Wokade

MILJTHRILLER

mobiler

Carl Eneroth

Wokade mobiler

Var tar din mobil vgen nr du pratat klart?

Kp.

Ls. Dela. Direkt. 22 mars 2012

Lansering

www.wokademobiler.org

Carl Eneroth

Wokade mobiler

ISBN e-bok 9789198028300 Carl Eneroth 2012 Omslag: Carl Eneroth Bild (omarbetad): Alistair Ruff (www.alistairruff.com) CE Conversations AB Ls mer: www.wokademobiler.org

All kopiering, utver fr privat bruk, och otillbrlig vidarespridning r frbjuden.

Persongalleri

Wang Zhuangzhuang eller Xio Jeng, 36, frbindelseofficer, Peking Lee Chian, 54, fretagsledare, Shenzhen Mei-Li eller Vita Molnet, 19, migrantarbetare, Guiyu Douglas Bth, 45, entreprenr, Stockholm Monika Larsson, 35, revisor, Stockholm Ludvig Celsius, 45, forskningschef, Lund Christian Palm, 43, investerare, Stockholm Zhao Ping eller Michael, 62, utredare, Peking Bao Taifei eller Margaret, 58, byrchef, Peking Tang Longbin, 56, vice president, Kina Deng Wu, 54, vice premirminister, Kina Tung Ma eller Burt, 47, assistent, Shenzhen Emily Poon, 34, ambassadrd, Stockholm Sofia Melcher, 41, journalist, Stockholm Anders Bergstrm, 47, mellanchef, Sao Paolo Catherine McGuire eller Cee, 40, lkare, Stockholm

Till min trojka Cornelia, Fredrika och Karin

[Skype, 21 januari] Som sten, sax, pse. Vlj rtt vapen och du vinner. Lite mer komplicerat n s, eller hur? Varje ny position r en sprngbrda till nsta position, frklarade Prada. ppna upp fr flera alternativ. Anvnd sm misstag hos din motpart till din frdel. Jag vet inte.... Silver smackade lpparna. Om jag klarar det hr. Videosamtalet hade pgtt en timme. Prada lt ivrig: r det ja eller nej? Silver frsvann ur bild. Och dk upp igen, minuten senare. Ansiktet nedslckt utom gonen. De ls beslutsamt, galet. Okej. Jag gr det. Du skriver p? Prada hade svrt att dlja sin frtjusning. Ja. Silver begravde ansiktet i hnderna. Folket i Guiyu kommer att tacka dig. Det gr de skert. Silver log snett mot webbkameran. P min begravning.

Guiyu, listad som en av jordens mest frorenade platser, ligger ngra timmar med bil frn Hong Kong. Hit fraktas en miljon ton elskrot om ret, mest frn USA, Canada, Japan och Sydkorea, men ven Europa och Kina. Efter en blygsam start 1995 tervinner idag runt 150 000 migrantarbetare metaller med primitiva teknologier fr 20 kronor om dagen. Nio av tio lider av hlsoproblem frn exponering av bly, kadmium, kvicksilver, krom och PVC i datorer, mobiler och annan elektronisk utrustning. Kina frbjd importen av elskrot r 2000. Sju r senare etablerades den Nationella AntiKorruptionsbyrn i Peking.

Mndagen den 29 augusti

1
[Guiyu, 10:40] Sl mig inte. Maffiabossen krp ihop i bakstet p en limousin hejdad framfr infarten till ett lagerhus i Guiyu ett par timmar frn Shenzhen i sdra Kina. Hjssan glnste under den glesa sidbenan p en kortvxt, mager man. Wang Zhuangzhuang ppnade sin knutna nve och blaffade handen ver bossens guldbgade glasgon. Singlade dem ver axeln och kastade sig mot hllaren i bossens blte. Han fick upp mobilen bossen tog tillbaka. Wang bnde upp hans fingrar. Mobilen fll p fotmattan. Wang fngade den frst. Bossen slet av honom nsduken. Rev honom i pannan med en lng vass nagel. Slpp den! Men Wang hade ingen sdan avsikt. Han lade baklnges ur bilen med mobilen i handen. Kravlade sig p ftter, satte av uppfr infarten och sprang mot vgen framfr lagerhuset. Ett skott brann av. Och ett till. Det smattrade och ven. Wang svngde tvrt hger, ut framfr en mtande lastbil, ned framfr kofngaren, under drivaxeln och dieseltank, med kinden mot smsten p het asfalt, platt som en flundra. Lastbilen for ver huvudet. Wang kom p ftter. In mot kkstadens skyddande ruckel. Han kryssade mellan cyklar och mopedtutor, vagnar och krror, kvinnan med en bambukorg rovor p ryggen, ner i grnden dr grisar bkade bland sopor under en uppspnd lina tyngd av kulrta papplyktor, mot en tegelmur han sparkade sig uppfr och svingade sig ver. P andra sidan muren satt sex, sju mn p tvrstllda trldor runt ett spelbord och rkte. De sg upp, unisont, likt en flock kaniner infr Wangs mjuklandning och kullerbytta. Han rullade upp p ftter och fortsatte lugnt, som om inget hade hnt. Gav dem en artig nick. Borstade av dammet medan han gick. Ett par meter till och han stannade bakom ett plank. En jubelkr i brstet. Dubbelvikt med hnderna mot knna. Pulsen trummade i ronen.

