Korsvg: tidskrift fr debatt, kultur och nyheter i Gteborgs stift, 2012:1. Ss. 52-53.

Bibeln som litteratur

Beata Agrell Bibeln r i judisk och kristen tradition en helig text, och fr den troende Guds Ord. Men Bibeln r ocks en litterr text, skriven eller nedtecknad av mnniskor. Med litterr avses ofta poetiska funktioner, som man hittar i dikter och fiktionsberttelser: bildsprk, ordmnster, synvinkel, dialog. Men litterr kan ocks avse ngot delvis annat: sjlva litteraturheten eller litterariteten, som termen lyder. D avses litteraturens srskilda frmga att framhva och synliggra sin sak: att stta fram ngot vlknt som helt nytt och sett som fr frsta gngen, ven om det bara rr sig om vardagsfenomen: ett senapskorn, ett fr eller ett fikontrd. I Jesu liknelser frknippas dessa tre saker med himmelriket: senapskornet genom sin otroliga vxtkraft; fret genom att springa bort men terfinnas; och fikontrdet genom att vittna om vrens ankomst. Att stta fram sdana vanliga saker i ovntade sammanhang skapar bde igenknnande och avstnd. Det medfr ny erfarenhet som vcker reflexion och frammanar en synvnda. Litteraritet kan krva en del arbete att tillgna sig exempelvis modernistisk dikt r inte lttfrstelig. P samma stt med litterariteten i Bibeln. I krleksdikten Hga visan mter ett starkt litterrt bildsprk. Vad du r skn, min lskade, heter det p ett stlle, dr den lskade prisas med std av olika bilder: hret liknas vid en flock getter, som strmmar utfr Gileads berg, tnderna vid en flock tackor, om stiger ur badet fr att klippas, alla har tvillingar, ingen r utan lamm. Som ett kluvet granatpple r hennes tinning;

hennes hals som Davids torn med rader av stenar, dr tusen skldar hnger; brsten, ter, r som tv hjortkalvar, som gasellens tvillingkid, betande bland liljor (4:15). Det dtida jordbrukslandskapet har allts gett stoffet till denna krleksdikt, och nog vcker dessa vlbekanta scener reflexion nr de verfrs p exempelvis tnder: en uppsttning nybadade tvillingfdande tackor. Ett annat vanligt grepp r parallellismer att sga samma sak p flera olika stt. Som i Psaltaren 139 (v. 1-6): Herre, du rannsakar mig och knner mig. Om jag str eller sitter vet du det, fast du r lngt borta vet du vad jag tnker. Om jag gr eller ligger ser du det, du r frtrogen med allt jag gr. Innan ordet r p min tunga vet du, Herre, allt jag vill sga. Du omger mig p alla sidor, jag r helt i din hand. Den kunskapen r fr djup fr mig, den vergr mitt frstnd. (kurs. BA) Parallellism r upprepning med variationer och ett grundlggande drag i all litteratur, enligt mnga litteraturteoretiker. I den just citerade psalmen skapar upprepningen en frttning och komplexitet i beskrivningen av Herrens allvetande allestdesnrvaro. Denna framstr som bde trygg och ngslande, men markerar framfr allt ett grnslst beroende, som utvecklas ytterligare i de fljande verserna. Ett annat viktigt grepp r berttande liknelser, parabler. En bermd parabel i GT r den som profeten Natan stter fram fr kung David. David har nyss frfrt Batseba och ltit dda hennes make Uria (2 Sam 12:2-7). Parabeln handlar om den rike mannen med

mnga fr, som han inte bryr sig om, och om den fattige mannen med ett enda fr, som han lskar. Nr den rike skall ha festmat slaktar han den fattiges enda fr men lter sina egna vara. David blir mycket upprrd ver historien och krver den rike mannens dd. DU r den mannen, frklarar Natan d. Och David blir frkrossad: han knner med ens igen sig i den frmmande rikemannen, och genom beskrivningen av den andre ser han sitt eget handlande i nytt ljus. I NT r Jesus en flitig anvndare av parabler. Parabeln om den frlorade sonen och det bortsprungna lammet r ju srskilt vlknda. Men Jesus berttade ocks en parabel om Ordet sjlvt ett slags metalitteratur eller litteratur om litteraturen. Den handlar om fyrahanda sdesker. Bonden sr sin sd p fyra olika stllen med fyra olika sorters jordmn, men bara i den goda jorden br sdden frukt. P de andra tre kan sdden inte gro, den fr inga rtter eller den frkvvs av ogrs. Jesus frklarar fr lrljungarna: jordmnen motsvaras av fyra olika mentala beskaffenheter hos mottagaren av Ordet. Bara den som har arbetat fram de rtta inre betingelserna kan ta emot Ordet s att det kan brja verka. Parablerna var ett led i den religisa undervisningen: de litterra dragen hade allts en belrande eller didaktisk funktion. Men den funktionen var inte s ltt att tillgna sig, och det var inte heller meningen. Tvrtom. Lttkpt kunskap ger ingen djup eller levande insikt, och den som inte var beredd att arbeta helhjrtat med frkunnelsen fick finna sig i att st utanfr. Detta gr Herren klart redan i GT, vid kallelsen av profeten Jesaja (Jes. 6:9-10): G och sg till detta folk: Ni skall hra men ingenting frst, ni skall se men ingenting fatta. Frstocka detta folk,

