilatus frgade honom: r du judarnas konung? D svarade han och sade till honom: Du sger det.
Matt. 27:11. Luk. 23:3. Joh. 18:33.

12. Pilatus svarade ter och sade till dem: Vad vill ni d att jag skall gra med honom som ni kallar judarnas konung? 13. D ropade de ter: Korsfst honom! 14. Men Pilatus sade till dem: Vad ont har han d gjort? D ropade de nnu starkare: Korsfst honom! 15. Och d Pilatus ville gra folket till viljes frigav han Barabbas t dem, men Jesus lt han gissla* och utlmnade honom sedan till att korsfstas.
Matt. 27:26. Joh. 19:1. *Se not till Matt. 27:26.

3. Och versteprsterna anklagade honom fr mnga saker. 4. D frgade honom ter Pilatus och sade: Svarar du ingenting? Se, hur de vittnar mot dig om mnga saker.
Matt. 27:13. Joh. 19:10.

16. Och soldaterna frde in honom p grden, det r pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan.
Matt. 27:27.

5. Men Jesus svarade fortfarande ingenting, s att Pilatus frundrade sig. 6. Men vid hgtiden brukade han ge dem en fnge ls, den de begrde.
Matt. 27:15. Luk. 23:17. Joh. 18:39.

7. Och dr var en som kallades Barabbas, som satt fngslad tillsammans med andra, som hade gjort uppror och under upproret begtt drp.
Matt. 27:16. Luk. 23:19. Joh. 18:40.

8. D ropade folket och brjade begra att han skulle gra t dem som han alltid hade gjort fr dem. 9. Pilatus svarade dem och sade: Vill ni att jag skall frige judarnas konung t er?

17. Och de kldde p honom en purpurfrgad mantel och vred samman en krona av trnen och satte den p honom. Joh. 19:2. 18. Sedan brjade de hlsa honom: Var hlsad, judarnas konung! 19. Och de slog hans huvud med ett rr och spottade p honom, fll p kn och tillbad honom. 20. Och nr de hade hnat honom, kldde de av honom den purpurfrgade manteln och kldde p honom hans egna klder och frde ut honom fr att korsfsta honom.
Matt. 27:31.

21. En som kom utifrn landsbygden, gick dr frbi, Simon frn Cyrene, far till Alexander och Rufus. Honom tvingade de att bra hans kors.
Matt. 27:32. Luk. 23:26.

89

Markus Evangelium

Mark. 15:43

22. Och de ledde honom till en plats som heter Golgata, det betyder huvudskalleplatsen.
Matt. 27:33. Luk. 23:33. Joh. 19:17.

23. Och de gav honom myrrablandat vin att dricka, men han tog inte emot det. 24. Nr de hade korsfst honom, delade de hans klder mellan sig och kastade lott om vad var och en skulle f av dem. Ps. 22:19. Matt. 27:35.
Luk. 23:34. Joh. 19:23.

25. Och det var vid tredje timmen som de korsfste honom. 26. Och det man beskyllde honom fr var skrivet ver hans huvud: Judarnas konung.
Matt. 27:37. Luk. 23:38. Joh. 19:19.

34. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst, och sade: Eloi, Eloi, lama sabaktani? Det betyder: Min Gud, min Gud, varfr har du vergivit mig. Ps. 22:2. Matt. 27:46. 35. Och ngra, som stod dr bredvid och hrde det, sade: Se, han kallar p Elia. 36. D var det en som sprang fram och fyllde en svamp med ttika och satte den p ett rr och gav honom att dricka, och sade: Vnta, lt oss se, om Elia kommer fr att ta ner honom. Ps. 69:22. Joh. 19:29. 37. D ropade Jesus med hg rst och gav upp andan.
Matt. 27:50. Luk. 23:46. Joh. 19:30.

27. Och de korsfste med honom tv rvare, den ene p hans hgra och den andre p hans vnstra sida.
Matt. 27:38. Luk. 23:32.

38. Och frlten i templet brast i tv stycken, uppifrn och nda ner.
2 Krn. 3:14. Matt. 27:51. Luk. 23:45.

28. S blev skriften fullbordad, som sger: Och bland ogrningsmn blev Jes. 53:12. Luk. 22:37. han rknad. 29. Och de som gick dr frbi bespottade honom och skakade sina huvuden och sade: Tvi dig, du som bryter ner templet och bygger upp det p tre dagar! Ps. 22:8. 109:25. Matt. 27:39.
Mark. 14:58. Joh. 2:19.

39. D officeren, som stod dr mitt emot honom, sg att han med ett sdant rop gav upp andan, sade han: Sannerligen var denne man Guds Son.
Matt. 27:54. Luk. 23:47.

40. Och ngra kvinnor var ocks dr, som p lngt hll sg p. Bland dem var ocks Maria Magdalena och Maria, Jakob den lilles och Joses mor, och Salome,
Ps. 38:12. Matt. 27:55. Luk. 23:49.

30. Hjlp dig sjlv och stig ner frn korset. Luk. 23:35. 31. P samma stt hnade versteprsterna sinsemellan med de skriftlrda, och sade: Andra har han hjlpt, sig sjlv kan han inte hjlpa. 32. Kristus, Israels konung, m nu stiga ner frn korset, s att vi kan se och tro. Och de som var korsfsta med honom hnade ocks honom. 33. Och vid sjtte timmen kom ett mrker ver hela landet nda till nionde timmen. Matt. 27:45. Luk. 23:44.

41. som ocks hade fljt honom och tjnat honom, medan han var i Galilen. Och mnga andra som hade gtt upp till Jerusalem med honom.
Luk. 8:2-3.

42. Och d det redan blivit afton, eftersom det var tillredelsedag, det r dagen fre sabbaten, 43. kom Josef, frn Arimatea, en aktad rdsherre, som ocks vntade p Guds rike, och tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att f Jesu kropp. Matt. 27:57. Luk. 23:50. Joh. 19:38.

Mark. 15:44

Markus Evangelium

90

44. D frundrade sig Pilatus ver att han redan var dd och kallade till sig officeren och frgade honom, om det var lnge sedan han hade dtt. 45. Och nr han hade ftt veta det av officeren, gav han kroppen t Josef. 46. Och han kpte ett linnetyg och tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan, och vltrade en sten fr ingngen till graven.
Matt. 12:40, 26:12, 27:60. Luk. 23:53. Joh. 19:41-42.

6. Men han sade till dem: Var inte frfrade! Ni sker Jesus frn Nasaret, som var korsfst. Han r uppstnden, han r inte hr. Se, platsen, dr de hade lagt honom. Matt. 28:5. Luk. 24:5. 7. Men g bort och sg till hans lrjungar och Petrus, att han gr fre er till Galilen, dr skall ni f se honom ssom han har sagt er.
Matt. 26:32, 28:10. Mark. 14:28. Apg. 1:3, 13:31. 1 Kor. 15:5.

47. Men Maria Magdalena och Maria, Joses mor, sg var han lades.

8. Och de gick hastigt ut och flydde frn graven. Ty bvan och frundran hade kommit ver dem. Och de sade inget till ngon, ty de var frskrckta.
Matt. 28:8. Luk. 24:9.

16 Kapitlet
Jesus uppstr frn de dda, visar sig fr lrjungarna, ger dem det sista uppdraget och far upp till himlen. Hedningarnas kallelse.

9. Men nr Jesus var uppstnden p morgonen den frsta veckodagen, visade han sig frst fr Maria Magdalena, frn vilken han hade drivit ut sju onda andar*. *KXII: djvlar.
Luk. 8:2. Joh. 20:14-16.

ch d sabbaten var till nda, kpte Maria Magdalena och Jakobs Maria, och Salome vlluktande kryddor, fr att g och smrja honom. Matt. 28:1. Luk. 24:1. Joh. 20:1. 2. Och mycket tidigt p frsta dagen i veckan kom de till graven, d solen gick upp. 3. Och de sade till varandra: Vem skall vltra bort stenen t oss frn ingngen till graven? 4. Men d de sg upp fick de se att stenen var bortvltrad. Ty den var mycket stor. 5. Och nr de hade kommit in i graven, fick de se en ung man sitta p hgra sidan, kldd i en lng vit kldnad, och de blev frfrade.
Matt. 28:2. Joh. 20:12.

10. Hon gick och berttade det fr dem som hade varit med honom, och som nu srjde och grt. 11. Och nr dessa hrde att han var levande och var sedd av henne, trodde de inte. 12. Drefter visade han sig i en annan skepnad fr tv av dem som var p vandring utt landsbygden.
Luk. 24:13.

13. Och de gick ocks bort och berttade det fr de andra, men de trodde inte heller dem. 14. Sedan, uppenbarade han sig fr de elva nr de lg till bords, och frebrdde dem deras otro och deras hjrtas hrdhet, att de inte hade trott dem som hade sett honom vara uppstnden. Luk. 24:36. Joh. 20:19. 1 Kor. 15:7. 15. Och han sade till dem: G ut i hela vrlden och predika evangelium fr hela skapelsen. Matt. 28:19. Joh. 15:16.

91

Markus Evangelium

Mark. 16:20

16. Den som tror och blir dpt, han skall bli frlst, men den som inte tror, han skall bli frdmd. Joh. 3:18, 36, 12:48. 17. Men dessa tecken skall flja dem som tror: I mitt namn skall de driva ut onda andar*, de skall tala med nya tungor, *KXII: djvlar.
Luk. 10:17. Apg. 2:4, 5:16, 8:7, 10:46, 16:18, 19:6. 1 Kor. 12:10, 28.

18. ormar skall de ta i hnderna, och om de dricker ngot, som r ddande, skall det inte skada dem. P sjuka

skall de lgga hnderna, och de skall bli friska. Luk. 10:19. Apg. 28:3f. 19. Drefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himlen, och satte sig p Guds hgra sida. Ps. 110:7. Luk. 24:50-51. Apg. 1:2f. 20. Men de gick ut och predikade verallt. Och Herren verkade med dem och stadfste ordet med efterfljande tecken. Amen.
Apg. 14:3. Hebr. 2:4.

92

Lukas Evangelium
1 Kapitlet
ngelns budskap till Sakarias. Maria fr budskapet om Jesu fdelse. Hennes lovsng. Johannes fdelse. Sakarias profetia.

ftersom mnga har tagit sig fr att beskriva de hndelser, som har kommit till fullbordan bland oss, 2. efter vad de har sagt oss, som frn begynnelsen sg det med sina egna gon och sjlva var ordets tjnare,
Hebr. 2:3. 1 Joh. 1:1.

3. har ocks jag, som grundligt har efterforskat allt nda frn begynnelsen, beslutat mig fr att i ordning skriva till dig, dle Teofilus, Apg. 1:1. 4. fr att du skall veta tillfrlitligheten av de stycken, i vilka du har blivit undervisad. 5. P den tiden d Herodes var kung i Juden fanns det en prst av Abias skift, vid namn Sakarias och hans hustru var en av Arons dttrar, vid namn Elisabet.
1 Krn. 24:10, 19. Neh. 12:4, 17.

10. Och allt folket stod utanfr och bad, s lnge som rkoffret pgick. 11. D visade sig fr honom en Herrens ngel, som stod p hgra sidan 2 Mos. 30:1. om rkelsealtaret. 12. Och Sakarias blev frskrckt, d han sg honom och fruktan fll ver honom. 13. D sade ngeln till honom: Frukta inte, Sakarias, ty din bn r hrd, och din hustru Elisabet skall fda dig en son, som du skall ge namnet Johannes. 14. Han skall bli dig till gldje och frjd, och mnga skall gldja sig ver hans fdelse. 15. Ty han skall bli stor infr Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka och redan i moderlivet skall han bli uppfylld med den Helige Ande.
4 Mos. 6:3. Dom. 13:4. Jer. 1:5. Gal. 1:15.

6. De var bda rttfrdiga infr Gud, och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar. 7. Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam, och bda hade uppntt en hg lder. 8. S hnde det sig, att d han i sitt skift skulle gra prsterlig tjnst infr Gud, 9. efter prstmbetets sed, fll det p hans lott att g in i Herrens tempel och tnda rkelsen. 2 Mos. 30:7. Hebr. 9:6.

16. Och mnga av Israels barn skall han vnda tillbaka till Herren, deras Gud. Mal. 4:6. 17. Och han skall g fre honom i Elias ande och kraft fr att vnda fdernas hjrtan till barnen och de ohrsamma till de rttfrdigas sinnelag och skaffa Herren ett berett folk.
Mal. 3:1, 4:5. Matt. 3:1. Mark. 9:12.

18. D sade Sakarias till ngeln: Hur skall jag kunna veta detta? Ty jag r gammal och min hustru har kommit till hg lder. 1 Mos. 17:17. 19. ngeln svarade och sade till honom: Jag r Gabriel, som str i Guds syn och jag r utsnd fr att tala till

93

Lukas Evangelium

Luk. 1:43

dig och frkunna fr dig detta glada budskap. Dan. 8:15, 9:21. Matt. 18:10. 20. Och se, du skall bli stum och skall inte kunna tala intill den dag d detta sker, drfr att du inte trodde mina ord, vilka skall fullbordas i sin tid. 21. Folket vntade p Sakarias och frundrade sig ver att han drjde i templet. 22. Men d han kom ut kunde han inte tala till dem. D frstod de att han hade sett ngon syn i templet. Och han tecknade t dem och frblev stum. 23. Det hnde sig, d dagarna fr hans tjnst var fullbordade, att han gick hem till sitt hus. 24. Efter dessa dagar blev hans hustru Elisabet havande och hll sig gmd i fem mnader 25. och sade: S har Herren gjort med mig i de dagar, d han sg till mig fr att ta bort min smlek bland mnnis1 Mos. 30:23. Jes. 4:1. kor. 26. I den sjtte mnaden blev ngeln Gabriel utsnd av Gud till en stad i Galilen som hette Nasaret, 27. till en jungfru, som var trolovad med en man, vars namn var Josef, av Davids hus, och jungfruns namn var Maria. Matt. 1:18. 28. ngeln kom in till henne och sade: Var hlsad, du bendade. Herren r med dig, vlsignad r du bland kvinnor. 29. Men d hon sg honom, blev hon mycket frskrckt av hans tal och tnkte p hurdan hlsning detta var. 30. D sade ngeln till henne: Frukta inte Maria, ty du har funnit nd hos Gud, 31. och se, du skall bli havande och fda en son. Du skall ge honom namnet Jesus. Jes. 7:14. Matt. 1:21. Luk. 2 21.

32. Han skall bli stor och kallas den Hgstes Son och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron.
2 Sam. 7:12. Ps. 132:11. Jes. 9:6, 16:5.

33. Och han skall vara Konung ver Jakobs hus till evig tid och p hans rike skall ingen nde vara.
1 Krn. 17:14. Ps. 45:7. Ps. 89:37. Jes. 9:7. Jer. 23:5. Dan. 2:44, 6:26, 7:14, 27. Mik. 4:7. 1 Kor. 15:24. Hebr. 1:8.

34. D sade Maria till ngeln: Hur skall detta g till? Ty jag vet inte av ngon man. 35. ngeln svarade och sade till henne: Den Helige Ande skall komma ver dig, och den Hgstes kraft skall verskugga dig, drfr skall ven det heliga, som blir ftt av dig, kallas Guds Son. 36. Och se, Elisabet din slkting har ocks blivit havande med en son p sin lderdom, och detta r sjtte mnaden fr henne, hon som sades vara ofruktsam. 37. Ty fr Gud r ingenting omjligt.
Job. 42:2. Jer. 32:17. Sak. 8:6. Matt. 19:26. Luk. 18:27.

38. D sade Maria: Se, jag r Herrens tjnarinna, m det ske med mig som du har sagt. Och ngeln lmnade henne. 39. I de dagarna stod Maria upp och gick med hast upp till bergsbygden, till en stad i Juden. 40. Och hon trdde in i Sakarias hus och hlsade Elisabet. 41. Och det hnde sig, att d Elisabet hrde Marias hlsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Och Elisabet blev uppfylld med den Helige Ande, 42. Hon ropade med hg rst och sade: Vlsignad r du bland kvinnor och vlsignad r din livsfrukt! 43. Och hur kommer det sig, att min

Luk. 1:44

Lukas Evangelium

94

Herres mor kommer till mig? 44. Se, d ljudet av din hlsning kom till mina ron, spratt barnet till av gldje i mitt liv. 45. Salig r hon som trodde, ty det skall bli fullbordat som blivit sagt till henne frn Herren. Luk. 11:28. 46. Och Maria sade: Min sjl prisar storligen Herren, 1 Sam. 2:1. 47. och min ande frjdar sig i Gud, min Frlsare. 48. Fr han har sett till sin tjnarinnas ringhet, och se, hrefter skall alla slkten prisa mig salig.
1 Mos. 30:13. 1 Sam. 1:11.

49. Ty den Mktige har gjort stora ting med mig, och hans namn r heligt. 50. Och hans barmhrtighet varar frn slkte till slkte ver dem som fruktar honom. 2 Mos. 20:6. Ps. 103:17. 51. Han har visat kraft med sin arm. Han har frskingrat dem som r hgfrdiga i deras hjrtas sinne.
2 Sam. 22:28. Ps. 33:10. Ps. 89:11. Jes. 51:9, 52:10. 1 Petr. 5:5.

52. De mktiga har han strtat frn tronen och upphjt de ringa,
1 Sam. 2:7-8. Job. 5:11, 12:18-19, 21. Ps. 113:6-7.

53. de hungriga har han mttat med goda ting och de rika har han ltit g tomma bort. 1 Sam. 2:5. Ps. 34:10-11. 54. Han har tagit sig an sin tjnare Israel fr att komma ihg sin barmhrtighet Jes. 30:18, 41:8, 54:5. Jer. 31:3, 20. 55. ssom han har sagt till vra fder, Abraham och hans sd till evig tid. 1 Mos. 17:19, 22:18. 56. Maria blev kvar hos henne i omkring tre mnader och gick s hem till sitt hus igen. 57. S blev d fr Elisabet tiden fullbordad, d hon skulle fda, och hon fdde en son.

58. Och hennes grannar och slktingar fick hra att Herren hade gjort stor barmhrtighet med henne, och de frjdade sig med henne. 59. Och det hnde, att de p ttonde dagen kom fr att omskra barnet och de kallade honom Sakarias efter hans far. 1 Mos. 17:12. 3 Mos. 12:3. 60. Men hans mor svarade och sade: Nej, han skall heta Johannes. 61. D sade de till henne: I din slkt finns det ingen, som har det namnet. 62. Och de tecknade t hans far, vad han ville kalla honom. 63. Han bad om en tavla, och skrev: Johannes r hans namn. Och alla frundrade sig. 64. Och strax ppnades hans mun, och hans tunga lstes och han talade och lovade Gud. 65. Och stor fruktan kom ver alla deras grannar, och ryktet om allt detta gick ut ver Judens hela bergsbygd. 66. Alla som hrde det lade det p hjrtat och sade: Vad skall det bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. 67. Och hans far Sakarias blev uppfylld med den Helige Ande, profeterade och sade: 68. Lovad vare Herren, Israels Gud, ty han har beskt och frlossat sitt folk, Luk. 2:30. 69. och har upprttat t oss frlsningens horn i sin tjnare Davids hus,
Ps. 132:17-18.

70. ssom han har talat genom sina heliga profeters mun frn tidens begynnelse,
Ps. 72:12. Jer. 23:5-6, 30:9-10. Apg. 3:21.

71. fr att han skulle frlsa oss frn vra ovnner och ur handen p alla dem som hatar oss

95

Lukas Evangelium

Luk. 2:15

72. och visa barmhrtighet mot vra fder och tnka p sitt heliga frbund,
Jer. 31:31.

73. den ed, som han har svurit vr fader Abraham, att ge oss,
1 Mos. 22:16. Ps. 105:9. Jer. 31:33. Hebr. 6:13, 17.

3. D gick alla var och en till sin stad fr att lta skattskriva sig. 4. S for ocks Josef frn staden Nasaret i Galilen upp till Juden, till Davids stad, som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och slkt
1 Sam. 16:4. Mik. 5:2. Matt. 1:1 f. Joh. 7:42.

74. att vi, frlsta ur vra ovnners hand m tjna honom utan fruktan
Hebr. 9:14.

75. i helighet och rttfrdighet infr honom i alla vra livsdagar.

1 Petr. 1:15.

76. Och du barn skall kallas den Hgstes profet, ty du skall g framfr Herren fr att bereda hans vgar,
Mal. 3:1.

77. fr att ge hans folk kunskap om frlsning till deras synders frltelse,
Luk. 3:3.

78. fr vr Guds innerliga barmhrtighets skull, genom vilken soluppgngen frn hjden har beskt oss, 79. till att skina ver dem som sitter i mrker och ddsskugga och styra vra ftter in p fridens vg.
Jes. 9:2, 42:7, 43:8, 49:9, 60:1. Matt. 4:16.

80. Och barnet vxte upp och strktes i anden. Och han vistades i knen till den dag, d han skulle trda fram infr Israels folk. Luk. 2:40.

2 Kapitlet
Jesu fdelse och omskrelse. Han brs fram i templet. Simeon och Hanna. Jesus vid tolv rs lder i templet.

5. fr att han skulle lta skattskriva sig med Maria, sin trolovade hustru, som var havande. 6. S hnde sig medan de var dr, att tiden var inne d hon skulle fda. 7. Och hon fdde sin frstfdde son och lindade honom och lade ner honom i en krubba, ty fr dem fanns inte plats i hrbrget. Matt. 1:25. 8. I samma trakt var ngra herdar ute p marken och hll vakt om natten ver sin hjord. 9. Och se, en Herrens ngel stod framfr dem och Herrens hrlighet sken omkring dem, och de blev mycket frskrckta. 10. ngeln sade till dem: Var inte frskrckta. Se, jag frkunnar fr er en stor gldje, som skall komma hela folket till del. 11. Ty i dag r en Frlsare fdd t er, som r Kristus, Herren, i Davids stad. 12. Detta skall fr er vara tecknet: Ni skall finna ett barn som r lindat och ligger i en krubba. 13. Och pltsligt var dr med ngeln en stor hop av den himmelska hrskaran som lovade Gud och sade:
Dan. 7:10. Upp. 5:14.

et hnde sig vid den tiden att frn kejsar Augustus utgick ett pbud, att hela vrlden skulle skattskrivas. 2. Denna skattskrivning var den frsta och den gde rum d Kvirinius var landshvding ver Syrien.

14. ra vare Gud i hjden och frid p jorden, till mnniskor ett vlbehag.
Jes. 57:19. Luk. 19:38. Rom. 5:1. Ef. 2:17, 1:5.

15. Och det hnde sig att nr nglarna hade farit ifrn dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: Lt oss nu g till Betlehem och se det som har

Luk. 2:16

Lukas Evangelium

96

skett dr, och som Herren har uppenbarat fr oss. 16. Och de skyndade ivg och fann Maria och Josef och barnet som lg i krubban. 17. Och d de hade sett det, berttade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18. Alla som hrde det frundrade sig ver det som blev sagt till dem av herdarna. 19. Men Maria gmde alla dessa ord och tnkte ver dem i sitt hjrta. 20. Och herdarna gick tillbaka igen och prisade och lovade Gud fr allt vad de hade hrt och sett, ssom det hade blivit sagt till dem. 21. Och d tta dagar hade gtt och barnet skulle omskras fick han namnet Jesus, som gavs honom av ngeln, innan han blev avlad i moderlivet.
1 Mos. 17:12. 3 Mos. 12:3. Matt. 1:21. Luk. 1:31. Joh. 7:22.

27. Han kom nu ledd av Anden till templet. Och nr frldrarna bar in barnet Jesus, fr att de skulle gra med honom, ssom sed var efter lagen, 3 Mos. 12:6, 8. 28. tog han honom i sin famn och lovade Gud och sade: 29. Herre, nu lter du din tjnare fara i frid, enligt ditt ord,
1 Mos. 46:30. Fil. 1:23.

30. ty mina gon har sett din frlsning, Ps. 98:2, 3. Jes. 52:10. Luk. 3:6. 31. vilken du har berett fr alla folk, 32. ett ljus till hedningarnas upplysning och ditt folk Israel till pris.
Jes. 42:6, 46:13, 49:6. Apg. 13:47, 28:28.

33. Josef och hans mor frundrade sig ver det som sades om honom. 34. Och Simeon vlsignade dem och sade till Maria, hans mor: Se, denne r satt till fall och upprttelse fr mnga i Israel, och till ett tecken som blir motsagt.
Jes. 8:14. Matt. 21:18, 44. Apg. 28:22. Rom. 9:32. 1 Kor. 1:23-24. 2 Kor. 2:16. 1 Petr. 2:8.

22. Och d deras reningsdagar efter Mose lag var frbi, frde de honom till Jerusalem, fr att de skulle bra fram honom infr Herren, 3 Mos. 12:2. 23. ssom det r skrivet i Herrens lag: Allt mankn, som frst ppnar moderlivet, skall kallas heligt t Herren,
2 Mos. 13:2, 34:19. 4 Mos. 3:13, 8:16, 17.

24. och fr att de skulle offra, ssom det r sagt i Herrens lag, ett par turturduvor eller tv unga duvor. 25. Och se, i Jerusalem var en man vid namn Simeon och den mannen var rttfrdig och gudfruktig och vntade p Israels trst, och den Helige Ande var ver honom. 26. Han hade ftt det uppenbarat av den Helige Ande, att han inte skulle se dden frrn han hade ftt se Herrens Smorde* *Kristus.

35. Ja, ett svrd skall ocks g igenom din sjl, fr att mnga hjrtans tankar skall uppenbaras. Joh. 19:25. 36. Och dr var en profetissa vid namn Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade uppntt hg lder och hade levt i sju r med sin man frn sin jungfrutid, 37. och hon var nu nka vid ttiofyra r. Hon gick aldrig bort frn templet, utan tjnade Gud dr med fastor och bner natt och dag.
1 Sam. 1:22. 1 Tim. 5:3.

38. Hon kom ocks dit i samma stund och prisade Herren och talade om honom till alla dem som vntade p befrielse i Jerusalem. 39. Och d de hade fullgjort allting efter Herrens lag, vnde de tillbaka

97

Lukas Evangelium

Luk. 3:8

till Galilen, till sin stad Nasaret. 40. Men barnet vxte upp och strktes i anden, fylld av vishet, och Guds nd var ver honom. Luk. 1:80. 41. Och hans frldrar gick rligen vid pskhgtiden till Jerusalem.
2 Mos. 23:15, 17, 34:23. 3 Mos 23:5. 5 Mos. 16:1.

52. Och Jesus vxte till i vishet, lder och i nd infr Gud och mnniskor.
1 Sam. 2:26. Ords: 3:4.

3 Kapitlet
Johannes predikar och dper. Jesus dps. Hans slkttavla.

42. D han var tolv r gammal gick de ocks upp till Jerusalem, ssom sed var vid hgtiden. 43. Och nr de hade fullgjort dagarna och gick hem igen, blev pojken Jesus kvar i Jerusalem men Josef och hans mor visste inte det. 44. De trodde att han var med i ressllskapet, och gick en dagsled och skte honom bland slktingar och vnner. 45. Och d de inte fann honom, gick de till Jerusalem igen och skte efter honom. 46. S hnde det sig, att de efter tre dagar fann honom i templet. Han satt mitt bland lrarna och hrde p dem och frgade dem. 47. Och alla som hrde honom blev hpna ver hans frstnd och svar.
Matt. 7:28. Mark. 1:22. Luk. 4:22, 32. Joh. 7:15, 46.

femtonde ret av kejsar Tiberius regering nr Pontius Pilatus var landshvding i Juden, och Herodes var tetrark* i Galilen, och Filippus, hans bror, tetrark i Itureen och i landet Trakonitis, och Lysanias tetrark i Abilene, *furste ver fjrdedelen av ett land. 2. nr Hannas och Kaifas var versteprster, kom Guds befallning till Johannes, Sakarias son, i knen.
Joh. 11:49, 51, 18:13. Apg. 4:6.

3. Och han gick ivg och predikade i hela trakten omkring Jordan omvndelsens* dop till syndernas frltelse,
*KXII: bttringens. Alt. vers.: sinnesndringens, ngerns. Matt. 3:1. Mark. 1:4.

4. ssom det r skrivet i boken med profeten Jesajas ord, d han sger: En ropandes rst r i knen: Bered Herrens vg, gr hans stigar raka.
Jes. 40:3. Matt. 3:3. Mark. 1:3. Joh. 1:23.

48. D de nu fick se honom, frundrade de sig mycket, och hans mor sade till honom: Min son, varfr gjorde du oss detta? Se, din far och jag har med sorg skt efter dig. 49. Han svarade dem: Varfr skte ni mig? Visste ni inte att jag br vara i det som tillhr min Fader? 50. Men de frstod inte ordet som han talade till dem. Luk. 9:45, 18:34. 51. Och s fljde han med dem ner och kom till Nasaret och var dem underdnig. Men hans mor gmde alla dessa ord i sitt hjrta.

5. Alla dalar skall fyllas och alla berg och hjder skall snkas, och det som r krokigt skall bli rakt, och ojmna vgar skall bli jmna, 6. och allt ktt skall se Guds frlsning.
Ps. 98:2, 3. Jes. 52:10. Luk. 2:30.

7. S sade han d till folket som gick ut fr att lta dpa sig av honom: Ni huggormars avkomma, vem har intalat er att ni skall slippa undan den tillkommande vreden? Matt. 3:7, 23:33. 8. Br drfr sdan frukt som tillhr omvndelsen*, och brja inte sga fr

Luk. 3:9

Lukas Evangelium

98

er sjlva: Vi har Abraham till fader, ty jag sger er: Gud kan av dessa stenar uppvcka barn t Abraham.
*KXII: bttrings frukt. Alt. vers.: sinnesndringen, ngern. Matt. 3:9. Joh. 8:39. Apg. 13:26.

9. Redan r yxan satt till roten p trden, drfr blir vart och ett trd som inte br god frukt avhugget och kastat i elden. Matt. 3:10, 7:19. 10. Och folket frgade honom och sade: Vad skall vi d gra? Apg. 2:37. 11. Han svarade och sade till dem: Den som har tv livkldnader, han skall dela med sig t den som ingen har, och den som har mat, han skall gra p samma stt. 1 Joh. 3:17, 4:20. Jak. 2:15, 16. 12. S kom ocks publikaner* fr att lta dpa sig, och sade till honom: Mstare, vad skall d vi gra?
*tullindrivare.

18. Ocks i mnga andra stycken frmanade han folket och predikade evangelium fr dem. 19. Och Herodes, tetrarken*, blev tillrttavisad av honom fr Herodias skull, hustru till hans bror Filippus, och fr allt det onda som Herodes gjorde,
*furste ver fjrdedelen av ett land. Matt. 14:3. Mark. 6:17.

20. Till allt annat lade han ocks det att han sprrade in Johannes i fngelse. 21. Det hnde sig, d allt folket lt dpa sig att ocks Jesus blev dpt. Han bad och himlen ppnades
Matt. 3:13. Mark. 1:9.

22. och den Helige Ande kom ner ver honom i kroppslig gestalt ssom en duva, och frn himlen kom en rst, som sade: Du r min lskade Son, i dig har jag funnit behag.
Jes. 42:1. Matt. 3:17, 17:5. Joh. 1:32. Kol. 1:13.

13. Han sade till dem: Krv inte ut mer n vad som r faststllt. 14. Ocks krigsmn frgade honom och sade: Vad skall d vi gra? Han sade till dem: Gr er inte skyldiga till vergrepp och gna er inte t utpressning utan var njda med er ln. 15. S gick d folket i frvntan, och alla undrade i sina hjrtan om Johannes inte var Kristus. 16. D svarade Johannes och sade till dem: Jag dper er i vatten, men det kommer en som r starkare n jag, vars skoremmar jag inte r vrdig att upplsa. Han skall dpa er i den Helige Ande och eld.
Jes. 44:3. Joel 2:28. Matt. 3:11. Mark. 1:7, 8. Joh. 1:26, 27. Apg. 1:5, 2:2, 4, Apg. 11:15-16, 13:25, 19:4.

23. Och Jesus var omkring trettio r d han brjade, och han ansgs vara Josefs son, som var son till Eli,
Matt. 13:55. Mark. 6:3. Joh. 6:42.

17. Han har sin kastskovel i sin hand, och han skall rensa sin loge och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han brnna upp i en outslcklig eld.
Matt. 3:12.

24. som var son till Mattat, som var son till Levi, som var son till Melki, som var son till Jannai, som var son till Josef, Matt. 1:1. 25. som var son till Mattatias, som var son till Amos, som var son till Nahum, som var son till Esli, som var son till Naggai, 26. som var son till Mahat, som var son till Mattatias, som var son till Semein, som var son till Josek, som var son till Judas, 27. som var son till Johanan, som var son till Resa, som var son till Serubbabel, som var son till Sealtiel, som var son till Neri, 28. som var son till Melki, som var son till Addi, som var son till Kosam, som var son till Elmadam, som var

99

Lukas Evangelium

Luk. 4:10

son till Er, 29. som var son till Josua, som var son till Elieser, som var son till Jorim, som var son till Mattat, som var son till Levi, 30. som var son till Simeon, som var son till Juda, som var son till Josef, som var son till Jonam, som var son till Eljakim, 31. som var son till Melea, som var son till Menna, som var son till Mattata, som var son till Natan, som var son till David,
2 Sam. 5:14. 1 Krn. 3:5, Sak. 12:12.

4 Kapitlet
Jesus frestas av djvulen, undervisar i Nasarets synagoga, botar en besatt och andra sjuka.

edan gick Jesus tillbaka ifrn Jordan, full av den Helige Ande, och blev ledd av Anden till knen
Matt. 4:1. Mark. 1:12.

32. som var son till Isai, som var son till Obed, som var son till Boas, som var son till Salma, som var son till Naheson, Rut 4:18. 1 Krn. 2:10, 11. 33. som var son till Amminadab, som var son till Admin, som var son till Hesrom, som var son till Peres, som var son till Juda, 34. som var son till Jakob, som var son till Isak, som var son till Abraham, som var son till Tera, som var son till Nahor, 1 Mos. 11:24. 35. som var son till Serug, som var son till Regu, som var son till Peleg, som var son till Eber, som var son till Sela, 36. som var son till Kenan, som var son till Arpaksad, som var son till Sem, som var son till Noa, som var son till Lemek, 1 Mos. 11:10. 37. som var son till Metusala, som var son till Hanok, som var son till Jered, som var son till Mahalalel, som var son till Kenan, 38. som var son till Enos, som var son till Set, som var son till Adam, som var frn Gud. 1 Mos. 5:3.

2. och frestades i fyrtio dagar av djvulen. Och han t inget under de dagarna, men nr de var frbi, blev han hungrig. 2 Mos. 34:28. 1 Kon. 19:8. 3. D sade djvulen till honom: r du Guds Son, s sg till denna sten att den blir brd. 4. D svarade Jesus och sade till honom: Det r skrivet: Mnniskan lever inte enbart av brd, utan av vart och ett Guds ord. 5 Mos. 8:3. Matt. 4:4. 5. Och djvulen frde honom upp p ett hgt berg och visade honom i ett gonblick alla riken i vrlden.
Matt. 4:8.

6. Och djvulen sade till honom: All denna makt med dess hrlighet vill jag ge dig, fr den har verlmnats t mig och jag kan ge den t vem jag vill. 7. Om du drfr faller ner och tillber mig, blir allt ditt. 8. Jesus svarade och sade till honom: G bort ifrn mig Satan, ty det r skrivet: Herren din Gud skall du tillbedja och endast honom skall du tjna.
5 Mos. 6:13, 10:20.

9. Och han frde honom till Jerusalem och stllde honom p templets tinnar och sade till honom: r du Guds Son, s kasta dig ner hrifrn.
Matt. 4:5.

10. Ty det r skrivet: Han skall ge sina nglar befallning om dig att bevara dig, Ps. 91:11.

Luk. 4:11

Lukas Evangelium

100

11. och de skall bra dig p sina hnder, s att du inte stter din fot mot ngon sten. 12. D svarade Jesus och sade till honom: Det r sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud. 5 Mos. 6:16. 13. Och sedan djvulen hade slutat med alla sina frestelser, lmnade han honom fr en tid. 14. Och Jesus vnde i Andens kraft tillbaka till Galilen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten dr omkring.
Matt. 4:12. Mark. 1:14. Joh. 4:43. Apg. 10:37.

nesbrd och frundrade sig ver de ndefulla ord som gick ut frn hans mun, och sade: r inte denne Josefs Ps. 45:3. Jes. 50:4. Mark. 6:2, 3. son?
Luk. 2:47. Joh. 6:42, 7:46.

23. D sade han till dem: Helt visst skall ni nu sga till mig liknelsen: Lkare, lk dig sjlv. Alla de stora ting, som vi har hrt har skett i Kapernaum, gr dem ocks hr i din hemstad. 24. Och han sade: Sannerligen sger jag er: Ingen profet blir vl mottagen i sitt hemland.
Matt. 13:57. Mark. 6:4. Joh. 4:44.

15. Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. 16. S kom han till Nasaret, dr han hade vxt upp. Och p sabbatsdagen gick han in i synagogan som han brukade, och stod upp fr att lsa.
Matt. 2:23, 13:54. Mark. 6:1.

17. D rckte man profeten Jesajas bokrulle till honom och d han slog upp bokrullen, fann han det stlle, dr det str skrivet: 18. Herrens Ande r ver mig, ty han har smort mig till att frkunna evangelium fr de fattiga. Han har snt mig till att lka dem som har frkrossade hjrtan, till att predika frihet fr de fngna och syn fr de blinda, och till att frstta de snderslagna i frihet,
Ps. 45:8. Jes. 61:1-2. Matt. 11:5. Apg. 10:38.

19. och till att predika Herrens behagliga r. 3 Mos. 25:10. 2 Kor. 6:2, 3. 20. Sedan lade han ihop bokrullen och gav den t tjnaren och satte sig. Och alla som var i synagogan hade sina gon fsta p honom. 21. D brjade han sga till dem. I dag r denna skrift fullbordad infr era ron. 22. Och alla gav de honom sitt vitt-

25. Men i sanning sger jag er: Det fanns mnga nkor i Israel p Elias tid, d himlen var tillsluten i tre r och sex mnader, och stor hungersnd kom ver hela landet, Jak. 5:17. 26. och till ingen av dem blev Elia snd, utan endast till en nka i Sarepta i Sidon. 1 Kon. 17:9. 27. Och mnga spetlska fanns i Israel p profeten Elisas tid, och ingen av dem blev renad utom Naaman frn Syrien. 2 Kon. 5:14. 28. Och alla de som var i synagogan uppfylldes av vrede d de hrde detta, 29. och stod upp och drev honom ut ur staden och frde honom nda fram till branten av det berg som deras stad var byggd p, fr att strta ner ho2 Krn. 25:12. nom. 30. Men han gick sin vg mitt igenom dem. Joh. 8:59. 31. Och han kom ner till Kapernaum, en stad i Galilen och dr undervisade han folket p sabbatsdagarna.
Matt. 4:13. Mark. 1:21.

32. Och de hpnade ver hans undervisning, och han talade med auktoritet. Matt. 7:28. Mark. 1:22. 33. Och i synagogan fanns en man

101

Lukas Evangelium

Luk. 5:7

som var besatt av en oren ande*. Och han ropade med hg rst,
*KXII: oren djvuls anda. Mark. 1:23.

34. och sade: Lt oss vara*! Vad har du med oss att gra, Jesus av Nasaret? Har du kommit fr att frgra oss? Jag vet vem du r, du Guds Helige!
*KXII: Hej!

42. Och d det blev dag, gick han bort till en de trakt. Men folket skte efter honom, och nr de kom fram till honom ville de hlla kvar honom och hindra honom att g sin vg.
Mark. 1:35, 45.

35. Men Jesus talade strngt* till honom, och sade: Tig, och far ut ur honom! Och den onde anden** kastade omkull honom mitt ibland dem, och for ut ur honom och gjorde honom ingen skada. *KXII: npste, **djvulen. 36. Och de blev alla hpna och de talade med varandra och sade: Vad r detta fr ett ord? Ty med makt och auktoritet befaller han de orena andarna, och de far ut. 37. Och ryktet om honom gick ut verallt i trakten dr omkring. 38. Men Jesus stod upp och gick ut ur synagogan och gick in i Simons hus. Och Simons svrmor plgades av hg feber och de bad honom fr henne. Matt. 8:14. Mark. 1:29, 30. 39. Och han trdde fram och lutade sig ver henne och talade strngt* till febern, och den vergav henne. Och hon stod genast upp och tjnade dem.
* KXII: npste.

43. D sade han till dem: Ocks i de andra stderna mste jag frkunna evangelium om Guds rike, ty till det r jag utsnd. 44. Och han predikade i synagogorna i Galilen.

5 Kapitlet
Petrus kallas att bli mnniskofiskare. Jesus botar en spetlsk och en lam man, kallar Matteus och undervisar om fastan.

et hnde sig d folket fr att f hra Guds ord, trngde sig inp honom dr han stod utmed Gennesarets sj. Matt. 13:2. Mark. 4:1. 2. Dr fick han se tv btar vid sjstranden, och fiskarna hade gtt i land och hll p att rengra sina nt.
Matt. 4:18. Mark. 1:16.

40. D solen gick ner frde alla till honom sina sjuka som led av mngahanda sjukdomar. Och han lade hnderna p var och en av dem och botade dem. Matt. 8:16. Mark. 1:32, 7:32. 41. Onda andar* blev ocks utdrivna ur mnga, och de ropade och sade: Du r Kristus, Guds Son. D talade han strngt** till dem och tillt dem inte att tala, eftersom de visste att han var Kristus. *KXII: djvlarna, **npste.
Mark. 1:34, 3:11.

3. D steg han i en av btarna som tillhrde Simon och bad honom att han skulle lgga ut litet frn land. Och han satte sig och undervisade folket frn bten. 4. D han hade slutat att tala, sade han till Simon: Lgg ut p djupet och kasta ut era nt till fngst. Joh. 21:6. 5. D svarade Simon och sade till honom: Mstare, vi har arbetat hela natten och ingenting ftt, men p ditt ord vill jag kasta ut ntet. 6. Och d de gjorde det, fick de en stor mngd fiskar i sina nt, och deras nt gick snder. 7. Och de vinkade till sina kamrater i

Luk. 5:8

Lukas Evangelium

102

den andra bten att de skulle komma och hjlpa dem. Och de kom och fyllde bda btarna, s att de brjade sjunka. 8. D Simon Petrus sg detta fll han ner infr Jesu knn, och sade: Herre, g bort ifrn mig, fr jag r en syndig mnniska. 9. Ty hpnad hade kommit ver honom och alla dem som var med honom, ver den fngst av fisk som de hade ftt, 10. ocks Jakob och Johannes, Sebedeus sner, som var i sllskap med Simon. D sade Jesus till Simon: Frukta inte, hrefter skall du fnga mnniskor. Matt. 4:19. Mark. 1:17. 11. De frde btarna i land och lmnade alltsammans och fljde honom.
Matt. 4:20, 19:27. Mark. 10:28. Luk. 18:28.

12. Och det hnde d han var i en av stderna: Se, dr var en man som var full av spetlska. Nr han fick se Jesus fll han ner p sitt ansikte och bad honom och sade: Herre, om du vill s kan du gra mig ren.
Matt. 8:2. Mark. 1:40.

lagkloka, som hade kommit frn alla byar i Galilen och Juden och frn Jerusalem. Och Herrens kraft var dr till att bota dem. 18. Och se, ngra mn bar p en sng med en lam man. De frskte att komma in, och lgga ner mannen framfr honom. Matt. 9:2. Mark. 2:3. Apg. 9:33. 19. Och d de fr folkets skull inte kunde finna ngon vg att komma in med honom, steg de upp p taket och slppte ner honom med sngen genom taket mitt framfr Jesus. 20. D han sg deras tro, sade han till honom: Mnniska, dina synder r frltna. Luk. 7:48. 21. Och de skriftlrda och fariserna brjade tnka och sade: Vem r denne, som talar hdelser? Vem kan frlta synder, frutom Gud?
Ps. 32:5. Jes. 43:25.

13. D rckte han ut handen och rrde vid honom, och sade: Jag vill, bli ren! Och genast frsvann spetlskan frn honom. 14. Och han befallde honom att inte bertta det fr ngon: Men g och visa dig fr prsten och offra fr din rening i enlighet med vad Mose har befallt till ett vittnesbrd fr dem.
3 Mos. 13:2, 14:2. Matt. 8:4.

15. Och ryktet om honom spred sig nnu mer, och mycket folk samlades fr att hra honom och bli botade av honom frn sina sjukdomar. 16. Men han drog sig undan till de trakter och bad. 17. Och det hnde sig en dag d han undervisade, att dr satt fariser och

22. Men d Jesus mrkte deras tankar svarade han och sade till dem: Vad tnker ni i era hjrtan? 23. Vilket r lttare att sga: Dina synder r frltna, eller att sga: St upp och g? Matt. 9:5. 24. Men fr att ni skall veta, att Mnniskosonen har makt p jorden att frlta synder, sade han till den lame: Jag sger dig: St upp, ta din sng och g till ditt hus. 25. Och han stod strax upp infr deras gon, tog sngen p vilken han hade legat och gick sin vg hem och prisade Gud. 26. Alla greps av hpnad och de prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: Vi har i dag sett frunderliga ting. 27. Sedan gick han ut drifrn och fick se en publikan* vid namn Levi sitta vid tullen, och han sade till honom: Flj mig. *Se Luk. 3:12.Matt. 9:9. Mark. 2:14.

103

Lukas Evangelium

Luk. 6:6

28. Han stod upp och fljde honom och vergav allt. 29. Och Levi gjorde fr honom ett stort gstabud i sitt hus. Och dr var en stor mngd publikaner och andra, som lg till bords tillsammans med dem. Matt. 9:10. Mark. 2:15. Luk. 15:1, 2. 30. Och de skriftlrda och fariserna kritiserade hans lrjungar och sade: Varfr ter och dricker ni med publikaner och syndare? 31. D svarade Jesus och sade till dem: Det r inte de friska som behver lkare, utan de sjuka.
Matt. 9:12, 13. Mark. 2:17. Luk. 19:10.

skinnlglar och s blir bda bevarade. 39. Och ingen som har druckit gammalt vin, vill genast ha nytt. Ty han sger: Det gamla r bttre.

6 Kapitlet
Lrjungarna plockar ax p sabbaten. Jesus botar en man med frtvinad hand, utvljer tolv apostlar och predikar fr sina lrjungar. Jesu predikan innehller saligprisningar, verop, lska era fiender, grandet och bjlken, av frukten knner man trdet och bygg p klippan.

32. Jag har inte kommit fr att kalla rttfrdiga, utan syndare till omvndelse*.
*KXII: bttring. Alt. vers.: sinnesndring, nger. 1 Tim. 1:15.

33. D sade de till honom: Varfr fastar Johannes lrjungar s ofta och hller bner, likas ocks farisernas lrjungar, men dina lrjungar ter och Matt. 9:14. Mark. 2:18. dricker? 34. Han sade till dem: Inte kan ni vl f brllopsgsterna att fasta, s lnge brudgummen r hos dem?
Jes. 62:5. 2 Kor. 11:2.

ch det hnde sig p den andra sabbaten, nst efter den frsta, att han gick igenom ett sdesflt, och hans lrjungar ryckte av axen och gnuggade snder dem med hnderna och t.
5 Mos. 23:25. Matt. 12:1. Mark. 2:23.

2. D sade ngra av fariserna till dem: Varfr gr ni det som inte r tilltet att gra p sabbatsdagarna?
2 Mos. 20:10, 23:12, 31:15, 35:2.

35. Men dagar skall komma, nr brudgummen skall tas ifrn dem, och d skall de fasta i de dagarna. 36. Och han framstllde ocks fr dem en liknelse: Ingen lagar ett gammalt kldesplagg med en lapp frn ett nytt tyg. Annars snderslits det nya och lappen frn det nya passar inte ihop med det gamla.
Matt. 9:16, 17. Mark. 2:21.

3. Jesus svarade och sade till dem: Har ni inte lst vad David gjorde, d han och de som var med honom blev hungriga, 1 Sam. 21:6. 4. hur han gick in i Guds hus och tog skdebrden och t och gav ocks t dem som var med honom, fastn det inte r tilltet fr ngon annan n fr prsterna att ta dem?
2 Mos. 25:30. 3 Mos. 24:9.

37. Och ingen slr nytt vin i gamla skinnlglar, annars sprnger det nya vinet snder skinnlglarna, och vinet spills ut, och skinnlglarna blir frdrvade. 38. Utan nytt vin skall man sl i nya

5. Och han sade till dem: Mnniskosonen r Herre ocks ver sabbaten. Matt. 12:8. Mark. 2:28. 6. Men det hnde sig ven p en annan sabbat, att han gick in i synagogan och undervisade. Och dr var en man, vilkens hgra hand var frtvinad. Matt. 12:9-10. Mark. 3:1.

Luk. 6:7

Lukas Evangelium

104

7. Och de skriftlrda och fariserna vaktade p honom, ifall han skulle bota ngon p sabbaten, fr att de skulle finna ngot som de kunde anklaga honom fr. 8. Men han frstod deras tankar och sade till mannen, som hade den frtvinade handen: St upp, och trd fram. Han stod upp och trdde fram. 9. D sade Jesus till dem: Jag vill frga er: r det tilltet p sabbatsdagarna att gra gott eller att gra ont, att rdda liv, eller att frgra det? 10. Och han sg sig om p dem alla och sade till mannen: Rck ut din hand. Och han gjorde s. Och hans hand blev terstlld igen ssom den andra. 1 Kon. 13:6. 11. Men de blev ursinniga och talade med varandra om vad de skulle gra med Jesus. 12. S hnde det i de dagarna, att han gick ivg upp p berget fr att be, och han blev kvar dr ver natten i bn Matt. 14:23. till Gud. 13. Men d det blev dag, kallade han till sig sina lrjungar och utvalde bland dem tolv, vilka han ocks kallade apostlar:
Matt. 10:1 f. Mark. 3:13, 6:7. Luk. 9:1f. Apg. 1:13.

Jerusalem, och frn kusten vid Tyrus Matt. 4:25. Mark. 3:7. och Sidon, 18. vilka hade kommit fr att hra honom och bli botade frn sina sjukdomar. Och de som var plgade av orena andar blev botade. 19. Och allt folket skte efter att f rra vid honom, ty kraft gick ut frn honom och botade alla.
Matt. 14:36. Mark. 5:30.

20. Och han lyfte upp sina gon och sg p sina lrjungar och sade: Saliga r ni som r fattiga, ty Guds rike tillMatt. 5:2f. hr er. 21. Saliga r ni som nu hungrar, ty ni skall bli mttade. Saliga r ni som nu grter, ty ni skall skratta.
Jes. 55:1, 61:2, 66:10.

22. Saliga r ni, d mnniskorna hatar er och utesluter er och smdar er och kastar bort ert namn ssom ngot ont fr Mnniskosonens skull.
Matt. 5:11. 1 Petr. 2:19, 3:14, 4:14.

23. Gld er och hoppa av frjd p den dagen, ty se, er ln r stor i himlen. P samma stt gjorde ju deras fApg. 5:41, 7:51. der med profeterna. 24. Men ve er som r rika, ty ni har ftt ut er trst.
Ps. 17:14. Ps. 49:19. Am. 6:1, 8. Luk. 16:25. Jak. 5:1.

14. Simon, som han ocks kallade Petrus, och Andreas, hans bror, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, Joh. 1:42. 15. Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon, som kallades Seloten, 16. Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, som ocks blev frrdare. 17. Och han gick ner med dem och stannade p en jmn plats. Och dr var en stor mngd av hans lrjungar, och mycket folk frn hela Juden och

25. Ve er som r mtta, fr ni skall hungra. Ve er, som nu ler, ty ni skall srja och grta.
Ords. 14:13. Jes. 65:13. Jak. 4:9.

26. Ve er, d alla mnniskor talar vl om er. P samma stt gjorde deras fder med de falska profeterna. 27. Men till er som hr, sger jag: lska era fiender och gr gott mot dem som hatar er. 2 Mos. 23:4. Ords. 25:21. 28. Vlsigna dem som frbannar er och be fr dem som gr er ortt.
Luk. 23:24. Apg. 7:60. Rom. 12:14f. 1 Kor. 4:12.

105

Lukas Evangelium

Luk. 6:48

29. Om ngon slr dig p den ena kinden, s vnd honom ocks den andra till. Och om ngon tar manteln ifrn dig, s undanhll honom inte heller livkldnaden.
Ords. 20:22, 24:29. Matt. 5:39. Rom. 12:17. 1 Kor. 6:7. 1 Thess. 5:15.

samma mtt som ni mter med, skall man mta upp t er.
Ords. 10:22, 19:17. Matt. 7:2. Mark. 4:24. Gal. 6:7.

30. Ge t var och en som begr ngot av dig, och krv inte tillbaka av den som tar vad som r ditt ifrn dig.
5 Mos. 15:7. Ords. 3:27. Matt. 5:42. 1 Joh. 3:17.

39. Och han berttade en liknelse fr dem: Kan vl en blind leda en blind? Faller de inte bda i gropen? Matt. 15:14. 40. Lrjungen r inte ver sin mstare, men var och en r fullkomlig, d han r som sin mstare.
Matt. 10:24. Joh. 13:16, 15:20.

31. Och ssom ni vill att mnniskorna skall gra mot er, s skall ni ocks gra mot dem. Matt. 7:12. 32. Och om ni lskar dem som lskar er, varfr skall ni ha tack fr det? Ocks syndare lskar dem, som de blir lskade av. Matt. 5:46. 33. Och om ni gr gott mot dem som gr gott mot er, vad tack frtjnar ni av det? Ocks syndare gr p samma stt. 34. Och om ni lnar t dem, av vilka ni hoppas att f ngot igen, varfr skall ni ha tack fr det? Ty syndare lnar ocks t syndare, fr att de skall f lika mycket igen.
5 Mos. 15:8. Matt. 5:42.

41. Och varfr ser du grandet* i din broders ga, men mrker inte bjlken i ditt eget ga?
*dammkorn. Matt. 7:3.

42. Eller hur kan du sga till din broder: Broder, lt mig ta bort grandet som r i ditt ga, du som inte sjlv ser bjlken i ditt eget ga? Du hycklare, ta frst ut bjlken ur ditt eget ga och d kommer du att se klart, s att du kan ta bort grandet som r i din broders ga. 43. Inget gott trd br dlig frukt, inte heller ngot dligt trd br god frukt.
Matt. 7:17, 12:33.

35. Utan lska era fiender, och gr vl och lna utan att hoppas f ngot igen. D skall er ln bli stor och ni kommer att vara den Hgstes barn, ty han r god emot de otacksamma och onda. Matt. 5:44. 36. Var drfr barmhrtiga, ssom ocks er Fader r barmhrtig.
Matt. 5:48.

37. Dm inte, s blir ni inte dmda, frdm inte, s blir ni inte frdmda. Frlt, s skall ni bli frltna.
Matt. 6:14, 7:1. Rom. 2:1. 1 Kor. 4:5.

44. Ty varje trd knns igen av sin frukt. Inte hmtar man vl fikon frn trnen, inte heller skrdar man vindruvor av trnbuskar. Matt. 7:16. 45. En god mnniska br fram det som r gott ur sitt hjrtas goda frrd, och en ond mnniska br fram det som r ont ur sitt hjrtas onda frrd. Ty vad hjrtat r fullt av talar munnen. Matt. 12:34. 46. Varfr kallar ni mig: Herre, Herre! och gr nd inte vad jag sger?
Mal. 1:6. Matt. 7:21, 25:11. Luk. 13:25. Rom. 2:13. Jak. 1:22.

38. Ge, s skall ni f. Ett gott mtt, vl packat, skakat och verfldande skall man ge er i famnen. Ty med

47. Var och en som kommer till mig och hr mina ord och gr drefter, skall jag visa er vem han r lik.
Matt. 7:24.

48. Han r lik en man som byggde

Luk. 6:49

Lukas Evangelium

106

ett hus och grvde djupt och lade grundvalen p klippan. Och d en vattenflod kom, strtade sig vgen mot huset, men kunde dock inte skaka det, ty det var grundat p klippan. 49. Men den som hr och inte gr, han r lik en man som byggde ett hus p marken, utan ngon grund. Och floden strtade sig mot det och strax fll det och det husets fall blev stort.

7 Kapitlet
Jesus botar en officers tjnare, uppvcker nkans son i Nain. Johannes skickar tv av sina lrjungar till Jesus. Synderskan i Simons hus.

han hade slutat tala alla dessa ord till folket, gick han in i Kapernaum. 2. Och dr var en officer, som hade en tjnare, vilken han hade kr och som lg ddssjuk. Matt. 8:5. 3. D han fick hra om Jesus, snde han ngra av judarnas ldste till honom och bad honom, att han skulle komma och bota hans tjnare. 4. D de kom till Jesus, bad de honom ivrigt och sade: Han r vrd att du gr honom detta, 5. ty han hller vrt folk krt och han har byggt synagogan t oss. 6. D gick Jesus med dem. Och d han inte var lngt frn huset, snde officeren ngra av sina vnner till honom och sade till honom: Herre, gr dig inte besvr, fr jag r inte vrdig att du gr in under mitt tak. 7. Drfr har jag inte heller ansett mig sjlv vrdig att komma till dig. Men sg ett ord s blir min tjnare frisk. 8. Fr jag r sjlv en man som str

under andras befl, och jag har soldater under mig. Och jag sger till den ene: G, och han gr, och till den andre: Kom, och han kommer, och till min tjnare: Gr det, och han gr s. 9. D Jesus hrde detta, frundrade han sig ver honom och vnde sig om och sade till folket som fljde honom: Jag sger er: Inte ens i Israel har jag funnit s stor tro. 10. Och de som var utsnda gick hem igen och fann, att tjnaren som varit sjuk blivit frisk. 11. S hnde det sig drefter att han gick till en stad, som kallas Nain, och med honom gick mnga av hans lrjungar och mycket folk. 12. D han nu kom nra stadsporten, se, d bars dr ut en dd. Den dde var sin mors ende son, och hon var nka. Och en stor skara folk frn staden gick med henne. 13. D Herren fick se henne, frbarmade han sig ver henne och sade till henne: Grt inte. 14. Och han gick fram och rrde vid bren, och de som bar den stannade. D sade han: Jag sger dig, unge man: St upp! Apg. 9:40. 15. Och den dde satte sig upp och brjade tala. Och han gav honom t hans mor. 16. Och fruktan kom ver alla och de prisade Gud och sade: En stor profet har uppsttt bland oss, och Gud har beskt sitt folk.
Mark. 7:37. Luk. 1:68, 24:19. Joh. 4:19 6:14, 9:17.

17. Detta tal om honom gick ut ver hela Juden och i hela landet dr omkring. 18. Och Johannes fick hra allt detta berttas av sina lrjungar.

107

Lukas Evangelium

Luk. 7:39

19. D kallade han till sig tv av sina lrjungar och snde dem till Jesus och sade: r du den som skall komma, eller skall vi vnta p ngon annan?
Matt. 11:2.

29. Och allt folket som hrde honom, ven publikanerna*, gav Gud rtt och lt dpa sig med Johannes dop.
*tullindrivare.

20. D mnnen kom till honom sade de: Johannes Dparen har snt oss till dig fr att sga: r du den som skall komma, eller skall vi vnta p ngon annan? 21. Vid samma tillflle botade Jesus mnga frn sjukdomar och plgor och onda andar och gav t mnga blinda deras syn. 22. D svarade Jesus och sade till dem: G och sg till Johannes vad ni har sett och hrt: Blinda ser, halta gr, spetlska blir rena, dva hr, dda str upp igen, fr fattiga blir evangelium predikat. Jes. 29:18, 35:5, 61:1. Luk. 4:18. 23. Och salig r den som inte tar anstt av mig. 24. Och d Johannes sndebud hade gtt sin vg, brjade Jesus tala till folket om Johannes: Vad gick ni ut i knen fr att se ? Ville ni se ett str, som drives hit och dit av vinden? Matt. 11:7. 25. Eller vad gick ni ut fr att se? Ville ni se en mnniska kldd i fina klder? Men se, de som har prktiga klder och lever i lyx, de r i kungapalatsen. 26. Eller vad gick ni ut fr att se? Ville ni se en profet? Ja, sger jag er: nnu mer n en profet. 27. Han r den om vilken det r skrivet: Se, jag snder min ngel framfr ditt ansikte, vilken skall bereda vgen framfr dig.
Mal. 3:1. Matt. 11:10. Mark. 1:2.

30. Men fariserna och de laglrda fraktade Guds rd om dem sjlva och lt inte dpa sig av honom. 31. Sedan sade Herren: Vid vem skall jag d likna mnniskorna av detta slkte? Och vem r de lika? Matt. 11:16. 32. De r lika barn, som sitter p torget och ropar till varandra och sger: Vi har spelat fr er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesng fr er, och ni har inte grtit. 33. Ty Johannes Dparen har kommit, och han varken ter brd eller dricker vin, och ni sger: Han har en ond ande*. *KXII: djvulen.
Matt. 3:4. Mark. 1:6. Luk. 1:15.

34. Mnniskosonen har kommit, och han ter och dricker och ni sger: Se, den mannen r en frossare och vindrinkare, publikaners och syndares vn. 35. Men visdomen har ftt rtt av alla sina barn. Matt. 11:19. 36. S inbjd en av fariserna honom, att han skulle ta med honom, och han gick in i farisens hus och lade sig till bords. 37. Och se, dr var en kvinna i staden som var en synderska. Och d hon fick veta, att han lg till bords i farisens hus, kom hon dit med en alabasterflaska med smrjelse
Matt. 26:6. Mark. 14:3. Joh. 11:2, kap 12:3.

28. Ty jag sger er: Bland dem som r fdda av kvinnor r ingen strre profet n Johannes Dparen. Men den som r minst i Guds rike, han r dock strre n han.

38. och stllde sig bakom honom vid hans ftter och grt, och brjade vta hans ftter med sina trar och torkade dem med sitt huvudhr och kysste hans ftter och smorde dem med smrjelsen. 39. D farisen som hade inbjudit honom sg detta, sade han till sig sjlv:

Luk. 7:40

Lukas Evangelium

108

Vore denne en profet, s skulle han veta vem och hurdan denna kvinna r som rr vid honom, att hon r en synderska. Luk. 15:2. 40. D brjade Jesus tala och sade till honom: Simon, jag har ngot att sga dig. Han sade: Mstare, sg det. 41. Tv mn stod i skuld hos en penningutlnare. Den ene var skyldig femhundra denarer* och den andre *En denar motsvarar en dagsln. femtio. 42. Nr de inte hade ngot att betala med, eftersknkte han bdas skuld. Sg nu, vilken av dem kommer att lska honom mest? 43. Simon svarade och sade: Jag menar: den t vilken han eftersknkte mest. D sade han till honom: Rtt dmde du. 44. Och s vnde han sig till kvinnan och sade till Simon: Ser du denna kvinna? Jag kom in i ditt hus, du gav mig inget vatten till mina ftter, men hon har vtt mina ftter med sina trar och torkat dem med sitt huvudhr. 1 Mos. 18:4. 45. Du har inte kysst mig, men nda frn den stund jag kom hit in har hon inte upphrt att kyssa mina ftter. 46. Du har inte smort mitt huvud med olja, men hon har smort mina ftter med smrjelse. 47. Drfr sger jag dig: Hennes mnga synder har blivit frltna, ty hon lskade mycket. Men den som fr litet frltet, han lskar ocks litet. 48. Sedan sade han till henne: Dina synder r dig frltna. 49. D brjade de som lg till bords med honom, sga till sig sjlva: Vem r denne som till och med frlter synder? Matt. 9:2, 3. Mark. 2:7.

50. D sade han till kvinnan: Din tro har frlst dig, g i frid.
Matt. 9:22. Mark. 5:34, 10:52. Luk. 8:48, 18:42.

8 Kapitlet
Jesus framstller liknelsen om sningsmannen. Jesu mor och brder. Jesus stillar en storm, driver ut onda andar, botar en kvinnas blodgng och uppvcker Jairus dotter.

ch det hnde sig drefter, att han vandrade omkring i stder och byar och predikade och frkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom fljde de tolv, 2. s ocks ngra kvinnor som han hade botat frn onda andar och sjukdomar, nmligen: Maria, som kallades Magdalena, frn vilken sju onda andar* hade blivit utdrivna
KXII: sju djvlar. Matt. 27:55, 56. Mark. 16:9. Joh. 19:25.

3. och Johanna, hustru till Kusas, som var Herodes frvaltare, och Susanna och mnga andra, som tjnade honom med sina godelar. 4. D nu mycket folk kom tillsammans och man gick ut till honom frn varje stad, talade han genom en likMatt. 13:3. Mark. 4:1f. nelse: 5. En sningsman gick ut fr att s sin sd. Och d han sdde fll en del vid vgen och blev nertrampat, och fglarna under himlen t upp det. 6. Och en del fll p stengrunden och d det skt upp frtorkades det, ty det hade ingen fuktighet. 7. Och en del fll bland trnen och trnena vxte upp samtidigt med det och frkvvde det. 8. Och en del fll i god jord, och det vxte upp och bar hundrafaldig frukt.

109

Lukas Evangelium

Luk. 8:26

D han sade detta, ropade han: Den som har ron till att hra, han m hra. 9. D frgade hans lrjungar honom vad denna liknelse betydde.
Matt. 13:10. Mark. 4:10.

bli uppenbart, och inget r undangmt, som inte skall bli knt och komma i dagen.
Matt. 10:26. Mark. 4:22. Luk. 12:2. Joh. 12:22.

10. Han sade: Er r givet att f veta Guds rikes hemligheter, men t de andra genom liknelser, fr att de med seende gon inget skall se och med hrande ron inget skall frst.
Jes. 6:9. Hes. 12:2. Matt. 11:25-26, 13:14. 2 Kor. 3:5, 14. Mark. 4:12. Joh. 12:40. Apg. 28:26. Rom. 11:8.

18. Se drfr till hur ni hr. Ty den som har, t honom skall bli givet, och den som inte har, frn honom skall tas, ocks det han menar sig ha.
Matt. 13:12. Matt. 25:29. Mark. 4:25. Luk. 19:26.

11. Detta r vad liknelsen betyder: Sden r Guds ord.

Matt. 13:18. Mark. 4:14.

12. Och det som sddes vid vgen, det r de som hr, men sedan kommer djvulen och tar bort ordet frn deras hjrtan, fr att de inte skall tro och bli frlsta. 13. Och det som sddes p stengrunden, det r de som nr de hr tar emot ordet med gldje, men de har ingen rot, de tror till en tid, men d frestelsen kommer avfaller de. 14. Men det som fll bland trnena, det r de som hr och gr bort och blir frkvvda av omsorger och rikedom och livets njutningar* och br inte fullmogen frukt. *KXII: vllust.
Matt. 19:22. Mark. 10:23. Luk. 18:24. 1 Tim. 6:9.

19. S gick hans mor och hans brder till honom, men de kunde inte komma fram till honom fr folkets skull. Matt. 12:46, 13:55. Mark. 3:31. 20. D blev det underrttat och sagt till honom: Din mor och dina brder str hr ute och vill trffa dig. 21. Men han svarade och sade till dem: Min mor och mina brder r dessa, som hr Guds ord och gr det.
Joh. 15:14.

22. S hnde det sig en dag, att han med sina lrjungar steg i en bt och sade till dem: Lt oss fara ver sjn till andra sidan. Och de lade ut.
Matt. 8:23. Mark. 4:35, 36.

15. Men det som fll i den goda jorden, det r de som hr ordet och behller det i ett uppriktigt och gott hjrta och i tlamod br frukt. 16. Ingen tnder ett ljus och gmmer det under ett krl eller stter det under en bnk, utan man stter det p en ljusstake, fr att de som kommer in skall se ljuset.
Matt. 5:15. Mark. 4:21. Luk. 11:33.

23. Och medan de seglade, somnade han. Men en stormvind for ner ver sjn och bten fylldes med vatten, s att de var i fara. 24. D gick de fram och vckte honom och sade: Mstare, Mstare, vi frgs. D stod han upp och talade strngt* till vinden och vattnets vgor och de stillades och det blev lugnt.
*KXII: npste.

25. Och han sade till dem: Var r er tro? Men de hade blivit frskrckta och frundrade sig, och sade till varandra: Vem kan d denne vara? Han befaller ju bde vindarna och vattnet och de lyder honom.
Job. 26:12. Ps. 107:25, 29.

17. Ty inget r frdolt, som inte skall

26. S for de ver till gadarenernas

Luk. 8:27
Matt. 8:28. Mark. 5:1.

Lukas Evangelium

110

land, som ligger mitt emot Galilen. 27. Och d han hade stigit i land, mtte honom en man frn staden som sedan en ganska lng tid var besatt av onda andar* och som inte hade ngra klder p sig och inte heller bodde i hus, utan bland gravarna.
*KXII: djvulen.

darna* hade blivit utdrivna, sitta vid Jesu ftter, kldd och vid sina sinnen, och de blev frskrckta.
*KXII: djvlarna

28. D han fick se Jesus, ropade han och fll ner infr honom och sade med hg rst: Vad har du med mig att gra, Jesus, du den Hgste Gudens Son? Jag ber dig, plga mig inte. 29. Fr han befallde den orene anden att fara ut ur mannen. Han hade lnge plgat honom, och han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och hllits i frvar, men han hade slitit snder bojorna och hade av den onde anden* drivits ut i knen.
*KXII: djvulen.

30. D frgade Jesus honom och sade: Vad r ditt namn? Han sade: Legio. Ty mnga onda andar* hade farit in i *KXII: djvlar. honom. 31. Och dessa bad honom, att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32. Men dr gick en ganska stor svinhjord i bet p berget. D bad de honom, att han skulle tillta dem att fara in i svinen. Och han tillt dem det. 33. D for de onda andarna* ut ur mannen och for in i svinen. Och hjorden strtade sig utfr branten ner i sjn och drunknade. *KXII: djvlarna. 34. Men nr de, som vaktade svinen sg vad som hade skett, flydde de och berttade det i staden och ute p landet. 35. D gick folket ut fr att se vad som hade hnt. De kom till Jesus och fann mannen, ur vilken de onda an-

36. Och de som hade sett det talade ocks om fr dem, hur den besatte hade blivit botad. 37. Och allt folket frn trakten dromkring i gadarenernas land bad honom, att han skulle g bort frn dem, fr stor fruktan hade kommit ver dem. D steg han i bten och for tillbaka igen. Apg. 16:39. 38. Men mannen, ur vilken de onda andarna* hade blivit utdrivna, bad honom att han skulle f flja honom. Men Jesus skickade bort honom och sade: *KXII: djvlarna. Mark. 5:18. 39. Vnd tillbaka hem och bertta vilka stora ting Gud har gjort med dig. Och han gick bort och frkunnade i hela staden, de stora ting Jesus hade gjort med honom. 40. Och det hnde sig d Jesus kom tillbaka, att folket tog emot honom, eftersom alla vntade p honom. 41. Och se, dr kom en man som hette Jairus, vilken var frestndare fr synagogan. Han fll ner fr Jesu ftter och bad honom att han skulle komma till hans hus
Matt. 9:18. Mark. 5:22.

42. ty hans enda dotter, omkring tolv r gammal, lg fr dden. Men under det han var p vg dit, trngde folket sig inp honom. 43. Och en kvinna, som i tolv r hade haft svra bldningar och som hade frslsat allt det hon gde p lkare, men inte kunnat bli botad av ngon,
3 Mos. 15:24, 25. Matt. 9:20. Mark. 5:25.

44. nrmade sig bakifrn och rrde vid hans mantel, och genast upphrde hennes bldning.

111

Lukas Evangelium

Luk. 9:9

45. Och Jesus sade: Vem var det som rrde vid mig? D alla nekade, sade Petrus och de som var med honom: Mstare, folket trycker och trnger sig inp dig, och du sger: Vem rrde vid mig? 46. D sade Jesus: Ngon har rrt vid mig, ty jag knde att kraft gick ut ifrn mig. 47. D kvinnan sg att det som hade skett inte lngre var hemligt, kom hon fram bvande och fll ner fr honom och berttade infr allt folket, varfr hon hade rrt vid honom och hur hon genast hade blivit botad. 48. D sade han till henne: Var vid gott mod min dotter, din tro har frlst dig. G i frid. 49. Medan han nnu talade, kom ngon frn synagogfrestndarens hus och sade till honom: Din dotter r dd. Gr inte Mstaren besvr. Mark. 5:35. 50. D Jesus hrde detta, sade han till flickans far: Frukta inte, endast tro, s blir hon frisk. 51. D han kom fram till huset tillt han ingen att g in med honom, utom Petrus och Jakob och Johannes samt flickans far och mor. 52. Och alla grt och jmrade sig ver henne. D sade han: Grt inte, flickan r inte dd, utan hon sover. 53. D hnskrattade de t honom, vl medvetna om att hon var dd. 54. Men han drev ut dem alla och tog henne vid handen och ropade och sade: Flicka, st upp! Joh. 11:11, 43. 55. Och hennes ande tervnde och hon stod genast upp, och han befallde att de skulle ge henne ngot att ta. 56. Och hennes frldrar blev hpna. Men han frbjd dem att bertta fr ngon vad som hade hnt.

9 Kapitlet
Jesus snder ut sina tolv lrjungar och bespisar fem tusen mn. Petrus beknnelse. Jesus frutsger sitt lidande, dd och uppstndelse. Jesus frklaras och botar en mnadssjuk. Lrjungarnas strid om vem som r strst. Samariternas ogstvnlighet. Jesu efterfljd.

edan kallade Jesus tillsammans de tolv lrjungarna och gav dem kraft och makt ver alla onda andar* och till att bota sjukdomar.
*KXII: djvlar. Matt. 10:1. Mark. 3:3, 6:7. Luk. 6:13.

2. Och han snde ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.
Matt. 10:7.

3. Och han sade till dem: Ta inget med er p vgen, varken stav eller vska eller brd eller pengar, och ha inte heller tv livkldnader.
Matt. 10:9. Mark. 6:8. Luk. 22:35.

4. Och vilket hus ni n besker, s stanna dr tills ni drar vidare drifrn. Mark. 6:10. Luk. 10:5-6. 5. Och dr de inte tar emot er, s g bort frn den staden och skaka ocks stoftet av era ftter, till ett vittnesbrd mot dem. Matt. 10:14. Mark. 6:11.
Luk. 10:11. Apg. 13:51. 18:6.

6. Och de gick ut och vandrade omkring i byarna, predikade evangelium och botade sjuka verallt. 7. D fick Herodes, tetrarken*, hra om allt det som gjordes av honom, och han visste inte vad han skulle tro, ty somliga sade: Det r Johannes som har uppsttt frn de dda,
*furste ver fjrdedelen av ett land. Matt. 14:1. Mark. 6:14.

8. och andra: Det r Elias, som har visat sig, andra ter: Det r ngon av de gamla profeterna, som har uppsttt. 9. Men Herodes sade: Johannes har jag halshuggit. Vem r d denne, som

Luk. 9:10

Lukas Evangelium

112

jag hr sdant om? Och han skte att f se honom. 10. Och apostlarna kom igen och berttade fr honom allt det de hade gjort. D tog han dem med sig och gick avsides till en de trakt, som ligger vid en stad som kallas Betsaida.
Matt. 14:13. Mark. 6:31, 32. Joh. 6:1.

nes Dparen, andra sger Elia, och andra att det r ngon av de gamla profeterna som har uppsttt.
Matt. 14:2. Mark. 6:14.

20. D sade han till dem: Vem sger d ni mig vara? Petrus svarade och sade: Du r Guds Smorde*.
*Kristus. Joh. 6:69.

11. D folket fick veta detta, gick de efter honom. Och han tog emot dem och talade till dem om Guds rike och botade dem som behvde det. 12. Men dagen brjade lida mot sitt slut. D gick de tolv fram till honom och sade: Skicka ivg folket s att de kan g bort i byarna och grdarna hr omkring och skaffa sig hrbrge och f sig mat, eftersom vi r hr i en de trakt. Matt. 14:15. Mark. 6:35. Joh. 6:5f. 13. Han sade till dem: Ge ni dem att ta. D sade de: Vi har inte mer n fem brd och tv fiskar, om vi inte skall g bort och kpa mat till allt detta folk. 14. Ty de var omkring femtusen mn. D sade han till sina lrjungar: Lt dem sl sig ner i grupper, omkring femtio i varje. 15. Och de gjorde s och lt dem alla sl sig ner. 16. D tog han de fem brden och de tv fiskarna och lyfte upp sina gon mot himlen och vlsignade dem, och brt brden och gav t sina lrjungar fr att de sedan skulle lgga fram fr folket. 17. Och alla t och blev mtta. Sedan tog man upp de stycken som hade blivit ver efter dem, tolv korgar. 18. Och det hnde sig, att d han var ensam och bad, var hans lrjungar hos honom. Och han frgade dem och sade: Vem sger folket att jag r?
Matt. 16:13. Mark. 8:27.

21. D frbjd han dem strngt att sga detta till ngon. 22. Och han sade: Mnniskosonen mste lida mycket, och frkastas av de ldste och versteprsterna och de skriftlrda och drpas, men p tredje dagen skall han uppst igen.
Matt. 16:21. Mark. 8:31. Luk. 18:31.

23. Och han sade till dem alla: Den som vill efterflja mig, han mste frneka sig sjlv och ta sitt kors p sig var dag och flja mig.
Matt. 10:38, 16:24. Mark. 8:34. Luk. 14:27.

24. Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det, men den som mister sitt liv fr min skull, han skall rdda det. Matt. 10:39, 16:25. Mark. 8:35.
Luk. 17:33. Joh. 12:25.

25. Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men frdrvar eller frlorar sig sjlv? 26. Ty den som skms fr mig och mina ord, honom skall Mnniskosonen skmmas fr, d han kommer i sin och sin Faders och de heliga nglarnas hrlighet.
Matt. 10:33. Mark. 8:38. Luk. 12:9. 2 Tim. 2:12. 1 Joh. 2:23.

19. D svarade de och sade: Johan-

27. Men jag sger er i sanning: Det r ngra av dem som str hr, som inte skall smaka dden, frrn de ftt Matt. 16:28. Mark. 9:1. se Guds rike. 28. S hnde det sig, ungefr tta dagar efter det att han hade sagt dessa ord, att han tog Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p berget fr att be. Matt. 17:1. Mark. 9:2.

113

Lukas Evangelium

Luk. 9:49

29. Och vid det han bad, blev hans ansikte frvandlat och hans klder blev skinande vita. 30. Och se, tv mn talade med honom och dessa var Mose och Elia. 31. De visade sig i hrlighet och talade om hans bortgng, som han skulle fullborda i Jerusalem. 32. Men Petrus och de som var med honom var nertyngda av smn. D de vaknade upp, sg de hans hrlighet och de tv mnnen som stod hos honom. Dan. 8:18, 10:9. 33. Och det hnde sig, att d dessa skulle skiljas frn honom, sade Petrus till Jesus: Mstare, hr r oss gott att vara, lt oss gra tre hyddor, en t dig och en t Mose och en t Elia. Han visste inte sjlv vad han sade. 34. Och vid det han s talade, kom en sky och verskuggade dem, och de blev frskrckta, nr de kom in i skyn. 35. Och en rst hrdes ur skyn, som sade: Denne r min lskade Son, hr honom!
5 Mos. 18:19. Jes. 42:1. Matt. 3:17. Matt. 17:5. Mark. 1:11, 9:7. Luk. 3:22. Apg. 3:22. Kol. 1:13. 2 Petr. 1:17.

sedan den har misshandlat honom. 40. Och jag bad dina lrjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde inte. 41. D svarade Jesus och sade: O du otrogna och frdrvade slkte, hur lnge skall jag vara hos er och st ut med er? Fr hit din son. 42. Och medan han nnu var p vg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Men Jesus talade strngt* till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far.
*KXII: npste.

43. Och alla hpnade ver Guds stora makt. D alla frundrade sig ver allt det han gjorde, sade han till sina lrjungar: 44. Ta emot dessa ord i era ron: Mnniskosonen skall bli verlmnad i mnniskors hnder.
Matt. 16:21, 17:22. Mark. 9:31. Luk. 24:7.

45. Men de frstod inte det han sade, och det var frdolt fr dem, s att de inte kunde frst det, och de fruktade att frga honom om det som han sagt.
Mark. 9:32. Luk. 2:50, 18:34.

36. Och i detsamma som rsten hrdes, fann de Jesus vara ensam. Och de teg och berttade inte fr ngon vid den tiden ngot av vad de hade sett. Matt. 17:9. Mark. 9:9. 37. S hnde sig dagen drefter, d de gick ner frn berget, att mycket folk mtte honom. Mark. 9:14. 38. Och se, en man ur folkhopen ropade och sade: Mstare jag ber dig, se till min son, ty han r mitt enda Matt. 17:14. barn. 39. Se, en ande griper honom, och han skriker genast, och anden sliter honom s att han tuggar fradga. Och med knapp nd gr den frn honom,

46. Och bland dem uppstod en tanke, vilken som var strst bland dem.
Matt. 18:1. Mark. 9:33, 34. Luk. 22:24.

47. D Jesus sg deras hjrtans tankar, tog han ett barn och stllde det bredvid sig 48. och sade till dem: Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har snt mig. Ty den som r minst bland er alla, han skall vara strst.
Matt. 18:5, 23:11. Mark. 9:37. Luk. 10:16. 14:11, 18:14. Joh. 13:20.

49. D svarade Johannes och sade: Mstare, vi sg en som drev ut onda andar* i ditt namn, och vi frbjd ho-

Luk. 9:50

Lukas Evangelium

114

nom det, eftersom han inte fljer med *KXII: djvlar. Mark. 9:38. oss. 50. Men Jesus sade till honom: Frbjud honom inte, ty den som inte r mot oss, han r fr oss.
Matt. 12:30. Mark. 9:40. Luk. 11:23.

dda begrava sina dda, men g du och frkunna Guds rike. 61. Och en annan sade: Herre, jag vill flja dig, men lt mig frst g och ta farvl av dem som r i mitt hus.
1 Kon. 19:20.

51. Och det hnde sig att d tiden var fullbordad, d han skulle bli upptagen, att han vnde sitt ansikte mot Jerusalem fr att g dit.
Mark. 16:19. Apg. 1:2.

62. Jesus sade till honom: Den som stter sin hand till plogen och ser sig tillbaka, han r inte lmpad fr Guds rike.

52. Och han snde bud framfr sig, och de gick ivg och kom in i en samaritisk by fr att frbereda t honom. 53. Men folket dr tog inte emot honom, eftersom han hade vnt sitt ansikte fr att g mot Jerusalem.
Joh. 4:4, 9.

10 Kapitlet
Jesus snder ut sjuttio lrjungar. Den barmhrtige samariten. Marta och Maria.

54. D hans lrjungar Jakob och Johannes sg det, sade de: Herre, vill du att vi skall kalla ner eld frn himlen och frtra dem som ocks Elia 2 Kon. 1:10, 12. gjorde? 55. Men Jesus vnde sig om och tillrttavisade dem och sade: Ni vet inte av vilken ande ni r. 56. Ty Mnniskosonen har inte kommit fr att frgra mnniskosjlar, utan fr att frlsa dem. Och de gick Joh. 3:17, 12:47. till en annan by. 57. Och det hnde sig, att medan de gick p vgen, sade ngon till honom: Jag vill flja dig, varhelst du gr, Herre.
Matt. 8:19.

edan utsg Herren sjuttio andra och snde ut dem framfr sig, tv och tv, till varje stad och ort, dit han sjlv tnkte komma. 2. Och han sade till dem: Skrden r stor, men arbetarna r f, be drfr skrdens Herre, att han snder ut arbetare till sin skrd.
Matt. 9:37. Joh. 4:35. 2 Thess. 3:1.

3. G ut. Se, jag snder er ssom lamm mitt bland vargar. Matt. 10:16. 4. Br ingen penningpung, ingen ldersck, inte heller sandaler, och hlsa inte p ngon under vgen.
Matt. 10:9. Mark. 6:8. Luk. 9:3, 22:35. 2 Kon. 4:29.

5. Men i vilket hus ni n kommer in i, s sg frst: Frid vare ver detta hus.
Matt. 10:12. Mark. 6:10.

58. Jesus sade till honom: Rvarna har lyor och fglarna under himlen nsten, men Mnniskosonen har inte ngon plats dr han kan vila sitt huvud. 59. Men han sade till en annan: Flj mig. D sade han: Herre, lt mig frst g bort och begrava min far.
Matt. 8:21-22.

6. Och om dr finns ett fridens barn, s skall er frid vila ver honom, om inte, s skall den vnda tillbaka ver er. 7. Stanna i det huset, t och drick vad de har att ge, fr arbetaren r vrd sin ln. G inte frn hus till hus.
3 Mos. 19:13. 5 Mos. 24:14, 25:4. Matt. 10:11. 1 Kor. 9:4. 1 Tim. 5:18.

60. D sade Jesus till honom: Lt de

8. Och nr ni kommer in i en stad,

115

Lukas Evangelium

Luk. 10:27

dr de tar emot er, t vad som stts fram t er, 9. och bota de sjuka som finns dr och sg till dem: Guds rike har kommit er nra. Matt. 3:2, 4:17. 10. Men nr ni kommer in i en stad, dr de inte tar emot er, s g ut p dess gator och sg:
Matt. 10:14. Mark. 6:11. Luk. 9:5. Apg. 13:51, 18:6.

p ormar och skorpioner och p fiendens hela styrka, och inget skall p ngot stt kunna gra er skada.
Mark. 16:18. Apg. 28:5.

11. Det stoft som fastnat vid oss frn er stad, skakar vi av oss t er. Men det skall ni veta, att Guds rike har kommit er nra. 12. Jag sger er, att det fr Sodom skall bli lindrigare p den dagen n fr den staden. 13. Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty hade sdana kraftgrningar blivit gjorda i Tyrus och Sidon, som blivit gjorda i er, s hade de fr lnge sedan suttit i sck och aska och om*KXII: gjort syndabttring. vnt* sig.
Alt. vers.: gjort sinnesndring, ngrat sig. Matt. 11:21.

20. Dock, gld er inte ver att andarna r er underdniga, utan gld er ver att era namn r skrivna i himlen. 2 Mos. 32:32. Jes. 4:3. Fil. 4:3. Upp. 13:8. 21. I samma stund frjdade sig Jesus i anden och sade: Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, att du har dolt detta fr de visa och kloka, men uppenbarat det fr de sm. Ja Fader, s har varit vlbehagligt fr dig.
Jes. 29:14. Matt. 11:25. 1 Kor. 1:19, 26, 2:6, 7.

22. Allt har verlmnats t mig av min Fader. Och ingen vet vem Sonen r, utom Fadern, inte heller vem Fadern r, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det fr.
Ps. 8:7. Matt. 11:27, 28:18. Joh. 1:18, 3:35, 6:46, 10:15, 14:8-9. 17:2. 1 Kor. 15:27. Ef. 1:21-22. Fil. 2:9. Hebr. 2:8.

14. Men det skall ocks bli lindrigare fr Tyrus och Sidon vid domen n fr er. 15. Och du Kapernaum, som har varit upphjt nda till himlen, du skall bli nerstrtad nda till helvetet. 16. Den som hr er, han hr mig, och den som fraktar er, han fraktar mig. Och den som fraktar mig, han fraktar honom som har snt mig.
Matt. 10:40. Mark. 9:39. Luk. 9:48. Joh. 13:20. 1 Thess. 4:8.

23. Och han vnde sig till sina lrjungar nr de var ensamma och sade: Saliga r de gon, som ser det ni ser.
Matt. 13:16.

24. Fr jag sger er: Mnga profeter och kungar nskade att se det ni ser, och fick dock inte se det, och hra det ni hr, och fick dock inte hra det.
1 Petr. 1:10.

17. Och de sjuttio kom tillbaka med gldje och sade: Herre, ocks de onda andarna* r oss underdniga i ditt namn. *KXII: djvlarna. 18. D sade han till dem: Jag sg Satan falla ner frn himlen ssom en blixt. Upp. 12:8-9. 19. Se, jag har gett er makt att trampa

25. Och se, en laglrd stod upp och frestade honom, och sade: Mstare, vad skall jag gra fr att f rva evigt liv? Matt. 22:35. Mark. 10:17, 12:28. 26. D sade han till honom: Vad r skrivet i lagen? Hur lser du? 27. Han svarade och sade: Du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl och av all din kraft och av allt ditt frstnd, och din nsta ssom dig sjlv.
3 Mos. 19:18. 5 Mos. 6:5, 10:12, 30:6. Rom. 13:9. Gal. 5:14. Jak. 2:8.

Luk. 10:28

Lukas Evangelium

116

28. D sade han till honom: Rtt svarade du. Gr det, s fr du leva.
3 Mos. 18:5. Hes. 20:11, 13.

29. D ville han rttfrdiga sig sjlv och sade till Jesus: Vem r d min nsta? 30. Jesus svarade och sade: En man var p vg ner frn Jerusalem till Jeriko och rkade ut fr rvare och de slet av honom hans klder och misshandlade honom och gick drifrn och lt honom ligga halvdd. 31. S hnde det sig, att en prst kom ner samma vg och d han fick se honom, gick han frbi honom. 32. P samma stt kom ocks en levit. D han kom till det stllet, gick han fram och sg p honom och gick sedan vidare. 33. Men en samarit, som reste samma vg, kom ocks dit dr han lg. Och nr han sg honom, frbarmade han sig ver honom, 34. och gick fram till honom, frband och gjt olja och vin i hans sr. Sedan lade han honom p sitt riddjur och frde honom till ett hrbrge och sktte om honom. 35. Dagen drp d han skulle dra vidare, tog han fram tv denarer* och gav dem till vrden och sade till honom: Skt om honom, och vad du mer kostar p honom skall jag betala dig, nr jag kommer tillbaka.
*En denar motsvarar en dagsln.

39. Och hon hade en syster som hette Maria. Hon satte sig vid Jesu ftter och hrde p hans ord. Apg. 22:3. 40. Men Marta var mycket upptagen med allt betjnande. Och hon gick fram och sade: Herre, frgar du inte efter att min syster lter mig tjna ensam? S sg till henne nu att hon hjlper mig. 41. Jesus svarade och sade till henne: Marta, Marta, du har omsorg och bekymmer om mycket. 42. Men endast ett r ndvndigt. Maria har valt ut den goda delen, vilken inte skall tas ifrn henne.

11 Kapitlet
Jesus undervisar om bnen. Jesus driver ut en ond ande. Judarnas bitterhet mot Jesus. Han anklagar de skriftlrda och fariserna.

36. Vem av dessa tre, anser du, har varit den mannens nsta, som hade rkat ut fr rvare? 37. Han svarade: Den som visade honom barmhrtighet. D sade Jesus till honom: G du och gr p samma stt. 38. Men det hnde sig, att medan de vandrade, gick han in i en by, och en kvinna vid namn Marta tog emot honom i sitt hus. Joh. 11:1, 12:1.

ch det hnde sig, d han var p ett stlle och bad och hade avslutat sin bn, att en av hans lrjungar sade till honom: Herre, lr oss att be ssom ocks Johannes lrde sina lrjungar. 2. D sade han till dem: Nr ni ber, s sg: Fader vr, som r i himlarna, helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike. Ske din vilja, ssom i himlen, s ock p jorden. Matt. 6:5, 9f. 3. Giv oss alltid vrt dagliga brd, 4. och frlt oss vra synder, ty ocks vi frlter alla som r oss skyldiga. Och inled oss inte i frestelse, utan frls oss ifrn ondo. 5. Och han sade till dem: Om ngon av er har en vn, och han gr till honom mitt i natten och sger till ho-

117
Luk. 18:1.

Lukas Evangelium

Luk. 11:26

nom: Kre vn, lna mig tre brd, 6. ty min vn har kommit resande till mig och jag har ingenting att stta fram t honom 7. och den andre som r innanfr, svarar och sger: Gr mig inte besvr. Drren r redan stngd, och mina barn har gtt till sngs med mig. Jag kan inte st upp och ge dig ngot. 8. Men sger jag er: Om han n inte str upp och ger honom det drfr att han r hans vn, s kommer han likvl, drfr att den andre r s entrgen, att st upp och ge honom s mycket han behver. 9. Likas sger ocks jag er: Be och det skall bli er givet, sk och ni skall finna, klappa p och det skall ppnas fr er.
Matt. 7:7, 21:22. Mark. 11:24. Joh. 14:13, 15:7, 16:23-24. 1 Joh. 3:22. Jak. 1:5, 6.

ver ut onda andar* med Beelsebul, de onda andarnas** furste.

*KXII: djvlar, **djvlarnas. Matt. 12:24. Mark. 3:22.

10. Ty var och en som ber, han fr och den som sker, han finner och fr den som klappar, skall det ppnas. 11. Vem bland er r den far, som nr hans son ber honom om ett brd, ger honom en sten eller nr han ber om en fisk, ger honom en orm i stllet Matt. 7:9. fr en fisk, 12. eller om han ber om ett gg, rcker honom en skorpion? 13. Om nu ni, som r onda, vet hur ni skall ge era barn goda gvor, hur mycket mer skall inte er himmelske Fader ge den Helige Ande t dem som ber honom? 14. Och han drev ut en ond ande* som var dvstum. Och nr den onde anden** var utdriven, talade den dvstumme, och folket frundrade sig.
*KXII: djvul, **djvulen. Matt. 9:32, 12:22.

16. Och andra frestade honom och begrde ett tecken frn himlen av honom. Matt. 12:38, 16:1. 17. Men eftersom han frstod deras tankar, sade han till dem: Vart och ett rike, som kommer i strid med sig sjlv blir delagt, och hus faller p Matt. 12:25. Mark. 3:24. hus. 18. r nu ven Satan i strid med sig sjlv, hur kan d hans rike best? Ni sger ju, att jag driver ut onda andar1 med Beelsebul. 19. Men om jag driver ut onda andar1 med Beelsebul, med vem driver d era barn ut dem? Drfr skall de vara era domare. 20. Men om jag driver ut onda andar1 med Guds finger, s har Guds rike kommit till er. 21. D en stark man, fullt vpnad, bevakar sin grd, fr det som han ger Matt. 12:29. vara i fred. 22. Men om en starkare kommer ver honom och vervinner honom, s tar han ifrn honom alla vapen som han frtrstade p, och delar hans byte.
Jes. 53:12. Kol. 2:15.

23. Den som inte r med mig, han r emot mig, och den som inte frsamlar med mig, han frskingrar.
Matt. 12:30.

15. Men ngra av dem sade: Han dri1

24. Nr den orene anden gr ut ur en mnniska, vandrar han omkring i torra trakter, sker efter vila och finner ingen. D sger han: Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut Matt. 12:43. ifrn. 25. Och nr han kommer dit, finner han det stdat och pyntat. 26. D gr han ivg och tar med sig

KXII: djvlarna.

Luk. 11:27

Lukas Evangelium

118

sju andra andar, som r vrre n han sjlv, och de gr in dr och bor dr, och fr den mnniskan blir det sista vrre n det frsta.
Joh. 5:14. Hebr. 6:4, 10:26. 2 Petr. 2:20.

27. Och det hnde sig d han sade detta, att en kvinna hjde sin rst ibland folket och sade till honom: Salig r det moderliv som har burit dig, och de brst, som du har ammats av. 28. Men han sade: Ja, saliga r de som hr Guds ord och tar vara p det.
Matt. 7:21. Rom. 2:13. Jak. 1:22.

29. Men d folket strmmade till, brjade han tala och sade: Detta r ett ont slkte. Det begr tecken, men inget annat tecken skall ges t det n profeten Jonas tecken.
Jon. 2:1. Matt. 12:39, 16:4.

30. Ty ssom Jona var ett tecken fr nineviterna, s skall ocks Mnniskosonen vara ett tecken fr detta slkte. 31. Drottningen av Sderlandet skall st upp vid domen tillsammans med mnnen av detta slkte och frdma dem, fr hon kom frn jordens nda fr att hra Salomos visdom, och se, hr r frmer n Salomo.
1 Kon. 10:1. 2 Krn. 9:1. Matt. 12:42.

kropp ljus, men nr det r ont, s r ocks din kropp i mrker. Matt. 6:22. 35. Se drfr till, att ljuset som r i dig inte r mrker. 36. Om nu hela din kropp r helt och hllet ljus, och inte har ngon del i mrker s r den helt och hllet ljus, ssom nr ett ljus lyser p dig med klart sken. 37. Nr han talade, bad en faris att han skulle ta med honom. D gick han in och satte sig till bords. 38. Men d farisen sg att han inte tvttade sig innan han gick till bords, Mark. 7:3. frundrade han sig. 39. D sade Herren till honom: Ni fariser gr det yttre av dryckeskrlet och fatet rent, medan ert inre r fullt av rofferi och ondska.
Matt. 23:25, 26. Tit. 1:15.

40. Ni drar, den som gjorde det yttre har han inte ocks gjort det inre? 41. Ge i stllet som allmosa* det som r inuti, och se, d r allt rent fr er.
*barmhrtighetsgva. Jes. 58:7. Luk. 12:33.

32. Mn frn Nineve skall st upp vid domen med detta slkte och frdma det, ty de omvnde* sig vid Jonas predikan, och se, hr r mer n Jona.
*KXII: gjorde bttring. Alt. vers.: gjorde sinnesndring, ngrade sig. Jon. 3:5.

42. Men ve er, ni fariser, ty ni ger tionde av mynta och ruta* och alla slags kryddvxter, men domen och Guds krlek bryr ni er inte om. Detta borde ni gra, utan att frsumma det andra.
*En starkt doftande kryddvxt. 4 Mos. 18:21. 1 Sam. 15:22. Hos. 6:6. Mik. 6:8. Matt. 9:13, 12:7, 23:23.

43. Ve er, ni fariser, fr ni lskar de frmsta platserna i synagogorna och vill bli hlsade p torget.
Matt. 23:6. Mark. 12:38. Luk. 20:46.

33. Ingen tnder ett ljus och stter det i ngot hemligt rum eller under skppan*, utan p ljusstaken, fr att de som kommer in skall se ljuset.
*Ett sdesmtt av tr. Matt. 5:15. Mark. 4:21. Luk. 8:16.

34. Kroppens ljus r gat. Nr ditt ga r friskt, s blir ocks hela din

44. Ve er ni skriftlrda och fariser, ni hycklare, ty ni r som gravar som inte syns, som mnniskorna trampar p utan att veta om det. Matt. 23:27. 45. D svarade en av de laglrda och sade till honom: Mstare, med dessa ord frolmpar du ocks oss.

119

Lukas Evangelium

Luk. 12:8

46. D sade han: Ve ocks er, ni laglrda, fr ni lgger p mnniskorna brdor som r svra att bra, men sjlva vill ni inte med ett enda finger rra vid brdorna!
Jes. 10:1. Matt. 23:4. Apg. 15:10.

12 Kapitlet
Jesus varnar fr farisernas surdeg, fr synd mot den Helige Ande, fr girighet och vrldslig omsorg, uppmanar till vaksamhet, trohet och frsonlighet.

47. Ve er, ni som bygger upp profeternas gravar, som era fder ddade.
Matt. 23:29.

48. Allts vittnar ni om att ni gillar era fders grningar, ty de ddade dem och ni bygger deras gravar. 49. Drfr har ocks Guds vishet sagt: Jag skall snda profeter och apostlar till dem, och somliga av dem skall de dda och frflja,
Jer. 7:25, 25:4. Matt. 23:34. Luk. 10:3. Joh. 16:2. Apg. 7:51-52. 2 Kor. 4:8 f. Hebr. 11:36.

r nu orkneligt mycket folk var frsamlat, s att de trampade p varandra, brjade han sga till sina lrjungar: Framfr allt ta er till vara fr farisernas surdeg, vilket r hyckleri. Matt. 16:6. Mark. 8:15. 2. Ingenting r dolt, som inte skall bli uppenbarat, och ingenting r gmt, som inte skall bli knt.
Job 12:22. Matt. 10:26. Mark. 4:22. Luk. 8:17.

50. fr att av detta slkte skall alla profeters blod utkrvas, som r utgjutet frn vrldens skapelse,
Matt. 23:35.

51. frn Abels blod till Sakarias blod, som ddades mellan altaret och templet. Ja, jag sger er: Det skall bli utkrvt av detta slkte.
1 Mos. 4:8. 2 Krn. 24:20-21.

52. Ve er, ni laglrda fr ni har tagit bort nyckeln till kunskapen! Sjlva har ni inte gtt in, och den som ville g in har ni hindrat. Matt. 23:13. 53. Nr han sade detta till dem, brjade de skriftlrda och fariserna att stta hrt t honom och med list frga ut honom om mnga saker, 54. och de lurpassade p honom fr att fnga ngot frn hans mun, som de kunde anklaga honom fr.

3. Vad ni drfr har sagt i mrkret, det skall bli hrt i ljuset, och det ni har talat i rat i kamrarna, det skall bli predikat p taken. 4. Men jag sger er mina vnner: Frukta inte fr dem som ddar kroppen och sedan inte har makt att gra ngot mer. Jer. 1:8. Matt. 10:28. 1 Petr. 3:14. 5. Men jag skall visa er vem ni skall frukta fr: Frukta fr honom som sedan han har ddat ocks har makt att kasta i helvetet. Ja, jag sger er: Fr honom skall ni frukta. 6. Sljs inte fem sparvar fr tv kopparmynt*? Och inte en av dem r glmd infr Gud.
*grek. as. Motsvarar 1/16 denar. Matt. 10:29.

7. Men p er r ocks alla huvudhren rknade. Frukta drfr inte. Ni r mer vrda n mnga sparvar.
1 Sam. 14:45. 2 Sam. 14:11. 1 Kon. 1:52. Luk. 21:18. Apg. 27:34.

8. Men jag sger er: Den som beknner mig infr mnniskorna, honom skall ocks Mnniskosonen beknna infr Guds nglar.
Matt. 10:32. Mark. 8:38. Luk. 9:26. 2 Tim. 2:12. 1 Joh. 2:23.

Luk. 12:9

Lukas Evangelium

120

9. Men den som frnekar mig infr mnniskorna, han skall ocks bli frnekad infr Guds nglar. 10. Och om ngon talar ngot mot Mnniskosonen, s skall det bli honom frltet, men den som hdar den Helige Ande, honom skall det inte bli frltet. Matt. 12:31. Mark. 3:28. 1 Joh. 5:16. 11. Nr de nu drar er fram infr synagogor och verheter och myndigheter, s ha inte ngra bekymmer fr hur ni skall svara eller vad ni skall sga. Matt. 10:19. Mark. 13:11. Luk. 21:14. 12. Ty den Helige Ande skall i samma stund lra er vad ni skall sga. 13. D sade en i folkhopen till honom: Mstare, sg till min bror att han delar arvet med mig. 14. Men han sade till honom: Mnniska, vem har satt mig till domare eller skiftesman ver er? 15. Och han sade till dem: Se till att ni tar er till vara fr girighet, fr en mnniskas liv hnger inte p att hon har mnga godelar. 1 Tim. 6:7-8. 16. Och han framstllde en liknelse fr dem och sade: Det var en rik man, vars ker bar rik skrd. 17. D tnkte han vid sig sjlv och sade: Vad skall jag gra? Ty jag har inte rum nog fr att samla in min skrd. 18. Och han sade: Detta vill jag gra: Jag vill riva omkull mina lador och bygga upp strre, och dr skall jag samla in all min grda och mina godelar. 19. Och jag skall sga till min sjl: Sjl, du har frvarat mycket gott fr mnga r. Ge dig nu ro, t, drick och var glad. Pred. 11:9. 1 Kor. 15:32. Jak. 5:5. 20. Men Gud sade till honom: Du dre, i denna natt skall din sjl utkr-

vas av dig. Vem skall d f det du har gjort i ordning?

Job 20:22. 27:8. Ps. 39:7. Ps. 52:7. Jer. 17:11.

21. S gr det med den som samlar skatter t sig sjlv, men inte r rik infr Gud. 1 Tim. 6:9, 18. 22. Och han sade till sina lrjungar: Drfr sger jag er: Ha inte ngra bekymmer fr ert liv, vad ni skall ta eller fr er kropp, vad ni skall kl er med.
Ps. 55:23. Matt. 6:25. Fil. 4:6. 1 Petr. 5:7.

23. Livet r mer n maten, och kroppen mer n klderna. 24. Se p korparna: De sr inte, inte heller skrdar de, de har varken frrdshus eller lada, och likvl fder Gud dem. Hur mycket mer vrda r inte ni n fglarna?
Job 39:3. Ps. 147:9. Matt. 10:31.

25. Vem av er kan med sin omsorg lgga en aln till sin livslngd*?
*KXII: lngd. Matt. 6:27.

26. Frmr ni nu inte ens det som r minst, varfr d bekymra er fr det vriga? 27. Se p liljorna, hur de vxer, de arbetar inte och inte heller spinner de. Men jag sger er: Inte ens Salomo i all sin hrlighet var s kldd som en av dem. 28. Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han d inte kl er, ni klentrogna. 29. Sk drfr inte efter vad ni skall ta eller dricka, och var inte oroliga*.
*KXII: far inte i hjden.

30. Efter allt detta sker hedningarna i vrlden, men er Fader vet att ni behver detta. 31. Utan sk efter Guds rike, s skall allt detta andra tillfalla er.
1 Kon. 3:13. Ps. 37:25.

32. Frukta inte du lilla hjord, ty det r er Faders goda vilja att ge er riket.
Matt. 11:25, 26.

121

Lukas Evangelium

Luk. 12:53

33. Slj vad ni har och ge allmosor*. Gr er penningpungar som inte frldras, en ofrgnglig skatt i himlen, dit ingen tjuv nr och dr ingen mal frstr. *Se Luk. 11:41. Matt. 6:20. 19:21.
Luk. 16:9. Apg. 2:45. 4:34. 1 Tim. 6:19.

34. Ty dr er skatt r, dr kommer ocks ert hjrta att vara. 35. Lt era lnder* vara omgjordade och era lampor brinnande.
*hft. Ef. 6:14. 1 Petr. 1:13.

36. Och var ni lika mnniskor som vntar p sin herre, nr han tervnder frn brllopet, s att de genast kan ppna fr honom, nr han kommer och klappar p. 37. Saliga r de tjnare, som deras herre finner vakande d han kommer. Sannerligen sger jag er: Han skall omgjorda sig och lta dem ligga till bords, och han skall g fram och tjna dem. 38. Och om han kommer i den andra nattvkten eller i den tredje och finner dem gra s, saliga r de tjnarna.
Matt. 24:42.

39. Men detta skall ni veta, att om husgaren visste vilken stund tjuven skulle komma, s skulle han ju vaka och inte tillta att ngon brt sig in i hans hus. Matt. 24:43. 1 Thess. 5:2.
2 Petr. 3:10. Upp. 3:3. 16:15.

40. Drfr var ocks ni redo, ty i den stund som ni inte tnker er, skall Mnniskosonen komma.
Matt. 24:44. 25:13. Mark. 13:33. Luk. 21:34. 1 Thess. 5:6.

43. Salig r den tjnaren, som hans herre finner gra s, d han kommer. 44. Sannerligen sger jag er: Han skall stta honom ver allt det han ger. 45. Men om den tjnaren sger i sitt hjrta: Det drjer innan min herre kommer igen, och han brjar sl tjnarna och tjnarinnorna och ta och dricka, s att han blir drucken, 46. s skall den tjnarens herre komma en dag, d han inte vntar det, och en stund d han inte vet det och han skall hugga honom i stycken och skall ge honom hans lott bland de otrogna. Matt. 24:51. 47. Och den tjnaren som visste sin herres vilja och inte beredde sig och inte gjorde efter hans vilja, han skall straffas med mnga slag. Jak. 4:17. 48. Men den som inte visste den och nd gjorde det som frtjnar slag, han skall straffas med f slag. Den t vilken mycket r givet, av honom skall mycket bli utkrvt, och den t vilken mycket r anfrtrott, av honom skall bli fordrat desto mer. 49. Jag har kommit fr att tnda en eld p jorden, och hur grna vill jag inte att den redan brann? 50. Men jag mste dpas med ett dop, och hur ngslas jag inte till dess att det blir fullbordat!
Matt. 20:22. Mark. 10:38.

41. D sade Petrus till honom: Herre, talar du denna liknelse till oss eller till alla? 42. Herren svarade: Var finner man en trogen och klok frvaltare, som hans herre kan stta ver sitt husfolk, fr att i rtt tid ge dem deras bestmda kost? Matt. 24:45. 25:14, 21. 1 Kor. 4:2.

51. Tror ni, att jag har kommit fr att snda fred p jorden? Nej, sger jag er, utan snarare splittring.
Matt. 10:34.

52. Ty hrefter skall fem i ett hus vara splittrade mot varandra, tre mot tv, och tv mot tre. 53. En far mot sin son, och sonen mot sin far, en mor mot sin dotter, och dottern mot sin mor, en svrmor mot sin

Luk. 12:54

Lukas Evangelium

122

sonhustru, och sonhustrun mot sin svrmor. Mik. 7:6. Matt. 10:35. 54. Han sade ocks till folket: Nr ni fr se ett moln stiga upp i vster, sger ni genast: Det kommer regn, och det blir s. Matt. 16:2. 55. Och nr det blser sydlig vind, sger ni: Det blir varmt, och det blir s. 56. Ni hycklare, himlens och jordens utseende frstr ni att tyda. Varfr tyder ni d inte den hr tiden? 57. Varfr dmer ni inte ocks av er sjlva vad som r rtt? 58. Nr du nu gr med din motpart till en verhetsperson, s vinnlgg dig om att under vgen frlika dig med honom, s att han inte drar dig fram infr domaren, och domaren verlmnar dig t rttstjnaren, och rttstjnaren kastar dig i fngelse.
Ords. 25:8. Matt. 5:25.

omvnder* er, skall ni alla p samma stt frgs. *KXII: bttren er.
Alt. vers: gr sinnesndring, ngrar er.

4. Eller de arton, som tornet i Siloam fll p och ddade, menar ni att de var mera syndiga n alla andra mnniskor som bor i Jerusalem? 5. Nej, sger jag er, men om ni inte omvnder* er, skall ni alla p samma stt frgs. *KXII: bttren er.
Alt. vers: gr sinnesndring, ngrar er.

6. Och han framstllde denna liknelse: En man hade ett fikontrd planterat i sin vingrd och han kom och skte frukt p det, men fann ingen.
Jes. 5:2. Matt. 21:19.

59. Jag sger dig: Du skall inte komma ut drifrn, frrn du har betalat den sista skrven*.
*grek. lepton. Judarnas minsta myntenhet. Motsvarar en ttondels ass.

13 Kapitlet
Jesus kallar till omvndelse, framstller liknelsen om fikontrdet, botar en kvinna p sabbaten, framstller liknelsen om Guds rike, klagar ver Jerusalem.

id samma tillflle kom ngra som berttade fr honom om de galiler, vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. 2. D svarade Jesus och sade till dem: Tror ni, att dessa galiler var strre syndare n alla andra galiler, eftersom de fick lida sdant? 3. Nej, sger jag er, men om ni inte

7. D sade han till vingrdsmannen: Se, nu i tre r har jag kommit och skt frukt p detta fikontrd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varfr skall det ocks f suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, lt det st ocks i detta r, fr att jag m grva omkring det och gda det. 9. Kanske det d skall bra frukt. Om inte, skall du drefter hugga bort det. 10. Och han undervisade p sabbaten i en synagoga. 11. Och se, dr var en kvinna som i arton r hade haft en sjukdomsande, och hon var s hopkrympt, att hon inte frmdde rta p sig. 12. Nr Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne: Kvinna, du r fri frn din sjukdom, 13. och han lade hnderna p henne, och genast rtade hon p sig och prisade Gud. 14. Men synagogsfrestndaren som var vred ver att Jesus botade p sabbaten, svarade och sade till folket: Det r sex dagar, p vilka man br arbeta. P dem m ni allts komma och lta

123

Lukas Evangelium
2 Mos. 20:9. 5 Mos. 5:13. Hes. 20:12.

Luk. 13:35

hela er, men inte p sabbatsdagen. 15. D svarade Herren honom och sade: Du hycklare, lser inte var och en av er p sabbaten sin oxe eller sna frn krubban och leder dem bort fr att vattnas? Matt. 12:1, 11. Mark. 3:2.
Luk. 6:7. 14:5. Joh. 7:23.

16. Skulle man d inte f lsa frn denna boja p sabbaten, denna Abrahams dotter som Satan har hllit bunden, se, i arton r? 17. Och d han sade detta skmdes alla hans motstndare, och allt folket gladde sig ver alla de underbara grningar som gjordes av honom. 18. S sade han d: Vad r Guds rike likt? Och vid vad skall jag likna det? 19. Det r likt ett senapskorn, som en man tog och sdde i sin rtagrd. Och det vxte och blev ett stort trd, och fglarna under himlen byggde sina bon p dess grenar.
Matt. 13:31. Mark. 4:30.

Herre, Herre, ppna fr oss, s skall han svara och sga till er: Jag vet inte Matt. 7:21, 25:11, 12. varifrn ni r. 26. D skall ni brja sga: Vi har tit och druckit med dig, och du har undervisat p vra gator. 27. Men han skall sga: Jag sger er, jag vet inte varifrn ni r. G bort ifrn mig, alla ni ogrningsmn.
Ps. 6:9. Matt. 7:23. 25:41.

28. Dr skall vara grt och tandagnisslan, nr ni fr se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike, men ni sjlva utdrivna.
Matt. 8:12. 13:42. 24:51.

29. Och de skall komma frn ster och vster och norr och sder och ligga till bords i Guds rike.
Jes. 2:2, 3. Mal. 1:11. Matt. 8:11.

30. Och se, somliga av de sista skall bli de frsta och ngra av de som r de frsta skall bli de sista.
Matt. 19:30. 20:16. Mark. 10:31.

20. Och ter sade han: Vid vad skall jag likna Guds rike. 21. Det r likt en surdeg, som en kvinna tog och blandade in tre skppor* mjl, till dess alltsammans blev syrat. *Ett sdesmtt av tr. Matt. 13:33. 22. Och han vandrade genom stder och byar och undervisade p sin frd mot Jerusalem.
Matt. 9:35. Mark. 6:6. Luk. 9:51.

31. Samma dag gick ngra fariser fram och sade till honom: Skynda dig och g hrifrn. Ty Herodes vill dda dig. 32. D sade han till dem: G och sg den rven: Se, jag driver ut onda andar* och botar i dag och i morgon, och p tredje dagen r jag frdig.
*KXII: djvlar.

23. Och ngon sade till honom: Herre, r de f som blir frlsta? D sade han till dem: 24. Kmpa fr att komma in genom den trnga porten. Ty mnga, sger jag er, skall ska att komma in och skall dock inte kunna det. Matt. 7:13. 25. Om husets herre har sttt upp och stngt drren, och ni str utanfr och brjar klappa p drren och sger:

33. Dock mste jag vandra i dag och i morgon och vermorgon, ty det kan inte ske att en profet frgs ngon annanstans n i Jerusalem. 34. Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem som r snda till dig! Hur ofta har jag inte velat frsamla dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat!
Ps. 17:8. 91:4. Jes. 31:5. Jer. 7:13. Matt. 23:37.

35. Se, ert hus skall bli de. Men jag sger er: Ni skall inte se mig, frrn

Luk. 14:1

Lukas Evangelium

124

den tid kommer, d ni sger: Vlsignad vare han, som kommer i Herrens namn. Ps. 69:26, 118:26. Jer. 7:34.
Mik. 3:12. Matt. 23:38. Luk. 19:38.

14 Kapitlet
Jesus botar p sabbaten en man som led av vatten i kroppen, undervisar om dmjukhet och mnniskokrlek, framstller liknelsen om den stora mltiden och villkoren fr det sanna lrjungaskapet.

ch det hnde sig, att d han p en sabbat gick in i en mans hus, vilken var en av farisernas ledare, fr att ta en mltid, s vaktade dessa p honom. Matt. 12:10. 2. Och se, en man som led av vatten i kroppen kom och stod dr framfr honom. 3. D brjade Jesus tala och sade till de laglrda och fariserna: r det tilltet att bota ngon p sabbaten? 4. Och de teg. D tog han honom till sig och gjorde honom frisk och lt honom g. 5. Och han svarade och sade till dem: Om ngon av er har en sna eller en oxe, som faller i en brunn, gr han inte genast och drar upp den p sabbatsdagen? 2 Mos. 23:12. Luk. 13:15. 6. Och de kunde inte svara honom p detta. 7. Men d han mrkte hur de som var bjudna skte efter att sitta frmst, framstllde han fr dem en liknelse, och sade till dem: 8. Nr du blir bjuden av ngon till brllop s stt dig inte p den frmsta platsen. Ty kanske finns det ngon bland de bjudna som r mera ansedd n du, Ords. 25:6, 7.

9. och d kommer han som har bjudit bde dig och honom och sger till dig: Ge rum t denne, och d mste du med skam intaga den nedersta platsen. 10. Utan nr du blir bjuden, g och stt dig p den nedersta platsen, s att han som har bjudit dig, m sga till dig, d han kommer: Min vn, stig hgre upp. D blir du hedrad infr dem som sitter dr till bords med dig. 11. Ty var och en som upphjer sig, han skall bli frdmjukad och den som dmjukar sig, han skall bli upphjd. Job 22:29. Ords. 29:23. Matt. 23:12.
Luk. 18:14. 1 Petr. 5:5. Jak. 4:10.

12. Han sade ocks till den som hade bjudit honom: Nr du gr en middags- eller aftonmltid, s bjud inte dina vnner eller dina brder eller dina slktingar eller dina grannar, som r rika s att de bjuder dig igen och du fr ersttning. 13. Utan d du gr gstabud, s bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.
5 Mos. 14:29. Neh. 8:12. Ords. 3:27.

14. Och salig r du d, ty de frmr inte gottgra dig tillbaka, ty du skall belnas vid de rttfrdigas uppstndelse. 15. Men d en av dem som lg till bords hrde detta, sade han till honom: Salig r den som fr ta brd i Guds rike. 16. D sade han till honom: En man tillredde en stor festmltid och bjd mnga. Jes. 25:6. Matt. 22:2. Upp. 19:9. 17. Och nr stunden var inne fr mltiden, snde han ut sin tjnare fr att han skulle sga till dem som var bjudna: Kom, ty nu r allt redo. Ords. 9:2, 5. 18. Och de brjade allesammans urskta sig. Den frste sade till honom:

125

Lukas Evangelium

Luk. 15:4

Jag har kpt en ker, och jag mste g ut och se den. Jag ber dig, ta emot min urskt. 19. Och den andre sade: Jag har kpt fem par oxar, och jag skall nu g ivg och prva dem. Jag ber dig, ta emot min urskt. 20. Och den tredje sade: Jag har tagit mig en hustru, och drfr kan jag inte komma. 21. Och tjnaren kom igen och berttade detta fr sin herre. D blev husets herre vred och sade till sin tjnare: G genast ut p gator och grnder i staden, och fr hr in fattiga och krymplingar och halta och blinda. 22. Drefter sade tjnaren: Herre, jag har gjort s som du befallde, och hr finns nnu rum. 23. D sade herren till tjnaren: G ut p vgar och grden* och vertala dem att komma in, s att mitt hus m bli fullt. *ker, flt, grdsgrd. 24. Ty jag sger er att ingen av de mn som var bjudna, skall smaka min mltid. 25. Och mycket folk gick med honom, och han vnde sig om och sade till dem: 26. Den som kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina brder och systrar och drtill sitt eget liv, han kan inte vara min lrjunge.
2 Mos. 32:27. 5 Mos. 33:9. Matt. 10:37.

brja hna honom fr att han har lagt grunden men sedan inte kan fullborda det. 30. och sga: Denne mannen har brjat bygga, men frmdde inte fullborda det. 31. Eller vilken r den kung som vill dra ut i krig och strida emot en annan kung, och inte frst stter sig ner och tnker efter, om han frmr att med tio tusen mta honom, som kommer emot honom med tjugo tusen? 32. Annars snder han, medan denne nnu r lngt borta, bud till honom och ber om fred. 33. P samma stt r det med var och en av er: Den som inte avstr frn allt det han ger kan inte vara min lrjunge. 34. Saltet r gott, men om saltet mister sin slta, med vad skall man d Matt. 5:13. Mark. 9:50. salta? 35. Varken fr jorden eller fr gdselhgen r det dugligt. Man kastar bort det. Den som har ron till att hra, han m hra.

15 Kapitlet
Jesus framstller liknelser om det frlorade fret, om det borttappade myntet och om den frlorade sonen.

27. Och den som inte br sitt kors och fljer mig, han kan inte vara min lrjunge.
Matt. 10:38. 16:24. Mark. 8:34. Luk. 9:23.

28. Ty vem bland er som vill bygga ett torn, stter sig inte frst ner och berknar kostnaden, om han har vad han behver fr att fullborda det? 29. Annars skall alla som fr se det,

ch till honom kom alla publikaner och syndare fr att hra honom. Matt. 9:10. Mark. 2:15. Luk. 5:29. 2. Och fariserna och de skriftlrda kritiserade och sade: Denne tar emot syndare och ter med dem. 3. D framstllde han fr dem denna liknelse och sade: 4. Vem r den man bland er, som om

Luk. 15:5

Lukas Evangelium

126

han har hundra fr och frlorar ett av dem, inte lmnar de nittionio i knen och gr efter det som r borta, till dess han finner det?
Hes. 34:11, 16. Matt. 18:12.

5. Och d han har funnit det lgger han det p sina axlar med gldje. 6. Och nr han kommer hem, kallar han samman sina vnner och grannar och sger till dem: Gld er med mig, fr jag har funnit mitt fr som Jes. 53:6. 1 Petr. 2:25. var frlorat. 7. Jag sger er, att p samma stt skall det bli gldje i himlen ver en enda syndare, som omvnder* sig, mer n ver nittionio rttfrdiga, som ingen omvndelse** behver.
*KXII: bttrar sig. Alt. vers: gr sinnesndring, ngrar sig. **bttring. Alt. vers: sinnesndring, nger. Luk. 5:32.

8. Eller vem r den kvinna, som om hon har tio silvermynt* och tappar bort ett av dem, inte tnder ett ljus och sopar huset och sker noggrant till dess hon finner det?
*grek. drakma. Ungefr samma vrde som en denar.

9. Och d hon har funnit det, kallar hon samman sina vnner och grannkvinnor och sger: Gld er med mig, fr jag har funnit silvermyntet, som jag hade tappat. 10. Likas sger jag er, det blir gldje infr Guds nglar ver en enda syndare som omvnder* sig.
*KXII: bttrar sig. Alt. vers: gr sinnesndring, ngrar sig.

och for lngt bort till ett frmmande land. Och dr slsade han bort sina godelar och levde ett utsvvande liv. 14. Och sedan han hade slsat bort allt, blev det en stor hungersnd i det landet, och han brjade lida nd. 15. D gick han bort och slt sig till en inbyggare i det landet, och han snde honom ut p sina marker fr att vakta svin. 16. Och han lngtade efter att f fylla sin buk med de frskidor som svinen t, men ingen gav honom. 17. D besinnade han sig och sade: Hur mnga av min faders daglnare har inte brd i verfld, och hr frgs jag av hunger! 18. Jag vill st upp och g till min far och sga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och infr dig. 19. Jag r inte mer vrd att kallas din son. Lt mig f vara ssom en av dina daglnare. 20. Och s stod han upp och gick till sin far. Och d han nnu var lngt borta, sg hans far honom och frbarmade sig ver honom och sprang emot honom, fll honom om halsen och kysste honom.
Hes. 33:11. Apg. 2:39. Ef. 2:12, 17.

11. Och han sade: En man hade tv sner. 12. Och den yngre av dem sade till fadern: Fader, ge mig den del av egendomen som tillkommer mig. Och han delade godelarna dem emellan. 13. Och inte mnga dagar drefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt

21. Och sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och infr dig och r inte mer vrd att kallas din son. 22. D sade fadern till sina tjnare: Br fram den bsta kldnaden och kl honom i den, och stt en ring p hans hand och skor p hans ftter. 23. Och hmta hit den gdda kalven och slakta den och lt oss ta och vara glada. 24. Ty denne min son var dd och har ftt liv igen, han var frlorad och

127

Lukas Evangelium

Luk. 16:12

r terfunnen. Och de brjade gra sig glada. 25. Men hans ldre son var ute p marken. Och nr han kom och nrmade sig huset, hrde han musik och dans. 26. D kallade han till sig en av tjnarna och frgade honom vad det var. 27. D sade han till honom: Din bror har kommit och din far har ltit slakta den gdda kalven, drfr att han har ftt honom tillbaka vlbehllen igen. 28. D blev han vred och ville inte g in. Hans far gick d ut och bad honom. 29. Men han svarade och sade till fadern: Se, i s mnga r har jag tjnat dig och har aldrig vertrtt ngot av dina bud, och nd har du aldrig gett mig en killing, s att jag kunde gra mig glad med mina vnner. 30. Men nr denne din son, som har slsat bort dina godelar med skkor, nu har kommit tillbaka, har du fr honom slaktat den gdda kalven. 31. D sade han till honom: Min son, du r alltid hos mig, och allt det som r mitt, det r ditt. 32. Men nu mste vi gldjas och frjdas, fr denne din bror var dd men har ftt liv igen, han var frlorad och r terfunnen.

2. D kallade han honom till sig och sade till honom: Vad r det jag hr om dig? Gr rkenskap fr din frvaltning, fr du kan inte lngre f vara min frvaltare. 3. D sade frvaltaren fr sig sjlv: Vad skall jag gra, d min herre tar ifrn mig frvaltningen? Grva orkar jag inte, att tigga skms jag fr. 4. Nu vet jag vad jag skall gra fr att de skall ta emot mig i sina hus, d jag blir avsatt frn min frvaltning. 5. D kallade han till sig dem som var skuldsatta hos hans herre, var och en srskilt och sade till den frste: Hur mycket r du skyldig min herre? 6. Han sade: Hundra fat olja. D sade han till honom: Ta ditt skuldebrev, och stt dig genast ner och skriv femtio. 7. Sedan sade han till den andre: Och du, hur mycket r du skyldig? Han sade till honom: Hundra tunnor vete. Han sade till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv ttio. 8. Och herren prisade den orttfrdige frvaltaren, fr att han hade handlat klokt. Ty denna vrldens barn r klokare mot sitt eget slkte Ef. 5:8. 1 Thess. 5:5. n ljusets barn. 9. Och jag sger er: Skaffa er vnner genom den orttfrdige Mammon, s att nr ni behver*, de m ta emot er i de eviga hyddorna.
*Ordagrant. Textus Receptus: nr ni misslyckas. Matt. 6:19. 19:21. Luk. 18:22. 1 Tim. 6:18.

16 Kapitlet
Jesus framstller liknelsen om den otrogne frvaltaren. Den rike mannen och Lasarus.

an sade ocks till sina lrjungar: Det var en rik man, som hade en frvaltare, och denne blev angiven fr honom att han frskingrade hans godelar.

10. Den som r trogen i det minsta, r ocks trogen i stort, och den som r orttfrdig i det minsta, r orttfrdig ocks i stort. Luk. 19:17. 11. Har ni nu inte varit trogna i den orttfrdige Mammons sak, vem vill d anfrtro er med det sanna? 12. Och om ni inte har varit trogna i

Luk. 16:13

Lukas Evangelium

128

det som tillhr en annan, vem vill d ge er det som r ert? 13. Ingen tjnare kan tjna tv herrar. Ty antingen kommer han att hata den ene och lska den andre, eller s kommer han att hlla sig till den ene och frakta den andre. Ni kan inte tjna bde Gud och Mammon.
Matt. 6:24.

dog och blev frd av nglarna till Abrahams skte. Ocks den rike dog och blev begraven. 23. Och i ddsriket*, dr han lg och plgades, lyfte han upp sina gon och fick se Abraham lngt borta och Lasarus i hans skte.
*KXII: helvetet. Grekiska: Hades.

14. Allt detta hrde ocks fariserna, som var giriga, och hnade honom.
Matt. 23:14.

15. Och han sade till dem: Ni r de som gr er sjlva rttfrdiga infr mnniskor. Men Gud knner era hjrtan. Ty det som bland mnniskor r hgt r en styggelse infr Gud.
1 Sam. 16:7. Ps. 7:10. Matt. 23:28. Luk. 18:9.

16. Lagen och profeterna varade fram till Johannes. Frn den tiden blir evangelium om Guds rike frkunnat, och var och en trnger sig in i det med vld. Matt. 11:12-13. 17. Men snarare skall himmel och jord frgs, n att en enda prick av lagen faller bort. Ps. 102:7. Jes. 40:8. 51:6.
Matt. 5:18. Luk. 21:33.

18. Var och en som verger sin hustru och tar en annan, han gr ktenskapsbrott. Och var och en som tar henne som r skild frn sin man, han begr ktenskapsbrott.
Matt. 5:32. 19:9. Mark. 10:11. 1 Kor. 7:10.

19. Det var en rik man som kldde sig i purpur och fint linne och levde var dag i gldje och prakt. 20. Och det var ocks en fattig man vid namn Lasarus, som lg vid hans drr full av sr, 21. och nskade att f stilla sin hunger med de smulor, som fll frn den rike mannens bord. Ja, ocks hundarna kom och slickade hans sr. 22. S hnde det sig att den fattige

24. D ropade han och sade: Fader Abraham, frbarma dig ver mig, och snd Lasarus, fr att han m doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, fr jag plgas svrt i dessa lgor. Jes. 65:13. 66:24. Mark. 9:44. 25. D sade Abraham: Min son tnk p att du fick ut ditt goda medan du levde, och likaledes fick Lasarus det onda, men nu har han trst hr och Job 21:19. du pinas. 26. Dessutom r det en stor klyfta mellan oss och er, fr att de som vill komma hrifrn till er inte skall kunna det, och fr att inte heller ngon drifrn skall kunna komma ver till oss. 27. D sade han: D ber jag dig fader, att du snder honom till min fars hus, 28. fr jag har fem brder, fr att han m varna dem, s att inte de ocks kommer till detta pinorum. 29. Men Abraham sade till honom: De har Moses och profeterna, de m lyssna till dem. Jes. 8:20. Joh. 5:39, 45. 30. Han sade: Nej, fader Abraham, men om ngon kommer till dem frn de dda, d omvnder* de sig.
*KXII: bttrar de sig. Alt. vers.: skall de gra sinnesndring, ngrar.

31. D sade han till honom: Lyssnar de inte p Moses och profeterna, s kommer de inte heller att tro om ngon uppstr frn de dda.