Han kunde knappt tro det. En droppe flimrade frbi. Han tog sig fr pannan dr maffiabossen rispat honom. Drog av blodet mot byxbenet. Andades ordentligt fr frsta gngen p timmar. Strckte p sig. Lyfte maffiabossens svartborstade mobil mot himlen, mot den gnistrande skrningspunkt dr drm blivit verklighet. I lungorna ett sjusjungande jubel. I handens tysta segergest en privat kontaktlista. Den viktiga, kanske avgrande lnken i kartlggning av sopmaffians imperiebygge. Tanken svindlade. Hr fanns namnen den nationella anti-korruptionsbyrn saknade p nyckelpersoner i Shengzhen, Shanghai och Hong Kong. Antwerpen, Dubai och London. Namnen p finansfolk, fretagare, partifunktionrer, ministrar, tullspeditrer och hantlangare. Namnen de trots artiga frgor, frtckta hot och muntlig backning frn hgsta ort inte kommit i nrheten av. Kontaktlistan som flyttade honom ett steg nrmare avancemang i anti-korruptionsbyrns snva karrirtrappa och satte rtt man p rtt plats som Kinas nste president. Wang tryckte fram mobilens telefonbok. Blddrade p mf, gladdes t dem som en butiksgare ver nyanlnda varor, d ett oknt namn fngade hans intresse. Numret med +46 som landsprefix. Ett namn han associerade med Saddam Husseins politiska parti. Bokstver han nyfiket snodde runt i sin trstiga gom, prvade uttalet och spottade ut. Det namn som fr alltid kom att frndra hans liv: Douglas Baath.

10

2
[Guiyu, 12:15] Samma dag Wang Zhuangzhuang frsvann satt Mei-Li p huk vid sin arbetsstation med metallsmak i munnen. Hon svepte handen om sitt runda ansikte, bredast vid kinderna, strd ver fukten i handflatan. Huden spnde ver det lilla livet, havande som hon var i ttonde mnaden, utan varken karl eller slkt i Guiyu, kldd i grnvitrandig ljus skjorta med vida kragsnibbar, hennes fr lnga jeans prydligt uppkavlade ver vader att vaxa frn hrvxt som ntstjrnan Li Yu Chun, Supergirl, s fort hon fick en slant ver. Hon vek en pappersservett och ltsades badda en frnm tr frn gonlocket, vervldigad av fansens tillgivenhet och vad hon skulle sga dr p podiet i strlkastarljuset efter prisutdelningen i slank aftonklnning och uppsatt hr. Att hon bara var en enkel flicka frn landet som haft tur i livet och att du kan ocks f det jag har om du tror p dig sjlv och vaknar med ett leende? Det var s verkligt dr hon hll ut fr visslans skull, fr lunchen hon visste fru Chun Bun tillagade, fr varmt ris och kokade grnsaker till barnet i sktet. Men idag var hon inte hungrig. Hon tnkte p Xio Jeng d fru Chun Buns 14riga brorson gick frbi och blinkade ena gat flirtigt. I mungipan hngde en maskinrullad cigarett, slappt och vrldsvant. En rnna snor frade verlppen, sotsvart av det diffusa partikelmoln av tonerpulver han krafsade ner i en hink dagarna i nda. Varje fotsteg lmnade en rkslinga. Stigen mellan skrothgarna liksom pyrde, pudrade av ett tjockt lager damm. Och det ville hon lgga p minnet. Hon fljde hans slpande gng och tnkte att den arbetsstationen slipper jag iallafall. Snart slipper jag alltihop ett par dagar. Byter ett arbete mot ett annat nr barnet vill ut och fru Chun fr hmta vattnet i n, snka hinken bland flytande plastpsar och kantrade kartonger, stjlpa in det grumliga, mrka vattnet och bra det till kokvrn fr att tvtta, diska och koka ris, men inte dricka. Nej, det gick ju inte. Lika lite som att sortera plastkablar p bara lukten. Visste du att krafsa tonerpulver var min frsta uppgift nr jag kom till Guiyu? Fyra mnader sedan r det nu. Den andra uppgiften var att sortera plastkablar, berttade hon i ltsassamtalet med sin syssling. Gula, rda, grna
11

och bla stumpar utan koppartrd ngon redan dragit ut och slt vidare. Kan du tnka dig, jag fick sitta med en cigarettndare, sniffa ngorna och slnga plasten i rtt hg fr nsta steg i tervinningskedjan. Jag frskte. Oj, vad jag frskte. Men allt smre gissade jag tills frun dumfrklarade mig och skickade mig vidare att utvinna bly ur mobilers kretskort. Vi anvnder en koleldad wokpanna. Frun Chun kallar det fr att woka mobiler. Mest p skoj. 400 yuan i mnaden fr jag. Fri kost och logi. Men det vet du redan. Hlften av vad de betalar i fabriken. 400 gnger mer n vad vi fick drhemma. Eller hur? Dr vi levde p vad jorden gav. Har du varit hemma n? Vntar du med att ka hem till nyr? Skulle tro det. Fruns brorson frsvann in i pltrucklet till lunchen som vntade. Han skulle ta sig vidare. Mei-Li knde det p sig. Han var ung och ordd och skrt om att starta eget s fort frun var utom hrhll. Jag undrar om det r ngon som vill vara kvar, sa hon till sysslingen och pratade in i en kasserad, sim-kortsls mobil hon hll mellan haka och axel; sysslingen som alltjmt jobbade kvar p fabriken i Guangzhou Mei-Li var tvungen att lmna, havande med barnet hon inte nskat. Om jag vill vara kvar? viskade hon till den tnkta frgan och skrattade och flyttade mobilen till andra axeln medan hon mlade sina naglar med en ltsaspensel. Ljusrosa blev dagens val. N, inte jag, men herr Chun Bun. Det skall jag sga dig. Varje fredag morgon klockan tta knpper han finskjortan hela vgen upp, lastar veckans skrd av tervunna metaller p dragkrran och gr ver vgen till lagerhuset mittemot. Fr mer n en dragvagn fr vi inte ihop p en vecka, skall du veta. Och nnu mindre fr han tillbaka i reda pengar efter hyran fr industritomten och transporten av elskrot frn Shenzen betalats och lnehajarna tagit sitt. Det syns p minen nr han tervnder. Hon viftade handen, som fr att torka nagellacken. Begrundade resultatet. Doppade penseln i den lilla phittade glasburken och bttrade p lite. Fortsatte med tnaglarna. Gjorde sig fin. Men s dligt gr det inte. Fru Chun sger att rvarupriserna sticker genom taket. Behovet av metaller r omttligt och vi kan alla tjna pengar om vi ligger i och jobbar hrt, som frun sger, fast det lter som knulla hrt p hennes Guiyu dialekt och jag fr bita mig i lppen fr att inte garva. Om det r