tpp till deras ron, tck fr deras gon, s att de ingenting ser, ingenting hr, ingenting frstr och inte vnder om och blir botade. Jesaja r en domsprofet, vars uppgift r att hota och varna folket, som vnt sig ifrn Herren. Detta folk har frsuttit sina chanser, och nu skall det straffas med sina egna medel: frstockas till oemottaglighet fr Ordet. Inte fr alltid, framgr det i de fljande verserna, men fr en tid av luttring. Jesus och NT har ett helt annat uppdrag: att frkunna evangelium, gldjebudskapet att Messias har kommit. Men nr han skall frklara varfr han talar i parabler, s teranvnder han detta strnga citat frn Jesaja hos Markus dessutom frstrkt. Till lrljungarna sger Jesus att han talar i liknelser fr att hlla de oinvigda utanfr: Ni har ftt veta Guds rikes hemlighet, men fr dessa som str utanfr r allt bara liknelser, fr att de skall se med sina gon utan att uppfatta och hra med sina ron utan att frst, s att de inte omvnder sig och fr frltelse. (Mark. 4:12) Vill inte Jesus att hans publik skall omvnda sig? Jod! Men han vill att omvndelsen skall vara autentisk, och det krver arbete med frkunnelsen och den inre jordmnen, rentav kamp: Kmpa fr att komma in genom den trnga porten, sger han med en ny bild p ett annat stlle (Luk. 12:24). Att som Jesus hr teranvnda en tidigare text i en ny r ett exempel p intertextualitet. Fenomenet r vanligt, bde i Bibeln och profan litteratur. Greppets pong r att citatet liksom smittar den nya texten med den tidigare textens innebrd, samtidigt som den nya texten utvecklar en egen och ny innebrd. Jesus r ingen 2

domsprofet, men han anvnder domsprofetens ord fr att sga ngot om evangeliets svrigheter och hur ltt det r att missuppfatta sin egen frstelse av det: att se och hra och tro sig frst, men nd inte gra det.

Litteratur
Agrell, Beata. Hoo kan wl sljkt frst? Undringar ver Haquin Spegels Guds Werk och Hwila. Gudar p jorden. Festskrift till Lars Lnnroth. Red. Stina Hansson & Mats Malm. Stockholm/Stehag: Symposium, 2000. Gerhardsson, Birger. Mstaren och hans liknelseberttelser. Svensk teologisk kvartalsskrift 1988:2. Jakobson, Roman. Poetik och lingvistik. Litteraturvetenskapliga bidrag valda av Kurt Aspelin & Bengt A. Lundberg. Stockholm: Pan/Norstedts, 1974. Kroksmark, Tomas. Didaskalos. Undervisningsmetodik vid vr tiderknings brjan med srskild inriktning mot Jesu undervisning. Rapporter frn Instotutionen fr metodik i lrarutbildningen, Gteborgs universitet, 1993:3. Larsen, Svend-Erik. Nr litteraturen snakker med sig selv. Metafiktion og litterr metode. Edda 2003:3. Lotman, Jurij. Den poetiska texten (1972). vers. Eva Adolfsson m.. Introduktion Lars Kleberg. Stockholm: Norstedts/Pan, Kontrakurs, 1974. Olsson, Anders. Intertextualitet, komparatism och reception. I: Litteraturvetenskap, en inledning. Red. Staffan Bergsten. 2 uppl. Lund, Studentlitteratur, 2002. Sklovskij, Viktor. Konsten som grepp (1917). vers. Bengt A. Lundberg (1970). Modern litteraturteori. Frn rysk formalism till dekonstruktion. Del 1. Red. Claes Entzenberg & Cecilia Hansson . Lund: Studentlitteratur, 1992.