You are on page 1of 13

Cirkulationssystemet

5 CIRKULATIONSSYSTEMET

Figur 5-1. Översikt över cirkulationssystemet.

Cirkulationssystemet har som huvuduppgift att uppdelat i stora kretsloppet, som förser kroppens
förse cellerna med syre och näring. Systemet har också organ med blod och syre samt lilla kretsloppet eller
till uppgift att transportera bort den av cellerna produ- lungkretsloppet där syre tas upp från luften i lung-
cerade koldioxiden och ämnesomsättningsprodukter, orna (figur 5-1).
som skall avlägsnas ur kroppen. Systemet spelar Cirkulationssystemets centrum är hjärtat, som
dessutom en central roll i kroppens immun-försvar. pumpar runt blodet både i det stora och det lilla
Anatomiskt/funktionellt är cirkulationssystemet kretsloppet. Ett kärl som för blod ifrån hjärtat kallas

39
Cirkulationssystemet

millimeter tjocka kan cellerna i dessa väggar inte förses


med syre ifrån det blod som strömmar igenom kärlet.
Därför har kärlväggen sin egen blodförsörjning som
utgörs av små kärlgrenar som går in i väggen.
Förutom den vanliga typen av kapillärnät som
bildar övergången mellan arterioler och venoler,
förekommer speciella kapillärnät (rete mirabile).
Dessa bildar övergången mellan arterioler och arter-
ioler (arteriellt rete mirabile) eller mellan venoler och
venoler (venöst rete mirabile). Ett arteriellt rete
mirabile förekommer i njuren och behandlas mera
utförligt i avsnittet om urogenitalsystemet. I detta
kapillärnät avges inget syre utan här filtreras blodet så
att avfallsprodukterna hamnar i urinen. Ett venöst rete
mirabile förekommer i hypofysen (se kapitel 9) och i
levern (se kapitel 6).
Anastomoser är tvärförbindelser mellan
Figur 5-2: Kapillärnät. artärer och vener (egentligen: arterioler och venoler)
utan att blodet leds via ett kapillärnät. Arteriovenösa
artär (arteria); i det stora kretsloppet innehåller anastomoser förekommer bl.a. i huden där de spelar
artärerna syrerikt blod, i det lilla kretsloppet syrefattigt en viktig roll vid temperaturregleringen.
blod. Tvärförbindelser mellan två artärer, som ibland kallas
En mindre artärförgreningar kallas för arteriol för arterioarteriella anastomoser förekommer i hela
(arteriola). Syret avges i arteriolernas minsta kroppen, men särskilt inom extremiteterna. De ger
förgreningar, kapillärerna (vas capillare) som bildar blodet möjlighet att ta en alternativ väg, vilket är särskilt
ett kapillärnät (figur 5-2). Dessa förgreningar är så viktig när en artär har blivit skadad eller tilltäppt.
fina att cellerna aldrig befinner sig längre än några Därigenom uppstår ett s.k. kollateralkretslopp. Om
tiotals mikrometer ifrån kapillären. Efter att blodet har detta saknas, d.v.s. när en artär ensam försörjer ett
avgivit syre och tagit upp koldioxid förenar sig kapillär- område kallas denna artär för en ändartär. Skadas
erna igen till små vener (venoler, venula) och dessa en ändartär stängs syreförsörjningen till området av
i sin tur till vener (vena) som för blodet till hjärtat. (ischämi); vävnaden dör då på grund av syrebrist
Vener kan ha klaffar (valva), som tvingar blodet (infarkt). Tvärförbindelser mellan vener förekommer
att strömma i en bestämd riktning. Det är främst vener i hela kroppen och är mycket vanliga. Oftast bildar de
i extremiteterna som har klaffar, medan klaffar saknas avförande venerna en venfläta (plexus venosus) runt
i bålen, huvudet och halsen. Där bestäms det organ som dräneras.
flödesriktningen av de lokala tryckförhållandena.
Klaffarna i extremiteterna är viktiga för att få blodet Hjärtat
tillbaka till hjärtat. I extremiteterna ligger de djupa
venerna tillsammans med den tillförande artären i en Hjärtat (cor) (figur 5-3 och 5-4) ligger i
stram bindvävshylsa. När artären utvidgas trängs utrymmet mellan lungorna och är ungefär så stor som
venen ihop, och klaffarna gör att blodet tvingas ta vägen ägarens knutna näve. Hjärtat består av fyra hjärtrum:
till hjärtat. Även muskelkontraktioner hjälper till att höger och vänster förmak (atrium dx./sin.) och höger
pressa ihop venerna och föra blodet till hjärtat. Trots och vänster kammare (ventriculus dx./sin.).
dessa mekanismer är motståndet i kapillärerna oftast Vi kan börja vår vandring genom hjärtat (figur
så stort att en del av vätskan pressas ut ur kapillärerna 5-5) i höger förmak (atrium dextrum) där det venösa
och hamnar mellan cellerna. Denna intercellulärvätska blodet kommer in i hjärtat. Det venösa blodet från
återvinns av det lymfatiska systemet. huvudet, halsen och armarna förs tillbaka till hjärtat
Eftersom väggarna i de stora kärlen är flera genom den övre hålvenen (vena cava superior),