12

lnga dagar? Jo, men det r det nog. Fast vi skter oss sjlva om dagarna, s det r inte lika hrt som p fabriken. Ja, hr sitter jag och pratar, suckade hon. Hur gr det fr dig, kra syssling? Du r kvar och tjnar storkovan? Kan inte vnta tills vi ses igen. Jag har redan kpt dig en present. Inget mrkvrdigt. En fiffig sak fr tandborsten jag tror du kommer att gilla. Den skyddar mot smuts. Tre hl fr frisk luft. Mrklila r den med sm lysande prickar, som stjrnorna dr hemma och de som hnger ver mig hr i Guiyu. Fast jag ser dem aldrig. Men de finns dr ovan molnen och de r samma som dina och d r vi tillsammans. Tnk p det. Mei-Li lyfte woken av kolbdden och stdade undan griptngen. Skakade av sig ett par ljusa, grova gummihandskar, tv nummer fr stora, och stngde av bordsflkten. Tung i kroppen reste hon sig frn pallen, genast yr. Benen bar inte. Hon sjnk ner p pallen igen med handflatorna mot ryggslutet. Lutade huvudet bakt. Gspade s att nackkotorna krasade. Frde handen genom hret och fick handen full av hrsstrn. Brydd fuktade hon fingret p tungspetsen och frde den ver gonbrynen. Vid midnatt skulle det ha skett, tnkte hon, tung i hjrtat, och lt sig fras med av minnena frn utflykten med Xio Jeng lngs vggrenen utanfr familjen Chun Buns industritomt en kvll tv dagar tidigare. Det hade varit en romantisk promenad. Den typ av promenad hon lskade att gra, likt den hon hade gjort med grannpojken till pilen och trdgrenen ver floden i dalen drhemma dr de suttit ihopkrupna, en laddad meter frn varandra och stirrat ned i det jordfrgade vattnet som virvlade frbi under ftterna, ngra timmar innan bussen till fabriken lmnat byn. Hon fllde huvudet framt och repade den torra lerjorden med spetsen p sandalen i rosa plast. Skte ett tecken bland jordflagorna hon plockade upp, skakade i handen och slngde ut p ett tennfat. Men det var inte grannpojken hon sg. Det var en hftig, hemlig lngtan efter Xio Jeng; efter hans sjlvkontroll och sjlvdiciplin, den hon vrderade hgst hos sig sjlv. I hans starka rygg och skra blick fanns lften om rikedom, lycka och ett lngt liv. Hon ville ha honom. Med knuten hand krvde hon att f honom. *

13

De vandrar i vgkanten i mrkret, en mjuktassad afton med Chun Dong i slptg, fru Chuns sinnessla son. De gr bredvid varandra och hon njuter av den ljumma brisen men inte av den frna lukten frn brnt kol, gummi och plaster som omsluter dem nr de r vakna och sover, en lukt blandad med sura dieselngor frn lastbilarna och utomhusbarens elgenerator de lmnat bakom sig i en annars nedslkt del av Guiyu. Hon observerar varje ljuspunkt bland nnu aktiva verkstder och utstllda bord vid vgen dr gubbarna sitter och lar. Hon betraktar som hon tror Xio Jeng betraktar omgivningen med sin sjlvtillrckliga blick. Men mest av allt tar hon in varje intryck som vore det en ny upplevelse ty denna stund vill hon minnas s lnge hon lever. Mei-Li sneglar blygt p sin inbillade kavaljer i skenet av en annalkande lastbil. Trafiken har lagt sig ngot. Sorlet frn baren bakom dem lockar fortfarande med sin trngsel, sin kroppsnra, laddade arena dr hon, i skydd av mrkret, frde hans hand varsamt ver sin spnda mage, s att han kunde knna livet vxa drinne. Du har fru Chuns frtroende, konverserar Mei-Li med krypande frvntan och tappar andan i anstrngningen att hlla jmna steg. Jag menar, den dr extra sleven soppa du fr. Bertta. Hur gr du? Hon nyper tag i ryggen p hans gulbleka polyesterskjorta. Snlla du. Inte s fort. Han stannar. Men har svrt att st stilla, likt mnga i hans generation som vxt upp mitt i det kinesiska undret, plgsamt medvetna om att framtiden var deras s lnge de hll jmna steg. Hon hinner ifatt och tnker att det r portfljen. Eller att han ingen har. Xio Jeng borde g med portflj i hand. En vldoftande lderportflj med spnnen i mssing. En sdan som byrkrater har. Sakta gick det upp fr henne vad intuitionen anat lng tidigare. Xio med sina vlansade naglar, raka sidbena och prydliga manr, ansvarig fr guldutvinningen nere vid n bakom Chuns skjul, arbetade fr annat n mat fr dagen och en mager slant att skicka hem till familjen. Han har sett ngot strre, bttre, vackrare n detta. Akta! Han rycker henne frn vgbanan. Hon viker knna, faller in hans omfamning, gr sig formbar och nskar i samma stund att hon hade lst mer, frsttt mer, sett mer av vrlden n den grna ndan p en risplanta. Och inte r s frbannat gravid.
14