129

Lukas Evangelium

Luk. 17:22

17 Kapitlet
Jesus undervisar om frfrelse, om att frlta, om trons kraft och om att tjna utan att f tack. Jesus botar tio spetlska mn och talar om sin tillkommelse.

ch han sade till sina lrjungar: Det r oundvikligt att frfrelser kommer, men ve den genom vilken de kommer. Matt. 18:6-7. Mark. 9:42. 2. Fr honom vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals och han kastades i havet, n att han skulle frfra en av dessa sm. 3. Ta er till vara. Om din bror syndar mot dig, s tillrttavisa honom, och om han ngrar sig, s frlt honom.
3 Mos. 19:17. Ords. 17:10. Matt. 18:15, 21. Jak. 5:19-20.

fallning om? Nej, menar jag. 10. P samma stt r det med er: Nr ni har gjort allt det som ni har ftt befallning om, s sg: Vi r onyttiga tjnare: Vi har bara gjort det som var vr plikt att gra. 11. Och det hnde sig d han gick till Jerusalem, att han tog vgen mitt emellan Samarien och Galilen. 12. Och d han kom in i en by, mtte honom tio spetlska mn som stannade lngt ifrn 13. och ropade och sade: Jesus, Mstare, frbarma dig ver oss. 14. Nr han fick se dem, sade han till dem: G och visa er fr prsterna. Och det skedde, att de blev rena medan de gick.
3 Mos. 13:2. 14:2. Matt. 8:4. Luk. 5:14.

4. Och om han syndar mot dig sju gnger om dagen, och han sju gnger om dagen kommer tillbaka till dig, och sger: Jag ngrar mig, s frlt honom. Matt. 18:22. 5. Och apostlarna sade till Herren: Frka vr tro. 6. D sade Herren: Om ni hade tro ssom ett senapskorn, s skulle ni kunna sga till detta mullbrstrd: Dra upp dig med rtterna, och plantera dig i havet, och det skulle lyda er.
Matt. 17:20. 21:21. Mark. 11:23.

7. Vem av er har en tjnare, som gr vid plogen eller vaktar boskap, och sger till honom d han kommer hem frn marken: G strax och stt dig till bords? 8. Sger han inte snarare: Gr i ordning maten t mig och fst upp dina klder och tjna mig, medan jag ter och dricker. Sedan m du sjlv ta och dricka? 9. Inte tackar han vl tjnaren fr att han gjorde det som han hade ftt be-

15. Men d en av dem sg att han hade blivit helad, kom han tillbaka och prisade Gud med hg rst 16. och fll ner p sitt ansikte fr hans ftter och tackade honom. Och han var en samarit. 17. D svarade Jesus och sade: Var det inte tio som blev renade? Var r d de nio? 18. Fanns det ingen som kom igen fr att prisa Gud, utom denne frmling? 19. Och han sade till honom: St upp och g! Din tro har frlst dig.
Matt. 9:22. Mark. 5:34. 10:52. Luk. 7:50, 8:48. 18:42.

20. Och d han blev tillfrgad av fariserna nr Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer inte s att man kan se det med gonen. 21. Inte heller skall man kunna sga: Se, hr r det, eller: Se, dr r det. Ty se, Guds rike r inom er. 22. Och han sade till lrjungarna: Den

Luk. 17:23

Lukas Evangelium

130

tid skall komma, d ni skall lngta efter att f se en av Mnniskosonens dagar, men inte f se den. 23. Och de skall sga till er: Se hr! eller: Se, dr! Men g inte dit och flj inte efter.
Matt. 24:23. Mark. 13:21. Luk. 21:8.

24. Ty ssom blixten flammar till och lyser frn himlens ena nda till den andra, s skall ocks Mnniskosonen vara p sin dag. Matt. 24:27. 25. Men frst mste han lida mycket och frkastas av detta slkte.
Matt. 16:21. 17:22. 20:18. Mark. 8:31. 9:31. 10:33. Luk. 9:22. 18:31. 24:7, 26.

34. Jag sger er: Den natten skall tv ligga i en sng. Den ene skall bli upptagen och den andre skall lmnas kvar. Matt. 24:40. 1 Thess. 4:17. 35. Tv skall mala tillsammans. Den ena skall bli upptagen och den andra skall lmnas kvar. Matt. 24:41. 36. Tv skall vara ute p marken. Den ene skall bli upptagen och den andre skall lmnas kvar. 37. D svarade de och sade till honom: Var d, Herre? Han svarade dem: Dr den dda kroppen r, dr skall ocks rnarna frsamlas.
Job 39:33. Matt. 24:28.

26. Och ssom det skedde p Noas tid, s skall det ocks ske i Mnniskosonens dagar. Matt. 24:37. 1 Petr. 3:20. 27. De t och drack, mn tog sig hustrur och kvinnor gavs t mn intill den dagen, d Noa gick in i arken och floden kom och frgjorde dem alla.
1 Mos. 6:2. 7:7.

18 Kapitlet
Jesus framstller liknelser om domaren och den fattiga nkan och om farisen och publikanen. Jesus vlsignar barnen. Den rike ynglingen frgar hur han skall f evigt liv. Lrjungarnas ln. Jesus frutsger sitt lidande, dd och uppstndelse och botar en blind vid Jeriko.

28. Och p samma stt som det skedde p Lots tid: De t, drack, kpte, slde, planterade och byggde. 1 Mos. 19:14. 29. Men p den dagen d Lot gick ut frn Sodom, regnade det eld och svavel frn himlen och frgjorde dem alla. 1 Mos. 19:24. 5 Mos. 29:23. Jes. 13:19.
Jer. 50:40. Hos. 11:8. Amos 4:11. Jud. v. 7.

ch han berttade ocks en liknelse till dem om hur de alltid borde be och inte frtrttas.
Luk. 11:5, 8. 21:36. Rom. 12:12. Ef. 6:18. Kol. 4:2. 1 Thess. 5:17.

30. P samma stt skall det ske den dag, d Mnniskosonen skall uppenbaras. 31. Den som den dagen r p taket och har sina tillhrigheter i huset, han skall inte stiga ner fr att hmta dem. P samma stt ven den som r ute p marken, han m inte vnda tillbaka. Matt. 24:17. Mark. 13:15. Luk. 21:21. 32. Kom ihg Lots hustru! 1 Mos. 19:26. 33. Den som frsker rdda sitt liv skall mista det, men den som mister det skall bevara det. Matt. 10:39. 16:25.
Mark. 8:35. Luk. 9:24. Joh. 12:25.

2. Han sade: I en stad fanns en domare, som inte fruktade Gud och inte heller brydde sig om ngon mnniska. 3. S var i samma stad en nka som kom till honom och sade: Lt mig f ut min rtt av min motpart. 4. Till en tid ville han inte, men sedan sade han fr sig sjlv: Inte fr att jag fruktar Gud eller tar hnsyn till ngon mnniska, 5. men eftersom denna nka gr mig s mycket besvr, s vill jag nd ge henne rtt, fr att hon inte genom sina

131
*KXII: ropa p mig.

Lukas Evangelium

Luk. 18:27

besk skall plga* mig resten av livet. 6. Och Herren sade: Hr vad den orttfrdige domaren sger. 7. Skulle d inte Gud ge rtt t sina utvalda som ropar till honom dag och natt, och skulle han inte ha tlamod med dem? 2 Petr. 3:9. Upp. 6:10. 8. Jag sger er: Han skall snart ge dem rtt. Men skall Mnniskosonen finna tro p jorden d han kommer?
1 Tim. 4:1. 2 Tim. 3:1-2.

hindra dem inte, ty sdana hr Guds rike till. Matt. 18:3, 19:14. Mark. 10:15. 17. Sannerligen sger jag er: Den som inte tar emot Guds rike ssom ett barn, han kommer aldrig dit in.
1 Kor. 14:20. 1 Petr. 2:2.

18. Och en verhetsperson frgade honom och sade: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att jag skall rva evigt liv?
Matt. 19:16. Mark. 10:17. Luk. 10:25.

9. Han sade ocks till ngra som frtrstade p att de sjlva var rttfrdiga och fraktade andra, denna liknelse: 10. Tv mn gick upp i templet fr att be, den ene en faris och den andre en publikan*. *tullindrivare. 11. Farisen stod fr sig sjlv och bad s: Jag tackar dig Gud, att jag inte r ssom andra mnniskor, rvare, orttfrdiga, horkarlar och inte heller ssom denne publikan.
Jes. 1:15, 58:2. Luk. 16:15. Upp. 3:17.

19. Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god? Ingen r god utom Gud allena. 20. Budorden knner du: Du skall inte gra hor, du skall inte drpa, du skall inte stjla, du skall inte bra falskt vittnesbrd, du skall hedra din far och din mor.
2 Mos. 20:12 f. 5 Mos. 5:16 f. Rom 13:9.

12. Jag fastar tv gnger i veckan och ger tionde av allt det jag tjnar. 13. Och publikanen stod lngt ifrn och ville inte ens lyfta sina gon upp mot himlen, utan slog sig fr sitt brst och sade: Gud, var ndig ver mig Esr. 9:6. Dan. 9:7-8. syndare. 14. Jag sger er: Denne gick hem igen mer rttfrdig n den andre. Ty den som upphjer sig skall bli frdmjukad, och den som dmjukar sig, han skall bli upphjd. Job 22:29. Ords. 29:23.
Matt. 23:12. Luk. 14:11. 1 Petr. 5:5. Jak. 4:6, 10.

21. D sade han: Allt detta har jag hllit frn min ungdom. 22. D Jesus hrde detta, sade han till honom: nnu fattas dig en sak: Slj allt det du har och dela ut t de fattiga, och du skall f en skatt i himlen. Kom sedan och flj mig.
Matt. 6:19. 19:21. 1 Tim. 6:19.

23. D han hrde detta, blev han djupt bedrvad, ty han var mycket rik. 24. D Jesus sg att han var djupt bedrvad, sade han: Hur svrt r det inte fr dem som har rikedomar att komma in i Guds rike.
Ords. 11:28. Matt. 19:23. Mark. 10:24. 1 Tim. 6:9-10.

15. S bar de ocks sm barn till honom, fr att han skulle rra vid dem, men d hans lrjungar sg det, tillrttavisade de dem.
Matt. 19:13. Mark. 10:13.

16. Men Jesus kallade dem till sig och sade: Lt barnen komma till mig och

25. Ja, det r lttare fr en kamel att g igenom ett nlsga, n fr en rik att komma in i Guds rike. 26. D sade de som hrde detta: Vem kan d bli frlst? 27. Men han sade: Det som r omjligt fr mnniskor, det r mjligt fr Gud. Job 42:2. Jer. 32:17. Sak. 8:6. Luk. 1:37.

Luk. 18:28

Lukas Evangelium

132

28. D sade Petrus: Se, vi har vergivit allt och fljt dig.
Matt. 4:20. 19:27. Mark. 10:28. Luk. 5:11.

29. Han sade till dem: Sannerligen sger jag er: Det finns ingen, som har vergivit hus eller frldrar eller brder eller hustru eller barn fr Guds 5 Mos. 33:9. rikes skull, 30. som inte skall f mycket mer igen i denna tid och evigt liv i den tillkomJob 42:12. mande vrlden. 31. D tog Jesus till sig de tolv och sade till dem: Se, vi gr upp till Jerusalem och allt skall bli fullbordat, som r skrivet genom profeterna om Mnniskosonen.
Ps. 22:7. Jes. 53:7. Matt. 16:21. 17:22. 20:18. Mark. 8:31. 9:31. 10:33. Luk. 9:22. 17:25. 24:7, 26-27.

D han kom fram frgade han honom, 41. och sade: Vad vill du att jag skall gra dig? D sade han: Herre, att jag fr min syn. 42. Och Jesus sade till honom: Ha din syn, din tro har frlst dig. Luk. 17:19. 43. Och han fick genast sin syn och fljde honom och prisade Gud. Och allt folket, som sg detta lovade Gud.

19 Kapitlet
Jesus gstar hos Sackeus, framstller liknelsen om de tio punden, rider in i Jerusalem, grter ver staden och renar templet.

32. Ty han skall verlmnas t hedningarna och hnas och frsmdas och bespottas.
Matt. 27:2. Luk. 23:1. Joh. 18:28. Apg. 3:13.

ch han kom in i Jeriko och gick genom staden. 2. Och se, dr var en man vid namn Sackeus. Han var en frman fr publikanerna* och han var rik.
*tullindrivare.

33. Och sedan de har gisslat1 honom, skall de dda honom, men p tredje dagen skall han uppst igen. 34. Men de frstod ingenting av detta, och talet var s dunkelt fr dem att de inte fattade vad som sades. 35. S hnde det sig, att nr han kom nra Jeriko, satt en blind man vid vgen och tiggde. Matt. 20:29. Mark. 10:46. 36. Och nr han hrde en folkhop g fram, frgade han vad det var. 37. D sade de till honom, att Jesus frn Nasaret gick dr fram. 38. D ropade han och sade: Jesus Davids Son, frbarma dig ver mig. 39. Men de som gick fre tillrttavisade honom, och sade att han skulle tiga. Men han ropade desto mer: Davids Son, frbarma dig ver mig. 40. D stannade Jesus och befallde att han skulle ledas fram till honom.
1

3. Och han skte efter att f se Jesus, vem han var, men han kunde det inte fr folkets skull, ty han var liten till vxten. 4. S sprang han i frvg och steg upp i ett mullbrsfikontrd, fr att han skulle f se honom, ty han skulle g den vgen fram. 5. Och nr Jesus kom till den platsen, sg han upp och fick se honom och sade till honom: Sackeus, skynda dig och stig ner, ty i dag mste jag gsta i ditt hus. 6. Och han skyndade sig och kom ner och tog emot honom med gldje. 7. Men alla som sg det klagade och sade: Han har gtt in fr att gsta hos en syndare. 8. Men Sackeus steg fram och sade till Herren: Se, Herre, hlften av mina

Jesus utsattes fr en romersk gissling som var rare n den judiska. Det romerska gisslet bestod av fltade lderremmar, dr benbitar och jrntaggar var infltade.

133

Lukas Evangelium

Luk. 19:30

godelar ger jag t de fattiga, och om jag har bedragit ngon, s ger jag fyrdubbelt igen. 2 Mos. 22:1. Luk. 3:14. 9. D sade Jesus till honom: I dag har frlsning kommit till detta hus, eftersom ocks han r en Abrahams son. 10. Ty Mnniskosonen har kommit fr att ska upp och frlsa det som var frtappat. Matt. 10:6. 15:24. 18:11.
Luk. 5:32. 1 Tim. 1:15.

11. Medan de nnu hrde p detta, berttade han ytterligare en liknelse, eftersom han var nra Jerusalem, och de menade att Guds rike genast skulle bli uppenbarat. 12. S sade han: En man av del brd skulle fara bort till ett avlgset land fr att verta ett rike och sedan komma igen. Matt. 25:14. Mark. 13:34. 13. D kallade han till sig tio av sina tjnare och gav dem tio pund* och sade till dem: Handla med dessa, till dess jag kommer igen.
*ett pund motsvarar 100 denarer. En denar motsvarar en arbetares dagsln.

Var ocks du satt ver fem stder. 20. Och den tredje kom och sade: Herre, se hr r ditt pund, som jag har frvarat i en duk. 21. Fr jag var rdd fr dig, eftersom du r en strng man. Du tar upp det du inte har lagt ner och skrdar det du inte har stt. 22. Han sade till honom: Efter din egen mun dmer jag dig, du onde tjnare. Du visste att jag r en strng man, som tar upp det jag inte har lagt ner och skrdar det jag inte har stt.
2 Sam. 1:16. Matt. 12:37.

14. Men hans landsmn hatade honom och skickade sndebud efter honom och sade: Vi vill inte att denne skall rda ver oss. 15. Och det hnde sig, att nr han kom igen och hade ftt riket, befallde han de tjnare komma till sig, t vilka han hade gett pengarna, fr att han skulle f veta vad var och en av dem tjnat. 16. S kom den frste och sade: Herre, ditt pund har givit tio pund till. 17. Och han sade till honom: Rtt s, du gode tjnare. Eftersom du har varit trogen i det lilla, skall du f makt ver tio stder. Luk. 16:10. 18. Och den andre kom och sade: Herre, ditt pund har gett fem pund till. 19. Och han sade ocks till honom:

23. Varfr satte du d inte in mina pengar i en bank s att jag, nr jag kom hem, hade kunnat f ut dem med rnta? 24. Och han sade till dem som stod dr bredvid: Ta pundet ifrn honom och ge det t honom, som har de tio punden. Matt. 25:28. 25. D sade de till honom: Herre han har tio pund. 26. Ty jag sger er, att var och en som har, t honom skall bli givet, men den som inte har, frn honom skall bli taget ocks det han har.
Matt. 13:12, 25:29. Mark. 4:25. Luk. 8:18.

27. Dock, dessa mina fiender som inte ville att jag skulle regera ver dem, fr hit dem och dda dem hr infr mig. 28. D Jesus hade sagt detta, gick han framfr de andra upp mot Jerusalem.
Mark. 10:32.

29. Och det hnde sig, att nr han kom nra Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, snde han ivg tv av sina lrjungar
Matt. 21:1. Mark. 11:1.

30. och sade: G in i byn som ligger hr framfr. Och nr ni kommer in dr skall ni finna ett snefl bundet

Luk. 19:31

Lukas Evangelium

134

som ingen mnniska nnu har suttit p. Ls det och fr det hit. 31. Och om ngon frgar er varfr ni lser det, s sg: Herren behver det. 32. S gick de som hade blivit snda ivg och fann det s som han hade sagt dem. 33. Och nr de lste flet, sade dess gare till dem: Varfr lser ni flet? 34. D sade de: Herren behver det. 35. Och de ledde den till Jesus och lade sina klder p flet och satte Jesus p det. Sak. 9:9. Joh. 12:14. 36. Och dr han frdades fram, bredde de sina klder p vgen.
2 Kon. 9:13.

sten, drfr att du inte knde den tid d du var beskt.

1 Kon. 9:7-8. Mik. 3:12. Matt. 24:1. Mark. 13:2. Luk. 21:6.

45. S gick han in i templet och brjade driva ut dem som slde och kpte Matt. 21:12. Mark. 11:11, 15. dr inne 46. och sade till dem: Det r skrivet: Mitt hus r ett bnehus, men ni har gjort det till en rvarkula.
1 Kon. 8:29-30. Jes. 56:7. Jer. 7:11. Matt. 21:13. Mark. 11:17.

37. Och d han var nra sluttningen av Oljeberget, brjade hela lrjungaskaran i sin gldje med hg rst lova Gud fr alla de kraftgrningar, som de hade sett, 38. och sade: Vlsignad vare han, som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid i himlen och ra i hjden! Ps. 118:26. Luk. 2:14. Ef. 2:14. 39. Och ngra fariser, som var med i folkhopen, sade till honom: Mstare, tillrttavisa dina lrjungar. 40. Men han svarade och sade till dem: Jag sger er: Om de tiger, skall stenarna ropa. Hab. 2:11. 41. D han kom nrmare och fick se staden, grt han ver den, 42. och han sade: O att ocks du, i dag, visste vad din frid tillhr! Men nu r det dolt fr dina gon. 43. Ty den tid skall komma ver dig, d dina fiender skall kasta upp en belgringsvall runt dig och omringa dig och anstta dig frn alla sidor. 44. Och dig och dina barn som r i dig skall de sl ner till jorden, och de skall inte lmna kvar i dig sten p

47. Och han undervisade varje dag i templet. Men versteprsterna och de skriftlrda och de frnmsta bland folket skte efter att kunna frgra Mark. 11:18. Joh. 7:19, 8:37. honom. 48. Men de kunde inte finna vad de skulle gra, ty folket hll sig till honom och hrde p honom.

20 Kapitlet
Jesus fr frgan om sin makt och om skatt till kejsaren. Framstller liknelsen om vingrden och vingrdsmnnen. Undervisar om uppstndelsen och frgar vem som r Davids Son samt varnar fr de skriftlrda.

ch det hnde sig en av de dagar d han undervisade folket i templet och frkunnade evangelium, att versteprsterna och de skriftlrda, tillsammans med de ldste trdde fram Matt. 21:23. Mark. 11:27. 2. och sade till honom: Sg oss, med vilken makt gr du detta? Eller vem r det, som har givit dig denna makt?
Apg. 4:7. 7:27.

3. Jesus svarade och sade till dem: ven jag vill frga er om en sak. Sg mig: 4. Johannes dop, var det frn himlen

135

Lukas Evangelium
Matt. 21:25. Mark. 11:30.

Luk. 20:24

eller frn mnniskor? 5. D verlade de med varandra och sade: Sger vi: Frn himlen, d sger han: Varfr trodde ni honom d inte? 6. Men sger vi: Frn mnniskor, d stenar allt folket oss, eftersom de r vertygade om att Johannes var en profet. 7. Drfr svarade de, att de inte visste varifrn det var. 8. D sade Jesus till dem: S sger inte heller jag er, med vilken makt jag gr detta. 9. Och han brjade att tala till folket denna liknelse: En man planterade en vingrd och arrenderade ut den t vingrdsmn och for bort till frmmande land fr lng tid.
Jes. 5:1. Jer. 2:21. 12:10. Matt. 21:33. Mark. 12:1.

15. Och s drev de ut honom ur vingrden och ddade honom. Vad skall nu vingrdens herre gra med dem? 16. Han skall komma och frgra dessa vingrdsmn och lmna vingrden t andra. Nr de hrde detta, sade de: Det fr inte ske! 17. D sg han p dem och sade: Vad r d detta som str skrivet: Den sten, som byggnadsarbetarna frkastade, den har blivit en hrnsten?
Ps. 118:22. Jes. 8:14-15. 28:16. Matt. 21:42. Mark. 12:10. Apg. 4:11. Rom. 9:33. 1 Petr. 2:4f.

18. Var och en som faller p den stenen, han skall bli krossad, och den som stenen faller p, honom skall den sl snder i stycken.
Jes. 8:14. Dan. 2:34. Sak. 12:3.

10. Nr tiden var inne, snde han en tjnare till vingrdsmnnen, fr att de skulle lmna honom ngot av vingrdens frukt. Men vingrdsmnnen piskade honom och skickade ivg honom med tomma hnder. 11. Sedan snde han en annan tjnare. Ocks honom piskade de och skymfade och skickade bort honom tomhnt. 12. ter snde han en tredje. Men ven denne srade de och drev ut. 13. D sade vingrdsherren: Vad skall jag gra? Jag skall snda min lskade son. Honom skall de vl ha respekt fr, nr de fr se honom. 14. D vingrdsmnnen fick se honom, verlade de med varandra och sade: Denne r arvingen, kom lt oss dda honom s att arvet blir vrt.
1 Mos. 37:18. Ps. 2:8. Matt. 21:38, 26:3. Joh. 11:53. Hebr. 1:2.

19. Och versteprsterna och de skriftlrda skte gripa honom i samma stund, men de var rdda fr folket. Ty de frstod att han hade sagt denna liknelse om dem. 20. Och de vaktade p honom och snde ut ngra vktare* som skulle ltsas vara rttfrdiga mn, fr att f fast honom med hans eget ord, s att de skulle kunna verlmna honom t verheten och i landshvdingens vld.
*Alt. vers.: spioner. Matt. 22:15. Mark. 12:13. Luk. 11:53.

21. Och de frgade honom och sade: Mstare, vi vet att du talar och undervisar det som r rtt och inte ser till personen, utan lr sant om Guds vg. Matt. 22:16. 22. r det rtt att vi ger kejsaren skatt, eller inte? 23. D han mrkte deras list sade han till dem: Varfr frestar ni mig? 24. Lt mig se ett mynt*. Vems bild och verskrift har den? De svarade och sade: Kejsarens.
*Grek. denar. Motsvarar en dagsln.

Luk. 20:25

Lukas Evangelium

136

25. D sade han till dem: S ge nu kejsaren det som tillhr kejsaren och Gud det som tillhr Gud.
Matt. 22:21. Rom. 13:7.

26. Och de kunde inte f fast honom infr folket genom ngot av hans ord, utan frundrade sig ver hans svar och teg. 27. D gick ngra av sadducerna, som frnekar uppstndelsen, fram och frgade honom
Matt. 22:23. Mark. 12:18. Apg. 23:8.

37. Men att de dda uppstr, gav ven Mose till knna vid trnbusken, d han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.
2 Mos. 3:6. Matt. 22:32. Mark. 12:26. Apg. 7:32. Hebr. 11:16.

28. och sade: Mstare, Mose har freskrivit oss, att om ngon har en bror som har hustru och dr barnls, d skall han ta sin brors hustru till kta och uppvcka sd t sin bror.
5 Mos. 25:5.

38. Gud r inte de ddas utan de levandes Gud, ty fr honom lever alla. 39. D svarade ngra av de skriftlrda och sade: Mstare, du sade rtt. 40. Och de vgade inte mer frga honom om ngot. 41. Men han sade till dem: Hur kan man sga att Kristus r Davids son?
Matt. 22:41. Mark. 12:35.

29. S fanns nu sju brder. Och den frste tog sig hustru och dog barnls. 30. Och den andre tog henne till hustru och dog ocks barnls. 31. Drefter tog henne den tredje och p samma stt alla sju. Och de dog och lmnade inga barn efter sig. 32. Sist, efter dem alla, dog ocks kvinnan. 33. Vem av dem blir hon nu hustru till vid uppstndelsen? Alla sju hade ju haft henne till hustru. 34. D svarade Jesus och sade till dem: Bland denna vrldens barn tar mn sig hustrur och kvinnor ges t mn. 35. Men bland dem som anses vrdiga att f del i den andra vrlden och uppstndelsen frn de dda, de varken tar sig hustrur eller hustrur ges t mn. 36. De kan ju inte heller d mera. Ty de r lika nglarna och r Guds barn, eftersom de r uppstndelsens barn. 1 Joh. 3:2.

42. Och David sjlv sger i Psalmernas bok: Herren sade till min Herre: Stt dig p min hgra sida
Ps. 110:1. Apg. 2:34. Hebr. 1:13, 10:12.

43. till dess jag har lagt dina fiender till en fotapall fr dig. 1 Kor. 15:25. 44. David kallar honom allts Herre. Hur kan han d vara hans son? 45. D sade han till sina lrjungar s att allt folket hrde det: 46. Ta er till vara fr de skriftlrda, som grna gr omkring i lnga klder och grna vill bli hlsade p torgen och grna sitter frmst i synagogorna och p de frmsta platserna vid gstabuden.
Matt. 23:5-6. Mark. 12:38-39. Luk. 11:43.

47. De utsuger nkornas hus, och som en frevndning hller de lnga bner. De skall f desto strngare dom.
Matt. 23:14. Mark. 12:40. Tit. 1:11.

137

Lukas Evangelium

Luk. 21:23

21 Kapitlet
nkans skrv. Jesus undervisar om Jerusalems frstring och om sin tillkommelse.

ch nr han sg upp, fick han se hur de rika lade sina gvor i offerkistan. 2 Kon. 12:9. Mark. 12:41. 2. S fick han ocks se en fattig nka, som lade dit tv skrvar*.
*grek. lepton. Judarnas minsta myntenhet. Motsvarar en ttondels ass.

Och frskrckliga syner skall visa sig och stora tecken frn himlen. 12. Men fre allt detta skall de gripa er och frflja er och verlmna er till synagogor och fngelser och dra fram er infr kungar och furstar fr mitt namns skull.
Matt. 10:17. 24:9. Mark. 13:9. Joh. 15:20. 16:2. Apg. 4:3. 5:18. 12:4. 16:24. 25:23. Upp. 2:10.

3. Och han sade: Sannerligen sger jag er: Denna fattiga nka lade dit mer n alla de andra. 4. Ty de gav av sitt verfld till Guds offer, men hon gav av sin fattigdom allt det hon gde. 2 Kor. 8:12. 5. Och d somliga talade om templet, hur det var prytt med hrliga stenar och tempelgvor, sade han:
Matt. 24:1. Mark. 13:1.

13. Men det skall bli till ett vittnesbrd fr er. 14. S lgg det p era hjrtan, att ni inte bekymrar er fr hur ni skall frsvara er.
Matt. 10:19. Mark. 13:11. Luk. 12:11.

15. Ty jag skall ge er mun och visdom, som ingen av era motstndare skall kunna sga emot eller st emot.
2 Mos. 4:12. Jes. 54:17. Apg. 6:10.

6. Dagar skall komma, d av allt detta som ni ser, inte skall lmnas sten p sten, utan allt skall brytas ner.
1 Kon. 9:7-8. Jer. 26:18. Mik. 3:12. Luk. 19:43.

16. Ni skall bli frrdda ocks av frldrar och brder, slktingar och vnner, och en del av er skall man dda.
Mik. 7:6. Apg. 7:59, 12:2.

17. Och ni skall bli hatade av alla, fr mitt namns skull.

Matt. 10:22. Mark. 13:13.

7. D frgade de honom och sade: Mstare, nr skall detta ske? Och vad r tecknet p att det skall ske? 8. Han sade: Se till, att ni inte blir vilseledda. Ty mnga skall komma i mitt namn och sga: Jag r, och tiden r nra. Men flj dem inte.
Jer. 14:14, 23:16, 21. 29:8. Matt. 24:4. Ef. 5:6. Kol. 2:8. 2 Thess. 2:2-3. 1 Joh. 4:1.

18. Och inte ett hr p ert huvud skall g frlorat. 1 Sam. 14:45. 2 Sam. 14:11.
1 Kon. 1:52. Matt. 10:30.

19. Genom er uthllighet skall ni vinna era sjlar. 20. Nr ni nu ser att Jerusalem blir omringat av krigshrar, d skall ni veta att dess frdelse r nra.
Dan. 9:27. Matt. 24:15. Mark. 13:14.

9. Men nr ni fr hra om krig och uppror, bli inte frfrade. Ty sdant mste frst ske, men det r nnu inte nden. 10. Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike. Jes. 19:2. 11. Och det skall bli stora jordbvningar p den ena platsen efter den andra och hungersnd och farsoter.

21. De som d r i Juden, de m fly bort till bergen och de som r inne i staden dra ut drifrn. Och de som r ute p landsbygden, de m inte g in dr. 22. Ty detta r hmndens dagar, d allt det som r skrivet skall uppfyllas. 23. Men ve dem som r havande och dem som ammar i de dagarna. Fr

Luk. 21:24

Lukas Evangelium

138

det skall bli stor nd p jorden och vrede ver detta folk. 24. Och de skall falla fr svrdsegg och bli bortfrda i fngenskap till alla hednafolk, och Jerusalem skall bli frtrampat av hedningarna till dess att hedningarnas tider blir fullbordade.
Rom. 11:25. Upp. 11:2.

tan inte blir frtyngda av omttlighet och dryckenskap och av det dagliga livets omsorger, s att den dagen pltsligt kommer ver er.
Rom. 13:13. 1 Thess. 5:6. 1 Petr. 4:7. 5:8.

35. Ty ssom en snara skall den komma ver alla, som bor p jorden.
1 Thess. 5:2. 2 Petr. 3:10. Upp. 3:3. 16:15.

25. Och tecken skall ske i solen och i mnen och i stjrnorna, och p jorden skall ngest komma ver folken, och de skall st rdlsa vid havets och vgornas dn.
Jes. 13:10. Hes. 32:7. Joel 2:10. 3:15. Matt. 24:29. Mark. 13:24. 2 Petr. 3:10, 12. Upp. 6:12.

36. Vaka drfr och be alltid att ni m rknas vrdiga att undfly allt detta som skall komma och kunna best infr Mnniskosonen.
Matt. 24:42. 25:13. Mark. 13:33. Luk. 12:40. 18:1.

26. Och mnniskorna skall ge upp andan av frskrckelse och ngslan fr det som kommer ver vrlden, ty himlens krafter skall bva. 27. Och d skall de f se Mnniskosonen komma i en sky med makt och stor hrlighet.
Dan. 7:10. Matt. 16:27, 24:30, 25:31, 26:64. Mark. 13:26, 14:62. Apg. 1:11. 2 Thess. 1:10. Upp. 1:7.

37. Och han undervisade om dagarna i templet, men om aftonen gick han ut till det berg, som kallas Oljeberget, och stannade dr ver natten.
Joh. 8:1-2.

38. Och allt folket kom tidigt p morgonen till honom i templet fr att hra honom.

28. Men d detta brjar ske, res er upp och lyft upp era huvuden, ty d nrmar sig er frlossning. Rom. 8:23. 29. Och han sade en liknelse till dem: Se p fikontrdet och p alla trd.
Matt. 24:32. Mark. 13:28.

22 Kapitlet
Jesus blir frrdd, firar pskhgtiden och instiftar nattvarden. Han frmanar till dmjukhet och stndaktighet. Jesus ngslas, ber, grips, frnekas av Petrus, smdas och frhrs infr rdet.

30. Nr de knoppas, d kan ni se och veta av er sjlva, att sommaren redan r nra. 31. P samma stt kan ni ocks veta att Guds rike r nra, nr ni ser detta ske. 32. Sannerligen sger jag er: Detta slkte skall inte frgs, frrn allt har skett. 33. Himmel och jord skall frgs, men mina ord skall inte frgs.
Ps. 102:27. Jes. 40:8. 51:6. Matt. 24:35. Hebr. 1:11. 2 Petr. 3:7.

et osyrade brdets hgtid, som kallas psk, nrmade sig.

2 Mos. 12:15. Matt. 26:2. Mark. 14:1.

2. Och versteprsterna och de skriftlrda skte efter hur de skulle kunna drpa honom, men de fruktade fr folket. Ps. 2:2. Joh. 11:47. Apg. 4:27. 3. D for Satan in i Judas, som kallades Isakriot och som var en av de tolv.
Matt. 26:14. Mark. 14:10. Joh. 13:2, 27.

34. Men ta er till vara s att era hjr-

4. Han gick bort och talade med versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten om hur han skulle verlmna honom i deras hnder.

139

Lukas Evangelium

Luk. 22:29

5. Och de blev glada och kom verens med honom att ge honom en summa pengar. 6. Och han lovade dem det och skte sedan efter lmpligt tillflle att verlmna honom t dem utan att folket var med. 7. S kom d den dag i det osyrade brdets hgtid, p vilken man mste slakta pskalammet.
Matt. 26:17. Mark. 14:12-13.

18. Ty jag sger er, att jag inte skall dricka av vintrdets frukt frrn Guds rike kommer.
Matt. 26:29. Mark. 14:25.

19. Och han tog ett brd, tackade och brt det och gav dem och sade: Detta r min kropp som blir utgiven fr er. Gr detta till min minnelse.
Matt. 26:26. Mark. 14:22. 1 Kor. 11:23.

8. D snde han ivg Petrus och Johannes och sade: G och tillred t oss, s att vi kan ta pskalammet. 9. D sade de till honom: Var vill du att vi skall tillreda det? 10. Han sade till dem: Se, nr ni kommer in i staden, skall ni mta en man som br en vattenkruka. Flj honom till det hus dr han gr in. 11. Och sg till husets herre: Mstaren sger till dig: Var r hrbrget dr jag skall ta pskalammet med mina lrjungar? 12. Och han skall visa er en stor sal i vre vningen, stlld i ordning. Tillred dr. 13. De gick bort och fann det s som han hade sagt dem, och de tillredde pskalammet. 14. Och d stunden var inne, satte han sig till bords, och de tolv apostlarna med honom. Matt. 26:20. Mark. 14:17. 15. Och han sade till dem: Jag har lngtat mycket efter att ta detta pskalamm med er, innan mitt lidande brjar. 16. Ty jag sger er att jag hrefter inte skall ta av detta, frrn det blir fullbordat i Guds rike. 17. Och han tog en kalk, tackade Gud och sade: Ta denna och dela mellan er.

20. P samma stt tog han ocks kalken, efter mltiden, och sade: Denna kalk r det nya frbundet i mitt blod, som blir utgjutet fr er.
2 Mos. 24:8. Jer. 31:31.

21. Dock se, min frrdares hand r med mig p bordet.

Matt. 26:21, 23. Mark. 14:18. Joh. 13:21.

22. Och Mnniskosonen skall g bort ssom det r bestmt, dock ve den mnniska genom vilken han blir frrdd. Ps. 41:10. Joh. 13:18. Apg. 1:16. 23. Och de brjade frga varandra, vem av dem det kunde vara som skulle gra det. 24. S uppstod ocks en tvist mellan dem vem av dem som skulle anses vara strst. Matt. 20:24. Mark. 10:41. 25. D sade han till dem: Folkens kungar regerar ver dem, och de som har makten kallas ndiga herrar. 26. Men s skall det inte vara bland er, utan den som r strst bland er, han skall vara ssom den yngste, och den som r ledare* han skall vara ssom en tjnare.
*KXII: ypperst. Luk. 9:48. 1 Petr. 5:3.

27. Ty vem r strre: den som sitter till bords, eller den som tjnar? r det inte han som sitter till bords? Men jag r mitt ibland er ssom den som tjnar. Matt. 20:28. Joh. 13:14. Fil. 2:7. 28. Men ni r de som har stannat kvar hos mig i mina frestelser. 29. Och jag verlter ett rike t er,

Luk. 22:30

Lukas Evangelium

140

ssom min Fader har verltit det t mig, Luk. 12:32. 30. fr att ni skall ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta p troner och dma Israels tolv stammar.
Matt. 19:28. Upp. 3:21.

31. Och Herren sade: Simon, Simon, se, Satan har begrt att f slla er som vete, 1 Petr. 5:8. Job 1:6. 32. men jag har bett fr dig, att din tro inte skall bli om intet. Och nr du har vnt om, s styrk dina brder. 33. D sade han till honom: Herre, jag r beredd att g med dig bde i fngelse och i dden. 34. D sade han: Jag sger dig, Petrus: I dag skall inte tuppen gala, frrn du tre gnger har frnekat att du knner mig.
Matt. 26:34. Mark. 14:30. Joh. 13:38.

35. Och han sade till dem: Nr jag snde ivg er utan penningpung, utan ldersck och utan sandaler, har ngot fattats er? De svarade: Inget.
Matt. 10:9. Mark. 6:8. Luk. 9:3, 10:4.

36. D sade han till dem: Men nu, den som har en penningpung, skall ta den med sig, likas lderscken. Och den som inte har, skall slja sin mantel och kpa ett svrd. 37. Ty jag sger er, att p mig mste ytterligare det fullbordas som r skrivet: Bland ogrningsmn blev han rknad. Ty vad som r skrivet om mig, det gr nu i fullbordan.
Jes. 53:12. Mark. 15:28.

dem: Be, att ni inte kommer i frestelse. 41. Sedan gick han ifrn dem ungefr ett stenkast och fll ned p sina knn och bad Matt. 26:39. Mark. 14:35. 42. och sade: Fader, om du vill, s ta denna kalk* ifrn mig ske dock inte *bgare. min vilja utan din. 43. D visade sig fr honom en ngel frn himlen och styrkte honom. 44. Och han kom i svr ngest och bad nnu ivrigare, och hans svett var ssom blodsdroppar, som fll ner p jorden. Joh. 12:27. Hebr. 5:7. 45. och d han stod upp frn bnen och kom till sina lrjungar, fann han dem sova av bedrvelse. 46. D sade han till dem: Varfr sover ni? St upp och be, s att ni inte kommer i frestelse. 47. Medan han nnu talade, se, d kom en folkskara, och en av de tolv, som hette Judas, gick fre dem. Och han trdde fram till Jesus fr att kyssa honom. Matt. 26:47. Mark. 14:43. Joh. 18:3. 48. Men Jesus sade till honom: Judas, frrder du Mnniskosonen med en kyss? 49. D sg de som var med honom, vad som hll p att ske, och sade till honom: Herre, skall vi ta till svrd? 50. Och en av dem hgg till versteprstens tjnare och hgg av honom hgra rat.
Matt. 26:51. Mark. 14:47. Joh. 18:10.

38. D sade de: Herre, se, hr r tv svrd. D sade han till dem: Det r nog. 39. Och han gick ut, som han brukade, till Oljeberget, och hans lrjungar fljde honom.
Matt. 26:36. Mark. 14:32. Joh. 8:1. 18:1.

51. D svarade Jesus och sade: Lt det vara nog med detta. Och han rrde vid hans ra och helade honom. 52. Och Jesus sade till versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten och de ldste, som hade kommit emot honom: Ssom mot en rvare har ni gtt ut med svrd och stavar.
Matt. 26:55. Mark. 14:48.

40. Och d han kom dit, sade han till

53. Fastn jag dagligen har varit med

141

Lukas Evangelium

Luk. 23:4

er i templet, har ni inte lyft era hnder mot mig. Men detta r er stund och mrkrets makt. 54. S grep de honom och frde bort honom in i versteprstens hus. Men Petrus fljde efter p lngt hll.
Matt. 26:57. Mark. 14:53. Joh. 18:13, 24.

55. D gjorde de en eld mitt p grden och satte sig tillsammans dr, och Petrus satte sig mitt ibland dem.
Matt. 26:69. Mark. 14:66. Joh. 18:16, 25.

56. D en tjnstekvinna fick se honom sitta i eldskenet, fste hon sina gon p honom och sade: Denne var ocks med honom. 57. D frnekade han honom och sade: Kvinna, jag knner honom inte. 58. Och kort drefter fick en annan se honom och sade: Du r ocks en av dem. Men Petrus sade: Mnniska, det r jag inte. 59. Och ungefr en timme drefter kom en annan och frskrade och sade: Sannerligen var ocks han med honom, fr ocks han r en galil. 60. Och Petrus sade: Mnniska, jag vet inte vad du sger. Och genast, medan han nnu talade, gol tuppen. 61. D vnde sig Herren om och sg p Petrus, och d kom Petrus ihg Herrens ord, hur han hade sagt honom: Frrn tuppen har galt, skall du tre gnger frneka mig.
Matt. 26:75. Mark. 14:72. Joh. 18:27.

65. Och de talade mnga andra hdiska ord mot honom. 66. Och nr det blev dag, samlades folkets ldste, versteprster och skriftlrda och frde honom infr sitt Ps. 2:2. Matt. 27:1. Mark. 15:1. Rd 67. och sade: r du Kristus, s sg oss det. Men han sade till dem: Om jag sger er det, s tror ni det inte. 68. Och frgar jag er, s svarar ni mig inte, inte heller slpper ni mig. 69. Hrefter skall Mnniskosonen sitta p Guds makts hgra sida.
Dan. 7:10. Matt. 16:27, 24:30. 26:64. Mark. 14:62. Apg. 1:11. 1 Thess. 1:10. Upp. 1:7.

70. D sade de alla: S r du d Guds Son? Han sade: Ni sger att Jag r. 71. D sade de: Vad behver vi ytterligare fr vittnesbrd? Vi har ju sjlva hrt det frn hans mun.

23 Kapitlet
Jesus infr Pilatus. Han skickas till Herodes och sedan ter till Pilatus. Han dms, korsfsts, dr och blir begraven.

ch hela hopen stod upp och frde honom till Pilatus.

Matt. 27:2: Mark. 15:1. Joh. 18:28.

62. Och Petrus gick ut och grt bittert. 63. Och de mn, som hll Jesus fngen, hnade honom och slog honom Job. 16:10. Jes. 50:6.
Matt. 26:67. Mark. 14:65. Joh. 18:22.

2. Och de brjade anklaga honom och sade: Vi har funnit att denne frleder folket och frbjuder att ge kejsaren skatt och sger sig vara Kristus, en konung.
Matt. 17:25. 22:21. Mark. 12:17. Luk. 20:25. Apg. 17:7. Rom. 13:7.

3. D frgade Pilatus honom och sade: r du judarnas konung? Han svarade honom och sade: Du sger det.
Matt. 27:11. Mark. 15:2. Joh. 18:33.

64. och band fr hans gon, slog honom i ansiktet och frgade honom och sade: Profetera. Vem var det som slog dig?

4. D sade Pilatus till versteprsterna och till folket: Jag finner inget brott hos denne man.

Luk. 23:5

Lukas Evangelium

142

5. D blev de ivrigare och sade: Han uppviglar folket och undervisar hela Juden, alltifrn Galilen och nda hit. 6. D Pilatus hrde Galilen nmnas, frgade han om han var en galilisk man. 7. Och d han fick veta att han var frn Herodes vlde, snde han honom till Herodes som ocks var i Jerusalem under dessa dagar. Luk. 3:1. 8. D Herodes fick se Jesus blev han mycket glad, fr han hade lnge velat se honom. Ty han hade hrt mycket om honom och han hoppades att f se ngot tecken gras av honom. Matt. 14:1. Luk. 9:7. 9. Och han frgade honom med mnga ord, men han svarade honom ingenting. 10. Och versteprsterna och de skriftlrda stod dr och anklagade honom hftigt. 11. Men Herodes och hans krigsfolk visade honom sitt frakt och hnade honom, och de kldde honom i en praktfull kldnad och snde honom tillbaka till Pilatus. 12. Och Pilatus och Herodes blev vnner med varandra p den dagen, ty mellan dem hade frut varit ovnskap. Apg. 4:27. 13. Sedan kallade Pilatus samman versteprsterna, rdsherrarna och folket 14. och sade till dem: Ni har frt till mig denne man ssom en som frleder folket. Och se, jag har frhrt honom i er nrvaro men inte funnit honom skyldig till ngot av det som ni anklagar honom fr.
Matt. 27:23. Mark. 15:14. Joh. 18:38. 19:4.

snde er till honom, och se, han har inget gjort som frtjnar dden. 16. Drfr tnker jag slppa honom, efter att ha bestraffat1 honom.
Matt. 27:26. Joh. 19:1.

17. Ty han mste vid hgtiden ge dem en fnge ls.

Matt. 27:15. Mark. 15:6. Joh. 18:39.

18. D skrek hela hopen och sade: Bort med denne, och frige Barabbas t oss. Apg. 3:14. 19. Denne hade blivit kastad i fngelse fr ett upplopp som hade skett i staden och fr ett mord. 20. ter talade Pilatus till dem, fr han ville frige Jesus. 21. D ropade de och sade: Korsfst, korsfst honom! 22. D sade han fr tredje gngen till dem: Vad ont har han d gjort? Jag finner inget hos honom som frtjnar dden. Drfr vill jag bestraffa honom och sedan ge honom ls. 23. Men de ansatte honom med hga rop och begrde, att han skulle lta korsfsta honom, och deras och versteprsternas rop blev allt starkare. 24. D dmde Pilatus, att s skulle ske som de begrde. Matt. 27:26. Mark. 15:15. 25. Och han frigav t dem den som hade blivit satt i fngelse fr upplopp och mord, den som de hade begrt, men Jesus verlmnade han enligt Joh. 19:16. deras vilja. 26. Och d de frde bort honom, fick de tag p en man, Simon frn Cyrene, som kom utifrn marken. Och de lade korset p honom, fr att han skulle bra det efter Jesus.
Matt. 27:32. Mark. 15:21.

15. Och inte heller Herodes, fr jag

1

27. Och en stor folkhop fljde honom och kvinnor, som jmrade sig och grt ver honom. 28. D vnde sig Jesus om till dem

Dvs. gissling. Jesus utsattes fr en romersk gissling som var rare n den judiska. Det romerska gisslet bestod av fltade lderremmar, dr benbitar och jrntaggar var infltade.

143

Lukas Evangelium

Luk. 23:49

och sade: Ni Jerusalems dttrar, grt inte ver mig, utan grt ver er sjlva och ver era barn. 29. Ty se, dagar skall komma d de skall sga: Saliga r de ofruktsamma och de moderliv som inte har ftt, och de brst, som inte har ammat. 30. D skall de brja sga till bergen: Fall ver oss, och till hjderna: Dlj oss. Jes. 2:19. Hos. 10:8. Upp. 6:16. 9:6. 31. Fr om de gr detta med det friska trdet, vad skall inte d ske med det Jer. 25:29. 1 Petr. 4:18. torra? 32. Ocks tv andra, tv ogrningsmn*, frdes ut fr att avrttas med *brottslingar. honom. 33. Och d de kom till det stlle som kallas Huvudskalleplatsen, korsfste de honom dr och ogrningsmnnen med honom, den ene p den hgra sidan, den andre p den vnstra.
Jes. 53:12. Matt. 27 33. Mark. 15:22. Joh. 19:17-18.

39. Men en av de ogrningsmn som var upphngda, smdade honom och sade: r du Kristus, s hjlp dig sjlv och oss. 40. D svarade och tillrttavisade den andre honom och sade: Fruktar inte heller du Gud, du som r under samma dom? 41. Och det r rtt t oss att vi lider vad vra grningar r vrda, men denne har inte gjort ngot ont. 42. Och han sade till Jesus: Herre, tnk p mig, d du kommer till ditt rike. 43. Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradiset. 44. Och detta var vid sjtte timmen, d kom ett mrker ver hela landet nda till nionde timmen.
Matt. 27:45. Mark. 15:33.

34. Och Jesus sade: Fader, frlt dem, ty de vet inte vad de gr. Och de delade hans klder mellan sig och kastade lott om dem.
Ps. 22:19. Matt. 27:35. Mark. 15:24. Joh. 19:23. Apg. 3:17. 7:60. 1 Kor. 4:12.

45. Och solen miste sitt sken och frlten i templet brast mitt itu.
2 Krn. 3:14. Matt. 27:51. Mark. 15:38.

35. Och folket stod och sg p. Och ven rdsherrarna tillsammans med dem hnade honom och sade: Andra har han hjlpt, lt honom nu hjlpa sig sjlv om han r Kristus, Guds utvalde.
Matt. 27:39. Mark. 15:29.

46. Och Jesus ropade med hg rst och sade: Fader, i dina hnder verlmnar jag min ande, och d han hade sagt detta, gav han upp andan.
Ps. 31:6. Matt. 27:50. Mark. 15:37. Joh. 19:30. Apg. 7:59.

47. D hvitsmannen* sg vad som skedde, prisade han Gud och sade: Denne man var sannerligen rttfrdig. *centurion, vilken r en beflhavare ver
hundra romerska soldater. Matt. 27:54. Mark. 15:39.

36. Ocks soldaterna gick fram och hnade honom och rckte honom ttika Ps. 69:22. 37. och sade: r du judarnas konung, s hjlp dig sjlv. 38. En verskrift var ocks uppsatt ver honom, skriven med grekiska, latinska och hebreiska bokstver: Denne r judarnas konung.
Matt. 27:37. Mark. 15:26. Joh. 19:19.

48. Och nr allt folket, som hade kommit tillsammans fr att se p, sg vad som skedde, slog de sig fr brstet och gick hem igen. 49. Men alla hans vnner och ngra kvinnor, som hade fljt honom frn Galilen, stod lngt drifrn och sg detta.

Luk. 23:50

Lukas Evangelium

144

50. Och se, dr var en man vid namn Josef, en rdsherre, en god och rttfrdig man,
Matt. 27:57. Mark. 15:42, 53. Joh. 19:38.

51. han hade inte samtyckt till deras rdslag och grning. Han var frn Arimatea, en stad i Juden, och ven han vntade p Guds rike.
Luk. 2:25, 38.

52. Han gick till Pilatus och bad att f Jesu kropp. 53. Och han tog ner den och svepte den i en linneduk och lade den i en grav som var uthuggen i klippan, och dr ingen frut hade blivit lagd.
Matt. 27:59. Mark. 15:46.

se, d stod tv mn i skinande klder framfr dem. 5. D blev de frfrade och bjde sina ansikten ner mot jorden. D sade mnnen till dem: Varfr sker ni den levande bland de dda? 6. Han r inte hr, han r uppstnden. Kom ihg vad han talade till er, d han nnu var i Galilen,
Matt. 16:21, 17:23. 20:18. Mark. 8:31. 9:31. 10:33-34. Luk. 9:22. 18:33.

54. Och det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just brja. Matt. 27:62. 55. Och ngra kvinnor som hade kommit med honom frn Galilen, fljde efter och sg graven och hur hans Luk. 8:2. kropp lades dr. 56. Och de gick sedan tillbaka igen och tillredde vlluktande kryddor och smrjelse. Men p sabbaten var de stilla, som det var freskrivet i lagen.
2 Mos. 20:10. 5 Mos. 5:14.

7. och sade: Mnniskosonen mste bli verlmnad i syndiga mnniskors hnder och korsfstas och p tredje dagen uppst. 8. D kom de ihg hans ord
Joh. 2:22.

24 Kapitlet
Jesus str upp frn de dda, uppenbarar sig fr lrjungarna och far upp till himlen.

frsta dagen i veckan kom de, tidigt i gryningen till graven, med de vlluktande kryddor som de hade tillrett, och ngra med dem.
Matt. 28:1. Mark. 16:1. Joh. 20:1.

9. och gick tillbaka frn graven och omtalade allt detta fr de elva och fr alla de andra. Matt. 28:8. Mark. 16:10. 10. Det var Maria Magdalena och Johanna och Jakobs Maria, och de andra kvinnorna, som var med dem, som Luk. 8:3. sade detta till apostlarna. 11. Men deras ord frefll fr dem ssom lst prat, och de trodde dem inte. 12. Men Petrus stod upp och sprang till graven. D han lutade sig in dr, fick han endast se linnebindlarna ligga dr. Och han gick hem till sitt, och frundrade sig ver det som hade Joh. 20:3, 6. hnt. 13. Och se, tv av dem gick samma dag till en by, som hette Emmaus och som lg sextio stadiers* vg ifrn Jerusalem.
*En stadie var en vglngd motsvarande ca. 190 meter. Mark. 16:12.

2. D fann de att stenen var bortvltrad frn graven. 3. Och de gick in, men fann inte Herrens Jesu kropp. 4. Och det hnde sig, att d de var villrdiga om vad detta skulle betyda,

14. De samtalade med varandra om allt detta, som hade hnt. 15. Och det hnde sig, medan de talades vid att Jesus sjlv nrmade sig dem och gick med dem. Matt. 18:20. 16. Men det var ngot som hindrade

145

Lukas Evangelium

Luk. 24:39

deras gon, s att de inte knde igen honom. 17. D sade han till dem: Vad r det ni talar med varandra om, medan ni gr hr och r bedrvade? 18. D svarade den ene, som hette Kleopas, och sade till honom: r du den ende frmlingen i Jerusalem, som inte vet vad som har hnt dr i dessa dagar? 19. Han sade till dem: Vad d? De sade till honom: Det som har hnt med Jesus frn Nasaret, som var en profet, mktig bde i grningar och ord infr Gud och allt folket:
Matt. 21:11. Luk. 7:16. Joh. 4:19. 6:14.

det som i alla Skrifterna gllde honom. 1 Mos. 3:15. 12:3. 22:18. 26:4.
49:10. 2 Sam. 7:12. Ps. 16:8, 9. Ps. 22. Ps. 132:11. Dan. 9:24.

28. Och de nrmade sig byn, dit de var p vg, och han sg ut att vilja g vidare. 29. Men de bad honom ivrigt och sade: Bli kvar hos oss. Ty det lider mot aftonen, och dagen lider redan mot sitt slut. Och s gick han in fr att bli kvar hos dem.
1 Mos. 19:3. Apg. 16:15. Hebr. 13:2.

20. hur versteprsterna och vra rdsherrar verlmnade honom till att dmas till dden och korsfste honom. 21. Men vi hoppades, att han var den som skulle frlossa Israel. Och till allt detta kommer, att det nu r tredje daApg. 1:6. gen sedan detta hnde. 22. Men nu har ocks ngra av vra kvinnor gjort oss uppskakade, d de tidigt p morgonen kom till graven.
Matt. 28:8. Mark. 16:10. Joh. 20:18.

23. Eftersom de inte fann hans kropp, kom de och sade att de ocks hade sett en nglasyn, och dessa hade sagt att han lever. 24. Och ngra av dem som var med oss gick bort till graven och fann det vara s, som kvinnorna hade sagt, men honom sg de inte. 25. D sade han till dem: O, ni ofrstndiga och trghjrtade till att tro p allt det som profeterna har talat! 26. Mste inte Kristus lida detta och sedan g in i sin hrlighet?
Jes. 50:6. 53:10. Fil. 2:7. Hebr. 12:2. 1 Petr. 1:11.

30. Och det hnde sig, d han lg till bords med dem, att han tog brdet, vlsignade och brt det och gav dem. 31. D ppnades deras gon s att de knde igen honom, och d frsvann han ur deras syn. 32. Och de sade till varandra: Var inte vra hjrtan brinnande i oss, d han talade med oss p vgen och uttydde Skrifterna fr oss? 33. Och i samma stund stod de upp och gick tillbaka till Jerusalem och de fann de elva och de som var frsamlade med dem. 34. Och dessa sade: Herren r sannerligen uppstnden och har blivit sedd av Simon. 1 Kor. 15:5. 35. D berttade de vad som hade hnt p vgen, och hur han blev igenknd av dem d han brt brdet. 36. Medan de talade om detta, stod Jesus sjlv mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med er.
Mark. 16:14. Joh. 20:19.

27. Och han brjade med Moses och alla profeterna och uttydde fr dem

37. D blev de frfrade och greps av fruktan. De menade att de sg en ande. 38. Men han sade till dem: Varfr r ni frfrade? Och varfr uppstr sdana tankar i era hjrtan? 39. Se mina hnder och mina ftter,

Luk. 24:40-53

Lukas Evangelium

146

att det r jag sjlv. Ta p mig och se: En ande har inte ktt och ben, som ni ser att jag har. Joh. 20:20, 27. 40. Och d han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och ftter. 41. D de p grund av gldje och frvning nnu inte trodde, sade han till dem: Har ni ngot hr att ta?
Joh. 21:5.

47. och att omvndelse* och syndernas frltelse skall predikas i hans namn bland alla folk, med brjan i *KXII: bttring. Alt. vers.: Jerusalem.
sinnesndring, nger. Apg. 13:38. 1 Joh. 2:12.

48. Och ni r vittnen till allt detta.

Joh. 15:27.

42. D gav de honom ett stycke stekt fisk och en bit honungskaka. 43. Och han tog det och t i deras syn. 44. Och han sade till dem: Detta r de ord, som jag sade till er, d jag nnu var med er, att allt mste fullbordas som r skrivet om mig i Mose lag och i profeterna och i psalmerna.
Matt. 16:21. 17:22. 20:18. Mark. 8:31. 9:31. 10:33. Luk. 9:22. 18:33.

49. Och se, jag vill snda ver er min Faders lfte. Men ni skall bli kvar i staden Jerusalem, till dess ni blir bekldda med kraft frn hjden.
Joh. 14:26. 15:26. 16:7. Apg. 1:4.

50. Och han frde dem ut till Betania, och dr lyfte han upp sina hnApg. 1:12. der och vlsignade dem. 51. Och det hnde sig, att medan han vlsignade dem, skildes han frn dem och blev upptagen till himlen.
Mark. 16:19. Apg. 1:9.

45. D ppnade han deras sinnen, s att de frstod Skrifterna. 46. Och han sade till dem: S r det skrivet, att s mste Kristus lida och p tredje dagen uppst ifrn de dda,

52. Och de tillbad honom och gick sedan tillbaka till Jerusalem med stor gldje. 53. Och de var alltid i templet och prisade och lovade Gud. Amen.

147

Johannes Evangelium
1 Kapitlet
Kristi gudom och mnniskoblivande. Johannes Dparens vittnesbrd. Lrjungarna brjar att flja Jesus.

honom gav han makt att bli Guds barn, t dem som tror p hans namn.
Rom. 8:15-16. Gal. 3:26. 2 Petr. 1:4. 1 Joh. 3:1.

begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Ords. 8:22. Joh. 10:33, 36, 17:5. 1 Joh. 1:2. Upp. 19:13.

13. De som inte r fdda av blod, inte heller av kttslig vilja, inte heller av ngon mans vilja, utan av Gud.
Joh. 3:5. 1 Petr. 1:23. Jak. 1:18.

2. Han var i begynnelsen hos Gud. 3. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som r till. Ef. 3:9. Kol. 1:15, 16. Hebr. 2:10. 4. I honom var liv, och livet var mnniskornas ljus. Joh. 5:26. 1 Joh. 5:11. 5. Och ljuset lyser i mrkret, och mrkret frstod* det inte.
Alt. vers.: vervann. Jes. 60:1. Joh. 8:12, 12:46.

14. Och Ordet blev ktt och bodde bland oss, och vi sg hans hrlighet, den hrlighet som den Enfdde* har av Fadern, full av nd och sanning.
*KXII: ende Sonen. Matt. 1:16-18, 17:2. Luk. 1:31, 2:7. Kol. 1:19. 1 Tim. 3:16.

6. En man framtrdde, snd av Gud, hans namn var Johannes.

Mal. 4:5. Matt. 3:1, 11:14, 17:10-11. Mark. 1:2. Luk. 1:13, 3:2, 7:20.

15. Johannes vittnar om honom, ropar och sger: Det var om honom som jag sade: Den som kommer efter mig, han har varit fre mig, ty han var frr n jag. Matt. 3:11. Mark. 1:7. Joh. 3:26, 31. 16. Och av hans fullhet har vi alla ftt, och nd utver nd.
Joh. 3:34. Kol. 2:3, 9.

7. Han kom som ett vittne fr att vittna om ljuset, fr att alla skulle tro genom honom. 8. Han var inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9. Det sanna ljuset som kommer in i vrlden och upplyser alla mnniskor.
Joh. 3:19, 9:5, 12:35.

17. Ty genom Mose r lagen given, nden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.
2 Mos. 20:1. 5 Mos. 5:6.

18. Ingen har ngonsin sett Gud. Den enfdde Sonen, som r i Faderns famn, han har uppenbarat honom.
2 Mos. 33:20. Matt. 11:27. Luk. 10:22. Joh. 6:46.1 Tim. 6:16. 1 Joh. 4:12.

10. I vrlden var han, och genom honom blev vrlden till, och vrlden knde honom inte. Hebr. 1:2. 11. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12. Men t alla dem som tog emot

19. Och detta r Johannes vittnesbrd, d judarna snde prster och leviter frn Jerusalem fr att frga honom: Vem r du? Joh. 5:33. 20. Han beknde och frnekade inte. Han beknde: Jag r inte Kristus.
Joh. 3:28. Apg. 13:25.

Joh. 1:21

Johannes Evangelium

148

21. D frgade de honom: Vem r du d? r du Elia? Han sade: Det r jag inte. r du Profeten? Och han svarade: Nej. 5 Mos. 18:15. 22. D sade de till honom: Vem r du d? att vi kan ge dem svar, som har snt oss. Vad sger du om dig sjlv? 23. Han sade: Jag r en ropandes rst i knen: Gr Herrens vg jmn, som profeten Jesaja har sagt.
Jes. 40:3. Matt. 3:3. Mark. 1:3. Luk. 3:4.

24. Och de som var snda var av fariserna. 25. Och de frgade honom och sade till honom: Varfr dper du d, om du inte r Kristus, inte heller Elia, inte heller Profeten? 26. Johannes svarade dem och sade: Jag dper med vatten. Men mitt ibland er str den, som ni inte knner,
Matt. 3:11. Luk. 3:16.

27. han r den, som kommer efter mig, som har varit fre mig, vars skorem jag inte r vrdig att upplsa. 28. Detta hnde i Betabara p andra sidan Jordan, dr Johannes dpte. 29. Dagen drefter sg Johannes Jesus komma till sig och sade: Se, Guds lamm, som borttager vrldens synd!
2 Mos. 12:3. Jes. 53:7. 1 Kor. 5:7. 1 Petr. 1:19.

30. Det var om honom som jag sade: Efter mig kommer en man, som har varit fre mig, ty han var frr n jag. 31. Och jag knde honom inte. Men fr att han skulle bli uppenbar fr Israel, drfr har jag kommit och dper med vatten. Apg. 1:5. 32. Och Johannes vittnade och sade: Jag sg Anden komma ner som en duva frn himlen, och han frblev ver honom.
Matt. 3:16. Mark. 1:10. Luk. 3:22.

den som snde mig till att dpa med vatten, han sade till mig: Den ver vilken du fr se Anden komma ner och frbli ver honom, han r den som dper med den Helige Ande. Matt. 3:11. 34. Och jag har sett och har vittnat, att han r Guds Son. 35. Dagen drefter stod Johannes ter dr, och tv av hans lrjungar. 36. Och d Jesus kom gende, sg Johannes p honom och sade: Se, Guds lamm! 37. Och de tv lrjungarna hrde honom tala och fljde Jesus. 38. D vnde Jesus sig om, och nr han sg att de fljde honom, sade han till dem: Vad sker ni? D sade de till honom: Rabbi (det betyder Mstare), var bor du? 39. D sade han till dem: Kom och se. De gick och sg var han bodde och stannade den dagen hos honom. Det var omkring tionde timmen. 40. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de tv, som hade hrt Johannes och fljt Jesus. 41. Han fann frst sin bror Simon och sade till honom: Vi har funnit Messias, som betyder den Smorde. Matt. 4:18. 42. Och han frde honom till Jesus. D sg Jesus p honom och sade: Du r Simon, Jonas son, du skall heta Kefas, det betyder Petrus*.
*KXII: hlleberget, grek. Petros, en sten. Matt. 16:18.

33. Och jag knde honom inte, men

43. Dagen drefter ville Jesus g drifrn till Galilen. Han fann d Filippus och sade till honom: Flj mig. 44. Och Filippus var frn Betsaida, Andreas och Petrus stad. 45. Filippus fann Natanael och sade till honom: Den som Mose har skrivit om i lagen, och som profeterna

149

Johannes Evangelium

Joh. 2:16

har skrivit om, har vi funnit, Jesus, Josefs son, frn Nasaret.
1 Mos. 3:15, 22:18, 49:10. 5 Mos. 18:18. 2 Sam: 7:12. Jes. 7:14, 9:6, 53:1. Jer. 23:5, 33:14. Hes. 34:23, 37:24. Dan. 9:24. Mik. 5:2. Sak. 6:12, 9:9. Matt. 2:23. Luk. 2:4. Joh. 7:41-42.

46. Och Natanael sade till honom: Kan ngot gott komma frn Nasaret? Filippus sade till honom: Kom och se.
Job. 7:41, 52, 12:21.

4. Jesus sade till henne: Kvinna, vad har jag med dig att gra? Min stund har nnu inte kommit. 5. D sade hans mor till tjnarna: Vad han n sger till er, s gr det. 6. Enligt judarnas reningssed stod dr sex vattenkrukor av sten, och var fr sig rymde de tv eller tre metreter*.
*En metretes r ca 40 liter. Mark. 7:3.

47. Nr Jesus sg Natanael komma till honom, sade han om honom: Se, en rtt israelit, en som r utan svek. 48. D sade Natanael till honom: Hur knner du mig? Jesus svarade och sade till honom: Innan Filippus kallade p dig, d du var under fikontrdet, sg jag dig. 49. Natanael svarade och sade till honom: Rabbi, du r Guds Son, du r Israels konung. 50. Jesus svarade och sade till honom: Eftersom jag sade dig, att jag sg dig under fikontrdet, tror du. Strre ting n dessa skall du f se. 51. Och han sade till honom: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Hrefter skall ni f se himlen ppen, och Guds nglar fara upp och ner ver Mnniskosonen.
1 Mos. 28:12. Matt. 4:11. Luk. 22:43, 24:4. Apg. 1:10.

2 Kapitlet
Brllopet i Kana. Frsta psken. Jesus renar templet.

ch p tredje dagen var det ett brllop i Kana i Galilen, och Jesu mor var dr. 2. ven Jesus blev bjuden med sina lrjungar till brllopet. 3. Och d vinet brjade ta slut, sade Jesu mor till honom: De har inget vin.

7. D sade Jesus till dem: Fyll krukorna med vatten. Och de fyllde dem nda till brdden. 8. Och han sade till dem: s nu upp och br till vrden. Och de gjorde s. 9. Nr vrden smakade p vattnet, som hade blivit vin, och inte visste varifrn det hade kommit, men tjnarna som hade st upp vattnet visste det. D kallade vrden p brudgummen 10. och sade till honom: Var man stter frst fram det goda vinet, och nr de har blivit druckna, det som r smre. Du har gmt det goda vinet nda till nu. 11. Detta frsta tecken gjorde Jesus i Kana i Galilen, och uppenbarade sin hrlighet, och hans lrjungar trodde p honom. Joh. 1:14. 12. Drefter gick han ner till Kapernaum, han och hans mor och hans brder och hans lrjungar. Och de stannade dr ngra f dagar. 13. Judarnas psk var nu nra, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14. Och han fann i templet dem som slde oxar och fr och duvor, och ven vxlarna som satt dr. 15. D gjorde han ett gissel av rep och drev ut dem alla ur templet, med fr och oxar, och slog ut vxlarnas pengar och vlte omkull borden.
Matt. 21:12. Mark. 11:15. Luk. 19:45.

16. Och han sade till dem som slde

Joh. 2:17

Johannes Evangelium

150

duvor: Tag bort detta hrifrn och gr inte min Faders hus till ett marknadshus. 17. D kom hans lrjungar ihg det som str skrivet: Nitlskan fr ditt hus har frtrt mig. Ps. 69:10. 18. D svarade judarna och sade till honom: Vad fr tecken lter du oss se, eftersom du gr detta?
Matt. 12:38, 16:1. Mark. 8:11. Luk. 11:29. Joh. 6:30.

judarnas rdsherrar. Joh. 7:50, 19:39. 2. Han kom till Jesus om natten och sade till honom: Rabbi, vi vet, att du har kommit frn Gud ssom lrare. Ty ingen kan gra de tecken, som du gr, utan att Gud r med honom.
Joh. 9:16, 33. Apg. 10:38.

19. Jesus svarade och sade till dem: Riv ner detta tempel, och inom tre dagar skall jag lta det uppst.
Matt. 26:61, 27:40. Mark. 14:58, 15:29.

20. D sade judarna: I fyrtiosex r har man byggt p detta tempel, och du vill resa upp det inom tre dagar. 21. Men han talade om sin kropps tempel. 22. Nr han var uppstnden frn de dda, kom hans lrjungar ihg, att han hade sagt dem detta, och de trodde Skriften och det ord, som JePs. 16:10. Luk. 24:8. sus hade sagt. 23. D han nu var i Jerusalem under psken, vid hgtiden, trodde mnga p hans namn, d de sg hans tecken, som han gjorde. 24. Men sjlv anfrtrodde sig Jesus inte t dem, ty han knde alla. 25. Och han hade inte behov av, att ngon vittnade om mnniskan, ty han visste sjlv vad som var i mnniskan.
Joh. 6:64. Apg. 1:24. Upp. 2:23.

3. Jesus svarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Om en mnniska inte blir fdd p nytt, kan hon inte se Guds rike. Tit. 3:5. 4. D sade Nikodemus till honom: Hur kan en mnniska fdas, nr hon r gammal? Inte kan hon vl p nytt g in i moderlivet och fdas? 5. Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Om inte en mnniska blir fdd av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike.
Mark. 16:16.

6. Det som r ftt av ktt r ktt, och det som r ftt av Anden r ande. 7. Frundra dig inte ver att jag sade dig, att ni mste fdas p nytt. 8. Vinden blser vart den vill, och du hr dess sus, men du vet inte varifrn den kommer eller vart den far, s r det med var och en som r fdd av Pred. 11:5. 1 Kor. 2:11. Anden. 9. Nikodemus svarade och sade till honom: Hur kan detta ske?
Joh. 6:52, 60.

3 Kapitlet
Jesu samtal med Nikodemus. Johannes dparens vittnesbrd och hans lrjungar.

10. Jesus svarade och sade till honom: r du Israels lrare och vet inte detta? 11. Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Vi talar vad vi vet, och vad vi har sett vittnar vi om och vrt vittnesbrd tar ni inte emot.
Joh. 7:16, 8:28, 12:49, 14:24.

ch det var en man av fariserna, som hette Nikodemus, en av

12. Tror ni inte, nr jag talar till er om jordiska ting, hur skall ni d kunna tro, om jag talar till er om himmelska ting? 13. Och ingen har farit upp till him-

151

Johannes Evangelium

Joh. 3:35

len, utom den som steg ner frn himlen, Mnniskosonen, som r i himlen. Joh. 6:62. Ef. 4:9. 14. Och ssom Mose upphjde ormen i knen, s mste ocks Mnniskosonen bli upphjd,
4 Mos. 21:9. 2 Kon. 18:4. Joh. 8:28, 12:32.

15. fr att var och en som tror p honom inte skall frgs, utan ha evigt liv. Luk. 19:10. Joh. 6:27, 40, 54. 16. Ty s lskade Gud vrlden, att han utgav sin enfdde Son, fr att var och en som tror p honom inte skall frgs, utan ha evigt liv.
Rom. 5:8, 8:38-39. 1 Joh. 4:9.

Matt. 14:3. vit kastad i fngelse. 25. D uppstod en tvist mellan Johannes lrjungar och judar om reningen. 26. Och de kom till Johannes och sade till honom: Rabbi, den som var hos dig p andra sidan Jordan, den som du vittnade om, se han dper, och alla kommer till honom. Matt. 3:11. Mark. 1:7. Luk. 3:16. Joh. 1:15, 30.

27. Johannes svarade och sade: En mnniska kan ingenting ta, om det inte blir henne givet frn himlen.
1 Kor. 4:7. Jak. 1:17.

17. Ty inte har Gud snt sin Son i vrlden, fr att han skall dma vrlden, utan fr att vrlden skall bli frlst genom honom. Joh. 9:39, 12:47. 1 Joh. 4:14. 18. Den som tror p honom blir inte dmd, men den som inte tror, han r redan dmd, eftersom han inte har trott p Guds enfdde Sons namn. 19. Men detta r domen, att ljuset har kommit i vrlden, och mnniskorna lskade mrkret mer n ljuset, ty deJoh. 1:5-11. ras grningar var onda. 20. Ty var och en som gr det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, fr att hans grningar inte skall bli avsljade*.
*KXII: straffade. Joh. 24:13-16.

28. Ni r sjlva mina vittnen, att jag sade: Inte r jag Kristus, utan jag r snd framfr honom.
Mal. 3:1. Matt. 11:10. Mark. 1:2. Luk. 1:17, 7:27. Joh. 1:6, 20, 30.

21. Men den som gr sanningen kommer till ljuset, fr att det skall bli uppenbart att hans grningar r gjorda i Gud. 22. Drefter kom Jesus och hans lrjungar till Juden, och han vistades Joh. 4:2. dr med dem och dpte. 23. Men ocks Johannes dpte, i Enon nra Salim, eftersom dr fanns mycket vatten och folket kom dit och lt dpa sig. 24. Ty Johannes hade nnu inte bli-

29. Den som har bruden r brudgummen, men brudgummens vn som str och hr honom, glder sig mycket ver brudgummens rst. Denna min gldje r nu fullbordad. 30. Han mste vxa till, och jag mste frminskas. 31. Den som kommer ovanifrn, han r ver alla. Den som r av jorden, han r av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer frn himlen, han r ver alla. 32. Och det han har sett och hrt, det vittnar han om, och hans vittnesbrd tar ingen emot.
1 Joh. 5:20, 8:26, 12:49, 14:10.

33. Den som tar emot hans vittnesbrd bekrftar att Gud r sannfrdig.
1 Joh. 5:10.

34. Ty den Gud har snt talar Guds ord. Ty Gud ger inte Anden efter mtt. Jes. 11:2. Joh. 1:32. Apg. 10:38. Ef. 4:7. 35. Fadern lskar Sonen, och allt har han gett i hans hand.
Matt. 11:27, 28:18. Luk. 10:22. Joh. 5:22, 17:2. Hebr. 2:8.

Joh. 3:36

Johannes Evangelium

152

36. Den som tror p Sonen har evigt liv, men den som inte tror p Sonen skall inte f se livet, utan Guds vrede frblir ver honom.
5 Mos. 29:20, 32:22. Joh. 6:47. 1 Joh. 5:11, 12.

4 Kapitlet
Jesu samtal med den samaritiska kvinnan och med lrjungarna. Samariternas omvndelse. Jesus botar sonen till en man i kungens tjnst.

nu Herren visste att fariserna hade hrt, att Jesus vann fler lrjungar och dpte fler n Johannes,
Joh. 3:22, 26.

2. dock dpte Jesus inte sjlv, utan hans lrjungar, 3. s lmnade han Juden och gick ter till Galilen. 4. Han mste d g genom Samarien. 5. S kom han till en stad i Samarien, som kallas Sykar, nra det stycke land, som Jakob gav t sin son Josef.
1 Mos. 33:19, 48:22. Jos. 24:32.

6. Och dr var Jakobs brunn. Och eftersom Jesus var trtt av vandringen, satte han sig ner vid brunnen, och det var vid sjtte timmen*.
*Kl. 12 p dagen.

7. D kom en samaritisk kvinna fr att hmta vatten. Jesus sade till henne: Ge mig att dricka. 8. Ty hans lrjungar hade gtt till staden fr att kpa mat. 9. D sade den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du, som r en jude, begra ngot att dricka av mig, som r en samaritisk kvinna? Ty judarna har ingen umgngelse med samariterna.
2 Kon. 17:24. Luk. 9:52. Joh. 8:48. Apg. 10:28.

den r, som sger till dig: Ge mig att dricka, s skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten. Ps. 23:2. Jes. 12:3. 11. Kvinnan sade till honom: Herre, du har inget att hmta upp med, och brunnen r djup. Varifrn fr du d det levande vattnet? Jer. 2:13. 12. Inte r vl du frmer n vr fader Jakob, som gav oss brunnen och sjlv drack ur den med sina barn och sin boskap. 13. D svarade Jesus och sade till henne: Var och en som dricker av detta vatten, han blir trstig igen, Joh. 6:58. 14. men den som dricker av det vatten, som jag ger honom, han skall inte trsta till evig tid, utan det vatten, som jag ger honom, skall bli i honom en klla med vatten som springer fram Jes. 55:1. Joh. 6:27f, 7:38. till evigt liv. 15. D sade kvinnan till honom: Herre, ge mig det vattnet, s att jag inte behver trsta eller komma hit fr att hmta. 16. Jesus sade till henne: G och kalla p din man och kom hit. 17. Kvinnan svarade och sade: Jag har ingen man. Jesus sade till henne: Du sade rtt: Jag har ingen man. 18. Ty du har haft fem mn och den du nu har r inte din man. Dr talade du sant. 19. D sade kvinnan till honom: Herre, jag ser, att du r en profet.
Luk. 7:16, 24:19. Joh. 6:14.

20. Vra fder har tillbett p detta berg, och ni sger, att i Jerusalem finns den plats, dr man skall tillbe.
5 Mos. 12:5, 11. 1 Kon. 9:3. 2 Krn. 7:12.

10. Jesus svarade och sade till henne: Om du frstod Guds gva, och vem

21. Jesus sade till henne: Kvinna, tro mig, den tid kommer, d ni varken p detta berg eller i Jerusalem skall tillbe Fadern.

153

Johannes Evangelium

Joh. 4:46

22. Ni tillber det ni inte knner, men vi tillber det vi knner, ty frlsningen kommer frn judarna.
2 Kon. 17:29. Jes. 2:3. Luk. 24:47. Rom. 3:2, 9:4.

23. Men den tid kommer och r nu redan inne, d sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sdana tillbedjare vill Fadern ha. 24. Gud r Ande, och de som tillber honom skall tillbe i ande och i sanning. 2 Kor. 3:17. 25. D sade kvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, han som kallas Kristus. Nr han kommer, skall han undervisa oss om allt. 26. Jesus sade till henne: Jag, som talar med dig, r densamme. Joh. 9:37. 27. Och i det samma kom hans lrjungar och de var frvnade ver, att han talade med en kvinna. Dock sade ingen: Vad vill du henne? eller: Varfr talar du med henne? 28. D lt kvinnan sin kruka st, och gick in i staden och sade till folket: 29. Kom och se en man, som har sagt mig allt det jag har gjort. r inte denne Kristus? 30. D gick de ut ur staden och kom till honom. 31. Under tiden bad lrjungarna honom, och sade: Rabbi, t. 32. Han sade till dem: Jag har mat att ta, som ni inte vet om. 33. D sade lrjungarna till varandra: Inte kan vl ngon ha burit ngot till honom att ta? 34. Jesus sade till dem: Min mat r att gra hans vilja, som har snt mig, och att fullborda hans verk. 35. Sger ni inte: nnu r det fyra mnader, innan skrdetiden kommer? Se, jag sger er: Lyft upp era gon,

och se p flten, hur de redan har vitnat till skrd. Matt. 9:37. Luk. 10:2. 36. Och den som skrdar han fr ln och samlar frukt till evigt liv, fr att bde den som sr och den som skrdar skall gldja sig tillsammans. 37. Ty hr r det ordet sant, att en r den som sr, och en annan den som skrdar. 38. Jag snde er ut att skrda, dr ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gtt in i deras arbete. 39. Och mnga samariter frn den staden trodde p honom p grund av kvinnans ord, nr hon vittnade: Han har sagt mig allt vad jag har gjort. 40. Nr nu samariterna kom till honom, bad de honom, att han skulle stanna hos dem. Och han stannade dr i tv dagar. 41. Och mnga flera trodde p grund av hans ord. 42. Och de sade till kvinnan: Nu tror vi inte lngre p grund av det du sagt. Ty vi har sjlva hrt och vi vet, att han i sanning r vrldens Frlsare, Kristus. Joh. 17:8. 1 Joh. 4:14. 43. Men tv dagar drefter gick han drifrn och drog in i Galilen. 44. Ty Jesus vittnade sjlv att en profet inte blir aktad i sitt hemland.
Matt. 13:57. Mark. 6:4. Luk. 4:24.

45. Nr han s kom till Galilen tog galilerna emot honom, efter att de hade sett allt, som han hade gjort i Jerusalem under hgtiden. Ty de hade ocks varit dr vid hgtiden.
Matt. 4:12. Mark. 1:14. Joh. 2:23.

46. S kom Jesus ter till Kana i Galilen, dr han hade gjort vattnet till vin. Och dr var i Kapernaum en man i kungens tjnst, vars son lg sjuk. Joh. 2:1, 11.

Joh. 4:47

Johannes Evangelium

154

47. Nr han hrde, att Jesus hade kommit frn Juden till Galilen, gick han till honom och bad honom, att han skulle komma ner och bota hans son, ty han lg fr dden. 48. D sade Jesus till honom: Utan att ni ser tecken och under, tror ni inte.
1 Kor. 1:22.

49. Mannen som var i kungens tjnst sade till honom: Herre, kom ner innan mitt barn dr. 50. Jesus sade till honom: G, din son lever! D trodde mannen ordet, som Jesus sade till honom, och gick. 51. Och medan han gick ner, mtte honom hans tjnare och frkunnade fr honom, och sade: Din son lever. 52. D frgade han dem vid vilken timme han hade blivit bttre. Och de sade till honom: I gr vid sjunde* timmen lmnade febern honom.
*Kl. 13 p dagen.

tade p att vattnet skulle komma i rrelse. 4. Ty en ngel steg ner i dammen vid en bestmd tid och rrde upp vattnet. Den som nu frst steg ner i vattnet, sedan det hade satts i rrelse blev frisk, vilken sjukdom han n hade. 5. S var dr en man, som hade varit sjuk i trettiotta r. 6. D Jesus fick se honom, dr han lg, och visste att han redan lng tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du bli frisk? 7. Den sjuke svarade honom: Herre, jag har ingen mnniska, som kan ta mig ner i dammen, nr vattnet har kommit i rrelse. Och nr jag kommer, d stiger en annan ner fre mig. 8. D sade Jesus till honom: St upp, ta din sng och g.
Matt. 9:6. Mark. 2:11. Luk. 5:24.

53. D frstod fadern, att det var den timmen, d Jesus hade sagt till honom: Din son lever. Och han trodde och hela hans hus. 54. Detta var det andra tecknet, som Jesus gjorde, sedan han hade kommit Joh. 2:11. frn Juden till Galilen.

9. Och genast blev mannen frisk och tog sin sng och gick. Men det var sabbat den dagen. Joh. 9:14. 10. Drfr sade judarna till honom, som hade blivit botad: Det r sabbat, det r inte tilltet att du br sngen.
2 Mos. 20:10. 5 Mos. 5:12. Neh. 13:19. Jer. 17:21-22. Matt. 12:2. Mark. 2:24. Luk. 6:2.

5 Kapitlet

lem. 3 Mos. 23:2. 5 Mos. 16:1. 2. Men i Jerusalem vid Frporten finns det en damm, som p hebreiska heter Betesda, och den har fem pelargngar. 3. Dr lg det en stor mngd sjuka, blinda, halta och frtvinade, som vn-

Jesus botar en sjuk vid Betesda och betygar infr judarna sin gudom.

refter var det en judisk hgtid, och Jesus gick upp till Jerusa-

11. Han svarade dem: Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: Ta din sng och g. 12. D frgade de honom: Vem r den mannen, som sade till dig: Ta din sng och g? 13. Men han, som hade blivit botad, visste inte, vem han var. Ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom det var mycket folk p den platsen. 14. Drefter fann Jesus honom i templet och sade till honom: Se, du har blivit frisk. Synda inte hrefter, s att det inte hnder dig ngot vrre.
Matt. 12:45. Joh. 8:11.

155

Johannes Evangelium

Joh. 5:36

15. D gick mannen bort och talade om fr judarna, att det var Jesus, som hade gjort honom frisk. 16. Drfr frfljde judarna Jesus och skte efter att dda honom, eftersom han hade gjort detta p sabbaten. 17. Men Jesus svarade dem: Min Fader verkar intill nu, ocks verkar jag.
Joh. 9:4, 14:10.

er: Den stund skall komma och r redan inne, d de dda skall hra Guds Sons rst, och de som hr skall leva.
Rom. 6:4. Gal. 2:20. Ef. 2:1f. 1 Tim. 5:6. Upp. 3:1.

18. Drfr skte judarna nnu mer efter att dda honom, eftersom han inte bara brt sabbaten, utan ocks kallade Gud sin Fader, och gjorde sig sjlv lik Gud. Joh. 7:29, 9:4, 10:33. Fil. 2:6. 19. D talade Jesus ter och sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Sonen kan ingenting gra av sig sjlv, utan endast det han ser Fadern gra, ty allt det han gr, det gr ocks Sonen. Joh. 8:38. 20. Ty Fadern lskar Sonen och visar honom allt det han gr, och han skall visa honom nnu strre grningar n dessa, s att ni skall frundra er.
Joh. 3:35.

26. Ty ssom Fadern har liv i sig sjlv, s har han ocks gett Sonen att ha liv i sig sjlv. 27. Och han har ven gett honom makt att dma, eftersom han r Mnniskosonen. 28. Frundra er inte ver detta. Ty den stund skall komma, d alla, som r i gravarna, skall hra hans rst.
Dan. 12:2. 1 Kor. 15:52. 1 Thess. 4:16.

29. och komma fram, de som har gjort det goda till livets uppstndelse, och de som gjort det onda, till domens uppstndelse. Matt. 25:46. 30. Jag kan inget gra av mig sjlv. Som jag hr, s dmer jag, och min dom r rtt, ty jag sker inte min vilja, utan Faderns vilja, som har snt mig.
Joh. 6:38.

21. Ty ssom Fadern uppvcker de dda och gr dem levande, s gr ocks Sonen levande vem han vill. 22. Ty inte heller dmer Fadern ngon, utan har verltit all dom t Sonen,
Matt. 11:27, 28:18. Joh. 17:2. Apg. 17:31.

31. Om jag vittnar om mig sjlv, s r mitt vittnesbrd inte sant. 32. Det r en annan som vittnar om mig, och jag vet att det vittnesbrd r sant som han vittnar om mig.
Jes. 42:1. Matt. 17:5. Joh. 8:14f.

33. Ni har snt bud till Johannes, och han har vittnat fr sanningen.
Joh. 1:19.

23. fr att alla skall ra Sonen, ssom de rar Fadern. Den som inte rar Sonen rar inte heller Fadern, som har snt honom. 1 Joh. 2:23. 24. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Den som hr mitt ord och tror honom, som har snt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen, utan har vergtt frn dden till livet. Luk. 23:43. Joh. 3:18, 6:40, 47, 8:51.
Ef. 2:6. 1 Joh. 3:4.

25. Sannerligen, sannerligen sger jag

34. Men jag tar inte emot vittnesbrd av ngon mnniska, utan jag sger detta, fr att ni skall bli frlsta. 35. Han var det brinnande och skinande ljuset, och ni ville fr en stund frjdas i hans ljus. 36. Men jag har ett strre vittnesbrd n Johannes vittnesbrd. Ty de grningar, som Fadern har gett mig att fullborda, de grningar som jag gr, vittnar om mig att Fadern har snt Matt. 3:17. Joh. 1:32-33, 10:25. mig.

Joh. 5:37

Johannes Evangelium

156

37. Och Fadern, som har snt mig har sjlv vittnat om mig. Ni har aldrig ngonsin hrt hans rst eller sett hans gestalt.
2 Mos. 33:20. 5 Mos. 4:12. Mark. 1:11, 9:7. Luk. 3:22, 9:35. Joh. 6:27, 12:28. 1 Tim. 6:16. 2 Petr. 1:17. 1 Joh. 4:12.

6 Kapitlet
Jesus bespisar fem tusen mn, gr p vattnet och undervisar om livets brd. Petrus beknnelse.

38. Och hans ord har ni inte ltit frbli i er, fr ni tror inte p den som han har snt. 39. Ni rannsakar Skrifterna, drfr att ni menar er ha evigt liv i dem, och det r de som vittnar om mig.
5 Mos. 18:15. Jes. 8:20, 34:16. Jer. 23:5. Dan. 9:24. Luk. 16:29, 24:27. Joh. 1:45.

refter for Jesus ver Galileiska sjn, som r vid Tiberias. 2. Och mycket folk fljde honom, drfr att de sg de tecken, som han gjorde med dem som var sjuka. 3. Jesus gick upp p ett berg och satte sig dr med sina lrjungar. 4. Och psken, judarnas hgtid, var nra. 2 Mos. 12:18. 3 Mos. 23:5.
4 Mos. 28:16. 5 Mos. 16:1.

40. Och ni vill inte komma till mig fr att f liv. 41. Jag tar inte emot ra av mnniskor, 42. men jag knner er, att ni inte har Guds krlek i er. 43. Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Om en annan kommer i sitt eget namn, honom tar ni emot. Matt. 24:5. 44. Hur kan ni tro, ni som tar emot ra av varandra och inte sker den ra, som endast kommer frn Gud?
Matt. 23:5. Joh. 12:43. Rom. 2:29.

5. D nu Jesus lyfte upp sina gon och sg, att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: Var skall vi kpa brd, s att dessa fr ta?
Matt. 14:15. Mark. 6:35. Luk. 9:12.

45. Ni skall inte mena, att jag skall anklaga er hos Fadern. Det finns en som anklagar er, nmligen Mose, som ni hoppas p. 46. Trodde ni Mose, s hade ni trott mig, ty om mig har han skrivit.
1 Mos. 3:15, 22:18, 49:10. 5 Mos. 18:18.

47. Men om ni inte tror hans skrifter, hur skall ni d kunna tro mina ord?

6. Detta sade han fr att stta honom p prov, ty sjlv visste han vad han skulle gra. 7. Filippus svarade honom: Brd fr tvhundra denarer* vore inte nog, fr att var och en av dem skulle f ett litet stycke. *En denar motsvarar en dagsln. 8. D sade en annan av hans lrjungar, Andreas, Simon Petrus bror till honom: 9. Hr r en pojke, som har fem kornbrd och tv fiskar, men vad frslr det till s mnga? 2 Kon. 4:43. 10. Jesus sade: Lt folket sl sig ner. Och p den platsen var mycket grs. D satte de sig ner, omkring femtusen mn. 11. Och Jesus tog brden, tackade Gud och gav lrjungarna, och lrjungarna delade ut t dem som hade satt sig ner, likas ocks av fiskarna, s mycket de ville. 1 Sam. 9:13. 12. D de var mtta, sade han till sina lrjungar: Samla ihop de verblivna

157

Johannes Evangelium

Joh. 6:33

styckena, s att ingenting gr frlorat. 13. D samlade de ihop dem och fyllde tolv korgar med stycken, som hade blivit ver av de fem kornbrden som de hade tit av. 14. Nr nu mnniskorna hade sett det tecken, som Jesus hade gjort, sade de: Sannerligen, r denne den Profeten som skall komma i vrlden.
5 Mos. 18:15, 18. Luk. 7:16, 24:19. Joh. 1:21, 4:19, 7:40.

15. Nr d Jesus visste, att de tnkte komma och ta honom med vld och gra honom till konung, drog han sig ter undan till berget, han sjlv enMatt. 14:23. Mark. 6:47. sam. 16. Och nr aftonen kom, gick hans lrjungar ner till sjn 17. Och steg i en bt och for ver sjn till Kapernaum. Det hade d redan blivit mrkt, och Jesus hade inte kommit till dem. 18. Och sjn gick hg, ty det blste hrt. 19. Nr de nu hade rott ungefr tjugofem eller trettio stadier*, fick de se Jesus g p sjn och nrma sig bten, och de blev frfrade.
*ca fem-sex kilometer.

frn Tiberias och lagt till nra den platsen, dr folket hade tit brdet, efter det att Herren hade uttalat tacksgelsen. 24. Nr nu folket sg att Jesus inte var dr och inte heller hans lrjungar, steg de ocks sjlva i btarna och kom till Kapernaum och skte Jesus. 25. Och d de fann honom p andra sidan sjn, sade de till honom: Rabbi, nr kom du hit? 26. Jesus svarade dem och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Ni sker mig inte drfr att ni har sett tecken, utan drfr att ni har tit av brden och blivit mtta. 27. Verka inte fr den mat, som frgs, utan fr den, som frblir till evigt liv och som Mnniskosonen skall ge er. Ty honom har Fadern, Gud sjlv beseglat*. *insegel, sigill.
Matt. 3:17, 17:5. Mark. 1:11, 9:7. Luk. 3:22, 9:35. Joh. 1:32-33, 5:37, 8:18, 11:26. 2 Petr. 1:17.

20. D sade han till dem: Det r jag, var inte rdda! 21. De ville d ta upp honom i bten, och i det samma var bten framme vid det land, dit de var p vg. 22. Dagen drefter, sedan folket, som stod p andra sidan sjn, hade sett, att dr inte hade funnits ngon annan bt n den enda, i vilken hans lrjungar hade stigit i, och att Jesus inte hade stigit i den bten med sina lrjungar, utan att hans lrjungar hade farit bort ensamma. 23. Men andra btar hade kommit

28. D sade de till honom: Vad skall vi gra fr att kunna verka Guds verk? 29. Jesus svarade och sade till dem: Detta r Guds verk, att ni tror p den som han har snt. 1 Joh. 3:23. 30. D sade de till honom: Vad gr du d fr tecken, s att vi kan se det och tro dig? Vad r det du gr?
Matt. 12:38, 16:1 Mark. 8:11 Luk. 11:29. 1 Kor. 1:22.

31. Vra fder t manna i knen, som det str skrivet: Han gav dem brd frn himlen att ta.
2 Mos. 16:4. Ps. 78:24. 1 Kor. 10:3.

32. D sade Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Mose gav er inte brdet frn himlen, utan min Fader ger er det sanna* brdet frn himlen. *KXII: rtta. 4 Mos. 11:7. 33. Ty Guds brd r det, som kom-

Joh. 6:34

Johannes Evangelium

158

mer ner frn himlen och ger vrlden liv. 34. D sade de till honom: Herre, ge oss alltid det brdet. 35. Jesus sade till dem: Jag r livets brd. Den som kommer till mig skall inte hungra, och den som tror p mig skall aldrig trsta.
Jes. 55:1 Matt. 11:28. Joh. 4:14, 7:37.

och jag skall uppvcka honom p den yttersta dagen. 45. Det r skrivet hos profeterna: De skall alla bli lrda av Gud. Var och en som har hrt Fadern och lrt av honom, han kommer till mig.
Jes. 54:13. Jer. 31:34. Joh. 1:18. 1 Thess. 4:9. Hebr. 8:10, 10:16.

36. Men jag har sagt er, att ni har sett mig och tror nd inte. 37. Allt det min Fader ger mig, det kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag sannerligen inte kasta ut. 38. Ty jag har kommit ner frn himlen, inte fr att gra min vilja, utan hans vilja, som har snt mig.
Matt. 26:39. Mark. 14:36. Luk. 22:42. Joh. 4:34, 5:30.

46. Inte s, att ngon har sett Fadern, utom den som r frn Gud. Han har sett Fadern.
Matt. 11:27. Luk. 10:22. Joh. 1:18.

47. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Den som tror p mig har evigt liv.
Joh. 3:18, 36.

39. Och detta r min Faders vilja, som har snt mig, att jag inte skall frlora ngot av allt det som han har gett mig, utan att jag skall uppvcka det p den yttersta dagen.
Joh. 10:28, 17:12, 18:9. Apg. 1:20.

40. Detta r hans vilja, som har snt mig, att var och en som ser Sonen och tror p honom skall ha evigt liv, och jag skall uppvcka honom p den yttersta dagen. Joh. 3:15, 16, 11:24. 41. D knorrade judarna ver honom, drfr att han sade: Jag r det brd, som har kommit ner frn himlen. 42. Och de sade: r denne inte Jesus, Josefs son, vilkens far och mor vi knner? Hur kan han d sga: Jag har kommit ner frn himlen?
Matt. 13:55. Mark. 6:3. Luk. 4:22. Joh. 7:27.

48. Jag r livets brd. 49. Era fder t manna i knen, och 2 Mos. 16:15. Hebr. 3:16, 19. de dog. 50. Men detta r det brd, som kommer ner frn himlen, fr att den som ter av det inte skall d. 51. Jag r det levande brdet, som kommer ner frn himlen. Den som ter av det brdet, han skall leva i evighet. Och det brd, som jag skall ge r mitt ktt, som jag skall ge fr Joh. 3:13. vrldens liv. 52. D tvistade judarna med varandra, och sade: Hur kan denne ge oss Joh. 3:9. sitt ktt att ta? 53. Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Om ni inte ter Mnniskosonens ktt och dricker hans blod, har ni inte liv i er.
Mark. 16:16. Joh. 1:12.

43. D svarade Jesus och sade till dem: Knorra inte med varandra. 44. Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har snt mig drar honom,

54. Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall uppvcka honom p den yttersta dagen. 55. Ty mitt ktt r verklig* mat, och mitt blod r verklig* dryck.
*KXII: rtt.

56. Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod frblir i mig och jag i honom.

159

Johannes Evangelium

Joh. 7:8

57. Ssom den levande Fadern har snt mig, och jag lever fr Faderns skull, s skall ocks den som ter mig leva fr min skull. 58. Detta r det brd, som har kommit ner frn himlen, inte som mannat era fder t och sedan dog. Den som ter detta brd, han skall leva i evighet. Joh. 3:13. 59. Detta sade han, d han undervisade i synagogan i Kapernaum. 60. Mnga av hans lrjungar sade, nr de hrde detta: Detta r ett hrt tal, vem kan hra det? 61. Men Jesus, som visste inom sig sjlv, att hans lrjungar knorrade ver detta, sade till dem: Tar ni anstt av detta? 62. Hur skall det d bli, om ni fr se Mnniskosonen stiga upp dit, dr han Mark. 16:19. Luk. 24:51. frut var?
Joh. 3:13. Apg. 1:9. Ef. 4:8.

69. och vi tror och frstr att du r Kristus, den levande Gudens Son.
Matt. 16:16. Mark. 8:29. Luk. 9:20. Joh. 11:27.

70. Jesus svarade dem: Har jag inte utvalt er, ni tolv? Och nd r en av er en djvul. Luk. 6:13. Joh. 8:44. 71. Men det sade han om Judas Iskariot, Simons son. Ty han var den som skulle frrda honom, och var en av de tolv.

7 Kapitlet.
Jesus gr upp till lvhyddohgtiden och undervisar i templet. Fariserna sker frgves att gripa honom.

63. Anden r den som gr levande, kttet r inte till ngon nytta. De ord jag talar till er r ande och r liv.
2 Kor. 3:6.

64. Men ibland er finns det ngra som inte tror. Ty Jesus visste frn begynnelsen, vilka de var, som inte trodde, och vem det var, som skulle frrda honom. Joh. 2:25, 13:11. 65. Och han sade: Drfr har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av min Fader. 66. Frn den tiden drog sig mnga av hans lrjungar tillbaka och vandrade inte lngre med honom. 67. D sade Jesus till de tolv: Inte vill vl ocks ni g bort? 68. Simon Petrus svarade honom: Herre, till vem skall vi g? Du har det eviga livets ord, Apg. 5:20.

refter vandrade Jesus omkring i Galilen. Ty han ville inte vandra omkring i Juden, drfr att judarna skte efter tillflle att dda honom. 2. Judarnas lvhyddohgtid var nu 3 Mos. 23:34. nra. 3. D sade hans brder till honom: Bege dig hrifrn och g till Juden, s att ocks dina lrjungar fr se dina grningar, som du gr.
Matt. 12:46. Mark. 3:31. Luk. 8:19. Apg. 1:14.

4. Ty ingen som vill vara knd gr ngot i hemlighet. Om du gr sdana ting, s uppenbara dig fr vrlden. 5. Ty inte ens hans brder trodde p honom. Mark. 3:21. 6. D sade Jesus till dem: Min tid har nnu inte kommit, men fr er r tiden alltid lglig. 7. Vrlden kan inte hata er, men mig hatar den, ty jag vittnar om den, att dess grningar r onda.
Joh. 3:19, 14:17, 15:18.

8. G ni upp till denna hgtid. Jag gr

Joh. 7:9

Johannes Evangelium

160

nnu inte upp till denna hgtid, ty min tid r inte nnu fullbordad. Joh. 8:20. 9. Sedan han hade sagt detta till dem, blev han kvar i Galilen. 10. Men nr hans brder hade gtt upp, d gick ocks han upp till hgtiden, dock inte ppet utan liksom i hemlighet. 11. D skte judarna efter honom under hgtiden och sade: Var r han?
Joh. 11:56.

21. Jesus svarade och sade till dem: En grning gjorde jag, och ni frundrar er alla drver. 22. Mose gav er omskrelsen inte s, att den r frn Mose, utan den r frn fderna och nd omskr ni mnniskor ocks p sabbaten.
1 Mos. 17:10. 3 Mos. 12:3. Apg. 7:8. Rom. 4:11.

12. Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. Somliga sade: Han r god, och andra sade: Nej, han vilseleder folket.
Matt. 21:46. Luk. 7:16. Joh. 6:14.

13. Dock talade ingen ppet om honom, av rdsla fr judarna.

Joh. 9:22, 12:42, 19:38.

23. Om nu en mnniska tar emot omskrelsen p sabbaten, fr att man inte skall bryta mot Mose lag, varfr blir ni d vreda p mig, drfr att jag gjorde hela mnniskan frisk p sabbaten? 24. Dm inte efter det ni ser, utan dm en rtt dom.
5 Mos. 1:16-17. Ords. 24:23. Jak. 2:1.

14. D nu halva hgtiden var frbi, gick Jesus upp till templet och undervisade. 15. Och judarna frundrade sig och sade: Hur kan denne frst Skriften, han som inte har studerat? 16. Jesus svarade dem och sade: Min lra r inte min utan hans som har snt mig. Joh. 8:28, 12:49, 14:10, 24. 17. Den som vill gra hans vilja, han skall frst, om denna lra r frn Gud, eller om jag talar av mig sjlv. 18. Den som talar av sig sjlv, han sker sin egen ra men den som sker hans ra, som har snt honom, han r sannfrdig och orttfrdighet finns inte i honom. Joh. 5:41. 19. Gav inte Mose er lagen? Och likvl hller ingen av er lagen. Varfr frsker ni att dda mig?
2 Mos. 20:1, 24:3. Matt. 12:14. Mark. 3:6. Joh. 5:16f, 10:39, 11:53. Apg. 7:53.

25. D sade ngra av folket i Jerusalem: r inte denne den, som de sker efter att dda? 26. Och se, han talar fritt, och de sger inget till honom. Har d rdsherrarna verkligen kommit till insikt, att denne i sanning r Kristus? 27. Vi vet dock, varifrn han r, men nr Kristus kommer, vet ingen varifrn han r.
Matt. 13:55. Mark. 6:3. Luk. 4:22. Joh. 6:42.

28. D ropade Jesus, dr han undervisade i templet, och sade: Ja, ni knner mig, och ni vet varifrn jag r. Och nd har jag inte kommit av mig sjlv, men den som har snt mig, han r sannfrdig, och honom knner ni inte. Joh. 8:26f. Rom. 3:4. 29. Men jag knner honom, ty jag r frn honom, och han har snt mig.
Matt. 11:27. Joh. 10:15.

20. Folket svarade och sade: Du har en ond ande*. Vem sker efter att dda dig? *KXII: djvulen. Joh. 8:48, 52, 10:20.

30. D frskte de gripa honom. Dock kom ingen med sina hnder vid honom, ty hans stund var nnu inte kommen. Mark. 11:18.
Luk. 19:47-48, 20:19. Joh. 8:20, 37.

161

Johannes Evangelium

Joh. 7:53

31. Men mnga av folket trodde p honom, och de sade: Nr Kristus kommer, inte skall han vl gra flera tecken, n denne har gjort? Joh. 8:30. 32. Sdant fick fariserna hra folket i tysthet sga om honom. D snde fariserna och versteprsterna ut tjnare fr att gripa honom. 33. Men Jesus sade till dem: nnu en liten tid r jag hos er, och sedan gr jag bort till honom som har snt mig.
Joh. 16:16.

41. Andra sade: Denne r Kristus. Men andra: Inte kommer Kristus frn Galilen? 1 Joh. 1:46. 42. Sger inte skriften, att Kristus skall komma av Davids sd och frn staden Betlehem, dr David var?
1 Sam. 16:1. Ps. 89:4. 132:11. Mik. 5:2. Matt. 2:5. Luk. 2:4.

34. Ni skall ska efter mig och inte finna mig, och dr jag r, dit kan ni Joh. 8:21, 13:33. inte komma. 35. D sade judarna till varandra: Vart tnker denne g, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tnker han vl g till dem som r kringspridda bland grekerna och lra grekerna? 36. Vad r det fr ett ord som han sade: Ni skall ska mig och inte finna mig? Och dr jag r, dit kan ni inte komma? 37. Men p den sista dagen i hgtiden, som ocks var den strsta, stod Jesus och ropade, och sade: Om ngon trstar, m han komma till mig och dricka. 3 Mos. 23:36. Jes. 55:1.
Joh. 4:14, 6:35. Upp. 22:17.

38. Den som tror p mig, ssom skriften sger, av hans innersta skall strmmar av levande vatten flyta fram.
Jes. 12:3, 44:3, 58:11. Sak. 14:8.

43. D uppstod det oenighet bland folket fr hans skull. Joh. 9:16, 10:19. 44. Och ngra av dem ville gripa honom, men ingen lade hnderna p honom. 45. D kom tjnarna tillbaka till versteprsterna och fariserna, och dessa sade till dem: Varfr har ni inte frt honom hit? 46. Tjnarna svarade: Aldrig har ngon mnniska s talat som den mannen. 47. Fariserna svarade dem: r ni ocks frvillade? 48. Inte har vl ngon av rdsherrarna eller fariserna trott p honom? Job. 12:42. 1 Kor. 1:20, 2:8. 49. Men detta folk, som inte knner lagen, r frbannat. 50. D sade Nikodemus till dem, han som kom till honom om natten och sjlv var en av dem: Joh. 3:2, 19:39. 51. Inte dmer vr lag ngon, utan att man frst frhr honom och fr veta vad han gr?
2 Mos. 23:1. 3 Mos. 19:15. 5 Mos. 1:17, 17:4, 8, 19:15.

39. Men detta sade han om Anden, som de som trodde p honom skulle f. Ty den Helige Ande var d nnu inte given, eftersom Jesus nnu inte hade blivit frhrligad.
Joel 2:28. Apg. 2:17. 2 Joh. 16:7.

40. Mnga av folket, som hrde detta tal, sade: Denne r sannerligen Profeten. 5 Mos. 18:15, 18. Matt. 21:46.
Luk. 7:16. Joh. 1:21, 4:42, 6:14.

52. De svarade och sade till honom: Inte r vl du ocks frn Galilen? Rannsaka och se, att frn Galilen har ingen profet uppsttt. 53. Och s gick var och en hem till sitt.

Joh. 8:1

Johannes Evangelium

162

8 Kapitlet
Berttelsen om en kvinna som beskylldes fr hor. Jesus vittnar om sig sjlv att han r vrldens ljus och frsvarar sig mot fariserna.

esus gick till Oljeberget.

Jesus: Inte heller jag dmer dig. G och synda inte hrefter. 12. ter talade Jesus till dem, och sade: Jag r vrldens ljus. Den som fljer mig skall inte vandra i mrkret utan skall ha livets ljus.
Joh. 1:5, 9, 9:5, 12:35, 46.

2. Tidigt p morgonen kom han ter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem. 3. D frde de skriftlrda och fariserna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och nr de hade frt fram henne, 4. sade de till honom: Mstare, denna kvinna har p bar grning blivit ertappad med hor. 5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sdana skall stenas. Men vad sger du? 3 Mos. 20:10. 5 Mos. 22:22. 6. Detta sade de fr att fresta honom, fr att de skulle ha ngot att anklaga honom fr. D bjde Jesus sig ner och skrev med fingret p jorden. Jer. 17:13. 7. Nr de nu stod fast vid sin frga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som r utan synd kastar frsta stenen p henne. 5 Mos. 17:7. 8. Och han bjde sig ter ner och Jer. 17:13. skrev p jorden. 9. Nr de hrde detta knde de sig verbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de ldste frst nda till de sista, och Jesus blev lmnad ensam med kvinnan, som stod kvar dr. 10. Nr Jesus reste sig upp och inte sg ngon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var r dina klagare? Har ingen dmt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. D sade

13. D sade fariserna till honom: Du vittnar om dig sjlv. Ditt vittnesbrd r inte sant. 14. Jesus svarade och sade till dem: Om jag n vittnar om mig sjlv, s r dock mitt vittnesbrd sant. Ty jag vet varifrn jag har kommit och vart jag gr, men ni vet inte varifrn jag kommer och vart jag gr. Joh. 5:31. 15. Ni dmer efter kttet, jag dmer ingen. 16. Och om jag n dmer, s r min dom rtt, ty jag r inte ensam, utan Fadern som har snt mig r med mig. 17. Det r ocks skrivet i er lag, att tv mnniskors vittnesbrd r sant.
5 Mos. 17:6, 19:15. Matt. 18:16. 2 Kor. 13:1.. Hebr. 10:28.

18. Jag vittnar om mig sjlv. Ocks Fadern som har snt mig vittnar om mig. 19. D sade de till honom: Var r din Fader? Jesus svarade: Ni knner varken mig eller min Fader. Om ni knde mig, s knde ni ocks min Fader. 20. Dessa ord talade Jesus vid offerkistan, d han undervisade i templet. Och ingen grep honom, ty hans stund hade nnu inte kommit. Joh. 7:8, 30. 21. D sade Jesus ter till dem: Jag gr bort, och ni skall ska efter mig, och ni skall d i er synd. Dit jag gr, kan ni inte komma. Joh. 7:34, 13:33. 22. D sade judarna: Inte vill han vl dda sig sjlv, eftersom han sger: Dit jag gr, kan ni inte komma?

163

Johannes Evangelium

Joh. 8:47

23. Och han sade till dem: Ni r nerifrn, jag r ovanifrn. Ni r av denna vrlden, jag r inte av denna vrlden.
Joh. 3:31.

24. S har jag nu sagt er, att ni skall d i era synder. Ty om ni inte tror, att Jag r, skall ni d i era synder. 25. D sade de till honom: Vem r du? Och Jesus sade till dem: Det som jag ocks frn brjan har talat till er. 26. Jag har mycket att tala och dma ifrga om er. Men den som har snt mig r sannfrdig, och vad jag har hrt av honom, det talar jag till vrlden. Joh. 7:28. 27. Men de frstod inte att han talade till dem om Fadern. 28. D sade Jesus till dem: Nr ni har upphjt Mnniskosonen, d skall ni frst, att Jag r, och att jag inte gr ngot av mig sjlv, utan ssom Fadern har lrt mig, s talar jag.
Joh. 12:32.

29. Och den som har snt mig r med mig. Fadern har inte lmnat mig ensam, ty jag gr alltid det som behagar honom. 30. Nr han talade detta, trodde mnga p honom. 31. D sade Jesus till de judar som trodde p honom: Om ni frblir i mitt ord, s r ni i sanning* mina lrjungar. *KXII: mina rtta lrjungar. 32. Och ni skall frst sanningen, och sanningen skall gra er fria. Rom. 6:18. 33. De svarade honom: Vi r Abrahams sd och har aldrig varit ngons slavar. Hur kan d du sga: Ni skall bli fria? 34. Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Var och en som gr synd r syndens slav.
Rom. 6:16. 2 Petr. 2:19.

35. Men slaven blir inte kvar i huset

fr evigt. Sonen blir kvar dr fr evigt. 36. Om nu Sonen gr er fria, s r ni verkligen fria. 37. Jag vet, att ni r Abrahams sd, men ni sker efter att dda mig, eftersom mitt ord inte har ngot rum hos er. 38. Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gr ocks det ni har sett hos er fader. 39. De svarade och sade till honom: Abraham r vr fader. Jesus sade till dem: Vore ni Abrahams barn, d gjorde ni Abrahams grningar. 40. Men nu sker ni efter att dda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hrt av Gud. S gjorde inte Abraham. 41. Ni gr er faders grningar. D sade de till honom: Vi r inte fdda utom ktenskapet. Vi har en enda Fader, nmligen Gud. 42. Jesus sade till dem: Vore Gud er fader, s lskade ni ju mig, ty frn Gud har jag utgtt och kommit. Ty jag har inte kommit av mig sjlv, utan han har snt mig. 43. Varfr frstr ni inte mitt tal? Drfr att ni inte kan hra mitt ord. 44. Ni har djvulen till fader, och er faders begr vill ni efterflja. Han har varit en mrdare frn begynnelsen, och han str inte kvar i sanningen, ty sanning finns inte i honom. Nr han talar lgn, talar han av sitt eget, drfr att han r en lgnare och lgnens 1 Joh. 3:8. Jud. v. 6. fader. 45. Men eftersom jag sger er sanningen, tror ni mig inte. 46. Vem av er verbevisar mig om synd? Om jag nu sger sanningen, varfr tror ni mig inte? 47. Den som r av Gud, han hr Guds

Joh. 8:48

Johannes Evangelium

164

ord. Drfr hr ni inte, eftersom ni inte r av Gud. 1 Joh. 4:6. 48. D svarade judarna och sade till honom: Sger vi inte rtt, att du r en samarit och har en ond ande*?
*KXII: djvulen. Joh. 7:20, 10:20.

gick ut frn templet. Han gick mitt igenom dem och kom frbi p det sttet.* *Den sista meningen saknas i
KXII:s Bibel. Joh. 10:31.

49. Jesus svarade: Jag har inte ngon ond ande*, utan jag rar min Fader, men ni vanrar mig. *KXII: djvulen 50. Jag sker inte min ra. Det finns en som sker den och som dmer. 51. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Den som hller mitt ord skall aldrig i evighet se dden. 52. D sade judarna till honom: Nu frstr vi, att du har en ond ande*. Abraham r dd och profeterna, och du sger: Den som hller mitt ord skall aldrig i evighet smaka dden.
*KXII: djvulen.

9 Kapitlet
Jesus botar en man, som var fdd blind.

53. r du frmer n vr fader Abraham som r dd? Profeterna r ocks dda. Till vem gr du dig sjlv? 54. Jesus svarade: r det s, att jag rar mig sjlv, s r min ra ingenting vrd. Min Fader, som ni sger vara er Gud, r den som rar mig. 55. Likvl har ni inte knt honom, men jag knner honom, och om jag sger att jag inte knner honom, blir jag en lgnare liksom ni. Men jag knner honom och hller hans ord. 56. Abraham, er fader, frjdade sig ver att han skulle f se min dag. Han sg den och blev glad. 57. D sade judarna till honom: Du r nnu inte femtio r, och du har sett Abraham! 58. Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Jag r, frrn Abraham blev till. 59. D tog de upp stenar fr att kasta p honom. Men Jesus gmde sig och

ch nr han gick vidare, fick han se en man, som var fdd blind. 2. Och hans lrjungar frgade honom och sade: Rabbi, vem syndade, denne eller hans frldrar, eftersom han fddes blind? 3. Jesus svarade: Varken denne eller hans frldrar har syndat, utan detta har skett, fr att Guds verk skall uppenbaras p honom. Joh. 11:4. 4. Jag mste verka hans verk, som har snt mig, medan det r dag. Natten kommer, d ingen kan verka. 5. S lnge jag r i vrlden, r jag vrldens ljus. Joh. 1:5, 9, 8:12, 12:35, 46. 6. D han hade sagt detta, spottade han p jorden och gjorde en deg av spotten och strk degen p den blindes gon 7. och sade till honom: G bort och tvtta dig i dammen Siloam, det betyder utsnd. Han gick och tvttade sig och kom tillbaka seende. 8. Grannarna och de som frut hade sett honom att han var blind* sade: r inte denne den som satt och tiggde? *KXII: en tiggare 9. Somliga sade: Det r han. Andra sade: Han r lik honom. Men han sjlv sade: Det r jag. 10. D sade de till honom: Hur blev dina gon ppnade? 11. Han svarade och sade: Den man-

165

Johannes Evangelium

Joh. 9:34

nen, som kallas Jesus, gjorde en deg och smorde mina gon och sade till mig: G till dammen Siloam och tvtta dig. Och nr jag gick och tvttade mig, fick jag min syn. 12. D sade de till honom: Var r han? Han sade: Det vet jag inte. 13. D frde de honom som hade varit blind till fariserna. 14. Och det var sabbat, d Jesus gjorde degen och ppnade hans gon. 15. ter frgade honom ven fariserna, hur han hade ftt sin syn. Han sade till dem: Han lade en deg p mina gon, och jag tvttade mig och jag ser. 16. D sade ngra av fariserna: Denne man r inte frn Gud, eftersom han inte hller sabbaten. Andra sade: Hur kan en syndig mnniska gra sdana tecken? Och det uppstod oenighet bland dem. 17. ter sade de till den blinde: Vad sger du om honom, eftersom han ppnade dina gon? D sade han: Han r en profet. 18. Men judarna trodde inte om honom, att han hade varit blind och hade ftt sin syn, frrn de hade kallat till sig frldrarna till honom som hade ftt sin syn. 19. Och de frgade dem och sade: r denne er son, som ni sger vara fdd blind? Hur kan han nu se? 20. D svarade hans frldrar dem och sade: Vi vet, att denne r vr son och att han fddes blind. 21. Men hur han nu kan se, vet vi inte, och vem som har ppnat hans gon, vet vi inte heller. Han r gammal nog, frga honom sjlv. Han kan sjlv tala fr sig. 22. Detta sade hans frldrar, drfr

att de fruktade fr judarna. Ty judarna hade redan d kommit verens om, att den som beknde honom vara Kristus, han skulle uteslutas ur Joh. 12:42. synagogan. 23. Drfr sade hans frldrar: Han r gammal nog, frga honom sjlv. 24. ter kallade de till sig mannen som hade varit blind, och sade till honom: Ge Gud ran. Vi vet, att denne man r en syndare. 25. Han svarade och sade: Om han r en syndare, vet jag inte. Ett vet jag: Att jag var blind och ser nu. 26. ter sade de till honom: Vad gjorde han med dig? Hur ppnade han dina gon? 27. Han svarade dem: Jag har redan sagt er det, hrde ni inte det. Varfr vill ni nu ter hra det? Vill ni ocks bli hans lrjungar? 28. D hnade de honom och sade: Du r hans lrjunge, vi r Mose lrjungar. 29. Vi vet, att Gud har talat till Mose, men varifrn denne r, vet vi inte.
Joh. 8:14.

30. D svarade mannen och sade till dem: Ja, det underliga i detta r, att ni inte vet, varifrn han r, och nd har han ppnat mina gon. 31. Vi vet, att Gud inte hr syndare, men den som r gudfruktig och gr hans vilja, honom hr han.
Ords. 15:29, 28:9. Jes. 1:15.

32. Ifrn vrldens begynnelse har man inte hrt, att ngon har ppnat gonen p en, som var fdd blind. 33. Vore denne inte frn Gud, s kunde han inget gra. 34. De svarade och sade till honom: Du r helt och hllet fdd i synd, och vill lra oss! Och s drev de ut honom.

Joh. 9:35

Johannes Evangelium

166

35. Och Jesus fick hra, att de hade drivit ut honom, och nr han fann honom, sade han till honom: Tror du p Guds Son? 36. Han svarade och sade: Herre, vem r han, att jag m tro p honom? 37. Och Jesus sade till honom: Du har sett honom, och det r han, som talar med dig. 38. D sade han: Herre, jag tror. Och han tillbad honom. 39. Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit i denna vrlden, fr att de som inte ser skall bli seende, och de som ser skall bli blinda.
Job. 3:19, 12:47.

40. Och nr ngra av fariserna, som var med honom, hrde detta, sade de till honom: r ocks vi blinda? 41. Jesus sade till dem: Vore ni blinda, s hade ni ingen synd, men nu sger ni: Vi ser, drfr str er synd kvar.
Joh. 15:22.

fljer honom, ty de knner hans rst. 5. Men en frmmande fljer de inte utan flyr frn honom, ty de knner inte de frmmandes rst. 6. Denna liknelse talade Jesus till dem, men de frstod inte vad det var som han talade till dem. 7. D sade Jesus ter till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag er: Jag r drren till fren. 8. Alla de, som har kommit fre mig, r tjuvar och rvare, men fren hrde inte p dem. 9. Jag r drren. Om ngon gr in genom mig, skall han bli frlst, och han skall g in och g ut och finna bete. 10. Tjuven kommer inte, utom fr att stjla, slakta och frgra. Jag har kommit, fr att de skall ha liv och ha mer n nog. 11. Jag r den gode herden. Den gode herden ger sitt liv fr fren.
Ps. 23. Jes. 40:11. Hes. 34:23, 37:24.

10 Kapitlet
Jesus talar om den gode herden och vittnar vid tempelinvigningsfesten i Jerusalem, att han r Kristus, Guds Son.

annerligen, sannerligen, sger jag er: Den som inte gr in genom drren i frahuset, utan stiger in frn annat hll, han r en tjuv och en rvare. 2. Men den som gr in genom drren r herden fr fren. 3. Fr honom ppnar drrvaktaren, och fren hr hans rst, och han kallar sina egna fr vid namn och fr ut dem. 4. Och nr han har slppt ut sina egna fr, gr han framfr dem, och fren

12. Men nr den, som r lejd och inte r herden som fren tillhr, ser vargen komma, d verger han fren och flyr. Och vargen rvar bort dem och frskingrar fren. Joh. 10:12. 13. Den lejde flyr. Ty han r lejd, och bryr sig inte om fren. 14. Jag r den gode herden, och jag knner mina fr, och de mina knner mig, 15. ssom Fadern knner mig, och jag knner Fadern, och jag ger mitt liv fr fren. Joh. 7:29. 16. Jag har ocks andra fr, som inte r av detta frahus. Dem mste jag ocks draga hit, och de skall hra min rst, och det skall bli en hjord och en herde. Hes. 37:22. Matt. 28:19. Apg. 10:35. 17. Fadern lskar mig drfr att jag

167

Johannes Evangelium

Joh. 11:1

ger mitt liv, fr att jag skall ta det tillbaka. 18. Ingen tar det ifrn mig, utan jag ger det av mig sjlv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet fick jag av min Fader. 19. Fr dessa ords skull uppstod det ter oenighet bland judarna. 20. Mnga av dem sade: Han har en ond ande* och r frn sina sinnen. Varfr hr ni p honom?
*KXII: djvulen. Joh. 7:20, 8:48, 52.

Fader. Fr vilken av dem stenar ni mig? 33. Judarna svarade honom och sade: Vi stenar dig inte fr ngon god grning utan fr hdelse, och drfr att du, som r en mnniska, gr dig sjlv till Gud. 34. Jesus svarade dem: r det inte skrivet i er lag: Jag sade, ni r gudar?
Ps. 82:6.

21. Andra sade: Sdana ord talar inte den som har en ond ande*. Inte kan vl en ond ande* ppna blindas gon?
*KXII: djvulen.

22. I Jerusalem infll nu tempelinvigningens hgtid, och det var vinter, 23. och Jesus gick omkring i Salomos pelargng i templet. 24. D samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: Hur lnge skall du hlla oss i ovisshet? Om du r Kristus, s sg oss det ppet. 25. Jesus svarade dem: Jag har sagt er det, och ni tror det inte. De grningar, som jag gr i min Faders namn, de vittnar om mig. Joh. 5:36. 26. Men ni tror det inte, eftersom ni inte r av mina fr, ssom jag sade er.
Joh. 8:19.

35. Har han nu kallat dem gudar, som Guds ord kom till. Skriften kan inte upphvas. 36. Men ni sger till honom, som Fadern har helgat och snt i vrlden: Du hdar*, drfr att jag sade: Jag r Guds Son.
*KXII: Du hdar Gud. Matt. 26:65.

27. Mina fr hr min rst, och jag knner dem, och de fljer mig. 28. Och jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig i evighet frgs, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29. Min Fader, som har gett dem t mig, r strre n alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Joh. 14:28. 30. Jag och Fadern r ett. Joh. 17:11, 22. 31. D tog judarna ter upp stenar fr att stena honom. Joh. 8:59. 32. Jesus svarade dem: Jag har ltit er se mnga goda grningar frn min

37. Gr jag inte min Faders grningar, s tro mig inte. 38. Men gr jag dem, tro d grningarna, om ni inte vill tro mig, fr att ni m veta och tro, att Fadern r i mig, och jag i honom. Joh. 14:10-11, 17:21-22. 39. De frskte d ter gripa honom, men han undkom deras hnder. 40. Sedan drog han sig ter bort till andra sidan Jordan, till det stlle dr Johannes frst dpte och stannade dr. 41. Och mnga kom till honom och sade: Johannes gjorde inget tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant. 42. Och mnga trodde dr p honom.

11 Kapitlet
Jesus uppvcker Lasarus frn de dda. versteprsten Kaifas profetia.

ch en man lg sjuk, vid namn Lasarus frn Betania, Marias och hennes syster Martas by.

Joh. 11:2

Johannes Evangelium

168

2. Det var Maria som smorde Herren med smrjelse och torkade hans ftter med sitt hr, och Lasarus som lg sjuk var hennes bror.
Matt. 26:7. Mark. 14:3. Joh. 12:3.

3. D snde systrarna bud till honom och sade: Herre, se, den som du har kr, ligger sjuk. 4. Nr Jesus hrde detta, sade han: Den sjukdomen r inte till dds, utan till Guds ra, fr att Guds Son drigenom skall bli frhrligad. Joh. 9:3. 5. Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kra. 6. Nr han d hrde, att han var sjuk, blev han kvar p det stlle, dr han var, i tv dagar. 7. Drefter sade han till lrjungarna: Lt oss g tillbaka till Juden. 8. Lrjungarna sade till honom: Rabbi, nyss ville judarna stena dig, och nu gr du dit igen? 9. Jesus svarade: Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen, han stter sig inte, eftersom han ser denna vrldens ljus. 10. Men den som vandrar om natten, han stter sig, drfr att ljuset inte r i honom. 11. Detta talade han, och sedan sade han till dem: Lasarus, vr vn, sover, men jag gr fr att vcka upp honom. 12. D sade hans lrjungar: Herre, sover han, s blir han frisk. 13. Men Jesus hade talat om hans dd, och de menade, att han talade om vanlig smn. 14. D sade Jesus ppet till dem: Lasarus r dd. 15. Och jag r glad fr er skull, att jag inte var dr, fr att ni skall tro. Men lt oss g till honom. 16. D sade Tomas, som kallas Tvil-

lingen*, till de andra lrjungarna: Lt ocks oss g med, fr att vi m d *Didymus p grekiska. med honom. 17. D Jesus kom, fann han att han redan hade legat fyra dagar i graven. 18. Och Betania lg nra Jerusalem, ungefr femton stadier* drifrn.
*Inte fullt 3 km. En stadie motsvarar ca 190 meter.

19. Mnga av judarna hade kommit till Marta och Maria fr att trsta dem i sorgen ver deras bror. 20. Nr Marta hrde att Jesus kom, gick hon och mtte honom, men Maria satt hemma. 21. D sade Marta till Jesus: Herre, hade du varit hr, hade min bror inte dtt. 22. Men jag vet ocks nu, att allt det du ber Gud om, det skall Gud ge dig. 23. Jesus sade till henne: Din bror skall st upp igen. Joh. 6:33. 24. Marta sade till honom: Jag vet, att han skall uppst, vid uppstndelsen p den yttersta dagen.
Luk. 14:14. Joh. 5:29.

25. Jesus sade till henne: Jag r uppstndelsen och livet. Den som tror p mig, han skall leva, om han n dr. 26. Och var och en som lever och tror p mig skall aldrig i evighet d. Tror du detta? Joh. 5:24, 6:40, 54, 8:51. 27. Hon sade till honom: Ja, Herre, jag tror, att du r Kristus, Guds Son, som skulle komma i vrlden.
Matt. 16:16. Joh. 4:42, 6:69.

28. Och nr hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade hemligen p Maria, sin syster, och sade: Mstaren r hr och kallar p dig. 29. Nr hon hrde detta, stod hon genast upp och kom till honom. 30. Men Jesus hade nnu inte kommit in i byn, utan var kvar p samma

169

Johannes Evangelium

Joh. 11:54

stlle, dr Marta hade mtt honom. 31. D nu de judar, som var hos Maria inne i huset och trstade henne, sg att hon hastigt stod upp och gick ut, fljde de henne, och sade: Hon gr till graven fr att grta dr. 32. D Maria kom dit dr Jesus var och fick se honom, fll hon ner fr hans ftter och sade till honom: Herre, om du hade varit hr, hade min bror inte dtt. 33. Nr Jesus sg henne grta och sg jmvl judarna, som hade kommit med henne, grta, blev han mycket upprrd i sin ande och uppskakad 34. och sade: Var har ni lagt honom? De sade till honom: Herre, kom och se. 35. Och Jesus grt. 36. D sade judarna: Se, hur kr han hade honom! 37. Men somliga av dem sade: Kunde inte han, som ppnade den blindes gon ocks ha gjort s att denne inte Joh. 9:6. hade dtt? 38. D blev Jesus ter mycket upprrd i sitt innersta och gick bort till graven. Det var en grotta, och en sten lg framfr den. 39. Jesus sade: Tag bort stenen. Den ddes syster Marta sade d till honom: Herre, han luktar redan, ty han har varit dd i fyra dygn. 40. Jesus sade till henne: Sade jag dig inte att om du trodde, skulle du f se Guds hrlighet? 41. D tog de bort stenen frn stllet, dr den dde lg. Och Jesus lyfte upp sina gon och sade: Fader, jag tackar dig att du har hrt mig. 42. Jag visste att du alltid hr mig, men fr folkets skull, som str hr omkring, sger jag detta, fr att de

skall tro att du har snt mig. 43. Och d han hade sagt detta, ropade han med hg rst: Lasarus, kom ut. 44. Och han, som hade varit dd kom ut, bunden om hnder och ftter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en svettduk. Jesus sade till dem: Ls honom och lt honom g. 45. Mnga av judarna, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus hade gjort, trodde d p honom. 46. Men ngra av dem gick bort till fariserna och talade om fr dem vad Jesus hade gjort. 47. D sammankallade versteprsterna och fariserna ett Rd och sade: Vad skall vi gra? Denne man gr ju mnga tecken.
Matt. 26:3. Mark. 14:1. Luk. 22:2.

