Om organisationen Brev till en rysk partikamrat 1902

Kra kamrat! Med nje tillmtesgr jag din begran att ge en kritik ver ditt frslag till en "Petersburgorganisation av det revolutionra partiet". Du syftade frmodligen en organisering av Ryska Socialdepiokratiska Arbetarpartiets verksamhet i Petersburg. Den av dig vckta frgan r s viktig, att samtliga medlemmar av Petersburgs-kommittn och alla ryska socialdemokrater verhuvud taget mste deltaga vid dess behandling. Frst och frmst uttalar jag min fullstndiga verensstmmelse med din frklaring rrande odugligheten i frbundets frra organisation. Du ppekar frnvaron av allvarlig frberedelse och revolutionr fostran av de mera utvecklade arbetarna, det s. k. valsystemet, som s stolt och energiskt plderas av kamraterna i "Rabotjeje Djelo" fr de "demokratiska" principernas skull, samt arbetarnas undanhllande frn den aktiva verksamheten. Just detta: 1) saknaden av allvarlig frberedelse och revolutionr fostran, ej blott hos arbetarna utan ocks hos intelligensen, 2) oinskrnkt tillmpande av principen och 3) arbetarnas obekantskap med den aktiva revolutionra verksamheten, - just detta innebr faktiskt den frmsta bristen ej blott i vrt partis Petersburgsavdelning, utan ocks i mnga av dess lokala organisationer. D jag helt och hllet delar din grundsyn p de organisatoriska uppgifterna, ansluter jag mig ocks till ditt organisationsprojekt, i den mn jag av ditt brev frsttt dess huvuddrag. Jag r nmligen fullstndigt enig med dig om att man mste srskilt understryka uppgifterna fr arbetet ver hela Ryssland och fr partiet verhuvud taget. Detta uttrycker du i ditt frslags frsta punkt: "Hela partiets, och icke endast en enda kommitts eller ett enda distrikts, ledande centrum r tidningen "Iskra", vilken har stndiga korrespondenter bland arbetarna och str i intim kontakt med organisationens inre arbete." Jag skulle blott vilja ppeka, att tidningen kan och mste vara partiets ideella ledare, utveckla teoretiska sanningar, taktiska frslag och allmnna organisatoriska ider samt hela partiets allmnna uppgifter i olika situationer. Den omedelbare praktiska ledaren av rrelsen kan endast en srskild central grupp vara - (vi kan kalla den Centralkommittn), som str i personlig frbindelse med alla kommitterna och inom sig frenar alla den ryska socialdemokratins bsta krafter samt ombesrjer alla allmnna partiange-lgenheter, ssom spridandet av litteratur, utdelande av flygblad, partikrafternas placering, utseendet av personer eller grupper till ledning i srskilda fretag, frberedandet av allmnna demonstrationer och resningar o. s. v. Ndvndigheten av den strngaste konspiration och besvarandet av rrelsens kontinuitet frutstta fr partiet tv ledande centra: C. O. (centralorganet) och C. K. (centralkommittn). Det frstnmnda skall leda rrelsen ideellt, det andra - omedelbart och praktiskt. Enheten i aktionen och den ndvndiga solidariteten mellan dessa grupper mste tryggas ej blott genom ett enhetligt partiprogram, utan ven genom de bda gruppernas sammansttning - i bda grupperna, svl C. O. som C. K. mste finnas partikamrater, som uppntt fullstndig enighet sinsemellan - och genom anordnandet av regelbundna och ofta frekommande verlggningar dem emellan. Frst d kommer ena sidan C. O. att st utom rckhll fr de ryska gendarmerna, dess bestnd och kontinuitet blir tryggad, och andra sidan kommer C. K. alltid att st solidarisk med C. O. i alla

vsentliga frgor och vara tillrckligt fri fr att omedelbart bestmma ver den praktiska sidan av rrelsen. nskvrt vore, att frsta punkten i stadgarna enligt ditt projekt icke blott angve vilket partiorgan som skall erknnas ssom ledande - detta r naturligtvis ndvndigt att angiva utan ocks, att vederbrande lokalorganisation stller som sin uppgift aktivt arbete p att skapa, understdja och befsta de centrala avdelningar, utan vilka vrt parti icke kan ga bestnd som parti. Vidare sger du i andra punkten av stadgarna om kommittn, att den mste "leda den lokala organisationen" - kanske vore det bttre att sga: "hela det lokala arbetet och alla de lokala partior ganisationerna", men jag vill inte uppehlla mig vid detaljer i formuleringen - och att den mste best av arbetare och intellektuella, men att dessas srskiljande p tv kommitter r skadligt. Detta r alldeles riktigt. Ryska Socialdemokratiska Arbetarpartiets kommitt mste vara en, och i den mste sitta fullt medvetna socialdemokrater, som gnar sig helt och hllet t socialdemokratisk verksamhet. Srskilt mste vi srja fr att s mnga arbetare som mjligt blir fullt medvetna och yrkeskunniga revolutionrer och insattes i kommittn. (I kommittn mste