40
Cirkulationssystemet

Figur 5-3: Hjärtat (framsidan).

Figur 5-4: Hjärtat (bakifrån).

41
Cirkulationssystemet

Figur 5-5: Blodflödet genom hjärtat.

medan blodet från bålen, bäckenet och benen förs (truncus pulmonalis) som stängs genom en tredelad
tillbaka genom den undre hålvenen (vena cava fickklaff, pulmonalisklaffen (valva trunci
inferior). Höger förmak består av en glattväggig del pulmonalis) (denna klaff är, till skillnad från en
(som utgörs av mynningen av de båda hålvenerna och segelklaff, ganska stel och i dess tre blad finns
av hjärtats eget venösa avflöde som mynnar i sinus utbuktningar eller ”fickor, därav namnet fickklaff).
coronarius), samt en trabekulär del (embryologiskt Det syrerika blodet återförs till hjärtat genom
sett det egentliga förmaket) där muskelbjälkar de fyra lungvenerna (venae pulmonales) två från
genomkorsar hjärtats hålrum. Ett särskilt utrymme i varje lunga. som mynnar i vänster förmak. Även
förmakets trabekulära del utgörs av höger hjärtöra vänster förmak har ett hjärtöra (auricula atrii sin.).
(auricula atrii dx.) som från utsidan lätt kan urskiljas. Öppningen mellan vänster förmak och vänster
Öppningen mellan höger förmak och höger kammare stängs med en tvådelad segelklaff,
kammare avskiljs genom en tredelad segelklaff, mitralisklaffen (valva mitralis). Även denna klaff
tricuspidalisklaffen (valva tricuspidalis). Denna är är infattad i en bindvävsring.
infattad i en bindvävsring, anulus fibrosus. Klaffarna Vänster kammare (ventriculus sinister) är
är flexibla, därav namnet segelklaff. uppbyggd på ett liknande sätt som höger kammare,
Även höger kammare (ventriculus dexter) men väggen är betydligt tjockare, eftersom vänster
består av en trabekulär del och en glattväggig del. I kammare pumpar runt blodet i hela kroppen, till skillnad
den trabekulära delen finns papillarmusklerna som med från höger kammare som endast behöver pumpa blodet
bindvävssträngar (chordae tendinae) fästs vid genom lungorna. Från vänster kammare går blodet ut
segelklaffens blad. När kammaren kontraheras får inte i aorta, som avskiljs från kammaren med en tredelad
blodet strömma tillbaka till höger förmak. Detta fickklaff, aortaklaffen (valva aortae).
förhindras då papillarmusklerna drar klaffen nedåt och Under embryonalstadiet fanns en förbindelse
på detta sätt motverkar blodets tryck uppåt. I den (foramen ovale) i väggen mellan de två förmaken.
glattväggiga delen finns mynningen till lungartären Genom denna förbindelse leds blodet från höger

42
Cirkulationssystemet

Figur 5-6: Hjärtats artärer och vener.

