You are on page 1of 38

POM AL

I. Shkenca e Pomologjis
specie
grupimi natyror i bimve q kan karakteristika t prbashkta n pamje, prshtatje dhe sjelljen riprodhuese (d.m.th. mund t kryqzohen lehtsisht).

varietet

individ q dallojn nga pjesa tjetr e species s tyre n tipare t dallueshme q transmetohen dhe ruhen n breza

kultivar

klon

ang. varietet i kultivuar grup bimsh me origjin nga kultivimi, unike dhe me pamje t ngjashme, karakteristikat thelbsore t t cilave ruhen nprmjet shtimit i pranuar ndrkombtarisht kur tek kultivari paraqiten individ t goditur nga mutacionet, humbet tipari i homogjenitetit, e n kt rast kemi t bjm me kultivar poliklonal kur kemi shtim gamik, si n rastin e pjeshks n disa zona t Meksiks konsiderohen kultivar-popullat

Mbretria bimore prmban ndrmjet 250,000 dhe 400,000 specie bimore. Ajo prmban nj gam t gjer t formave bimore, por jo t gjith speciet bimore emrtohen bim lulzuese; ato bim q klasifikohen si bim lulzuese grupohen n familje bimore dhe, prsri n varsi t autoritetit, ekzistojn nga 150 deri 400 familje bimsh lulzuese. Numri i familjeve bimore q prmbajn pem frutore me rndsi tregtare sht krahasimisht shum i vogl. Numri i specieve bimore q konsiderohen si pem frutore nuk mund ti tejkaloj 500 syresh. Numri i vogl i llojeve drufrutore n kultivim, n raport me numrin e specieve bimore n bot, mund t jet nj pasqyrim i mungess son t njohurive t hollsishme t flors s bots. Pemt frutore t klims s but kan mbizotruar listn e llojeve drufrutore t njohura. Ndrgjegjsimi pr llojet e drufrutorve t klims s but q ekzistojn mund t jet m shum nj pasqyrim i rajonit ku sht zhvilluar pemtaria pr treg. Identifikimi i specieve bimore n zonat tropikale q prodhojn fruta t ngrnshm t dshirueshm dhe zhvillimin e atyre bimve n pem frutore tregtare nuk sht i plot. Rndsia e ksaj mungese zhvillimi t llojeve frutore tropikale sht se, me paksimin e bashksive bimore natyrore, veanrisht nprmjet shpyllzimit, lloje frutore potenciale mund t humbasin nga prdorimi pr njerzit, si pr banort e zonave tropikale ashtu edhe njerzimit n mbar botn.

1.1 Hyrje

nj trsi individsh uniform, q e kan origjinn nga nj individ i vetm nprmjet shtimit agamik (aseksual, vegjetativ), e q i ruajn konstant dhe homogjen tiparet ky pasardhs vegjetativ i nj gjenotipi t vetm mund t jet nj farfiliz individual, nj deg mutante, nj bim e vetme e nj popullate klonale ose nj segment ADN e rikombinuar

form

grup bimsh me origjin nga kultivimi, unike dhe me pamje t ngjashme, karakteristikat thelbsore t t cilave ruhen nprmjet shtimit.

Megjithse numri i specieve bimore t prdorura pr prodhimin e pemve frutore mund t jet i vogl, procesi i przgjedhjes s bimve t ndryshme me karaktere t dshirueshme t ndryshme ka zgjeruar zgjedhjen e llojeve drufrutore t prdorura. Krkimi n Wikipedia sugjeron se, ekzistojn mbi 7500 kultivar t njohur molle n shkall botrore. Historikisht, kultivuesit mund t ken quajtur bimn e dshiruar t przgjedhur nj varietet, por sipas konvencionit hortikulturor, bimt e kultivuara t przgjedhura duhet t emrtohen kultivar. do kultivari i jepet nj emr unik. Nj kultivar duhet t jet i dallueshm n t paktn nj karakter i cili e identifikon at nga bim t tjera t ngjashme. Ky karakter unik duhet t jet i qndrueshm pasi breznit e reja prodhohen nprmjet metods s shtimit q do t zgjidhet pr tu prdorur. Nse kjo metod shtimi sht aseksuale, q nnkupton se bimt bija jan kopje t bims mm, ather bima e re mund t emrtohet gjithashtu nj klon. T paktn teorikisht, nj klon duhet t jet pandryshueshmrish i njjt, brezni pas breznie. Sidoqoft, me shtimin aseksual ekzistojn ndryshime t vogla me kalimin e kohs; ndodhin mutacionet qelizore dhe indore, e pr kt arsye, n nj popullat klonale mund t gjenden disa variacione me kalimin e kohs. Pemrritsit mund t prdorin emrtimin form pr t identifikuar linjat e pasardhsve brenda nj kloni. Mutacionet e indeve mund t ojn n organe t tra q kan nj karakter t dallueshm dhe t ndryshm. Bimt mund t shtohen shpesh nga organet t cilat jan qartazi t ndryshm nga pjesa tjetr e bims. Bima e re do t ket kompozimin gjenetik t indit me mutacion dhe jo indit prindror. Kto bim quhen variacione. Ekzistojn raste t shumta kur variacionet ndryshojn nga prindi pr shkak t ndryshimit n pigmentim. Shum kultivar molle t kuq jan variacione t kultivarve me m pak ngjyr; ky sht rasti i Delicious dhe Red Delicious dhe prsri pr Gala dhe Royal Gala. Zhvillimi i pemve frutore sht ndikuar gjersisht nga suksesi i przgjedhjes dhe prmirsimit gjenetik t kultivarve t rinj. N Evrop,

SHKENCA E POMOLOGJIS n shekullin XVIII, njohja me faktin se bimt ishin seksuale, e pr kt hibridizim
pjalmimi i kryqzuar ndrmjet kultivarve t nj specie apo specieve t ndryshme

ampelografi

pjes t krcenjve, rrnjve ose gjetheve q shkputen nga nj bim dhe prdoren pr t shumuar vegjetativisht bim t reja.

pomologji apo pemtari


n Universitetin Bujqsor t Tirans, ka patur nj ndarje t qart n studimin dhe msimdhnien pr drufrutort; ato jan trajtuar n dy module, Pemtari e Prgjithshme dhe Pemtari e Veant (Pomologji) Pemtaria e Prgjithshme trajton parimet e prgjithshme t fiziologjis dhe kultivimit t pemve frutore Pemtaria e Veant trajton teknologjin e kultivimit t do specie m vete, me nj theks t veant n prshkrimin e veorive t kultivarve t ndryshm pr her t par, ky tekst synon t integroj kt informacion pr t shmangur mbivendosjet

arsye, q hibridizimi ishte i mundshm dhe i menaxhueshm, ka uar n disa lloje, n nj shtim t zgjedhjes se far t kultivohet. Sidoqoft, n periudhn m t von, organizimi global i tregjeve dhe menaxhimi i transportit dhe shitjes me pakic jan prirur drejt prmbysjes s ktij procesi. Edhe pse mund t ket mbi 7500 kultivar molle q mund t kultivohen, me rndsi t madhe komerciale (tregtare) numri i tyre nuk i kalon 30. Kufizimi i gams s kultivarve pr prodhim komercial bart disa rreziqe. Nj baz gjenetike e ngusht mund t mposhtet nga kanosjet biologjike prej organizmave patogjen dhe dmtues. Mund t jet e rastsishme por analiza gjenetike moderne ofron mundsin pr identifikimin e diapazonit t karaktereve me baz gjenetike tek kultivart komercial dhe cilat bim bartin trajta gjenetike t veanta. Lind nevoja pr t patur nj vizion t bashkrenduar t asaj q duhet koleksionuar pr t ruajtur trashgimin gjenetike pr prmirsimin gjenetik t pemve frutore.

Skic pjeshkash nga I discorsi nei sei libri di Pedacio Dioscoride... Venecia 1568

N fjalort e vjetr, fjala pomologji prkufizohet si neologjizm pr t nnkuptuar nj diskutim rreth frutave. N epokn moderne, pomologjia, e cila nga pikpamja etimologjike nnkupton studimin shkencor t pemve frytdhnse dhe frutave, sht ngritur dhe zhvilluar historikisht si nj disiplin e orientuar n drejtim t prshkrimit dhe klasifikimit t ndryshueshmris s pranishme tek speciet drufrutore. Pr qllimet tona, sht ndar n dy pjes: shkenca e kultivimit t pemve frutore dhe pomologjia sistematike. Megjithat, shpesh ka nj konfuzion ndrmjet emrtimeve pomologji, pomona dhe pomikultur: Pomologji: n fushn e pemve frutore, pomologjia sht e barasvlershme me ampelografin pr kultivimin e hardhis. Mund t prkufizohet si shkenca q studion do tip trajte, nga ato morfologjike, biologjike dhe biokimike e deri tek ato agronomike, teknologjike dhe tregtare, me qllim q t mundsoj identifikimin, prshkrimin dhe vlersimin e kultivarve t nj specie drufrutore. N disa vende, emrtimi pomologji nnkupton nj tipar shkencor m t gjer. Pr shembull, n Shtetet e Bashkuara, Departamenti i Pomologjis n nj universitet prshin t gjith degt e kultivimit t pemve [14]. Pomona: perndesha romake e frutave. N t kaluarn, pomona sht prdorur pr t treguar nj libr q prshkruan frutat e nj vendi t caktuar (p.sh. Pomona Franceze, Pomona Belge, Pomona Italiane, etj.). Pomikultura: nj sinonim pr kultivimin e pemve frutore. Arti i kultivimit t pemve drunore q prodhojn, kryesisht, frutat q konsumohen drejtprdrejt [14]. Prpjekje pr t prshkruar bimt i hasim n shekujt XV XVI. Me prparimin n studimin e agronomis, ndryshueshmria e bimve u b objekt i hulumtimeve dhe vrojtimeve gjithnj e n rritje, duke uar n klasifikimin empirik mbshtetur n kohn e pjekjes dhe karakteristikat kryesore t frutave. M von, n Franc, nj sr pemrritsish dhe pomologsh t kualifikuar u bn gjithnj e m shum ekspert t fushs dhe n disa raste i emrtuan kultivart me emrat e tyre, t vlefshm edhe sot (p.sh. Olivier de Serres, Le Lectier, etj.). M 1667, Jean Merlett botoi Abreg des bons fruits duke hedhur drit mbi varietetet e konsiderueshme franceze t kohs: 187 kultivar dardhe, 51 molle, 69 kumbulle, 49 pjeshke, 15 qershie, 19 fiku, e kshtu me radh. Nj tjetr punim i shklqyer pomologjie u b nga

1.2 Origjina dhe zhvillimi i pomologjis

Jean de La Quintinie, ndrtues dhe projektues i kopshteve franceze t ndryshme (prfshi ato n Versaj, Shantili, Sheo, Rambuje). Djali i tij shkroi Instructions pour le jardin fruitier i cili prmban nj prshkrim t 67 kultivarve dardhe, 23 molle, 30 pjeshke, 13 fiku, 6 qershie, 6 kumbulle, 5 hardhie dhe 3 kajsie, t klasifikuar n t mir, mesatar dhe t dobt. Kta pomolog me fam u ndoqn nga t tjer si Abbot Berryais Ren. Megjithat, puna e Duhamel du Monceau (1775-1785; 1807-1836) sht edhe m e rndsishme pr trajtimin e sakt t llojeve drufrutore, duke prshkruar m shum se 250 kultivar. Numri i kultivarve u rrit ndjeshm me punn e belgut J.B. Van Mons (17651842). Ai ishte themelues i shkolls s farmbjellsve, e cila u mor me prmirsimin varietor t dardhs nprmjet mbjelljes s prsritur t farrave nga individt m t mir t przgjedhur pr breza me radh; n nj koh t shkurtr, u morn 80.000 bim t reja. N traktatin e tij (1835-36) ai prshkroi m shum se 1.000 tipa dardhe. Kjo ishte arsyeja e rritjes domethnse t numrit t kultivarve n koleksionet e ndryshme, duke ofruar nj material studimor t muar pr punimet pomologjike klasike q vijuan m von. Vlen t prmendet edhe fidanrritsi i famshm Louis Noisette. Ai grumbulloi material pomologjik t mjaftueshm pr t plotsuar Le jardin fruitier (1821), nj punim me vler i cili ngjalli pasionin pr studime pomologjike n Franc. N kt punim, prshkruhen 238 kultivar dardhe, 89 molle, 76 kumbulle, 62 pjeshke, 30 luleshtrydhe, 54 qershie, 19 kajsie, e kshtu me radh. Ndrkoh, n Belgjik, A. Bivort, s bashku me Royer, Hermant, DAvoine, Gailly, De Bavay dhe t tjer filluan punn me nj kryevepr t pomologjis, Annales de pomologjie belge et trangre, e cila prbn pomonn klasike belge. M 1838, Antonio Poiteau botoi Pomologie franaise me ngjyra dhe prshkroi afro 397 kultivar. Midis pomologve, Gjermania vjen me Diel, i cili shkroi nj pomon klasike, Anglia kujton Millers (1671-1771), autor i Gardeners Dictionary dhe Hollanda krenohet me Ruoop. Edhe Italia ka patur pomolog t shquar, t till si Gallo (1550, 1567), i cili n traktatin e tij, me shtesat e mvonshme nga 1550 deri 1572, ka renditur s bashku me llojet frytdhnsve nj list t dardhve sipas periudhs s pjekjes s tyre. Gjithashtu, vlen t prmenden disa studiues t cilt iu prkushtuan ilustrimit besnik t specieve drufrutore, ku nj vend t veant z Matthioli (1568). Ai ka kuruar nj seri ilustrimesh dhe grafikash t Materia Medicinale t Pedacio Dioscoride Anazarbeo (mjek grek i shekullit t I, M.K.). Kjo vepr, e cila ka patur shum botime q nga i pari m 1544 sht ndoshta punimi m i ilustruar i botaniks i botuar deri ather (botimi i 1568 konsiderohet vllimi italian m i bukur me m shum se 1.000 figura). Ferrari (1646), nj tjetr natyralist, vlen t theksohet n lidhje me kultivimin e agrumeve pr prfaqsimin e ndryshueshmris s pasur q ekziston n kto lloje. Dshmi piktoreske t ngjashme mund t hasen n punime t tjera, pr shembull ai i Chabraeo (1666). N prgjithsi, kto studiues kan qen t interesuar pr prshkrimin e asaj ka nxiste dshirn e tyre pr njohuri apo trhiqte kuriozitetin e tyre. N qasjen n drejtim t njohurive sistematike t bots bimore (e jo vetm), doli n pah nj koncept i qart i species, duke i caktuar kt emrtim formave q m von u klasifikuan se i prkasin ndryshueshmris brenda species (d.m.th. varietetet botanike ose nnspeciet dhe kultivart). Kto hulumtime morfologjike dhe prshkrimore arritn nivele t shklqyera me Aldrovandin n gjysmn e dyt t shekullit t 17: Dendrologiae (1668) dhe n veanti Iconografia plantarum. N kto punime, t botuara pas vdekjes, gjejm nj prej dshmive m

POM AL

Dardh 'Moscadelle' t riprodhuara n akuarel n veprn e Micheli

Skica nga Plantarum Collectio, i Cesare Majoli, shek. XVIII

Ilustrim mollsh marr nga Iconografia Plantarum, i Aldrovandi, fundi i shek. XV

SHKENCA E POMOLOGJIS

Kopertin e veprs Raccolta di fiori frutti ed agrumi nga A. T. Tozzetti, Firence 1825

domethnse t ksilografis t motivuar shkencrisht. Ndrkoh q Aldrovandi la skica me vler t lart pr saktsin dhe besnikrin kromatike, ai nuk u morr me trajtimin e problemit t klasifikimit varietor, duke u kufizuar n paraqiten e mostrave t mbledhura. Fal patronazhit t familjes Medici n shekujt XVII dhe XVIII, n dorshkrimet e ilustruara t Micheli dhe Bimbi (1648-1729) haset nj vmendje m e madhe ndaj aspekteve varietore. Ky i fundit, nj piktor oborri ndrmjet fundit t shekullit XVII dhe fillimit t XVIII, me nj mjeshtri t rrall, pikturoi kultivar t Toskans, duke vendosur emrtimet n form t stilizuar. N dhjetra kanavacat e tij, t cilat kan vler t lart dokumentare edhe sot, jan pikturuar afro 900 subjekte t ndryshme: agrumet, kajsia, qershia, fiku, molla, dardha, pjeshka, kumbulla dhe hardhia.