vi ska f in sdana revolutionra arbetare, som har de vidstrcktaste frbindelser och det bsta "namn" bland arbetarmassorna.) Under frutsttning av att det blir en enkel - icke dubbel - kommitt, fr frgan om att kommittmedlemmarna skall personligen knna en mngd arbetare en srskild betydelse. Fr att leda det hela och fr att trnga ut bland arbetarna mste man ha mjlighet att komtna in verallt, vara bekant med mnga och knna till alla vgar etc. I kommittn mste drfr, s vitt mjligt, finnas alla arbetarrrelsens ledare ur arbetarnas egna led, kommittn mste leda alla sidor av den lokala rrelsen och frfoga ver alla partiets lokala organ, krafter och medel. Du talar inte om hur kommittn skall vara sammansatt - frmodligen r vi ven dr eniga om att ngra srskilda regler knappt behves rrande kommittns sammansttning; det r lokalt partikamraternas sak. Man skulle kanske blott kunna ange, att kommittn kompletteras enligt dess majoritets (eller drav) beslut att kommittn mste srja fr att dess frbindelser verfras till en i revolutionrt avseende plitlig och i politisk mening skyddad plats samt att kandidater frberedas i frvg. Nr vi fr ett C. O. och en C. K., kommer nya kommitter att bildas endast med deras medverkan och samtycke. Antalet medlemmar i kommittn fr svitt mjligt icke vara alltfr stort, s att dess medlemmars niv skall bli hgre och deras specialisering p det revolutionra arbetets omrden fullstndigare, men samtidigt tillrckligt stort fr att kunna skta alla angelgenheter och trygga allsidig belysning av frgorna och fasthet i besluten. Om det skulle visa sig att det r vl mnga medlemmar och att det r farligt fr dem att sammantrda ofta, blir det kanske ndvndigt att i kommittn tillstta en srskild, mycket liten verkstllande grupp p lt oss sga fem eller nnu frre medlemmar, vilken mste best av sekreterare och ngra andra medlemmar, som r mest kompetenta att praktiskt leda hela arbetet. Fr denna lilla grupp r det av srskilt stor vikt att ha suppleanter klara i hndelse av hktning, s att arbetet icke avstannar. Kommittn skulle p sina gemensamma sammantrden behandla exekutivgruppens beslut, bestmma dess sammansttning o. s. v. Vidare nmner du efter kommittn, ssom underordnade densamma, fljande slag av verksamhet: l) diskussion, verlggning mellan de "bsta" revolutionrerna, 2) distriktcirklar med en 3) propagandistcirkel inom var och en, 4) verkstadscirklar och 5) representantsammankomster mellan delegerade frn verkstadscirklarna inom ett visst distrikt. Jag r fullkomligt enig med dig om att alla ytterligare verksamhetsflt - och de

mste vara mnga och olikartade, utver dem som du hr upprknat - mste underordnas kommittn och att stadsdelsgrupper (fr strre stder) och verkstadsgrupper (verallt) r ndvndiga. Men i ngra detaljer r jag kanske inte riktigt enig med dig. Till ex. betrffande "diskussioner". Jag tycker att dylika inte r behvliga. "De bsta revolutionrerna" mste alla vara med i kommittn eller innehava srskilda funktioner i tryckeriet, litteraturtransporten, reseagitationen, organiserandet av lt oss sga en passbyr eller en avdelning fr kampen mot spioner och provokatrer, eller grupper inom armn o. s. v. "verlggningar" kommer nog att ga rum bde inom kommittn i varje stadsdel och inom varje klubb, verkstads-, propagandist- eller facklig, (vvarnas, metallarbetarnas, lderarbetarnas etc.), i student- eller litteraturcirkel etc. - varfr skulle man d behva ngon srskild anordning fr verlggningar? Vidare: Du krver med full rtt, att "alla som nskar det" skall erhlla mjlighet att snda korrespondenser direkt till "Iskra". Men man fr blott icke med "direkt korrespondens" mena, att "alla som nskar det" skulle f tilltrde och adress till redaktioner utan frst det s, att det r ndvndigt att frmedla till redaktionen brev frn alla som nskar skriva. Adresser mste utdelas i tmligen stor utstrckning, men dock icke till alla som nskar det, utan endast till plitliga revolutionrer, som utmrker sig fr konspirativ klokhet - kanske icke ens en fr varje stadsdel, som du nskar, utan en fr flera. Det r ocks ndvndigt att alla som deltager i arbetet, och alla cirklar erhller rtt att framlgga sina beslut, nskningar och frfrgningar svl till kommittn som till C. O. och C. K. Om vi garanterar detta, s uppns fullt samfrstnd mellan alla partiarbtare utan att behva skapa sdana tungrodda och okon-spirativa tillstllningar, som dessa "diskussioner". Naturligtvis mste vi ocks ska anordna personliga verlggningar i s stort antal som mjligt mellan alla och alla slags funktionrer - men hela saken beror p konspirationen. Allmnna mten och sammankomster r i Ryssland sllan mjliga, endast