Figur 5-7: Hjärtats retledningssystem.

förmak direkt till vänster sida av hjärtat utan att passera hjärtmuskelns syrebehov inte tillgodoses av det syrerika
lungorna (som ju inte är funktionella än). Efter födseln blod som befinner sig i hjärtat. Hjärtmuskeln försörjs
tillsluts normalt denna öppning, och endast en grop därför av ett eget cirkulationssystem (figur 5-6). Strax
(fossa ovalis) i förmaksväggen återstår. Det kan efter att aorta har lämnat hjärtat avger den de två
förekomma att öppningen inte tillsluts och då blandas kransartärerna (a. coronaria dextra och a.
syrefattigt blod i hjärtat med syrerikt blod. I mera coronaria sinistra).
allvarliga fall måste detta rättas till kirurgiskt. Den högra kransärtären förlöper först nedåt på
hjärtats framsida, går runt hjärtats undre rand och avger
Hjärtats egen cirkulation ett antal grenar, av vilka ramus interventricularis
posterior på hjärtats baksida är den viktigaste. Den
Eftersom hjärtväggen är så tjock kan vänstra kransartären dyker upp på hjärtats framsida

43
Cirkulationssystemet

och avger två viktiga grenar: ramus interventricularis Hjärtsäcken


anterior och ramus circumflexus. Ramus
interventricularis anterior är huvudansvarig för Hjärtsäcken (pericardium) kan liknas vid en
försörjningen av vänster kammare och därmed den i dubbelvikt, vätskefylld plastpåse som omger hjärtat.
särklass viktigaste kranskärlsgrenen. ”Påsen” tillsluts runt de större kärlen vid hjärtats övre
Det förkommer visserligen små anastomoser pol. Hjärtsäckens inre blad (pericardium serosum)
mellan kranskärlen, men dessa har vanligtvis ingen förstärks av ett yttre blad (pericardium fibrosum) på
större kapacitet. De klarar inte av att ta över vid ett ”utsidan” d v s där hjärtsäcken inte gränsar direkt mot
plötsligt stopp i ett kranskärl. Funktionellt betraktas hjärtat. I pericardium serosum urskiljer vi det skikt som
därför kranskärlen som ändartärer. När en täcker hjärtat (lamina visceralis) och resten (lamina
kranskärlgren blockeras uppstår det syrebrist parietalis) som alltså täcker insidan av pericardium
(ischämi) och vävnadsdöd (infarkt) i den delen av fibrosum. Mellan lamina parietalis och lamina visceralis
hjärtmuskeln som försörjts av grenen. finns ett vätskefylld utrymme. Vid hjärtrörelse glider
dessa två lager, med hjälp av vätskan, friktionsfritt över
Hjärtats retledningssystem varandra och genom denna konstruktion kan hjärtat
röra sig (kontrahera) fritt i bröstkorgen.
Vissa av hjärtmuskelcellerna har en
specialiserad funktion och utgör hjärtats retled- De stora kärlen till och från hjärtat
ningssystem (figur 5-7). Systemet består av följande
strukturer: I utrymmet mellan lungorna ligger de stora
(1) sinusknutan (nodus sinuatrialis, Keith- kärlen som kommer från eller går till hjärtat.
Flacks knuta), en 10 x 4 mm stor struktur i höger Lungartären (truncus pulmonalis) går uppåt
förmak framför mynningen av v. cava superior. Sinus- från höger kammare och delar sig i en höger och
knutan kallas för ”hjärtats pacemaker” eftersom den vänster lungartär
påverkas av nervsystemet och kontrollerar Aorta (figur 5-8) börjar med att gå uppåt (aorta
hjärtslagsfrekvensen. Från sinusknutan fortplanter sig ascendens), böjer sedan av bakåt (arcus aortae) och
signalerna via hjärtmuskelcellerna till: går sedan nedåt mot diaphragma (aorta descendens).
(2) AV-knutan (nodus atrioventricularis, Arcus aortae avger i tur och ordning följande
Aschoff-Tawaras knuta), en 5 x 3 mm stor struktur i förgreningar:
förmaksseptum, strax under fossa ovalis. Denna AV- * truncus brachiocephalicus som ganska
knuta är kontinuerlig med snart delar sig i a. subclavia dx. (till höger
(3) His’ka bunten (fasciculus skuldra/arm) och a. carotis communis dx. (till
atrioventricularis), en bunt muskelfibrer mellan höger sida av hals och huvud),
kamrarna; efter en kort gemensam del delar sig denna * a. carotis communis sin. går uppåt till vänstra
bunt i två skänklar, som förlöper i kammarväggen, delen av halsen.
förgrenar sig, och övergår i * a. subclavia sin. till vänstra skuldran och
(4) Purkinje-fibrer (rami subendocardiales) armen.
i de båda kammarväggarna . Den undre hålvenen (v. cava inferior) (figur
Vid den bindvävsring (anulus fibrosus) som 5-9) för blodet från inälvorna, bäckenet och benen till-
omger segelklaffarna fördröjs signalen 0,1-0,2 sekunder baka till hjärtat. Det venösa avflödet från huvudet och
så att ventriklarnas sammandragning (systole) sker halsen samlas i v. jugularis interna (dx. och sin.),
efter att förmaken har dragits samman, och samtidigt det venösa avlödet från armen i v. subclavia (dx. och
med förmakens avslappning (diastole). Den egna sin.). Dessa vener förenar sig i v. brachiocephalica
hjärtrytmen som retledningssystemet är ansvarig för, (dx. och sin.) och de två vv. brachiocephalicae förenar
modifieras av det autonoma nervsystemet. sig till den övre hålvenen (v. cava superior). V. cava
superior återför därmed det venösa avflödet från huvu-
det, halsen och armen till hjärtat.
Lungvenerna (vv. pulmonales) (fyra stycken,

