Sandy Och Dandy

Min kropp blir alldeles nerkyld. Det kalla vattnet rinner ner fr min rygg och det slafsar om sngen nr jag stter mig upp. Mitt fina linne jag fick av far fr en herrans massa r sen r nu genomblt och klibbar sig mot huden. Jag ser upp mot min mor. Hon str dr med hinken och skrockar som en gammal gubbe. Hennes hr stretar t alla hll och blicken r s intensiv att man kan tro att hon r galen. Fast det r hon ju. Ond och galen. Helt sjuk i huvudet. Det r s hr jag vaknar varje morgon. Varje kvll somnar jag i skrck infr morgondagens vatten vakning. Mor var inte alltid s hr. Innan min far dog av cancer fr ngra r sedan var mor snll och glad. Hon bakade, stdade och ville alltid flta mitt hr. Nu vill hon bara dra i det. Upp med dig horjvel, vrlar hon och ger mig en rfil. Jag ryggar tillbaka och fr ett till slag. Skrattande lmnar hon rummet. Jag drar fram en handduk frn golvet och brjar torka mig i ansiktet. Jag tar p mig mina trasor till klder och plockar sedan fram det enda jag ftt av mor p fem r. En smink lda s jag kan mla ver blmrkena och de rda mrkena efter mors slag. Sminkar jag inte ver allt fr jag bara mer stryk och blir utan mat. Jag gr jag ner till det nyrenoverade kket. Dr p bordet str min frukost. En konstig gr srja som luktar avlopp. Mor brukar alltid gmma ngot dr i. Oftast kackerlackor. ter jag inte upp allt blir jag piskad p ryggen. Det hnde en gng. Frsta veckan jag fick denna mat. Jag vgrade och fick knna p piskans makt. Jag fick efter det inte g till skolan eller rra mig frn huset fr n sret hade lkt igen. Jag ter s fort jag kan fr att slippa smaken och upptcker att dagens verraskning var fstingar. Jag tuggar s fort jag kan och undviker att spy. Nr jag ntligen r klar tar jag vskan och packar ner mina lxor. Hej d ckel, sger mor och visar mig lngfingret. Jag blnger p henne. Le annars blir det kackerlacka soppa fr dig idag! ryter mor och jag ler ett kallt leende. P vgen till skolan gmmer jag mig bakom en buske och spyr upp allting. Jag har mnga gnger funderat p att g till socialen. Men jag har inte vgat. Tnk om de inte tror mig och skickar hem mig. Tnk om de d berttar fr mor. D skulle piskan komma och jag skulle f ormlever till middag resten av mitt vrdelsa liv. Jag ser skolan p avstnd. Frn ett helvete till ett annat, tnker jag.

Jag kommer in i skolan. Jag svnger in p norr korridoren som den kallas. Jag gr fram till mitt skp och lser upp. Skolan r in delad i en norr, syd, st och vst korridor. P vervningen r alla lektionssalar. Skolan r stor och rymlig. Jag har precis tagit ut min NO mapp nr en av killarna i min klass kommer fram och slnger igen mitt skp. Jag kvider av smrta och drar frsiktigt ut min hand frn skpet. Mina fingrar har redan brjat svullna. Jag ser efter vem som gjorde det samtidigt som en tr rullar ner fr min kind. Det var s klart Bosse. Han stannar inte upp fr att sga ngot elakt idag utan gr direkt ivg till sin lektion. Jag torkar snabbt bort mina trar och gr in p tjejtoan. Jag skljer min hand med iskallt

vatten samtidigt som jag grimaserar av smrta. Ett tjejgng som str dr inne och sminkar sig skrattar nr dem ser mig. Looser, sger dem och gr ut. Jag r ensam. Jag torkar min hand och gr till lektionen. Frst r det engelska. Vi har vikarie. S ett utmrkt lge fr Mrten och Stig att kasta saker p mig. Efter det r det NO. Lika trkigt som vanligt. P musiken timman efter pratar alla som hgst nr jag ska spela och lter mig bara spela en kort stund. Lraren Mia gr ingenting. Drefter r det Lunch. Sedan idrott. Fast jag skolkar alltid frn idrotten. Mors phitt. Annars skulle mina blmrken synas. Efter idrotten r det dags fr matte. Mitt favorit mne. Jag beger mig sedan hemt. Mor har som vanligt lagt fram en lapp med saker som jag ska gra:

Till Nollan Sandy Rensa toaletten. G ner till kllaren och lgg ut rtt fllorna. Sitt dr nere sedan i en timme i hopp om att fnga en rtta. Diska. Stda. Tvtta. Glm inte att du inte fr stra mig. Okej?