Takim mbi Pomona Italiana i Giorgio Gallesio n Univer-sitetin e Firences m 1994

Nj punim shkencor i veant pr pemtarin sht shkruar nga Gallesio, i cili konsiderohet si pararends i Mendelit me teorin e tij t riprodhimit bimor. Por Gallesio kujtohet m s shumti pr Pomona Italiana, nj punim monumental n t cilin jan prshkruar dhe ilustruar me saktsi dhe hollsi t admirueshme m shum se njqind specie frytdhnse. Megjithat, ai nuk u mjaftua me nj regjistrim t thjesht t ndryshueshmris, por ka hulumtuar mbi shkaqet e mundshme dhe sht orvatur t kryej nj klasifikim fillestar mbshtetur n taksonomi. Pr shembull, ai i ka ndar pjeshkat n pjeshkat e vrteta dhe nektarinat, me tul t ngjitur dhe tul t lirt, me tul t verdh dhe tul t bardh, me lule t madhe e t vogl, duke vrejtur se t tilla ndryshime t tipit t lules nuk vinin si pasoj e ndryshimeve varietore. Nj ndihmes t veant kta pomolog siguruan nga artizan, apo akoma m mir, artist t cilt u prkushtuan pr t riprodhuar me besnikri frutat e shum specieve, duke nxjerr n pah ndryshimet varietore. Midis tyre, vlen t prmendet italiani Garnier-Valletti, i cili ishte aktiv n mesin e viteve 1800. Fillimisht, ai u specializua n prodhimin e luleve artificiale dhe suksesi i tij ishte aq i madh saq u ftua n oborrin e Vjens. M tej ai iu prkushtua prodhimit t frutave artificial q ishin riprodhime besnike pr nga pesha, ngjyra dhe forma, duke prodhuar 1800 syresh, nga t cilt 600 ishin t hardhis. U realizuan mjaft punime, me cilsi shum m t lart se ato t autorve t mparshm: n Franc punimet e Leroy, Mas, Decaisne, Thomas, Willermoz, Baltet dhe Cassire; n Gjermani nga Lucas, Oberdieck, Jahn, Flotow dhe Lauche; n Austri nga Stoll, Mader, Franck, Gthe, Babo, Attems; n Zvicr nga antar t Verein; n Belgjik nga van Hulle, Burvenich, Bavay, Buisseret, Gillikens dhe Pinaert; n Angli dhe Shtetet e Bashkuara t Ameriks nga Lyndney, Royers, Hogg, Dowing, Hovey, Thomas, Rivers, Thompson, Witte, Lebl, Pwilder dhe Waldeck. Gjat ksaj kohe kemi shfaqen e taksonomis pomologjike. Nga Van Mons, disa kultivar jan ende t vlefshm, t till si Passe Colmar, Burr dHardenpont, Burr Rauce dhe Delices dHardenpont, t cilt renditen midis kultivarve m t mir t dardhve. N Belgjik, vijoi nj list e gjat e farmbjellsve, prfshi Bivort dhe Esperen, si edhe Xavier Grgoire (1802-1887) fama e t cilve rivalizon at t Van Mons. N kt pik, mbjellja normale i ka hapur rrug hibridizimit artificial, i cili ka sjell rezultate shum m t mira. N gjysmn e dyt t shekullit t XIX, n vende t ndryshme u formuan shoqatat e para duke kontribuar n prparimin e pomologjis. N Gjermani, ishte Deutsche pomologen Verein (1860) e cila botoi shum punime pomologjike t tilla si Illustristes Handbuck, nga Lucas,

Kopertin Agrumi, frutta e uve nella Firenze di Bartolomeo Bimbi pittore mediceo, Firence, 1982

Oberdieck dhe Jahn, Deutsche Pomologie nga Lauche dhe Deutschland Apfelsorten nga Engelbrecht. Sukesi kryesor i ksaj shoqate ishte seria e kongreseve pomologjike (1853 Naumburg, 1857 Gotha, 1860 Berlin, 1863 Garlitz, 1874 Trier, 1877 Postdam, etj.). Shoqata hortikulturore mbin n Austri dhe Zvicr. N Franc, u mbajt Kongresi Pomologjik i cili u b nj shoqat e vrtet m 1856 me seli n Lion. Kjo shoqat mbajti takime t prvitshme n qytete t ndryshme franceze me synim afrimin e studiuesve pr prezantimin e punimeve t tyre pr publikun. Takimit ishte me rndsi t madhe pr pomologjin, edhe pr faktin se do seanc prfshinte nj ekspozite pomologjike. Franca duhet t falnderoj kt shoqat dhe n veanti antarin e zellshm dhe presidentin e saj, Profesor Carlo Fortunato Willermoz, pr botimin e tet vllimeve t para t Pomologie de la France si dhe autorsin e punimeve t shumta si Introductions horticoles dhe Conferences horticoles. M 1827 n Shtetet e Bashkuara, mbrriti nga Evropa molla e par, e cila m von oi n pemtoret e famshme t mollve n Bregun Perndimor, produktet e t cilave u bn shum konkurruese n tregjet evropiane. Shoqatat pomologjike u themeluan edhe n Amerikn e Veriut, e midis tyre American Pomological Society, me seli n Boston, u b shpejt nj shembull i vlefshm i nj organizimi t shklqyer e t fort dhe veproi si model pr shoqatat pomologjike t mvonshme.

POM AL

Ekspozime pomologjike pr pjeshkn t koleksionistit G. Battistini, paraqitur n Takimin XXV pr Pjeshkn n Faenza, 2004

Me evoluimin e kultivimit t pemve frutore, e n veanti pomologjis, ve shoqatave dhe shoqrive u shfaqn shkolla t shumta. Shum prej tyre u bn t famshme n nivel ndrkombtar dhe disa jan ende aktive. Vlen t prmendim: Geisenheim n Gjermani, San Michele allAdige, aktualisht n Itali por n kohn e themelimit ishte n Perandorin Austro-Hungareze; Versaj, Bastia dhe Ecully n Franc; dhe shkolla n Amsterdam, Holland. Sidoqoft, n Itali gjat ksaj periudhe pomologjia u nnvlersua: vetm pas fundit t shekullit XIX, u shfaq pomologu italian Molon, megjithse pati pak ndjeks. Pavarsisht ksaj, u ngritn kopshte bujqsore, veanrisht n Firence: kopshtet bujqsore eksperimentale t Accademia dei Georgofili dhe Shoqats Hortikulturore t Toskans. N t parat, ishin t pranishme specie t ndryshme me sjellje t ndryshme; midis pemve frutore ishin bim vaj-prodhuese (prfshi ullirin), bim drunore (prfshi gshtenjn), bim vinifere (varietete t ndryshme hardhie), bim frytmbartse (molla, dardha, pjeshka, kumbulla, etj.) dhe bim kopshti (prfshin limont dhe portokallet). N t dytat, midis bimve frytdhnse ishin varietet t agrumeve, kajsis, qershis, fikut, luleshtrydhes, bajames, molls, arrs, dardhs, pjeshks, kumbulls, hardhis dhe fruta t prgjithshm. N shekullin e XX, filloi nj periudh shum e frytshme pr studimet dhe prshkrimet pomologjike. Kriteret e prdorura pr prshkrimin e bimve frytdhnse u bn m t shumta e m t hollsishme. Ndrkoh q pomologt e hershm e kishin kufizuar vmendjen e tyre n karakteristikat e frutave n kohn e pjekjes, evoluimi i ksaj shkence ka uar gjithnj e m shum n nj analizim t plot t bims. Ksisoj jan prfshir t gjith organet: trungu, degt, sythat, lulet, gjethet dhe frutat, ku kto t fundit jan prshkruar me shum hollsi. Gjithashtu jan analizuar aspekte biologjike, nga prputhshmria e lules n fazat fenologjike dhe rezistenca ndaj smundjeve. Ve ktyre, jan marr n konsiderat sjellja agronomike dhe tregtare: prodhimtaria, aftsia

Kopertin e veprs Pomolo-gia nga Girolamo Molon, Milano 1901

1.3 Pomologjia n shekullin XX

Kopertina e Cinque Secoli di Pomologia Italiana i Enrico Baldini, Bolonja, 2004

SHKENCA E POMOLOGJIS

Kto karaktere jan kombinuar pr t formuar nj sked pomologjike (shih 1.4.2). e cila sht nj lloj karte identiteti e kultivarit.

Krkimet dhe hulumtimet pomologjike t ndrmarra kan prodhuar shum informacion, veanrisht n Itali, Shtetet e Bashkuara, Franc dhe Rusi.

pjekse, rezistenca ndaj manipulimeve, etj.

1.3.1 Italia Vepra imponuese e Girolamo Molon (1860 1923) shrben si ur pr veprat pomologjike midis shekullit t XIX dhe XX. Me veprn e tij, Molon i jep nj nxitje t re, m domethnse e njkohsisht nj kontribut t muar n progresin e pomologjis italiane. Boton vepra t shumta t sistematiks, taksonomis dhe klasifikimeve pomologjike, ndr t cilat veojm: Buone frutta, studi di fitografia e tassonomia pomologica (1890), Brevi note di tassonomia pomologica (1907), Come si classificano le pere (1916), Bibliografia orticola (1927) etj. Por dshmia m domethnse e kontributit t prekshm nga ky studiues i shquar dhe i palodhur n prditsimin pomologjik italian mbetet vepra e tij Pomologia: albicochi, ciliegi, meli, peri e peschi (1901) si dhe LAmpelografia (1906). N kto vepra, Molon prshkruan me saktsi skrupoloze, nomenklaturn, referencat bibliografike, sinonimet dhe karakteristikat agro-bio-pomologjike dhe tregtare pr kultivar t shumt t pemve frutore: 327 kultivar dardhe, 177 molle, 126 pjeshke, 55 qershie dhe 42 kajsie dhe rrushi. Nj prej hulumtimeve pomologjike t para pas lufte ishte ajo e paraqitur nga Breviglieri dhe Solaroli (1949) n Kongresin Kombtar t Frutikulturs n Ferrara. N t, autort ekspozuan rezultatet shumvjeare t nj hulumtimi t gjer mbi kultivart m t rndsishm t dardhs dhe molls t kultivuara n Itali, duke prshkruar gjersisht 100 kultivar molle dhe 33 dardhe. Por impulsi m i madh n evoluimin e studimeve pomologjike n Itali, nga periudha e paslufts e deri m sot, i detyrohet Morettini-t dhe bashkpuntorve t tij, t cilt fillimisht nga Instituti Teknik Agrar e m pas nga Instituti i Pemve Frutore i Universitetit t Studimeve t Firences, s bashku me Qendrn pr Prmirsimin Gjenetik t Pemve Frutore dhe Perimeve t Qendrs Krkimore Kombtare (CNR), kan planifikuar dhe kryer hulumtime sistematike pomologjike t shumta mbi kultivart e specieve drufrutore m t rndsishme, t mbledhura n koleksione t mdha bimsh mm pran fermave eksperimentale dhe institucioneve n Firence.

Nga vepra pomologjike e rndsishme e bashkrenduar nga Morettini gjat nj veprimtarie entuziaste tridhjetvjeare, e quajm me vend t kujtojm disa prej etapave m domethnse, t identifikuara n koh n punimet q vijojn. Baldini dhe Scaramuzzi, Contributo a unindagine pomologica sulle cultivar di diospiro (1955): ku prshkruhen gjersisht 17 kultivar hurme, duke analizuar gjersisht karakteristikat agro-bio-pomologjike dhe tregtare. Baldini dhe Scaramuzzi, Contributo allo studio delle cultivar di susino (1958): prmban zbatimin e metodologjis q duhet adoptuar pr vlersimin e tipareve kryesore, n funksion t prshkrimit, klasifikimit dhe njohjes s kultivarve t kumbulls; autort prshkruajn gjersisht 46 kultivar, duke nxjerr n pah pr donjrin sinonimet e shumta dhe literaturn prkatse. Scaramuzzi, Contributo allo studio delle cultivar di cotogno da frutto (1958): me t njjtt kritere t adoptuara pr

POM AL

Figura 1.1 Veprat pomologjike t shkolls s Firences

hulumtimet pomologjike t mparshme, autori prshkruan gjersisht 20 kultivar ftoi t pranishm n Italin e paslufts. Morettini, Le nuove cultivar Morettini (1961): jan ilustruar sistematikisht, nprmjet nj prshkrimi organik, 16 kultivar pjeshke, 4 dardhe, 1 vishnje, 3 ulliri pr vaj, nj dshmi e rezultateve t spikatura t tridhjet viteve veprimtarie krkimore gjenetike nga Morettini. Morettini, Baldini, Scaramuzzi, Bargioni dhe Pisani, Monografia delle principali cultivar di pesco (1962): fryt i hulumtimeve sistematike shumvjeare t kryera bashkarisht nga disa institucione t rajoneve Toskana, Emilja Romanja dhe Veneto; kjo vepr, q shnjon fillimin e seris s gjer t monografive italiane pr drufrutort, prballet q n krye me problemin e klasifikimit t kultivarve t pjeshks, duke konceptuar nj metodologji organike pr vlersimin e tipareve kryesore agrobio-pomologjike dhe komerciale t kultivarve t shumt dhe s fundi prshkruan 150 kultivar t vjetr e t rinj. Morettini, Baldini, Scaramuzzi dhe Mittempergher, Monografia delle principali cultivar di pero (1967): jan prshkruar 123 kultivar, 84 nga t cilt t ilustruar gjersisht, ndrsa pr 39 t tjera jepen t dhna kryesore ose vrojtime

SHKENCA E POMOLOGJIS

Figura 1.2 Veprat pomologjike t shkolls s Bolonjs

Figura 1.3 Veprat pomologjike t shkolls s Roms

paraprake.

POM AL

N rrugn e Morettini-t, jan t shumt studiues italian (ndr t cilt nxns t tij t spikatur) q iu prkushtuan krkimeve pomologjike. Vlen t prmendet vepra e merituar e Pirovano, qoft si prmirsues gjenetik ashtu edhe si pomolog, pr botimin e vllimeve Le nuove pesche italiane (1953) dhe Le nuove pere italiane (1956), me nj prshkrim t hollsishm t kultivarve t shumt t krijuara prej tij, ashtu edhe ato t krijuara deri ather nga Morettini, Capucci dhe Pieri, t ndjekur nga t tjer krkues. Studimet e ktyre krkuesve ishin t orientuara n prsosjen dhe prditsimin e hulumtimeve pomologjike, t diktuara nga numri gjithnj e n rritje i kultivarve t rinj q, do vit licencohen dhe vihen n dispozicion t pemrritsve, thuajse gjithnj pa nj prshkrim t hollsishm t karakteristikave kryesore t tyre.