48. Om vi lter honom vara, s skall alla tro p honom och romarna kommer och tar ifrn oss bde vrt land och folk. 49. Men en av dem, Kaifas, som var versteprst det ret, sade till dem: Ni frstr ingenting 50. och inte heller tnker ni p att det r bttre fr oss, att en man dr fr folket, n att hela folket frgs.
Joh. 18:14.

51. Detta sade han inte av sig sjlv, utan eftersom han var versteprst det ret profeterade han, att Jesus skulle d fr folket, 52. och inte endast fr folket, utan ocks fr att han skulle frsamla till ett, de Guds barn som var frskingrade. 53. Frn den dagen rdslog de om att dda honom. 54. S vandrade nu Jesus inte mer ppet bland judarna, utan gick bort drifrn till landsbygden nra knen,

Joh. 11:55

Johannes Evangelium

170

till en stad som hette Efraim och vistades dr med sina lrjungar. 55. Judarnas psk var nra, och mnga frn landsbygden gick upp till Jerusalem fre psken fr att rena sig. 56. D skte de efter Jesus och talade till varandra, dr de stod i templet: Vad tror ni? Kommer han inte till hgtiden? 57. Och versteprsterna och fariserna hade gett befallning att om ngon visste var han fanns, skulle han anmla det, s att de kunde gripa honom.

6. Det sade han inte, drfr att han brydde sig om de fattiga, utan drfr att han var en tjuv och hade hand om kassan och bar det som lades i den.
Joh. 13:29.

7. D sade Jesus: Lt henne vara. Hon har bevarat den till min begravningsdag. 8. Ty de fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.
5 Mos. 15:11. Matt. 26:11. Mark. 14:7.

12 Kapitlet
Jesus smrjs i Betania och rider in i Jerusalem. Han frutsger sin dd p korset och fr ett vittnesbrd frn himlen. Jesus uppmanar till tro och varnar fr otro.

ex dagar fre psk kom Jesus till Betania, dr Lasarus var, som hade varit dd, och som han hade uppvckt frn de dda.
Matt. 26:6. Mark. 14:3.

9. En stor mngd av judarna fick nu veta att han var dr, och de kom dit, inte bara fr Jesu skull, utan ocks fr att f se Lasarus, som han hade uppvckt frn de dda. 10. versteprsterna rdslog d om att dda ocks Lasarus. 11. Ty fr hans skull gick mnga av judarna bort och trodde p Jesus. 12. Dagen drefter, nr mycket folk, som hade kommit till hgtiden, fick hra att Jesus kommer till Jerusalem,
Matt. 21:8. Mark. 11:7. Luk. 19:35.

2. De ordnade dr fr honom en mltid, och Marta tjnade dem. Men Lasarus var en av dem som satt till bords med honom. 3. D tog Maria ett sklpund* smrjelse av dyrbar ofrfalskad nardus och smorde Jesu ftter och torkade hans ftter med sitt hr. Och huset blev uppfyllt av doft frn smrjelsen.
*litra, en romersk viktenhet, omkring 325 gram. Joh. 11:2.

13. tog de palmkvistar och gick ut fr att mta honom och ropade: Hosianna, vlsignad vare han som kommer i Herrens namn, Israels konung.
Ps. 118:26.

4. D sade en av hans lrjungar, Judas Iskariot, Simons son, som skulle frrda honom: 5. Varfr slde man inte denna smrjelse fr trehundra denarer* och gav t de fattiga?
*En denar motsvarar en dagsln.

14. Och Jesus fann en ung sna och satte sig p den, s som det r skrivet: 15. Frukta inte, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande p ett snefl. Jes. 62:11. Sak. 9:9. Matt. 21:5. 16. Detta frstod inte hans lrjungar till att brja med, men nr Jesus hade blivit frhrligad, d kom de ihg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom. 17. Folkskaran vittnade drfr om honom, de som hade varit med honom nr han kallade Lasarus ut ur graven och uppvckte honom frn de dda. 18. Det var ocks drfr folket gick

171

Johannes Evangelium

Joh. 12:41

ut fr att mta honom, eftersom de hade hrt att han hade gjort detta tecken. 19. D sade fariserna till varandra: Ni ser att ni inte kan utrtta ngot. Se, hela vrlden lper efter honom. 20. Bland dem som kommit upp fr att tillbe under hgtiden fanns ocks ngra greker. 21. De gick till Filippus, som var frn Betsaida i Galilen, bad honom och sade: Herre, vi vill se Jesus. 22. Filippus gick och sade det till Andreas. Andreas och Filippus sade det drefter till Jesus. 23. Jesus svarade dem, och sade: Stunden har kommit, att Mnniskosonen skall bli frhrligad. 24. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Utan att vetekornet faller i jorden och dr, s blir det ensamt, men om det dr, s br det mycket frukt. 25. Den som lskar sitt liv skall mista det, och den som hatar sitt liv i denna vrlden skall bevara det till evigt liv.
Matt. 10:39, 16:25. Mark. 8:35. Luk. 9:24, 17:33.

rst kom inte fr min skull, utan fr er skull. 31. Nu gr domen ver denna vrlden, nu skall denna vrldens furste Joh. 16:11. bli utkastad. 32. Och nr jag blir upphjd frn jorden, skall jag dra alla till mig.
Joh. 3:14, 8:28.

33. Men detta sade han fr att ge till knna, med vilken dd han skulle d. 34. Folket svarade honom: Vi har hrt av lagen att Kristus frblir fr evigt. Hur kan du d sga: Mnniskosonen mste upphjas? Vem r denne Mnniskoson?
2 Sam. 7:13. Ps. 89:30, 37. Ps. 110:4. Jes. 9:6, 7. Hes. 37:25. Dan. 2:44, 7:14, 27.

26. Om ngon tjnar mig, skall han flja mig, och dr jag r, dr skall ocks min tjnare vara. Den som tjnar mig skall min Fader ra.
Joh. 14:3, 17:24. 1 Thess. 4:17.

27. Nu r min sjl bedrvad, och vad skall jag sga? Fader, rdda mig frn denna stund. Dock, det r drfr jag har kommit till denna stund. 28. Fader, frhrliga ditt namn. D kom en rst frn himlen och sade: Jag har frhrligat det, och jag skall ytterligare frhrliga det. 29. D sade folket som stod och hrde detta: Det var skan. Andra sade: En ngel talade med honom. 30. Jesus svarade och sade: Denna

35. D sade Jesus till dem: nnu en kort tid r ljuset hos er. Vandra medan ni har ljuset, s att mrkret inte fr makt ver er. Den som vandrar i mrkret vet inte vart han gr. Joh. 1:9. 36. Tro p ljuset medan ni har ljuset, s att ni blir ljusets barn. Sedan Jesus hade talat detta gick han bort och dolde sig fr dem. 37. Fastn han hade gjort s mnga tecken infr dem, trodde de inte p honom, 38. fr att det ordet skulle fullbordas, som profeten Jesajas hade sagt: Herre, vem trodde vr predikan, och fr vem blev Herrens arm uppenbarad? Jes. 53:1. Rom. 10:16. 39. Drfr kunde de inte tro, ty Jesaja har vidare sagt: 40. Han har frblindat deras gon och frhrdat deras hjrtan, s att de inte kan se med gonen och frst med hjrtat och bli omvnda, s att jag fr hela dem.
Mark. 4:12. Luk. 8:10. Apg. 28:26. Rom. 11:8.

41. Detta sade Jesaja, nr han sg hans hrlighet och talade om honom.

Joh. 12:42

Johannes Evangelium

172

42. Dock trodde likvl ocks mnga av rdsherrarna p honom, men de beknde det inte, fr farisernas skull, fr att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. 43. Ty de lskade mnniskors ra mer n Guds ra. Joh. 5:44. 44. Jesus ropade och sade: Den som tror p mig, han tror inte p mig, utan p honom, som har snt mig.
1 Petr. 1:21.

vrlden till Fadern. Och liksom han hade lskat sina egna, som var i vrlden, s lskade han dem in i det sista.
Matt. 26:2. Mark. 14:1. Luk. 22:1.

45. Och den som ser mig, han ser honom som har snt mig. 46. Ssom ett ljus har jag kommit i vrlden, fr att var och en som tror p mig inte skall bli kvar i mrkret.
Joh. 1:5, 8:12, 9:5. 1 Joh. 1:5.

47. Och om ngon hr mina ord och inte tror, s dmer inte jag honom, ty jag har inte kommit fr att dma vrlden utan fr att frlsa vrlden.
Mark. 16:16. Joh. 3:17. 1 Joh. 4:14.

48. Den som frkastar* mig och inte tar emot mina ord, han har en som dmer honom: det ord som jag har talat skall dma honom p den yttersta dagen. *KXII: fraktar. 49. Ty jag har inte talat av mig sjlv, utan Fadern som har snt mig, han har befallt mig vad jag skall sga och vad jag skall tala. Joh. 14:10. 50. Och jag vet, att hans bud r evigt liv. Drfr, vad jag talar, det talar jag, ssom Fadern har sagt mig.

2. Efter aftonmltiden d djvulen redan hade ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjrtat att han skulle frrda honom, 3. och Jesus visste, att Fadern hade gett honom allt i hans hnder, och att han hade gtt ut frn Gud och skulle g till Gud, Matt. 28:18. Joh. 3:35, 17:2. 4. s stod han upp frn mltiden och lade av verkldnaden och tog ett linneklde och band det om sig. 5. Sedan hllde han vatten i ett fat och brjade tvtta lrjungarnas ftter och torkade dem med linnekldet, som han hade bundit om sig. 6. S kom han till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skall du tvtta mina ftter? 7. Jesus svarade och sade till honom: Det jag gr frstr du inte nu, men lngre fram skall du frst det. 8. Petrus sade till honom: Aldrig ngonsin skall du tvtta mina ftter. Jesus svarade honom: Om jag inte tvttar dig, s har du ingen del med mig. 9. D sade Simon Petrus till honom: Herre, inte bara mina ftter utan ocks hnderna och huvudet! 10. Jesus sade till honom: Den som r helt tvttad han behver sedan inte tvtta mer n ftterna, och s r han helt ren. Och ni r rena, dock inte alla.
Joh. 15:3. Apg. 15:9.

13 Kapitlet
Jesus tvttar lrjungarnas ftter. Han frutsger vem som skall frrda honom och Petrus frnekelse.

et var fre pskhgtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, d han skulle g bort frn denna

11. Ty han visste, vem det var som skulle frrda honom. Drfr sade han: Ni r inte alla rena. 12. Sedan han hade tvttat deras ftter och tagit verkldnaden p sig igen och satt sig, sade han ter till dem: Frstr ni, vad jag har gjort med er?

173

Johannes Evangelium

Joh. 13:36

13. Ni kallar mig Mstare och Herre, och ni sger rtt, ty jag r det.
Matt. 23:8, 10. 1 Kor. 8:6.

14. Om nu jag, som r er Herre och Mstare, har tvttat era ftter, r ocks ni skyldiga att tvtta varandras ftter. 15. Jag har gett er ett fredme, fr att ni skall gra, ssom jag har gjort med er. 1 Petr. 2:21. 16. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Tjnaren r inte frmer n sin herre, inte heller r sndebudet frmer n den som har snt honom.
Matt. 10:24. Luk. 6:40. Joh. 15:20.

17. Om ni vet detta, saliga r ni, om ni ocks gr det. 18. Inte talar jag om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men skriften mste bli fullbordad: Den som t brdet med mig, han lyfte mot mig sin hl. Ps. 41:10. Apg. 1:16. 19. Redan nu sger jag er det, innan det sker, fr att nr det har skett, ni skall tro att jag r. 20. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Den som tar emot den som jag snder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har snt mig. Matt. 10:40. Luk. 10:16. 21. Nr Jesus hade sagt detta, blev han upprrd i sin ande och vittnade: Sannerligen, sannerligen sger jag er: En av er skall frrda mig.
Matt. 26:21. Mark. 14:18. Luk. 22:21.

26. D svarade Jesus: Det r den, t vem jag rcker brdet som jag nu doppar. Och nr han hade doppat brdet, gav han det t Judas Iskariot, Simons son. 27. Och efter det brdstycket for Satan in i honom. Jesus sade d till honom: Det du gr, gr det snart. 28. Men ingen av dem som lg till bords frstod, varfr han sade detta till honom. 29. Ty ngra menade, att eftersom Judas hade hand om penningpungen, hade Jesus sagt till honom: Kp vad som behvs till hgtiden, eller att han skulle ge ngot till de fattiga.
Joh. 12:6.

22. D sg lrjungarna p varandra och undrade vem han talade om. 23. Och dr var en av hans lrjungar, som lg till bords invid Jesu brst, den som Jesus lskade. Joh. 21:20. 24. Till honom gav Simon Petrus ett tecken, att han skulle frga, vem det var som han talade om. 25. Han lutade sig d mot Jesu brst och sade till honom: Herre, vem r det?

30. Nr han d hade tagit emot brdstycket, gick han genast ut. Och det var natt. 31. Nr han hade gtt ut, sade Jesus: Nu r Mnniskosonen frhrligad, och Gud r frhrligad i honom. 32. Om nu Gud r frhrligad i honom, s skall ocks Gud frhrliga honom i sig sjlv, och han skall snart frhrliga honom. 33. Kra barn, nnu en liten tid r jag hos er. Ni kommer att ska efter mig, och som jag sade till judarna, s sger jag ocks nu till er: Dit jag gr, kan ni inte komma. Joh. 7:34, 8:21. 34. Ett nytt bud ger jag er, att ni skall lska varandra. Ssom jag har lskat er skall ocks ni lska varandra.
3 Mos. 19:18. Matt. 22:39. Mark. 12:31. Joh. 15:12. Rom. 13:8. Gal. 6:2. 1 Petr. 1:22. 1 Joh. 3:11, 4:16-17, 21. Jak. 2:8.

35. Av detta skall alla frst, att ni r mina lrjungar, om ni har krlek inbrdes. 36. D sade Simon Petrus till honom: Herre, vart gr du? Jesus svarade honom: Dit jag gr, kan du inte flja mig

Joh. 13:37

Johannes Evangelium

174

nu, men lngre fram skall du flja mig. 37. Petrus sade till honom: Herre, varfr kan jag inte flja dig nu? Mitt liv vill jag ge fr dig. 38. Jesus svarade honom: Skulle du ge ditt liv fr mig? Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Tuppen skall inte gala, frrn du tre gnger har frnekat mig.
Matt. 26:34. Mark. 14:30. Luk. 22:34.

mig inte, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Hur kan du d sga: Lt oss se Fadern?
Joh. 12:45, 17:21, 23.

14 Kapitlet
Brjan av Jesu avskedstal. Jesus talar om tro, krlek och bn, att hlla hans bud och lovar att snda den Helige Ande.

t inte era hjrtan oroas. Tro p Gud och tro p mig. 2. I min Faders hus finns mnga boningar. Om det inte vore s, skulle jag ha sagt er, att jag gr bort fr att bereda er rum. 3. Och om jag n gr bort fr att bereda er rum, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, fr att ocks ni skall vara dr jag r. Joh. 12:26, 17:24. 4. Och vart jag gr, vet ni, och vgen vet ni. 5. Tomas sade till honom: Herre, vi vet inte, vart du gr. Hur kan vi d veta vgen? 6. Jesus sade till honom: Jag r vgen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7. Om ni hade knt mig, s hade ni ocks knt min Fader. Och nu knner ni honom och har sett honom. 8. Filippus sade till honom: Herre, lt oss f se Fadern, s r det nog fr oss. 9. Jesus sade till honom: S lng tid har jag varit hos er, och du knner

10. Tror du inte, att jag r i Fadern, och Fadern i mig? Orden som jag talar till er, talar jag inte av mig sjlv. Men Fadern, som frblir i mig, han gr grningarna. 11. Tro mig att jag r i Fadern och Fadern i mig. Om inte, s tro mig fr sjlva grningarnas skull. 12. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Den som tror p mig, han skall ocks gra de grningar som jag gr, och nnu strre n dessa skall han gra, ty jag gr till Fadern. 13. Och allt det ni ber om i mitt namn, det skall jag gra, fr att Fadern skall bli frhrligad i Sonen.
Matt. 7:7. Mark. 11:24. Joh. 15:16, 16:23-24. Jak. 1:5.

14. Om ni ber om ngot i mitt namn, skall jag gra det. 15. Om ni lskar mig, s hll mina bud. 16. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjlpare, fr att han skall vara hos er fr evigt, 17. sanningens Ande, som vrlden inte kan ta emot, ty den ser honom inte och knner honom inte. Men ni knner honom, ty han frblir hos er och skall vara i er. 18. Jag skall inte lmna er faderlsa, jag skall komma till er. 19. nnu en liten tid, och vrlden ser mig inte mer, men ni ser mig. Ty jag lever och ni skall leva. 20. P den dagen skall ni frst att jag r i min Fader, och ni i mig och jag i er. 21. Den som har mina bud och hller dem, han r den som lskar mig.

175

Johannes Evangelium

Joh. 15:10

Den som lskar mig, han skall bli lskad av min Fader, och jag skall lska honom, och skall uppenbara mig fr honom. 22. Judas, inte Iskariot, sade d till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig fr oss och inte fr vrlden? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om ngon lskar mig, skall han hlla mitt ord. Och min Fader skall lska honom, och vi skall komma till honom och ta vr boning hos honom.
Joh. 15:10.

Fadern har befallt mig. St upp, lt Joh. 10:18. oss g hrifrn.

15 Kapitlet.
Fortsttning av Jesu avskedstal till lrjungarna. Frmaning till tro, krlek och tlamod.

ag r det sanna vintrdet, och min Fader r vingrdsmannen.

Rom. 6:5, 11:24.

24. Men den som inte lskar mig, han hller inte mina ord. Och det ord ni hr r inte mitt, utan Faderns, som har snt mig. 25. Detta har jag talat till er, medan jag r kvar hos er. 26. Men Hjlparen, den Helige Ande, som Fadern skall snda i mitt namn, han skall lra er allt och pminna er om allt det jag har sagt er.
Luk. 24:49. Joh. 15:26, 16:7.

2. Var och en gren i mig, som inte br frukt den tar han bort, och var och en, som br frukt, den rensar han, fr att den skall bra mer frukt. 3. Redan nu r ni rena p grund av det ord som jag har talat till er.
Joh. 13:10. Apg. 15:9.

27. Frid lmnar jag t er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som vrlden ger. Lt inte era hjrtan oroas och var inte rdda. 28. Ni hrde, att jag sade er: Jag gr bort, men jag kommer tillbaka till er. Om ni lskade mig, skulle ni gldjas att jag sade: Jag gr till Fadern, ty FaJoh. 10:29. dern r strre n jag. 29. Och nu har jag sagt er det, innan det sker, fr att ni skall tro, nr det har skett. Joh. 13:19. 30. Hrefter talar jag inte mycket med er, ty denna vrldens furste kommer. Och han har ingenting i mig.
Joh. 12:31, 16:11.

4. Frbli i mig, och jag i er. Ssom grenen inte kan bra frukt av sig sjlv, om den inte frblir i vintrdet, s kan inte heller ni det, om ni inte frblir i mig. 5. Jag r vintrdet, ni r grenarna. Den som frblir i mig, och jag i honom, han br mycket frukt. Ty utan mig kan ni ingenting gra. Kol. 1:23. 6. Den som inte frblir i mig kastas ut ssom en gren och frtorkas, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden, och de brinner.
Matt. 3:10, 7:19.

7. Om ni frblir i mig, och mina ord frblir i er, s kan ni be om vad ni vill, och ni skall f det.
Joh. 16:23, 26. 1 Joh. 3:22.

31. Men fr att vrlden skall frst, att jag lskar Fadern och gr s som

8. Min Fader blir frhrligad genom att ni br mycket frukt och blir mina lrjungar. Matt. 5:16. 1 Petr. 2:13. 9. Ssom Fadern har lskat mig, s har jag ocks lskat er. Frbli i min krlek. 10. Om ni hller mina bud, frblir ni i min krlek, s som jag har hllit min

Joh. 15:11

Johannes Evangelium

176

Faders bud och frblir i hans krlek. 11. Detta har jag talat till er fr att min gldje skall vara i er och er gldje bli fullkomlig. 12. Detta r mitt bud, att ni skall lska varandra s som jag har lskat er.
Joh. 13:14, 34. Ef. 5:2. 1 Thess. 4:9. 1 Joh. 3:11, 16, 1 Joh.4:21.

13. Ingen har strre krlek n, att han ger sitt liv fr sina vnner. 14. Ni r mina vnner, om ni gr vad jag befaller er. 15. Jag kallar er inte lngre tjnare. Ty tjnaren vet inte vad hans herre gr, men vnner har jag kallat er, eftersom jag ltit er veta allt vad jag har hrt av min Fader. 16. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och jag har bestmt om er, att ni skall g ut och bra frukt och er frukt skall best, fr att Fadern m ge er vad ni ber honom om i mitt namn. Matt. 28:19. 17. Detta befaller jag er, att ni lskar varandra. 18. Om vrlden hatar er, s skall ni veta, att den har hatat mig frr n er. 19. Om ni vore av vrlden, skulle vrlden lska sitt eget. Men eftersom ni inte r av vrlden, utan jag har utvalt er ur vrlden, drfr hatar vrlden er. 1 Joh. 4:5-6. 20. Kom ihg det ord, som jag sade er: Tjnaren r inte frmer n sin herre. Har de frfljt mig, s skall de ocks frflja er. Har de hllit mitt ord, s skall de ocks hlla ert.
Matt. 10:24. Luk. 6 40. Joh. 13:16.

de ingen urskt fr sin synd. Joh. 9:41. 23. Den som hatar mig hatar ocks min Fader. 24. Hade jag inte gjort sdana grningar bland dem som ingen annan har gjort, s hade de inte synd. Men nu har de sett dem och har hatat bde mig och min Fader. 25. Men detta har skett, fr att det ordet skulle g i fullbordan som str skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak. Ps. 35:19, 69:5. 26. Men nr Hjlparen kommer, som jag skall snda er frn Fadern, sanningens Ande, som utgr frn Fadern, skall han vittna om mig.
Luk. 24:49. Joh. 14:26, 16:7.

27. Ocks ni skall vittna, ty ni har varit med mig frn brjan. Apg. 1:21, 5:32.

16 Kapitlet
Slutet av Jesu avskedstal till lrjungarna. Den Helige Andes uppgift.

21. Men allt detta skall de gra mot er fr mitt namns skull, drfr att de inte knner honom som har snt mig.
Matt. 24:9. Joh. 16:3.

etta har jag talat till er, fr att ni inte skall komma p fall. 2. De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer, nr den som ddar er menar att han gr Gud en tjnst. 3. Och detta skall de gra er, drfr att de inte knner Fadern, inte heller mig. Joh. 15:21. 4. Men jag har sagt er detta, fr att ni, nr den tiden kommer, skall komma ihg att jag har sagt er det. Jag har inte sagt er detta frn brjan, eftersom jag var med er.
Matt. 9:15. Mark. 2:19. Luk. 5:34.

22. Hade jag inte kommit och talat till dem, s hade de inte synd, men nu har

5. Men nu gr jag till honom, som har snt mig, och ingen av er frgar mig, vart jag gr.

177

Johannes Evangelium

Joh. 16:29

6. Men drfr att jag har sagt er detta, r ert hjrta uppfyllt av sorg. 7. Dock sger jag er sanningen: Det r nyttigt fr er att jag gr bort. Ty om jag inte gr bort, kommer inte Hjlparen till er. Men nr jag gr bort, skall jag snda honom till er. 8. Och nr han kommer, skall han verbevisa vrlden om synd och om rttfrdighet och om dom, 9. om synd, ty de tror inte p mig, 10. om rttfrdighet, ty jag gr till Fadern och ni ser mig inte mer, 11. om dom, ty denna vrldens furste r dmd. Joh. 12:31. 12. Jag har nnu mycket att sga er, men ni kan inte bra det nu. 13. Men nr han kommer som r sanningens Ande, skall han leda er till hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig sjlv, utan vad han hr, det skall han tala, och han skall frkunna fr er vad som kommer att ske.
Joh. 14:26, 15:26.

sade: En liten tid, och ni ser mig inte och ter en liten tid, och ni skall se mig? 20. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Ni skall grta och jmra er, men vrlden skall gldja sig. Ni skall vara bedrvade, men er sorg skall vndas i gldje. 21. Nr kvinnan fder barn, har hon bedrvelse, drfr att hennes stund har kommit, men nr hon har ftt barnet, kommer hon inte mer ihg sin smrta i gldjen ver att en mnniska blivit fdd till vrlden. 22. S har ocks ni nu bedrvelse: Men jag skall ter se er, och d skall era hjrtan gldja sig, och ingen skall ta er gldje ifrn er. 23. Och p den dagen skall ni inte frga mig om ngot. Sannerligen, sannerligen sger jag er: Allt vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han Matt. 7:7, 21:22. Mark. 11:24. ge er.
Luk. 11:9. Joh. 14:13, 15:16. Jak. 1:5.

14. Han skall frhrliga mig, ty av mitt skall han ta och frkunna fr er. 15. Allt vad Fadern har r mitt. Drfr sade jag, att han skall ta av mitt och frkunna fr er. Joh. 17:10. 16. En liten tid, och ni ser mig inte och ter en liten tid, och ni fr se mig, ty jag gr till Fadern. 17. d sade ngra av hans lrjungar till varandra: Vad r detta som han sger oss: En liten tid, och ni ser mig inte och ter en liten tid, och ni fr se mig, och: Jag gr till Fadern? 18. De sade allts: Vad r detta som han sger: En liten tid? Vi frstr inte vad han sger. 19. D mrkte Jesus, att de ville frga honom, och han sade till dem: Frgar ni varandra om detta, som jag

24. Hittills har ni inte bett i mitt namn. Be, och ni skall f, fr att er gldje skall bli fullkomlig. 25. Detta har jag talat till er i liknelser. Men den tid kommer, d jag inte mer skall tala till er i liknelser, utan ppet frkunna fr er om Fadern. 26. P den dagen skall ni be i mitt namn. Och jag sger er inte, att jag skall be Fadern fr er, 27. ty Fadern sjlv lskar er, eftersom ni har lskat mig och har trott att jag har utgtt frn Gud. Joh. 17:8. 28. Jag har utgtt frn Fadern och har kommit i vrlden. ter lmnar jag vrlden och gr till Fadern. 29. D sade hans lrjungar till honom: Se, nu talar du ppet och inte i liknelser.

Joh. 16:30

Johannes Evangelium

178

30. Nu vet vi, att du vet allt och inte har behov av att ngon frgar dig. Drfr tror vi att du har utgtt frn Gud. Joh. 17:25. 31. Jesus svarade dem: Tror ni nu? 32. Se, den stund kommer och den har redan kommit, d ni skall skingras var och en t sitt hll och lmna mig ensam. Men jag r inte ensam, ty Fadern r med mig.
Matt. 26:31. Mark. 14:27.

33. Detta har jag talat till er, fr att ni skall ha frid i mig. I vrlden skall ni lida betryck, men var vid gott mod. Jag har vervunnit vrlden.

gett mig dem, och de har hllit ditt ord. 7. Nu har de frsttt att allt det du har gett mig, det r frn dig. 8. Ty de ord som du har gett mig, har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har i sanning frsttt att jag har utgtt frn dig, och de har trott Joh. 16:27, 30. att du har snt mig. 9. Jag ber fr dem. Fr vrlden ber jag inte utan fr dem som du har gett mig, ty de r dina. 10. Och allt mitt r ditt, och ditt r mitt, och jag r frhrligad i dem.
Joh. 16:15.

17 Kapitlet
Jesus ber fr sig sjlv, fr sina lrjungar och fr frsamlingen.

edan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina gon mot himlen och sade: Fader, stunden har kommit. Frhrliga din Son, fr att ocks din Son m frhrliga dig, Joh. 12:23. 2. ssom du har gett honom makt ver allt ktt, fr att han skall ge evigt liv t alla dem som du har gett honom. Matt. 28:18. Joh. 6:40. 3. Och detta r evigt liv, att de knner dig, den ende sanne Guden, och den du har snt, Jesus Kristus. 4. Jag har frhrligat dig p jorden, jag har fullbordat det verk, som du har gett mig att utfra. 5. Och nu, Fader, frhrliga du mig hos dig sjlv med den hrlighet som jag hade hos dig innan vrlden var till. 6. Jag har uppenbarat ditt namn fr de mnniskor som du har gett mig frn vrlden. De var dina, och du har

11. Och nu r jag inte lngre i vrlden, men de r i vrlden, och jag kommer till dig. Helige Fader, bevara genom ditt namn dem som du har gett mig, fr att de skall vara ett, liksom vi r ett. Joh. 10:30. 12. Nr jag var hos dem i vrlden, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag bevarade dem, och ingen av dem gick frlorad utom frtappelsens son, fr att Skriften skulle Ps. 109:8. Joh. 18:9. fullbordas. 13. Nu kommer jag till dig och talar detta i vrlden, fr att de skall ha min gldje fullkomlig i sig. 14. Jag har gett dem ditt ord, och vrlden har hatat dem, eftersom de inte r av vrlden, liksom jag inte r av vrlden. 15. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur vrlden, utan att du skall bevara dem frn det onda. 16. De r inte av vrlden, liksom inte jag r av vrlden. 17. Helga dem i din sanning, ditt ord r sanning. 18. S som du har snt mig i vrlden, s har ocks jag snt dem i vrlden.

179

Johannes Evangelium

Joh. 18:13

19. Och jag helgar mig sjlv fr dem, fr att ocks de skall vara helgade i sanningen. 20. Men jag ber inte endast fr dem, utan ocks fr dem som genom deras ord kommer att tro p mig, 21. att de alla skall vara ett, ssom du Fader r i mig, och jag i dig, att ocks de skall vara ett i oss, fr att vrlden skall tro att du har snt mig.
Joh. 10:38, 14:10.

bcken Kidron. Dr var en rtagrd, i vilken han och hans lrjungar gick in.
2 Sam. 15:23. Matt. 26:36. Mark. 14:32. Luk. 22:39.

22. Och jag har gett dem den hrlighet, som du har gett mig, fr att de skall vara ett, liksom vi r ett, 23. jag i dem, och du i mig, fr att de skall vara fullkomnade till ett, och fr att vrlden skall frst att du har snt mig och att du har lskat dem s som du har lskat mig. 1 Joh. 1:3, 3:24. 24. Fader, jag vill att dr jag r, skall ocks de vara med mig, som du har gett mig, s att de fr se min hrlighet, som du har gett mig, ty du har lskat mig innan vrldens grund blev lagd. Joh. 12:26, 14:3. 25. Rttfrdige Fader, vrlden har inte knt dig, men jag har knt dig, och dessa har frsttt att du har snt mig. 26. Och jag har gjort ditt namn knt fr dem och skall gra det knt, fr att den krlek som du har lskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem.

2. Men Judas, som frrdde honom, knde ocks till det stllet, ty dr hade Jesus ofta kommit tillsammans med sina lrjungar. 3. Judas tog nu med sig vaktstyrkan och ngra av versteprsternas och farisernas tjnare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
Ps. 41:10. Matt. 26:47. Mark. 14:43. Luk. 22:47. Apg. 1:16.

18 Kapitlet
Jesus blir frrdd. Kristus lider i rtagrden. Han grips, blir frhrd infr versteprsterna, frnekas av Petrus och blir frhrd av Pilatus.

4. Och eftersom Jesus visste om allt som vntade honom, gick han fram och sade till dem: Vem sker ni? 5. De svarade honom: Jesus frn Nasaret. Jesus sade till dem: Jag r. Och Judas som frrdde honom stod ocks dr med dem. 6. Nr han d sade till dem: Jag r, vek de tillbaka och fll till marken. 7. D frgade han dem ter: Vem sker ni? De sade: Jesus frn Nasaret. 8. Jesus svarade: Jag sade er: Jag r. Sker ni mig, s lt dessa g. 9. fr att det ordet skulle g i uppfyllelse som han hade sagt: Av dem som du har gett mig har jag inte frlorat ngon. Joh. 17:12. 10. Simon Petrus, som hade ett svrd, drog d ut det och hgg till versteprstens tjnare och hgg av hans hgra ra. Och tjnarens namn var Malkus. 11. D sade Jesus till Petrus: Stick ditt svrd i skidan. Skulle jag inte dricka den kalk, som min Fader har gett mig? 12. Men vaktstyrkan med sin beflhavare och judarnas tjnare grep Jesus och band honom
Matt. 26:57. Mark. 14:53. Luk. 22:54.

r Jesus hade sagt detta, gick han ut med sina lrjungar ver

13. och frde bort honom, frst till

Joh. 18:14

Johannes Evangelium

180

Hannas, ty han var svrfar till Kaifas, som var versteprst det ret. Joh. 3:2. 14. Och det var Kaifas som hade gett judarna det rdet att det var nyttigt att en mnniska dog fr folket.
Joh. 11:50.

15. Och Simon Petrus och en annan lrjunge fljde efter Jesus. Den lrjungen var bekant med versteprsten och gick med Jesus in p versteprstens grd. 16. Men Petrus stod utanfr vid porten. Den andre lrjungen, som var bekant med versteprsten, gick d ut och talade med portvakterskan och frde in Petrus. 17. Tjnsteflickan som vaktade porten, sade d till Petrus: r inte ocks du en av den mannens lrjungar? Han sade: Det r jag inte. 18. Men tjnarna och vakterna hade gjort upp en koleld, eftersom det var kallt, och de stod och vrmde sig. Bland dem stod ocks Petrus och vrmde sig. 19. versteprsten frgade d Jesus om hans lrjungar och om hans lra. 20. Jesus svarade honom: Jag har talat ppet till vrlden, jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, dr alla judar kommer samman. Och i hemlighet har jag inte talat ngot. 21. Varfr frgar du mig? Frga dem som har hrt vad jag har talat till dem. Se, de vet vad jag har sagt. 22. Nr han sade detta, gav en av tjnarna, som stod bredvid Jesus ett slag p kinden och sade: Skall du svara versteprsten s? 23. Jesus svarade honom: Har jag talat ortt, s visa att det var ortt, men har jag talat rtt, varfr slr du mig d?

24. Hannas snde honom sedan bunden till versteprsten Kaifas. 25. Men Simon Petrus stod och vrmde sig. D sade de till honom: r inte du ocks en av hans lrjungar? Han nekade och sade: Det r jag inte.
Matt. 26:69. Mark. 14:66. Luk. 22:55.

26. D sade en av versteprstens tjnare, en slkting till den, som Petrus hade huggit rat av: Sg jag inte dig med honom i rtagrden? 27. D nekade Petrus ter. Och strax gol tuppen. 28. Sedan frde de Jesus frn Kaifas till rdhuset*, och det var nu morgon. Men sjlva gick de inte in i rdhuset*, fr att de inte skulle bli orena utan kunna ta pskalammet.
*Pretoriet, landshvdingens palats. Matt. 27:1. Mark. 15:1. Luk. 23:1. Apg. 10:28, 11:3.

29. Pilatus gick d ut till dem och sade: Vilken anklagelse har ni mot denne man? 30. D svarade de och sade till honom: Vore han inte en frbrytare*, s hade vi inte verlmnat honom t dig. *KXII: ogrningsman. 31. D sade Pilatus till dem: Tag ni honom, och dm honom efter er lag. D sade judarna till honom: Vi har inte tilltelse att dda ngon. 32. Detta fr att Jesu ord skulle fullbordas som han hade sagt, nr han gav till knna, hurudan dd han skulle d. Matt. 20:19. Mark. 10:33. Luk. 18:32. 33. D gick Pilatus ter in i rdhuset och kallade Jesus till sig och sade till honom: r du judarnas konung?
Matt. 27:11. Mark. 15:2. Luk. 23:3.

34. Jesus svarade: Sger du detta av dig sjlv, eller har andra sagt det till dig om mig? 35. Pilatus svarade: Jag r vl inte en jude! Ditt folk och versteprsterna

181

Johannes Evangelium

Joh. 19:14

har verlmnat dig t mig. Vad har du gjort? 36. Jesus svarade: Mitt rike r inte av denna vrlden. Om mitt rike vore av denna vrlden, hade mina tjnare kmpat fr att jag inte skulle bli verlmnad t judarna. Men nu r mitt rike inte hrifrn. 37. D sade Pilatus till honom: S r du nd en konung? Jesus svarade: Du sger att jag r en konung. Drtill r jag fdd, och drtill har jag kommit i vrlden, att jag skall vittna fr sanningen. Var och en som r av sanningen hr min rst. 38. Pilatus sade till honom: Vad r sanning? Och nr han hade sagt detta, gick han ter ut till judarna och sade till dem: Jag finner ingen skuld hos honom. 39. Men det r sed hos er att jag vid psken skall frige en fnge t er. Vill ni d, att jag skall frige judarnas konung t er? Matt. 27:15. Mark. 15:6. Luk. 23:17. 40. D ropade de alla terigen och sade: Inte denne utan Barabbas. Men Apg. 3:14. Barabbas var en rvare.

19 Kapitlet
Jesus gisslas, blir dmd, blir krnt och br sitt kors. Han blir korsfst, dr och begravs.

tog Pilatus Jesus och lt gissla1 honom. Matt. 27:27. Mark. 15:16. 2. Och soldaterna fltade samman en krona av trnen och satte den p hans huvud och kldde p honom en purpurfrgad mantel. 3. och sade: Leve judarnas konung! och slog honom p kinden. 4. D gick Pilatus ter ut och sade till
1

dem: Se, jag fr ut honom till er, fr att ni skall frst att jag inte finner ngon skuld hos honom. 5. D kom Jesus ut och bar trnekronan och den purpurfrgade manteln. Och han sade till dem: Se mnniskan! 6. Nr nu versteprsterna och tjnarna sg honom, ropade de och sade: Korsfst, korsfst! Pilatus sade till dem: Tag ni honom och korsfst honom. Ty jag finner inte ngon skuld hos honom. 7. Judarna svarade honom: Vi har en lag, och enligt vr lag skall han d, ty han har gjort sig sjlv till Guds Son. 8. Nr Pilatus hrde det talet, fruktade han nnu mer 9. och gick ter in i rdhuset och sade till Jesus: Varifrn r du? Men Jesus gav honom inget svar. 10. D sade Pilatus till honom: Talar du inte med mig? Vet du inte, att jag har makt att korsfsta dig och makt att frige dig? 11. Jesus svarade: Du hade ingen makt ver mig, om den inte hade givits t dig ovanifrn. Drfr har den strre synd som har verlmnat mig t dig. 12. Och frn den stunden skte Pilatus efter ngon utvg att frige honom. Men judarna ropade och sade: Friger du honom, s r du inte kejsarens vn. Ty var och en som gr sig till konung stter sig upp mot kejsaren. 13. Nr Pilatus hrde dessa ord frde han ut Jesus och satte sig p domarstet p en plats, som kallas Litostroton*, p hebreiska Gbbata.
*En stenlagd plats.

14. Det var tillredelsedagen fre psk, omkring sjtte* timmen. Och han sade till judarna: Se, er konung!
*Kl. 12 p dagen.

Korsfstelse fregicks av gissling. Jesus utsattes fr en romersk gissling som var rare n den judiska. Det romerska gisslet bestod av fltade lderremmar, dr benbitar och jrntaggar var infltade.

Joh. 19:15

Johannes Evangelium

182

15. Men de ropade: Bort med honom, bort med honom! Korsfst honom! Pilatus sade till dem: Skall jag korsfsta er konung? versteprsterna svarade: Vi har ingen konung utom kejsaren. 16. D verlmnade han honom t dem till att korsfstas. Och de tog Jesus och frde bort honom.
Matt. 27:31. Mark. 15:20. Luk. 23:33.

sger: De har delat mina klder mellan sig och kastat lott om min kldnad. Detta gjorde nu soldaterna.
Ps. 22:19.

17. Och han bar sitt kors och gick ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, p hebreiska Golgata. 18. Dr korsfste de honom och med honom tv andra, en p var sida och Jesus i mitten. 19. Men Pilatus skrev ocks en verskrift och satte upp den p korset. Och dr stod skrivet: Jesus frn Nasaret, judarnas konung.
Matt. 27:37. Luk. 23:38.

25. Men vid Jesu kors stod hans mor och hans mors syster, Maria, Klopas hustru, och Maria Magdalena. 26. Nr Jesus sg sin mor och den lrjunge, som han lskade, st bredvid henne, sade han till sin mor: Kvinna, se din son. 27. Sedan sade han till lrjungen: Se din mor. Och frn den stunden tog lrjungen henne hem till sig. 28. Drefter, d Jesus visste att allt nu var fullbordat, sade han, fr att skriften skulle uppfyllas: Jag trstar.
Ps. 69:22.

20. Denna verskrift lste mnga av judarna, eftersom platsen dr Jesus var korsfst lg nra staden. Och den var skriven p hebreiska, grekiska och latin. 21. D sade judarnas versteprster till Pilatus: Skriv inte: Judarnas konung, utan att han har sagt: Jag r judarnas konung. 22. Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. 23. Nr nu soldaterna hade korsfst Jesus, tog de hans klder och delade dem i fyra delar, en t varje soldat, och dessutom livkldnaden. Men livkldnaden hade inga smmar, utan var vvd i ett stycke, uppifrn och nda ner.
Matt. 27:35. Mark. 15:24. Luk. 23:34.

24. Drfr sade de till varandra: Lt oss inte skra snder den, utan kasta lott om den, vem den skall tillhra. Ty skriften skulle bli fullbordad, som

29. D stod dr ett krl, fullt med ttika, och de fyllde en svamp med ttika och satte den p en isopsstngel och frde den till hans mun. Matt. 27:48. 30. D nu Jesus hade tagit emot ttikan, sade han: Det r fullbordat. Och han bjde ner huvudet och gav upp andan. 31. Men eftersom det var tillredelsedag, och kropparna inte skulle bli kvar p korset ver sabbaten, ty det var en stor sabbatsdag, bad judarna Pilatus, att deras ben skulle sls snder och att de skulle tas bort. 32. Soldaterna kom d och slog snder den frstes ben och den andres, som var korsfst med honom. 33. Nr de kom till Jesus och sg att han redan var dd, slog de inte snder hans ben, 34. utan en av soldaterna stack upp hans sida med ett spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35. Och den som sg detta, han har vittnat om det, och hans vittnesbrd

183

Johannes Evangelium

Joh. 20:13

r sant, och han vet att han talar sant, fr att ocks ni skall tro. 36. Ty detta skedde, fr att Skriften skulle fullbordas: Inget ben skall sls snder p honom.
2 Mos. 12:46. 4 Mos. 9:12.

ven och fick se att stenen var borttagen frn graven.

Matt. 28:1. Mark. 16:1 Luk. 24:1.

37. Och ter sger en annan skrift: De skall se p honom som de har genomborrat. Sak. 12:10. 38. Josef frn Arimatea, som var en Jesu lrjunge fast i hemlighet av rdsla fr judarna, bad drefter Pilatus, att f ta Jesu kropp, och Pilatus tillt det. Allts kom han och tog Jesu kropp.
Matt. 27:57. Mark. 15:42-43. Luk. 23:50. Joh. 12:42.

2. D sprang hon drifrn och kom till Simon Petrus och till den andre lrjungen som Jesus lskade, och sade till dem: De har tagit bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom. 3. D gick Petrus och den andre lrjungen ut och kom till graven.
Luk. 24:12.

39. Nikodemus, som frsta gngen kom till Jesus om natten, kom ocks och hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra sklpund*. *ett sklpund motsvarade ca 1/3 kilo.
Joh. 3:1-2.

40. S tog de d Jesu kropp och lindade den i linnebindlar tillsammans med vlluktande kryddor, ssom judarna har fr sed vid begravning. 41. Intill den platsen, dr han blev korsfst, fanns det en rtagrd, och i rtagrden en ny grav, dr nnu ingen hade blivit lagd. 42. Dr lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag, ty graven var nra.

20 Kapitlet
Jesus uppenbarar sig efter sin uppstndelse fr Maria, apostlarna och srskilt fr Tomas.

en p den frsta dagen i veckan kom Maria Magdalena tidigt, medan det nnu var mrkt, till gra-

4. Bda sprang de tillsammans, men den andre lrjungen sprang snabbare n Petrus och kom frst till graven. 5. Och nr han lutade sig in, fick han se linnebindlarna ligga dr, men han gick inte in. 6. S kom Simon Petrus efter honom. Och han gick in i graven och sg linnebindlarna ligga dr, 7. och hur svettduken, som hade varit svept om hans huvud, inte lg tillsammans med linnebindlarna, utan hopvikt p en srskild plats fr sig. 8. D gick ocks den andre lrjungen in, som hade kommit frst till graven, och han sg och trodde. 9. Ty de hade nnu inte frsttt skriften, att han skulle uppst frn de dda. 10. Och lrjungarna gick hem igen. 11. Men Maria stod och grt utanfr graven. Och under det hon grt, lutade hon sig in i graven Mark. 16:5. 12. och fick se tv nglar i vita klder sitta dr Jesu kropp hade legat, den ena vid huvudet och den andra vid ftterna. Matt. 28:2-3. 13. Och de sade till henne: Kvinna, varfr grter du? Hon sade till dem: De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.

Joh. 20:14

Johannes Evangelium

184

14. Nr hon sade detta, vnde hon sig om och fick se Jesus st dr, men hon visste inte att det var Jesus.
Matt. 28:9. Mark. 16:9.

15. Jesus sade till henne: Kvinna, varfr grter du? Vem sker du? Hon menade att det var rtagrdsmstaren och sade till honom: Herre, om du har burit bort honom, s sg mig var du har lagt honom, s att jag kan hmta honom. 16. Jesus sade till henne: Maria! D vnde hon sig om och sade till honom: Rabbuni, det betyder Mstare. 17. Jesus sade till henne: Rr inte vid mig. Ty jag har nnu inte farit upp till min Fader. Men g till mina brder och sg till dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Ps. 22:23. Gud och er Gud. 18. Maria Magdalena gick och berttade fr lrjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. 19. P kvllen samma dag, den frsta i veckan, d lrjungarna av rdsla fr judarna var samlade bakom lsta drrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med er. Mark. 16:14. Luk. 24:36. 1 Kor. 15:5. 20. Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sin sida. Och lrjungarna blev glada, nr de sg Herren. 21. D sade Jesus ter till dem: Frid vare med er. S som Fadern har snt mig, s snder ocks jag er. 22. Nr han hade sagt detta, blste han p dem och sade till dem: Tag emot den Helige Ande. 23. De som ni frlter synderna, de r frltna och de som ni binder i synderna r bundna i dem.
Matt. 16:19, 18:18.

24. Men Tomas, en av de tolv, som kallades Tvillingen, var inte med dem nr Jesus kom. 25. D sade de andra lrjungarna till honom: Vi har sett Herren. Men han sade till dem: Om jag inte fr se hlen efter spikarna i hans hnder och sticka mitt finger i hlen efter spikarna och sticka min hand i hans sida, tror jag det inte. 26. Och tta dagar drefter var hans lrjungar ter inne, och Tomas var med dem. D kom Jesus medan drrarna var lsta och stod mitt ibland dem och sade: Frid vare med er. 27. Sedan sade han till Tomas: Rck hit ditt finger, och se mina hnder och rck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro! 28. Tomas svarade och sade till honom: Min Herre och min Gud! 29. Jesus sade till honom: Eftersom du har sett mig, Tomas, tror du. Saliga r de som inte ser och nd tror.
1 Petr. 1:8.

30. Ocks mnga andra tecken gjorde Jesus i sina lrjungars syn, som inte r uppskrivna i denna bok. Joh. 21:25. 31. Men dessa r uppskrivna, fr att ni skall tro, att Jesus r Kristus, Guds Son, och fr att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

21 Kapitlet
Jesus uppenbarar sig fr lrjungarna vid Tiberias sj.

refter uppenbarande sig Jesus ter fr lrjungarna vid Tiberias sj. Och han uppenbarade sig p fljande stt: 2. Simon Petrus och Tomas, som kal-

185

Johannes Evangelium

Joh. 21:20

lades Tvillingen, och Natanael, som var frn Kana i Galilen, Sebedeus sner och tv andra av hans lrjungar var tillsammans. 3. Simon Petrus sade d till dem: Jag gr och fiskar. De sade till honom: Vi gr ocks med dig. De gick ut och steg strax i bten. Men den natten fick de inget. 4. Nr det sedan hade blivit morgon, stod Jesus p stranden, men lrjungarna visste inte att det var Jesus. 5. D sade Jesus till dem: Barn, har ni ngot att ta? De svarade honom: Nej. 6. Han sade till dem: Kasta ut ntet p hgra sidan om bten, s skall ni f. D kastade de ut, och nu fick de s mycket fisk, att de inte frmdde dra upp ntet. 7. D sade den lrjunge som Jesus lskade till Petrus: Det r Herren. Nr Simon Petrus hrde att det var Herren, tog han p sig ytterplagget, ty han var naken och kastade sig i sjn.
Joh. 13:23.

8. Men de andra lrjungarna kom med bten, ty de var inte lngre frn land n omkring tvhundra alnar*, och de drog efter sig ntet med fiskarna.
*en aln = 46 cm. 200 alnar motsvarar ca 90 meter,

9. Och nr de hade stigit i land, sg de gld ligga dr och fisk som lg p den och brd. 10. Jesus sade till dem: Tag hit av de fiskar som ni har ftt. 11. Simon Petrus steg i bten och drog upp ntet p land, fullt med stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var s mnga gick ntet inte snder. 12. Jesus sade till dem: Kom och t.

Och ingen av lrjungarna vgade frga honom: Vem r du? eftersom de visste, att det var Herren. 13. Jesus gick d fram och tog brdet och gav t dem, och likas fisken. 14. Detta var nu tredje gngen som Jesus uppenbarade sig fr sina lrjungar, sedan han hade uppsttt frn de dda. 15. Nr de nu hade tit, sade Jesus till Simon Petrus: Simon, Jonas son, lskar du mig mer n dessa? Han sade till honom: Ja, Herre, du vet att jag har dig kr. D sade han till honom: Fd mina lamm. 16. ter sade han till honom: Simon, Jonas son, lskar du mig? Han sade till honom: Ja, Herre, du vet att jag har dig kr. D sade han till honom: Var en herde fr mina fr. 17. Han sade till honom fr tredje gngen: Simon, Jonas son, har du mig kr? Petrus blev bedrvad ver, att han fr tredje gngen sade till honom: Har du mig kr? Och han sade till honom: Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kr. D sade Jesus till honom: Fd mina fr. 18. Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Nr du var ung, spnde du sjlv bltet om dig och gick vart du ville. Men nr du blir gammal, skall du strcka ut dina hnder, och en annan skall spnna bltet om dig och fra 2 Petr. 1:14. dig dit du inte vill. 19. Detta sade han fr att ge till knna med vilken slags dd han skulle frhrliga Gud. Och efter att han hade sagt detta, sade han till honom: Flj mig. 20. Petrus vnde sig om och sg att den lrjunge som Jesus lskade fljde efter, han som vid aftonmltiden hade

Joh. 21:21-25

Johannes Evangelium

186

lutat sig mot hans brst och frgat: Herre, vem r det som skall frrda dig? 21. D Petrus sg honom, sade han till Jesus: Herre, hur skall det g med denne? 22. Jesus sade till honom: Om jag vill, att han skall bli kvar till dess jag kommer, vad rr det dig? Flj du mig! 23. S kom det talet ut bland brderna, att den lrjungen inte skulle d. Men Jesus hade inte sagt till ho-

nom, att han inte skulle d, utan: Om jag vill att han skall bli kvar till dess jag kommer, vad rr det dig? 24. Det r den lrjungen som vittnar om detta och som har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbrd r sant. 25. Det finns ocks mycket annat som Jesus gjorde, och om detta skulle skrivas upp, det ena med det andra, s tror jag att inte ens hela vrlden skulle rymma de bcker som d skulle skrivas. Amen.

187

Apostlagrningarna
1 Kapitlet
Kristi himmelsfrd. Mattias vljs till apostel.

lem och i hela Juden och Samarien och sedan intill jordens nde.
Apg. 2:4, 9:15, 19:6.

min frra skrift, gode Teofilus, har jag talat om allt som Jesus brjade gra och lra, 2. intill den dag d han blev upptagen, sedan han genom den Helige Ande hade gett sina befallningar t apostlarna, som han hade utvalt.
Matt. 28:19. Mark. 16:15.

3. Fr dem hade han ocks efter sitt lidande, genom mnga bevis visat sig levande, d han lt sig ses av dem i fyrtio dagar och talade med dem om Guds rike. 1 Kor. 15:6. 4. D han hade frsamlat dem, befallde han dem att de inte skulle lmna Jerusalem utan invnta Faderns lfte som han sade att ni har hrt av mig. Luk. 24:49. Joh. 14:16, 15:26. 5. Ty Johannes dpte visserligen i vatten, men ni skall om ngra f dagar bli dpta i den Helige Ande.
Matt. 3:11. Mark. 1:8. Luk. 3:16. Joh. 1:26. Apg. 11:16.

6. D de nu var frsamlade, frgade de honom och sade: Herre, skall du i denna tid upprtta riket igen t Israel? 7. D sade han till dem: Det tillkommer inte er att veta tider eller stunder, som Fadern har faststllt i sin makt. 8. Men nr den Helige Ande kommer ver er, skall ni f kraft och ni skall vara mina vittnen bde i Jerusa-

9. Och nr han hade sagt detta, lyftes han upp infr deras gon, och en molnsky tog honom bort ur deras syn. Mark. 16:19. Luk. 24:51. 10. Nr de sg upp mot himlen, medan han for bort, se, d stod dr tv mn kldda i vita klder hos dem. 11. Dessa sade: Ni galileiska mn, varfr str ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen frn er till himlen, han skall komma igen p samma stt som ni har sett honom fara upp till himlen. 12. Sedan gick de tillbaka till Jerusalem frn det berg som heter Oljeberget, som ligger nra Jerusalem, en sabbatsresa drifrn. 13. Och d de hade kommit dit, gick de upp i den sal i vre vningen, dr de brukade vara tillsammans, Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus son, och Simon seloten och Judas, Jakobs son.
Matt. 10:2-4.

14. Alla dessa hll endrktigt ut i bn och kallan, tillsammans med ngra kvinnor och Jesu mor samt hans brder. Matt. 27:55. Mark. 15:40-41.
Luk. 8:2-3, 23:55, 24:10.

15. I de dagarna stod Petrus upp ibland lrjungarna ett antal av omkring etthundratjugo och sade:

Apg. 1:16

Apostlagrningarna

188

16. Ni mn och brder! Det skriftstlle mste g i uppfyllelse som den Helige Ande genom Davids mun hade frutsagt om Judas, som blev en vgvisare t dem som grep Jesus.
Ps. 41:10. Joh. 13:18. Matt. 26:47. Mark. 14:43. Luk. 22:47. Joh. 18:3.

tillsammans med de elva rknad som apostel.

2 Kapitlet
Den Helige Andes utgjutelse p pingstdagen. Petrus tal om Kristus. Frsamlingens tillvxt.

17. Han rknades som en av oss och hade ftt sin del i detta mbete. 18. Men han frvrvade en ker fr orttfrdighetens ln, och han strtade framstupa* ner och brast mitt itu, och alla hans inlvor rann ut.
*KXII: hngde sig. Matt. 26:15, 27:5.

19. Och det blev knt fr alla dem som bor i Jerusalem, s att den kern p deras sprk kallades Akeldama, vilket betyder Blodskern. Matt. 27:8. 20. Ty det r skrivet i Psalmernas bok: Lt hans grd bli de, och lt ingen finnas som bor dr, och lt en annan f hans mbete.
Ps. 69:26, 109:8. Matt. 23:38.

r pingstdagen var inne var de alla endrktigt tillsammans. 2. D kom pltsligt ett dn frn himlen, som om en vldsam storm hade farit fram, och det uppfyllde hela huset dr de satt. 3. Och tungor som av eld visade sig fr dem, vilka frdelade sig och satte sig p var och en av dem.
Matt. 3:11. Mark. 1:8. Luk. 3:16. Apg. 1:5, 8.

4. Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och brjade tala med andra tungoml, allteftersom Anden ingav dem att tala.
Mark. 16:17. Apg. 1:8. Apg. 10:46.

21. Drfr mste nu ngon av de mn som har fljt oss under hela den tid, som Herren Jesus gick in och ut bland oss, 22. alltifrn den dag d han dptes av Johannes, till den dag d han blev upptagen frn oss, insttas till att vara ett vittne med oss om hans uppstndelse. 23. Och de stllde fram tv: Josef, som kallas Barsabbas, med tillnamnet Justus, och Mattias. 24. Och de bad och sade: Du Herre som knner allas hjrtan, visa oss vilken av dessa tv du har utvalt 25. till att f sin lott i denna tjnst och detta apostlambete, som Judas avfll frn fr att g till den plats som var hans. 26. Och de kastade lott om dem, och lotten fll p Mattias. Och s blev han

5. I Jerusalem bodde det judar, gudfruktiga mn frn alla folkslag som finns under himlen. 6. D nu detta dn hrdes, samlades mycket folk och de blev alla bestrta, ty var och en hrde sitt eget sprk talas av dem. 7. De blev hpna och frundrade sade de till varandra: Se, r inte alla dessa som talar, galiler? 8. Hur kan d var och en hra sitt eget modersml? 9. Parter och meder och elamiter och de som bor i Mesopotamien och i Juden och Kappadocien, Pontus och Asien, 10. Frygien och Pamfylien, Egypten och Libyens landsndar vid Cyrene, och inflyttade frmlingar frn Rom, 11. judar och proselyter, kreter och araber. Vi hr dem alla p vra egna

189

Apostlagrningarna

Apg. 2:33

sprk tala om Guds underbara verk. 12. De blev alla hpna och frvirrade, och den ene sade till den andre: Vad betyder detta? 13. Men andra drev med dem och sade: De r fulla av stt vin. 14. D steg Petrus fram med de elva och hjde sin rst och talade till dem: Ni judiska mn och alla ni, som bor i Jerusalem. Detta skall ni veta, och lyssna till mina ord: 15. Dessa r inte druckna som ni menar. Det r ju bara tredje* timmen p dagen. *Klockan nio p morgonen. 16. Utan detta r det som r sagt genom profeten Joel: Joel 2: 28. 17. Det skall ske i de yttersta dagarna, sger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande ver allt ktt, och era sner och era dttrar skall profetera, och era ynglingar skall se syner, och era ldste skall drmma drmmar, Jes. 44:3. Sak. 12:10. 18. och ver mina tjnare och ver mina tjnarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera. 19. Jag skall lta under ske uppe p himlen och tecken nere p jorden: blod och eld och rkmoln. Joel 2:30. 20. Solen skall vndas i mrker, och mnen i blod, frrn Herrens dag kommer, den stora och synliga. 21. Och det skall ske, att var och en som kallar Herrens namn skall bli frlst. Joel 2: 32. Rom. 10:13. 22. Ni mn av Israel! Hr dessa ord: Jesus frn Nasaret, en man som infr er har blivit bekrftad av Gud genom kraftgrningar och under och tecken, som Gud gjorde genom honom bland er, som ni ocks sjlva vet. Apg. 10:38. 23. Honom som blev utlmnad t er genom Guds bestmda rdslut och

frsyn, har ni tagit och med laglsa hnder korsfst och ddat. 24. Men honom har Gud uppvckt, efter att han hade lst honom ur ddens vnda, eftersom det inte var mjligt att han skulle behllas av dden.
Apg. 3:15, 4:10, 10:40, 13:30, 34.

25. David sger om honom: Jag har alltid haft Herren fr mina gon ty han r p min hgra sida, fr att jag inte skall vackla. Ps. 16:8. 26. Drfr gladde sig mitt hjrta och min tunga frjdade sig, och ven mitt ktt skall vila med en frhoppning. 27. Ty du skall inte lmna min sjl t ddsriket* och inte tillta att din Helige ser frgngelsen.
*KXII: helvetet. Grekiska: Hades

28. Du har kungjort fr mig livets vgar, du skall uppfylla mig med frjd infr ditt ansikte. 29. Mn och brder. Man kan fritt sga till er om vr stamfader David, att han r bde dd och begraven. Och hans grav finns ibland oss n idag. 1 Kon. 2:10. Apg. 13:36. 30. Men eftersom han var en profet och visste att Gud hade lovat honom med ed, att ur en av hans efterkommande, enligt kttet, resa upp Kristus fr att sitta p hans tron,
2 Sam. 7:12. Ps. 132:11.

31. frutsg han och talade om Kristi uppstndelse: Hans sjl skall inte lmnas t ddsriket*, och hans kropp skall inte se frgngelsen.
*KXII: helvetet. Grekiska: Hades Ps. 16:10. Apg. 13:35.

32. Denne Jesus har Gud uppvckt, det r vi alla vittnen till.
Apg. 10:40. Rom. 4:24, 8:11. 1 Kor. 6:14, 15:15. 2 Kor. 4:14. Gal. 1:1.

33. Sedan han nu genom Guds hgra hand r upphjd och har ftt lfte av Fadern om den Helige Ande, har han

Apg. 2:34

Apostlagrningarna

190

utgjutit detta som ni nu ser och hr. 34. Ty inte har David farit upp till himlen, men han sger sjlv: Herren sade till min Herre: Stt dig p min hgra sida, Ps. 110:1. 1 Kor. 15:25. 35. till dess jag har lagt dina fiender till en fotapall fr dina ftter. 36. S skall nu hela Israels hus skert veta, att denne Jesus som ni har korsfst, honom har Gud gjort bde till Herre och till Kristus. 37. D de hrde detta, fick de ett styng i hjrtat och de sade till Petrus och till de andra apostlarna: Mn och brder, vad skall vi gra? Hebr. 4:12. 38. Petrus sade till dem: Omvnd* er och lt var och en av er dpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas frltelse och ni skall f den Helige Andes gva.
*KXII: Gr bttring. Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra er. Luk. 24:47.

45. sina jordegendomar och godelar slde de och delade ut dem till alla, efter vad var och en behvde. 46. Och varje dag var de stndigt och endrktigt tillsammans i templet, och i hemmen brt de brd, och t med frjd och uppriktigt hjrta och lovade Gud. Apg. 20:7. 47. Och de hade gott anseende hos hela folket. Och Herren frkade var dag frsamlingen med dem som blev frlsta. Apg. 4:33.

3 Kapitlet
Petrus botar en lam, predikar om Kristus.

39. Ty t er r lftet givet och t era barn och t alla dem som r lngt borta, s mnga som Herren vr Gud, skall kalla. 1 Mos. 17:7. Joh. 10:16. 40. Ocks med mnga andra ord vittnade och frmanade han dem, och sade: Lt er frlsas* frn detta onda slkte. *KXII: hjlpa er. 41. De som d med gldje tog emot hans ord, lt dpa sig, och s kades frsamlingen p den dagen med omkring tre tusen sjlar. 42. De hll fast vid apostlarnas lra och frsamlingsgemenskapen, brdsbrytelsen och bnerna. 43. Fruktan kom ver varje sjl, och mnga under och tecken gjordes genom apostlarna. 44. Och alla de som trodde var tillsammans och hade allting gemensamt, Apg. 4:32.

etrus och Johannes gick tillsammans upp till templet vid bnestunden som hlls vid den nionde timmen. 2. Dr bars en man fram, som hade varit lam allt ifrn moderlivet och som de varje dag satte vid den port i templet som hette Skna porten, fr att han skulle tigga allmosor* av dem som gick in i templet.
*barmhrtighetsgva.

3. Nr han fick se Petrus och Johannes, d de skulle g in i templet, bad han dem om en allmosa. 4. D fste Petrus och Johannes sina gon p honom och sade: Se p oss. 5. D sg han p dem, i frvntan att han skulle f ngot av dem. 6. D sade Petrus: Silver och guld har jag inte, men det jag har det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasarens, namn: st upp och g! 7. Han tog honom vid hgra handen och reste honom upp, och genast blev hans ftter och vrister stadiga. 8. Han hoppade upp, stod och br-

191

Apostlagrningarna

Apg. 3:26

jade g och fljde dem in i templet, gick, hoppade hit och dit och prisade Gud. 9. Allt folket sg honom g omkring och lova Gud. 10. Och de knde igen honom och sg, att han var densamme som brukade sitta vid Skna porten i templet fr att tigga allmosor, och de uppfylldes av hpnad och frundran ver det som hade skett med honom. 11. D nu mannen, som hade varit lam och var helad, hll sig till Petrus och Johannes, sprang allt folket till dem i den pelargng, som kallas Salomos, och de var utom sig av hp1 Kon. 6:3. Apg. 5:12. nad. 12. D Petrus sg det, svarade han folket: Ni mn av Israel, varfr frundrar ni er ver detta? Eller varfr ser ni p oss, som om vi av vr egen kraft eller gudsfruktan hade stadkommit, att denne kan g? 13. Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, vra fders Gud, har frhrligat sin son Jesus, vilken ni har verlmnat och frnekat infr Pilatus, d han dmde att han skulle friges.
2 Mos. 3:6. Luk. 23:16, 20, 21. Joh. 19:12.

17. Nu vet jag, brder, att ni har gjort det av okunnighet liksom ven era rdsherrar. 18. Men Gud har p detta stt ltit det g i uppfyllelse som han frutsagt genom alla sina profeters mun, att Kristus skulle lida. 19. S ndra drfr ert sinne* och vnd om, s att era synder blir utplnade, *KXII: bttra er. Alt. vers.: ngra er. 20. och fr att tider av vederkvickelse skall komma frn Herrens ansikte, nr han snder Jesus Kristus, den som tidigare var predikad fr er. 21. Honom mste himlen ta emot till den tid d allt skall bli upprttat igen, som Gud har talat om genom alla sina heliga profeters mun frn vrldens brjan. 22. Ty Mose har sagt till fderna: En profet som r lik mig skall Herren er Gud lta trda fram t er, en av era brder. Lyssna till honom i allt vad han sger till er.
5 Mos. 18:15, 18. Apg. 7:37.

14. Men ni frnekade den Helige och Rttfrdige och begrde att en mrdare skulle friges t er.
Matt. 21:20. Mark. 15:11. Luk. 23:18. Joh. 18:40.

15. Livets furste ddade ni, men Gud har uppvckt honom frn de dda, vilket vi r vittnen till.
Apg. 2:24, 32. Ef. 1:20.

23. Och det skall ske att var och en sjl som inte lyssnar till den profeten, skall utrotas ur folket. 24. Alla profeterna frn Samuel och s mnga som drefter har talat, har ocks frkunnat dessa dagar. 25. Ni r barn av profeterna och av det frbund som Gud har gjort med vra fder, d han sade till Abraham: I din sd skall alla slkten p jorden bli vlsignade.
1 Mos. 12:3, 18:18, 22:18, 26:4. Gal. 3:8.

16. Och genom tron p hans namn har denne som ni ser och knner, ftt styrka av hans namn. Den tro som verkar genom Jesus har i allas er syn gett honom hans fulla hlsa.
Luk. 17:19.

26. Fr er frst och frmst har Gud ltit sin son Jesus uppst, och han har snt honom till att vlsigna er, genom att vnda var och en bort frn sin ondska. Apg. 13:46.

Apg. 4:1

Apostlagrningarna

192

4 Kapitlet
Petrus och Johannes fngslas, frhrs och frbjuds att predika. Frsamlingens bn och enighet.

des av er byggnadsarbetare, men som har blivit hrnstenen.

Ps. 118:22. Jes. 28:16. Matt. 21:42. Mark. 12:10. Luk. 20:17. Rom. 9:33. 1 Petr. 2:6.

edan de talade till folket, kom prsterna med tempelvaktens beflhavare och sadducerna fram till dem. 2. Dessa tog illa vid sig att de undervisade folket och frkunnade uppstndelsen frn de dda genom Jesus.
Dan. 12:2.

12. Hos ingen annan finns det frlsning, ty det finns inget annat namn under himlen, givet bland mnniskor, genom vilket vi kan bli frlsta.
Matt. 1:21.

3. Drfr grep de dem och satte dem i hkte till fljande dag, det var nmligen redan afton. 4. Men mnga av dem som hade hrt ordet trodde, och mnnens antal uppgick till omkring fem tusen. 5. Nsta dag samlades Stora rdets medlemmar i Jerusalem, bde ldste och skriftlrda, 6. bland dem var ocks Hannas, versteprsten, och Kaifas och Johannes och Alexander och s mnga som var av versteprsterlig slkt.
Luk. 3:2. Joh. 18:13.

7. De frde fram dem infr sig och frhrde dem: Med vilken makt eller i vilket namn har ni gjort detta? 8. D sade Petrus full av den Helige Ande till dem: Ni folkets rdsherrar och ldste i Israel. 9. Om vi i dag dms fr en god grning mot en sjuk man och tillfrgas, hur denne har blivit helad, 10. s skall ni alla och hela Israels folk veta, att denne man nu str frisk framfr er genom Jesu Kristi, nasarens namn. Ni hade korsfst honom, men Gud har uppvckt honom frn de dda. Apg. 17:31. 11. Han r den stenen som frkasta-

13. Nr de sg sdan frimodighet hos Petrus och Johannes och mrkte, att de var olrda och obildade frundrade de sig. Men de knde igen att de hade varit tillsammans med Jesus. 14. Och nr de sg mannen som hade blivit botad, st bredvid dem, kunde de ingenting sga emot. 15. Men de befallde dem att g ut frn Rdet och verlade sedan med varandra. 16. De sade: Vad skall vi gra med dessa mn? Att ett mrkligt tecken har skett genom dem, r uppenbart fr alla som bor i Jerusalem, och vi kan inte frneka det. 17. Men fr att det inte skall komma vidare ut bland folket, skall vi strngt frbjuda dem att hdanefter tala i det namnet till ngon mnniska. 18. Och de kallade in dem och frbjd dem helt och hllet att tala eller lra i Jesu namn. Apg. 5:28. 19. D svarade Petrus och Johannes och sade till dem: Om det r rtt infr Gud, att vi hr mer p er n p Gud, det fr ni sjlva dma. Apg. 5:29. 20. Men vi kan inte tiga om det vi har sett och hrt. 21. D hotade de dem ytterligare och lt dem g. Ty de kunde inte, p grund av folket, komma p ngot stt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud fr det som hade skett. 22. Fr mannen som genom detta

193

Apostlagrningarna

Apg. 5:5

tecken hade blivit frisk var ver fyrtio r. 23. Sedan man hade slppt dem, kom de till sina egna och berttade fr dem allt det versteprsterna och de ldste hade sagt till dem. 24. D de hrde det, lyfte de endrktigt upp sina rster till Gud och sade: Herre, du r Gud, som har gjort himmel och jord, havet och allt det som r i dem. 25. Du har sagt genom din tjnare Davids mun: Varfr rasade hedningarna och varfr tnkte folken ffnglighet? Ps. 2:1. 26. Jordens kungar trdde fram och furstarna frsamlade sig mot Herren och mot hans Smorde*. *Kristus. 27. Ja, sannerligen frsamlade sig bde Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels folk mot din helige son Jesus, den du har smort, 28. till att utfra vad din hand och ditt rdslut frut hade bestmt skulle ske. 29. Och nu Herre, se till deras hot och ge dina tjnare all frimodighet, s att de m tala ditt ord, 30. genom att du strcker ut din hand till att bota sjuka, och till att lta tecken och under ske genom din helige sons, Jesu namn. 31. Nr de hade bett skakades platsen dr de var frsamlade, och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och talade Guds ord med frimodighet.
Apg. 2:47.

uppstndelse, och stor nd var ver dem alla. 34. Och det var ingen som led ngon nd bland dem, ty alla som gde krar eller hus, slde dem och bar fram betalningen fr det som de hade slt 35. och lade den fr apostlarnas ftter, och man delade ut t var och en efter vad han behvde. 36. Och Joses, som av apostlarna ocks kallades Barnabas (det betyder trstens son), en levit brdig frn Cypern, 37. ocks han hade en ker, som han slde och bar fram pengarna och lade dem infr apostlarnas ftter.

5 Kapitlet
Ananias och hans hustrus bedrgeri och dd. Apostlarna fngslas och befrias av en Herrens ngel. Gamaliels rd.

32. Skaran av dem som trodde var ett hjrta och en sjl, och ingen enda kallade ngot av det han gde fr sitt, utan de hade allt gemensamt. Apg. 2:44. 33. Apostlarna frambar med stor kraft vittnesbrdet om Herrens, Jesu

en en man vid namn Ananias och hans hustru Safira slde sin egendom, 2. och han tog med sin hustrus vetskap undan ngot av betalningen, och en del bar han fram och lade fr apostlarnas ftter. 3. D sade Petrus: Ananias, varfr har Satan uppfyllt ditt hjrta, s att du skulle ljuga fr den Helige Ande och ta undan ngot av betalningen fr kern? 4. Du hade vl kunnat behlla det d du hade det kvar, och d det var slt var det ocks ditt. Hur har du kunnat lta ngot sdant uppst i ditt hjrta? Du har inte ljugit fr mnniskor, utan fr Gud. 5. D Ananias hrde dessa ord, fll han ner och gav upp andan. Och stor

Apg. 5:6

Apostlagrningarna

194

fruktan kom ver alla dem som hrde detta. 6. De yngre mnnen stod upp, svepte in honom, bar bort och begravde honom. 7. Omkring tre timmar drefter kom ocks hans hustru in, utan att veta vad som hade skett. 8. D sade Petrus till henne: Sg mig, har ni slt kern fr s mycket? Hon svarade: Ja, fr s mycket. 9. D sade Petrus till henne: Varfr var ni verens om att ni skulle fresta Herrens Ande? Se, deras ftter, som har begravt din man hrs utanfr drren, och de skall ocks bra ut dig. 10. Strax fll hon ner vid hans ftter och gav upp andan. Nr de unga mnnen kom in, fann de henne dd, och de bar ut henne och begravde henne bredvid hennes man. 11. Och en stor fruktan kom ver hela frsamlingen och ver alla dem som hrde detta. 12. Genom apostlarnas hnder gjordes mnga tecken och under bland folket, och de var endrktigt tillsammans i Salomos pelargng. 13. Ingen av de andra vgade ansluta sig till dem, men folket uppskattade dem mycket. 14. Allt flera kom till tro p Herren, skaror av bde mn och kvinnor, 15. s att de bar ut de sjuka p gatorna, och lade dem i sngar och p brar, fr att d Petrus kom gende, tminstone hans skugga skulle falla p ngon av dem. 16. ven frn stderna runt omkring kom en mngd folk till Jerusalem och frde dit sjuka och dem som plgades av orena andar, och de blev alla helade. 17. D stod versteprsten upp, och

alla de som var med honom som tillhrde sadducernas parti, och blev fyllda av nit 18. och grep apostlarna och satte dem i allmnt fngelse. 19. Men en Herrens ngel ppnade om natten fngelsets portar och frde ut dem och sade: 20. G ivg och trd upp i templet och tala till folket alla de ord som hr till detta livet. 21. D de hade hrt detta, gick de tidigt p morgonen in i templet och brjade undervisa. D kom versteprsten och de som var med honom och kallade samman Rdet och alla de ldste ibland Israels barn, och snde bud till fngelset fr att hmta dem. 22. Men d tjnarna kom dit, fann de dem inte i fngelset. De tervnde och berttade detta, 23. och sade: Fngelset fann vi ordentligt lst och vakterna stod utanfr drrarna, men d vi lste upp drrarna, fann vi ingen drinne. 24. D versteprsten och tempelvaktens beflhavare och de andra versteprsterna hrde dessa ord, blev de villrdiga och frgade vad detta skulle betyda. 25. D kom en och berttade fr dem: Se, de mn, som ni har satt i fngelset, de str nu i templet och undervisar folket. 26. D gick beflhavaren med tjnarna och hmtade dem, dock utan vld, ty de fruktade att de skulle bli stenade av folket. 27. Nr de hade hmtat dem dit, frde de dem fram infr Rdet. versteprsten frgade dem, 28. och sade: Har vi inte allvarligen

195

Apostlagrningarna

Apg. 6:4

frbjudit er att undervisa i det namnet? Och se, ni har uppfyllt Jerusalem med er lra och ni vill dra ver oss denne mannens blod. Apg. 4:18. 29. D svarade Petrus och apostlarna och sade: Man mste lyda Gud mer n mnniskor. Apg. 4:19. 30. Vra fders Gud har uppvckt Jesus, som ni hade hngt upp p tr och ddat. Apg. 2:24, 3:15. 31. Honom har Gud med sin hgra hand upphjt till hvding och frlsare, fr att ge Israel omvndelse* och syndernas frltelse.
*KXII: bttring. Alt. vers.: sinnesndring, nger. Luk. 24:47. Hebr. 2:10.

32. Vi r hans vittnen till detta, och likas den Helige Ande, som Gud har gett dem som lyder honom.
Joh. 15:26-27.

de som hade lytt honom blev frskingrade. 38. Och nu sger jag er: Befatta er inte med dessa mn, utan lt dem vara. Ty r detta rdslag eller verk av mnniskor, s skall det bli om intet, 39. men r det av Gud, s kan ni inte sl ner det. Se till att ni inte m befinnas strida emot Gud. 40. De blev vertygade av honom och kallade in apostlarna, lt prygla dem och frbjd dem att tala i Jesu namn och lt dem g. 41. De gick frn Rdet, glada ver att de var vrdiga att lida vanra fr hans namns skull.
Matt. 5:10-12. Rom. 5:3.

33. D de hrde detta, blev de ursinniga och brjade rdsl om att dda dem. 34. D stod en faris upp i Rdet, en laglrare vid namn Gamaliel, som var mycket aktad av allt folket, och befallde att man fr en kort stund skulle Apg. 22:3. fra ut apostlarna. 35. Sedan sade han till dem: Ni mn av Israel, se er fr vad ni gr med dessa mn. 36. Fr en tid sedan upptrdde Teudas, och sade sig vara ngot, och till honom slt sig ett antal av omkring fyrahundra mn. Och han blev ihjlslagen, och alla de som trodde honom frskingrades och blev till intet. Apg. 21:38. 37. Efter honom upptrdde Judas frn Galilen, i de dagar d skattskrivningen skedde. Han frledde mycket folk till att avfalla och flja honom. Ocks han frgicks och alla

42. Och de upphrde inte att varje dag i templet och i husen, undervisa och predika evangelium om Jesus Kristus.

6 Kapitlet
Sju mn utses att ha hand om den dagliga utdelningen. Stefanus anklagas.

dessa dagar, d lrjungarnas antal frkades, brjade de grekiska judarna klaga emot de infdda hebrerna ver att deras nkor blev frbisedda vid den dagliga utdelningen. 2. D kallade de tolv hela skaran av lrjungar tillsamman och sade: Det r inte riktigt att vi frsummar Guds ord fr att tjna vid borden. 3. Drfr, brder, utse bland er sju mn som har gott vittnesbrd om sig och r fulla av den Helige Ande och visdom, som vi kan ge denna uppgift t. 4. D kan vi helt gna oss t bnen och t ordets tjnst.

Apg. 6:5

Apostlagrningarna

196

5. Det talet behagade hela skaran, och de valde Stefanus, som var en man full av tro och den Helige Ande, och Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, som var en proselyt frn Antiokia. Apg. 8:26, 21:8. 6. Dem lt de trda fram fr apostlarna. Och de bad och lade hnderna p dem. 7. Guds ord hade framgng, och lrjungarnas antal frkades mycket i Jerusalem, och en stor mngd av prsterna blev tron lydiga. 8. Och Stefanus, som var full av tro och kraft, gjorde stora under och tecken bland folket. 9. Men av den synagoga, som kallades: De frigivnas och cyrenernas och alexandrinernas synagoga, och av dem som var frn Cilicien och Asien, steg ngra upp fr att diskutera med Stefanus. 10. Men de frmdde inte st emot den visdom och den Ande med vilken han talade. 11. D skaffade de ngra mn, som skulle sga: Vi har hrt honom tala hdiska ord mot Mose och mot Gud. 12. De eggade upp folket och de ldste och de skriftlrde, och de tog fast honom och frde honom infr Rdet. 13. Dr frde de fram falska vittnen, vilka sade: Denne man upphr inte att tala hdiska ord mot denna heliga plats och mot lagen. 14. Ty vi hrde honom sga: Jesus frn Nasaret, skall frstra denna plats och skall frndra de stadgar som Mose har gett oss. 15. Alla de som satt i Rdet fste sina gon p honom, och sg att hans ansikte var som en ngels ansikte.

7 Kapitlet
Stefanus tal infr rdet och hans martyrdd.

sade versteprsten: Stmmer detta? 2. D sade han: Ni mn, brder och fder, hr p mig. Hrlighetens Gud visade sig fr vr fader Abraham, medan han var i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran, 3. och sade till honom: G ut ur ditt land och ifrn din slkt, och kom till det land som jag vill visa dig.
1 Mos. 12:1.

4. D gick han ut ur kaldernas land och bosatte sig i Haran, och d hans fader var dd, lt han honom flytta drifrn till det land, dr ni nu bor.
1 Mos. 11:31, 12:7.

5. Han gav honom ingen arvedel dri, inte ens en fotsbredd. Men han lovade att ge det till besittning t honom och t hans sd efter honom. Detta var p den tid d han nnu inte hade barn. 6. Gud sade: Din sd skall bli frmlingar i ett frmmande land, och man skall gra dem till slavar och frtrycka dem i fyrahundra r. 1 Mos. 15:13. 7. Men det folk, som de blir slavar t, skall jag dma, sade Gud, och drefter skall de g ut drifrn och tjna mig p denna plats. 2 Mos. 3:12. 8. Och han gav honom omskrelsens frbund. Och han fdde Isak och omskar honom p ttonde dagen, och Isak fdde Jakob, och Jakob fdde de tolv patriarkerna.
1 Mos. 17:9, 12, 21:2, 25:24, 29:32, 30:5, 35:23.

9. I sin avundsjuka slde patriarkerna Josef till Egypten. Men Gud var med honom, 1 Mos. 37:28.

197

Apostlagrningarna

Apg. 7:32

10. och han hjlpte honom ut ur alla hans bedrvelser och gav honom nd och visdom infr Farao, kungen i Egypten som satte honom att styra ver Egypten och ver hela sitt hus.
1 Mos. 41:40-41.

21. D han sedan blev utsatt, tog Faraos dotter upp honom och lt uppfostra honom som sin egen son.
2 Mos. 2:3f.

11. S kom hunger ver hela Egypten och Kanaans land och stor nd, och vra fder fann ingenting att ta.
1 Mos. 41:54.

12. Men d Jakob hrde att sd fanns i Egypten, snde han vra fder dit frsta gngen. 1 Mos. 42:1. 13. D han fr andra gngen snde dem dit, blev Josef igenknd av sina brder och Farao fick kunskap om Josefs slkt. 1 Mos. 45:4, 16. 14. D snde Josef och kallade sin far Jakob till sig och hela sin slkt, sjut1 Mos. 46:6, 27. tiofem sjlar. 15. Och Jakob for ner till Egypten, och han dog, han och vra fder.
1 Mos. 49:33.

16. Och de blev frda till Sikem och lades i den grav, som Abraham hade kpt fr en summa pengar av Emmors barn i Sikem.
1 Mos. 47:30, 50:13, 33:19. Jos. 24:32.

17. Nr tiden nrmade sig fr det lfte som Gud med ed hade gett Abraham, frkades folket och blev talrikt i Egypten,
1 Mos. 13:16, 15:5, 22:17. 2 Mos. 1:7.

18. till dess dr uppstod en annan kung, som inte visste av Josef.
2 Mos. 1:8.

19. Han brukade list mot vrt folk och behandlade vra fder illa, s att de mste stta ut sina nyfdda, fr att de inte skulle frbli vid liv.
2 Mos. 1:10-11, 22.

20. Vid samma tid blev Mose fdd och han var behaglig infr Gud, och blev fostrad i sin fars hus i tre mnader. 2 Mos. 2:2. Hebr. 11:23.

22. Och Mose blev lrd i all den visdom, som egyptierna hade och var mktig i ord och grningar. 23. Men d han blev fyrtio r gammal, blev det lagt p hans hjrta att han ville beska sina brder, Israels barn. 24. D han sg en av dem lida ortt, hjlpte han honom och hmnades den misshandlade, och slog ihjl egyptiern. 2 Mos. 2:11. 25. Han trodde att hans brder skulle frst, att Gud genom hans hand skulle frlsa dem, men de frstod det inte. 26. Dagen drefter var han ter ibland dem, dr de tvistade och ville frlika dem, och sade: Ni mn, ni r ju brder, varfr gr ni varandra ortt? 2 Mos. 2:13. 27. Men den som gjorde ortt mot sin nsta sttte bort honom, och sade: Vem har satt dig till hvding och domare ver oss? 28. Inte vill du vl sl ihjl mig, som du i gr slog ihjl egyptiern? 29. Fr dessa ords skull flydde Mose och blev en frmling i Midjans land, dr han fdde tv sner. 30. Efter fyrtio r visade sig en Herrens ngel fr honom i lgan frn en brinnande buske i knen, vid berget Sinai. 2 Mos. 3:2. 31. D Mose sg det, frundrade han sig ver synen, och d han gick fram fr att se vad det var, kom Herrens rst till honom: 32. Jag r dina fders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud. D

Apg. 7:33

Apostlagrningarna

198

blev Mose frfrad och vgade inte se dit. 33. D sade Herren till honom: Ta dina skor av dina ftter, ty platsen som du str p r helig mark. 34. Jag har sett mitt folks betryck i Egypten, deras suckan har jag hrt och jag har stigit ner fr att befria dem. Kom nu, jag vill snda dig till Egypten. 2 Mos. 3:7-8, 10. 35. Denne Mose som de frnekade nr de sade: Vem gjorde dig till hvding och domare? Honom snde Gud till att vara en hvding och en frlossare genom ngelns hand, som visade sig fr honom i busken. 36. Han frde dem ut, och gjorde under och tecken i Egypten och i Rda havet och i knen i fyrtio r.
2 Mos. 7:3, 10, 16:1.

lmnade dem till att dyrka himlens hrskara, som det r skrivet i profeternas bok: Frambar ni vl t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio ren i knen, ni av Israels hus?
Jer. 19:13. Amos 5: 25.

43. Ni bar Moloks tabernakel* och er gud Remfans stjrna, de bilder som ni hade gjort fr att tillbe. Drfr skall jag frdriva er bortom Babylon.
*tlt, boning.

44. I knen hade vra frfder vittnesbrdets tabernakel, sdant som han som talade med Mose hade frordnat att denne skulle gra det, efter den frebild som han hade sett.
2 Mos. 25:40. Hebr. 8:5.

37. Det var samme Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig skall Herren er Gud lta uppvcka t er av era brder, honom skall ni hra 5 Mos. 18:15, 18. Apg. 3:22. p. 38. Det var han som i frsamlingen i knen var hos ngeln, som talade med honom p Sinai berg och med vra fder, och han fick levande ord fr att ge t oss. 2 Mos. 19:3, 20. 39. Vra fder ville inte lyda honom, utan sttte honom ifrn sig och vnde sina hjrtan mot Egypten, 40. och sade till Aron: Gr oss gudar, som kan g framfr oss. Ty vi vet inte vad som har hnt denne Mose, som har frt oss ut ur Egyp2 Mos. 32:1. tens land. 41. Och de gjorde en kalv under de dagarna och frambar offer till avguden och frjdade sig ver sina hnders verk. 1 Kor. 10:7. 42. D vnde sig Gud bort och ver-

45. Detta vertog ocks vra fder och frde med Josua in i det land som hedningarna hade, vilka Gud frdrev fr vra fders ansikte, intill Davids tid. Jos. 3:14. 46. Han fann nd infr Gud, och bad att han skulle finna ett tabernakel* *tlt, boning. t Jakobs Gud.
2 Sam. 7:2. 1 Krn. 17:1. Ps. 132:4-5.

47. Men Salomo byggde honom ett hus. 1 Kon. 6:1, 8:13, 19. 48. Dock, den allra Hgste bor inte i tempel som r gjorda med hnder, som profeten sger:
1 Kon. 8:27. Jes. 66:1. Apg. 17:24.

49. Himlen r min tron, och jorden r min fotapall. Vad fr ett hus vill ni d bygga t mig, sger Herren, eller vad fr en plats, dr jag kan vila? 50. Har inte min hand gjort allt detta? 51. Ni hrdnackade och oomskurna till hjrta och ron! Ni str alltid emot den Helige Ande, ni liksom era fder.
Jer. 6:10, 9:25. Jes. 63:10. Hes. 44:9.

52. Vilken av profeterna har inte era fder frfljt? De har drpt dem som frkunnade den Rttfrdiges tillkom-

199

Apostlagrningarna

Apg. 8:13

melse, vilkens frrdare och mrdare ni nu har blivit,

1 Kon. 19:10. Matt. 23:29-32. Apg. 3:14.

53. ni, som har ftt lagen genom nglars frsorg, men inte har hllit den.
2 Mos. 19:3. Gal. 3:19.

54. Nr de hrde de orden, skar det i deras hjrtan och de bet ihop tnderna mot honom. 55. Men han, full av den Helige Ande, sg upp mot himlen och fick se Guds hrlighet och Jesus st p Guds hgra sida, 56. och han sade: Se, jag ser himlen ppen och Mnniskosonen st p Guds hgra sida. 57. D ropade de med hg rst, hll fr sina ron och stormade alla p en gng mot honom 58. och drev ut honom ur staden och stenade honom. Vittnena lade av sina klder vid en ung mans ftter, som hette Saulus.
5 Mos. 17:7. Apg. 9:1, 22:20.

blev frskingrade ver Judens och Samariens landsbygd. Apg. 22: 20. 2. Ngra gudfruktiga mn begravde Stefanus och hll en stor ddsklagan ver honom. 3. Men Saulus frskte utplna frsamlingen. Han gick omkring i husen och drog fram mn och kvinnor och lt stta dem i fngelse.
Apg. 22:4, 19, 26:10-11.

59. De stenade Stefanus, som kallade och sade: Herre Jesus, tag emot min ande. 60. Och s bjde han sina knn och ropade med hg rst: Herre, tillrkna dem inte denna synd. Och nr han hade sagt detta, avsomnade han.
Matt. 5:44. Luk. 6:27.

8 Kapitlet
De troende i Jerusalem frfljs och frskingras. Samariternas omvndelse. Trollkarlen Simon. Filippus dper den etiopiske hovmannen.

aulus samtyckte till att man ddade honom. Samma dag utbrt en stor frfljelse mot frsamlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna

4. Men de som var frskingrade gick omkring och predikade ordet. 5. Filippus kom ner till en stad i Samarien och predikade Kristus fr dem. 6. Och folket gav endrktigt akt p det som Filippus talade, nr de hrde och sg de tecken han gjorde. 7. Ty frn mnga som var besatta, for de orena andarna ut under hga rop, och mnga lama och krymplingar blev friska. 8. Och i den staden blev det stor gldje. 9. Men dr fanns en man som hette Simon, som sade sig vara ngot stort. Han hade utvat trolldom i staden, och hade slagit det samaritiska folket med hpnad*. *KXII: frvillan. 10. Alla hll sig till honom, bde stora och sm, och sade: Denne r Guds stora kraft. 11. Och de hll sig till honom, drfr att han i ganska lng tid hade slagit dem med hpnad* genom sina trolldomskonster. *KXII: frvillan 12. Men nr de nu trodde Filippus som predikade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lt de dpa sig, bde mn och kvinnor. 13. D trodde ven Simon sjlv, och nr han var dpt, hll han sig stadigt till Filippus. Och d han sg sdana

Apg. 8:14

Apostlagrningarna

200

tecken och kraftgrningar ske, blev han mycket frvnad. 14. D nu apostlarna som var i Jerusalem fick hra att Samarien hade tagit emot Guds ord, snde de Petrus och Johannes till dem. 15. Nr de kom dit ner, bad de fr dem att de skulle f den Helige Ande, 16. ty han hade nnu inte fallit p ngon av dem, utan de var endast dpta i Herrens Jesu namn. 17. D lade de hnderna p dem, och de fick den Helige Ande. 18. Nr Simon sg, att den Helige Ande gavs drigenom att apostlarna lade hnderna p dem, bjd han dem pengar, 19. och sade: Ge ocks mig den makten att var och en som jag lgger hnderna p, fr den Helige Ande. 20. D sade Petrus till honom: Frdmd vare du med dina pengar, eftersom du menar att Guds gva kan fs fr pengar. 21. Du har varken del eller lott i detta ord, eftersom ditt hjrta inte r rtt infr Gud. 22. Omvnd* dig drfr frn din ondska och be till Gud att det du tnkt i ditt hjrta m, om mjligt, bli dig *KXII: Bttra dig. frltet.
Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra dig.

26. Men en Herrens ngel talade till Filippus och sade: St upp och g sderut p den vg, som leder ner frn Jerusalem till Gasa. Den r de. 27. S stod han upp och gick. Och se, en etiopisk man, en hovman och mktig herre hos drottning Kandace i Etiopien, vilken hon hade satt ver hela sin skattkammare, hade kommit till Jerusalem fr att tillbe dr. 28. Han var nu p hemvg och satt i sin vagn och lste profeten Jesaja. 29. D sade Anden till Filippus: G fram och hll dig intill denna vagn. 30. D sprang Filippus fram och hrde honom lsa profeten Jesaja, och frgade: Frstr du vad du lser? 31. D sade han: Hur skulle jag kunna frst det, utan att ngon vgleder mig? Och han bad Filippus att stiga upp och stta sig bredvid honom. 32. Och det stlle i skriften, som han lste var detta: Som ett fr frdes han bort till att slaktas och liksom ett lamm r tyst infr honom som klipper det, s ppnade han inte sin mun.
Jes. 53:7.

23. Ty jag ser att du r full av bitter galla och bunden i orttfrdighetens boja. 24. D svarade Simon och sade: Be ni till Herren fr mig, s att ingenting av det ni har sagt skall hnda med mig. 25. Och sedan de hade framburit sitt vittnesbrd och talat Herrens ord, vnde de tillbaka till Jerusalem och predikade evangelium i mnga byar i Samarien.

33. Genom hans frnedring blev hans dom borttagen, och vem kan beskriva hans slkte? Ty hans liv togs bort frn jorden. 34. Hovmannen frgade Filippus och sade: Jag ber dig: om vem sger profeten detta, om sig sjlv eller om ngon annan? 35. D ppnade Filippus sin mun och brjade utifrn detta skriftens ord predika evangelium om Jesus fr honom. 36. Och medan de frdades vgen fram, kom de till ett vatten. D sade hovmannen: Se, hr r vatten. Vad hindrar att jag dps?

201

Apostlagrningarna

Apg. 9:17

37. D sade Filippus: Om du tror av hela ditt hjrta, s m det ske. Han svarade och sade: Jag tror att Jesus Kristus r Guds son. 38. Och han lt vagnen stanna och de steg ner i vattnet, bde Filippus och hovmannen och han dpte honom. 39. Nr de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen sg honom inte mer, utan fortsatte glad sin resa. 40. Filippus blev funnen i Asdod, och han vandrade omkring och predikade evangelium i alla stder, till dess han kom till Cesarea.

9 Kapitlet
Saulus omvndelse. Petrus botar Eneas och uppvcker Tabita.

en Saulus som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lrjungar, gick till versteprsten Apg. 7:58, 8:1, 3, 26:10.
Gal. 1:13. 1 Tim. 1:13.

2. och bad honom om brev till synagogorna i Damaskus, s att om han fann ngra som var p den vgen, mn eller kvinnor, skulle han kunna fra dem bundna till Jerusalem.
Apg. 22:5, 26:12.

3. Men nr han var p vgen och nrmade sig Damaskus, hnde det sig att ett ljussken frn himlen pltsligt kringstrlade honom. Apg. 22:6. 4. Och han fll ner till jorden och hrde en rst, som sade till honom: Saul, Saul, varfr frfljer du mig? 5. D sade han: Vem r du, Herre? Herren svarade: Jag r Jesus, den du frfljer, det r svrt fr dig att spjrna mot udden.

6. Sklvande och med frvning sade han: Herre, vad vill du att jag skall gra? Herren sade till honom: St upp och g in i staden, s skall det bli sagt till dig vad du skall gra. 7. De mn som var i sllskap med honom stod mllsa, fr de hrde vl rsten, men sg ingen. Apg. 22:9, 26:13. 8. D reste sig Saulus upp frn jorden, och d han ppnade sina gon sg han ingen, utan de tog honom vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9. Han var dr i tre dagar utan att se, och han varken t eller drack. 10. S var i Damaskus en lrjunge, som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: Ananias! Och han svarade: Herre, hr r jag. 11. Herren sade till honom: St upp och g till den gata, som kallas Raka gatan och frga i Judas hus efter en man, som heter Saulus frn Tarsus. Ty se, han ber. 12. Han har i en syn sett en man, som heter Ananias komma in och lgga handen p honom, fr att han skulle f sin syn igen. 13. D svarade Ananias: Herre, jag har av mnga hrt om den mannen, hur mycket ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14. Och hr har han nu med sig fullmakt frn versteprsterna att fngsla alla dem som kallar ditt namn. 15. Men Herren sade till honom: G, ty han r mitt utvalda redskap att bra fram mitt namn infr hedningar och infr kungar och infr Israels barn. 16. Jag skall visa honom, hur mycket han skall lida fr mitt namns skull. 17. Och Ananias gick ivg och kom

Apg. 9:18

Apostlagrningarna

202

in i huset, och han lade sina hnder p honom och sade: Saul, kre bror, Herren Jesus som visade sig fr dig p vgen dr du kom, har snt mig, fr att du skall f din syn tillbaka och bli uppfylld med den Helige Ande. 18. Strax fll det ssom fjll frn hans gon, och han fick sin syn tillbaka, och han stod upp och lt dpa sig. 19. Och nr han hade ftt mat fick han nya krafter. Drefter var Saulus ngra dagar tillsammans med lrjungarna i Damaskus. 20. Han brjade genast predika i synagogorna att Kristus r Guds Son. 21. Alla som hrde honom frundrade sig och sade: Var det inte han som i Jerusalem frgjorde alla dem som kallade det namnet? Och hade han inte kommit hit fr att fra sdana bundna till versteprsterna?
Apg. 26:9-11.

22. Men Saulus upptrdde med allt strre kraft och frbryllade de judar som bodde i Damaskus, nr han bevisade att Jesus var Kristus. 23. Efter att mnga dagar frflutit rdslog judarna med varandra om att dda honom, 24. men Saulus fick knnedom om deras planer. De hll vakt vid portarna dag och natt, fr att de skulle kunna dda honom. 2 Kor. 11:32. 25. Men om natten tog lrjungarna honom och slppte ut honom ver muren genom att snka ner honom i en korg. 26. Nr Saulus kom till Jerusalem frskte han ansluta sig till lrjungarna, men de var alla rdda fr honom, ty de trodde inte att han hade blivit en Gal. 1:18. lrjunge. 27. Men Barnabas tog sig an honom

och frde honom till apostlarna och berttade fr dem hur han p vgen hade sett Herren, och att han hade talat med honom och hur han i Damaskus frimodigt hade predikat i Jesu namn. 28. I Jerusalem gick han sedan in och ut bland dem och talade frimodigt i Herrens Jesu namn. 29. Han talade och diskuterade ven med de grekiska judarna, men de frskte dda honom. 30. D brderna fick veta detta, frde de honom ner till Cesarea och snde honom drifrn till Tarsus. 31. S hade nu frsamlingarna frid i hela Juden och Galilen och Samarien och de blev uppbyggda och vandrade i Herrens fruktan och vxte till genom den Helige Andes trst. 32. S hnde sig d Petrus vandrade omkring bland dem alla, att han ocks kom till de heliga som bodde i Lydda. 33. Dr fann han en man, som hette Eneas, som nu i tta r hade legat till sngs eftersom han var lam. 34. Petrus sade till honom: Eneas, Jesus Kristus botar dig. St upp och lgg ihop din bdd! Och genast stod han upp. 35. Och alla som bodde i Lydda och i Saron, sg honom och de omvnde sig till Herren. 36. I Joppe fanns en kvinnlig lrjunge, som hette Tabita, det betyder Dorkas*. Hon var rik p goda grningar och allmosor** som hon delade ut.
*hjort. **barmhrtighetsgvor.

37. S hnde sig i de dagarna, att hon blev sjuk och dog. Man tvttade henne och lade henne i en sal i vre vningen.

203

Apostlagrningarna

Apg. 10:15

38. Eftersom Lydda lg nra Joppe, och lrjungarna hrde att Petrus var dr, snde de tv mn till honom och bad att han utan drjsml skulle komma till dem. 39. D gick Petrus med dem, och nr han kom dit, frde de honom upp i salen, och alla nkorna stllde sig omkring honom grtande, och visade honom de livkldnader och mantlar som Dorkas hade gjort, medan hon var bland dem. 40. D drev Petrus ut dem alla och fll ner p sina knn och bad. Sedan vnde han sig till den dda och sade: Tabita, st upp. D ppnade hon sina gon, och nr hon fick se Petrus, satte hon sig upp. 41. Han rckte henne handen och reste henne upp och kallade in de heliga och nkorna och stllde henne fram fr dem levande. 42. Detta blev knt ver hela Joppe, och mnga kom till tro p Herren. 43. S begav det sig, att han blev kvar ganska mnga dagar i Joppe hos en ldermakare, vid namn Simon.

10 Kapitlet
Kornelius syn. Petrus syn och hans predikan. Kornelius och andra hedningar blir dpta.

Cesarea fanns en man som hette Kornelius, som var en officer vid den truppavdelning som kallades den italiska. 2. Han var en from man som fruktade Gud, tillsammans med allt sitt hus, och gav folket mnga allmosor* och bad alltid till Gud. *Se Apg. 9:36. 3. En dag omkring nionde* timmen

p dagen sg han tydligt i en syn hur en Guds ngel kom in till honom och *Kl. 15.00. sade: Kornelius! 4. Han sg frskrckt p ngeln och sade: Vad r det Herre? D sade ngeln till honom: Dina bner och dina allmosor har stigit upp till Gud och r dr i minnelse. 5. S snd nu ngra mn till Joppe och lt hmta Simon, som ocks kallas Petrus. 6. Han gstar hos en viss Simon, en ldermakare, som har ett hus vid havet. Han skall sga till dig vad du skall gra. 7. Nr ngeln som talat med Kornelius hade gtt bort, kallade han till sig tv av sina tjnare och en gudfruktig soldat av dem som alltid stod i hans tjnst, 8. och berttade alltsammans fr dem och snde dem till Joppe. 9. Dagen drefter, d dessa var p vgen och nrmade sig staden, gick Petrus vid sjtte* timmen upp p taket fr att be. *Kl. 12.00. 10. Och han blev hungrig och ville ha ngot att ta. Medan de tillredde maten, kom han i hnryckning. 11. Han sg himlen ppen och ett fat komma ner till honom. Det liknade ett stort linneklde, som var hopbundet i alla fyra hrnen och snktes ner p jorden. 12. I det fanns alla slags fyrfota djur p jorden och vilddjur och krlande djur och himlens fglar. 13. Och en rst kom till honom: St upp Petrus, slakta och t. 14. D sade Petrus: Nej, nej, Herre, ty jag har aldrig tit ngot oheligt eller orent. 15. ter, fr andra gngen, kom en

Apg. 10:16

Apostlagrningarna

204

rst till honom: Det Gud har gjort rent, det skall du inte hlla fr oheligt. 16. Detta skedde tre gnger, sedan togs fatet upp till himlen igen. 17. D Petrus inom sig sjlv undrade vad den syn som han hade sett kunde betyda, se, d hade mnnen som var snda frn Kornelius, frgat sig fram till Simons hus och stod vid porten. 18. De kallade p ngon och frgade, om Simon, som ocks kallades Petrus, gstade dr. 19. Medan Petrus tnkte p synen, sade Anden till honom: Se, hr r tre mn, som sker dig, 20. s st nu upp, och stig ner och g med dem utan att tveka, ty jag har snt dem. Apg. 15:7. 21. D steg Petrus ner till mnnen som var snda frn Kornelius till honom, och sade: Se, jag r den som ni sker, av vilken orsak har ni kommit? 22. De svarade: Kornelius, en officer som r en rttfrdig och gudfruktig man och har gott vittnesbrd av hela det judiska folket, har ftt befallning av en helig ngel att kalla dig till sitt hus och hra ord frn dig. 23. D bjd han in dem och gav dem husrum. Dagen drefter gick Petrus med dem, och ngra av brderna i Joppe fljde med honom. 24. Nsta dag kom de fram till Cesarea. Kornelius vntade p dem och hade kallat samman sina slktingar och nrmaste vnner. 25. Nr Petrus skulle g in, gick Kornelius emot honom och fll ner fr hans ftter och tillbad honom. 26. Men Petrus reste upp honom, och sade: St upp, jag r ocks en mnniska. 27. Medan han talade med honom,

gick han in och fann mnga frsamlade dr. 28. Han sade till dem: Ni vet att det inte r tilltet fr en judisk man att umgs med eller beska ngon som tillhr ett annat folk. Men Gud har lrt mig att inte betrakta ngon mnniska fr ohelig eller oren. Joh. 4:9. 29. Drfr kom jag ocks utan invndningar, nr jag blev kallad, och nu frgar jag er: Av vilken orsak har ni kallat mig? 30. D sade Kornelius: Fr fyra dagar sedan, just vid denna timme, fastade jag och bad i mitt hus vid nionde* timmen, och se, d stod en man i skinande klder framfr mig.
*Kl. 15.00.

31. Han sade: Kornelius, din bn r hrd, och Gud har kommit ihg dina allmosor. 32. S snd nu ngra till Joppe och kalla till dig Simon, som ocks kallas Petrus. Han gstar i Simon ldermakarens hus vid havet. Nr han kommer, skall han tala till dig. 33. S jag snde strax bud till dig och du gjorde vl i att du kom. S r vi nu alla hr infr Gud fr att hra allt som har blivit dig befallt av Gud. 34. D ppnade Petrus sin mun och sade: Nu inser jag i sanning att Gud inte har anseende till personen.
5 Mos. 10:17. 2 Krn. 19:7. Job 34:19. Rom. 2:11. Gal. 2:16. Ef. 6:9. Kol. 3:25. 1 Petr. 1:17.

35. Utan i alla folkslag r den som fruktar honom och gr rttfrdighet vlbehaglig fr honom. 36. Ordet som Gud snde till Israels barn, frkunnar det glada budskapet om frid genom Jesus Kristus, han som r Herre ver alla. 37. Ni knner vl till det som hnt,

205

Apostlagrningarna

Apg. 11:8

frkunnelsen som gtt ut ver hela Juden sedan den hade brjat i Galilen efter det dop, som Johannes predikade, Luk. 4:14. 38. hur Gud har smort Jesus frn Nasaret med den Helige Ande och kraft, han som vandrade omkring, gjorde gott och botade alla som var under djvulens vld, ty Gud var med honom. Luk. 4:18. 39. Vi r vittnen till allt det han har gjort bde p den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hngde de upp p tr och ddade. 40. Honom har Gud uppvckt p tredje dagen och ltit honom bli uppenbarad, Apg. 2:24, 32. 41. inte fr allt folket, men fr oss som Gud frut hade utvalt till vittnen, vi som t och drack med honom, sedan han hade uppsttt frn de dda.
Apg. 13:31.

vatten d de har ftt den Helige Ande Apg. 15:8. liksom vi? 48. Och han befallde att de skulle dpas i Herrens namn. Drefter bad de honom att han skulle bli kvar hos dem i ngra dagar.

11 Kapitlet
Petrus frsvarar hedningarnas dop. Evangelium sprids nda till Antiokia. Det var dr lrjungarna frst kallades kristna. Agabus profeterar.

42. Och han befallde oss, att vi skulle predika fr folket och vittna att han r den som av Gud r bestmd till domare ver levande och dda.
Apg. 17:31. Rom. 14:10. 2 Kor. 5:10.

43. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror p honom skall f syndernas frltelse genom hans namn.
Jer. 31:34 Mik. 7:18. Matt. 28:19. Apg. 15:9.

44. Medan Petrus nnu talade dessa ord, fll den Helige Ande p alla dem som hrde talet. 45. De troende bland de omskurna som hade kommit dit med Petrus, blev uppfyllda av hpnad ver att den Helige Andes gva blev utgjuten ocks ver hedningarna. 46. Ty de hrde dem tala med tungor och prisa Gud. Mark. 16:17. Apg. 2:4. 47. D sade Petrus: Inte kan vl ngon frbjuda att dessa blir dpta i

fick apostlarna och de brder som var i Juden, hra att ocks hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2. Och d Petrus kom upp till Jerusalem brjade de som var omskurna tvista med honom, 3. och sade: Du har gtt in till mn som r oomskurna och har tit med dem. 4. D brjade Petrus frn brjan och berttade fr dem allt i tur och ordning, och sade: 5. Jag var i staden Joppe, och medan jag bad, d sg jag under hnryckning i en syn ett fat komma ner, liknande ett stort linneklde, som fasthlls vid de fyra hrnen och snktes ner frn himlen och det kom nda till mig. Apg. 10:10, 11. 6. Nr jag betraktade det och gav akt p det, fick jag se fyrfota djur, som lever p jorden och vilddjur och krlande djur och himlens fglar. 7. Och jag hrde en rst sga till mig: St upp Petrus, slakta och t. 8. Och jag sade: Nej, nej, Herre, ty aldrig har ngot oheligt eller orent kommit i min mun.

Apg. 11:9

Apostlagrningarna

206

9. ter svarade mig en rst frn himlen: Det Gud har gjort rent, det m du inte hlla fr oheligt. 10. Detta skedde tre gnger, sedan drogs alltsammans upp till himlen igen. 11. Och se, i det samma kom tre mn som var snda till mig frn Cesarea, och stannade framfr huset dr jag var. 12. Anden sade till mig, att jag skulle g med dem utan att tvivla. D fljde ocks dessa sex brder med mig, och vi gick in i mannens hus. 13. Han berttade fr oss hur han hade sett ngeln st i hans hus och sga till honom: Snd ngra mn till Joppe och lt hmta Simon, som ocks kallas Petrus. Apg. 10:3. 14. Han skall tala ord till dig genom vilka du skall bli frlst, du och hela ditt hus. 15. Och nr jag hade brjat tala fll den Helige Ande p dem, liksom han i frsta tiden ocks fll p oss.
Apg. 2:4, 19:6.

16. D kom jag ihg Herrens ord, hur han hade sagt: Johannes dpte er i vatten, men ni skall bli dpta i den Helige Ande.
Matt. 3:11. Mark. 1:8. Luk. 3:16. Joh. 1:26. Apg. 1:5, 19:4.

17. Eftersom nu Gud har gett samma gva t dem, som t oss som trodde p Herren Jesus Kristus, vem r jag att jag skulle kunna st emot Gud? 18. Nr de hrde detta gav de sig till freds och prisade Gud, och sade: S har nu Gud gett ocks t hedningarna den omvndelse* som ger liv.
*KXII: bttring. Alt. vers.: sinnesndring, nger.

kring nda till Fenicien och Cypern och Antiokia, men de talade inte orApg. 8:1. det fr andra n judar. 20. Men dr var bland dem ngra mn frn Cypern och Cyrene, som nr de kom till Antiokia ocks talade till grekerna och predikade evangelium om Herren Jesus. 21. Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omvnde sig till Herren. 22. S kom ryktet om detta till frsamlingen i Jerusalem, och de snde ivg Barnabas, fr att han skulle fara till Antiokia. 23. Nr han kom dit och fick se Guds nd, blev han glad och frmanade dem alla att helhjrtat hlla sig till Herren. 24. Ty han var en god man och full av den Helige Ande och tro. Och mycket folk frdes ytterligare till Herren. 25. Sedan for Barnabas till Tarsus fr att uppska Saulus. 26. D han hade trffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Och s hnde det sig, att de var tillsammans i frsamlingen och undervisade mycket folk ett helt r. Det var i Antiokia som lrjungarna frst brjade kallas kristna. 27. I de dagarna kom ngra profeter frn Jerusalem ner till Antiokia. 28. En av dem, som hette Agabus, stod upp och gav genom Anden tillknna att en stor hungersnd skulle komma ver hela vrlden, vilken ocks kom under kejsar Claudius.
Apg. 21:10.

19. Och de som hade blivit kringspridda genom den frfljelse som uppkom fr Stefanus skull, drog om-

29. D beslt lrjungarna att var och en efter frmga skulle snda ngot till hjlp t de brder som bodde i Juden. Rom. 15:25. 1 Kor. 16:1.

207

Apostlagrningarna

Apg. 12:17

30. Detta gjorde de ocks, och de skickade det till de ldste genom Barnabas och Saulus hand. Apg. 12:25.

12 Kapitlet
Jakob, Johannes bror ddas. Petrus fngslas, men befrias av en Herrens ngel. Herodes ts upp av maskar.

id den tiden lt kung Herodes gripa ngra av dem som hrde till frsamlingen fr att misshandla dem. 2. Och Jakob, Johannes bror drpte han med svrd. 3. D han sg att detta behagade judarna vl, lt han gripa ocks Petrus, och det var under det osyrade brdets hgtid. 4. Sedan han hade gripit honom, satte han honom i fngelse och verlmnade honom t fyra vaktavdelningar, vardera p fyra man, att bevaka honom fr att efter psken stlla fram honom infr folket. 5. S frvarades Petrus i fngelset och frsamlingen bad uthlligt till Gud fr honom. 6. Nr nu Herodes tnkte dra honom infr rtta, lg Petrus natten fre den dagen och sov mellan tv soldater, bunden med tv kedjor, och utanfr drren var vktare utsatta som bevakade fngelset. 7. Och se, d stod en Herrens ngel dr och ett ljussken lyste i rummet. Han sttte Petrus i sidan och vckte honom, och sade: St genast upp. D fll kedjorna frn hans hnder. 8. Drefter sade ngeln till honom: Spnn p dig ditt blte och tag p dig dina skor, och han gjorde s. ngeln

sade ytterligare till honom: Tag p dig manteln och flj mig. 9. S gick Petrus ut och fljde honom, men han frstod inte att det som skedde genom ngeln var verkligt utan trodde att han sg en syn. 10. Och sedan de hade gtt genom frsta och andra vakten, kom de till jrnporten som ledde ut till staden. Den ppnade sig fr dem av sig sjlv, och nr de kom ut gick de en gata fram och i det samma frsvann ngeln ifrn honom. 11. D Petrus blev sig sjlv igen, sade han: Nu vet jag verkligen att Herren har snt sin ngel och rddat mig ur Herodes hand och undan allt vad judarnas folk hade vntat sig. 12. D han hade insett detta, gick han till Marias hus, som var mor till Johannes som ocks kallades Markus, och dr var mnga frsamlade och bad. 13. D Petrus klappade p porten, gick en tjnsteflicka vid namn Rode ut fr att hra vem det var. 14. Och d hon knde igen Petrus rst, ppnade hon i gldjen inte upp porten, utan sprang in och berttade att Petrus stod utanfr porten. 15. D sade de till henne: Du r frn dina sinnen. Men hon bedyrade att det var s. D sade de: Det r hans ngel. 16. Men Petrus fortsatte att klappa och nr de s ppnade fick de se honom och hpnade. 17. D gav han tecken t dem med handen att de skulle tiga, och berttade fr dem hur Herren hade frt honom ut ur fngelset. Och han sade: Lt Jakob och brderna f veta detta. Sedan gick han drifrn och drog bort till en annan ort.

Apg. 12:18

Apostlagrningarna

208

18. Men d det blev dag, rdde inte lite oro bland soldaterna ver vad det hade blivit av Petrus. 19. Och Herodes skte efter honom, men d han inte fann honom lt han frhra vakterna och befallde att de skulle fras bort. Drefter for han ner frn Juden till Cesarea och vistades dr. 20. Herodes var fientligt sinnad mot tyrierna och sidonierna. Gemensamt kom de nu till honom, och sedan de hade vertalat Blastus, kungens kammarherre, bad de om fred, fr deras land hade sin nring frn kungens land. 21. P utsatt dag kldde sig d Herodes i konungslig skrud och satte sig p tronen och hll ett tal till dem. 22. Och folket ropade: Detta r en guds rst, och inte en mnniskas! 23. Men omedelbart slog en Herrens ngel honom drfr att han inte gav Gud ran, och han blev uppten av maskar och gav upp andan. 24. Men Guds ord vxte och frkade sig.
Jes. 55:11. Apg. 6:7, 19:20. Kol. 1:6.

13 Kapitlet
Barnabas och Saulus blir av den Helige Ande avskilda fr en missionsresa. De predikar p Cypern. Sergius omvndelse. Paulus predikar i Antiokia i Pisidien. De blir utdrivna drifrn av judarna, men hedningarna tar emot evangeliet.

den frsamling som var i Antiokia, var ngra profeter och lrare, nmligen Barnabas och Simeon, som kallades Niger och Lucius frn Cyrene och Manaen, som blivit uppfostrad med tetrarken* Herodes, och Saulus.
*furste ver fjrdedelen av ett land.

2. Nr dessa frrttade Herrens tjnst och fastade, sade den Helige Ande: Avskilj t mig Barnabas och Saulus till det verk som jag har kallat dem till.
Apg. 9:15. Rom. 1:1. Gal. 1:15. Ef. 3:8. 1 Tim. 2:7. 2 Tim. 1:11. Apg. 14:26.

25. Och Barnabas och Saulus vnde tillbaka frn* Jerusalem nr de hade fullgjort sitt uppdrag och tog med sig Johannes som ocks kallades Markus.
Apg. 6:1, 11:29-30. *KXII: till.

3. D, efter att ha fastat och bett och lagt hnderna p dem, lt de dem fara. Apg. 6:6, 9:17. 4. Dessa som var utsnda av den Helige Ande, for ner till Seleucia och seglade drifrn till Cypern. 5. Nr de hade kommit till Salamis, predikade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade ocks Johannes med sig som medhjlpare. 6. Sedan de hade frdats ver n nda till Pafos, trffade de dr en trollkarl som var en falsk profet, en jude som Apg. 8:9. hette Barjesus. 7. Han var hos landshvdingen Sergius Paulus, som var en frstndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och begrde att f hra Guds ord. 8. Men Elymas, trollkarlen det r vad hans namn betyder stod dem emot och skte vnda bort landshvdingen frn tron. 9. Men Saulus, som ocks hette Pau-

209

Apostlagrningarna

Apg. 13:27

lus, fylld av den Helige Ande spnde gonen i honom 10. och sade: O du djvulens barn, full av all slags list och bedrgeri och fiende till all rttfrdighet! Skall du inte upphra att frvrnga Herrens rtta vgar? 11. Se, nu r Herrens hand ver dig och du skall bli blind och inte se solen fr en tid. Omedelbart fll tcken och mrker ver honom, och han gick omkring skande efter ngon som kunde ta honom vid handen och leda honom. 12. D landshvdingen sg vad som hade skett, trodde han, frundrad ver Herrens lra. 13. Paulus och de som var med honom seglade sedan ut ifrn Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Dr lmnade Johannes dem och tervnde till Jerusalem. Apg. 15:38. 14. Men sjlva for de vidare ifrn Perge och kom till Antiokia i Pisidien. Och p sabbatsdagen gick de in i synagogan och satte sig. 15. Sedan lagen och profeterna var lsta, snde synagogfrestndarna bud till dem och lt sga: Ni mn och brder, har ni ngot att sga till folkets frmaning, s tala. 16. D stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: Ni mn av Israel och ni, som fruktar Gud, Apg. 12:17, 19:33, 21:40. lyssna: 17. Detta folks, Israels Gud utvalde vra fder och han upphjde folket, d de var frmlingar i Egyptens land, och frde dem ut drifrn med hg arm. 2 Mos. 1:1, 6:6, 12:31, 13:14. 18. I omkring fyrtio r hade han frdrag med deras vandel* i knen.
*KXII: seder. 2 Mos. 16:34. 4 Mos. 14:34. Ps. 95:10.

19. Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, skiftade han deras land mellan dem med lott.
5 Mos. 7:1. Jos. 14:1-2.

20. Drefter, under omkring fyrahundrafemtio r, gav han dem domare intill profeten Samuel.
Dom. 2:16, 3:9.

21. Drefter begrde de en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man av Benjamins stam fr en tid av fyrtio r. 1 Sam. 8:5, 9:15, 10:1. Hos. 13:11. 22. Sedan avsatte han honom, och upphjde David till en kung ver dem. Honom gav han ocks sitt vittnesbrd och sade: Jag har funnit David, Jesses son, en man efter mitt hjrta. Han skall i allt gra min vilja.
1 Sam. 13:14, 15:28, 16:1. Ps. 89:21.

23. Av hans sd har Gud efter sitt lfte ltit Jesus komma som Frlsare t Israel, 2 Sam. 7:12. Ps. 132:11. Jes. 11:1.
Jer. 23:5. Hes. 34:23. Matt. 1:1, 21.

24. sedan Johannes fre hans framtrdande hade predikat omvndelsens* dop fr hela Israels folk.
*KXII: bttringens. Alt. vers.: sinnesndringens, ngerns. Mal. 3:1. Matt. 3:1-2. Mark. 1:2f. Luk. 3:3. Joh. 1:23.

25. Och nr Johannes skulle fullborda sitt lopp, sade han: Den ni tror att jag r, den r jag inte. Men se, efter mig kommer den vars skor jag inte r vrdig att lsa frn hans ftter.
Matt. 3:11. Mark. 1:6. Luk. 3:16. Joh. 1:20, 26, 37.

26. Ni mn och brder, barn av Abrahams slkt och de bland er som fruktar Gud, till er har ordet om denna frlsning blivit snt.
Matt. 10:6. Apg. 3:26.

27. Ty folket i Jerusalem och deras rdsherrar frstod inte vem han var. Genom att dma honom uppfyllde de profeternas rster som lses varje sabbat. Apg. 3:17, 15:21. 1 Kor. 2:8. 1 Tim. 1:13.

Apg. 13:28

Apostlagrningarna

210

28. Fastn de inte fann honom skyldig till ngot som var vrt dden, bad de likvl Pilatus att han skulle lta dda honom. Matt. 27:20. Mark. 15:11.
Luk. 23:18. Joh. 19:6.

brder, att det r genom honom syndernas frltelse frkunnas fr er,

Luk. 24:47. 1 Joh. 2:12.

29. Och nr de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de honom ner frn tret och lade honom i en grav. Matt. 27:59. Mark. 15:46.
Luk. 23:53. Joh. 19:38.

39. och att var och en som tror blir rttfrdiggjord i honom frn allt det som ni inte kunde bli rttfrdiggjorda ifrn genom Mose lag.
Rom. 3:24, 10:4. Gal. 2:16. Hebr. 9:15.

30. Men Gud uppvckte honom frn de dda. Apg. 2:24, 32. 31. Och han blev sedd under mnga dagar av dem som med honom hade gtt upp frn Galilen till Jerusalem, och som nu r hans vittnen infr folket. Matt. 28:16. Mark. 16:6, 14. Luk. 24:36.
Joh. 20:19, 21:1. Apg. 1:3. 1 Kor. 15:5, 6.

40. S se nu till att det som r sagt hos profeterna inte kommer ver er: 41. Se ni fraktare, och frundra er och bli till intet, ty jag utfr i era dagar ett verk, som ni inte skulle tro om ngon berttade det fr er.
Hab. 1:5. Ef. 28:14.

32. Vi frkunnar er gldjebudskapet, att det lfte som var gjort till fderna, det har Gud ltit g i fullbordan fr oss, deras barn, genom att han har uppvckt Jesus,
1 Mos. 3:15, 22:18, 26:4, 49:10. 5 Mos. 18:15f. Jes. 4:2, 7:14, 9:6. Jer. 33:14. Dan. 9:24-25.

33. som det ocks r skrivet i andra psalmen: Du r min Son, i dag har jag ftt dig. Ps. 2:7. Hebr. 1:5, 5:5. 34. Men att han har uppvckt honom frn de dda, s att han inte mer skall tervnda till frgngelsen, det har han sagt s: Jag skall trofast hlla den nd som r lovad t David.
Ps. 89:29-37, Jes. 55:3.

35. Drfr sger han ocks p ett annat stlle: Du skall inte lta din Helige se frgngelsen. Ps. 16:10. Apg. 2:27. 36. Ty d David i sin tid hade tjnat Guds vilja, avsomnade han och blev samlad till sina fder och sg frgngelsen. 1 Kon. 2:10. Apg. 2:29. 37. Men den som Gud har uppvckt, har inte sett frgngelsen. 38. Drfr skall ni nu veta, mn och

42. Nr nu judarna gick ut ur synagogan, bad hedningarna att de nsta sabbatsdag skulle tala fr dem om samma sak. 43. Men d frsamlingen tskildes, fljde mnga judar och gudfruktiga proselyter Paulus och Barnabas, och de talade till dem och frmanade dem att frbli i Guds nd. 44. Fljande sabbat kom nstan hela staden tillsammans fr att hra Guds ord. 45. Nr judarna sg folkskarorna, blev de uppfyllda av avund*, hdade och sade tvrt emot det som Paulus talade. *KXII: nit 46. D tog Paulus och Barnabas mod till sig och sade: Till er mste Guds ord frst talas. Men eftersom ni stter det ifrn er och inte aktar er vrdiga det eviga livet, se, s vnder vi oss nu till hedningarna.
5 Mos. 32:21, Jes. 55:5, Matt. 8:12, 10:6, 21:43, Apg. 3:25, 26, 18:6, Rom. 10:19.

47. Ty Herren har s befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus fr hedningarna, fr att du skall vara till frlsning intill jordens nde. Jes. 42:6, 49:6. Luk. 2:32. 48. Nr hedningarna hrde detta,

211

Apostlagrningarna

Apg. 14:17

blev de glada och prisade Herrens ord, och de trodde, s mnga som var bestmda att f evigt liv. 49. Och Herrens ord blev utbrett ver hela den trakten. 50. Men judarna hetsade de gudfruktiga och ansedda kvinnorna och de frnmsta mnnen i staden och uppvckte en frfljelse emot Paulus och Barnabas och drev bort dem frn deras omrde. 2 Tim. 3:11. 51. Men de skakade stoftet av sina ftter mot dem och begav sig till Ikonium, och lrjungarna blev uppfyllda av gldje och den Helige Ande.
Matt. 10:14. Mark. 6:11. Luk. 9:5. Apg. 18:6.

flydde de till stderna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten Matt. 10:23. dromkring. 7. Och dr predikade de evangelium. 8. I Lystra fanns en man, som var kraftls i sina ftter. Han var lam frn fdseln och hade aldrig kunnat g. 9. Denne hrde nu Paulus tala och nr denne fste sina gon p honom och mrkte, att mannen hade tro s att han kunde bli helad, 10. sade han till honom med hg rst: Res dig upp p dina ftter. D sprang han upp och brjade g. Jes. 35:6. 11. D folket sg vad Paulus hade gjort, upphvde de sin rst och ropade p lykaoniska: Gudarna har stigit ner till oss i mnniskogestalt.
Apg. 28:6.

14 Kapitlet
Paulus och Barnabas predikar i Ikonium, Lystra och Derbe och tervnder sedan till Antiokia.

hnde sig i Ikonium att de kom tillsammans i judarnas synagoga och predikade s att en stor mngd av bde judar och greker kom till tro. 2. Men de judar som inte trodde, retade upp hedningarna och vckte deras agg mot brderna. 3. S vistades de dr en ganska lng tid och talade frimodigt i Herren, som bekrftade ordet om sin nd, och lt tecken och under ske genom deras hnder. Mark. 16:20. Apg. 19:11. Hebr. 2:4. 4. Folket i staden splittrades, somliga hll med judarna, och andra med apostlarna. 5. Bde bland hedningarna och bland judarna med deras ledare utbrt det ett upplopp mot dem, s att de ville misshandla och stena dem. 2 Tim. 3:11. 6. Nr de blev medvetna om detta,

12. De kallade Barnabas Jupiter, men Paulus kallade de Merkurius, eftersom han frde ordet. 13. Prsten vid Jupiters tempel, som lg utanfr deras stad, frde fram oxar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. 14. D apostlarna Paulus och Barnabas hrde det, rev de snder sina klder och sprang ut bland folket och Matt. 26:65. ropade 15. och sade: Ni mn, vad r det ni gr? Vi r ocks ddliga liksom ni, och vi frkunnar evangelium fr er, fr att ni skall omvnda er ifrn dessa ffngligheter till den levande Guden, som har gjort himlen och jorden och havet och allt vad i dem r.
1 Mos. 1:1. Ps. 33:6, 146:6. Apg. 10:26. Upp. 14:7.

16. Han har under gngna tider tilltit alla hedningar att g sina egna vgar. Ps. 81:13. Apg. 17:30. 17. Dock har han inte ltit sig vara utan vittnesbrd, ty han har gjort

Apg. 14:18

Apostlagrningarna

212

gott, och ger oss regn och fruktbara tider frn himlen och fyller vra hjrtan med mat och gldje.
Ps. 104:27-28.

med dem och att han hade ppnat trons drr fr hedningarna.
Apg. 15:4. 1 Kor. 16:9. 2 Kor. 2:12.

18. Nr de sade detta, stillade de med knapp nd folket, s att man inte offrade till dem. 19. S kom ngra judar dit frn Antiokia och Ikonium. Dessa vertalade folket till att stena Paulus och slpade honom ut ur staden, i tron att han var dd. 2 Kor. 11:25. 20. Men sedan lrjungarna hade samlats omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen drefter drog han med Barnabas drifrn till Derbe. 2 Tim. 3:11. 21. De predikade evangelium i den staden och sedan de hade undervisat mnga vnde de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia, 22. och styrkte lrjungarnas sjlar och frmanade dem att st fasta i tron, och sade att det r genom mnga bedrvelser som vi mste g in i Guds rike. Matt. 10:38. Apg. 11:23, 13:43.
Rom. 8:17. 2 Tim. 3:12.

