Mikael Lfgren

FRN B ORGERLIG T ILL PROLETR S KISS

En studie i en genres tillblivelse och frvandling

Red. Beata Agrell & Anna Forssberg Malm

Litteraturvetenskapliga institutionen Gteborgs universitet Meddelanden nr 30

 Mikael Lfgren 2002 ISSN 0283-8079 ISBN 9186270664

ABSTRACT Lfgren, Mikael. Frn borgerlig till proletr skiss. En studie i en genres tillblivelse och frvandling. [From Bourgeois to Proletarian Sketch. A Study of the Engendering and Transformation of a Genre.] Meddelanden utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen, Gteborgs universitet nr 30. [Papers of the Department of Comparative Literature, Gteborg University, no 30.] Gteborg, 2002. 188 pp. Monografi. [Monography.] ISSN 0283-8079. ISBN 9186270664.

This is a study of genre dealing with the sketch in a historical and theoretical perspective. Focus is on the Swedish tradition in its earliest domestic and international context in the eighteenth and nineteenth centuries. and the aim is to clarify its generic roots, developments, ramifications and variations. The issue to be examined is how and why this initially bourgeois genre happened to become one of the most important genres of the literature of the young working class movement. In this context the problem of the biased perspective of critical scholarship on this kind of minor genres is actualised: why is the sketch debased and marginalized not only from canonical generic hierarchies, but also from prestigious literary scholarship? The study is thus an example of early cultural studies, cultural materialism, with its roots in Marxist theory. It consists of four chapters, starting with a survey of the proletarian sketch in Swedish working class newspapers at the beginning of the twentieth century. Chapter two examines the term sketch in an etymological perspective and the concept of the sketch in a historical perspective, and eventually the phenomenon of the sketch as treated in literary scholarship. Finally the issue of definition is discussed. Chapter three examines the interactive traditions of the sketch, not only in literature but also in visual art, and how they engendered the modern sketch in its bourgeois and finally proletarian version. Chapter four closes the study with a widening of perspective, through which dominant traditions of Swedish literary historical scholarship, inherited from Fredrik Bk, are scrutinized and criticised.

KEY WORDS: sketch, genre, working class literature, bourgeois realism, literary history, Fredrik Bk, Otto Sylwan

INNEHLL REDAKTIONENS FRORD FRFATTARENS FRORD 1. AGITATORN OCH SKISSEN 1.1 Textkategorier i Jrnarbetaren 1909 1.2 Exemplet Flygares soffa Slutnoter till kapitel 1 2. SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV 2.1 SAOB 2.2 Svensk litteraturforskning 2.2.1 Svenskt litteraturlexikon 2.2.2 Litteraturhistoriska handbcker 2.3 Utlndsk litteraturforskning 2.4 Etymologisk versikt. Skissens vg till Sverige 2.5 Etymologisk versikt. Skissens vg till skiss 2.6. Definition av skissen Slutnoter till kapitel 2 3. (SKISSENS) VG TILL SKISS 3.1 Beslktade traditioner inom andra konstarter. 1 3.2 Beslktade traditioner inom andra konstarter. 2 3.3 Litterra traditioner 3.3.1 Linntraditionen och realismen 3.3.2 Folkbildarna och didaktiken 3.3.3 Stockholmsjournalisterna och skissen 3.4 Frn borgerlig till proletr skiss Slutnoter till kapitel 3 4. EXKURS BKS KUB. TILL ANALYSEN AV HANS LITTERATURVETENSKAPLIGA METOD 4.1 Skissen och problemet med den frnvarande romanen 4.2 Bks kub Slutnoter till kapitel 4 LITTERATUR SAMMANFATTNING 7 9 12 16 19 21 24 24 25 25 26 32 36 41 48 53 58 58 63 68 69 71 79 86 92 96 96 99 110 113 125

REDAKTIONENS FRORD

Mikael Lfgrens Frn borgerlig till proletr skiss. En studie i en genres tillblivelse och frvandling lades fram i tv delar fr litteraturvetenskapliga doktorandseminariet vid Gteborgs universitet vren 1980. Det stod genast klart att arbetet tillhrde en annan genre n den sedvanliga seminarieuppsatsens: hr gavs ett grundlggande bidrag till en del av prosalitteraturens historia, som var outforskad och nrmast oupptckt i dtida svensk litteraturvetenskap. Publicering av Lfgrens studie var p tal redan d, men arbetet blev av olika anledningar liggande, nda tills behovet av genrehistoriska studier, srskilt p kortprosans omrde, motiverade att manuskriptet hmtades fram ur institutionsarkivet tjugo r senare. Lfgrens studie r den frsta och hittills enda strre underskningen av skissen som litterr genre. Den grundforskning som hr presenteras r lika anvndbar och aktuell nu som d. Dessutom levereras en enligt vr mening tnkvrd kritik av litteraturhistorieskrivningens traditioner, dr lglitterra hybridformer hllits utanfr fltet fr vrdiga forskningsuppgifter. Det beslts att arbetet skulle komma forskningen till godo. Vren 1999 inbjds Mikael Lfgren till gteborgsinstitutionens Kortprosaseminarium fr en diskussion kring skissens genreproblem, med ett utdrag ur manuskriptet som underlag. Det blev ett av seriens mest givande seminarier, och efter vissa ptryckningar accepterade frfattaren att lta publicera hela manuskriptet. Undertecknade fick frtroendet att ombesrja utgivningen. Enligt frfattarens nskan utges texten i s gott som ursprungligt skick. De redaktionella ingreppen bestr frmst i versttningar av utlndska citat, samt i att via kommenterande slutnoter stta in texten i dagens sammanhang och den teoriutveckling som Lfgren i sin text efterlyser (frmst genreteori och litteraturhistorieskrivning). I slutnoterna omnmnd litteratur har satts inom klammer i litteraturfrteckningen. Gteborg, maj 2002 Beata Agrell & Anna Forssberg Malm

FRFATTARENS FRORD

Fljande text ventilerades vid Gteborgs universitets litteraturvetenskapliga doktorandseminarium i januari 1980. Initiativet till att trycka denna drygt tjugo r gamla uppsats har tagits av Beata Agrell och Anna Forssberg Malm inom ramen fr deras pgende forskningsprojekt rrande kortprosaformer och genreproblem. Utgivarna har ocks utvat ett minst sagt kreativt redaktrskap genom att datera upp notapparat och litteraturfrteckning. Bortsett frn utgivarnas tillgg av text och referenser, som lagts som slutnoter, samt inom klammerparenteser i litteraturfrteckningen, har inga andra ndringar fretagits n grammatikaliska korrigeringar och en och annan stilistisk brandkrsutryckning. Som lsaren ska mrka r uppsatsen tillkommen i en tid som sjng av andra snger. Ngra rader om detta sedan lnge frsvunna sammanhang r kanske drfr befogade. Den omedelbara kontexten utgjordes av ett forskningsprojekt kring arbetarrrelsens kultursyn, som leddes av Birgitta Ahlmo-Nilsson. Under andra hlften av 1970-talet intensifierades studiet av den svenska arbetarlitteraturen, inspirerat av tidens vnsterradikala kulturrrelse och litteraturteoretiska nyfikenhet. I likhet med mnga andra behrskades jag av den bara delvis medvetandegjorda upplevelsen av att hra till en historisk kraft som likt en vldig tidvattensvg kastade sig in i framtiden; begreppet utveckling r i uppsatsen ett frekvent och problematiskt uttryck fr denna samtidsknsla. Dessutom: i backspegeln framstr intresset fr ngot s ofrdigt, marginellt och lglitterrt som skissen som utomordentligt typiskt fr mig personligen. Dragningen till litterra hybridformer ter sig som det enda konsekventa i en fr vrigt vinglig och fre examen avbruten bana som forskarstuderande. Det har sin pong att min akademiska karrir stannade vid en skiss. Klltorp i augusti 2001 Mikael Lfgren

Blott ngra esquisser, ngra ritningar; det r inte stort; men om Grefvinnan befaller, skall jag visa dem. Gustav III, Fdelsedagen

1. AGITATORN OCH SKISSEN

I arbetarlitteraturens begynnelse var Rrelsen. Arbetarrrelsens viktigaste fora fr politisk och facklig aktivitet, mtet och pressen, kom drmed att betinga litteratu1 rens funktioner och uttryck. Axel Uhln anger som en huvudorsak till arbetarlitteraturens uppkomst, vilken han f.. tidsbestmmer till 1885 eftersom arbetarrrelsen d fick sin frsta, av en svensk skald frfattade kamp- och samlingssng, Arbetets sner, och sin frsta 2 tidsenliga och varaktiga tidning, Social-Demokraten,
att mnga av arbetarrrelsens skrivkunniga pionjrer knde ett verkligt behov av att i dikt och sng ge uttryck t sin tro och sina framtidsfrhoppningar och att drige3 nom ocks propagera i syfte att vinna anhngare.