44
Cirkulationssystemet

Figur 5-8: Aorta och dess grenar.

45
Cirkulationssystemet

Figur 5-9: Vena cava-systemet.

46
Cirkulationssystemet

två från varje lunga) återför det syrerika, venösa blodet


till hjärtat.

Viktiga artärer

Aorta descendens (figur 5-8) går nedåt och


passerar diaphragma. Under sitt förlopp i bröstkorgen
(aorta thoracalis) avger den följande grenar:
(1) rami bronchiales till bronkerna
(2) rami oesophagei till matstrupen
(3) rami pericardiaci till hjärtsäcken
(4) nio par aa. intercostales post. till utrymmena
mellan revbenen.
(5) aa. phrenici sup. till översidan av mellan-
gärdet
Efter att aorta har passerat diaphragma avger
den följande grenar:
(6) aa. phrenici inf. till undersidan av mellan-
gärdet
(7) truncus coeliacus, en oparad, bred men kort
(2 cm) gren. Truncus coeliacus delar sig i sin
tur i
(7a) a. gastrica sin. till magsäcken
(7b) a. splenica/lienalis med grenar till
magsäcken, bukspottkörtlen och
mjälten, Figur 5-10: Viktiga artärer i armen.
(7c) a. hepatica communis som avger
grenar till magsäcken och bukspott- (11) aa. ovaricae (kvinnor) respektive aa. testicu-
körteln fortsätter sedan som a. lares (män) till ovarierna resp. testiklarna (en
hepatica propria upp mot levern. A. höger, en vänster)
hepatica propria delar sig i ramus dx. (12) a. mesenterica inferior (oparad) med
och ramus sin. som går in i levern. följande viktiga grenar:
Artären till gallblåsan, a. cystica, är (12a) a. colica sinistra till tjocktarmens
vanligtvis en gren av ramus dx., men nedåtstigande del (colon descendens)
just i det här området förekommer det (12b) aa. sigmoidei till tjocktarmens sista,
många variationer när det gäller S-formade sträcka (colon
artärförgreningar. sigmoideum)
(8) a. mesenterica superior (oparad) med (12c) a. rectalis superior, till ändtarmen
följande viktiga grenar: (13) Aorta abdominalis delar sig i höjd med
(8a) aa. jejunales till jejunum mellankotsdisken L4/L5 i en parig, några
(8b) aa. ilei till ileum centimeter lång a. iliaca communis som utan
(8c) a. ileocolica till övergången mellan att avge grenar delar sig i
tunntarmen och tjocktarmen (13a) a. iliaca interna som avger ett stort
(8d) a. colica dextra till tjocktarmens antal grenar som försörjer
uppåtstigande del (colon ascendens) bäckenbotten- och sätesmuskulaturen
(8e) a. colica media till colon transversum samt bäckeninälvorna,
(9) aa. suprarenales mediae till binjurarna (13b) a. iliaca externa som passerar ingui-
(10) aa. renales (en höger, en vänster) till njurarna nalligamentet och byter namn till a.
femoralis.