Varfr lser du fortfarande? JOBBA!

Jag brjar med mina sysslor. Jag rensar den ckliga toaletten som mor alltid smutsar ner med mening. Jag laddar ngra fllor i den mgliga kllaren och sitter dr i en timme. Utan att f syn p en rtta. Sedan tar jag och diskar den enorma traven med disk. Ngon diskmaskin finns det inte s allt mste jag diskas fr hand. Glnser inte tallrikarna fr jag stryk. Jag vet att mor smutsar ner porslinet med mening. Jag diskar varje dag men nd r det s mycket att diska s man kan tro att jag inte diskat p en mnad. Sedan stdar jag huset. Dammsuger, skurar och dammar. Efter det tar jag all smutstvtt och tvttar. Inte mina egna klder frsts. Dem fr jag hnga i duschen och duscha av. Vi middagen fr jag samma gra srja som jag fick till frukost. Mor sjlv ter hummer. Under middagen retar hon mig som vanligt. Vilket fult hr du har! ronen r ju enorma! S fult! Ditt ansikte cklar mig. Jag ter upp s fort jag kan fr att sedan krypa ner i sngen. Jag tar upp min bok jag lnat frn biblioteket och lser. Jag lskar att lsa. Det r mitt stt att komma bort frn denna hemska vrld jag lever i. Min favorit r askungen. Jag brukar dagdrmma om att jag var som askungen. Liksom att det som hnde henne. ven skulle hnda mig. Jag drmmer om att en fe kommer och ger mig fina klder och sedan gr jag till en bal och fr min drm prins. D slipper jag bo hos mor. Och den feta

kossan fr vara ensam. Jag brukar ocks dagdrmma om att mor dr. En hemsk dd. En plgsam dd. Ibland brukar jag stlla mig sjlv framfr spegeln. Och frgar: Varfr hatar alla mig? Jag ser p mig. Jag r ju rtt s snygg. Jag r bland dem kortaste i klassen. Men mitt kastanjbruna hr r lngt . Visserligen smutsigt men nd fint. Jag har fin form p ansiktet och de grna gonen hjer verkligen ribban p mitt utseende.

Nsta dag i skolan d vi har Svenska knackar det p drren. Alla tittar frvntansfullt mot drren. Jaha, vem kan det vara? undrar vr magister Olof och ppnar drren. I drrppningen str en kille. Han har slitna trasiga klder. Vrre n mina. Hans blonda hr spretar t alla hll och nda drifrn jag sitter, kan man se jord i hret. Han ansikte r s smutsigt att man kan tro att han jobbar i en kolgruva. Han r vldigt lng. Nstan lngre n magister Olof. Alla elever stirrar p honom. Funderar p om detta r en verklig. Nr folk bestmd sig fr att detta r verkligt brjar alla gapflabba. De skrattar och skrattar och skrattar. Endast jag r tyst. Stackars Olof kmpar fr sitt liv fr att alla ska vara tysta. Man kan se genom smutsen att pojkens ansikte blir knallrtt, vilket fr honom att se nnu roligare ut. Efter ett tag fr Olof tyst p klassen och pojken fr stlla sig framfr alla och bertta vem han r. JagJa Jag heter Dandy sger Dandy blygt. Vlkommen Dandy. Du mste vara den nya eleven. Sger Olof. Dandy ser blygt p honom och nickar. Vill du bertta lite om dig sjlv? Dandy str tyst som en mus. N var kommer du ifrn till att brja med? Sger Olof. Gteborg, sger Dandy lgt. Jaha, sger Olof. Var bor du nu? Hr i staden? Det tar ett tag innan Dandy svarar. Jag bor p Hmm ngen utanfr hr i staden. Alla elever utom jag brjar skratta igen. Man ser p Olof att han ngrar att han stllt frgan. Olof fr tyst p klassen och ber Dandy att stta sig ner p en ledig plats.