Lastbilen dnar frbi med en lngdragen tuta. De ser oss inte i mrkret, frklarar han sakligt, vippar upp och slpper henne, som en filt han ordentligt vikt ihop och ltit falla p britsen. Han brjar g. Fortstt. Du berttade om fabriken. Ni tillverkade stekpannor. Stekpannor? n brinner hans arms avtryck mot ryggen. n hettar hennes ansikte. Hon andas kort, berusad av hans andedrkt mot kinden under den rddande omfamningen; den raka nsan, lppar s nra, tungan att mta, ltt och ljuvlig. Och s var han borta. terstlld till en skepnad i mrkret. Hon fljer efter, drjande. Skorna dyker upp under magen med lustig regelbundenhet. De fina skorna. Dem hon aldrig anvnder. Ett par laxrosa, klacklsa, flckfria skor med rosett ovanp. Pekfingret snurrar en hrslinga medan hon ler undergivet, inbjudande och vill sga: Jag fljer dig till vrldens nde, men sger: Varfr undrar du? Inget srskilt, nyfiken bara. Tja, vad skall jag sga? Vi jobbade hrt. Och ler ver vad det betyder med fru Chuns uttal i Guiyu, men inte ver vad det betydde i fabriken i Guangzhou. Fjorton timmar om dygnet, mndag till sndag fr kost och logi och 800 yuan i mnaden. Obligatorisk vertid. Arbetsveckan om 36 timmar klarade vi av p tre dagar, ibland tv straxt innan slutleverans. En ledig sndag, som lagen freskrev, fick vi aldrig. Men lnen var bra. Jag klagar inte. Srskilt inte nr nyanlnda migrantarbetare kade bakom fabrikens hga taggtrdsstngsel innan gryningen, vill hon tillgga, redo att stdja dagsproduktionen av ytterligare hundratals teflonbelagda, sprutlackade stekpannor fr induktionsspisar, eller tusentals hlslagare p vningsplanet ovanfr. Stngslet som hll horden av tillfllighetsarbetare ute och dyrbara exportvaror inne infr transporten till hamnen i Shenzhen. Hon styr en irrfrd med handen i luften, ver trsklarna inom sig. Mrkret sknker en intimitet att gra ngot av. Med hakan lyft mot himlen vill hon ta hans arm, g som herr och fru, laga hans skjortor och skta hemmet, fylla vatten i krukvxterna i deras ljusa bostad med hvliga grannar och viktiga titlar i Partiet och handla middag p marknaden, mta honom efter en lng dag p jobbet med massage och oljor ver spnda axlar och jasmint mot orolig mage.

15

Spela mahjong en regnig sndag eftermiddag. Lsa hgt ur tidningen. Gra ingenting. Hon kunde gra allt det dr. Och gra barn. Mei-Li? sger Wang Zhuangzhuang och stller sig framfr henne. Hennes hjrta voltar och kan inte annat n le t hans raka blick och brydda uppsyn hon vill slta ut, hngivet skydda mot det som plgar honom fr han bara mste vara en spillevink under allt det dr viktiga, under den dr tunna skjortan hon vill komma under och smeka hans bringa, vila rat mot hans hjrta. Hon svarar med lekfullt myndig rst: Xio Jeng. Han biter sig i kinden, mter henne med blicken. Ser ut i natten. Skjortan stramar ver muskulsa axlar. Han ppnar munnen till utslitna skivbromsar frn en Honda Civic och sluter gonen. Brjar om. Tvekar. Det r ngot jag vill sga. Mm-mm, manar hon p med stora gon och lyfter handen mot hans skjortrm, fingrar p tyget, d barnet sparkar till och hon lgger samma hand mot smrtspiken i magen fr att trycka tillbaka en hlsning till den fula ungen hon kallar sin avkomma, fr att inte locka till sig onda andar. Jag r journalist. Hon studsar frskrckt, som skrmd av en knall, men finner sig snabbt: Och jag har just ftt lnefrhning. gonen lyser i mrket. Han vser fram sitt budskap: Det hr r vrldens smsta arbetsplats! Grundvattnet, ytvattnet, avloppsvattnet. Allt r frorenat. Luften vi andas. Ute. Inne. Han pekar p Mei-Li. Blytervinning. Han pekar mot sig sjlv. Guldutvinning. Sju av vrldens tio vrsta miljproblem fr folkhlsan finns hr i Guiyu. Han slr ut med armen. Tar vi med att grva upp och forma metallerna i elskrotet runt omkring oss terstr dumpning av radioaktivt avfall fr full pott. Hon klipper med gonfransarna. Radiovadd fr ngot? Lyssna! Blyngorna du sitter i dagarna i nda... Barnet du har i magen. Han kastar huvudet bakt. Du fattar inte? Han sveper ut handen. Hela det periodiska systemet snurrar i ditt blod och nervbanor, bygger bo i dina fettvvnader. Han spottar i marken. Dessutom r det olagligt. Mei-Li hajar till, tar ett steg bakt. Betraktar hans mrka ringar under gonen. Nr blev det olagligt att smlta bly?
16

Inte att smlta bly, svarar han kraftlst. Men att ta in elektronikskrot i Kina fr tervinning. Hur d menar du? Kommer polisen att arrestera mig? Det r lite svrt att frklara. Prva. Det r kanske lttare n du tror. Han slr foten i marken. Hon knycker med huvudet som fru Chun: Och vad vill du med mig, en havande kvinna? Sl mynt av min misr? Han snker rsten och talar rakt in i hennes ra: Jag vill dokumentera din situation. Presentera den fr vrlden. Skapa tidningsrubriker. Vst frgiftar arbetarna i Guiyu. Vst stdjer sopmaffian. Sopmaffian? Och varfr skulle blyngor vara farliga? Herr Chun sger att det inte r farligare n rken frn en hongmei-cigarett och han... Chun Bun ser inte vad som r fram och bak p en sna. Jag vill skapa ett mediatryck som fller lokala, korrupta partifunktionrer. Det r det frsta. Han rknar p fingrarna. Det skulle frbttra arbetsmiljn hr i Guiyu och mildra miljkatastrofen du, vi, trampar omkring i. Hennes gon tappar fokus, munnen ett streck. Vilket sopmaffian skulle uppskatta? De skr mig i bitar snabbare n... Och mig nr Rda Gardet fr reda p att jag r hr. S inte ett ord om vad vi pratat om! r det klart? Snlla, hjlpsamma Xio, tnker hon, pltsligt hotfull, och blickar ut i natten, mot flygfn som svrmar kring en grdslampa, som de svrmade utanfr barackerna i en annan del av Guangdongprovinsen efter besket p frmannens kontor. D, liksom nu, glittrade inga stjrnor genom koldiset. Hon vill ha dem, hoppets stjrnor. Hon tvinnar hnder och ben, underlppen darrar och trarna kommer, ofrmgen som hon r att hlla dem tillbaka nr hon inget har att hlla sig i. Precis s dr mhudad hon avskyr att vara drar hon en pappersnsduk ur fickan och baddar gonlocken som Supergirl skulle gjort. Nej, grt inte, sger Wang . Hon skakar p huvudet. Snrvlar. Svljer. Viftar med handen i luften och gr stora gon. Skrattar menande att tnk vilket bldigt fruntimmer jag r. Jag hjlper dig att finna ett jobb. Ett jobb i Guiyu? I Peking. Om du stller upp p en intervju.
17