Uhlns hnvisning till Henrik Menander kan bilda utgngspunkt fr en diskussion av den frsta proletra frfattarrollen och de tidigaste arbetarlitteraturgenrerna mot bakgrund av det organisatoriska sambandet med den framvxande arbetarrrelsen. Menander anstlldes 1884 av August Palm som redaktionssekreterare och kassr i dennes tidning Folkviljan, som utgavs i Malm. Bara ett knappt r senare tvingades Palm och Menander upphra med utgivningen av tidningen efter ekonomiska bojkotter frn stadens boktryckare. Menander flyttade i stllet till Kpenhamn, dr han var med att bilda propagandaorganisationen Foreningen for 4 Socialismens Fremme i Sverrig, vars sekreterare han blev. Uhln hvdar att Menander skrev Arbetets sner p uppmaning frn freningens ordfrande, en trdgrdsmstare Hammarlund, fr en utflykt till Malm 2/8 1885, och att den sjngs dels p bten ver Sundet, dels senare p dagen fr frsta gngen p svensk mark i Kasinotrdgrden vid Sdra Frstadsgatan i Malm, dr det dansk5 svenska kamratmtet hlls:
Den frmedlades senare till en bredare publik genom att den publicerades i SocialDemokratens frsta nummer, vilket utgavs den 25 september 1885, samt genom att Aug. Palm lt trycka den som flygblad och slde den under sina agitationsresor fr enligt vad en minnesgod veteran uppgivit fem re per exemplar.
1

Se t.ex. A. Uhln, Arbetardiktningens pionjrperiod 18851909 (1964; Stockholm, 1978); E. Uhlin, Dan Andersson fre Svarta ballader. Liv och diktning fram till 1916 (diss., Stockholm, 1950); Ord&Bild 1976:45; eller B. Ahlmo-Nilsson, Inledning, i Inte bara kampsng. Fjorton analyser av arbetarlitteratur, red. B. Ahlmo-Nilsson (Lund, 1979). 2 Uhln, s. 5. 3 Ibid., s. 10. 4 Ibid., s. 15. 5 Ibid., s. 19.

12

AGITATORN OCH SKISSEN Fr det frsta knts Menander organisatoriskt till arbetarrrelsen innan han skrev Arbetets sner. Fr det andra skrev han texten p en uppmaning frn organisationen fr att den skulle anvndas vid freningens mten. Fr det tredje trycktes texten i Social-Demokraten och p flygblad fr att spridas och anvndas i agitationen. Det r allts uppenbart att det organisatoriska sambandet med arbetarrrelsen resulterar i ett utprglat bruksperspektiv p litteraturen: alla arbetardiktare under 1880-talet och nstan alla under 1890-talet gav uttryck endast t kollektiva 6 stmningar, trossatser, nskningar, frhoppningar och kampsyften. Denna frsta proletra frfattarroll har av frklarliga skl kallats kampsnga7 ren, en beteckning som ju tar sikte p litteraturens mteskaraktr och betonar musikens betydelse. Dremot sger termen inte ngonting om frfattarens organisatoriska bindning till arbetarrrelsen, om prosafrfattare eller om litteraturens livsrum i pressen. Drfr tnker jag i det fljande i stllet anvnda beteckningen agitatorn. Den tidigaste arbetarlitteraturen var av fr.a. tv slag. Fr det frsta kamp-, 8 propaganda- och indignationsdikter, som utnyttjade en religis metaforik och 9 skrevs efter vlknda melodier, eftersom dikterna
var avsedda att sjungas vid sammankomster av olika slag, och eftersom inga kompositrer stod till frfogande och sngvningar som regel var uteslutna, valde skalderna att skriva ny text till sdana melodier, som de flesta kunde sjunga utan vidare.

Frlagan till Menanders Arbetets sner r Lundadomkyrkans kantor, N. P. Nilssons musik till P. D. A. Atterboms Vindarnas kr, som vid mitten av 188010 talet var en allmnt knd skolsng. Fr det andra bestod den tidigaste arbetarlitteraturen av en prosadiktning som 11 manifesterade sig
huvudsakligen genom skisser och kortare noveller, som publicerades i den socialdemokratiska pressen. Att dessa ofta, kanske oftast, frsgs med etiketten Bilder ur livet, Verklighetsskildring e.d. vittnar om att de inte endast var realistiska i litterr bemrkelse, utan ofta t.o.m. hade karaktren av ngot mitt emellan reportage och dikt och ej sllan i hgre grad det frra n det senare. Det ojmfrligt strsta antalet hade propagandistiskt syfte och kan allts med rtta anses jmfrbara med kampoch propagandadikterna i bunden form.

Men lt oss titta nrmare p en av dessa arbetarfrfattare som anvnder litteratur som agitation och agitation som litteratur vid mtena och i pressen. Frst bara ngra ord om arbetarpressens historia. Arbetarpressen uppstod i och med arbetarklassens politiska och fackliga orga12 nisering. Redan den unge Marx hade ju bedrivit samhllskritik med socialistiska
6 7

Ibid., s. 13. Se t.ex. Uhln eller O. Holmgren, Proletrlitteratur eller litteraturproletrer?, Ord & Bild 1976:45. 8 Uhln, s. 13. 9 Ibid., s. 11. 10 Ibid., s. 19. 11 Ibid., s. 13. 12 Se t.ex. S. Hadenius m.., Socialdemokratisk press och presspolitik (Stockholm, 1968), s. 14.

13

KAPITEL 1 frtecken i Neue Rheinische Zeitungs spalter, men det var frst efter Ferdinand Lassalles grundande av Allgemeiner Deutscher Arbeiter-Verein 1863 i Leipzig som en tidning som inte bara hlls samman av en gemensam socialistisk skd14 ning utan ocks var knuten till ett socialistiskt parti brjade ges ut: 1864 kom frsta numret av Der Sozial-Demokrat. Redan under arbetarpressens frsta r i Tyskland brjade sikterna g isr om 15 dess vara och utseende. Anhngarna till en partipress betonade betydelsen dels fr den interna kommunikationen, dels fr den externa och i detta skede av arbetarrrelsens historia s centrala kommunikation som agitationen utgjorde. Motstndarna hvdade dremot att den senare frdelen var verskattad och att informationen inom partiet skulle kunna klaras av p ett betydligt billigare stt n genom tidningsutgivning. Motsttningarna gllde ocks frgan om pressens politiska och organisatoriska knytning till partiet och redigeringsmssiga synpunkter p frhllandet mellan nyheter och kommentarer. Det kan vara av intresse att notera att skiljelinjen mellan pressfresprkare och pressmotstndare i stort sett fljer de motsttningar inom den tyska och internationella socialdemokratin, som s smningom skulle leda till Andra Internationalens klyvning. Det var vnstern som alltsedan F. A. Bebel och Karl Liebknecht frordade mnga tidningar, organisatoriskt helt uppbundna till partiet och redigerade med prioritet fr kommentar framfr nyhet, det vill sga, avsedda att fylla en agitatorisk funktion. Hgern dremot var betydligt mer restriktiv i sin presspolitik; lnge dominerade sikten att det rckte med ett partiorgan. Ferdinand Lassalle tyckte inte heller att det var ndvndigt med en organisatorisk uppbindning av pressen till partiet. Eftersom hgern ofta motiverade sitt pressmotstnd i ekonomiska termer, var det oftast hgermn som frde fram kraven p att tidningarna borde vara lttsammare, mer nyhetsinriktade, och drmed, frhoppningsvis, mer sljande. Under meningsskiljaktigheterna vad gller tidningarnas antal, partirelation och redigeringsprincip ligger frsts olika sikter om och/eller bedmning av tidningarnas ideologiska vrde, det vill sga, frgan om tidningarna huvudsakligen br fylla en agitatorisk funktion och i s fall hur vl de fyller denna funktion. Presshistorikerna Stig Hadenius, Jan-Olof Seveborg och Lennart Weibull hller med Axel Uhln om att Social-Demokraten kan betraktas som den frsta soci16 aldemokratiska partitidningen i Sverige. Den fljdes av Arbetet 1887 med Axel Danielsson som chefredaktr och Ny Tid 1892 i Gteborg med Fredrik Sterky p redaktrsstolen. 18991909 var enligt Hadenius m.. den gyllene tiden fr socialdemokratiskt pressgrundande, under vilken det skapades en parti-press som strckte sig frn Ystad till Lule. Bakslaget kom frst 1909 i och med de frsm13

13 14

Ibid., s. 14. Ibid., s. 15. 15 Ibid., s. 15 ff. 16 Ibid., s. 40.

14

AGITATORN OCH SKISSEN rade konjunkturerna och storstrejken. Den socialdemokratiska pressen skiljde 18 sig frn den samtida borgerliga genom att den gav
(a) det politiska materialet en dominerande stllning, hade (b) en svag annonsstllning p utgivningsorten och lt (c) de sociala och fackliga frgorna dominera bland innehllskategorierna.
17

Samtidigt med partipressen brjade de frsta fackfrbundstidningarna grundas. Till skillnad frn de socialdemokratiska flerdagarstidningarna utgavs de till en brjan bara ngra gnger om ret, och var av frklarliga skl betydligt snvare i sitt innehll. Karaktren av yrkesspecialiserat medlemsblad som de flesta fackfrbundstidningar fick behlla fram till 1920-talet berodde naturligtvis i hg grad p att tidningarna rknades till den politiska agitation, som av LO helt verlts till 19 partiet. Fackfrbundstidningen bde skrevs och redigerades oftast av en i redaktionsarbete obildad ombudsman. S var till exempel fallet med Metallarbetaren. Vi skall ta och titta nrmare p den tidningen, som fre 1913 hette Jrnarbetaren, och en av dess flitigaste medarbetare, den blivande ombudsmannen m.m., Johan Olov Johansson, ur perspektivet litteratur som agitation och agitation som litteratur. 1888 bildades Svenska jrn- och metallarbetarefrbundet, och tv r senare beslt styrelsen p frslag frn sin ordfrande, K. J. Karlsson, att utgiva en kvar20 talsberttelse:
Frsta numret kom i december [1890; anm. ML.] under namnet Jrnarbetaren. 1890 rs kongress faststllde att den i fortsttningen skulle utg med ett nummer i kvartalet. Jrnarbetaren fortsatte som kvartalsrapport till 1895 rs kongress d det bestmdes att den skulle utkomma med sex nummer per r. 1897 rs kongress gjorde den till en mnadstidning. Frn och med juni 1907 utgavs den en gng i veckan.