Dagarna som fljer r faktiskt bttre. I alla fall i skolan. Jag r inte det enda mobbingoffret lngre. Jag r glad ver att Dandy kom. Jag har aldrig vgat prata med honom. Varfr skulle jag? Jag ska fortstta mitt liv som jag alltid gjort. Vara tyst, hlla mig i bakgrunden och aldrig frska dra till mig uppmrksamhet. Idag r det utvecklingssamtal. Jag sitter nere i vardagsrummet med min mor. Vi var. Det gr vi varje r. Hon stller alla mjliga frgor till mig och jag ljuger och hittar p ngot svar som

fr allt att lta bra. Svarar jag fel fr jag ordentlig smll. Vl inne hos magister Olof, brjar vi skdespelet. Vi pratar om vilka ml jag ska ha och sger att allt ser bra. Han frgar om Dandy och undrar om inte jag kan vara med honom ibland. Antagligen fr att Olof vet att vi bda r outsiders. D har vi det sista kvar. Idrotten. Du mste vara med. Du kan inte skolka. Och ljug inte jag vet att du skolkar. Detta r ngot vi mste ta tag i. sger Olof och ser allvarligt p mig. Jag vet muttrar jag. Detta r allvarligt. Detta kan skada ditt betyg. Jag frvntar mig att du r med p onsdag annars fr vi kalla in rektorn. sger Olof. Hon kommer inte kunna vara med p idrotten, sger mor skarpt. Och varfr i hela friden inte? undrar Olof. Det r nmligen s att Sandy har en sjukdom, hittar mor p. Blir Sandy varm och brjar svettas verhettas hon. Hon svimmar och mste fras till sjukhus. Sjukdomen heter Daffodilion. Hr har du sjukintyget, mor rcker fram ett papper. Hon frfalskade det igr. Jas, d var allt i sin ordning, sger Olof efter att studerat nrmare p sjukintyget. Hur r det annars hemma? Bltt, muttrar jag och inser genast mitt misstag. Jag vgar inte mta mors blick. Bltt? Vi fick en vattenlcka i kket hromdagen, sger mor och skrattar bort det. Direkt nr vi kom innanfr drren drar hon mig i hret. Aj, kvider jag. Hur i helvetet tnkte du?! frser mor och slnger in mig i vggen. Jag faller ner p golvet och stnar. Frlt, sger jag. Frlt?! Frlt?! vrlar mor. Du kunde ftt mig avsljad! D hade jag hamnat i fngelse. Sluta vara s sjlvisk och tnk p andra fr en gngs skull. Allt kretsar inte kring dig! Hon drar upp mig p ftter och ger mig ett knytnve slag rakt i ansiktet. Jag faller ner p marken och skriker av smrta. r jag sjlvisk? Jag? Har du tnkt p dig? Du slr mig, hller vatten p mig och ger mig cklig mat. Och jag mste hitta p saker fr att inte avslja ditt beteende. Mors blick blir hrd som sten. Hur vgar du, frser hon och ger mig en rfil. Sedan kommer piskan fram