som undantag, och man mste vara srskilt frsiktig med "de bsta revolutionrernas" deltagande p dessa mten, ty p allmnna mten verhuvud taget kan en provokatr lttare slinka in och spionera p ngon av deltagarna. Jag tror, det vore bttre att gra s: nr man kan anordna strre mten med lt oss sga 30-100 deltagare, till ex. p sommaren i ngon skog eller p ngon srskilt trygg konspirativ lokal, kan kommittn snda dit en eller tv av de "bsta revolutionrerna" och srja fr att mtet blir vl beskt, d. v. s. att man inbjuder s stort antal medlemmar som mjligt frn verkstadscirklar o. s. v. Men det r icke ndvndigt att gra dessa mten formella, det r icke ndvndigt att taga med dem i stadgarna, det r icke ndvndigt att gra dem regelbundna, det r icke ndvndigt att alla deltagare i ett sdant mte fr veta namnet p alla de nrvarande, d. v. s. alla "representanter" frn cirklarna. Se dr sklet varfr jag r emot icke blott "diskussioner" utan ocks "representantsammankomster". I stllet fr dessa bda institutioner skulle jag vilja fresl ungefr fljande bestmmelse: Kommittn srjer fr anordnandet av stora sammankomster av strsta mjliga antal praktiska medarbetare i rrelsen och arbetare i allmnhet. Tid, plats och orsak till sammankomsten och sammansttningen av deltagarna bestmmes av kommittn, som ocks r ansvarig fr att det hela hlles hemligt. Det r sjlvklart, att detta icke innebr ngot hinder fr arbetarna att sjlva anordna nnu mindre formella sammankomster fr utflykter i det grna o. s. v. Det vore kanske bst att icke nmna detta i stadgarna. Vad sedan stadsdelsgrupperna betrffar, r jag fullt enig med dig om att en av deras viktigaste uppgifter r att ordna litteraturspridningen. Jag tror att dessa grupper huvudsakligen mste vara frmedlare mellan kommitterna och verkstderna - frmedlare

och fretrdesvis verbringare. Konspirativ anordning av effektiv distribution av den litteratur, som erhlles frn kommittn, mste vara dess frnmsta uppgift. Och denna uppgift r i hgsta grad viktig, ty om man tryggar regelbunden frbindelse fr en viss stadsdelsgrupp genom utspridare till alla verkstder inom stadsdelen och strsta mjliga antal arbetarbostder inom samma omrde, s kommer detta att f en ofantlig betydelse bde fr demonstrationer och resningar. Att f organiserad en snabb och regelbunden spridning av litteratur, flygblad, proklamationer etc., att utbilda en hel kr av agenter fr detta vrv - det innebr att utfra mer n hlften av frberedelserna till kommande demonstrationer och resningar. I det gonblick, d oroligheter, strejker och resningar utbryter, r det redan fr sent att ordna kringspridandet av litteratur - till detta kan folk utbildas endast smningom, genom skyldighet att utva sdan verksamhet ett par tre gnger i mnaden. Om man icke har tidningar, kan man taga flygblad, men p inga villkor fr man lta distributionsapparaten st stilla. Man mste strva att gra denna apparat s fullkomlig, att p en enda natt hela Petersburgs befolkning kan underrttas och s att sga bli mobiliserad. Och detta r alls icke ngon utopisk uppgift, svida blott flygbladen systematiskt verlmnas frn centrum till de trngre frmedlande cirklarna och till deras litteraturspridare. Att utvidga grnserna fr stadsdelsgruppens verksamhet till ven andra funktioner, utom enbart frmedling och spridning, vore enligt min mening icke lmpligt, eller rttare: vore lmpligt endast om strsta frsiktighet iakttages - det kan blott skada arbetets hemlighllande och ndamlsenlighet. Rdplgningar i alla partifrgor kommer naturligtvis att frsigg ven inom stadsdelscirklarna, men endast kommittn fr avgra alla den lokala rrelsens allmnna sprsml. Stadsdelsgruppens sjlvstndighet borde endast tilltas i frga om tekniken och metoderna fr litteraturspridning och verlmnande. Stadsdelsgruppens sammansttning mste bestmmas av kommittn, d. v. s. kommittn utnmner en eller tv av sina medlemmar eller icke medlemmar till delegerade fr en stadsdel och ger dem i uppdrag att bilda en stadsdelsgrupp, vars alla medlemmar terigen s att sga stadfstes fr sina resp. funktioner. Stadsdelsgruppen utgr en filialavdelning av kommittn, och erhller sin befogenhet blott av densamma. Jag vergr till frgan om propagandistcirklar. Att organisera dylika inom varje srskild stadsdel r knappt mjligt p grund av bristen p propagandistiska krafter och knappt ens nskvrt. Propagandan mste fras enhetligt av hela kommittn och mste strngt centraliseras, drfr frestller jag mig uppgiften p fljande stt: Kommittn ger ngra av sina medlemmar i uppdrag att organisera en grupp av propagandister (vilken blir en underavdelning till kommittn eller ett av dess organ). Denna grupp