28. De vistades dr hos lrjungarna en ganska lng tid.

15 Kapitlet
Apostlamtet i Jerusalem. Skrivelsen till frsamlingen i Antiokia. Barnabas och Paulus blir oense och skiljs t. Paulus pbrjar sin andra missionsresa.

gra kom ner frn Juden och lrde brderna: Om ni inte lter omskra er efter Moses stadgar, s kan ni inte bli frlsta.
1 Mos. 17:10. 3 Mos. 12:3. Gal. 5:1-2.

2. Detta ledde till motsttningar, och Paulus och Barnabas kom i en ganska skarp tvist med dem. Drfr beslts det att Paulus och Barnabas och ngra andra av dem skulle fara upp till apostlarna och till de ldste i Jerusalem fr dessa tvistefrgors skull.
Gal. 2:1.

23. Nr de hade utvalt ldste* t dem fr varje srskild frsamling, och hade bett och fastat, verlmnade de dem t Herren, som de hade kommit till tro p.
*KXII: prster. Apg. 1:23. Tit. 1:5.

24. Sedan for de igenom Pisidien och kom in i Pamfylien. Apg. 13:13. 25. D de hade predikat ordet i Perge for de sedan ner till Attalia. 26. Drifrn avseglade de till Antiokia, dr de hade blivit verlmnade t Guds nd till det verk, som de nu hade utrttat. Apg. 13:2-3. 27. Och d de hade kommit dit, kallade de samman frsamlingen och berttade fr dem vad Gud hade gjort

3. Efter att frsamlingen hade fljt dem en bit p vgen, for de genom Fenicien och Samarien och berttade om hedningarnas omvndelse och beredde drmed alla brderna stor gldje. 4. Nr de sedan kom till Jerusalem, blev de mottagna av frsamlingen och av apostlarna och de ldste, och de berttade om allt vad Gud hade gjort med dem. 5. Men ngra frn farisernas parti, vilka hade kommit till tro, stod upp och sade att man mste omskra dem och befalla dem att hlla Mose lag. 6. D frsamlade sig apostlarna och de ldste fr att verlgga om detta rende. 7. Efter att lnge ha diskuterat detta,

213

Apostlagrningarna

Apg. 15:27

stod Petrus upp och sade till dem: Ni mn och brder, ni vet att Gud fr lnge sedan bland oss har gjort det valet att hedningarna genom min mun skulle f hra evangeliets ord och komma till tro. Apg. 10:20, 11:1-2, 13. 8. Gud som knner hjrtana, gav dem sitt vittnesbrd i det han gav den Helige Ande t dem, svl som t oss.
Ps. 7:10. Jer. 11:20, 17:10. Apg. 10:45. 1 Krn. 28:9, 29:17.

9. Han gjorde ingen tskillnad emellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjrtan.
Apg. 10:43. 1 Kor. 1:2.

S sger Herren, som gr allt detta. 18. Fr Gud r alla hans verk knda frn vrldens begynnelse. 19. Drfr anser jag att man inte skall gra det svrt fr de hedningar som omvnder sig till Gud, 20. utan att man skriver till dem att de skall avhlla sig frn besmittelse genom avgudar och frn otukt och frn ktt av frkvvda djur och frn blod.
1 Mos. 9:4. 3 Mos. 3:17, 17:14. 5 Mos. 12:23. 1 Kor. 8:1, 10:14, 20-21. 1 Thess. 4:3.

10. Varfr frestar ni d nu Gud, genom att p lrjungarnas hals lgga ett ok, som varken vra fder eller vi har frmtt bra? Matt. 23:4. Luk. 11:46. 11. Men vi tror, att det r genom Herrens Jesu Kristi nd som vi blir frlsta, p samma stt som de.
Rom. 4:3. Ef. 2:4, 8. Tit. 3:4.

12. D teg alla de frsamlade och hrde p Barnabas och Paulus, som berttade hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. 13. Nr de hade slutat, svarade Jakob och sade: Ni mn och brder, hr p mig. 14. Simeon har berttat, hur Gud frst sg till att frn hedningarna ta ut ett folk fr sitt namn. Apg. 10:35. 15. Det stmmer verens med profeternas ord, som det str skrivet: 16. Drefter skall jag komma tillbaka och ter uppbygga Davids frfallna hydda.* Dess ruiner skall jag ter bygga upp och upprtta den igen,
*KXII: tabernakel. Amos 9:11-12.

21. Ty Mose har sedan gamla tider i alla stder, haft dem som predikar honom i synagogorna, dr han p alla sabbater blir lst. Apg. 13:27. 22. D beslt apostlarna och de ldste tillsammans med hela frsamlingen, att bland sig vlja ut ngra mn och snda dem till Antiokia med Paulus och Barnabas, nmligen Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka var ansedda mn bland brderna. 23. Med dem snde man fljande brev: Vi apostlar och ldste och brder hlsar er, ni brder av hednisk hrkomst, som r i Antiokia, Syrien och Cilicien. 24. Eftersom vi har hrt att ngra som har kommit frn oss, som vi inte har snt, har frvirrat er med sitt tal och oroat era sjlar och sagt att ni skall lta omskra er och hlla lagen,
1 Joh. 2:19. Gal. 2:14.

17. fr att ocks terstoden av mnniskorna skall ska Herren, ja alla hedningar ver vilka mitt namn r nmnt.

25. s har vi enhlligt beslutat att vlja ut ngra mn och snda dem till er, jmte vra lskade brder Paulus och Barnabas, 26. mn, som har vgat sina liv fr vr Herres, Jesu Kristi, namn. 27. S snder vi nu Judas och Silas, vilka ocks muntligen skall sga er detsamma.

Apg. 15:28

Apostlagrningarna

214

28. Ty den Helige Ande och vi har funnit fr gott att inte plgga er ngon ytterligare brda, frutom dessa ndvndiga ting, 29. nmligen att ni skall avhlla er frn det som r offrat t avgudarna och frn blod och frn ktt av frkvvda djur och frn otukt. Om ni noga aktar er fr detta, gr ni vl. Apg. 16:4, 21:25. Farvl. 30. Nr de hade snts ivg kom de till Antiokia och frsamlade menigheten och lmnade fram brevet. 31. Nr de hade lst det blev de glada ver den trst det gav. 32. Men Judas och Silas som ocks sjlva var profeter, frmanade brderna med mnga ord och styrkte dem. 33. De blev dr ngon tid och fick sedan i frid fara frn brderna tillbaka till apostlarna. 34. Men Silas beslt att bli kvar dr. 35. Men Paulus och Barnabas vistades i Antiokia, undervisade och frkunnade Herrens ord, tillsammans med mnga andra. 36. Efter ngra dagar sade Paulus till Barnabas: Lt oss fara tillbaka och se till vra brder i alla de stder dr vi har frkunnat Herrens ord, hur de har det. 37. Barnabas gav d det rdet att de skulle ta med sig Johannes, som ocks kallades Markus. Apg. 12:12, 25, 13:5. 38. Men Paulus ansg det inte rtt att ta med sig en som hade skilts frn dem i Pamfylien och inte fljt dem till deras verk. Apg. 13:13. 39. Och s skarp blev deras tvist, att de skilde sig frn varandra, och Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern.

40. Men Paulus valde ut Silas t sig, och for i vg sedan han av brderna hade blivit verlmnad t Guds nd. 41. Han frdades nu genom Syrien och Cilicien och styrkte frsamlingarna.

16 Kapitlet
Timoteus blir Paulus fljeslagare. Paulus far ver till Makedonien. Lydia och fngvaktaren i Filippi.

kom han till Derbe och Lystra. Och se, dr var en lrjunge som hette Timoteus, son av en judisk kvinna, som var troende, men fadern var en grek.
Apg. 14:6, 17:14, 19:22, 20:4. Rom. 16:21. 1 Kor. 4:17. Fil. 2:19. 1 Thess. 3:2. 1 Tim. 1:2. 2 Tim. 1:5.

2. Han hade ett gott vittnesbrd om sig av de brder som var i Lystra och Ikonium. 3. Eftersom Paulus ville ta honom med sig p resan s omskar han honom fr de judars skull, som var i dessa trakter, ty de visste alla att hans 1 Kor. 9:20. Gal. 2:3. far var en grek. 4. Nr de for genom stderna, verlmnade de t brderna de stadgar som var faststllda av apostlarna och de ldste i Jerusalem. Apg. 15:29. 5. S blev frsamlingarna styrkta i tron och frkades till antalet varje dag. 6. De tog sedan vgen genom Frygien och det galatiska landet, eftersom de hade blivit hindrade av den Helige Ande att tala ordet i Asien. 7. Nr de hade kommit fram emot Mysien frskte de att ta vgen till Bitynien, men Anden tillt dem det inte.

215

Apostlagrningarna

Apg. 16:27

8. D de hade frdats genom Mysien, for de ner till Troas.

Apg. 20:6. 2 Kor. 2:12. 2 Tim. 4:13.

9. Hr visade sig fr Paulus en syn om natten: En makedonisk man stod och bad honom, och sade: Far ver till Makedonien och hjlp oss. 10. Nr han hade sett synen, skte vi strax ngon mjlighet att fara drifrn till Makedonien. Vi frstod att Herren hade kallat oss att predika evangelium fr dem. 11. Vi lade allts ut frn Troas och seglade raka vgen till Samotrake och dagen drefter till Neapolis 12. och sedan till Filippi som r den frmsta staden i denna del av Makedonien och en koloni*. I den staden vistades vi ngon tid. *KXII: fristad. 13. P sabbatsdagen gick vi ut ur staden lngs med en lv till ett stlle, dr man brukade be. Dr satte vi oss ner och talade med de kvinnor som dr hade kommit tillsammans. 14. En kvinna vid namn Lydia som fruktade Gud, en som handlade med purpurtyger frn staden Tyatira, lyssnade till talet, och Herren ppnade hennes hjrta, s att hon gav akt p det som Paulus talade. 15. Nr hon och hennes husfolk lt dpa sig, bad hon, och sade: Om ni hller mig fr att vara en som tror p Herren, s kom in i mitt hus och stanna dr. Och hon vertalade oss till det. 16. Det hnde sig d vi gick till bnestllet, att vi mtte en tjnsteflicka som hade en spdomsande och genom sin spdom skaffade sina herrar stora inkomster. 1 Sam. 28:7. Apg. 19:29. 17. Hon fljde efter Paulus och oss och ropade, och sade: Dessa mn r

Guds den Hgstes tjnare, som frkunnar fr er frlsningens vg. 18. Detta gjorde hon i mnga dagar. Till slut blev Paulus upprrd och vnde sig om och sade till anden: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn, att du far ut ur henne. Och han for ut i samma stund. Mark. 16:17. 19. Men d hennes herrar sg, att deras hopp om vidare inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och slpade dem till torget till stadens myndigheter. Fil. 1:13. 1 Thess. 2:2. 20. De frde fram dem infr domarna och sade: Dessa mn vllar stor oro i vr stad, de r judar Apg. 17:6. 21. och frkunnar stadgar som det inte r tilltet fr oss, som r romerska medborgare, att anta eller hlla. 22. Och tillsammans reste sig folket mot dem, och domaren lt slita av dem deras klder och befallde att de 2 Kor. 11:25. skulle piskas. 23. Nr de hade gett dem mnga slag, kastade de dem i fngelse och befallde fngvaktaren att han skulle hlla dem i skert frvar. 24. D han fick en s strng befallning, kastade han dem i det innersta fngelserummet och satte fast deras ftter i stocken. 25. Vid midnattstiden var Paulus och Silas stadda i bn och lovade Gud med sng, och fngarna hrde p dem. 26. D kom pltsligt en stor jordbvning, s att grundvalarna till fngelset skakades. Och i det samma ppnades alla drrarna, och allas bojor blev lsta. Apg. 4:31, 5:19, 12:7. 27. D vaknade fngvaktaren, och nr han fick se fngelsets drrar

Apg. 16:28

Apostlagrningarna

216

ppna, drog han sitt svrd och tnkte dda sig sjlv, eftersom han trodde att fngarna hade flytt. 28. D ropade Paulus med hg rst, och sade: Gr dig inget ont, ty vi r alla hr. 29. D begrde han ett ljus och sprang in och fll ner fr Paulus och Silas, bvande. 30. Han frde ut dem och sade: Ni herrar, vad skall jag gra fr att jag skall bli frlst? Apg. 2:37, 9:6. 31. D sade de: Tro p Herren Jesus Kristus, s blir du och ditt hus frlst.
Joh. 3:16, 36, 6:47. 1 Joh. 5:10.

de var romerska medborgare, blev de frskrckta 39. och gick dit och talade vnligt till dem och frde ut dem och bad dem lmna staden. Matt. 8:34. 40. D de nu hade kommit ut ur fngelset, begav de sig till Lydia. Och sedan de hade sett brderna och uppmuntrat dem, for de drifrn.

17 Kapitlet
Paulus predikar i Thessaloniki, Berea och Aten.

32. Och de talade Herrens ord fr honom och fr alla dem som var i hans hus. 33. Samma timme p natten tog han dem till sig och tvttade deras sr och lt strax dpa sig med hela sitt husfolk. 34. Han frde dem upp i sitt hus och satte fram mat t dem och gladde sig ver att han med hela sitt hus hade kommit till tro p Gud. Luk. 5:29, 19:6. 35. D det hade blivit dag, snde domarna rttstjnarna och lt sga: Slpp ut mnnen. 36. Dessa ord berttade fngvaktaren fr Paulus: Domarna har snt bud att ni skall slppas. G drfr ut och far er vg i frid. 37. Men Paulus sade till dem: De har piskat oss offentligt utan rannsakning och dom, och har kastat oss i fngelse fastn vi r romerska medborgare, och nu vill de i hemlighet slppa ut oss. Nej, s fr det inte g till. De fr sjlva komma och hmta oss.
Apg. 22:25.

e for genom Amfipolis och Apollonia och kom till Thessaloniki, dr judarna hade en synagoga. 2. Som hans sed var, gick Paulus in till dem och talade under tre sabbater till dem ur Skrifterna 3. och frklarade och bevisade att Kristus mste lida och uppst frn de dda, och sade: Denne Jesus vilken jag frkunnar fr er, r Kristus.
Ps. 22:7. Jes. 53. Matt. 16:21. Luk. 24:26.

38. Rttstjnarna berttade dessa ord fr domarna och nr dessa hrde att

4. Och ngra av dem trodde och slt sig till Paulus och Silas, drtill ocks en stor mngd greker som fruktade Gud, och inte s f av de frnma kvinnorna. Apg. 28:24. 5. D blev de judar som inte trodde, upptnda av nit och tog med sig ngra onda mn frn gatan och stllde till upplopp och oroligheter i staden och trngde sig fram mot Jasons hus och ville dra dem ut infr folket. Rom. 10:2. 6. Och d de inte fann dem, slpade de Jason och ngra brder till stadens styresmn och ropade: Dessa som har uppviglat* hela vrlden, har nu ocks kommit hit, *KXII: frvillat. Apg. 16 20. 7. och dem har Jason tagit emot. De

217

Apostlagrningarna

Apg. 17:26

gr alla tvrtemot kejsarens pbud och sger att en annan, nmligen Jesus, r konung. Luk. 23:2. Joh. 19:12. 8. S vckte de oro bland folket och hos stadens styresmn som hrde detta. 9. Nr de hade mottagit borgen av Jason och de andra, frigavs de. 10. Men p natten snde brderna genast ivg Paulus och Silas till Berea. Nr de kom dit, gick de till judarnas synagoga. Apg. 9:25. 11. Dessa var dlare till sinnet n de i Thessaloniki, de tog emot ordet med all villighet och skte varje dag i Skrifterna om det frhll sig s.
Jes. 34:16. Joh. 5:39.

12. Och mnga av dem trodde, och dessutom ganska mnga ansedda grekiska kvinnor och mn. 13. Men nr judarna i Thessaloniki fick veta att Guds ord blev frkunnat av Paulus ocks i Berea kom de ocks dit och uppviglade folket. 14. Strax snde d brderna ivg Paulus fr att han skulle fara nda till havet. Men bde Silas och Timoteus blev kvar dr. 15. De som fljde med Paulus, fljde honom nda till Aten och for s tillbaka med bud till Silas och Timoteus, att de med hast skulle komma till honom. 16. Medan Paulus vntade p dem i Aten, blev han upprrd i sin ande d han sg staden vara full med avgudadyrkan. 17. S hll han nu samtal i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud, och p torget var dag med dem som han trffade dr. 18. Ngra av epikurernas och stoikernas filosofer brjade diskutera med honom. Och somliga sade: Vad kan

vl denne pratmakare vilja sga? Andra sade: Han tycks vara en frkunnare av frmmande gudar. Detta drfr att han frkunnade dem evangelium om Jesus och om uppstndelsen. 19. Och de grep honom och frde honom till Areopagen* och sade: Kan vi f veta vad det r fr en ny lra, som du frkunnar? *KXII: domplatsen. 20. Ty det du lter oss hra r frmmande fr oss. Vi vill nu veta vad detta betyder. 21. Alla atenare och alla frmlingar, som vistades bland dem hade nmligen inte tid fr annat n att tala om eller hra p ngot nytt. 22. D trdde Paulus fram mitt p Areopagen* och sade: Atenare, jag ser att ni p alla stt r ivriga att dyrka mnga avgudar. *KXII: domplatsen. 23. Ty medan jag har gtt omkring och beskdat era gudabilder, har jag ocks funnit ett altare p vilket stod skrivet: t en oknd gud. Denne som ni slunda dyrkar utan att knna till, honom frkunnar jag fr er. 24. Gud r den som har gjort vrlden och allt som r i den. Han som r Herre ver himmel och jord, han bor inte i de tempel som r gjorda med mnniskohnder. 1 Mos. 1:1. Ps. 33:6. Jes. 66:1.
Apg. 7:48, 14:15. Upp. 14:7.

25. Inte heller lter han betjna sig av mnniskohnder, som om han vore i behov av ngot, eftersom han sjlv ger alla liv, ande och allt.
Ps. 50:8-10. 1 Mos. 2:7.

26. Han har gjort alla folkslag av ett blod fr att de skall bostta sig ver hela jorden, och han har fr dem faststllt bestmda tider och utstakat, de grnser inom vilka de skall bo,
5 Mos. 32:8.

Apg. 17:27

Apostlagrningarna

218

27. fr att de skall ska Herren, om de mjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, ven om han inte r lngt borta frn ngon enda av oss. Rom. 1:20. 28. Ty i honom r det vi lever, rr oss och r till, som ocks ngra av era skalder har sagt: Vi r av hans slkte.
Joh. 12:10.

18 Kapitlet
Paulus predikar i Korint. Han tervnder ver Efesus och Cesarea till Antiokia. Pbrjar sin tredje missionsresa. Apollos.

29. r vi nu av Guds slkte, s skall vi inte tnka att gudomen r lik guld eller silver eller sten, ngot som r format av mnsklig konst och tanke.
Jes. 40:18.

30. Gud har hittills haft verseende med okunnigheten, men nu frkunnar han att alla mnniskor verallt skall omvnda* sig.
*KXII: bttra sig. Alt. vers.: gra sinnesndring, ngra sig. Apg. 14:16. 2 Tim. 2:11-12.

refter lmnade Paulus Aten och kom till Korint. 2. Dr fann han en jude, som hette Akvila, brdig frn Pontus, som nyligen hade kommit frn Italien, och hans hustru Priscilla, (Klaudius hade befallt, att alla judar skulle lmna Rom). Till dem slt han sig.
Rom. 16:3. 1 Kor. 16:19. 2 Tim. 4:19.

3. Eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han hos dem och arbetade, de var nmligen tltmakare till yrket.
Apg. 20:34. 1 Kor. 4:12. 1 Thess. 2:9. 2 Thess. 3:8.

31. Ty han har faststllt en dag, p vilken han skall dma vrlden med rttfrdighet, genom den man han har bestmt till det, och han har erbjudit tron t alla, sedan han har uppvckt honom frn de dda. Apg. 10:42, 4:10. 32. D de hrde nmnas om uppstndelse frn de dda, var det somliga som hnade, och andra sade: Vi vill hra dig igen angende detta. 33. Och s gick Paulus bort ifrn dem, 34. men ngra mn slt sig till honom och trodde. Bland dessa var Dionysius, som hrde till Areopagens* domstol, och en kvinna, som hette Damaris, och ngra andra med dem. *KXII: Rdet.

4. Han hll samtal i synagogan varje sabbat och vertygade bde judar och Apg. 17:17. greker. 5. D Silas och Timoteus kom ner frn Makedonien, var Paulus genom Anden driven att vittna fr judarna, att Jesus var Kristus. Apg. 17:14-15. 6. Men d de sade emot honom och smdade honom, skakade han sina klder och sade till dem: Ert blod skall komma ver era egna huvuden. Jag r utan skuld och gr nu till hedningarna.
2 Sam. 1:16. Hes. 33:4. Matt. 10:14. Apg. 13:45, 51.

7. S gick han drifrn och tog in i ett hus som tillhrde en man vid namn Justus, som fruktade Gud och vars hus lg nra synagogan. 8. Men Krispus, synagogfrestndaren, trodde p Herren med hela sitt hus och mnga korintier som hrde honom, trodde och lt dpa sig.
1 Kor. 1:14.

9. Herren sade till Paulus i en syn om

219

Apostlagrningarna

Apg. 18:28

natten: Frukta inte, utan tala och tig inte, Apg. 23:11. 10. ty jag r med dig och ingen skall komma vid dig och gra dig skada, fr jag har mycket folk i denna stad.
Joh. 10:16.

11. S blev han kvar dr ett r och sex mnader, och undervisade dem i Guds ord. 12. Men d Gallio var landshvding ver Akaja, reste sig judarna alla tillsammans upp mot Paulus och frde honom fram infr domstolen, 13. och sade: Denne man frleder mnniskorna att dyrka Gud emot lagen. 14. Nr Paulus nu ville ppna sin mun, sade Gallio till judarna: Vore ngot brott eller ngot illdd begnget, s borde jag vl hra p er, ni judar. 15. Men r det ngon tvistefrga om ord och namn och om er lag, s fr ni sjlva se till det, fr i sdant vill jag inte vara domare. 16. Och han drev bort dem ifrn domstolen. 17. D grep alla grekerna Sostenes, synagogfrestndaren, och slog honom infr domstolen, men Gallio 1 Kor. 1:1. brydde sig inte om det. 18. Sedan, d Paulus hade varit dr en lng tid, tog han avsked av brderna och avseglade till Syrien med Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade rakat sitt huvud, eftersom han hade gett ett lfte.
4 Mos. 6:2, 8. Apg. 21:23.

21. utan tog avsked av dem, och sade: Jag mste under alla frhllanden vara i Jerusalem under den hgtid, som vntar, men sedan skall jag komma till er igen om Gud vill. Och s for han frn Efesus.
Apg. 19:21. 1 Kor. 4:19. Hebr. 6:3. Jak. 4:15.

22. Han kom till Cesarea, och d han hade varit uppe och hlsat p frsamlingen, begav han sig ner till Antiokia. 23. Sedan han hade varit dr ngon tid, for han drifrn och frdades genom det galatiska landet och Frygien och styrkte alla lrjungarna. 24. D kom till Efesus en jude som hette Apollos, fdd i Alexandria, en vltalig man och kunnig i Skrifterna.
1 Kor. 1:12.

19. S kom han till Efesus, och dr lmnade han dem. Sjlv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. 20. De bad honom att han skulle bli kvar hos dem en lngre tid, men han ville inte

25. Han var undervisad om Herrens vg och talade brinnande i anden och undervisade grundligt om det som tillhrde Herren, fastn han bara knde Apg. 19:3. till Johannes dop. 26. Han brjade frimodigt tala i synagogan. D Priscilla och Akvila hrde honom, tog de honom till sig och frklarade fr honom nnu grundligare Guds vg. Rom. 16:3. 27. D han ville frdas till Akaja, skrev brderna dit och uppmanade lrjungarna att ta emot honom. Och nr han kom fram, blev han till stor hjlp fr dem som hade kommit till tro, genom nd. 1 Kor. 3:6. 28. Ty han verbevisade med stor kraft judarna offentligen och bevisade genom Skrifterna, att Jesus var Kristus.

Apg. 19:1

Apostlagrningarna

220

19 Kapitlet
Paulus i Efesus. De som utvat trolldom brnner sina bcker. Guldsmeden Demetrius stller till med upplopp.

de som bodde i Asien fick hra Herrens Jesu ord, bde judar och greker. 11. Gud gjorde kraftgrningar, av ovanligt slag genom Paulus hnder,
Mark. 16:20. Apg. 14:3.

ch det hnde sig, medan Apollos var i Korint, att Paulus reste igenom de vre delarna av landet, och kom ner till Efesus, dr han fann ngra lrjungar. 2. Han sade till dem: Tog ni emot den Helige Ande, nr ni kom till tro? D sade de till honom: Vi har inte ens hrt att det finns ngon Helig Ande.
Joh. 7:39. Apg. 10:44.

3. Han sade till dem: Varmed r ni d dpta? De svarade: Med Johannes dop. Matt. 3:11. Mark. 1:4, 8. Luk. 3:16.
Joh. 1:26. Apg. 1:5, 11:16.

4. D sade Paulus: Johannes dpte med omvndelsens* dop, och han sade till folket att de skulle tro p den som skulle komma efter honom, nmligen p Kristus Jesus.*KXII: bttringens.
Alt. vers.: sinnesndringens, ngerns.

5. Sedan de hade hrt detta, lt de dpa sig i Herrens Jesu namn, 6. och d Paulus lade hnderna p dem, kom den Helige Ande ver dem och de talade med tungor och profeApg. 2:4, 6:6, 8:17, 10:46, 11:15. terade. 7. Tillsammans var de omkring tolv mn. 8. Han gick in i synagogan och talade frimodigt dr i tre mnader. Han samtalade med dem och vertygade dem om det som hrde till Guds rike. 9. Men nr ngra av dem frhrdade sig och inte trodde utan talade illa om den vgen infr alla de frsamlade, gick han ifrn dem och avskilde lrjungarna och samtalade dagligen med 2 Tim. 1:15. dessa i Tyrannus skola. 10. Detta fortgick i tv r, s att alla

12. s att de ocks tog dukar och frklden som hade rrt hans kropp, och lade p de sjuka och sjukdomarna lmnade dem, och de onda andarna for ut. Apg. 5:15. 13. Men s var dr ngra kringvandrande judiska andeutdrivare, de tog sig fr att nmna Herrens Jesu namn ver dem som hade onda andar, och sade: Vi besvr er vid den Jesus, som Paulus predikar. 14. Bland dem som gjorde detta var sju sner av en viss Skevas, en judisk versteprst. 15. Men den onde anden svarade och sade: Jesus knner jag vl, och Paulus vet jag om, men vilka r ni? 16. Och mannen, i vilken den onde anden var, rusade p dem och vermannade dem och slog dem s illa att de nakna och srade flydde ur huset. 17. Detta blev knt fr alla bde judar och greker, som bodde i Efesus, och fruktan fll ver dem, och Herren Jesu namn blev prisat. 18. Och mnga av dem som trodde kom och beknde och talade om vad de hade gjort. 19. Mnga av dem som hade utvat trolldomskonster bar fram sina bcker och brnde upp dem infr alla. Nr deras vrde blev sammanrknat, fann man att det uppgick till femtio tusen silverpengar. 20. P detta stt hade Herrens ord mktig framgng och visade sin kraft.
Jes. 55:11. Apg. 6:7, 12:24.

21. D detta hade skett, beslt sig Paulus i Anden att resa till Jerusalem

221

Apostlagrningarna

Apg. 19:40

genom Makedonien och Akaja, och han sade: Nr jag har varit dr, mste jag ocks se Rom.
Apg. 18:21. Rom. 15:25. Gal. 2:1.

22. D snde han tv av dem som var hans medhjlpare till Makedonien, nmligen Timoteus och Erastus, men sjlv blev han kvar ngon tid i Asien.
Apg. 13:5.

31. Ocks ngra asiarker* som var hans vnner, snde bud till honom och bad, att han inte skulle ge sig in p teatern.
*mn som hade hg stllning i stderna.

23. Vid den tiden blev det inte s lite oro om den vgen. 24. Fr dr var en guldsmed, som hette Demetrius, som gjorde Dianatempel* av silver och drmed skaffade en stor inkomst t dem som drev det hantverket.
*Ordagrant: Artemistempel. Apg. 16:16.

25. Han kallade samman dessa och dem som hade likadant arbete och sade: Ni mn, ni vet att vi har vrt vlstnd av detta hantverk, 26. och ni ser och hr att denne Paulus inte bara i Efesus, utan i nstan hela Asien har vertygat och vilsefrt mycket folk, och sger att det som grs med mnniskohnder inte r Ps. 115:4. Jer. 10:3. gudar. 27. Det r fara fr att inte bara vrt yrke fr dligt rykte, utan ocks att den stora gudinnan Dianas tempel inte blir hllet fr att vara ngot och att hennes hrlighet, som Asien och hela vrlden dyrkar, kommer att frsvinna. 28. Nr de hrde detta blev de uppfyllda av vrede och skrek: Stor r efesiernas Diana. 29. Och det blev uppror i hela staden, och alla rusade p en gng till teatern och slpade med sig Gajus och Aristarkus, som var makedonier och tillhrde Paulus sllskap. 30. Paulus ville d g in i folkhopen, men lrjungarna tillt honom inte det.

32. De skrek, den ene ett, den andre ett annat. Ty folkmassan var frvirrad och de flesta visste inte varfr de hade samlats. 33. D drog de fram ur folkhopen Alexander, som judarna skt fram. Och Alexander gav tecken med handen, att han ville hlla ett frsvarstal infr folket. Apg. 12:17. 34. Nr de mrkte att han var en jude brjade de ropa, alla med en mun, och skrek s i nra tv timmar: Stor r efesiernas Diana! 35. Men stadens kansler lugnade folket och sade: Ni mn av Efesus, vem r den mnniska som inte vet att efesiernas stad r vrdare av den stora gudinnan Dianas tempel och den avbild av henne, som har fallit ner frn himlen? 36. Sledes, eftersom ingen kan motsga detta, br ni hlla er lugna och inte gra ngot frhastat. 37. Ni har dragit fram dessa mn, som varken r tempelrnare eller er gudinnas smdare. 38. Om Demetrius och de hantverkare, som r med honom har sak mot ngon, s hlls det rttegngar och det finns landshvdingar. Dr m de anklaga varandra. 39. Men har ni ngot annat att anfra, s m det avgras i den lagliga folkfrsamlingen. 40. Det r fara fr att vi fr den hr dagens skull blir anklagade fr upplopp, d det inte finns ngot skl att anfra nr vi skall frsvara denna

Apg. 20:1

Apostlagrningarna

222

folkskockning. Och efter att ha sagt det upplste han folksamlingen.

20 Kapitlet
Paulus besker Grekland. Han tervnder till Asien, uppvcker Eutykus i Troas och frmanar i Miletus de ldste frn Efesus.

nu upploppet var stillat, kallade Paulus lrjungarna till sig, och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig i vg fr att fara 1 Tim. 1:3. till Makedonien. 2. Nr han hade frdats genom dessa trakter och talat mnga frmanande ord, kom han till Grekland. 3. Dr uppehll han sig i tre mnader. Men d judarna frberedde en sammansvrjning mot honom, nr han skulle fara drifrn till Syrien beslt han att vnda tillbaka genom Makedonien. 4. Med honom fljde nda till Asien Sopater frn Berea och av thessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus frn Derbe och Timoteus, och frn Asien Tykikus och Trofimus.
Apg. 16:1, 19:29, 21:29. 1 Kor. 1:14. Ef. 6:21. Kol. 4:7, 10. 2 Tim. 4:12. Tit. 3:12.

8. Det var ganska mnga lampor tnda i den sal i vre vningen, dr de var frsamlade. 9. S satt dr vid fnstret en yngling, benmnd Eutykus, och nr Paulus talade s lnge, fll han i djup smn och blev s vervldigad av smnen, att han fll ner frn tredje vningen och lyftes upp dd. 10. D gick Paulus ner och lade sig ver honom och fattade omkring honom och sade: Var inte oroliga, ty sjlen r nnu i honom.
1 Kon. 17:21. 2 Kon. 4:34.

5. Dessa for i frvg och vntade p oss i Troas. 6. Men vi avseglade frn Filippi efter psken, och kom till dem i Troas efter fem dagar, och dr drjde vi i sju dagar. 7. P frsta dagen i veckan, d lrjungarna hade kommit tillsammans fr att bryta brd, hll Paulus ett samtal med dem och fortsatte tala nda till midnatt, eftersom han mnade frdas vidare dagen drp.
Apg. 2:42, 46.

11. Sedan gick han upp igen och brt brdet och t och talade sedan lnge med dem nda till gryningen och s for han drifrn. 12. De frde fram ynglingen levande och blev inte litet trstade av detta. 13. Men vi gick i frvg ombord p skeppet och avseglade till Assos, i avsikt att dr ta Paulus ombord, fr s hade han bestmt, eftersom han sjlv tnkte ta landvgen. 14. Nr han sammantrffade med oss i Assos, tog vi honom ombord och kom sedan till Mitylene. 15. Drifrn seglade vi vidare och kom nsta dag mitt fr Kios, och dagen drefter for vi drifrn ver till Samos, och sedan vi hade legat ver i Trogyllium, kom vi fljande dag till Miletus. 16. Paulus hade nmligen beslutat att segla frbi Efesus, fr att han inte skulle bli frdrjd i Asien, eftersom han skyndade fr att om mjligt vara i Jerusalem till pingstdagen.
Apg. 21:4, 12.

17. Men frn Miletus snde han bud till Efesus och kallade till sig frsamlingens ldste.

223

Apostlagrningarna

Apg. 20:38

18. Nr de hade kommit till honom, sade han till dem: Ni vet hur jag hela tiden frn den frsta dagen d jag kom till Asien har umgtts med er,
Apg. 19:10.

har satt er till frestndare*, till att vara herdar fr Guds frsamling, som han har vunnit med sitt eget blod.
*KXII: biskopar. Ef. 1:7. Kol. 1:14. 1 Tim. 3:1-2, 4:16. 1 Petr. 5:2.

19. har tjnat Herren i all dmjukhet och under mnga trar och frestelser, som vllats mig p grund av judarnas anslag. 20. Ni vet ocks att jag inte har hllit undan ngot som kunde vara er till nytta, utan offentligen och hemma i husen predikat fr er och undervisat er, 21. och vittnat bde fr judar och greker om den omvndelse* som gller infr Gud, och om tron p vr Herre Jesus Kristus.
*KXII: bttring. Alt vers.: sinnesndring, nger. Mark. 1:15. Luk. 24:47.

29. Ty jag vet att sedan jag har skilts frn er, skall farliga vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Matt. 7:15. 2 Petr. 2:1. 30. Bland er sjlva skall mn uppst som skall tala det som r ortt*, fr att dra lrjungar till sig.
*dvs. frvrnga. 1 Joh. 2:19.

22. Och se, bunden i anden gr jag nu till Jerusalem, och vet inte vad som dr skall hnda mig, 23. utom det att den Helige Ande i alla stder vittnar och sger, att bojor och bedrvelser vntar mig.
Apg. 21:4, 11, 33.

31. Drfr, vaka och tnk p att jag i tre r, natt och dag, inte har upphrt att under trar frmana var och en av er. Apg. 19:10. 32. Och nu brder, verlmnar jag er t Gud och hans nds ord, t honom som r mktig att uppbygga er och ge er arvedel bland alla dem som r helgade. Apg. 9:31. Ef. 1:18. 33. Silver eller guld eller klder har jag inte begrt av ngon,
1 Sam. 12:3. 1 Kor. 9:12. 2 Kor. 11:9, 12:13.

24. Men jag anser inte att mitt liv har ngot vrde fr mig sjlv, jag vill endast med gldje f fullborda mitt lopp och det mbete som jag har mottagit av Herren Jesus, att vittna om Guds nds evangelium.
Apg. 21:13. Gal. 1:1. Tit. 1:3.

34. utan ni vet sjlva, att dessa hnder arbetat fr mina behov och fr dem, som var med mig.
Apg. 18:3. 1 Kor. 4:12. 1 Thess. 2:9. 2 Thess. 3:8.

25. Och se, jag vet nu att ni hrefter inte mer skall f se mitt ansikte, ni alla bland vilka jag har gtt omkring och predikat om Guds rike. 26. Drfr betygar jag fr er p denna dag, att jag r oskyldig till allas blod. 27. Fr jag har inte undandragit mig att frkunna fr er allt Guds rdslut. 28. S ge nu akt p er sjlva och p hela den hjord, dr den Helige Ande

35. I allt har jag visat er, att s mste man arbeta och ta sig an de svaga och tnka p Herrens Jesu ord, d han sade: Saligare r att ge n att ta. 36. Nr han hade sagt detta, fll han p sina knn och bad tillsammans Apg. 21:5. med dem alla. 37. Och alla grt mycket och fll Paulus om halsen och kysste honom. 38. Det som bedrvade dem mest var det ord, som han hade sagt, att de inte mer skulle f se hans ansikte. Sedan fljde de honom till skeppet.

Apg. 21:1

Apostlagrningarna

224

21 Kapitlet
Paulus reser till Jerusalem. Judarna vill dda honom. Han arresteras av romarna.

edan vi hade skilts frn dem, lade vi ut och seglade raka vgen till Kos och kom nsta dag till Rhodos och drifrn till Patara. 2. Dr fann vi ett skepp, som skulle fara ver till Fenicien. Vi gick ombord och lade ut. 3. Nr Cypern brjade komma i sikte, lmnade vi det p vnster sida och seglade till Syrien och lade till i Tyrus, ty dr skulle skeppet lossa lasten. 4. Vi skte dr upp lrjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Genom Anden sade de till Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem.
Apg. 20:23.

5. D dagarna dr var till nda, brt vi upp och fortsatte vr resa, och alla fljde med oss tillsammans med hustrur och barn nda tills vi kom utanfr staden. P stranden fll vi p kn Apg. 20:36. och bad. 6. Sedan vi hade tagit avsked av varandra, gick vi ombord och de gick hem till sitt igen. 7. Frn Tyrus kom vi till Ptolemais, och drmed avslutade vi seglatsen. Dr hlsade vi p hos brderna och stannade hos dem en dag. 8. Dagen drefter drog vi som var med Paulus drifrn och kom till Cesarea. Dr tog vi in hos Filippus, evangelisten som var en av de sju, och stannade hos honom. Apg. 6:5, 8:26, 40. 9. Han hade fyra dttrar, jungfrur, som profeterade. Joel 2:28. Apg. 2:17. 10. Dr stannade vi nu i flera dagar och under tiden kom en profet vid namn Agabus ner frn Juden. Apg. 11:28.

11. D han hade kommit till oss, tog han Paulus blte och band drmed sina ftter och hnder och sade: S sger den Helige Ande: Den man som detta blte tillhr skall judarna binda s hr i Jerusalem och verlmna honom i hedningars hnder. Apg. 20:23. 12. Nr vi hrde detta, bad vi och de som bodde i staden, att han inte skulle dra upp till Jerusalem. 13. D svarade Paulus: Varfr grter ni och frkrossar mitt hjrta? Jag r beredd inte bara att lta mig bindas utan ocks att d i Jerusalem, fr Herrens Jesu namns skull. 14. Eftersom han inte lt sig vertalas lugnade vi oss och sade: Ske Herrens vilja. Matt. 6:10. Luk. 11:2, 22:42. 15. Efter de dagarna gjorde vi oss i ordning och for upp till Jerusalem. 16. Ngra lrjungar fljde ocks med oss frn Cesarea, och dessa frde oss till en viss Mnason frn Cypern, en gammal lrjunge som vi skulle gsta hos. 17. Nr vi kom till Jerusalem, tog brderna emot oss med gldje. 18. Dagen drefter gick Paulus med oss till Jakob, och dr frsamlades alla de ldste. Apg. 15:13. Gal. 1:19. 19. Sedan han hade hlsat p dem, berttade han fr dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans tjnst hade gjort bland hedningarna. 20. D de hrde detta prisade de Herren. Och de sade till honom: Du ser kre bror hur mnga tusen judar det r som har blivit troende och alla r nitiska fr lagen. Rom. 10:2. Gal. 1:14. 21. De har hrt om dig att du lr alla judar som bor bland hedningarna, att de skall avfalla frn Mose, och sger

225

Apostlagrningarna

Apg. 21:39

att de inte skall omskra sina barn och inte vandra efter traditionerna. 22. Vad skall vi nu gra? Helt skert skall mycket folk komma tillsammans, ty de fr nog hra att du har kommit hit. 23. S gr nu som vi sger dig: Vi har hr fyra mn som r bundna vid ett lfte. 4 Mos. 6:2, 13, 18. Apg. 18:18. 24. Tag dem med dig, och rena dig tillsammans med dem och betala fr dem, s att de kan raka sitt huvud. Av detta skall alla veta att det som de har hrt om dig ingenting betyder, utan att ocks du vandrar efter lagen och hller den. 25. Men vad angr de hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och meddelat dem vrt beslut, att de inte behver hlla sdant, utan endast ta sig till vara fr det som r offrat t avgudar, och fr blod och fr ktt av frkvvda djur och fr otukt.
Apg. 15:20, 29.

29. De hade nmligen sett Trofimus frn Efesus tillsammans med honom i staden och menade, att Paulus hade Apg. 20:4. frt honom in i templet. 30. Hela staden kom i rrelse, folk strmmade till och de tog Paulus och slpade honom ut ur templet. Och omedelbart stngdes portarna.
Apg. 26:21.

26. Dagen drefter tog Paulus mnnen till sig och lt rena sig tillsammans med dem. Sedan gick han in i templet och tillknnagav nr reningsdagarna skulle vara fullgjorda och offret framburet fr var och en av dem. Apg. 21:24, 24:18. 27. Nr de sju dagarna nstan gtt till nda, fick de judar som var frn Asien se honom i templet, och de uppviglade allt folket. Och de grep honom, 28. och ropade: Ni mn av Israel, kom och hjlp till! Detta r den man som verallt lr alla sdant, som r mot vrt folk, mot lagen och mot denna plats. Drtill har han nu ocks dragit greker in i templet och orenat denna heliga plats.

31. Men d de redan stod frdiga att drpa honom, fick beflhavaren fr den romerska vakten det budet, att hela Jerusalem var i uppror. 32. D tog han strax med sig soldater och officerare och sprang ner till dem. Nr de fick se beflhavaren och soldaterna, upphrde de att sl Paulus. 33. Beflhavaren gick fram och grep honom och lt fngsla honom med tv kedjor. Han frgade, vem han var, och vad han hade gjort. 34. Men bland folket ropade den ene ett och den andre ngot annat. D han fr larmets skull ingenting skert kunde f veta, lt han fra in honom i fstningen. 35. Nr han kom till trappan, hnde sig att soldaterna mste bra honom, drfr att folket trngde s vldsamt p. 36. Ty folkmassan fljde efter och ropade: Bort med honom.
Luk. 23:18. Joh. 19:15. Apg. 22:22.

37. Nr Paulus skulle fras in i fstningen, sade han till beflhavaren: r det tilltet fr mig att sga ngot till dig? D sade han: Kan du tala grekiska? 38. r du d inte den egyptier som fr en tid sedan gjorde uppror och frde ut i knen de fyra tusen lnnmrdarna? 39. D sade Paulus: Jag r en judisk

Apg. 21:40

Apostlagrningarna

226

man frn Tarsus i Cilicien, medborgare i en betydande stad. Men jag ber dig, tillt mig att tala till folket.
Apg. 9:11, 30, 22:3.

40. Och han tillt det. D gav Paulus, stende p trappan, tecken till folket med handen. Nr det hade blivit alldeles tyst, talade han till dem Apg. 13:16. p hebreiska, och sade:

22 Kapitlet
Paulus tal till judarna och deras frbittring. Paulus omtalar fr officeraren att han har romerskt medborgarskap.

s hnde det sig, att ett starkt sken frn himlen pltsligt kringstrlade mig. Apg. 9:3, 26:13. 1 Kor. 15:8. 7. Jag fll till marken och hrde en rst, som sade till mig: Saul, Saul, varfr frfljer du mig? 8. Och jag svarade: Vem r du, Herre? Han sade till mig: Jag r Jesus frn Nasaret, den du frfljer. 9. De som var med mig sg skenet och blev frfrade, men rsten av den som talade med mig hrde de inte.
Dan. 10:7. Apg. 9:7.

i mn, brder och fder, lyssna p vad jag har att sga er till mitt frsvar. 2. Nr de hrde att han talade p hebreiska till dem, blev de nnu mera stilla, och han sade: 3. Jag r en judisk man, fdd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad hr i staden och vid Gamaliels ftter undervisad i fdernas lag med all dess strnghet, och jag var lika nitlskande fr Gud som ni allesammans r idag.
Apg. 5:34, 21:39. Rom. 10:2. 2 Kor. 11:22. Gal. 1:14.

4. Jag frfljde den vgen nda till dds, och jag lt binda bde mn och kvinnor och lt kasta dem i fngelse,
Apg. 8:3, 9:2. 1 Kor. 15:9. Gal. 1:13. 1 Tim. 1:13.

5. som ocks versteprsten och de ldstes hela rd kan vittna om mig. Av dessa fick jag ocks brev till brderna och for till Damaskus fr att fra ocks dem som var dr, bundna till Jerusalem, s att de skulle bli straffade. Apg. 26:12. 6. Men nr jag var p vg och nrmade mig Damaskus vid middagstid,

10. D sade jag: Herre, vad skall jag gra? D sade Herren till mig: St upp och g in i Damaskus, och dr skall allt bli sagt dig som r bestmt att du skall gra. 11. Eftersom jag fr det starka skenets skull, inte mer kunde se, blev jag ledd vid handen av mina fljeslagare och kom in i Damaskus. 12. Dr fanns en efter lagen gudfruktig man som hette Ananias, vilken hade ett gott vittnesbrd om sig av alla judar som bodde dr. Apg. 9:10f. 13. Han kom till mig och trdde fram och sade till mig: Broder Saul, ha din syn igen. I samma stund fick jag min syn och sg upp p honom. 14. D sade han: Vra fders Gud har utsett dig till att knna hans vilja och se den Rttfrdige och hra rsten frn hans mun. Apg. 26:16. 15. Ty du skall vara ett vittne fr honom infr alla mnniskor om det du har sett och hrt. 16. Och nu, varfr drjer du? St upp och lt dig dpas och tvttas ren frn dina synder, och kalla Herrens namn. Apg. 2:38. 17. Men nr jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hnde det sig medan

227

Apostlagrningarna

Apg. 23:5

jag bad i templet, att jag kom i hnryckning Apg. 9:26. 18. och sg honom, och han sade till mig: Skynda dig och g i hast bort frn Jerusalem, ty de skall inte ta emot ditt vittnesbrd om mig. 19. Jag sade: Herre, de vet sjlva att det var jag som lt fngsla och i synagogorna gissla dem som trodde p dig. 20. Och d Stefanus, ditt vittnes blod blev utgjutet, var ocks jag med och samtyckte till hans dd och vaktade klderna t dem som drpte honom.
Apg. 7:58, 8:1.

21. Han svarade mig: G, ty jag vill snda dig lngt bort till hedningarna.
Apg. 9:15, 13:2. Gal. 1:15, 2:8. Ef. 3:8. 2 Tim. 1:11.

28. D sade beflhavaren: Jag har med en stor summa pengar kpt den medborgarrtten. Paulus svarade: Jag fddes med den. 29. De som skulle ha frhrt honom gick d omedelbart drifrn. ven beflhavaren greps av fruktan, sedan han hade ftt veta att han var en romersk medborgare, och att han likvl hade ltit fngsla honom. 30. Dagen drefter ville han veta med visshet, varfr han var anklagad av judarna. Han lt allts lsa honom ur bojorna och befallde versteprsterna och hela Rdet att samlas. Och frde fram Paulus infr dem.

22. nda till det ordet lyssnade de p honom. Men d upphjde de sin rst och ropade: Bort frn jorden med den mnniskan! Han borde inte f leva.
Apg. 21:36.

23 Kapitlet
Paulus str infr Rdet. Judarnas sammansvrjning. Han skickas till Cesarea.

23. Nr de s skrek och rev av sig klderna och kastade stoft upp i luften, 24. lt beflhavaren fra honom in i fstningen och befallde att man skulle frhra honom under prygel, fr att han skulle f veta, av vilken orsak de ropade s mot honom. 25. Nr de hade bundit honom med lderremmar, sade Paulus till officeraren, som stod dr: r det tilltet att prygla en romersk medborgare, som Apg. 16:37. inte r dmd? 26. D officeraren hrde detta, gick han till beflhavaren och anmlde det fr honom, och sade: Vad tnker du gra? Ty denne man r romersk medborgare. 27. D gick beflhavaren till honom och sade: Sg mig, r du en romersk medborgare? Han svarade: Ja.

aulus sg p Rdet och sade: Ni mn och brder, jag har i allt vandrat infr Gud med ett gott samvete nda till denna dag.
Apg. 24:16: 2 Tim. 1:3.

2. D befallde versteprsten Ananias dem som stod bredvid, att de skulle sl honom p munnen.
1 Kon. 22:24. Jer. 20:2. Joh. 18:22.

3. D sade Paulus till honom: Gud skall sl dig, du vitmenade vgg. Sitter du hr och skall dma mig efter lagen och befaller tvrtemot lagen, att man skall sl mig?
Matt. 23:27. 3 Mos. 19:35.

4. De som stod bredvid sade: Smdar du Guds versteprst? 5. D sade Paulus: Jag visste inte kra brder, att han var versteprst. Det str ju skrivet: Du skall inte frbanna en ledare fr ditt folk. 2 Mos. 22:28.

Apg. 23:6

Apostlagrningarna

228

6. Eftersom Paulus vl visste att den ena delen av dem var sadducer och den andra fariser, ropade han infr Rdet*: Ni mn och brder, jag r en faris, son av en faris. Fr hoppets och de ddas uppstndelses skull blir jag dmd.
*Sanhedrin. Apg. 24:15, 21, 26:5-6. Fil. 3:5.

7. D han hade sagt detta, uppstod en strid mellan fariserna och sadducerna och skaran delade sig. 8. Ty sadducerna sger att ingen uppstndelse finns, inte heller ngon ngel eller ande medan fariserna beknner bda delarna.
Matt. 22:23. Mark. 12:18. Luk. 20:27.

9. Det blev ett vldigt skrikande, och de skriftlrde av farisernas parti stod upp och stred hftigt och sade: Vi finner inget ont hos denne man, om en ande har talat med honom, eller en ngel, s lt oss inte strida mot Gud.
Apg. 5:39, 25:25, 26:31.

10. Och nr striden blev hftig, fruktade beflhavaren att de skulle slita Paulus i stycken, och befallde manskapet att g ner och rycka honom undan dem och fra honom in i fstningen. 11. Fljande natt stod Herren framfr honom och sade: Var vid gott mod, Paulus. Ty som du har vittnat om mig i Jerusalem, s mste du ocks Apg. 18:9. vittna i Rom. 12. Nr det blev dag gjorde judarna en sammansvrjning och svor en ed att de varken skulle ta eller dricka, frrn de hade ddat Paulus.
Apg. 23:20, 30.

13. Det var ver fyrtio mn som hade sammansvurit sig, 14. och de gick till versteprsterna och de ldste och sade: Vi har svurit en ed p att inte smaka ngot frrn vi har ddat Paulus.

15. Drfr skall ni tillsammans med Rdet, anhlla hos beflhavaren att han i morgon skall fra honom ner till er, som om ni hade tnkt underska hans sak grundligare. Vi r redo att dda honom innan han kommer fram. 16. Men Paulus systerson fick hra om bakhllet, och han kom till fstningen och gick in och berttade det fr Paulus. 17. D kallade Paulus till sig en av officerarna och sade: Fr denne unge man till beflhavaren, fr han har ngot att bertta fr honom. 18. Han tog honom med sig och frde honom till beflhavaren och sade: Fngen Paulus kallade mig till sig och bad att jag skulle fra denne unge man till dig, fr han har ngot att sga dig. 19. D tog beflhavaren honom vid handen och gick avsides med honom och frgade honom: Vad r det, som du har att bertta fr mig? 20. D sade han: Judarna har kommit verens om att be dig att du i morgon skall lta Paulus komma ner till Rdet, under frevndning att de vill hlla ett grundligare frhr med honom. 21. Men lt dem inte vertala dig, fr mer n fyrtio mn av dem ligger i bakhll mot honom. De har svurit p att varken ta eller dricka frrn de har ddat honom. Och nu r de redo och vntar att du skall bevilja deras anhllan. 22. Beflhavaren lt den unge mannen g ivg och befallde honom att han inte skulle lta ngon veta att han hade berttat detta fr honom. 23. Sedan kallade han till sig tv av officerarna och sade: Hll tvhundra

229

Apostlagrningarna

Apg. 24:10

soldater redo att i natt vid tredje timmen avg till Cesarea, drtill sjuttio ryttare och tvhundra spjutbrare. 24. Skaffa ocks riddjur, s att Paulus kan rida och s fras oskadd till landshvdingen Felix. 25. Och han skrev ett brev, som ld: 26. Klaudius Lysias hlsar den hgt rade landshvdingen Felix. 27. Denne man hade judarna gripit och de skulle just dda honom, nr jag kom dit med mina soldater och tog honom ifrn dem eftersom jag fick veta att han var en romersk medborgare. Apg. 21:33. 28. Nr jag ville veta vad de anklagade honom fr, lt jag fra honom infr deras Rd. 29. D fann jag att anklagelsen gllde tvistefrgor i deras lag, men att han inte var beskylld fr ngot som var vrt dden eller fngelse. 30. Men sedan jag har ftt vetskap om att ett bakhll planeras av judarna mot mannen, snder jag honom omedelbart till dig. Jag har ocks anmodat hans anklagare att infr dig fra sin talan mot honom. Farvl. 31. S tog soldaterna Paulus, ssom det hade blivit dem befallt, och frde honom om natten till Antipatris. 32. Nsta dag lt de ryttarna fara vidare med honom och vnde sjlva tillbaka till fstningen. 33. Nr de kom till Cesarea, lmnade de brevet till landshvdingen och frde ocks Paulus infr honom. 34. D landshvdingen hade lst brevet, frgade han honom frn vilken provins han var och nr han hade ftt veta att han var frn Cilicien, sade han: 35. Jag vill frhra dig nr ocks dina

anklagare kommer hit. Han befallde att han skulle frvaras i Herodes palats.

24 Kapitlet
Paulus anklagas och frsvarar sig infr Felix.

fter fem dagar for versteprsten Ananias ner med de ldste och en advokat, en viss Tertullus. Dessa framfrde sina anklagelser mot Paulus infr landshvdingen. 2. D han hade blivit inkallad brjade Tertullus sin anklagelse, och sade: 3. Att vi tack vare dig fr leva i stor fred, och att genom din frsorg, dle Felix, goda tgrder vidtas fr detta folk, det erknner vi alltid och verallt, med strsta tacksamhet. 4. Men fr att jag inte alltfr lnge skall uppehlla dig, ber jag dig att du i din godhet lyssnar till oss en kort stund. 5. Vi har funnit denne man vara en pesthrd, som vcker strid bland alla judar ver hela vrlden, och en ledare fr nasarernas sekt. 6. Han har ocks frskt vanhelga templet, drfr grep vi honom och ville dma honom efter vr lag.
Apg. 21:28.

7. Men beflhavaren Lysias kom med stor makt och tog honom ur vra hnder, Apg. 21:32, 23:10. 8. och befallde att hans anklagare skulle komma till dig. Du kan nu sjlv hra honom och skaffa dig knnedom om allt det vi anklagar honom fr. 9. Judarna instmde ocks i detta och sade att det var s. 10. Nr landshvdingen gav tecken t Paulus att han skulle tala, svarade

Apg. 24:11

Apostlagrningarna

230

han: Eftersom jag vet, att du nu i mnga r har varit domare fr detta folk, frsvarar jag min sak med desto strre frimodighet. 11. Ty du kan frvissa dig om att det inte r mer n tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem fr att be. 12. Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera eller stlla till med oroligheter bland folket. Apg. 25:8, 28:17. 13. Inte heller kan de bevisa det de nu anklagar mig fr. 14. Dock beknner jag fr dig att jag enligt den vgen, vilken de kallar sekt, s dyrkar mina fders Gud, att jag tror allt det som r skrivet i lagen och profeterna, 15. och att jag har samma hopp till Gud som dessa sjlva har, att de ddas uppstndelse skall ske, bde rttfrdigas och orttfrdigas.
Dan. 12:2. Joh. 5:28-29.

ibland dem: Fr de ddas uppstndelses skull dms jag av er idag.

Apg. 23:6, 28:20.

22. D Felix hrde detta, skt han upp saken fastn han vl visste hur det frhll sig med den vgen, och sade: D beflhavaren Lysias kommer hit ner vill jag underska er sak. 23. Han befallde officeraren att han skulle hlla Paulus i frvar och lta honom ha ro, och inte hindra ngon av hans nrmaste att vara honom till tjnst eller g till honom.
Apg. 27:3, 28:16.

16. Ja, i detta strvar jag efter att alltid ha ett rent samvete infr Gud och infr mnniskor. Apg. 23:1. 1 Petr. 3:16. 17. Efter mnga r kom jag fr att verlmna ngra allmosor* till mitt folk och frambra offer.
*se Apg. 9:36. Apg. 11:29. Rom. 15:25. Gal. 2:10.

18. Det var s ngra judar frn Asien fann mig i templet, sedan jag hade ltit helga mig, utan ngon folkskockning eller ngot upplopp.
Apg. 21:26-27.

24. Efter ngra dagar kom Felix med sin hustru Drusilla, som var judinna. D lt han hmta Paulus och hrde honom om tron p Kristus. 25. Men d Paulus talade om rttfrdighet och om terhllsamhet och om den tillkommande domen, blev Felix frskrckt och sade: G din vg fr denna gng! Nr jag fr lglig tid skall jag kalla dig. 26. Men han hoppades ocks, att Paulus skulle ge honom pengar fr att han skulle slppa honom fri, varfr han ocks ganska ofta kallade honom till sig och samtalade med honom. 27. Nr tv r hade gtt fick Felix som eftertrdare Porcius Festus. Men Felix som ville hlla sig vl med judarna lmnade kvar Paulus som Apg. 25:14. fnge.

19. De borde nu vara hr infr dig och framstlla sina klagoml, om de har ngot mot mig. 20. Eller ocks fr de som r hr sga om de fann ngot ortt hos mig d jag stod infr Rdet, 21. om det inte skulle vara fr detta enda ord som jag utropade d jag stod

25 Kapitlet
Paulus anklagas infr Festus och han vdjar till kejsaren. Han stlls infr Herodes Agrippa II.

nu Festus hade anlnt till provinsen, for han efter tre dagar

231

Apostlagrningarna

Apg. 25:21

frn Cesarea upp till Jerusalem. 2. D framfrde versteprsten och de frmsta bland judarna sina anklagelser mot Paulus. Och de bad honom 3. och begrde som en ynnest, att han skulle hmta honom till Jerusalem, eftersom de ville lgga sig i bakhll fr honom fr att dda honom under vgen. 4. D svarade Festus att Paulus hlls i frvar i Cesarea och att han inom kort mnade fara tillbaka dit. 5. Han sade: De bland er som har mjlighet kan allts komma dit ner med mig och anklaga mannen om ni har ngot emot honom. 6. Sedan han hade uppehllit sig hos dem mer n tio dagar, for han ner till Cesarea. Dagen drefter satte han sig p domarstet och befallde att Paulus skulle fras fram. 7. D han hade kommit fram stllde sig de judar, som hade kommit ner frn Jerusalem, omkring honom och framfrde mnga och svra anklagelser mot Paulus, vilka de inte kunde bevisa. 8. Han frsvarade sig, och sade: Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag frbrutit mig. Apg. 24:12. 9. Men Festus som ville stlla in sig hos judarna frgade Paulus och sade: Vill du fara upp till Jerusalem och dr st till rtta infr mig i denna sak? 10. Paulus sade: Jag str infr kejserlig domstol, och dr br jag dmas. Judarna har jag ingen ortt gjort, som du ocks sjlv bst vet. 11. Men har jag gjort ngon ortt eller har jag gjort ngot som r vrt dden, d vgrar jag inte att d. Men

om det som de anklagar mig fr r utan grund, s kan ingen utlmna mig t dem. Jag vdjar till kejsaren.
Apg. 18:14.

12. D verlade Festus med sitt rd och svarade: Till kejsaren har du vdjat, till kejsaren skall du ocks fara. 13. D ngra dagar hade gtt kom kung Agrippa och Bernice ner till Cesarea och skulle hlsa p Festus. 14. Medan de vistades dr i flera dagar, framlade Festus Paulus sak fr kungen och sade: Det r en man som av Felix har lmnats kvar som fnge.
Apg. 24:27.

15. Och nr jag kom till Jerusalem, framfrde judarnas versteprster och ldste sina anklagelser, och begrde att f honom dmd. 16. Jag svarade dem: Det r inte romersk sed att utlmna ngon mnniska till att d frr n den som blir anklagad har ftt st ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillflle att frsvara sig mot anklagelsen. 5 Mos. 17:4. 17. Drfr, d de kom hit, satte jag mig utan drjsml dagen drefter p domarstet och befallde att mannen skulle fras fram. 18. Men d anklagarna kom fram, anfrde de ingen beskyllning fr sdant som jag hade tnkt, 19. utan de hade endast tvist med honom om deras gudsdyrkan, och om en viss Jesus som r dd men som Paulus pstod att han lever. 20. D jag var villrdig om hur detta skulle utredas, frgade jag om han ville fara till Jerusalem och st till rtta dr i denna sak. 21. Men d Paulus vdjade till kejsaren och begrde att hllas i frvar fr att f sin sak avgjord infr honom,

Apg. 25:22

Apostlagrningarna

232

gav jag order att han skulle hllas i frvar till dess jag kunde snda honom till kejsaren. 22. D sade Agrippa till Festus: Jag vill ocks sjlv grna hra mannen. Han svarade: I morgon skall du f hra honom. 23. Dagen drefter kom Agrippa och Bernice med stor prakt och gick in i domsalen, tillsammans med beflhavarna och de frnmsta i staden. Och p Festus befallning frdes Paulus fram. 24. Och Festus sade: Konung Agrippa och alla ni som r nrvarande med oss, hr ser ni den man fr vars skull hela mngden av judar bde i Jerusalem och hr, hgljutt har krvt att han inte borde f leva lngre. 25. Jag har fr min del funnit att han inte har gjort ngot som r vrt dden. Apg. 20:31, 23:9. 26. Men eftersom han vdjade till kejsaren, s har jag ocks beslutat att snda honom dit. Nu har jag inte ngot skert att skriva om honom till min herre. Drfr har jag frt fram honom infr er och srskilt infr dig, konung Agrippa, fr att jag skall ha ngot att skriva, nr frhret r ver. 27. Ty det frefaller mig meningslst att snda en fnge utan att ocks ange vad han r anklagad fr.

26 Kapitlet
Paulus frsvarar sig infr konung Agrippa och berttar om sin omvndelse.

sade Agrippa till Paulus: Du har tilltelse att tala fr dig. D rckte Paulus ut sin hand och talade till sitt frsvar:

2. Jag skattar mig lycklig att jag idag skall frsvara mig infr dig, konung Agrippa angende allt som jag anklagas av judarna, 3. srskilt drfr att jag vet att du knner till judarnas alla seder och tvistefrgor. Drfr ber jag dig att du vill hra p mig med tlamod. 4. Mitt liv alltifrn min ungdom, sdant det frn brjan har varit bland mitt folk i Jerusalem, det knner alla judar. 5. De som frut har knt mig kan vittna om de bara vill, att jag levde som faris, det strngaste partiet i vr gudsdyrkan. Apg. 23: 6. 6. Nu str jag hr till rtta fr hoppet om det lfte som av Gud gavs t vra fder, Apg. 13:32. 7. till vilket vra tolv stammar hoppas att n fram, som tjnat Gud oavltligt natt och dag. Fr detta hopps skull, konung Agrippa, blir jag anklagad av judarna. 8. Varfr blir det av er ansett fr otroligt att Gud uppvcker dda? 9. Jag menade ocks sjlv att jag borde med all makt strida mot Jesu nasarens namn Apg. 8:3, 9:2, 22:4. 10. vilket jag ocks gjorde i Jerusalem. Mnga heliga kastade jag i fngelse, sedan jag hade ftt fullmakt av versteprsterna. Och d de blev ddade, rstade jag fr det, 11. och pinade dem ofta i alla synagogor fr att tvinga dem till hdelse, och jag gick s lngt i raseri mot dem att jag frfljde dem nda in i frmmande stder. 12. Nr jag i detta rende for till Damaskus med versteprsternas fullmakt och uppdrag, 13. fick jag vid middagstid, o kon-

233

Apostlagrningarna

Apg. 26:32

ung, under vgen se ett sken frn himlen, klarare n solens glans, kringstrla mig och dem som reste med mig. Apg. 9:3, 22:6. 14. Och vi fll alla till jorden, och jag hrde en rst tala till mig och sga p hebreiska: Saul, Saul, varfr frfljer du mig? Det r svrt fr dig att spjrna emot udden. 15. D sade jag: Vem r du, Herre? Han sade: Jag r Jesus som du frfljer. 16. Res dig upp och st p dina ftter. Jag har uppenbarat mig fr dig, fr att utse dig till tjnare och vittne, bde till det du har sett och till det jag kommer att visa dig. 17. Jag vill rdda dig frn ditt folk och frn hedningarna, som jag nu snder dig till, 18. fr att du skall ppna deras gon s att de kan omvnda sig frn mrkret till ljuset och frn Satans makt till Gud, fr att de skall f syndernas frltelse och arvedel bland dem som r helgade genom tron p mig.
Jes. 35:5, 42:7, 60:1. Ef. 1:18. Kol. 1:13. 1 Petr. 2:9.

av Gud, str jag nnu i denna dag och vittnar fr bde sm och stora och sger inget annat n det profeterna och Mose har sagt att det skulle ske: 23. Att Kristus skulle lida och att han som den frste av dem som uppsttt frn de dda skulle frkunna ljuset fr folket och fr hedningarna.
1 Kor. 15:20. Kol. 1:18.

24. D han s talade till sitt frsvar, sade Festus med hg rst: Du r frn vettet Paulus, din stora lrdom har gjort dig galen! 25. Men han sade: Hgt rade Festus, jag r inte galen utan jag talar sanna och frnuftiga ord. 26. Konungen knner vl till dessa ting, drfr talar jag ocks frimodigt infr honom. Jag r vertygad om att inget av detta r obekant fr honom, det har ju inte skett i en avkrok.
Joh. 18:20.

19. Drfr, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20. utan brjade frkunna frst fr dem som var i Damaskus och Jerusalem, och ver hela judens land och sedan fr hedningarna, s att de skulle ngra* sig och omvnda sig till Gud, och gra sdana grningar, som till*KXII: bttra. hr omvndelsen**.
Alt. vers.: gra sinnesndring. **KXII: bttringen. Alt. vers.: sinnesndringen, ngern. Matt. 3:8. Apg. 9:20f, 13:14, 22:17f.

21. Fr den sakens skull grep judarna mig i templet och frskte att drpa mig. Apg. 21:30f. 22. Men genom den hjlp jag har ftt

27. Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror. 28. D sade Agrippa till Paulus: Det r lite som fattas, fr att du skall vertala mig s att jag blir kristen. 29. Paulus svarade: Vare sig lite eller mycket, skulle jag nska infr Gud, att inte bara du utan alla de som hr mig i dag, blev sdana som jag r, med undantag av dessa bojor. 1 Kor. 7:7. 30. Nr han hade talat detta stod kungen upp, och landshvdingen och Bernice och de som satt dr tillsammans. 31. Och nr de gick drifrn, talade de med varandra och sade: Denne man har ingenting gjort, som frtjnar dd eller fngelse. Apg. 23:9, 25:25. 32. Agrippa sade till Festus: Denne man kunde ha blivit frigiven om han inte hade vdjat till kejsaren. Apg. 25:11.

Apg. 27:1

Apostlagrningarna

234

27 Kapitlet
Paulus skickas ssom fnge till Rom, lider skeppsbrott men rddas.

edan det nu var beslutat att vi skulle avsegla till Italien, verlmnade de Paulus och ngra andra fngar t en officerare, som hette Julius och tillhrde den kejserliga vaktstyrkan.
Apg. 25:12.

2. Vi gick ombord p ett skepp frn Adramyttium fr att segla lngs efter Asiens kust, och lade s ut. Med oss var Aristarkus, en makedonier frn Thessalonike. Apg. 19:29, 20:4. Kol. 4:10. 3. Dagen drefter lade vi till vid Sidon. Julius behandlade Paulus vl och tillt honom att beska sina vnner och f deras omvrdnad.
Apg. 24:23, 28:16.

4. Nr vi hade lagt ut drifrn seglade vi i l av Cypern, eftersom vi hade motvind. 5. Sedan vi hade seglat ver havet utanfr Cilicien och Pamfylien, lade vi till vid Myra i Lycien. 6. Dr fann officeraren ett skepp frn Alexandria som skulle segla till Italien, och frde oss ombord p det. 7. Under ganska mnga dagar gick nu seglatsen lngsamt, och vi kom med knapp nd in emot Knidus. Och d vinden inte tillt oss att fara vidare, seglade vi i l av Kreta vid Salmone, 8. som vi med knapp nd seglade frbi och ndde fram till en plats som kallades Goda hamnar*, och staden Lasea lg dr nra intill.
*KXII: Skna hamn.

9. D nu ganska lng tid hade frflutit, och det redan hade blivit farligt att frdas till sjss d fastedagen redan var ver, varnade Paulus dem
3 Mos. 16:29, 23:27.

10. och sade: Ni mn, jag ser att seglatsen kommer att ha med sig vedermdor och stor olycka inte bara fr last och skepp, utan ocks fr vra liv. 11. Men officeraren trodde mer p skepparen och styrmannen, n p det som Paulus sade. 12. D hamnen var olmplig fr vinterlge, rdde de flesta att man skulle lgga ut drifrn och om mjligt ska komma fram till Fenix, en hamn p Kreta som r skyddad mot sydvst och nordvst, och ligga dr i vinterlge. 13. Nr s en svag sydlig vind brjade blsa, menade de sig kunna uppn vad de hade fresatt sig och lttade ankar och seglade ttt utmed Kreta. 14. Men inte lngt drefter kom en vldsam stormvind, som kallas Nordosten. 15. Och d skeppet rycktes med och inte kunde hllas upp mot vinden, gav vi efter och lt det driva. 16. Men nr vi kom i l bakom en liten som kallas Klauda, kunde vi med knapp nd brga skeppsbten. 17. D de hade dragit upp den, tog de till hjlpmedel och slog tg om skeppet. D de fruktade att bli kastade p sandreveln, lade de ut drivankare och lt skeppet driva. 18. Eftersom stormen alltjmt lg hrt p, kastade vi dagen drefter ut lasten. 19. P tredje dagen kastade vi med egna hnder skeppsredskapen ver bord. 20. Och d varken sol eller stjrnor syntes under flera dagar, och stormen lg hrt p, frlorade vi till sist allt hopp om rddning. 21. Men efter att lnge varit utan mat,

235

Apostlagrningarna

Apg. 27:44

trdde Paulus upp mitt ibland dem och sade: Ni mn, ni borde ha lyssnat till mig och inte avseglat frn Kreta, s hade ni besparats dessa vedermdor och skador. 22. Men nu uppmanar jag er att vara vid gott mod, inte ett enda liv skall g frlorat, endast skeppet. 23. Ty i natt stod en ngel frn den Gud som jag tillhr och dyrkar, bredvid mig och sade: 24. Frukta inte Paulus, du skall st infr kejsaren, och alla som r med dig ombord har Gud sknkt dig. 25. Var drfr vid gott mod ni mn! Jag har den frtrstan till Gud, att det sker som r mig sagt. 26. Men vi mste kastas upp p en .
Apg. 28:1.

27. D fjortonde natten kom och vi drev omkring p Adriatiska havet, tyckte sig sjmnnen vid midnattstid mrka att land kom i sikte, 28. och kastade ut lodet och fann tjugo famnars* djup. Och nr de kom litet lngre fram, kastade de ter ut lodet och fann femton famnars* djup.
*Ca 1,85 m, avstndet mellan de utstrckta armarna.

29. D fruktade de att vi skulle stta p ngot skarpt grund, och kastade ut fyra ankare ifrn akterskeppet och nskade att det skulle dagas. 30. Sjmnnen skte d fly frn skeppet och firade ner skeppsbten i havet under frevndning att de ville fra ut ankaren ifrn frskeppet. 31. D sade Paulus till officeraren och till soldaterna: Om inte dessa stannar kvar p skeppet, kan ni inte rddas. 32. D hgg soldaterna av trossarna till bten och lt den fara ner. 33. D det brjade dagas, uppmanade Paulus dem alla att de skulle ta sig

mat, och sade: Det r i dag fjorton dagar som ni har vntat och varit utan mat och inte tit ngot. 34. Drfr uppmanar jag er att ni tar er mat, detta hr till er rddning. Ty frn ingen av er skall ett huvudhr falla. 35. Nr han hade sagt detta, tog han ett brd och tackade Gud i allas syn, och d han hade brutit det, brjade Joh. 6:11. han ta. 36. D blev alla de andra vid gott mod och brjade ocks ta. 37. Vi var p skeppet alla sammanlagt tvhundrasjuttiosex sjlar. 38. D de var mtta, lttade de skeppet, genom att de kastade ut vetet i havet. 39. Nr det blev dag, knde de inte igen landet men de lade mrke till en vik med en lg strand och beslt att om mjligt lta skeppet driva upp p den. 40. De kapade tgen* och lmnade ankarna i havet. Samtidigt lossade de trossarna till rodret och hissade frseglet fr vinden och styrde mot stranden. *grov lina. 41. Men de sttte p ett rev och lt skeppet g upp p det. Fren blev stende dr orrligt, men akterskeppet brjade brytas snder av vgorna.
2 Kor. 11:25.

42. Soldaterna ville dda fngarna, fr att ingen skulle kunna fly undan genom att simma sin vg. 43. Men officeraren som ville rdda Paulus, hindrade dem i deras uppst och befallde att de som kunde simma frst skulle kasta sig i vattnet och ta sig i land, 44. och att de vriga skulle ska n land, somliga p plankor andra p

Apg. 28:1

Apostlagrningarna

236

spillror frn skeppet. P det sttet blev alla rddade och kom vlbehllna i land.

28 Kapitlet
Paulus p n Melite dr han blir ormbiten och botar Publius far. Framkommen till Rom predikar han om Jesus.

ch d de hade blivit rddade fick de veta att n hette Melite.

Apg. 27:26.

lade hnderna p honom och gjorde honom frisk. Jak. 5:14-15. 9. Sedan detta hnt, kom ocks de andra p n som hade ngon sjukdom till honom och blev friska. 10. Och de hedrade oss p alla stt, och nr vi skulle fara drifrn frsg de oss med det som behvdes. 11. Efter tre mnader avseglade vi med ett skepp frn Alexandria, som hade legat i vinterlge vid n och bar Tvillinggudarnas* tecken.
*Tvillinggudarna Kastor och Pollux som ansgs vara sjfolkets skyddsgudar.

2. De infdda visade oss ovanligt stor vlvilja. De tnde upp eld och tog oss alla till sig fr kldens och regnets skull, som hade kommit ver oss. 3. Nr d Paulus samlade ihop ett fng torra kvistar och lade p elden, krp en huggorm till fljd av hettan ut och hgg sig fast vid hans hand. 4. Nr frmlingarna sg odjuret hngande vid hans hand, sade de till varandra: Denne man mste vara en mrdare, som rttvisans* gudinna inte ville lta leva, fastn han hade undkommit havet. *KXII: hmnden. 5. Men han skakade av sig djuret i elden och led ingen skada.
Mark. 16:18. Luk. 10:19.

6. De vntade att han skulle svullna upp eller pltsligt falla ner dd. Men d de lnge hade vntat och sg, att inget ont hnde honom, ndrade de sig och sade att han var en gud.
Apg. 14:11.

7. Inte lngt drifrn fanns det lantgrdar som tillhrde den frnmste mannen p n, vilken hette Publius. Han tog emot oss och hrbrgerade oss vlvilligt i tre dagar. 8. Nu hnde det sig, att Publius fader lg sjuk i en magsjukdom med feber. Paulus gick in till honom, bad och

12. Efter att ha lagt till vid Syrakusa, stannade vi dr i tre dagar. 13. Drifrn, efter att vi hade farit runt kusten, kom vi till Regium. En dag drefter blste sunnanvder upp, s att vi p andra dagen kom till Puteoli. 14. Dr fann vi brder och blev bjudna att stanna hos dem i sju dagar. Och s kom vi till Rom. 15. D brderna dr fick hra om oss, gick de nda till Forum Appii och till Tres Taberne fr att mta oss. Nr Paulus sg dem, tackade han Gud och fick nytt mod. 16. Nr vi kom in i Rom, verlmnade officeraren fngarna t beflhavaren fr gardet. Men Paulus tillts att bo fr sig sjlv med den soldat som skulle bevaka honom. Apg. 24:23, 27:3. 17. Efter tre dagar sammankallade Paulus de frnmsta av judarna. Nr de kom, sade han till dem: Ni mn och brder, fastn jag inte hade gjort ngot mot vrt folk eller mot fdernas stadgar, blev jag likvl i Jerusalem bunden och verlmnad i romarApg. 24:12, 25:8, 21:33. nas hnder. 18. Nr de hade frhrt mig, ville de

237

Apostlagrningarna

Apg. 28:31

slppa mig eftersom jag inte hade gjort ngot som frtjnar dden.
Apg. 22:24, 23:9, 26:31.

19. Men eftersom judarna satte sig emot detta, blev jag tvungen att vdja till kejsaren, dock inte som om jag hade ngot att anklaga mitt folk fr.
Apg. 25:11.

20. Detta r anledningen till att jag har kallat p er, fr att f se er och tala med er, ty det r fr Israels hopps skull jag r bunden med denna kedja.
Apg. 23:6, 24:21, 26:6-7. Ef. 6:20. 2 Tim. 1:16.

25. Eftersom de inte kom verens gick de sin vg, varvid Paulus sade endast detta ord: Rtt har den Helige Ande genom profeten Jesaja talat till vra fder, 26. nr han sade: G till detta folk och sg: Ni skall hra med ronen och inte frst, och se med gonen och inte inse.
Jes. 6:9-10. Hes. 12:2. Matt. 13:14. Mark. 4:12. Luk. 8:10. Joh. 12:40. Rom. 11:8.

21. D sade de till honom: Vi har varken ftt brev om dig frn Juden, inte heller har ngon av brderna drifrn kommit och berttat eller talat ngot ont om dig. 22. Men vi nskar att hra vad du sjlv tnker, fr vi vet att den hr sekten blir motsagd verallt.
Luk. 2:34. Apg. 24:5, 14.

27. Ty detta folks hjrta r frhrdat, och de hr illa med sina ron, och sina gon har de tillslutit, s att de inte ser med gonen eller hr med ronen eller frstr med hjrtat, och omvnder sig, s att jag kan hela dem. 28. Drfr skall ni veta att det r till hedningarna som Gud nu har snt frlsningen och de kommer att hra.
Luk. 24:47. Apg. 13:46, 18:6.

23. De kom verens om en viss dag fr honom, och d kom nnu fler till honom dr han bodde. Fr dessa utlade han och vittnade om Guds rike, bde med Mose lag och profeterna fr att vertyga dem om det som rrde Jesus, frn tidigt p morgonen Luk. 24:27. till aftonen. 24. Och ngra trodde det som sades, Apg. 17:4. men andra trodde inte.

29. Nr han hade sagt det, gick judarna drifrn under det att de hftig diskuterade med varandra. 30. Men Paulus bodde i hela tv r i ett hus, som han sjlv hade hyrt, och han tog emot alla dem som kom till honom. 31. Han predikade Guds rike och undervisade om Herren Jesus med all frimodighet, utan att ngon hindrade honom.

Paulus brev till romarna

238

Paulus brev till romarna

Jesus Kristus fr er alla, drfr att er tro blir omtalad i hela vrlden. 9. Ty Gud, som jag tjnar i min ande i evangeliet om hans Son, r mitt vittne att jag stndigt tnker p er,
Ef. 1:16. Fil. 1:8.

1 Kapitlet
Paulus hlsar de kristna i Rom och uttalar sin lngtan att dr frkunna evangelium samt beskriver hedningarnas avguderi och dess fljder.

aulus, Jesu Kristi tjnare, kallad till apostel, avskild att predika Guds evangelium,
Apg. 9:15, 13:2. Gal. 1:15.

2. vilket han frut har utlovat genom sina profeter i heliga skrifter
1 Mos. 3:15, 22:18, 26:4, 49:10. 5 Mos. 18:15. Ps. 132:11. Jes. 7:14, 9:6. Mik. 5:2, 7:20.

3. om hans Son, som r fdd av Davids sd efter kttet,

Matt. 1:1. Luk. 1:32. Apg. 2:30, 13:23. 2 Tim. 2:8.

4. och som med kraft r bevisad vara Guds Son efter Anden, som helgar, genom uppstndelsen frn de dda, nmligen Jesus Kristus, vr Herre,
Joh. 10:30. Apg. 13:32-33. Hebr. 1:5, 5:5.

5. genom vilken vi har ftt nd och apostlambete till att upprtta trons lydnad bland alla hedningar fr hans Rom. 12:3, 15:15, 16:26. namns skull,
1 Kor. 15:10. Ef. 3:8.

10. och ber alltid, att jag ntligen, om Gud s vill, skall lyckas komma till er. Rom. 15:23. 1 Thess. 2:18, 3:10. 11. Ty jag lngtar efter att f se er, fr att jag m meddela er ngon andlig gva till att styrka er, 12. det r, att jag tillsammans med er m f trst genom vr gemensamma Rom. 15:32. tro, er och min. 13. Jag nskar inte att ni brder, skall vara ovetande om att jag ofta har haft i sinnet att komma till er, men jag har hittills varit frhindrad, fr att jag skulle kunna f ngon frukt ocks bland er, ssom bland andra hedningar. 14. Jag str i skuld bde till greker och barbarer, bde till visa och ovisa.
1 Kor. 9:16.

6. bland vilka ni ocks r kallade av Jesus Kristus. 7. Till alla Guds lskade, som r i Rom, kallade och heliga. Nd vare med er och frid frn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus.
1 Kor. 1:2. Ef. 1:1.

15. Drfr r jag redo, s lngt det nu beror p mig, till att frkunna evangelium ocks fr er, som r i Rom. 16. Ty jag skms inte fr Kristi evangelium, ty det r Guds kraft till frlsning fr var och en som tror, frst fr juden, s ocks fr greken,
Ps. 40:11. Apg. 13:46. 1 Kor. 1:18. 2 Tim. 1:8.

8. Frst tackar jag min Gud genom

17. drfr att i detta blir Guds rtt-

239

Paulus brev till romarna

Rom. 2:1

frdighet uppenbar, av tro till tro, som det r skrivet: Den rttfrdige skall leva av tro. Hab. 2:4. Rom. 3:21. Gal. 3:11.
Fil. 3:9. Hebr. 10:38.

gnget mot det som r mot naturen.

3 Mos. 18:23. Ef. 5:11-12.

18. Ty Guds vrede uppenbaras frn himlen ver all ogudaktighet och orttfrdighet hos mnniskor, som i orttfrdighet hller sanningen tillbaka. 19. Ty det som kan frsts om Gud r uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det fr dem.
Apg. 14:15f, 17:24f.

20. Ty hans osynliga vsen, hans eviga makt och Gudom, kan frsts nda frn vrldens skapelse d de beskdas i dessa verk. Drfr r de utan urskt.
Ps. 19:2f, 148:3f. Apg. 14:17, 17:26-27.

21. Ty fastn de har lrt knna Gud, har de inte prisat honom och tackat honom ssom Gud, utan har blivit ffngliga i sina tankar, och s har deras ofrnuftiga hjrtan blivit frmrkade. Ef. 4:17-18. 22. D de hll sig fr att vara visa, har de blivit drar, 1 Kor. 1:20. 23. och har bytt ut den ofrgnglige Gudens hrlighet mot en bild som liknar en frgnglig mnniska och fglar, fyrfotadjur och krldjur.
5 Mos. 4:15. 2 Kon. 17:29. Ps. 106:20. Jes. 40:18. Jer. 2:11. Apg. 17:29.

27. P samma stt har ocks mnnen vergett det naturliga umgnget med kvinnor och har blivit upptnda av lust till varandra och bedrivit skamliga handlingar, mn med mn, och s p sig sjlva ftt sin frvillelses rttmtiga ln. 3 Mos. 18:22. 28. Och eftersom de inte har aktat det ngot vrt att ha kunskap om Gud, s har Gud givit dem till pris t ett ovrdigt sinne, till att bedriva otillbrliga ting. 29. Uppfyllda av all orttfrdighet, otukt, ondska, girighet, elakhet, fulla av avund, mordlust, trtgirighet, svek, vrngsinthet, 30. skvalleraktiga, frtalare, gudsfraktare, vldsverkare, vermodiga, skrytsamma, uppfinningsrika i allt ont, olydiga mot sina frldrar, 31. ofrnuftiga, trolsa, krlekslsa mot sina egna, ofrsonliga, obarmhrtiga. 32. Fastn de knner till Guds rttvisa dom, att de som gr sdant r vrda dden, gr de inte bara det sjlva, utan hller ocks med dem Hos. 7:3. som gr det.

24. Drfr har ocks Gud verlmnat dem i deras hjrtans lustar t orenhet till att sknda varandras kroppar.
Ps. 81:13. Apg. 14:16. 2 Thess. 2:11.

2 Kapitlet
Aposteln framhller fr judarna deras strre ansvar, i det de ftt ett strre ljus n hedningarna, samt framhller skillnaden mellan sann och falsk judendom

25. Ty de har utbytt Guds sanning emot lgn och har tjnat och dyrkat de ting, som r skapade, framfr honom, som har skapat dem, vilken r vlsignad i evighet. Amen. 26. Drfr har ocks Gud verlmnat dem t skamliga lustar. Ty deras kvinnor har utbytt det naturliga um-

rfr r du utan urskt, o mnniska, vem du n r, som dmer. Ty genom att du dmer en annan, frdmer du dig sjlv, eftersom du, som dmer, gr detsamma.
2 Sam. 12:5. 1 Kor. 4:5.

Rom. 2:2

Paulus brev till romarna

240

2. Ty vi vet, att Guds dom i sanning vilar ver dem som gr sdant. 3. Menar du, o mnniska, som dmer dem som gr sdant, och dock gr detsamma, att du skall kunna fly undan Guds dom? 4. Eller fraktar du hans godhets, frdragsamhets och tlamods rikedom utan att frst, att Guds godhet vill fra dig till omvndelse*?
*KXII: bttring. Alt. vers.: sinnesndring, nger. Jes. 30:18. 2 Petr. 3:9f.

frdiga infr Gud, utan de som gr lagen, de skall bli rttfrdiggjorda.

Matt. 7:21. 1 Joh. 3:7. Jak. 1:22f.

5. Genom din hrdhet och ditt obotfrdiga hjrta samlar du vrede ver dig sjlv p vredens dag, nr Guds rttvisa dom blir uppenbar.
5 Mos. 32:35. Rom. 9:22.

6. Ty han skall ge t var och en efter hans grningar.

Job 34:11. Ps. 62:13. Jer. 17:10, 32:19. Matt. 16:27. Rom. 14:12. 1 Kor. 3:8. 2 Kor. 5:10. Upp. 22:12.

7. Evigt liv t dem som med tlamod i goda grningar sker efter hrlighet och ra och ofrgnglighet, 8. men ver dem som r stridslystna och inte vill lyda sanningen, utan lyder orttfrdigheten, kommer frtr2 Thess. 1:8. nelse och vrede, 9. bedrvelse och ngest ver varje mnniskas sjl, som gr det som r ont, ver judens frst, men ocks ver grekens. 10. Men hrlighet och ra och frid t var och en som gr det som r gott, juden frst, men ocks greken. 11. Ty hos Gud finns inte anseende till personen.
5 Mos. 10:17. 2 Krn. 19:7. Job 34:19. Apg. 10:34. Gal. 2:6. Ef. 6:9. Kol. 3:25. 1 Petr. 1:17.

12. Ty alla de som utan lag har syndat, de blir ocks utan lag frtappade, och alla de som med lag har syndat, de skall genom lag bli dmda. 13. Ty de, som hr lagen, r inte rtt-

14. Ty d hedningarna, som inte har lagen, av naturen gr det lagen innehller, s r dessa, fastn de inte har lagen, sig sjlva en lag. 15. De visar slunda, att lagens verk r skrivet i deras hjrtan, och drom br deras samvete dessutom vittnesbrd, ocks deras tankar, som inbrdes anklagar eller ocks frsvarar dem, 16. p den dagen, nr Gud skall dma ver mnniskornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium. Matt. 25:31. Apg. 17:31. 1 Kor. 4:5. 17. Se, du kallas en jude och frlitar dig p lagen och bermmer dig av Gud Joh. 8:33f. 18. och vet hans vilja, och eftersom du r undervisad i lagen, prvar du vad som r bst, 19. och du tilltror dig vara en ledare fr dem som r blinda, och ett ljus fr dem som r i mrker, 20. en uppfostrare fr dem som r ofrstndiga, en lrare fr dem som r enfaldiga, som i lagen har kunskapens och sanningens form. 21. Du som lr andra, lr du dig inte sjlv? Du som predikar att man inte skall stjla, stjl du? Ps. 50:16. Matt. 23. 22. Du som sger, att man inte skall gra hor, gr du sjlv hor? Du som avskyr avgudarna, begr du tempelrn? 23. Du som bermmer dig av lagen, vanrar du Gud genom att vertrda lagen? Rom. 9:4. 24. Ty fr er skull blir Guds namn smdat bland hedningarna, s som det r skrivet.
2 Sam. 12:14. Jes. 52:5. Hes. 36:20f.

25. Ty omskrelsen gagnar vl, om

241

Paulus brev till romarna

Rom. 3:18

du hller lagen, men om du vertrder lagen, s har din omskrelse blivit oomskurenhet. 26. Om nu den oomskurne hller lagens rttfrdiga krav, skall d inte han, fastn oomskuren, rknas som omskuren? 27. Och han, som av naturen r oomskuren och fullgr lagen, skall dma dig, som, med lagens bokstav och omskrelsen, r en lagbrytare. 28. Ty jude r inte den som utvrtes r jude, inte heller r det omskrelse, som sker utvrtes p kttet.
Joh. 8:39. Rom. 9:7. Gal. 6:15.

frdig i dina ord, och segrar nr du blir dmd. Ps. 51:6, 62:10, 116:11. Joh. 3:33. 5. r det nu s, att vr orttfrdighet upphjer Guds rttfrdighet, vad skall vi d sga? r d Gud orttfrdig, d han hemsker med vrede? Jag talar efter mnniskostt. 6. Nej, inte alls! Ty hur skulle Gud d kunna dma vrlden?
1 Mos. 18:25. Job 8:3, 34:17.

29. Utan jude r den som r det invrtes, och omskrelse r hjrtats omskrelse, den som sker genom Anden och inte genom bokstaven, vars bermmelse inte r av mnniskor utan av Gud. 5 Mos. 10:16, 30:6. Jer. 4:4.
Fil. 3:2-3. Kol. 2:11.

7. Ty om Guds sanning har blivit mera uppenbar genom min lgn, honom till pris, varfr skall jag d fortfarande dmas som en syndare? 8. Och varfr skulle vi d inte gra det, som vi blir smdade fr, och som ngra pstr att vi sger: Lt oss gra ont, fr att det goda skall komma. De skall f en rttvis dom. 9. Hur r det d? Har vi ngot fretrde framfr dem? Inte alls. Ty vi har frut anklagat bde judar och greker fr att allesammans vara under synd.
Gal. 3:22.

3 Kapitlet
Judarnas fretrde. Alla har syndat. Den sanna rttfrdiggrelsen.

sen? 2. P allt stt till mycket. Frst det, att de har blivit betrodda med det Gud har talat.
5 Mos. 4:7-8, 31:24-25. Jos. 24:26. Jes. 30:8. Jer. 30:2. Rom. 2:18, 9:4.

ilket fretrde har d judarna? Eller till vad nytta r omskrel-

10. Ssom det r skrivet: Ingen rttfrdig finns, inte en enda. 11. Ingen frstndig finns, ingen finns som sker Gud. 12. Alla har avvikit, allesammans har blivit onyttiga, ingen finns som gr gott, inte en enda. 13. Deras strupe r en ppen grav, sina tungor brukar de till svek, huggormsgift r under deras lppar,
Ps. 5:10, 140:3-4.

3. Ty vad betyder det, att ngra av dem inte trodde? Skulle deras otro gra Guds trohet om intet?
4 Mos. 23:19. Rom. 9:6. 2 Tim. 2:13. Hebr. 4:2.

4. Nej, inte alls! Vare hellre Gud sannfrdig, och varje mnniska en lgnare, ssom det r skrivet: Fr att du blir rtt-

14. Deras mun r full av frbannelse och bitterhet. Ps. 10:7. 15. Deras ftter r snabba att utgjuta blod. Ords. 1:16. Jes. 59:7. 16. Frdelse och elnde r p deras vgar, 17. och fridens vg knner de inte. 18. Gudsfruktan r inte infr deras gon, Ps. 36:2.

Rom. 3:19

Paulus brev till romarna

242

19. Men vi vet, att allt det lagen sger, det talar den till dem som r under lagen, fr att var mun skall tillstoppas, och hela vrlden skulle bli skyldig infr Gud, Hes. 16:63. 20. drfr att inget ktt kan genom lagens grningar bli rttfrdiggjort infr honom, ty av lagen kommer knnedom om synden. Rom. 7:7, Gal. 2:16. 21. Men nu har utan lag Guds rttfrdighet blivit uppenbarad, omvittnad genom lagen och profeterna,
1 Mos. 15:6. Jes. 53:11. Jer. 23:6. Joh. 5:46. Apg. 15:10-11, 26:22. Rom. 1:17.

29. Eller r Gud endast judarnas Gud? r han inte ven hedningarnas Gud? Jo, ocks hedningarnas, 30. s visst som det r en Gud, som gr den oomskurne rttfrdig av tron och den omskurne genom tron. 31. Gr vi d lagen om intet med tron? Nej, inte alls! Utan vi upprtthller lagen.

4 Kapitlet
Abraham blev av Gud frklarad rttfrdig, innan han blev omskuren, endast p grund av sin tro p Guds lfte.

22. den Guds rttfrdighet, som kommer genom tro p Jesus Kristus, till alla och ver alla dem som tro. Ty hr r ingen tskillnad.
Rom. 10:12. Gal. 3:28. Kol. 3:11.

23, Ty alla har syndat och saknar Guds hrlighet, Rom. 11:32. Gal. 3:22. 24. och de blir rttfrdiga utan frtjnst av hans nd genom den frlossning, som r i Kristus Jesus,
Matt. 20:28. Ef. 1:7, 2:8. 1 Tim. 2:6. Tit. 3:5f. 1 Petr. 1:18-19.

ad skall vi d sga, att Abraham, vr far har uppntt efter kttet?

Jes. 51:2.

25. vilken Gud har stllt fram som ett frsoningsmedel genom tron, i hans blod, fr att visa sin rttfrdighet, drfr att han frlter synderna, som tidigare hade blivit gjorda under Guds lngmodighet,
Apg. 13:38-39, 17:30. 2 Kor. 5:19. Kol. 1:20. Hebr. 4:16. 1 Joh. 2:2, 4:10.

2. Har Abraham blivit rttfrdig av grningar, s har han ngot, som han m bermma sig av, men inte infr Gud. 3. Ty vad sger skriften? Abraham trodde Gud, och det blev honom rknat till rttfrdighet.
1 Mos. 15:6. Gal. 3:6. Jak. 2:23.

26. fr att i den tid, som nu r, visa sin rttfrdighet, fr att han sjlv skall vara rttfrdig och gra den rttfrdig, som r av Jesu tro. 27. Var r d bermmelsen? Den r utestngd. Genom vilken lag? Genom grningarnas lag? Nej, utan genom trons lag. 28. Ty vi hller fre, att mnniskan blir rttfrdig genom tro, utan lagens grningar. Gal. 2:16.

4. Men fr den, som hller sig till grningarna, rknas inte lnen som av Rom. 11:6. nd utan efter frtjnst. 5. Men den som inte hller sig till grningarna, utan tror p honom som gr den ogudaktige rttfrdig, honom blir hans tro rknad till rttfrdighet, 6. ssom ocks David prisar den mnniska salig, vilken Gud tillrknar rttfrdighet utan grningar: 7. Saliga r de, vilkas vertrdelser r frltna, och vilkas synder r verskylda. Ps. 32:1-2. 8. Salig r den man, som Herren inte tillrknar ngon synd. 9. Gller nu denna saligprisning en-

243

Paulus brev till romarna

Rom. 5:2

dast de omskurna eller ocks de oomskurna? Vi sger ju, att tron blev rknad Abraham till rttfrdighet. 10. Hur blev den d honom tillrknad? Nr han var omskuren, eller nr han var oomskuren? Inte ssom omskuren, utan ssom oomskuren. 11. Och han fick omskrelsens tecken ssom ett insegel p trons rttfrdighet, vilken han hade ssom oomskuren, fr att han skulle vara allas deras fader, vilka tror ssom oomskurna, fr att rttfrdighet skulle tillrknas ocks dem, 1 Mos. 17:11. Gal. 3:7. 12. likas far till de omskurna, nmligen fr dem som inte endast r omskurna, utan ocks vandrar i spren av den tro, vilken vr fader Abraham hade redan ssom oomskuren. 13. Ty det lftet, att han skulle bli vrldens arvinge, gavs Abraham och hans sd inte genom lagen, utan genom trons rttfrdighet.
1 Mos. 15:6, 17:2. Gal. 3:18.

18. Och han trodde med frhoppning, dr inget hopp fanns att han skulle bli fader fr mnga folk, enligt det som var sagt: S skall din sd vara.
1 Mos. 15:4-5. Hebr. 11:12.

19. Och han blev inte svag i tron och aktade inte p sin dende kropp ty han var nra hundra r gammal eller p Saras dda moderliv.
1 Mos. 17:17, 18:11.

14. Ty om de som r av lagen, r arvingar, s har tron blivit onyttig, och lftet har blivet om intet. 15. Ty lagen stadkommer vrede, ty dr ingen lag r, dr r inte heller ngon vertrdelse.
Joh. 15:22. Rom. 3:20, 5:13f, 7:8f. 1 Kor. 15:56.

20. Han tvivlade inte p Guds lfte med otro, utan blev stark i tron, och gav Gud ran, Hebr. 11:17-18. 21. och var fullt viss om, att vad Gud hade lovat var han ocks mktig att hlla. Ps. 115:3. Luk. 1:37. 22. Drfr blev det ocks rknat honom till rttfrdighet. 23. Men att det blev honom tillrknat, det r skrivet inte endast fr hans skull, Rom. 15:4. 24. utan ocks fr vr skull, ty det skall ocks bli tillrknat oss, nr vi tror p honom, som uppvckte Jesus, vr Herre frn de dda, 25. vilken utgavs fr vra synders skull och uppvcktes fr vr rttfrdiggrelses skull.
Rom. 8:32. 1 Kor. 15:17. 1 Joh. 1:7, 2:2.

16. Drfr mste det vara av tro, fr att det skall vara av nd, och lftet st fast fr all sd, inte endast fr den som r av lagen, utan ocks fr den som r av Abrahams tro, vilken r allas vr fader, Gal. 3:16f. 17. s som det r skrivet: Jag har satt dig till en fader fr mnga folk infr den Gud, som han trodde, vilken gr de dda levande och kallar de ting som inte r, som om de voro till.
1 Mos. 17:5.

5 Kapitlet
De rttfrdiggjordas frid. Dden genom Adam, livet genom Kristus.

vi nu har blivit rttfrdiga av tro, har vi frid med Gud genom vr Herre Jesus Kristus, Ef. 2:13-14. 2. genom vilken vi ocks har ftt tilltrde i tron till denna nd som vi str i, och vi bermmer oss av hoppet om Guds hrlighet.
Joh. 10:9, 14:6. Ef. 2:18, 3:12. Hebr. 10:19.

Rom. 5:3

Paulus brev till romarna

244

3. Och inte endast det, utan vi bermmer oss ocks av vra lidanden, ty vi vet, att lidandet stadkommer tlamod, Fil. 1:29. Jak. 1:3. 4. och tlamod beprvad fasthet och fastheten hopp, 5. men hoppet lter oss inte komma p skam, ty Guds krlek r utgjuten i vra hjrtan genom den Helige Ande, som blivit oss given. 6. Ty medan vi nnu var svaga, har Kristus, nr tiden var inne, lidit dden fr ogudaktiga.
Ef. 2:1. Kol. 2:13. Hebr. 9:15. 1 Petr. 3:18.

7. Nu vill knappast ngon d fr den som r rttfrdig. Fr den som r god kanske ngon vgar d. 8. Men Gud bevisar sin krlek till oss drigenom, att Kristus dog fr oss, medan vi nnu var syndare. Joh. 15:13. 9. S mycket mer skall vi d, sedan vi r rttfrdiggjorda i hans blod, genom honom bliva frlsta frn vreden.
1 Thess. 1:10.

10. Ty om vi, medan vi var fiender, blev frsonade med Gud genom hans Sons dd, skall vi, sedan vi har blivit frsonade, nnu mycket mer bli frlsta genom hans liv. 2 Kor. 5:18. Kol. 1:21-22. 11. Och inte endast det, utan vi bermmer oss ocks av Gud genom vr Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har ftt frsoningen. 12. Drfr r det s: Genom en mnniska har synden kommit i vrlden och genom synden dden, och s har dden kommit ver alla mnniskor, eftersom alla har syndat.
1 Mos. 2:17, 3:6. Rom. 6:23. 1 Kor. 15:21.

14. Utan dden hade vlde frn Adam intill Mose ocks ver dem som inte hade syndat i likhet med Adams vertrdelse, vilken r en frebild till den som skulle komma. 1 Kor. 15:22f. 15. Men det r inte s med nden som med syndafallet. Ty om de mnga har dtt genom en endas fall, s har nnu mycket mer Guds nd och gva, rikligen verfldat till de mnga, genom en enda mnniskas, Jesu Kristi, nd. 16. Och med gvan r det inte ssom d en enda syndade, ty domen kom genom en enda till frdmelse, men gvan kom av mngas fall till rttfrdighet. 17. Ty om dden genom en endas fall fick herravlde genom denne ende, s skall nnu mycket mer de, som tar emot ndens och rttfrdighetsgvans fullhet, f herravlde i liv genom en enda, Jesus Kristus. 18. Allts, s som genom en endas fall frdmelse kom ver alla mnniskor, s har ocks genom en endas rttfrdighet livets rttfrdiggrelse kommit ver alla mnniskor. Rom. 6:23. 19. Ty ssom genom en mnniskas olydnad mnga har blivit syndare, s skall ocks genom den endes lydnad mnga bli rttfrdiga. 20. Men lagen har ocks kommit in hr, fr att vertrdelsen skulle verflda, men dr synden verfldade, dr verfldade nden mycket mer,
Luk. 7:47. Rom. 7:8. Gal. 3:19.

13. Ty synden var i vrlden innan lagen kom, men synden tillrknas inte dr det inte finns ngon lag.
Rom. 4:15.

21. fr att, s som synden har hrskat genom dden, s skulle ocks nden regera genom rttfrdighet till evigt liv genom Jesus Kristus.

245

Paulus brev till romarna

Rom. 6:22

6 Kapitlet
De kristnas dd frn synden och liv med Kristus.

ad skall vi d sga? Skall vi frbli i synden, fr att nden skall verflda? 2. Nej, inte alls! Vi, som r dda frn synden, hur skulle vi nnu kunna leva i den? 3. Vet ni inte, att vi alla, som r dpta till Kristus Jesus, vi r dpta till hans dd? Gal. 3:27. 4. S r vi d begravna med honom, genom dopet till dden, fr att, ssom Kristus blev uppvckt frn de dda genom Faderns hrlighet, s skall ocks vi vandra i ett nytt liv.
1 Kor. 6:14. Ef. 4:22f. Kol. 2:12, 3:10. 1 Petr. 2:1, 4:2.

fr Gud i Kristus Jesus, vr Herre. 12. S lt nu inte synden ha vldet i er ddliga kropp, s att ni lyder den i dess lustar. 13. Och verlmna inte era lemmar som orttfrdighetens vapen i syndens tjnst, utan ge er sjlva t Gud, ssom de, som har varit dda, men nu lever, och era lemmar som rttfrdighetens vapen i Guds tjnst.
Luk. 1:74. Rom. 12:1. Gal. 2:20 1 Petr. 4:2.

14. Ty synden skall inte hrska ver er, eftersom ni inte r under lagen, utan under nden. 15. Hur r det d? Skall vi synda, eftersom vi inte r under lagen, utan under nden? Nej, inte alls!
1 Kor. 9:21. Gal. 2:18-19.

5. Ty om vi har blivit planterade med honom i en lika dd, s skall vi ocks vara det i en lika uppstndelse,
Rom. 8:11. Fil. 3:10-11.

16. Vet ni inte, att nr ni stller er i ngons tjnst fr att lyda honom, s r ni tjnare under den som ni lyder, antingen det r synden till dd, eller lydnaden till rttfrdighet?
Joh. 8:34. 2 Petr. 2:19.

6. fr vi vet detta, att vr gamla mnniska r korsfst med honom, fr att syndens kropp skall bli tillintetgjord, s att vi inte mer skall tjna synden.
Gal. 5:24.

7. Ty den som r dd, han har blivit rttfrdiggjord frn synd. 1 Petr. 4:1. 8. Har vi nu dtt med Kristus, s tror vi, att vi ocks skall leva med honom,
2 Tim. 2:11.

9. fr vi vet, att Kristus, sedan han har blivit uppvckt frn de dda, inte mer dr. Dden fr inte mer makt ver honom. Upp. 1:18. 10. Ty den dd han led var en dd fr synden, en gng fr alla, men det liv han lever r ett liv fr Gud.
Hebr. 9:27-28. 1 Petr. 2:24.

11. S skall ocks ni se p er sjlva, att ni r dda fr synden och lever

17. Men Gud vare tack, att ni, som har varit syndens tjnare, nu har blivit av hjrtat lydiga den lra, som ni verlmnats t, 18. och att ni nu, d ni r friade frn synden, har blivit rttfrdighetens tjnare. Joh. 8:32. 1 Petr. 2:16. 19. Jag talar s som efter mnniskostt fr er kttsliga svaghets skull. Ty p samma stt som ni har stllt era lemmar i orenlighetens och orttfrdighetens tjnst till orttfrdighet, s stll nu era lemmar i rttfrdighetens tjnst, att de m bli helgade. 20. Ty d ni var syndens tjnare, d var ni fria frn rttfrdigheten. 21. Vilken frukt hade ni d? Det ni nu blygs fr. Ty slutet p sdant r Rom. 7:5. dd. 22. Men nu, d ni har blivit fria frn

Rom. 6:23

Paulus brev till romarna

2 Kor. 3:6-7.

246

synden och blivit Guds tjnare, blir er frukt att ni blir heliga, och till slut fr evigt liv. 23. Ty syndens ln r dden, men Guds gva r evigt liv genom Kristus Jesus, vr Herre. 1 Mos. 2:17. Rom. 5:12f.
1 Kor. 15:21. Jak. 1:15.

och inte i bokstavens gamla vsende. 7. Vad skall vi d sga? r lagen synd? Nej, inte alls! Men synden skulle jag inte ha lrt knna, om inte genom lagen. Ty jag hade inte vetat av begrelsen, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begr.
2 Mos. 20:17. 5 Mos. 5:21. Rom. 3:20.

7 Kapitlet
De kristnas frihet frn lagen. Lagens ofrmga att frlsa frn synden

et ni inte, kra brder ty jag talar till dem som knner lagen att lagen rder ver en mnniska, s lnge hon lever? 2. Ty en kvinna, som har en man, r genom lag bunden vid sin man, s lnge han lever, men om mannen dr, d blir hon lst frn lagen som band 1 Kor. 7:2f. henne vid mannen. 3. Allts, om hon ger sig t en annan man, medan hennes man lever, d blir hon kallad en ktenskapsbryterska, men dr mannen, s r hon fri frn lagen, s att hon inte blir en ktenskapsbryterska, om hon ger sig t en Matt. 5:32. annan man. 4. S har ocks ni, mina brder, blivit ddade frn lagen genom Kristi kropp, fr att ni skall tillhra en annan, nmligen honom, som r uppstnden frn de dda, fr att vi skall bra frukt t Gud.
Rom. 8:2. Gal. 2:19-20, 5:18.

8. Men d synden fick tillflle, uppvckte den i mig genom budordet allt slags begrelse, ty utan lag r synden dd. Joh. 15:22. Rom. 4:15, 5:13f. 9. Jag levde en gng utan lag, men nr budordet kom, fick synden liv, 10. och jag dog. S befanns d, att budordet, som var till liv, det blev till 3 Mos. 18:5. Hes. 20:11. dd, 11. ty d synden fick tillflle, frledde den mig genom budordet och ddade mig genom det. 12. S r visserligen lagen helig, och budordet heligt och rttfrdigt och gott. 1 Tim. 1:8. 13. Har d det, som r gott, blivit mig till dd? Nej, inte alls! Men synden har blivit det, fr att den skulle visa sig vara synd, d den genom det som r gott har verkat dd i mig, fr att synden genom budordet skulle bli vermttan syndig. 14. Ty vi vet, att lagen r andlig, men jag r kttslig, sld under synden.
1 Kon. 21:20f. Jes. 50:1.

5. Ty d vi var i kttet, d var de syndiga begrelser, som lagen uppvckte, mktiga i vra lemmar att bra frukt t dden. Rom. 6:21. 6. Men nu r vi befriade frn lagen, dda frn det som hll oss fngna, s att vi tjnar i Andens nya vsende,

15. Ty det som jag gr, frstr jag inte, ty jag gr inte vad jag vill, utan det jag hatar, det gr jag. Gal. 5:17. 16. Om jag nu gr det jag inte vill, s instmmer jag med lagen att den r god. 17. S r det nu inte mer jag, som gr det, utan synden, som bor i mig. 18. Ty jag vet, att i mig, det r i mitt ktt, bor inte ngot gott, viljan finns

247

Paulus brev till romarna

Rom. 8:15

hos mig, men att gra det goda, det finns inte i mig. 1 Mos. 6:5, 8:21. 19. Ty det goda, som jag vill, det gr jag inte, men det onda, som jag inte vill, det gr jag. 20. Om jag nu gr det jag inte vill, s r det inte mer jag, som gr det, utan synden, som bor i mig. 21. S finner jag nu hos mig, som vill gra det goda, den lagen, att det onda finns hos mig. 22. Ty jag har lust till Guds lag enligt den inre mnniskan, Ps. 1:2. 23. men jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider mot den lag, som r i mitt sinne, och gr mig till fnge under syndens lag, som r i mina lem1 Petr. 2:11. mar. 24. Jag arma mnniska! Vem skall rdda mig frn denna ddens kropp? 25. Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vr Herre! S tjnar jag nu sjlv Guds lag med mitt sinne, men med kttet tjnar jag syndens lag.

4. fr att den rttfrdighet, som lagen krver, skulle bli fullbordad i oss, som inte vandrar efter kttet, utan efter Anden. 5. Ty de som r kttsliga, de r kttsligt sinnade, men de som r andliga, de r andligt sinnade.
1 Kor. 2:14.

6. Ty kttets sinne r dd, men Andens sinne r liv och frid.

Rom. 6:21. Gal. 6:8.

7. Ty kttets sinne r fiendskap mot Gud, eftersom det inte r Guds lag underdnigt och inte heller kan vara det. 8. Men de som r kttsliga, kan inte behaga Gud. 9. Men ni r inte kttsliga, utan andliga, om Guds Ande annars bor i er, ty den som inte har Kristi Ande, han hr inte honom till.
1 Kor. 3:16. Gal. 4:6.

8 Kapitlet
Den kristnes vandring i Anden och den rttfrdiggrelse som fljer drav.

finns nu ingen frdmelse fr dem som r i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter kttet, utan efter Anden. 2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri frn syndens och ddens lag. Joh. 8:36. Rom. 6:18f. Gal. 5:1. 3. Ty det som var omjligt fr lagen, i det den var frsvagad av kttet, det gjorde Gud, d han snde sin Son i syndigt ktts liknelse och fr syndens skull, frdmde synden i kttet,
2 Kor. 5:21. Gal. 3:13. Ef. 2:14-15. Hebr. 7:18-19.

10. Men om Kristus r i er, s r vl kroppen dd, fr syndens skull, men Anden r liv, fr rttfrdighetens skull. 11. Om nu hans Ande, som uppvckte Jesus frn de dda, bor i er, s skall ocks han, som uppvckte Kristus frn de dda, gra era ddliga kroppar levande fr sin Andes skull, som bor i er.
Apg. 2:24f. Rom. 6:4-5. 1 Kor. 6:14. 2 Kor. 4:14. Ef. 2:5. Kol. 2:13.

12. Drfr, brder, str vi inte i skuld till kttet, s att vi skall leva efter kttet. Rom. 6:7f. 13. Ty om ni lever efter kttet, s skall ni d, men om ni ddar kroppens grningar genom Anden, s skall ni leva. Ef. 4:22, 5:3f. Kol. 3:5-6. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de r Guds barn. Gal. 5:18. 15. Ty ni har inte ftt trldomens

Rom. 8:16

Paulus brev till romarna

248

ande, s att ni terigen mste frukta, utan ni har ftt barnaskapets* Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader.
*KXII: utkorade barns Ande. Mark. 14:36. Gal. 3:26, 4:5-6. 2 Tim. 1:7.

16. Anden sjlv vittnar med vr ande, att vi r Guds barn.

2 Kor. 1:22. Ef. 1:13, 4:30.

17. r vi nu barn, s r vi ocks arvingar, nmligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lider med honom, fr att vi ocks med honom m bli frhrligade.
Apg. 14:22. 2 Tim. 2:5f.

18. Ty jag hller fre, att denna tidens lidanden inte r vrda att jmfras med den hrlighet som skall uppenbaras p oss. Matt. 5:12. 2 Kor. 4:17.
Fil. 3:20-21. 1 Petr. 1:6, 4:13. 1 Joh. 3:1-2.

19. Ty med brinnande lngtan vntar skapelsen p Guds sners uppenbarelse. 20. Ty skapelsen har blivit underkastad frgngelsen, inte av fri vilja, men fr hans skull, som lade den drunder, med en frhoppning, 21. att ocks skapelsen en gng skall bli frigjord frn frgngelsens trldom till den frihet, som hr Guds barns hrlighet till. 22. Ty vi vet, att hela skapelsen tillsammans suckar och vndas intill nu. 23. Och inte endast den, utan ocks vi sjlva, som har Andens frstlingsfrukter, suckar ocks inom oss sjlva och vntar efter barnaskapet, vr kropps frlossning. Luk. 21:28. 2 Kor. 5:2f. 24. Ty i hoppet r vi frlsta. Men ett hopp, vars fullbordan man ser, r inte mer ett hopp, ty hur kan man hoppas p det som man ser? 2 Kor. 5:7. 25. Om vi nu hoppas p det som vi inte ser, s vntar vi det med tlamod.
2 Kor. 4:18. Hebr. 11:1.

26. Likas hjlper ocks Anden vr svaghet. Ty vi vet inte vad vi skall be om, ssom vi borde, men Anden sjlv manar gott fr oss med outsgliga suckar. Sak. 12:10. Matt. 20:22. Jak. 4:3. 27. Och han, som rannsakar hjrtan, han vet vad Andens sinne r, ty han manar gott fr de heliga efter Guds behag. Ps. 7:10. Jer. 11:20, 17:10. 28, Men vi vet, att fr dem som lskar Gud, samverkar allt till det bsta, fr dem som r kallade efter hans rdslut. 29. Ty dem vilka han frut har knt, dem har han ocks frut bestmt att bli hans Sons avbilder, fr att han skall vara den frstfdde bland mnga brder. Ef. 1:5f. 30. Men dem som han har frutbestmt, dem har han ocks kallat, och dem som han har kallat, dem har han ocks rttfrdiggjort, och dem som han har rttfrdiggjort, dem har han ocks frhrligat. 31. Vad skall vi nu sga om detta? r Gud fr oss, vem kan d vara emot oss? 4 Mos. 14:8. Ps. 56:12, 118:6. 32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom fr oss alla, hur skall han inte ocks sknka oss allt med honom? 1 Mos. 22:12.
Jes. 53:5. Joh. 3:16. Rom. 4:25, 5:6f.

33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud r den som rttfrdigar.
Jes. 50:8-9.

34. Vem r den som vill frdma? Kristus r den som har lidit dden, ja, n mer, som ocks har uppsttt, och som sitter p Guds hgra sida och manar gott fr oss.
Job 34:29. Ps. 110:1. Mark. 16:19. Hebr. 1:3, 8:1, 12:2. 1 Petr. 3:22. 1 Joh. 2:1.

35. Vem kan skilja oss frn Kristi krlek? Bedrvelse eller ngest eller

249

Paulus brev till romarna

Rom. 9:16

frfljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svrd? 36. Ssom det r skrivet: Fr din skull blir vi ddade hela dagen, vi har blivit aktade ssom slaktfr.
Ps. 44:23. 1 Kor. 4:9. 2 Kor. 4:11.

ver allting, hgtlovad i evighet. Amen.

Matt. 1:1. Luk. 3:23. Joh. 1:1. Rom. 1:25. Hebr. 1:8-9.

37. Men i allt detta vinner vi en vervldigande seger genom honom, som har lskat oss. 1 Kor. 15:57. 2 Kor. 2:14.
1 Joh. 4:4, 5:4-5. Upp. 12:11.

6. Detta sger jag inte, som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel r inte alla, som hrstammar frn Israel. 4 Mos. 23:19. Joh. 8:39.
Rom. 2:28, 3:3. Gal. 6:16. 2 Tim. 2:13.

38. Ty jag r vertygad om, att varken dd eller liv, varken nglar eller furstendmen eller makter, varken de ting, som nu r, eller de ting, som skall komma, 39. varken hghet eller djuphet eller ngot annat skapat skall kunna skilja oss frn Guds krlek, som r i Kristus Jesus, vr Herre.

7. Inte heller r de alla barn, drfr att de r Abrahams sd, utan det heter ju: Genom Isak skall sd uppkallas efter dig.
1 Mos. 21:12. Gal. 4:23. Hebr. 11:18.

9 Kapitlet
Guds sannfrdighet och allmakt bevisad mot Israel. Judarnas frkastelse och hedningarnas utkorelse.

ag sger sanningen i Kristus, jag ljuger inte, mitt samvete vittnar med mig i den Helige Ande, 2. att jag har stor sorg och oavbruten smrta i mitt hjrta. Rom. 10:1. 3. Ty jag nskade, att jag sjlv skulle vara frbannad och bortkastad frn Kristus, fr mina brders skull, som r mina landsmn efter kttet.
2 Mos. 32:32.

8. Det vill sga: Inte r de Guds barn, som r barn efter kttet, utan de som r barn efter lftet, de blir rknade fr sd. Gal. 4:28. 9. Ty ett lftesord r det ordet: Vid denna tid skall jag komma igen, och d skall Sara ha en son. 1 Mos. 18:10. 10. Och inte endast det, s var det ocks, nr Rebecka blev havande ge1 Mos. 25:21. nom Isak, vr fader. 11. Ty innan barnen var fdda, och innan de hade gjort varken gott eller ont, fr att Guds avsikt enligt utkorelsen skulle best, inte p grund av grningar, utan p honom som kallar, 12. blev det sagt till henne: Den ldre skall tjna den yngre, 1 Mos. 25:23. 13. ssom det r skrivet: Jakob lskade jag, men Esau hatade jag.
Mal. 1:2.

14. Vad skall vi d sga? r Gud orttfrdig? Nej, inte alls!

5 Mos. 32:4. 2 Krn. 19:7. Job 8:3, 34:10.

4. De r ju israeliter, dem tillhr barnaskapet och hrligheten och frbunden och lagstiftningen och gudstjnsten och lftena.
2 Mos. 4:22. 5 Mos. 7:6. Ps. 147:19. Jer. 31:9. Rom. 2:17, 3:2. Ef. 2:12.

5. Dem tillhr ocks fderna, och frn dem r Kristus efter kttet. Han r Gud

15. Ty han sger till Mose: Jag skall vara barmhrtig mot den som jag visar barmhrtighet mot och jag skall frbarma mig ver den som jag frbarmar mig ver. 2 Mos. 33:19. 16. S beror det nu inte p ngon mans vilja eller strvan, utan p Guds barmhrtighet.

Rom. 9:17

Paulus brev till romarna

250

17. Ty skriften sger till Farao: Just till detta har jag uppvckt dig, att jag skall visa min makt p dig, och att mitt namn skall bli frkunnat p hela jorden. 2 Mos. 9:16. 18. S frbarmar han sig nu ver vem han vill, och vem han vill frhrdar han. 2 Mos. 4:21. 19. Du sger d till mig: Vad har han d att frebr oss? Vem kan st emot hans vilja? 20. Ja vl, o mnniska, vem r du, som vill trta med Gud? Inte sger vl verket till sin mstare: Varfr har du gjort mig sdan?
Jes. 45:9, 64:8. Jer. 18:6.

sanden i havet, s skall dock endast en kvarleva bli frlst.

Jes. 10:22. Rom. 11:5.

28. Ty han skall fullborda verket* och frkorta** det i rttfrdighet, fr Herren skall snart avsluta verket p jorden. *KXII: lta frdrva dem.
**KXII: stilla det frdrvet till rttfrdighet.

21. Har inte krukmakaren den makten ver leret att av en och samma klump gra ett krl till heder, och ett annat till vanheder? 2 Tim. 2:20. 22. Men om nu Gud, d han ville lta se sin vrede och gra sin makt knd, med stort tlamod hade frdrag med vredens krl, som var tillredda till frtappelse, Rom. 2:4. 23. och detta fr att han skulle gra sin hrlighets rikedom knd p barmhrtighetens krl, som han i frvg berett till hrlighet. 2 Tim. 2:21. 24. Han har ocks kallat oss, inte bara frn judarna, utan ocks frn hedningarna. 25. Ssom han ocks sger hos Hosea: Det som inte var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk, och den som inte var lskad, skall jag kalla, min lskade. Hos. 2:23. 1 Petr. 2:10. 26. Och det skall ske, att p den ort, dr det var sagt till dem: Ni r inte mitt folk, dr skall de bli kallade den levande Gudens barn. Hos. 1:10. 27. Men Jesaja utropar om Israel: Om antalet av Israels barn n var som

29. Och, ssom Jesaja har frutsagt: Hade inte Herren Sebaot lmnat kvar t oss en sd, s hade vi blivit ssom Sodom och vi hade blivit lika Gomor1 Mos. 19:24. Jes. 1:9. Jer. 50:40. ra. 30. Vad skall vi d sga? Jo, att hedningarna, som inte jagade efter rttfrdighet, de har ftt rttfrdighet, den rttfrdighet, som kommer av tron. 31. Men Israel, som jagade efter rttfrdighetens lag, har inte kommit till rttfrdighetens lag. Rom. 10:2-3, 11:7. 32. Varfr? Drfr att de inte skte den genom tro, utan genom laggrningar. Ty de sttte sig mot sttestenen, 1 Kor. 1:23. 33. som det str skrivet: Se, jag lgger i Sion en sttesten och en klippa till fall och var och en som tror p honom skall inte komma p skam.
Ps. 118:22. Jes. 8:14, 28:16. Matt. 21:42. Luk. 2:34. 1 Petr. 2:6f.

10 Kapitlet
Judarna sker vinna rttfrdighet genom laggrningar och inte genom tro

rder, mitt hjrtas nskan och bn till Gud fr Israel r, att de m bli frlsta. 2. Ty jag ger dem vittnesbrdet, att de har nit fr Gud, men utan insikt*.
*KXII: inte visligt. Apg. 21:20, 22:3. Gal. 1:14.

251

Paulus brev till romarna

Rom. 10:21

3. Ty de frstr inte Guds rttfrdighet, utan frsker att upprtta sin egen rttfrdighet, och har inte underordnat sig Guds rttfrdighet.
Rom. 9:31.

4. Ty Kristus r lagens nde till rttfrdighet fr var och en som tror.

Matt. 5:17. Apg. 13:38. 2 Kor. 3:13. Gal. 3:24.

5. Ty Mose skriver om den rttfrdighet, som kommer av lagen, att den mnniska, som gr dessa ting, skall leva genom dem.
3 Mos. 18:5. Hes. 20:11. Gal. 3:12.

Honom som de inte har trott p? Och hur skall de kunna tro Honom, som de inte har hrt? Och hur skall de kunna hra utan att ngon predikar? 15. Och hur skall de kunna predika, utan att de blir snda? Ssom det r skrivet: O hur ljuvliga r inte deras ftter, som frkunnar fridens evangelium, deras, som frkunnar ett glatt budskap om goda ting!
Jes. 52:7. Nah. 1:15.

6. Men den rttfrdighet, som kommer av tro, sger s: Sg inte i ditt hjrta: Vem vill fara upp till himlen? Det vill sga, fr att hmta Kristus hit ned. 5 Mos. 30:11-12. 7. Eller: Vem vill fara ner i avgrunden? Det vill sga, fr att hmta Kristus upp frn de dda. 8. Men vad sger den*? Ordet r dig nra, i din mun och i ditt hjrta. Det r det ordet om tron, som vi predi*KXII: Skriften. 5 Mos. 30:14. kar. 9. Ty om du med din mun beknner att Jesus r Herren, och tror i ditt hjrta, att Gud har uppvckt honom frn de dda, s blir du frlst.
Matt. 10:32.

16. Men, inte alla har blivit evangelium lydiga. Ty Jesaja sger: Herre, vem har trott vr predikan?
Jes. 53:1. Joh. 12:38.

17. S kommer tron av predikan, men predikan genom Guds ord. 18. S frgar jag nu: Har de inte hrt det? Jo, visserligen. Deras ljud har gtt ut ver hela jorden, och deras ord till vrldens ndar.
Ps. 19:5. Jes. 49:6. Kol. 1:23.

10. Ty med hjrtats tro blir man rttfrdig, och med munnens beknnelse blir man frlst. 11. Ty Skriften sger: Var och en, som tror p honom, skall inte komma p skam. Jes. 28:16. Rom. 9:33. 12. Det r ingen skillnad mellan jude och grek, ty samme Herre r ver alla, rik fr alla dem som kallar honom.
Apg. 10:34-35, 15:9. Rom. 3:29. Ef. 1:7, 2:4f.

19. Men jag frgar vidare: Har d Israel inte ftt veta det? Redan Mose sger: Jag skall uppvcka er avund mot ett folk, som inte r ett folk, mot ett hednafolk utan frstnd skall jag reta upp er. 5 Mos. 32:21. 20. Och Jesaja vgar till och med sga: Jag blev funnen av dem som inte skte mig, jag har blivit uppenbar fr dem som inte frgade efter mig. Jes. 65:1. 21. Men om Israel sger han: Hela dagen har jag strckt ut mina hnder till ett olydigt och motstrvigt folk.
Jes. 65:2.

13. Ty var och en som kallar Herrens namn, han skall bli frlst.
Joel 2:32. Apg. 2:21.

14. Men hur skall de kunna kalla

Rom. 11:1

Paulus brev till romarna

252

11 Kapitlet
En kvarleva av Israel har inte avfallit i otro. Genom det vriga Israels otro har frlsningen kommit till hedningarna. Nr hedningarna i fullt antal har kommit in skall ter hela Israel bli frlst.

frgar jag nu: Har d Gud frkastat sitt folk? Nej, inte alls! Ty jag r ocks en israelit, av Abrahams sd, av Benjamins stam.
Jer. 31:37. 2 Kor. 11:22. Fil. 3:5.

2. Gud har inte frkastat sitt folk, som han knde frut. Eller vet ni inte vad Skriften sger om Elia, hur han infr Gud trder upp emot Israel och Rom. 8:29-30. sger: 3. Herre, de har drpt dina profeter och rivit ner dina altaren, och jag har blivit lmnad ensam kvar, och de sker efter mitt liv. 1 Kon. 19:10. 4. Men hur lyder svaret frn Gud till honom? Jag har ltit sju tusen mn bli kvar t mig, som inte har bjt kn fr Baal. 1 Kon. 19:18. 5. S finns ocks i denna tid en kvarleva, enligt utkorelsen av nd.
Rom. 9:27.

9. Och David sger: M deras bord bli till en snara och till en flla, m det bli till en sttesten, och till en vedergllning fr dem. Ps. 69:23. 10. M deras gon bli frmrkade, s att de inte ser, och bj alltid deras rygg. 11. S frgar jag nu: Har de d frdenskull sttt sig, fr att de skulle falla? Nej, inte alls! Men genom deras fall har frlsningen kommit till hedningarna, fr att detta skulle uppvcka dem till avund.
Matt. 22:8-9. Apg. 13:46.

12. r nu deras fall vrldens rikedom, och deras avtagande hedningarnas rikedom, hur mycket mer skall inte deras fullhet bli? 13. Men till er, ni hedningar, sger jag: Eftersom jag r hedningarnas apostel, prisar jag mitt mbete,
Apg. 9:15, 13:2, 22:21. Rom. 15:16. Gal. 1:16, 2:2f. Ef. 3:8. 1 Tim. 2:7. 2 Tim. 1:11.

14. om jag p ngot stt skulle kunna uppvcka avund hos dem, som r mitt ktt, och frlsa ngra av dem.
Jud. v. 22-23.

6. r det nu av nd, s r det inte mer av grningar; annars skulle nd inte mer vara nd. r det av grningar, s r det inte mer nd, annars skulle grning inte mer vara grning.
5 Mos. 9:4. Rom. 4:4-5.

7. Hur r det allts? Det som Israel sker, det har det inte ftt, men de utkorade har ftt det, de andra r frblindade, Rom. 9:31. 8. s som det r skrivet: Gud har givit dem en smnaktighetens ande, gon s de inte skulle se, och ron s de inte skulle hra nda till denna dag.
Jes. 6:9, 29:10. Matt. 13:14. Joh. 12:40. Apg. 28:26.