Sedan slutet av 1890-talet skrivs och redigeras Jrnarbetaren av frbundsordf21 randen, Frtroendemannen Ernst Blomberg, frbundets Gustaf Vasa, till sommaren 1904 nr denne fr lmna ver ansvaret fr tidningen till sekreteraren Theodor Johansson. Det r ocks Johansson som blir Jrnarbetarens frste redaktr nr en sdan tjnst utlyses tillsammans med en expeditrstjnst i samband med 22 att tidningen blir utgiven varje vecka frn och med 1/6 1907. Att Jrnarbetaren blev veckotidning och kostades p bttre papper, strre format och en hel redaktrstjnst hngde naturligtvis ihop med de enorma framgngar frbundet rnt i frga om medlemsvrvning. Medlemssiffran 1897, 6833, har nstan femdubblats 23 tio r senare, 33450.

17 18

Ibid., s. 42. Ibid., s. 86. 19 Ibid., s. 91. 20 J. Lindgren m.., Svenska metallindustriarbetarefrbundets historia, Band 1, 18881905 (Stockholm, 1938), s. 145. 21 Ibid.; uttrycket frekommer i rubrik, s. 218. 22 Tjnsterna annonserades ut i sista numret av Jrnarbetaren 1906, nr 12. 23 Siffrorna r hmtade frn J. Lindgren m.., Svenska metallarbetarefrbundets historia. Band 2, 19061925 (Stockholm, 1948), s. 803.

15

KAPITEL 1 Johan Olov Johanssons liv r ordentligt sammanvvt med Svenska jrn- och metallarbetarefrbundets historia. Han vxte upp i Horndal, dr han tidigt brjade arbeta vid jrnbruket, och enligt en uppgift var med om att bilda den frsta fack24 freningen 1889 som femtonring p ett initiativ frn Hjalmar Branting. 1890talet var en kombinerad luffar- och lrlingsperiod fr honom, men 1902 var han s tillbaka i Horndal som smed, dr han p nytt grips av organisationstanken: ven Johan-Olov slnger romanerna och ordbckerna fr att i stllet kasta sig 25 ver Marx skrifter och arbetarpressens politiska artiklar. 19031904 skall han 26 ha begtt sin litterra debut i den i Hedemora utgivna Dalarnas Nyheter, och 1906 blir han en av de ledande i den lokala fackklubben. Bara tv r senare blir han ombudsman fr jrnbruksarbetarna och brjar samtidigt medarbeta flitigt i i Jrnarbetaren med bde dikt och prosa. 1911 debuterar Johan Olov, som 27 pseudonymen ld, i bokform med Hammarslag. 1913 blir han sekreterare och 1920 frbundsordfrande; dremellan har han hunnit med att ge ut Hammar28 29 smide, 1916, och Slaggstnk, 1917. 1924 blir han LO-kassr, och tre r senare ger han ut Brofors jrnarbetarfackfrening, som r en nyckelroman med Horndal 30 och honom sjlv i centrum. P trettiotalet krns bde hans politiska och litterra karrirer genom att han blir stadsfullmktiges ordfrande i Stockholm 1935 och radiokndis tack vare sina bergslagshistorier. Vi skall emellertid begrnsa vr underskning av Johan Olov och Jrnarbetaren till 1909. Eftersom Johan Olovs och de andra medarbetarnas skisser kampdikterna intresserar jag mig inte fr i sammanhanget med Uhlns ord har karaktren av ngot mitt emellan reportage och dikt och ej sllan i hgre grad det 31 frra n det senare, mste jag frst dem i deras speciella funktionssammanhang, det vill sga, bland Jrnarbetarens vriga texter. Det frsta steget mot en frstelse av dessa halvt om halvt konstnrliga texter br drfr bli att kategorisera tidningens totala textmassa.

1.1 Textkategorier i Jrnarbetaren 1909

I min kategorisering av textmaterialet skiljer jag mellan texter av fiktionskaraktr ii och andra; kampdikter lmnas som nmnts utanfr. Jag brjar med att beskriva iii de nio kategorier av icke-fiktionell karaktr som jag funnit: Texter av ledarkaraktr. Tar stort utrymme under hela den underskta perioden. De pronominella strukturerna r tydligt markerade. Antingen gller ett vi som inbegriper bde organisationsledning och organiserade arbetare (till skillnad frn
24 25

I. hman, Johan Olov smedernas och brukens berttare, Folket i bild 1935:15, ss. 67. Ibid. 26 Uppgiften frn hman, ibid. 27 Stockholm, 1911. 28 Stockholm, 1916 29 Stockholm, 1917. 30 Stockholm, 1927. 31 Uhln, s. 13.

16

AGITATORN OCH SKISSEN vriga medarbetare och klassfienden, eller s skiljs ett ni ut frn viet (vid t.ex. uppmaningar om kamp och enighet). Meddelanden, adresslistor, etc. Tar stort utrymme. Upprtthller kommunikation bde mellan frbundsledningmedlemmar, klubbstyrelsemedlemmar och mellan medlemmar. Populrvetenskapliga framstllningar. Ofta beropas populra arbeten av knda vetenskapsmn. kar i utrymme efter hand, framfr allt efter 1907, nr Jrnarbetaren blir veckotidning. Artiklarna r av framfr allt tre slag: allmnt om vetenskapliga upptckter eller kuriosaartade uppfinningar; artiklar med anknytning till yrkena inom fackfrbundet. Hr frekommer till och med arbetstekniska debatter; yrkeshistoria, till exempel reportage frn Nordiska musets skrarkiv. Ddsrunor och minnesartiklar. Frekommer mycket sparsamt under hela perioden. Ett litet paradoxalt undantag r en motbild till de ddsrunor som skrivits i ngra borgerliga tidningar om en brukspatron. Artikelfrfattaren vill ta upp medaljens frnsida, det vill sga, den utsugning och de vldtkter han menar bruks32 herrn begtt, men resignerar infr sina mjligheter att f ut sanningen:
Men nu hvilar dlingen i sin sttliga familjegraf, bekransad, besjungen, medan en granithuggen grafskrift fr kommande slkten frtljer, hvilken stor och del man vrlden i honom har mist.

Utomfackligt material. Det s kallade utomfackliga materialet r av fyra slag: tal av partikamrater eller riksdagsmotioner; artiklar ur partipressen; artiklar ur annan press; annonser. Agitationsreportaget. Fr vra syften, som ju r att ringa in de litterra funktiv ionernas frhllande till de vriga, r agitationsreportaget speciellt intressant. Namnet tyder p den dubbla funktion det sker fylla: agitationsreportaget vill bde avslja missfrhllanden och agitera fr anslutning till facket som det enda sttet att rda bot p dessa dliga villkor. Agitationsreportaget tar stort utrymme framfr allt under den frsta hlften av den underskta perioden, fr att s smningom delvis ersttas av Lokalkorrespondensen. Agitationsreportaget har mycket klara pronominella strukturer: vi, berttaren, som samtidigt str fr redaktionen och organisationen (de flesta artiklarna av den hr typen skrevs av frbundsordfranden; Frtroendemannen Ernst Blomberg, som ocks redigerade Jrnarbetaren; ni, som r organiserade jrnarbetare och lsare av tidningen; de som r arbetarna artikeln handlar om, vars missfrhllanden den beskriver, vars rtt den frfktar, och som kan lsa om hur tidningen och frbundet stder dem; de klassfienden; de arbetare som nnu inte r organiserade. Tre typer: a) de som nnu inte kommit i kontakt med facket eller de som r vankelmodiga, vilka r det frmsta mlet fr agitation; b) de som har lmnat frbundet; c) strejkbrytarna.
32

Jrnarbetaren 1905:2.

17

KAPITEL 1 Ett typiskt agitationsreportage handlar antingen om allmnna missfrhllanden, som till exempel ackordsystem, om trakasserier mot organiserade arbetare, eller om strejker och lockouter. Det r oftast ett fabulerande drag som knyter samman det avsljande reportaget med de agitatoriska uppmaningarna, som stadkoms genom fiktiv dialog, erlebte Rede och redaktionella kommentarer av bde ironisk, agitatorisk och moraliserande karaktr. Moralisk betraktelse av redaktionen skiljer sig frn 6) genom att hndelsen hr bara tas som utgngspunkt fr ett stllningstagande i ngon aktuell frga. Moralbetraktelsen renodlar det typiska och fr det fackliga arbetet viktigaste momentet i ngon refererad hndelse, och bearbetar det ur ett mer vergripande perspektiv. De fabulerande dragen frn 6) har liksom beskrivningen trtt tillbaka: agitationen fungerar mer direkt. Agitationsreseskildringen tar stort utrymme framfr allt under ren fram till 1907. Reseskildringarna skrivs av agitatorer som skickats ut av frbundsledningen ofta r det Ernst Blomberg sjlv och undertecknas med deras namn. Reseskildringen r den enda kategorin dr det finns ett jag; den berttas ur ett konsekvent subjektivt perspektiv, vilket mjliggr levande milj- och personskildringar, liksom terberttandet av anekdoter som hrts eller setts under resan. Lokalkorrespondensen infrs i strre skala frn och med 1907, och spelar en stor roll under storstrejken som lgesrapport. Den har de flesta dragen gemensamma med agitationsreportaget, men skiljer sig stillvida att viet som berttar alltid r identiskt med dem det handlar om. Sammanfattningsvis kan man allts konstatera att de icke-fiktionella textkategorierna innehller flera latent fiktionella element. Speciellt intressant r det grundlggande greppet att frena reportagefunktion och agitatorisk funktion med hjlp av ett fabulerande element, dr en berttare trder fram i texten bde som kommentator och aktr. Berttarens dubbla egenskaper hnger naturligtvis direkt samman med Jrnarbetarens funktion som fackfreningstidning: textmaterialet str alltid i ett bestmt frhllande till frbundet och det fackliga arbetet, vilket innebr att Jrnarbetaren kan definiera sin lsare betydligt mer precist n en dagstidning eller en bok. De fiktionella textkategorierna r av fem slag: 1. Lyrik. 2. 3. Litterra noveller. En typ av otvetydig sknlitterr karaktr skiljs frn det vriga materialet p ett stt som skisserna inte gr. Dialogen r som namnet antyder frmst uppbyggd av ett dialogavsnitt, som brukar fregs av en inledande frklaring om var och varfr som replikerna utbyts, och fljas av en avslutande moralisk, satirisk eller agitatorisk uppmaning. Replikskiftet sker alltid mellan en organiserad arbetare och ngon av de de jag redogjorde fr under agitationsreportaget. Skissen avhandlar en hndelse ur det verkliga livet ofta med fackordsspckat talsprk, och alltid med en moralisk eller agitatorisk tendens. Historiska skildringar handlar ofta om gesller eller andra hantverkares den under skrvsendets tid.