Peking!? Imorgon? Nej, nej. Wang trycker bort en kittling i nsan med knogen, ser ver henne. Det r ett par saker jag mste ordna frst. Han tar mig hrifrn, tnker hon och griper tag i skjortkragen med blicken, dyker in mot halspulsdern och hon vill slita av honom skjortan och kyssa sig uppfr halsen. Men att ge sig ivg nu, i detta tillstnd, med bara dagar kvar? Varfr inte stanna hr? Hon tar ett steg nrmare. Tittar upp under luggen. Talar mjukt. Vljer sina ord. Maffian vet inte vem jag r. Varfr skall jag lita p dig? Varfr? Fr att jag hller vad jag lovar. Drfr. Hon stller sig p t. Blicken stadig. Huvudet p sned. Jag tror dig, tnker hon. Allt du sger. Lt mig tnka p saken. Han skruvar p sig. Himlar. Suckar. Du kan inte fda hr, Mei-Li. Allt jag behver r en intervju infr en videokamera. Gr du det ordnar jag en lkare. Inget mer n det? Hon tummar p sin skjortflik och stller sig nra, s nra att magen snuddar hans. Svara p ett par frgor? Det r allt du vill med din kamera? Enkelt eller hur? Han r stel, hller inne med sitt missnje, men snart knner hon hur han slappnar av nr hennes hnder slinker in under tyget och vandrar uppfr ryggen. Varma hnder hon smort in fr att gra mjuka. Hennes kind vilar mot hans nyckelben, kulmagen gnider mot hans skrev. Hon puffar lret mellan hans ben, undrande, som en frga. Och viskar varmt mot hans hals: Och d tar du mig frn Guiyu, ger mig jobb och bostad och jag fder barnet p ett sjukhus med rena lakan och...? Rsten blev till en flmtning. r det sant? tnkte hon. r jag p vg? Han lgger armen om hennes rygg, hakan mot hennes hjssa, hret tunnare nu n d han var ny i arbetslaget, nyss anlnd till Guiyu. Orden kommer entonigt, fjrran och uppgivet, som om blotta tanken att tackla en djupt rotad, nrmast insitutionaliserad korruption, med en videointervju r lika befngd som den lter. I skjulet vid n. Midnatt. Imorgon. Kommer du?

18

Hon kan inte sluta rodna. Hon lsgr sig. Backar ett steg. Omtcknad av sin knslostorm. Pillar p byxans tygsm, frvirrad av allt tal om maffian, Peking och ensam med Xio Jeng i ett skjul mitt i natten hon skall frbereda med levande ljus, kuddar och dikter. Och hon ger sig till honom i tanken. Nu? Han lgger varma hnder p hennes axlar. Bekrftar med ett tryck. Imorgon. Jag vcker dig. Hon kastar sig mot honom, slnger armarna om hans liv och kramar hrt. Ja, Xio Jeng. Ja! Wangs armar str ut som vore de en galge. Fr nu kom Chun Dong och kramade honom ocks, hoppande av upphetsning. Wang slinker ur greppet, lossar en arm i taget. Utmrkt. Jag har en tid hos sjuksystern fr dig vid kvart i sex, innan frukost. Vi tar lite prover. Det gr snabbt. Och sedan vid midnatt...Han sveper med armen mot vggrenen och bugar sig kort, ivrig att komma ivg. Skall vi...? Med hnderna p ryggen kar han takten mot grinden och ljusranden ovan kanvasdrren till familjen Chuns kk. Mei-Li skyndar efter, angelgen om att hlla jmna steg, frblindad av allt Xio Jeng har att erbjuda en prinsessa p vift. * Mei-Li plockade en rund, perforerad, decimetern hg kolbrikett och langade in den i kaminen under woken och slog igen luckan. Gngjrnen gnisslade. Woken fylldes med kretskort. Woken som bara anvndes fr att woka bly under dagen, inte woka grnsaker p kvllen ocks, som innan Wang Zhuangzhuang kom till stan och ordnade en wok till. Hon torkade munnen med handen och tmde woken p kretskort. Ringlade det flytande blyet i en metallbehllare till en grglnsade skvtt ver den klump som redan stelnat. Och fyllde woken med nya kretskort. Hon var en viljestark kvinna, straxt under de 20, en gng ppelkindad och krnfrisk p en plats som andades raka motsatsen, men det fru Chun fann mest attraktivt var det hovsamma leende som fick henne att knna sig viktig. Fortare, manade hon sig sjlv. Ordet som var trygghet, mat fr dagen och en plats att sova. Fortare. Mei-Li petade med tngen bland kretskorten. Och om
19