mste, utnyttjande stasdels-gruppernas tjnster fr konspirativa syften, driva propaganda ver hela staden, p varje plats, som r "underordnad" kommittn. Om det r ndvndigt, kan denna grupp sammanstlla ytterligare en bitrdande grupp, verlta s att sga en eller annan del av sina funktioner, men endast med kommittns godknnande; 'kommittn mste alltid och absolut ga rtt att snda sin delegerad till varje grupp, undergrupp eller cirkel, som p ngot stt r ansluten till rrelsen. P samma stt - ssom filialavdelning till kommittn eller dess organ - mste alla de olika grupper organiseras, vilka tjnar rrelsen - grupper fr studenter eller gymnasister och grupper fr lt oss sga sympatiserande tjnstemn som hjlper oss, transportgrupper fr tryckerier och grupper fr anskaffande av pass och konspirativa lokaler, grupper fr frfljandet av spioner, militrgrup-per, grupper fr anskaffande av vapen, grupper fr organisering av t. ex. "inkomstbringande finansiella fretag" o. s. v. Hela den konspirativa organisationens konst skall best i att utnyttja allt och alla, "ge arbete t alla och envar" ledande naturligtvis icke med makt, utan med auktoritet, med styrkan av sin energi, sin strre erfarenhet, strre mngsidighet och strre skicklighet. Denna anmrkning syftar till

den mjliga och vanliga invndningen, att en strng centralisation alltfr ltt kan skada saken, om det tillflligtvis i ledningen finnes en med alltfr stor maktbefogenhet utrustad inkompetent person. Detta r naturligtvis mjligt, men medlet dremot kan icke vara valsystemet och decentralisation, vilken r absolut otilltlig i strre omfattning och rent ut skadlig fr det revolutionra arbetet under sjlvhrskare-dmet. Medel hremot gives ej av ngra som helst stadgar, det ges endast genom "kamratlig pverkan", brjande med resolutioner frn alla slags undergrupper, och fortsttande med deras hnvndelse till tidningen och centralkommittn samt slutande med (i vrsta fall) strtandet av en fullkomligt olmplig ledning. Kommittn mste bemda sig att s fullstndigt som mjligt genomfra arbetsfrdelningen, ihgkommande, att fr olika slag av revolutionr verksamhet krves olika frmgor, s att en person, som r fullkomligt oduglig till organisatr, kan bli en oersttlig agitator, eller att en person, som icke duger till strngt uthlligt konspirativt arbete kan bli en ypperlig propagandist o. s. v. P tal om propagandisterna skulle jag vilja sga nnu ngra ord om det vanliga verbefolkandet av detta omrde med inkompetenta personer och ty tfljande snkandet av propagandans niv. Hos oss intrffar det ibland, att frsta bsta student utan ngon urskiljning anses fr propagandist och dessa ungdomar fordrar, att de skall f leda en cirkel o. s. v. Detta skall bekmpas, ty det stadkommer mycken skada. Verkligt principiellt kompetenta och lmpliga propagandister finns ytterst f (och fr att bli en sdan mste man genomg ordentlig utbildning och samla erfarenhet). De som finns mste vi specialisera och ge full sysselsttning, och skydda med srskild noggrannhet. Det r ndvndigt att anordna ngra frelsningar per vecka fr dem och i tid snda dem till andra stder och i allmnhet organisera fr dugliga propagandister fredrag skilda orter. Men den stora massan av unga nybrjare mste helst sttas till praktiska uppgifter, vilka hos oss frsummas i jmfrelse med studenternas arbete i cirklarna, vilket optimistiskt nog kallas "propaganda". Naturligtvis behves ocks fr allvarliga praktiska uppgifter en grundlig frberedelse, men i dessa r det likvl lttare att finna sysselsttning ven fr "nybrjare". Och nu ngot om verkstadscirklarna. De r fr oss srskilt viktiga; hela rrelsens huvudstyrka ligger ju i att organisera arbetarna p de stora verkstderna, ty just i de stora verkstderna, fabrikerna och bruken finns ej blott det vervgande flertalet arbetare, utan ven de inflytelserikaste, mest utbildade och fr kampen dugligaste elementen av arbetarklassen. Varje arbetsplats mste vara vr fstning. Och fr denna verksamhet p arbetsplatsen mste organisationen vara lika sluten int och frgrenad utt, d. v. s. i sina yttre frbindelser, och strcka sina knselsprt t alla hll, liksom varje revolutionr organisation. Jag understryker, att ven hr de revolutionra arbetarnas grupp obetingat mste vara sjlva krnan och ledande centrum. Vi mste bryta fullstndigt med den rent fackliga typen fr partiorganisationen. Gruppen eller kommittn p arbetsplatsen mste fr att skilja sig frn andra grupper, av vilka det mste finnas en hel mngd - best av ett mycket litet antal revolutionrer, vilka direkt frn kommittn erhllit uppdraget och befogenheten att utfra all partiverksamhet p arbetsplatsen. Alla medlemmar av gruppen br betrakta sig som partikommittns ombud, skydliga att underordna sig alla dess dispositioner, att iakttaga alla "lagar och sedvnjor" i den "aktiva arm", i vilken de intrtt och ur vilken de under krigstid icke ger rtt uttrda utan tillstnd av ledningen. Gruppens sammansttning r drfr av mycket stor betydelse och en av kommittns huvuduppgifter mste vara att riktigt sammanstta subkom-mitterna. Jag frestller mig saken p fljande stt: Kommittn ger i uppdrag t vissa av sina