4. 5.

18

AGITATORN OCH SKISSEN 6. Kategori 35 har mest gemensamt och skiljer sig klart frn de bda fiktionskategorierna. Dremot kan det ofta vara svrt att hnfra 35 till ngon bestmd kategori de innehller ofta element frn alla tre. Man br ocks uppmrksamma likheten i frhllandet dialogskiss och moralisk betraktelseagitationsreportage av de icke-fiktionella kategorierna, liksom de historiska skildringarnas likhet med de populrvetenskapliga framstllningarna.

1.2 Exemplet Flygares soffa

Johan Olov r ett utmrkt exempel p en medarbetare som skriver i de flesta textkategorier. Han skrev bde lokalkorrespondens, dikter och skisser. Samtidigt med sin anstllning p frbundet 1908 blev han en av Jrnarbetarens flitigaste skissfrfattare, en stllning som han befste under 1909 inte minst under storstrejken. Skissen Flygares soffa skrev han i ett mycket bestmt kommunikationsammanhang; i Jrnarbetaren mitt under jrnbrukslockouten, som tog vid v efter storstrejken och varade in i november 1909. Han skrev i sin egenskap av facklig frtroendeman, och han gjorde det nr lget var som mrkast. Lite varstans brjade jrnbruken varsla sina anstllda om vrkning, och i Lokalkorrespondensen frn avdelningarna blir den ndvndiga optimismen allt mer anstrngd. Lrdagen den sjtte november 1909 kan man lsa under rubriken Frn stridsfltet. Efter ingngna rapporter under Horndal:
Redan frut r omtalat, att det var Horndals konsul Bohman, med underhuggare ingenjr Bergstrm, som haft den tvivelaktiga ran att vara frst ifrga om att vrka arbetarna. Det brjade fregende vecka med tv gamla hyttarbetare. Den sorgliga och pinsamma frrttningen blev emellertid avbruten p ett lika ovanligt som humoristiskt stt. Varom mera p annat stlle i tidningen. Stllningen bland arbetarna god.

En bit lngre ner i samma spalt hittar man s skissen Flygares soffa. Varfr fabulerar d Johan Olov ihop en skiss om hndelsen, som ju r av utomordentlig vikt fr den fackliga motstndskraften, i stllet fr att lmna en objektiv och vederhftig rapport? Utgngspunkten fr ett svar kan vara de huvudfunktioner som den tyske pressforskaren Ludwig Kantorwicz anser pressen spelar fr arbetarklas33 sen:

vi

33

Citerad efter Hadenius m.., Socialdemokratisk press 18991909, s. 99.

19

KAPITEL 1

20

AGITATORN OCH SKISSEN

(1) Tidningarna gr arbetarna medvetna om sin situation och gemenskapen med sina klassbrder. (2) Tidningarna verkar som agitatorer fr arbetarnas politiska organisationsstrvanden, som kontrollorgan gentemot de centrala partiinstanserna och som sammanhllande lnk mellan partimedlemmarna.

I november 1909 r Jrnarbetarens funktion klar: det gller att hlla stnd och bevara disciplinen och sammanhllningen mot arbetsgivarnas attacker. Den vanliga balansen mellan agitation och reportage r inte effektiv under sdana frhllanden; ingen av Jrnarbetarens lsare behver upplysas om svrigheterna med att leva eller ndvndigheten av att organisera sig. Nu gller det att se till att medlemmarna frblir medlemmar, att modet hlls uppe. Drfr agiterar inte Johan Olov som vanligt med hjlp av avsljanden av en orttfrdig verklighet, utan tar i stllet hjlp av fantasin och sin knsla fr situationskomik. P s stt frsker Johan Olov renodla det absurda i hndelsen som Horndalsarbetarna har i frskt minne, och som skulle ha kunnat innebra fullstndig resignation, till att strka solidariteten och kampviljan genom att visa hur hjlplsa arbetsgivarnas hantlangare kan bli av sina egna lagar och en soffa. Satiren r trots sina fantastiska inslag konkret; textens relationer till verkligheten och sina lsare entydiga. Analysen av Jrnarbetarens textkategorier och det konkreta exemplet med Johan Olovs Flygares soffa har frhoppningsvis givit en uppfattning om det funktionssammanhang som r den litterra skissens i Sverige omkring sekelskiftet. Men denna synkrona analys stller lika mnga frgor som den besvarar, och frgorna riktas mot skissens historia: Varifrn kommer den? r den en proletr genre, ett lika relevant uttryck fr proletrt medvetande och proletr erfarenhet som romanen (enligt vad som sgs) fr borgerlighetens? Om den inte uppstr med arbetarlitteraturen: hur frndras skissen i och med arbetarfrfattarnas vertagande av den? Fr att f svar p de hr frgorna och andra som kan aktualiseras av skissen, den korta realistiska prosaberttelse som jmte kampdikten var den unga arbetarlitteraturens vanligaste genre, mste vi naturligtvis g till historien. Frst efter ett vii studium av genrens tillblivelse kan man frst dess senare frvandlingar, de, 34 med Walter Benjamins ord, omfunktioneringar, som blivit det kanske mest cen35 trala begreppet fr utforskare av arbetarrrelsens historia p alla niver.

Slutnoter till kapitel 1

34

Se t.ex. Benjamins resonemang i Das Kunstwerk in Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarheit (Frankfurt a. M., 1963). 35 Frhllandet verkar glla svl etnologiska, medvetandehistoriska som litteraturvetenskapliga ansatser de senaste ren. Mnga av dem r skert inspirerade av O. Negt & A. Kluge, Offentlighet og erfaring. Til organisasjonsanalysen av borgerlig og proletarisk offentlighet (1972; vers. 1974), som kritiskt granskar fr.a. arbetarpartiernas vertagande av borgerliga organisationsformer.

21

KAPITEL 1

Om J.O. Johansson, se vidare K. Wallander, Metallarbetarna och litteraturen. Det litterra stoffet i en fackfrbundstidning 18901978, t.ex. ss. 6467. ii Fiktionsbegreppet anvnds hr klassifikatoriskt, utan behov av hnsyn till de komplikationer som diskuteras i t.ex. D. Cohn, Fiktionalitetens vgvisare. Ett narratologiskt perspektiv (1990), TFL 1993:23 och G. Genette, Fiktionell berttelse, faktisk berttelse (1991), TFL 1993:23. iii Jfr Wallanders nedslag, ss. 13, 21, 60 f., 66, 99108. iv Se G. Elveson, Reportaget som genre (Uppsala, 1979). Reportage stipuleras enligt fljande: en redovisning som tergr p en samtida (yttre) verklighet och bygger p iakttagarens egna direkta upplevelser registrerade inom ganska kort tid i det sjlvupplevdas form samt med tidpunkt och plats vl preciserade. (s. 19) Elvesons begreppsgenomgng s. 18 f. frtecknar inte termen agitationsreportage, men nrmar sig likvl saken. Se vidare kap. Objektivitetsproblemet. v Jrnarbetaren 1909:37. vi Texten har fljande lydelse: Flygares soffa Vid vrkningarna i Horndal blev vrkningsmanskapet med ingenjren Bergstrm och kronofogde Bladin i spetsen urstndsatta att fullborda densamma, drigenom att hyttarbetaren, f. d. Soldaten Flygares, gamla soffa satte sig till motvrn. Hon trotsade alla frsk till avhysning. Hur man n vnde den, var den bde fr lng och fr bred. Ingenjr Bergstrm tog all sin tekniska visdom till hjlp. Gjorde berkningar, kalkyler och ritningar, men intet halp. Den lille kronofogde Bladin anstllde korsfrhr med Flygare, men med samma resultat. Lnsman Stl och tio bondpoliser skte med den ra styrkans makt att f bugt med soffan. Vggen och drrposten brjade ge vika, men soffan var och frblev sig lik. D snde man efter ett kompani frn Vrmlands regemente med sextio skarpa patroner pr man, ett batteri artilleri frn frsta Svea i Uppsala, en pluton trng frn Sala och en bataljon frn Dalaregementet. Under dagalggande av ett formligt ddsfrakt gingo de till anfall, men soffan hll sig. D erhll Flygare tillstnd att tervnda till sin soffa. verlycklig klappade han sin stndaktige vn och liggande i dess skte kvad han: P vrkningsjobbet du gjorde slut ditt gamla skrlle, du gick ej ut. Trots kronofogdar och ingenjrer frsk p lngden, frsk tvrsver. Fiskal och lnsman och bondpolis de vnde sig upp tusen vis. Infanteri med gevr, patroner, artillerister och trng, kanoner, till strids de gingo med mod och hopp, men mot dess anlopp du satte stopp. Vad Herman Lindqvists trehundratusen, och den frskrckliga storstrejksbusen, ej kunde gra, det gjorde du, och gjordet kvickt, i ett enda nu. Du mot von Sydow och svenska hren, Och konsul Bohman, dig stllt p tvren, och all sin storhet och grymma makt de hava neder infr dig lagt. Dess lnga nsor, jag ser dem n d de dig synade, kra vn. Och ett mot tusen, jag vgar hllat. De tro nu samfllt att jag dig trollat. Rtt s, som dalkarl och kneckt till lika, jag vet nog medel som icke svika. *** Noten fortstter p nsta sida

22

AGITATORN OCH SKISSEN

Flygare somnade och sov, vaggad av ljuva drmmar, tills han p morgonen vcktes av en deputation, som med kronofogden i spetsen vrdsamt anhll om att f inkpa soffan. Om Svenska Arbetsgivarefreningen skall inkpa densamma och p s stt omintetgra en farlig motstndare, eller om Horndals bolag mnar anvnda dess undergrande kraft fr att hjlpa upp sina finanser, r, d detta skrives, ej bekant. Johan Olov vii Fr frhllandet teoretiska/historiska genrebegrepp se T. Todorov, Genres in Discourse (1978; Cambridge, New York, 1990), ss. 1517, 19; vidare A. Fowlers standardverk Kinds of Literature. An Introduction to the Theory of Genres and Modes (Cambridge, Massachusetts, 1982), kap. 4, 9 10.