barnet blir som Chun Dong? Sinnesltt? Svrt att lra sig den enklaste sak. Blind i mrker. Men fullt kapabel att minnas detaljer han upprepar i tid och otid. Hon krde runt kretskorten med tngen, argt, tippade en ver kanten, lyfte in den igen. Hon tryckte handen mot magen, knde ngot rra sig drinne. Om barnet redan har dtt? Fder jag nd? Hur annars...? Blymolnet bolmade. Om barnet blir en flicka? Stller jag ut henne i sumpmarkerna en natt? Sver henne med brnnvin? Kvver henne? Sveper henne? Grver ner henne? Eller drnker jag henne i floden? Skulle lilla mormor hjlpa mig? Skulle hon gra det t mig? Nej, aldrig lilla mormor. Skms, skulle hon sga. Xio Jeng mste komma. Tmma. Hlla. Och nr han kommer berttar jag allt fr hans videokamera. Nya kretskort. Men vad? Vad skall jag bertta? Skall jag nmna att axlarna vrkte fortfarande? Att eksemen p hnder och hals biter sig fast som fiskkrokens hullingar, liksom hostan, den klser i lungorna. Att jag inte knner doften av lsningsmedel, som fr ett par mnader sedan. r det bra? Dremot hller huvudvrken i sig. r det dligt? Frklarar jag att isoleringen i spraybset lste tv knutar? Det rentvdde mig frn misstanken att vara frmannens lskarinna. Det dljde att jag vntade barn. Och att jag kte ut nr det kom till frmannens knnedom. Eller berttar jag om att arbetsledaren tipsade frmannen, som ansg att jag vanrat fabrikens rykte och drmed fick bta med mina inarbetade slantar? Och ltit en skerhetsvakt eskortera mig till fabriksgrinden med mina personliga tillhrigheter samlade i en skokartong, en halv mnadsln i fickan och en bastard i magen. Utan arbetsintyg. Dremot en lapp till en laglig abortklinik jag aldrig beskte. Tmma. Hlla. Nmner jag knslan att vandra omkring p gatorna i Guangzhou? Fri frn fabriken. Fri frn frmannen. Men knappast fri frn skammen. Nya kretskort. Fortare.

20

3
[Stockholm, 11:15] Douglas Bth hngde p pedalen och tryckte till fr kung och fosterland. Han hade slutat sklla p bussarna i bussfilen utmed Skeppsbron i Gamla Stan, men inte att trampa fr glatta livet. Han var hjlplst frsenad. Han knde sig jagad. I fladdrande marinbl kavaj drev han cykeln uppfr Slottsbacken mot Storkyrkan och stormakten Sverige i fasaderna. I like to move it, move it, rappade han med en skrovlig rst frn oharklad strupe till lten i sin iPod. Han hade ett avlngt ansikte med markerad haka och bar p tio kilo fr mycket, vilka hade satt sig i den begynnande dubbelhaka han slog p framfr spegeln, men oftast ignorerade. I like to move it, move it. Med fara fr att tappa balansen, You like to..., svngde han tvrt mot Tessinska palatset och sedan hger mot Stockholms slott, Move it. Den gyllene sdra sidan byggd fr Karl XII glimmade till i den bleka, ljumma septembersolen och han slutade att sjunga och brjade att frundras ver symmetrin, ver linjerna som pekade mot ordning i kaos, ver frgan om den grbruna putsen kanske en gng varit kungsbl med gula hrn, vilket oskt frde tankarna till hans nstan blinda och dva gammelfarmor. Dr p cykeln under bulliga Bullerbymoln hrde han henne lsa Heidenstam ur minnet, nyfrissad i stlbltt som prinsessan Lilian, tryggt i sin lnsstol. Farmor hade bjt sig fram och deklamerat med sammanpressade tnder och knuten nve, som om hon sjlv ledde karolinernas kavallerichock frn hstryggen med blanka vapen (Ur vgen moskoviter. Friskt mod i gossar bl. Hur svenska stlet biter. Kom lt oss prva p.). Hundra r gammal, nd satt varje stavelse som en smck, vers efter vers. Hon hade lutat sig tillbaka och blickat mot taket och ltit dnet av galloperande hovar tona bort ver minnesflten med en skggls dundergud i tten. (r den inte fin?) hade hon frgat, trgd, p sin mjuka sknska och visste redan svaret. Med farmors rullande r i gommen, som fr att komma henne nra och hitta kraften, segade sig Douglas genom nsta tramptag p sin kinestillverkade Kronan med en Red Bull i handen; det mrkbruna hret omsorgsfullt baktkammat och moussat, de grnmelerade gonen grumliga efter 67 timmars
21

ostrukturerat arbete under fyra dagar och ntter. Hret stod rakt ut i ett sovrufs hafsiga borsttag missat bakom rat. Mrka svettar vxte ver brstet. Framhjulet sg sig fast i kullerstenen och snart skulle han stiga av och leda den polkagrisrandiga present hans bsta vn Ludvig vingelcyklat in i trean p Sigtunagatan till alla vuxnas frtjusning p 40-rsdrinken medan Lisa blat p mammas arm, pussviskad mot grten (Titta en cykel). ver Ludvigs axel i den stora fdelsedagskramen hade Dougas sett ansikten le och appldera. Vem var dr? tnkte han. Det var hennes kompisar. Det var inga han knde, lngre. Douglas drsade av cykeln i motlutet. Luftade sin nystrukna ljusbl skjorta och tittade ver axeln nedfr Slottsbacken, frbi statyn ver Gustav III, ut ver Stockholm strms miljoner vattendiamanter utspillda framfr Nationalmuseum. Och hr gr jag, tnkte han. vergiven som en sommarkatt. Jag frskte. Jag kunde ltit bli. Allt kan jag vara utan. Utom Lisa. Stortorget i Gamla Stan andades ledig sndag, luften hg och klar. En och annan rultig ringduva pickade vid utstllda bnkar och sm trtunnor med mrkrda pelargonier. P toppen av brunnen i mitten av torget vek en fiskms ihop vingarna. Inte lngt drifrn vecklade en bildskn latinska upp stadskartan, roterade ett halvt varv p stllet och pekade med tummen bakom ryggen. Vninnan skrattade. De satte av frbi Douglas som rusade tanken fr en lmplig urskt. K till kemtvtten? TV-pejling? Punktering? Inget fungerade och han lovade sig sjlv, dyrt och heligt, att komma i tid nsta gng. Att dra till sig investerare var som att fnga en fisk med bara hnderna. Att framst som nonchalant vore olyckligt fr den som levde p kredit. Han tummade p ringfingret dr vigselringen en gng suttit. En trygghetsgest han utfrt s mnga gnger att han knde sig naken utan den, utan skydd mot suget i magen av lika delar oro och otlighet. Med en fot p trottoaren och den andra p Stortorgets kullerstenar stolpade han mot sitt eget blodbad och fann skarprttaren framfr borden p Kaffekoppens veranda. Christian Palm talade i sin mobil; lng och gnglig i ljusgr kostym med en dominerande haka, kal hjssa och spetsig nsa i ett triangulrt ansikte, smal vid tinningarna. Spetstskorna strckte sig lngre n vad stortn krvde. Han bar inga papper. Ingen portflj. Bara en telefon, en vision och 1,8 miljarder att
22