medlemmar (plus en del arbetare, som av ett eller annat skl icke intrtt i kommittn, men som kan gra nytta genom sin erfarenhet, bekantskapskrets, intelligens och frbindelser) att verallt organisera subkommitter. Kommittn rdgr sig med fullmktige frn resp. stadsdel, anordnar ngra sammankomster, prvar omsorgsfullt kandidaterna till subkommitterna, underkastar dem korsfrhr, stter dem - om s behves - p prov och frsker drvid att direkt prva s mnga kandidater som mjligt till resp. arbetsplats' subkommitt samt freslr slutligen kommittn att stadfsta sammansttningen fr varje grupp eller befullmktiga ombudet att sammanstta, tillstta och stadfsta hela subkommittn. P s stt kommer ju kommittn sjlv att f avgra, vilken av dess ombud som skall trda i frbindelse med densamma och hur frbindelserna skall upprtthllas. Enligt allmnna regeln skall det ske genom stadsdelsfullmktige, men denna regel kan kompletteras och frndras. I betraktande av dessa subkommitters betydelse, mste vi strva att s vitt mjligt ordna det s, att varje subkommitt erhller bde adressen fr hnvndelsen till centralorganet och trygg frbindelsepost, s att de meddelanden, som r ndvndiga fr omedelbart terupprttande av subkommitt, i fall av arrestering, s regelbundet och fullstndigt som mjligt befordras till particentralen fr att bevaras p ett stlle, dr de ryska gendarmerna icke kan komma t dem. Det frsts av sig sjlv, att detta verlmnande av adresser mste bestmmas av kommittn p grund av dess vervganden och erhllna upplysningar, men icke p grund av ngon icke-existerande rtt till "demokratisk" frdelning av dessa adresser. Till sist vore det kanske icke ur vgen att gra den reservationen, att det ibland kan bli ndvndigt eller lmpligt att i stllet fr en subkommitt med ngra f medlemmar inskrnka sig att tillstta ett ombud frn kommittn eller av dess suppleanter. S snart subkommittn bildats, mste den taga itu med organiserandet av en hel rad grupper och cirklar med olika uppgifter och av olika grad av konspiration, t. ex. cirklar fr avhmtning och spridning av litteratur (en av de viktigaste funktionerna, vilken mste ordnas s, att vi kommer att ga ett eget postvsen, att ej blott distributionsmetoderna utan ocks kringbrandet till adressaterna kontrolleras och prvas, att vederbrande knner till alla kvarter och vet vgen till dem), cirklar fr ledningen av den fackliga rrelsen och den ekonomiska kampen, cirklar fr lsning av illegal litteratur, fr frfljande av spioner[1], och propagandacirklar, vilkas medlemmar frstr konsten att inleda och fortstta ett samtal i fullt legal form (om maskiner, arbets-inspektion o. dyl.) fr att f tillflle att utan risk tala offentligt, bearbeta arbetarna och underska terrngen o. s. v.[2] Subkommittn p en arbetsplats mste bemda sig om att utstrcka sitt inflytande till att omfatta hela arbetsplatsen, att n s mnga arbetare som mjligt genom en mngd cirklar eller ombud av alla slag, eller genom srskilda ombud. Framgngen av subkommittns verksamhet mste mtas med antalet dylika cirklar, mjligheten fr en propagandist att komma in i dem och framfr allt med regelbundenheten i litteraturspridningen och i inlpandet av meddelanden och korrespondenser. Sledes mste enligt min mening den allmnna organisationstypen vara fljande: I spetsen fr hela den lokala rrelsen, fr hela det lokala partiarbetet, str en kommitt. Under denna sorterar vriga organ och avdelningar, ssom l) ett nt av verkstllande ombud, som om mjligt nr hela arbetarmassan och r organiserad i form av grupper p arbetsplatserna och i stadsdelarna. Detta nt skall under lugna frhllanden sprida litteratur: flygblad, proklamationer och kommittns hemliga meddelanden; under ppen kamp skall den anordna demonstrationer och dylika massaktioner. 2) Frn kommittn utgr en rad grupper och cirklar av alla slag fr rrelsens tjnst (propaganda, transport, hemliga uppdrag av alla slag)" Alla grupper, cirklar, subkommitter o. dyl. mste vara kommittns organ eller avdelningar under densamma. D ngon cirkel uttalar direkt sin nskan att intrda i Ryska Socialdemokratiska Arbetarpartiet och, om kommittn godknner detta, intrder den i partiet, vertager (p uppdrag av kommittn eller med dess