23

2. SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV

2.1 SAOB
Svenska Akademiens ordbok ver svenska sprket (SAOB) gnar artikeln skiss tillsammans med ngra av dess verbformer nrmare fyra sidor. P dem kan man bland annat lsa om skissens tre huvudbetydelser, nmligen som utkast till ett 36 musikaliskt, litterrt eller bildande konstverk. Det r den sistnmnda konstarten som har upphovsrtt till termen, tminstone i dess svenska anvndning. SAOB:s grunddefinition av skiss lyder:
1) mer l. mindre hastigt l. vrdslst o. i grova drag utfrd ytbild (i blyerts l. kol l. olja l. akvarell o. d.) l. (konst.) plastisk bild (i lera l. plastellina o. d.) varigm ngn l. ngt avbildas l. framstlles; srsk. om sdan bild utgrande utkast till ett tillmnat konstverk (i sht frr v. i speciellare anv., dels om bild utgrande frsta utkast, dels om ytbild utgrande senare, mer utarbetat utkast)

Skiss kan i bildsammanhang ocks betyda kartliknande framstllning och konstruktionsritning. Inom litteratur och musik r skissens grundbetydelse som utkast densamma som i de bildande konstarterna; i litterra sammanhang kan den dessutom anvndas i sin metabetydelse: utkast till en framstllning om litteratur. Men konstarterna har ocks en mer utvecklad betydelse gemensam: skissen r en sjlvstndig genre inom svl mleri och skulptur som litteratur och musik. SAOB snuddar endast vid dessa avancerade betydelser fr de bildande konsternas viii del. Dremot heter det om skissen i litteraturen:
om urspr. frn Engl. stammande o. Sv. vsentligen p 1840-talet odlad kortfattad sknlitterr prosaskildring (srsk. novell (ett) l. ess); ven (i sht i sg. best.) om genren.

P ett analogt stt definieras den musikaliska skiss-genren:

3) utkast till ett musikaliskt arbete l. verk; v. (numera nstan bl. i namn p kompositioner) om kort musikstycke med impressionistisk l. improvisatorisk prgel.

Orsakerna till den likartade konceptionen av skiss inom de tre konstarterna mste naturligtvis, liksom sklen till termens frekomst verhuvudtaget, skas i historien. Det kan tyckas vara missriktad energi att gna tid och kraft t etymologier, men som jag hoppas kunna visa ger termen skiss en sllsynt redundans

36

Enligt SAOB:s uppgift avslutades redaktionsarbetet p ordet 27/9 1971.

24

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV och en representativ sdan som genom sin historia lter oss bttre frst viktiga linjer i de senaste rhundradenas realistiska prosa. Men innan jag vnder mig till etymologierna fr vgledning, skall jag granska hur man frn litteraturvetenskapligt hll har nrmat sig skissen, fr att p s vis skaffa mig information om gen- och senvgar till forskningsobjektet.

2.2 Svensk litteraturforskning

En bra inkrsport till en diskussion om skissen frn genresynpunkt verkar vara att granska i vilken mn den r etablerad som begrepp i litteraturforskningen. Begrepp hamnar i lexika och handbcker (tminstone s smningom) och gnas ibland till och med specialstudier (ofta r det vl just de som gr begreppen etaix blerade). Att granska den explicita anvndningen av skissen i litteraturforskningen innebr inte att jag glmmer att den granskningen bara ser den ena sidan av saken det vill sga, att den andra sidan r saken skiss sjlv; genren kan naturligtvis dlja sig under andra beteckningar. Orsaken till att det r viktigt att hlla sig till explicita och implicita bestmningar av skissen str att ska dels i det faktum att skissen har en lng och komplicerad frhistoria, dels i att den r svrdefinierad. Dessutom har skissen verkat provocerande och fr mnga skert ocks generande okonstnrlig, vilket, samtidigt som det banat vg fr dess anaanvndning i mnga utomlitterra sammanhang, misstnkliggjort den i mngen litteraturhistorikers gon. 2.2.1 Svenskt litteraturlexikon Svenskt litteraturlexikon kanoniserar vr inhemska litteraturvetenskapliga terminologi och demonstrerar naturligtvis drmed det hrskande paradigmets motvilja 37 mot svra ord. Skiss r inte ngot svrt ord; dess svrigheter ligger p andra niver n den lexikaliska betydelsen, stavningen eller uttalet, och gnas ocks en kort men innehllsrik artikel av Gunnar Wallin. Artikeln r representativ fr den internationella fattad i sin inskrnkta, vsterlndska betydelse litteraturvetenskapliga uppfattningen om skissens historia, viktigaste egenskaper, storhetstid och litterra betydelse, vilket motiverar att artikeln citeras i sin helhet:
Skiss (ldre stavning: skizz), en frn den bildande konsten omkring r 1800 vertagen litterr genrebeteckning. Ordet var ursprungligen liktydigt med improvisation, utkast (till ett strre verk), men kom snart att beteckna en fristende kort berttelse, naturskildring e.dyl., avsiktligt fragmentarisk och med huvudvikten mera lagd p episod och detaljstudium n p hndelsefrlopp eller karaktrsutveckling. Srskilt p 1880-talet var genren omtyckt och odlades med frkrlek av frfattare med impressionistisk stil. Ett vlknt exempel p anvndning av ordets engelska motsvarighet r Dickens debutarbete Sketches by Boz, 1836. Ngra svenska exempel: Tor Hedbergs Noveller och skizzer, 1889, A.T. Gellerstedts Skiss frn Skansen, 1896,
37

Se K. Aspelins not om dessa i hans Textens dimensioner. Problem och perspektiv i litteraturstudiet (Stockholm, 1975), s. 9 ff.

25

KAPITEL 2
Erik Norlings Skisser och skuggspel, 1919, Gunnar Helanders Skisser vid vulkanen, 1953. Jmfr Bild.

Vi knner igen den dubbla betydelsen av utkast och mer eller mindre sjlvstndig genre frn SAOB. Dremot frlgger Wallin storhetstiden till 1880-talet, medan ordboken menade att denna infll fyrtio r tidigare. Den tvisten, liksom Wallins uppgift att skissen blev en litterr genrebeteckning omkring 1800, fr vi anledning att terkomma till. Den avslutande hnvisningen till Bild innebr en viktig komplettering av Wallins uppgifter. Dr skriver nmligen Harald Elovson om termen bild i betydelsen teckning, tavla eller dylikt, men han menar att ven beteckningarna genrebild och skiss, hmtade frn mleriet, r i det nrmaste synonyma med b. [=bild; anm. ML.] och anvnds frn omkring 1830 som beteckning p skildringar ur verkligheten, Elovson stter bruket av termen bild i samband med skedets realistiska strvan, vilket bland annat ledde till att frfattaren inte sllan [jmfrdes] med bildkonstnren, mlaren, tecknaren. Vidare pekar Elovson p skillnaden mellan bild som beteckning p korta sknlitterra berttelser, och framstllningar av icke sknlitterr art med mnen frn olika fack, politik, undervisning, religion osv., speciellt nr framstllningen var populr. B. anvndes ocks om intryck frn resor och framstllningar av biografi- och memoarkaraktr. Elovsons iakttagelse att bilden frekommer i bde litterra och olitterra sammanhang fr vi anledning att terkomma till ocks fr skissens del. 2.2.2 Litteraturhistoriska handbcker Termer man kan sl upp i ett lexikon gnas ocks rader i tminstone ngon litteraturhistorisk handbok, medan det omvnda fallet inte behver glla. Drfr blir man lite frvnad vid genomlsningen av vrt moderna standard38 verk, Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, i vars tredje del Gustaf Fredn skriver om det realistiska genombrottet i svensk litteratur under den frn idhistorien hmtade och fr litteraturforskningens ideologiska perspektiv s representativa rubriken, Liberalismen, utan att en enda gng nmna termen skiss, eller ens ngon av dess mleriska slktingar (utom nr boktitlarna tvingar hox nom till det). Fredn vljer i stllet den mer otvetydigt litterra termen novell. Skissen lyser emellertid inte helt med sin frnvaro i standardverket. Gunnar Brandell skriver i samma litteraturhistorias fjrde del om Ola Hansson, och har som frsta mellanrubrik: Ungdom. Prosaskisser och lyrisk debut. Frhllandet att skissen inte nmns i det litteraturhistoriska standardverket i samband med 1830-talsrealismen, men dremot i samband med ttitalisten Ola Hansson rimmar som synes vl med Svenskt litteraturlexikons uppfattning om skissens storhetstid. Brandell anvnder skiss huvudsakligen i dess utkast-betydelse. Det mrks inte minst genom att han anser sig behva citera termen frsta gngen den fre-

Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, Tredje delen. Romantiken, liberalismen. Andra bearbetade upplagan (Stockholm, 1967).