Nsta dag vrker det som det aldrig gjort frut. S fort jag tar ett steg blixtrar det till i ryggen. Hela dagen r en enda stor plga. Mor hade igr kvll slagit mig i tre timmar. Hon slog och slog. Och jag skrek och skrek. Matten r slut och det r dags fr lunch. Jag stter mig vid ett tomt bord. Jag brjar ta p blodpuddingen. Det r inte s gott men nd tusen gnger godare n det jag fr hemma. Jag har nstan tit upp nr tre av tjejerna frn min klass kommer fram till mig. Ja, det r sant! De kommer fram till mig! De stter sig vid mitt bord. H-h-e-e-j, stammar jag tjejerna skrattar. Vi ska ha fest p lrdag. Lust att komma? frgar Melinda och slnger bak sitt lnga, blonda hr. En fest? Ja, sger jag och ler. Det gr de ocks. Bra, sger Melinda och gr drifrn. Jag har blivit bjuden p en fest. Det r helt otroligt. Nu kunde inga mobbare, elaka mammor eller smrta hejda min gldje. Jag var bjuden p fest och fr frsta gngen sedan far dog somnar jag med ett leende. Dagarna rullar p och jag kan knappt vnta tills festen. P Svenskan hr jag tjejerna prata om vad de ska ha p sig. De pratar om dyra mrkes klnningar frn den dyraste affren i staden. Den dagen brjar jag leta igenom min garderob. Har jag ngot jag kan ha p mig? Jag river ut alla klder. Men det mesta r bara trasor. Eller fr sm. Jag hittar en rd vacker klnning. Gjord i siden som jag fick av far. Men nr jag provar den visar det sig att den r alldeles fr kort och armarna slutar redan vid armbgarna. Jag suckar och drar av mig klnningen. Vad ska jag gra nu? Min enda chans att f vara med i gnget sumpar jag fr att jag har trasor till klder? Nej, jag har en plan. Jag har sparat allting frn min barndom. S jag hittar enkelt en gammal leksaks peruk. Den r svart och liknar en tant frisyr med sina lockade strn. Jag stter den p huvudet och dljer mitt mrka hr inuti peruken. Sedan tar jag fram sminket. Jag sminkar mig och nr jag r klar ser man inget spr efter mitt normala jag. Utan istllet str dr en helt annan tjej. Detta kommer funka! Jag smyger ut frn huset och brjar g mot H&M. Vl dr hittar jag en bl vacker klnning. Det r en axelbandsklnning som gr ner till knna. Den r himmelsbl. Men dyr. Den kostar ver femhundra. Och jag som inte ens fr en endaste krona av mor. Men det gr inget. Fr jag har min plan. Jag tar ett djupt andetag och gr fram till kassan. Hej, sger jag och lgger fram klnningen p disken. Hej hej, sger tjejen bakom disken. Hon tar av den runda skerhets knappen som spretar ut frg om man tar bort den. Det blir 799 kr. sger tjejen och ser p mig. Jepp, sger jag. Jag tar tag i klnningen och rusar ut frn affren. Jag struntar i allas rop om att stanna. Jag springer och springer och springer och springer. Det r nr jag kommer till min gata jag saktar ner. Jag drar av mig peruken och smyger in p mitt rum igen. Nu r jag fest redo sger jag och ler.

Festen hlls hos en kompis till Melinda. Det r ett stort hus med pool. Jag kliver in i huset och verrumplas genast av den hga musiken. Jag ser mig omkring i havet av mnniskor. Jag har satt upp hret i en vacker knut. Jag har snott mors hgklackar och ser riktigt vacker ut. Pltsligt kommer en pojke fram till mig. Jag knner igen honom. Han gr i nian har jag fr mig. Tja, sger han. Dig har jag inte stt fr. Vad heter du? Sandy, sger jag och ler mot honom. Han charmiga blick som han gett mig frsvinner i ett flin och skrattande gr han drifrn. Jag suckar. Ses, manar jag p mig sjlv. Det kommer ta ett tag innan folk kommer gilla mig p riktigt. Men det kommer. Jag har ju blivit bjuden p festen. D mste de bry sig om mig. Sandy! Sandy! hh Sandy dr r du ju, sger Melinda och kramar mig. Vlkommen! Bra fest va? Ja, sger jag. Jag har jttekul. Bra! Vill du vara med i vrt lotteri? Man kan vinna fin fina priser. Ja, sger jag och ler frsiktigt. D skriver jag upp dig, sger Melinda och gr in i folk havet. Resten av kvllen str jag och dansar lite frsiktigt i ett hrn. Jag tar en drink med ngot konstigt i och dansar lite till. Pltsligt stngs musiken av och Melinda kommer upp p en stor scen. Halloj! ropar hon och fnittrar. Det r dags fr kvllens hjdpunkt. Lotteriet! Alla brjar vrla och klappa hnder. De tv vinnarna som vinner r Sandy och Dandy! Folket jublar och vi blir fram puttna till scenen. Jag mter Dandys blick. Vad gr han hr? Har han ocks blivit bjuden? Grattis! ropar Melinda med ett hnflin och upp p scenen kommer fyra killar. De har rep i hnderna. De slr ner oss p marken och binder oss. Sedan stter dem oss p en varsin stol. Slpp mig! Slpp mig! vrlar jag tills de stter p en munkavel. Jag krymper ihop och trarna rinner ner fr kinderna. Efter det brjar de kasta tomater p oss. Min fina klnning jag snodde blir alldeles frstrd. Tillslut slnger de ut oss p gatan och gr sin vg. Vi blir ensamma kvar mitt ute i den kalla natten. Jag torkar frsiktigt bort tomatsaften frn ansiktet. Varfr gr de s hr? Trarna rullar ner fr kinderna. Det r d tanken brjar komma. Den tanke som har hemskt mig mnga gnger tidigare. r verkligen sjlvmord sknast? Jag frstr egentligen inte varfr jag inte tagit livet av mig. Det finns inget i mitt liv som gr mig glad. Vad vore lttast? Hnga sig, drnka sig eller skjuta sig sjlv? Skjuta gr inte eftersom jag inte har en pistol. D r det drnka och hnga sig kvar. Att hnga mig skulle vara svrt att gra. Eftersom jag r s upptagen med alla sysslor jag fr hemma. Drnka mig kan jag ltt gra nr jag gr hem frn skolan.