15. Ty om deras frkastelse r vrldens frsoning, vad skall d deras upptagande bli annat n liv frn de dda? 16. r frstlingsgrdan helig, s r ocks hela degen helig, och om roten r helig, s r ocks grenarna heliga. 17. Men om nu ngra av grenarna r bortbrutna, och du, som var ett vilt olivtrd, blev inympad bland dem och har blivit delaktig av olivtrdets rot och fetma, Jer. 11:16. 18. s frhv dig inte ver grenarna. Om du frhver dig, s br ju inte du roten, utan roten br dig. 19. S sger du d: Grenarna r bortbrutna, fr att jag skulle ympas in. 20. Visserligen. De blev bortbrutna

253

Paulus brev till romarna

Rom. 12:3

fr sin otros skull, och du str kvar genom tron. Var inte stolt i ditt sinne, utan frukta.
Ords. 28:14. Jes. 66:2. Rom. 12:16. Fil. 2:12.

21. Ty har inte Gud skonat de naturliga grenarna, s kanske han inte heller skall skona dig. 22. S se nu hr Guds godhet och strnghet: Strnghet mot dem som fll och godhet mot dig, om du frblir i godhet, annars blir du ocks avhuggen. Joh. 15:2. 23. Men ven de skall inympas, om de inte frblir i otron, ty Gud r mktig att ter inympa dem. 24. Ty om du har blivit avhuggen frn det av naturen vilda olivtrdet och mot naturen har blivit inympad i ett delt olivtrd, hur mycket mer skall d inte de, som r naturliga grenar, kunna inympas i sitt eget olivtrd? 25. Ty jag vill inte, brder, att ni skall vara okunniga om denna hemlighet, fr att ni inte m hlla er fr kloka: Frhrdelse har drabbat en del av Israel, till dess att hedningarna i fullt Luk. 21:24. antal har kommit in, 26. och s skall hela Israel bli frlst, ssom det r skrivet: Frn Sion skall frlossaren komma, och han skall skaffa bort ogudaktigheten frn Jakob. Jes. 59:20. 27. Och detta skall vara mitt frbund med dem, nr jag tar bort deras synder. Jes. 27:9. Jer. 31:31f. Hebr. 8:8, 10:16. 28. Nr det gller evangelium r de ovnner, fr er skull, men enligt utkorelsen r de lskade, fr fdernas skull. 29. Ty Guds ndegvor och kallelse r sdana, att han inte kan ngra dem. 30. Ty liksom ni frut inte trodde p Gud, s har ni nu genom deras otro ftt barmhrtighet, Gal. 4:8.

31. s har nu ocks de inte trott, fr att genom den barmhrtighet, som ni har ftt, ocks de skulle f barmhrtighet. 32. Ty Gud har inneslutit alla under otro, fr att han skall frbarma sig ver alla. Rom. 3:9f. Gal. 3:22. 33. O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga r inte hans domar, och hur outrannsakliga hans vgar.
Job 11:7, 36:22.

34. Ty vem har knt Herrens sinne? Eller vem har varit hans rdgivare?
Ps. 92:6. Jes. 40:13. Jer. 23:18. 1 Kor. 2:16.

35. Eller vem har frst givit honom ngot, s att det skulle bli terbetalat t honom? Job 41:2. 36. Ty av honom och genom honom och till honom r allting. Honom tillhr ra i evighet. Amen.
Ords. 16:4. 1 Kor. 8:6. Kol. 1:16.

12 Kapitlet
Frmaningar till att leva ett helgat liv.

frmanar jag nu er, brder, vid Guds barmhrtighet, att ni frambr era kroppar till ett offer, som r levande, heligt och fr Gud vlbehagligt, er frnuftiga tjnst.
Rom. 6:13f. 1 Petr. 2:5.

2. Och anpassa er inte efter denna vrlden, utan lt er frvandlas genom ert sinnes frnyelse, s att ni kan prva vad som r Guds goda, vlbehagliga och fullkomliga vilja.
Ef. 1:18, 4:23, 5:10f. 1 Thess. 4:3, 5:5f. 1 Joh. 2:15.

3. Ty genom den nd, som har blivit mig given, sger jag till var och en av er att inte tnka hgre om er sjlva n ni br tnka, utan tnka nyktert,

Rom. 12:4

Paulus brev till romarna

254

alltefter som Gud har tilldelat t var och en ett mtt av tro.
Rom. 1:5. 1 Kor. 3:10. 1 Kor. 12:1. Ef. 4:7.

4. Ty ssom vi i en enda kropp har mnga lemmar, men alla lemmar inte har samma uppgift, 5. s r vi nu, de mnga, en enda kropp i Kristus, men inbrdes r vi varandras lemmar.
1 Kor. 12:12f. Ef. 1:23, 4:16, 5:23.

1 Kor. 16:l. Hebr. 13:2. 1 Petr. 4:9. lighet. 14. Vlsigna dem som frfljer er, vlsigna och frbanna inte. Matt. 5:44. Luk. 6:28. 1 Kor. 4:12.

6. Och vi har olika gvor, alltefter den nd som har getts t oss. Har ngon profetians gva, s skall den vara i verensstmmelse med tron.
1 Kor. 12:4. 2 Kor. 10:13. 1 Petr. 4:10.

15. Gld er med dem som r glada, och grt med dem som grter. 16. Var ens till sinnes med varandra. Sk inte efter det som r hgt, utan hll er till det som r ringa. Hll inte er sjlva fr kloka.
Ps. 131:1. Ords. 3:7. Jes. 5:21. Rom. 15:5. 1 Kor. 1:10. Fil. 2:2.

17. Lna inte ont med ont, strva efter det som r gott infr var man.
Ords. 20:22. Matt. 5:39. 1 Kor. 6:7. 2 Kor. 8:21. 1 Thess. 5:15.

7. Har ngon gvan att tjna skall han tjna i den, har ngon gvan att undervisa skall han undervisa.
1 Kor. 12:28. Ef. 4:11. 1 Petr. 4:11.

8. Har ngon gvan att frmana, s skall han ta vara p gvan att frmana. Om ngon delar med sig s skall det vara utan baktanke. Om ngon r ledare, s skall han vara det med iver. Om ngon utvar barmhrtighet, s skall han gra det med gldje. 5 Mos. 15:7. Matt. 6:1f. Apg. 20:28.
2 Kor. 9:7. 1 Tim. 5:17. 1 Petr. 5:2.

18. Om det r mjligt s mycket som beror p er, lev i frid med alla mnniskor. Mark. 9:50. Hebr. 12:14. 19. Hmnas inte er sjlva, mina lskade, utan lmna rum fr vreden*. Ty det r skrivet: Min r hmnden, jag skall vederglla det, sger Herren.
*KXII: (Guds) vrede. 3 Mos. 19:18. 5 Mos. 32:35. Luk. 6:29. Hebr. 10:30.

9. Lt krleken vara utan hyckleri. Avsky det onda, hll fast vid det goda.
Ps. 34:15, 37:27, 97:10, 139:21. Amos 5:15. 1 Tim. 1:5. 1 Petr. l:22, 4:8. 1 Joh. 4:7.

20. Om nu din ovn hungrar, s ge honom att ta, trstar han, s ge honom att dricka, ty nr du gr det, s samlar du gldande kol p hans huvud. Ords. 25:21. Matt. 5:44. 21. Lt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

10. lska varandra av hjrtat med broderlig krlek. vertrffa varandra i inbrdes hedersbevisning.
Ef. 4:3. Tit. 2:3. Hebr. 13:1. 1 Petr. 2:17. 2 Petr. 1:7.

13 Kapitlet
Frmaningar till lydnad mot samhllets lagar, till krlek mot sin nsta.

11. Var inte trga nr det gller er nit, var brinnande i anden, tjna Herren. Ef. 6:16. Upp. 3:15. 12. Var glada i hoppet, tliga i bedrvelsen, uthlliga i bnen.
Luk. 18:1. Rom. 15:13. Ef. 6:18. Kol. 4:2. 1 Thess. 5:16-17. Hebr. 10:36, 12:1. Jak. 5:7.

13. Dela med er till de heliga vad de behver. Var ivriga att visa gstvn-

ar och en skall underordna sig verheterna. Ty det finns ingen verhet, som inte r av Gud. De verheter, som finns, r frordnad av Gud.
Ords. 8:15-16. Dan. 4:22. Tit. 3:1. 1 Petr. 2:13.

255

Paulus brev till romarna

Rom. 14:5

2. Drfr, den som stter sig upp mot verheten, han str emot vad Gud har frordnat, men de som str emot detta skall f en dom ver sig. 3. Ty de som har makten r till skrck, inte fr dem som gr det goda, utan fr dem som gr det onda. Vill du vara utan fruktan fr verheten, gr d det goda, s skall du f berm av den, 1 Petr. 2:14. 4. ty den r Guds tjnare, dig till godo. Men gr du det som r ont, s m du frukta, ty den br inte svrdet frgves, utan den r Guds tjnare, en hmnare som straffar den som gr det onda. 5. Drfr mste man underordna sig, inte bara fr straffets skull, utan ocks fr samvetets skull. 6. Drfr betalar ni ju ocks skatt, ty de r Guds tjnare som skall skta om sdant. 7. S ge nu t var och en det ni r skyldiga: Skatt t den som skall ha skatt, tull t den som skall ha tull, frukta den som fruktan tillhr, ge heder t den som skall ha heder.
Matt. 22:21. Mark. 12:17. Luk. 20:25.

11. Och detta, d vi vet tiden, att stunden redan r inne att vakna upp ur smnen. Ty frlsningen r oss nu nrmare, n d vi kom till tro.
1 Kor. 15:34. Ef. 5:14. 1 Thess. 5:6.

12. Natten r framskriden, och dagen r nra. Lt oss drfr lgga bort mrkrets grningar och kl oss i ljusets vapenrustning.
Ef. 5:11, 6:13-14. Kol. 3:8. 1 Thess. 5:5.

13. Lt oss vandra anstndigt, som p dagen, inte i frosseri och dryckenskap, inte i otukt och lsaktighet, inte i kiv och avund.
Ords. 23:20. Luk. 21:34. 1 Kor. 6:9-10. Gal. 5:21. Ef. 5:5. Fil. 4:8. Jak. 3:14.

14. Utan ikld er Herren Jesus Kristus och ha inte sdan omsorg om kttet att begrelser uppvcks.
Gal. 3:27, 5:16. 1 Petr. 2:11. 1 Joh. 2:16. Upp. 16:15.

14 Kapitlet
Hur den starke i tron br frhlla sig till den svagare.

8. Var ingen ngot skyldiga, utom det att lska varandra. Ty den som lskar sin nsta, han har fullbordat lagen. Gal. 5:14. 9. Ty dessa bud: Du skall inte gra hor, du skall inte drpa, du skall inte stjla, du skall inte bra falskt vittnesbrd, du skall inte ha begrelse, och vilket annat bud som helst, de sammanfattas i detta ord: Du skall lska din nsta som dig sjlv.
2 Mos. 20:14f. 3 Mos. 19:18. 5 Mos. 5:18. Matt 19:18, 22:39. Mark. 12:31.

m ngon r svag i tron, s ta er an honom, utan att dma ver andras tankar. Rom. 15:7. 1 Kor. 8:9f, 9:22. 2. Den ene tror, att han kan ta vad som helst, men den som r svag, ter grnsaker. 3. Den som ter, m inte frakta honom, som inte ter, och den som inte ter, han m inte dma honom, som ter, ty Gud har tagit emot honom.
Kol. 2:16.

10. Krleken gr inte ngot ont mot sin nsta. S r nu krleken lagens uppfyllelse.
Matt. 22:40. 1 Tim. 1:5. Jak. 2:8.

4. Vem r du, som dmer en annans tjnare? Fr sin egen herre str han eller faller, men han skall frbli stende, ty Gud r mktig att hlla honom stende. Jak. 4:12. 5. Den ene gr skillnad mellan dag

Rom. 14:6

Paulus brev till romarna

256

och dag, den andre hller alla dagar fr lika, var och en vare fullt viss i sitt eget sinne. Gal. 4:10. 6. Den som aktar p ngon dag, han gr det fr Herren, och den som inte aktar p ngon dag, han gr det fr Herren. Den som ter, han ter fr Herren, ty han tackar Gud. Den som inte ter, han gr det fr Herren och 1 Kor. 10:31. 1 Tim. 4:3. tackar Gud. 7. Ty ingen av oss lever fr sig sjlv, och ingen dr fr sig sjlv. 1 Petr. 4:2. 8. Lever vi, s lever vi fr Herren, dr vi, s dr vi fr Herren. Vare sig vi lever eller dr, s tillhr vi Herren.
Gal. 2:20.

9. Ty drfr bde dog och uppstod Kristus och har ter blivit levande, fr att han skall vara Herre ver bde dda och levande. 2 Kor. 5:15. 10. Men du, varfr dmer du din broder? Eller varfr fraktar du din broder? Ty vi skall alla st infr Kristi Matt. 25:31. 2 Kor. 5:10. domstol. 11. Ty det r skrivet: S sant jag lever, sger Herren, fr mig skall alla knn bja sig, och alla tungor skall beknna Gud. Jes. 45:23. Fil. 2:10. 12. Allts skall var och en av oss infr Gud gra rkenskap fr sig sjlv.
Matt. 12:36. 1 Kor. 3:8. Gal. 6:5.

din mat den som Kristus har lidit 1 Kor. 8:11. dden fr. 16. Drfr, lt inte ert goda bli smdat. 17. Ty Guds rike r inte mat eller dryck, utan rttfrdighet och frid och gldje i den Helige Ande. 1 Kor. 8:8. 18. Ty den som p detta stt tjnar Kristus, han r Gud till behag och hller provet infr mnniskor. 19. Lt oss drfr strva efter det som tjnar friden och inbrdes uppbyggelse. 20. Frdrva inte Guds verk fr matens skull. Allting r visserligen rent, men ont fr den mnniska, som ter mot sitt samvete. Matt. 15:11. Tit. 1:15. 21. Det r rtt, att du inte ter ktt och inte dricker vin, inte heller gr ngot annat, som din broder stter sig p, eller som han tar anstt av eller blir svag av. 1 Kor. 8:13. 22. Har du tro? S ha den fr dig sjlv infr Gud. Salig r den, som inte dmer sig sjlv i det som han prvar vara rtt. 23. Men om den som tvivlar ter, s r han dmd, eftersom han inte ter av tro. Ty allt som inte r av tro r synd.

15 Kapitlet
Paulus frmanar till tlamod och enighet, uppger orsaken varfr han skrivit detta brev, samt lovar att beska Rom.

13. Drfr, lt oss nu inte mer dma varandra. Dm hellre s, att ingen m lgga en sttesten eller en snara fr sin broder.
Matt. 18:7f. 1 Kor. 10:32. 2 Kor. 6:3.

14. Jag vet och r vertygad i Herren Jesus, att ingenting r i sig sjlvt orent, men den som hller ngot fr orent, fr honom r det orent.
Apg. 10:14-15. 1 Kor. 8:7. 1 Tim. 4:4. Tit. 1:15.

i, som r starka, r skyldiga att bra de svagas svagheter, och inte leva oss sjlva till behag.
1 Kor. 9:22. Gal. 6:1.

2. Var och en av oss m leva sin nsta till behag, med tanke p det som r gott, till uppbyggelse.
1 Kor. 9:19, 10:24f, 13:5. Fil. 2:4-5.

15. Men om din broder blir bedrvad ver din mat, s vandrar du inte mer efter krleken. Frdrva inte med

3. Kristus levde ju inte sig sjlv till behag, utan, ssom det r skrivet:

257

Paulus brev till romarna

Rom. 15:24

Deras smdelser, som smda dig, har fallit ver mig. Ps. 69:10. 4. Ty allt vad frut r skrivet, det r skrivet oss till undervisning, fr att vi genom den uthllighet och trst som Skrifterna ger skall ha hoppet.
Rom. 4:23-24. 1 Kor. 10:11. 2 Tim. 3:16.

5. M tlamodets och trstens Gud, ge er att ha samma sinne inbrdes, efter Kristus Jesus,
Rom. 12:16. 1 Kor. 1:10. Fil. 2:2, 3:15-16.

6. s att ni endrktigt och med en mun kan prisa Gud och vr Herres, Jesu Kristi, Fader. 7. Tag drfr emot varandra, s som ocks Kristus har tagit emot oss, till Guds ra. Rom. 14:1f. 8. Men jag sger, att Jesus Kristus har blivit omskrelsens tjnare fr Guds sannings skull, fr att bekrfta de lften, som gavs till fderna,
Matt. 15:24. Apg. 3:25-26.

skap, i stnd att ven frmana varandra. 1 Kor. 1:5. 2 Petr. 1:12. 1 Joh. 2:21. 15. Likvl, brder, har jag p ett delvis ngot djrvt stt skrivit till er, fr att ytterligare pminna er, p grund av den nd som har blivit mig given av Gud, Rom. 1:5. 16. att jag skall vara Jesu Kristi tjnare bland hedningarna och i helig tjnst bra fram Guds evangelium, s att hedningarna blir ett vlbehagligt offer fr honom, helgat genom den Helige Ande.
Apg. 9:15, 13:2. Rom. 11:13. Gal. 2:7. 1 Tim. 2:7. 2 Tim. 1:11.

17. Drfr har jag bermmelsen i Kristus Jesus i det som tillhr Gud. 18. Ty jag vgar inte tala om ngot annat n det som Kristus har gjort genom mig, fr att gra hedningarna lydiga, med ord och med grning,
Rom. 1:5, 16:26.

9. och att hedningarna skall ra Gud fr barmhrtighetens skull, s som det str skrivet: Drfr skall jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn. 2 Sam. 22:50. Ps. 18:50. Rom. 11:30. 10. Och ter sger han: Gld er, ni hedningar, tillsammans med hans folk. 5 Mos. 32:43. 11. Och ter: Lova Herren, alla hedningar, och prisa honom, alla folk. 12. Och ytterligare sger Jesaja: Rotskottet frn Jesse skall komma, och han som skall uppst fr att rda ver hedningarna, p honom skall hedningarna hoppas. Jes. 11:1f. Upp. 5:5, 22:16. 13. Men hoppets Gud, m uppfylla er med all gldje och frid i tron, s att ni har ett verfldande hopp genom den Helige Andes kraft. 14. Mina brder, jag r sjlv redan vertygad om, att ni sjlva r fulla av godhet, uppfyllda med all kun-

19. genom kraften i tecken och under, genom Guds Andes kraft, s att jag frn Jerusalem och runt omkring nda till Illyrien, har fullfljt frkunnandet av Kristi evangelium. 20. Jag har efterstrvat att frkunna evangelium, dr Kristus inte ens har blivit nmnd, fr att jag inte skulle bygga p en annans grund,
2 Kor. 10:15.

21. utan, s som det r skrivet: De som han inte har blivit frkunnad fr skall se, och de som inte har hrt skall frst. Jes. 52:15. 22. Detta r ocks orsaken, varfr jag s ofta har varit frhindrad att komma Rom. 1:13. 1 Thess. 2:1. till er. 23. Men nu, d jag inte lngre har rum i dessa trakter och i mnga r har lngtat efter att komma till er
Rom. 1:10. 1 Thess. 3:10.

24. vill jag, d jag reser till Spanien,

Rom. 15:25

Paulus brev till romarna

258

komma till er. Ty jag hoppas att p genomresan f se er, och drefter av er bli hjlpt att komma dit, sedan jag frst en tid har haft gldjen att vara tillsammans med er. 25. Men nu far jag till Jerusalem fr att tjna de heliga. Apg. 19:21, 24:17. 26. Ty Makedonien och Akaja har grna velat gra en insamling till de fattiga bland de heliga, som r i Jerusalem.
1 Kor. 16:1. 2 Kor. 8:1, 9:2f. Gal. 2:9-10.

16 Kapitlet
Hlsningar. Varning fr falska lrare. Slutord.

27. De ville grna gra s, och de str ocks i skuld till dem. Ty om hedningarna har ftt del i deras andliga goda, s r de ocks skyldiga att vara dem till tjnst med sitt materiella goda.
1 Kor. 9:11. Gal. 6:6.

ag vill lgga ett gott ord fr vr syster Febe, som r frsamlingens tjnare i Kenkrea, 2. att ni tar emot henne i Herren, ssom det anstr de heliga, och hjlper henne med allt, dr hon behver er hjlp. Ty hon har sjlv varit ett std fr mnga och ven fr mig. 3. Hlsa Priskilla och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus,
Apg. 18:2f. 1 Kor. 16:19. 2 Tim. 4:19.

28. Nr jag s har fullgjort detta och p ett skert stt verlmnat t dem denna frukt, vill jag ta vgen frbi er p min resa till Spanien. 29. Och jag vet, att nr jag kommer till er, kommer jag med fullheten av Kristi evangeliums vlsignelse.
Rom. 1:11.

30. Men, kra brder, jag frmanar er vid vr Herre Jesus Kristus och vid Andens krlek, att tillsammans med mig kmpa genom era bner till Gud fr mig, 2 Kor. 1:11. 31. att jag m bli rddad undan de otrogna i Judeen, och att min tjnst till Jerusalem m bli vl mottagen av de heliga. 2 Thess. 3:2. 32. S skall jag med gldje komma till er genom Guds vilja fr att vila ut tillsammans med er.
Apg. 18:21. 1 Kor. 4:19.

33. Fridens Gud vare med er alla. Amen. Fil. 4:9. 1 Thess. 5:23. 2 Thess. 3:16.

4. som har vgat sitt liv fr mig, dem tackar inte endast jag, utan ocks alla frsamlingar bland hedningarna. 5. Hlsa ocks frsamlingen, som r i deras hus. Hlsa Epenetus, min lskade, som r Akajas frstlingsgrda t Kristus. 6. Hlsa Maria, som har arbetat mycket fr oss. 7. Hlsa Andronikus och Junias, mina slktingar och medfngar, som har ett gott anseende bland apostlarna, som ocks fre mig har varit i Kristus. 8. Hlsa Amplias, min lskade i Herren. 9. Hlsa Urbanus, vr medarbetare i Kristus, och Stakys, min lskade. 10. Hlsa Apelles, som r beprvad i Kristus. Hlsa dem som hr till Aristobulus hus. 11. Hlsa Herodion, min landsman. Hlsa dem av Narcissus hus, som r i Herren. 12. Hlsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren. Hlsa Persis, den lskade, som har arbetat mycket i Herren.

259

Paulus brev till romarna

Rom. 16:27

13. Hlsa Rufus, den utkorade i Herren, och hans moder, som ocks r min. 14. Hlsa Asynkritus, Flegon, Hermas, Patrobas, Hermes, och de brder, som r med dem. 15. Hlsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de heliga som r med dem. 16. Hlsa varandra med en helig kyss. Kristi frsamlingar hlsar er.
1 Kor. 16:20. 2 Kor. 13:12. 1 Thess. 5:26. 1 Petr. 5:14.

21. Timoteus, min medarbetare, och Lucius, Jason och Sosipater, mina slktingar, hlsar er.
Apg. 13:1, 16:1, 17:5, 20:4. Fil. 2:19. 1 Thess. 3:2.

22. Jag, Tertius, som har skrivit brevet, hlsar er i Herren. 23. Gajus, min och hela frsamlingens vrd, hlsar er. Erastus, stadens kassr, och brodern Kvartus hlsar er.
Apg. 19:22. 2 Tim. 4:20.

17. Jag frmanar er, brder, att ge akt p dem som stadkommer splittring och frfrelser i strid mot den lra, som ni har ftt undervisning i. Vnd er bort frn dem.
Gal. 1:8-9. Kol. 2:8. 1 Tim. 6:3. 2 Tim. 3:2f. 2 Joh. 10.

24. Vr Herres Jesu Kristi, nd vare med er alla. Amen. 1 Thess. 5:28. 25. Men honom, som frmr styrka er, efter mitt evangelium och min predikan om Jesus Kristus, enligt den nu uppenbarade hemlighet, som under evig tid har frtigits,
Ef. 1:9, 3:9f. Kol. 1:26. 2 Tim. 1:10.

18. Ty sdana tjnar inte vr Herre Jesus Kristus, utan sin buk, och genom milda ord och smekande tal bedrar de deras hjrtan, som r oskyldiga.
Hes. 13:18. Fil. 3:18-19. 2 Petr. 2:3.

26. men nu har blivit uppenbarad och genom profetiska Skrifter, enligt den evige Gudens befallning, gjorts knd fr alla hedningar till trons lydnad,
Rom. 1:5, 15:18. Tit. 1:3. 1 Joh. 1:1.

19. Er lydnad r knd av alla. Drfr glder jag mig ver er, men jag vill, att ni r visa i det som r gott, och oskyldiga i det som r ont.
Matt. 10:16. Rom. 1:8. 1 Kor. 14:20.

27. Gud, som ensam r vis, tillhr ran, genom Jesus Kristus i evighet. Amen. 1 Tim. 1:17. Jud. 25.
Skrivet till romarna frn Korint, och snt genom Febe, frsamlingens tjnarinna i Kenkrea.

20. Men fridens Gud skall snart snderkrossa Satan under era ftter. Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med er*.
*KXII tillgger: Amen. Rom. 15:33. 1 Kor. 16:23. 2 Kor. 13:13.

Paulus frsta brev till korintierna

260

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kapitlet
Aposteln hlsar de kristna i Korint och varnar dem fr sndringar. Vrldens visdom och korsets drskap.

Son, Jesus Kristus, vr Herre.

1 Thess. 5:24. 2 Joh. 15:5.

aulus, genom Guds vilja kallad till Jesu Kristi apostel och brodern Sostenes, Apg. 18:17. 2. till den Guds frsamling som r i Korint, de helgade i Kristus Jesus, kallade heliga, tillsammans med alla dem som kallar vr Herres Jesu Kristi namn p varje ort, deras svl som vr.
Joh. 17:19. Apg. 15:9. Ef. 1:1. 1 Thess. 4:7. 2 Tim. 1:9.

10. Jag frmanar er, brder, vid vr Herres Jesu Kristi namn, att ni alla r eniga i ert tal och inte tillter ngon splittring bland er, utan r fullkomligt frenade i samma sinnelag och samma mening.
Rom. 12:16. 15:5. Ef. 4:3. Fil. 2:2, 3:15-16. 1 Petr. 3:8.

3. Nd vare med er och frid av Gud vr Fader och Herren Jesus Kristus.
Rom. 1:7. 2 Kor. 1:2. Ef. 1:2.

4. Jag tackar alltid min Gud fr er skull, fr den Guds nd som har blivit given t er genom Kristus Jesus.
Rom. 1:8.

11. Ty Kloes folk har berttat fr mig om er mina brder, att det frekommer stridigheter bland er. 12. Vad jag menar r detta, att var och en sger: Jag hller mig till Paulus, eller: Jag hller mig till Apollos, eller: Jag hller mig till Kefas, eller: Jag hller mig till Kristus.
Apg. 18:24. 1 Kor. 3:4. 2 Joh. 1:42.

5. Ty genom honom har ni blivit rika p allt slags tal och all slags kunskap,
1 Kor. 12:8. 2 Kor. 8:7. Kol. 1:9.

6. eftersom vittnesbrdet om Kristus har blivit befst hos er. 7. Drfr saknar ni ingen ndegva, medan ni vntar p vr Herres Jesu Kristi uppenbarelse. Fil. 3:20. Tit. 2:13. 8. Han skall ocks gra er fast grundade nda till slutet, s att ni r ostraffliga p vr Herre Jesu Kristi dag.
Kol. 1:22. 1 Thess. 3:13, 5:23. 2 Thess. 3:2-3.

13. r Kristus delad? Blev Paulus korsfst fr er? Eller blev ni dpta i Paulus namn? 14. Jag tackar Gud, att jag inte har dpt ngon av er utom Krispus och Gajus, Apg. 18:8. Rom. 16:23. 15. s att ingen kan sga att jag har dpt i mitt namn. 16. Dessutom har jag dpt Stefanus husfolk, men annars vet jag inte om jag har dpt ngon ytterligare.
1 Kor. 16:15f.

9. Gud r trofast, genom honom r ni kallade till gemenskap med hans

17. Ty Kristus har inte snt mig till att dpa, utan till att frkunna evangelium, inte med visdom i ord, fr att Kristi kors inte skall bli om intet.
1 Kor. 2:1f. 2 Petr. 1:16.

261

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 2:7

18. Ty talet om korset r en drskap fr dem som blir frtappade, men fr oss som blir frlsta r det Guds kraft.
Rom. 1:16. 1 Kor. 4:10.

19. Ty det r skrivet: Jag skall gra de visas visdom om intet, och de frstndigas frstnd skall jag frkasta.
Job 5:12-13. Jes. 29:14.

20. Var r de visa? Var r de skriftlrda? Var r denna vrldens kloka? Har inte Gud gjort denna vrldens visdom till drskap?
Jes. 33:18. Job 12:17. Rom. 1:22.

har Gud utvalt fr att gra till intet det som var ngonting, 29. fr att inget ktt skall kunna bermma sig infr Gud. Rom. 3:27. Ef. 2:9. 30. Men det r av honom som ni r i Kristus Jesus, som fr oss har blivit till visdom frn Gud och till rttfrdighet och till helgelse och till frlossJer. 23:5. Joh. 17:19. ning,
Rom. 4:25. Ef. 1:7. Kol. 2:2-3.

21. Eftersom vrlden inte genom sin visdom lrde knna Gud i hans visdom, s behagade det Gud att genom den drskap som predikas frlsa dem som tror.
Matt. 11:25. Luk. 10:21. Rom. 1:21f.

31. fr att som det str skrivet: Den som bermmer sig, skall bermma sig i Herren. Jer. 9:23-24. 2 Kor. 10:17.

2 Kapitlet
Paulus har inte med mnsklig visdom utan i Andens kraft predikat den korsfste Kristus.

22. Judarna begr tecken och grekerna sker efter vishet.

Matt. 12:38, 16:1. Joh. 4:48, 6:30.

23. Men vi predikar Kristus som korsfst, fr judarna en sttesten och fr grekerna en drskap.
Joh. 6:60f. 1 Kor. 2:14.

24. Men fr de kallade, bde judar eller greker, predikar vi Kristus, Guds kraft och Guds visdom. Rom. 1:16. 25. Ty Guds drskap r visare n mnniskor, och Guds svaghet r starkare n mnniskor. 26. Fr se p er kallelse, brder. Inte mnga visa efter kttet, inte mnga mktiga, inte mnga frnma blev kallade. Joh. 7:48. 1 Kor. 2:8. 27. Men det som var draktigt fr vrlden har Gud utvalt, fr att han skulle lta de visa komma p skam, och det som var svagt i vrlden har Gud utvalt, fr att det som var starkt skulle komma p skam.
Matt. 11:25. Jak. 2:5.

r jag kom till er brder, kom jag inte med hga ord eller hg visdom, fr att frkunna Guds vittnesbrd fr er. Apg. 18:1. 1 Kor. 1:17. 2. Ty jag hade bestmt mig fr att bland er inte veta av ngot annat, utom Jesus Kristus och honom ssom korsfst. Gal. 6:14. 3. Och jag var hos er i svaghet och med fruktan och med mycken bvan.
2 Kor. 10:10, 11:30, 12:5f. Gal. 4:13. Fil. 2:12.

4. Mitt tal och min predikan var inte med vertalande ord av mnsklig visdom, utan genom bevisning i Ande och kraft, 5. fr att er tro inte skulle vara grundad p mnniskors visdom, utan p Guds kraft. 2 Kor. 4:7. 6. Visdom talar vi dock bland de fullkomliga, men en visdom som inte tillhr denna vrlden eller denna vrldens mktiga som kommer att frgs.
Jak. 3:15.

28. Det som var ringa och fraktat i vrlden och det som ingenting var, det

7. Utan vi talar Guds hemliga visdom, den frdolda, som Gud fre vrldens

1 Kor. 2:8

Paulus frsta brev till korintierna

262

begynnelse har frutbestmt till vr hrlighet. Job 28:21. Rom. 16:25. 1 Kor. 4:1.
Ef. 3:9. Kol. 1:26. 2 Tim. 1:9.

s att han skulle kunna undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.
Job 15:8. Jes. 40:13. Jer. 23:18. Rom. 11:34.

8. vilken ingen av denna vrldens furstar har knt till. Om de hade knt till den, hade de aldrig korsfst hrlighetens Herre.
Matt. 11:25. Joh. 7:48, 16:3. Apg. 13:27. 2 Kor. 3:14. 1 Tim. 1:13.

3 Kapitlet
Aposteln tillrttavisar de kristna i Korint fr deras partisinne. Guds andliga tempelbyggnad.

9. Utan som Skriften sger: Vad inget ga har sett, och inget ra har hrt, och vad som inte har stigit upp i ngot mnniskohjrta, det har Gud berett t dem som lskar honom.
Jes. 64:4. 1 Kor. 1:23.

10. Men fr oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, ty Anden utrannsakar allting, ja, ocks Guds djuphet.
Matt. 13:11, 16:17. 2 Kor. 3:18. 1 Joh. 2:27.

11. Ty vilken mnniska vet vad som r i mnniskan, utom mnniskans ande som r i henne? S vet inte heller ngon vad som r i Gud, utom Guds Ande. Ords. 20:21. Jer. 17:9. 12. Men vi har inte ftt vrldens ande, utan den Ande som r av Gud, fr att vi skall veta vad Gud har sknkt oss. Rom. 8:15. 13. Om vilket vi ocks talar, men inte med sdana ord som mnsklig visdom lr, utan med sdana ord som den Helige Ande lr, och bedmer 2 Petr. 1:16. andliga saker andligen. 14. En naturlig* mnniska tar inte emot det som hr till Guds Ande. Ty det r en drskap fr henne och hon kan inte begripa det, eftersom det mste bedmas andligen.
*sjlisk, oandlig. Rom. 8:7.

rder, jag kunde inte tala till er ssom till andliga, utan ssom till kttsliga, ssom till spdbarn i Kristus. 2. Mjlk gav jag er att dricka, inte fast fda. Den tlde ni nnu inte, och ni tl den inte nu heller, Hebr. 5:12-13. 3. eftersom ni fortfarande r kttsliga. Ty d avund och kiv och splittringar finns ibland er, r ni inte d kttsliga och vandrar p mnniskors 1 Kor. 1:11. Gal. 5:19-20. Jak. 3:16. vis? 4. Fr d en sger: Jag hller mig till Paulus och den andre sger: Jag hller mig till Apollos, r ni d inte kttsliga? 1 Kor. 1:12. 5. Vad r Paulus? Vad r Apollos? Inget annat n tjnare genom vilka ni har tagit emot tron, och det efter vad Herren har gett t var och en.
Apg. 18:24. 1 Kor. 16:12.

6. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav vxten. Apg. 18:26, 19:1. 7. S r nu varken den som planterar eller den som vattnar ngot, utan endast Gud som ger vxten. 8. Den som planterar och den som vattnar r ett, men var och en skall f sin ln efter sitt arbete.
Ps. 62:13. Jer. 17:10, 32:19. Matt. 16:27. Rom. 2:6. Upp. 2:23, 22:12.

15. Men den andliga mnniskan bedmer allt, men blir inte bedmd av ngon. 16. Ty vem har knt Herrens sinne,

9. Ty vi r Guds medarbetare, ni r Guds kerflt, Guds byggnad.

2 Kor. 6:1. Ef. 2:20-21.

10. Efter den Guds nd som Gud har

263

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 4:8

gett mig lade jag grunden ssom en vis byggmstare, och en annan bygger p den. Men var och en m se till, hur han bygger. Rom. 1:5, 15:20. 11. Ty en annan grund kan ingen lgga n den som r lagd, vilken r Jesus Kristus.
Jes. 28:16. Matt. 16:18. Ef. 2:20. 1 Petr. 2:7.

23. Men ni tillhr Kristus och Kristus tillhr Gud.

4 Kapitlet
Paulus framstller apostlarnas sjlvfrsakelse till ett fredme och varnar fr hgmod.

12. Om ngon bygger p denna grund med guld, silver, dla stenar, eller med tr, h och str, 13. s skall vars och ens verk bli uppenbart. Ty den dagen skall gra det klart, fr den skall uppenbaras i eld och hur vars och ens verk r skall elJes. 48:10. 1 Petr. 1:7, 4:12. den prva. 14. Om det verk som ngon har byggt bestr, skall han f ln. 15. Men blir hans verk uppbrnt, s skall han lida frlust. Men sjlv blir han frlst, dock ssom genom eld. 16. Vet ni inte, att ni r Guds tempel och att Guds Ande bor i er?
1 Kor. 6:19. 2 Kor. 6:16. Ef. 2:21-22. Hebr. 3:6. 1 Petr. 2:5.

llts m varje mnniska anse oss vara Kristi tjnare och frvaltare av Guds hemligheter.
2 Kor. 4:5, 6:4. Kol. 1:25. Tit. 1:7.

2. Nu sker man inget annat hos frvaltare n att man finner en sdan vara trogen. Luk. 12:42. 3. Men fr mig har det mycket liten betydelse, att jag blir dmd av er eller av ngon mnsklig dom. Jag dmer inte heller mig sjlv, 4. fr jag vet inget med mig sjlv, dock r jag drigenom inte rttfrdigad, utan Herren r den som dmer mig.
2 Mos. 34:7. Job 9:2. Ps. 130:3, 143:2. Rom. 4:2.

17. Om ngon frdrvar Guds tempel, skall Gud frgra honom: Ty Guds tempel r heligt, vilket r ni. 18. Ingen m bedra sig sjlv. Om ngon bland er tycker att han r vis i denna vrlden, m han bli en dre, fr att han m bli vis. Ords. 3:7. Jes. 5:21. 19. Ty denna vrldens visdom r drskap infr Gud, fr det r skrivet: Han fngar de visa i deras slughet.
Job 5:13.

5. Dm drfr inte frrn tid r, tills Herren kommer som ven skall lta det som r frdolt i mrkret komma i ljuset och uppenbara hjrtats uppst. D skall var och en f sitt pris av Gud.
Dan. 7:10. Matt. 7:1. Rom. 2:1. Upp. 20:12.

20. Och ter: Herren knner de visas tankar, att de r ffngliga. Ps. 94:11. 21. Drfr skall ingen bermma sig av mnniskor. Allt r ju ert, 22. vare sig Paulus eller Apollos, vare sig Kefas eller vrlden, vare sig liv eller dd, vare sig det som nu r, eller det som skall komma, allt det r ert.

6. Brder, detta har jag tillmpat p mig och Apollos fr er skull, fr att ni av oss skall lra er att inte tnka utver det som r skrivet, fr att ni inte skall bli hgmodiga mot varandra, fr den enes eller den andres skull.
Ords. 3:7. Rom. 12:3.

7. Ty vem ger dig ngot fretrde? Vad har du som du inte har ftt? Har du ftt det, varfr bermmer du dig d, som om du inte hade ftt det?
Joh. 3:27. Rom. 12:6. 1 Petr. 4:10. Jak. 1:17.

8. Ni r redan mtta, ni har redan blivit rika och utan oss regerat som

1 Kor. 4:9

Paulus frsta brev till korintierna

264

kungar! Och jag skulle nska, att ni regerade, fr att ocks vi kunde regera tillsammans med er. 9. Fr mig tycks det som att Gud har stllt fram oss apostlar ssom de allra ringaste, ssom mnade t dden, ty vi har blivit ett skdespel fr vrlden, bde fr nglar och fr mnniskor.
Ps. 44:33. Rom. 8:36. 1 Kor. 15:8-10. Ef. 3:8. Hebr. 10:33.

blsta, som om jag inte skulle komma till er. 19. Men jag skall snart komma till er, om Herren vill, och d skall jag lra knna, inte dessa uppblstas ord utan deras kraft.
Apg. 18:21. Rom. 15:32. Jak. 4:15.

10. Vi r drar fr Kristi skull, men ni r kloka i Kristus. Vi r svaga, ni starka. Ni r rade, vi fraktade.
1 Kor. 2:3. 2 Kor. 13:9. 2 Thess. 3:7.

20. Ty Guds rike bestr inte i ord, utan i kraft. 1 Kor. 2:4. 21. Vad vill ni? Skall jag komma till er med ris eller med krlek och mildhetens ande? 2 Kor. 10:2, 13:10.

11. nda till denna stund r vi hungriga och trstiga och nakna och blir misshandlade och r hemlsa.
Apg. 23:2. 2 Kor. 4:8, 11:23.

5 Kapitlet
Frsamlingen uppmanas att utva tukt mot uppenbara syndare.

12. Vi anstrnger oss och arbetar med vra egna hnder. D vi blir smdade, vlsignar vi, d vi blir frfljda, hrdar vi ut.
Matt. 5:44. Luk. 6:28, 23:34. Apg. 7:60, 18:3, 20:34. Rom. 12:14. 1 Thess. 2:9. 2 Thess. 3:8.

13. D vi blir smdade talar vi goda ord. Ssom vrldens avskum har vi blivit, var mans avskrde, nda till denna dag. Klag. 3:45. 14. Detta skriver jag inte fr att jag vill f er att skmmas, utan jag frmanar er ssom mina kra barn. 15. Ty om ni n hade tio tusen uppfostrare i Kristus, s har ni nd inte mnga fder, ty jag har ftt er i Kristus Jesus genom evangelium.
Apg. 18:11. Gal. 4:19. 1 Thess. 2:11. Filem. v. 10.

16. Drfr frmanar jag er: Bli mina efterfljare. 1 Kor, 11:1. Fil. 3:17. 1 Thess. 1:6. 17. Det r drfr jag har snt till er Timoteus, vilken r min lskade och trogne son i Herren, han skall pminna er om mina vgar i Kristus, ssom jag lr verallt i alla frsamlingar.
Apg. 19:22. 2 Thess. 3:9. 1 Tim. 1:2. 2 Tim. 1:2.

et gr ett allmnt rykte att otukt frekommer bland er och en sdan otukt som inte ens finns bland hedningarna, nmligen att ngon har sin fars hustru. 3 Mos. 18:8. 5 Mos. 27:20. 2. Och ni r uppblsta fastn ni hellre skulle vara bedrvade, s att den som hade gjort sig skyldig till sdant hade drivits ut frn er. 3. Men jag, som vl r till kroppen frnvarande, men till anden nrvarande, har redan som om jag var nrvarande, fllt domen ver den som Kol. 2:5. har handlat s. 4. I vr Herres Jesu Kristi namn skall vi, ni och min ande, komma tillsammans med vr Herres Jesu Kristi kraft
Matt. 16:19. Joh. 20:23.

5. och verlmna den som bedrivit sdant t Satan till kttets frdrv, s att anden kan bli frlst p Herrens Jesu dag. 1 Tim. 1:20. 6. Er bermmelse r inte god. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?
Gal. 5:9. Jak. 4:16.

18. Men ngra av er har blivit upp-

7. Rensa drfr ut den gamla sur-

265

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 6:12

degen, s att ni blir en ny deg. Ni r ju osyrade. Ty vi har ven ett pskalamm, som offrades fr oss, nmligen Kristus.
Jes. 53:7. Joh. 1:29f. 1 Kor. 15:3. 1 Petr. 1:19.

8. Lt oss drfr inte hlla hgtid med gammal surdeg, och inte med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.
2 Mos. 12:3f. 5 Mos. 16:3.

9. Jag skrev till er i brevet, att ni inte skulle ha ngot att gra med otuktiga mnniskor. 2 Kor. 6:14. Ef. 5:11. 2 Thess. 3:14. 10. Jag menade inte denna vrldens otuktiga mnniskor i allmnhet eller giriga eller rvare eller avgudadyrkare. I s fall mste ni ju rymma bort frn vrlden. 11. Men nu skrev jag till er att om ngon som kallades broder, r en otuktig eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smdare eller en drinkare eller en rvare, s skulle ni inte ha ngot att gra med en sdan eller ta tillsammans med honom.
Matt. 18:17. Rom. 16:17. 2 Thess. 3:6.

er, r ni d inte goda nog till att dma i de ringaste ml? Matt. 19:28. Luk. 22:30. 3. Vet ni inte att vi skall dma nglar? Hur mycket mer d inte i de ting som hr till detta livet? 4. Men ni, nr ni har ngra rttssaker angende det som har med detta livet att gra, s stter ni dem som r ringa aktade i frsamlingarna till domare. 5. Till er skam sger jag detta: Finns det inte en enda, som r vis bland er, eller ngon som kan dma mellan sina brder? 6. Men nu gr den ene brodern till rtta med den andre och detta infr dem som inte tror! 7. Redan det r en brist hos er, att ni gr till rtta med varandra. Varfr lider ni inte hellre ortt? Varfr finner ni er inte hellre i att lida frlust?
Ords. 20:22. Matt. 5:39. Luk. 6:29. Rom. 12:17f. 1 Thess. 4:6, 5:15.

12. Ty vad tillkommer det mig att dma dem som r utanfr? Dmer inte ni dem som r innanfr? 13. Men dem som r utanfr skall Gud dma. Driv sjlva ut ifrn er den som r ond. 5 Mos. 13:5, 22:21-24.

6 Kapitlet
Frmaning att undvika rttegngar. Frihetens bruk. Varning fr otukt.

8. I stllet gr ni ortt och skada och detta mot brder. 9. Vet ni d inte att de orttfrdiga inte skall rva Guds rike? Lt inte lura er. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller ktenskapsbrytare eller de som utvar homosexualitet eller de som lter sig utnyttjas fr sdant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hdare eller rvare skall rva Guds rike.
Gal. 5:19-21. Ef. 5:5. 1 Tim. 1:9.

gar verkligen ngon av er som har sak mot en annan, g till rtta infr orttfrdiga och inte infr heliga? 2. Vet ni inte, att de heliga skall dma vrlden? Skall nu vrlden dmas av

11. Och sdana var en del bland er, men ni r rentvdda, ni r helgade, ni r rttfrdiggjorda genom Herrens Jesu namn och genom vr Guds Ande.
Ef. 2:1-2, 5:8. Kol. 3:7. Tit. 3:3.

12. Allt r tilltet fr mig, men allt r inte nyttigt. Allt r tilltet fr mig, men jag skall inte lta ngot ta makten ver mig. 1 Kor. 10:23.

1 Kor. 6:13

Paulus frsta brev till korintierna

266

13. Maten r fr magen och magen r fr maten, men Gud skall gra bda till intet. Men kroppen r inte till fr otukt utan fr Herren och Herren fr kroppen. Matt. 15:17. Rom. 11:17. 14. Och Gud som har uppvckt Herren skall ocks uppvcka oss genom sin kraft. Apg. 2:24f. Rom. 6:5f, 8:11. 2 Kor. 4:14. 15. Vet ni inte, att era kroppar r Kristi lemmar? Skulle jag nu ta Kristi lemmar och gra dem till en skkas lemmar? Bort det!
1 Kor. 12:27. Ef. 4:12f, 5:30.

16. Eller vet ni inte, att den som hller sig till en skka, han blir en kropp med henne? Ty de tv, sger han, skall bli ett ktt.
1 Mos. 2:24. Matt. 19:5. Mark. 10:8. Ef. 5:31.

17. Men den som hller sig till Herren r en ande med honom.
Joh. 17:21-23. Ef. 4:4.

18. Fly otukten. All annan synd som en mnniska begr r utanfr kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp. 19. Eller vet ni inte att er kropp r ett tempel t den Helige Ande, vilken bor i er, och som ni har ftt av Gud, och att ni inte r era egna?
1 Kor. 3:16. 2 Kor. 6:16. Hebr. 3:6. 1 Petr. 2:5.

20. Ty ni r dyrt kpta. S prisa drfr Gud i er kropp och i er ande, som tillhr Gud.
1 Kor. 7:23. Gal. 3:13. Hebr. 9:12. 1 Petr. 1:18-19. 2 Petr. 2:1.

2. men fr att undg otukt skall var man ha sin egen hustru, och var kvinna sin egen man. 3. Mannen skall ge sin hustru vad han r skyldig henne och p samma stt hustrun sin man. 1 Petr. 3:7. 4. Hustrun har inte sjlv makt ver sin egen kropp, utan mannen. P samma stt har mannen inte heller makt ver sin egen kropp, utan hustrun. 5. Dra er inte undan frn varandra, om det inte sker med bdas samtycke, till en tid, fr att f ledighet till fasta och bner, och kom sedan tillsammans igen, fr att inte Satan skall fresta er fr att ni inte kan leva avhllsamt. 6. Men detta sger jag som ett medgivande och inte som en befallning. 7. Helst ville jag att alla mnniskor vore som jag. Men var och en har sin egen ndegva frn Gud, den ene s, den andre s. Matt. 19:12. 1 Kor. 12:11. 8. Till de ogifta och till nkorna sger jag: Det r gott fr dem, om de frblir som jag. 9. Men kan de inte leva avhllsamt, s m de gifta sig, ty det r bttre att gifta sig n att brinna av begr. 10. Men de gifta befaller inte jag, utan Herren: En hustru skall inte skilja sig frn sin man. Mal. 2:14. Matt. 5:32, 19:6f.
Mark. 10:11-12. Luk. 16:18.

7 Kapitlet
Rd och frmaningar angende ktenskap och ogift stnd.

ad angr det ni skrev om, svarar jag: Det r gott fr en man att inte komma vid ngon kvinna,

11. Men skulle hon skilja sig, d skall hon frbli ogift eller frsona sig med mannen igen, inte heller fr en man verge sin hustru. 12. Till de vriga sger jag, inte Herren: Om det r s att en broder har en hustru, som inte tror, och hon r villig att bo tillsammans med honom, s fr han inte skilja sig frn henne. 13. Och om en kvinna har en man, som inte tror, och han r villig att bo

267

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 7:34

tillsammans med henne, d fr hon inte skilja sig frn honom. 14. Ty den man som inte tror, r helgad genom hustrun och den hustru som inte tror, r helgad genom mannen, annars vore ju era barn orena, men nu r de heliga. 15. Men om den som inte tror vill skiljas, s lt honom skiljas. En broder eller syster r i sdana fall inte bunden av ngot tvng, utan Gud har kallat oss att leva i frid. 16. Ty hur kan du hustru veta om du kan frlsa din man? Eller, du man, hur kan du veta om du kan frlsa din hustru? 1 Petr. 3:1. 17. Men ssom Gud har tilldelat var och en, och ssom Herren har kallat var och en, s m han ocks vandra. S frordnar jag i alla frsamlingar. 18. r ngon kallad ssom omskuren, skall han inte bli som en oomskuren. r ngon kallad ssom oomskuren, skall han inte lta omskra sig. 19. Omskrelsen betyder inget och frhuden betyder inget. Vad som betyder ngot r att man hller Guds Gal. 5:6, 6:15. bud. 20. Var och en skall frbli i den kallelse, i vilken han blev kallad.
Ef. 4:1. Fil. 1:27.

24. Brder, var och en skall infr Gud frbli i den stllning, vari han har blivit kallad. 25. Men om jungfrurna har jag inte ngon befallning av Herren, utan jag sger endast min mening, ssom en som genom Herrens barmhrtighet har blivit trogen. 26. Jag menar infr den nd, som str fr drren, att det r gott fr en mnniska att frbli ssom hon r.
Jer. 16:2.

27. r du bunden vid en hustru, s sk inte att bli ls. r du utan hustru, s sk inte att f en hustru. 28. Men gifter du dig, s syndar du inte och om en jungfru gifter sig, s syndar inte hon heller. Dock kommer sdana att lida kroppslig bedrvelse och jag vill grna skona er frn det. 29. Men det sger jag, brder: tiden r kort. Hrefter m de som har hustrur, vara som om de inte hade ngon. 30. och de som grter, som om de inte grt, och de som glder sig, som om de inte gladde sig och de som kper ngot, som om de inte behll ngot, 31. och de som brukar denna vrlden, som om de inte brukade den. Ty denna vrldens ordning frgs.
Jes. 40:6. 1 Joh. 2:17.

21. r du kallad som slav, s lt detta inte bekymra dig. Men kan du bli fri, s bruka dig hellre av det. 22. Ty den som har blivit kallad som slav i Herren, han r en Herrens frigivne. P samma stt r ocks den som har blivit kallad ssom fri, en Kristi slav.
Rom. 6:18f. Gal. 5:13. Ef. 6:6. 1 Petr. 2:16.

23. Ni r dyrt kpta, bli inte mnniskors slavar. 1 Kor. 6:20. 2 Kor. 11:20.
Hebr. 9:12. 1 Petr. 1:18-19. 2 Petr. 2:1.

32. Men jag ville grna att ni vore fria frn omsorger. Den som r ogift tnker p det som tillhr Herren, hur han skall behaga Herren, 33. men den som gifter sig, han tnker p det som tillhr vrlden, hur han skall behaga sin hustru. 34. Och det r en skillnad mellan en hustru och en jungfru. Den kvinna som r ogift, tnker p det som tillhr Herren, att hon m vara helig till bde kropp och ande. Men den som

1 Kor. 7:35

Paulus frsta brev till korintierna

268

gifter sig, tnker p det som tillhr vrlden, hur hon skall behaga sin man. 35. Men detta sger jag fr ert eget bsta, och inte fr att lgga ngot band p er, utan fr att ni skall fra ett rbart levnadsstt och frbli vid Herren utan ngot hinder. 36. Men om ngon tror sig handla ortt mot sin jungfru som r giftasvuxen och vill gifta sig, s kan han gra som han vill, han syndar inte. Han kan lta henne gifta sig. 37. Men om ngon r fast i sitt sinne och inte hindras av ngot tvng, utan har makt att flja sin egen vilja och r besluten i sitt sinne att lta henne frbli jungfru, s gr han vl. 38. Allts: den som gifter bort henne, han gr vl, men den som inte gifter bort henne, han gr bttre. 39. En hustru r bunden genom lag, s lnge hennes man lever, men nr hennes man r avsomnad r hon fri att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren. Rom. 7:2. 40. Men lyckligare r hon enligt min mening om hon frblir som hon r, och jag anser att ocks jag har Guds Ande.

3. Men den som lskar Gud, han r knd av honom. 4. Betrffande mat som offrats t avgudar, s vet vi att det inte finns ngon avgud i vrlden och att det inte finns ngon annan Gud utom en enda.
5 Mos. 4:39, 6:4. Mark. 12:29. Rom. 14:14. 1 Kor. 10:19. Ef. 4:6. 1 Tim. 2:5.

5. Ty ven om det finns ngra, som kallas gudar, vare sig i himlen eller p jorden och mnga gudar och mnga herrar finns ju 6. s har vi dock endast en Gud: Fadern, av vilken allting r och till vilken vi r, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allting r och genom vilken vi r.
Mal. 2:10. Joh. 1:3, 13:13. Apg. 17:28. Rom. 11:36. 1 Kor. 12:3. Ef. 3:9, 4:5-6. Fil. 2:11. Kol. 1:16. Hebr. 1:2.

7. Men alla har inte denna kunskap, utan somliga gr det till en samvetssak fr avgudarnas skull och ter det som om det var offrat t avgudar. Eftersom deras samvete r svagt, blir det drigenom beflckat.
Rom. 14:23. 1 Kor. 10:28.

8. Men maten frndrar inte vr stllning infr Gud. ter vi, s blir vi inte drigenom bttre. ter vi inte, s blir vi inte drigenom smre. Rom. 14:17. 9. Men se till att denna er frihet inte blir till anstt fr dem som r svaga.
Rom. 14:13f. Gal. 5:13.

8 Kapitlet
Rd angende tande av ktt som blivit offrat t avgudar.

en vad angr avgudaoffer s vet vi att vi alla har kunskap. Kunskapen uppblser, men krleken Apg. 15:20f. Rom. 14:3f. uppbygger. 2. Om ngon tycker att han vet ngot, s vet han nnu inte det han borde veta. Gal. 6:3. 1 Tim. 6:4.

10. Ty om ngon fr se dig, du som har kunskap, sitta till bords i avgudahus, skall d inte hans samvete om han r svag, bli strkt till att ta avgudaoffer? 11. Och s gr den svage brodern, som Kristus har lidit dden fr, genom din kunskap frlorad. Rom. 14:15. 12. Nr ni p detta stt syndar emot brderna och srar deras svaga samveten, d syndar ni mot Kristus.

269

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 9:18

13. Drfr, om maten blir till fall fr min broder, vill jag aldrig i evighet ta ktt, fr att jag inte m bli min broder till fall. Rom. 14:21. 2 Kor. 11:29.

som pljer, han skall plja med en frhoppning och att den som trskar, han skall gra det med en frhoppning om att f sin del. 2 Tim. 2:6. 11. Har vi nu stt t er vad som r andligt, r det d fr mycket om vi skrdar av ert jordiska goda?
Rom. 15:27. Gal. 6:6.

9 Kapitlet
Apostelns bruk av sin frihet.

r jag inte en apostel? r jag inte fri? Har jag inte sett Jesus Kristus, vr Herre? r inte ni mitt verk i Herren? Apg. 9:13f, 22:17-18, 23:11.
1 Kor. 4:15. 1 Kor. 15:8. 2 Kor. 12:2.

12. Har andra blivit delaktiga i den rttigheten ver er, varfr inte vi nnu mer? Men vi har inte gjort bruk av den rttigheten, utan vi frdrar allt fr att vi inte skall lgga ngot hinder i vgen fr Kristi evangelium.
Apg. 20:33. 2 Kor. 11:9, 12:13. 1 Thess. 2:7.

2. r jag inte fr andra en apostel s r jag det tminstone fr er, ty inseglet p mitt apostlambete r ni i Herren. 3. Detta r mitt frsvar mot dem som dmer mig: 4. Har vi inte rtt att ta och dricka?
1 Kor. 9:14. 1 Thess. 2:7.

13. Vet ni inte att de som tjnstgr i templet ter av det som kommer frn templet, och att de som gr tjnst vid altaret fr sin del av det som offras p altaret?
3 Mos. 2:3, 6:16-18. 4 Mos. 18:8. 5 Mos. 18:1.

5. Har vi inte rtt att fra med oss en syster som hustru, liksom de andra apostlarna och Herrens brder och Kefas? Matt. 8:14, 12:46. Mark. 6:3. Gal. 1:19. 6. Eller r det endast jag och Barnabas, som inte har rtt att vara fria frn arbete? 2 Thess. 3:9. 7. Vem tjnar ngonsin i krig p egen bekostnad? Vem planterar en vingrd och ter inte av dess frukt? Eller vem vaktar en hjord, och ter inte av hjordens mjlk? 1 Petr. 5:2. 8. Inte talar jag vl sdant efter mnniskostt? Sger inte lagen detsamma? 9. Ty i Mose lag r det skrivet: Du skall inte binda munnen till p oxen som trskar. Skulle Gud ha omsorg om oxarna? 5 Mos. 25:4. 1 Tim. 5:18. 10. Sger han det inte fr vr skull? Ty fr vr skull r det skrivet, att den

14. S har ocks Herren bestmt, att de som frkunnar evangelium skall leva av evangeliet.
5 Mos. 25:4. Matt. 10:10. Luk. 10:7. 1 Tim. 5:18.

15. Men jag har inte gjort bruk av ngot sdant, och jag skriver inte detta fr att jag skall f ngon. Jag ville hellre vara dd, n att ngon skulle f ta min bermmelse ifrn mig.
Apg. 18:3, 20:34. 1 Kor. 4:12. 2 Kor. 11:10. 1 Thess. 2:9. 2 Thess. 3:8.

16. Ty om jag frkunnar evangelium, s r detta ingen bermmelse fr mig, eftersom jag mste gra det, och ve mig om jag inte frkunnar evangelium.
Rom. 1:14.

17. Ty gr jag det av fri vilja, s fr jag ln, men gr jag det inte av fri vilja, s r dock det mbetet betrott t mig. 1 Kor. 4:1. 18. Vad r d nu min ln? Jo, den att nr jag predikar Kristi evangelium, s gr jag det utan kostnad, s att jag

1 Kor. 9:19

Paulus frsta brev till korintierna

270

inte missbrukar den rttighet som jag har i evangeliet. 19. Drfr, fastn jag r fri frn alla, har jag likvl gjort mig till allas tjnare, fr att jag m vinna desto flera. 20. Fr judarna har jag blivit ssom en jude fr att vinna judar, fr dem som r under lagen har jag blivit som om jag var under lagen, fr att jag skall vinna dem som r under lagen.
Apg. 16:3, 21:23f.

10 Kapitlet
Israels kenvandring. Varning fr missbruk av friheten.

rder, jag vill inte att ni skall vara okunniga om att alla vra fder var under skyn och alla gick genom havet.
2 Mos. 13:21, 14:22. 4 Mos. 9:15. 5 Mos. 1:33. Jos. 4:23. Ps. 78:13-14, 105:39.

21. Fr dem som r utan lag har jag blivit som om jag var utan lag, fastn jag inte r utan Guds lag, utan r i Kristi lag, fr att jag skall kunna vinna dem som r utan lag. Gal. 2:3. 22. Fr de svaga har jag blivit svag, fr att jag m vinna de svaga. Jag har fr alla blivit allt, fr att jag i alla fall skall frlsa ngra.
Rom. 15:1. 1 Kor. 10:33. 2 Kor. 11:29.

2. Alla blev de dpta till Mose i skyn och i havet, 3. och alla t samma andliga mat,
2 Mos. 16:14. Ps. 105:40.

4. och alla drack samma andliga dryck. Ty de drack av den andliga klippan som fljde dem och den klippan var Kristus.
2 Mos. 17:6. 4. Mos. 20:10, 21:16. Ps. 78:15.

23. Men detta gr jag fr evangeliets skull, fr att ocks jag skall f del av det. 24. Vet inte ni att alla lparna p tvlingsbanan lper, men att bara en fr priset? Lp s, fr att ni skall f det. Fil. 3:14. 2 Tim. 4:7. Hebr. 12:1. 25. Men var och en som kmpar r terhllsam i allt. Detta fr att han skall vinna en frgnglig krona, men vi en ofrgnglig.
1 Tim. 6:12. 2 Tim. 2:5, 4:8.

26. Jag lper drfr inte p mf, jag kmpar inte som en som slr i luften. 27. Utan jag tuktar min kropp och kuvar den, fr att jag inte skall predika fr andra och sjlv inte hlla provet.

5. Men de flesta av dem fann inte Gud behag i, fr de blev nerslagna i knen. 4 Mos. 26:65. 6. Men detta har blivit till exempel fr oss, fr att vi inte skall ha begrelse till det som r ont, ssom de hade begrelse till. 4 Mos. 11:4f. Ps. 78:30, 106:14. 7. Bli inte heller avgudadyrkare, ssom ngra av dem blev, som det str skrivet: Folket satte sig ner till att ta och dricka, och de stod upp till att leka. 2 Mos. 32:6. 8. Lt oss inte heller bedriva otukt, ssom en del av dem bedrev otukt och tjugotretusen fll p en dag.
4 Mos. 25:1f. Ps. 106:28.

9. Lt oss inte heller fresta Kristus, ssom en del av dem frestade honom och blev drpta av ormarna.
2 Mos. 17:3. 4 Mos. 21:6. Ps. 78:18f. Ps. 95:9. Ps. 106:14.

10. Klaga inte heller, ssom en del av dem klagade, och blev ddade av frdrvaren.
2 Mos. 16:2. 4 Mos. 14:2f. Ps. 106:25.

11. Allt detta hnde dem ssom ett

271

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 10:33

exempel och det blev skrivet till varning fr oss som har vrldens slut Rom. 15:4. 1 Kor. 9:10. inp oss. 12. Drfr skall den som tycker sig st, se till att han inte faller. Rom. 11:20. 13. Ingen annan frestelse har kommit ver er, n sdan som vanligen mter mnniskan. Och Gud r trofast, han skall inte lta er frestas ver er frmga, utan skall med frestelsen ocks bereda en utvg, s att ni kan uthrda den. 2 Kor. 1:7. 14. Drfr, mina lskade, fly bort frn avgudadyrkan. 2 Kor. 6:17. 1 Joh. 5:21. 15. Jag talar som till frstndiga, dm sjlva om vad jag sger: 16. Vlsignelsens kalk*, som vi vlsignar, r inte den en delaktighet i Kristi blod? Det brd som vi bryter, r inte det en delaktighet i Kristi kropp?
*bgare. Matt. 26:26.

23. Allt r tilltet fr mig, men inte allt r nyttigt. Allt r tilltet fr mig, men inte allt bygger upp. 1 Kor. 6:12. 24. Ingen skall ska sitt eget bsta, utan var och en den andres.
Rom. 15:2. 1 Kor. 13:5. Fil. 2:4.

17. Eftersom det r ett brd, s r vi som r mnga, en kropp, ty vi r alla delaktiga av detta enda brd.
Rom. 12:5. 1 Kor. 12:27.

25. Allt som sljs i kttboden, det kan ni ta, utan att stlla ngra frgor fr samvetets skull. 26. Ty jorden r Herrens och allt som finns p den. 3 Mos. 19:5. Ps. 24:1, 50:10f. 27. Om ngon av dem som inte r troende bjuder er till sig och ni vill g till honom, s t av allt som stts fram fr er utan att stlla ngra frgor fr samvetets skull. Luk. 10:7. 28. Men om ngon d sger till er: Detta r offrat t avgudar, s t inte fr hans skull som talade om det och fr samvetets skull, ty jorden r Herrens och allt som r p den.
1 Kor. 8:10-11.

18. Se p Israel efter kttet: De som ter av offren, r de inte delaktiga i 3 Mos. 2:3, 7:14. 1 Kor. 9:13. altaret? 19. Vad vill jag d sga? Att en avgud r ngot, eller att det som offras t avgudar r ngot? 1 Kor. 8:4. 20. Nej, utan vad jag sger r, att vad hedningarna offrar, det offrar de t onda andar och inte t Gud och jag vill inte, att ni skall ha ngon gemenskap med de onda andarna*.
*KXII: djvlarna. 3 Mos. 17:7. 5 Mos. 32:17. Ps. 106:37.

29. Jag menar d inte ditt eget samvete, utan den andres. Fr varfr skulle jag lta min frihet dmas av en annans samvete? Rom. 14:16. 30. Om jag ter med tacksgelse, varfr skulle jag d bli lastad fr det som jag tackar Gud fr?
Rom. 14:6. 1 Tim. 4:4.

31. Vare sig ni ter eller dricker eller vad ni n gr, s gr allt till Guds ra.
Kol. 3:17.

21. Ni kan inte dricka Herrens kalk och de onda andarnas kalk. Ni kan inte ha del i Herrens bord och i de onda andarnas bord. 2 Kor. 6:15. 22. Eller vill vi reta Herren? r vi starkare n han? 5 Mos. 32:21.

32. Var inte ngon till anstt, varken fr judar eller fr greker eller fr Guds Rom. 14:3. frsamling, 33. ssom ocks jag i allt frsker behaga alla, och inte sker min egen nytta utan de mngas, fr att de m bli frlsta. Rom. 15:2. 1 Kor. 9:19f.

1 Kor. 11:1

Paulus frsta brev till korintierna

272

11 Kapitlet
Kvinnan m inte vid gudstjnsten upptrda med ohljt huvud. Herrens nattvard m inte hllas p ett ovrdigt stt.

ar mina efterfljare, liksom ocks jag r det till Kristus.

1 Kor. 4:16. Ef. 5:1. Fil. 3:17. 1 Thess. 1:6. 2 Thess. 3:9.

2. Jag prisar er, brder, fr att ni i allt har mig i tanke och hller fast vid de freskrifter, som jag har gett er. 3. Men jag vill att ni skall veta, att Kristus r var mans huvud, och att mannen r kvinnans huvud, och att Gud r Kristi huvud.
Joh. 14:28. 1 Kor. 3:23, 15:27-28. Ef. 5:23.

4. Var och en man, som har ngot p huvudet, nr han ber eller profeterar, han vanrar sitt huvud. 5. Men var kvinna, som ber eller profeterar barhuvad, hon vanrar sitt huvud, ty det r detsamma, som om hon vore rakad. 6. Vill en kvinna inte hlja sig, s kan hon ocks klippa av sitt hr, men eftersom det r en skam fr en kvinna att klippa av hret eller raka av det, s m hon hlja sig. 4 Mos. 5:18. 5 Mos. 22:5. 7. En man skall inte hlja sitt huvud, ty han r Guds avbild och ra, men kvinnan r mannens ra.
1 Mos. 1:26-27, 5:1-2, 9:6.

12. Ty ssom kvinnan r av mannen, s r ocks mannen genom kvinnan, men alltsammans r av Gud. 13. Dm sjlva: Passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? 14. Eller lr inte sjlva naturen er, att det r till vanheder fr en man om han har lngt hr, 15. men att det r till ra fr en kvinna om hon har lngt hr? Hret har hon ftt till att skyla sig med. 16. Men om ngon vill vara motstridig, s m han veta, att vi inte har en sdan sed och inte heller andra Guds 1 Tim. 6:4. frsamlingar. 17. Nr jag nu ger er fljande freskrifter, kan jag inte bermma er: att ni kommer samman inte till frbttring, utan till frsmring. 18. Fr det frsta hr jag att det frekommer splittringar bland er nr ni kommer samman i frsamlingen, och delvis tror jag att det r s.
1 Kor. 1:10-12.

19. Ty partier mste ju finnas ibland er, fr att det skall bli uppenbart bland er, vilka som hller provet*.
*KXII: rttsinniga. Matt. 18:7. Luk. 2:35, 17:1. Apg. 20:30. 1 Joh. 2:19.

8. Ty mannen r inte av kvinnan, utan kvinnan av mannen. 1 Mos. 2:18-21. 9. Och mannen r inte skapad fr kvinnans skull, utan kvinnan fr mannens skull. 10. Drfr skall kvinnan ha en makt p huvudet, fr nglarnas skull.
1 Mos. 24:65.

11. Dock, i Herren r varken mannen utan kvinnan, eller kvinnan utan mannen.

20. Nr ni nu kommer tillsammans s r det inte fr att ta Herrens mltid, 21. fr nr ni skall ta tar var och en i frvg sin egen mltid och s fr den ene hungra, medan den andre r berusad. 22. Har ni d inte era hem, dr ni kan ta och dricka? Eller fraktar ni Guds frsamling och vill ni f dem att skmmas som inget har? Vad skall jag sga er? Skall jag bermma er? I detta fall bermmer jag er inte. 23. Ty jag har frn Herren tagit emot

273

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 12:12

vad jag ocks har meddelat er: I den natt, d Herren Jesus blev frrdd, tog han ett brd,
Matt. 26:26. Mark. 14:22. Luk. 22:19.

12 Kapitlet
Andens olika ndegvor.

24. tackade Gud, brt det och sade: Tag och t. Detta r min kropp som bryts fr er. Gr detta till min minnelse. 25. P samma stt tog han ocks kalken*, efter mltiden, och sade: Denna kalk r det nya frbundet i mitt blod. S ofta ni dricker den, gr det till min minnelse. *bgaren. 26. Ty s ofta ni ter detta brd och dricker denna kalk, frkunnar ni Herrens dd, till dess han kommer.
Apg. 1:11.

m de andliga gvorna, brder, vill jag inte att ni skall vara okunniga. 2. Ni vet att nr ni var hedningar, lt ni er fras bort till de stumma avgudarna, allt efter som ni blev ledda.
1 Kor. 6:11. Ef. 2:11-12. 1 Thess. 1:9.

27. Den som nu ovrdigt ter detta brd eller dricker Herrens kalk, han blir skyldig till Herrens kropp och blod. 28. Men mnniskan m prva sig sjlv, och s ta av brdet och dricka 2 Kor. 13:5. av kalken. 29. Ty den som ovrdigt ter och dricker, utan att tskilja Herrens kropp, han ter och dricker en dom ver sig. 30. Drfr r ocks mnga svaga och sjuka bland er, och mnga r avsomnade*. *KXII: sover. 31. Ty om vi dmde oss sjlva, s skulle vi inte bli dmda. Ps. 32:5. 32. Men d vi blir dmda, s blir vi tuktade av Herren, fr att vi inte skall bli frdmda med vrlden. Hebr. 12:5f. 33. Drfr mina brder, nr ni kommer tillsammans fr att hlla mltid, s vnta p varandra. 34. Men r ngon hungrig, s kan han ta hemma, s att ni inte kommer tillsammans till en dom. Och det vriga skall jag ordna, nr jag kommer.

3. Drfr vill jag lta er f veta att ingen som talar i Guds Ande sger: Frbannad vare Jesus, och att ingen kan sga: Jesus r Herre, utom genom den Helige Ande. Mark. 9:39. 2 Kor. 3:5. 4. Det finns olika slags ndegvor, men Anden r densamme.
Rom. 12:6. Ef. 4:4. Hebr. 2:4. 1 Petr. 1:10.

5. Det finns olika slags tjnster, men Herren r densamme.

Rom. 12:7-8. Ef. 4:11.

6. Det finns olika slags kraftgrningar, men Gud r densamme, som verkar allt i alla. 7. Men t var och en ges Andens uppenbarelse s att den blir till nytta. 8. Ty t den ene blir det av Anden givet att tala visdomens ord, t den andre av samme Ande att tala kunskapens ord, Kol. 1:28. 9. t en annan tro av samme Ande, t en annan helandets gvor av samme Ande, Mark. 16:18. Luk. 10:9. Jak. 5:14-15. 10. t en annan att utfra kraftgrningar, t en annan att profetera, t en annan att skilja mellan andar, t en annan att tala olika slags tungoml, t en annan att uttyda tungoml.
Apg. 2:4, 6:8, 8:11, 10:46. 1 Kor. 14:27.

11. Men allt detta verkar en och samme Ande, som frdelar srskilt t var och en s som han vill.
Rom. 12:3. 1 Kor. 7:7. 2 Kor, 10:13. Ef. 4:7.

12. Ty ssom kroppen r en och lik-

1 Kor. 12:13

Paulus frsta brev till korintierna

274

vl har mnga lemmar, och ssom kroppens alla lemmar, fastn de r mnga, likvl r en enda kropp, s r det ocks med Kristus.
Rom. 13:4-5. Ef. 4:16.

13. Ty i en Ande r vi alla dpta till en enda kropp, vare sig vi r judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi ftt dricka av en Ande.
Joh. 6:63. Rom. 6:4-5. Gal. 3:28. Ef. 2:14-15. Kol. 3:11.

are delen s mycket strre heder, 25. fr att ingen sndring skulle uppst i kroppen, utan alla lemmar skulle ha samma omsorg om varandra. 26. Och om en lem lider, s lider alla andra lemmarna med den, och om en lem blir rad, s glder sig alla andra lemmarna med den. 27. Men ni r Kristi kropp och lemmar, var och en efter sin del.
Rom. 12:5. Ef. 1:23, 5:23f. Kol. 1:24.

14. Kroppen r ju inte en lem, utan mnga. 15. Om foten skulle sga: Jag r inte hand drfr hr jag inte till kroppen, skulle den drfr inte hra till kroppen? 16. Och om rat skulle sga: Jag r inte ga, drfr hr jag inte till kroppen, skulle det drfr inte hra till kroppen? 17. Om hela kroppen vore ga, var r d hrseln? Och om den hel och hllen vore hrsel, var blev d lukten? 18. Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem s, som han har velat. 19. Om de alla vore en lem, var vore d kroppen? 20. Nu r det mnga lemmar men kroppen r en. 21. gat kan inte sga till handen: Jag behver dig inte, eller huvudet till ftterna: Jag behver er inte. 22. Nej, snarare r de kroppens lemmar som anses vara svagast, de mest ndvndiga. 23. Och de som vi anser ha mindre heder, klr vi med s mycket strre heder, och dem vi blygs fr skyler vi med s mycket strre anstndighet, 24. vilket dremot de som r anstndiga inte behver. Men Gud har sammanfogat kroppen och gett den ring-

28. Och Gud har i frsamlingen satt fr det frsta apostlar, fr det andra profeter, fr det tredje lrare, vidare kraftgrningar, sedan helandets ndegvor, att hjlpa, att styra, och att tala olika slags tungoml. Ef. 4:11. 29. Inte r vl alla apostlar? Inte r vl alla profeter? Inte r vl alla lrare? Inte utfr vl alla kraftgrningar? 30. Inte har vl alla helandets ndegvor? Inte talar vl alla tungoml? Inte kan vl alla uttyda? 31. Men strva efter de bsta ndegvorna. Och nu skall jag visa er en nnu mer dyrbar vg. 1 Kor. 14:1.

13 Kapitlet
Krlekens lov.

m jag talade med mnniskors och nglars sprk, men inte hade krlek, s vore jag endast en ljudande malm eller en klingande cymbal. 2. Och om jag kunde profetera och visste alla hemligheter och gde all kunskap och hade all tro, s att jag kunde frflytta berg, men inte hade krlek, s vore jag intet.
Matt. 7:22, 17:20, 21:21. Mark. 11:23. Luk. 17:6. 1 Kor, 12:8-9.

275

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 14:9

3. Och om jag gav bort allt jag ger till mat* och utlmnade min kropp till att brnnas upp men inte hade krlek, s hade jag inget vunnit.
*KXII: till de fattiga

14 Kapitlet
Om de andliga gvornas rtta bruk samt om det som hr till god ordning vid de kristnas sammankomster.

4. Krleken r tlig och mild. Krleken avundas inte, krleken frhver sig inte, den uppblses inte. 1 Petr. 4:8. 5. Den uppfr sig inte opassande, den sker inte sitt, den frbittras inte, den tnker inte ngot ont.
1 Kor. 10:24. Fil. 2:4f.

6. Den glder sig inte ver orttfrdigheten, men den glder sig med sanningen. Ps. 10:3, 15:4, 49:19. 2 Joh. 4. 7. Den frdrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthrdar allting. Ords. 10:12. 8. Krleken upphr aldrig, men profetiorna skall frsvinna och tungomlen skall ta slut och kunskapen skall frsvinna. 9. Ty vi frstr till en del och profeterar till en del. Fil. 3:12. 10. Men d det fullkomliga kommer, skall det frsvinna som r till en del. 11. D jag var ett barn, talade jag som ett barn, hade sinne som ett barn och hade barnsliga tankar, men sedan jag blev man har jag lagt bort det barnsliga. 12. Ty nu ser vi ssom i en spegel p ett dunkelt stt, men d skall vi se ansikte mot ansikte. Nu knner jag endast till en del, men d skall jag knna ssom ocks jag har blivit knd.
1 Kor. 8:3. 2 Kor. 3:18. 5:7, Fil. 3:12. 1 Joh. 3:2.

13. Men nu frblir tron, hoppet och krleken, dessa tre, men strst bland dem r krleken.

trva efter krleken. Sk med iver att f de andliga gvorna, men framfr allt att profetera. 1 Kor. 12:31. 2. Ty den som talar tungoml, han talar inte fr mnniskor utan fr Gud, ty ingen hr honom, utan han talar hemligheter i anden. Apg. 2:4, 10:46. 3. Men den som profeterar talar fr mnniskor till uppbyggelse och frmaning och trst fr dem. 4. Den som talar tungoml bygger upp sig sjlv, men den som profeterar bygger upp frsamlingen. 5. Jag skulle nska att ni alla kunde tala tungoml, men mycket hellre att ni profeterade. Ty den som profeterar, han r strre n den som talar tungoml, svida inte denne ocks uttyder sitt tal s att frsamlingen fr ngon uppbyggelse. 6. Brder, om jag nu kommer till er och talade tungoml, till vilken nytta skulle jag vara fr er, om jag inte med mitt tal gav er antingen uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7. r det inte p samma stt med livlsa ting som ger ljud ifrn sig, ssom en fljt eller harpa, att man inte kan frst vad som blses eller spelas p dem, om de inte ger skilda toner ifrn sig? 8. Och om en basun ger en otydlig signal, vem gr sig d redo till strid? 9. Likas ni, om ni talar med tungoml och inte talar s att det kan frsts, hur skall man d veta vad som r talat? Ni talar d i vdret.

1 Kor. 14:10

Paulus frsta brev till korintierna

276

10. Det finns s mnga olika slags sprk i vrlden och nd r inget av dem obegripligt. 11. Om jag inte vet vad ljuden betyder, s blir jag en frmling fr den som talar, och den som talar blir en frmling fr mig. 12. P samma stt r det med er, eftersom ni r ivriga att f andliga ndegvor, s sk att bli rika p sdana till frsamlingens uppbyggelse. 13. Drfr skall den som talar tungoml, be om att han ocks skall kunna uttyda. 14. Ty om jag talar tungoml nr jag ber, s ber min ande, men mitt frstnd fr ingen frukt av det. 15. Hur r det d? Jo, jag skall be med anden, men jag skall ocks be med frstndet. Jag skall lovsjunga med anden, men jag skall ocks lovsjunga med frstndet. Ef. 5:19. Kol. 3:16. 16. Ty om du vlsignar med anden, hur skall d den som sitter p den olrdas plats kunna svara med sitt amen till din tacksgelse? Han frstr ju inte vad du sger. 17. Ty nog r din tacksgelse god, men den andre blir inte uppbyggd av det. 18. Jag tackar min Gud, att jag talar tungoml mer n ni alla. 19. Men i frsamlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt frstnd, fr att jag ocks m undervisa andra, n tiotusen ord med tungoml. 20. Brder, var inte barn till frstndet, utan var barn i ondskan, och var fullvuxna till frstndet.
Ps. 131:2. Matt. 11:25, 18:3. Ef. 4:14. Hebr. 5:12. 1 Petr. 2:2.

21. I lagen str det skrivet: Genom dem som talar andra tungoml och andra

lppar skall jag tala till detta folk, men inte ens p det sttet skall de hra mig, sger Herren. Jes. 28:11-12. 22. Allts r tungomlen ett tecken, inte fr dem som tror utan fr dem som inte tror: Men profetian r ett tecken, inte fr dem som inte tror, utan fr dem som tror. 23. Om nu hela frsamlingen samlas och alla talade tungoml och ngra som r olrda eller som inte tror kommer in, skulle de d inte sga att ni mist frstndet? 24. Men om alla profeterade och ngon som inte tror, eller var olrd kommer in dr, blir han verbevisad av alla och dmd av alla. 25. S skulle det som r frdolt i hans hjrta bli uppenbart och han skulle falla ner p sitt ansikte, tillbe Gud och vittna, att Gud verkligen r i er. Sak. 8:23. 26. Hur r det d, brder? Nr ni kommer tillsammans, s har var och en av er en psalm, en har undervisning, en har tungoml, en har en uppenbarelse, en har uttydning. Lt allt tjna till uppbyggelse. 1 Kor. 12:8-10. 27. Om ngon talar tungoml, s m tv eller hgst tre tala fr var gng, och en i snder, och en m uttyda. 28. Men finns det ingen som uttyder, s m de tiga i frsamlingen och tala fr sig sjlva och fr Gud. 29. Men profeterna m tala tv eller tre, och de andra m prva det. 30. Men om ngon av dem som sitter dr fr en uppenbarelse, s skall den frste tiga. 1 Thess. 5:20. 31. Ty ni kan alla f profetera, den ene efter den andre, s att alla blir undervisade och alla blir frmanade. 32. Och profeternas andar r underordnade profeterna,

277

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 15:14

33. ty Gud r inte oordningens Gud, utan fridens, som i alla de heligas frsamlingar. 34. Era kvinnor skall tiga i era frsamlingar. Det r inte tilltet fr dem att tala, utan de skall underordna sig, som ocks lagen sger.
1 Mos. 3:16. 1 Kor. 11:3, 11:16. Ef. 5:22. Kol. 3:18. 1 Petr. 3:1.

Kristus har dtt fr vra synder enligt Skrifterna.

Ps. 22:16-17. Jes. 53:5. Sak. 13:7. 1 Kor. 5:7. Gal. 1:12.

4. Och att han blev begraven och att han r uppstnden p tredje dagen Ps. 16:10. Jes. 53:9. enligt Skrifterna,
Hos. 6:2, Jon. 2:1. Matt. 12:40.

35. Men vill de lra sig ngot, s skall de frga sina mn hemma, ty det r en skam fr kvinnor att tala i frsamlingen. 1 Tim. 2:11-12. 36. Eller r det frn er som Guds ord har gtt ut? Eller har det kommit endast till er? 37. Om ngon menar sig vara profet eller andlig, s skall han veta att vad jag skriver till er r Herrens bud.
2 Kor. 10:7. 1 Joh. 4:6.

5. och att han blev sedd av Kefas, sedan av de tolv. Mark. 16:14. Luk. 24:34.
Joh. 20:19. Apg. 10:41-42.

6. Sedan blev han sedd av mer n femhundra brder p en gng, av vilka de flesta nnu lever, fast ngra r avsomnade. 7. Drefter blev han sedd av Jakob och sedan av alla apostlarna.
Luk. 24:50.

38. Men om ngon r okunnig, s lt honom vara okunnig. 39. Brder, strva drfr ivrigt efter att profetera och hindra inte heller ngon att tala tungoml. 40. Lt allting ske vrdigt och med ordning.

8. Allra sist blev han ven sedd av mig, vilken r s som en som r fdd fr tidigt. Apg. 9:3f, 22:17, 23:11. 1 Kor. 9:1. 9. Ty jag r den ringaste ibland apostlarna, som inte r vrd att kallas apostel, drfr att jag har frfljt Guds frsamling.
Apg. 8:3, 9:1, 22:4, 26:9. Gal. 1:13. Ef. 3:7-8. 1 Tim. 1:13.

15 Kapitlet
Kristi uppstndelse, de ddas uppstndelse och kroppens frvandling.

10. Men av Guds nd r jag vad jag r och hans nd mot mig har inte varit frgves, utan jag har arbetat mer n de alla, dock inte jag, utan Guds nd som r med mig.
Rom. 15:18-19. 2 Kor. 11:23, 12:11.

rder, jag pminner er om det evangelium, som jag har frkunnat fr er, vilket ni ocks har tagit emot och i vilket ni ocks str fast vid. Gal. 1:11. 2. Genom vilket ni blir frlsta, om ni hller fast vid det ord som jag frkunnade fr er, svida ni inte har trott frgves. Rom. 1:16. 1 Kor. 1:21. Gal, 3:4. 3. Ty frst och frmst har jag meddelat er vad jag sjlv tagit emot: Att

11. Det m nu vara jag eller de, s predikar vi p detta stt och s har ni trott. 12. Om det nu predikas att Kristus har uppsttt ifrn de dda, hur kan d somliga bland er sga att det inte finns ngon uppstndelse frn de dda? 13. Om det inte finns ngon uppstndelse frn de dda, s har inte heller Kristus uppsttt. 14. Men om Kristus inte har uppsttt,

1 Kor. 15:15

Paulus frsta brev till korintierna

278

d r vr predikan meningsls, och d r ocks er tro meningsls. 15. D kommer vi ocks att st dr som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat mot Gud att han har uppvckt Kristus, som han inte har uppvckt, om det r s att dda inte uppstr. Apg. 2:24f. 16. Fr om dda inte uppstr, s har inte heller Kristus uppsttt. 17. Men om Kristus inte r uppstnden, d r er tro vrdels och ni r nnu kvar i era synder. 18. D har ocks de gtt frlorade som har avsomnat i Kristus. 19. Om vi endast i detta livet har haft vrt hopp till Kristus, s r vi de mest mkansvrda bland alla mnniskor. 20. Men nu har Kristus uppsttt frn de dda som frstlingen bland de avsomnade. Apg. 26:23. Kol. 1:18.
1 Petr. 1:3. Upp. 1:5.

r honom underlagt, r det uppenbart att den r undantagen som har lagt allting under honom.
Ps. 8:7. 110:2. Matt. 28:18. Ef. 1:22. Hebr. 2:8.

21. Eftersom dden kom genom en mnniska, s kom ocks genom en mnniska de ddas uppstndelse.
1 Mos. 2:17, 3:6. Rom. 5:12, 6:23.

28. Och sedan allting har blivit honom underlagt, d skall ocks Sonen sjlv bli underlagd den, som har lagt allting under honom, fr att Gud skall bli allt i alla. 1 Kor. 3:23, 11:3. 29. Vad skall annars de gra som lter sig dpas fr de dda? Om de dda inte alls uppstr, varfr lter de d dpa sig fr de dda? 30. Och varfr utstter ocks vi oss varje stund fr fara? Rom. 8:36. 31. Vid vr bermmelse som jag har i Kristus Jesus vr Herre, dr jag varje dag. 2 Kor. 4:10-11, 11:23. 32. Om jag efter mnniskors stt kmpade mot vilddjuren i Efesus vad hade det d tjnat till? Om dda inte uppstr, lt oss d ta och dricka, ty i Jes. 22:13. morgon skall vi d. 33. Lt er inte bli vilseledda: Dligt sllskap* frdrvar de godaste seder.
*KXII: ont tal.

22. Ty ssom alla dr i Adam, s skall ocks alla i Kristus gras levande. 23. Men var och en i sin ordning: Kristus som frstling, sedan de som tillhr Kristus vid hans ankomst.
1 Thess. 4:15-17.

24. Drefter kommer slutet, d han verlmnar riket t Gud och Fadern, sedan han har gjort slut p all slags vlde, all slags myndighet och makt. 25. Ty han mste regera till dess han har lagt alla sina fiender under sina Ps. 110:1. Apg. 2:34. Ef. 1:20. ftter.
Kol. 3:1. Hebr. 1:13, 10:13.

26. Den sista fienden som blir borttagen r dden. 27. Ty allting har han lagt under hans ftter. Men nr han sger att allting

34. Vakna upp p ett rtt stt och synda inte. Ty ngra av er vet ingenting om Gud. Till er skam sger jag er detta. Rom. 13:11. Ef. 5:11. 35. Men nu sger vl ngon: Hur uppstr de dda? Och med hurudan Hes. 37:3. kropp skall de komma? 36. Du dre, det du sr, det fr inte liv om det inte dr. Joh. 12:24. 37. Och det du sr, r ju inte den kropp som skall komma utan ett naket korn, om det nu r av vete eller ngot annat. 38. Men Gud ger det en kropp, ssom han vill och t vart och ett sdesslag dess srskilda kropp. 39. Inte r allt ktt samma slags ktt,

279

Paulus frsta brev till korintierna

1 Kor. 16:1

utan mnniskors ktt r av ett slag, boskap av ett annat slag, fiskar av ett annat slag, fglar av ett annat slag. 40. Och det finns himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparna har en sorts hrlighet, de jordiska en annan. 41. En hrlighet har solen, en annan hrlighet har mnen och en annan hrlighet har stjrnorna, ty den ena stjrnan vergr den andra i hrlighet. 42. P samma stt r det ocks med de ddas uppstndelse. Det som ss i frgnglighet, det uppstr i ofrgnglighet. 43. Det som ss i vanra, det uppstr i hrlighet, det som ss i svaghet, det uppstr i kraft. Fil 3:20-21. 44. Det ss en naturlig kropp, det uppstr en andlig kropp. D det finns en naturlig kropp, s finns det ocks en andlig kropp. 45. Ssom det ocks har skrivits: Den frsta mnniskan Adam blev till en levande sjl*, den siste Adam till en levandegrande ande.
*KXII: naturligt liv, den siste Adam till andligt liv. 1 Mos. 2:7. Rom. 5:14.

ktt och blod inte kan rva Guds rike. Inte heller skall det frgngliga rva ofrgnglighet. 51. Se, jag sger er en hemlighet: Vi skall inte alla avsomna, men vi skall alla bli frvandlade, 1 Thess. 4:15-17. 52. i ett nu, i ett gonblick, vid den sista basunen. Ty basunen skall ljuda och de dda skall uppst ofrgngliga och vi skall bli frvandlade.
Matt. 24:31.

53. Ty detta frgngliga mste iklda sig ofrgnglighet och detta ddliga mste iklda sig oddlighet. 2 Kor. 5:4. 54. Men d detta frgngliga iklder sig ofrgnglighet och detta ddliga iklder sig oddlighet, s fullbordas det ordet som r skrivet: Dden r uppslukad i seger.
Jes. 25:8. Hos. 13:14. Hebr. 2:14.

55. Du dd, var r din udd? Du ddsrike*, var r din seger?

*KXII: helvete.

46. Men det andliga r inte det frsta, utan det naturliga kommer frst, sedan det andliga. 47. Den frsta mnniskan r av jorden, jordisk, den andra mnniskan r Herren frn himlen. Joh. 3:13f. 48. Sdan den jordiska var, sdana r ocks de jordiska och sdan den himmelska r, sdana r ocks de himmelska. 49. Och ssom vi har burit bilden av den jordiska, s skall vi ocks bra bilden av den himmelska.
1 Mos. 5:3. Rom. 8:29. 2 Kor. 3:18, 4:11. Fil. 3:21. 1 Joh. 3:2.

56. Ddens udd r synden, syndens kraft r lagen. Rom. 4:15, 5:13, 7:5f. 57. Men Gud vare tack, som har gett oss seger genom vr Herre, Jesus KrisJoh. 16:33. 1 Joh. 5:5. tus. 58. Drfr mina kra brder, var fasta, orubbliga och verfldande i Herrens verk alltid, eftersom ni vet, att ert arbete inte r frgves i Herren.

16 Kapitlet
Angende en insamling till de kristna i Jerusalem. Slutfrmaningar och hlsningar. Kristi krlek.

50. Men detta sger jag, brder, att

r det gller insamlingen till de heliga, s gr ocks ni s som jag har freskrivit frsamlingarna i Galatien. Apg. 11:29. Rom. 12:13, 15:26,
2 Kor. 8:4, 9:1f. Gal. 2:10.

1 Kor. 16:2-24

Paulus frsta brev till korintierna

280

2. P frsta veckodagen br var och en av er lgga undan hos sig och samla ihop vad han kan stadkomma, s att insamlingen inte sker frst nr jag kommer. 3. Men d jag kommer skall jag snda de mn med brev, som ni har godknt, till Jerusalem fr att framfra er gva. 4. Och om det behvs att ocks jag reser, s skall de resa med mig. 5. Jag skall komma till er sedan jag har farit igenom Makedonien. Ty jag far igenom Makedonien,
Apg. 19:21. 2 Kor. 1:16.

13. Vaka, st fasta i tron, upptrd manligt och var starka. Ef. 6:10. Kol. 1:11. 14. Lt allting hos er ske i krlek. 15. Jag frmanar er, brder: Ni vet att de som hr till Stefanus hus r frstlingsgrdan i Akaja och att de har stllt sig i de heligas tjnst,
1 Kor. 1:16.

16. fr att ocks ni s underordnar er sdana, samt under var och en som medverkar och arbetar.
Fil. 2:29. Hebr. 13:17. 1 Tim. 5:17.

6. men hos er skall jag kanske stanna ngot eller mjligen bli kvar ver vintern, s att ni kan hjlpa mig vidare, vart jag n reser. 2 Kor. 1:15. 7. Ty jag vill inte se er nu, bara i frbifarten, eftersom jag hoppas att ngon tid f vistas hos er, om Herren tillter det. Apg. 18:21. 1 Kor. 4:19. Jak. 4:15. 8. Men i Efesus stannar jag till pingst. 9. Ty en stor och kraftig drr har ppnats fr mig, och jag har mnga motstndare. 2 Kor. 2:12. Kol. 4:3. 10. Om Timoteus kommer, s se till att han kan vara hos er utan fruktan. Ty han utfr ju Herrens verk liksom jag. Rom. 16:21. 1 Kor. 4:17. Fil. 2:19f. 11. Ingen fr frakta honom. Hjlp honom sedan att resa vidare i frid, s att han kan komma till mig, fr jag vntar honom tillsammans med brderna. 12. Men vad angr brodern Apollos, s har jag uppmanat honom mycket att komma till er med brderna. Men han var inte alls villig att komma nu, utan kommer nr han finner ett lmpligt tillflle. 1 Tim. 4:12

17. Jag glder mig ver Stefanus och Fortunatus och Akaikus nrvaro, eftersom de har ersatt saknaden av er. 18. De har upplivat min och er ande. S visa nu att ni uppskattar sdana mn. 1 Thess. 5:12. 19. Frsamlingarna i Asien hlsar er. Akvila och Priscilla och den frsamling som kommer tillsammans i deras hus, hlsar er mycket i Herren.
Apg. 18:2. Rom. 16:3.

20. Alla brderna hlsar er. Hlsa varandra med en helig kyss.
Rom. 16:16. 2 Kor. 13:12. 1 Thess. 5:26. 1 Petr. 5:14.

21. Jag Paulus hlsar er med min egen Kol. 4:18. 2 Thess. 3:17. hand. 22. Om ngon inte har Herren Jesus Kristus kr, s skall han vara frbannad. Maranata*.
*Arameiskt ord: Vr Herre kom!

23. Herrens, Jesu Kristi, nd vare med er. Rom. 16:24. 24. Min krlek r med er alla i Kristus Jesus. Amen.
Frsta brevet till korintierna, snt av Filippus genom Stefanus, Fortunatus, Akaikus och Timoteus.

281

Paulus andra brev till korintierna

Paulus andra brev till korintierna

1 Kapitlet
Hlsning. Tack till Gud. Paulus frklarar varfr hans resplan har ndrats.

aulus, Jesu Kristi apostel genom Guds vilja, och brodern Timoteus, till den Guds frsamling, som r i Korint, samt med alla de heliga, som r i hela Akaja. 2. Nd vare med er och frid frn Gud, vr Fader och Herren Jesus Kristus.
Rom. 1:7. 1 Kor. 1:3. Ef. 1:2. 1 Petr. 1:2.

8. Ty vi vill inte, brder, att ni skall vara okunniga om vilken bedrvelse som vi fick utst i Asien. Vi blev s nertyngda utver vr frmga, s att vi till och med misstrstade om livet.
Apg. 19:23. 1 Kor. 15:32.

9. Ja, vi hade sjlva inom oss ftt beskedet att vi skulle d fr att vi inte skulle frtrsta p oss sjlva, utan p Gud som uppvcker de dda,
Jer. 17:5f.

3. Vlsignad vare Gud och vr Herres, Jesu Kristi, Fader, barmhrtighetens Fader och all trsts Gud,
Ef. 1:3. 1 Petr. 1:3.

4. som trstar oss i all vr bedrvelse, s att vi kan trsta dem som r i olika bedrvelser med den trst, som vi sjlva blir trstade av Gud.
Rom. 15:5. 2 Kor. 7:6.

10. och som har rddat och rddar oss ur en sdan ddsnd. Till honom har vi det hoppet, att han ven i framtiden skall rdda oss, 1 Kor. 15:31. 11. d ocks ni hjlper oss med er frbn, s att mnga mnniskor kan framfra tacksgelse fr oss, fr den ndegva han har gett oss.
Rom. 15:30. Fil. 1:19. Filem. 22.

5. Ty liksom vi har ftt en riklig del av Kristi lidanden, fr vi ocks riklig trst genom Kristus.
Ps. 34:20, 94:19. 2 Kor. 4:10. Kol. 1:24.

6. Men om vi har bedrvelse, s r det till er trst och frlsning, en frlsning som visar sin kraft i att ni med tlamod uthrdar samma lidanden som ocks vi utstr. Och om vi trstas s sker ven detta till er trst och frlsning. Vrt hopp om er r fast,
2 Kor. 4:15f.

7. eftersom vi vet att ssom ni r delaktiga i lidandet, s r ni ven delaktiga i trsten.

12. Ty vad vi bermmer oss av och som vrt samvete vittnar om r detta, att vi i uppriktighet och Guds renhet, inte i kttslig vishet, utan i Guds nd har vandrat i vrlden, och i synnerhet hos er. 1 Kor. 2:4f. 13. Vi skriver inget annat till er n vad ni lser och vad ni kan frst. Och jag hoppas, att ni ocks skall komma att frst det nda till slutet, 14. ssom ni delvis har frsttt oss: att vi r er bermmelse, ssom ocks ni r vr bermmelse p Herrens Jesu dag. 2 Kor. 5:12. Fil. 2:16, 4:1. 1 Thess. 2:19-20. 15. Det var i denna frtrstan jag frst ville komma till er, fr att ni

2 Kor. 1:16

Paulus andra brev till korintierna

282

skulle f ytterligare ett bevis p vlvilja. Rom. 1:1 16. Via er ville jag s frdas till Makedonien och frn Makedonien komma till er igen och bli utrustad av er fr resan till Judeen. 1 Kor. 16:5. 17. Nr jag nu tnkte detta, gjorde jag det p ett lttsinnigt stt? Eller brukar jag besluta efter kttet vad jag beslutar, s att mina ord skulle vara bde ja, ja och nej, nej? 18. Men Gud r trofast, s vrt ord till er har inte blivit ja och nej.
Matt. 5:37. Jak. 5:12.

2 Kapitlet
terupptagande av en man som sttt under frsamlingstukt. Tack till Gud fr evangeliets framgng och kraft.

19. Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad, genom mig och Silvanus och Timoteus, han var inte ja och nej, utan ett ja var i honom. 20. Ty alla Guds lften har i honom sitt ja, och i honom sitt amen, Gud till ra genom oss. 21. Men det r Gud som stadfster oss med er i Kristus, och som har 1 Joh. 2:20f. smort oss. 22. Han har ven ltit oss f sitt insegel och gett oss Andens pant* i vra hjrtan. *garanti. Rom. 8:16. 2 Kor. 5:5.
Ef. 1:13-14, 4:30.

en jag har fattat det beslutet, att jag inte ter skall komma till er med bedrvelse. 2. Ty om jag bedrvar er, vem r d den som glder mig, om inte den som blivit bedrvad av mig? 3. Och jag skrev till er just fr att nr jag kommer till er, jag inte skulle f sorg av dem som jag borde f gldje av, eftersom jag har den tilliten till er alla, att min gldje r allas er gldje.
2 Kor. 12:21.

4. Ty jag skrev till er i stor bedrvelse och hjrtats ngest, under mnga trar, inte fr att ni skulle bli bedrvade, utan fr att ni skulle frst den krlek, som jag i verfldande mtt har till er. 5. Men om ngon har orsakat bedrvelse, s r det inte mig han har bedrvat, utan er alla i viss mn fr att inte sga fr mycket*.
*KXII: betunga. 1 Kor. 5:1.

23. Jag kallar Gud till vittne ver min sjl, att det r fr att skona er som jag nnu inte har kommit till Korint.
Rom. 9:1. 2 Kor. 11:31, 12:20, 13:2f. Gal. 1:20. Fil. 1:8.

24. Inte fr att vi vore herrar ver er tro, utan vi r medhjlpare till er gldje, ty i tron str ni fasta.
1 Kor. 3:5. 1 Petr. 5:3.

6. Det r nu tillrckligt med det straff som denne har ftt ifrn de flesta bland er. 1 Kor. 5:5. 7. Nu br ni tvrtom snarare frlta och trsta honom, fr att han inte skall g under av alltfr stor bedrvelse. 8. Drfr uppmanar jag er att bevisa honom krlek. 9. Ty drfr skrev jag ocks till er, fr att jag skulle f veta om ni bestr provet, om ni r lydiga i allt. 10. Den som ni frlter ngot, den frlter ocks jag. Ty den som jag har frltit ngot, har jag frltit fr er skull infr Kristi ansikte*, *KXII: i Kristi stlle.

283

Paulus andra brev till korintierna

2 Kor. 3:14

11. fr att vi inte skall bli bedragna av Satan, ty vad han har i sinnet r vi inte okunniga om. 12. Men d jag kom till Troas fr att predika Kristi evangelium och en drr ppnades fr mig i Herren,
Apg. 16:8. 1 Kor. 16:9.

skrivet inte med blck, utan med den levande Gudens Ande, inte p tavlor av sten, utan p hjrtats tavlor av ktt.
2 Mos. 24:12, 34:1. Jer. 31:33. Hes. 11:19, 36:26. Hebr. 8:10.

13. hade jag ingen ro i min ande, drfr att jag inte dr fann min broder Titus, utan tog avsked av dem och for till Makedonien. 2 Kor. 7:5-6. 14. Men Gud vare tack, som alltid lter oss triumfera i Kristus och som genom oss verallt sprider sin kunskaps vllukt! Kol. 1:27. 15. Ty vi r Kristi vllukt infr Gud, bde ibland dem som blir frlsta och ibland dem som blir frtappade. 16. Fr de senare en ddens lukt till dd, fr de frra en livets doft till liv. Och vem frmr detta?
Luk. 2:34. 2 Kor. 3:5-6.

4. En sdan frtrstan har vi till Gud, genom Kristus. 5. Inte s att vi duger till att tnka ut ngot av oss sjlva, utan vr frmga kommer frn Gud. 2 Kor. 2:16. Fil. 2:13. 6. Han har gjort oss skickliga till att vara tjnare t det nya frbundet, inte bokstavens, utan Andens. Ty bokstaven ddar, men Anden gr levande.
Jer. 31:31. Rom. 2:27f, 7:6f. Hebr. 8:6.

7. Om nu det mbetet, som genom bokstver ddar och var inristat p stenar, hade sdan hrlighet att Israels barn inte kunde se p Mose ansikte fr hans ansiktes hrlighets skull, som dock upphr,
2 Mos. 34:29-30. 5 Mos. 10:1.

17. Vi r inte som mnga andra som frfalskar Guds ord, utan med renhet och ssom av Gud, talar vi infr Gud i Kristus. 2 Kor. 4:2.

8. hur mycket strre hrlighet skall d inte Andens mbete ha? 9. Ty om frdmelsens mbete hade hrlighet, s verfldar rttfrdighetens mbete mycket mer i hrlighet.
Rom. 1:17, 3:21.

3 Kapitlet
Det nya testamentets tjnst har en strre hrlighet n det gamla testamentets. Andens tjnst r lngt hrligare n lagens eller bokstavens.

rjar vi d ter att bermma oss sjlva? Eller behver vi ssom somliga rekommendationsbrev till er eller ocks rekommendationsbrev frn er? 2 Kor. 5:12, 10:8. 2. Ni r vrt brev, inskrivet i vra hjrtan, knt och lst av alla mnniskor.
1 Kor. 9:2-3.

3. Ty det r uppenbart att ni r ett Kristi brev, skapat genom vr tjnst,

10. Ty ven det som var frhrligat har i detta fall ingen hrlighet, p grund av den vervldigande hrligheten. 11. Om det som upphr hade hrlighet, s mste det som blir bestende ha en mycket strre hrlighet. 12. Eftersom vi nu har ett sdant hopp, r vi mycket frimodiga, Ef. 6:19. 13. och gr inte som Mose, som hngde ett tckelse fr sitt ansikte, s att Israels barn inte kunde se slutet p det som upphr. 2 Mos. 34:33. 14. Men deras sinnen blev frhrdade. Ty allt intill denna dag hnger samma tckelse kvar nr de lser

2 Kor. 3:15

Paulus andra brev till korintierna

284

Gamla testamentets skrifter, frst i Kristus frsvinner det.

Jes. 6:10. Hes. 12:2. Matt. 13:11. Apg. 28:26. Rom. 11:8.

15. Men intill denna dag ligger ett tckelse ver deras hjrtan, d Mose blir lst, 16. men nr de omvnder sig till HerRom. 11:23f. ren, tas tckelset bort. 17. Ty Herren r Anden och dr Herrens Ande r, dr r frihet. Joh. 4:24. 18. Men alla vi som med avtckt ansikte skdar Herrens hrlighet som i en spegel, vi blir frvandlade till samma avbild, frn den ena hrligheten till den andra, som kommer av Herrens Ande. 1 Kor. 13:12.

Jesus Kristus, att han r Herren, och oss sjlva som era tjnare fr Jesu skull. 2 Kor. 1:24. 6. Ty Gud som befallde ljus att lysa fram ur mrkret r den som lyste i vra hjrtan, fr att kunskapen m sprida sitt sken om Guds hrlighet i Jesu Kristi ansikte. 1 Mos. 1:3. 7. Men vi har denna skatt i lerkrl, fr att den vervldigande kraften skall vara frn Gud och inte frn oss.
1 Kor. 2:5. 2 Kor. 5:1.

8. Vi r p alla sidor trngda, men r inte utan utvg, rdvilla, men inte rdlsa, 9. frfljda, men inte vergivna, vi r nerslagna, men inte frlorade.
Ps. 37:24.

4 Kapitlet
Apostelns nit och frimodighet i evangeliets frkunnande, trots frfljelse.

10. Vi br alltid Herrens Jesu dd i vr kropp, fr att ocks Jesu liv skall uppenbaras i vr kropp.
Rom. 8:17. 2 Kor. 1:5. Gal. 6:17. 2 Tim. 2:11-12.

vi nu har en sdan tjnst, efter den barmhrtighet som vi har ftt, s tappar vi inte modet. 2. Vi har avsagt oss allt skamligt hemlighetsmakeri och gr inte listigt tillvga. Inte heller frfalskar vi Guds ord, utan vi framlgger ppet sanningen och anbefaller oss sjlva hos varje mnniskas samvete infr Gud.
Rom. 1:16. 2 Kor. 2:17, 5:11, 6:4. 1 Thess. 2:3f.

11. Ja, vi som lever blir alltid verlmnade t dden fr Jesu skull, fr att ocks Jesu liv skall uppenbaras i vrt ddliga ktt.
Ps. 44:23. Matt. 5:11. Rom. 8:36. 1 Kor. 15:31, 49. Kol. 3:4.

3. Och om vrt evangelium r frdolt, s r det frdolt fr dem som gr frlorade. 2 Thess. 2:10. 4. Ty denna vrldens gud har frblindat sinnena hos dem som inte tror, s att inte ljuset frn evangeliet om Kristi hrlighet, som r Guds avbild, skulle lysa fr dem.
Matt. 13:14. Joh. 12:31f. 2 Kor. 3:18. Ef. 6:12. Kol. 1:15. Hebr. 1:3.

12. S r nu dden mktig i oss, men livet i er. 13. Men d vi har samma trons Ande, som det str skrivet: Jag trodde, drfr talade jag, s tror ocks vi, och drfr talar vi. Ps. 116:10. 14. Vi vet att han som har uppvckt Herren Jesus, han skall ocks uppvcka oss genom Jesus och stlla oss fram, tillsammans med er.
Apg. 2:24f. Rom. 8:11. 1 Kor. 6:14.

5. Fr vi predikar inte oss sjlva, utan

15. Ty allt sker fr er skull, fr att den rikliga nden genom att n allt fler skall verflda i tacksgelse till Guds ra. 2 Kor. 1:6f. 2 Tim. 2:10. 16. Drfr trttnar vi inte. ven om

285

Paulus andra brev till korintierna

2 Kor. 5:16

vr yttre mnniska frgs, s blir dock den inre frnyad dag fr dag.
Rom. 7:22. Ef. 3:16. Kol. 3:10.

7. ty vi vandrar i tro, utan att se.

Rom. 8:24-25. 1 Kor. 13:12. 2 Kor. 4:18. Hebr. 11:1.

17. Ty vr bedrvelse som varar ett gonblick vger ltt och verkar t oss en verfldande och tungt vgande evig hrlighet, Ps. 30:6. Matt. 5:12.
Rom. 8:18. 2 Thess. 1:7. 2 Tim. 4:8.

18. fr oss som inte ser efter de ting som syns, utan efter dem som inte syns. Ty det synliga r frgngligt, men det osynliga r evigt. Rom. 8:24.

8. Men vi r vid gott mod och vill helst flytta bort frn kroppen och vara hemma hos Herren. Fil. 1:23. 9. Drfr gr vi vrt bsta fr att vara honom till behag, vare sig vi r hemma eller borta. 10. Ty vi mste alla bli uppenbarade infr Kristi domstol, fr att var och en skall f, efter vad han har handlat medan han levde, vare sig det r gott eller ont. Ps. 62:13. Jer. 17:10.
Matt. 25:31. Rom. 14:10f. Kol. 3:24-25.

5 Kapitlet
Den jordiska och himmelska kroppshyddan. Kristi domstol. Ny skapelse i Kristus. Frsoningen.

en vi vet, att om detta hus, vrt jordiska tlt* bryts ner, s har vi en byggnad frn Gud, en boning som inte r gjord med hnder, som r evig i himlarna. *vr jordiska kropp.
2 Kor. 4:7. Hebr. 11:10. 2 Petr. 1:13-14.

2. I denna suckar vi ju ocks och lngtar att f iklda oss vr boning, som r frn himlen, Rom. 8:23. 3. fr om vi d r ikldda skall vi inte bli funna nakna. 4. Ty medan vi r i denna hydda suckar vi och r betungade, eftersom vi inte vill bli avkldda utan verkldda, s att det ddliga kan bli uppslukat av livet. Rom. 8:11. 1 Kor. 15:53-54. 5. Men den som bereder oss till detta r Gud, och som pant har han gett oss Anden.
Rom. 8:16. 2 Kor. 1:22. Ef. 2:10, 4:30.

11. Eftersom vi nu vet, vad det r att frukta Herren, sker vi att vertyga mnniskor, men fr Gud r det uppenbart hurdana vi r och jag hoppas att det ocks r uppenbart fr era samveten. Job 31:23. Joh. 2:25. 2 Kor. 4:2. 12. Vi vill nu inte terigen rekommendera oss sjlva infr er, men vi vill ge er tillflle att bermma er av oss, s att ni har ngot till svar gentemot dem som bermmer sig av yttre ting och inte av det som r i hjrtat.
2 Kor. 1:14, 3:1, 10:8, 11:12.

13. Ty om vi r frn vra sinnen, s r det fr Gud, och om vi r sansade, 2 Kor. 11:1f, 12:6f. s r vi det fr er. 14. Ty Kristi krlek tvingar oss, eftersom vi r vertygade, att om en har dtt fr alla, s har alla dtt. 15. Och han har dtt fr alla, fr att de som lever inte mer skall leva fr sig sjlva utan fr honom som har dtt och uppsttt fr dem.
Rom. 5:15, 6:11-12. 1 Kor. 6:19. Gal. 2:20. 1 Thess. 5:10. 1 Petr. 4:2.

6. Vi r drfr alltid vid gott mod och vet att s lnge vi r hemma i kroppen, s r vi borta frn Herren,
1 Krn. 29:15. Ps. 39:13, 119:19. Hebr. 11:13.

16. Drfr knner vi nu inte lngre ngon efter kttet. Och om vi n har knt Kristus efter kttet, s knner vi honom dock nu inte mer s.
Matt. 12:50. Joh. 15:14.

2 Kor. 5:17

Paulus andra brev till korintierna

286

17. Den som r i Kristus r allts en ny skapelse. Det gamla r frgnget, se, allt har blivit nytt. Jes. 43:18-19.
Rom. 8:10. Gal. 5:6, 6:15. Kol. 3:11. Upp. 21:5.

Guds tjnare, i mycket tlamod, i bedrvelse, i nd, i ngest,

1 Kor. 4:1. 2 Kor. 4:2.

18. Men alltsammans r frn Gud, som har frsonat oss med sig sjlv genom Jesus Kristus och gett oss frsoningens tjnst.
Rom. 5:10. 1 Joh. 2:2, 4:10.

19. Ty Gud var i Kristus och frsonade vrlden med sig sjlv, och tillrknade dem inte deras synder, och han har lagt ner frsoningens ord i oss. Rom. 3:24-25. Kol. 1:20, 2:9. 20. I Kristi stlle r vi allts sndebud, s att Gud frmanar genom oss. I Kristi stlle ber vi: Lt frsona er med Gud. 21. Ty den som inte visste av ngon synd har han fr oss gjort till synd, fr att vi skulle bli Guds rttfrdigJes. 53:6f. Rom. 5:19, 8:3. het i honom.
Gal. 3:13. 1 Petr. 2:22. 1 Joh. 3:5.

5. under slag, under fngenskap och upplopp, under hrt arbete, i vakor och fastor, 2 Kor. 11:23. 6. i renhet, i kunskap, i tlamod, i mildhet, i den Helige Ande, i uppriktig krlek, 7. med sanningens ord, i Guds kraft, genom rttfrdighetens vapen i den hgra handen och i den vnstra,
1 Kor. 2:4. 2 Kor. 4:2. Ef. 6:11f. 2 Tim. 4:7.

8. genom ra och smlek, genom ont rykte och gott rykte, ssom bedragare men likvl sanna, 9. som oknda men nd knda, som dende och se, vi lever, som tuktade och nd inte ddade, Ps. 118:18. 10. som bedrvade och nd alltid glada, som fattiga och nd gr vi mnga rika, som de som inte har ngonting, men nd ger vi allt.
Fil. 4:11-12.

6 Kapitlet
Frmaning till trohet mot Gud. Varning fr frsamlingsgemenskap med dem som inte tror. De troende r Guds heliga tempel.

om medarbetare frmanar vi er ocks att ni inte tar emot Guds nd frgves. 1 Kor. 3:9. Hebr. 12:15. 2. Fr han sger: Jag har bnhrt dig i behaglig tid och jag har hjlpt dig p frlsningens dag. Se, nu r den behagliga tiden. Se, nu r frlsningens dag. Jes. 49:8. 3. Och vi vill inte p ngot stt vara ngon till anstt, s att vr tjnst inte blir smdad, 1 Kor. 10:32. 4. utan i allt vill vi bevisa oss ssom

11. Vi har ppnat vr mun fr er, korintier, vrt hjrta har vidgat sig. 12. Hos oss har ni det inte trngt, men i era hjrtan r det trngt. 2 Kor. 7:2-3. 13. Ge oss d lika fr lika, jag talar som till barn, vidga ocks ni era hjrtan. 1 Kor. 4:14. 14. G inte i frmmande ok* med dem som inte tror. Ty vad har rttfrdighet att skaffa med orttfrdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mrker? *En sorts branordning som vilar p
axlarna. Ett dragdon fr t.ex. hst eller oxe. 5 Mos. 7:2, 22:10. 1 Kor. 5:9. Ef. 5:1f.

15. Eller hur frlikar sig Kristus och Belial*, eller vilken delaktighet har den troende med den som inte tror?
*Ett judiskt namn p Satan. 1 Kon. 18:21. 1 Kor. 10:21.

16. Eller vilken enighet finns det mellan Guds tempel och avgudar? Ty ni

287

Paulus andra brev till korintierna

2 Kor. 7:13

r den levande Gudens tempel, ssom Gud har sagt: Jag skall bo i dem och vandra ibland dem, och jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
3 Mos. 26:12. Hes. 37:27. 1 Kor. 3:16, 6:19. 10:14. Ef. 2:21. Hebr. 3:6. 1 Petr. 2:5.

17. G drfr ut frn dem och skilj er frn dem, sger Herren och rr inte vid det som r orent, och s skall jag ta emot er. Jes. 52:11. Upp. 18:4. 18. Och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina sner och dttrar, sger Herren, den Allsmktige.
Jer. 31:1f. Upp. 21:7.

7 Kapitlet
Frmaning till helgelse. Apostelns gldje ver korintiernas nger. Sorg efter Guds sinne.

6. Men Gud, som trstar de betryckta, han trstade oss genom Titus ankomst, 7. inte bara genom hans ankomst, utan ocks genom den trst, som han hade ftt av er. Fr han omtalade fr oss er lngtan, er sorg och er iver om mig, s att jag gladde mig nnu mer. 8. Ty om jag ocks bedrvade er med mitt brev, s ngrar jag det inte nu. Och ven om jag ngrade mig, ty jag ser att detta brev har bedrvat er, om n bara fr en liten tid, 2 Kor. 2:4. 9. s glder jag mig nu, inte drfr att ni blev bedrvade, utan drfr att ni blev bedrvade till omvndelse*, ty ni har blivit bedrvade efter Guds sinne, s att ni inte har lidit ngon skada genom oss. *KXII: bttring.
Alt. vers.: sinnesndring, nger.

ftersom vi nu har dessa lften, mina lskade, s lt oss rena oss frn all ktts och andes besmittelse, och fullborda helgelsen* i gudsfruk*Ordagrant: helighet. tan.
1 Tim. 4:8. 1 Joh. 3:3.

10. Ty den sorg, som r efter Guds sinne, stadkommer omvndelse* till frlsning, och den ngrar man inte, men vrldens sorg stadkommer dd.
*KXII: bttring. Alt. vers: sinnesndring, nger. 2 Sam. 12:13. Matt. 26:75. Luk. 18:13.

2. Ge rum fr oss. Vi har inte gjort ortt mot ngon, inte skadat ngon, inte utnyttjat ngon.
Apg. 20:33. 2 Kor. 12:17.

3. Jag sger inte detta fr att frdma er, ty jag sade er frut att ni har ett rum i vrt hjrta, fr att vi skall leva och d tillsammans. 2 Kor. 6:11f. 4. Stor tillit har jag till er, mycket bermmer jag mig av er. Jag har blivit fullkomligt trstad, min gldje fldar ver mitt i all vr bedrvelse.
Matt. 5:12. Apg. 5:41 Fil. 2:17. Kol. 1:24.

5. Fr nr vi kom till Makedonien, hade vrt ktt ingen ro, utan vi var p allt stt trngda, utifrn av strider och inifrn av fruktan.
5 Mos. 32:25. Apg. 16:19f. 2 Kor. 2:12-13.

11. Ty se, just detta att ni blev bedrvade efter Guds sinne, vilken stor iver har det inte framkallat hos er, ja, vilka urskter, vilken frtrytelse, vilken fruktan, vilken lngtan, vilken nit, ja vilken bestraffning. P allt stt har ni bevisat att ni r rena i den saken. 12. Drfr, fastn jag skrev till er, s skedde det likvl inte fr hans skull som hade gjort ortt, inte heller fr hans skull, som hade lidit ortt, utan fr att vr iver fr er skulle bli uppenbar hos er sjlva infr Gud. 13. Drfr har vi nu ftt trst, drfr att ni har blivit trstade. Men nnu mycket mer har vi glatt oss ver Titus gldje, fr hans ande blev styrkt av er alla.

2 Kor. 7:14

Paulus andra brev till korintierna

288

14. Och om jag infr honom har bermt mig ngot ver er, s har jag inte behvt skmmas fr det, utan ssom vi i allt har talat sanning fr er, s har ocks vrt berm ver er infr Titus varit sant. 15. Hans hjrta verfldar nnu mera fr er, d han tnker p allas er lydnad, och hur ni tog emot honom med fruktan och bvan. Fil. 2:12. 16. Jag glder mig ver, att jag i allt kan lita p er. 2 Thess. 3:4. Filem. 8f.

I tro och i tal och i kunskap och i all iver och i er krlek till oss, s m ni nu se till att ni blir rika ocks i detta krleksverk. 1 Kor. 1:5. 8. Detta sger jag inte ssom en befallning, utan genom att framhlla andras iver, vill jag prva om ocks er krlek r kta. 9. Fr ni knner vr Herres, Jesu Kristi, nd, att fastn han var rik, blev han likvl fattig fr er skull, fr att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.
Matt. 8:20. Luk. 9:58. Fil. 2:6-7.

8 Kapitlet
Uppmaning till att samla in kollekt fr de kristna i Jerusalem.

10. Mitt rd ger jag er. Fr detta r nyttigt fr er, eftersom ni redan fr ett r sedan hade pbrjat arbetet och det med god vilja. Ords. 19:17.
Matt. 10:42. 1 Kor. 7:7f. 2 Kor. 9:2.

i vill att ni skall veta, kra brder, vilken nd Gud gett frsamlingarna i Makedonien, Rom. 15:25. 2. fastn de har varit prvade av stor nd, s har deras verfldande gldje mitt under djup fattigdom s fldat ver, att de med uppriktigt hjrta har Rom. 12:8. Gal. 2:10. gett rikligen. 3. Efter sin frmga, det intygar jag, ja, ver sin frmga har de gett, och helt frivilligt. 4. Mycket entrget bad de oss, att vi skulle ta emot denna vlgrning och deras deltagande i hjlpen till de heliga.
Apg. 11:29. Rom. 15:26. 1 Kor. 16:1-2. 2 Kor. 9:1.

11. Fullflj nu ocks grningarna ni brjade, s att ssom ni var villiga att besluta, ocks fullfljer det efter er frmga. 12. Ty om den goda viljan finns, s r han vlkommen med vad han har och inte med vad han inte har.
Mark. 12:43. Luk. 21:3. 2 Kor. 9:7. 1 Petr. 4:10.

5. Och de gav inte endast vad vi hade hoppats, utan sig sjlva gav de frst t Herren och sedan t oss genom Guds vilja. 6. Drfr uppmanade vi Titus, att ssom han hade brjat innan, s skulle han ocks nu fullflja detta krleksverk hos er. 7. Men ssom ni i alla stycken r rika:

13. Fr meningen r inte att andra skall ha det ltt och ni lida nd, utan att alla skall f det lika, 14. s att ert verfld i denna tid kommer deras brist till hjlp, fr att ocks deras verfld skall komma er brist till hjlp s blir det lika fr alla, 15. som det str skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting ver, och den som samlade lite saknade ingenting. 2 Mos. 16:18. 16. Men Gud vare tack, som inger samma iver fr er i Titus hjrta, 17. ty vr uppmaning tog han emot, ja, han var s full av iver, att han sjlvmant reste till er. 18. Men vi har snt med honom en

289

Paulus andra brev till korintierna

2 Kor. 9:12

broder, som har sin bermmelse i evangeliet i alla frsamlingar. 19. Och inte bara det, utan han r ocks vald av frsamlingarna till att vara vr fljeslagare, d vi skall verlmna denna krleksgva, som ordnas av oss, Herren till ra och fr att visa er goda vilja. Apg. 11:30. 20. S undviker vi att man talar illa om oss fr denna rikliga gvas skull, som anordnas av oss, 21. ty vi r angelgna om att det gr rtt till, inte endast infr Herren utan ocks infr mnniskor.
Rom. 12:17. Fil. 4:8. 1 Petr. 2:12.

22. Och tillsammans med dessa har vi snt en annan broder av de vra, som vi ofta och p mnga stt har prvat, och han har d visat sig vara ivrig, och nu r han nnu ivrigare p grund av sitt stora frtroende till er. 23. Om det gller Titus, s r han min medbroder och medarbetare hos er, eller vra brder, s r de frsamlingarnas sndebud* och Kristi ra.
*KXII: apostlar.

24. Lt drfr frsamlingarna f se bevis p er krlek och p vr bermmelse ver er infr dem.

3. Dock har jag snt dessa brder, fr att vrt bermmande av er i denna sak inte skall vara tomt prat och fr att ni, ssom jag sade, skall vara redo. 4. Annars, om ngra makedonier kommer med mig och finner er inte vara redo, kan vi, fr att inte sga ni, komma p skam i denna frga om bermmelsen. 5. Jag har drfr ansett det vara ndvndigt att uppmana brderna att i frvg fara till er och bereda en vlsignelsegva, som ni redan har utlovat, s att den ligger frdig ssom en gva i vlsignelse och inte ssom en snlt tilltagen. 6. Men det sger jag: Den som sr sparsamt, han skall ocks skrda sparsamt, men den som sr med vlsignelse, han skall ocks skrda med vlsignelse. Ords. 11:24, 22:9. Gal. 6:8. 7. Var och en skall ge, efter som han knner sig manad i sitt hjrta, inte med olust eller av tvng, ty Gud lskar en glad givare.
2 Mos. 25:2, 35:5. 5 Mos. 15:7. Rom. 12:8.

9 Kapitlet
Fortsttning av det fregende. Gud lskar en glad givare.

till er,

m understdet till de heliga r det verfldigt, att jag skriver

Apg. 11:29. Rom. 15:26. 1 Kor. 16:2. 2 Kor. 8:4.

8. Och Gud r mktig att lta all nd rikligen komma er till del, s att ni alltid i allt har nog, och kan ge i verfld till allt gott verk. 9. Det r skrivet: Han har strtt ut, han har gett t de fattiga, hans rttfrdighet varar i evighet. Ps. 112:9. 10. Men han som ger sningsmannen sd att s, han skall ocks ge brd att ta och frka ert utsde och lta er rttfrdighets frukt vxa till,
Jes. 55:10.

2. ty jag knner er goda vilja, av vilken jag bermmer mig ifrga om er infr makedonierna, att Akaja nda sedan frra ret har varit redo och att er iver 2 Kor. 8:10. har sporrat de flesta.

11. s att ni i allt blir rika till all uppriktig givmildhet, som genom oss verkar tacksgelse till Gud. Rom. 12:11. 12. Fr den tjnst ni utfr med denna insamling uppfyller inte endast den

2 Kor. 9:13

Paulus andra brev till korintierna

290

brist som de heliga har, utan verfldar ocks i mnga tacksgelser till Gud. 2 Kor. 1:11, 4:15. 13. Genom att ni bestr provet med denna insamling, kommer de att prisa Gud fr att ni lydigt beknner er till Kristi evangelium och med uppriktig givmildhet delar gemenskapen med dem och med alla. 14. Och i deras bn fr er lngtar de efter er p grund av Guds vervldigande nd som r ver er. 15. Gud vare tack fr hans outsgliga gva.

tus, s br han ocks betnka att liksom han tillhr Kristus, s tillhr ocks vi Kristus. 1 Kor. 14:37. 8. Och om jag ytterligare ngot mer skulle bermma mig av vr myndighet, vilken Herren har gett oss fr att bygga upp och inte fr att bryta ner er, s skulle jag inte behva skmmas.
2 Kor. 12:6, 13:10.

10 Kapitlet
Paulus frsvarar sig mot falska apostlar.

en jag Paulus frmanar er vid Kristi saktmodighet och mildhet, jag som r s dmjuk, nr jag r mitt ibland er, men som r s modig mot er nr jag r frnvarande, 2. och ber er att jag inte skall behva upptrda djrvt nr jag r nrvarande. Fr jag tnker ofrskrckt vga mig p ngra som menar att vi vandrar efter kttet. 3. Ty fastn vi vandrar i kttet, strider vi likvl inte efter kttet. 4. Fr vra stridsvapen r inte kttsliga, utan de r mktiga infr Gud att bryta ner fsten. Jer. 1:10. Ef. 6:13. 5. Med vilka vi bryter ner alla tankebyggnader och all hghet, som reser sig mot Guds kunskap, och tar varje tanke till fnga och lgger det under Kristi lydnad, 6. och vi r beredda att bestraffa all olydnad, nr er lydnad har blivit fullstndig. 7. Ser ni bara till det yttre? Om ngon frlitar sig p att han tillhr Kris-

9. Men detta sger jag, fr att man inte skulle f det intrycket att jag vill skrmma er med mina brev. 10. Ty man sger: Breven r myndiga och strnga, men d han personligen r nrvarande, r han svag och hans ord fraktas. 11. Den som sger s, han br betnka att sdana som vi r i ord genom vra brev, d vi r frnvarande, sdana r vi ocks i handling, nr vi r nrvarande. 12. Fr vi vgar inte rkna oss till eller jmfra oss med dem, som rekommenderar sig sjlva. Men eftersom de mter sig med sig sjlva och jmfr sig med sig sjlva, r de utan frstnd.
2 Kor. 3:1, 5:12.

13. Men vi vill inte bermma oss till vermtt, utan bara i enlighet med den regel som Gud har tilldelat oss ssom mtt, att ocks n nda fram till er. 1 Kor. 12:11. 2 Kor. 11:18, 12:5-6. 14. Ty vi strcker oss inte fr lngt, som om vi inte ndde fram till er, fr ocks till er har vi kommit fram med Kristi evangelium. 15. Vi bermmer oss inte omttligt av andras arbete. Men vi har den frhoppningen att nr er tro vxer till, skall vrt verksamhetsomrde* utvidgas s mycket,
*KXII: regel.