samtycke) vissa funktioner, frbinder sig att underkasta sig partiets frordningar, erhller rtten som partimedlem, samt anses som nrmast att rycka in i partiets kommitter. De vriga tillhr icke Ryska Socialdemokratiska Arbetarpartiet, utan str kvar som cirklar, organiserade av ngon partimedlem, eller samarbeta med den eller den partigruppen etc. I hela sin inre verksamhet r naturligtvis medlemmarna av alla dessa cirklar likstllda, liksom ocks kommittmedlemmarna inbrdes. Det enda undantaget hrifrn r, att rtt till personliga frbindelser med lokalkommittn endast tillkommer den (eller dem) som denna kommitt utsett. Samma gller frbindelser med Centralkommittn eller Centralorganet. I alla andra avseenden kommer denna kamrat att vara likstlld med de vriga, vilka har samma rtt att hnvnda sig (men icke personligen) till lokalkommittn och ven till Centralkommittn och Centralorganet. P s stt kommer detta undantag alls icke att inskrnka p likstlldheten, utan r endast en ndvndig eftergift, som obetingat krves av konspirationshnsyn. Kommittmedlem som icke verlmnar ett meddelande frn "sin" grupp till kommittn. Centralkommittn eller Centralorganet, stlles till ansvar fr direkt brytande av sin plikt som partimedlem. Vad ter betrffar formen och graden av konspirativitet hos olika cirklar, beror denna p arten av deras funktioner - i detta avseende finns det eller kommer det att finnas de mest olikartade organisationer ("strnga", trnga, slutna, "fria", breda, ppna, lsa). S behves till ex. fr frbindelse-mnnens grupp hgsta grad av konspirativitet och militr disciplin. Fr propagandistemas grupp r konspirativiteten lika ndvndig, men icke s mycket den militra disciplinen. Fr gruppen av arbetare som lser legal litteratur eller anordnar diskussioner om fackliga krav och frgor, behves konspirativiteten nnu mindre o.s.v.. Frbindelsegruppen mste best av partimedlemmar och knna ett visst antal av partiets medlemmar och funktionrer. Den grupp, som studerar arbetsfrhllandena och utarbetar fackliga krav, behver ej ndvndigt tillhra partiet. Grupperna av studenter, officerare och tjnstemn som sysslar med sjlvstudier, stundom i sllskap med en eller tv partimedlemmar, behver icke alltid veta av att dessa tillhr partiet o. s. v. Men i ett avseende mste vi obetingat krva hgsta grad av formell utbildning hos alla grupper: varje partimedlem, som deltager i desamma, mste ocks vara formellt ansvarig fr verksamheten i gruppen, och han r ven frpliktad att vidtaga alla tgrder fr att svl varje grupps sammansttning och hela dess arbetsmekanism, som ock innebrden av dess verksamhet mste framtrda s klart som mjligt infr Centralkommittn och Centralorganet. Detta r ndvndigt fr att partiledningen skull ha en fullstndig bild av hela rrelsen och mjlighet att utse de olika partifunktionrerna bland en s stor krets som mjligt. Detta r ven ndvndigt fr att grupper av samma slag ver hela landet kunde med partiledningens frmedling ta lrdom av den bsta gruppen. Slutligen r det ndvndigt fr att varna fr uppdykande provokatrer och misstnkta figurer - med ett ord: det r absolut och i alla avseenden ndvndigt. Hur skall det gras? Regelbundna rapporter till kommittn, meddelande om s mycket som mjligt av innehllet i strsta mjliga antal rapporter till Centralorganet, besk av Centralkommittns och Lokalkommittns medlemmar i alla slags cirklar och slutligen obligatoriskt tillvaratagande av frbindelseapparaten - d. v. s. namn och adresser ngra medlemmar p ett skert stlle (samt p partiets byr hos Centralorganet och Centralkommittn). Frst nr rapporterna meddelats och frbindelserna tillvaratagits kan man anse, att en i den eller den cirkeln deltagande partimedlem uppfyllt sin plikt; - frst d blir hela partiet i stnd att lra ngot hos varje cirkel, som utfr praktiskt arbete; - frst d behver vi icke frukta att arbetet stannar d ngra medlemmar "ker fast", ty genom personliga frbindelser med de olika cirklarna kan en delegerad frn vr Centralkommitt alltid med ltthet omedelbart finna suppleanter och terupptaga verksamheten. En kommitts sprngning kommer d icke lngre att frstra hela maskineriet, utan endast taga bort ledarna, fr vilka ersttare finns till hands. Kom nu inte och sg, att meddelandet