r du okej? hr jag en rst. Jag vnder mig mot rsten och ser att det r Dandy. Jag har helt glmt bort att han var hr. Ja, sger jag och torkar snabbt bort mina trar. Skert? undrar han. Jag har sagt ja, frser jag. Okej, okej. Frlt d. sger han och ser ner p marken. Nej, det r jag som ska sga frlt, sger jag och ser blygt p honom. Jag borde nog g hem. Jag med, sger Dandy och han brjar g. Jag gr t samma hll. Fljer du efter mig? frgar han och ler. Var inte dum, sger jag. Jag bor ocks ditt. Jag ser p honom. Han har kltt upp sig. Precis som jag. Han har p sig en ren skjorta istllet fr de trasiga och smutsiga han annars alltid har. Hur lnge har de gjort shr mot dig? frgar han. Det fryser till i magen. Vad menar du? Du och jag r ju typ mobbade, sger Dandy och ser p mig. Jag tnker efter ett tag och frstr att det mste synas. Rtt s tydligt. Men varfr har d inte lrarna ingripigt? Ja. Det har jag varit sedan lnge. suckar jag. Men det har blivit en del av vardagen nu. Man r van. Han nickar, men jag undrar om han verkligen frstr. Du d? Var du mobbad dr du kom ifrn innan? frgar jag. Hmm. hh. r det lngt kvar till dit du bor? frgar han. Det r det rda dr framme, sger jag och ignorerar att han byter samtalsmne. Vi ser upp mot det stora rda huset med vita knutar. En typisk Svensson villa. Trdgrden r mors stora hobby. Den r en smet av olika frger. Bltt, vitt, rtt, rosa och lila strlar frn blommorna. Vad fint, sger Dandy med en frundrad blick. Det r vl inget, sger jag. Hej d. Jag gr in genom grinden och ser Dandy frsvinna i mrkret. Oron fr att mor har upptckt att jag varit borta r som en stenklump i brstet. Jag smyger frsiktigt upp till drren. Jag gr in och klr av mig ytterklderna s tyst jag kan. Jag tar frsta steget i trappan. Hoppar ver det knarrande andra steget och r sedan snabbt uppe p vervningen. Jag smyger in p mitt rum. Jag klarade det. Jag hr TV:n dna p undervningen. Mor mste vara upptagen med ngon tntig dokuspa. Jag byter om till torra klder och kryper sedan ner till sng.