Punimet m domethnse t veprimtaris s pasur pomologjike italiane t viteve t fundit jan prmbledhur m posht. Baldini dhe Branzanti, Monografia delle principali cultivar di fragole non rifiorenti (1964): prmban hartimin e nj skede pomologjike dhe prshkrimin e plot dhe t hollsishm t 70 kultivarve t luleshtrydhes. Baldini dhe Sansavini, Monografia delle cultivar di mela (1967): vepr e muar mungesa e t cils ndjehej fort n Itali; s bashku me nj sked pomologjike t hollsishme e t prpunuar t molls, n t autort japin nj prshkrim t plot t 70 kultivarve, shum prej t cilve t hyr rishtazi nga jasht. Baldini dhe Pisani, Orientamenti varietali per la peschicoltura da industria in Emilia-Romagna (1968): jan ilustruar me kujdes 14 pjeshk pr industri t konsideruara me vler pr at rajon. Fideghelli, Le pesche: nuove cultivar (1971): prmban nj prshkrim t gjer t 28 kultivarve t pjeshks, pr konsum t freskt, q konsiderohen me vler pr tu prhapur n Itali. Bazzocchi, Cristoferi, Branzanti dhe Rosati, Monografia delle principali cultivar di fragola non rifiorenti (vol. II, 1972): paraqet nj prshkrim t hollsishm t 67 kultivar t rinj t tjer t luleshtrydhes. Baldini e koleg, Indagini sulle cultivar di ciliegio diffuse in ltalia (1973): n kt vllim, jan prshkruar 177 kultivar qershie, fryt i nj hulumtimi t gjer shumvjear t kryhet bashkrisht nga nj grup i gjer krkuesish dhe tekniksh t shum institucioneve italiane. Bellini, Mostra pomologica 1972 a Firenze (1973): gjat nj viti, n gjat etapa (nga Qershori n Tetor), jan ekspozuar n Firence mbi 2.700 kampione frutash q i prkisnin 2.250 kultivarsh dhe jan hartuar skedat pomologjike, me prshkrime t 512 kultivarve t pjeshks, 67 t nektarins, 36 t qershis, 27 t kajsis, 104 t kumbulls, 144 t dardhs, 102 t molls, 9 t ftoit, 21 t hurms, 32 t ulliri pr tavolin dhe 1 t aktinides. Loreti dhe Fiorino, Monografia delle principali cultivar di nettarine (1973): nj tjetr vepr pomologjike e muar e cila mungonte n Itali; n kt punim interesant, autort kan prshkruar hollsisht 80 kultivar nektarine, t vjetr e t rinj. Sansavini e koleg, Pesche da industria, indagine collegiate sui comportamento agronomico e tecnologico delle cultivar in ltalia (1974): nj hulumtim i gjer i kryer mbi 104 kultivar pjeshke pr industri n mjedise kultivimi t ndryshme t Italis. Fideghelli e koleg, Schede pomologiche e agronomiche di varieta di pesco da consumo fresco (1974): prmban prshkrimin e 141 kultivarve t pjeshks, t vjetr e t rinj. Bellini dhe Bini, Contributo allo studio delle cultivar di pesco toscane a maturazione tardiva (1976): hulumtim pomologjik shumvjear i kryer pr 36 kultivar t prshkruar gjersisht. Bellini dhe Scaramuzzi, Monografia delle principali cultivar di pesco (vol. II, 1976): prshkuajn, mbi bazn

SHKENCA E POMOLOGJIS

10

Manzo dhe Tamponi, Monografia delle cultivar di uve da tavola (1982): prshkruhen dhe ilustrohen 100 kultivar rrushi pr tavolin, nga t cilat 14 pa far. Monastra e koleg, Monogratia di cultivar di mandorlo (1982): prshkruhen 70 kultivar bajamesh. Fiorino dhe Mariotti, Elenco delle cultivar di fruttiferi reperite in ltalia (1988): prmenden afro 12.000 aksesione italiane t llojeve drufrutore kryesore. Istituto SperimentaIe di Viticoltura di Conegliano Veneto (TV): Le uve da tavola (1989), prmban prshkrimin e 26 kultivarve me far dhe 21 kultivar pa far dhe I principali vitigni da vino coltivati in ltalia (1989), ku jan dhn skedat e mbi 100 kultivarve pr ver. Bellini, Giannelli, Giordani dhe Picardi, Reperimento e difesa delle risorse genetiche del pesco in ltalia e catalogo preliminare italiano del pesco (1990): i referohet gjendjes aktuale t germoplazms s pjeshks s pranishme n Itali, duke dhn tiparet kryesore t 2.398 aksesioneve t pjeshks. Cimato, Cantini dhe Sani, Il germoplasma dellolivo in Toscana (1993): jepen prshkrimet dhe ilustrimet e 70 kultivarve. Agabbio e koleg, Le vecchie varieta della Sardegna. Patrimonio genetico di specie arboree da frutto (1994): jan hulumtuar, prshkruar e ilustruar 21 kultivar molle, 80 dardhe, 26 qershie, 11 kumbulle, 11 kajsie, 45 bajame, 22 hardhie, 20 ulliri, 13 agrumesh dhe 35 t fikut. Conte e koleg, Monografia di cultivar di pesco, nettarine e percoche (1994): prshkruhen dhe ilustrohen 114 kultivar pjeshke, 85 nektarine dhe 24 pjeshke pr industri. Bartolini e koleg, Olive Germplasm: Cultivars and World-Wide Collections (1998): paraqiten n mnyr t prmbledhur prshkrimet e marra nga bibliografia botrore e 1.228 kultivarve t ullirit. Roselli dhe Mariotti, II germoplasma del ciliegio (1999): mbi bazn e nj skede pomologjike t prshtatshme jan prshkruar 13 kultivar t germoplazms s qershis vendase t Toskans. Bellini, II germoplasma della Toscana: tutela e valorizzazione delle specie legnose da frutto (2000): i referohet pasuris s drufrutorve q ekzistojn pran institucione publike toksane, q arrin n 4.310 aksesione, nga t cilat 1.445 jan me origjin nga toskana. Bellini, Nencetti dhe Giannelli, Il germoplasma del pesco. 1. Le Cotogne fiorentine (2000): prshkruajn n mnyr t hollsishme 15 pjeshk fiorentine (t Firences) me interes t madh, t quajtura "ftonj". Bellini, Nencetti dhe Giannelli, Il germoplasma del pesco. 2. Le Burrone fiorentine (2000): n prputhje me sa u prmend pr "ftonjt", prshkruhen n mnyr shteruese 16 gjalporet fiorentine, q rezultojn t jen t prhapura ende n mnyr sporadike. Albertini dhe Della Strada, Monografia di cultivar di ciliegio dolce e acido (2001): ilustrohen dhe prshkruhen gjersisht, si n gjuh italiane ashtu edhe angleze, 68 kultivar t qershis dhe 88 kultivar t vishnjs. M.W., Le Risorse Genetiche

e nj skede pomologjike t pasuruar me prcaktime t reja, tiparet morfologjike e agro-biologjike t 128 kultivar pjeshke t kohs. Nicotra e koleg, Indagine pomologica su 91 varieta di susino (1976): prshkrim i plot i kultivarve objekt hulumtimi. Bellini, Le cultivar di pero ancora esistenti in ltalia (1977): ekspozohen rezultatet e nj studimi mbi germoplazmn e dardhs q ende ekziston n Itali, duke prshkruar n mnyr sistematike 333 kultivar nga 425 q gjenden ende. Fidegheili dhe Monastra, Monografia di cultivar di albicocco (1977): prshkruhen dhe ilustrohen 124 kultivar kajsie. Sansavini e koleg, Le mele Golden-simile (1977): pun n grup e kryer pr 25 kultivar t rinj t molls Golden-ngjashm, t prshkruara gjersisht. Bellini, Monografia delle principali cultivar di kaki introdotte in ltalia (1982): prshkrim i hollsishm i 52 kultivarve, duke adoptuar metodologjin pomologjike t konceptuar pas katr vitesh krkime.

Vegetali presso gli IRSA. Volume I. Arboree (2001): inventarizohen dhe prshkruhen n mnyr t sintetizuar 7.858 aksesione (nga t cilat 4.477 me origjin italiane), t ruajtura pran instituteve pjesmarrse n projektin MIPAF Risorse Genetiche Vegetali. Cimato, Cantini, Sani dhe Marranci, Lolivo in Toscana. II germoplasma autoctono (2001): ku prshkruhen gjersisht dhe ilustrohen 82 kultivar t ullirit.

POM AL

Arrijm kshtu n ditt tona, me nj prodhim t spikatur botimesh, vepra t institucioneve shkencore (n veanti Istituto Sperimentale per la Frutticoltura di Roma dhe universitete t ndryshme), t synuara pr qllime shkencore ashtu edhe praktike (zgjedhja varietore). Nga sa u prmend m lart, del n pah gjersia e kontributit t ofruar nga krkues italian n prsosjen dhe prditsimin e hulumtimeve pomologjike t kryera pr kultivar t shumt t specieve drufrutore kryesore n 50 vitet e fundit. Pr shkak t ndikimit t madh t ktyre botimeve n formimin e studiuesve shqiptar por dhe zhvillimin e pemtaris shqiptare, prshkrimi i dhn n kt tekst pr pomologjin italiane sht m i gjer se pr shtetet e tjera, t prshkruara m posht.

1.3.2 Franca N kt vend me tradita t mdha pomologjike, studimet jan orientuar m s shumti n prsosjen e klasifikimeve pomologjike dhe hulumtimeve monografike pr specie t veanta, ashtu si ka ndodhur n gjith Evropn. Studimet me interes m t madh jan: Chasset, Essai de dtermination des fruits (poires) (1928), n t cilin autori prballet me problemin e vshtir t klasifikimit t kultivarve t shumt t dardhs n familje; Vercier, La dtermination rapide des varits de fruits (1948), vepr n tre vllime n t ciln autori propozon nj metod t re pr identifikimin dhe njohjen e kultivarit, mbshtetur n klasa t shifruara, dhe prshkruan me nj saktsi t lart shum kultivar: 201 dardhe, 200 molle, 101 pjeshke, 66 qershie, 61 kumbulle, 27 kajsie, 30 ftoi, 22 arre dhe 85 luleshtrydhe. Pas lufts, vijojn hulumtime pomologjike t ndryshme, midis t cilave spikasin: Caillavet e Souty, Monographie des principales varits des pchers (1950), me konceptimin e nj metodologjie pr matjen e tipareve t vlersuara dhe prshkrimin e 363 kultivarve t pjeshks, nga t cilat 75 t ilustruara dhe prshkruara gjersisht; Hugard e Saunier, Monographie des principales varits de pchers (1965), me prshkrimin e hollsisht dhe t plot t 171 kultivarve t pjeshks. S fundi, vlen t prmenden hulumtime pomologjike t shumta t Caillavet dhe studiuesve t tjer, mbi kajsin, qershin, nektarinat, pjeshkat pr industri (pavies), etj. 1.3.3 Britania e Madhe Edhe n kt vend, studimet pomologjike jan orientuar n hulumtime monografike pr do specie m vete. Midis veprave m domethnse, t gjitha t periudhs s paslufts, citojm: Taylor, The Apples of England (1946), n t cilin jan prshkruar n mas pak a shum t gjer 578 kultivar molle; Taylor, The Plums of England (1949), q prmbledh prshkrimin e 113 kultivarve t kumbulls t tipit evropian; Grubb, Cherries (1949), i cili prshkruan n mnyr pak a shum t hollsishme 256 kultivar qershie; Smith, National Apple Register of the United Kingdom (1971), nj vepr e rndsishme, unike n llojin e saj, n t ciln jan prmbledhur pak a shum gjersisht, afro 6.000 kultivar molle; Smith, Catalogue of British Pears (1976), n t cilin figurojn t prshkruar gjersisht 60 kultivar dardhe.

Reneta e Kanadas, sipas Pomologie e Gaucher (1894)

Renetta Champagne n nj kromolitografi nga Aepfel und Birnen (Goethe et al., 1894)

Cox's Orange e ilustruar n Deutsche Pomologie (Lauche 1883)

11

SHKENCA E POMOLOGJIS

Figura 1.4 Veprat pomologjike t shteteve t ndryshme

12

POM AL

Figura 1.5 Veprat pomologjike t shteteve t ndryshme

13

SHKENCA E POMOLOGJIS 1.3.4 Shtetet e Bashkuara t Ameriks Bazat e klasifikimit


baza e klasifikimit n hortikultur sht e njjta me at t historis natyrore biologjike, si sht botanika dhe zoologjia kjo vjen kryesisht nga veoria e kafshve dhe bimve pr t shtuar llojin e tyre nga brezi n brez n radh dhe nga rrethanat q ekzistojn shum prej ktyre serive t individve me shkall mjaft t ndryshme e t pabarabarta t ngjashmris fakti q kto shkallzime nuk jan kurrsesi t barabarta dhe se ekzistojn shum shkall q mungojn sht themelor pranimi i shkallve t pabarabarta t ngjashmris mes individve prbn bazn e klasifikimit

Shkalla e ngjashmris

klasifikimi nuk do t ishte i mundur nse t gjith frutat do t ishin t ngjashm ose nse do t ndryshonin pr saktsisht t njjtat tipare dhe n t njjtn shkall; Por sht e njohur se ato shfaqin shkall t ndryshme t ngjashmris, teorikisht t gjith shkallt e mundshme t ngjashmris brenda kufijve t llojit t tyre klasifikimi bhet pr ti kompozuar frutat dhe grupet e frutave nga pikpamja sistematike, sipas ngjashmris ose mungess s ngjashmris s tyre nse, si kemi thn m par, kto shkall mbshteten mbi afrsin ose largsin e marrdhnies, klasifikimi bn nj formulim t frutave n grupe sipas marrdhnies natyrore t tyre fillimisht kemi t bjm me nj problem t klasifikimit botanik dhe m pas t klasifikimit pomologjik; krkohen marrdhnie q tregohen nga struktura e frutave dhe bimve, e kto shprehen duke i ndar bimt n grupe sipas tipareve t prbashkta; ose n prputhje me shkalln e ngjashmris apo marrdhnies gjenealogjike.

T mbshtetura nga veprimtaria krkimore e konsiderueshme n fushn e pemtaris, hulumtimet u intensifikuan dhe arritn n nivele t larta prsosmrie. Jan t shumta institucionet, si publike ashtu edhe private, t cilat iu prkushtuan me sukses studimeve pomologjike. Kontributet e dhna jan t shquara dhe veprat pomologjike t botuara jan t shumta; mjafton t prmendim kto veprn e Hedrick e koleg (1908,1911,1915,1917,1921,1925), q vijon menjher pas monografis s rndsishme t Beach e bashkpuntor, The Apple of New York (1905). Hedrick e koleg n 6 vllimet prestigjioze monografike, kan prshkruar dhe ilustruar mbi 10.000 kultivar t specieve t ndryshme drufrutore. Titujt jan: The Grapes of New York (1908); The Plums of New York (1911), me 1.718 kultivar kumbulle, nga t cilt 218 t prshkruar gjersisht; The Cherries of New York (1915), me prshkrimin e 1.068 kultivarve t qershis, nga t cilt 82 t ilustruar gjersisht; The Peaches of New York (1917), tek i cili jan prfshir 2.160 kultivar pjeshke, nga t cilt 86 me prshkrim t gjer e t plot; The Pears of New York (1921), ku prshkruhen 2.909 kultivar dardhe, nga t cilt 90 t ilustruar plotsisht; s fundi, The Small Fruits of New York (1925), tek i cili jan prmbledhur prshkrimet e kultivarve t shumt t specieve manore (610 mjedre, 193 manaferre pa gjemba, 48 manaferre me gjemba, 182 rrushi serezi, 244 rrushi frngut dhe 1.336 t luleshtrydhes). Vepra monumentale e Hedrick dhe shkolls s tij, sht ndjekur nga Brooks dhe Olmo, t cilt q nga viti 1944 kan botuar, prve Register of New Fruits and Nut Varieties (1997), lista t shumta kultivarsh, t shfaqur fillimisht n Proceedings dhe m von n HortScience, organe t American Society for Horticultural Science, q ka kontribuar shum n evoluimin e pomologjis amerikane, s bashku me American Pomological Society. N kto lista, Brooks e Olmo paraqesin njoftime t hollsishme lidhur me nomenklaturn, origjinn gjenetike, burimin dhe karakteristikat pomologjike t shum kultivarve, pjesa drrmuese e t cilave amerikan dhe t mbrojtur me patent. Gjithsej, jan dhn shnime pr thuajse 4.000 kultivar, t ndar si vijon: 866 molle, 161 dardhe, 815 pjeshke, 171 bajame, 210 lajthie, 45 gshtenje, 30 hurme ose kakie, 2 ftoi, 161 mjedre, 75 boronice, 75 manaferre pa gjemba, 30 rrushi serezi, 16 rrushi frngut, 10 aktinideje, 411 luleshtrydheje dhe specie t tjera me pak ose aspak interes pr vendin ton. 1.3.5 Bashkimi Sovjetik Studime pomologjike n Bashkimin Sovjetik kan ende nj karakter t prgjithshm. Veprat e botuara deri m sot, plotsisht me merita, kan rndsin e pomonave evropiane t shekullit t kaluar. Vetm koht e fundit jan kryer dhe prfunduar disa hulumtime pomologjike monografike me rndsi t veant. Shkrimet m domethnse, pr t cilat kemi t dhna jan si vijon: Veniaminov e bashkpuntor, Sorta Plodovh i lagodnh Kultur (1953), n t cilin jan prshkruar kultivar t pemve frutore t pranishme n vend, e m konkretisht: 183 kultivar molle, 73 dardhe, 11 ftoi, 4 mushmolle, 60 qershie 65 kumbulle, 47 kajsie, 75 pjeshke, 42 rrushi serezi, 34 rrushi frngu, 30 mjedre, 46 luleshtrydhja; Simirenko, Pomologia (1962), n t ciln jan prshkruar pak a shum gjersisht dhe n form monografike 573 kultivar dardhe; Shiepielskiy, Novye Sorta Plodovh i Iagodnh Kultur Ucraina (1966), nj tjetr Pomona sovjetike t zons s gjer t Ukrahins, n t ciln jan prshkruar 52 kultivar molle, 25 dardhe, 9 ftoi, 56 qershie, 86 kumbulle, 28 pjeshke, 13 kajsie, 5 pjeshke, 13 kajsie, 5 mjedre, 4 rrushi serezi, 9 rrushi frngut dhe 14 luleshtrydhe;

14

Pasenkov, Some Results of Persimmon Variety Studies in the South Coast of Crimea (1970), vepr monografike n t ciln jan prshkruar gjersisht 90 kultivar hurme (30 kultivar t huaj dhe 60 vendas).

Si t klasifikojm?