16. att vi fr frkunna evangeliet ocks i de trakter, som ligger bortom er och

291

Paulus andra brev till korintierna

2 Kor. 11:17

inte bermma oss av det, som redan r utrttat p ngon annans* omrde.
*KXII: *genom frmmande regel.

17. Men den som bermmer sig skall bermma sig i Herren.
Jer. 9:23-24. 1 Kor. 1:31.

18. Det r inte den som rekommenderar sig sjlv som bestr provet, utan den som Herren rekommenderar.
Ords. 27:2. Rom. 2:29. 1 Kor. 4:5.

11 Kapitlet
Fortsttning av Paulus frsvar mot de falska apostlarna.

kade mig sjlv, fr att ni skulle bli upphjda, drigenom att jag predikade Guds evangelium fr er utan er1 Kor. 9:6f. sttning? 8. Andra frsamlingar har jag plundrat och tagit ln av dem fr att kunna tjna er. Fil. 4:10f. 9. Och d jag var hos er och ngot fattades mig, lg jag ingen till last. Fr vad jag saknade fick jag av brderna nr de kom frn Makedonien och p alla stt aktade jag mig fr att ligga er till last, och jag vill fortstta att hlla mig till det. Apg. 20:33.
2 Kor. 12:13. 1 Thess. 2:9. 2 Thess. 3:8.

ag skulle vilja att ni hade ngot litet frdrag med mig i min drskap, dock har ni nog frdrag med mig. 2. Ty jag nitlskar fr er med Guds nitlskan. Jag har ju trolovat er med en enda man, fr att kunna stlla fram en ren jungfru infr Kristus.
2 Kor. 5:13.

10. S visst som Kristi sanning r i mig, s skall den bermmelsen inte tas ifrn mig i Akajas trakter*.
*En romersk provins vars huvudstad var Korint. 1 Kor. 9:15.

3. Men jag fruktar, att ssom ormen bedrog Eva med sin listighet, s skall ocks era sinnen vndas bort ifrn enkelheten i Kristus. 1 Mos. 3:4. Joh. 8:44. 4. Ty om ngon kommer till er och predikar en annan Jesus, som vi inte har predikat, eller om ni fr en annan ande, som ni inte har ftt tidigare, eller ett annat evangelium som ni inte har tagit emot, d frdrar ni det alltGal. 1:8. fr vl. 5. Fr jag menar att jag inte p ngot stt r underlgsen dessa hga apostlar. 1 Kor. 15:10. 2 Kor. 12:11. Gal. 2:6. 6. ven om jag r olrd i talet, s r jag det dock inte i kunskapen, utan vi r knda p alla stt fr er.
1 Kor. 1:17, 2:1f. 2 Kor. 4:2, 5:11, 12:12. Ef. 3:4.

7. Eller har jag syndat, d jag dmju-

11. Varfr? Fr att jag inte lskar er? Gud vet det. 12. Men det jag nu gr, det skall jag ocks gra fr att berva dem tillflle, som sker efter tillflle, att bermma sig ver att de r ssom vi. 13. Ty sdana r falska apostlar, bedrgliga arbetare, som frstller sig till Kristi apostlar. 14. Och det r inte underligt, ty Satan sjlv frstller sig till en ljusets ngel. 15. Drfr r det inte ngot mrkligt att ocks hans tjnare frstller sig som om de vore rttfrdighetens tjnare. Men deras slut skall motsvara deras grningar. 16. ter sger jag: Ingen br tnka om mig, att jag r en dre. Men om s skulle vara, s tag emot mig som en dre, fr att ocks jag fr bermma mig lite. 2 Kor. 12:6. 17. Det jag nu talar, det talar jag inte efter Herrens sinne utan ssom p

2 Kor. 11:18

Paulus andra brev till korintierna

292

drars stt, eftersom det nu r frga om bermmelse. 18. Eftersom mnga bermmer sig p kttsligt stt, vill ocks jag bermma mig. 2 Kor. 10:13, 12:5. Fil. 3:3-4. 19. Ty ni har ju grna frdrag med drarna, ni som sjlva r s kloka. 20. Ni frdrar ju om ngon gr er till slavar, om ngon utsuger* er, om ngon tar ifrn er, om man frhver sig ver er, om man slr er i ansiktet.
*KXII: ter upp er.

28. Frutom allt detta tillkommer det att jag dagligen blir verhopad av omsorgen fr alla frsamlingar.
Apg. 20:18f.

21. Till min skam sger jag, att vi har varit fr svaga till det. Men vad andra vgar komma med jag talar p drars stt vgar jag ocks.
2 Kor. 10:10.

22. r de hebrer? Jag med. r de israeliter? Jag ocks. r de Abrahams sd? Jag ocks.
Apg. 22:3. Rom. 11:1. Fil. 3:5.

29. Vem r svag, utan att jag blir svag? Vem kommer p fall, utan att det brinner inom mig? 1 Kor. 8:13, 9:22. 30. Om jag nu mste bermma mig, s vill jag bermma mig av min svaghet. 2 Kor. 12:5. 31. Gud och vr Herres Jesu Kristi Fader som r hgtlovad i evighet, vet att jag inte ljuger. Gal. 1:20. 32. I Damaskus lt kung Aretas stthllare stta ut vakt vid damaskenernas stad fr att gripa mig. 33. Och jag blev nerslppt i en korg genom en ppning i muren och kom undan hans hnder. Apg. 9:25.

23. r de Kristi tjnare?* jag talar nu p drars stt jag r det nnu mer. Jag har arbetat mer. Jag har ftt lngt fler slag. Jag har oftare varit i fngelse, ofta varit i ddsfara.
*KXII: I verserna 22 och 23 r frgorna istllet pstenden. Apg. 9:16, 21:11. 1 Kor. 4:11, 15:10f.

12 Kapitlet
Paulus berttar om en uppenbarelse. Trntaggen i kttet.

24. Av judarna har jag fem gnger ftt fyrtio1 slag s nr som p ett. 25. Tre gnger har jag blivit gisslad med sp, en gng stenad, tre gnger har jag lidit skeppsbrott, en natt och en dag har jag tillbringat p djupa Apg. 14:19, 16:23, 27:41. havet. 26. Jag har ofta varit p resor, jag har varit i faror p floder, i faror bland rvare, i faror bland landsmn, i faror bland hedningar, i faror i stder, i faror i knar, i faror p havet, i faror Gal. 2:4. bland falska brder. 27. I arbete och mda, ofta i vakor, i hunger och trst, ofta i fastor, i kld och nakenhet. 2 Kor. 6:5.

tt bermma mig r frvisso inte nyttigt, dock vill jag nu komma till syner och uppenbarelser frn Herren. 2. Jag knner en man i Kristus, vilken fr fjorton r sedan blev uppryckt nda till tredje himlen, om det var med kroppen eller utanfr kroppen vet jag inte, Gud vet det.
Apg. 9:3, 22:14f.

3. Och jag knner denne man om han var i kroppen eller utanfr kroppen, det vet jag inte, Gud vet det 4. han blev uppryckt till paradiset och hrde outsgliga ord, som det inte r tilltet fr en mnniska att uttala. 5. Av den mannen vill jag bermma mig, men av mig sjlv vill jag inte be-

1 5 Mos. 25:3 freskriver bestraffning med fyrtio slag men inte mer. Fr att man inte genom att rkna fel skulle verskrida det pbjudna antalet, njde man sig med trettionio slag.

293

Paulus andra brev till korintierna

2 Kor. 12:21

rmma mig, om inte av mina svagheter. 2 Kor. 11:30. 6. Fr om jag ville bermma mig sjlv, s skulle jag nd inte vara en dre, ty jag skulle d tala sanning. Men jag avstr, fr att ingen skall tnka hgre om mig n vad han ser hos mig eller hr av mig. 2 Kor. 10:8, 11:16. 7. Och fr att jag inte skulle frhva mig ver de utomordentligt hga uppenbarelserna, fick jag en trntagg* i kttet, en Satans ngel som skall sl mig, fr att jag inte skall frhva mig. *KXII: ple. Job 2:6. 8. Tre gnger bad jag till Herren att den skulle vika ifrn mig. 9. Men han sade till mig: Min nd r dig nog, ty min kraft fullkomnas i svaghet. Drfr vill jag hellre med gldje bermma mig av min svaghet, fr att Kristi kraft skall bo i mig. 10. Drfr r jag vid gott mod, i svaghet, i frakt, i nd, i frfljelse, i ngest fr Kristi skull. Ty nr jag r svag, d r jag stark. 11. Jag har blivit som en dre i att bermma mig. Ni har tvingat mig till det. Ty jag borde ha blivit rekommenderad av er, eftersom jag inte p ngot stt r underlgsen dessa hga apostlar, fastn jag inget r.
1 Kor. 4:9, 15:9-10. 2 Kor. 11:1f.

14. Se, fr tredje gngen r jag beredd att komma till er och jag skall inte vara er till en brda, fr jag sker inte det som r ert, utan er. Ty barnen skall inte spara t frldrarna, utan frldrarna t barnen.
Apg. 20:33. 2 Kor. 13:1.

15. Men jag vill grna offra och sjlv bli offrad fr era sjlar, ven om jag, fastn jag lskar er s hgt, blir mindre lskad av er.
2 Kor. 1:6. 6:12-13. Kol. 1:24. 2 Tim. 2:10.

16. Men lt nu s vara att jag inte har betungat er, men slug som jag r, har jag fngat er med list. 17. Har jag utnyttjat er genom ngon av dem som jag har skickat till er? 18. Jag bad Titus fara och snde med honom en broder. Inte har vl Titus utnyttjat er? Har vi inte bda vandrat i samma Ande och i samma fotspr?
2 Kor. 8:6f.

12. Det som knnetecknar en apostel har blivit utfrt bland er med allt tlamod, med tecken och under och kraftgrningar. 1 Kor. 9:2. 2 Kor. 4:2, 6:4, 11:6. 13. Ty p vad stt har ni blivit smre behandlade n de andra frsamlingarna annat n i det att jag sjlv inte har varit er till en brda? Frlt mig den ofrrtten. 2 Kor. 11:9.

19. ter menar ni, att vi frsvarar oss infr er? Det r infr Gud, i Kristus, som vi talar och allt detta sker till er uppbyggelse, mina lskade. 2 Kor. 5:12. 20. Ty jag fruktar att d jag kommer inte skall finna er sdana som jag nskar och att ni finner mig sdan som ni inte nskar. Och kanske att dr r trtor, avund, vredesutbrott, strid, frtal, skvaller, uppblsthet och oordning. 1 Kor. 4:21. 2 Kor. 10:2, 13:2. 21. Jag fruktar att nr jag terkommer, min Gud skall frdmjuka mig infr er, och att jag mste srja ver mnga, som frut har syndat och inte har ngrat sig frn den orenhet, otukt och lsaktighet, som de har bedrivit.
2 Kor. 13:2.

2 Kor. 13:1-13:13

Paulus andra brev till korintierna

294

13 Kapitlet
Uppmaning till sjlvprvning. Slutnskan.

etta r tredje gngen som jag kommer till er, efter tv eller tre vittnens utsago skall var sak avgras.
4 Mos. 35:30. 5 Mos. 17:6, 19:15. Matt. 18:16. Joh. 8:17. 2 Kor. 12:14. Hebr. 10:28.

skall gra ngot ont, inte fr att vi skall visa oss best provet*, utan fr att ni skall gra det som r gott. Sedan fr det grna se ut som om vi inte hll provet.
*KXII: inte fr att vi skall verka dugliga. 2 Kor. 6:9.

2. Jag har i frvg sagt och sger ter i frvg, likasom d jag fr andra gngen var hos er, och skriver det nu frnvarande, till dem som frut har syndat och alla de andra, att nr jag kommer, skall jag inte vara skonsam,
2 Kor. 12:20-21.

8. Ty inte mot sanningen frmr vi ngot, utan endast fr sanningen. 9. Men vi glder oss, nr vi r svaga, och ni r starka. Och om detta ber vi ocks, att ni alltmer skall fullkomnas.
2 Kor. 11:30, 12:5f.

3. eftersom ni sker bevis fr att det r Kristus som talar i mig, han som inte r svag mot er, utan r mktig bland er. Matt. 10:20. 4. Ty fastn han blev korsfst i svaghet, s lever han likvl av Guds kraft. S r ocks vi svaga i honom, men av Guds kraft skall vi leva med honom Fil. 2:7-8. 1 Petr. 3:18. hos er. 5. Rannsaka er sjlva, om ni r i tron, prva er sjlva. Eller knner ni inte med er sjlva, att Jesus Kristus r i er? Om inte s skulle vara, bestr ni inte provet*.
*KXII: r ni odugliga. 1 Kor. 11:28.

10. Drfr skriver jag ocks detta nr jag r frnvarande, fr att d jag r nrvarande, jag inte skall behva vara strng, efter den myndighet, som Herren har gett mig till att uppbygga och inte till att bryta ner.
1 Kor. 4:21. 2 Kor. 2:3, 10:2f, 12:20-21.

11. Fr vrigt, brder, gld er, lt er fullkomnas, uppmuntra varandra, var ens till sinnes, var fridsamma, s skall krlekens och fridens Gud vara med er.
Rom. 12:16f, 15:5. 1 Kor. 1:10. Fil. 2:2, 3:1516. Hebr. 12:14. 1 Petr. 3:8.

12. Hlsa varandra med en helig kyss. Alla heliga hlsar er. Rom. 16:16.
1 Kor. 16:20. 1 Thess. 5:26. 1 Petr. 5:14.

6. Men jag hoppas, att ni skall knna, att vi inte r sdana som inte bestr *KXII: att vi inte r odugliga provet*. 7. Men jag ber till Gud, att ni inte

13. Vr Herres, Jesu Kristi, nd och Guds krlek och den Helige Andes delaktighet vare med er alla. Amen.
Andra brevet till korintierna, snt av Filippus i Makedonien med Titus och Lukas.

295

Paulus brev till galaterna

Paulus brev till galaterna

1 Kapitlet
Hlsning. Paulus r frvnad ver galaternas avfall frn evangelium och framstller sin lra och sin tjnst s som av Gud.

aulus, apostel, inte frn mnniskor, inte heller genom ngon mnniska, utan genom Jesus Kristus och Gud Fadern, som har uppvckt honom frn de dda,
Apg. 2:24, 32. Ef. 1:20. Kol. 2:12. 1 Thess. 1:10. Tit. 1:3. Hebr. 13:20.

fr er, n det som vi har predikat fr er, s vare han frbannad! 9. S som vi redan frut har sagt, s sger jag n en gng: Om ngon predikar ett annat evangelium fr er n det ni har tagit emot, s vare han frbannad!
5 Mos. 4:2, 12:32. Ords. 30:6. Upp. 22:18.

2. och alla brder, som r med mig till frsamlingarna i Galatien. 3. Nd vare med er och frid frn Gud, Fadern och frn vr Herre Jesus KrisRom. 1:7. 1 Kor. 1:3. tus, 4. som utgav sig sjlv fr vra synder, fr att han skulle ta oss ut ur den nuvarande onda vrlden, enligt Guds och vr Faders vilja.
Matt. 20:28. Gal. 2:20. Ef. 5:2. Tit. 2:14. Hebr. 9:14.

10. Predikar jag nu till behag fr mnniskor eller Gud? Eller sker jag behaga mnniskor? Om jag nnu ville behaga mnniskor, s skulle jag inte vara Kristi tjnare. 1 Thess. 2:4. Jak. 4:4. 11. Men det skall ni veta, brder, att det evangelium som blivit predikat av mig, inte r ngot mnskligt.
1 Kor. 15:1, 5.

5. Honom tillhr ran i evigheternas evighet. Amen. 6. Det frvnar mig att ni s snart avfaller frn honom, som har kallat er i Kristi nd, till ett annat evangelium! 7. Fastn det inte finns ngot annat, utan endast ngra som frvillar er och vill frvrnga Kristi evangelium.
Apg. 15:1. 2 Kor. 11:4.

12. Ty jag har inte heller ftt det eller lrt mig det av ngon mnniska, utan genom en uppenbarelse frn Jesus Kristus. Ef. 3:3. 13. Ni har ju hrt om mitt liv frut i judendomen, att jag d oerhrt mycket frfljde Guds frsamling och frskte utrota den.
Apg. 8:3, 9:1, 22:4, 26:9. Fil. 3:6. 1 Tim. 1:13.

8. Men om vi eller en ngel frn himlen predikade ett annat evangelium

14. Och jag gick lngre i judendomen n mnga av mina samtida i mitt folk och ivrade nnu mer n de fr mina fders stadgar. 15. Men d det behagade Gud, som frn min moders liv avskilde mig och kallade mig genom sin nd,
Jer. 1:5. Apg. 9:15, 13:2. Rom. 1:1.

16. att han ville uppenbara sin Son

Gal. 1:17

Paulus brev till galaterna

296

genom mig, fr att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag rdgjorde d inte genast med ktt och blod,
Matt. 16:17. 2 Kor. 4:6. Gal. 2:8. Ef. 3:8.

17. inte heller for jag upp till Jerusalem till dem som var apostlar fre mig, utan jag for bort till Arabien och vnde sedan tillbaka till Damaskus. 18. Sedan, efter tre r, for jag upp till Jerusalem fr att lra knna Petrus, och jag stannade hos honom i femton dagar. Apg. 9:26. 19. Men av de andra apostlarna sg jag ingen, utom Jakob, Herrens broder, Mark. 6:3. 20. Och det jag skriver till er se, Gud vet, att jag inte ljuger.
Rom. 1:9, 9:1. 2 Kor. 1:23, 11:31. 1 Thess. 2:5.

21. Drefter for jag till Syriens och Ciliciens trakter. Apg. 9:30. 22. Men jag var till ansiktet oknd fr de kristna frsamlingarna i Juden. 23. Det enda de hrde var: Han som frut frfljde oss, han predikar nu den tro som han frut frskte utrota. 24. Och de prisade Gud fr min skull.

ansedda, s att jag inte skulle lpa Fil. 2:16. eller ha lpt frgves. 3. Men inte ens Titus, som var med mig och som var grek, blev tvungen att lta omskra sig. Apg. 16:3. 1 Kor. 9:21. 4. Ty ngra falska brder hade smugit sig in och kommit med fr att spionera p vr frihet som vi har i Kristus Jesus, fr att de skulle fra oss till slaveri. Apg. 15:24. 5. Men inte ens ett gonblick gav vi vika fr dem genom en sdan underkastelse, fr att evangeliets sanning skulle bli bestende hos er. 6. Men vad angr dem som ansgs vara ngot hurdana de tidigare varit, gr ingen skillnad fr mig, Gud har inte anseende till person s hade dessa, som ansgs vara ngot, inget att meddela mig.
5 Mos. 10:17. 2 Krn. 19:7. Job 34:19. Apg. 10:34. Rom. 2:11. Ef. 6:9. Kol. 3:25. 1 Petr. 1:17.

7. Tvrtom, d de sg att evangelium fr de oomskurna var betrott t mig, liksom t Petrus fr de omskurna
Apg. 13:46. Rom. 11:13. 1 Tim. 2:7. 2 Tim. 1:11.

2 Kapitlet
Paulus frsvarar sin apostoliska verksamhet bland hedningarna och tillrttavisar Petrus. Rttfrdiggrelsen genom tron.

8. ty han, som hade gett Petrus kraft till att vara apostel bland de omskurna, han hade ocks gett mig kraft bland hedningarna.
Apg. 9:15, 13:2, 22:21. Gal. 1:16. Ef. 3:8.

edan, efter fjorton r, for jag ter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas, och tog d ocks Titus med mig. Apg. 15:2. 2. Och jag for dit upp efter en uppenbarelse och lade fram fr dem det evangelium, som jag frkunnar bland hedningarna, srskilt fr de mera

9. Och nr Jakob och Kefas och Johannes som ansgs vara pelare, erfor den nd, som jag hade ftt, rckte de mig och Barnabas handen till gemenskap, s att vi skulle predika ibland hedningarna och de bland de omskurna. 10. Vi skulle bara tnka p de fattiga, vilket jag ocks har vinnlagt mig om att gra.
Apg. 11:30, 24:17. Rom. 15:25. 1 Kor. 16:1. 2 Kor. 8:1, 9:1.

297

Paulus brev till galaterna

Gal. 3:8

11. Men d Petrus kom till Antiokia, gick jag ppet emot honom, ty han hade dragit p sig klagoml. 12. Fr innan det hade kommit ngra frn Jakob, t han tillsammans med hedningarna, men d de kom drog han sig tillbaka och hll sig undan, drfr att han fruktade fr de omskurna. 13. Och de andra judarna tog del i samma hyckleri med honom, s att ocks Barnabas blev indragen i deras skrymteri. 14. Men d jag sg, att de inte vandrade rtt enligt evangeliets sanning, sade jag till Petrus infr alla: Om du, som r en jude, lever p hedniskt vis och inte p judiskt, varfr tvingar du d hedningarna att leva p judiskt vis?
Apg. 10:28, 15:10-11.

utan Kristus lever i mig. Fr det liv jag nu lever i kttet, det lever jag i tron p Guds Son, som har lskat mig och utgivit sig sjlv fr mig.
Gal. 1:4. Ef. 5:2. Tit. 2:14.

21. Jag frkastar inte Guds nd. Ty om rttfrdighet kommer genom lagen, s har Kristus dtt frgves.
Hebr. 7:11.

3 Kapitlet
Fortsttning av lran om rttfrdiggrelsen genom tron.

15. Vi r av naturen judar och inte hedniska syndare. 16. Men eftersom vi vet, att mnniskan inte blir rttfrdig genom laggrningar, utan genom tro p Jesus Kristus, s har ocks vi satt vr tro till Kristus Jesus, fr att vi skall bli rttfrdiga genom tro p Kristus och inte av laggrningar. Ty av laggrningar blir inget ktt rttfrdigt.
Ps. 143:2. Apg. 13:38-39. Rom. 1:17. 3:20f. Gal. 3:11. Hebr. 7:18-19.

i ofrstndiga galater! Vem har trollbundit er, s att ni inte skulle lyda sanningen, ni som har ftt Jesus Kristus mlad fr gonen s Gal. 5:7. som korsfst bland er? 2. Endast detta vill jag veta av er: Har ni ftt Anden genom laggrningar eller genom trons predikan?
Apg. 2:38, 8:15, 15:8. Ef. 1:13.

17. Men om vi, nr vi skte efter att bli rttfrdiggjorda genom Kristus, sjlva blir funna som syndare, skulle Kristus d vara tjnare t synden? Nej, inte alls! 18. Ty om jag p nytt bygger upp det som jag har rivit ner, d gr jag mig sjlv till en vertrdare. 19. Ty jag har genom lagen dtt bort frn lagen, fr att jag skall leva fr Gud. Jag r korsfst med Kristus
Rom. 6:6. 7:4, 6, 8:2, Gal. 5:24, 6:14.

3. r ni s ofrstndiga? Ni har brjat i Anden, vill ni nu sluta i kttet? 4. Har ni lidit s mycket frgves? Om det nu r frgves? 5. Han som nu ger er Anden och gr sdana kraftgrningar bland er, gr han det genom laggrningar eller genom trons predikan? 6. S var det med Abraham, han trodde Gud, och det rknades honom till rttfrdighet.
1 Mos. 15:6. Rom. 4:3. Jak. 2:23.

20. och jag lever, men inte lngre jag,

7. S vet ni nu, att de som r av tron, de r Abrahams barn. Rom. 4:11f. 8. Och Skriften har frutsett att Gud gr hedningarna rttfrdiga av tro. Drfr frkunnades det glada budskapet i frvg fr Abraham: I dig skall alla hedningar bli vlsignade.
1 Mos. 12:3, 18:18, 22:18, 26:4. Apg. 3:25.

Gal. 2:9

Paulus brev till galaterna

298

9. S blir nu de som r av tron, vlsignade tillsammans med den troende Abraham. 10. Fr alla de som hller sig till laggrningar r under frbannelse. Ty det str skrivet: Frbannad r var och en som inte frblir vid allt det som r skrivet i lagboken, s att han gr det.
5 Mos. 27:26.

den skulle kunna stta lftet ur kraft.

1 Mos. 15:13, 16. 2 Mos. 12:40-41. Apg. 7:6.

11. Men att ingen blir rttfrdig infr Gud genom lagen, r uppenbart, ty den rttfrdige skall leva av tro.
Hab. 2:4. Rom. 1:17, 3:20. Gal. 2:16. Hebr. 10:3.

18. Ty om arvet frtjnades genom lagen, s gavs det inte genom lftet. Men t Abraham har Gud sknkt det genom lftet. Rom. 4:13-14. 19. Vad r d lagen till fr? Den blev tillagd fr vertrdelsernas skull, till dess sden skulle komma som hade ftt lftet, och blev skickad genom nglar i en medlares hand.
Rom. 4:15, 5:20.

12. Men lagen r inte av tro utan den mnniska som fullgr den, skall leva 3 Mos. 18:5. Hes. 20:11. av den.
Rom. 4:4-5, 10:5-6, 11:6.

13. Kristus har frikpt oss frn lagens frbannelse, d han blev en frbannelse fr vr skull. Ty det str skrivet: Frbannad r var och en som r upphngd p tr.
5 Mos. 21:23. Rom. 8:3. 2 Kor. 5:21.

14. Detta fr att Abrahams vlsignelse skulle komma till hedningarna i Kristus Jesus och vi s skulle f Andens lfte genom tron. 15. Brder, jag vill tala efter mnniskostt: Nr en mnniskas testamente har vunnit laga kraft, r det ingen som kan upphva det eller lgga till ngot. Hebr. 9:17. 16. Nu var lftena sagda till Abraham och hans sd. Han sger inte: och t dem som kommer av din sd, som om han talade om mnga, utan s som om en: Och t din sd, som r Kristus. 1 Mos. 12:7, 15:5, 17:7, 22:18. 17. Men det sger jag : Ett testamente, som tidigare av Gud har frklarats giltigt med tanke p Kristus, kan inte upphvas av lagen som gavs fyrahundratrettio r drefter, s att

20. Men medlaren r inte medlare endast fr en, men Gud r en. 21. r d lagen mot Guds lften? Nej, inte alls! Ty om en lag hade blivit given, som kunde gra levande, s skulle rttfrdigheten verkligen komma av lagen. 22. Men Skriften har inneslutit allt under synd, fr att lftet skulle ges genom tro p Jesus Kristus t dem som tror. Rom. 3:9, 11:32. 23. Men frrn tron kom, var vi hllna i frvar under lagen, instngda, intill dess tron skulle komma att uppenbaras. 24. Allts har lagen blivit vr uppfostrare till Kristus, fr att vi skall bli rttfrdiga av tro.
Matt. 5:17. Apg. 13:38. Rom. 10:4.

25. Men sedan tron har kommit, r vi inte lngre under uppfostrare. 26. Ty ni r alla Guds barn genom tron p Kristus Jesus.
Jes. 56:5. Joh. 1:12. Rom. 8:15. Gal. 4:5.

27. Fr ni, s mnga som har blivit dpta till Kristus, har ikltt er Kristus. Rom. 6:3, 13:14. 28. Hr r inte jude eller grek, hr r inte slav eller fri, hr r inte man och kvinna, alla r ni ett i Kristus Jesus.
Joh. 17:21. Rom. 10:12. 1 Kor. 12:13. Ef. 2:14-15. Kol. 3:11.

299

Paulus brev till galaterna

Gal. 4:23

29. Och om ni nu tillhr Kristus, s r ni drmed Abrahams sd och arvingar enligt lftet.
1 Mos. 21:12. Rom. 9:7. Hebr. 11:18.

4 Kapitlet
Lag och evangelium. Guds barns frihet frn lagen.

10. Ni aktar p dagar och mnader, hgtider och r. Rom. 14:5. Kol. 2:16. 11. Jag fruktar angende er, att jag kanske har arbetat frgves fr er. 12. Brder, jag ber er: Bli, s som jag r, eftersom ocks jag har blivit s som ni. Ni har inte gjort mig ngon ortt. 13. Ni vet, att det var p grund av kroppslig svaghet som jag frsta gngen predikade evangelium fr er.
1 Kor. 2:3.

en jag sger: S lnge arvingen r barn, r det ingen skillnad mellan honom och en tjnare, fastn han r herre ver alla godelarna, 2. utan han r under frmyndare och frvaltare nda till den tidpunkt som hans far i frvg har bestmt. 3. P samma stt var ocks vi. D vi var barn, var vi i slaveri under vrldens stadgar. Kol. 2:8. 4. Men d tiden var fullbordad snde Gud sin Son, fdd av kvinna, fdd under lagen,
1 Mos. 49:10. Matt. 5:17. Ef. 1:10.

5. fr att han skulle frikpa dem som var under lagen, s att vi skulle f barnaskapet. Joh. 1:12. Gal. 3:26. 6. Eftersom ni nu r sner, har Gud snt sin Sons Ande i era hjrtan som ropar: Abba, Fader. Rom. 8:15. 7. S r du nu inte mer slav utan son, och r du son, s r du ocks Guds arvinge genom Kristus. Rom. 8:16, 17. 8. Men den tid, d ni inte knde Gud, var ni slavar under dem som till sin natur inte r gudar.
1 Kor. 8:4, 12:2. Ef. 2:11-12.

14. Och den frestelse, som jag led i mitt ktt, den fraktade och avvisade ni inte, utan ni tog emot mig ssom en Guds ngel, ja, s som Kristus JeMal. 2:7. Matt. 10:40. Joh. 13:20. sus. 15. Vad har det blivit av er saligprisning? Jag ger er det vittnesbrdet, att om det hade varit mjligt, hade ni rivit ut era gon och gett dem till mig. 16. Har jag d nu blivit er ovn, fr att jag sger er sanningen? 17. De ivrar fr er, men inte med god avsikt, utan de vill skilja er frn mig, fr att ni skall ivra fr dem.
Rom. 10:2. 2 Kor. 11:2.

9. Men nu, sedan ni har lrt knna Gud, ja, n mer, har blivit knda av Gud, hur kan ni vnda ter till de svaga och torftiga stadgarna som ni p nytt vill bli slavar under?
1 Kor. 8:3, 13:12. Kol. 2:20. Hebr. 7:18.

18. Det r alltid bra att ivra fr det goda, och inte bara d jag r nrvarande hos er. 19. Mina barn, som jag p nytt fder med smrta, till dess Kristus tar gestalt i er. 1 Kor. 4:15. Filem. 10. Jak. 1:18. 20. Jag nskade, att jag nu var hos er och kunde frndra min rst, fr jag vet ingen rd med er. 21. Sg mig, ni som vill vara under lagen: har ni inte hrt vad som str i lagen? 22. Ty det r skrivet, att Abraham hade tv sner, en med tjnstekvinnan och en med den fria kvinnan.
1 Mos. 16:15, 21:1-2. Apg. 7:8. Hebr. 11:11.

23. Men den som var fdd av tjnstekvinnan var fdd efter kttet, och den

Gal. 4:24

Paulus brev till galaterna

300

som var fdd av den fria var fdd genom lftet. Joh. 8:39. Rom. 9:7-8. 24. Dessa ord betyder ngot mera, ty de tv kvinnorna r de tv frbunden. Det ena kommer frn berget Sinai och fder till slaveri och det r Hagar. 25. Fr Hagar r Sinai berg i Arabien. Det motsvarar det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri med sina barn. 26. Men det Jerusalem som r dr ovan, det r fritt och det r allas vr moder. Hebr. 12:22. Upp. 3:12, 21:2, 10. 27. Ty det r skrivet: Var glad, du ofruktsamma, du som inte fder, brist ut och ropa, du som inte har ngra fdslovndor. Ty den ensamma har mnga barn, fler n den som har man.
Jes. 54:1.

2. Se, jag Paulus sger er: Om ni lter omskra er, skall Kristus inte vara till ngon nytta fr er. Apg. 15:1. 3. Och jag betygar ter fr var och en som lter omskra sig, att han r skyldig att hlla hela lagen. 4. Ni har blivit skilda frn Kristus, ni som vill bli rttfrdiga genom lagen. Ni har fallit ur nden. 5. Ty vi vntar i Anden genom tron p rttfrdighetens hopp.
2 Tim. 4:8.

6. Ty i Kristus Jesus betyder det inget om ngon r omskuren eller oomskuren, utan tro som r verksam genom krlek.
1 Kor. 7:19. 2 Kor. 5:16. Gal. 6:15. Kol. 3:11.

7. Ni lpte bra. Vem har nu hindrat er, s att ni inte lyder sanningen?
Gal. 3:1.

28. Men vi, brder, r lftets barn efter Isak. Rom. 9:7. 29. Men liksom den som var fdd efter kttet, d frfljde honom som var fdd efter Anden, s r det ocks nu. 1 Mos. 21:9. 30. Men vad sger Skriften? Driv ut tjnstekvinnan och hennes son. Ty tjnstekvinnans son skall inte rva med den frias son.
1 Mos. 21:10, 12. Joh. 8:35.

8. Sdan vertalning r inte frn honom som har kallat er. Gal. 1:6. 9. Lite surdeg syrar hela degen.
1 Kor. 5:6.

10. Jag har den tilliten till er i Herren, att ni inte skall tnka p annat stt. Men den som frvillar er, han skall bra sin dom, vem han n r.
Gal. 1:7.

31. S r vi nu, brder, inte barn till en tjnstekvinna utan till den fria.

5 Kapitlet
Frihetens bruk. Kttets grningar och Andens frukter.

11. Brder, om jag nnu predikar omskrelse, varfr lider jag d fortfarande frfljelse? D vore ju korsets anstt borta. 1 Kor. 1:23. 12. Jag skulle nska att de som uppviglar er skulle stympa sig! 13. Fr ni r kallade till frihet, brder. Lt bara inte friheten ge kttet ngot tillflle utan tjna varandra genom krleken.
1 Kor. 8:9, 9:19. Gal. 6:2. 1 Petr. 2:16.

t drfr fasta i den frihet som Kristus har frigjort oss till och lt er inte p nytt fngas under ett trldomsok. Rom. 6:18. 1 Petr. 2:16.

14. Ty hela lagen r fullbordad i ett ord, nmligen detta: Du skall lska din nsta som dig sjlv.
3 Mos. 19:18. Matt. 7:12, 22:39. Mark. 12:31. Rom. 13:9. Jak. 2:8.

301

Paulus brev till galaterna

Gal. 6:11

15. Men om ni biter och ter p varandra, s se till att ni inte blir upptna av varandra. 2 Kor. 12:20. 16. Jag sger: Vandra i Anden, s kommer ni inte att tillfredsstlla vad kttet har begr till.
Rom. 6:12, 8:1f. 1 Petr. 2:11.

6 Kapitlet
Frmaningar och slutnskningar.

17. Ty kttet har begrelse mot Anden, och Anden mot kttet. Dessa tv strider mot varandra, fr att ni inte skall gra vad ni vill. Rom. 7:15f. 18. Men om ni leds av Anden, s r ni inte under lagen. Rom. 6:14, 8:2. 19. Men kttets grningar r uppenbara: de r hor, otukt, orenhet, lsaktighet, 1 Kor. 3:3, 6:9. Ef. 5:3. Kol. 3:5. 20. avguderi, trolldom, ovnskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sdant, s som jag sger i frvg vad jag redan har sagt: att de som gr sdant skall inte rva Guds rike.
1 Kor. 6:10. Ef. 5:5. Kol. 3:6 Upp. 22:15.

rder, om en mnniska rkar falla i ngon synd, s br ni som r andliga, upprtta honom i saktmodig* ande. Och ha akt p dig sjlv, s att inte ocks du blir frestad.
*tlig, fridsam. Rom. 14:1. 1 Kor. 3:1. 9:22.

2. Br varandras brdor, s uppfyller ni Kristi lag.

Joh. 15:12. Rom. 15:1. 1 Thess. 5:14.

3. Om ngon tycker sig vara ngot, fast han ingenting r, s bedrar han sig sjlv. 1 Kor. 8:2. 4. Men var och en br prva sin egen grning, och d skall han ha sin bermmelse endast i sig sjlv och inte i den andre. 5. Ty var och en skall bra sin egen brda. 6. Den som blir undervisad i ordet skall dela med sig av allt gott med honom som undervisar.
1 Kor. 9:7-14. 2 Kor. 9:7.

22. Men Andens frukt r krlek, gldje, frid, tlamod, mildhet, godhet, tro, Ef. 5:9. 23. saktmodighet, terhllsamhet. Mot sdant r inte lagen. 24. Men de som tillhr Kristus har korsfst sitt ktt med dess lustar och begrelser. Rom. 6:6. Gal. 2:15. 25. Om vi nu lever i Anden, s lt oss ocks vandra i Anden. Rom. 8:5. 26. Lt oss inte ska ffnglig ra, s att vi utmanar varandra och avundas varandra.

7. Lt er inte bli vilsefrda. Gud lter inte gcka* sig. Ty vad mnniskan sr, det skall hon ocks skrda.
*Behandla med frakt, hna, lura. Ps. 62:13. Jer. 17:10. Matt. 16:27. Luk. 16:25. Rom. 2:6.

8. Den som sr i sitt ktt skall av kttet skrda frgngelse, men den som sr i Anden skall av Anden skrda 2 Kor. 9:6. evigt liv. 9. Och lt oss inte trttna p att gra det goda, ty nr tiden r inne skall vi skrda, om vi inte ger upp. 2 Thess. 3:13. 10. Medan vi nu har tid, lt oss gra gott mot alla, men framfr allt mot dem som r vra medbrder i tron.
Ef. 2:11.

11. Se, hur lngt* brev jag har skrivit till er med min egen hand.
*grekiska: stora bokstver.

Gal. 6:12-18

Paulus brev till galaterna

302

12. Alla de som vill ha ett gott anseende hr i kttet, de tvingar er till omskrelse bara drfr att de inte skall bli frfljda fr Kristi kors skull.
Fil. 3:18.

15. Ty i Kristus Jesus gller varken omskrelse eller frhud utan en ny skapelse.
1 Kor. 7:19. 2 Kor. 5:17. Gal. 5:6. Kol. 3:11.

13. Ty inte ens de som lter omskra sig hller lagen, utan de vill att ni skall lta omskra er, s att de kan bermma sig av ert ktt. 14. Men m det vara lngt borta ifrn mig att jag skulle bermma mig av ngot annat n av vr Herres Jesu Kristi kors, genom vilket vrlden r korsfst fr mig och jag fr vrlden.
Jer. 9:24. Rom. 6:6. 1 Kor. 1:31. Gal. 2:19.

16. Och alla de som vandrar efter denna regel, m frid och barmhrtighet vara ver dem och ver Guds Israel. Ps. 125:5. 17. Hrefter m ingen mer vlla mig bekymmer, ty jag br p min kropp vr Herres Jesu mrken. 2 Kor. 4:10. 18. Vr Herres Jesu Kristi nd vare med er ande, brder. Amen.
Snt till galaterna frn Rom.

303

Paulus brev till efesierna

Paulus brev till efesierna

1 Kapitlet
Aposteln tackar Gud fr hans nd i Kristus och ber fr frsamlingen.

med all visdom och allt frstnd. 9. Han har ltit oss f veta sin viljas hemlighet, enligt sitt vlbehag, som han har fattat inom sig sjlv,
Rom. 16:25. Ef. 3:9. Kol. 1:26. 2 Tim. 1:9. Tit. 1:2. 1 Petr. 1:20.

aulus, Jesu Kristi apostel genom Guds vilja, till de heliga som r i Efesus, de troende i Kristus Jesus.
Rom. 1:7. 1 Kor. 1:2. 2 Kor. 1:1.

2. Nd vare med er och frid frn Gud vr Fader och Herren Jesus Kristus.
Gal. 1:3. 1 Petr. 1:2.

10. *med hnsyn till den planen i tidernas fullbordan, nmligen att i Kristus sammanfatta allt, bde det som r i himlarna och det som r p jorden.
*KXII tillgger: Att det skulle predikas. Gal. 4:4. Kol. 1:20.

3. Vlsignad vare Gud och vr Herres Jesu Kristi Fader, som har vlsignat oss med all andlig vlsignelse i det himmelska, genom Kristus,
2 Kor. 1:3. 1 Petr. 1:3.

11. I honom har vi ocks ftt vrt arv, frutbestmda efter hans avsikt, som verkar allt efter sin viljas rd,
Rom. 8:17. Kol. 1:12.

4. s som han har utvalt oss i honom, frrn vrldens grund var lagd, fr att vi skall vara heliga och ostraffliga infr honom i krlek.
Luk. 1:75. Rom. 8:29-30. Kol. 1:23. 2 Thess. 2:13. 2 Tim. 1:9. Ef. 5:27. Tit. 2:12.

5. Ty han har frutbestmt oss till barnaskap hos sig genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas behag,
Rom. 8:15. Gal. 4:5.

12. fr att vi skall vara hans hrlighet till pris, vi som frut har hoppats p Kristus. 13. I honom har ocks ni, sedan ni har hrt sanningens ord som r ert frlsnings evangelium, och sedan ni ocks har kommit till tro, blivit beseglade med lftets Helige Ande
Rom. 8:15-16. 2 Kor. 5:5. Ef. 4:30.

6. sin hrliga nd till pris, varmed han har bendat oss i den lskade,
Matt. 3:17, 17:5.

14. som r en pant fr vrt arv, tills vi r frikpta att vara hans egendom, hans hrlighet till pris.
5 Mos. 7:6. Rom. 8:23. 2 Kor. 1:22.

7. i honom har vi terlsning genom hans blod, syndernas frltelse, efter hans nds rikedom,
Apg. 20:28. Rom. 9:23. Ef. 2:7. Fil. 4:19. Kol. 1:14. Hebr. 9:12. 1 Petr. 1:18-19.

8. som han har ltit flda ver oss

15. Drfr upphr inte heller jag, sedan jag har hrt om den tro, som ni har i Herren Jesus och om er krlek till alla heliga, 16. att tacka Gud fr er, nr jag tnker p er i mina bner.
Rom. 1:9. Fil. 1:3. 1 Thess. 1:2. 2 Thess. 1:3.

Ef. 1:17

Paulus brev till efesierna

304

17. Att vr Herres Jesu Kristi Gud, hrlighetens Fader, vill ge er visdomens och uppenbarelsens Ande till kunskap om sig. 18. Och upplysa ert frstnds gon, s att ni kan frst vilket hopp han har kallat er till, och hur rik hans arvs hrlighet r bland de heliga. 19. och hur vervldigande hans kraft r p oss som tror, samma mktiga verkande kraft, Kol. 2:12. 20. som han verkade i Kristus d han uppvckte honom frn de dda och satte honom p sin hgra sida i det himmelska, Ps. 110:1. Apg. 2:25, 32.
1 Kor. 15:25. Kol. 3:1. Hebr. 1:3. 1 Petr. 3:22.

kttet och sinnet ville. Vi var av naturen vredens barn liksom de andra. 4. Men Gud som r rik p barmhrtighet, har fr den stora krleks skull varmed han har lskat oss, Rom. 10:12. 5. gjort oss som var dda genom synderna, levande tillsammans med Kristus. Av nd r ni frlsta.
Rom. 5:6-10, 6:4, 8:11. Kol. 2:12-13, 3:1-3.

21. ver alla furstar och vldigheter och makter och herradmen och ver allt, som kan nmnas, inte endast i denna vrlden, utan ocks i den tillkommande. Fil. 2:9. Kol. 2:10. 22. Ja, allt lade han under hans ftter och gav honom t frsamlingen till att vara huvud ver allting,
Ps. 8:7. Ef. 4:15, 5:23. Kol. 1:18.

6. Och han har uppvckt oss med honom och satt oss med honom i det himmelska, i Kristus Jesus, 7. fr att han i kommande tidsldrar skulle bevisa sin nds ondliga rikedom genom sin godhet mot oss i Kristus Jesus. 8. Ty av nden r ni frlsta genom tron, och inte av er sjlva, Guds gva r det, Rom. 3:24, 4:16. Tit. 3:5. 9. inte av grningar, fr att ingen skall bermma sig.
Rom. 3:20, 27, 4:2, 9:11. 11:6. 1 Kor. 1:29-30. 2 Tim. 1:9.

23. som r hans kropp, uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.

10. Ty vi r hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda grningar, som Gud har frberett fr att vi skall vandra i dem.
Ps. 100:3. Jes. 29:23. Ef. 1:4, 4:24. Tit. 2:14.

2 Kapitlet
Bde judar och hedningar, som av naturen r vredens barn, blir i Kristus frlsta och levandegjorda.

11. Tnk drfr p att ni som frr var hedningar i kttet och blev kallade oomskurna av dem som kallas omskurna efter den omskrelse, som r gjord p kttet med hnder,
1 Kor. 12:2. Ef. 5:8. Kol. 1:21.

cks ni var dda genom vertrdelser och synder, Kol. 2:13. 2. i vilka ni frut vandrade, efter denna vrldens stt, efter fursten ver luftens vlde, den ande som nu r verksam i otrons* barn. *Alt. vers.: olydnadens.
Joh. 14:30. Kol. 3:6-7.

3. Bland vilka vi alla frut vandrade i vrt ktts begrelser och gjorde vad

12. att ni p den tiden var utan Kristus, utestngda frn medborgarskap i Israel och frmmande fr lftets frbund, utan hopp och utan Gud i vrlden. Rom. 9:4. 13. Men nu har ni, som frut var lngt borta, i Kristus Jesus kommit nra genom Kristi blod. 14. Ty han r vr frid. Han har gjort de bda till ett och har brutit ner

305

Paulus brev till efesierna

Ef. 3:12

skiljemuren, d han genom sitt ktt tog bort fiendskapen,

Joh. 10:16. Apg. 10:36. Rom. 5:1. Kol. 1:20.

2. Ni har vl hrt om den plan som Gud i sin nd gav mig fr er skull.
Apg. 9:15, 13:2. 1 Kor. 4:1.

15. nmligen lagen med dess bud och stadgar, fr att han skulle av de tv, i sig sjlv skapa en enda ny mnniska och s stifta frid.
2 Kor. 5:17. Gal. 6:15. Kol. 2:14.

3. Genom en uppenbarelse blev hemligheten knd fr mig, som jag frut i korthet har skrivit.
Apg. 22:17, 21, 26:16-17. Gal. 1:11-12. Ef. 1:9-10. Kol. 1:26.

16. Och fr att han skulle frsona dem bda med Gud i en kropp genom korset, d han ddade fiendskapen genom sig sjlv. Rom. 6:6, 8:3. Kol. 1:20. 17. Och han kom och har frkunnat evangelium om frid fr er som var fjrran och fr dem som var nra.
Jes. 57:19.

18. Ty genom honom har vi bda i en och samme Ande tilltrde till Fadern. Joh. 10:9, 14:6. Rom. 5:2. Ef. 3:12.
Hebr. 4:16, 10:19-20.

19. S r ni nu inte lngre gster och frmlingar utan medborgare med de heliga och Guds husfolk,
Fil. 3:20. Hebr. 12:22-23.

4. Och nr ni lser detta, kan ni frst vilken insikt jag har i Kristi hemlighet, 5. som inte varit knt bland mnniskors barn i tidigare slktled, s som den nu genom Anden har blivit uppenbarad fr hans heliga apostlar och profeter, Apg. 10:28. 6. nmligen att hedningarna r medarvingar och hr till samma kropp och r delaktiga med oss i hans lfte i Kristus, genom evangelium,
Gal. 3:14. Ef. 2:15-16.

20. uppbyggda p apostlarnas och profeternas grund, dr hrnstenen r Jesus Kristus sjlv.
Ps. 118:22. Jes. 28:16. Matt. 16:18. 1 Kor. 3:9-11. 1 Petr. 2:4-5. Upp. 21:14.

7. vars tjnare jag har blivit efter den gva av Guds nd, som gavs t mig enligt hans krafts verkan. Rom. 1:5. 8. t mig, som r den allra ringaste bland alla heliga, gavs denna nd, att frkunna evangelium om Kristi outgrundliga rikedom fr hedningarna.
1 Kor. 15:9. Gal. 1:16, 2:8. 1 Tim. 1:13, 15, 2:7. 2 Tim. 1:11.

21. I honom sammanfogas hela byggnaden och vxer till ett heligt tempel i Herren, 1 Kor. 3:17, 6:19. 2 Kor. 6:16. 22. i honom blir ni ocks uppbyggda till en Guds boning genom Anden.
1 Petr. 2:5.

9. Och att upplysa alla, vad delaktigheten r i den hemlighet, som frn evighet har varit frdold i Gud, som har skapat allt genom Jesus Kristus,
Joh. 1:3. Rom. 16:25. Ef. 1:10, 3:3-5. Kol. 1:16. 2 Tim. 1:10. Tit. 1:2-3. Hebr. 1:2. 1 Petr. 1:20.

3 Kapitlet
Apostelns tjnst bland hedningarna. Frbn och tacksgelse.

rfr r jag, Paulus, Kristi Jesu fnge, fr er, ni hedningar.

Apg. 21:33. Ef. 4:1. Fil. 1:7f. Kol. 4:3. Filem. v. l.

10. fr att nu Guds mngfaldiga vishet genom frsamlingen skulle bli knd fr furstarna och vldigheterna i det himmelska, 11. detta enligt det eviga beslutet som han utfrde i Kristus. 12. I honom har vi frimodighet och

Ef. 3:13

Paulus brev till efesierna

306

frtrstan om tilltrde genom tron p honom. Joh. 10:9, 14:6. Rom. 5:2.
Ef. 2:18. Hebr. 4:16, 10:19-20.

13. Drfr ber jag, att ni inte blir uppgivna p grund av mina lidanden fr er skull, som r er ra.
Fil. 1:14. Kol. 1:24. 1 Thess. 3:3.

2. med all dmjukhet och saktmodighet, med tlamod, s att ni i krlek har frdrag med varandra,
Kol. 1:11, 3:12. 1 Thess. 5:14.

14. Drfr bjer jag mina knn fr vr Herres, Jesu Kristi, Fader, 15. frn vilken allt vad Fader heter i himlen och p jorden har sitt namn, 16. fr att han enligt sin hrlighets rikedom ville ge er kraft s att ni blir styrkta till den inre mnniskan genom hans Ande, Ef. 6:10. 2 Kor. 4:16. 17. att Kristus genom tron fr bo i era hjrtan, rotade och grundade i krleken, Kol. 2:7. 18. s att ni med alla de heliga frmr begripa, vad bredden och lngden och djupet och hjden r, 19. och lra knna Kristi krlek som vergr all kunskap, fr att ni skall bli uppfyllda av all Guds fullhet. 20. Men honom som frmr gra ondligt mycket mer n allt det vi ber eller tnker, enligt den kraft som verkar i oss, 21. honom vare ra i frsamlingen genom Kristus Jesus bland alla slkten i evigheternas evighet. Amen.

3. Gr allt fr att bevara Andens enhet genom fridens band: 4. En kropp och en Ande, s som ni ocks har blivit kallade till ett hopp, vid er kallelse.
Rom. 12:5, 10. 1 Kor. 12:4, 11. Ef. 2:16.

5. En Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas Fader,

Mal. 2:10. 1 Kor. 8:4-6, 12:5-6.

6. som r ver alla, genom alla och i er alla. 7. Men t var och en av oss blev nden given, alltefter den gva Kristus mtte ut. Rom. 12:3f. 1 Kor. 12:12. 8. Drfr sger han: Han har farit upp i hjden och har tagit fngenskapen till fnga, och han gav mnniskorna gvor. Ps. 68:19. Kol. 2:15. 9. Men detta: Han har farit upp, vad r det annat, n att han frst for ner till de lgre delarna av jorden?
Joh. 3:13, 6:62.

10. Den som for ner, han r ocks den som for upp ver alla himlar, fr att han skulle uppfylla allt. Apg. 2:35. 11. Och han gav somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister och somliga till herdar och lrare, Apg. 21:8. Rom. 12:7.
1 Kor. 12:28. 2 Tim. 4:5.

4 Kapitlet
Frmaning att bevara Andens enhet och inte vandra s som hedningarna. Den gamla och den nya mnniskan. Det nya livet i Kristus.

frmanar jag nu er, jag som r en fnge i Herren, att vandra vrdigt den kallelse varmed ni har blivit kallade, 1 Mos. 17:1. 1 Kor. 7:20. Ef. 3:1.
Fil. 1:27. Kol. 1:10. 1 Thess. 2:12.

12. fr att de heliga skall vara skickliga till tjnandets verk, till att bygga Ef. 1:23. Kol. 1:24. upp Kristi kropp, 13. till dess att vi alla kommer till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig man och till det mtt av mognad som hr till Kristi fullhet. 14. Fr att vi inte lngre skall vara barn som lter sig drivas omkring av varje

307

Paulus brev till efesierna

Ef. 5:3

vindkast i lran, av mnniskors bedrgliga spel och listighet, nr de frsker bedra oss, 1 Kor. 14:20. Hebr. 13:9. 15. utan tala sanning i krlek och i allt vxa upp till honom som r huEf. 1:22, 5:23. vudet, Kristus. 16. Frn honom sammanfogas hela kroppen och hlls samman genom det std som varje led ger, alltefter mttet av den kraft som r tillmtt t var och en, vilket stadkommer att kroppen vxer till och byggs upp i krlek.
Rom. 12:5. 1 Kor. 12:27.

26. Vredgas och synda inte, lt inte solen g ner ver er vrede. Ps. 4:5 27. Ge inte heller djvulen rum.
1 Petr. 5:9. Jak. 4:7.

28. Den som har stulit skall inte stjla mer, utan hellre arbeta och gra det som r gott med sina hnder, s att han kan ha ngot att dela med sig t den behvande.
Apg. 20:34. 1 Thess. 4:11. 2 Thess. 3:8, 12.

17. Drfr sger jag detta och betygar i Herren, att ni inte mer skall vandra s som de andra hedningarna vandrar i sitt sinnes ffnglighet, 18. frmrkade till frstndet och bortkomna frn det liv som r av Gud p grund av den okunnighet som r i dem till fljd av deras hjrtas frhrdelse. Ef. 2:12. 1 Thess. 4:5. 19. Ty, sedan de blivit frhrdade, ger de sig hn t lsaktighet fr att driva all orenhet med girighet. Rom. 1:24f. 20. Men ni har inte lrt knna Kristus s, 21. om ni annars har hrt honom och i honom har ftt lra er, s som sanningen r i Jesus. 22. S lgg nu bort, det som hr till ert frra levnadsstt, den gamla mnniskan, som genom frfrelsens begr Rom. 6:6. Ef. 2:2-3. frdrvar sig,
Kol. 2:11, 3:9. Hebr. 12:1. 1 Petr. 2:1, 4:2.

29. Lt inget oanstndigt tal g ut ur er mun, utan endast det som r gott till uppbyggelse, dr det behvs, s att det ger nd t dem som hr p.
Matt. 12:36. Ef. 5:3-4. Kol. 3:16.

30. Och bedrva inte Guds Helige Ande, genom vilken ni blev beseglade till frlossningens dag.
Jes. 7:13, 63:10. Rom. 8:16f, 2 Kor. 1:22, 5:5. Ef. 1:13-14.

31. All bitterhet och hftighet och vrede och skrikande och hdelse tillsammans med all ondska skall vara lngt borta frn er. 32. Men var mot varandra vnliga och barmhrtiga, och frlt varandra, s som Gud i Kristus har frltit er.
Matt. 6:14. Mark. 11:25. Kol. 3:12-13.

5 Kapitlet
Frmaningar att bli Guds efterfljare. kta makars inbrdes frhllande.

23. och frnyas i ert sinnes ande

Rom. 6:4, 12:2.

var nu Guds efterfljare, som lskade barn,

Matt. 5:45, 48. Luk. 6:36.

24. och ikld er den nya mnniskan, som r skapad efter Gud i sanningens rttfrdighet och helighet.
2 Kor. 5:17. Kol. 3: 11.

25. Lgg drfr bort lgnen och tala sanningen, var och en med sin nsta, eftersom vi r varandras lemmar.
Sak. 8:16. Rom. 12:5. 1 Petr. 2:1.

2. och vandra i krlek, s som ocks Kristus har lskat oss och utgivit sig sjlv fr oss till gva och offer, Gud till en vlbehaglig doft.
Joh. 13:34, 15:12. Gal. 2:20. 1 Thess. 4:9. Hebr. 8:3, 9:14. 1 Petr. 3:18. 1 Joh. 3:11, 23, 4:20.

3. Otukt och all orenhet eller girig-

Ef. 5:4

Paulus brev till efesierna

308

het skall inte ens nmnas bland er, s som det anstr heliga, Ef. 4:25. 4. och inte heller passar sig skamligt eller draktigt tal eller gyckel, utan i stllet tacksgelse. Mark. 7:21. Gal. 5:15. 5. Ty det skall ni veta, att ingen otuktig eller oren, eller girig, som r en avgudadyrkare, har arvedel i Kristi och Guds rike.
1 Kor. 6:9-10. Kol. 3:5. Upp. 22:15.

17. Var drfr inte ofrstndiga, utan frst vad som r Herrens vilja.
Rom. 12:2.

18. Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dligt levnadsstt, utan lt er uppfyllas av Anden.
Ords. 20:1, 23:29-30. Jes. 5:11f. Luk. 21:34.

19. Tala till varandra i psalmer och lovsnger och andliga visor, och sjung och spela till Herrens ra i ert hjrta,
Kol. 3:16.

6. Lt ingen bedraga er med ffngliga* ord, ty fr sdant kommer Guds vrede ver otrons** barn.
*tomma, frgngliga. **Alt. vers.: olydnadens. Jer. 29:8. Matt. 24:4. Mark. 13:5. Luk. 21:8. Rom. 1:18. Kol. 3:6. 2 Thess. 2:3.

20. och tacka alltid Gud och Fadern fr allt i vr Herres Jesu Kristi namn.
Kol. 3:17. 1 Thess. 5:17. Hebr. 13:15. 1 Petr. 2:5.

7. Ha drfr ingen gemenskap med dem. 8. Ty ni var frut mrker, men nu r ni ljus i Herren. Vandra s som ljusets barn. Joh. 12:36. 2 Kor. 3:18. 1 Thess. 1:9. 9. Ty Andens frukt bestr i all godhet och rttfrdighet och sanning
Gal. 5:22.

21. Underordna er varandra i gudsfruktan. 1 Petr. 5:5. 22. Ni hustrur, underordna er era mn, s som under Herren.
1 Mos. 3:16. 1 Kor. 14:34. Kol. 3:18. Tit. 2:5. 1 Petr. 3:1.

23. Ty mannen r hustruns huvud, s som ocks Kristus r frsamlingens huvud, och han r kroppens Frlsare.
Rom. 12:5. 1 Kor. 11:3, 12:27. Ef. 1:22, 4:12, 15. Kol. 1:18, 24.

10. och prva vad som r behagligt fr Herren. Rom. 12:2. 11. Och ha ingen delaktighet i mrkrets ofruktbara grningar utan avslja dem istllet.
Matt. 18:17. Rom. 13:12. 1 Kor. 5:8, 10:20. 2 Kor. 6:14. 2 Thess. 3:14. Hebr. 9:14.

12. Ty vad de gr i hemlighet, det r till och med skamligt att tala om. 13. Men allt detta blir uppenbarat nr ljuset avsljar det, ty allt det som r uppenbarat r ljus. Joh. 3:20-21. 14. Drfr sger han: Vakna upp, du som sover, och st upp ifrn de dda, s skall Kristus lysa ver dig.
Jes. 60:1. Rom. 6:4-5, 13:11. 1 Kor. 15:34. Ef. 2:5. Kol. 3:1.

24. S som frsamlingen r underordnad Kristus, s skall ocks hustrurna vara det i allt mot sina mn. 25. Ni mn, lska era hustrur s som ven Kristus har lskat frsamlingen, och utgivit sig sjlv fr henne
Gal. 1:4. Kol. 3:19. 1 Petr. 3:7.

26. fr att han skulle helga henne, sedan han har renat henne i vattnets bad, genom ordet
Joh. 3:5. Tit. 3:5. 1 Petr. 3:21.

27. fr att stlla fram frsamlingen infr sig sjlv, hrlig, utan flck eller skrynkla eller annat sdant, men helig och ostrafflig.
Hga v. 4:7. Ef. 1:4. Kol. 1:22.

15. Se drfr noga till hur ni vandrar, inte som ovisa utan som visa,
Kol. 4:5.

16. ta vl vara p tiden, ty dagarna r onda.

28. S r ocks mnnen skyldiga att lska sina hustrur s som sina egna kroppar. Den som lskar sin hustru, han lskar sig sjlv.

309

Paulus brev till efesierna

Ef. 6:18

29. Ty ingen har ngonsin hatat sitt eget ktt, utan man ger det nring och vrdar det, s som ocks Herren gr med frsamlingen. 30. Ty vi r lemmar av hans kropp, av hans ktt och av hans ben. 1 Kor. 6:15. 31. Drfr skall en man verge sin far och sin mor och hlla sig till sin hustru, och de tv skall bli ett ktt.
1 Mos. 2:24. Matt. 19:5. Mark. 10:7. 1 Kor. 6:16.

om ni tjnade Herren och inte mnniskor, 8. och vet, att vad gott var och en gr, det skall han f igen av Herren, vare sig han r tjnare eller fri.
Rom. 2:6. 2 Kor. 5:10.

32. Denna hemlighet r stor, jag talar om Kristus och frsamlingen. 33. Men ocks ni skall, var och en, lska sin hustru s som sig sjlv, och hustrun skall visa sin man vrdnad.

9. Och ni herrar, gr detsamma mot dem. Lgg bort alla hotelser, och vet att ocks er Herre r i himlarna och att hos honom finns inget anseende till personen.
5 Mos. 10:17. 2 Krn. 19:7. Apg. 10:34. Rom. 2:11. Gal. 2:6. Kol. 3:25. 1 Petr. 1:17.

10. Till sist, mina brder, var starka i Herren och i hans vldiga kraft. 11. Kl p er hela Guds vapenrustning, s att ni kan st emot djvulens Rom. 13:12. 2 Kor. 6:7. listiga anfall.
Kol. 3:12. 1 Thess. 5:8.

6 Kapitlet
Barns och frldrars, tjnares och herrars plikter. Kampen mot ondskans andemakter. Guds vapenutrustning. Sluthlsning.

i barn, var era frldrar lydiga i Herren, ty det r rtt. Kol. 3:20. 2. Hedra din far och din mor, vilket r det frsta bud som har ett lfte med sig, 2 Mos. 20:12. 5 Mos. 5:16.
Matt. 15:4. Mark. 7:10.

3. fr att det skall g dig vl och du skall leva lnge p jorden. 4. Och ni fder, reta inte era barn till vrede, utan uppfostra dem i Herrens tukt och frmaning.
5 Mos. 6:7, 20. Ps. 78:4. Ords. 29:17. Kol. 3:21.

12. Ty vr strid r inte mot ktt och blod, utan mot furstar och vldigheter, mot vrldshrskare, som regerar i denna vrldens mrker, mot ondskans andemakter i himlarna. Ef. 2:2. 13. Ta drfr p er hela Guds vapenrustning, s att ni kan hlla stnd p den onda dagen, utrtta allting vl och bli bestende. 2 Kor. 10:4. 14. St drfr med sanningen ombunden kring era lnder* och kld er i rttfrdighetens pansar
*hft. Jes. 11:5. Luk. 12:35. 1 Petr. 1:13.

5. Ni tjnare, lyd era jordiska herrar med fruktan och bvan i ert hjrtas uppriktighet, s som mot Kristus,
Kol. 3:22. 1 Tim. 6:1. Tit. 2:9.

15. och ha som skor p ftterna beredskap fr fridens evangelium. 16. Men framfr allt ta trons skld, med vilken ni kan slcka alla den ondes gldande pilar. 17. Och ta p er frlsningens hjlm, och Andens svrd, som r Guds ord,
Jes. 59:17. Hebr. 4:12.

6. inte som gontjnare fr att behaga mnniskor, utan s som Kristi tjnare som gr det Gud vill av hjrtat, 7. och gr er tjnst med villighet, som

18. under stndig kallan och bn, och bed alltid i Anden. Och vaka med all uthllighet och bn fr alla heliga,
Mark. 13:33. Luk. 18:1. Rom. 12:12. Kol. 4:2. 1 Thess. 5:17.

Ef. 6:19-24

Paulus brev till efesierna

310

19. och fr mig, att ord skall ges mig nr jag ppnar min mun, till att med frimodighet gra evangeliets hemlighet knd, Apg. 4:29. Kol. 4:3. 2 Thess. 3:1. 20. fr vars skull jag r ett sndebud i bojor, s att jag i detta kan tala frimodigt, som jag br.
Apg. 28:20. 2 Kor. 5:20.

21. Men fr att ocks ni skall f veta hur det str till med mig och vad jag gr, skall Tykikus, min lskade broder och trogne tjnare i Herren, unKol. 4:7. derrtta er om allt.

22. Jag har snt honom till er, fr att ni skall f veta, hur det str till med oss, och fr att han skall trsta era hjrtan. 2 Tim. 4:12. 23. Frid vare med brderna och krlek med tro, frn Gud Fader och Herren Jesus Kristus. 24. Nd vare med alla som lskar vr Herre Jesus Kristus i ofrgnglighet. Amen.
Snt frn Rom till efesierna, med Tykikus.

311

Paulus brev till filipperna

Paulus brev till filipperna

1 Kapitlet
Hlsning. Filippernas tro. Framgng fr evangeliet. Uppmaning till stndaktighet.

aulus och Timoteus, Jesu Kristi tjnare, till alla de heliga i Kristus Jesus, som r i Filippi, tillsammans med frsamlingsfrestndare och tjnare. 1 Kor. 1:2. 2. Nd vare med er och frid frn Gud vr Fader och Herren Jesus Kristus.
Rom. 1:7. Kol. 1:2. 1 Petr. 1:2.

9. Och jag ber, att er krlek skall bli mer och mer rik p kunskap och frstnd i allt, 10. s att ni kan prva vad som r bst, s att ni kan vara rena och utan anstt intill Kristi dag,
Rom. 2:18, 12:1-2.

11. uppfyllda med rttfrdighetens frukt som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ra och pris.
Matt. 5:16. Joh. 15:4, 5, 8. Ef. 1:12. Ef. 2:10. 1 Petr. 2:12.

3. Jag tackar min Gud var gng jag tnker p er,

Rom. 1:10. 1 Kor. 1:4. Ef. 1:16. Kol. 1:3. 1 Thess. 1:2. 2 Thess. 1:3.

4. vilket jag alltid gr i alla mina bner fr er alla, och jag ber med gldje,
Rom. 1:8.

12. Jag vill att ni skall veta brder, att det som har hnt mig har snarare lett till framgng fr evangelium, 13. s att det har blivit uppenbart fr hela pretoriet* och fr alla andra, att jag br mina bojor fr Kristi skull.
*Den kejserliga livvaktens kasern i Rom.

5. fr att ni blivit delaktiga av evangeliet frn frsta dagen nda till nu. 6. Jag r vertygad om att han som i er har brjat ett gott verk ocks skall fullborda det intill Jesu Kristi dag.
Joh. 6:29.

7. Och det r ju rtt, att jag tnker s om er alla, drfr att jag har er i mitt hjrta, bde i mina bojor och nr jag frsvarar och befster evangelium, ni alla som med mig r delaktiga i nden.
Ef. 3:1. Kol. 4:3, 18. 2 Tim. 1:8. Hebr. 13:3.

8. Ty Gud r mitt vittne, hur jag lngtar efter er alla med Jesu Kristi hjrtelag. Rom. 1:9.

14. Och de flesta av brderna har genom mina bojor blivit s frimodiga i Herren, att de nnu mer vgar tala ordet utan fruktan. Ef. 3:13. 1 Thess. 3:5. 15. En del predikar visserligen Kristus av avundsjuka och stridslystnad, men andra gr det med en god avsikt. 16. De frra predikar Kristus av stridslystnad, inte med rena motiv, fr att drmed gra det svrare fr mig i min fngenskap. 17. Men de senare gr det av krlek, eftersom de vet att jag r satt till att frsvara evangelium.

Fil. 1:18

Paulus brev till filipperna

312

18. n sen? Kristus blir i alla fall frkunnad p ena eller andra sttet, om det nu n sker fr syns skull eller i sanning, och drver glder jag mig, och jag skall ven i fortsttningen f gldja mig. 19. Fr jag vet att detta skall leda mig till frlsning, genom er bn och Jesu Kristi Andes hjlp. 2 Kor. 1:11. 20. Fr min innerliga lngtan och mitt hopp r att jag inte p ngot stt skall komma p skam, utan med all frimodighet skall Kristus, nu s som alltid, bli frhrligad i min kropp, vare sig genom liv eller genom dd. 21. Ty fr mig r livet Kristus och dden en vinning. 22. Men om det att leva i kttet fr mig innebr frukt i mitt arbete, s vet jag inte vilket jag skall vlja. 2 Kor. 10:3. 23. Ty jag dras t bda hllen. Jag lngtar efter att f bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bttre. 2 Kor. 5:8. 24. Men att bli kvar i kttet r mer ndvndigt fr er skull. 25. Det r jag vertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla fr att hjlpa er till framsteg och gldje i tron, Fil. 2:24. 26. s att er bermmelse genom mig m verflda i Kristus Jesus, genom att jag kommer till er igen.
2 Kor. 1:14, 5:12.

28. utan att p ngot stt lta er skrmmas av motstndarna, som fr dem r ett tecken till frtappelse, men fr er ett tecken till frlsning, och det frn Gud. Rom. 8:17. 2 Thess. 1:5f. 29. Ty t er r det givet fr Kristi skull, inte endast att tro p honom, utan ocks att lida fr hans skull.
Apg. 5:41. Rom. 5:3.

30. Ni har samma strid att utkmpa, som ni sg att jag hade och nu hr att jag har.

2 Kapitlet
Frmaning att efterlikna Jesus i krlek och dmjukhet. Paulus snder Timoteus och Epafroditus till Filippi.

m det nu finns ngon frmaning i Kristus, ngon uppmuntran i krlek, ngon gemenskap i Anden, ngon hjrtlighet och barmhrtighet, 2. s gr min gldje fullkomlig, genom att ni r ett till sinnet, har samma krlek, r endrktiga, med ett sinne,
Rom. 12:16, 15:5. 1 Kor. 1:10. Fil. 3:16. 1 Petr. 3:8.

27. Se bara till att ni lever p ett stt som r vrdigt Kristi evangelium, s att ni, vare sig jag kommer och besker er eller frnvarande fr hra om er, str fasta i en Ande och med en sjl kmpar tillsammans fr tron p evangeliet, 1 Mos. 17:1. 1 Kor. 7:20. Ef. 4:1.
Kol. 1:10. 1 Thess. 2:12, 4:1.

3. s att inget sker av stridslystnad eller begr efter ffnglig ra, utan i dmjukhet rkna den andre fr mer n sig sjlv. Rom. 12:10. 1 Petr. 5:5. 4. Se inte var och en p sitt eget bsta, utan var och en ocks p andras bsta. 1 Kor. 10:24. 5. Var s till sinnes som Kristus Jesus Matt. 11:29. 1 Petr. 2:21. 1 Joh. 2:6. var, 6. vilken, d han var i Guds gestalt, inte rknade det fr ett byte att vara jmlik Gud,
Joh. 1:1-2, 17:5. 2 Kor. 4:4. Kol. 1:15. Hebr. 1:3.

7. utan utblottade sig sjlv, och tog p sig en tjnares gestalt, och blev lik oss

313

Paulus brev till filipperna

Fil. 2:30

mnniskor. Till det yttre var han som en mnniska, Ps. 23:7. Jes. 42:1, 49:3, 6,
52:13. Jes. 53:3. Hes. 34:23. Dan. 9:26. Sak. 3:8. Matt. 20:28. Rom. 1:4, 15:3, 8. Gal. 4:4.

8. och dmjukade sig sjlv och blev lydig intill dden, ja, intill dden p korset. Matt. 26:39, 42. Joh. 10:18.
Hebr. 2:9, 14, 17. Hebr. 12:2.

19. Men jag hoppas i Herren Jesus att snart kunna snda Timoteus till er, s att ocks jag fr bli vid gott mod, d jag fr hra hur det r med er.
Apg. 16:1.

9. Drfr har ocks Gud upphjt honom och gett honom namnet som r ver alla namn,
Ps. 110:1, 7. Jes. 53:12. Joh. 10:17, 17:1-5. Apg. 3:33. Ef. 1:20-21. Hebr. 1:4, 2:9.

20. Ty jag har ingen likasinnad, som har en s hjrtlig omsorg fr er. 21. Fr alla sker de sitt, inte det som tillhr Kristus Jesus.
1 Kor. 10:24, 13:5. 2 Tim. 4:10, 16.

10. fr att i Jesu namn alla knn skall bja sig, deras som r i himlen och p jorden och under jorden, Jes. 45:23. 11. och fr att alla tungor skall beknna att Jesus Kristus r Herren, Gud Fadern till ra.
Apg. 2:36. Rom. 14:9. Upp. 5:13.

12. Drfr, mina lskade, s som ni alltid har varit lydiga s skall ni med fruktan och bvan arbeta p er frlsning, inte bara s som nr jag var hos er, utan nnu mycket mer nu i min frnvaro. 13. Ty Gud r den som verkar i er, bde vilja och grning, efter sin goda 2 Kor. 3:5. Hebr. 13:21. vilja. 14. Gr allting utan att klaga och tveka, 15. s att ni blir oklanderliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt i ett vrngt och frvnt slkte. Bland dem lyser ni s som himlaljus i vrlden.
Ords. 4:18. Matt. 5: 14-16. 1 Petr. 2:12.

16. Hll fast vid livets ord, till bermmelse fr mig p Kristi dag, fr att jag inte skall ha lpt frgves eller arbetat frgves. 1 Thess. 2:19-20, 3:5. 17. Och om jag n utgjutes fr er tros offer och gudstjnst, s glder jag mig och frjdar mig med er alla.
2 Kor. 7:4. 1 Thess. 2:8. 2 Tim. 4:6.

22. Men ni vet att han r beprvad, fr han har arbetat med mig i evangeliets tjnst som ett barn med sin far. 23. Honom hoppas jag nu drfr kunna snda, s snart jag har ftt se hur det gr med min sak. 24. Jag frtrstar p Herren att jag ocks sjlv snart kan komma. 25. Men jag har ansett det ndvndigt att snda till er Epafroditus, min broder, medarbetare och medkmpe, som r ert sndebud och tjnare fr att tjna mig med det som jag behver, 26. eftersom han lngtade efter er alla och var orolig, drfr att ni hade hrt att han var sjuk. 27. Ty han var verkligen sjuk, nra dden, men Gud frbarmade sig ver honom, och inte endast ver honom, utan ocks ver mig, fr att jag inte skulle f sorg p sorg. 28. Desto angelgnare har jag drfr varit att snda honom, fr att ni skulle bli glada, nr ni ter fick se honom, och jag skulle f mindre sorg. 29. S ta nu drfr emot honom i Herren med all gldje, och hgakta sdana 1 Kor. 9:14, 16:18. Gal. 6:6. mn.
1 Thess. 5:12. 1 Tim. 5:17. Hebr. 13:7, 17.

18. P samma stt skall ni vara glada och gldjas med mig.

30. Ty p grund av sitt arbete fr Kristus var han nra dden, och riskerade livet fr att fullgra det som fattades i er tjnst fr mig.

Fil. 3:1

Paulus brev till filipperna

314

3 Kapitlet
Rttfrdighet inte av lagen utan genom tro.

digheten av Gud genom tron.

Rom. 1:17, 3:21, 22, 9:30. 10: 3 f.

r vrigt, mina brder, gld er i Herren. Att skriva till er detsamma som frut r fr mig inte ngot besvr, och fr er r det tryggt.
2 Kor. 13:11. Fil. 4:4. 1 Thess. 5:16. 1 Petr. 4:13. Jak. 1:2.

10. Ty jag vill lra knna honom och hans uppstndelses kraft och bli delaktig i hans lidanden, och bli lik honom i hans dd,
Rom. 6:3-5, 8:17. 2 Kor. 4:10, 11. 2 Tim. 2:11-12. 1 Petr. 4:13.

2. Se upp fr hundarna, se upp fr de onda arbetarna, se upp fr snderJes. 56:10. 2 Kor. 11:13. skrelsen. 3. Ty vi r de omskurna, vi som tjnar Gud i Anden och bermmer oss av Kristus Jesus och inte frtrstar p kttet, 5 Mos. 10:16. Joh. 4:23-24.
Rom. 2:29, 4:11-12.

4. fastn jag ocks kunde frtrsta p kttet. Om ngon annan tycker att han kan frtrsta p kttet, s kan jag det nnu mer, Apg. 23:6, 26:4-5.
Rom. 11:1. 2 Kor. 11:21-22.

5. jag som blev omskuren p ttonde dagen, som r av Israels folk och av Benjamins stam, en hebr av hebrer, efter lagen en faris, 1 Mos. 17:12. 6. i nitlskan en frfljare av frsamlingen, och enligt den rttfrdighet som r efter lagen, ostrafflig.
Apg. 8:3, 9:1, 22:4. Gal. 1:13, 14.

11. om jag s skulle kunna n fram till uppstndelsen frn de dda. 12. Inte fr att jag redan har uppntt det eller redan r fullkomlig, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag sjlv har blivit gripen av Kristus Jesus. Joh. 6:14. 1 Tim. 6:12. 13. Brder, jag kan inte sga att jag redan har gripit det, men ett gr jag: Jag glmmer det som ligger bakom och strcker mig mot det som ligger framfr, Ps. 45:11. Luk. 9:62. 1 Kor. 9:26. 14. och jagar mot mlet, fr segerlnen dr ovan, av Guds kallelse i Kristus Jesus.
1 Kor. 9:24. 2 Tim. 4:7. Hebr. 3:1.

7. Men det som var mig en vinning, det har jag fr Kristi skull rknat som en frlust. 8. Ja, jag rknar allt som frlust mot det som r lngt mer vrt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Fr hans skull har jag rknat alltsammans som en frlust, och hller det fr avskrde, fr att jag skall vinna Kristus, 9. och bli funnen i honom, utan att ha min rttfrdighet som kommer av lagen, utan den rttfrdighet som kommer genom tron p Kristus, rttfr-

15. Lt oss, s mnga som nu r fullkomliga, ha detta sinne, och om ni i ngot avseende har en annan mening, s skall Gud uppenbara ocks detta fr er. 16. Lt oss dock, s lngt som vi har hunnit, vandra efter samma regel och vara av samma sinne.
Rom. 12:16, 15:5, 7. 1 Kor. 1:10. Gal. 6:16. Fil. 2:2. 1 Petr. 3:8.

17. Var mina efterfljare, brder, och se p dem som vandrar s, eftersom ni ju har oss som fredme.
1 Kor. 4:16, 11:1. 1 Thess. 1:6. 2 Thess. 3:9. 1 Petr. 5:3.

18. Jag har ofta sagt er det och sger det nu ocks under trar, att mnga vandrar s som fiender till Kristi kors,
Rom. 16:17. Gal. 6:12.

19. vilkas nde r frtappelse. De har buken till sin Gud och sin ra i det

315

Paulus brev till filipperna

Fil. 4:17

som r deras skam, och deras sinne r vnt till det som hr jorden till.
Hos. 4:7. Rom. 8:5, 16:18. 2 Kor. 11:12, 15.

20. Men vi har vrt medborgarskap i himlarna, varifrn vi ven vntar Frlsaren, Herren Jesus Kristus,
1 Kor. 1:7. Ef. 2:6. Kol. 3:3. 1 Thess. 1:10. Hebr. 13:14.

7. Och Guds frid, som vergr allt frstnd, skall bevara era hjrtan och era sinnen i Kristus Jesus.
Joh. 14:27. Ef. 2:14.

21. som skall frvandla vr frnedringskropp, s att den blir lik hans hrlighetskropp, genom den kraft varmed han ocks frmr underlgga sig 1 Kor. 15:26f. Kol. 3:4. 1 Joh. 3:2. allt.

8. Fr vrigt, brder, allt som r sant, allt som r vrt aktning, allt som r rtt, allt som r rent, allt som r vrt att lska, allt som r lovvrt, och om det finns ngon dygd och ngot som frtjnar pris, tnk p det.
Rom. 12:17, 13:13.

9. Vad ni har lrt och tagit emot och hrt och sett hos mig, skall ni gra, och fridens Gud skall vara med er.
2 Kor. 13:1.

4 Kapitlet
Frmaningar och hlsningar.

rfr, mina lskade och efterlngtade brder, min gldje och min krona, st fasta i Herren, ni mina lskade.
1 Kor. 15:58. Fil. 2:16. 1 Thess. 2:19-20.

2. Evodia frmanar jag, och Syntyke frmanar jag, att de skall vara ens till sinnes i Herren. 3. Och jag ber ven dig, som r en trofast medhjlpare*: Var dem till hjlp. De har ju kmpat med mig fr evangeliet, tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.
*Kan ocks vara ett namn: Synsygus, en som gr under samma ok. Fil. 1:27. Upp. 3:5, 17:8, 20:12, 15, 21:27.

10. Det har glatt mig mycket i Herren, att ni ter har ftt det s bra, att ni har kunnat tnka p mitt bsta. Men ni tnkte ju p det ocks frut, men ni hade d inte tillflle att gra ngot. 11. Detta sger jag inte drfr att jag saknar ngot, fr jag har lrt mig att vara njd med det jag har. 1 Tim. 6:6, 8. 12. Jag kan leva enkelt och jag kan ha verfld. Med allt och med alla frhllanden r jag frtrogen, bde att vara mtt och att vara hungrig, bde att ha verfld och att lida brist.
1 Kor. 4:11. 2 Kor. 11:27.

4. Gld er alltid i Herren. Och ter sger jag: gld er! Fil. 3:1. 1 Thess. 5:16. 5. Lt er frdragsamhet bli knd av alla mnniskor. Herren r nra. 6. Gr er inga bekymmer utan lt alla era nskningar bli knda infr Gud genom kallan och bn med tacksgelse. Ps. 55:23. Matt. 6:25. 1 Petr. 5:7.

13. Allt frmr jag genom Kristus, som ger mig kraft. 14. Men ni gjorde rtt som deltog i min bedrvelse. 15. Ni vet ocks sjlva, ni filipper, att i evangeliets frsta tid, d jag reste frn Makedonien, hade ingen frsamling utom ni en sdan gemenskap med mig att det kunde fras rkenskap ver utgifter och inkomster.
2 Kor. 11:8-9.

16. Ocks i Thessalonike skickade ni mig bde en och tv gnger vad jag behvde. 17. Inte fr att jag sker sdana g-

Fil. 4:18-4:23

Paulus brev till filipperna

316

vor, utan jag sker efter att det i er rkenskap skall finnas en riklig frukt.
Tit. 3:14.

18. Fr jag har allt, och det i verfld. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har tagit emot det som kom frn er, en vlbehaglig doft, ett offer, vlbehagligt fr Gud.
2 Kor. 9:12. Hebr. 13:16.

20. Men vr Gud och Fader tillhr ran i evigheternas evigheter. Amen. 21. Hlsa alla heliga i Kristus Jesus. De brder, som r med mig hlsar er. 22. Alla de heliga hlsar er, srskilt de som hr till kejsarens hus. 23. Vr Herres Jesu Kristi nd vare med er alla. Amen.
Skrivet frn Rom till filipperna, genom Epafroditus.

19. Och min Gud skall fylla alla era behov efter sin rikedom i hrlighet i 2 Kor. 9:8. Kristus Jesus.

317

Paulus brev till kolosserna

Paulus brev till kolosserna

1 Kapitlet
Hlsning. Aposteln glder sig ver kolossernas tro, framstller Kristus s som Guds avbild och frsamlingens huvud och tackar Gud fr sina lidanden fr Kristi evangelium.

aulus, Jesu Kristi apostel genom Guds vilja, och brodern Timoteus, 2. till de heliga och troende brder i Kristus, som r i Kolosse. Nd vare med er och frid frn Gud, vr Fader och Herren Jesus Kristus.
Rom. 1:7. Gal. 1:3. 1 Petr. 1:2.

dag, d vi hrde om det, inte upphrt att be fr er. Vi ber att ni skall bli uppfyllda med kunskap om hans vilja, med all andlig visdom och frstnd, Rom. 12:2. 1 Kor. 1:5. Ef. 1:15, 5:10, 17. 10. s att ni vandrar vrdigt Herren, honom i allt till behag, och br frukt i alla goda grningar och vxer till i Guds kunskap.
1 Mos. 17:1. Joh. 15:16. Ef. 4:1. Fil. 1:27. 1 Thess. 2:12, 4:1.

3. Vi tackar alltid Gud och vr Herres Jesu Kristi Fader nr vi ber fr er.
Ef. 1:16. Fil. 1:3. 1 Thess. 1:2. 2 Thess. 1:3.

4. Ty vi har hrt om er tro i Kristus Jesus och er krlek till alla heliga,
Ef. 1:13, 15. Filem. v. 5.

5. p grund av hoppet som r frvarat t er i himlen, vilket ni frut har hrt genom evangeliets sanna ord, 6. som har kommit till er, liksom ocks i hela vrlden och br frukt, s som bland er, alltifrn den dag d ni hrde det och lrde knna Guds nd i sanning. Mark. 4:8. Apg. 6:7. 7. S har ni ocks ftt lra av Epafras, vr lskade medtjnare, som r en trogen Kristi tjnare fr er,
Kol. 4:12. Filem. v. 23.

11. och efter hans hrliga makt blir styrkta med all kraft till tlamod och uthllighet i allt, med gldje, 12. och tackar Fadern, som har satt oss i stnd att bli delaktiga i de heligas arvedel i ljuset. Apg. 26:18. 13. Ty han har frlst oss frn mrkrets vlde och frsatt oss i sin lskade Sons rike.
Matt. 17:5. Ef. 6:12. Hebr. 2:14. 1 Petr. 2:9.

14. I honom har vi frlossningen genom hans blod, syndernas frltelse.

Apg. 20:28. Hebr. 9:14. 1 Petr. 1:19.

15. Han r den osynlige Gudens avbild och frstfdd fre allt skapat.
Joh. 14:9. 2 Kor. 4:4. Fil. 2:6. Hebr. 1:3.

8. som ocks har frklarat fr oss om er krlek i Anden. 9. Drfr har ocks vi alltifrn den

16. Ty genom honom skapades allt det som r i himlarna och som det r p jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det r troner eller herradmen eller furstar eller vldigheter. Allt r skapat genom honom och till honom. Joh. 1:3. Rom. 11:36. 1 Kor. 8:6.
Ef. 3:9. Hebr. 1:2. 1 Petr. 3:22.

Kol. 1:17

Paulus brev till kolosserna

318

17. Han r fre allt, och i honom bestr allting. 18. Och han r huvudet fr kroppen, nmligen fr frsamlingen. Han r begynnelsen, frstfdd frn de dda, fr att han i allt skulle vara den frmste. Apg. 26:23. 1 Kor. 15:20f. Ef. 1:22. 19. Ty det har behagat (Fadern*) att lta all fullhet bo i honom
*Saknas i grundtexten. Joh. 1:14f, 3:34-35. Kol. 2:9.

rit frdold, men nu har blivit uppenbar fr hans heliga.

Matt. 13:11. Rom. 16:25. 1 Kor. 2:7. Ef. 1:9, 3:9. 2 Tim. 1:10. Tit. 1:3. 1 Petr. 1:20.

27. Fr vilka Gud ville gra knt hur rik p hrlighet denna hemlighet r bland hedningarna, som r Kristus i er, hrlighetens hopp.
Rom. 9:23. 2 Kor. 2:14. Ef. 3:8.

20. och att genom honom frsona allt med sig, bde det som r p jorden och i himlarna, sedan han har stiftat frid genom blodet p hans kors.
Jes. 9:5. Apg. 10:36. Rom. 5:1, 10. 2 Kor. 5:18. Ef. 1:10, 2:14f. 1 Joh. 4:10.

21. Ocks er, som tidigare var frmmande och i sinnet fiender med onda Ef. 2:1f. grningar, 22. har han nu frsonat i hans ktts kropp genom dden, fr att han skulle stlla fram er infr sig, heliga och obeflckade och ostraffliga
1 Kor. 1:2. Ef. 1:4, 2:15, 5:26-27. 2 Tim. 1:9. Tit. 2:14.

28. Honom frkunnar vi, och frmanar varje mnniska och lr varje mnniska med all vishet, s att vi kan stlla fram varje mnniska fullkomlig i Kristus Jesus. 2 Kor. 11:2. Ef. 5:27. 29. Fr detta arbetar jag ocks, och kmpar i hans kraft, som verkar mktigt i mig. Fil. 1:30. 2 Tim. 4:7. Hebr. 10:32.

2 Kapitlet
Varning fr falsk lra.

23. om ni frblir i tron, grundade och fasta, och utan att lta er rubbas frn hoppet i det evangelium som ni har hrt, som blivit predikat fr allt skapat under himlen, och vars tjnare jag, Paulus, har blivit.
Mark. 16:15. Joh. 15:6. Rom. 10:18.

24. Nu frjdar jag mig i mina lidanden fr er, och vad som fattas i Kristi lidanden, det uppfyller jag i mitt ktt fr hans kropp, som r frsamlingen.
Rom. 12:5. 2 Kor. 1:5-6, 4:10-11, 7:4. Ef. 3:1, 13. Fil. 2:17.

25. Dess tjnare har jag blivit enligt Guds plan* fr er, nmligen att fullborda** Guds ord,
*KXII: predikombete. **rikligen predika. Ef. 3:2.

26. den hemlighet, som frn vrldens och tidsldrarnas begynnelse har va-

ag vill nmligen, att ni skall veta, vilken kamp jag har fr er och fr dem som r i Laodicea, och fr alla dem som inte har sett mig personliFil. 1:30. 1 Thess. 2:2. gen i kttet, 2. fr att deras hjrtan skall f trst, genom att de blir sammanfogade i krlek och nr fram till hela rikedomen av en full insikt, till kunskap om Guds hemlighet, bde Faderns och Kristi. Jes. 53:11. Joh. 17:3. 2 Kor. 1:6. 3. I honom ligger alla visdomens och kunskapens skatter frdolda. 4. Men detta sger jag, fr att ingen skall bedra er med sin vertalningskonst. Ef. 5:6. 5. Ty ven om jag till kttet r frnvarande, s r jag nd i Anden hos er och glder mig, nr jag ser er ordning och fastheten i er tro p Kristus.
1 Kor. 5:3.

319

Paulus brev till kolosserna

Kol. 3:1

6. S som ni nu har tagit emot Herren Kristus Jesus, s vandra i honom,

1 Thess. 4:1. Jud. v. 3.

om mat eller dryck, eller i frga om helgdag eller nymnad eller sabbat.
3 Mos. 11:2f, 23:2. Rom. 14:2 f. Gal. 4:11. Tit. 1:15.

7. rotade och uppbyggda i honom och fasta i tron, s som ni har blivit undervisade, och verflda i tacksgelse.
1 Kor. 1:5. Ef. 2:21f, 3:17.

8. Se till, att inte ngon rvar bort er genom filosofi och tomt bedrgeri, enligt mnniskors stadgar, och enligt vrldens lror, men inte enligt Kristus. Gal. 4:3, 9. Hebr. 13:9. 9. Ty i honom bor gudomens hela fullhet kroppsligen, Joh. 1:14. Kol. 1:15. 10. och i honom r ni fullkomliga, i honom som r huvudet fr alla furstar och vldigheter.
Joh. 1:16. Rom. 8:38. Ef. 1:21. 1 Petr. 3:22.

17. Sdant r endast skuggan av det som skulle komma, men kroppen sjlv r i Kristus. Hebr. 8:5, 10:1. 18. Lt inte segerlnen tas ifrn er av ngon, som har sin lust i dmjukhet och ngladyrkan, i saker som han aldrig har sett, och till ingen nytta r uppblst i sitt kttsliga sinne,
Jer. 29:8. Hes. 13:3. Matt. 24:4. 1 Joh. 4:1.

11. I honom har ni ocks blivit omskurna med den omskrelse, som inte sker med hnder utan med Kristi omskrelse, d ni avklddes kttets syndakropp,
5 Mos. 10:16. Ef. 4:22. Fil. 3:3. Kol. 3:8f.

19. och inte hller sig till huvudet, frn vilken hela kroppen genom leder och senor fr styrka och sammanhllning och vxer s med den tillvxt som Gud ger. Ef. 4:15f. 20. Om ni med Kristus har dtt bort frn vrldens lror, varfr lter ni d sdana stadgar lggas p er, som om ni nnu levde i vrlden.
Rom. 6:3f, 7:4f. Gal. 2:19, 4:9. Kol. 2:8.

12. nr ni med honom blev begravna i dopet, i vilket ni ocks med honom r uppstndna genom den tro som Gud verkar, som uppvckte honom frn de dda. Rom. 6:3, 4. Kol. 3:1. 13. Han har ocks gjort er levande med honom d ni var dda i synderna och i ert oomskurna ktt, och har frltit oss alla synder Ef. 2:1, 5, 11. 14. och utplnat den handskrift, som genom sina stadgar vittnade emot oss. Den har han tagit bort och spikat fast vid korset. 15. Han har avvpnat furstarna och vldigheterna och ltit dem bli till skam infr alla, och har triumferat ver dem genom honom.
1 Mos. 3:15. Matt. 12:29. Luk. 11:22. Joh. 12:31. Ef. 6:12. Hebr. 2:14. Ef. 4:8.

21. Det skall du inte ta p, det skall du inte smaka, det skall du inte rra, 22. i enlighet med mnniskors bud och lror, vilket allt skall frgs genom frbrukning. Matt. 15:9. Tit. 1:14. 23. Vilket har ett sken av visdom, genom sjlvvald andlighet och dmjukhet och skoningslshet mot kroppen. Men det har ingen heder med sig utan tillfredsstller endast kttet. 1 Tim. 4:8.

3 Kapitlet
Frmaningar att ska det som r dr ovan, att lgga bort det som hr till den gamla mnniskan och ikldandet av den nya. Makars, frldrars, barns och tjnares plikter.

16. S lt nu ingen dma er i frga

m ni nu r uppstndna med Kristus, s sk det som r dr

Kol. 3:2

Paulus brev till kolosserna

Matt. 6:14. Mark. 11:25. Ef. 4:32.

320

ovan, dr Kristus sitter p Guds hgra sida.

Ps. 110:1. Rom. 6:5. Ef. 1:20, 2:6. Kol. 2:12.

har frltit er, s gr det ni ocks. 14. Men ver allt detta kl er i krleken, som r fullkomlighetens band.
Joh. 15:12. Ef. 4:3. Kol. 2:2.

2. Ha ert sinne vnt till det som r dr ovan, inte till det som r p jorden. 3. Ty ni har dtt, och ert liv r frdolt med Kristus i Gud.
Rom. 6:2f. Gal. 2:20.

15. Och lt Guds frid regera i era hjrtan, till vilken ni ven r kallade i en kropp, och var tacksamma.
Ef. 4:4. Fil. 4:7.

4. Nr Kristus, vrt liv, uppenbaras, d skall ocks ni uppenbaras med honom i hrlighet. Fil. 3:21. 1 Joh. 3:2. 5. S dda nu era lemmar, som r p jorden: otukt, orenhet, lusta, ont begr och girigheten, som r avgudadyrkan,
Rom. 6:13, 8:13. 1 Thess. 4:5. Upp. 22:15.

16. Lt Kristi ord rikligen bo ibland er i all visdom. Undervisa och frmana varandra med psalmer och lovsnger och andliga snger och sjung med tacksamhet* till Herren i era hjrtan. *KXII: nden.
1 Kor. 14:26. Ef. 5:19.

6. fr vilkas skull Guds vrede kommer ver otrons* barn. *Alt. vers.: olydnadens.
1 Kor. 6:9-10. Gal. 5:21. Ef. 5:6.

7. I detta vandrade ocks ni frut, d ni levde p sdant stt.

Rom. 6:19f, 7:5. 1 Kor. 6:11.

17. Och allt det ni gr med ord eller grning, gr det allt i Herrens Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom. 1 Kor. 10:31. Ef. 5:20.
1 Thess. 5:18. Hebr. 13:15.

8. Men lgg nu ocks ni bort alltsammans: vrede, hftighet, ondska, smdelse, skamligt tal frn er mun.
Ef. 4:25f, 5:4. Hebr. 12:1. Jak. 1:21.

18. Ni hustrur, underordna er era mn, fr s br det vara i Herren.

1 Kor. 14:34. Ef. 5:22.

9. Ljug inte fr varandra, ni som har avkltt er den gamla mnniskan med Ef. 4:22. hennes grningar 10. och ikltt er den nya, som frnyas till kunskap efter hans bild som har skapat henne.
1 Mos. 1:22. Rom. 6:4. Ef. 2:10, 4:24.

11. Dr r inte jude eller grek, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus r allt och i alla.
Rom. 10:12. 1 Kor. 7:21-22. Gal. 3:28, 5:6.

19. Ni mn, lska era hustrur och var inte bittra emot dem. Ef. 5:25. 1 Petr. 3:7. 20. Ni barn, lyd era frldrar i allt, Ef. 6:1. ty det behagar Herren vl. 21. Ni fder, reta inte era barn, s att de inte skall tappa modet. Ef. 6:4. 22. Ni tjnare, lyd era jordiska herrar i allt, inte som gontjnare fr att behaga mnniskor, utan av uppriktigt hjrta och i Guds fruktan.
Ef. 6:5-6. 1 Tim. 6:1. Tit. 2:5. 1 Petr. 2:18.

12. Kl er drfr som Guds utkorade, heliga och lskade, i hjrtlig barmhrtighet, godhet, dmjukhet, saktmodighet och tlamod. Gal. 5:22. Ef. 6:11. 13. Ha frdrag med varandra och frlt varandra, om ngon har ngot klagoml mot den andre, s som Kristus

23. Allt vad ni gr, gr det av hjrtat, som om ni gjorde det fr Herren och inte fr mnniskor. 24. Ni vet att det r av Herren ni skall f arvets ln, ty ni tjnar Herren Kristus. 25. Men den som gr ortt skall f igen den ortt han har gjort, utan anseende till person.
Apg. 10:34. Rom. 2:11. 1 Petr. 1:17.

321

Paulus brev till kolosserna

Kol. 4:18

4 Kapitlet
De troende uppmanas att vara uthlliga i bnen och upptrda visligt mot dem som str utanfr. Hlsningar.

er, s ven Markus, Barnabas syskonbarn, som ni har ftt freskrifter om. Kommer han till er, s tag emot hoApg. 15:37, 19:29, 27:2. nom.
2 Tim. 4:11. Filem. v. 23f.

i herrar, lt tjnarna f vad som r rtt och skligt. Ni vet att ni ocks har en Herre i himlen. Ef. 6:9. 2. Var uthlliga i bnen, och vaka i den med tacksgelse.
Luk. 18:1. Apg. 1:14. Rom. 12:12. Ef. 6:18.

3. Be ocks fr oss, att Gud ppnar t oss en drr fr ordet, s att vi fr tala om Kristi hemlighet, fr vilken jag ocks r fngen,
1 Kor. 4:1, 16:9. Ef. 6:19. Kol. 1:26. 2 Thess. 3:1.

11. Och Jesus, som kallas Justus, som tillhr omskrelsen. Dessa r mina enda medarbetare fr Guds rike, som har varit till trst fr mig. 12. Epafras som r en av er, hlsar er, en Kristi tjnare, som i sina bner alltid kmpar fr er, fr att ni skall st fasta, fullkomliga och helt uppfyllda av Guds vilja.
Rom. 15:30. Kol. 1:7. Filem. v. 23.

4. att jag br uppenbara den s som jag br tala. 5. Vandra visligt i frhllande mot dem som str utanfr, och ta vl vara Ef. 5:15f. 1 Thess. 4:12. p tiden. 6. Ert tal skall alltid vara vnligt*, kryddat med salt, s att ni vet hur ni skall svara var och en.
*Alt. vers.: med nd. Mark. 9:50. Kol. 3:8f.

13. Ty jag ger honom det vittnesbrdet, att han har stor iver* fr er och fr dem i Laodicea och Hierapolis.
*KXII: omsorg. Kol. 2:1. Upp. 3:14.

7. Hur jag har det skall Tykikus, den lskade brodern och trogne tjnaren och medarbetare i Herren, bertta fr er. Apg. 20:4. Ef. 6:21. 2 Tim. 4:12. 8. Honom har jag snt till er, just fr att han skall f veta, hur det r med er och fr att han ska trsta era hjrtan, 9. tillsammans med Onesimus, den trogne och lskade brodern, som r en av er. De skall bertta fr er om Filem. v. 10. allting hr. 10. Aristarkus, min medfnge, hlsar

14. Lukas, lkaren, den lskade, hlsar er, likas Demas. 2 Tim. 4:10f. 15. Hlsa brderna i Laodicea och Nymfas och frsamlingen i hans hus. 16. Och nr brevet har blivit lst hos er, s ordna med att det ocks blir lst i frsamlingen i Laodicea, och att ni ocks fr lsa det brev, som kommer frn Laodicea. 1 Thess. 5:27. 17. Och sg detta till Arkippus: Ha akt p den tjnst, som du har ftt i Herren, s att du fullgr den. Filem. 2. 18. Denna hlsning r med min egen hand, Paulus. Tnk p mina bojor. Nd vare med er. Amen.
Rom. 16:24. 1 Kor. 16:21f. 2 Thess. 3:17. Hebr. 13:3.

Skrivet frn Rom till Kolosse, genom Tykikus och Onesimus.

Thess. 1:17

Paulus frsta brev till thessalonikerna

322

Paulus frsta brev till thessalonikerna

1 Kapitlet
Aposteln glder sig ver thessalonikernas tro.

aulus, Silvanus och Timoteus, till thessalonikernas frsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nd vare med er och frid frn Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus. Rom. 1:1. 1 Kor. 1:3. 2 Kor. 1:19.
Ef. 1:2. 1 Petr. 1:2, 5:12.

2. Vi tackar alltid Gud fr er alla, nr vi nmner er i vra bner.

Rom. 1:8f. Ef. 1:16. Fil. 1:3. 2 Thess. 1:3.

3. Oavltligt minns vi infr vr Gud och Fader ert verk i tron och ert arbete i krleken och ert tlamod i hoppet p vr Herre Jesus Kristus. Joh. 6:25. 4. Vi vet ju, kra brder, ni av Gud lskade, att ni r utvalda. 2 Thess. 2:13. 5. Ty vrt evangelium kom till er inte bara i ord, utan ocks i kraft och i den Helige Ande och i full visshet. Ni vet ju ocks hur vi var hos er fr er skull.
1 Kor. 2:4, 4:20. 2 Kor. 6:6. 1 Thess. 2:1.

8. Ty frn er har ljudet av Herrens ord spridits ut inte endast i Makedonien och Akaja, utan verallt har man hrt om er tro p Gud, s att vi inte behver tala ngot om det. 9. Ty sjlva frkunnar de om oss vilken ingng vi hade hos er, och hur ni omvnde er till Gud frn avgudarna, till att tjna den levande och sanne Guden, 1 Kor. 12:2. 10. och till att vnta hans Son frn himlarna, vilken han har uppvckt frn de dda, Jesus, som frlsar oss frn den tillkommande vreden.
Matt. 3:7. Apg. 2:24f. Rom. 5:9. 2 Thess. 1:10. Upp. 1:7.

2 Kapitlet
Aposteln pminner om sin tidigare verksamhet bland dem och hans lngtan att f terse frsamlingen.

6. Och ni har blivit vra efterfljare och Herrens, och har under svra frhllanden tagit emot ordet med den Helige Andes gldje,
Apg. 17:11. 1 Kor. 4:16. Fil. 3:17. 2 Thess. 3:6f. Hebr. 10:34.

y ni vet ju sjlva, brder, att vr ingng hos er inte var frgves.

1 Thess. 1:5f.

7. s att ni har blivit ett fredme fr alla troende i Makedonien och Akaja.

2. Utan fastn vi tidigare hade lidit och blivit skymfade i Filippi, som ni vet, var vi nd vid gott mod i vr Gud att tala till er Guds evangelium under mycken kamp.
Apg. 16:22. Fil. 1:30. Kol. 2:1.

3. Ty vr frmaning kom inte av vill-

323

Paulus frsta brev till thessalonikerna

1 Thess. 2:20

farelse, eller av orent uppst, inte heller med list. 2 Kor. 7:2. 4. Men eftersom vi av Gud har prvats vrdiga att bli betrodda med evangelium s talar vi, inte fr att behaga mnniskor, utan fr att behaga Gud, som prvar vra hjrtan.
Gal. 1:10, 2:7. 1 Tim. 1:11. Tit. 1:3.

5. Ty vi har inte ngonsin upptrtt med smickrets ord s som ni vet, inte heller under frevndning av vinningslystnad, Gud r vrt vittne.
Apg. 20:33. 2 Kor. 1:23, 2:17, 4:2, 11:31, 12:17. Gal. 1:20.

Guds ord som vi predikade, inte tog emot det s som mnniskors ord, utan som Guds ord, vilket det verkligen r, och som ocks r verksamt i er som tror. Matt. 10:40. Gal. 4:14. 14. Ty ni, brder, har blivit efterfljare till Guds frsamlingar som r i Juden i Kristus Jesus, eftersom ocks ni har ftt lida detsamma av era landsmn som de av judarna,
Apg. 17:5f. Hebr. 10:34.

6. Inte heller har vi skt ra av mnniskor, vare sig av er eller av andra,

Joh. 5:41f, 7:18. 2 Kor. 3:1, 10:12.

15. vilka ddade bde Herren Jesus och sina egna profeter, och har frfljt er*. De behagar inte Gud och r motstndare till alla mnniskor,
*KXII: oss. Matt. 23:34f. Luk. 13:33f. Apg. 7:52.

7. ven om vi med tyngd hade kunnat upptrda som Kristi apostlar. Utan vi var milda bland er, som nr en mor* skter om sina barn.
*Ordagrant: amma. 1 Kor. 9:1f. 2 Thess. 3:9. 2 Kor. 10:1f.

16. och frbjuder oss att tala till hedningarna, s att dessa kan bli frlsta. S fyller de stndigt sina synders mtt. Men vreden har kommit ver dem till slut.
Matt. 23:32. Apg. 13:45f, 14:5f, 19:9, 22:21f.

8. S ville vi i innerlig krlek till er, inte bara ge er Guds evangelium, utan ven vra egna liv, ty ni hade blivit oss kra. Apg. 20:24. 2 Kor. 12:15. Fil. 2:17. 9. Ni minns ju, brder, vrt arbete och vr mda. Ty natt och dag arbetade vi, fr att inte vara ngon av er till last, nr vi predikade Guds evangelium fr er.
1 Kor. 4:12. 2 Kor. 11:9, 12:13f. 2 Thess. 3:8.

10. Ni r vittnen, och ven Gud, hur heligt, hur rttfrdigt och ostraffligt vi upptrdde bland er som tror. 11. Likas vet ni hur vi frmanade och uppmuntrade var och en av er, s som en far sina barn, 12. och vittnade att ni skulle vandra vrdigt Gud, som har kallat er till sitt rike och sin hrlighet.
1 Mos. 17:1. Ef. 4:1. Fil. 1:27. Kol. 1:10.

17. Men vi, brder, som fr en kort tid varit skilda frn att se er, men inte i hjrtat, vi har desto mer ivrigt lngtat efter att f se ert ansikte. 18. Drfr ville vi komma till er jag, Paulus, bde en och tv gnger men Satan har hindrat oss. 19. Ty vem r vrt hopp eller vr gldje eller vr bermmelses krona, *om inte ni, infr vr Herre Jesus Kristus vid hans tillkommelse?
*Denna mening saknas i KXII. 2 Kor. 1:14. Fil. 2:16, 4:1.

20. Ni r ju vr ra och vr gldje.

13. Drfr tackar ocks vi oupphrligt Gud, fr att d ni tog emot det

1 Thess. 3:1

Paulus frsta brev till thessalonikerna

324

3 Kapitlet
Sndningen av Timoteus. Apostelns gldje ver thessalonikernas tro.

rtta till det som fattas i er tro.

Rom. 1:10f, 15:23.

rfr, d vi inte lngre kunde hrda ut, fann vi fr gott att ensamma stanna kvar i Aten 2. och snde ivg Timoteus, vr broder och Guds tjnare och vr medarbetare i Kristi evangelium, fr att han skulle styrka och uppmuntra er i er tro, Apg. 16:1, 17:15. Fil. 2:15. 3. s att ingen skulle vackla under dessa bedrvelser. Ty ni vet att de hr till vr lott.
Apg. 14:22. Ef. 3:13. Fil. 1:14. 2 Tim. 3:12.

11. Mtte vr Gud och Fader sjlv och vr Herre Jesus Kristus styra vr vg till er. 12. Och m Herren lta er vxa till och verflda i krleken till varandra och till var man, liksom ocks vi till er, 1 Thess. 5:15. 13. fr att styrka era hjrtan till att bli ostraffliga i helighet infr Gud och vr Fader, vid vr Herres Jesu Kristi tillkommelse med alla sina heliga.
Matt. 25:31. Fil. 1:10. 1 Thess. 5:23. 2 Thess. 1:7, 2:17. Jud. v. 14.

4. Ty redan nr vi var hos er, sade vi det till er p frhand, att vi mste lida bedrvelse och s har ocks skett och det vet ni. 5. Drfr, d jag inte lngre kunde hrda ut snde jag bud, fr att jag skulle f veta hur det var med er tro. Kanske att frestaren hade frestat er och att vrt arbete d hade varit frMatt. 4:3. Fil. 2:16. gves. 6. Men nu, sedan Timoteus har kommit till oss frn er och gett oss det glada budskapet om er tro och krlek, och att ni alltid har oss i gott minne och lngtar att f se oss, liksom vi lngtar efter er, 7. s har vi drfr, brder, i all vr bedrvelse och nd blivit trstade genom er tro. 8. Ty nu lever vi, om ni str fasta i Herren. 9. Ja, hur skall vi nog kunna tacka Gud fr er, fr all den gldje som ni r fr oss infr vr Gud? 10. Natt och dag ber vi mycket ivrigt, att vi skall f se era ansikten och

4 Kapitlet
Frmaning till helig vandel. De ddas uppstndelse.

r vrigt, brder, ber vi och frmanar er i Herren Jesus s som ni har ftt lra av oss, hur ni skall vandra och vara Gud till behag, att ni verfldar* nnu mer.
*KXII: blir nnu mer fullkomliga. Fil. 1:27. 1 Thess. 2:12.

2. Ni vet ju, vilka bud vi gav er genom Herren Jesus. 3. Ty detta r Guds vilja, er helgelse, att ni avhller er frn otukt,
Rom. 12:2. Ef. 5:3.

4. och att var och en av er vet att ha sitt eget krl* i helgelse och ra,
*kan betyda: kropp eller hustru.

5. inte i begrelses lusta s som hedningarna, som inte knner Gud,

1 Kor. 15:34. Ef. 4:17-18.

6. och att ingen frgr sig eller bedrar sin broder i ngon sak, ty Herren r en hmnare ver allt detta, vilket vi ocks tidigare har sagt och betygat fr er. 1 Kor. 6:9.

325

Paulus frsta brev till thessalonikerna

1 Thess. 5:9

7. Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse.
3 Mos. 19:2. Joh. 17:19. 1 Kor. 1:2.

8. Den som fraktar detta, fraktar inte ngon mnniska utan Gud, som har gett oss sin Helige Ande. Luk. 10:16. 9. Men om brdrakrleken har ni inte behov av att jag skriver till er. Ty ni r sjlva lrda av Gud att lska varandra. 3 Mos. 19:18. Jer. 31:34.
Matt. 22:39. Joh. 6:45, 13:34, 15:12. Ef. 5:2. 1 Petr. 4:8. 1 Joh. 3:11f, 4:21.

17. Drefter skall vi som lever och r kvar ryckas bort tillsammans med dem p skyar Herren till mtes i luften. Och s skall vi alltid f vara hos Joh. 12:26, 14:3. 17:24. Herren. 18. S trsta nu varandra med dessa ord.

5 Kapitlet
Herrens tillkommelse. Frmaningar och slutnskan.

10. Detsamma gr ni ocks mot alla brderna, som r i hela Makedonien. Men vi frmanar er, brder, att ni verfldar* nnu mer,
*KXII: blir nnu mer fullkomliga.

11. och stter en ra i att vara stilla och skta ert eget och arbeta med era hnder s som vi har befallt er,
Apg. 20:34. Ef. 4:28. 2 Thess. 3:8f.

en om tider och stunder, brder, finns det inget behov att skriva till er. Matt. 24:3f. 2. Ty ni vet sjlva mycket vl, att Herrens dag kommer som en tjuv om Matt. 24:43. Mark. 13:33f. natten.
Luk. 21:34. 2 Petr. 3:7f. Upp. 3:3, 16:15.

12. s att ni vandrar anstndigt mot dem som r utanfr, och inte har behov av ngot. 2 Thess. 3:7. 1 Petr. 2:12. 13. Men jag vill inte brder, att ni skall vara okunniga, om dem som r avsomnade fr att ni inte skall srja som de andra, som inget hopp har.
5 Mos. 14:1. 2 Sam. 12:20.

14. Ty om vi tror, att Jesus har dtt och uppsttt, s skall ocks Gud genom Jesus fra fram dem som r avsomnade tillsammans med honom.
1 Kor. 15:13f.

15. Ty detta sger vi er s som ett ord frn Herren, att vi som lever och r kvar till Herrens tillkommelse, inte alls skall komma fre dem som r avsomnade. 1 Kor. 15:51, 52. 16. Ty Herren skall sjlv stiga ner frn himlen med befallande rop, med rkengelns rst och med Guds basun, och de dda i Kristus skall frst uppst. Matt. 24:31.
1 Kor. 15:52. 2 Thess. 1:7.

3. Drfr, nr de sger: fred och trygghet, d kommer pltsligt frdrv ver dem, liksom fdslosmrtan ver en havande kvinna, och de skall inte kunna fly undan. Luk. 21:35. 4. Men ni, brder, r inte i mrker, s att den dagen skall komma ver er Ef. 5:8. s som en tjuv. 5. Ni r alla ljusets barn och dagens barn. Vi hr inte natten till, inte heller mrkret. 6. Lt oss drfr inte sova som de andra, utan lt oss vaka och vara nyktra.
Matt. 24:42. Luk. 21:36. Rom. 13:11. 1 Petr. 5:8.

7. Ty de som sover, de sover om natten, och de som r druckna, de r druckna om natten. Rom. 13:13. 8. Men vi, som hr dagen till, vi skall vara nyktra, ikldda trons och krlekens pansar, med frlsningens hopp som hjlm.
Jes. 59:17. Rom. 13:12. 1 Kor. 16:13. Ef. 6:14.

9. Ty Gud har inte bestmt oss till

1 Thess. 5:10-28

Paulus frsta brev till thessalonikerna

326

vrede, utan till att vinna frlsning genom vr Herre Jesus Kristus,
Rom. 5:9. 1 Petr. 2:8. Jud. v. 4.

10. som har dtt fr oss fr att vi, vare sig vi vakar eller sover, skall leva tillsammans med honom.
Rom. 14:8f. 2 Kor. 5:15.

18. Tacka under alla frhllanden, ty det r Guds vilja med er i Jesus Kristus. Ef. 5:20. 19. Utslck inte Anden.
Ef. 4:30. 2 Tim. 1:6.

20. Frakta inte profetior,

1 Kor. 14:30.

11. Drfr, frmana varandra och uppbygg varandra, s som ni ocks gr. 12. Men vi ber er, kra brder, att rtt uppskatta* dem som arbetar bland er och r era frestndare i Herren och frmanar er. *KXII: knna.
Rom. 15:27. 1 Kor. 16:18. Fil. 2:29.

21. men prva allt, och behll det som r gott. 1 Kor. 2:11f. 1 Joh. 4:1. 22. Avhll er frn allt slags ont. 23. M fridens Gud sjlv helga er helt och fullt, och m hela er ande, sjl och kropp bli bevarade ostraffliga vid vr Herres Jesu Kristi tillkommelse.
1 Kor. 1:8. Fil. 4:9. 1 Thess. 3:13.

13. Hll dem srskilt kra fr deras arbetes skull, och hll frid med varandra. 14. Och vi ber er, brder: Frmana de oordentliga, trsta de modfllda, ta er an de svaga, ha tlamod med Rom. 14:1. Gal. 6:1f. 2 Thess. 3:6f. alla. 15. Se till, att ingen vedergller ngon med ont fr ont, utan strva alltid efter att gra det goda mot varandra och mot alla.
3 Mos. 19:18. Ords. 17:13, 20:22, 24:29. Gal. 6:10.

24. Han r trofast, som har kallat er, han skall ocks fullborda sitt verk.
1 Kor. 1:9. 2 Kor. 1:18. 2 Thess. 3:3.

25. Kra brder, be fr oss. 26. Hlsa alla brderna med en helig kyss. Rom. 16:16. 1 Kor. 16:20.
2 Kor. 13:12. 1 Petr. 5:14.

27. Jag besvr er vid Herren, att ni lter detta brev bli upplst fr alla de heliga brderna. Kol. 4:16. 28. Vr Herres Jesu Kristi nd vare med er. Amen. Rom. 16:24. 1 Kor. 16:23.

16. Var alltid glada.

Luk. 10:20. Rom. 12:12. Fil. 4:4.

17. Be utan uppehll.

Luk. 18:1. Ef. 6:18. Kol. 4:2.

Det frsta till thessalonikerna skrivet frn Aten.

327

Paulus andra brev till thessalonikerna

Paulus andra brev till thessalonikerna

1 Kapitlet
Hlsning. Aposteln tackar Gud fr thessalonikernas fasthet i tron och ber fr dem.

p dem som inte knner Gud och p dem som inte r lydiga vr Herres, Jesu Kristi, evangelium,
Rom. 2:8. 2 Petr. 3:7.

aulus och Silvanus och Timoteus till thessalonikernas frsamling i Gud vr Fader och Herren Jesus Kristus. 1 Thess. 1:1. 2. Nd vare med er och frid frn Gud vr Fader och Herren Jesus Kristus.
Rom. 1:7. 1 Kor. 1:3. 1 Petr. 1:3.

3. Vi r skyldiga att alltid tacka Gud fr er, brder, som tillbrligt r, eftersom er tro vxer till s starkt, och fr att er krlek till varandra alltmer verfldar hos var och en av er,
Ef. 1:15. Fil. 1:3. Kol. 1:3. 1 Thess. 1:2.

4. s att vi sjlva bermmer oss i Guds frsamlingar av ert tlamod och er tro under alla era frfljelser och bedrvelser, som ni uthrdar.
2 Kor. 7:14, 9:2. 1 Thess. 2:14.

9. vilka skall f sitt straff i det eviga frdrvet, borta frn Herrens ansikte och hans makts hrlighet, Jes. 2:15. 10. d han kommer fr att frhrligas i sina heliga och visa sig underbar bland alla dem som tror, ty vrt vittnesbrd till er om den dagen har ni trott. Apg. 1:11. 1 Thess. 1:10. Upp. 1:7. 11. Drfr ber vi ocks alltid fr er, att vr Gud skall anse er vrdiga denna kallelse och med kraft fullborda i er varje god fresats och grning i tro, 12. fr att vr Herres Jesu Kristi namn skall bli frhrligat i er och ni i honom, efter vr Guds och Herrens Jesu Kristi nd.

5. Detta r ett bevis p Guds rttvisa dom, fr att ni skall rknas vrdiga Guds rike, fr vars skull ni ocks lider. Fil. 1:28. 1 Thess. 2:14. 6. Eftersom det r rttvist av Gud att ge bedrvelse till dem, som bedrvar er, Sak. 2:8. 7. och att ge er som bedrvas vila och ro med oss, d Herren Jesus blir uppenbar frn himlen med sin makts nglar 1 Thess. 4:16. 8. och i lgande eld fr att hmnas

2 Kapitlet
Antikrists framtrdande fre Kristi tillkommelse. Frmaning till stndaktighet.

en vi ber er, brder, angende vr Herres Jesu Kristi tillkommelse och vrt frsamlande till honom, 2. att ni inte s fort tappar fattningen och blir skrmda, vare sig genom

2 Thess. 2:3

Paulus andra brev till thessalonikerna

328

ngon ande eller genom ngot ord eller ngot brev, s som det vore snt frn oss, som om Kristi dag stod fr drren. Jer. 29:8. Matt. 24:4. Ef. 5:6.
Kol. 2:18. 1 Joh. 4:1.

3. Lt ingen bedra er p ngot stt. Ty han kommer inte, om inte avfallet frst har skett, och syndens mnniska, frtappelsens son, blivit uppenbarad, Matt. 24:23. 1 Tim. 4:1. 1 Joh. 2:18. 4. som r en motstndare och upphver sig ver allt, som kallas Gud eller som dyrkas*, s att han stter sig i Guds tempel s som Gud och ger sig ut fr att vara Gud.
*KXII: gudstjnst. Dan. 11:36.

som inte har trott sanningen, utan funnit behag i orttfrdigheten. 13. Men vi r skyldiga att alltid tacka Gud fr er, brder, ni av Herren lskade, drfr att Gud frn begynnelsen har utvalt er till frlsning, genom Andens helgelse och tro p sanningen.
1 Thess. 1:4. 2 Thess. 1:3.

5. Minns ni inte att jag sade er detta, d jag nnu var hos er? 6. Och ni vet vad det r som fortfarande hindrar s att han frst kan bli uppenbarad i sin egen tid. 7. Ty redan verkar laglsheten* i hemlighet, men endast till dess att han som nu hindrar har kommit ur vgen. *KXII: ondskan. Apg. 20:29. 8. Sedan skall den laglse* bli uppenbarad, och honom skall Herren dda med sin muns anda och tillintetgra vid sin synliga tillkommelse.
*KXII: Onde. Job 4:9. Jes. 11:4. Upp. 19:13f.

14. Till det har han kallat er genom vrt evangelium, till vr Herres Jesu Kristi hrliga egendom. 15. Allts, brder, st nu fasta och hll er vid de lrdomar, som ni har tagit emot, om det n har skett genom vrt tal eller brev. 2 Thess. 3:6. 16. Men vr Herre Jesus Kristus sjlv och Gud, vr Fader, som har lskat oss och gett oss en evig trst och ett gott hopp genom nden, 17. m han trsta era hjrtan och styrka er i varje gott ord och grning.

3 Kapitlet
Paulus uppmanar dem till frbn att Herrens ord fr framgng och till ordning och arbetsamhet. Sluthlsning.

9. Hans ankomst r ett verk av Satan, med all kraft och tecken och under av lgn 5 Mos. 13:1. Matt. 24:24.
Joh. 8:41. 2 Kor. 4:4. Ef. 2:2. Upp. 13:13.

r vrigt, brder, be fr oss att Herrens ord fr framgng och blir prisat, s som ocks hos er,
Ef. 6:18f. Kol. 4:3.

10. och med alla orttfrdighetens frfrelser bland dem som blir frtappade, drfr att de inte tog emot krleken till sanningen, s att de kunde bli frlsta. 2 Kor. 4:3. Upp. 9:4, 13:8. 11. Drfr skall Gud snda ver dem kraftig villfarelse, s att de skall tro lgnen, Rom. 1:24. 12. fr att de skall bli dmda, alla de

2. och att vi blir rddade frn dem som uppfr sig mycket illa och onda mnniskor. Ty tron r inte var mans.
Joh. 6:44. Rom. 15:30-31.

3. Men Herren r trofast, och han skall styrka och bevara er frn det onda.
Joh. 17:15. 1 Kor. 1:9, 10:13. 1 Thess. 5:24.

4. Och vi har den frtrstan i Herren till er, att ni bde gr och skall gra vad vi befaller er. 2 Kor. 7:16. 5. Och m Herren styra era hjrtan

329

Paulus andra brev till thessalonikerna

2 Thess. 3:18

till Guds krlek och Kristi uthllighet. 6. Men vi uppmanar er, brder, i vr Herre Jesu Kristi namn, att ni drar er ifrn varje broder, som vandrar oordentligt och inte efter den lra, som han har ftt av oss.
1 Kor. 5:11f. 1 Thess. 5:14. Tit. 3:10. 2 Joh. v. 10.

7. Ni vet ju sjlva, hur ni skall efterflja oss. Ty vi var inte oordentliga 1 Kor. 11:1. 1 Thess. 1:6, 2:10. bland er, 8. inte heller t vi ngons brd gratis, utan under arbete och mda. Vi arbetade natt och dag fr att inte vara ngon av er till last.
Apg. 18:3, 20:34. 1 Kor. 4:12. 2 Kor. 11:9, 12:13. 1 Thess. 2:9.

12. Sdana befaller och frmanar vi genom vr Herre Jesus Kristus, att de arbetar i stillhet och ter sitt eget brd. Ef. 4:28. 1 Thess. 4:11. 13. Och ni, brder, trttna inte p att gra det som r gott. Gal. 6:9. 14. Men om ngon inte lyder vrt ord i brevet, ge noga akt p den mannen och ha inte ngot med honom att gra, s att han fr skmmas.
Matt. 18:17. 1 Kor. 5:9.

15. Men hll honom inte fr er ovn, utan frmana honom som en broder. 16. Men m fridens Herre sjlv ge er frid alltid och p allt stt. Herren vare med er alla.
Rom. 15:33, 16:20. 1 Kor. 14:33. 2 Kor. 13:11. Fil. 4:9. 1 Thess. 5:23.

9. Inte drfr att vi inte hade rtt till det, men vi ville ge er ett fredme, fr att ni skulle efterflja oss,
Matt. 10:10. 1 Kor. 4:16, 9:4f, 11:1. Fil. 3:17. 1 Thess. 1:6, 2:7f. 1 Tim. 5:18.

17. Paulus, hlsning med min egen hand, som r ett knnetecken i alla mina brev, s skriver jag.
1 Kor. 16:21. Kol. 4:18.

10. fr redan d vi var hos er, gav vi ju er det budet, att om ngon inte vill arbeta, s skall han inte heller ta.
1 Mos. 3:19.

18. Vr Herre Jesu Kristi nd vare med er alla. Amen.

11. Ty vi hr att ngra bland er vandrar oordentligt och arbetar inte, utan driver ffngt omkring.

Det andra till thessalonikerna skrivet frn Aten.

1 Tim. 1:17

Paulus frsta brev till Timoteus

330

Paulus frsta brev till Timoteus

1 Kapitlet
Hlsning. Varning fr falsk lra. Tacksgelse fr Guds nd och frmaning till stndaktighet i tron. Lag och evangelium.

aulus, Jesu Kristi apostel enligt befallning av Gud vr Frlsare och Herren Jesus Kristus, vrt hopp,
Apg. 9:15. Gal. 1:1. Kol. 1:27,

2. till Timoteus, min kta son i tron. Nd, barmhrtighet och frid frn Gud, vr Fader och Jesus Kristus, vr Herre. Apg. 16:1. 1 Kor. 4:17. Gal. 1:3.
1 Thess. 3:2. Tit. 1:4. 1 Petr. 1:2.

3. Nu, liksom nr jag gav mig ivg till Makedonien, ber jag dig att stanna kvar i Efesus fr att uppmana somliga att inte frkunna frmmande lror Apg. 20:1, 3. Gal. 1:6-7. 4. och inte bry sig om fabler och slktregister, som inte har ngot slut och som snarare stadkommer ordstrider n den uppfostran i tron som r av Gud. 1 Tim. 4:7. 2 Tim. 2:16f. 5. Ty huvudsumman av budet r krlek av ett rent hjrta och av ett gott samvete och av en uppriktig tro,
Rom. 13:8. Gal. 5:14.

8. Men vi vet att lagen r god, om man brukar den rtt, Rom 7:12. 9. och vet, att lagen inte r satt fr den rttfrdige, utan fr laglsa och olydiga, fr ogudaktiga och syndare, fr oheliga och oandliga mnniskor, fadermrdare och modermrdare, mandrpare, Gal. 3:19, 5:23. 10. otuktiga, homosexuella, slavhandlare, lgnare, menedare och vad helst annat som strider emot den hlsosamma lran. 11. Enligt den salige Gudens hrliga evangelium som jag har ftt mig anfrtrott. 12. Och jag tackar vr Herre Kristus Jesus, som har gett mig kraft, att han ansg mig vrd frtroende och tog mig i sin tjnst, 13. mig, som tidigare var en hdare och en frfljare och en vldsverkare. Men jag fick barmhrtighet, eftersom jag hade gjort det ovetande i otro.
Joh. 9:39. Apg. 3:17, 8:3, 9:1, 22:4, 26:9. 1 Kor. 7:25, 15:9. Gal. 1:13. Fil. 3:6.

6. varifrn somliga har kommit vilse och vnt sig till tomt prat.
1 Tim. 6:4f. Tit. 1:14, 3:9.

7. De vill vara lrare i lagen och frstr nd inte vad de sjlva sger, eller vad de frskrar.

14. Men vr Herres nd har dess mer verfldat med tron och krleken som r i Kristus Jesus. 15. Det r ett ord att lita p och p allt stt vrt att tas emot, att Kristus Jesus har kommit i vrlden fr att frlsa syndare, bland vilka jag r den frmste. Matt. 9:13. Mark. 2:17.
Luk. 5:32, 19:10. 1 Joh. 3:5.

331

Paulus frsta brev till Timoteus

1 Tim. 2:15

16. Men jag har ftt barmhrtighet fr att Jesus Kristus skulle frmst p mig bevisa hela sitt tlamod, till en frebild fr dem som skulle komma att tro p honom till evigt liv. 17. Men evigheternas konung, den ofrgnglige, osynlige, den ende vise Guden vare ra och pris i all evighet. Amen. Rom. 16:27. 1 Tim. 6:16. 18. Detta bud ger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetiska ord, som en gng uttalades ver dig, s att du med dem kan strida den 1 Tim. 6:12. 2 Tim. 4:7. goda striden, 19. och behlla tron och ett gott samvete, vilket somliga har sttt bort ifrn sig och drigenom lidit skeppsbrott i tron. 1 Tim. 3:9. 20. Till dem hr Hymeneus och Alexander, som jag har verlmnat t Satan, fr att de skulle lra sig att inte hda. 2 Tim. 2:17, 4:14. 1 Kor. 5:5.

5. Ty det r en Gud och en medlare mellan Gud och mnniskor nmligen mnniskan Kristus Jesus,
Joh. 17:3. Rom. 3:30, 10:12. Gal. 3:19. Hebr. 9:15.

6. som gav sig sjlv till lsen fr alla. Detta vittnesbrd skulle framfras nr tiden var inne.
Matt. 20:28. Ef. 1:7, Kol. 1:14. 1 Kor. 1:6.