Nsta dag i skolan har Melinda satt upp bilder verallt. Bilden visar mig och Dandy som sitter med tomatss ver oss. Jag gr fram till en av bilderna och ser att folk har klottrat p den. Losers. Vilka tntar! Hahahahahaha. LMFAO. Vi ska ge igen, hr jag Dandy sga. Jag nickar frsiktigt. De ska inte f gra shr! frser han och river ner bilden. Vad ska du gra? Sga till lraren? Frldrar? Rektor? De skulle inte kunna gra ngot. Melinda r lrarnas drm. Och hela klassen str p hennes sida. Ska vi inte gra ngonting?! sger Dandy och ser irriterat p mig. Jag har gjort det i flera r. Ngra r till skadar inte. sger jag nonchalant. Dandy ser ut att tappa hakan. Du ger allts bara upp? Tnker du lta dom hacka ner p dig? Du kan inte vara s svag! Svag?! Jag r inte svag! Jag har klarat mobbningen och slagen utan att bryta ihop vill jag skrika till honom. Du vet inget om mitt liv eller vad jag gtt igenom. Att kalla mig svag r det sista man kan gra. frser jag och gr ivg. Jag r arg hela lektionen. Och det syns nog. Fr lraren frgar om varfr jag ser s arg ut. Innan vi slutar fr idag har jag en frga, sger magister Olof. Han plockar fram bilden p mig och Dandy. Vilka r detta? frgar han klassen. Vi mste f veta det. r det ngra av er i klassen som r p bilden kan ni kontakta oss lrarna. Det var allt fr idag. Knner ingen lrare igen oss? Vi har tomatss ver oss men man knner ju fortfarande igen oss. Eller? Direkt nr jag kommer utifrn klassrummet stoppas jag upp av Melinda och mnga andra klasskamrater. Melinda och Bosse trycker upp mig och Dandy mot vggen. Mitt ansikte frvrngs i en grimas blandad av rdsla och smrta. Tjallar ni kommer ni att f ett rent helvete, frser Melinda. Frsk att stoppa oss, frser Dandy tillbaka. Bosse ger honom genast ett slag i magen och andra elever frn klassen applderar. Du borde vara mer som lilla Sandy hr, sger Melinda kyligt. Han kommer lra sig, sger Bosse och ger Dandy ett till slag. Sedan gr dem. Frn och med den stunden blir jag och Dandy ett team. P lunchen planerar vi hur vi ska ge igen p dem. Vi bollar ider, tills vi mrker att vi r de nda kvar i matsalen. P lektionerna skriver vi lappar till varandra. Vi berttar om alla mjliga ider och tankar. F det se ut som att Melinda knarkar. Lgga rttgift i Bosses l. Mla elaka saker p deras skp. Men nr vi vl har en bra id. Gr vi det aldrig. Modet rcker inte. Vi r

s mycket som mjligt med varandra i skolan. Vi har mrkt att tillsammans r vi starkare. Tillsammans gr de inte p en lika ofta.

Jag lastar p en grdammig fisk p min tallrik. En frn lukt trnger in i min nsa. Jag ser mig omkring i matsalen och ser Dandy vid ett av borden. Han ler mot mig nr jag tittar p honom. Jag traskar bort mot honom. Undra vad det r fr galen id han har kokat ihop idag? Pltsligt knner jag mitt ben sl i ngot och jag faller. Jag slr i marken med en duns och maten ligger ver hela golvet. Jag hr en arm av skratt och ser mot Bosse. Han hade gjort krokben. Sucker, sger han och gr mot sitt bord. Jag reser mig upp och ser mattanten stirra surt p mig. Stda, morrar hon och ger mig en kvast. Jag suckar och brjar. Men snabbt r Dandy vid min sida och hjlper mig. Otroligt att hon skyller p mig nr det var Bosse, sger jag lgt till honom. Jag tror inte hon sg vad som egentligen hnde, frklarar Dandy. Drfr skylde hon nog p dig. Jag borstar upp den sista matbiten och slnger det sedan i en sopkorg. Tack, sger jag och brjar p en ny tallrik. sch, det var vl inget? Sger han och ler. Det visade sig att fisken smakade mot all frmodan gott. Dock s drog den hrda potatisen ner hela matrtten. Efter lunchen var det dags fr idrott. Ska du inte ha idrott? frgar Dandy nr han ser mig st utan idrotts vska. Jag kan inte. Jag har en sjukdom. Ljuger jag lydigt. Jag blir ltt verhettad och d kan jag svimma. Ltt verhettad? Sger Dandy. Lter mer som om du inte gillar att sporta. Jag ger honom en lekfull knuff och jag ser honom g bort mot idrotten.