POM AL

1.3.6 Vende t tjera Edhe n vendet e tjera evropiane, megjithse n mas m t kufizuar, jan kryer studime pomologjike q synojn prsosjen e metodave t hulumtimit dhe prshkrimit t kultivarve vendas dhe t importuar. N Rumani, spikat Pomologia, vepr e Bordeianu e bashkpuntor (1963 1969), n 8 vllime, q prfaqson Pomonn romune klasike; n t jan prshkruar dhe ilustruar plotsisht: 311 kultivar molle, 165 dardhe, 100 arre, 86 kumbulle, 82 pjeshke, 61 kajsie, 60 qershie, 56 bajame, 48 luleshtrydhe, 35 gshtenje, 33 rrushi serezi, 33 lajthie, 29 visciole, 27 ftoi, 26 mjedre, 15 rrushi frngu, 4 boronice, 4 mushmolle, 3 nespole, 1 fiku dhe 1 thane. Pomologia bulgara nga Popov e bashkpuntor (1958), n t ciln figurojn t prshkruar gjersisht 83 kultivar molle, 30 dardhe dhe 8 ftoi, sht kontributi bullgar n pomologji. Zvicra kontribuon n pasurimin e literaturs pomologjike me veprn e Kassler Birnensorten der Schweiz (1948), n t ciln jan prshkruar gjersisht 81 kultivar dardhe. S fundi, Belgjika, e cila ka luajtur nj rol t ndritur n pomologjin botrore n t kaluarn, kt shekull kontribuon me disa vepra t taksonomis dhe klasifikimit pomologjik, ndr t cilat spikat ajo e Darmine dhe Liard, Identification et description des varietes du prunier europeen (1957), n t ciln autort, me rigorozitet metodologjik, prballen me sfidn e klasifikimit t kultivarve t kumbulls evropiane Prunus domestica L. duke prshkruar me saktsi dhe n mnyr t hollsishme 33 kultivar.

ekzistojn dy metoda t klasifikimit n shkenca, natyrore dhe artificiale n pjesn drrmuese t tyre, ato jan shum t dallueshme dhe, dallojn shum n makinerin funksionuese t tyre, edhe pse synimi kryesor i tyre, ai i kompozimit, sht i njjt dhe kombinohen deri diku n mjetet e puns s tyre sistemi natyror i klasifikimit ka nj natyr dhe vler t lart alternativa ndaj nj sistemi natyror sht nj klasifikim artificial dhe arbitrat, trsisht formal, si e gjejm n librat e vjetr t botaniks dhe pemtaris

Klasifikimi artificial

1.4 Klasifikimi i pemve frutore

1.4.1 Klasifikimet pomologjike Kriteret e adoptuara deri m sot pr klasifikimin e llojeve frytmbartse jan t shumta, ashtu si jan edhe vet klasifikimet e propozuara. N varsi t karakteristikave t t marra n konsiderat, klasifikimet jan adoptuar mbshtetur n origjinn e llojeve t ndryshme drufrutore, n rezistencn ndaj smundjeve, etj. Molon (1907) propozoi nj klasifikim tejet praktik q merr pr baz prshtatshmrin e bims ndaj kushteve klimatike, madhsin e kurors, etj (pem, pem t vogla dhe shkurre) dhe tipin e frytit t prodhuar (Tab. 1.1). Prve klasifikimit t Molon, vlen t prmendim nj klasifikim edhe m t thjesht t propozuar nga Morettini (1933) dhe m von t modifikuar nga Bellini dhe Scaramuzzi (1978) mbshtetur n tipin e frytit (tulor ose i that) apo numrin e farrave ose brthamave t pranishm n fryt (Tab. 1.3). Midis klasifikimeve m t fundit t llojeve drufrutore kryesore, ato t Molon dhe Chasset jan m t rndsishmit pr dardhn. Molon (1916) i ndau kultivart n tre grupe kryesore: 1) fruta t tavolins, 2) fruta pr gatim, 3) fruta pr sidr. donjra kategori ndahet m tej n varsi t madhsis dhe forms s frytit, kohs s pjekjes dhe ngjyrs. Chasset, n vllimin e tij interesant Essai de determination des fruit (1928) nxjerr n pah disa tipare jo t plota t klasifikimit t Molon, veanrisht sa i takon kritereve pr formn e frytit. Ksisoj, Bellini propozon nj klasifikim m t plot duke marr n konsiderat tipare t tjera agronomike dhe karpologjike me rndsi; ky klasifikim u adoptua m von nga shum pomolog n mbar botn. Sistemet e klasifikimit t propozuara pr molln jan m t shumt

klasifikimet artificiale zgjedhin nj, ose pak, pika t prbashkta ose ndryshime dhe i bashkojn format sipas ktyre, pa iu referuar tipareve t tjera, ku qllimi kryesor duhet t jet q klasifikimi t jet i volitshm e i thjesht sistemi artificial m i rndomt n hortikultur sht renditja alfabetike e varieteteve. N botanik, shembulli m i mir sht sistemi seksual i Lineut, n t cilin bimt kompozohen n klasa sipas numrit t thekve dhe n rende sipas numrit t pistilave n hortikultur gjejm klasifikime t mbshtetura mbi madhsin, shijen, ngjyrn, formn, etj. apo edhe kombinim midis tyre cilido prej ktyre tipareve, i marr veas apo n numr t vogl, sht i pasigurt dhe i ndryshueshm se sa t gjith bashk, pr t qen t mjaftueshm pr klasifikim n asnj rast, nj sistem artificial do t dshtoj t jet natyror n nj far mase grupe bimsh q i ngjasojn njra-tjetrs n nj tipar q mund t prdoret n klasifikim me siguri do t prputhen n tipare t tjera

15

SHKENCA E POMOLOGJIS
Tabela 1.1 Klasifikimi i llojeve drufrutore sipas Molon (1907)

Prse t klasifikojm?
(1) me qllim q t prcaktojm m leht emrat e varieteteve; (2) q t shmangen sinomimet; (3) q llojet e ngjashme t krahasohen m mir; (4) q ti japim form e prmbajtje ideve tona pr llojet e ndryshme; (5) q t mund ti vendosim faktet q mbledhim lidhur me format e ndyshme n nj pozicion, kur mund ti gjejm m leht dhe ti prdorim

16

POM AL
Tabela 1.2 Klasifikimi sistematik i llojeve drufrutore Rendi Familja Nnfamilja Gjinia
Malus

Specia
pumila Mill. communis L. pyrifolia (Burm.f.) Nakai ussuriensis Maxim. bretschneideri Rehd. oblonga Mill. germanica L. azarolus L. domestica L. japonica (Thunb.) Lindl. domestica L. salicina Lindl. avium L. cerasus L. persica (L.) Batsch. armeniaca L. dulcis (Mill.) Webb. ulmifolius Schott. subgenus eubatus sect. Moriferi & Ursini fruticosus L. dhe hibride ideaus L. siliqua L. sylvestre (Lam.) Met. & W.D.J. Koch niveum Lindl. nigrum L. uva-crispa L. limon (L.) Burm. sinensis L. reticulata Blanco paradisi Macf. spp. spp. vera L. vinifera L. vulgaris Lam. europaea L. sativa Mill. avellana L. chinensis Planch. deliciosa (Chev.) Liang & Ferguson kolomikta (Maxim. e Rupr.) Maxim arguta Planch. ex Miq.

Emri i zakonshm
Molla Dardha evropiane Nashi Ftoi Mushmolla dimrore Azarola Vodha Mushmolla e vers Kumbulla evropiane Kumbulla kino-japoneze Qershia Vishnja Pjeshka Kajsia Bajamja

Pyrus Maloideae Cydonia Mespilus Crataegus Sorbus Eriobotrya ROSALES Rosaceae

Prunoideae

Prunus

Rosoideae

Rubus

Manaferra

Caesalpinaceae

Ceratonia

Mjedra Xhixhibazoni Rrushi i serezit i kuq Rrushi i serezit i bardh Rrushi i serezit i zi Rrushi i frngut Limoni Portokalli Mandarina Grejpfryti Agrume minore Pistaku Hardhia Hidja Ulliri Gshtenja Lajthia

SAXIFRAGALES (ROSALES)

Grossulariaceae

Ribesoideae

Ribes

GERANIALES

Rutaceae

Aurantioideae

Citrus

RHAMNALES SCROPHULARIALES FAGALES

Anacardiaceae Vitaceae Rhamnaceae Oleaceae Fagaceae Corylaceae

Oleoideae Coryloidae

Fortunella Pistacia Vitis Zizyphus Olea Castanea Corylus

THEALES (ACTINIDIALES)

Actinidiaceae

Actinidiaceae

Actinidia

Aktinidia

17

SHKENCA E POMOLOGJIS
Rendi
JUGLANDALES

Tabela 1.3 Klasifikimi sistematik i llojeve drufrutore (vazhdim) Familja


Juglandaceae

Nnfamilja

Gjinia
Juglans Carya

Specia
regia L. illinoensis (Wang.) K. Koch. nigra L. alba L. multicaulis Loud. rubra L. carica L. kaki Thunb. unedo L. myrtillus L. corymbosum L. granatum L. granatum var. nana L. sellowiana ficus-indica L. dhe spp. mas L. nigra L. triloba (L.) Dunal pinea L.

Emri i zakonshm
Arra Pekani

URTICALES

Moraceae

Morus

Mani

EBENALES ERICALES

Ebanaceae Ericaceae

Ficus Diospyros Arbutus Vaccinium Punica Feijoa Opuntia Cornus Sambucus Asimina Pinus

Fiku Hurma Mareja Boronica Shega Feihoja Fiku i detit Thana Shtogu Asimina Pisha e but

MYRTALES CARYOPHYLLALES CORNALES DIPSACALES MAGNOLIALES PINALES

Punicaceae Myrtaceae Cactaceae Cornaceae Caprifoliaceae Annonaceae Pinaceae

Annonaideae

Klasifikimi natyror

klasifikimi natyror orvatet t grupoj t gjith format e njohura n grupe, e kto n grupe edhe m gjithprfshirse, sipas shkalls s ngjashmris n t gjith tiparet, me qllim q secili grup t qndroj pran atij q i prngjet m shum n strukturn e prgjithshme me kt prkufizim, klasifikimi hortikulturor ideal duhet t jet nj shtojc e klasifikimit botanik t pranuar botrisht rndsi ka mundsia e zgjatjes s pafund n nj sistem natyror klasifikimi n pomologji, numri i formave q do t kompozohen sht gjithnj e n rritje dhe vazhdimisht shfaqen shkall t reja marrdhniesh, ksisoj zgjatimi bhet nj krkes parsore e sistemit do klasifikim natyror duhet t jet artificial n nj far shkalle; ksisoj sht e pamundur t shprehim t gjith marrdhniet e formave, edhe pse ato do t ishin t njohura dhe jan vendosur n renditje drejtvizore

dhe deri diku m komplekse. Midis m t mirnjohurve dhe prej atyre q jan adoptuar m s shumti n tekstet pomologjike, mund t citojm: at t Lucas (1848) q merr n konsiderat vetm formn e frytit, duke i ndar mollt n 4 grupe dhe 12 klasa; dhe ai i Diel dhe i modifikuar nga Lucas (1869) q merr n konsiderat karaktere t ndryshme t frytit si sht prania ose mungesa e brinjve, madhsia, tipi i tulit dhe prania ose mungesa e aroms si dhe ngjyra e cips. Shumica e pomologve t interesuar koht e fundit pr klasifikimin e kultivarve t shumt t molls i kan mbshtetur hulumtimet e tyre mbi formn e frytit, i cili sht nj tipar shum m dallues se t tjer, e midis ktyre qasjeve, vlejn t prmenden punimet e Chasset (1916), Hedrick (1925) dhe Bordeianu e bashkpuntor (1963).

Pr sa i takon pjeshks, Gallesio n Pomona Italiana (1817-1839) shkruante se lulet me petale t mdha dhe lulet me petale t shkurtra nuk kan ndonj lidhje, qoft me specien ashtu edhe me kultivarin dhe ishte pomologu i par q ndau pjeshkt e vrteta nga brtham n dy klasa, n varsi t ngjyrs s tulit (i bardh ose i verdh) dhe donjrn klas n me tul t ngjitur dhe me tul t lirt, e m tej n kultivar me cip t bardh, t verdh dhe t kuqe. Nga pikpamja e periudhs s pjekjes, ky autor i ndau kultivart n t hershm ose t von. Prve klasifikimit t Gallesio, vlen t prmendet edhe ai nga Carrire (1858) mbshtetur n pranin ose mungesn e gjndrave gjethore dhe forms s tyre, tipin dhe ngjyrn e luleve, si edhe ngjyrn e tulit. Gjithashtu, Thomas (1867) kontribuoi n zhvillimin e klasifikimit t pjeshkave, duke analizuar skajet gjethore (sharr ose t kmbzuarara) dhe tipin e gjndrave t pranishme n krcell (rruzullor ose reniform). Studime t thelluara u ndrmorrn n ShBA nga Hedrick dhe Waugh mbi klasifikimin e kumbulls. Vlen t prmendim sistemin e Waugh (1903), t modifikuar nga Molon: ai i grupon speciet dhe kultivart n

18

Tabela 1.3 Klasifikimi i llojeve drufrutore pr zonn e klims s but (sipas Morettinit (1933) e modifikuar nga Bellini dhe Scaramuzzi (1978)

POM AL

Litografi e jashtzakonshme me ngjyra e Fruit Grower Guide (Wright, 1892)

Figur nga Pomona Italiana e Giorgio Gallesio (1817-1839) e prfaqsuar nga dardha 'Moscatellina'

Dardha 'Bugiarda', skic nga Targioni Tozzetti (1825)

19

SHKENCA E POMOLOGJIS

kategori sipas vendorigjins s tyre.

Figura 1.6 Fruta t grupuar sipas tipologjis s tyre.

Pr qershin, Molon (1903) propozi nj klasifikim q praktikisht i ndan kultivart n dy grupe: kultivar me fruta t mbl dhe fruta t atht. Mbshtetur n tipin e tulit, grupi i par ndahet m tej n t but dhe t fort, ndrsa i dyti n kultivar agriot, gean dhe t atht; kultivart grupohen gjithashtu n t errt dhe t elur. Tamaro (1901) propozon nj klasifikim pr kajsit t paraqitur n Trattato di Frutticoltura (1940). N kt sistem, kultivart jan ndar n dy klasa: me far t mbl dhe far t hidhur. donjra klas ndahet n nnt familje mbshtetur n madhsin e frytit (i madh, mesatar, i vogl) dhe formn (rrumbullake, vezake, t zgjatura), duke prf-

20

shir 18 familje gjithsej.

POM AL

Pr hurmn (kakin) studime t thelluara pomologjike vijn nga Japonia dhe Kina. Mbshtetur n karakteristikat e kultivart t futur n Itali, Bellini (1973) propozon nj klasifikim q merr n konsi-derat karakteristikat organoleptike t tulit t pranishme n periu-dhn e zakonshme t vjeljes. Qllimi i trajtimit t msiprm sht ofrimi i nj sinteze t disa prej klasifikimeve pomologjike m t mirnjohura t propozuara pr speciet drufrutore kryesore. Orvatja pr ti renditur t gjith kto sisteme do t ishte thuajse e pamundur por edhe e pavler. Sot, klasifikimi pomologjik priret t jet m praktik dhe i drejtprdrejt dhe n prgjithsi merr pr baz ato karakteristika t cilat kan rndsi agronomike pr pemrritsin dhe rndsi tregtare pr shitsin. Midis ktyre karakteristikave, do t veonim: a) krkesat pranverizuese t kultivarve t veant; b) periudha e lulzimit dhe pjekjes; c) madhsia e pems (standard, e ngjeshur, shpor); ) qndrueshmria ndaj temperaturave minimale dimrore, ngricave pranverore dhe rezistenca ndaj smundjeve (rusticiteti bimor); d) madhsia, tipi dhe prdorimi i frytit; dh) konsistenca e tulit dhe rezistenca ndaj manipulimeve dhe transportit; e) shkalla e ruajtjes n kushte frigoriferike; ) vlera organoleptike (shijuese) dhe teknologjike e frytit. (shih 1.4.2)

Kultivart e ftoit klasifikohen prgjithsisht n dy grupe, mbshtetur n formn e frytit: form-moll pr kultivart me fruta t rrumbullakt dhe formdardh pr ato e fruta t zgjatur.

1.4.2 Tiparet prshkruese dhe skeda pomologjike Specializimi i skajshm dhe konkurrues i frutikulturs moderne ka uar n nj nnvijzim t fort t rolit t kultivarit, aq sa sot, nj mas e gjer e kultivimit t pemve frutore, varet nga zgjedhja e kultivarit m t prshtatshm. Si pasoj, sht rritur shum numri i kultivarve t rinj, ndonjher t mbrojtur me patent. Ky interes tregtar shum i fort ka uar n nj prdorim, shpesh her t shfrenuar, nga ana e pemrritsve.