38

26

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV kommer i den lpande texten. Dessutom begrnsar han anvndningen av ordet 40 till Ola Hanssons frst postumt publicerade prosasamling, Studentliv, vilken han 41 fr vrigt jmfr med Strindbergs debutverk, Frn Fjrdingen och Svartbcken. Brandells utkast-uppfattning om skissen mrks slutligen i formuleringen Mera betydande n studentskisserna var en samling landsbygdsnoveller, Slttbyhisto42 rier. Ett annat uttryck fr skissen som en mindervrdig eller tminstone lg genre r Adolf Stender-Petersens behandling av den i Bonniers allmnna litteraturhisto43 ria. Under rubriken Slavisk realism skriver han om de Gogol-inspirerade ryska samlingsvolymerna Petersburgs fysiologi (1845) och Petersburgsantolo44 gien (1846):
I bda dessa karakteristiska kollektivverk deltog de mest olika frfattare ur den nya generationen med skisser, noveller och berttelser som hade det gemensamt att de behandlade lga mnen och typer [] Bland de frfattare som bidrog till dessa samlingsvolymer var det en del som aldrig ndde ut ver den journalistiska skissens xii form, men dr fanns ocks andra [].
39 xi

I samma del av Bonniers allmnna litteraturhistoria, Realism och naturalism, lgger Erik Lunding an ett ngot annorlunda perspektiv i sin studie ver den sam45 tida tyska litteraturens realistiska strvanden:
Och medan biedermeier utan lidelse formade vl avrundade konstverk, dominerade hos Det unga Tyskland de ppna formerna, former, vilka som brevet, reseskissen, essayen, kseriet och fljetongen mjliggjorde allehanda digressioner, ssom reflexioner, satiriska resonemang, ironiska tjuvnyp och s vidare.

Skillnaden mellan Stender-Pedersens och Lundings stt att behandla skissen r faktiskt s typisk att den kan sgas klyva forskningen i tv delar: en som opererar med ett (ofta implicit men inte desto mindre normativt) konstlitteraturbegrepp, och en som arbetar med ett mer historiskt-funktionellt litteraturbegrepp. Medan skissen fr den frra gruppen knappast kan bli annat n lftesrika frsk (som sedan infrias eller ej. Strindbergs frfattarskap r ett exempel p ett infriat lfte, medan den frnvarande realistiska romanen i svensk 1700- och tidig 1800talslitteratur r exempel p vad litteraturhistoriker som Bk (i efterhand) lngtar 46 efter, och som de frebrr skissens frformer fr att ha utlovat), blir dess dokumentra karaktr fr de senare ingenting sttande, eftersom de ser skissen i dess funktionssammanhang, som ofta r allt annat n litterrt. En vanlig metod fr den senare forskartypen att n fram till sin historiska Einfhlung r dialektiken mellan
39

Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, Fjrde delen. ttiotal, Nittiotal. andra bearb. uppl. (Stockholm, 1967), s. 198. 40 O. Hansson, Studentliv. Trycktes i Slttbyhistorier 1927. 41 A. Strindberg, Frn Fjrdingen och Svartbcken (Stockholm, 1877). 42 G. Brandell, Ny illustrerad litteraturhistoria, 4, s. 198. 43 Bonniers allmnna litteraturhistoria. Realism och naturalism, huvudred. E. N. Tigerstedt (Stockholm, 1962). 44 Ibid., s. 228. 45 Ibid., s. 173. 46 Se nedan, Exkurs.

27

KAPITEL 2 ppna och slutna former, det vill sga, Lundings grepp p motsttningen Det unga TysklandBiedermeier. I Ny illustrerad svensk litteraturhistoria frekom skissen som vi sg mycket sparsamt och i det konkurrerande standardverket, Tigerstedts Svensk litteraturhisto47 ria, saknas det helt. Det har emellertid inte alltid varit s, utan tvrtom har skissen varit ett hgfrekvent begrepp i historieskrivningen ver den framvxande litterra realismen. S 48 var det till exempel i Johan Mortensens Frn Aftonbladet till Rda rummet, och s var det i frsta upplagan av Schck/Warburgs Illustrerad svensk litteratur49 historia, som ver huvud taget behandlade den hr aktuella perioden (vilken egentligen var den andra upplagan den frsta strckte sig bara till 1830!). Karl Warburg str fr frfattarskapet till delarna om 1800-talsrealismen. Fr honom, liksom fr Mortensen till exempel, r inte skissen en genre, utan snarare en hjlpbeteckning i beskrivningen av den litterra utvecklingen, sedd antingen i det framvxande frfattarskapets och personlighetens perspektiv, eller ur den framvxande nationallitteraturens och nationalkaraktrens synvinkel. Mortensen 50 infr termen smrre berttelser som synonym till skiss, vilken ocks Warburg anvnder i beskrivningen av August Blanches kortprosa (t.o.m. i rubrik), men hos honom blir de bde kvalitativa och kvantitativa betydelserna av smrre n mer synliga: Men fr dessa lokalskildringar, kulturbilder och karak51 teristiker finner Blanche ett tacksammare omrde inom smrre ramar. Warburg ger allts en mer eller mindre psykologisk frklaring till varfr Blanche inte lyckades skriva den stora realistiska romanen (som fredmet England lyckats med hundra r tidigare). Men det var ju inte bara Blanche som hade misslyckats. Drfr blir nsta led i Warburgs frsk att frklara den frnvarande romanen inte att verge sitt begrnsade biografiska perspektiv utan att generalisera det: det svenska lynnet passar inte fr realistiska romaner! (Surt, sa rven! Eftersom lynnet, anden, eller karaktren en gng fr alla r fr Warburg, bryr han sig naturligtvis inte om att frga sig vad som kan tnkas orsaka dessa antipatier mot romaner.) Warburg gr ocks ett frsk att uppvrdera Blanches senare kortprosa genom att anvnda beteckningen miniatyrnovell, som ju onekligen verkar stlla hgre krav p sin frfattares koncentrations- och precisionsfrmga n en smrre be52 rttelse:
I motsats till sina medtflare sade han dock snart romanen farvl [] och gnade sig nu t sitt rtta flt, miniatyrnovellen, som han med utomordentlig frmga af omvxling odlade.

E. N. Tigerstedt, Svensk litteraturhistoria (Solna, 1971). J. Mortensen, Frn Aftonbladet till Rda rummet. Strmningar i svensk litteratur 18301879, andra uppl. (Stockholm, 1913). 49 H. Schck & K. Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria. Tredje, fullstndigt genomarbetade upplagan. Utgiven av H. Schck. Sjtte delen. Efterromantiken (Uppsala, 1930). 50 Se Mortensen, s. 358. 51 Warburg, 1915, s. 446. 52 Ibid., s. 446.
48

47

28

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV Efter Warburgs bortgng gav Henrik Schck ut den tredje fullstndigt genomar53 betade upplagan av deras litteraturhistoria. I frklaringen till Fredrik Cederborghs anekdotiska, fragmentariska form ansluter sig Schck till det psykologise54 rande resonemanget:
Han [Cederborgh; anm. ML.] tyckte om at lta pennan lpa, att kasta ner sm skizzer p papperet av de bilder han uppfngat, och kompositionen, sammanhanget mellan dessa bilder, brydde han sig mycket litet om.

I avsnittet om Blanche lter Schck ana en mer materialistisk frklaring till kort55 prosans vlde ver romanen:
1857 blev han, som sagt, redaktr fr Illustrerad Tidning, och det begrnsade utrymmet tvingade honom att skriva korta artiklar. Han brjade hr offentliggra sm skizzer och minnesbilder ver avlidna.

Men Schck lter inte publiceringsformen bestmma ver mer n lngden p artiklarna; till sjlva gestaltningen nr den enligt hans sikt aldrig. Drfr har han ocks svrt att dlja sin besvikelse ver att Blanche hade ga fr dylika typer 56 [] ven om han aldrig kunde skildra ett sjlsliv. 1935 ger Schck ut en egen litteraturhistoria, Sveriges litteratur intill 1900, i 57 vilken termen skiss har blivit utbytt mot bild. Blanches prosa diskuteras under rubriken Sensationsromanen. Otto Sylwan torde vara den svenske litteraturhistoriker som mest anvnt skissen som genrebeteckning, och som ocks svarat fr den mest innehllsrika definitionen. Man br notera att Sylwan inte bara anvnder termen i sin vanliga litteraturhistoriska grning, utan dessutom frser en samling esser frn 1901, Frn stngpiskans dagar, med underrubriken Kulturhistoriska skisser. Drmed fullfljer Sylwan en tradition som p svensk botten inleds av ett av hans kraste forsk58 ningsobjekt, nmligen Oscar Patrick Sturzen-Becker. Sylwans positiva litteraturhistoriska attityd till skissen hnger sannolikt ihop med hans intresse fr svensk presshistoria, dr han svarade fr en banbrytande insats. Detta har skert resulterat i en genersare hllning till, med Lundings terminologi, ppnare och mindre konstlitterra former som just skissens mnga uppenbarelser. Sylwans presshistoriska perspektiv ruckar som vi skall se ibland p det normativa litteraturbegrepp han annars skert delade med bland andra Schck och Warburg. I frsta upplagan av Svenska litteraturens historia (1919) ger Sylwan, under rubriken Liberalismens tidslder, skissen en position den inte haft vare sig frr eller senare i svensk litteraturhistoria. Sylwan delar nmligen upp den svenska
53

H. Schck & K. Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria, tredje, fullstndigt genomarbetade upplagan, utg. av H. Schck, Sjtte delen. Efterromantiken (Uppsala, 1930). 54 Ibid., s. 124. 55 Ibid., s. 161. 56 Ibid., s. 164. 57 H. Schck, Sveriges litteratur. Andra delen (Uppsala, 1935), s. 143. 58 Se t.ex. A. Ericsson, Det svenska tidningskseriet 18501900, tta presshistoriska studier (Lund, 1974).