frvalta med ett par kollegor i investmentbolaget Dubhe. Ett professionellt vertag Douglas hade svrt att erknna sin en gng frsagda kusin. Christian lyfte handen till en kort hlsning och hjde p gonbrynen, liksom bestrt ver en absurd anklagelse medan han fingrade p den versta skjortknappen. Ville han blotta sin hrlsa bringa, slss med rena nvar? Fr att han var sdan. Fysisk. Basketspelaren med framtanden utslagen, tv brutna revben och ett stukat lillfinger; ett obetydligt pris kan tyckas fr en pokal i junior-SM att f skrika sig hes till Imperiets Var e vargen i omkldningsrummet eftert, full p mellanl. Det r dmt att misslyckas, tnkte Douglas och hann bli medveten om sina traka ankskor frn frra seklet i frsket att kontra ett fast handslag med ett lika sjlvskert leende. Jag kommer, viskade Christian och pekade mot Douglas byxben innan han frste i mobilen: Det dr fr du prata med Stefan om! Men Christian d, log Douglas generad och drog byxbenet ur strumpan med stel rygg och raka ben. Kan du bli arg? Douglas lommade ivg och klmde sig ovigt ner vid ett bord. Doften av kaffe och varma bullar fyllde luften. Koppar och assietter slamrade. Han strckte p sig och blundade. Helst av allt ville han fly, fly undan frdmjukelsen att Christian sg igenom vad han hade att erbjuda, fast frvissad om att investeringsfrslaget var lika banalt som genialt vid fyrablcket samma morgon efter den sista omskrivningen. Han krde armbgarna i bordet, trttkrd som en gammal Opel. Och blickade ut ver torget, det medeltida, utan att ta in vad han sg. Christian Palm, resonerade han i en frsonlig ton. Det dr du fick vara med om. Tnker du p det fortfarande? Douglas skte muskelknuten i axeln med lngfingret och tryckte till. Du var inte mer n tta-nio. Och jag tretton. Han slppte trycket med fingret och drog beklmd p smilbanden. Jag vet inte varfr det blev s. Du liksom bad om det. Han prvade sanningen i pstendet, men orkade inte fullflja tanken. Du ville vara med. Jag ville testa hur lngt vi kunde g. Hade du bara sagt nej, Christian, s hade vi slutat. Direkt.

23

Han tryckte varsamt handloven mot gonen, som fr att frsvinna frn vrlden, frn sig sjlv. Fr nu var det dags. Att sga det svra. Den magiska formeln som bara var tillgnglig fr barn och troende, inte ensamma krigare som han sjlv. Frlt. Det satt hrt inne. Efter en evighet slog han upp gonen. Hade han somnat? Christian ville aldrig sluta prata i sin mobil. Men du fr ju sga ifrn! Tjata, tjata, tjata. Det r det enda som hjlper. Annars hnder inget. Varfr gick jag upp idag? tnkte han, tom i huvudet och lyssnade p kvinnan med handvskan i knt, tryckt mot magen, vid bordet intill. Hennes sllskap med bda hnderna om caffelatten drjde med svaret: ett svvande Ja p inandning och Kanske det? d en smrblomsgul axelvska kom farande ver torget, dinglande i armvecket p flickan vars kjol, vit och skir med spetsar i kanten, bljade ver knna. Hela vgen rusade hon till sin lskades famn och kramade honom frlskat med uppdragna axlar och ett skratt, ja ett skratt som bubblade ver nr han lyfte runt henne. Hlen p snrkngan lyfte kjolen drbak och hon landade ltt p t. gonen tindrade. Ostyriga gyllene lockar ver ansiktet. De hll varandras hnder. Deras lppar mttes i en kyss och Douglas tittade bort. Han skuggade gonen. Paret p torget spelade p oknda strngar. Krossade det lilla motstnd han hade kvar fr att hlla ihop en vardag som gtt verstyr. Fyrtiofem och ogift, tnkte han och tryckte tummen mot gonvrn nr halsen blev grtig. Ett halvt liv. En hel ensamhet. Vilket skitr detta varit. Han snrvlade och drog i blixtlset p datorvskan mellan ftterna och singlade plastmappen p kafbordet. Dr lg det, prospektet fr MoBrands med unika frdelar i punktform. Han lade handen ovanp. Fingertopparna klibbade mot plasten. Han kontrollandades i handflatan. Glas p glas till gryningen i ensamhet hade inte lmnat en bitterdoft av alkohol i munhlan, likafullt stoppade han en Lkerol i munnen och fick syn p gulstnket frn grdagens fisksoppa p Grodan Sergel vid kavajknappen. Flcken blev ljusare och bredare ju mer han skrapade. Ingen ordning, tnkte han. Ingen ordning alls. Christians breda skuldror pinkryssade mellan kafborden. Douglas blev raskt rak i ryggen. Nu gller det. Rakt p som karolinerna. Och tydlig som en vgskylt.
24