7. Och till det har jag blivit satt som predikare och apostel jag talar sanning i Kristus och ljuger inte en lrare fr hedningarna i tro och sanning.
Apg. 9:15, 13:2, 22:21. Rom. 9:1. Rom. 11:13, 15:16. Gal. 1:16, 2:7-8. Ef. 3:8. 2 Tim. 1:11.

8. Jag vill drfr att mnnen verallt skall be och lyfta upp heliga hnder, utan vrede och tvekan.
Ps. 134:2. Mal. 1:11. Matt. 5:23, 6:14. Joh. 4:21.

2 Kapitlet
Paulus uppmanar till bn fr alla och ger anvisningar till mnnen och kvinnorna i frsamlingen.

9. Likas skall kvinnorna pryda sig i anstndig drkt med blygsamhet och terhllsamhet, inte med hrfltningar eller guld eller prlor eller dyrTit. 2:3. 1 Petr. 3:3. bar kldnad, 10. utan, s som det passar kvinnor som beknner sig vara gudfruktiga, med goda grningar. 11. En kvinna br i stillhet lta sig undervisas med all undergivenhet.
1 Mos. 3:16. Ef. 5:24.

frmanar jag nu frst av allt, att man skall frambra bner, kallan, frbner och tacksgelse fr alla mnniskor, 2. fr kungar och fr all verhet, s att vi kan fra ett lugnt och stilla liv i all gudsfruktan och vrdighet.
Jer. 29:7.

3. Ty sdant r gott och vlbehagligt fr Gud, vr Frlsare, 4. som vill att alla mnniskor skall bli frlsta och komma till sanningens kunskap. Hes. 18:23. 2 Petr. 3:9.

12. Men jag tillter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestmma ver mannen, utan hon skall vara stilla. 1 Kor. 14:34. 13. Ty Adam blev frst skapad, och sedan Eva. 1 Mos. 1:27, 2:18f. 1 Kor. 11:8-9. 14. Och Adam blev inte bedragen, utan kvinnan blev bedragen och fll i vertrdelse. 1 Mos. 3:6. 2 Kor. 11:3. 15. Men hon blir frlst genom barnafdelsen, om hon frblir i tro, krlek och helgelse i renhet*.
*Alt. vers.: med sjlvbehrskning.

1 Tim. 3:1

Paulus frsta brev till Timoteus

332

3 Kapitlet
Hur de som tjnar i frsamlingen br vara.

etta r ett trovrdigt ord: Om ngon strvar efter en frsamlingsledares tjnst, s r det en god uppgift han nskar sig. 2. En frsamlingsledare skall vara ostrafflig, en enda hustrus man, nykter, frstndig, anstndig, gstfri, vl lmpad att undervisa, Tit. 1:6-7. 3. inte drinkare, inte vldsam, inte sniken p ortt vinning, utan mild, inte stridslysten, inte girig. 2 Tim. 2:24. 4. Han br vl frest sitt eget hus, hlla sina barn i lydnad med all vrdighet. 5. Om ngon inte kan frest sitt eget hus, hur skall han d kunna skta Guds frsamling? 6. Han skall inte vara nyomvnd, fr att han inte skall bli uppblst och falla under djvulens dom. 7. Han mste ocks ha ett gott vittnesbrd av dem som r utanfr fr att han inte skall utsttas fr smdelse och falla i djvulens snara.
1 Kor. 5:12.

en enda hustrus man, hlla god ordning p sina barn och p sitt eget hus. 13. Ty de som har tjnat vl frvrvar sig en aktad stllning och stor frimodighet i tron p Kristus Jesus.
Matt. 25:21. 1 Joh. 3:21, 5:14.

14. Detta skriver jag till dig, i hopp att snart f komma till dig, 15. och fr att om s skulle hnda att jag drjer, du skall veta hur du skall frhlla dig i Guds hus, som r den levande Gudens frsamling, en pelare och sanningens grundval. 16. Och erknt stor r gudaktighetens hemlighet: Gud som blev uppenbarad i kttet, rttfrdigad i Anden, sedd av nglarna, predikad bland hedningarna, trodd i vrlden och upptagen i hrligheten.
Joh. 1:14. Ef. 3:5-6. 1 Petr. 3:18. 1 Joh. 1:2.

4 Kapitlet
Frutsgelse om ett kommande avfall frn tron. Freskrifter till Timoteus med hnsyn till hans kallelse och tjnst.

8. Frsamlingstjnarna br p samma stt upptrda vrdigt, inte tala med kluven tunga, inte vara bengna att dricka mycket vin*, inte lystna p pengar, *KXII drinkare. Apg. 6:3. 9. och ga trons hemlighet i ett rent samvete. 10. Men ocks dessa skall frst prvas. Sedan kan de tjna, om de r utan anmrkning. 11. Deras hustrur skall p samma stt upptrda vrdigt, inte frtala ngon, utan vara nyktra och trogna i allt. 12. En frsamlingstjnare skall vara

en Anden sger uttryckligen att i de sista tiderna skall somliga avfalla frn tron och hlla sig till villoandar och onda andars lror*,
*KXII: djvulslror. Matt. 24:23. 2 Thess. 2:3. 2 Tim. 3:1. 2 Petr. 3:3. 1 Joh. 2:18. Jud. v. 18.

2. genom dem som med hyckleri talar lgn, vilka r brnnmrkta i sina egna samveten 3. och som frbjuder ktenskap och vill att man skall avst frn mat, som Gud har skapat fr att tas emot med tacksgelse av dem som tror och har lrt knna sanningen.
1 Mos. 9:3. Rom. 14:6. 1 Kor. 10:30.

4. Ty allt det Gud har skapat r gott,

333

Paulus frsta brev till Timoteus

1 Tim. 5:10

och inget r frkastligt, som tas emot med tacksgelse, 1 Mos. 1:31. Apg. 10:15.
Rom. 14:14f. 1 Kor. 10:25. Tit. 1:15.

5. fr det blir helgat genom Guds ord och bn. 6. Nr du lgger fram detta fr brderna, s blir du en god Jesu Kristi tjnare, som fr sin nring av trons och den goda lrans ord som du all2 Tim. 1:5, 3:14-15. tid har fljt. 7. Men de oandliga och kringaktiga fablerna skall du visa ifrn dig. va dig sjlv i stllet i gudsfruktan.
1 Tim. 1:4f.

och hll troget ut med det. Ty om du gr det, frlser du bde dig sjlv och dem som hr dig.
Rom. 11:14. 1 Kor. 9:22. Jak. 5:20.

5 Kapitlet
Paulus ger freskrifter angende frsamlingens nkor och ldste.

8. Ty kroppslig vning r till liten nytta, men gudsfruktan r nyttig till allt och har lfte med sig bde fr detta livet och det kommande. Kol. 2:23. 9. Det r ett trovrdigt ord och p allt stt vrt att tas emot. 1 Tim. 1:15. 10. Ty fr detta, bde arbetar vi och blir smdade, eftersom vi har satt vrt hopp till den levande Guden, som r alla mnniskors Frlsare, i synnerhet Ps. 107:2. deras som tror. 11 . Sdant skall du inskrpa och undervisa. 12. Lt ingen frakta dig fr din ungdom, utan var fr dem som tror ett fredme i ord, i din livsfring, i krlek, i ande, i tro, i renhet.
1 Kor. 16:10-11. Tit. 2:7f. 1 Petr. 5:3.

13. Fortstt att frelsa, frmana och undervisa tills jag kommer. 14. Frsumma inte den ndegva, som r i dig och som du fick genom profetia, nr de ldste lade hnderna Apg. 6:6, 8:17, 13:3, 19:6. p dig.
1 Thess. 5:19. 1 Tim. 1:18, 5:22.

15. Tnk p detta, st fast i detta, s att dina framsteg blir uppenbara fr alla. 16. Ge akt p dig sjlv och p lran,

n ldre man skall du inte tillrttavisa med hrda ord, utan tala till honom s som till en far, till yngre mn s som till brder, 3 Mos. 19:32. 2. till ldre kvinnor s som till mdrar, till yngre kvinnor s som till systrar, i all renhet. 3. Hedra nkorna, om de r rtta nkor. 4. Men om en nka har barn eller barnbarn, s skall dessa frst lra sig att visa vrdnad mot sitt eget hus och ge tillbaka vad de r skyldiga sina frldrar fr det som de har gjort fr dem. Ty det r gott och vlbehagligt infr Gud. 5. Men den som verkligen r en nka och lmnad ensam, hon har satt sitt hopp till Gud och hller ut i bn och kallan natt och dag. Luk. 2:36-37. 6. Men en sdan som lever i vllust, r levande dd. 7. Inskrp detta, s att ingen kan klandra dem. 8. Men om nu ngon inte har omsorg om sina egna och i synnerhet sin egen familj, s har han frnekat tron och r vrre n en hedning. 2 Tim. 3:5. 9. En nka m utvljas, som inte r yngre n sextio r och har varit en enda mans hustru, 10. och har vittnesbrd om goda gr-

1 Tim. 5:11

Paulus frsta brev till Timoteus

334

ningar, om hon har fostrat barn, om hon har visat gstvnlighet, om hon har tvttat de heligas ftter, om hon har hjlpt de ndstllda, om hon p allt stt vinnlagt sig om att gra gott.
1 Mos. 18:4, 19:2. Luk. 7:38f. 1 Petr. 4:9.

11. Men de unga nkorna skall du avvisa. Ty nr begret vaknar vnder de sig bort frn Kristus och de vill gifta sig, 12. och de drar domen ver sig, eftersom de har brutit sin frsta tro. 13. Drtill lr de sig ocks att vara lata, i det att de gr omkring i husen, ja, inte endast lata, utan ocks skvalleraktiga och nyfikna och talar om sdant som man inte br tala om.
Tit. 2:3.

20. De som syndar skall du tillrttavisa infr alla s att ocks de andra knner fruktan. 5 Mos. 17:4-5, 19:18. 21. Jag uppmanar dig infr Gud och Herren Jesus Kristus och infr de utvalda nglarna, att du iakttar detta utan ngon frutfattad mening och inte handlar partiskt.
Gal. 1:20. Fil. 1:8. 1 Thess. 2:5. 1 Tim. 6:13.

22. Lgg inte frhastat hnderna p ngon och gr dig inte delaktig i andras synder. Bevara dig sjlv ren.
Apg. 6:6, 8:17, 13:3, 19:6. 1 Tim. 4:14. 2 Tim. 1:6.

14. Drfr vill jag, att unga nkor gifter sig, fder barn, frestr var och en sitt hus och inte ger motstndaren anledning till att tala illa om dem. 15. Ty ngra har redan vnt sig bort och fljt Satan. 16. Om ngon troende, man eller kvinna, har nkor att understdja s skall han frsrja dem och inte lta frsamlingen betungas med dem, fr att den skall kunna frsrja dem som verkligen r nkor. 17. De ldste som skter sin uppgift vl, skall man anse vrda dubbel heder, frmst dem som arbetar med ordet och undervisningen.
Rom. 12:8, 15:27. 1 Kor. 9:11. Gal. 6:6. Fil. 2:29. 1 Thess. 5:12. Hebr. 13:17.

23. Drick inte lngre vatten, utan anvnd lite vin fr din mages skull, och drfr att du ofta r sjuk. Ps. 104:15. 24. Somliga mnniskors synder r uppenbara och dms i frvg, men hos andra uppenbaras de frst senare.
Gal. 5:19.

25. P samma stt r ven somliga goda grningar uppenbara, och de som inte r det, kan inte frbli dolda.

6 Kapitlet
Tjnares plikter. Varning fr falsk lra, ordstrider och penningbegr. Uppmaning till att kmpa trons goda kamp.

lla slavar som r under oket skall anse sina herrar vrda all heder, s att Guds namn och lran inte blir smdade. Ef. 6:5. Kol. 3:22.
Tit. 2:9. 1 Petr. 2:18.

18. Ty skriften sger: Du skall inte binda fr munnen p oxen som trskar och: Arbetaren r vrd sin ln. 3 Mos. 19:13. 5 Mos. 24:14. 5 Mos. 25:4.
Matt. 10:10. Luk. 10:7. 1 Kor. 9:9.

19. Ta inte upp klagoml emot ngon av de ldste, om det inte finns tv eller tre vittnen. 5 Mos. 17:6, 19:15.

2. Men de som har troende herrar skall inte frakta dem drfr att de r brder. Utan de skall tjna dem desto villigare, eftersom de som tar del av deras goda grningar r troende och lskade. S skall du undervisa och frmana. 3. Om ngon undervisar annorlunda

335

Paulus frsta brev till Timoteus

1 Tim. 6:20

och inte hller sig till vr Herre Jesu Kristi hlsosamma ord och till den lra som hr till gudsfruktan,
Gal. 1:6-7. 1 Tim. 1:3.

till med den goda beknnelsen infr mnga vittnen. 1 Kor. 9:24-26. Fil. 3:12f.
1 Tim. 1:18. 2 Tim. 4:7.

4. s r han uppblst och frstr ingenting, utan r sjuk av frgor och ordstrider. Sdant leder till avund, kiv, smdelser, onda misstankar,
1 Kor. 8:2. 1 Tim. 1:4. 2 Tim. 2:23. Tit. 3:9.

13. Jag uppmanar dig infr Gud, som gr allting levande och infr Kristus Jesus, som infr Pontius Pilatus har vittnat med den goda beknnelsen,
5 Mos. 32:39. 1 Sam. 2:6. Matt. 27:11. Joh. 18:37. 1 Tim. 5:21.

5. och onyttiga stridigheter mellan mnniskor, som r frdrvade i sitt sinne, och som har tappat bort sanningen och menar att gudsfruktan r ett medel till vinning. Drag dig ifrn sdana. Rom. 16:17. 1 Kor. 11:16.
2 Tim. 3:5f. Tit. 1:1f, 3:10. 2 Joh. 10.

14. att du hller budet flckfritt och klanderfritt intill vr Herre Jesu Kristi uppenbarelse, 15. som han skall visa i sin egen tid, han som r den salige och ende Hrskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre.
1 Tim. 1:17. Upp. 17:14, 19:16.

6. Men gudsfruktan med frnjsamhet r en stor vinning.

Ords. 15:16. 1 Tim. 4:8. 1 Petr. 5:7.

7. Ty vi har inte frt ngot med oss in i vrlden och klart r att vi inte heller kan fra ngot ut ur den.
Job 1:21, 27:19. Ps. 49:18. Pred. 5:14-15.

16. Han som r den ende som har oddlighet och bor i ett ljus, dit ingen kan komma, han som ingen mnniska har sett, och inte heller kan se. Honom tillhr ra och evig makt! Amen.
2 Mos. 33:20. 5 Mos. 4:12. Joh. 1:18. Joh. 4:12, 20.

8. Utan har vi fda och klder, s lt oss vara njda med det.
Ps. 55:23. Ords. 30:8. Matt. 6:25. Hebr. 13:5.

9. De som vill bli rika faller i frestelser och snaror och i mnga draktiga och skadliga begrelser, som snker mnniskorna ner i frdrv och undergng. Ords. 11:28, 28:20. Matt. 13:22.
Mark. 4:19. Jak. 5:1.

17. Uppmana dem som r rika i denna vrld, att inte vara hgfrdiga och inte stta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till den levande Guden, som rikligen sknker oss allt till att tnjutas, Job 31:24. Ps. 62:11.
Mark. 4:19, 10:24. Luk. 8:14, 12:15.

10. Ty penningbegret r en rot till allt ont, vilket somliga har haft lust till och drigenom frts bort frn tron och vllat sig sjlva mnga bedrvelser. 2 Mos. 23:8. 5 Mos. 16:19. Ords. 15:16. 11. Men du, Guds mnniska, fly sdant och sk ivrigt efter rttfrdighet, gudsfruktan, tro, krlek, tlamod och saktmod. 2 Tim. 2:22. 12. Kmpa trons goda kamp, grip det eviga livet, som du ocks har blivit kallad till och som du beknde dig

18. och till att gra gott och bli rika p goda grningar, att vara givmilda Jak. 2:5. och dela med sig, 19. och s samla t sig skatter s som en god grund fr det tillkommande, s att de kan gripa det eviga livet.
Matt. 6:20. Luk. 16:5f.

20. O Timoteus, bevara det som har blivit anfrtrott t dig, och fly de oandliga och tomma orden och invndningarna frn den falska, s kallade, kunskapen,
1 Tim. 1:4f, 4:7. 2 Tim. 1:14, 2:14f. Tit. 1:14, 3:9.

1 Tim. 6:21

Paulus frsta brev till Timoteus

336

21. till vilken somliga har beknt sig och drigenom har farit vilse frn tron. Nd vare med dig. Amen. 2 Tim. 2:18.
Det frsta till Timoteus skrivet frn Laodicea, som r huvudstaden i Frygien Pakatianien.

337

Paulus andra brev till Timoteus

Paulus andra brev till Timoteus

1 Kapitlet
Paulus pminner om den ndegva som Timoteus ftt, frmanar till stndaktighet och talar om sin fngenskap samt hur han blivit hjlpt av Onesiforus

sjlvbehrskningens ande. Rom. 8:15. 8. Skms drfr inte fr vr Herres vittnesbrd, inte heller fr mig, som r hans fnge, utan ta ocks du din del i lidandet fr evangelium, efter den kraft Gud ger.
Apg. 21:33. Rom. 1:16. Ef. 3:1, 4:1. Fil. 1:7, 4:14. 2 Tim. 2:3. Filem. 1f.

aulus, Jesu Kristi apostel genom Guds vilja, enligt lftet om det liv som r i Kristus Jesus, 2. till Timoteus, min lskade son. Nd, barmhrtighet och frid frn Gud, Fader och Kristus Jesus, vr Herre. Gal. 1:3. 1 Tim. 1:2. 2 Petr. 1:2. 3. Jag tackar Gud som jag frn mina frfder tjnar med ett rent samvete, och jag har dig stndigt i tanke i mina bner natt och dag.
Apg. 22:3, 23:1, 24:14f, 26:4. Ef. 1:16. 1 Thess. 1:2, 3:10.

9. Han som har frlst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte p grund av vra grningar, utan efter sitt rdslut och sin nd, som har blivit given t oss i Kristus Jesus, fre eviga tider,
Rom. 9:11. Ef. 1:4. Tit. 3:4-6. 1 Petr. 1:20.

4. Jag lngtar, nr jag tnker p dina trar, efter att f se dig fr att kunna bli uppfylld av gldje. Apg. 20:37. 5. Och jag drar mig till minnes den uppriktiga tro, som r i dig, samma tro som frut bodde i din mormor Lois och i din mor Eunice, och som jag r vertygad om, ocks bor i dig.
Apg. 16:1. 2 Tim. 3:15.

10. men som nu har blivit uppenbar genom vr Frlsares Jesu Kristi uppenbarelse. Ty han har tillintetgjort dden och frt liv och ofrgnglighet fram i ljuset genom evangelium,
Jes. 25:8. Rom. 16:25. 1 Kor. 15:54f. Ef. 1:9, 3:9. Kol. 1:26. Hebr. 2:14.

11. fr vilket jag r satt till en frkunnare, apostel och hedningarnas lrare. Apg. 9:15, 13:2, 22:21.
Gal. 1:16, 2:8-9. Ef. 3:8. 1 Tim. 2:7.

6. Drfr pminner jag dig om att uppliva den Guds ndegva, som finns i dig genom min handplggning.
Apg. 6:6, 8:17, 13:3, 19:6. 1 Tim. 4:14, 5:22.

7. Ty Gud har inte gett oss fruktans ande utan kraftens, krlekens och

12. Det r ocks drfr som jag lider detta, men jag skms inte. Ty jag vet p vem jag tror och r vertygad om, att han frmr bevara det som har blivit anfrtrott t mig intill den dagen. Ef. 3:1. 13. Hll som frebild de sunda ord, som du har hrt av mig, i tro och krlek i Kristus Jesus. 2 Tim. 3:14.

2 Tim. 1:14

Paulus andra brev till Timoteus

338

14. Bevara genom den Helige Ande som bor i oss det goda som har blivit anfrtrott t dig. 1 Tim. 6:20. 15. Som du vet har alla i provinsen Asien vnt sig bort ifrn mig, bland dem r Fygelus och Hermogenes.
Apg. 19:10. 2 Tim. 4:10f.

7. Tnk p vad jag sger. Herren skall ge dig frstnd i allt. 8. Tnk p Jesus Kristus, som r uppstnden frn de dda, av Davids sd, enligt mitt evangelium,
2 Sam. 7:12. Ps. 132:11. Jes. 11:1. Matt. 1:1. Apg. 2:30, 13:23. Rom. 1:3.

16. M Herren visa barmhrtighet mot Onesiforus hus, ty han gav mig ofta nytt mod och skmdes inte fr mina kedjor, 2 Tim. 4:19. 17. utan d han var i Rom, skte han ivrigt efter mig och fann mig. 18. M Herren lta honom finna barmhrtighet hos Herren p den dagen. Och hur mycket han tjnade mig i Efesus, vet du bst sjlv.

9. fr vilket jag lider bedrvelse och br till och med bojor som en brottsling. Men Guds ord r inte bundet.
Ef. 3:1f, 4:1. Fil. 1:7. Kol. 1:24.

10. Drfr uthrdar jag allt fr de utvaldas skull, fr att ocks de skall f den frlsning som r i Kristus Jesus, med evig hrlighet. 2 Kor. 4:15. 11. Det r ett trovrdigt ord: Har vi dtt med honom, s skall vi ocks leva med honom.
Rom. 6:5, 8:17. 2 Kor. 4:10. 1 Petr. 4:13.

2 Kapitlet
Frmaning till trohet. Varning fr villolror och onyttiga ordstrider.

12. Om vi uthrdar, s skall vi ocks regera med honom. Men frnekar vi honom, s skall ven han frneka oss.
Matt. 10:33. Mark. 8:38. Luk. 9:26, 12:9. Fil. 3:10.

bli nu, min son, allt starkare genom nden som r i Kristus Jesus. 2. Och vad du har hrt av mig infr mnga vittnen, skall du verlmna t plitliga mnniskor, som ven r dugliga att undervisa andra.
1 Tim. 3:2f. Tit. 1:5.

13. r vi trolsa, s blir han nd trofast. Han kan ju inte frneka sig sjlv.
4 Mos. 23:19. Rom. 3:3, 9:6.

14. Pminn om detta och frmana dem infr Herren att inte strida om ord till ingen nytta. Det tjnar endast till frdrv fr dem som hr p.
1 Tim. 6:4.

3. Lid ocks du s som en god Jesu Kristi stridsman. 2 Tim. 1:8, 4:5. 4. Ingen stridsman r upptagen med bekymmer fr sin frsrjning, ty han vill vara den till beltenhet som har vrvat honom till stridsman. 5. Och om ngon tvlar*, blir han inte krnt med segerkransen, om han inte tvlar* enligt reglerna.
*KXII: kmpar. 1 Kor. 9:25.

15. Gr allt du kan fr att kunna trda fram infr Gud som en som hller provet, som en arbetare som inte behver skmmas, utan rtt delar sanningens ord. 16. Men hll dig ifrn oandliga och tomma ord, fr det leder bara till mer ogudaktighet,
1 Tim. 1:4, 4:7, 6:20. Tit. 1:14, 3:9.

6. Jordbrukaren som arbetar mste frst f del av skrden. 1 Kor. 9:10.

17. och deras tal skall sprida sig som en cancertumr. Till dem hr Hymeneus och Filetus, 1 Tim. 1:20. 18. som har kommit bort frn san-

339

Paulus andra brev till Timoteus

2 Tim. 3:10

ningen, nr de sger att uppstndelsen redan har skett och s frvnder tron hos somliga. 1 Kor. 15:12. 1 Tim. 6:20. 19. Men Guds fasta grund bestr och har detta insegel: Herren knner de sina, och: Var och en som kallar Kristi namn, han skall hlla sig borta frn orttfrdigheten.
4 Mos. 16:5f. Joh. 10:14, 13:18.

3 Kapitlet
Paulus frutsger svra tider och beskriver de mnniskor som d kommer att leva i den sista tiden. Uppmaning att hlla fast vid de heliga Skrifterna.

en detta ska du veta, att i de sista dagarna, skall det komma mycket svra tider.
1 Tim. 4:1. 2 Petr. 2:1, 3:3 Jud. 18.

20. Men i ett stort hus finns krl inte endast av guld och silver, utan ocks av tr och lera. Somliga tjnar till heder, andra till vanheder. Rom. 9:21. 21. Om nu ngon renar sig frn dessa mnniskor, s blir han ett krl till heder, helgat och anvndbart fr husets herre, och redo till allt gott verk.
2 Tim. 3:17.

22. Fly ungdomens lustar, sk istllet ivrigt efter rttfrdighet, tro, krlek, frid med dem som av rent hjrta kallar Herren. 1 Kor. 1:2. 1 Tim. 6:11. 23. Avvisa draktiga och ofrstndiga frgor. Du vet att de fder strider.
1 Tim. 1:4.

2. Ty mnniskorna skall d vara egenkra, giriga, skrytsamma, hgfrdiga, hdiska, olydiga mot sina frldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. krlekslsa, ofrsonliga, frtalare, oterhllsamma, obehrskade, de skall hata det goda, 4. frrdiska, besinningslsa, uppblsta, de skall lska njutning mer n Gud. 5. De skall ha ett sken av gudsfruktan, men frneka dess kraft. Vnd dig bort frn sdana.
Matt. 7:15. Rom. 16:17. 2 Thess. 3:6. Tit. 1:16, 3:10. 2 Joh. 10.

24. Men en Herrens tjnare skall inte strida, utan vara mild mot alla, skicklig att undervisa, tlig nr han fr lida.
1 Tim. 3:2. Tit. 1:9.

25. Han br med saktmodighet tillrttavisa dem som sger emot, i hopp om att Gud en gng skall ge dem omvndelse* till att frst sanningen,
*KXII: bttring. Alt. vers: sinnesndring, nger. Apg. 8:22. Gal. 6:1.

26. och att de nyktrar till och befrias ur djvulens snara, ty av honom r de fngade till att gra hans vilja.

6. Till dem hr de som smyger sig in i husen och fngar svaga kvinnor, som r belastade med synder och drivs av mnga slags begr, Tit. 1:11. 7. som stndigt blir undervisade men aldrig kan komma till kunskap om sanningen. 8. Och s som Jannes och Jambres stod emot Mose, s str ocks dessa emot sanningen. Det r mnniskor, som r frdrvade i sitt sinne och odugliga med avseende p tron.
2 Mos. 7:11. Rom. 1:28. 1 Tim. 6:5. Tit. 1:16.

9. Men de skall inte lngre ha framgng, ty deras galenskap skall bli uppenbar fr alla, liksom ocks de andras blev. 2 Mos. 7:12, 8:18-19. 10. Men du har efterfljt mig i lran,

2 Tim. 3:11

Paulus andra brev till Timoteus

340

levnadssttet, fresatserna, tron, tlamodet, krleken och uthlligheten,

1 Tim. 4:6.

11. under de frfljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka frfljelser har jag inte utsttt. Och ur alla har Herren rddat mig.
Ps. 34:20. Apg. 13:50, 14:1f. 2 Kor. 1:10.

12. Alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus mste lida frfljelse.
Matt. 16:24. Luk. 24:26. Joh. 17:14. Apg. 14:22. 1 Thess. 3:3.

13. Men onda mnniskor och bedragare skall g allt lngre i ondska, och vilseleda andra och sjlva bli vilseledda. 14. Men du, frbli vid det du har lrt och blivit vertygad om. Du vet ju av vem du har lrt det. 2 Tim. 2:2. 15. Och du knner frn barndomen de Heliga skrifterna som kan undervisa dig till frlsning genom tron p Kristus Jesus. 16. Hela Skriften r inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, tillrttavisning, till upprttelse, till fostran i rttfrdighet,
Rom. 15:4. 2 Petr. 1:19-21.

otid, verbevisa, tillrttavisa, frmana med allt tlamod och all un2 Tim. 2:25. dervisning. 3. Ty den tid skall komma, d de inte skall tla den sunda lran, utan efter sina egna begr skall de samla t sig lrare, allteftersom det kliar dem i ronen, 4. och vnda sina ron frn sanningen och vnda sig till fabler. 1 Tim. 1:4, 4:7, 5. Men du, var nykter i allt, lid och uthrda, utrtta en evangelists arbete, fullgr din tjnst. Ef. 4:11. 2 Tim. 1:8, 2:3. 6. Ty jag offras redan och tiden nrmar sig, d jag skall bryta upp.
Fil. 1:23, 2:17. 2 Petr. 1:14.

7. Jag har kmpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.
1 Kor. 9:24f. Fil. 3:14. 1 Tim: 6:12. Hebr. 12:1.

17. fr att en Guds mnniska skall bli fullt frdig, vl rustad till allt gott verk.

4 Kapitlet
Predika ordet. Ytterligare frmaningar. Paulus avskedstal och personliga hlsningar.

8. Nu ligger rttfrdighetens krona i frvar t mig, som Herren den rttfrdige domaren skall ge mig p den dagen, och inte endast mig, utan ven alla dem som lskar hans uppenba1 Kor. 9:25. 1 Petr. 5:4. Jak. 1:12. relse. 9. Skynda dig att snart komma till mig. 10. Ty Demas har av krlek till denna vrlden vergett mig och rest till Thessalonike, Krescens till Galatien, Titus till Dalmatien, Kol. 4:14. 11. Endast Lukas r hos mig. Tag Markus med dig och fr honom hit, fr han r till stor nytta i min tjnst. 12. Tykikus har jag snt till Efesus.
Ef. 6:21. Kol. 4:7. Tit. 3:12.

uppmanar jag dig infr Gud och Herren Jesus Kristus, som skall dma levande och dda, vid hans tillkommelse och hans rike:
1 Tim. 5:21, 6:13.

2. Predika ordet, trd fram i tid och

13. Nr du kommer, s ta med dig den mantel som jag lmnade kvar hos Karpus i Troas, likas bckerna och framfr allt pergamenten. 14. Kopparsmeden Alexander har gjort mig mycket ont. Herren skall

341

Paulus andra brev till Timoteus

2 Tim. 4:22

vederglla* honom efter hans grningar. *ge tillbaka. 1 Tim. 1:20. 15. Akta dig ocks du fr honom. Ty han har hftigt sttt emot vra ord. 16. Vid mitt frsta frsvar var det ingen som stod mig bi, utan alla vergav mig. M det inte bli dem tillrknat. 17. Men Herren bistod mig och styrkte mig, fr att predikan skulle bli fullbordad genom mig och alla hedningar f hra den. Och s blev jag rddad ur lejonets gap. 18. Ja, Herren skall rdda mig frn alla ondskans anslag och frlsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhr ran i evigheternas evigheter. Amen.

19. Hlsa Priska och Akvila och Onesiforus hus. Apg. 18:2. Rom. 16:3.
1 Kor. 16:19. 2 Tim. 1:16.

20. Erastus blev kvar i Korint men Trofimus lmnade jag kvar sjuk i Miletus.
Apg. 19:22, 20:4f, 21:39. Rom. 16:23.

21. Skynda dig att komma hit fre vintern. Eubulus, Pudens, Linus, Klaudia och alla brderna hlsar dig. 22. Herren Jesus Kristus vare med din ande. Nd vare med er. Amen.
Filem. 25.

Det andra brevet till Timoteus frn efesiernas frsamling frste utvalda frsamlingsledare. Skrivet frn Rom nr Paulus fr andra gngen stlldes fram infr kejsar Nero.

Paulus brev till Titus

342

Paulus brev till Titus

1 Kapitlet
Hlsning. Hur frsamlingsfrestndare br vara. Rtta och falska lrare.

vara ostrafflig, s som en Guds frvaltare, inte egenkr, inte snar till vrede, inte drinkare, inte vldsam, inte sniken p ortt vinning,
3 Mos. 10:9. Ef. 5:18. 1 Tim. 3:3. 1 Petr. 5:2.

aulus, Guds tjnare och Jesu Kristi apostel, efter Guds utvaldas tro och kunskap om den sanning som hr gudsfruktan till,
1 Tim. 3:16, 6:3.

2. i hoppet om ett evigt liv, vilket Gud som inte kan ljuga, har utlovat frn eviga tider. 4 Mos. 23:19. Rom. 1:2, 16:25.
2 Tim. 1:9, 2:13.

8. utan gstvnlig och lska det som r gott, behrskad, rttfrdig, helig, terhllsam 1 Tim. 3:2. 9. och hlla sig till det trofasta ordet enligt lran s att han kan vara mktig, bde att frmana genom den sunda lran och att verbevisa dem som sger emot.
1 Tim. 6:3. 2 Tim. 1:13, 4:3. Tit. 2:1.

3. Men nr tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den predikan som har anfrtrotts t mig p befallning av Gud vr Frlsare.
Apg. 20:24. Gal. 1:1. Ef. 1:9, 3:9. Kol. 1:26. 1 Thess. 2:4. 2 Tim. 1:10. 1 Petr. 1:20.

10. Ty det finns mnga trotsiga, som fr ett tomt prat och r bedragare, srskilt bland de omskurna.
Apg. 15:1. 1 Tim. 1:6.

4. Till Titus, min kta son, efter gemensam tro. Nd, barmhrtighet, frid frn Gud Fader och Herren Jesus Kristus, vr Frlsare.
Ef. 1:2. Kol. 1:2. 2 Tim. 1:2. Filem. 3.

5. Drfr lmnade jag dig kvar p Kreta, fr att du skulle ordna det som nnu fattades, och i varje stad tillstta ldste, s som jag har befallt dig:
Apg. 14:23. 2 Tim. 2:2.

6. den som r ostrafflig, en enda hustrus man, och har troende barn, som inte r knda fr ett utsvvande liv eller fr olydnad. 1 Tim. 3:2. 7. Ty en frsamlingsfrestndare skall

11. P dem mste man tppa till munnen, ty de frvillar hela hus och sprider ut falska lror, fr skamlig vinnings skull. Matt. 23:23. 1 Tim. 6:5. 2 Tim. 3:6. 12. En av dem, en av deras egna profeter, har sagt: Kreter ljuger alltid, de r odjur och lata frossare. 13. Detta vittnesbrd r sant. Tillrttavisa dem drfr strngt, s att de blir sunda i tron 14. och inte aktar p judiska fabler och bud av mnniskor, som vnder sig bort frn sanningen.
Jes. 29:13. Matt. 15:9. 1 Tim. 1:4, 4:7. Kol. 2:22.

15. Fr de rena r allting rent, men

343

Paulus brev till Titus

Tit. 3:2

fr de orena och otrogna r inget rent, utan hos dem r bde frstnd och samvete orenade.
Matt. 15:11. Luk. 11:39f. Apg. 10:15. Rom. 14:14f.

motstndaren skms, d han inte har ngot ont att sga om oss.
1 Tim. 5:14. 1 Petr. 2:12f, 3:16.

16. De sger sig knna Gud, men med grningarna frnekar de det. De r avskyvrda och olydiga och odugliga till varje god grning.
Jer. 4:22. 2 Tim. 3:5. Jud. 4.

9. Tjnarna, att de underordnar sig sina herrar och i allt r dem till behag, utan att sga emot.
Ef. 6:5. Kol. 3:22. 1 Tim. 6:1-2. 1 Petr. 2:18.

2 Kapitlet
Undervisning fr olika slag av mnniskor. Ndens helgande kraft.

10. Inte orliga, utan i allt visa dem god trohet, s att de i allt kan vara till prydnad fr Guds, vr Frlsares, lra. 11. Ty Guds nd har uppenbarats till frlsning fr alla mnniskor.
1 Tim. 2:4. Tit. 3:4.

lran: 2. ldre mn skall vara nyktra, vrdiga, behrskade, vara sunda i tron, i krleken och i tlamodet. 3. ldre kvinnor skall p samma stt upptrda som det passar heliga kvinnor, inte frtala ngon, inte vara slavar under mycket vin. De skall vara lrare i det som r gott,
1 Tim. 2:9, 5:13. 1 Petr. 3:3.

en du skall tala det som verensstmmer med den sunda

12. Den lr oss att avsga oss all ogudaktighet och vrldsliga begr och att leva anstndigt, rttfrdigt och gudfruktigt i denna vrlden,
Ef. 1:4. Kol. 1:22. 2 Tim. 1:9. 1 Joh. 2:16.

13. och vnta p det saliga hoppet och den store Gudens och vr Frlsares Jesu Kristi hrliga uppenbarelse.
1 Kor. 1:7. Fil. 3:20.

14. Han som utgav sig sjlv fr oss, fr att han skulle terlsa oss frn all orttfrdighet och rena t sig ett egendomsfolk uppfyllt av iver att gra goda grningar. 2 Mos. 19:5. Gal. 1:4, 2:20.
Ef. 2:10, 5:2. Hebr. 9:14.

4. s att de frmanar de unga kvinnorna att lska sina mn och ha sina barn kra, 5. att vara anstndiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina mn, fr att Guds ord inte skall bli smdat.
1 Mos. 3:16. 1 Kor. 14:34. Ef. 5:22. Kol. 3:18. 1 Petr. 3:1.

15. S skall du tala, frmana och tillrttavisa med all auktoritet. Lt ingen frakta dig.

3 Kapitlet
De troendes plikter mot verheten. Ytterligare frmaningar och slutnskan.

6. Frmana p samma stt de unga mnnen att vara sansade, 7. och visa dig sjlv i allt som ett fredme i goda grningar, ofrfalskad och vrdig i den ofrgngliga* lran
*Saknas i den KXII. 1 Tim. 4:12. 1 Petr. 5:3.

minn dem, att de skall underordna sig verheter och myndigheter och visa dem lydnad och vara beredda till varje god grning,
Rom. 13:1f. 1 Petr. 2:13.

8. med sunt, oangripligt tal, s att

2. att de inte skall tala illa om ngon, inte vara stridslystna, utan milda och

Tit. 3:3-3:15

Paulus brev till Titus

344

i allt visa saktmodighet mot alla mnniskor. Fil. 4:5. 2 Tim. 2:24-25. 3. Ty frr var vi ocks ofrstndiga, olydiga och p villovgar, slavar under alla slags begrelser och lustar. Vi vandrade i ondska och avund, vi var avskyvrda och hatade varandra.
1 Kor. 6:11. Ef. 2:1 f, 5:8. Kol. 3:7. 1 Petr. 4:3.

9. Men undvik draktiga tvistefrgor och slktregister och trtor och stridigheter om lagen. Ty sdant r onyttigt och meningslst.
1 Tim. 1:4, 4:7, 6:20. 2 Tim. 2:23. Tit. 1:14.

10. En villolrare, skall du visa ifrn dig, sedan han en eller tv gnger har blivit frmanad. Matt. 18:17. Rom. 16:17.
2 Thess. 3:6. 2 Tim. 3:5. 2 Joh. 10.

4. Men nr Guds, vr Frlsares, godhet och krlek till mnniskorna upTit. 2:11. penbarades, 5. frlste han oss, inte fr rttfrdiga grningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhrtighet, genom den nya fdelsens bad och frnyelse i den Joh. 3:5. Apg. 15:11. Helige Ande,
Rom. 3:20, 4:2f, 9:11, 11:6. Gal. 2:16. Ef. 1:4, 2:4f. Ef. 5:26. 2 Tim. 1:9.

6. som han rikligt utgt ver oss genom Jesus Kristus, vr Frlsare,
Hes. 36:25. Joel 2:28. Apg. 2:33. Rom. 5:5.

7. fr att vi skall bli rttfrdiga genom hans nd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv. Rom. 8:23-24. 8. Detta r ett trovrdigt ord och jag vill att du inskrper detta, fr att de som har trott p Gud skall vara angelgna om att gra goda grningar. Sdant r gott och nyttigt fr mnniskorna.

11. Du vet, att en sdan r frvnd och syndar och har dmt sig sjlv. 12. Nr jag snder Artemas eller Tykikus till dig, s skynda dig att snart komma till mig i Nikopolis. Ty jag har bestmt mig fr att vervintra dr. 13. Utrusta omsorgsfullt Senas, den lagkunnige, och Apollos fr deras resa, s att de inte saknar ngot. 14. Men ven de vra, br lra sig att gra goda grningar, dr det behvs, s att de inte blir utan frukt. 15. Alla som r hos mig, hlsar dig. Hlsa dem som lska oss i tron. Nd vare med er alla. Amen.
Till Titus frn kreternas frsamling frste utvalda tillsyningsman/frsamlingsledare. Skrivet frn Nikopolis i Makedonien

345

Paulus brev till Filemon

Paulus brev till Filemon

Hlsning. Frbn fr Onesimus. Slutnskan.

10. Jag ber dig fr min son Onesimus, som jag har ftt i mina bojor,
1 Kor. 4:15. Kol. 4:9.

aulus, Kristi Jesu fnge, och brodern Timoteus, till Filemon, den lskade och vr medarbetare,
Ef. 3:1, 4:1. 2 Tim. 1:8.

2. och till Appfia, den lskade, och Arkippus, vr medkmpe, och till frsamlingen i ditt hus.
1 Kor. 16:19. Kol. 4:15f.

3. Nd vare med er och frid frn Gud, vr Fader och Herren Jesus Kristus.
Rom. 1:7.

4. Jag tackar min Gud, och nmner dig alltid i mina bner,
1 Thess. 1:2. 2 Thess. 1:3.

5. eftersom jag hr om den krlek och den tro, som du har till Herren Jesus och till alla heliga, Ef. 1:15. Kol. 1:4. 6. att din tro, som du har gemensam med oss, m visa sig verksam genom kunskapen om allt gott, som ni har i Kristus Jesus. 7. Ty vi har ftt stor gldje och trst av din krlek, d de heligas hjrtan har blivit styrkta genom dig, kre broder. 8. ven om jag drfr, med stor frimodighet i Kristus kan befalla dig vad du br gra, 9. s ber jag dig hellre fr krlekens skull, sdan jag nu r, den gamle Paulus och nu ocks en Jesu Kristi fnge.

11. som frr inte var dig till nytta, men nu r bde dig och mig till nytta. 12. Honom har jag nu snt tillbaka. Men ta du emot honom, s som vore han mitt eget hjrta. 13. Jag hade grna velat behlla honom hos mig, fr att han i ditt stlle skulle ha tjnat mig i mina bojor fr evangeliet. 14. Men utan ditt samtycke ville jag inte gra ngot, fr att det goda du gr inte skall ske av tvng, utan av fri vilja. 15. Kanske var det just drfr som han fr en tid blev skild frn dig, fr att du skulle f honom tillbaka fr evigt, 16. inte lngre s som en tjnare, utan som ngot mer n en tjnare, som en lskad broder, srskilt fr mig, men hur mycket mer fr dig, bde efter kttet och i Herren! 17. Om du nu hller mig fr din medbroder, s ta emot honom, som du skulle ta emot mig. 18. Om han har gjort dig ngon ortt, eller om han r skyldig dig ngot, s skriv det p min rkning. 19. Jag, Paulus, har skrivit detta med min hand: Jag skall betala det fr

Fil. 1:20-1:25

Paulus brev till Filemon

Fil. 1:25, 2:24.

346

att inte tala om, att du r skyldig mig dig sjlv. 20. Ja, kre broder, m jag f nytta av dig i Herren. Uppliva mitt hjrta i Herren. 21. I frlitan p din lydnad har jag skrivit till dig, och jag vet att du gr nnu mer n jag sger. 2 Kor. 7:16. 22. Var samtidigt beredd att ge mig husrum, ty jag hoppas, att jag med

era bners hjlp skall bli given t er. 23. Epafras, min medfnge i Kristus Jesus, hlsar dig, 24. och Markus, Aristarkus, Demas, Lukas, mina medarbetare. 25. Vr Herre Jesu Kristi nd vare med er ande. Amen. 2 Tim. 4:22.
Till Filemon, skrivet frn Rom genom Onesimus, en tjnare.

347

Brevet till hebrerna

Brevet till hebrerna

1 Kapitlet
Kristus sann Gud. Gud har talat genom Sonen och genom honom r vrlden skapad. Sonen r hgre n nglarna.

forna tider talade Gud mnga gnger och p mnga stt till fderna genom profeterna. 4 Mos. 12:6f. 2. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge ver allt. Genom honom har han ocks skapat vrlden.
Ps. 2:8. 8:7. Ords. 8:29-30. Dan. 7:14. Matt. 21:38. Joh. 1:3. Gal. 4:4.

3. Han r hans hrlighets tersken och hans vsens avbild och br allt med sitt kraftiga ord. Han har genom sig sjlv renat oss frn vra synder och har satt sig p Majesttets hgra sida i hjden,
Ps. 33:6, 110:1. Joh. 5:17. Kol. 1:15f. Hebr. 8:1, 9:12. Upp. 4:11.

7. Om nglarna sger han: Han gr sina nglar till andar och sina tjnare till eldslgor. Ps. 104:4. 8. Men till Sonen sger han: Gud, din tron varar frn evighet till evighet, ditt rikes spira r rttvisans spira. Ps. 45:7. 9. Du har lskat rttfrdighet och hatat orttfrdighet. Drfr har Gud, din Gud, smort dig med gldjens olja mer n dina medbrder. Apg. 10:38. 10. Och: Du Herre, har i begynnelsen grundlagt jorden och himlarna r dina hnders verk. Ps. 102:26. 11. De skall frgs, men du frblir, och de skall alla frldras som en kldedrkt, Jes. 51:6. 2 Petr. 3:7-10. 12. och som en mantel* skall du rulla ihop dem och de skall frvandlas, men du r densamme och dina r har ingen nde.
*KXII: *kldnad skall du frvandla. Ps. 102:27-28.

4. och har blivit s mycket strre n nglarna, som det namn han har rvt r hgre n deras. Ef. 1:21. Fil. 2:9-10. 5. Ty till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Du r min Son, i dag har jag ftt dig? Och ter: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son? 2 Sam. 7:14. Ps. 2:7, 89:27.
Apg. 13:33. Hebr. 5:5.

6. Och ter, d han fr den frstfdde in i vrlden, sger han: Alla Guds nglar skall tillbe honom.
Ps. 97:7. Rom. 8:29. Kol. 1:18.

13. Men till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Stt dig p min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall fr dina ftter? Ps. 110:1. 14. r de inte allesammans tjnsteandar, utsnda till tjnst fr deras skull som skall rva frlsningen?
Ps. 34:8. Ps. 91:11.

Hebr. 2:1

Brevet till hebrerna

348

2 Kapitlet
Kristi lra hgre n Mose lag. Kristus mer n nglarna. Hans mnniskoblivande och lidande.

under honom. Men nnu ser vi inte att allt r lagt under honom.
Matt. 28:18. 1 Kor. 15:25f. Ef. 1:22.

rfr skall vi desto mer ta vara p det vi har hrt, s att vi inte driver* bort ifrn det.
*KXII: till ventyrs inte frdrvas.

9. Men Jesus som en liten tid blev gjord ringare* n nglarna, ser vi fr sitt ddslidandes skull vara krnt med ra och hrlighet, fr att han genom Guds nd skulle smaka dden fr *KXII: har varit vergiven av. alla.
Luk. 24:26. Apg. 2:33. Fil. 2:8-5.

2. Ty om det ordet som talades genom nglarna stod fast, och all vertrdelse och olydnad fick sin rttvisa ln, 2 Mos. 20:5, 5 Mos. 27:26.
Apg. 7:38f. Gal. 3:19.

3. hur skall d vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en sdan frlsning? Vilken frst blev predikad av Herren och sedan bekrftad fr oss av dem som hade hrt honom,
Matt. 4:17. Mark. 1:14-15. Hebr. 12:25. 2 Petr. 1:18. 1 Joh. 1:1.

10. Ty det passade honom fr vilkens skull allt r, och genom vilken allt r, att d han frde mnga barn till hrlighet, genom lidanden fullkomna deras frlsnings hvding.
Apg. 3:15, 5:31. Rom. 11:36. Hebr. 5:9, 12:2.

11. Ty bde den som helgar och de som blir helgade r alla frn en, drfr skms han inte fr att kalla dem Matt. 28:10. Joh. 20:17. brder,
Apg. 17:26. Hebr. 10:10.

4. och som Gud ocks gett sitt vittnesbrd genom tecken och under och mnga slags kraftgrningar, och genom att dela ut den Helige Ande enligt hans vilja.
Mark. 16:20. Apg. 2:22, 5:12, 14:3, 19:11, 1 Kor. 12:4f.

12. och sger: Jag vill frkunna ditt namn fr mina brder och mitt i frsamlingen vill jag prisa dig. Ps. 22:23f. 13. Och ter: Jag vill stta min frtrstan till honom. Och ter: Se, jag och barnen som Gud har gett mig.
2 Sam. 22:3. Ps. 18:3. Jes. 8:18.

5. Ty det var inte under nglar som han lade den kommande vrlden som vi talar om. Hebr. 1:2f. 2 Petr. 3:13. 6. Men ngon har ngonstans vittnat och sagt: Vad r en mnniska, att du tnker p henne? Eller mnniskosonen, att du tar dig an honom?
Ps. 8:5, 144:3.

14. Eftersom nu barnen r delaktiga av ktt och blod, blev ocks han p liknande stt delaktig drav, fr att han genom sin dd skulle tillintetgra honom som hade dden i sitt vld, det vill sga djvulen
Jes. 25:8. Hos. 13:14. Joh. 1:14. 1 Kor. 15:54-55. Fil. 2:7. 2 Tim. 1:10.

7. En liten tid lt du honom vara ringare* n nglarna, men med ra och hrlighet har du krnt honom och har satt honom ver dina hnders verk,
*KXII: vergiven av. Ps. 8:6-7.

15. och gra alla dem fria som av fruktan fr dden hade varit underkastade slaveri hela sitt liv.
Luk. 1:74. Rom. 8:15.

8. Allt har du lagt under hans ftter. Nr han lade allt under honom, undantog han inget som inte r lagt

16. Ty nglar tar han sig inte an, utan Abrahams sd tar han sig an. 17. Drfr mste han i allt bli lik brderna, fr att han skulle vara barmhrtig och en trogen versteprst in-

349

Brevet till hebrerna

Hebr. 3:19

fr Gud fr att frsona folkets synder. Hebr. 4:15, 5:2. 18. Ty drigenom att han blev plgad och frestad, kan han hjlpa dem som frestas.

3 Kapitlet
Kristus strre n Mose. Varning fr frhrdelse med exempel frn judarnas kenvandring.

9. Era fder frestade mig dr och prvade mig, de som sett mina verk i fyrtio r. 10. Drfr blev jag vred p det slktet och sade: Alltid far de vilse i sina hjrtan. De knde inte mina vgar. 11. S svor jag i min vrede: De skall inte komma in i min vila.
4 Mos. 14:23. 5 Mos. 1:34-35. Ps. 95:11. Hebr. 4:3f.

rfr, ni heliga brder, som r delaktiga av den himmelska kallelsen, ge akt p den apostel och versteprst, Kristus Jesus, som vi beknner. Rom. 15:8. Fil. 3:14.
Hebr. 4:14, 6:20, 8:1, 9:11.

12. Se till brder, att inte ngon av er har ett ont otroshjrta, s att han avfaller frn den levande Guden, 13. utan frmana varandra alla dagar s lnge det heter i dag, fr att ingen av er skall bli frhrdad genom syndens bedrgeri.
Jes. 55:6. Joh. 12:35. 2 Kor. 6:2.

2. Han var trogen mot den som hade insatt honom till det, liksom ocks 4 Mos. 12:7. Mose i hela hans hus. 3. Ty han har aktats vrdig s mycket strre hrlighet n Mose, liksom den som bygger huset har strre ra n sjlva huset. Sak. 6:12. Matt. 16:18. 4. Varje hus byggs ju av ngon, men Gud r den som har byggt allt.
2 Kor. 5:17. Ef. 2:10.

5. Och Mose var trogen i hela hans hus ssom tjnare, till ett vittnesbrd om vad som senare skulle frkunnas,
5 Mos. 18:15f.

14. Fr vi r delaktiga i Kristus, om vi nda till slutet hller fast vid vr frsta tillfrsikt. 15. Nr det nu sgs: Om ni fr hra hans rst i dag, s frhrda inte era hjrtan s som vid frbittringen. 16. Ty somliga som hade hrt, frbittrade honom, men inte alla som genom Mose hade gtt ut ur Egypten. 17. Men vilka var han vred p i fyrtio r? Var det inte de som hade syndat, de vilkas kroppar fll i knen?
4 Mos. 14:22f, 26:65. Ps. 106:26. 1 Kor. 10:5. Jud. 5.

6. men Kristus s som Son ver hans hus. Och hans hus r vi om vi nda till slutet hller fast vid den frimodighet och bermmelse som hoppet ger.
Matt. 24:13. Joh. 14:23. 1 Kor. 3:16. 1 Tim. 3:15.

7. Drfr, s som den Helige Ande sger: Idag, om ni fr hra hans rst,
Ps. 95:8. Hebr. 4:7.

18. Och vilka gllde den ed som han svor, att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som hade varit olydiga? 4 Mos. 14:30. 5 Mos. 1:35-36. 19. Vi ser d att de inte kunde komma in fr otros skull.

8. s frhrda inte era hjrtan, s som skedde vid frbittringen p frestelsens dag i knen. 2 Mos. 17:2. 4 Mos. 20:13.

Hebr. 4:1

Brevet till hebrerna

350

4 Kapitlet
Guds sabbatsvila. Guds ord r levande och kraftigt. Vr himmelske versteprst.

t oss drfr frukta, s vi inte frsummar det lftet som str kvar att f komma in i hans vila, och att inte ngon av er skall visa sig ha blivit efter. 2. Ty evangeliet har blivit frkunnat fr oss liksom fr dem. Men det hjlpte dem inte att de hrde ordet, eftersom de som hrde det inte satte tro till det. 3. Fr vi som har kommit till tro gr in i vilan, som han sade: S som jag svor i min vrede: De skall inte komma in i min vila, och detta trots att hans verk var fullbordat frn vrldens begynnelse. Ps. 95:11. Hebr. 3:11f. 4. Ty om den sjunde dagen har han ngonstans sagt: Och Gud vilade p sjunde dagen frn alla sina verk.
1 Mos. 2:2. 2 Mos. 20:11, 31:17.

11. Lt oss allts vara ivriga efter att f komma in i den vilan, fr att ingen skall falla i samma exempel p otro. 12. Ty Guds ord r levande och kraftigt och skarpare n ngot tveeggat svrd, och trnger igenom till dess det tskiljer sjl och ande, mrg och led och det r en domare ver hjrtats uppst och tankar.
Pred. 12:11. Jes. 49:2. Jer. 23:29. Joh. 12:48. Apg. 2:37. 1 Kor. 14:24. 2 Kor. 10:4-5. Ef. 6:17.

13. Ingenting skapat r osynligt fr honom, utan allt r blottat och uppenbart fr hans gon, infr vilken vi skall st till svars*.
*KXII: om honom talar vi. Ps. 7:10. 33:13-15. 34:16. 90:8. 139:11-12. Jer. 16:17, 23:24.

14. Eftersom vi nu har en stor versteprst som har farit genom himlarna, Jesus Guds Son, s lt oss hlla fast vid beknnelsen.
Hebr. 3:1, 7:26, 9:11f, 10:23.

5. Och hr ter: De skall inte komma in i min vila. 6. Eftersom det allts str kvar att ngra skall f komma i den, och de som det frst blev frkunnat fr, inte kom dit in fr sin otros skull, 7. s bestmmer han efter s lng tid ter en viss dag och sger genom David: I dag, ssom det r sagt: Idag om ni hr hans rst, s frhrda inte Ps. 95:8. Hebr. 3:7f. era hjrtan. 8. Fr om Josua hade frt dem in i vilan, s skulle han sedan inte ha talat om en annan dag. 9. Drfr terstr en sabbatsvila fr Guds folk. 10. Ty den som har kommit in i hans vila, han har ocks ftt vila frn sina verk, s som Gud frn sina.

15. Ty vi har inte en sdan versteprst som inte kan ha medlidande med vra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi, dock utan synd. Jes. 53:9. Luk. 22:28. 2 Kor. 5:21.
Hebr. 2:17. 1 Petr. 2:22. 1 Joh. 3:5.

16. Lt oss drfr med frimodighet g fram till ndens tron fr att f barmhrtighet och finna nd till hjlp i rtt tid. Ef. 2:18, 3:12. Hebr. 10:19.

5 Kapitlet
Kristus r en versteprst efter Melkisedeks stt.

y varje versteprst som utvljs bland mnniskor, och tillstts fr mnniskor i de ting som rr Gud, fr att han skall bra fram gvor och offer fr synder, Hebr. 2:17, 8:3.

351

Brevet till hebrerna

Hebr. 6:7

2. s som en som kan ha medlidande med de okunniga och de vilsefrda, eftersom han sjlv ocks r behftad med svaghet. Hebr. 2:18, 4:15, 7:28. 3. Drfr mste han offra fr synder, svl fr folket som fr sig sjlv.
3 Mos. 4:3, 9:7, 16:3. Hebr. 7:27.

r oerfaren i rttfrdighetens ord, ty han r ett barn.

1 Kor. 3:2, 14:20. Ef. 4:14.

14. Men den fasta maten hr till dem som r fullvuxna*, de som genom vanan har vat sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.
*KXII: fullkomliga.

4. Ingen tar sig sjlv denna ra, utan den som blir kallad av Gud, liksom Aron.
2 Mos. 28:1. 1 Krn. 23:13. 2 Krn. 26:16.

5. S har inte heller Kristus frhrligat sig sjlv fr att bli versteprst, utan han som sade till honom: Du r min Son, i dag har jag ftt dig,
Ps. 2:7. Joh. 8:54. Apg. 13:33. Hebr. 1:5.

6 Kapitlet
Varning fr att avfalla. Frmaning att frbli fast i hoppet liksom Abraham.

6. som han ocks p ett annat stlle sger: Du r en prst till evig tid efter Melkisedeks stt. Ps. 110:4. Hebr. 7:17. 7. Och under sitt ktts dagar frambar han med starkt rop och trar bner och kallan till den som kunde frlsa honom frn dden, och han blev bnhrd, fr sin gudsfruktans skull.
Matt. 26:38, 27:46f. Mark. 14:33f, 15:34f. Luk. 22:42, 23:46. Joh. 12:27, 17:1.

t oss drfr lmna* de frsta grunderna av Kristi lra och strva vidare mot det som hr till fullkomligheten, lt oss inte ter lgga grunden med omvndelse** frn dda grningar och med tro p Gud,
*KXII: Drfr vill vi lta best. **Bttring. Alt. vers: sinnesndring, nger.

8. Fastn han var Son, lrde han sig lydnad genom sitt lidande. Fil. 2:6. 9. Och nr han fullkomnats blev han, fr alla dem som lyder honom, upphovet till evig frlsning, Hebr. 2:10. 10. kallad av Gud som versteprst efter Melkisedeks stt. 11. Om detta hade vi vl mycket att sga, men sdant r svrt att i ord gra tydligt, eftersom ni har blivit trga* till att hra. *KXII: ofrstndiga. 12. Ty ni som fr lnge sedan borde vara lrare har ter behov av att man lr er de frsta grunderna av Guds ord. Ni behver mjlk och inte fast fda. 1 Kor. 3:1f. 1 Petr. 2:2. 13. Fr den som lever av mjlk, han

2. med lran om dop och handplggning, om de ddas uppstndelse och en evig dom. 3. Och detta vill vi gra, om Gud tilJak. 4:15. lter det. 4. Ty dem som en gng har blivit upplysta, och som har smakat den himmelska gvan och har blivit delaktiga av den Helige Ande Hebr. 10:26. 5. och som har smakat det goda Guds ord och den tillkommande vrldens krafter, 6. men sedan har avfallit. Fr dem r det omjligt att igen bli frnyade till omvndelse*, d de sjlva p nytt korsfster Guds Son och ppet hnar honom. *KXII: bttring.
Alt. vers: sinnesndring, nger. Matt. 12:31f. 2 Petr. 2:20.

7. Ty den jord som dricker det regn som ofta faller p den och som ger

Hebr. 6:8

Brevet till hebrerna

352

god grda t dem som den brukas fr, fr vlsignelse frn Gud. 8. Men den som br trne och tistel r oduglig och nra frbannelse och slutet fr den blir att brnnas. 9. Men vad er betrffar, ni lskade, r vi vertygade om att det str bttre till med er och er frlsning, ven om vi talar p detta stt. 10. Ty Gud r inte orttvis s att han glmmer ert verk och ert arbete i krlek, som ni har bevisat hans namn d ni tjnade de heliga och nnu tjnar dem.
Matt. 10:42, 25:40. Mark. 9:41. Joh. 13:20. Rom. 3:4. 1 Thess. 1:3. 2 Thess. 1:6-7.

19. I det hoppet har vi ett skert och fast sjlens ankare, som nr innanfr frlten*, *Det som skiljer det heliga frn
det allra heligaste.

20. dit Jesus s som vr frelpare har gtt in fr oss. Han har blivit en versteprst till evig tid efter Melkisedeks stt. Hebr. 3:1, 4:14, 7:17, 8:1, 9:11.

7 Kapitlet
Melkisedek, en frebild till Kristus. Kristi prstadmes fretrde framfr Arons.

11. Men vi nskar att var och en av er visar samma iver att bevara full visshet i hoppet nda till slutet, 12. s att ni inte blir trga, utan blir efterfljare till dem som genom tro och tlamod fr det utlovade arvet. 13. Nr Gud gav lftet t Abraham, svor han vid sig sjlv, eftersom han inte hade ngon strre att svra vid.
1 Mos. 22:16. Ps. 105:9. Luk. 1:73.

14. Han sade: Sannerligen, jag skall rikligt vlsigna dig och rikligt frka dig. 1 Mos. 12:3, 22:17. 15. Och s nr han i tlamod vntade, fick han det som var utlovat. 16. Ty mnniskor svr ju vid den som r strre n de, och eden tjnar till en bekrftelse och gr slut p all tvist.
2 Mos. 22:11.

17. Drfr, d Gud ville visa lftets arvingar hur ofrnderligt hans beslut r, bekrftade han det med en ed. 18. s att vi genom tv orubbliga ting, i vilka Gud omjligen kunde ljuga, skulle f en kraftig trst, vi som har skt vr tillflykt i det hopp som ligger framfr oss.
4 Mos. 23:19. 1 Sam. 15:29. Mal. 3:6.

y denne Melkisedek var konung i Salem och prst t Gud den Hgste. Det var han som mtte Abraham nr denne kom tillbaka efter att ha slagit kungarna och vlsignade honom. 1 Mos. 14:18. 2. t honom gav Abraham ocks tionde av allt, vars namn frst betyder rttfrdighetens konung, men sedan ocks Salems konung, vilket betyder fridens konung. 3. Utan far, utan mor, utan slkt, och som varken har en begynnelse p sina dagar eller en nde p sitt liv, men har gjorts lik Guds Son, och frblir prst i evighet. 4. Och se nu hur stor denne r som ocks patriarken Abraham gav tionde av bytet. 1 Mos. 14:20. 5. De av Levi sner, som fr prstadmet har ju befallning att enligt lagen ta tionde av folket, det vill sga av sina brder, fastn dessa har kommit frn Abrahams lnd*.
*hft: hrstammar frn Abraham. 4 Mos. 18:21f. 5 Mos. 18:1. 2 Krn. 31:5.

6. Men denne som inte har sin slkt frn dem tog tionde av Abraham och

353
Rom. 4:13. Gal. 3:16.

Brevet till hebrerna

Hebr. 7:28

vlsignade honom som hade lftena. 7. Nu nekar ingen till att det som r mindre fr vlsignelse av det som r strre. 8. Hr r det ddliga mnniskor som tar tionde, men dr r det en om vilken det vittnas att han lever. 9. Genom Abraham har s att sga ocks Levi, som tar emot tionde, ftt ge tionde. 10. Fr han var nnu i sin fars lnd*, d Melkisedek mtte honom.
*hft: Levi var nnu inte fdd, men skulle komma i Abrahams slkt.

hopp infrdes, och genom det kan vi nrma oss Gud.

Joh. 1:17. Apg. 13:39. Rom. 3:21f, 8:3. Gal. 2:16. Ef. 2:18, 3:12. Hebr. 4:16.

11. Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom det levitiska prstadmet fr under detta hade folket ftt sin lag varfr behvdes det d att en annan prst skulle uppst efter Melkisedeks stt, och inte nmnas Gal. 2:21. efter Arons stt? 12. Ty dr prstadmet frndras, dr mste ocks lagen frndras. 13. Den som detta sgs om r ju av en annan stam, frn vilken aldrig ngon har sktt altaret. 14. Ty det r ju uppenbart att vr Herre kommit frn Juda stam, till vilken stam Mose inte talat om ngot Jes. 11:1. Matt. 1:2. prstadme. 15. Och detta blir nnu klarare d en annan prst lik Melkisedek uppstr, 16. som inte har blivit det enligt en lag som r efter kttet, utan enligt kraften av ofrgngligt liv. 17. Fr han vittnar: Du r en prst till evig tid efter Melkisedeks stt.
Ps. 110:4. Hebr. 5:6.

20. Och s mycket mer som det inte har skett utan ed, ty de andra har ju blivit prster utan ed, 21. Men denne med ed, genom den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ngra sig: Du r en prst till evig tid efter Melkisedeks stt. 22. S har ocks Jesus gtt i borgen fr ett bttre frbund. Hebr. 8:6. 23. Och de andra prsterna har blivit flera, drfr att dden hindrade dem att bli kvar, 24. men han har ett ofrgngligt prstadme, eftersom han frblir i evighet. Rom. 8:34. 1 Tim. 2:5.
Hebr. 9:24. 1 Joh. 2:2.

25. Drfr kan han ocks fullkomligt frlsa dem som genom honom kommer till Gud, och han lever alltid fr att be fr dem. 26. Ty en sdan versteprst behvde vi, en som r helig, oskyldig, obesmittad, skild frn syndare och hgre n Hebr. 4:14-15. himlarna, 27. en som inte dagligen behver frambra offer, ssom de andra versteprsterna, frst fr sina egna synder och sedan fr folkets. Ty det gjorde han en gng fr alla, d han offrade sig sjlv.
3 Mos. 9:7, 16:6f. Hebr. 5:3, 9:12f, 10:12.

18. Ty drmed upphvs det tidigare budet, p grund av dess svaghet och onyttighet. Gal. 4:9. 19. Ty lagen kunde ju inte gra ngonting fullkomligt. Men ett bttre

28. Fr lagen instter mnniskor till versteprster som har svagheter, men edens ord som kom efter lagen, instter Sonen som r fullkomnad fr evigt. Hebr. 2:10, 5:1f.

Hebr. 8:1

Brevet till hebrerna

354

8 Kapitlet
Det nya frbundet r bttre n det gamla.

en huvudsumman av det vi talar r detta: Vi har en sdan versteprst som sitter p hgra sidan av Majesttets tron i himlarna,
Ps. 110:1. Ef. 1:20. Kol. 3:1. Hebr. 1:3f, 3:1, 4:14, 6:20, 9:11. 12:2.

2. och tjnar i helgedomen och i det sanna tabernaklet, som Herren har rest och inte ngon mnniska.
Hebr. 9:8f, 10:21.

ut dem ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt frbund, brydde jag mig inte om dem, sger Herren. 10. Ty detta r det frbund, som jag skall sluta med Israels hus efter dessa dagar, sger Herren: Jag skall lgga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjrtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
Jer. 31:33. Sak. 8:8. Hebr. 10:16.

3. Fr varje versteprst blir tillsatt fr att bra fram gvor och offer, drfr var det ndvndigt att ocks denne hade ngot att bra fram.
Ef. 5:2. Hebr. 5:1.

4. Om han nu vore p jorden s vore han inte prst, d andra prster finns dr som efter lagen br fram gvorna, 5. och tjnar i den helgedom, som r en avbild och en skugga av den himmelska, s som det blev uppenbarat fr Mose, d han skulle fullborda tabernaklet: Se till, sade han, att du gr allt efter den frebild som blev visad fr dig p berget.
2 Mos. 25:40. Apg. 7:44. Kol. 2:17. Hebr. 10:1.

11. Och d skall ingen behva lra sin nsta eller sin broder och sga: Lr knna Herren. Ty alla skall knna mig, frn den minste bland dem till den strste. Jes. 54:13. Joh. 6:45. 1 Joh. 2:27. 12. Ty jag skall vara ndig mot deras orttfrdiga grningar, och deras synder och deras laglshet skall jag inte mer komma ihg. Rom. 11:27. 13. Nr han sger, ett nytt frbund, ger han till knna, att det frra r frldrat. Men det som frldras och blir gammalt r nra att frsvinna.

9 Kapitlet
Det gamla frbundets gudstjnst. Kristus, det nya frbundets versteprst.

6. Men nu har denne ftt ett s mycket bttre mbete, eftersom han r medlare fr ett bttre frbund, vilket blivit grundat p bttre lften.
2 Kor. 3:6. Hebr. 7:22.

7. Ty om det frra frbundet hade varit utan brist, s skulle plats inte behvt skas fr ett annat. 8. Men nu klandrar han dem och sger: Se, dagar skall komma, sger Herren, d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och Juda hus, 9. inte ett sdant frbund som det jag gjorde med deras fder p den dag, d jag tog dem vid handen fr att fra

u hade vl ocks det frsta frbundet* sina stadgar fr gudstjnst och sin jordiska helgedom.
*TR: tabernaklet. 2 Mos. 25:8, 36:8.

2. Ty det frmre tabernaklet var s inrett: Dr fanns ljusstaken och bordet och skdebrden. Detta kallades det heliga.
2 Mos. 25:30, 26:1, 40:1, 3 Mos. 24:5f.

3. Men bakom den andra frlten var ett tabernakel som kallades det allra heligaste. 2 Mos. 26:33. 4. Det hade ett gyllene rkelsealtare

355

Brevet till hebrerna

Hebr. 9:21

och frbundets ark som p alla sidor var verdragen med guld. I den fanns det gyllene krlet med mannat, Arons stav, som hade grnskat, och frbundets tavlor.
2 Mos. 16:33, 25:10f, 34:29. 4 Mos. 17:10. 1 Kon. 8:9. 2 Krn. 5:10.

och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gng fr alla in i det allra heligaste och vann en evig frlossning.
Apg. 20:28. Hebr. 10:10. 1 Petr. 1:19. Upp. 1:5.

5. Ovanp stod hrlighetens keruber, som verskuggade ndastolen, men det r inte tillflle att nu tala om varje sak i detalj. 2 Mos. 25:18. 6. D nu detta var ordnat, gick prsterna alltid in i det frmre tabernaklet och frttade gudstjnsterna.
4 Mos. 18:3.

13. Om blod av tjurar och bockar och aska av en ko, stnkt p de orenade, helgar till kttslig renhet,
3 Mos. 16:14. 4 Mos. 19:2f. Hebr. 10:4.

7. Men i det andra gick bara versteprsten in en gng om ret och d inte utan blod, som han br fram fr sina egna och fr folkets omedvetna synder. 2 Mos. 30:10. 3 Mos. 16:2f. Hebr. 5:3 8. Drmed ger den Helige Ande tillknna, att vgen till det allra heligaste nnu inte blivit uppenbarad, s lnge det frsta tabernaklet ger bestnd.
Hebr. 10:19-20.

14. hur mycket mer skall inte Kristi blod, d han nu genom evig Ande har framburit sig sjlv ssom ett felfritt offer t Gud, rena era samveten frn dda grningar till att tjna den levande Guden.
Luk. 1:74-75. Rom. 6:13. Gal. 1:4, 2:20. Ef. 5:2. Tit. 2:14. 1 Petr. 1:19, 4:2. 1 Joh. 1:7. Upp. 1:5.

15. Drfr r han ocks medlare fr ett nytt frbund, fr att de som r kallade kan f lftet om det eviga arvet, sedan hans dd blev terlsningen frn de vertrdelser som blivit begngna under det frsta frbundet.
Rom. 3:25, 5:6. 1 Tim. 2:5. Hebr. 12:24. 1 Petr. 1:18.

9. Fr detta r en liknelse som syftar p den nuvarande tiden, under vilken gvor och offer frambras, som enligt samvetet inte kunde fullkomna den som tjnar,
Apg. 13:39. Gal. 3:21. Hebr. 5:1, 10:1.

10. utan endast tillsammans med mat och dryck och olika slags reningsbad och kttsliga stadgar*, r plagda intill tiden fr en bttre ordning.
*KXII: utvrtes helighet. 3 Mos. 11:2. 4 Mos. 19:7.

11. Men Kristus kom som versteprst fr det tillkommande goda, genom det strre och fullkomligare tabernaklet, som inte r gjort med hnder, det vill sga som inte tillhr den hr skapelsen.
Hebr. 3:1, 4:14, 6:20, 8:1.

16. Fr dr ett testamente finns, r det ju ndvndigt att han som skrev det r dd. 17. Ty ett testamente blir giltigt frst genom dden, eftersom det inte trder i kraft s lnge den som upprttade det lever. Gal. 3:15. 18. Drfr blev inte heller det frsta frbundet instiftat utan blod. 19. Ty sedan Mose infr allt folket hade lst alla budorden enligt lagen, tog han blodet frn kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansrd ull och isop och bestnkte bde sjlva boken och allt folket.
2 Mos. 24:5-6. 3 Mos. 16:15f.

20. Och sade: Detta r frbundets blod, som Gud har frordnat t er.
2 Mos. 24:8. Matt. 26:28.

12. Gick han, inte heller med bockars

21. Och p samma stt stnkte han

Hebr. 9:22

Brevet till hebrerna

356

blod p tabernaklet och p alla de krl som hrde till gudstjnsten.

2 Mos. 29:21. 3 Mos. 8:15f.

10 Kapitlet
De levitiska offren och Kristi offer. Frmaning till stndaktighet i tron.

22. Enligt lagen blir nstan allt renat genom blod, och utan blodsutgjutelse sker ingen frltelse. 3 Mos. 17:11. 23. Drfr var det ndvndigt att avbilderna av de himmelska tingen skulle bli renade med sdant, men de himmelska tingen mste sjlva ha ett bttre offer n dessa. 24. Ty Kristus har inte gtt in i den helgedom som r gjord med hnder och som r en bild av den verkliga, utan han har gtt in i sjlva himlen, fr att trda fram infr Guds ansikte fr oss. 25. Det r inte heller s att han mste offra sig sjlv mnga gnger, s som versteprsten varje r gr in i helgedomen med en annans blod.
2 Mos. 30:10. 3 Mos. 16:2f. Hebr. 7:27.

26. I s fall hade han varit tvungen att lida dden mnga gnger, alltifrn vrldens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gng blivit uppenbarad fr att ta bort synden genom sitt offer.
1 Kor. 10:11. Gal. 4:4. Ef. 1:10. 1 Petr. 1:20. 1 Joh. 2:18.

r lagen har en skugga av det goda som kommer, men inte sjlva bilden av tingen. r efter r br man stndigt fram samma offer, men dessa kan aldrig fullkomna dem som trder fram. Kol. 2:17. Hebr. 8:5, 9:9. 2. Annars skulle man ha upphrt att offra eftersom de som offrar inte mer kunde ha ngra synder p sitt samvete, sedan de en gng blivit renade. 3. Men genom dessa sker en rlig pminnelse om synderna. 4. Ty det r omjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna ta bort synder. 3 Mos. 16:14. 4 Mos. 19:4. Hebr. 9:13. 5. Drfr sger han d han kommer i vrlden: Offer och gva ville du inte ha, men en kropp har du berett t mig.
Ps. 40:7. 50:8. Jes. 1:11. Jer. 6:20. Amos 5:21.

27. Och ssom det r mnniskorna frelagt att en gng d och sedan dmas, 28. s skall Kristus, som en enda gng har offrats fr att ta bort mngas synder, ses en andra gng utan synd, till frlsning fr dem som vntar honom.
Matt. 26:28. Rom. 5:6f. 1 Petr. 3:18.

6. Till brnnoffer och syndoffer hade du inte behag. Ps. 51:18. 7. D sade jag: Se, jag kommer, i bokrullen r skrivet om mig att jag skall gra din vilja, o Gud. Ps. 40:8-9 8. Frst sade han: Offer och gvor, brnnoffer och syndoffer ville du inte ha, och du fann inte heller behag i dem, vilka brs fram enligt lagen. 9. Drefter sade han: Se, jag kommer fr att gra din vilja, o Gud. Han tar bort det frsta fr att instta det andra. 10. Och genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gng fr alla. Hebr. 9:12. 11. Varje prst str dagligen och gr tjnst och br ofta fram samma of-

357

Brevet till hebrerna

Hebr. 10:33

fer, som aldrig kan ta bort synder. 12. Men sedan han har burit fram ett enda offer fr synderna, som gller fr alltid, sitter han p Guds hgra sida, Ps. 110:1. Apg. 2:34. 1 Kor. 15:25.
Ef. 1:20. Kol. 3:1. Hebr. 1:3, 8:1.

13. och vntar nu till dess hans fiender blir lagda till en fotapall fr hans ftter. 14. Ty med ett enda offer har han fr alltid fullkomnat dem som blir helgade. 15. Detta vittnar ocks den Helige Ande fr oss. Ty d han tidigare hade sagt: 16. Detta r det frbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, sger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjrtan, och i deras sinne vill jag skriva dem, Jer. 31:33. Hebr. 8:8f. 17. och deras synder och orttfrdigheter skall jag inte mer komma ihg,
Rom. 11:27.

24. Och lt oss ge akt p varandra s att vi uppmuntrar till krlek och goda grningar. 25. Lt oss inte verge vra sammankomster*, som somliga har fr vana, utan frmana varandra och detta s mycket mer som ni ser dagen nrmar sig. *KXII: vr frsamling.
Rom. 13:11. 2 Petr. 3:9f.

26. Fr om vi syndar med vett och vilja sedan vi har ftt kunskap om sanningen, terstr fr oss inte mer ngot offer fr synderna,
4 Mos. 15:30. Matt. 12:31. Hebr. 6:4f. 2 Petr. 2:20-21. 1 Joh. 5:16.

27. utan en frskrcklig vntan p domen, och hetta av en eld som skall frtra motstndarna.
Hes. 36:5. Sef. 1:18, 3:8.

28. Den som bryter Mose lag mste d utan barmhrtighet, efter tv eller tre vittnesml.
4 Mos. 35:30. 5 Mos. 17:6, 19:15. Joh. 8:17. 2 Kor. 13:1.

18. Dr nu sdan frltelse finns, dr r det inte lngre ngot offer fr synd. 19. Eftersom vi nu kra brder, har frimodighet att g in i det heligaste Joh. 10:9, 14:6. genom Jesu blod,
Rom. 5:2. Ef. 2:13f, 3:12. Hebr. 9:8.

20. som han har ppnat t oss, en ny och levande vg genom frlten, det r genom sitt ktt, 21. och d vi har en stor versteprst ver Guds hus, Hebr. 4:14. 22. s lt oss g fram med ett sannfrdigt hjrta i full trosvisshet, med vra hjrtan bestnkta och renade frn ett ont samvete och med kroppen tvttad med rent vatten.
Hes. 36:25. Ef. 3:12. Jak. 1:6.

29. Hur mycket hrdare straff tror ni d inte att den frtjnar som frtrampar Guds Son och hller fr orent frbundets blod, genom vilket han r helgad, och som smdar ndens Ande? 1 Kor. 11:29. 30. Fr vi knner honom som sade: Min r hmnden, jag skall vederglla det, sger Herren. Och ter: Herren skall dma sitt folk. 5 Mos. 32:35-36.
Ps. 135:14. Rom. 12:19.

23. Och lt oss orubbligt hlla fast vid hoppets beknnelse, ty han som har gett lftet r trofast.
1 Kor. 1:9. 1 Thess. 5:24. Hebr. 4:14.

31. Det r frskrckligt att falla i den levande Gudens hnder. 32. Men kom ihg de tidigare dagarna, efter att ni hade blivit upplysta, nr ni uthrdade mycket kamp och lidande, Gal. 3:4. Fil. 1:29-30. Kol. 2:1. 33. dels blev ni genom smdelse och bedrvelse gjorda till ett skdespel, dels led ni med andra som blev behandlade s. Fil. 1:7, 4:14.

Hebr. 10:34

Brevet till hebrerna

358

34. Ty ni har tagit del i den bedrvelse som kom av mina bojor, och med gldje tillt ni att ni blev plundrade p era godelar. Fr ni visste att ni har en egendom i himlen som r bttre och som bestr.
Matt. 5:12. 6:20, 19:21. Luk. 12:33. Apg. 5:41. 1 Thess. 2:14. 1 Tim. 6:19. Jak. 1:2.

rttfrdig, d Gud gav vittnesbrd om hans gvor, och genom den talar han nnu, trots att han r dd.
1 Mos. 4:4. Matt. 23:35. Hebr. 12:24.

35. S kasta nu inte bort er frimodighet, som har med sig stor ln.
Matt. 10:32.

36. Fr ni behver uthllighet, fr att nr ni har gjort Guds vilja, kommer ni att f lftet. Luk. 21:19. 37. Ty nnu en kort liten tid, s kommer han som skall komma, och han skall inte drja.
Hab. 2:3. Luk. 18:8. 1 Petr. 1:6.

38. Den rttfrdige skall leva av tro, men om han drar sig undan, s har min sjl inte behag i honom.
Hab. 2:4. Rom. 1:17. Gal. 3:11.

5. Genom tron togs Enok bort, s att han inte skulle se dden, och man fann honom inte mer drfr att Gud hade tagit bort honom. Ty frrn han togs bort, hade han ftt vittnesbrdet att han behagade Gud. 1 Mos. 5:24. 6. Men utan tro r det omjligt att behaga Gud. Ty den som vill komma till Gud, han mste tro att Gud r till, och att han lnar dem som sker honom. 7. Genom tron byggde Noa i gudsfruktan en ark till rddning fr sitt hus, sedan han hade ftt en gudomlig varning* om de ting som nnu inte var synliga, och genom den dmde han vrlden och blev arvinge till den rttfrdighet, som r av tron.
*KXII: Guds befallning. 1 Mos. 6:13f. Rom. 3:22. Fil. 3:9.

39. Men vi hr inte till dem som drar sig undan till frtappelse, utan till dem som tror och rddar sina sjlar.

11 Kapitlet
Trons kraft visas genom exempel frn Gamla testamentet.

8. Genom tron var Abraham lydig d han blev kallad, och drog ut till det land som han skulle f till arvedel, och han drog ut trots att han inte visste vart han skulle komma.
1 Mos. 12:1f. Apg. 7:2.

en tron r en fast tillfrsikt om det som man hoppas, en vertygelse om det man inte ser. 2. Genom den har de gamle ftt sitt vittnesbrd. Hebr. 11:39. 3. Genom tron frstr vi att vrlden har blivit fullbordad genom Guds ord, s att det synliga har blivit till av det som vi inte kan se.
1 Mos 1:1. Ps. 33:6. 2 Petr. 3:5.

9. Genom tron levde han som frmling i det utlovade landet, liksom i ett frmmande land, och bodde i tlt med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma lfte. 10. Ty han vntade p staden, den som har grundvalarna, vars byggmstare och skapare r Gud.
Hebr. 3:4, 12:22, 13:14. Upp. 21:2.

4. Genom tron bar Abel fram ett bttre offer t Gud n Kain. Genom den fick han vittnesbrdet att han var

11. Genom tron fick ocks Sara sjlv kraft till att avla en avkomma, och fast hon var verrig fdde hon, ty hon hll honom trofast som hade gett lftet. 1 Mos. 17:19, 18:10, 21:1-2.
Luk. 1:36. Rom. 4:19. Hebr. 10:23.

359

Brevet till hebrerna

Hebr. 11:33

12. Drfr fddes det ocks av en som var s gott som dd, s mnga som stjrnorna p himlen och som sanden p havets strand, som r orknelig.
1 Mos. 15:5. Rom. 4:18.

13. I tron har alla dessa dtt utan att de nnu hade ftt vad som var utlovat. De hade bara sett det i fjrran och trott p det och hlsat det och beknt sig vara gster och frmlingar p jorden. 1 Mos. 23:4. Ps. 39:13. 119:19. 14. Fr de som talar s ger tillknna att de sker efter ett hemland. 15. Och om de hade menat det land varifrn de kommit, s hade de haft tid att vnda tillbaka. 16. Men nu lngtade de till ett bttre, det himmelska. Drfr skms inte Gud fr att kallas deras Gud, ty han har berett t dem en stad. Hebr. 13:14. 17. Genom tron offrade Abraham Isak nr han blev satt p prov. Han som hade ftt lftena offrade den enfdde sonen, 1 Mos. 22:2f. 18. och till honom hade det blivit sagt: Genom Isak skall din sd uppkallas efter dig.
1 Mos 21:12. Rom. 9:7. Gal. 3:29.

23. Genom tron blev Mose d han var fdd, i tre mnader dold av sina frldrar, drfr att de sg att han var ett vackert barn, och de fruktade inte kungens befallning.
2 Mos. 1:16, 2:2. Apg. 7:20.

24. Genom tron vgrade Mose att kallas Faraos dotterson, nr han hade blivit stor, 2 Mos. 2:10-11. 25. och ville hellre lida bedrvelse med Guds folk n fr en tid njuta av synden. 26. Och hll Kristi smlek fr strre rikedom n skatterna i Egypten, ty han sg efter lnen. 27. Genom tron vergav han Egypten, och fruktade inte kungens vrede. Han hrdade ut drfr att han liksom sg den osynlige.
2 Mos. 12:31, 13:17.

19. Fr han tnkte att Gud var mktig att ocks uppvcka frn de dda, drifrn fick han ju ocks honom tillbaka, bildligt talat. 20. Genom tron vlsignade Isak Jakob och Esau ifrga om kommande ting. 1 Mos. 27:27f. 21. Genom tron vlsignade Jakob Josefs bda sner d han lg fr dden och tillbad, lutad mot ndan av sin stav. 1 Mos. 47:31, 48:5f. 22. Genom tron talade Josef d han skulle d om Israels barns uttg och gav befallning om sina ben.
1 Mos. 50:24.

28. Genom tron har han anordnat psken och blodsbestrykningen, fr att frdrvaren inte skulle rra deras frstfdda. 2 Mos. 12:3f. 29. Genom tron gick de genom Rda havet som p torra land, men nr egyptierna frskte detsamma, drnktes de. 2 Mos. 14:21f. 30. Genom tron fll Jerikos murar sedan man gtt runt omkring dem i sju dagar. Jos. 6:20. 31. Genom tron slapp skkan Rahab att frgs med de otrogna, eftersom hon med frid hade tagit emot spejarJos. 2:1, 6:23. Jak. 2:25. na. 32. Och vad skall jag sga mer? Ty tiden skulle bli mig fr kort om jag skulle bertta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna.
Dom. 4:6, 6:11, 11:1, 13:24. 1 Sam. 17:45f.

33. Dessa som genom tron har besegrat kungariken, vat rttfrdighet,

Hebr. 11:34

Brevet till hebrerna

360

ftt lften, tppt till lejons mun,

Dom. 14:6. 1 Sam. 17:34. 2 Sam. 8:1, 10:19, 12:29. 1 Kon. 9:4. Dan. 6:22.

lighet lpa framt i den kamp som ligger framfr oss,

*KXII tillgger: och gr oss trga. Rom. 6:4, 12:12. 1 Kor. 9:24. 2 Kor. 7:1. Ef. 4:22. Fil. 3:13-14. Kol. 3:8. Hebr. 10:36. 1 Petr. 2:1, 4:2.

34. utslckt kraftig eld, undkommit svrdsegg, frn svaghet har blivit starka, har blivit vldiga i krig, och drivit frmmande hrar p flykten.
Dom. 7:21, 15:15. 2 Kon. 6:16, 20:7. 2 Krn. 20.17. Ps. 89:20. Dan. 3:25.

35. Kvinnor har ftt igen sina dda genom uppstndelse. Andra torterades och ville inte ta emot ngon befrielse, fr att de skulle f en bttre uppstndelse. 1 Kon. 17:23. 2 Kon. 4:36. 36. Andra har ftt utst hn och gisselslag, och dessutom bojor och fngelse. Jer. 20:2. Apg. 22:25. 2 Kor. 11:25. 37. De blev stenade, sndersgade, frestade*, ddade med svrd. De har gtt omkring i frskinn och getskinn, lidit brist, blivit frfljda och misshandlade.
*KXII: genomstungna. 1 Kon. 21:13. 2 Kon. 1:8. 2 Krn. 24:21. Matt. 3:4.

2. och se p Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stllet fr den gldje som lg framfr honom, utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen, och som nu sitter p hgra sidan om Guds tron.
Luk. 24:26f. Apg. 3:15. 5:31. Fil. 2:8. Hebr. 1:3, 2:10. 8:1. 1 Petr. 1:3.

3. Tnk p honom som har ftt st ut med sdan motsgelse frn syndarna, s att ni inte trttnar i era sjlar och ger upp. 4. nnu har ni inte sttt emot nda till blods i kampen mot synden.
1 Kor. 10:13.

38. Dessa som vrlden inte var vrdig att ha. De irrade omkring i knar och p berg, i grottor och jordhlor. 39. Alla dessa har genom tron ftt vittnesbrd, men fick inte det som var utlovat, Hebr. 11:2. 40. drfr att Gud hade utsett ngot bttre t oss, fr att de inte skulle bli fullkomnade utan oss.

5. Och ni har redan glmt den frmaning, som talar till er liksom till barn: Min son, frakta inte Herrens aga och ge inte upp d du tillrttavisas av honom.
Job 5:17. Ords. 3:11-12. Upp. 3:19.

12 Kapitlet
Frmaning att flja de gamla trosvittnenas exempel av tro och stndaktighet och att strva efter frid och helgelse.

vi nu har en s stor sky av vittnen omkring oss, lt oss lgga av allt som tynger och synden som s ltt omsnrjer oss*, och med uthl-

6. Ty den Herren lskar den agar han, och han bestraffar var son som han erknner. 7. Om ni nu fr utst tuktan, s handlar Gud med er, s som med barn. Fr var finns den son som inte tuktas av sin far? 8. r ni utan tuktan, som alla andra har blivit delaktiga av, s r ni okta och inte sner. 9. Har vi nu haft kttsliga fder som tuktat oss, och vi hade vrdnad fr dem, skall vi d inte s mycket mer underordna oss andarnas Fader, s att vi fr leva? 10. De frra tuktade oss ju bara under ngra f dagar som de fann lmpligt, men han gr det fr vrt bsta,

361

Brevet till hebrerna

Hebr. 12:29

fr att vi skall f del av hans helighet. 11. All tuktan tycks inte fr tillfllet vara till gldje, utan till sorg, men fr dem som fostrats genom detta, ger den sedan rttfrdighet och frid som frukt. 12. Drfr, lyft upp era kraftlsa hnder och trtta knn. 13. Gr stigarna raka fr era ftter, s att det som haltar inte vrides ur led, utan istllet blir botat. 14. Strva efter frid med alla och efter helgelse, utan vilken ingen fr se Herren. Matt. 5:8. Rom. 12:18. 2 Tim. 2:22. 15. Och se till att ingen gr miste om Guds nd, att ingen bitter rot skjuter upp och vllar skada, s att mnga drigenom blir besmittade,
5 Mos. 29:18. 2 Kor. 6:1. Hebr. 3:12.

och till levande Guds stad, det himmelska Jerusalem, och till den orkneliga nglaskaran,
Gal. 4:26. Upp. 3:12, 21:2f.

23. och till en hgtidsskara och frsamling av frstfdda, som r uppskrivna i himlen och till Gud som dmer alla och till de rttfrdigas andar som har fullkomnats, Luk. 10:20. 24. och till det nya frbundets medlare, Jesus, och till stnkelseblodet som talar bttre n Abels blod.
2 Mos. 24:8. 1 Tim. 2:5. Hebr. 8:6, 9:15, 10:22, 11:4. 1 Petr. 1:2.

16. att ingen r otuktig eller ohelig ssom Esau, som fr en mltid slde bort sin frstfdslortt.
1 Mos. 25:33. Ef. 5:3. Kol. 3:5. 1 Thess. 4:3.

25. Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde fly undan, nr de undanbad sig honom som talade p jorden, s kan vi det nnu mindre, om vi vnder oss bort frn honom som talar frn himlen.
Hebr. 2:3.

17. Ni vet ju att d han sedan ville rva vlsignelsen, blev han avvisad, fr han fann inte ngot tillflle att ngra sig, trots att han med trar 1 Mos. 27:34. skte drefter. 18. Ty ni har inte kommit till ett berg som man kan ta p, ett som brinner med eld, inte till tcken, mrker och storm, 2 Mos. 19:12. 5 Mos. 5:22. 19. inte till basunljud och till en rst, som talade s att de som hrde den undanbad sig att ngot mer ord skulle tillggas. 2 Mos. 20:19. 5 Mos. 5:5f, 18:16. 20. Ty de frmdde inte uthrda det som dr blev befallt: Att ven om ett djur rr vid berget, skall det stenas eller skjutas med en pil. 2 Mos. 19:13. 21. Och s frskrcklig var den synen, att Mose sade: Jag r frskrckt och bvar. 22. Utan ni har kommit till Sions berg

26. Hans rst kom d jorden att bva, men nu har han lovat och sagt: nnu en gng skakar jag inte bara jorden, utan ocks himlen. Hagg. 2:7. 27. D han sger: nnu en gng ger han tillknna frvandlingen av de skapade ting som kan bva, fr att de ting som inte kan bva skall best. Ps. 102:27. Matt. 24:35. 2 Petr. 3:10. 28. Drfr, eftersom vi fr ett rike som inte kan bva, har vi nd genom vilken vi tjnar Gud med vrdnad* och fruktan, honom till behag.
*KXII: tuktighet. Fil. 4:18. 1 Petr. 2:5.

29. Ty vr Gud r en frtrande eld.

5 Mos. 4:24, 9:3.

Hebr. 13:1

Brevet till hebrerna

362

13 Kapitlet
Frmaningar till att leva ett Kristet liv och att vara lydiga mot lrarna. Hlsningar.

11. Fr kropparna av de djur, vilkas blod fr syndens skull brs in i helgedomen genom versteprsten, brnns upp utanfr lgret.
2 Mos. 29:14. 3 Mos. 4:12f, 6:30, 16:27. 4 Mos. 19:3.

rbli fasta i broderlig krlek.

Rom. 12:10. 1 Petr. 1:22, 3:8, 4:8.

2. Glm inte att visa gstfrihet. Genom den har ngra tagit emot nglar som gster utan att veta det.
1 Mos. 18:1. Rom. 12:13. 1 Petr. 4:9.

12. Drfr led ocks Jesus utanfr porten*, fr att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
*utanfr Jerusalems port. Joh. 19:17.

3. Tnk p fngarna som om ni vore deras medfngar, och p dem som misshandlas, s som ni sjlva ocks har en kropp. Rom. 12:15. 1 Petr. 3:8. 4. ktenskapet skall hllas i ra bland alla och den kta sngen obesmittad, fr otuktiga och horkarlar skall Gud dma. 5. Ert levnadsstt skall vara fritt frn girighet. Var njda med det ni har. Ty han har sjlv sagt: Jag skall inte verge dig eller lmna dig.
2 Mos. 23:8. 5 Mos. 16:19, 31:6. Jos. 1:5. Matt. 6:25f. 1 Tim. 6:6f.

13. S lt oss nu g ut till honom utanfr lgret och bra hans smlek. 14. Ty vi har hr ingen varaktig stad utan vi sker efter den tillkommande.
Fil. 3:20. Hebr. 11:10f.

15. S lt oss drfr genom honom bra ett lovets offer till Gud, som r en frukt frn lppar som beknner hans namn. 3 Mos. 7:12. Ps. 50:23. 51:19.
Hos. 14:3. Ef. 5:20. 1 Petr. 2:5.

16. Men glm inte att gra gott och att dela med er, ty sdana offer har Gud behag till.
Rom. 12:13. 2 Kor. 9:12. Fil. 4:18.

6. S vi kan frimodigt sga: Herren r min hjlpare, och jag skall inte frukta. Vad kan en mnniska gra mig? Ps. 56:5f, 118:6. 7. Tnk p era lrare som har talat Guds ord till er. Se, hur de slutade sina liv och flj efter deras tro. 8. Jesus Kristus r densamme i gr och i dag och i evighet. 9. Lt er inte drivas omkring av mnga olika och frmmande lror. Ty det r gott att hjrtat blir styrkt genom nd, och inte mat. Dessa har inte gagnat dem som befattat sig drmed.
Jer. 29:8. Matt. 24:4. Joh. 6:27. Rom. 16:17. Ef. 4:14, 5:6. Kol. 2:8f. 2 Thess. 2:2. 1 Joh. 4:1.

17. Lyd era ledare och rtta er efter dem, ty de vakar ver era sjlar, som de skall avlgga rkenskap fr. Lt dem f gra det med gldje och inte med suckan, fr det skulle inte vara nyttigt fr er. Hes. 3:18, 33:2f. Fil. 2:29.
1 Thess. 5:12. 1 Tim. 5:17.

18. Be fr oss, fr vi r vertygade om att vi har ett gott samvete, och vill p allt stt leva ett rtt liv.
Apg. 23:1. 2 Kor. 1:12.

10. Vi har ett altare som de som tjnar i tabernaklet inte har rtt* att ta av. *KXII: makt.

19. Men nnu mer ber jag er att gra detta, fr att jag desto snarare skall f komma tillbaka till er. 20. Men fridens Gud som frn de dda har terfrt den store herden fr fren, vr Herre Jesus, genom ett evigt frbunds blod,
Jes. 40:11. Hes. 34:23. Sak. 9:11. Joh. 10:11. Apg. 2:24. 1 Petr. 2:25, 5:4.

21. han bereder er till allt gott verk

363

Brevet till hebrerna

Hebr. 13:25

till att gra hans vilja. Han verkar i er vad som r vlbehagligt infr honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhr ran i evigheternas evigheter! Amen. 2 Kor. 3:5. Fil. 2:13. 22. Jag frmanar er brder, att tla frmaningens ord, ty jag har ju skrivit till er helt kort. 23. Ni skall veta, att broder Timoteus

har blivit frigiven. Om han snart kommer, skall jag tillsammans med honom se er. 24. Hlsa alla era ledare och alla de heliga. De frn Italien hlsar er. 25. Nd vare med er alla. Amen.
Till hebrer skrivet frn Italien, genom Timoteus.

1 Petr. 22:2

Petrus frsta brev

364

Petrus frsta brev

1 Kapitlet
Kristus, vrt hopp och profetiornas fullbordan. Uppmaning till ett heligt liv.

etrus, Jesu Kristi apostel, till de frmlingar, som bor kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien,
Joh. 7:35. Apg. 8:14. Jak. 1:1.

7. Fr att er tro som prvats, vilken r lngt mera vrd n frgngligt guld som prvats genom eld, skall s visa sig bli till lov, pris och ra, vid Jesu Kristi uppenbarelse,
Ords. 17:3. Jes. 48:10. 1 Kor. 3:13. 1 Petr. 4:12. Jak. 1:3.

2. utvalda enligt Guds, Faderns, frutseende genom Andens helgelse till lydnad och till bestnkelse med Jesu Kristi blod. M nd och frid frka sig hos er.
Rom. 1:7, 8:29. 1 Kor. 1:3. Ef. 1:2. Hebr. 12:24. 2 Petr. 1:2. Jud. v. 2.

8. vilken ni lskar utan att ha sett honom. P honom tror ni fastn ni nnu inte ser honom, och ni skall jubla med en outsglig och hrlig gldje,
2 Kor. 5:7. Hebr. 11:1f.

3. Vlsignad vare Gud och vr Herres Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhrtighet har ftt oss p nytt till ett levande hopp, genom Jesu Kristi uppstndelse ifrn de dda,
Rom. 6:2-3. 1 Kor. 15:20. Ef. 1:3. Jak. 1:18.

9. nr ni vinner mlet fr er tro, nmligen era sjlars frlsning. 10. Efter denna frlsning har profeter forskat och rannsakat, de har profeterat om den nd, som skulle komma till er.
1 Mos. 49:10. Dan. 2:44, 9:24. Hagg. 2:8. Sak. 6:12. Matt. 13:17. Luk. 10:24.

4. till ett ofrgngligt, obesmittat arv som inte vissnar och som r frvarat t er i himlen. Kol. 1:5. 2 Tim. 1:12. 5. Med Guds makt blir ni bevarade genom tro till en frlsning, som r beredd att uppenbaras i den sista tiden. Jud. 1. 6. I vilken ni skall gldja er mycket, ven om ni nu en kort tid, om s behvs, mste utst bedrvelser under mnga slags prvningar.
Rom. 5:3. 2 Kor. 4:17. Hebr. 10:37. 1 Petr. 5:10. Jak. 1:2.

11. De har efterforskat vilken och hurudan tid Kristi Ande, som var i dem, hnsyftade till nr han frutsade de lidanden, som skulle ske med Kristus och den hrlighet som drefter skulle flja.
Ps. 22:7. Jes. 53:3. Luk. 24:26. 2 Petr. 1:21.

12. Och det blev uppenbarat fr dem att de inte tjnade sig sjlva utan oss. Detta har nu frkunnats fr er genom dem, som har predikat evangelium fr er genom den Helige Ande, som sndes frn himlen. Och detta lngtar nglarna att f blicka in i.
Dan. 12:9. Apg. 2:4. Ef. 3:10. Hebr. 11:13f.

365

Petrus frsta brev

1 Petr. 2:5

13. Omgjorda drfr ert sinnes lnder* och var nyktra och stt ett fullkomligt hopp till den nd, som kommer er till del vid Jesu Kristi uppenbarelse.
*ett uttryck fr andlig vakenhet och beredskap. Luk. 12:35. 21:34. Rom. 13:13. Ef. 6:14. 1 Thess. 5:6.

22. Nr ni har renat* era sjlar i sanningens lydnad genom Anden, till uppriktig broderlig krlek, skall ni lska varandra innerligt av ett rent hjrta, *KXII gr era sjlar rena.
Rom. 12:10. Ef. 4:3. 1 Tim. 1:5. Hebr. 13:1. 1 Petr. 2:17.

14. Som lydnadens barn skall ni inte rtta er efter de begr som ni frut levde under nr ni var okunniga,
Apg. 17:30.

23. ssom fdda p nytt, inte av ngon frgnglig sd, utan av en ofrgnglig, genom Guds levande ord, som frblir evinnerligen.
Joh. 1:13. Joh. 3:3, 5. Jak. 1:18. 1 Joh. 3:9.

15. utan ssom han som har kallat er r helig, var ocks ni sjlva heliga i hela er livsfring.
3 Mos. 11:44, 19:2, 20:7. Luk. 1:74, 75. 2 Kor. 7:1.

24. Ty allt ktt r som grs, och alla mnniskors hrlighet ssom blomster p grset. Grset vissnar bort och blomstret faller av.
Ps. 102:12. Ps. 103:15. Jes. 40:6. 1 Kor. 7:31. 1 Joh. 2:17. Jak. 1:10, 4:14.

16. Ty det str skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag r helig.

3 Mos. 11:44, 19:2.

17. Om ni kallar* Fadern, honom som utan anseende till person dmer var och en efter hans grning, s vandra i fruktan under ert frmlingskaps tid.
*be om hjlp. 5 Mos. 10:17. 2 Krn. 19:7. Job 34:19. 2 Kor. 5:6. Fil. 2:12. Hebr. 11:13.

25. Men Herrens ord frblir evinnerligen. Det r detta ord, som har blivit predikat fr er.

2 Kapitlet
Uppmaningar till ett kristet levnadsstt. Kristus en hrnsten och en sttesten. Tjnares plikter.

18. Ni vet att det inte var med frgngliga ting, med silver eller guld, som ni blev terlsta frn ert meningslsa levnadsstt som ni rvt frn era fder, 1 Kor. 6:20, 7:23. Upp. 5:9. 19. utan med Kristi dyrbara blod som ett felfritt och obeflckat lamms.
Apg. 20:28. 1 Kor. 5:7. Hebr. 9:12, 14.

lgg nu bort all ondska, allt svek och hyckleri och avund och allt frtal.
Rom. 6:4. Ef. 4:22-25. Kol. 3:8. Hebr. 12:1.

20. Som han sannerligen blev frutbestmd till fre vrldens begynnelse, men blev uppenbarad frst i de yttersta tiderna, fr er skull,
Joh. 17:24. Rom. 3:25. 16:25. Gal. 4:4. Ef. 1:9-10. 2 Tim. 1:9. Hebr. 1:2. Upp. 13:8.

2. Och lngta s som nyfdda barn efter ordets ofrfalskade mjlk, s att ni kan vxa upp genom den,
Ps. 131:2. Jes. 55:1. Matt. 18:3. 1 Kor. 14:20.

21. ni som genom honom tror p Gud, som har uppvckt honom frn de dda och gett honom hrlighet, fr att er tro och ert hopp skulle vara till Gud. Apg. 2:24f. Rom. 6:4. Fil. 2:9.

3. om ni annars har smakat, att Herren r god, 4. till vilken ni har kommit, s som till den levande stenen, som av mnniskor r frkastad, men infr Gud r utvald och dyrbar.
Ps. 34:9. Ps. 118:22. Matt. 21:42. Ef. 2:20.

5. Och lt er sjlva som levande ste-

1 Petr. 2:6

Petrus frsta brev

366

nar byggas upp till ett andligt hus och till ett heligt prsterskap fr att offra andliga offer, som r vlbehagliga infr Gud genom Jesus Kristus.
Jes. 61:6, 66:21. Mal. 1:11. Rom. 12:1. Ef. 2:21-22. Fil. 4:18. Hebr. 3:6, 12:28, 13:15 Upp. 1:6.

13. Underordna er all mnsklig ordning fr Herrens skull, vare sig det r kungen, som r den hgste
Rom. 13:1. Tit. 3:1.

6. Drfr heter det ocks i skriften: Se, jag lgger i Sion en utvald, dyrbar hrnsten och den som tror p honom skall inte komma p skam.
Jes. 28:16. Rom. 9:33.

7. Fr er som tror r han allts dyrbar, men fr dem som inte tror, har stenen som byggnadsarbetarna frkastat, blivit hrnstenen Apg. 4:11. 8. och en sten, som man stter sig p, och en klippa till anstt. De stter sig p ordet, och tror inte p det, vilket de ocks var bestmda till.
Jes. 8:14. Luk. 2:34. 1 Kor. 1:23.

14. eller landshvdingarna, som han har snt ut till att bestraffa dem som gr det onda och bermma dem som gr det goda. Rom. 13:3-4. 15. Ty s r Guds vilja, att ni med goda grningar skall stoppa till munnen p okunniga och ofrstndiga mnniskor. Tit. 2:8. 16. Var ssom fria, men inte ssom ni hade friheten till att skyla ondskan med, utan som Guds tjnare.
Joh. 8:32. Rom. 6:18. Gal. 5:1f. 2 Petr. 2:19.

17. Hedra alla, lska brderna, frukta Gud, ra kungen.

Matt. 22:21. Rom. 12:10. Fil. 2:3. Hebr. 13:1. 1 Petr. 1:22, 5:5. 2 Petr. 1:7.

9. Men ni r ett utvalt slkte, ett konungsligt prsterskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, fr att ni skall frkunna hans dygder*, som har kallat er frn mrkret till sitt underbara ljus,
*dvs. hans egenskaper och hrliga grningar. 2 Mos. 19:5-6. 5 Mos. 7:6. Jes. 62:12. Ef. 1:14, 5:8. Kol. 1:13. Upp. 5:10.

18. Ni tjnare, underordna er era herrar med all fruktan, inte endast de goda och milda, utan ocks de orttEf. 6:5. visa. 19. Ty det r nd, om ngon fr samvetets skull till Gud uthrdar bedrvelser d han lider orttvist.
Matt. 5:10. 2 Kor. 7:10.

10. Ni som frut inte var ett folk r nu Guds folk. Ni som frut inte hade ftt barmhrtighet har nu ftt barmhrtighet. Hos. 1:10, 2:23. Rom. 9:25. 11. Mina lskade, jag frmanar er ssom gster och frmlingar, att ni aktar er fr de kttsliga begrelserna, som strider mot sjlen.
Rom. 13:14. Gal. 5:16f. Jak. 4:1.

20. Vad r det fr bermvrt om ni r tliga nr ni blir slagna fr era frsyndelser? Men om ni har tlamod, d ni lider fr goda grningars skull, d r det nd infr Gud.
1 Petr. 3:14f, 4:14-15.

21. Ty till detta r ni kallade, eftersom ocks Kristus led fr oss och lmnande oss en frebild, fr att ni skall flja efter i hans fotspr.
Matt. 16:24. Joh. 13:15. Fil. 2:5. 1 Thess. 3:3. 1 Petr. 3:17-18.

12. Uppfr er vl bland hedningarna, fr att om de i ngot frtalar er ssom onda mnniskor, fr de se era goda grningar och prisar Gud p den dag d han sker dem.
Matt. 5:16. Fil. 2:15. 1 Petr. 3:16.

22. Han som ingen synd hade gjort, och svek fanns inte i hans mun.
Jes. 53:9. 2 Kor. 5:21. 1 Joh. 3:5.

23. Nr han blev smdad, smdade han inte igen och nr han led, hotade

367

Petrus frsta brev

1 Petr. 3:16

han inte utan verlmnade det t honom som dmer rttvist.

Matt. 27:39. Joh. 8:48-49.

24. Och vra synder bar han sjlv i sin kropp upp p tret, fr att vi skulle vara dda frn synder och leva fr rttfrdigheten. Genom hans sr har ni blivit helade.
Jes. 53:5. Matt. 8:17. Rom. 6:11, 7:6.

7. P samma stt skall ni mn med frstnd leva tillsammans med dem och visa ra till hustrun, som r det svagare krlet, eftersom ni bda r medarvingar till livets nd, s att era bner inte blir frhindrade.
1 Kor. 7:3. Ef. 5:25. Kol. 3:19.

25. Ty ni var som vilsegngna fr, men nu har ni vnt om till era sjlars herde och vrdare.
Ps. 23:1. Jes. 53:6. Hes. 34:6f, 37:24. Joh. 10:11. Hebr. 13:20.

8. Till sist, var alla ett till sinnes, medlidsamma, ha brdrakrlek, var barmhrtiga, vnliga, Rom. 12:16, 15:5. Fil. 3:16. 9. och vedergll inte ont med ont, inte smdelse med smdelse, utan tvrtom vlsigna istllet, d ni vet att ni r kallade till det, fr att ni skall rva 3 Mos. 19:18. Ords. 20:22. vlsignelse.
Matt. 5:39, 25:34. 1 Kor. 6:7.

3 Kapitlet
kta makars plikter. Frmaningar till att flja Kristi fredme.

10. Ty den som vill lska livet och se goda dagar, han skall avhlla sin tunga frn det som r ont, och sina lppar ifrn att tala svek.
Ps. 34:13-14. Jak. 1:26.

samma stt br ni hustrur underordna er era mn, s att ocks de som inte tror p ordet, kan vinnas utan ord genom hustruns stt att leva,
1 Mos. 3:16. 1 Kor. 14:34. Ef. 5:22. Kol. 3:18. Tit. 2:5.

11. Han skall vnda sig frn det som r ont och gra det som r gott, ska efter friden, och strva efter den.
Ps. 37:27. Jes. 1:16. 3 Joh. 11.

2. nr de mrker er rena livsfring i fruktan. 3. Er prydnad skall inte vara ngot utvrtes, med hrfltningar och phngda guldsmycken eller fina klder, Jes. 3:18. 1 Tim. 2:9. Tit. 2:3f. 4. utan hjrtats frdolda mnniska med den saktmodiga och stilla andens ofrgngliga prydnad. Det r dyrbart infr Gud. Rom. 7:22. 2 Kor. 4:16. 5. S prydde sig ven frr de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina mn. 6. S som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre, vilkens dttrar ni har blivit, om ni gr det som r gott och inte lter skrmma er. 1 Mos. 18:12.

12. Ty Herrens gon r vnda till de rttfrdiga och hans ron till deras bn. Men Herrens ansikte r mot dem som gr ont. Ps. 34:16. 13. Och vem r den som kan gra er skada, om ni fljer efter det goda? 14. Ja, om ni n lider ngot fr rttfrdighetens skull, r ni likvl saliga. Var inte rdda fr dem och lt er inte frskrckas.
Jes. 8:12, Jer. 1:8. Matt. 5:10, 10:28. 1 Petr. 2:20, 4:14-15.

15. Utan hll Herren Gud helig i era hjrtan. Var ocks alltid redo att svara var och en som begr skl fr det hopp som r i er. Men gr det med saktmodighet och fruktan
Ps. 119:46. Jes. 8:13. Joh. 1:21. Apg. 4:8.

16. och med ett gott samvete, s att de som frtalar er s som dem som

1 Petr. 3:17

Petrus frsta brev

368

gr ont, kommer p skam, om de i ngot smdar er goda livsfring i Kristus. Tit. 2:8. 1 Petr. 2:12f. 17. Ty det r bttre, om s r Guds vilja, att ni lider fr goda grningar, n fr onda. 18. Kristus led ju ocks en gng fr synder, rttfrdig fr orttfrdiga, fr att han skulle fra oss till Gud, ddad till kttet, men levandegjord i anden. Rom. 1:4, 5:6. 2 Kor. 13:4. Hebr. 9:15f. 19. I vilken han ocks gick bort och predikade fr andarna i fngelset.
1 Petr. 4:6.

20. De hade en gng i tiden vgrat tro, nr Gud tlmodigt vntade i Noas tid, d arken byggdes, dr endast ngra f, tta sjlar, blev frlsta genom vatten.
1 Mos. 6:3f, 7:7, 8:18. Matt. 24:38. Luk. 17:26-27. Rom. 2:4.

21. P motsvarande stt blir vi frlsta genom dopet, som inte innebr ett avlggande av kttets orenhet, utan en begran om ett gott samvete mot Gud, genom Jesu Kristi uppstndelse.
Ef. 5:26.

tiden i kttet inte lngre skall leva efter mnniskors begr utan efter Guds vilja. Joh. 1:13. 3. Ty det r nog att vi under den frflutna levnadstiden har gjort hedningarnas vilja, d vi vandrade i lsaktighet, begrelser, fylleri, frosseri, dryckeslag och i avskyvrd avgudadyrkan. Rom. 13:13. Ef. 4:17. 4. Drfr r de frvnade och hnar er, att ni inte lper med dem till samma strm av utsvvningar. 5. Men de skall gra rkenskap infr honom, som r redo att dma levande och dda. Joh. 5:25. Apg. 10:42. 6. Ty drfr blev ocks evangelium predikat fr de dda, fr att de visserligen skulle bli dmda enligt mnniskor i kttet, men leva enligt Gud i anden. 1 Petr. 3:19. 7. Men slutet p allting r nu nra. Var drfr vaksamma och nyktra i era bner.
Matt. 26:41. Luk. 21:34-35. Rom. 13:12. Fil. 4:6. 2 Petr. 3:9f. 1 Joh. 2:18.

22. Han som efter att ha farit upp till himlen, r p Guds hgra sida, sedan nglar, vldigheter och makter har blivit honom underlagda.
Ps. 110:1. Ef. 1:20. Kol. 3:1.

8. Men framfrallt ha en brinnande krlek till varandra, ty krleken verskyler en mngd av synder*.
*KXII: all vertrdelse. Ords. 10:12. Jak. 5:20.

Kapitel 4
Uppmaning att fly hedniska laster och att leva enligt Kristi sinne.

9. Var gstvnliga mot varandra utan att klaga, Fil. 2:14. Hebr. 13:2. 10. och tjna varandra, var och en med den gva som han har ftt, s som goda frvaltare av Guds mngfaldiga nd. Ords. 3:28. Luk. 12:42. 1 Kor. 12:4.
2 Kor. 8:12. Ef. 4:11. Tit. 1:7.

nu Kristus har lidit i kttet fr oss, s skall ni vpna er med samma sinnelag, ty den som lider i kttet har brutit med synden,
Rom 6,7. Hebr. 12:1.

2. fr att han under den terstende

11. Om ngon talar, s skall han tala som Guds ord. Om ngon har en tjnst, s skall han tjna efter den frmga, som Gud ger, s att Gud i allt blir rad genom Jesus Kristus. Honom tillhr ran och makten i evigheternas evigheter. Amen. Jer. 23:22. Rom. 12:6f.

369

Petrus frsta brev

1 Petr. 5:9

12. Mina kraste, frundra er inte ver den eld som ni fr g igenom fr att ni skall bli prvade, som om det hnde er ngot underligt.
Jes. 48:10. 1 Kor. 3:13. 1 Petr. 1:7.

5 Kapitlet
De ldstes och de yngres plikter. Frmaning till dmjukhet och vaksamhet. Hlsningar.

13. Utan gld er istllet ver att ni fr dela Kristi lidande, s att ni ocks fr vara glada och frjdas vid hans hrlighets uppenbarelse.
2 Kor. 1:5. Gal. 6:17. Fil. 3:10. Kol. 1:24. 2 Tim. 2:10. Upp. 1:9.

e ldste, som r bland er, frmanar jag, som ocks r en av de ldste och ett vittne till Kristi lidanden och som ocks har del i den hrlighet som skall uppenbaras:
Filem. 9. Upp. 1:9.

14. Saliga r ni, om ni fr Kristi namns skull blir smdade, eftersom hrlighetens och Guds Ande vilar ver er. Hos dem frblir han smdad, men hos er prisad.
Matt. 5:10, 11. 1 Petr. 2:20, kap. 3:14.

2. Var herdar fr* Guds hjord, som finns bland er och ha akt p den, inte av tvng utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan tjnstvilligt. *KXII: fd.
Jer. 23:4. Apg. 20:28. 1 Tim. 3:3. Tit. 1:7.

15. Ty ingen ibland er br lida ssom en mrdare eller tjuv eller en som gr onda saker, eller som den som blandar sig i andras angelgenheter. 16. Men lider ngon ssom en kristen, s skall han inte blygas, utan prisa Gud fr den delen.
Apg. 5:41. Fil. 1:29.

3. Var inte heller ssom herrar ver frsamlingarna, utan var fredmen fr hjorden. 4. Och d verherden uppenbaras, skall ni f hrlighetens ofrgngliga krona.
Jes. 40:11. Joh. 10:11. 1 Kor. 9:25. 2 Tim. 4:8.

17. Ty tiden r inne, att domen skall brja med Guds hus. Men om det brjar med oss, vad blir d slutet fr dem som inte tror Guds evangelium?
Jes. 10:12. Jer. 25:29, 49:12. Mal. 3:5.

5. Likas skall ni yngre underordna er de ldre. Underordna er alla inbrdes varandra, och ikld er dmjukheten. Ty Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka ger han nd.
Ords. 3:34. Rom. 12:10, 16. Ef. 5:21. Fil. 2:3.

18. Och om den rttfrdige med knapp nd blir frlst, hur blir det d fr den ogudaktige och syndaren?
Ords. 11:31. Luk. 23:31.

6. S dmjuka er nu under Guds mktiga hand, fr att han m upphja er i sin tid.
Job 22:29. Luk. 1:52, kap. 14:11.

19. Drfr, de som lider efter Guds vilja, skall befalla sina sjlar t honom s som t en trofast Skapare, med goda grningar.
Ps. 31:6. Luk. 23:46. Apg. 7:59.

7. Kasta alla era bekymmer p honom, ty han har omsorg om er.

Ps. 55:23. Matt. 6:25. 1 Kor. 9:9. Fil. 4:6.

8. Var nyktra och vaka, ty er fiende djvulen gr omkring som ett rytande lejon och sker efter vem han kan uppsluka. Job. 1:7-8. Luk. 22:31.
1 Thess. 5:6. 1 Petr. 1:13, 4:7.

9. St emot honom, fasta i tron. Ni vet, att samma lidanden utstr era brder hr i vrlden. Ef. 6:11f. Jak. 4:7.

1 Petr. 5:10-14

Petrus frsta brev

370

10. Men sedan ni en kort tid har lidit, skall all nds Gud, som har kallat er till sin eviga hrlighet i Kristus Jesus, fullkomna, stdja, styrka och stadfsta er. 2 Kor. 4:17. 2 Tim. 1:9.
Hebr. 13:21. 1 Petr. 1:6.

mana och vittna om att den nd som ni str i r Guds sanna nd.
Hebr. 13:22.

11. Honom tillhr ran och makten i evigheternas evigheter. Amen. 12. Genom Silvanus, er trofaste broder, som jag anser honom vara, har jag i korthet skrivit till er fr att fr-

13. Frsamlingen i Babylon, utvald tillsammans med er, hlsar er, liksom min son Markus. Apg. 12:25. 14. Hlsa varandra med krlekens kyss. Frid vare med er alla som r i Kristus Jesus. Amen.
Rom. 16:16. 1 Kor. 16:20. 2 Kor. 13:12. 1 Thess. 5:26.

371

Petrus andra brev

Petrus andra brev

1 Kapitlet
Petrus frmanar de kristna att leva ett helgat liv och att gra sin kallelse och utkorelse fast. Det profetiska ordet.

imon Petrus, Jesu Kristi tjnare och apostel, till dem som har ftt en lika dyrbar tro som vi genom den rttfrdighet som vr Gud och Frlsaren Jesus Kristus ger. 2. M nd och frid frka sig hos er genom Guds och vr Herres, Jesu kunskap. Rom. 1:7. 1 Petr. 1:2. Jud. 2. 3. Eftersom hans gudomliga makt har sknkt oss allt som tjnar till liv och gudsfruktan, genom kunskap frn honom som har kallat oss genom sin hrlighet och kraft*. *KXII: dygd. 4. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora lften, s att ni genom dem blir delaktiga av gudomlig natur, efter att ha flytt undan vrldens frgngliga begr.
Jes. 56:5. Joh. 1:12. Rom. 8:15. 2 Kor. 3:18. Gal. 3:26. Hebr. 12:10. 1 Joh. 3:2.

eller utan frukt i vr Herres, Jesu Kristi kunskap. Tit. 3:14. 9. Men den som saknar dessa ting, han r blind och ser inte och har glmt, att han har blivit renad frn de synder, som han hade frr.
Jes. 59:10. Sef. 1:17. 1 Joh. 2:9, 11.

10. Drfr brder, var desto ivrigare att gra er kallelse och utkorelse fast. Fr om ni gr det, skall ni aldrig ngonsin falla. 11. S skall ni i rikt mtt f komma in i vr Herres och frlsare Jesu Kristi eviga rike. 12. Drfr vill jag inte frsumma att alltid pminna er om detta, fastn ni redan vet det och r befstade i den sanning som r nrvarande hos er. 13. Jag menar att s lnge jag r i denna kroppshydda, r det rtt att jag uppvcker och pminner er. 2 Petr. 3:1. 14. Fr jag vet att jag snart skall lgga av min hydda, s som ocks vr Herre Jesus Kristus har uppenbarat fr mig.
Joh. 21:18. 2 Tim. 4:6.

5. S anvnd drfr all er iver att i er tro visa dygd, i dygden kunskap, 6. i kunskap terhllsamhet, i terhllsamheten tlamod, i tlamodet gudsfruktan, 7. i gudsfruktan brdrakrlek, i brdrakrleken krlek till alla. 8. Fr om dessa ting finns hos er och i verfld, s blir ni inte overksamma

15. Men jag vill ven gra mitt yttersta fr att ni efter min dd alltid skall behlla detta i minnet. 16. Ty det var inte ngra slugt uttnkta fabler vi fljde, d vi gjorde knt fr er vr Herres Jesu Kristi makt och tillkommelse, utan vi har sjlva sett hans hrlighet. Matt. 17:1. Joh. 1:14.
1 Kor. 1:17, 2:1f, 4:20. 1 Joh. 1:1, 4:14.

17. Ty han fick av Gud Fader ra och

2 Petr. 1:18

Petrus andra brev

372

pris, nr en rst kom till honom frn den allra hgsta hrligheten, som ld s: Denne r min lskade Son, i vilken jag har funnit behag.
Matt. 3:17, 17:5. Mark. 1:11, 9:7. Luk. 3:22, 9:35.

men deras dom har sedan lnge varit verksam, och deras frdrv sover inte.
5 Mos. 32:35. 1 Tim. 6:5. Tit. 1:11.

18. Och denna rst hrde vi komma frn himlen, d vi var med honom p det heliga berget. 19. Vi har nu desto fastare det profetiska ordet, och ni gr vl om ni aktar p det som p ett ljus som skiner i ett mrkt rum, till dess att dagen gryr och morgonstjrnan gr upp i era hjrtan. Ps. 119:105. Joh. 5:35.
2 Kor. 4:6. Upp. 22:16.

4. Ty Gud skonade inte nglarna, som syndade, utan strtade ner dem i avgrunden* och verlmnade dem t mrkrets kedjor, fr att frvaras till domen. *KXII: helvetet.
Job 4:18. Luk. 8:31. 1 Joh. 3:8. Jud. 6. Upp. 20:2.

20. Detta skall ni frst och frmst veta, att ingen profetia i Skriften kommer av ngon egen utlggning.
2 Tim. 3:16. 1 Petr. 1:11.

21. Ty ingen profetia har ngonsin kommit till av en mnniskas vilja, utan heliga Guds mnniskor har talat, drivna av den Helige Ande.

5. Han skonade inte heller den gamla vrlden men bevarade rttfrdighetens predikare, Noa, sjlv den ttonde, nr han lt floden stiga ver de ogudaktigas vrld. 1 Mos. 7:7f. 1 Petr. 3:19-20. 6. Han lade stderna Sodom och Gomorra i aska och dmde dem till att omstrtas, och satte dem s till ett varnande exempel fr ogudaktiga som sedan skulle komma.
1 Mos. 19:24-25. 4 Mos. 26:10. 5 Mos. 29:23. Jes. 13:19. Jer. 50:40. Hes. 16:49. Amos 4:11. Jud. 7.

2 Kapitlet
Om falska lrare, deras gudlshet och straff.

en det fanns ocks falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lrare, som smyger in frdrvliga partimeningar, s att de till och med frnekar Herren, som har kpt dem, och drar ver sig sjlva pltslig frtappelse.
5 Mos. 13:1f. Hos. 13:9. Matt. 24:11. Mark. 13:12. Apg. 20:29. 1 Kor. 11:19. 1 Tim. 4:1. 2 Tim. 3:1f. Jud. 4f.

2. Mnga skall efterflja dem i deras frdrv, och fr deras skull skall sanningens vg bli smdad. 3. Och i girighet skall de med uppdiktade ord gra sig vinning p er,

7. Men han frlste den rttfrdige Lot, som var plgad av de gudlsa mnniskornas lsaktiga liv. 1 Mos. 19:5f. 8. Fr den rttfrdige mannen som bodde bland dem, plgades dag efter dag i sin rttfrdiga sjl av de onda grningar, som han mste se och hra. 9. Herren vet allts att frlsa de gudfruktiga ut ur frestelsen, och att frvara de orttfrdiga till att straffas p domens dag. 1 Kor. 10:13. 10. Men srskilt dem som i orent begr vandrar efter kttet och fraktar Herradmet. De r trotsiga och sjlvgoda och inte rdda fr att smda vldigheterna, Jud. 4f. 11. fastn nglarna, som r strre i styrka och kraft, inte fller ngon smdande dom mot dem infr Herren. Jud. 9. 12. Dessa mnniskor r som ofrnuf-

373

Petrus andra brev

2 Petr. 3:6

tiga djur, av naturen fdda till att fngas och frgs. De smdar vad de inte frstr och skall genom sitt frdrvade vsen frgs, Jer. 12:3. Jud. 10. 13. och f orttfrdighetens ln. De har sin lust i att leva i frosseri om dagen, de r skamflckar och styggelser, som frossar i sina bedrgerier, nr de hller mltid med er. Jud. v. 12. 14. De har gonen fulla av hor och r omttliga p synd och fr aldrig nog drav. De frleder svaga sjlar. De har ett hjrta som r upptrnat i girighet, de r frbannelsens barn. 15. De har vergivit den rtta vgen och gtt vilse och fljt efter Balaams, Bosors sons vg, som lskade orttfrdighetens ln, 4 Mos. 22:5f. Jud. 11. 16. men blev bestraffad fr sin vertrdelse. Ett stumt arbetsdjur talade med mnniskorst och hindrade profetens galenskap. 4 Mos. 22:23f. 17. De r kllor utan vatten och molnskyar, som jagas av vinden. Det svarta mrkret r frvarat t dem till Ords. 25:14. Jud. 13. evig tid. 18. De talar stora men tomma ord och lockar i lsaktighet med kttets begr tillbaka dem, som verkligen kommit undan deras villfarelser.
Jud. 16.

att inte ha lrt knna rttfrdighetens vg, n att lra knna den och sedan vnda sig bort frn det heliga bud, som har blivit verlmnat t Luk. 12:47, 48. dem. 22. Det har gtt dem som ordsprket s sant sger: En hund vnder ter till sina spyor, och ett tvttat svin vltrar sig ter i smutsen. Ords. 26:11.

3 Kapitlet
Herrens ankomst och vr frberedelse. Domens dag. Slutfrmaningar.

etta r nu det andra brevet som jag skriver till er mina kraste, och i bda sker jag genom pminnelser uppvcka ert rena sinne,
2 Petr. 1:13.

2. s att ni kommer ihg de ord, som frut har talats av de heliga profeterna och det bud som ni har ftt av oss, vi som r Herrens och Frlsarens apostlar. 3. Och detta skall ni frst och frmst veta, att i de sista dagarna skall det komma bespottare, som vandrar efter sina egna lustar
1 Tim. 4:1. 2 Tim. 3:1. Jud. 18.

19. Och de lovar dem frihet, fast de sjlva r slavar under frdrvet. Ty det man besegrats av r man slav under. Joh. 8:34. Rom. 6:16. 20. Fr om de genom Herrens och Frlsarens Jesu Kristi kunskap har kommit undan vrldens orenheter, men sedan ter har ltit sig snrjas och besegras av dem, s har fr dem det sista blivit vrre n det frsta.
Matt. 12:45. Luk. 11:26. Hebr. 6:4f.

4. och sger: Var r nu lftet om hans tillkommelse? Ty frn den dag, d fderna somnade in, har allt frblivit som det har varit frn skapelsens begynnelse. Jes. 5:19. Jer. 17:15. Hes. 12:22. 5. Fr de vill inte veta att himlarna har funnits sedan urgammal tid och att jorden har kommit till av vatten och genom vatten, genom Guds ord.
1 Mos. 1:6f. Ps. 24:2, 33:6, 136:6.

21. Ty det hade varit bttre fr dem

6. Genom denna gick den dvarande vrlden under genom att versvmmas av vatten. 1 Mos. 7:10f.

2 Petr. 3:7-18

Petrus andra brev

374

7. Men de himlar och den jord, som nu finns, r i kraft av samma ord sparade t eld, och de frvaras till dagen fr de ogudaktiga mnniskornas dom och frtappelse.
Ps. 102:27. Jes. 51:6. 2 Thess. 1:8. Hebr. 1:11.

himlarna skall frgs av eld och elementen smlta av hetta.