Figura t Pomona Italiana t Giorgio Gallesio (1817-1839) t prfaqsuara nga mollt 'Carla' dhe 'Pupina'

Rrjedhimisht, problemet q shtrohen n vmendjen e pomologve nuk jan t lidhura vetm me prcaktimin e vlers agronomike t kultivarve por edhe t prshkrimit besnik q, prve se nj identifikimi t sakt, mund t lejoj njohjen e duhur. Ve ksaj, edhe legjislacioni aktual, sht orientuar jo vetm n drejtim t certifikimit sanitar por edhe certifikimit gjenetik t fidanve. 1.4.2.1 Prshkrimi dhe vlersimi i kultivarve nprmjet skedave pomologjike Detyra themelore e shkencs pomologjike sht padyshim ajo prshkruese. Studimi i t gjith tipareve agro-bio-morfologjike, teknologjie dhe tregtare duhet t kryhet duke ndjekur nj skem t mirprcaktuar, me qllim q ti prmbahemi nj renditje logjike dhe nj terminologjie t sakt. Mbi bazn e ktyre konsideratave thelbsore dhe pr kto lloje hulumtimesh, prdoret skeda pomologjike, e cila shrben

Skeda primitive pomologjike gjenden ende si dorshkrime n fund t Shtatqinds (F. Marzari Pencati, 1799)

21

SHKENCA E POMOLOGJIS

pr vlersimin e tipareve t ndryshme.

Figur e Pomona Italiana e G. Gallesio (1817-1839): Pjeshka Karrot

Pr kt qllim, gjejn prdorim disa skeda pomologjike t propozuara nga autor t ndryshm, veanrisht Hedrick (1925), i cili sht ndjekur nga shum pomolog, t cilt kan br shtesa dhe modifikime thelbsore. Pa dyshim kto skeda ndryshojn sipas species dhe kultivarit q do t prshkruhet, t qllimit t hulumtimit dhe t metodologjis q do t ndiqet. Si rregull, pr speciet drufrutore kryesore, prdoren tipa skedash specifike: pr pemt frutore farore, brthamore, agrumet, hardhin, ullirin, e pr specie t tjera. Kto skeda dallojn thellsisht n tiparet biologjike dhe pomologjike tipike t grupeve t ndryshme t drufrutorve, ndrkoh q mbeten t pandryshuar kriteret e adoptuara dhe metoda e vlersimit t t dhnave. N kto skeda mund t renditet nj numr i ndryshm tiparesh, q n thelb prfshijn aspektet morfologjike, biologjike dhe agronomike.

Aspektet morfologjike kan t bjn me t gjith organet e bims. N shekuj sht prcaktuar nj terminologji e cila lejon nj prshkrim me objektivet t mjaftueshm t larmis varietore t shprehur n organet e ndryshme (shih Kapitullin 4. Morfologjia dhe Organografia). Kjo terminologji mund t prdor tipare prshkruese t tipit cilsor (pr shembull, pr t shprehur formn) ose sasior, n kt rast nprmjet emrtimeve subjektive (i vogl, mesatar, i madh, etj.). Sot, prcaktimet sasiore mund t realizohen n mnyr m racionale, duke prdorur instrumenta q lejojn matjen (peshore, kalibr, kalorimetr, metr gjethor, penetrometr, etj.). T dhnat e mbledhura n kt mnyr mund ti nnshtrohen analizave statistikore t ndryshme (taksonomia numerike) duke mundsuar shmangien e pjess m t madhe t subjektivizmit q prmban prdorimi vetm i terminologjis prshkruese [11, 48, 63] . Fotografia dhe dixhitalizimi i imazheve prbjn nj plotsim t dobishm t taksonomis numerike [64].

Figur e Pomona Italiana e G. Gallesio (1817-1839): Pjeshka-arr 'Violetta'

Aspektet biologjike kan t bjn me proceset fiziologjike kryesore q ndodhin n pem. Ndr m t rndsishmit jan fazat fenologjike (fenofazat) (shih Kapitullin 6 Fenologjia). Kto manifestime fenotipike jan t lidhura ngusht me gjenotipin e kultivarit, por mund t ndikohen shum nga kushtet mjedisore (mjafton t prmendim rndsin e krkesave termike n prcaktimin e kaprcimit t fazave fenologjike t ndryshme). Rrjedhimisht, prdorimi i tyre pr qllim prshkruese duhet vlersuar n mjedise t prcaktuara, ose akoma m mir, n ballafaqim me nj kultivar referenc t prcaktuar. Dukuri t tjera me interes t veant jan ato q kan t bjn me biologjin lulore, n veanti pr aspektet e lidhura me pajtueshmrin. Kto aspekte kan gjithashtu nj rndsi praktike dhe prgjithsisht jan pak t ndikuar nga mjedisi, duke prbr shprehjen e drejtprdrejt t prcaktimeve gjenetike t sakta. Aspektet agronomike jan n fakt shprehja biologjike e bims, por pr shkak t rndsis praktike (prodhimtaria dhe tregtia) t tyre jan objekt i nj trajtimi t veant. Ndr m t rndsishmit prmendim prodhimtarin. Ky tipar sht rezultat i aspekteve t shumta fiziologjike, q nga plotsimi i nevojs pr t ftoht, e deri tek aftsia pr t diferencuar sythat lulor, pjelloria (aftsia pr t lidhur fruta). Gjithashtu, bhet fjal pr nj tipar q ndikohen shum nga faktort mjedisor dhe t kultivimit (klima, nnshartesa, gjendja patologjike, uji dhe lndt ushqyese n dispozicion). Nga kndvshtrimi i pomologut, ky tipar prcaktohet leht nprmjet prcaktimit sasior t prodhimit. Aspekte t tjera agronomike jan t lidhur ngushtsisht me frytin,

Figur nga Trait des Arbres Fruitiers e Duhamel du Monceau, tomo II (1768): Pcher

22

si sht ndjeshmria ndaj rrzimit prpara vjeljes, kohzgjatja e maturimit dhe ndjeshmria ndaj manipulimeve (shih Kapitulli #, Zgjedhja e kultivarit). Edhe kto tipare, pr shkak t rndsis ekonomike q kan, marrin nj interes t madh pr qllimet e karakterizimit t kultivarve. Prve se ndikohen shum nga mjedisi, kto tipare nuk vlersohen leht, n munges t metodave objektive pr prcaktimin e tyre. N karakteristikat agronomike bn pjes edhe rezistenca ndaj ndikimeve negative biotike, pr shkak t raportit t drejtprdrejt me prodhimtarin. Prcaktimi i rezistencave t ndryshme sht relativisht e thjesht kur kemi t bjm me tipare monogjenike (pr shembull, gjeni Vf pr rezistencn ndaj kroms s molls), por mund t vlersohen me vshtirsi kur kemi t bjm me rezistenc t tipit sasior (e t ndikuara nga mjedisi), si sht kalbzimi i pjeshkave nga monilia. Nj aspekt me rndsi t madhe dhe i lidhur ngusht me dy t lartprmendurit, sht ai i rusticitetit, q mund t prcaktohet si aftsia e kultivarit pr t prballuar kushtet negative, si biotike ashtu edhe abiotike. sht e qart se ky tipar nuk prcaktohet me lehtsi dhe ndikohet nga subjektivizmi i gjykimit.

POM AL

N rastet kur kemi t bjm me tipare shum t ndikuara nga mjedisi dhe/ose pr t cilat nuk ekzistojn metoda objektive t prcaktimit sasior, nevojiten kultivar referenc t posam pr donjrn zon. N do rast, prcaktuese sht prvoja e pomologut. N trsin e tyre, kto tre grupe tiparesh mundsojn edhe prcaktimin e vlers praktike t kultivarit pr qllimet e prdorimit t tij. 1.4.2.2 Karakterizimi dhe njohja varietore Jo gjithmon, instrumentet tradicionale q zotron pomologu mund t lejojn q t realizohet identifikimi i sigurt i kultivarit, veanrisht n speciet e karakterizuara nga nj ndryshueshmri gjenetike e pamjaftueshme, si sht pjeshka, ose kur bhet fjal pr t dalluar klone q dallojn midis tyre dhe/ose nga kultivari i origjins pr ndryshime minimale e q paraqesin vshtirsi pr tu prcaktuar sasiorisht, si rezistenca ndaj ndryshkut tek cipa e Golden Delicious ose mbingjyrimi tek Red Delicious. Duhet t shtojm se, pr shum prej tipareve q prdoren tradicionalisht nga pomologt, huazohen interpretime subjektive (veanrisht ato sasior), prve se jan t ndikuar, n mas pak a shum domethnse, nga faktor mjedisor. Me synimin pr t kontribuar n zgjidhjen e ktij problemi jan, disa autor t shquar kan propozuar teknika m t sakta dhe objektive pr t analizuar ndryshueshmrin varietore [1]. Nj prej ktyre teknikave prdor tipare morfologjike q mund t vrojtohen me ndihmn e mikroskopve me skanim elektronik (SEM), t konsideruar si tipare ultrastrukturore (pr shembull, forma e kokrrizave t pjalmit, t rimave gojzore, t trikomeve gjethore, etj.), q mund t

Figura 1.7 Dendograma e prftuar nga matrica e largesave molekulare (RAPD) tek hurma

23

ofrojn nj ndihmes t rndsishme n karakterizimin varietor [31, 32, 46].

SHKENCA E POMOLOGJIS

Nj tjetr metodologji q prdor studimin e substancave kimike t prodhuara nga bima, t cilat mund t ken tiparin e specificitetit varietor, sht emrtuar taksonomi biokimike. Her pas here dhe sipas species, jan propozuar dhe prdorur grupe t ndryshme prbrjesh: antocianinat, polifenolet, esencat, etj. [16, 65, 69, 72] . Dobia e ktyre prbrjeve pr qllimet e karakterizimit, mund t ndikohet nga ndryshueshmria mjedisore, edhe pr faktin se kemi t bjm me molekula q prbjn prodhimin prfundimtar t zinxhirve metabolik pak a shum t gjata, e pr rrjedhoj, pasqyrojn drejtprdrejt veorin gjenetike t kultivarit. N orvatje pr t zgjidhur kt problem, interesi sht orientuar drejt proteinave dhe formave mutante t enzimave t ndryshme (izoenzima), shum m t dobishme pr identifikim pasi kto kompozime prbjn produktin e drejtprdrejt t transkriptimit t kodit gjenetik [6, 37, 47, 74]. Zhvillimi i arritur me kto teknika prodhoi m pas studimin e ADN duke mundsuar sot n shum specie identifikimin e sigurt t kultivarit (pra t gjenotipit t tij). N fakt, n analogji me gjurmt e gishtave fingerpriting (Fig. 1-7), edhe identifikimi i pasardhjes s molekulave q prbjn ADN e nj kultivari t caktuar, duke qen unik pr do gjenotip, mundson identifikimin e pakundrshtueshm [15, 58, 62, 66]. 1.4.2.3 Tiparet prshkruese tip pr speciet drufrutore A) Pjesa e prgjithshme: Pasaporta dhe karakterizimi fillestar Gjinia: sipas nomenklaturs botanike standarde Specia: emri botanik i species Nnspecia: ose varieteti botanik, nse ka Numri i identifikimit: numr identifikimi univocal pr do aksesion Origjina gjenetike: hibrid, kryqzim, vetpllenim, pjalmim i lir, klon, mutacion, i panjohur, tjetr (t specifikohet n D Kriteret e prdorura) Gjendja shndetsore: e pa testuar, me viruse, e pastr nga viruset Emri i dhuruesit: emri i institucionit ose individit dhurues Data e marrjes: data kur aksesioni ka hyr n koleksion Emri i kuratorit: emri i plot Vendi i koleksionimit: AL pr Shqiprin Provinca: emri i provincs ose rajonit ku sht mbledhur Emri i aksesionit: emri i varietetit ose emrtimi i krijuesit/dhuruesit Sinonimet e aksesionit: nj ose m shum sinonime pr emrin e aksesionit

Statusi i aksesionit: e egr, seleksionim, kultivar, strgjyshor, i panjohur, tjetr (t specifikohet n DKriteret e prdorura)

Vendndodhja e koleksionimit: largesa n kilometra nga zona e banuar m e afrt Gjersia gjeografike e vendit t koleksionimit: grad N (Veri) Lartsia e vendit t koleksionimit: lartsia mbi nivelin e detit Zona e kultivimit: a) siprfaqja; b) prodhimi Gjatsia gjeografike e vendit t koleksionimit: grad E (Lindje) Burimi i koleksionimit: habitat natyror, zon rurale e braktisur, zon rurale, fidanishte, institut/organizat shkencore, tjetr (t specifikohet n D Kriteret e prdorura) Tipi i kultivimit mbizotrues: a) i specializuar; b) i przier; c) bim t shprndara; d) e ujitur; e) e paujitur

24

Karakteristikat e zons s kultivimit: a) pedologjike; b) klimatike

Shrbimet agroteknike: a) largesat e mbjelljes (kryesore, dytsore); b) nnshartesa (kryesore, dytsore); c) tipi i formsimit (kryesor, dytsor); d) lartsia dhe diametri i kurors (kryesor, dytsor); e) sistemi i krasitjes (kryesor, dytsor) Karakterizimi i aksesionit: morfologjik, agronomik, biokimik, molekular T dhnat t disponueshme: letr, faqe elektronike, baz t dhnash. PEMA Pamja: Madhsia Fuqia Tipologjia Kurora Zhvillimi Seksualiteti Trungu: Lvorja

POM AL

Ruajtja n koleksion: far, in vivo, in vitro, kriokonservim, tjetr (t prcaktohet n D Kriteret e prdorura) Prdorimi i aksesionit: prdorim i freskt, prpunim, mjeksor, zbukurues, lnd druri, ushqim kafshsh, tjetr (t prcaktohet n D Kriteret e prdorura)

B) Pjesa e veant: karakterizimi morfologjik, agronomik dhe tregtar (prshkrim)

e vogl, e mesme, e madhe e dobt, mesatarisht e fuqishme, e fuqishme me deg t prpjeta, t shtrira, t varura e hapur, e dendur, kup, glob, udhheqs qendror, etj. i ngadalt, mesatar, i shpejt dioike, monoike, poligame

ngyra; plasaritja; e lmuar, mesatarisht e lmuar, e ashpr

Lastart njvjear: Diametri Pamja Ngjyra Ndrnyjat Lenticelet:

Degt e parakohshme: (shih Karakteristikat e lastarve njvjear) Sythat vegjetativ (drunor):

t holl, mesatar, t trash t lmuar, mesatarisht t ashpr, t prdredhur, t drejt, etj. t kuq, t kafenjt, gri, t gjelbr, etj. t shkurtra, mesatare, t gjata

mungojn, t pranishme; pak, mesatarisht, t shumta; t vogla, mesatare, t mdha

t vegjl, mesatar, t mdhenj; t shkurtr, mesatar, t gjat; konik, pa maj, me maj, t rrumbullakt, adpressed, t lir pozicioni n degz dhe grupimi; t vegjl, mesatar, t mdhenj; t shkurtr, mesatar, t gjat; pa maj, konik, me maj, t rrumbullakt; adpressed, t lir

Sythat lulor:

GJETHJA Llapa: Prmasat Forma

gjatsia, gjersia dhe raporti diametrik i tyre ose RD e shkurtr, me gjersi mesatare, e gjer; vezake, ovate, obovate, me maj t ashpr, me maj, me maj t holl t mpreht

25

Pamja e lmuar, e valzuar, e rrudhosur prgjat nervaturs mesore Trashsia e holl, mesatarisht e trash, e trash Ngjyra e siprfaqes s siprme dhe t poshtme: e gjelbr e elur, mesatarisht e gjelbr, e gjelbr e errt Buzt (ant): e plot, crenate, sharr Nervatura: me reliev, pa reliev dhe ngjyra Gjndrat gjethore: mungojn, t pranishme; numr mesatar; t vogla, mesatare, t mdha; rrumbullake, reniform, t prziera; t kuqe, t gjelbra, etj.