29

KAPITEL 2 prosalitteraturen under det aktuella skedet i tv huvudgrupper, vilka han ger rubrikerna Romanen I. Den ldre gruppen. (1830-talet.) och Romanen II Skissen. (Efter 1840.). Granskar man rubrikerna nrmare upptcker man att Sylwan formulerat dem p ett frbryllande inkonsekvent stt. Nr det gller den frstnmnda rubriken verkar det uppenbart att orden efter talstrecket skall uppfattas som en synonym formulering av Romanen I.. Den tolkningen styrks av att Den ldre gruppen r placerad inom parentestecken i litteraturfrteckningen till Svenska litteraturens historia till skillnad frn Skissen. Dessutom r ju Den ldre gruppen en formulering som kan gra ansprk p att tcka hela fltet av prosaskildringar. I rubriken Romanen II. Skissen verkar Sylwan i stllet ha formulerat tillggsordet som en komplettering. Den uppfattningen underbyggs om man uppmrksammar Sylwans distinktion mellan kvinnliga och manliga prosafrfattare p 59 1840-talet:
Inom den stora romanen voro damerna utan gensgelse de frmsta, inom prosans smrre arter ter ndde ett par av de manliga frfattarna hgst. Nstan alla voro de journalister, beroende ej blott p naturlig lggning utan ocks p tidsriktningen. Att pressen fick en betydelse som aldrig frr, r redan ppekat; dagbladet uppsg i sig de diskuterande politiska och litterra veckobladen, och den gamla Spectatorsgenren levde upp i fljetongen och skissen.

Sylwans stt att diskutera motsttningen mellan kvinnliga romanfrfattare och manliga journalister pminner om det vi tidigare mtt hos Erik Lunding. Hans presshistoriska perspektiv tvingar honom bde att frst att det faktum att frfattarna i s hg grad ocks var journalister ej blott [berodde] p naturlig lggning, och att se det dynamiska i vergngen frn de gamla veckobladen till det nya dagbladet, frn Spectators-genren till skissen. Av prosans smrre arter sprar Sylwan fljetongen till Frankrike, dr avdelningen under strecket (ven kallad kllaren) frn brjan var gnad t sm anekdoter och annat plockgods, och som efter hand ombildas till kseri ver 60 aktuella eller icke aktuella mnen. De under hrd censur skrivande tyskarna har, menar Sylwan, frmedlat genren 61 till Sverige, vilket de enligt hans sikt ocks gjort med skissen:
Skissen ter r engelsk, en mera direkt avkomling av Steele-Addison eller Sterne; den var ett hrn av verkligheten, sett genom ett temperament, och har otvivelaktigt varit av betydelse fr realismens begynnelse. En resa, en promenad gav stoff till en skildring eller en meditation, sdan som Washington Irvings (The Sketchbook), Leigh Hunts, Lambs (The Cockney School) eller Dickens (Sketches by Boz). Att ven hr tyskarna varit frmedlande, kan misstnkas. Fr vrigt fick termen hos oss en vidstrcktare anvndning n annorstdes; den omfattade ej blott engelsk sketch och fransk feuilleton (Sturzen-Becker) utan ocks novelletten (Blanche); Onkel Adam anvnder beteckningen genre-mlning.

Svenska litteraturens historia. Andra delen. Den romantiska tidsldern av Fredrik Bk. Liberalismens tidslder av Otto Sylwan (Stockholm, 1919), s. 481. 60 Ibid., s. 481. 61 Ibid., s. 481 f.

59

30

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV Ovanstende r det mesta och bsta som skrivits om skissen i en svensk litteraturhistoria. Vi fr drfr anledning att terkomma till bde Sylwans genetiska hypoteser och hans iakttagelse av den svenska skissens frhllandevis vida betydelse. Sylwans presshistoriska perspektiv tjnar honom bst s lnge han hller sig till en deskription av skissens och skissfrfattarnas karakteristika. 1929 rs upplaga av Svenska litteraturens historia ger exempel p hur det gr nr Sylwan frsker ge en mer analytisk bild av den tidiga realismen n vad han gjort tio r tidigare: strax terfaller han i samma trnga litteraturbegrepp som slutit s mnga av hans sam- och sentida frfattarkollegors gon fr vad som r skissens betydelse 62 och funktion:
[De manliga frfattarna hade] avgjort sin styrka i de sm arterna, skissen och de genrer, som grnsade till denna; det r ju en gammal iakttagelse att dessa ligga bst till fr det svenska kynnet. Drest Louis de Geer, statsministern, skall erinras, s r det vl fr hans mediterande skisser ssom det mest egenartade i hans frfattarskap. Men det var uti mera journalistiska och realistiska, kserande och berttande smsaker de bda verkligt betydande talangerna, Sturzen-Becker och Blanche, excellerade. Pressen hade fr dem och fr mnga andra ppnat en bana, som tidigare alldeles icke haft sdana mjligheter till framgng.

Skillnaderna mellan 1919 och 1929 rs upplaga r inte stora. Det mest igonenfallande r att Skissen ftt en betydligt blygsammare rubrikplacering. Annars r skillnaderna mest av karaktren nyanseringar. Generellt kan sgas om dessa att Sylwan mer uppmrksammar och i frekommande fall hrdare kritiserar brister i konstnrlighet. Det citerade stycket om de sm formernas attraktionsvrde saknas till exempel i 1919 rs upplaga, och kritiken mot C.A. Wetterberghs gen63 remlningar skrps betydligt. Dremot br man lgga mrke till att Sylwan, trots sin vida definition av skissen, uppenbarligen tycker att det r svrare att tala om skissen som en sknlitterr genre n som (framfr allt kulturhistoriskt) kseri. Slunda ser han sig redan 1919 franlten att citera skissen nr han skriver om Blanches novelleter [sic!], och 64 frklarande tillfoga en bisats: d.v.s. smberttelser. Dremot kan han utan vare sig citationstecken eller frklaringar kalla Sturzen-Beckers kulturhistoriska 65 kserier fr skisser. Orsaken r naturligtvis att skissen som kseri ligger Sylwan och fr den delen ocks de andra borgerliga litteraturhistorikerna vid den hr tiden nrmare n skissen som sknlitteratur. Det beror i sin tur inte p att den sknlitterra skissen upphrt att existera, men vl p att den existerade i sammanhang som var fjrran Sylwans sociala och vetenskapliga domner.

62

Svenska litteraturens historia. Andra delen. Den romantiska tidsldern av Fredrik Bk. Liberalismens tidslder av Otto Sylwan, Ny, omarbetad upplaga (Stockholm, 1929), s. 499. 63 Ibid., s. 500 f. 64 Sylwan, 1919, s. 490. 65 Ibid., s. 485.

31

KAPITEL 2

2.3 Utlndsk litteraturforskning

Efter att ha underskt skissens stllning i den svenska litteraturforskningen kan det vara belysande att gra en jmfrelse med dess position som genre eller t66 minstone som vedertaget litteraturhistoriskt begrepp i utlndsk forskning. Men resultatet av att leta efter skissen i litteraturhistoriska lexika r tunt. I Norge och Danmark verkar definitionen vara s gott som identisk med den 67 xiii svenska. P italienska och franska har jag ver huvud taget inte lyckats finna termen i litteraturhistoriska sammanhang. Engelska och amerikanska lexika r ofta organiserade kring frfattarnas biografier och verk; uppslagsordet sketch 68 xiv hnvisar drfr vanligen till Charles Dickens och/ eller Washington Irving. xv Men det finns ocks lexika som diskuterar skissen mer utfrligt. Ett exempel r 69 Dictionary of World Literary Terms, som under sketch hnvisar till short story, dr fljande distinktion grs: A sketch lacks the depth of the short story; xvi narrative may be subordinated, psychological atmosphere may be stressed. Artikeln fljer den moderna (frn och med 1800-talet) utvecklingen av the short story framfr allt med hjlp av Edgar Allan Poes novellteori och novellpraktik, som 1842 first formulated some critical and technical principles that distinguish xvii the briefer form from the long narrative. Det r andra hlften av 1800-talet som artikeln gnar strst intresse, och den ger fyra mycket intressanta orsaker till varfr the short story kom att utvecklas snabbare i USA: (1) lack of international copy-right; (2) rapid growth of periodicals; (3) tradition of the tall tale; (4) xviii speed and mechanization of life. I den nstan tjugo r yngre Dictionary of Literary Terms har utgivaren Harry 70 xix Shaw givit skissen en egen artikel: (1) a short, descriptive essay; (2) a short play or brief dramatic performance; (3) any simply constructed composition that xx presents a single character, single scene, or single incident. Om vi jmfr Shaws definition med exempelvis Otto Sylwans, s skulle vl Shaws frsta betydelse motsvaras av Sylwans kseri-betydelse, medan (3) i citatet ovan snarare pekar p den vida betydelse Sylwan pekade ut som karakteristisk fr den svenska skissen. Skissens anvndning i dramatiska sammanhang har vi inte sttt p tidigare; sketch r ju infrlivat i det svenska sprkbruket som ett xxi speciellt ord fr kortare pjser. Frutom de ovan angivna betydelserna av sketch, fastslr Shaw termens anvndning som utkast till antingen sknlitterra eller andra verk. Dessutom gr Shaw den obligatoriska hnvisningen till Dickens Sketches by Boz.
66

Liksom den fregende underskningen av svenska handbcker br den fljande studiens stickprovskaraktr betonas. 67 Se t.ex. S.A. Aarnes, Aesthetisk lutheraner og andere studier i norsk senromantik (Oslo, 1968), speciellt uppsatsen Genrebildet og den poetiska realisme i Norge; och artikeln Skitse i Gyldendals Literatur-lexikon. Bind IV (Kbenhavn, 1974). 68 S gr t.ex. The Readers Encyclopedia of American Literature (New York, 1962); J. D. Hart, The Oxford Companion to American Literature (New York, 1965); Ch. Gillie, Longman Companion to English Literature (Hong Kong, 1972). 69 Dictionary of World Literary Terms, ed. Joseph T. Shipley (London, 1955). 70 H. Shaw, Dictionary of Literary Terms (New York, 1972).