Ps. 50:3. Luk. 12:36. 2 Thess. 1:8. Tit. 2:13.

8. Men detta skall inte vara frdolt fr er, mina lskade, att en dag r fr Herren som tusen r, och tusen r som en dag. Ps. 90:4. 9. Herren r inte sen eller drjer med sitt lfte, ssom somliga menar, utan han har tlamod med oss och vill inte att ngon skall frgs, utan att alla skall komma till omvndelse*.
*KXII: bttring. Alt. vers.: sinnesndring, nger. Jes. 30:18. Hes. 18:23f, 33:11. Hab. 2:3. Rom. 2:4. 1 Tim. 2:4. Hebr. 10:37. 1 Petr. 3:20.

13. Men efter hans lfte vntar vi nya himlar och en ny jord dr rttfrdighet bor. Jes. 65:17, 66:22. Upp. 21:1. 14. Drfr, mina lskade, medan ni vntar p detta, s gr ert yttersta fr att ni skall visa er vara obesmittade och ostraffliga infr honom i frid,
1 Kor. 1:8. Fil. 1:10. 1 Thess. 3:13, 5:23.

15. och rkna vr Herre Jesu Kristi tlamod till er frlsning, som ocks vr kre bror Paulus har skrivit till er efter den vishet som han har ftt.
Rom. 2:4.

10. Men Herrens dag skall komma som en tjuv om natten, och d skall himlarna med ett vldsamt dn frgs, och elementen skall smlta av brnnande hetta, och jorden med de verk som finns p den skall brnnas upp. Ps. 102:27. Matt. 24:35f. Mark. 13:31.
Luk. 12:39f. 1 Thess. 5:2. Upp. 3:3, 20:11.

16. S gr han i alla sina brev, nr han talar om dessa ting. Dr det finns en del som r svrt att frst, och som de okunniga och obefsta frvrnger, som de ocks gr med de andra skrifterna, till sitt eget frdrv.
Rom. 8:19. 1 Kor. 15:24. 1 Thess. 4:15.

11. Eftersom nu allt detta skall frgs, hur heligt och gudfruktigt br ni d inte leva, 12. medan ni vntar och ivrigt lngtar efter Guds dags tillkommelse, d

17. Men ni, mina lskade, eftersom ni vet detta i frvg, s tag er till vara s att ni inte frleds av de ogudaktigas villfarelse och s frlorar ert fste.
Mark. 13:23.

18. Utan vx till i nden och vr Herres och Frlsares Jesu Kristi kunskap. Honom tillhr ran nu och till evig tid. Amen.

375

Johannes frsta brev

Johannes frsta brev

1 Kapitlet
Johannes vittnar om Kristus och uppmanar till vandring i ljuset. Jesu blod renar frn all synd.

varandra, och Jesu Kristi, hans Sons, blod renar oss frn all synd.
Hebr. 9:14. 1 Petr. 1:19. Upp. 1:5.

et som var frn begynnelsen, det som vi har hrt, det som vi har sett med vra gon, det vi har skdat och vra hnder har vidrrt, om livets ord
Luk. 1:2, 24:39. Joh. 1:1f. 2 Petr. 1:16.

8. Om vi sger att vi inte har synd, bedrar vi oss sjlva och sanningen r inte i oss. 1 Kon. 8:46. 2 Krn. 6:36.
Ords. 20:9. Pred. 7:21. Jak. 3:2.

2. och livet uppenbarades, och vi har sett det och vittnar om det och frkunnar fr er det eviga livet, vilket var hos Fadern och uppenbarades fr oss. Joh. 1:2. Rom. 16:26. Kol. 1:26.
2 Tim. 1:10. Tit. 2:11.

9. Om vi beknner vra synder, r han trofast och rttfrdig, s att han frlter oss vra synder och renar oss frn all orttfrdighet.
Ps. 32:5. Ords. 28:13.

10. Men sger vi, att vi inte har syndat, s gr vi honom till lgnare, och hans ord r inte i oss.

3. Vad vi har sett och hrt, det frkunnar vi fr er, fr att ocks ni skall ha gemenskap med oss. Och vr gemenskap r med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Joh. 17:21. 1 Kor. 1:9. 4. Detta skriver vi till er, fr att er gldje skall vara fullkomlig.
2 Joh. v. 12.

2 Kapitlet
Jesus Kristus vr frsvarare och frsonare. Uppmaning att hlla hans bud. Varning fr vrldskrlek och frnekande av Kristus.

5. Och detta r det budskap, som vi har hrt frn honom och frkunnar fr er, att Gud r ljus och inget mrker finns i honom. 1 Tim. 6:16. Jak. 1:17. 6. Om vi sger oss ha gemenskap med honom och vandrar i mrkret, d ljuger vi och gr inte sanningen.
1 Joh. 2:4.

ina barn, detta skriver jag till er, fr att ni inte skall synda. Och om ngon syndar, har vi en frsvarare hos Fadern, Jesus Kristus som r rttfrdig. Rom. 3:25, 8:34. 1 Tim. 2:5.
Hebr. 7:24-25, 9:24.

2. Han r frsoningen fr vra synder, inte endast fr vra utan ocks fr hela vrldens. Joh. 4:42. 2 Kor. 5:18.
Kol. 1:20. 1 Joh. 4:10f.

7. Men vandrar vi i ljuset, s som han r i ljuset, s har vi gemenskap med

3. Och av det vet vi att vi knner honom: om vi hller hans bud.

1 Joh. 2:4

Johannes frsta brev

376

4. Den som sger: Jag knner honom, och inte hller hans bud, han r en lgnare, och sanningen r inte i honom. 1 Joh. 1:6, 4:20. 5. Men den som hller hans ord, i honom r sannerligen Guds krlek fullkomnad. Av det vet vi att vi r i honom. Joh. 13:35, 14:21f. 1 Joh. 4:12-13. 6. Den som sger sig frbli i honom r ocks skyldig att vandra s som han vandrade.
Matt. 11:29. Joh. 15:4-5. Fil. 2:5. 1 Petr. 2:21.

7. Brder, jag skriver inget nytt bud till er, utan det gamla budet, som ni har haft frn begynnelsen. Det gamla budet r det ord, som ni har hrt frn begynnelsen. 1 Joh. 3:11. 2. Joh. 5. 8. ter skriver jag till er ett nytt bud, som r sant i honom och i er, ty mrkret frgr och det sanna ljuset lyser redan. Joh. 1:9, 8:12, 13:34, 15:12. Rom. 13:12. 9. Den som sger sig vara i ljuset och hatar sin broder r nnu kvar i mrkret. 1 Kor. 13:2. 2 Petr. 1:9. 1 Joh. 3:14-15. 10. Den som lskar sin broder frblir i ljuset, och i honom finns inget som r till anstt. Joh. 12:35. 2 Petr. 1:10. 11. Men den som hatar sin broder r i mrkret och vandrar i mrkret och vet inte vart han gr, ty mrkret har frblindat hans gon. 12. Jag skriver till er, barn, ty era synder r frltna fr hans namns skull.
Luk. 24:47. Apg. 4:12, 10:43, 13:38.

mn, ty ni r starka och Guds ord frblir i er och ni har segrat ver den onde. Ef. 6:10. 15. lska inte vrlden, inte heller det som r i vrlden. Om ngon lskar vrlden, s r inte Faderns krlek i honom. Rom. 12:2. Gal. 1:10. Jak. 4:4. 16. Ty allt det som r i vrlden, kttets begr och gonens begr och hgfrdigt levnadsstt, det kommer inte frn Fadern utan frn vrlden. 17. Och vrlden och dess begr frgr, men den som gr Guds vilja frblir i evighet.
Ps. 90:10. Jes. 40:6. 1 Kor. 7:31. 1 Petr. 1:24. Jak. 1:10.

18. Kra barn, nu r den sista tiden. Och s som ni har hrt att Antikrist skall komma, s har ocks redan mnga antikrister trtt fram och drav vet vi att det r den sista tiden.
Matt. 24:24. Apg. 20:29. 2 Thess. 2:3.

19. Frn oss har de gtt ut, men de var inte av oss. Ty om de hade varit av oss, d hade de ju blivit kvar hos oss. Men detta skedde fr att det skulle bli uppenbart, att inte alla r av oss. Ps. 41:10. Apg. 20:30. 1 Kor. 11:19. 20. Men ni har smrjelse frn den Helige och vet allt.
Ps. 45:8, 133:2. Joh. 14:26. Hebr. 1:9.

13. Jag skriver till er, fder, ty ni har lrt knna honom, som r frn begynnelsen. Jag skriver till er, unga mn, ty ni har segrat ver den onde. Jag skriver till er, barn, ty ni har lrt knna Fadern. 14. Jag har skrivit till er, fder, ty ni har lrt knna honom som r frn begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga

21. Jag har inte skrivit till er, s som till dem som inte vet sanningen, utan s som till dem som knner den, och att ingen lgn kommer av sanningen. 22. Vem r lgnaren, om inte den som frnekar att Jesus r Kristus? Denne r Antikrist, som frnekar Fadern och Sonen. 1 Joh. 4:3. 2 Joh. 7. 23. Var och en som frnekar Sonen har inte heller Fadern*.
*En del handskrifter tillgger: Den som beknner Sonen har ocks Fadern. Luk. 12:9. Joh. 15:23. 2 Tim. 2:12. 1 Joh. 4:15.

24. Lt det som ni har hrt frn

377

Johannes frsta brev

1 Joh. 3:14

begynnelsen frbli i er. Om det som ni har hrt frn begynnelsen frblir i er, s skall ocks ni frbli i Sonen och i Fadern. 25. Och detta r det lfte som han har lovat oss, det eviga livet. 26. Detta har jag skrivit till er om dem som leder er vilse. 27. Och den smrjelse, som ni har ftt av honom frblir i er och ni har inte behov av att ngon undervisar er. Utan ssom smrjelsen undervisar er om allting, s r det sant och inte lgn. Och s som den har lrt er, s frbli i honom.
Jer. 31:33-34. Joh. 14:26, 16:13. Hebr. 8:10-11.

honom renar sig, s som han ocks r ren. 4. Var och en som gr synd bryter ocks mot lagen, ty synd r brott mot lagen. 1 Joh. 5:17. 5. Och ni vet att han uppenbarades fr att han skulle ta bort vra synder, och synd finns inte i honom.
Jes. 53:4f. 2 Kor. 5:21. 1 Tim. 1:15. 1 Petr. 2:22f.

28. Ja, kra barn, frbli i honom, s att vi kan vara frimodiga nr han uppenbaras och inte behver st dr med skam infr honom vid hans tillkommelse. Mark. 8:38. 1 Joh. 3:2. 29. Om ni vet att han r rttfrdig, s vet ni att var och en som gr rttfrdighet, r fdd av honom. 1 Joh. 3:7f.

3 Kapitlet
Skillnaden mellan Guds barn och djvulens barn. Broderlig krlek.

e vilken krlek Fadern har bevisat oss, att vi kallas Guds barn. Drfr knner vrlden inte oss, eftersom den inte knner honom.
Joh. 1:12, 16:3, 17:25.

6. Var och en som frblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lrt knna honom. 1 Joh. 2:4, 4:8f. 3 Joh. 11. 7. Kra barn, lt ingen bedra er. Den som gr rtt r rttfrdig, liksom han r rttfrdig. 1 Joh. 2:29. 8. Den som gr synd r av djvulen, ty djvulen har syndat frn begynnelsen. Och drfr uppenbarades Guds Son, fr att han skulle gra om intet djvulens grningar. Joh. 8:44. 9. Var och en som r fdd av Gud gr inte synd, ty Guds sd frblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han r fdd av Gud. 1 Petr. 1:23. 1 Joh. 5:18. 10. P detta knns Guds barn och djvulens barn igen: Var och en som inte gr rttfrdighet r inte av Gud, och inte heller den som inte lskar sin broder. 1 Joh. 4:8f. 11. Ty detta r det budskap som ni har hrt frn begynnelsen, att vi skall lska varandra, Joh. 13:34, 15:12.
1 Thess. 4:9. 1 Joh. 2:7-8.

2. Mina lskade, vi r nu Guds barn och det r nnu inte uppenbart, vad vi skall bli. Men det vet vi att nr han uppenbaras, d skall vi bli honom lika, ty vi skall f se honom s som han r.
Jes. 56:5. Rom. 8:15f. 1 Kor. 13:12, 15:49. 2 Kor. 4:17, 5:7. Fil. 3:21. Kol. 3:4. 2 Petr. 1:4.

12. inte som Kain som var av den onde och slog ihjl sin bror. Och varfr slog han ihjl honom? Drfr att hans grningar var onda, medan hans brors var rttfrdiga.
1 Mos. 4:8. Hebr. 11:4.

3. Var och en som har detta hopp till

13. Frundra er inte, brder, om vrlJoh. 15:18-19, 17:14. den hatar er. 14. Vi vet att vi har gtt ver frn

1 Joh. 3:15

Johannes frsta brev

378

dden till livet, ty vi lskar brderna. Den som inte lskar sin broder frblir i dden. 3 Mos. 19:17. 1 Joh. 2:9-11. 15. Var och en som hatar sin broder r en mrdare, och ni vet att ingen mrdare har evigt liv bestende i sig.
Matt. 5:21-22. Gal. 5:21.

4 Kapitlet
Uppmaning att prva andarna. Brdrakrleken och krleken till Gud.

16. Drigenom har vi lrt knna Guds krlek, att han gav sitt liv fr oss. S r ocks vi skyldiga att ge vra liv fr brderna. Joh. 3:16, 15:13. Rom. 5:8.
Ef. 5:2f. 1 Joh. 4:9.

lskade, tro inte varje ande utan prva andarna, om de r frn Gud ty mnga falska profeter har gtt ut i vrlden.
1 Kon. 22:22. Jer. 29:8. Matt. 7:15-16, 24:4f. Apg. 20:28-29. Rom. 16:17. Ef. 5:6. 1 Thess. 5:21. 2 Petr. 2:1-2. 2 Joh. 7. Upp. 2:2.

17. Om ngon som har denna vrldens tillgngar och ser sin broder lida nd och tillsluter sitt hjrta fr honom, hur kan d Guds krlek frbli i honom?
5 Mos. 15:7. Luk. 3:11. 1 Joh. 4:20, 5:1.

18. Mina barn, lt oss lska, inte med ord eller med tungan utan i grning och sanning. Jak. 2:15-16. 19. Drav vet vi att vi r av sanningen och kan vertyga vra hjrtan infr honom 20. s att om vrt hjrta frdmer oss, s r Gud strre n vrt hjrta och vet allt. 21. Mina lskade, om vrt hjrta inte frdmer oss, s har vi frimodighet infr Gud, 22. och vad vi n ber om fr vi av honom, ty vi hller hans bud och gr det som r vlbehagligt infr honom.
Ps. 10:17, 34:16f, 145:18. Ords. 15:29, 28:9. Mark. 11:24. Jak. 1:5.

2. Av detta knner ni igen Guds Ande: Varje ande som beknner att Jesus Kristus har kommit i kttet r av Gud. 1 Joh. 5:1. 3. Men varje ande som inte beknner att Jesus Kristus har kommit i kttet, r inte frn Gud. Det r Antikrists ande, om vilken ni har hrt skulle komma och som redan nu r i vrlden. 2 Thess. 2:7. 1 Joh. 2:18f. 4. Kra barn, ni r av Gud och har segrat ver dem, ty han som r i er r strre n den som r i vrlden. 5. De r av vrlden. Drfr talar de vad som r av vrlden, och vrlden hr dem. Joh. 3:31, 15:19. 6. Vi r av Gud. Den som knner Gud hr oss. Den som inte r av Gud hr oss inte. Drigenom knner vi sanningens Ande och villfarelsens ande.
Joh. 8:47, 10:27.

23. Och detta r hans bud, att vi skall tro p hans Sons, Jesu Kristi, namn och lska varandra, s som han har befallt oss. 3 Mos. 19:18. Matt. 22:39.
Joh. 6:29, 17:3. 1 Petr. 4:8.

24. Den som hller hans bud frblir i honom, och han i honom. Och att han frblir i oss, det vet vi av Anden som han har gett oss.
Luk. 10:27. Joh. 13:34, 14:23, 15:10. Rom. 8:9. 1 Joh. 4:12f.

7. Mina lskade, lt oss lska varandra, ty krleken r av Gud och var och en som lskar r fdd av Gud och knner Gud. 8. Den som inte lskar knner inte Gud, ty Gud r krleken. 1 Joh. 2:4, 3:6. 9. Genom detta uppenbarades Guds krlek till oss, att han snde sin enfdde Son till vrlden, fr att vi skall leva genom honom.
Joh. 3:16. Rom. 5:8, 8:32. 1 Joh. 3:16.

10. Detta r krleken: inte att vi har

379

Johannes frsta brev

1 Joh. 5:8

lskat Gud utan att han har lskat oss och snt sin Son till frsoning fr vra synder. Joh. 15:16. Rom. 3:24-25,
5:8f. 2 Kor. 5:19.

21. Detta budet har vi frn honom, att den som lskar Gud skall ocks lska sin broder.
3 Mos. 19:18. Matt. 22:37f. Joh. 13:34, 15:12. Ef. 5:2. 1 Thess. 4:9.

11. Mina lskade, om Gud s har lskat oss, r ocks vi skyldiga att lska varandra. Matt. 18:33. Joh. 15:12-13. 12. Ingen har ngonsin sett Gud. Om vi lskar varandra, s frblir Gud i oss och hans krlek r fullkomnad i oss.
2 Mos. 33:20. 5 Mos. 4:12. Joh. 1:18. 1 Tim. 1:17, 6:16. 1 Joh. 2:5.

5 Kapitlet
Trons kraft. Guds vittnesbrd. Bn och bnhrelse. Den nya fdelsen. Jesus sann Gud.

13. Genom detta knner vi att vi frblir i honom och han i oss, fr han har gett oss av sin Ande.
Joh. 14:20. 1 Joh. 3:24.

14. Vi har sett och vittnar att Fadern har snt Sonen som vrldens Frlsare.
Joh. 1:14, 3:17, 12:47 1 Joh. 1:1.

15. Var och en som beknner, att Jesus r Guds Son, i honom frblir Gud och han i Gud. Joh. 17:21. 1 Joh. 3:24. 16. Vi har lrt knna och har trott den krlek som Gud har till oss. Gud r krleken och den som frblir i krleken, han frblir i Gud, och Gud i honom. 17. I detta har krleken blivit fullkomnad hos oss, s att vi har frimodighet p domens dag. Ty s som han r, s r ocks vi i denna vrlden.
Luk. 6:35-36. Jak. 2:13.

ar och en som tror att Jesus r Kristus, r fdd av Gud och var och en som lskar honom som fdde, han lskar ocks den som r fdd av honom. Joh. 1:12. 1 Joh. 2:22-23, 4:2. 2. Av det vet vi att vi lskar Guds barn, nr vi lskar Gud och hller hans bud. 3. Ty detta r krleken till Gud, att vi hller hans bud. Och hans bud r inte tunga.
Matt. 11:29-30. Joh. 14:15f. 15:10. 2 Joh. 6.

4. Ty allt det som r ftt av Gud besegrar vrlden och detta r den seger som har besegrat vrlden, vr tro.
Joh. 16:33.

18. Rdsla finns inte i krleken utan den fullkomliga krleken driver ut rdslan, ty rdslan har att gra med straff, och den som r rdd r inte fullkomnad i krleken. 19. Vi lskar honom drfr att han frst har lskat oss. 20. Om ngon sger: Jag lskar Gud och hatar sin broder, s r han en lgnare. Ty den som inte lskar sin broder som han ser, hur kan han lska Gud som han inte har sett?
1 Joh. 2:4, 3:17.

5. Vem r den som besegrar vrlden, utom den som tror att Jesus r Guds Son? 1 Kor. 15:57. 1 Joh. 4:4. 6. Han r den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara med vatten, utan med vattnet och blodet. Och Anden r den som vittnar, ty Anden r sanningen. 7. Ty tre r de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande och dessa tre r ett.
Matt. 28:19. Joh. 1:1. Upp. 19:13.

8. Och tre r de som vittnar p jorden: Anden, vattnet och blodet och dessa tre r samstmmiga*.
*KXII: till ett.

1 Joh. 5:9-21

Johannes frsta brev

380

9. Om vi nu tar emot mnniskors vittnesbrd, s r Guds vittnesbrd strre, fr detta r Guds vittnesbrd, som han har vittnat om sin Son.
Joh. 5:37, 8:17-18.

10. Den som tror p Guds Son har vittnesbrdet inom sig sjlv. Den som inte tror Gud har gjort honom till en lgnare, eftersom han inte har trott det vittnesbrd som Gud har vittnat om sin Son. Joh. 3:16f. Rom. 8:16. 11. Och detta r vittnesbrdet: att Gud har gett oss evigt liv, och det livet r i hans Son. Joh. 1:4. 12. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
Joh. 3:36, 5:24.

vi n ber om, s vet vi att vi har det vi bett honom om. Luk. 11:9. Joh. 16:23 16. Om ngon ser sin broder beg en synd, som inte r en synd till dds, skall han be, och han skall s ge honom liv, t dem som inte begr synd till dds. Det finns en synd till dds, fr sdan sger jag inte att man skall be.
4 Mos. 15:30. 1 Sam. 2:25. Matt. 12:31-32. Mark. 3:28-29. Luk. 12:10. Hebr. 6:4, 10:26.

17. All orttfrdighet r synd, och det finns synd som inte r till dds.
1 Joh. 3:4.

13. Detta har jag skrivit till er, ni som tror p Guds Sons namn, fr att ni skall veta att ni har evigt liv, och fr att ni skall tro p Guds Sons namn.
Joh. 20:31.

14. Detta r den frtrstan som vi har till honom, att om vi ber om ngot efter hans vilja, s hr han oss.
Jer. 29:12. Matt. 7:8, 21:22. Joh. 14:13, 15:7. 1 Joh. 3:21-22.

15. Och om vi vet att han hr oss vad

18. Vi vet att den som r fdd av Gud inte syndar, utan den som r fdd av Gud bevarar sig sjlv, och den onde kommer inte vid honom. 1 Joh. 3:9. 19. Vi vet att vi r av Gud, och att hela vrlden r i det ondas vld. 20. Och vi vet att Guds Son har kommit och har gett oss frstnd, s att vi kan knna den Sanne, och vi r i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han r den sanne Guden och det eviga livet. Luk. 24:45. Joh. 17:3. Rom. 9:5. 21. Kra barn, var p er vakt fr 1 Kor. 10:14. avgudarna. Amen.

381

2 Joh. 1-13

Johannes andra brev

Frmaning att hlla krleksbudet. Varning fr villolrare.

en ldste till den utvalda frun och hennes barn, vilka jag lskar i sanning och inte bara jag, utan alla som har lrt knna sanningen, 2. fr sanningens skull som frblir i oss och som skall vara med oss i evighet. 3. Nd, barmhrtighet och frid frn Gud, Fadern, och frn Herren Jesus Kristus, Faderns Son, vare med er i sanning och krlek. Tit. 1:4. 4. Jag r mycket glad att jag har funnit bland dina barn dem som vandrar i sanningen, efter det bud som vi har ftt av Fadern. 5. Nu ber jag dig kra fru, inte s att jag skriver ett nytt bud till dig, utan det som vi haft frn brjan: att vi skall lska varandra.
Joh. 13:34, 15:12. Ef. 5:2. 1 Thess. 4:9. 1 Petr. 4:8. 1 Joh. 2:7-8, 3:11f, 4:21.

7. Ty mnga bedragare har kommit till vrlden, de som inte beknner att Jesus Kristus har kommit i kttet. Denne r bedragaren och Antikrist.
Matt. 24:5f, 2 Petr. 2:1. 1 Joh. 2:18f, 4:1-3.

8. Ge akt p er sjlva, s att vi inte frlorar det vi har arbetat fr, utan att vi fr full ln. 9. Var och en som vertrder och inte frblir i Kristi lra, han har inte Gud. Den som frblir i Kristi lra har bde Fadern och Sonen. 1 Joh. 2:23. 10. Kommer ngon till er och inte har den lran med sig, s ta inte emot honom i era hus, och hlsa honom inte heller. Rom. 16:17. 1 Kor. 5:11, 16:22.
Gal. 1:8-9. 2 Tim. 3:5. Tit. 3:10.

6. Detta r krleken: att vi vandrar efter hans bud. Detta r budet som ni har hrt frn begynnelsen att ni skall vandra i det. Joh. 15:10.

11. Ty den som hlsar honom gr sig delaktig i hans onda grningar. 12. Jag har mycket att skriva till er, men jag vill inte gra det med papper och blck, utan jag hoppas att f komma till er och muntligt tala med er, fr att vr gldje skall bli fullkomlig. Joh. 17:13. 1 Joh. 1:4. 3 Joh. 13. 13. Din utvalda systers barn hlsar dig. Amen.

3 Joh. 1-15

382

Johannes tredje brev

Johannes glder sig ver att Gajus vandrar i sanningen, klagar ver Diotrefes och ger ett gott vittnesbrd t Demetrius. Hlsningar.

en ldste till den lskade Gajus, vilken jag i sanning lskar. 2. Min lskade, jag nskar att det gr vl fr dig i allt och att du r frisk, liksom det str vl till med din sjl. 3. Ty jag blev mycket glad, d brderna kom och vittnade om den sanning som r i dig, hur du vandrar i sanningen. 2 Joh. 4. 4. Jag har ingen strre gldje n att jag fr hra att mina barn vandrar i sanningen. 5. Min lskade, du handlar trofast i allt vad du gr fr brderna och fr frmlingarna. 1 Joh. 3:11. 6. De har infr frsamlingen vittnat om din krlek och du gr vl om du hjlper dem vidare p ett fr Gud vrdigt stt. 7. Ty fr hans namns skull har de gtt ut och har inte tagit ngot frn hedningarna. 8. Vi r drfr skyldiga att ta emot sdana, s att vi kan bli medarbetare fr sanningen.

9. Jag har skrivit till frsamlingen, men Diotrefes som vill vara den frmste bland dem, tar inte emot oss. 10. Drfr, om jag kommer, vill jag pminna om de grningar som han gr, d han frtalar oss med elaka ord. Och inte nog med det, han tar sjlv inte emot brderna och hindrar andra som vill gra det och driver ut dem ur frsamlingen. 11. Min lskade, efterflj inte det som r ont utan det som r gott. Den som gr det goda r av Gud, och den som gr det onda har inte sett Gud.
Ps. 37:27. Jes. 1:16. 1 Petr. 3:11. 1 Joh. 3:6f.

12. Demetrius har gott vittnesbrd av alla och av sanningen sjlv. Ocks vi kan vittna om honom och ni vet att vrt vittnesbrd r sant. 13. Jag hade mycket mer att skriva, men jag vill inte skriva till dig med blck och penna. 2. Joh. 12. 14. Men jag hoppas att snart f se dig och d skall vi muntligt tala med varandra. 15. Frid vare med dig. Vnnerna hlsar dig. Hlsa vnnerna var och en vid sitt namn.

383

Jakobs brev

Jakobs brev

1 Kapitlet
Uppmaning till tlamod i prvningen och till att vara ordets grare. Syndens och goda gvors ursprung.

9. Men en broder, som r ringa kan bermma sig av sin hghet 10. och den som r rik, av sin ringhet, fr ssom grsets blomster skall han frgs.
Job 14:2. Ps. 10:3f, 102:12, 103:15. Jes. 40:6. 1 Kor. 7:31. 1 Petr. 1:24. 1 Joh. 2:17. Jak. 4:14.

akob, Guds och Herrens Jesu Kristi tjnare, hlsar de tolv stammarna i frskingringen. Joh. 7:35. 1 Petr. 1:1. 2. Mina brder, hll det fr idel gldje nr ni rkar ut fr alla slags frestelser
Matt. 5:11-12. Apg. 5:41. Hebr. 10:34. 1 Petr. 1:6.

3. och vet, att nr er tro prvas, stadkommer det tlamod.

Rom. 5:3. 1 Petr. 1:7.

4. Men lt tlamodet ha med sig ett fullbordat verk, fr att ni skall vara fullkomliga och hela, utan ngon brist. 5. Om ngon av er saknar visdom, skall han be till Gud som ger alla villigt och utan frebrelser, och den skall ges t honom.
Ords. 2:3. Jer. 29:12. Matt. 7:7-8. Luk. 11:9. Joh. 14:13, 15:7. Jak. 5:16.

11. Solen gr upp med sin hetta och grset torkar bort och dess blomster faller av och dess skna fgring frgr. S skall ven den rike vissna bort p sina vgar. 12. Salig r den man som uthrdar frestelsen. Ty d han har besttt provet, skall han f livets krona, som Gud har lovat dem som lskar honom.
Job 5:17. Ords. 3:11. Matt. 10:22, 19:28-29. 2 Tim. 4:7-8. Hebr. 12:5. 1 Petr. 3:14. Upp. 2:10, 3:19.

6. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets vg, som drivs och kastas av vinden.
Mark. 11:24. Joh. 16:23. 1 Joh. 3:22, 5:14-15.

7. En sdan mnniska skall inte tnka att hon kan f ngot av Herren. 8. En tvehgsen* man r ostadig p alla sina vgar.
*Ordagrant: Dubbelsjlad, dvs en man vars sjl dras t tv hll.

13. Ingen som blir frestad fr sga att han blir frestad av Gud, ty Gud kan inte frestas av det onda, och sjlv frestar han ingen. 14. Utan var och en frestas, nr han dras och lockas av sitt eget begr. 15. Drefter, sedan begret har blivit havande, fder det synd och d synden r fullbordad, fder den dd.
Rom. 6:23.

16. Far inte vilse, mina kra brder. 17. Varje god gva och varje fullkomlig gva kommer ner frn ovan, frn ljusens Fader, hos vilken ingen fr-

Jak. 1:18

Jakobs brev

384

ndring finns, och ingen vxling mellan ljus och mrker.

Ords. 2:6. Jes. 14:27, 46:10. Mal. 3:6. Joh. 3:27. Rom. 11:29. 1 Kor. 4:7.

beska frldralsa barn och nkor i deras bedrvelse och hlla sig obeflckad av vrlden.

18. Efter sin vilja har han ftt oss genom sanningens ord, fr att vi skulle vara en frstling av hans skapelser. Joh. 1:13, 3:3f. 1 Kor. 4:15.
Gal. 4:19. 1 Petr. 1:23.

2 Kapitlet
Varning fr att ha anseende till personen. Skillnaden mellan levande och dd tro.

19. Drfr, mina lskade brder, skall varje mnniska vara snar till att hra, sen till att tala och sen till vrede.
Ords. 17:27.

20. Ty en mans vrede stadkommer inte det som r rttfrdigt infr Gud.
Pred. 7:10.

21. Lgg drfr bort all orenhet och verfld av ondska, och ta med saktmodighet emot ordet som r inplanterat i er och som kan frlsa era sjlar.
Luk. 8:11. Rom. 1:16. 13:12. 1 Kor. 3:6. Kol. 3:8. 1 Petr. 2:1.

22. Men var ordets grare och inte bara dess hrare, annars bedrar ni er sjlva.
Matt. 7:21f. Luk. 11:28. Rom. 2:13. 1 Joh. 3:7.

23. Ty om ngon r ordets hrare och inte dess grare, s r han lik en man som betraktar sitt naturliga ansikte i en spegel, Matt. 7:26f. Luk. 6:47. 24. ty nr han har betraktat sig sjlv, gr han drifrn och glmmer genast hurudan han var. 25. Men den som ser in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte r en glmsk hrare, utan en grningens grare, han skall vara salig i sin grning.
Matt. 5:19. Joh. 13:17. Jak. 2:12.

ina brder, ni kan inte ha anseende till person, samtidigt som ni tror p vr Jesus Kristus, hrlighetens Herre. 2. Ty om det i er frsamling kommer in en man med en guldring p fingret och i fina klder, och det ocks kommer en fattig man i smutsiga klder, 3. och ni d ser p den som br de fina klderna och sger till honom: Sitt du hr p en bra plats, men sger till den fattige: St du dr, eller: Sitt du hr vid mina ftter. 4. Har ni d inte varit partiska och blivit domare med onda tankar? 5. Hr p, mina kra brder. Har inte Gud utvalt de fattiga i denna vrld till att vara rika i tron och bli arvingar till riket, som han har lovat dem som lskar honom?
2 Mos. 20:6. 1 Sam. 2:30. Ords. 8:17. Matt. 5:3. Luk. 12:21. Joh. 7:48. 1 Kor. 1:26, 2:9. Jak. 1:12.

26. Om ngon tror sig vara gudfruktig och inte styr sin tunga, utan bedrar sitt hjrta, s r hans gudstjnst vrdels. Ps. 34:14. 1 Petr. 3:10. Jak. 3:6. 27. Detta r infr Gud och Fadern en ren och obeflckad gudstjnst, att

6. Men ni har fraktat den fattige. r det inte de rika som frtrycker er och drar er infr domstolar? 7. r det inte de som smdar det goda namnet som har nmnts ver er? 8. Om ni fullgr den konungsliga lagen enligt Skriften: lska din nsta s som dig sjlv, s gr ni vl.
3 Mos. 19:18. Matt. 22:39. Mark. 12:31. Rom. 13:8-9. Gal. 5:14. Ef. 5:2. 1 Thess. 4:9.

9. Men om ni ser till personen, d

385

Jakobs brev

Jak. 3:4

syndar ni och blir av lagen verbevisade ssom vertrdare.

3 Mos. 19:15. 5 Mos. 1:17, 16:19.

10. Ty om ngon hller hela lagen men felar i ett s r han skyldig till allt. 5 Mos. 27:26. Gal. 3:10. 11. Fr den som sade: Du skall inte beg hor, han har ocks sagt: Du skall inte drpa. Om du nu inte begr hor men drper, s r du lagens vertrdare. 2 Mos. 20:13-14. 5 Mos. 5:17. 12. Tala och gr s som de som skall dmas efter frihetens lag. Jak. 1:25. 13. Ty dom utan barmhrtighet skall drabba den som inte har visat barmhrtighet. Men barmhrtigheten bermmer sig mot domen.
Matt. 6:15, 18:35. 25:31f. Mark. 11:25. Luk. 16:25.

21. Blev inte Abraham, vr far, genom grningarna rttfrdigad, d han offrade sin son Isak p altaret?
1 Mos. 22:9f.

22. Ser du att tron samverkade med hans grningar, och att genom grningarna blev tron fullbordad.
Hebr. 11:17.

23. Skriften fullbordades som sger: Abraham trodde Gud, och det blev honom rknat till rttfrdighet och han blev kallad Guds vn.
1 Mos. 15:6. 2 Krn. 20:7. Jes. 41:8. Rom. 4:3. Gal. 3:6.

14. Vad hjlper det, mina brder, om ngon sger sig ha tro men inte har grningar? Inte kan vl tron frlsa honom? Matt. 7:26. Jak. 1:23. 15. Om en broder eller syster r naken och saknar mat fr dagen,
Luk. 3:11. 1 Joh. 3:17.

24. Ni ser, att genom grningarna rttfrdigas mnniskan, och inte bara genom tro? 25. Var det inte p samma stt med skkan Rahab, blev hon inte genom grningarna rttfrdigad, nr hon tog emot sndebuden och slppte ut dem en annan vg? Jos. 2:1f, 6:23. Hebr. 11:31. 26. Drfr, s som kroppen utan ande r dd, s r ocks tron utan grningar dd.

16. och ngon av er sger till dem: G i frid, vrm er och mtta er, men inte ger dem vad deras kropp behver, vad hjlper det? 1 Joh. 3:18. 17. S r det ocks med tron. Om den inte har grningar, r den dd i sig sjlv. 18. Nu sger kanske ngon: Du har tro och jag har grningar. Visa mig din tro utan dina grningar, s vill jag visa dig min tro med mina grningar. 19. Du tror att Gud r en. Det gr du rtt i. Ocks de onda andarna* tror det och bvar. *KXII: djvlarna.
Mark. 1:24. Luk. 4:34.

3 Kapitlet
Tungans missbruk. Visheten ovanifrn.

ina brder, inte mnga av er m bli lrare, ni vet att vi skall f en strre dom. 2. Ty alla felar vi p mnga stt. Om ngon inte felar i ord, r han en fullkomlig man, som ven frmr tygla hela sin kropp.
Ps. 34:14. Ords. 20:9. Pred. 7:21. 1 Petr. 3:10. 1 Joh. 1:8. Jak. 1:26.

20. Men vill du inte frst, du ffngliga* mnniska, att tron utan gr*tomma. ningar r dd?

3. Se, vi lgger betsel i hstarnas mun, fr att de skall lyda oss, och vi styr hela deras kropp. Ps. 32:9. 4. Se, ven skeppen, hur stora de n r och drivs av starka vindar, blir de i

Jak. 3:5

Jakobs brev

386

alla fall styrda av ett litet roder, dit rorsmannen vill. 5. S r ocks tungan en liten lem, och skryter ver stora ting. Se, en liten eld, hur stor skog den antnder!
Ps. 12:4-5, 73:8-9. Ords. 12:18, 15:2.

stridslystnad, dr rder ocks oordning och all slags ond grning.

*KXII: nit. 1 Kor. 3:3. Gal. 5:19-21.

6. Tungan r ocks en eld, en vrld full av orttfrdighet. Sdan r tungan bland vra lemmar, den som besmittar hela kroppen och stter livets hjul i brand, sjlv antnd av helvetet. Matt. 15:11f. Mark. 7:15f. 7. Fr all natur, bde fyrfota djur, fglar, ormar och djur som r i havet, kan tmjas och har blivit tmjda av mnniskan. 8. Men tungan kan ingen mnniska tmja, den r ostyrig och ond och full av ddligt gift. 9. Med den vlsignar vi Gud och Fadern, och med den frbannar vi mnniskorna, som r skapade till Guds avbild. 1 Mos. 1:26-27, 9:6. 10. Frn samma mun kommer vlsignelse och frbannelse. Det br inte vara s mina brder. 11. Inte ger en klla frn samma der bde stt och bittert vatten? 12. Inte kan ett fikontrd, mina brder, bra oliver eller ett vintrd fikon? S kan heller ingen klla ge salt och stt vatten. 13. Vem r vis och klok bland er? Han br med sin goda livsfring visa sina grningar i saktmodighet och visdom. 14. Men om ni i era hjrtan har bitter avund* och stridslystnad, s ska ni inte frhva er och ljuga emot sanningen. *KXII: nit. Rom. 13:13. 15. Ty den visdomen har inte kommit ovanifrn, utan r jordisk, sjlisk och djvulsk. 1 Kor. 2:6-7. 16. Ty dr det finns avund* och

17. Men den visdom, som r ovanifrn, den r frst ren och sedan fridsam, mild, inte envis, full av barmhrtighet och andra goda frukter, fri frn partiskhet och hyckleri. 18. Rttfrdighetens frukt blir sdd i frid fr dem som hller frid. Gal. 6:8.

4 Kapitlet
Uppmaning till fridsamhet och dmjukhet. Hinder fr bnhrelse.

arifrn kommer strider och tvister bland er? r det inte frn era begr som fr krig i era lemmar?
Rom. 1:23. 1 Petr. 2:11.

2. Ni har begr men fr inget, ni ddar* och r avundsjuka, men kan nd inget vinna, ni strider och fr krig, men ni har inget drfr att ni *KXII: ni har nit. Job 35:12. inte ber.
Ps. 66:18. Ords. 1:28. Jer. 11:11. Mik. 3:4.

3. Ni ber och fr inget, drfr att ni ber illa, fr att slsa bort det i njutningar. 1 Joh. 3:22, 5:14. 4. Ni horkarlar och horkvinnor, vet ni inte att vnskap med vrlden r fiendskap mot Gud? Den som vill vara vrldens vn blir Guds fiende.
Joh. 15:19, 17:14. Rom. 8:8. Gal. 1:10. 1 Joh. 2:15.

5. Eller menar ni, att det r tomma ord d Skriften sger: Med avund* trngtar Anden som har tagit sin boning i oss?
*KXII: begr emot hatet. Gal. 5:17.

6. Men strre r den nd han ger, drfr sger den: Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka ger han nd.
Ords. 3:34. Matt. 23:12. Luk. 1:52. 1 Petr. 5:5.

387

Jakobs brev

Jak. 5:11

7. Underordna er drfr Gud. St emot djvulen, s skall han fly bort frn er. Ef. 4:27. 1 Petr. 5:9. 8. Nrma er Gud, s skall han nrma sig er. Rena era hnder, ni syndare och gr era hjrtan rena ni tvehgsna*.
*Dubbelsjlad, dvs en man vars sjl dras t tv hll. Jes. 1:16-18. Sak. 1:3. Jak. 1:8.

5 Kapitlet
Dom ver de rika som utnyttjar andra. Tlamodets ln. Varning fr att svra. Bnens kraft.

9. Knn ert elnde och srj och grt. Lt ert skratt vnda sig i sorg, och gldjen i bedrvelse. Matt. 5:4. Luk. 6:21f. 10. dmjuka er infr Herren, s skall han upphja er.
Job 22:29. Jes. 66:2. Luk. 14:11.

r nu, ni rika, grt och jmra er ver det elnde som skall komma ver er. Ords. 11:28. 2. Er rikedom r frmultnad och era klder r upptna av mal.
Matt. 6:19-20.

11. Frtala inte varandra, brder. Den som frtalar sin broder och dmer sin broder, han frtalar lagen och dmer lagen. Men dmer du lagen, s r du inte lagens grare, utan dess domare.
Matt. 7:1. Rom. 2:1. 1 Kor. 4:5.

12. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som kan frlsa och frgra. Vem r du, som dmer en annan? Rom. 14:4. 13. Hr nu, ni som sger: I dag eller i morgon vill vi fara till den eller den staden, och dr vill vi stanna ett r och gra affrer och tjna pengar.
Ords. 27:1. Luk. 12:18.

3. Ert guld och silver r frrostat, och rosten drp skall vara ett vittnesbrd mot er och skall som en eld frtra ert ktt. Ni har samlat er skatter i de yttersta dagarna. 4. Se, den ln ni har undanhllit arbetarna som har brgat era krar den ropar, och skrdemnnens rop har ntt Herren Sebaots ron.
3 Mos. 19:13. 5 Mos. 24:14-15. Job. 24:10-11.

5. Ni har levt i lyx och vllust* p jorden. Ni har gtt era hjrtan s som p en slaktedag.
*njutning. Job 21:13. Luk. 12:19, 16:19f.

14. Ni som inte vet vad som kan ske i morgon. Ty vad r ert liv? Det r en rk, som fr en liten stund syns och sedan frsvinner.
Jes. 40:6. 1 Kor. 7:31. 1 Petr. 1:24. 1 Joh. 2:17. Jak. 1:10.

6. Ni har dmt den rttfrdige skyldig och ddat honom, och han gjorde inget motstnd mot er. 7. S var nu tliga, brder, intill Herrens tillkommelse. Se, jordbrukaren vntar efter jordens dyrbara frukt, och vntar med tlamod, till dess han fr tidigt och sent regn.
Joel 2:23. 5 Mos. 11:14.

15. I stllet borde ni sga: Om Herren vill och vi fr leva s skall vi gra det eller det.
Apg. 18:21. 1 Kor. 4:19. Hebr. 6:3.

16. Men nu skryter ni i ert hgmod. Allt sdant skryt r ont. 17. Den som drfr vet att gra det som r gott och inte gr det, fr honom r det synd.
Luk. 12:47. Joh. 9:41. Rom. 1:20f, 2:17f.

8. S var ocks ni tliga, och styrk era hjrtan, ty Herrens tillkommelse r nra. 9. Klaga inte p varandra brder, s att ni inte blir dmda. Se, domaren str fr drren. 10. Brder, ta profeterna som talade i Herrens namn till fredme i lidande Matt. 5:12. och tlamod. 11. Se, vi prisar dem saliga, som har

Jak. 5:12-20

Jakobs brev

388

uthrdat. Om Jobs tlamod har ni hrt, och Herrens slut har ni sett, ty Herren r barmhrtig och ndig.
Job 1:21-22, 42:10. Ps. 103:8.

12. Men framfr allt, mina brder, skall ni inte svra, varken vid himlen eller vid jorden eller vid ngot annat. Utan lt ert ja vara ja, och ert nej, vara nej, fr att ni inte skall falla i hyckleri. Matt. 5:34f. 13. r det ngon bland er som lider ont skall han be. r ngon vid gott mod, skall han sjunga psalmer. Ef. 5:19. 14. r ngon bland er sjuk, skall han kalla till sig frsamlingens ldste och lta dem be ver honom och smrja honom med olja i Herrens namn.
Mark. 6:13, 16:18.

16. Beknn era synder fr varandra och be fr varandra, s att ni blir helade. En rttfrdig mans bn i verksamhet frmr utrtta mycket.
Jak. 1:5.

17. Elias var en mnniska som vi, och nr han bad en bn att det inte skulle regna, s regnade det inte p jorden under tre r och sex mnader.
1 Kon. 17:1. Luk. 4:25.

18. Sedan bad han igen och himlen gav regn, och jorden bar sin frukt.
1 Kon. 18:41f.

15. Och trons bn skall hjlpa den sjuke, och Herren skall lta honom st upp, och om han har begtt synder, skall han f frltelse fr dem.

19. Brder, om ngon bland er gr vilse, bort frn sanningen och ngon omvnder honom, Matt. 18:15. 20. s skall han veta, att den som omvnder en syndare frn hans villovg, frlser en sjl frn dden och skyler ver mngd av synder.
Ords. 10:12. 1 Petr. 4:8.

389

Judas brev

Judas brev

Varning fr falska lrare med pminnelse om forna tiders straffdomar ver mnniskor och fallna nglar. Uppmaning till fasthet i tron. Mose kropp och Enoks profetia.

6. De nglar som inte behll sitt furstendme*, utan vergav sin egen boning, dem har han med eviga bojor frvarat i mrkret till domen p den stora dagen.
*Ordagrant: det egna ursprunget. Joh. 8:44. 2 Petr. 2:4.

udas, Jesu Kristi tjnare och Jakobs bror, till de kallade, som i Gud, Fadern, r helgade och bevarade i Jesus Kristus. Joh. 17:11. 1 Petr. 1:5. 2. Lt barmhrtighet, frid och krlek frka sig hos er. 3. Mina lskade, eftersom jag med all iver har tagit mig fre att skriva till er om allas vr frlsning, har jag funnit det ndvndigt att i min skrivelse frmana er att kmpa fr den tro som en gng har blivit verlmnad t de heliga.
Fil. 1:27. 1 Tim. 1:18, 6:12. 2 Tim. 4:7.

7. S har ocks Sodom och Gomorra och stderna dr omkring, vilka p samma stt som de frra bedrev otukt och gick efter frmmande ktt, blivit satta till ett varnande exempel och lider den eviga eldens straff.
1 Mos. 19:24. 5 Mos. 29:23. Jes. 13:19. Jer. 20:16, 50:40. Klag. 4:6. Hes. 16:49. Amos 4:11. Luk. 17:29. 2 Petr. 2:6.

8. P samma stt besmittar ocks dessa drmmare kttet, och fraktar herradmet och hdar vldigheterna.
2 Petr. 2:10.

4. Ty ngra mnniskor har smugit sig in hos er, ngra ogudaktiga mnniskor, som fr lnge sedan var uppskrivna till denna dom, som missbrukar vr Guds nd till lsaktighet och frnekar Gud, den ende Hrskaren och vr Herre Jesus Kristus.
Tit. 1:16. 1 Petr. 2:8. 2 Petr. 2:1f.

5. Men jag vill pminna er, fastn ni redan en gng ftt veta, att d Herren hade frt ut folket ur Egypten, frgjorde han sedan dem som inte trodde. 4 Mos. 14:29, 26:64. Ps. 106:26.
1 Kor. 10:5. Hebr. 3:18-19.

9. Men d verngeln Mikael tvistade med djvulen om Mose kropp, vgade han inte uttala ngon smdande dom, utan sade: M Herren straffa dig. Dan. 10:13. 2 Petr. 2:11. Upp. 12:7. 10. Dessa smdar vad de inte knner till, liksom de frnuftslsa djuren, och vad de knner till av naturen, det frdrvar de sig sjlva med. 2 Petr. 2:12. 11. Ve dem! Ty de har trtt in p Kains vg och har fr lnens skull fallit i Balaams villfarelse och gtt frlorade i Koras uppror.
1 Mos. 4:8. 4 Mos. 16:1, 22:7f. 2 Petr. 2:15. 1 Joh. 3:12.

Jud. 1:12-25

Judas brev

390

12. Dessa r skamflckar vid era krleksmltider, dr de hller gstabud med er och utan att skmmas frser sig sjlva. De r skyar utan vatten, som drivs omkring av vindarna, trd, nakna s som om hsten, ofruktbara, dubbelt dda, uppryckta med rtOrds. 25:14. 2 Petr. 2:13f. terna. 13. De r vilda havsvgor som kastar upp sin egen skamlshet som skum. Irrande stjrnor, t vilka det svarta mrkret r frvarat i evighet.
Jes. 57:20. 2 Petr. 2:17.

de ord, som frut har blivit sagda av vr Herres Jesu Kristi apostlar,
Apg. 20:29. 1 Tim. 4:1. 2 Tim. 3:1, 4:3. 2 Petr. 3:2.

18. hur de sade er: I de yttersta dagarna skall det komma bespottare, som vandrar efter sina egna ogudaktiga begr. 19. Dessa r de som vllar splittring, sjliska, som inte har Anden.
Ords. 18:1. Hes. 14:7. Hos. 4:14, 9:10. 1 Kor. 2:14.

14. Om dessa har ocks Enok den sjunde frn Adam, profeterat och sagt: Se, Herren kommer med sina mngtusen heliga
1 Mos. 5:22. Dan. 7:10. Apg. 1:11. 1 Thess. 1:10. 2 Thess. 1:10. Upp. 1:7.

15. fr att hlla dom ver alla och straffa alla dem, som r ogudaktiga fr alla deras ogudaktiga grningar, som de i sin gudlshet har gjort och fr allt det hrda, vilka de som ogudaktiga syndare har talat mot hoMatt. 12:36, 25:31. 2 Thess. 1:7. nom. 16. Dessa knorrar och klagar alltid, och vandrar efter sina begr. Deras mun talar stolta ord, och de smickrar personer fr sin egen nyttas skull.
2 Petr. 2:18.

20. Men ni, mina lskade, uppbygg er p er allraheligaste tro och be i den Helige Ande, 21. och bli kvar i Guds krlek medan ni vntar p vr Herres, Jesu Kristi, barmhrtighet till evigt liv. 22. Och gr denna tskillnad, att ni frbarmar er ver somliga, 23. andra skall ni med fruktan rdda och rycka dem ur elden, och till och med hata den av kttet beflckade livkldnaden.
Rom. 11:14. 1 Tim. 4:13f. Jak. 5:20. Upp. 3:4.

24. Men honom, som frmr bevara er frn fall och stlla er infr sin hrlighet ostraffliga i jublande frjd,
Rom. 16:25.

17. Men ni, mina lskade, kom ihg

25. den ende vise Guden, vr Frlsare, vare ra och majestt, vlde och makt nu och i all evighet. Amen.
Rom. 16:27. 1 Tim. 1:17.

391

Johannes uppenbarelse

Johannes Uppenbarelse

1 Kapitlet
Johannes hlsar frsamlingarna. Kristus uppenbarar sig fr Johannes och befaller honom att skriva vad han har sett.

hr ran och makten i evigheternas evigheter. Amen.

1 Petr. 2:5-9. Upp. 5:10, 20:6.

etta r Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom fr att visa fr sina tjnare vad som snart mste ske. Han har gjort det knt och snt det genom sin ngel till sin tjnare Johannes, 2. som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbrd, allt vad han har sett. 3. Salig r den som lser och saliga r de som hr profetians ord och som hller fast vid det som r skrivet dr. Ty tiden r nra. Rom. 13:11. 1 Petr. 4:7.
Jak. 5:8. Upp. 2:10, 22:7.

7. Titta, han kommer med skyarna och varje ga skall se honom, ocks de som har genomborrat honom och alla jordens stammar skall jmra sig ver honom. Ja, Amen.
Jes. 3:13-14. Dan. 7:13. Sak. 12:10. Matt. 26:64. Joh. 19:37. 1 Thess. 1:10.

8. Jag r A och O*, begynnelsen och nden, sger Herren, han som r, som var och som skall komma, den Allsmktige.
*A och O dvs Alfa och Omega, som r den frsta och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Jes. 41:4, 48:12. Upp. 21:6.

4. Johannes till de sju frsamlingarna i Asien. Nd vare med er och frid frn honom som r och som var och som skall komma och frn de sju andar som r infr hans tron,
2 Mos. 3:14. Upp. 3:1, 5:6, 11:17, 16:5.

9. Jag, Johannes, er broder, som har del med er i bedrvelsen och i riket och i Jesu Kristi tlamod, var p den som heter Patmos fr Guds ords skull och fr Jesu Kristi vittnesbrds skull. Rom. 8:17. Fil. 1:7. 2 Tim. 1:8-12. 10. Jag var i Anden p Herrens dag* och jag hrde bakom mig en stark rst, s som av en basun,
*KXII: en Sndag. Upp. 4:2.

5. och frn Jesus Kristus, det trogna vittnet, den frstfdde frn de dda och hrskaren ver jordens kungar. Han som lskat oss och renat oss frn vra synder med sitt blod,
Apg. 20:28. 1 Kor. 15:20. Hebr. 9:12-14. 1 Joh. 1:7-9. Upp. 3:14, 5:9, 17:14.

6. och gjort oss till kungar och prster t Gud och sin Fader. Honom till-

11. som sade: Jag r A och O, den frste och den siste. Skriv ner i en bokrulle vad du ser, och snd den till de frsamlingar, som r i Asien: till Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och till Laodicea.
Upp. 1:8, 22:13.

12. Jag vnde mig om fr att se rst-

Upp. 1:13

Johannes uppenbarelse

392

en som talade med mig. Och nr jag vnde mig om, sg jag sju gyllene ljusstakar 13. och mitt ibland de sju gyllene ljusstakarna en, som var lik Mnniskosonen, kldd i en fotsid kldnad och omgjordad kring brstet med ett gyllene blte.
Hes. 1:28. Dan. 7:13. Upp. 1:1, 14:14.

2 Kapitlet
Breven till frsamlingarnas nglar i Efesus, Smyrna, Pergamus och Tyatira.

14. Hans huvud och hr var vitt som vit ull, som sn, och hans gon var som lgande eld. Dan. 7:9. Upp. 19:12. 15. Hans ftter var s som skinande malm, som glder i ugnen, och hans rst var som dnet av stora vatten. 16. I sin hgra hand hade han sju stjrnor och frn hans mun gick ett skarpt tveeggat svrd ut, och hans ansikte var ssom solen nr den skiner i sin kraft. Jes. 49:2. Ef. 6:17.
Hebr. 4:12. Upp. 2:12-16, 3:1, 19:15-21.

17. Och d jag sg honom fll jag ner fr hans ftter som om jag hade varit dd. Men han lade sin hgra hand p mig, och sade till mig: Var inte frskrckt! Jag r den frste och den siste
Jes. 44:6. Dan. 8:18, 10:10.

kriv till frsamlingens ngel i Efesus: Detta sger han som hller de sju stjrnorna i sin hgra hand, han som vandrar mitt ibland de sju Upp. 1:13f. gyllene ljusstakarna: 2. Jag vet om dina grningar och ditt arbete och ditt tlamod och att du inte kan frdra dem som r onda. Du har prvat dem som sger att de r apostlar men inte r det och har funnit dem vara lgnare. 3. Du har frdragit mycket och har tlamod och har arbetat fr mitt namns skull och har inte trttnat. 4. Men jag har det emot dig, att du har vergett din frsta krlek. 5. Tnk drfr p varifrn du har fallit och omvnd* dig och gr de frsta grningarna, annars skall jag snart komma till dig och flytta din ljusstake frn dess plats, om du inte omvnder* dig. *KXII: gr bttring.
Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra dig.

18. och den som lever. Jag var dd, men se, jag lever i evigheternas evigheter. Amen. Och jag har nycklarna till ddsriket* och dden.
*KXII: helvetet. Job 12:14. Ps. 68:21. Rom. 6:9. Upp. 3:7, 20:1.

19. S skriv nu vad du har sett, vad som nu r och vad som skall ske efter detta. 20. Detta r hemligheten med de sju stjrnorna, som du har sett i min hgra hand, och de sju gyllene ljusstakarna: De sju stjrnorna r de sju frsamlingarnas nglar, och de sju ljusstakarna som du har sett, r de sju frsamlingarna. Mal. 2:7.

6. Men detta har du att du hatar nikolaiternas grningar, som jag ocks hatar. 7. Den som har ra m hra vad Anden sger till frsamlingarna. t den som segrar, skall jag ge att ta av livets trd som str i Guds paradis.
1 Mos. 2:9. Upp. 22:2.

8. Skriv till frsamlingens ngel i Smyrna: Detta sger den frste och den siste, han som var dd och blev levande. Jes. 41:4, 44:6. Upp. 1:4f. 9. Jag vet om dina grningar och din bedrvelse och din fattigdom, men du r rik, och jag vet om hdelsen frn dem som sger sig vara judar, men

393

Johannes uppenbarelse

Upp. 2:24

som inte r det, utan r en Satans synagoga. Upp. 3:9. 10. Frukta inte fr ngot av det som du skall lida. Se, djvulen skall kasta ngra av er i fngelse, fr att ni skall sttas p prov och under tio dagar skall ni ha bedrvelse. Var trofast intill dden, s skall jag ge dig livets krona. 1 Kor. 9:25. 2 Tim. 2:5, 4:7-8. Jak. 1:12. 11. Den som har ra m hra vad Anden sger till frsamlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra dden. Upp. 3:6f, 13:9, 20:14, 21:8. 12. Skriv till frsamlingens ngel i Pergamus: Detta sger han som har det skarpa tveeggade svrdet. Upp. 1:16. 13. Jag vet om dina grningar och var du bor, dr Satan har sin tron. Du hller fast vid mitt namn och har inte frnekat min tro, inte ens i de dagar d Antipas, mitt trogna vittne, blev ddad hos er, dr Satan bor. 14. Men ngot har jag emot dig, ty du har dr sdana som hller fast vid Balaams* lra, han som lrde Balak att lgga en snara fr Israels barn, till att ta av det som var offrat t avgudarna och bedriva otukt.
*Balaam r samma namn som Bileam. 4 Mos. 22:23-24, 25:1, 31:16.

ge honom en vit sten* och p stenen* skrivet ett nytt namn, som ingen knner utom den som fr det.
*KXII: vittnesbrd. Matt. 13:9. Upp. 3:12.

18. Skriv till frsamlingens ngel i Tyatira: Detta sger Guds Son, som har gon ssom eldslgor, och vars ftter liknar skinande malm.
Upp. 1:14-15.

19. Jag vet om dina grningar, din krlek, din tjnst, din tro, ditt tlamod och att dina sista grningar r fler n de frsta. 20. Men jag har ngra f saker emot dig: att du tillter kvinnan Jesabel, som sger att hon r en profetissa, att undervisa och frfra mina tjnare till att bedriva otukt och att ta av det som var offrat t avgudarna.
1 Kon. 16:31. 2 Kon. 9:7. Apg. 15:20. 1 Kor. 10:19-20.

21. Och jag har gett henne tid fr att hon skulle omvnda* sig frn sin otukt, men hon har inte omvnt* sig.
*KXII: bttra sig. Alt. vers.: gra sinnesndring, ngra sig.

15. S har du ocks sdana, som hller fast vid nikolaiternas lra, som jag hatar. 16. Vnd om*! Annars skall jag snart komma till dig och strida mot dem med min muns svrd.
*KXII: gr bttring. Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra dig. Jes. 11:4, 49:2. Ef. 6:17. 2 Thess. 2:8. Hebr. 4:12. Upp. 1:16, 19:15f.

22. Se, jag skall lgga henne ner p sjukbdden och de som bedriver hor med henne skall komma i stor bedrvelse om de inte omvnder* sig frn sina grningar. *KXII: bttrar sig.
Alt. vers.: gr sinnesndring, ngrar sig.

23. Hennes barn skall jag dda och alla frsamlingar skall veta, att jag r den som rannsakar hjrtan och njurar. Och jag skall ge var och en av er efter hans grningar.
1 Sam. 16:7. Ps. 7:10, 62:13. Jer. 11:20, 17:10. Matt. 16:27. Joh. 2:24-25. Apg. 1:24. Rom. 2:6, 14:12. 2 Kor. 5:10. Gal. 6:5.

17. Den som har ra m hra vad Anden sger till frsamlingarna. Den som segrar, honom vill jag ge att ta av det frdolda mannat, och jag skall

24. Men till er sger jag och till de andra, som r i Tyatira, som inte har sdan lra och inte har lrt knna Satans djupheter, som de sger: Jag skall

Upp. 2:25

Johannes uppenbarelse

394

inte lgga ngon annan brda p er. 25. Men hll fast vid det ni har, till dess jag kommer. Upp. 3:11. 26. Och t den som vinner seger och hller fast vid mina grningar intill nden skall jag ge makt ver hedningarna. Ps. 2:8. Upp. 3:21. 27. och han skall styra dem med jrnspira, och s som en krukmakares Ps. 2:9. krl skall de bli krossade 28. s som ocks jag har ftt av min Fader, och jag skall ge honom morgonstjrnan. 29. Den som har ra m hra vad Anden sger till frsamlingarna.

der, ty de r vrdiga. Upp. 4:4, 6:11, 7:9f. 5. Den som vinner seger skall bli kldd i vita klder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall beknna hans namn infr min Fader och infr hans nglar.
Ps. 69:29. Matt. 10:32. Luk. 12:8. Fil. 4:3. Upp. 13:8.

6. Den som har ra m hra vad Anden sger till frsamlingarna.

Upp. 2:7f.

7. Skriv ocks till frsamlingens ngel i Filadelfia: Detta sger den Helige, den Sannfrdige*, som har Davids nyckel, han som ppnar och ingen stnger, han som stnger och ingen ppnar. *verklig, kta, sann.
Job 12:14 Jes. 22:22. Upp. 1:18.

3 Kapitlet
Breven till frsamlingarnas nglar i Sardes, Filadelfia och Laodicea. Kristus str vid drren.

kriv ocks till frsamlingens ngel i Sardes: Detta sger han, som har Guds sju andar och de sju stjrnorna: Jag vet om dina grningar, att du har namnet att du lever, men du r dd.
Upp. 1:16f, 2:1, 4:5, 5:6.

2. Var vaken och styrk de andra som r nra att d. Ty jag har inte funnit dina grningar fullkomliga infr Gud. 3. Kom drfr ihg vad du har hrt och tagit emot och hll det och omvnd* dig. Om du inte hller dig vaken, s skall jag komma till dig s som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer ver dig.
*KXII: gr bttring. Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra dig. Matt. 24:42-43. Luk. 12:39-40. 1 Thess. 5:2. 2 Petr. 3:10. Upp. 16:15.

8. Jag vet om dina grningar. Se, jag har ltit en drr st ppen fr dig som ingen kan stnga. Ty din kraft r liten, men du har hllit mitt ord och har inte frnekat mitt namn. 9. Se, jag vill verlmna t dig ngra frn Satans synagoga, av dem som sger sig vara judar och inte r det utan ljuger. Se, jag skall gra s att de kommer och faller ner infr dina ftter och de skall frst, att jag har Upp. 2:9. lskat dig. 10. Eftersom du har hllit fast vid mitt tlamods ord, skall jag ocks bevara dig frn den prvningens stund, som skall komma ver hela vrlden fr att prva dem som bor p jorden. 11. Se, jag kommer snart. Hll fast det du har, s att ingen tar din krona.
Upp. 1:3, 2:25, 22:7f.

4. Du har ngra f namn ocks i Sardes, som inte har beflckat sina klder, och de skall vandra med mig i vita kl-

12. Den som segrar, skall jag gra till en pelare i min Guds tempel och han skall inte mer g ut drifrn. Jag skall skriva p honom min Guds namn och namnet p min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner frn

395

Johannes uppenbarelse

Upp. 4:7

himlen frn min Gud, och mitt nya namn.

Gal. 4:26. Hebr. 12:22. Upp. 21:2f, 22:4.

22. Den som har ra m hra vad Anden sger till frsamlingarna.
Upp. 2:17f.

13. Den som har ra m hra vad Anden sger till frsamlingarna. 14. Skriv ocks till frsamlingens ngel i Laodicea: Detta sger Amen, det trovrdiga och sannfrdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse:
Ps. 89:29. Jes. 55:4. Kol. 1:15. Upp. 1:5.

4 Kapitlet
Guds tron i himlen. De tjugofyra ldste och de fyra varelserna.

15. Jag vet om dina grningar. Du r varken kall eller varm. O, att du vore kall eller varm. 16. Men eftersom du r ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun. 17. Ty du sger: Jag r rik och har verfld och behver inget, och du vet inte att du r elndig, mkansvrd, fattig, blind och naken. 1 Kor. 4:8. 18. Jag rder dig att du kper guld av mig, som r luttrat i eld, fr att du skall bli rik, och vita klder att klda dig i, fr att din nakenhets skam inte skall synas, och smrj dina gon med gonsalva, s att du kan se.
Upp. 7:13, 19:8, 16:15.

edan sg jag, och se, en drr var ppnad i himlen, och den rst, som jag frst hade hrt tala med mig som en basun, sade: Stig hit upp, och jag skall visa dig vad som mste ske hrefter. Upp. 1:10. 2. Genast kom jag i Anden, och se, en tron var framsatt i himlen och det satt en p tronen.
Hes. 1:26, 10:1. Upp. 1:10.

3. Han som satt p den var till utseendet som en jaspissten och karneol* och runt omkring tronen var en regnbge, som sg ut som en smaragd.
*en rdaktig delsten.

19. Alla dem jag lskar tillrttavisar och agar jag. S var drfr ivrig och omvnd* dig.
*KXII: gr bttring. Alt. vers.: gr sinnesndring, ngra dig. Job 5:17. Ords. 3:11-12. Hebr. 12:5-6. Jak. 1:12.

20. Se, jag str fr drren och klappar, om ngon hr min rst och ppnar drren skall jag g in till honom och hlla mltid med honom och han med mig. Hga V. 5:2. Joh. 14:21-23. 21. Den som vinner seger, honom skall jag lta sitta med mig p min tron, s som ocks jag har vunnit seger och sitter med min Fader p hans tron. Matt. 19:28. Luk. 22:30.
1 Kor. 6:2. 2 Tim. 2:12. Upp. 2:26-27.

4. Omkring tronen var tjugofyra andra troner, och p de tronerna satt tjugofyra ldste, kldda i vita klder och p deras huvuden var gyllene kronor. 5. Och frn tronen utgick blixtar, skdunder och rster. och framfr tronen brann sju eldfacklor, vilka r de Upp. 1:4, 3:1, 5:6. sju Guds andar. 6. Framfr tronen var det ett glashav, likt kristall, och mitt fr tronen och runt om tronen var fyra varelser*, fulla med gon bde framtill och baktill. *KXII: djur. Upp. 15:2. 7. Den frsta varelsen var likt ett lejon, och den andra varelsen likt en ung tjur, och den tredje varelsen hade ett ansikte ssom en mnniska, och den fjrde varelsen var lik en flygande rn.

Upp. 4:8

Johannes uppenbarelse

396

8. De fyra varelserna hade vardera sex vingar runt omkring och de var innantill fulla med gon. Och de hade ingen vila dag eller natt, och sade: Helig, Helig, Helig r Herren Gud, den Allsmktige, han som var och som r och som skall komma.
Jes. 6:2-3. Upp. 16:5.

Davids rot, har vunnit seger, s att han kan ppna bokrullen och bryta dess sju insegel. 1 Mos. 49:9-10. Jes. 11:1f.
Rom. 15:12. Upp. 22:16.

9. Och nr dessa varelser prisar, rar och tackar honom som sitter p tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10. d faller de tjugofyra ldste ner infr honom, som sitter p tronen och tillber honom, som lever i evigheternas evigheter, och kastar sina kronor infr tronen och sger: 11. Herre, du r vrdig att ta emot pris, ra och makt, ty du har skapat allt, och genom din vilja r de till och skapades de.

6. Och jag sg, och se, mitt fr tronen och de fyra varelserna och mitt ibland de ldste stod ett lamm, som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju gon, som r de sju Guds andar, som r utsnda ver hela jorden. Sak. 3:9, 4:10. Joh. 1:29f. 7. Och han kom och tog bokrullen ur hans hgra hand, som satt p tronen. 8. D han tog bokrullen, fll de fyra varelserna och de tjugofyra ldste ner infr Lammet. Var och en hade harpor och gyllene sklar fulla med rkelse, vilket r de heligas bner.
Ps. 141:2.

5 Kapitlet
Boken med de sju inseglen.

9. Och de sjng en ny sng och sade: Du r vrdig att ta bokrullen och ppna dess insegel, ty du blev slaktad och har terlst oss t Gud med ditt blod frn alla stammar och tungoml och folk och folkslag*,
*KXII: hedningar. Apg. 20:28. 1 Kor. 6:20, 7:23. Ef. 1:7. Kol. 1:14. Hebr. 9:12, 10:10. 1 Petr. 1:18-19. 2 Petr. 2:1. 1 Joh. 1:7. Upp. 14:3.

ch jag sg i hger hand p honom som satt p tronen en bokrulle frseglad med sju insegel i vilken det var skrivet bde p insidan och utsidan. Hes. 2:9-10. 2. Och jag sg en mktig ngel, som frkunnade med hg rst: Vem r vrdig att ppna bokrullen och bryta dess insegel? 3. Men ingen i himlen eller p jorden eller under jorden kunde ppna bokrullen eller se i den. 4. Och jag grt mycket, eftersom ingen blev funnen vrdig till att ppna bokrullen och lsa den eller se i den. 5. Men en av de ldste sade till mig: Grt inte. Se, lejonet av Juda stam,

10. och har gjort oss till kungar och prster t vr Gud och vi skall regera p jorden.
2 Mos. 19:6. 1 Petr. 2:5f. Upp. 1:6, 20:6.

11. Och jag sg och hrde rsten av mnga nglar runt omkring tronen och varelserna och de ldste och deras antal var tio tusen gnger tio tusen och tusen gnger tusen. Dan. 7:10. 12. De sade med hg rst: Lammet, som r slaktat r vrdigt att ta emot makten och rikedom och visdom och styrka och ra och pris och lov. 13. Och allt skapat, som r i himlen och p jorden och under jorden och

397

Johannes uppenbarelse

Upp. 6:14

p havet, och allt som r i dem hrde jag sga: t honom, som sitter p tronen och Lammet, vare lov och ra och pris och makt i evigheternas evigheter.
Fil. 2:10.

*Ett mtt vete berknades vara vad en man behvde till mat fr dagen. **Motsvarar en dagsln fr en arbetare. Upp. 9:4.

14. Och de fyra varelserna sade: Amen, och de tjugofyra ldste fll ner och tillbad honom, som lever i evigheternas evigheter.

6 Kapitlet
De sex frsta inseglen bryts.

7. Och d han brt det fjrde inseglet, hrde jag den fjrde varelsens rst sga: Kom och se. 8. Och jag sg, och se, en blekgul hst. Och han som satt p den hette Dden och ddsriket* fljde efter honom. Och t dem gavs makt ver fjrdedelen av jorden, till att dda med svrd och med hungersnd och med dd och genom vilddjuren p jorden.
*KXII: helvetet.

ch jag sg, att Lammet brt ett av inseglen och jag hrde ett av de fyra varelserna sga med en rst som skan: Kom och se. 2. Och jag sg, och se, en vit hst, och den som satt p den hade en bge, och t honom gavs en krona, och han drog ut segrande och fr att segra.
Upp. 19:11.

3. Och d han brt det andra inseglet, hrde jag den andra varelsen sga: Kom och se. 4. D kom en annan hst ut som var rd, och t honom som satt p den blev det givet att ta bort friden frn jorden, s att de skulle sl ihjl varandra. Och t honom blev ett stort svrd givet. 5. Och d han brt det tredje inseglet, hrde jag den tredje varelsen sga: Kom och se. Och jag sg, och se, en svart hst, och den som satt p den hade en vgskl i sin hand. 6. Och jag hrde en rst mitt ibland de fyra varelserna sga: Ett mtt* vete fr en denar**, och tre mtt korn fr en denar**, och oljan och vinet skall du inte skada.

9. Och d han brt det femte inseglet, sg jag under altaret deras sjlar, som hade blivit ddade fr Guds ords skull och fr det vittnesbrds skull som de hade. Upp. 1:9, 20:4. 10. Och de ropade med hg rst och sade: Herre, du som r helig och sannfrdig, hur lnge drjer du med att dma och hmnas vrt blod p dem som bor p jorden? 11. Och t var och en av dem gavs en vit fotsid kldnad, och de blev tillsagda att de skulle vila nnu en liten tid, till dess antalet hade blivit fullt av deras medtjnare och brder, som skulle bli ddade liksom de sjlva. Upp. 3:5, 7:9f. 12. Och jag sg att han brt det sjtte inseglet, och se, d blev det en stor jordbvning, och solen blev svart som en sorgdrkt*, och mnen blev som blod. *Alt. vers.: sck av hr.
Joel 2:10f, 3:15. Matt. 24:29. Apg. 2:20.

13. Och himlens stjrnor fll ner till jorden, som nr ett fikontrd fller sina omogna fikon, nr det skakas av en stark vind. 14. Och himlen frsvann som nr en bokrulle rullas ihop och alla berg och ar flyttades frn sin plats.
Ps. 102:27. Jes. 34:4.

Upp. 6:15

Johannes uppenbarelse

398

15. Och kungarna p jorden och stormnnen och de rika och hrfrarna och de mktiga, och alla slavar och alla fria gmde sig i hlor och i bergsklyftor, Jes. 2:19. 16. och sade till bergen och klipporna: Fall ver oss och gm oss fr hans ansikte, som sitter p tronen och fr Lammets vrede.
Hos. 10:8. Luk. 23:30. Upp. 9:6.

17. Ty hans vredes stora dag har kommit och vem kan d best?

7 Kapitlet
Guds tjnare tecknas med insegel. Den stora skarans lovsng.

edan sg jag fyra nglar st vid jordens fyra hrn och hlla fast jordens fyra vindar, fr att ingen vind skulle blsa ver jorden eller ver havet eller p ngot trd. 2. Och jag sg en annan ngel som steg upp frn solens uppgng. Han hade den levande Gudens insegel och ropade med hg rst till de fyra nglar, t vilka det var givet att skada jorden och havet. 3. Och sade: Gr inte jorden skada, eller havet eller trden, frrn vi har mrkt vr Guds tjnare med sigill p Hes. 9:4. Upp. 9:4. deras pannor. 4. Och jag hrde talet av dem som var mrkta, etthundrafyrtiofyra tusen mrkta av alla Israels barns stammar.
Upp. 14:1.

5. Av Juda stam tolv tusen mrkta, av Rubens stam tolv tusen mrkta, av Gads stam tolv tusen mrkta, 6. av Asers stam tolv tusen mrkta, av Naftali stam tolv tusen mrkta, av Manasse stam tolv tusen mrkta,

7. av Simeons stam tolv tusen mrkta, av Levi stam tolv tusen mrkta, av Isaskars stam tolv tusen mrkta, 8. av Sebulons stam tolv tusen mrkta, av Josefs stam tolv tusen mrkta, av Benjamins stam tolv tusen mrkta med sigill. 9. Sedan sg jag en stor skara som ingen kunde rkna, av alla folkslag* och stammar och lnder och sprk, st infr tronen och infr Lammet, kldda i vita fotsida klder och med palmer i sina hnder. *KXII: hedningar. Upp. 3:5f, 6:11. 10. De ropade med hg rst och sade: Frlsningen tillhr vr Gud, honom som sitter p tronen och Lammet. 11. Alla nglar stod omkring tronen och de ldste och de fyra varelserna, och de fll ner p sina ansikten infr tronen och tillbad Gud, 12. och sade: Amen. Lovet och priset, visheten och tacksgelsen, ran, makten och starkheten tillhr vr Gud i evigheternas evigheter. Amen. 13. En av de ldste tog till orda och sade till mig: Vilka r dessa som r kldda i de vita fotsida klderna? Och varifrn har de kommit? 14. Jag svarade honom: Herre, du vet det. Och han sade till mig: Dessa r de som kommer ur den stora bedrvelsen, och som har tvttat sina klder och gjort dem vita i Lammets blod. Hebr. 9:14. 1 Joh. 1:7. Upp. 1:5. 15. Drfr r de infr Guds tron och tjnar honom dag och natt i hans tempel och han som sitter p tronen skall sl upp sitt tabernakel* ver dem.
*tlt. Ps. 121:6. Jes. 4:5-6.

16. De skall inte mer hungra eller trsta, inte heller skall solen eller ngon hetta falla p dem. Jes. 49:10. 17. Ty Lammet som str mitt fr tro-

399

Johannes uppenbarelse

Upp. 9:2

nen, skall vara deras herde* och leda dem till levande vattenkllor och Gud skall torka bort alla trar frn deras gon. *KXII: regera.
Ps. 23:1-2. Jes. 25:8. Upp. 21:4.

8 Kapitlet
Det sjunde inseglet bryts. Johannes ser sju nglar med sina basuner. De fyra frsta basunerna.

ch d det brt det sjunde inseglet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme. 2. Och jag sg de sju nglar som str infr Gud och t dem gavs sju basuner. 3. Och en annan ngel kom och stllde sig vid altaret, och han hade ett gyllene rkelsekar, och t honom gavs mycket rkelse, fr att han skulle lgga det till alla de heligas bner p det gyllene altaret infr tronen. Upp. 5:8. 4. Och rken frn rkelsen med de heligas bner steg frn ngelns hand upp infr Gud. Ps. 141:2. 5. Och ngeln tog rkelsekaret och fyllde det med eld frn altaret och kastade ner den p jorden. Och det blev ska, dunder, blixtar och jordbvning. 6. Och de sju nglarna med de sju basunerna gjorde sig redo till att blsa i dem. 7. Och den frste ngeln blste i sin basun, d kom hagel och eld, blandat med blod, och det blev kastat ner p jorden, och tredjedelen av trden brndes upp, och allt grnt grs brndes upp. 8. Och den andre ngeln blste i sin

basun, och ngot som liknade ett stort brinnande berg blev kastat i havet, och tredjedelen av havet blev blod. 9. Och tredjedelen av de skapade varelserna, som var i havet och som hade liv, dog, och tredjedelen av skeppen gick under. 10. Och den tredje ngeln blste i sin basun, d fll frn himlen en stor stjrna, brinnande som en fackla, och den fll ner i tredjedelen av floderna och vattenkllorna. 11. Och stjrnans namn kallas Malrt och tredjedelen av vattnet frvandlades till malrt och mnga mnniskor dog av vattnet, som hade blivit bittert. 12. Och den fjrde ngeln blste i sin basun. D trffades tredjedelen av solen och tredjedelen av mnen och tredjedelen av stjrnorna, s att tredjedelen av dem frmrkades, och en tredjedel av dagen miste sitt ljus, och natten likas. 13. Och jag sg och hrde en ngel, som flg fram mitt p himlen, sga med hg rst: Ve, ve, ve ver dem som bor p jorden, fr de terstende basunsttarna frn de tre nglar som skall till att blsa i sina basuner. Upp. 9:11.

9 Kapitlet
Femte och sjtte basunen.

ch den femte ngeln blste i sin basun. Och jag sg en stjrna, som hade fallit frn himlen ner p jorden. t honom gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2. Och han ppnade avgrundens brunn, och en rk steg upp frn brun-

Upp. 9:3

Johannes uppenbarelse

400

nen som frn en stor ugn och solen och luften frmrkades av brunnens rk. 3. Ur rken kom det ut grshoppor p jorden och t dem gavs makt, s som skorpionerna p jorden har makt. 4. Och det blev sagt till dem att de inte skulle skada grset p jorden, inte heller ngot grnt, inte heller ngot trd, utan endast de mnniskor som inte hade Guds insegel p sina pannor.
Hes. 9:4. Upp. 7:3.

5. Och t dem blev givet, att de inte skulle dda dem, utan att de skulle plga dem i fem mnader. Och deras plga var som plgan av en skorpion nr den stinger en mnniska. 6. I de dagarna skall mnniskorna ska dden men inte finna den och de skall nska att f d, men dden skall fly ifrn dem. Jes. 2:19. Jer. 8:3.
Hos. 10:8. Luk. 23:30. Upp. 6:16.

12. Ett ve r till nda och se, det kommer ytterligare tv andra ve efter detta. Upp. 8:13. 13. Och den sjtte ngeln blste i sin basun och jag hrde en rst frn de fyra hornen p det gyllene altaret, som r infr Gud, 14. sga till den sjtte ngeln, som hade basunen: Ls de fyra nglar som r bundna vid den stora floden Eufrat. 15. Och de fyra nglarna blev lsta, vilka fr den timmen, den dagen, den mnaden och det ret var beredda till att dda tredjedelen av mnniskorna. 16. Och antalet av ryttarhrarna var tv gnger tiotusen gnger tiotusen, jag hrde deras antal.
Ps. 68:18. Dan. 7:10.

7. Grshopporna var till utseendet lik hstar, beredda till strid och p sina huvuden hade de ngot som liknade kronor av guld, och deras ansikten var s som mnniskors ansikten.
2 Mos. 10:4.

8. De hade hr som kvinnohr och deras tnder var ssom lejons. 9. De hade pansar s som pansar av jrn och ljudet av deras vingar var som ljudet av vagnar med mnga hstar som lper till strid. 10. De hade stjrtar som skorpioner och gaddar i deras stjrtar, och deras makt var att plga mnniskorna i fem mnader. 11. De hade en kung ver sig, avgrundens ngel, vars namn p hebreiska r Abaddon, och som p grekiska har namnet Apollyon*.
*Namnet betyder frdrvaren.

17. Och s hr sg jag hstarna, och de som satt p dem i synen. De hade eldrda, mrkbl* och svavelgula pansar. Hstarnas huvuden var s som lejons huvuden och ur deras munnar kom eld och rk och svavel. *KXII: gula. 18. Av dessa tre plgor ddades tredjedelen av mnniskorna, av elden och rken och svavlet, som kom ur deras munnar. 19. Ty deras makt lg i deras mun och i deras svansar, ty deras svansar var lika ormar, och de hade huvuden, och med dem gjorde de skada. 20. Men de vriga mnniskorna, som inte hade blivit ddade av dessa plgor, omvnde* sig inte frn sina hnders verk, s att de upphrde att tillbe onda andar** och avgudar av guld, silver, koppar, sten och tr, som varken kan se eller hra eller g.
*KXII: bttrade. Alt. vers. ndrade inte sinne, ngrade. **djvulskap.

21. De omvnde* sig inte frn sitt mrdande eller frn sina trolldoms-

401

Johannes uppenbarelse

Upp. 11:5

konster, eller frn sin otukt eller frn sina stlder. *KXII: gjorde inte bot.
Alt. vers. ndrade inte sinne, ngrade.

10 Kapitlet
Johannes ser en ngel med regnbgen p sitt huvud och en bok i handen st p havet och jorden.

ch jag sg en annan mktig ngel komma ner frn himlen kldd i en sky och en regnbge ver sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ftter som eldpelare.
Upp. 1:14-15.

2. Han hade en liten ppen bok i sin hand, och han satte sin hgra fot p havet och den vnstra p jorden, 3. och han ropade med hg rst, som nr ett lejon ryter. D han ropade, talade de sju skdundren med sina rster. 4. Och d de sju skdundren hade talat, skulle jag just skriva. Men d hrde jag en rst frn himlen sga till mig: Frsegla vad de sju skdundren har talat, och skriv det inte.
Dan. 8:26.

8. Och den rst som jag hade hrt frn himlen talade ter till mig och sade: G och ta den lilla boken som r ppnad ur handen p den ngel som str p havet och p jorden. 9. D gick jag till ngeln och sade till honom: Ge mig den lilla boken. Och han sade till mig: Ta, och t upp den, den skall vara bitter i din buk, men i din mun skall den vara st som honung. Hes. 3:1-3. 10. Och jag tog den lilla boken ur ngelns hand och t upp den, och den var i min mun st som honung, men d jag hade tit upp den, gav den bitter smrta i min buk. 11. D sade han till mig: Du mste ter profetera ver mnga folk och folkslag* och tungoml och kungar.
*KXII: hedningar.

11 Kapitlet
Guds tempel mts. De tv vittnena profeterar, ddas och str upp. Den sjunde basunen.

5. Och ngeln, som jag sg st p havet och p jorden, lyfte sin hand upp mot himlen Dan. 12:7. 6. och svor vid honom, som lever i evigheternas evigheter, och som har skapat himlen och vad som finns i den, och jorden och vad som finns p den, och havet och vad som finns i det, att ingen tid skall vara mer, 7. utan i de dagar, d den sjunde ngelns rst hrs, nr han skall blsa i basunen, d skall Guds hemlighet vara fullbordad, som han har frkunnat fr sina tjnare profeterna.
Upp. 11:15.

ch ett rr likt en stav gavs t mig, och mig blev sagt: St upp och mt Guds tempel och altaret och dem som tillber dr inne. Hes. 40f. 2. Men utelmna* templets inre** frgrd och mt den inte, fr den r given t hedningarna, och de skall frtrampa den heliga staden i fyrtiotv mnader. *KXII: kasta ut.
**I en del grek. handskrifter str det: yttre. Upp: 13:5.

3. Och jag skall lta mina tv vittnen profetera under ett tusen tvhundrasextio dagar, kldda i sckar. Upp. 12:6. 4. Dessa r de tv olivtrd och de tv ljusstakar som str infr jordens Gud.
Sak. 4:2f.

5. Och om ngon vill skada dem s

Upp. 11:6

Johannes uppenbarelse

402

kommer det eld ur deras mun och frtr deras fiender. Och om ngon vill gra dem ont, s mste han ddas p det sttet. 6. Dessa har makt att tillsluta himlen, s att inget regn faller under de dagar de profeterar, och de har makt ver vattnen, att frvandla dem till blod, och att sl jorden med alla slags plgor, s ofta de vill.
2 Mos. 7f. 1 Kon. 17:1.

kor ddade, och de andra blev frskrckta och gav pris t himlens Gud. 14. Det andra ve r till nda, och se, det tredje ve kommer snart.
Upp. 8:13, 9:12, 15:1.

7. Nr de har avslutat sitt vittnesbrd, skall vilddjuret som stiger upp ur avgrunden, fra krig mot dem, besegra dem och dda dem.
Dan. 7:21. Upp. 13:1f, 17:8.

15. Den sjunde ngeln blste i sin basun, och d hrdes i himlen hga rster, som sade: Denna vrldens riken har blivit vr Herres och hans Kristus och han skall regera i evigheternas evigheter. Upp. 10:7. 16. Och de tjugofyra ldste, som satt infr Gud p sina troner, fll ner p sina ansikten och tillbad Gud
Upp. 4:4f, 5:8.

8. Deras kroppar skall bli liggande p gatan i den stora staden som andligt talat heter Sodom och Egypten, dr ocks vr Herre blev korsfst. Jes. 1:9f. 9. Och folken, stammarna, tungomlen och folkslagen* skall se deras dda kroppar i tre dagar och en halv, och de skall inte tillta att deras dda kroppar lggs i gravar.
*KXII: hedningarna.

17. och sade: Vi tackar dig, Herre, Allsmktige Gud, du som r och som var och som skall komma, fr att du har tagit din stora makt och regerar.
Upp. 1:4f, 4:8, 16:5.

10. Och de som bor p jorden skall frjda sig ver dem och skall gldjas och snda varandra gvor, ty dessa tv profeter plgade dem som bor p jorden. 11. Men efter de tre och en halv dagarna kom en livsande frn Gud in i dem, och de stod upp p sina ftter, och en stor frskrckelse fll ver dem som sg dem. 12. Och de hrde en hg rst frn himlen sga till dem: Stig hit upp. Och de steg upp i himlen i skyn och deras fiender sg dem. 13. Och i samma stund blev det en stor jordbvning, och tiondelen av staden strtade samman. Och genom jordbvningen blev sju tusen mnnis-

18. Och folkslagen* blev vreda, men din vrede har kommit, och tiden d de dda skall dmas, och d du skall lna dina tjnare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, de sm och de stora, och frdrva dem som frdrvar jorden.
*KXII: hedningarna. Ps. 2:1f.

19. Och Guds tempel i himlen ppnades, och hans frbunds ark blev synlig i hans tempel och dr kom blixtar, rster och skdunder, jordbvning och stora hagel. Upp. 15:5.

12 Kapitlet
Kvinnan och draken. Mikaels strid mot draken.

ch i himlen syntes ett stort tecken: en kvinna kldd i solen och mnen under sina ftter och p sitt huvud en krona av tolv stjrnor. 2. Hon r havande och hon ropar i

403

Johannes uppenbarelse

Upp. 13:1

fdslovrkar och barnsnd. 3. Och ett annat tecken syntes i himlen, och se, en stor rd drake som hade sju huvuden och tio horn, och p sina huvuden sju kronor. 4. Hans stjrt drog med sig tredjedelen av himlens stjrnor och kastade ner dem p jorden. Och draken stod framfr kvinnan som skulle fda fr att han skulle uppsluka hennes barn nr hon hade ftt det. 5. Hon fdde ett gossebarn, som skall regera ver alla folkslag* med jrnspira. Och hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron.
*KXII: hedningar. Ps. 2:9. Upp. 2:27, 19:15.

6. Och kvinnan flydde ut i knen, dr hon har en plats som blivit beredd av Gud, fr att hon dr skulle frses med fda under ett tusen tvhundrasextio Upp. 11:3. dagar. 7. Det blev en strid i himlen: Mikael och hans nglar stred mot draken, och draken och hans nglar stred.
Dan. 10:13f, 12:1. Jud. v. 9.

8. Men de vann inte och deras plats fanns inte mer i himlen. 9. Och den store draken blev utkastad, den gamle ormen, som kallas Djvul och Satan, och som bedrar hela vrlden, han blev nerkastad p jorden, och hans nglar blev ocks nerkastade med honom.
1 Mos. 3:1-4. Luk. 10:18. Joh. 12:31. Upp. 20:3.

Lammets blods skull och fr sitt vittnesbrds ords skull, och de lskade inte s sitt liv, att de drog sig Rom. 8:33-37. undan dden. 12. Gld er drfr, ni himlar och ni som bor i dem. Ve dem som bor p jorden och p havet, ty djvulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att han inte har lng tid kvar. Ps. 96:11. Jes. 49:13. Upp. 8:13. 13. Och d draken sg att han var kastad till jorden, frfljde han kvinnan som hade ftt gossebarnet. 14. Men t kvinnan gavs den stora rnens tv vingar, fr att hon skulle flyga ut i knen till sin plats, dr hon fr sin fda en tid och tider och en halv tid borta frn ormens syn. Dan. 12:7. 15. Och ormen sprutade ut vatten ur sin mun s som en strm efter kvinnan, fr att hon skulle fras bort med strmmen. 16. Men jorden hjlpte kvinnan, och ppnade sin mun och uppslukade strmmen, som draken hade sprutat ut ur sin mun. 17. Och draken blev vred p kvinnan och gick bort fr att fra krig mot de andra av hennes sd, de som hller Guds bud och har Jesu Kristi vittJoh. 5:10. nesbrd. 18. Och jag* stllde mig p sanden vid havet. *KXII: han.

10. Och jag hrde en stark rst, som sade i himlen: Nu har frlsningen och kraften och riket blivit vr Guds och makten hans Kristus, eftersom vra brders klagare r nerkastad, han som anklagade dem infr vr Gud dag och natt.
Job 1:9, 2:5. Sak. 3:1. Upp. 11:15.

13 Kapitlet
De tv vilddjuren.

11. Och de vervann honom fr

ch jag sg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade sju huvuden och tio horn, och p sina horn tio kronor och p dess huvuden hdiska namn. Dan. 7:7. Upp. 17:3f.

Upp. 13:2

Johannes uppenbarelse

404

2. Vilddjuret som jag sg var likt en panter, dess ftter var som en bjrns, och dess mun som ett lejons mun. Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt. Upp. 12:9. 3. Jag sg att ett av dess huvuden var liksom srat till dds, men dess ddssr blev lkt. Och hela jorden frundrade sig p vilddjuret. Upp. 17:8. 4. Och de tillbad draken som hade gett vilddjuret makt, och de tillbad vilddjuret, och sade: Vem r lik vilddjuret? Och vem frmr strida mot Upp. 18:18. det? 5. t det gavs en mun till att tala stora ord och hdelser och det fick makt att hlla p under fyrtiotv mnader.
Dan. 7:8-11, 11:36. Upp. 11:2.

12. Det utvar det frsta vilddjurets hela makt infr det, och det fr jorden och dem som bor p den att tillbe det frsta vilddjuret, vars ddssr blev lkt. Upp. 19:20. 13. Och det gr stora tecken, s att det ocks lter eld falla ner frn himlen p jorden infr mnniskornas syn. Matt. 24:24. 2 Thess. 2:9. Upp. 16:14. 14. Det bedrar dem som bor p jorden fr de teckens skull, vilka gavs t det att gra infr vilddjuret, och sger till dem som bor p jorden att gra en avbild t vilddjuret, som var srat av svrd men blev levande.
5 Mos. 13:1.

6. Och det ppnade sin mun till att tala hdelse mot Gud, till att hda hans namn och hans tabernakel och dem som bor i himlen. 7. Och det blev givet t det att strida mot de heliga och att vinna seger ver dem. Och t det gavs makt ver alla stammar och sprk och folkslag*.
*KXII: hedningar. Dan. 7:21.

8. Och alla som bor p jorden skall tillbe det, de vilkas namn inte r skrivna i livets bok hos Lammet som har blivit slaktat frn vrldens grundlggning. 2 Mos. 32:33. Fil. 4:3.
Upp. 3:5 17:8, 20:12, 21:27.

9. Den som har ra, han m hra.

Upp. 2:7, 11, 17, 29.

15. Och det blev givet t det att ge ande t vilddjurets bild, s att vilddjurets bild ocks skulle tala och gra s, att alla som inte tillbad vilddjurets bild skulle ddas. 16. Och det gr s, att alla, sm och stora, rika och fattiga, fria och slavar, tar ett mrke p sin hgra hand eller p sina pannor, 17. fr att ingen skall kunna kpa eller slja, utom den som har mrket eller vilddjurets namn eller dess namns tal. Upp. 14:9-11. 18. Hr r visheten. Den som har frstnd kan rkna ut vilddjurets tal, fr det r en mnniskas tal och dess tal r sexhundrasextiosex.
Upp. 15:2, 17:9.

10. Den som fr till fngenskap, skall g i fngenskap. Den som ddar med svrd, mste ddas med svrd. Hr r de heligas tlamod och tro.
1 Mos. 9:6. Jes. 33:1. Matt. 26:52. Upp. 14:12.

14 Kapitlet
Lammet med de tecknade p Sions berg. ngeln med det eviga evangeliet. Stora straffdomar frkunnas. Babylons fall.

11. Och jag sg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden, och det hade tv horn liksom ett lamm, och det talade som en drake.

ch jag sg, och se, ett Lamm stod p Sions berg och tillsam-

405

Johannes uppenbarelse

Upp. 14:18

mans med det etthundrafyrtiofyra tusen, som hade hans Faders namn skrivet p sina pannor. Upp. 7:4. 2. Och jag hrde ett ljud frn himlen ssom bruset av stora vatten och ssom dnet av stark ska, och ljudet som jag hrde var som nr harpospelare spelade p sina harpor.
Upp. 1:15, 5:8, 19:6.

tillber vilddjuret och dess bild och tar dess tecken p sin panna eller p sin hand, 10. s skall ocks han f dricka av Guds vredes vin, som r hllt oblandat i hans vredes kalk*, och han skall bli plgad med eld och svavel infr de heliga nglarna och infr Lammet.
*bgare. Ps. 75:9. Jes. 34:10, 51:17. Jer. 25:15. Upp. 16:19, 19:3, 19:20.

3. De sjng liksom en ny sng infr tronen och infr de fyra varelserna och infr de ldste, och ingen kunde lra sig den sngen, utom de etthundrafyrtiofyra tusen, som r kpta frn jorden. Upp. 5:9. 4. Dessa r de som inte har beflckat sig med kvinnor, fr de r jungfrur. Dessa r de som fljer Lammet vart det n gr. Dessa r kpta frn mnniskorna till en frstling t Gud och Lammet. 1 Kor. 6:20. 2 Kor. 11:2. Upp. 3:4. 5. I deras mun har inget svek blivit funnet ty de r ostraffliga infr Guds Ps. 32:2. Sef. 3:13. Ef. 5:27. tron. 6. Och jag sg en annan ngel flyga mitt i himlen. Han hade ett evigt evangelium, som han skulle frkunna fr dem som bor p jorden, fr alla folkslag*, stammar, sprk och lnder.
*KXII: hedningar.

11. Och rken av deras plga stiger upp i evigheternas evigheter, och de har ingen ro varken dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild, eller som tar dess namns mrke.
Upp. 20:10.

7. Han sade med hg rst: Frukta Gud och ge honom ra, ty stunden har kommit fr hans dom. Och tillbed honom som har gjort himlen och jorden och havet och vattenkllorna!
1 Mos. 1:1. Ps. 33:6, 124:8, 146:6. Apg. 14:15, 17:24.

12. Hr r de heligas tlamod. Hr r de som hller Guds bud och Jesu tro. 13. Och jag hrde en rst frn himlen sga till mig: Skriv: Saliga r de dda som dr i Herren hrefter. Ja, sger Anden, de skall vila sig frn sitt arbete, ty deras grningar fljer efter 1 Kor. 15:18. 1 Thess. 4:14. dem. 14. Och jag sg, och se, en vit sky och p skyn satt en som var lik Mnniskosonen, och han hade p sitt huvud en guldkrona och i sin hand en vass lie. Hes. 1:26. Dan. 7:13. Upp. 1:13. 15. Och en annan ngel kom ut frn templet och ropade med hg rst till den som satt p skyn: Hugg till med din lie och skrda, ty skrdetiden har kommit fr dig, fr skrden p jorden har blivit mogen.
Joel 3:13. Matt. 13:39.

8. En annan ngel fljde efter och sade: Fallet, fallet r den stora staden Babylon, fr hon har gett alla folkslag att dricka av sin otukts vredes vin. Jes. 21:9. Jer. 51:8. Upp. 18:2f. 9. Och en tredje ngel fljde efter dem och sade med hg rst: Om ngon

16. Och han som satt p skyn hgg till med sin lie p jorden, och jorden blev skrdad. 17. Och en annan ngel kom ut frn templet, som r i himlen och han hade ocks en vass lie. 18. Och en annan ngel kom ut frn

Upp. 14:19

Johannes uppenbarelse

406

altaret. Han hade makt ver elden, och han ropade med hg rst till honom som hade den vassa lien, och sade: Hugg till med din vassa lie, och skrda druvklasarna p jorden, fr dess druvor r mogna. 19. Och ngeln hgg till med sin lie p jorden och avbrgade jordens vintrd och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. Upp. 19:15. 20. Och vinpressen blev trampad utanfr staden, och blod kom ut frn vinpressen nda upp till betslen p hstarna, p en strcka av ettusen sexhundra stadier*.
*en stadie motsvarar ca 190 m. Jes. 63:3. Klag. 1:15.

och tillbe infr dig, fr dina domar har blivit uppenbarade.

*KXII: hedningar. Jer. 10:7. Jes. 66:23.

15 Kapitlet
Sju nglar med de sju sista plgorna. Mose och Lammets sng.

5. Sedan sg jag, och se, vittnesbrdets tabernakels tempel blev ppnat i himlen. Upp. 11:19. 6. Och de sju nglarna, som hade de sju plgorna, kom ut ur templet, kldda i rent skinande linne och omgjordade kring brstet med gyllene blten, Upp. 1:13. 7. Och ett av de fyra varelserna gav de sju nglarna sju gyllene sklar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas evigheter. 8. Och templet blev uppfyllt av rk frn Guds hrlighet och frn hans kraft, och ingen kunde g in i templet frrn de sju plgor, som de sju nglarna hade, var fullbordade.
2 Mos. 40:34. 1 Kon. 8:10. Jes. 6:4.

ch jag sg ett annat tecken i himlen, stort och frunderligt: sju nglar, som hade de sju sista plgorna, ty med dem r Guds vrede Upp. 11:14. fullbordad. 2. Och jag sg liksom ett glashav, blandat med eld, och dem som hade vunnit seger ver vilddjuret och dess bild, dess mrke och dess namns tal, st p glashavet och de hade Guds harpor. Upp. 4:6. 3. De sjng Mose, Guds tjnares, sng och Lammets sng, och sade: Stora och underbara r dina verk, Herre Gud, du Allsmktige. Rttfrdiga och sanna r dina vgar, du de heligas kung. Ps. 111:2, 139:14, 145:17. Upp. 16:7. 4. Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du r helig, och alla folkslag* skall komma

16 Kapitlet
De sju nglarna utgjuter Guds vredessklar.

ch jag hrde en stark rst frn templet sga till de sju nglarna: G och utgjut Guds vredessklar p jorden. 2. Och den frste ngeln gick bort och utgt sin skl p jorden, och det blev ett ont och elakartat sr p de mnniskor som hade vilddjurets mrke och p dem som tillbad dess bild.
2 Mos. 9:9f, Upp. 13:14-17.

3. Den andre ngeln utgt sin skl i havet och det blev som blodet av en dd och allt liv i havet dog.
2 Mos. 7:17-20.

4. Den tredje ngeln utgt sin skl i lvarna och i vattenkllorna och de blev till blod.

407

Johannes uppenbarelse

Upp. 17:1

5. Och jag hrde vattnens* ngel sga: Rttfrdig r du Herre, som r och som var, du Helige, som har dmt s. *vattnens saknas i KXII.
Upp. 1:4-8, 4:8, 11:17.

15. Se, jag kommer som en tjuv. Salig r den som vakar och bevarar sina klder, s att han inte gr naken och de fr se hans skam. Matt. 24:44.
Luk. 12:39. 1 Thess. 5:2. 2 Petr. 3:10. Upp. 3:3f.

6. Ty de har utgjutit heliga mns och profeters blod och blod har du ocks gett dem att dricka, ty det r de vrda.
Matt. 23:34.

7. Och jag hrde en annan ngel sga frn altaret: Ja, Herre Gud, du Allsmktige, sanna och rtta r dina domar. Upp. 15:3. 8. Och den fjrde ngeln utgt sin skl ver solen och det blev givet t den att brnna mnniskorna med eld. 9. Mnniskorna blev brnda av stark hetta, men de hdade Guds namn, han som hade makten ver dessa plgor och omvnde* sig inte, s att de gav honom ra.
*KXII: gjorde ingen syndabttring. Alt. vers. ndrade inte sinne, ngrade.

16. Och han frsamlade dem till den plats som p hebreiska heter Armageddon. 17. Och den sjunde ngeln utgjt sin skl i luften och en stark rst kom ut frn templet i himlen, frn tronen, Upp. 21:6. som sade: Det har skett. 18. Och det kom dn och ska och blixtar och en stor jordbvning, en s stor jordbvning, att ngot liknande inte hade frekommit sedan mnniskorna blev till p jorden.
Upp. 8:5.

10. Och den femte ngeln utgt sin skl ver vilddjurets tron och dess rike blev frmrkat och de bet snder sina tungor fr vrkens skull. 11. De hdade Gud i himlen fr sin vrks och sina srs skull, men omvnde* sig inte frn sina grningar.
*KXII: bttrade. Alt. vers. ndrade inte sinne, ngrade.

19. Och den stora staden delades i tre delar, och folkens stder fll, och det stora Babylon kom i minnelse infr Gud, s att han rckte det kalken* med sin frtrnelses vredes vin.
*bgaren. Jes. 51:22-23. Jer. 25:15-16. Upp. 14:8-10, 18:5.

12. Och den sjtte ngeln utgt sin skl ver den stora floden Eufrat och dess vatten torkade ut, fr att vgen skulle beredas fr kungarna frn stern. 13. Och jag sg tre orena andar som liknade paddor g ut ur drakens mun och vilddjurets mun och den falske profetens mun. 14. Ty de r onda andar* som gr tecken, och som gr ut till jorden och hela vrldens kungar, fr att samla dem till strid p Guds den Allsmktiges stora dag. *KXII: djvulens. 2 Thess. 2:9. Upp. 13:13.

20. Och alla ar flydde och bergen Upp. 6:14. fanns inte mer. 21. Och stora hagel, tunga som en talent*, fll ner frn himlen p mnniskorna, och mnniskorna hdade Gud fr plgan av haglet, ty den plgan var mycket stor.
*En talent vgde ungefr 30 kg. Upp. 11:19.

17 Kapitlet
Skkan p vilddjuret. Lammets seger.

ch en av de sju nglarna som hade de sju sklarna kom och talade med mig och sade till mig: Kom, jag vill visa dig domen ver den stora skkan som sitter p de mnga vattnen. Nah. 3:4.

Upp. 17:2

Johannes uppenbarelse

408

2. Med vilken kungarna p jorden har bedrivit otukt och av hennes otukts vin har de som bor p jorden blivit druckna. Jer. 51:7. Upp. 14:8, 18:3f. 3. Och han frde mig i anden ut i en ken, och dr sg jag en kvinna som satt p ett scharlakansrtt vilddjur, som var fullt med hdiska namn och hade sju huvuden och tio horn.
Upp. 13:1.

4. Kvinnan var kldd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, dla stenar och prlor, och i sin hand hade hon en gyllene kalk*, full av styggelser och hennes otukts orenlighet. *bgare. Upp. 18:16. 5. P hennes panna var skrivet ett namn: Hemlighet, det stora Babylon, modern till skkorna och till styggelserna p jorden. 2 Thess. 2:7. 6. Och jag sg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod, och jag frundrade mig mycket d jag sg henne. Upp. 18:24. 7. Men ngeln sade till mig: Varfr frundrar du dig? Jag skall sga dig hemligheten om denna kvinna och om vilddjuret som br henne och har de sju huvudena och de tio hornen. 8. Vilddjuret som du har sett, det har varit och r inte mer, men det skall stiga upp ur avgrunden och skall sedan g till frdrvet. Och de som bor p jorden skall frundra sig, de vilkas namn inte frn vrldens begynnelse r skrivna i livets bok, d de ser vilddjuret som har varit och inte r, och som nd r.
2 Mos. 32:32. Fil. 4:3. Upp. 3:5, 13:3, 20:12.

10. Fem har fallit, en r och den andre har nnu inte kommit, och nr han kommer, skall han inte bli kvar lnge. 11. Och vilddjuret som har varit och inte r, han r den ttonde och en av de sju, och gr till frtappelse. 12. Och de tio horn som du har sett, de r tio kungar som nnu inte har ftt ngot rike, men som fr en stund skall f makt som kungar tillsammans med vilddjuret. Dan. 7:20. 13. Dessa har alla ett och samma sinne och skall ge sin kraft och makt t vilddjuret. 14. De skall strida med Lammet men Lammet skall vervinna dem, ty Han r herrarnas Herre och konungarnas Konung och med honom r de kallade, utvalda och trogna.
1 Tim. 6:15. Upp. 16:14, 19:16.

15. Han sade till mig: Vattnen som du har sett, dr skkan sitter p, r lnder och skaror och folkslag* och sprk. *KXII: hedningar Jes. 8:7. 16. Och de tio horn som du har sett p vilddjuret, de skall hata skkan och gra henne de och naken, och de skall ta hennes ktt och brnna upp henne i eld. Upp. 18:8. 17. Ty Gud har i deras hjrtan ingett dem viljan att utfra hans avsikt, samt att gra enligt en och samma mening och att ge sitt rike t vilddjuret, till dess Guds ord har blivit fullbordat.
Upp. 16:16.

18. Och kvinnan som du har sett, r den stora staden som har herravldet ver jordens kungar.

9. Och hr r det sinne, som har visdom. De sju huvudena r sju berg, som kvinnan sitter p, och de r sju kungar. Upp. 13:18.

409

Johannes uppenbarelse

Upp. 18:16

18 Kapitlet
Babylons fall.

edan sg jag en annan ngel komma ner frn himlen, som hade stor makt och jorden blev upplyst av hans hrlighet. 2. Och han ropade kraftigt med hg rst, och sade: Fallet, fallet r det stora Babylon. Det har blivit en boning fr onda andar* och ett tillhll fr alla orena andar och ett tillhll fr alla orena och avskyvrda fglar.
*KXII: djvlar. Jes. 13:21, 21:9, 34:11-14. Jer. 50:39, 51:8f.

8. Drfr skall hennes plgor komma p en dag, dd, sorg och hunger, och hon skall bli uppbrnd i eld. Ty stark r Herren Gud som skall dma henne.
2 Thess. 2:8. Upp. 17:16.

9. Och jordens kungar skall grta och beklaga sig ver henne, de som har levt i otukt med henne och levt i verfld*, nr de fr se rken frn hen*KXII: vllust. nes brand.
Hes. 26:16. Upp. 17:2.

3. Ty alla folk* har druckit av hennes otukts vredesvin och kungarna p jorden har bedrivit otukt med henne, och kpmnnen p jorden har blivit rika genom makten frn hennes verfld**. KXII: *hedningar. **stora vllust.
Upp. 14:8, 17:2.

4. Och jag hrde en annan rst frn himlen som sade: Ni, mitt folk, g ut frn henne, s att ni inte blir delaktiga i hennes synder, och fr att ni inte skall f del av hennes plgor.
1 Mos. 19:12. Jes. 48:20, 52:11. Jer. 50:8, 51:6f. 2 Kor. 6:17.

10. De skall st lngt ifrn, av fruktan fr hennes plga och sga: Ve, ve, den stora staden Babylon, den starka staden! Ty p en enda stund har din dom kommit. Jes. 21:9. 11. Kpmnnen p jorden skall grta och srja ver henne, drfr att ingen mer kper deras varor: Hes. 27:36. 12. guld och silver, dla stenar och prlor, fint linne* och purpur, silke och scharlakan, och alla slags vlluktande trslag, och alla slags freml av elfenben*, och alla slags freml av dyrbaraste tr, av koppar, jrn och *fint linne och alla slags marmor,
freml av elfenben saknas i KXII.

5. Ty hennes synder rcker nda upp i himlen och Gud har kommit ihg hennes orttfrdigheter. Upp. 16:19. 6. Betala tillbaka t henne ssom hon har betalat er, och ge henne dubbelt igen fr hennes grningar. Blanda i dubbelt t henne i samma kalk* som hon blandade. *bgare.
Ps. 137:8. Jer. 50:15. Upp. 14:10.

13. och kanel och kryddor, salva och rkelse, vin och olja, fint mjl och vete, boskap och fr, hstar och vagnar, mnniskors kroppar och sjlar.
Hes. 27:13.

7. S mycket hon har rat sig sjlv och levt i verfld*, s mycket plga och sorg skall ni ge t henne. Fr hon sger i sitt hjrta: Jag sitter som en drottning och jag r inte nka och jag skall aldrig se ngon sorg. *KXII: vllust. Jes. 47:8.

14. Och den frukt som din sjl hade begr till har frsvunnit frn dig, och all prakt och glans har gtt frlorad fr dig, och du skall aldrig mer finna den. 15. Kpmnnen som hade dessa varor och som blivit rika genom henne, de skall st lngt ifrn, av fruktan fr hennes plga, grtande och srjande, 16. och sga: Ve, ve den stora staden, som var kldd i fint linne* och purpur och scharlakan, och som var

Upp. 18:17

Johannes uppenbarelse

410

smyckad med guld och dla stenar och prlor. *KXII: silke. Upp. 17:4. 17. Ty p en enda stund har denna stora rikedom blivit delagd. Och alla skeppare och alla de som vistas p skepp, och sjmn och alla som har sitt arbete p havet, stod lngt ifrn
Jes. 23:14. Hes. 27:29.

mns blod funnet och av alla dem som blivit slaktade p jorden. Upp. 17:6.

19 Kapitlet
Guds lov fr Babylons fall och Lammets brllop. Kristi strid och seger.

18. och ropade, d de sg rken av hennes brand och sade: Var finns den stora stadens like? Jes. 34:10. Upp. 13:4. 19. Och de kastade jord p sina huvuden och ropade, grtande och srjande, och sade: Ve, ve den stora staden, i vilken alla de som hade skepp p havet blev rika av hennes dyrbarheter, ty p en enda stund har den nu blivit de. Jos. 7:6. Job 2:12. 20. Frjda dig ver henne du himmel och ni heliga apostlar och profeter, ty Gud har dmt er dom ver henne.
Jes. 44:23, 49:13. Jer. 51:48. Upp. 19:2.

edan hrde jag en stark rst av en stor skara i himlen, som sade: Halleluja! Frlsningen och ran och priset och makten tillhr Herren vr Upp. 7:10. Gud. 2. Ty hans domar r sanna och rtta, fr han har dmt den stora skkan, som med sin otukt har frdrvat jorden och han har utkrvt hmnd fr sina tjnares blod ur hennes hand.
5 Mos. 32:43. Upp. 16:7, 18:20.

21. Och en vldig* ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: Med sdan hast skall Babylon, den stora staden, strtas ner och skall aldrig mer bli funnen. *KXII: stark. Jer. 51:64. 22. Och ljudet av harpospelare, sngare, fljtspelare och basunblsare skall aldrig mer hras i dig, och ingen hantverkare av ngot slag skall mer finnas i dig, och ljudet av en kvarn skall aldrig mer hras i dig.
Jes. 24:8. Jer. 25:10. Hes. 26:13.

3. Och ter sade de: Halleluja! Och rken frn henne stiger upp i evigheternas evigheter.
Jes. 34:10. Upp. 14:11, 18:9f.

23. Och ljus frn en ljusstake skall aldrig mer lysa i dig, och brudgums och bruds rst skall aldrig mer hras i dig, ty dina kpmn var furstar p jorden, och genom din trolldom blev alla folk* vilsefrda.
*KXII: hedningarna. Jes. 23:8. Jer. 7:34, 16:9, 25:10.

24. I henne blev profeters och heliga

4. De tjugofyra ldste och de fyra varelserna fll ner och tillbad Gud, som satt p tronen och sade: Amen! Halleluja! Upp. 4:4. 5. Och frn tronen kom en rst som sade: Lova vr Gud, ni alla hans tjnare och ni som fruktar honom, bde sm och stora. 6. Och jag hrde liksom en rst av en stor skara och liksom ljudet av mnga vatten och liksom ljudet av starkt skdunder, som sade: Halleluja! Ty Herren Gud, den Allsmktige, har intagit riket. Upp. 11:15-17, 12:10. 7. Lt oss gldjas och frjdas och ge honom ran, fr Lammets brllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. Matt. 22:2, 25:10. 8. Och t henne blev givet att klda sig i fint linne*, rent och skinande,

411

Johannes uppenbarelse

Upp. 20:2

fr det fina linnet r de heligas rttfrdighet. *KXII: silke.

Ps. 45:14-15. Hes. 16:10.

9. Och han sade till mig: Skriv: Saliga r de som r kallade till Lammets brllopsmltid. Och han sade till mig: Dessa ord r sanna Guds ord.
Luk. 14:16.

17. Och jag sg en ngel st i solen, och han ropade med hg rst och sade till alla fglarna, som flyger under himlen: Kom och frsamla er till den stora Gudens mltid,
Jer. 12:9. Hes. 39:17.

10. Och jag fll ner fr hans ftter fr att tillbe honom, men han sade till mig: Se till att du inte gr det. Jag r medtjnare till dig och dina brder, de som har Jesus vittnesbrd. Tillbed Gud, ty Jesu vittnesbrd r profetians ande.
Apg. 10:26, 14:15. Upp. 22:8-9.

11. Och jag sg himlen ppen och se, en vit hst och den som satt p den heter Trofast och Sannfrdig, och han dmer och strider med rttfrdighet.
Upp. 3:14, 6:2.

12. Hans gon var som eldslgor och p hans huvud var mnga kronor. Han hade ett namn skrivet, som ingen knner utom han sjlv. Upp. 1:14, 2:18. 13. Han var kldd i en kldnad, som var bestnkt med blod och hans namn r Guds Ord. Jes. 63:2. Joh. 1:1. 1 Joh. 1:1. 14. Och hrarna i himlen fljde honom p vita hstar, kldda i vitt och rent linne*. *KXII: silke.
Matt. 28:3. Upp. 4:4.

18. fr att ni skall f ta kungars ktt och beflhavares ktt och mktiga mns ktt och hstars ktt och av dem som sitter p dem, och ktt av alla fria och slavar och sm och stora. 19. Och jag sg vilddjuret och jordens kungar och deras hrar frsamlade till att fra krig med honom, som satt p hsten och med hans hr. 20. Och vilddjuret blev gripet tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken infr honom, med vilka han bedrog dem som tog vilddjurets mrke och dem som tillbad dess bild. Dessa tv blev levande kastade i den brinnande sjn, som brinner med svavel.
5 Mos. 13:1. Dan. 7:11. Matt. 24:24. Upp. 13:12, 14:10, 20:10.

21. Och de andra ddades med hans svrd, som satt p hsten, det som gick ut ur hans mun och alla fglarna blev mttade av deras ktt.

15. Och ut ur hans mun kom ett skarpt* svrd, fr att han med det skulle sl folken**. Han skall regera dem med jrnspira. Och han trampar vinpressen med Guds den Allsmktiges frtrnelse och vrede.
*KXII tillgger: tveeggat. **KXII: hedningarna. Ps. 2:9, 76:13. Jes. 11:4, 63:3. 2 Thess. 2:8. Upp. 1:16, 2:16f, 12:5, 14:19-20.

20 Kapitlet
Satan blir bunden i tusen r. De troende regerar med Kristus. Satan ter ls. Domen.

16. Och han har ett namn skrivet p sina klder och p sin hft: Konungarnas Konung och Herrarnas Herre.
1 Tim. 6:15. Upp. 17:14.

ch jag sg en ngel komma ner frn himlen, han hade nyckeln till avgrunden och en stor kedja i sin hand. Upp. 1:18. 2. Och han grep draken, den gamle ormen, som r Djvulen och Satan och band honom fr tusen r.
2 Petr. 2:4. Upp. 12:9.

Upp. 20:3

Johannes uppenbarelse

412

3. Och kastade honom i avgrunden och lste igen om honom och frseglade den ver honom, s att han inte mer skulle bedra folken*, frrn de tusen ren var fullbordade. Drefter mste han slppas ls fr en kort tid.
*KXII: hedningarna.

dem blev kastad i sjn av eld och svavel, dr vilddjuret och den falske profeten var. Och de skall plgas dag och natt i evigheternas evigheter.
Upp. 14:10-11, 19:20.

4. Och jag sg troner och de satt p dem, och t dem blev givet att hlla dom. Och jag sg deras sjlar, som hade blivit halshuggna fr Jesu vittnesbrds och fr Guds ords skull, och de som inte hade tillbett vilddjuret eller dess bild och inte hade tagit mrket p sin panna eller sin hand. Och de levde och regerade med Kristus i tusen r.
Dan. 7:9. Matt. 19:28. Luk. 22:30. Rom. 8:17. 1 Kor. 6:2-3. 2 Tim. 2:12. Upp. 6:9-11.

11. Och jag sg en stor vit tron och honom som satt p den. Fr hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns inte plats fr dem. 12. Och jag sg de dda, stora och sm, st infr Gud och bcker blev ppnade och en annan bok blev ppnad, som r livets bok. Och de dda blev dmda enligt det som var skrivet i bckerna, efter sina grningar.
2 Mos. 32:32. Ps. 62:13, 69:29. Jer. 17:10, 32:19. Dan. 7:10. Matt. 16:27. Rom. 2:6, 14:12. 2 Kor. 5:10. Gal. 6:5. Fil. 4:3. Upp. 2:23, 3:5, 13:8, 21:27, 22:12.

5. Men de andra dda fick inte liv igen, frrn de tusen ren hade blivit fullbordade. Detta r den frsta uppstndelsen. 6. Salig och helig r den som har del i den frsta uppstndelsen. ver dem har den andra dden ingen makt, utan de skall vara Guds och Kristi prster, och skall regera med honom i tusen r. 7. Och nr de tusen ren har blivit fullbordade, skall Satan slppas ls ur sitt fngelse, 8. och han skall g ut fr att bedra folken, vid jordens fyra hrn, Gog och Magog, fr att frsamla dem till strid, och deras antal r som sanden i *KXII: hedningarna. havet.
Hes. 38:2, 39:1. Upp. 16:14.

13. Och havet gav igen de dda, som var i det, och dden och ddsriket* gav igen de dda som var i dem, och de blev dmda var och en efter sina *KXII: helvetet. grningar. 14. Och dden och ddsriket* blev kastade i den brinnande sjn. Detta r den andra dden. *KXII: helvetet.
1 Kor. 15:26, 54-55. Upp. 2:11.

15. Och den som inte fanns skriven i livets bok, blev kastad i den brinnande sjn.

21 Kapitlet
En ny himmel och en ny jord. Det nya Jerusalems hrlighet.

9. De drog upp ver jordens vidd och omringade de heligas lger och den lskade staden. Och ner frn himlen fll eld frn Gud och frtrde dem.
Dan. 7:11.

ch jag sg en ny himmel och en ny jord, ty den frsta himlen och den frsta jorden var frgngna och havet fanns inte mer.
Jes. 65:17, 66:22. 2 Petr. 3:13.

10. Och Djvulen som hade bedragit

2. Och jag Johannes, sg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner

413

Johannes uppenbarelse
Upp. 15:1, 19:7.

Upp. 21:20

frn himlen, frn Gud, redo s som en brud som r prydd fr sin man.
2 Kor. 11:2. Gal. 4:26. Hebr. 11:10, 12:22, 13:14.

visa dig bruden, Lammets hustru. 10. Och han frde mig i anden upp p ett stort och hgt berg och visade mig den stora staden, det heliga Jerusalem, som kom ner frn himlen, frn Gud Hebr. 12:22, 13:14. 11. och den hade Guds hrlighet, och dess ljus var som den dyrbaraste delsten, som en kristallklar jaspis. 12. Den hade en stor och hg mur med tolv portar, och vid portarna tolv nglar och namnen p Israels sners tolv stammar var skrivna dr.
Hes. 48:31.

3. Och jag hrde en stark rst frn himlen sga: Se, Guds tabernakel bland mnniskorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk och Gud sjlv, deras Gud, skall vara med dem. Hes. 43:7. 4. Och Gud skall torka bort alla trar frn deras gon. Och dden skall inte vara mer, inte heller sorg, inte heller rop, inte heller ngon plga skall vara mer, ty det frsta r frgnget.
Jes. 25:8, 35:10. 1 Kor. 15:26, 54. Upp. 7:17.

5. Och han som satt p tronen, sade: Se, jag gr allting nytt. Och han sade till mig: Skriv, ty dessa ord r trovrdiga och sanna.
Jes. 43:19. 2 Kor. 5:17. Upp. 19:9.

6. Och han sade till mig: Det r gjort. Jag r A och O*, begynnelsen och nden. t den som trstar skall jag ge av livets vattenklla fr intet**.
*A och O dvs Alfa och Omega, som r frsta och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. **ofrskyllt, som gva. Jes. 12:3, 41:4, 44:6, 55:1. Joh. 4:10-14, 7:37. Upp. 1:8f, 22:13f.

13. I ster var tre portar, i norr tre portar, i sder tre portar och i vster tre portar. 14. Stadsmuren hade tolv grundvalar och p dem stod namnen p Lammets tolv apostlar.
Matt. 16:18. Ef. 2:19-20.

15. Och han som talade med mig, hade ett gyllene rr, fr att mta staden och dess portar och dess mur.
Hes. 40:3. Sak. 2:1.

7. Den som vinner seger skall rva allt detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
Sak. 8:8. Hebr. 8:10.

16. Staden ligger i fyrkant och dess lngd r lika stor som bredden. Och han mtte staden med rret, tolvtusen stadier*, dess lngd och bredd och hjd r lika.
*En grekisk stadie var 192 meter.

8. Men de fega, otrogna och avskyvrda, och mrdare, otuktiga, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lgnare, de skall f sin del i den sj som brinner med eld och svavel, som r den andra dden. 1 Kor. 6:9. Gal. 5:21.
Ef. 5:5. 1 Tim. 1:9. Upp. 20:14-15, 22:15.

17. Han mtte ocks dess mur, etthundrafyrtiofyra alnar* efter mnniskors mtt, som ocks r en ngels.
*En grekisk aln r ngot kortare n en halv meter.

9. Och till mig kom en av de sju nglar, som hade de sju sklarna fulla med de sju sista plgorna, och han talade till mig och sade: Kom, jag vill

18. Dess mur var byggd av jaspis, och staden av rent guld, likt rent glas. 19. Stadsmurens grundvalar var prydda med alla slags dyrbara stenar. Den frsta grundvalen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjrde en smaragd, 20. den femte en sardonyx, den sjtte

Upp. 21:21

Johannes uppenbarelse

414

en sarder*, den sjunde en krysolit, den ttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist.
*Karneol.

sidor om floden str livets trd, som br tolv skrdar. Varje mnad br det frukt, och trdets lv tjnar till fol*KXII: hedningarnas. kens* helande.
1 Mos. 2:9. Hes. 47:12. Upp. 2:7.

21. De tolv portarna var tolv prlor. Var port fr sig var av en prla. Och stadens gata var av rent guld, s som genomskinligt glas. 22. Jag sg inget tempel i den, ty Herren Gud, den Allsmktige och Lammet, r dess tempel. 23. Staden behver inte sol eller mne, fr att f ljus, ty Guds hrlighet upplyser den och dess ljus r Lammet. Jes. 60:19. Sak. 14:7. Upp. 22:5. 24. Och folken* som blivit frlsta skall vandra i dess ljus och kungarna p jorden skall fra sin hrlighet och ra in i den. *KXII: hedningarna. Jes. 60:3f. 25. Dess portar skall aldrig stngas om dagen, ty natt skall inte vara dr.
Jes. 60:11f.

3. Och ingen frbannelse skall finnas mer, utan Guds och Lammets tron skall vara i den och hans tjnare skall tjna honom. Sak. 14:11. 4. Och de skall se hans ansikte och hans namn skall vara p deras pannor.
Matt. 5:8. 1 Kor. 13:12. 1 Joh. 3:2. Upp. 3:12.

5. Natt skall inte vara mer och de behver ingen lampa, inte heller solens ljus, ty Herren Gud lyser ver dem och de skall regera i evigheternas evigheter. Ps. 36:10. Jes. 60:19-20.
Sak. 14:6-7. Upp. 21:23.

26. Och de skall fra folkens* hrlighet och ra in i den.

*KXII: hedningarnas. Jes. 66:12.

6. Han sade till mig: Dessa ord r trovrdiga och sanna. Och Herren, de heliga profeternas Gud, har snt sin ngel fr att visa sina tjnare vad som Upp. 1:1, 19:9, 21:5. snart mste ske. 7. Se, jag kommer snart. Salig r den som hller profetians ord i denna bok.
Upp. 1:3, 3:11.

27. Och aldrig ngonsin skall ngot orent komma in i den eller ngon som gr styggelse eller ljuger, utan de som r skrivna i livets bok hos Lammet.
2 Mos. 32:32. Ps. 69:29. Jes. 35:8. Joel 3:17. Fil. 4:3. Upp. 3:5, 13:8, 20:12, 22:15.

22 Kapitlet
Floden med livets vatten. Livets trd. Kristi snara ankomst. Profetians ord i denna bok.

8. Jag, Johannes, r den som hrde och sg detta. Och nr jag hade hrt och sett det, fll jag ner fr att tillbe framfr ftterna p den ngel som visade mig detta. 9. Men han sade till mig: Se till, att du inte gr det! Ty jag r medtjnare till dig och till dina brder, profeterna, och till dem som hller orden i denna bok. Tillbed Gud!
Apg. 10:26, 14:14-15. Upp. 19:10.

ch han visade mig en ren flod med livets vatten, klar ssom kristall. Den gr ut frn Guds och Lammets tron. Hes. 47:1. Sak. 14:8. 2. Mitt p stadens gata och p bda

10. Och han sade till mig: Frsegla inte profetians ord i denna bok, ty tiden r nra. Dan. 8:26, 12:4. Upp. 1:3. 11. Den som gr ortt han fortstter att gra ortt, och den som r oren han fortstter att orena sig. Och den som r rttfrdig han fortstter att

415

Johannes uppenbarelse

Upp. 22:21

vara rttfrdig och den som r helig han fortstter att vara helig.
2 Tim. 3:13.

12. Och se, jag kommer snart och har min ln med mig fr att ge t var och en, efter hans grning.
Jes. 40:10, 62:11. Upp. 20:12.

17. Och Anden och bruden sger: Kom. Och den som hr det, han sger: Kom! Och den som trstar skall komma, och den som vill fr ta av livets vatten fr intet*.
*ofrskyllt, som gva. Jes. 55:1. Joh. 7:37. Upp. 21:6.

13. Jag r A och O*, begynnelsen och nden, den frste och den siste.
*A och O dvs Alfa och Omega, som r den frsta och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Jes. 41:4, 44:6, 48:12. Upp. 1:4-11, 21:6.

18. Fr jag vittnar fr var och en som hr profetians ord i denna bok: Om ngon lgger ngot till dem, s skall Gud p honom lgga de plgor, som r skrivna i denna bok.
5 Mos. 4:2. Ords. 30:6.

14. Saliga r de som hller hans bud, fr att de skall f rtt till livets trd och f g in genom portarna i staden. 1 Joh. 3:23. 15. Men utanfr r hundarna och trollkarlarna och de otuktiga och mrdarna och avgudadyrkarna och alla de som lskar och gr lgn.
1 Kor. 6:10. Ef. 5:5. Fil. 3:2. Kol. 3:5-6. Upp. 21:8f.

19. Och om ngon tar bort ngot frn orden i denna profetias bok, s skall Gud ta bort hans del frn livets bok och frn den heliga staden och frn det som r skrivet i denna bok.
2 Mos. 32:33. Ps. 69:29. Upp. 3:5, 13:8, 17:8, 20:12, 21:27.

16. Jag, Jesus, har snt min ngel fr att han skulle vittna fr er om dessa ting i frsamlingarna. Jag r Davids rot och ttling, den klara morgonstjrnan. 4 Mos. 24:17. Jes. 11:10.
Rom. 15:12. 2 Petr. 1:19. Upp. 1:1. Upp. 5:5.

20. Han som vittnar detta sger: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, Herre Jesu! 21. Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med er alla. Amen.