SHKENCA E POMOLOGJIS

LULJA Numri pr do syth Tipi Pozicioni Madhsia Bishti i lules: Gjatsia Trashsia Kupa: Kurora: Thekt: Pistili:

nj, m shum se nj mashkullore, femrore, dyseksore (hermafrodite) t vetmuara, lules e vogl, mesatare, e madhe i shkurtr, i mesm, i gjat i holl, mesatar, i trash ngjyra dhe forma e nnpetlave forma, ngjyra, gjatsia dhe gjersia e petlave gjatsia, ngjyra e filamenteve dhe sasia e pjalmit tiparet e shtyllzs dhe krezs dhe lartsia e krezs n raport me pjalmoret i vogl, mesatar, i madh konstante, e ndryshueshme, simetrike, etj. i shkurtr, mesatar, i gjat i shkurtr, mesatar, i gjer i ult, mesatar, i lart i shkurtr, mesatar, i gjat i holl, mesatarisht i trash, i trash i drejt, i pjerrt e gjelbr, e kafenjt, etj. mungon, e pranishme; pa maj, me maj, e mpreht; siprfaqsore, thellsi mesatare, e thell; e ngusht, mesatare, e gjer; simetrike, sulcate, e ngjeshur, me bordur mungon, e pranishme; siprfaqsore, mesatare, e thell; e ngusht, e gjer, e lmuar, e ashpr, e rrudhur; pa maj e shtypur; simetrike mungon, e pranishme; mesatarisht e thell; e shnjuar, lehtsisht e shnjuar; e formuar nga nj ose m shum vija ekstremitet i gjat; ekstremitet i shkurtr; e rrumbullakt, e gropzuar, me maj e holl, mesatare, e trash; e but, rezistenc mesatare, rezistente; gjysm e ngjitur, e lir; pruinose, dyllore ngjyrat baz dhe modifikimet e tyre; mbingjyrim (me shirita, me njolla, e mermert, e acaruar, fruta t hijezuar) dhe zgjatimet e tyre mungon, i pranishm; i shkurtr, mesatar, i gjat; i shprndar, mesatar, i dendur

FRYTI Madhsia Forma Gjatsia Gjersia Lartsia

Bishti i frytit: Gjatsia Trashsia Brendsimi Ngjyra

Zgavra e bishtit:

Zgavra e kups: Sutura (e ara): Maja: Cipa (lkura): Ngjyra: Pushzimi:

26

POM AL
Tuli: Ngjyra Fortsia (ngurtsia) Shija Aroma Cilsia Zemra: Boshti: Brthama: e bardh, e gjelbr, e verdh dhe hijet e tyre, roz, e kuqe, e kuqe gjak; e tejdukshme ose opake e but, krcitse, e fort, e that, e lngshme, fundan e mbl, e thart, e regjse, insipid aromatik, ermir, si ver, etj. shum e dobt, e dobt, mesatare, e mir, shum e mir, e shklqyer e vogl, mesatare, e madhe i shkurtr, mesatar, i gjat; i ngusht, i gjer e lir, gjysm e ngjitur, e ngjitur; e vogl, mesatare, e madhe; e shtypur, e rrumbullakt, vezake, obovato, e fryr, eliptike, e zgjatur; fortemente alato, e shesht, me maj, pa maj, e pjerrt; e lmuar, e ashpr, me hulli; prmasat; raporti; pesha; vllimi numri, dhomzat, e plot; t vogla, mesatare, t mdha; t rrumbullakta, me maj

Farrat:

TIPARET FENOLOGJIKE Nxjerrja e gjetheve: periudha Lulzimi: Frytifikimi: Rrzimi i gjetheve: periudha, kohzgjatja, lidhja, lulet (vetshterp, vetpjellore) gamik, partenokarpik; rrzimi; periudha e vjeljes; periudha e pjekjes periudha, ngjyrimi vjeshtor i gjetheve

TIPARET AGRONOMIKE Prodhimtaria: fillimi i prodhimit (mosha); i rregullt, i kmbyer, i rregullt; prodhimi mesatar pr bim n periudhn e maturimit; kohzgjatja e prodhimtaris (mosha) TIPARET TREGTARE Klasifikimi i frutave: prmasat (sipas normave n fuqi) Vllimi i frutave: Prdorimi kryesor: Destinacioni: Merita: n baz t peshs pr tavolin, pr gatim, i prpunuar (vaji ullirit, etj.); pr prdorime industriale (sidr, prevede, marmelat, shurupe, lngje frutash, t thara, etj.) pr eksport, tregun e brendshm, konsum vendor e dobt, mediokr, e mir, shum e mir, me vler t lart

Aftsia ruajtse n frigorifer dhe fruttaio: e shkurtr, mesatare, e gjat Rezistenca ndaj manipulimeve dhe transportit: e dobt, mesatare, e lart Cilsia: e dobt, e mir, shum e mir; mime mesatare pr prodhuesin; mendimi i prodhuesve dhe tregtarve arje, lezione n zgavrn e bishtit, ndryshkje

ANOMALI T FRYTIT Aksidentale ose t shkaktuara nga mjedisi: Gjenetike

arje, kalbzim, kallus n brtham, degradim i zemrs, etj.

27

SHKENCA E POMOLOGJIS

NDJESHMRIA NDAJ FAKTORVE NEGATIV Biotik: sjellja n lidhje me shkaqet e dmtimit t pems, lules, frytit (viruse, baktere, mykoza, fitofag, etj.) Abiotik: sjellja n lidhje me shkaqet e faktorve negativ mjedisor (i ftohti pranngrirs, era, temperatura e lart, lagshtia dhe prmbytjet, thatsia, etj.)

C) Shprehja ikonografike Skica skematike: Fotografi: ilustrime, grafika q nxjerrin n pah ndryshueshmrin e tipareve t veanta dhe pjesve pomologjike t organeve t ndryshme. lastart n gjendje qetsie, lastar lulor, lule dhe petla; lastar t rritur me gjethe; fruta t plot ku duket pamja e prgjithshme, baza dhe maja; fruta n prerje gjatsore dhe trthore; brthama t plota dhe t prera (ose fara e plot), i tr fryti me matje referenc.

D) Kriteret e prdorura Shnime shpjeguese: prpara parashtrimit t deskriptorve t veant pr do specie, sht e dobishme t prcaktohen kriteret e prgjithshme t adoptuara me qllim q t ndihmohet prdoruesi n zbatimin e sakt t tyre. Shnimet e mbledhsit: deskriptor t specie t caktuara mund t ken veori q krkojn t ilustrohen plotsisht metodat e mbledhjes. Fjalor: me qllim shmangien e gabimeve n interpretimin e kuptimit t terminologjis shkencore dhe teknike t prdorur pr deskriptort e adoptuar, sht e nevojshme t prgatitet nj fjalor i prshtatshm, mundsisht i ilustruar.

E) Informacion historik dhe referenca bibliografike Informacioni historik: pr shum specie drufrutore, dokumentimi (i cili mund t jet edhe i lasht) sht n dispozicion, prgjithsisht n vendin e origjins s tyre. Ky informa cion mund t ndihmoj shum n karakterizimin e deskriptorve t nj specie t vetme.

Figura 1.8 Fruta t disa kultivarve t molls t ilustruara n Pomologisches Bilderbuch t 1910

28

Referencat bibliografike: me synim mbshtetjen e do liste t deskriptorve, sht e nevojshme t prfshihet nj list e referencave bibliografike m domethnse t konsultuara pr hartimin e tyre. Shnim: ilustrimi i tipareve t renditura n kt deskriptor do t bhet n Kapitullin 4, 'Morfologjia dhe Organografia'. 1.4.3 E ardhmja e klasifikimeve pomologjike Me evoluimin e teknologjis dhe aplikacioneve q kan prfshir germoplazmn, qoft pr ruajtje nprmjet kulturs in vitro dhe studimit t karaktereve duke prdorur gaz-kromatografin dhe biologjin molekulare, sht arritur n prfundimin se pomologjia klasike nuk sht m aq n mod. Prdoruesit (pemrritsit, fidanishtet, teknikt, krkuesit, hibridizuesit, industrialistt) kan kontakt praktik me nj lloj pomologjie virtuale. Sidoqoft, mendohet se, s bashku me pomologjin n t ardhmen, forma klasike e ktij studimi duhet t vazhdoj t ekzistoj me qllim q t ndreq dhe disiplinoj, me kalimin e kohs, prirjen n rritje pr t koleksionuar do lloj materiali t prgjithshm, duke shpenzuar burime dhe tok pr ti mbajtur gjall. sht e rndsishme t dallojm germoplazmn autoktone dhe at t origjins s species nga sasit e mdha t prodhuara nga prmirsimi gjenetik, pa prdorur material prindror por seleksionime potenciale. Pr t realizuar kt ndarje, institucionet duhet t punojn pr t ndar materialin bimor mbshtetur n origjinn gjenetike t tij dhe ta depozitojn at n repozitor t germoplazms, t cilt mund t krijohen sipas nevojs.

POM AL

'Gravenstein' e ilustruar n Svenska Fruktsorter t 1924

1.4.3.1 Koleksionet e germoplazms Koleksionet e germoplazms duhet t lokalizohen n zona ekologjikisht t mbrojtura, me luhatje t kufizuara t temperaturs, larg prej zonave t banuara dhe t izoluara nga barriera natyrore. S bashku me repozitorin, duhet t ekzistoj nj struktur e cila, prve mbajtjes gjall t materialit bimor, krijon mundsi pr krkime shkencore me synim hulumtimin e bibliografis s gjer pomologjike (edhe ajo e kohve t kaluara), duke gjetur materialin e identifikuar n vend dhe duke e depozituar at n koleksion. Kontrolle periodike t identiteti varietor jan t nevojshme, s bashku me certifikimin gjenetik dhe fitosanitar, si edhe ngritjen e nj banke t dhnash pr tu prfshir n rrjetin ndrkombtar. do vend duhet t ket nj numr t kufizuar repozitorsh (dy ose tre pr do specie). Paralelisht, duhet t ngrihet nj numr i konsiderueshm parqesh rajonale ekologjike t pemve frutore, me specie dhe kultivar t lasht, ku publiku mund t hyj lirisht pr t msuar mbi vlern dhe origjinalitetin e germoplazms. 1.4.3.2 Parcelat demonstruese Kto parcela duhet t prmbajn prfaqsuesit m t mir t kultivarve tradicional dhe kultivarve t rinj me prejardhje nga prmirsimi gjenetik. N kt pikpamje, n rastin m t mir, Qendrat e Transferimit t Teknologjive Bujqsore pran Ministris s Bujqsis, Ushqimit dhe Mbrojtjes s Konsumatorit n Shqipri duhet t realizojn testimin e kultivarve. Ky testim duhet t kryhet n disa mjedise t ndryshme pedoklimatike pr t verifikuar vlerat e tyre n raport me kultivart tradicional. N kto vlersime merren kryesisht n konsiderat karakteristika fe-

Persica lutea semina, cuius os a pulpa facile separatur in fructu; Persica alba, Sforcesca vulgo, magna, quorum os a pulpa separatur; Mala Persica precocia, magnitudine Mali Armeniaci, que ab osculo separantur; Mali Persici alia specie. Iconographia Plantarum e U. Aldrovandi, c. IV: 207

Nux persica ose pjeshka arr. Iconographia Plantarum e U. Aldrovandi, c. X: 227

29

SHKENCA E POMOLOGJIS nologjike, pomologjike dhe tregtare si krkesat cilsore, karakteristiGaz-kromatografi


studimi i jets duke prdorur teknika q nxjerrin n pah strukturn molekulare

kat organoleptike, vlera ushqimore, rezistenca ndaj manipulimeve, etj.

Biologjia molekulare

studimi i jets duke prdorur teknika q nxjerrin n pah strukturn molekulare

Gjenetika molekulare

Si parcelat demonstruese ashtu edhe koleksionet e germoplazms duhen ngritur pr t br t njohur drejtprdrejt pr prdoruesin materialin gjenetik ekzistues, pr shembull, nprmjet vizitave me udhrrfyes apo panaireve pomologjike. Vizitat jan t dobishme pr verifikimin e drejtprdrejt t sjelljes agronomike t pems ndrsa panairet pr t krahasuar lloje t ndryshme t frutave, pr t njohur ndryshimet q vihen re me vshtirsi, etj. Nse promovohen si duhet, kto iniciativa mund t trheqin nj pjes t gjer t publikut, nga ato q krkojn kultivart m t fundit pr prodhim e deri tek numri gjithnj e n rritje i amatorve t interesuar pr frutat e vjetr. N prfundim mund t themi se sot, pomologjia klasike, mbetet nj fush e rndsishme pr studimin si t aspekteve morfologjike - fenologjike (si jan deskriptort e gjith bims) ashtu edhe t aspekteve agronomike (biologjia lulore, prodhimtaria, rezistenca ndaj smundjeve, kapaciteti pjeks i frytit, etj.). Edhe pse teknikat aktuale t biologjis molekulare pr njohjen e varieteteve e kan kaprcyer ose kufizuar prdorimin e metodologjive prshkruese klasike, nuk sht e sakt t arrihet n konkluzionin se shpejt a von ajo do t tejkalohet. Fushat e zbatimit t teknikave t ndryshme q mundsojn analizn e ADN jan n fakt shum specifike. Kto teknika ofrojn nj mjet shum t fuqishm, por vetm pr identifikime t caktuara kur aspektet morfologjike nuk jan t mjaftueshme pr qllimin apo kur kemi vetm nj pjes t bims (pr shembull, pr zgjidhjen e konflikteve n fidanishte). Vlen t theksohet se pomologu, duke adoptuar disa metodologji t caktuara dhe mbshtetur n shum mjeshtri shum t veanta, krkohet t kryejn nj rol sinteze, duke integruar dhe finalizuar t gjith vrojtimet dhe t dhnat e grumbulluara drejt nj synimi t vetm: t karakterizoj kultivarin n kompleksitetin e tij. Duke patur ***

gjenetika e par n nivelin e molekulave; n veanti, ato q kan t bjn me strukturn dhe sekuencn e acideve nukleike t cilat bartin informacion gjenetik

fingerprinting e ADN

kompozime unike individuale pr shkak t bandave t ADN t prodhuara duke prdorur enzima kufizuese (nj enzim q njeh sekuencat e veanta n ADN dhe e pret ADN n kt sekuenc), t ndara me elektroforez (instrument pr ndarjen e ADN sipas peshs molekulare t saj)

Figura 1.9 Figur ilustruar nga Cl. Delteil e P. Legrux, ku paraqitet kultivari 'Guilloux lgante; e nxjerr nga Monographie des principales varits de pchers (Caillavet dhe Souty, 1950)

30

POM AL

Figura 1.10 Vepra pomologjike dhe pr germoplazmn

31

parasysh kt, ai duhet t zotroj jo vetm nj natyr poliedrike pr interpretimin e t dhnave prmes prdorimit t metodologjive t ndryshme n periudha t ndryshme por gjithashtu shum prvoj pr t kryer nj pun krahasuese (n raport me t tjera entitete varietore t njohura). Ndoshta ky tipar i dyt sht trajta m dalluese q na ka msuar pomologjia klasike. Prandaj, n t ardhmen, detyra pr plotsimin e nj karte identiteti pr speciet frytmbartse do t krkoj nga pomologu praktikn e volitshme t kompetencave t ndryshme pr ti ofruar t interesuarve, qofshin kta krkues apo prodhues, nj profil t plot dhe besnik t kultivarit.

