Welcome to Scribd, the world's digital library. Read, publish, and share books and documents. See more
Download
Standard view
Full view
of .
Look up keyword
Like this
0Activity
0 of .
Results for:
No results containing your search query
P. 1
Ekots lördagsintervju med Gunilla Carlsson feb 2012

Ekots lördagsintervju med Gunilla Carlsson feb 2012

Ratings: (0)|Views: 5|Likes:
Published by Annika Flensburg

More info:

Published by: Annika Flensburg on Mar 14, 2012
Copyright:Attribution Non-commercial

Availability:

Read on Scribd mobile: iPhone, iPad and Android.
download as DOCX, PDF, TXT or read online from Scribd
See more
See less

05/13/2014

pdf

text

original

 
Transkribering ”Varför är det så tyst om biståndet?” Intervju med
biståndsminister Gunilla Carlsson. 11 februari 2012.
Biståndsminister Gunilla Carlsson är gäst i Ekots lördagsintervju, hon har som moderatbiståndspolitiker ägnat mycket kraft år att kräva kontroll och resultatredovisning av hurbiståndspengarna används. Biståndsorganisationer anklagar henne för att vara alltför fixerad vid attkunna visa kortsiktiga resultat. Gunilla Carlsson intervjuas av lördagsintervjuns Tomas Ramberg.
Ja, välkommen Gunilla Carlsson
.Tack.
Det står i fredagens Dagens Nyheter om hur många länders som får bistånd, du har ju gjort en sakav att det ska koncentreras och bli färre länder och du sa en gång att om du väcks mitt i natten såska du kunna räkna upp alla Sveriges biståndsländer. Kan du det nu?
Nej, vi är verksamma i en mängd olika länder med olika insatser för att det finns så stor förväntan påvad biståndet ska leverera.
Varför har det inte blivit så få som du sa att det skulle bli, varför går det långsamt med den härkoncentrationen?
Ja, dels så är det som allt annat att det beror på hur man mäter och det beror också på att det tarlång tid innan den här typen av rätt så svåra, komplicerade samband och insatser kan fasas ut. Mensen så har det också visat sig svårt att just bara diskutera biståndet kring just länder. Jag tror att detdelvis handlar om att vi gör oss en föreställning om att vi från Sverige, med bistånd ska kunnapåverka andra länders utveckling och jag tror att det i grunden är en del i ett felslut för att vi måstemycket tydligare fokusera på hela biståndet och se vart det gör mest nytta och bidrar till resultat.
Så det här med vad du kan räkna upp när du blir väckt kanske inte är den bästa måttstocken?
Nej, jag kan säga att jag tycker att det är en viktig måttstock, för det är väldigt viktigt att veta var, hur,men framför allt börja diskutera nu vad åstadkommer vi för resultat i ofria, förtryckta människors livoch hur bekämpar vi fattigdomen så att den ska bli mindre i världen. Och därför i stället snarare flyttafokus från länder till människor och till resultat.
Men, hur många länder tänker du dig att det ska va den här mandat perioden är över? (Tomas bliravbruten).
Det är därför jag tror att bara det där med att sätta måttstocken kring länder blir fel.
Så det där med 33 länder och siffror som har nämnts det har du övergivit?
Jag har inte övergivit det, men jag har förstått att tanken kring att vara mer fokuserad och att kunnaprioritera kan inte bara mätas kring hur många länder vi är verksamma i utan det är mer kompliceratän så utan jag vill istället nu börja utgå från: hur ser det ut i utvecklingsländerna, bidrar vi till resultatoch gör vi skillnad på marken?(02.44)
 
Ett land där Sverige är med är Uganda, 2009, när du var med i det här programmet senast hadeUganda lagt fram ett lagförslag om homosexualitet, det här förslaget inte bara förbjöd homosexutan i värsta fall kunde homosexuella straffas med döden och du reagerade då ganska starkt ochifrågasatte om detta var förenligt med fortsatt svenska bistånd i Ugaida, Uganda förlåt.Nu, kommer det här igen, visserligen är dödsstraffet borta men Ugandas parlamentet har åter gettett förslag om lagens strängaste fängelsestraff, livstid, skall ingå som en påföljd förhomosexualitet. Hur vill du möta det?
Ja….. för det första så utesluter jag inte att
den skarpa reaktion som kom från mig, och som sedan harföljts upp av en hel del andra biståndsgivare, har haft effekt. Det har blivit vissa modifieringar iförslaget och vad jag har förstått är det nu vilande i parlamentet. Men, för min del är det också så attdet handlar igen om din förra fråga när vi arbetar med länder, med regeringar. Vad har vi då föransvar? Och med det ansvaret, som jag tycker mig ha, kring att just, hur samarbetar vi, når vi defattiga människorna, motverkar vi förtryck? Då måste vi också ställa oss de frågorna och därmedockså ha mod att säga ifrån, att under vissa förutsättningar så kan vi inte bedriva ett bistånd som gårstat till stat för att välja kanalen. Men också igen, hur stöttar vi bäst homosexuella i Uganda, är det såatt vi ska fortsätta ha bistånd där för att inte överge den kamp som vi har gemensam för mänskliga frioch rättigheter. Och istället försöka fokusera på människor, och det här kräver faktiskt ett litet annattänkande än vad som hitintills har funnits i en rätt så, byråkratiserad och svårgenomträngligbiståndsvärld.
Nu ställer du frågor, men om det nu är såhär att parlamentet går vidare med det här lagförslagetatt livstidsstraff är den högsta straffsatsen för homosexualitet i Uganda, vad gör du då? Vad blirditt nästa steg?
Ja, det är att ytterligare fundera på om det är möjligt för oss att samarbeta med, dom somrepresenterar staten Uganda. Och istället då hitta andra kanaler för biståndet.
Om du sa ungefär så förra gången, tror du att hotet biter andra gången: vargen kommer och alltdet här?
Ja, det tror jag.
Vad tyder på det då,
nu kommer de tillbaks här med…
 