Nsta dag mter jag Dandy vid ingngen till skolan. Som jag alltid gr nu fr tiden. Hej, sger jag och ler. Hej, sger han. Vad har hnt p kinden? Vad? undrar jag fundersamt. Det ser ut som ett bl mrke, sger han och granskar det noga med blicken. Jag har glmt att sminka mig! Dandy ser p mig som om ngot gtt upp fr honom.

hh. Jag mr inte s bra. Jag gr nog hem. sger jag och frsvinner hem. Mamma r och jobbar s jag blir ensam hemma. Nr mor kommer hem vid ett kokar jag ihop en lgn om att vi ftt ledigt.

Dandy smyger frsiktigt fram till busken. Det r ngot med henne. Hon r inte med p idrotten. Och sedan blmrket. Han flyttar sig frn trd till trd tills han kommer fram till hennes hus. Han gr frsiktigt fram till ett fnster. Mrkret fr honom hela tiden att snava p rabatterna. Han kikar in och fr syn p ett prydligt vardagsrum. Allt r rent och frscht. Rummet r stort med en stor brun soffa Som str pekad mot en enorm plasma TV. Rummet kryllar av grna vxter och frgglada blommor. Knns som att se in i en frgsmet. In i rummet kommer en kvinna in. Antagligen Sandys mamma. Hon slr sig ner i soffan och stter p TV:n. Det r Robinson p TV. Skynda dig, vrlar kvinnan och ger en arg blicka mot rummet hon kom in ifrn. In kommer Sandy. Hon br p en bricka med lsk, chips och smgodis. Men nr hon r en halvmeter frn kvinnan snubblar Sandy och lsken flyger rakt ut p kvinnan. Frlt! flmtar Sandy. Kvinnan vrlar ngot ohrbart och ger Sandy en rfil. Dandy flmtar frskrckt och bdas huvuden vrids mot mig. Han vnder mig om och rusar drifrn. Han springer och springer. Men snubblar ter igen p rabatterna. Han vnder sig mot Sandys hus och ser en mrk gestalt komma mot honom

Jag ser frskrckt p nr mor binder fast Dandy vid en stol. Hon har dragit ner alla rullgardiner i huset och str nu framfr Dandy i kket. Han r fortfarande medvetsls. Vem r den hr idioten? ryter mor och ger mig en rfil. En kille frn skolan, sger jag. Vad gr han hr?! Jag vet inte, snyftar jag och mor ger mig ett slag i huvudet som fr mig att falla. Jag knner ngot varmt rinna frn pannan. Jag torkar bort det med handen och ser den frgas rd. Jag kollar upp mot mor. Hon drar fram en stor kniv frn kksldan. Vad gr du? flmtar jag. Mor ser p mig med ett flin. Vittnet mste d, sger hon och skrattar. Jag hr Dandy hosta och ser honom ppna sina gon. Han ser sig frvirrat omkring och flmtar till nr han fr syn p mor. Vad gr du? frgar han. Mor fortstter att skratta och hjer kniven. Dandy ser frskrckt p mig. Nu kommer Dandy att d. Och det finns inget jag kan gra t det. Eller? Jag studsar upp