SHKENCA E POMOLOGJIS

32

POM AL
Bibliografia
1. AA. VV. (1986). Development of new technology for identification and classification of tree crops and ornamentals. KITAURA, K., AKIHAMA, T., KUKIMURA, H., NAKAJIMA, M., HORIE, M., KOZAKI, I. (bot.), Fruit Tree Research Station, Ministry of Agriculture and Fisheries (Japan). 2. AA.VV. (1982). Agrumi frutta e uve nella Firenze di Bartolomeo Bimbi pittore mediceo. Nn kujdesin e BALDINI E., Grafiche F. e F. Parretti, Firenze. 3. AA.VV. (2000). Frutta Antica, Recupero e valorizzazione di varieta locali di frutta antica. Soc. Coop. agricola Parco Monastero Morfaso, Piacenza. 4. ALDROVANDI, U. (1668). Dendrologiae naturalis scilicet arborum historiae. Nn kujdesin e O. MONTALBANO, JO. BAPTISTAE FERRONII, Bologna. 5. ALDROVANDI, U. (pa dat) Iconografia plantarum. Tomi I-X. Pran Biblioteks s Universitetit t Bolonjs. 6. ARULSEKAR, S., PARFITT, D.E. (1986). Isozyme analysis procedures for stone fruits, almond, grape, walnut, pistachio and fig. HortScience, 21: 928-933. 7. BALDINI, E. (1998). Girolamo Molon: vita ed opere. Atti del convegno Celebrazioni in onore di Girolamo Molon, Milano 1997. 8. BALDINI, E. (2004). Cinque secoli di pomologia italiana: dipinti, incisioni, gessi e cere. Universita degli Studi di Bologna, Dipartimento di Colture Arboree. 9. BALDINI, E., TOSI A. (1994). Scienza e arte nella Pomona Italiana di Giorgio Gallesio. Accademia dei Georgofili, Firenze. 10. BASSI, D., BELLINI, E. (1998). Pomologia classica: importanza pregressa e futura. In Girolamo Molon (18601937). L'ampelografia e la pomologia. Biblioteca internazionale La Vigna, Vicenza. 11. BASSI, D., SILVESTRONI, O. (1995). Caratterizzazione varietale e sistemi computerizzati di tassonomia morfofenologica in frutti-viticoltura. Atti del Convegno Tecnologie avanzate per l'identificazione varietale e il controllo genetico-sanitario nei vivaismo ortofrutticolo [Cesena (Italia), 1994], pp. 47-57. 12. BELLINI, E. (1973). Diospero o kaki: favorevoli prospettive per la rivalutazione della coltura. Linformatore Agrario, 17. 13. BELLINI, E. (2003). La pomologia a Firenze. Italus Hortus, 10, Suppl. al n. 1. 14. BELLINI, E., SCARAMUZZI F. (1978) Pomologia. In Enciclopedia Agraria Italiana, vol. IX, REDA, Roma, pp. 522-549. 15. BERNATZKY, R. (1988). Restriction fragment length polymorfism. In Plant Molecular Biology Manual (C2). Kluwer Academic, Dortecht (Belgium): 1-18. 16. BIOLLEY, J.P., JAY, M., BARBE, J.P. (1992). Chemometric approach (flavonoids) in an automatic recognition of modern rose cultivars. Biochemical Systematics and Ecology, 20 (7): 697- 705. 17. BORDEIANU, ET AL. (1963). Pomologia Republiscii Socialiste Romania, Vol. 1, Istorich, Biologie Metode. Bucarest 18. CARRIRE, E.A. (1858). Description et classification des varietes de pechers et brugnonniers. I Vol., Paris. 19. CHABRAEO, D. (1666). Stirpium icones et sciagraphia. Phil. Gamoneti & Lac. de la Pierre, Ginevra. 20. CHASSET, L. (1928). Essai de dtermination des fruits (Poires). Paris. 21. COLUMELLA, L.J.M. (I sec. d.C.). De re rustica. Einaudi, Torino 1977. 22. DE LA QUINTINIE, J. (1690). Instructions pour les jardins fruitiers. Barbin, Parigi. 23. DEL LUPO, M. (1891). Pomologia artificiale. Hoepli, Milano. 24. DUHAMEL DU MONCEAU, H.L. (1755-1785). Trait des arbres qui se cultivant en France en pleine terre. Guerre et Latour, Parigi. 25. DUHAMEL DU MONCEAU, H.L. (1807-1836). Trait des arbres fruitiers. Poiteau et Turpin, Paris e Strasburg. 26. ECCHER, T. ET AL. (1998). La collezione Garnier Valletti, dell'lstituto di Coltivazioni Arboree. Universita degli Studi di Milano, Hoepli, Milano. 27. ECCHER, T., BOUNOUS, G. (1998). II germoplasma frutticolo e viticolo dell'Ottocento nelle collezioni GarnierValletti. Atti del convegno Celebrazioni in onore di Girolamo Molon, Milano 1997. 28. FACCIOLI, F. (1977). Corso di Pomologia. Bologna. 29. FERRARI, B. (1646). Hesperides sive de malorum aureorum cultura et usu. Libri quatuor. Sumptibus Hermanni Scheus, Roma. 30. FERRI, S. (1997). Dioscoride, i Discorsi, i Commentarii: gli amici e i nemici. In Pietro Andrea Matthioli, Siena 1501-Trento 1578, la vita e le opere. Nn kujdesin e FERRI S., Quattroemme, Perugia. 31. FOGLE H. W. (1977). Identification of clones within four tree fruit species by pollen exine patterns. J. Am. Soc. Hort. Sci., 102(5): 552-560. 32. FRETZ, T.A., SYDNOR, T.D., COBBS, M.R. (1976). Monoterpene composition of foliage of 9 Juniperus species. Sci. Hort., 5: 85-91. 33. GALLESIO, G. (1817-1839). Pomona Italiana, ossia Trattato degli alberi da Frutto. Capurro, Pisa. 34. GALLO, A. (1550). Le dieci giornate di Agricoltura. Sabbio, Brescia. 35. GALLO, A. (1567). Le venti giornate dell'agricoltura. Venezia. 36. GILMOUR, J.S.L., HORNE, F.R., LITTLE, JR. E.R., STAFLEU, F.A., RICHENS, R.H. (1939). International code of nomenclature of cultivated plants. International Bureau for Plant Taxonomy and nomenclature of the International

33

Association for Plant Taxonomy, Utrecht (NL). 37. GRANGER, A.R., CLARKE, G.R., JACKSON, J.F. (1993). Sweet cherry cultivar identification by leaf isozyme polymorphism. Theor. Appl. Genet., 86: 458-464. 38. HEDRICK, U.P. (1925). Systematic Pomology. New York. 39. HEDRICK, U.P. ET Al. (1908).The Grapes of New York. Albany (New York, USA). 40. HEDRICK, U.P. ET Al. (1911). The Plums of New York. Albany (New York, USA). 41. HEDRICK, U.P. ET Al. (1915). The Cherries of New York. Albany (New York, USA). 42. HEDRICK, U.P. ET Al. (1917). The Peaches of New York. Albany (New York, USA). 43. HEDRICK, U.P. ET Al. (1921). The Pears of New York. Albany (New York, USA). 44. HEDRICK, U.P. ET Al. (1925). The Small Fruits of New York. Albany (New York, USA). 45. HEDRICK, U.P. ET Al. 1925). Systematic Pomology. Albany (New York, USA). 46. KRAUSE, C.R. (1984). Methods of cultivar identification with scanning electron microscopy. Horticulture Research Institute, Washington D.C. (USA). 47. LAMIKANRA, O. (1993). Identification of grape cultivars from their seed polypeptide composition. Phytochemistry, 32 (5): 1199-1202. 48. LEBOWITZ, R.J. (1984). Numerical methods for classifying avocado cultivars. Fruit Var. J., 2: 65-69. 49. MARIOTTI, G.M. (1997). L'identificazione delle piante. In Pietro Andrea Matthioli, Siena 1501 - Trento 1578, la vita e Ie opere, nn kujdesin e S. FERRI, Quattroemme, Perugia. 50. MATTHIOU, P.A. (1568). I discorsi di M. Pietro Andrea Matthioli sanese medico cesareo nelli sei libri di Pedacio Dioscoride Anazarbeo della materia Medicinale. Valgrisi, Venezia. 51. MELONI TRKULJA, S., TONGIORGI TOMASI, L. (bot.) (1998). Bartolomeo Bimbi. Un pittore di piante e animali alla corte dei Medici. Edifir, Firenze. 52. MICHELI, P.A. (pa dat). Lista di tutte le frutte che giorno per giorno dentro all'anno son paste alla mensa dellA.R. e del Ser.mo Gran Duca di Toscana. Manoscritto conservato presso la Biblioteca del Dipartimento di Botanica, Universita di Firenze. 53. MOLON, G. (1901). Pomologia. Hoepli, Milano. 54. MOLON, G. (1906). Ampelografia: descrizione delle migliori varieta di viti per uve da vino, uve da tavola e produttori diretti. Hoepli, Milano. 55. MOLON, G. (1907). Brevi note di tassonomia pomologica. Milano. 56. MOLON, G. (1916). Come si classificano le pere. Milano. 57. MOLON, G. (1927). Bibliografia orticola. Terragni e Callegari, Milano. 58. NYBOM, H. (1990). DNA fingerprints in sports of Red Delicious apples. HortScience, 25 (1-2): 1641-1642. 59. PISANI, P.L., NANNI, P. (1996). Gli arti Agrari di Firenze. Riv. St. Agr., 1, Firenze. 60. ROSELLI, J G. (1972). II concetto di clone in frutticoltura. Riv. Ortoflorofrutt. ltal., 4: 311-318. 61. SANSAVINI, S., FIDEGHELLI, C. (1998). Nuove tecnologie di tassonomia. In Girolamo Molon (1860-1937). L'ampelografia e la pomologia. Biblioteca internazionale La Vigna, Vicenza. 62. SANSAVINI, S., PANCALDI, M. (1995). Ruolo delle biotecnologie molecolari nella identificazione, moltiplicazione e diffusione di materiale di propagazione in frutticoltura. Atti del Convegno Tecnologie avanzate per l'identificazione varietale e il controllo genetico-sanitaria nel vivaismo ortofrutticolo" [Cesena (Italia), 1994], pp. 9-30. 63. SCHNEIDER, A. (1988). Ampelografia e metodi ampelometrici: nuovi orientamenti. Quaderni di Viticoltura ed Enologia, Universita di Torino, 12: 213-237. 64. SCHNEIDER, A., FITTABILE, D. (1994). Ampelografia al computer. Terra e Vita, 46: 50-51. 65. SCIENZA, A., VOLONTERIO, P.G., VISAI, C., CONCA, E., ROMANO, F. (1986). Il profilo antocianico delle uve quale mezzo tassonomico per il riconoscimento dei vitigni rossi. Vignevini, 13 (supp. 12): 75-81. 66. SCOTT, N.S., THOMAS, M.R., MATSUMOTO, S., CAIN, P.A., HABIU, N. (1992). DNA fingerprinting and the identification of grapevines. Proceedings of the Eight Australian Wine Industry Technical Conference: 78-80. 67. TAMARO, D. (1901). Trattato di frutticoltura. VI ediz., Hoepli, Milano. 68. THOMAS, J.J. (1867). The American Fruit Culturist. 2nd edit., New York. 69. ULUBELDE, M., TAN, A. (1986). A numerical taxonomy study of Citrus species based on leaf phenolic compounds. First International Symposium on Taxonomy of Cultivated Plant [Wageningen (NL), 1986], Acta Horticolturae, 182: 349-358. 70. VALMORI, I. (1991). Le nuove variet in frutticoltura. Edagricole, Bologna. 71. VAN MONS, J.B. (1835-1836). Arbres fruitiers, leur culture en Belgique et leur propagation par graine ou pomonomie beige experimentale et raisonnee. Lovanio (B). 72. VLAHOV, G. (1992). Flavonoids in three olive (Olea europaea) fruit varieties during maturation. J. of the Sci. of Food and Agriculture, 58 (1): 157-159. 73. WAUGH, F.A. (1903). Systematic pomology. New York. 74. WEEDEN, N.F. (1983). Evolution of plant isozyme. In: Isozymes in plant genetics and breeding. Part A. TANKSLEY S.D., ORTON T.J. bot., Elsevier, Amsterdam (NL): 1, 75: 205.

SHKENCA E POMOLOGJIS

34

SHTOJC. List e monografive pomologjike kryesore

POM AL

AA.VV. (1910). Unsere besten deutschen obstsorten. Winsbaden. AA.VV. (1958). Coltura del mandorlo in Sicilia. Numero speciale di Tecnica Agricola. Associazione dei Dottori Agrari Professionisti di Catania, Catania. AA.VV. (1962). La coltura del ribes nero. CNR, Firenze. AA.VV. (1975). Principali vitigni da tavola coltivati in Italia e iscritti al catalogo delle varieta. Conegliano (TV). AA.VV. (1989). I principali vitigni da vino coltivati in Italia. Vol. 1-2. Conegliano (TV). AA.VV. (1989). Le uve da tavola. Conegliano (TV). AA.VV. (2000). Catalogo mondiale delle varieta di olivo. Convegno Olivicolo Internazionale, Madrid. AA.VV. (2001). Le Risorse Genetiche Vegetali presso gli IRSA. Vol. I Arboree. MIPAF, Roma. AA.VV. (2005). Il germoplama viticolo della Toscana 1. Vitigni ad uva nera. ARSIA-Regione Toscana, Firenze. AEPPLI, A., GREMMINGER, U., KELLERHALS, M., RAPILLARD, CH., RTHLISBERGER, K., RUSTHERHOLZ, P. (1989). Varietes de fruits (2. ed.). Bern (CH). AEPPLI, A., GREMMINGER, U., RAPILLARD, CH., RTHULISBERGER, K. (1983). 100 varietes de fruits. Bern (CH). AGABBIO, M. ET AL. (1994). Le vecchie varieta della Sardegna. Patrimonio genetico di specie arboree da frutto. Regione Sardegna, Carlo Delfino Editore, Cagliari. ALBERTINI, A., DELLA STRADA, G. (1996). Monografia di cultivar di ciliegio dolce (Sweet and Sour Cherries Monography). Roma. ALBERTINI, A., DELLA STRADA, G. (2001). Monografia di cultivar di ciliegio dolce e acido. MIPAF-ISF, Arti Grafiche, Ciampino (Roma). ALBERTINI, A., LIVERANI, A., RIVALTA, L., COBIANCHI, D. (1988). Monografia di cultivar di ciliegio acido. Roma. AUBERT, M. (1944). Nouvelle pomologie romande illustree (2. ed.). Neuchatel (CH). BALDINI, E. (1958). Contributo alia studio delle cultivar di susino. Firenze. BALDINI, E. ET AL. (1973). Indagini sulle cultivar di ciliegio diffuse in Italia. Bologna. BALDINI, E., BRANZANTI, E.C. (1964). Monografia delle principali cultivar di fragola non rifiorenti. Bologna. BALDINI, E., PISANI, P. (1968). Orientamenti varietali per la peschicoltura da industria in Emilia Romagna. Bologna. BALDINI, E., SANSAVINI, S. (1967). Monografia delle principali cultivar di melo. Bologna. BALDINI, E., SCARAMUZZI, F. (1955). Contributo a unindagine pomologica sulle cultivar di diospiro. Firenze. BALDINI, E., SCARAMUZZI, F. (1957). Contributo allo studio delle cultivar di pero. Firenze. BARTOLINI, G. ET AL. (1998). Olive Germplasm: Cultivars and World-Wide Collections. FAO, Rome. BARRANCO NAVERO, D., RALLO ROMERO, L. (1984). Las varietades de olivo cultivades en Andalucia. Ed. Ministero de Agricultura, Cordoba. BASSI, D. (ed.) (2003). Le tipologie di albero nelle drupacee (Growth habitus in stone-fruit trees). CNR, Roma. BAZZOCCHI, R., BRANZANTI, E.C., CRISTOFERI, G., ROSATI, P. (1972). Monografia delle principali cultivar di fragola non rifiorenti. (vol. II). Bologna. BEACH, S.A., BOOTH, N.O., TAYLOR, O.M. (1905). The Apple of New York. Albany (New York, USA). BELLINI E., NENCETTI, V., GIANNELLI, G. (2000b). Il germoplasma del pesco. 2. Le Burrone fiorentine. ARSIARegione Toscana, Firenze. BELLINI, E. (1973). Mostra pomologica 1972 a Firenze. Verona. BELLINI, E. (1977). Le cultivar di pero ancora esistenti in Italia. Verona. BELLINI, E. (1982). Monografia delle principali cultivar di kaki introdotte in Italia. Firenze. BELLINI, E. (2000). Il germoplasma della Toscana: tutela e valorizzazione delle specie legnose da frutto. In Il germoplasma della Toscana. Tutela e valorizzazione, Atti del convegno [Firenze, 19 novembre 1999], ARSIA-Regione Toscana, Firenze. BELLINI, E., BINI, G. (1976). Contributo alia studio delle cultivar di pesco a maturazione tardiva. Firenze. BELLINI, E., GIANNELLI, G., GIORDANI, E., PICARDI, E. (1990). Reperimento e difesa delle risorse genetiche del pesco in Italia e catalogo preliminare italiano del pesco. LInformatore Agrario, 9. BELLINI, E., NENCETTI, V., GIANNELLI, G. (2000a). Il germoplasma del pesco. 1. Le Cologne fiorentine. ARSIARegione Toscana, Firenze. BELLINI, E., SCARAMUZZI, F. (1976). Monografia delle principali cultivar di pesco (vol. Il). Firenze. BERGAMINI, A., BOUNOUS, G., ECCHER, T., PAGLIETTA, R., ANGELINI, S., BASSI, L., DELUCA, N., LIMONGELLI, E., NOE, N., PEANO, C. (1991). Monografia delle cultivar di Ribes, Rubus e Vaccinium. Roma. BERGAMINI, A., FAEDI, W. (1983). Monografia di cultivar di melo (vol. I). Roma. BERGAMINI, A., FAEDI, W. (1984). Monografia di cultivar di melo (vol. II). Roma. BIGNAMI, C., ET AL. (2004). Individuazione, recupero e caratterizzazione del germoplasma frutticolo laziale a rischio di erosione genetica. Roma. BOCEK, O. (1954). Pomologie. Praha. BORDEIANU, T. ET AL. (1963-1969). Pomologia Republicii Socialiste Romania. Voll. I-VIII. Bucuresti. BORDEIANU, T., CVASNII, D. (1954). Marul. Bucuresti. BORDEIANU, T., MODORAN, I. (1956). Parul. Bucuresti. BRANZANTI, E.C., SANSAVINI, S. (1964). Importanza e diffusione delle cultivar di melo e di pero in Italia. Ediz.