47
Cirkulationssystemet

Figur 5-11: Viktiga artärer i benet

(14) Strax ovanför delningstället i aorta abdominalis


avgår en oparig slutgren, a. sacralis mediana
som förlöper framför korsbenet ned till
svanskotorna.
Som vi har sett ovan försörjs armen av a.
subclavia (figur 5-10). Denna artär avger en viktig
gren, a. vertebralis, som förlöper upp genom halsen
och försörjer hjärnan med blod. A subclavia byter sedan
under förloppet i axeln namn till a. axillaris. När den
går in i överarmen byter den namn igen, nu till a.
brachialis, och vid armbågen delar den sig i a. radialis
och a. ulnaris.
Benet försörjs av a. femoralis (figur 5-11) som
byter namn till a. poplitea i knävecket; i underbenet
delar denna artär sig i a. tibialis anterior, a. tibialis
posterior, och a. peronea/fibularis. Både i armen
och benen förekommer ett antal artärer som förlöper
parallellt med de ovannämnda artärerna. Dessa artärer
är särskilt viktiga som alternativa blodförsörjningsvägar
vid trauma.
Figur 5-12: Viktiga artärer i hals och huvud.

48
Cirkulationssystemet

Figur 5-13: Portasystemet: vena portae med tillförande vener.

I halsen delar a. carotis communis upp sig i a. Vener


carotis interna och a. carotis externa. A carotis
interna fortsätter till huvudet utan att avge grenar i Det finns ytliga vener (t ex de vener som vi kan
halsen. Den försörjer hjärnan och delar av huvudet. se i huden) och djupa vener. De ytliga venerna tömmer
A. carotis externa däremot avger flera grenar i halsen sig i de djupa venerna. Ofta ligger de djupa venerna
och försörjer bl a ansiktet (figur 5-12). Hjärnan försörjs tillsammans med motsvarande artär. Ett viktigt
alltså av två par artärer, aa. carotis internae och aa. undantag från denna regel finns i hjärnan, där det
vertebrales. venösa avflödet inte följer artärernas förlopp, utan
avförs till hålrum innanför dura mater.

49
Cirkulationssystemet

Ett speciellt vensystem är portådersystemet


eller porta-systemet (från v. portae) (figur 5-13). Detta
system, som vi också kommer att studera i avsnitt 10,
förser levern med syrefattigt men näringsrikt blod.
Näringsämnena tas upp i tarmkanalen och dessa
ämnen transporteras med det venösa blodet (v. mesen-
terica sup., v. mesenterica inf. och v. splenica/
lienalis som tillsammans bildar v. portae) till levern.
Efter att ha passerat leverns kapillärnät, som består
av sinusoider och där ha avgett näringsämnen (och
eventuella gifter) hamnar blodet först i levervenerna
och sedan i den undre hålvenen.