av rapporter och frbindelser r omjligt vid underjordisk verksamhet. Man mste blott ga viljan drtill, ty mjlighet att verlmna (eller versnda) meddelanden och rapporter finns alltid och kommer alltid att finnas, s lnge vi har kommitter, vi har en Centralkonmutt och ett Centralorgan. Vi har kommit fram till en ytterst viktig princip om hela partiorganisationen och partiverksamheten: om det med avseende p hela rrelsens ideella och praktiska ledning eller proletariatets revolutionra kamp krves strsta mjliga centralisation, s krves dremot med avseende p particentralens (och fljaktligen hela partiets) information om rrelsen och med avseende p ansvarigheten infr partiet strsta mjliga descentralisation. Rrelsen mste ledas av minsta mjliga antal enhetliga grupper av beprvade och erfarna yrkesrevolutionrer. Deltaga i rrelsen br dremot strsta mjliga antal mjligast olikartade grupper ur de mest skilda proletra lager (och ur andra samhllsgrupper). Och med avseende p varje dylik grupp mste particentralen alltid ga, ej blott noggranna informationer om verksamheten, utan ocks s fullstndiga uppgifter som mjligt om gruppens sammansttning. Vi mste centralisera rrelsens ledning. Vi mste ocks (och just drfr, ty utan information r ingen centralisering mjlig) decentralisera d. v. s. frdela strsta mjliga ansvar infr partiet p varje enskild medlem, var och en som deltager i arbetet, varje cirkel som intrder i partiet eller medarbetar med detsamma. Denna decentralisering r ett ndvndigt villkor fr den revolutionra centralisationen och ett ndvndigt korrigerande medel till densamma. Nr nmligen centralisationen blivit fullt genomfrd och vi fr ett Centralorgan och en Centralkommitt, kommer mjligheten fr varje minsta grupp att hnvnda sig till den - och ej blott mjligheten att hnvnda sig, utan en genom mngrig praktik utarbetad regelbunden vana att hnvnda sig till dem - att avlgsna mjligheten av trkiga fljder av ngon lokalkommitts tillflligt, misslyckade sammansttning. Nu, d vi skrider till ett fullstndigt och faktiskt enande av partiet och skapar ett verkligt ledande centrum, mste vi srskilt vl komma ihg, att detta centrum, blir maktlst, om vi icke samtidigt genomfra strsta mjliga decentralisation, bde i frga om ansvarigheten infr detsamma och ifrga om dess informering rrande partimaskineriet i dess alla delar. En dylik decentralisation r ingenting annat n ett uttryck fr den arbetsfrdelning, som allmnt erknnes utgra ett av vr rrelses mest vitala praktiska krav. Inga som helst officiella erknnanden av en viss organisation - s som ledande, intet inrttande av en formell Centralkommitt frmr gra vr rrelse verkligt enhetlig, eller skapar ngot starkt kampparti, om partiets centrum ssom frut skall vara isolerad frn det omedelbara praktiska arbetet i lokalkommitter av den gamla typen, d. v. s. ena sidan sdana som upptaga i sig en hel mngd personer, vilka var och en sysslar med varjehanda, men icke gnar sig helt t ngon speciell funktion av revolutionr verksamhet, icke r ansvariga fr ngon srskild gren, icke fullfljer en tagen, vl genomtnkt och frberedd sak, samt spiller bort en massa tid och krafter p radikala fraser - och andra sidan en hel mngd student- och arbetar-cirklar, vilka till hlften r oknda fr kommittn och till hlften utgras av sdana dr tunga sammanslutningar som icke r specialiserade, icke utarbetar ngon yrkeserfarenhet, icke utnyttjar andras erfarenhet utan sysslar - alldeles som kommittn sjlv - med ndlsa diskussioner "om allt mjligt", med val och uppsttande av stadgar. Fr att partiets centrum skall kunna arbeta vl, r det ndvndigt att lokalkommitterna omgestaltas, blir specialiserade och arbetsdugliga organisationer som uppnr verklig fullndning i en viss praktisk funktion. Fr att partiets centrum skall kunna, icke blott ge rd, diskutera och grla (som det hittills gjort), utan verkligen ocks dirigera orkestern, r det ndvndigt att veta bestmt vem som spelar de olika instrumenten samt hur och nr han lrt sig spela; vem det r som spelar falskt (d musiken brjar skra i ronen), nr och varfr han gr det, och hur man skall avhjlpa felet. Fr nrvarande - det mste vi sga rent ut - antingen vet vi

ingenting om kommittns verkliga inre arbete, utom dess proklamationer och allmnna korrespondenser, eller ocks fr vi veta det genom vnner och bekanta. Men det r ju ljligt att tnka sig, att ett stort parti kan nja sig drmed - ett stort parti, som skulle kunna leda den ryska arbetarrrelsen och frbereda ett allmnt angrepp p sjlvhrskardmet. Minskning av antalet medlemmar i kommittn, verlmnande t s vitt mjligt var och en av dem av en speciell bestmd och ansvarig funktion, skapande av ett srskilt verkstllande centrum med ringa medlemsantal, utbildning av en hel kr verkstllande ombud, vilka stter kommittn i frbindelse med varje strre verkstad eller fabrik och -regelbundet sprider litteratur samt ger centrum en noggrann bild ver denna verksamhet och hela arbetsmekanismen, och slutligen skapande av talrika grupper