35

LInformatore Agrario, Verona. BRANZANTI, E.C., SANSAVINI, S. (1966). Le cultivar di pesco, importanza e diffusione in Italia. Edagricole, Bologna. BREVIGLIERI, N., SOLAROLI, V. (1949). Indagine pomologica. Firenze. BROOKS, R.M., OLMO, H.P. (1997). Register of new fruit and nut varieties. ASHS Press (Alexandria, VA, USA). BRZIK, S. (1957). Termesztett Gyiimolcsfajtaink. Budapest. BULTITUDE, J. (1984). Apples. A Guide to the identification of International Varieties. London. BUNYARD, G., OWEN, T. (1904). The fruit garden. London. CAILLAVET, H. (1975). Varietes de peches. Perpignan. CAILLAVET, H., SOUTY J. (1950). Monographie des principales varietes de pecher. Bordeaux. CATALA, M.L., SOLANAS, M., LLCER, G. (1999). Variedades de Melocotn y Nectarina tempranas. Generalitat Valenciana, Valencia. CAUWEMBERGHE, VAN E. ET AL. (1954). Fruits, Caractres et Qualits. Bruxelles. CHASSET, L. (1928). Essai de dtermination des fruits (poires). Paris. CIMATO, A., CANTINI, C., SANI, G. (2001). Lolivo in Toscana: il germoplasma autoctono. ARSIA- Regione Toscana, IPSL-CNR, Firenze. CIMATO, A., CANTINI, C., SANI, G., MARRANCI, M. (1993). Il germoplasma del lolivo in Toscana. ARSIA-CNRRegione Toscana, Firenze. CIMATO, A., CANTINI, C., SANI, G., ROMANI, A., AUTINO A., CRESTI, M. (2004). Il germoplasma autoctono dell'olivo in Toscana. (CD-rom), ARSIA-Regione Toscana, IVALSA-CNR, Firenze. CNR (1988). Elenco delle cultivar di fruttiferi reperite in Italia. In FIORINO, P., MARIOTTI, P. bot., Difesa risorse genetiche specie legnose da frutto, IPSL-CNR, Firenze. CNR (1994). Elenco delle cultivar autoctone italiane. AGABBIO, M. bot., Difesa risorse genetiche specie legnose da frutto, IFMCFSAM-CNR, Sassari. COCIU, V. ET AL. (1997). Prunul-Rmnicu Vlcea. Bucuresti. CONTE, L., DELLA STRADA, G., FIDEGHELLI, C., INSERO, O., LIVERANI, A., MOSER, L., NICOTRA, A. (1994). Monografia di cultivar di pesco, nettarine, percoche. Roma. COSTANTINESCU, N., POPA PORFIRIE, T. (1956). Prunul. Bucuresti. COURANJOU, J. (1977). Varits dAbricotier. Paris. CTIFIL (1982). Fiches Varitales Fruits. Paris. CTIFIL (2002). Les varits de Pches e Nectarines. Paris. CTPS, MINISTRE DE CAGRICULTURE (1995). Catalogue des varietes et clones de vigne cultivs en France. Paris. DAHL, C.G. (1943). Pomologi. Stockholm. DELLA STRADA, G., FIDEGHELLI, C., INSERO, O., LIVERANI, A., MONASTRA, F., RIVALTA, L. (1986). Monografia di cultivar di pesco da consumo fresco (vol. II). Roma. DELLA STRADA, G., FIDEGHELLI, C., LIVERANI, A., MONASTRA, F., RIVALTA, L. (1984). Monografia di cultivar di pesco da consumo fresco (vol. I). Roma. DELLA STRADA, G., MONASTRA, F., PENNONE, F., RECUPERO, S. (1987). Monografia di cultivar di melo coltivate in ambienti centro meridionali con particolare riferimento alla Campania. Roma. DELLA STRADA, G., PENNONE, F., FIDEGHELLI, C., MONASTRA, F., COBIANCHI, D. (1989). Monografia di cultivar di albicocco. Roma. DERMINE, E., LIARD, O. (1957). Identification et description des varietes du prunier europeen. Grembloux, Paris. DUHAN, K., FALCH, J., STRAUSS, E. (1957). Die wertvollsten Obstsorten: 59-61-63-64. Wien. FAEDI, W., ARCUTI, P., LOVATI, L., RECUPERO, S., TURCI, P. (1988). Monografia di cultivar di fragola. Roma. FFTRI, VORI (1993). Deciduous Fruit Cultivars. FFTRI Public Relation Officer, Stellenbosch. FIDEGHELLI, C. (1971). Le pesche, nuove cultivar. Roma. FIDEGHELLI, C., BASSI, D., BELLINI, E., MONASTRA, F. (1980). Schede per il registro varietale dei fruttiferi Pesco. MAF-SOI, Roma, 1980. FIDEGHELLI, C., MONASTRA, F. (1977). Monografia di cultivar di albicocco (I ed.). Roma. FIDEGHELLI, C., MONASTRA, F., FAEDI, W., ROSATI, P. (1977). Monografia di cultivar di nettarine. Roma. FISCHER, M. (1995). Farbatlas Obstsorten. Ulmer Verlag, Stuttgart. FREDERICK, H.J. (1996). Pomonas Harvest. USA. FREEDBERG, D., BALDINI, E. (1997). Citrus Fruit. The paper Museum of Cassiano del Pozzo. Harvey Miller, Londra. GIANNINI, M., SCHIAVON, L., SOGLIO, S., BERGAMINI, A. (2002). La selezione genetico-sanitaria delle piante da frutto. Melo. Regione Veneto. GLIHA, R. (1978). Sorte jakuba u suvremenoj proizvodnji. Zagreb. GLIHA, R. (1997). Sorte Krusaka u suvremenoj proizvodnji. Zagreb. GRIFONI, F., SENSI, I. (2002). Vecchie varieta di melo nella Valtiberina toscana. Primo contributo. Sansepolcro (AR). GRIGGS, W.H., IWAKIRI, B.T. (1977). Asian Pear Varieties in California. University of California (USA). GRUBB, N.H. (1949) Cherries. London. GUZZINI, D. ET AL. (1936). Indagine sulla peschicoltura italiana. Roma.

SHKENCA E POMOLOGJIS

36

HEDRICK, U.P. ET AL. (1909) The Grapes of New York. Albany (New York, USA). HEDRICK, U.P. ET AL. (1911) The Plums of New York. Albany (New York, USA). HEDRICK, U.P. ET AL. (1915) The Cherries of New York. Albany (New York, USA). HEDRICK, U.P. ET AL. (1917) The Peaches of New York. Albany (New York, USA). HEDRICK, U.P. ET AL. (1921) The Pears of New York. Albany (New York, USA). HEDRICK, U.P. ET AL. (1925) Systematic Pomology. New York. HEDRICK, U.P. ET AL. (1925) The Small Fruits of New York. Albany (New York, USA). HILAIRE, C., GIAUQUE, P. (1994) Peche, les varits leur conduite. Edizioni CTIFL, Paris. HORN, J. ET AL. (1937) Pomologia, Oszibarack I. Budapest. HUGARD, J., SAUNIER, R. (1965). Monographie des principales varits de pcher. Priode 1950-1962. Paris. HUGUES, C. (1999) Maslinarstvo Istre, Elaiografia Istriana. CERES, Zagabria. ILIEV, I.,VASILEV, V. ET AL. (1985) Maika pomologhiaa. Plovdiv. IRTA (2001). Manzano, Las variedades de ms intres. Spagna. IRTA (2002). Melocotonero, Las variedades de ms inters. Spagna. JANSON, H.F. (1996) Pomonas Harvest: An illustrated chronicle of antiquarian fruit literature. Portland (Oregon, USA). KESSLER, H. (1945) Apfelsorten der Schweiz. Bern. KESSLER, H. (1948) Birnensorten der Schweiz. Bern. KESSLER, H. (1949) Pomologie illustree. Bern. KOBEL, F. (1937) Die Kirschensorten der deutschen Schweiz. Bern-Bmpliz. KOLOCS, R. (1980) Steinobstsorten. Leipzig. KRMMEL, H., GROH, W., FRIEDRICH, G. (1956-1960-1964) Deutsce Obstsorten. Berlin. LORETI, F., FIORINO, P. (1973). Monografia delle principali cultivar di nettarine. Pisa. LUNATI, U., MAGNANI, G.P., ZUPPIROLI, G. (1992-1994). Schede pomologiche. Regione Emilia-Romagna, Bologna. MAFFEO M. (1999). Pum e pumme: Meli e mele nel Biellese. Biella. MANZO, P., ROSELLI G. (2004). Il Germoplasma del Ciliegio. Vol. 2. IVALSA-CNR, PNR Agrobiotecnologie, SCRIGNO, CNR-MIUR, Firenze. MANZO, P., TAMPONI, G. (1982). Monografia delle cultivar di uve da tavola. Roma. MANZO, P., TAMPONI, G. (1982). Monografia di cultivar di nocciuolo. Roma. MARTINI S. (1988). Geschichte der Pomologie in Europa. Bern. MASSERON, A., THIBAULT, B., DECOENE, CH., HILAIRE, CH., DALLE, E. (1988). Le Nashi. Paris. MOLON, G. (1890). Buona frutta; studi di fitografia e di tassonomia pomologica. Conegliano (TV). MOLON, G. (1901). Pomologia. Milano. MOLON, G. (1906). Ampelografia: descrizione delle migliori varieta di viti per uve da vino, uve da tavola e produttori diretti. Hoepli, Milano. MOLON, G. (1907). Brevi note di tassonomia pomologica. Milano. MOLON, G. (1916). Come si classificano le pere. Milano. MONASTRA, F., CRISAFULLI, A., MARCHESE, F., ONDRADU, G., PAVIA, R., RIVALTA, L. (1982). Monograria di cultivar di mandorlo. Roma. MORETTINI, A. (1961). Le nuove cultivar Morettini. Firenze. MORETTINI, A., BALDINI, E., SCARAMUZZI, F., BARGIONI, G., PISANI, P.L. (1962). Monografia delle principali cultivar di pesco. Firenze. MORETTINI, A., BALDINI, E., SCARAMUZZI, F., MITTEMPERGHER, L. (1967). Monografia delle principali cultivar di pero. Firenze. MLLER, J., BISSMANN, O., POENICKE, W., ROSENTHAL, H., SCHINDLER, O. (1905-1934) Deutschlands Obstsorten. Stuttgart. NICOTRA, A., COBIANCHI, D., FAEDI, W., MANZO, P. (1979). Monografia di cultivar di pero. Roma. NICOTRA, A., MOSER, L., COBIANCHI, D., DAMIANO, C., FAEDI, W. (1983). Monografia delle cultivar di susino. Roma. ODORIZZI, P. (2005). Profumi e sapori perduti, il fascino della frutta antica. Vol. II - Le Pere. Associazione Spadona, Ronzone (TN). ODORIZZI, P., ABRAM, S. (2001). Profumi e sapori perduti, il fascino della frutta antica, Le Mele. Associazione Spadona, Ronzone (TN). OKIE, W.R. (1993). Peach and nectarines varieties. Supp. magnetico, Byron (Georgia, USA). OKIE, W.R. (1998). Handbook of peach and nectarine varieties. - USDA (Washington, DC-USA). PANELLI, G., ALFEI, B., DAMBROSIO, A., ROSATI, S., FAMIANI, F. (2000). Varieta di olivo in Umbria. Perugia. PANELLI, G., ALFEI, B., SANTINELLI, A. (1998). Le varieta di olivo nelle Marche. ASSAM, Ancona. PASCHKEVICH, W. (1930). General Pomology. Mosca. PASENKOV, A.K. (1970). Some results of persimmon variety studies in the South coast of the Crimea (rusisht). Kharkov. PEDERSEN, A. (1950-1954) Danmarks Frugtsorter. Kopenhagen. PETZOLD, H. (1982). Apfelsorten. Leipzig.

POM AL

37

PETZOLD, H. (1984). Birnensorten. Leipzig. PICCIOLI, L. (1922). Monografia del castagno. Stabilimento Tipo-litograficio G. Spinelli, Firenze. PIROVANO, A. (1953). Le nuove pesche italiane. Roma. PIROVANO, A. (1956). Le nuove pere italiane. Roma. POPOV, ET AL. (19S8) Pomologia Bulgara. RADICATI DI BOZZOLO, L., CASAVECCHIA, V. (2004). Antiche cultivar di pero in Piemonte. Torino. REGIONE AUTONOMA TRENTINO ALTO ADIGE (1963). Mele e pere del Trentino-Alto Adige. Rovereto (TN). RICHTER, M. (2002) Velky Atlas odrud ovoce a Revy. Brno. RIHA, J. (1917) Cesk Ovoce. Praga. RODRIGUEZ NAVARRO, J., REVILLA PREEZ, A., CASTILLA PRADOS, N., GALLEGO RODRIGUEZ, J. (1989) Varietades de melocotonero de carne dura. Murcia. ROSELLI, G., MARIOTTI, P. (1999). II germoplasma del Ciliegio. ARSIA-Regione Toscana, Firenze. SANSAVINI, S., BARGIONI, G., BASSO, M., FIDEGHELLI, C. (1974). Pesche da industria. Bologna. SANSAVINI, S., BERGAMINI, A., CAMORANI, F., FAEDI, W., MARTINGER, H. (1986). Schede per il registro varietale dei fruttiferi - Melo. MAF-Sol, Roma. SANSAVINI, S., GRANDI, M., ROSATI, P., FAEDI, W. (1976). Le mele Golden simili. Indagine monografica. Bologna. SCARAMUZZI, F. (1958). Contributo allo studio delle cultivar di cotogno da frutto. Firenze. SCHAER, E. (1952). Pflaumen und Zwetschgensorten der Schweiz. Bern. SCHIAVON, L., GIANNINI, M., BERGAMINI, A., BORTOLOTTI, D. (2002). La selezione genetico-sanitaria delle piante da frutto. Pero. Regione Veneto. SCHIAVON, L., LIVERANI, A., GIANNINI, M., SOGLIO, S. (2002). La selezione genetico-sanitaria delle piante da frutto. Pesco. Regione Veneto. SELTZER, J. (1956). Farbtafeln der Apfelsonrten. Stuttgard. SELTZER, J. (1957). Farbtafeln der Birnensorten. Stuttgard. SELTZER, J. (1963). Farbtafeln der Stein-und Tafelobstsorten. Stuttgard. SILBEREISEN, R., GOTZ, G., HATMANN, W. (1996). Obstsortenatla. Ulmer Verlag, Stuttgard. SIMIRENKO, A.L. (1962) Pomologia. Kiev. SMITH, M.W.G. (1971). National apple register of the United Kingdom. London. SMITH, M.W.G. (1976). Catalogue of British Pears. Faversham. SMITH, M.W.G. (1978). Catalogue of the Plums at the National Fruit Trials. Faversham. SPINA, P., RUSSO, F., CARUSO, A., CUTULI, G., GERACI, G., REFORGIATO RECUPERO, G., STARRANTINO, A., TERRANOVA, G. (1985). Schede per il registro varietale dei fruttiferi-Limone. MAF-SOI, Roma. SPINA, P., RUSSO, F., CARUSO, A., GERACI, G., REFORGIATO RECUPERO, G., STARRANTINO, A., TERRANOVA, G. (1990). Schede per il registro varietale dei fruttiferi - Agrumi minori. MAF-SOI., Roma. SPINA, P., RUSSO, F., GERACI, G., MARTELLI, S. (1980). Schede per il registro varietale dei fruttiferi - Arancio e mandarino. MAF-SOI, Roma. SHIEPIEKSKIY (1966). Novye Sorta Plodovih I lagodnih Kultur Ucraina. Kiev. TAYLOR, H. V. (1946). The Apples of England. London. TAYLOR, H.V. (1949 . Cherries. London. VALMORI, I. (1991). Le nuove varieta in frutticoltura. Edagricole, Bologna. VANK, J. (1939). Lidova pomologie, 100 broskvi a merrynek. Praga. VELKOV, V., ILIEV, V. (19S8) Pomologhia, Sofia. VENIAMINOV, A.N. ET AL. (1953) Sarra Plodovih Ilagodnih Kultur. Mosca. VERCIER, J. (1948). Dtermination rapide des varits de fruits. (voll. I-III), Paris. VERMISCAN, A.M., DILANEAN, T.H., SANAGHEAN, M.B. (1958) Plodt Armenii, Erevan. VOTTELER, W. (1986). Verzeichnis der Apfel- und Birnensorten. Mnchen. WANG, Y.L. (1996). Chinese pears. China Agricultural Sciences and Technology Press, Beijing (China). WANG, Y.L. (2002). Genetic Resources of Deciduous Fruit and Nut Crops in China. China Agricultural Sciences and Technology Press, Beijing (China). WAUGH, F.A. (1903). Systematic pomology. New York. YOUSSEF,. ET Al. (2000). Pomologia friulana, varieta locali di melo, pero, susino, ciliegio e cotogno. ERSA, Udine. ZIELINSKI, Q.B. (1955-1977). Modern Systematic Pomology. Dubuque (Iowa, USA). ZSCHOKKE, TH. (1925). Schweizerisches Obstbilderwerk. Pomologie Suisse Illustre. Wadenswij.

SHKENCA E POMOLOGJIS

38

You might also like