p ftter och slnger mig mot mor. Vi brakar ner i kksbnken. Mor r snabbt uppe p ftter igen. Hon spottar p mig. Sedan tar hon sats med benet och sparkar mig hrt i magen. Vill du ocks d? ryter mor och blnger p mig. Jag reser mig mdosamt upp. Nej, det r det du som ska. Sger jag och pekar mors kniv som hon tappade i fallet. Mor ser frskrckt mot sina hnder dr kniven tidigare varit placerad. Mor ler och ser p mig. Och vad kan du gra med den? Tror du att du kan dda mig? Tror du verkligen att du ska kunna komma bort frn mig? Du r en nolla. Och har alltid varit det. Du r ett av djvulens barn. Det var du som tog kol p din far. Jag frstod det lite innan han dog. Cancern tog hrt p honom. Han blev svagare och svagare fr varje dag. Jag frstod att det var du som gjorde det mot honom. Du fick honom att grubbla. Grubbla s att han aldrig kunde slappna av. Han kunde inte gra ngot annat n att tnka p hur du skulle klara dig om han dog. Det var hans fall. Doktorn sa att han behvde vila. Vila fr att verleva. Men tack vare att du fanns dog han. Mors ursinniga blick trnger in i mig. Kan det ha varit s? Var det jag som tog dd p far. Jag snker frsiktigt kniven. Mor frser och tar ett sprng fram mot mig. Vi flyger in i kylskpet och hon klser mig som en ilsken katt i ansiktet. Trarna forsar ner och jag hugger med kniven. Mor vrlar och frsvinner haltande ut frn kket. Jag faller frsiktigt ner p kn. Jag ddade far. Eller? Nej. Det gjorde jag inte. Det kan jag inte ha gjort! Mor ljuger som vanligt! Jag masar mig fram till Dandy och skr snder repen med kniven. Du rddade oss, sger Dandy och kramar mig hrt. Det sticker till av smrta i magen och jag drar mig undan. Sret i pannan fortstter att blda och rivsren pulserar. Vi mste ut hrifrn, sger jag och reser mig upp. Jag tar ett steg men huvudet snurrar och jag faller, men Dandys stadiga armar r dr och tar emot mig. Jag ska f ut dig, frskrar han mig och han tar ena min arm ver hans axel och en av hans ver min. Tillsammans kommer vi ut i hallen. Ytterdrren var inte lngt borta. Vi ser inga spr av mor. Inte ens ngot blod. Jag kanske inte trffa? Jo, det mste jag ha gjort. Annars skulle hon vl inte ha vrlat s? Vi frsvinner ut p gatan. Vi frsvinner bort frn huset.

Tre mnader senare Skynda er nu! sger Kristina och ler mot oss. Ni missar snart bussen. Vi slnger i oss maten och frsvinner ut i hallen. Var r min jacka? undrar jag och ser undrande mot min nya mor, Kristina. Hr, sger Dandy och rcker mig min jacka. Ha s kul! ropar nya mor nr vi gr mot bussen. Sedan mor fngade Dandy och jag slogs med henne har mycket hnt. Socialen hjlpte Dandy och hans familj som bestr av en mor, far och Dandy med sina tv syskon, till ett fint radhus. De adopterade mig. Och jag har blivit en

del av deras familj. Det har varit mnga mten med polisen. Och jag har ntligen berttat ut om allt. Mor r fortfarande p fri fot. Ngonstans. Men polisen letar. Och letar. r du redo? undrar Dandy nr vi str utanfr drren till skolan. Frsta dagen fr oss bde sedan det som hnde. Nu kr vi, sger jag och vi gr in. Det drjer inte lnge frrn Melinda kommer fram till oss med en skara av elever som skdare. Ni tror att ni r speciella nu eller? frser Melinda. Bara fr att ni blivit misshandlade? Vilka tntar ni r. Dr har du fel Melinda, sger jag. Du r ensam. Du har inga vnner som stttar dig. Fel, frser Melinda. Nej, rtt. Alla hnger kring dig fr att de r rdda fr att sjlva bli mobbade. Alla hr vet det. Och det r ett mirakel att du inte har hrt skitsnacket som viskas om dig s fort du vnder ryggen till. Sger jag. Kerstin tycker att du alltid stter upp hret fult och Titti berttade vid lunchen fr Nicke att hon hatar din personlighet. Sucker. Sger jag spydigt. Sedan gr jag och Dandy drifrn med ett leende p lpparna.

Epilog Hon ser upp mot den mrka himlen. Hon frsvinner in i skuggorna och rr sig frsiktigt framt. De ska inte f tag p mig, tnker hon. Hon har snart ntt sitt ml. Fr varje steg hon tar skriker det till av smrta i axeln. Dr har en kniv en gng i tiden trffat. En kall vind smeker hennes kinder och hon drar den mrka manteln ttare omkring sig. Hon stannar vid en buske och hukar sig. Hon kikar in i ett av de mnga radhusen. Hon ser henne. Hon ser djvulens barn. Djvulens barn verkar tro att allt r bra nu. Men det r det inte. Ingenting r bra. Hon laddar pistolen och smyger sedan fram till drren.

Av: Anthony Svantesson Lidn