och cirklar, vilka vertager olika funktioner eller omfattar personer, som sympatiserar med partiet, medarbetar och bereder sig att bli medlemmar, fr att centrum och kommittn alltid skall vara underrttade om dessa cirklars verksamhet (och sammansttning) - se dr vari reorganiseringen i Petersburg liksom ocks inom alla andra partikommitter mste best, och se dr orsaken till att frgan om stadgarna har s fga betydelse! Jag brjade med att utkasta en skiss till stadgar, fr att tydligare visa, varthn mina frslag syftar. Och resultatet blev, hoppas jag, att min lsare fick klart fr sig, att vi egentligen rent av skulle kunna reda oss utan stadgar, och erstta dem med en regelbunden rapportering ver varje cirkel, varje arbetsfunktion. Vad kan man skriva i stadgarna? Kommittn skall leda alla (ja, det r ju klart). Kommittn utser en exekutivgrupp (det r icke alltid ndvndigt, och nr s r, r det icke frga om stadgarna, utan om particentralens informering om gruppens sammansttning och kandidaterna till densamma). Kommittn frdelar mellan sina medlemmar de olika arbetsomrdena och ger var och en i uppdrag att regelbundet rapportera till kommittn och meddela Centralorganet och Centralkommittn om arbetets gng (och dr r det viktigare att meddela centrum om en viss angelgenhet n att i stadgarna skriva in en bestmmelse, vilken av brist p folk hos oss oftast icke kan tillmpas.) Kommittn mste noggrant konstatera, vem som r medlem av densamma. Kommittn kompletterar sig genom inval (kooptation). Kommittn tillstter distriktsgrupper, subkommitter vid verkstderna och dyl. (om vi skulle rkna upp vad som r nskvrt, fick vi aldrig sluta, och att rkna upp exempel i stadgarna tjnar ingenting till; det r tillrckligt att meddela particen-tralen om vad som gjorts). Distrikts- och stadsdelsgrupperna och subkommitterna bildar sdana och sdana cirklar. Att stta ihop dylika stadgar gagnar s mycket mindre fr nrvarande, som vi nstan icke (p en del orter alls icke) ger ngon allmn erfarenhet om sdana olika gruppers och undergruppers verksamhet, och fr att skaffa en dylik erfarenhet krves - icke stadgar, utan ett organiserande av partiets s att sga informering. P stadgarna frspiller hos oss varje lokalorganisation tminstone ngra diskussionsaftnar. Om denna tid gnades t en av varje grupp allt efter dess speciella funktion utarbetad detaljerad rapport om sin verksamhet till hela partiet, vunnes hundra gnger mera. Stadgarna r icke blott drfr onyttiga, att det revolutionra arbetet icke alltid tillter formalitet. Nej, formalitet r ndvndig och vi mste bemda oss att f hela verksamheten formellt ordnad, i den mn detta r mjligt. Och formaliteten r tilltlig i vida strre utstrckning, n man vanligen tror, men den uppns icke genom stadgar, utan endast och uteslutande (och jag upprepar det nnu en gng) genom omsorgsfull informering av partiets centrum: frst d blir formaliteten verklig och frenas med verklig ansvarighet och offentlighet (infr partiet). Vem av oss vet fr vrigt icke, att allvarliga konflikter och meningsskiljak-tigheter hos oss i sjlva verket alls icke avgres genom votering "enligt stadgarna", utan genom strid och hot att "avg". En dylik inre kamp knnetecknar flertalet av vra kommitters utveckling under de senaste 3-4 ren av vrt partis historia. Det r

stor skada, att denna kamp icke varit formellt regelrtt; den skulle i s fall ha gagnat partiet vida mer, den skulle ha givit vra efterkommande mer erfarenhet. Men en dylik nyttig och ndvndig regelbundenhet vinnes icke med ngra som helst stadgar, utan uteslutande genom offentligheten infr partiet. Hos oss finnes under sjlvhrskardmet intet annat medel och vapen fr endylik offentlighet, utom regelbunden rapportfring till partiets centrum. Och frst d, nr vi lrt oss att i vidstrckt grad tillmpa denna offentlighet, uppstr hos oss s smningom erfarenhet om hur den eller den organisationen fungerar, blott p grundval av en sdan omfattande och mngrig erfarenhet kan verkliga stadgar - icke pappersstadgar - utarbetas.

Noter
1 Vi mste vertyga arbetarna om att mord p spioner, provokatrer och frrdare naturligtvis stundom kan bli en absolut ndvndighet, men att det vore ytterst olmpligt och felaktigt att gra det till ett system; att vi mste bemda oss att skapa en organisation, som r i stnd att oskadliggra spionerna genom att avslja och frflja dem. Man kan icke sl ihjl spionerna, men man kan och br skapa en organisation, som uppfostrar och leder arbetarmassorna. 2 Det behves ocks kampgrupper, som utnyttjar vrnpliktige och soldater eller srskilt kraftiga och skickliga arbetare vid demonstrationer, befriande av fngar o. s. v.