Ja, litegrand, det är det jag tror att vi behöver problematisera med biståndet, för att, det finns enföreställning om att vi kan påverka väldigt väldigt mycket skeenden i världen och därför har biståndetutvecklats väldigt mycket till att vara ett dialoginstrument, att man samtalar, man pratar väldigtmycket, och gör faktiskt rätt lite av det du och jag tror: hur arbetar vi med människor på marken, hurbidrar det här till förändring, till resultat? Det är väldigt mycket dialog, plattformar och väldigt liteverkstad och att biståndet verkligen når ut och det är därför som jag vill nu istället säga: hur ska vikunna åstadkomma skillnad i till exempel Uganda och vända på det och säga att om vi ska samarbetamed Uganda, vad är det för någonting vi vill åstadkomma där? Snarare, än att härifrån sitta och sägaatt vi ska fortsätta samtala, vi ska ha tilltro, vi tror att vi kan påverka genom att vara med andragivare så kommer till slut Ugandas regering ta sitt förnuft till fånga, så fungerar ju inte länder, såfungerar inte beslutsfattande. Jag tror, mindre och mindre på bistånd som en påtryckningsmöjlighetför olika länder för vi jobbar fortfarande efter 50 år av bistånd, så är vi fortfarande många länder som
 
har dåliga demokratiska traditioner, som många gånger förtrycker sina egna och som inte heller sertill de fattiga människornas behov. Ska vi då ändra det här synsättet och gå snarare mot människorän mot stater.
Så, vad är slutsatsen när det gäller biståndet till Uganda då, om det här lagförslaget går vidare?
Ja, vi får se över de kanaler vi har men jag vill inte överge fattiga och förtycktiga, förtryckta Ugandier,det är mitt svar.
Utan det handlar snarare om att göra om biståndet i så fall?
Ja, och framför allt också se till att vi skalar av ett antal lager av både byråkrati och goda ambitioneroch istället börjar titta på, vad är resultaten på marken.
Gunilla Carlsson som är biståndsminister och gäst här i Ekots lördagsintervju idag i Sveriges RadioP1. Statskontoret kom i oktober med en utvärdering om hur du och regeringen lyckas styrabiståndet. Ni har talat om att det här ska styras mot tydligare resultat och ni har satt till ett nyttsystem för att det ska funka. Rubriken på
statskontorets rapport är ”Styrsystemet försvårargenomslag för regeringens prioriteringar”. Hur bra låter det?
Det är svart på vitt, det jag länge har påtalat. Att, vi har under 50 års tid i Sverige låtit biståndet fåsvälla över all dess bredder, vi har inte haft vana av att styra upp, att kräva resultat, att se till att dethär verkligen går till det vi vill. Och det vi tror att det ska kunna göra, utan hela tiden så har biståndetfått va utrymme för allt och alla överallt. Det saknas liksom ingen god vilja och därför är allting gottför att komma tillrätta med de orättvisor och den fattigdom som råder i världen.
Det här är ju en utvärdering av det styrsystem som du har varit ansvarig för, ja vad är det nu, närblev du biståndsminister? 5 6 år sedan?
2006.
Så att, svart på vitt har du sagt till dig själv, eller hur menar du?
Ja, och att politi… (Gunilla och Tomas talar samtidigt).
Varför har du inte gjort något i så fall?
Om det är så, man kan ju påstå att jag inte har gjort så mycket men jag vet inte om det är nån annangång som vi har pratat om biståndsreformer eller behov i styrning i biståndet under alla de tiotals årinnan jag blev biståndsminister.
Men det tycks ju handla om en del av det, det som Statskontoret pekar på tycks ju handla om de
här detaljerade kraven på resultat. ”Statskontoret utvärdering visar att styrsystemet är mycket
komplext och sv
årt att överblicka”, skriver de
. (Tomas läser högt från rapporten). Dom tycker att nikräver för mycket resultatredovisning, för mycket revision, det går åt mycket kraft åt det. Iställetför själva biståndet, det är ju en kritik du har fått.
Ja
Bekräftas inte det av den här rapporten?

You're Reading a Free Preview

Download
scribd
/*********** DO NOT ALTER ANYTHING BELOW THIS LINE ! ************/ var s_code=s.t();if(s_code)document.write(s_code)//-->