Lymfsystemet

Kroppen förfogar över ett system för


”återvinning” av vävnadsvätska (=vätska mellan
cellerna). Denna vätska trycks, av det hydrostatiska
trycket i vävnaden, in i blint börjande, mikroskopiskt
små kapillärer, lymfkapillärer. Dessa förenar sig till
större lymfkärl, som ofta ledsagar vener. På vägen till
Figur 5-14: Lymfknuta med tillförande (afferenta, A) hjärtat passerar lymfan (vätskan i lymfkärlen) vissa
och avförande (efferenta, E) lymfkärl. ”kontrollstationer”, lymfknutor (figur 5-14), där
lymfocyter tar hand om inkräktare såsom bakterier
och virus. Lymfsystemet spelar därmed en roll som
kroppens immunologiska försvarssystem. Du kommer
ofta att palpera de ytliga lymfknutorna i halsen, axillen
eller ljumskarna (där finns det stora ansamlingar av
lymfknutor). Detta för att undersöka om eller var din
patient har drabbats av en infektion: då sväller näm-
ligen lymfknutorna upp. Lymfsystemet spelar dessutom
en annan viktig fysiologisk roll, genom att transportera
fett från tarmcellerna till blodet.
Här måste vi emellertid begränsa oss till
lymfsystemets anatomiska aspekter. Lymfsystemets
topografiska anatomi (d v s via vilka vägar lymfan från
olika organ strömmar tillbaka till hjärtat) är kliniskt
viktigt, eftersom tumörceller från primära tumörer
gärna sprider sig via lymfknutorna och bildar sekundära
tumörer (metastaser). När kirurgen tar bort ett organ
som är angripet av cancer kontrolleras även de
relevanta lymfknutorna. De kan också avlägsnas för
säkerhets skull.
Lymfknutor har en varierande storlek (mellan 1
och 25 mm, och kan bli större vid infektion). De är
Figur 5-15: Översikt över det lymfatiska systemet. njurformade, med en konvex sida där anförande kärl
anländer (figur 5-14) och en konkav sida där avförande
kärl lämnar lymfknutan.

50
Cirkulationssystemet

Lymfan från benen och inälvorna hamnar i en


lång (omkring 50 cm) avförsgång (ductus thoracicus)
som börjar nedtill med en utvidgning (cysterna chyli)
(figur 5-15). I ductus thoracicus töms också lymfan
från vänster arm och den vänstra delen av thorax,
huvudet och halsen. Ductus thoracicus tömmer sig så
småningom vid sammanflödet av v. subclavia sin. och
v. jugularis int. sin. (vänster venvinkel). Lymfan från
den övre, högre delen av kroppen tömmer sig i en kort,
några cm lång ductus lymphaticus dx., som i sin tur
tömmer sig i höger venvinkel.

Mjälten

Mjälten (splen eller lien) är ett ovalt organ


(12x6x3 cm) i övre vänstra delen av bukhålan, täckt
av revbenen. Organets översida ligger an mot
mellangärdet. Mjälten har två för cirkulationssystemet
viktiga funktioner som avspeglar sig (något förenklat
sagt) i skilda histologiska områden i mjälten. I den röda
pulpan bryts ”gamla” röda blodkroppar ned och järnet
(från hemoglobinet) tas om hand. Den vita pulpan
består av lymfocyter som filtrerar blodet. Mjälten är
därmed kroppens största lymfknuta.

Brässen

Brässen (thymus) finns hos det nyfödda barnet


och ökar i storlek fram till puberteten. Den tillbakabildas
sedan och ersätts delvis av fettvävnad. Detta organ
ligger direkt bakom den övre delen av bröstbenet. I
brässen mognar odifferentierade lymfocyter till T-
lymfocyter.

51

You might also like