Nej men tjenare mannen! Hej hej. Christian, fortfarande kvar i det samtal han nyss knppt av, vnde upp sina stora hnder mot Douglas, uppskattande p ett sjlvutplnande vis. Solbrnd ser jag. Det har varit en fantastisk sommar. Douglas svepte storstilat armen ver Stortorget. Som idag. Stora lampan lyser. Och faster? frgade Christian vluppfostrat medan han tryckte runt p sin HTC mobil och knlade ner benen under bordet, mitt emot Douglas. Kpte den igr. Lite kul. Jor. Mamma mr bra. Douglas vrderade lyckomtarna, Christians psar under gonen; irriterande slta och tillflliga, inte skrynkligt delade p mitten som hans egna. Sjlv? Vad har du haft fr dig? Jobb 24/7. Christian blek i hyn suckade, men det var en lycklig suck. Ville ta ngra veckor. Marknaden ville annorlunda. kte med Lotta till New York en lnghelg. Han fick ngot drmskt i blicken. Helt galet. Spass. Christian vnde ner mungiporna och log menande. Det finns ju saker man ngrar, om man s sger. Som vadd? Tv portionsfrpackningar smr vid bricklunchen? Kom igen, Christian. Du r prktigare n julkorv. Den uppenbara frvningen i Douglas utspel fick Christian se ut ver cafborden och lta frgan sjlvd. Olof Hammarstrm. Han gjorde sig mn om att lta oplanerad. Har du hrt talas om Web Link Investments? Lter bekant. Jo, jag har trffat honom vid ngot fretagsjippo. Douglas spelade p plastmappen och tnkte att hr skall du titta, lille vn. Hr r hr och inte dr. Han noterade Christians initialer diskret insydda i skjortmanchetten. r det s det skall vara? Insydda. Olof vill att jag gr in. Han... Its an 86, avbrt Douglas och knep sig om nsan. Vilket betyder? Ett gammalt restauranguttryck. Maten r slut. Liksom du r slut om du gr bortom 86:e gatan i just New York. Douglas snittade med handen ver strupen och blickade ut ver stenbrunnen i mitten av Stortorget. Finito. Christian skruvade p sig.
25

Jag har hrt en del om Olof, fortsatte Douglas. Tro mig. Du menar...? Douglas skakade ltt p huvudet och slt lngsamt gonen. Du vill inte veta. Nn, svarade Christian hastigt och frde handen ver nacken och skalpen. Fingrarna tckte rat. Han frskte f upp ena benet ver det andra, men bordet var fr lgt och lutade istllet hela sin vldiga verkropp ver bordet. Du hade en id. Lt hra. Douglas frde axlarna bakt och lyfte hakan. Han tog ett djupt andetag, ppnade mappen, drog ut sin utskrivna Keynote presentation och berttade med inlevelse om den makalsa framtid som vntade designade mobiltelefoner, pumpade p med omsttning, lanseringsstrategi, marginaler, tillvxtsiffror och optionsprogram. Och hll upp sin egen mobil med Djurgrdslogga. Man kan tro att det hr r en vanlig mobil, tillverkad i Kina, elektrifierad av Vattenfall. Men det r mer n s. MoBrands laddar mobilen med starka varumrken, profilerar slutanvndaren. Ger ngot fr andra att se upp till. Och avundas. Vi r flockdjur, Christian. Vi vill trajba, tillhra en stam. Tnk dig deisgnade mobiler fr Hells Angels. Fr Sandvikens bandyklubb. Tnk hga marginaler. Korta serier. Break-even redan vid 50 mobiler. Christian flackade med blicken, draperad i ett moln av kalkyler som skte MoBrands verkliga marknadsvrde och tillvxtpotential jmte den enkla men avgrande frgan om han sjlv skulle kpa en mobil frn MoBrands. BridgeTown vxer s att det knakar, spurtade Douglas. Ett av dessa fretag som tillverkar mobiltelefoner fr de stora mrkena, tar tekniken och gr samma mobil under eget namn i en annan provins. Deras Nikia r en storsljare. Du skall se deras siffor. Blir de inte stmda? Av vem? Kina har sin egen patentmyndighet. Kinesiska fretag kopierar utlndsk teknik och sker ett kinesiskt patent. De fr patentet och stmmer utlndska tillverkare fr patentintrng. Och vem tror du den kinesiska domaren fredrar? Alla r slkt med varandra dr borta. Personlig lojalitet slr hgre n ngra allmnna rttsprinciper. Inte s snyggt kanske, men rasande effektivt. Om man r med p tget. Douglas pekade ver bordet. Dr du kan vara.
26

Det stod och vgde. Christian var uppmjukad, men rdvill, s Douglas lade fram sitt triumfess, den han tnkt att vnta med: fretagsledaren han hade trffat i Hong Kong. En filantrop som tagit Douglas till fjrilsmuseet och berttat om sin egen fjrilssamling och den skola fr handikappade barn han finansierade p det kinesiska fastlandet. En investerare som skte kvalificerad rdgivning fr fretagskp i Sverige. En affrskontakt med kopplingar till Kinas statliga investeringsfond: China Strategic Investment Fund; sprungen ur valutareserven, gdd av handelsverskottet, mnad att skra lngsiktigt viktiga industrier inom energi, frsvar och telekommunikation. (Kalla mig Ldjaah). Det blivande triumfkortet hade hlsat med bda hnderna; den ena ltt i Douglas hand, den andra om armbgen. Douglas hade lagt namnet p minnet (Roger var det) den gngen fr tv r sedan, men inte mer. Roger var bara en av flera mjliga underleverantrer som skulle frse Mobile Telephone Branding med egendesignade mobiltelefoner. Nu ville Roger sjlv kpa in sig i MoBrands. En exempells tillvxt hade gjort allt mjligt. En maktfrskjutning Douglas vlkomnade, men kmpade med sig sjlv fr att finna rtt och riktig under den mnad som Roger uttryckt sitt nyvckta intresse att kpa in sig i Douglas fretag. Om han fick medfinansiering av en lmplig bankirfirma. Avtalsfrslag hade bollats mellan advokater. S intresserad var Roger att han flg in frn Hong Kong fr att diskutera saken vidare. Med det frklarat packade Douglas ihop mappen, skt den ver bordet, lade an ett vgvinnande grin och riktade tv handpistoler mot Christian. Finalen han vat p framfr badrumsspegeln jmte repliken: r Dubhe rtt partner? Fr att hantera en strre kapitalinjektion?

27

Wokade mobiler

Var tar din mobil vgen nr du pratat klart?

Kp.

Ls. Dela. Direkt. 22 mars 2012

Lansering

www.wokademobiler.org

28

Wokade
MILJTHRILLER

mobiler

Carl Eneroth

29