32

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV P tyska terfinnes die Skizze i Gero von Wilperts Sachwrterbuch der Litera71 tur, bde som Entwurf och som sjlvstndig kleine Erzhlung:
Skizze (ital. schizzo = hastig, flchtig), im Malerei wie Lit. flchtig hingeworfene Aufzeichnung als Entwurf fr e. weiter auszufhrender grsserer Werk; auch kleine Erzhlung, jedoch bewu t fragmentarisch im Ggs. zur gerundeten [] Kurzgexxii schichte.

Gero von Wilperts kortfattade definition innehller mnga likheter med framfr allt Gunnar Wallins ovan diskuterade artikel i Svenskt litteraturlexikon. Fr det frsta inleds bda artiklarna med ett uppmrksammande av skissens analoga betydelser inom mleri och litteratur. Fr det andra gr de samma distinktion mellan skissen som utkast och genre. Fr det tredje pminner Wallins formulering avsiktligt fragmentarisk s pass mycket om Wilperts bewut fragmentarisch att man inte kan utesluta den tyske lexikonfrfattaren som inspirationsklla fr Wallin. Antagandet stds dessutom av det faktum att beskrivningen av skissen som fragmentarisk r typiskt tysk. Det r ocks tyskarna som, efter vad jag kunna finna, str fr de enda specialunderskningarna om skissen. Dessutom finns skissen med p en kant i den uppsj av tysk forskning som gnar sig t genrebestmningar och genredistinktioner. Jag tnker inte ge utrymme t det senare slaget av skissdiskussion i det hr sammanhanget, utan vnta med hnvisningar till den historiska delen av min fram72 stllning. 73 Jag har funnit tre tyska specialarbeten om skissen, drav tv frn sttyskland. Den mest omfngsrika kommer emellertid frn vst; Isolde Spahmanns avhandling, Die Skizze in der deutschen Literatur des 19. Jahrhunderts r allts ett fr74 sk att skriva den tyska skissens 1800-talshistoria. Spahmann vnder sig emot 75 alltfr snva definitioner av skissen, och menar drmed:
jene kleinepischen Darstellungen, die nicht aus die Gestaltung einer in sich geschlo ener Handlung in einer klar profilierten Erzhlfolge ausgehen, sondern an xxiii u erem Geschehen arme Situationsausschnitte bringen.

Spahmann har delat upp sin underskning i en historisk och en systematisk del. Den frra utgrs av ett slags kvalitativ deskription av ett drygt tiotal skissfrfattare frn slutet av 1840-talet vilket enligt Spahmann r rtiondet fr skisslitteraturens fdelse till r 1900, eftersom skisserna d sgs radikalisieren sie sich
71 72

G. von Wilpert, Sachwrterbuch der Litteratur (1955; Stuttgart, 1964). Se nedan kap. 3. 73 Egentligen har jag funnit fem tysksprkiga arbeten om skissen, men tv av dem, M. Herzfelds Vom Skizzenhaften in der Literatur (i Jugend., Jg. 1898, Nr. 22, s. 364367) och M. Hoffmans Die Skizze (i Das Literarische Echo, Halbmonadschrift fr Literaturfreunde, Jg. 5, juni 1903, s. 1161 f.), har jag bedmt ha ett mer historiskt vrde n teoretiskt, och dessutom r de mer intresserade av den lyriska prosaskissen n den dokumentaristiska och didaktiska, som jag gnar min uppmrksamhet. Herzfeld, som ju var Ola Hanssons och en tid ocks Strindbergs versttarinna, skriver bl.a. om den skandinaviska Stimmungsskizze, till vars frmsta fretrdare hon utnmner O. Hansson och P. Hallstrm. 74 I. Spahmann, Die Skizze in der deutschen Literatur des 19. Jahrhunderts (diss. Masch., Tbingen, 1956). 75 Ibid., s. 3.

33

KAPITEL 2 zwahr noch und treten in andere Kombinationen ein. Den andra, systematiska, delen bidrar inte till en frdjupad genrefrstelse p grund av sina mycket traditionella berttartekniska analyser. Isolde Spahmanns perspektiv r allts bde snvt och kort: det innefattar varken en diskussion av skissens strre litterra sammanhang (fr att inte tala om genrens plats i ett samhlleligt rum), eller genetiska resonemang om skissens utveckling och orsakerna drtill. Lngt till Spahmanns nykritiska frsiktighet har hennes sttyska kollega, Trude Richter, som i uppsatsen ber der Skizze, sprnger Spahmanns ramar i 77 bde historiskt och sociologiskt avseende. Richters perspektiv p skissen r i hg grad bestmt av den officiella sttyska uppfattningen om centrala frgor i marxistisk estetik som speglingsteori och partiskhet, vilket inte hindrar henne frn att p ett mycket intressant stt problematisera skissen som ett litterrt historiskt fenomen. Richter uppmrksammar att skissen till skillnad frn de uralten epischen Klexxv 78 informen (Sage, Legende, Mrchen) r en frhllandevis ung litteraturform:
Sie [die Skizze] entstand erst im kapitalistischen Zeitalter als ausgesprochen realistische Prosa-Gattung und besitzt daher auch jene oft erwhnten zwei Grundmerkmale, ohne die kein realistischer Kunstwerk denkbar ist: 1. Sie spiegelt die Wirklichkeit so wider, dass die menschlichen Schicksale und Konflikte aus dem Gesamtkomplex des gesellschaftlichen Beziehungen begreiflich werden, d.h., sie dient der Erkenntnis des Lebens. 2. Sie stellt die moralischen Tendenzen der Epoche nicht nur dar, sondern beleuchxxvi tet sie kritisch von humanistischen, progressiven Standpunkt aus.
76 xxiv

Skillnaden mellan skissen och romanen r enligt Richter inte bara eller ens frmst en kvantitativ frga. Medan romanfrfattaren gestaltar ett helhetsperspektiv p xxvii livet genom frei komponierter Handlung und reich ausgebautem Sujet, kon79 centrerar sig skissfrfattaren p detaljerna i den sociala frndringen. Drfr 80 hvdar Richter, att
je heftiger der objektive Entwicklungsprozess einerseits und der subjektive Erkenntnisdrang und die Parteilichkeit des Schriftstellers andreseits, desto reicher entxxviii faltet sich die Skizzenliteratur.

Skissfrfattarens bit-fr-bit-granskning av verkligheten liknar Richter vid hur ein Kundschafter in einem unerforschten Territorium Steine, Pflanzen und Tiere 81 xxix unter die Lupe nimmt. Liknelsen med kunskaparen avsljar Richters hypotes om skissen som ett uttryck fr den upptstrvande borgarklassens p samma gng ekonomiska som 82 moraliska verklighetsintresse. Drfr kan hon hvda, att den
76 77

Ibid., s. 10. T. Richter, ber die Skizze, i Kunst und Literatur, 9 (1961) (Berlin). 78 Ibid., s. 59. 79 Ibid., s. 59. 80 Ibid., s. 59. 81 Ibid., s. 59.

34

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV

geniale Bahnbrecher des neuen Genres war der frhbrgerliche franzsische Schriftsteller Labruyre. Seine Charakterskizzen beruhten auf grndlichster Beobachtung der damaligen Gesellschaft und geisselten die moralische Entartung, die xxx als Folge der Geldwirtschaft immer krasser zutage trat.

Richter menar att skissen spelade en mycket viktig roll i framfr allt Frankrike mellan revolutionerna 1789 och 1848, eftersom den till sin natur ein kmpfe83 xxxi 84 risches Genre ist. Men efter 1848
als die Bourgeoisie ihren demokratischen Idealen untreu wurde, verlor die Skizze ihre aktuelle Bedeutung und verschwand fast vllig aus der westlichen brgerlichen Literatur. Eine Gesellschaft, in der die Kunst aus einem Lehrbuch des Lebens mehr und mehr zu einem Zeitvertreib der parasitren Oberschicht wird, hat keine Verwendung fr ein Genre das Erkenntnis vermitteln und die Massen verxxxii menschlichen will.

I Ryssland dremot, hvdar Richter, kunde skissen leva kvar som effektivt vapen, eftersom landet fortfarande var feodalt och borgerlighetens kamp drmed progressiv. Men Richters uppsats r framfr allt en studie i och en diskussion om den sovjetryska, socialistiska skissens utveckling och karakteristika. Hennes p samma gng teoretiska och historiska utgngspunkter r en tidskrift, Vra landvinningar, som gavs ut av Maxim Gorkij frn 1929: berall im riesigen Lande griffen die Arbeiter und Bauern zur Feder. So leitete die Skizze die neue Epoche 85 xxxiii ein, da das Volk nicht nur objekt, sondern auch Subjekt der Literatur ist. Richter citerar Gorkijs definition att skissen str irgendwo zwischen der Un86 tersuchung und der Erzhlung: Gorki betonte in seiner Definition das notwendige Nebeneinander von belletristischer und publizistischer Methode in der Skizxxxiv ze. Skissen kan, enligt Richter, delas upp i tre huvudtyper: Der Bericht, Die Porxxxv trtskizze och Die Problemskizze. Der Bericht kan i sin tur delas upp i reseberttelse och reportage. Die Portrtskizze kan handla om dem som str bakom det socialistiska uppbygget, medan Die Problemskizze, till skillnad frn reportaget och portrttskissen, inte behandlar enstaka hndelser eller personer, utan handlar om sociala fenomen med hjlp av fritt phittade typer. Det mest intressanta i Richters uppsats, som ju ocks innehller mnga halsbrytande och reduktionistiska kopplingar, r sjlva angreppssttet p skissen som genre. Eftersom Richter ser naturligtvis med hjlp av den sociala realismens dogmer skissens konstnrliga funktioner som underkastade dess didaktiska, behver inte hon, som mnga av de svenska forskarna, ta stllning till om skissen ver huvud taget r litteratur eller ej.

Fortsttning frn fregende sida 82 Ibid., s. 59 f. 83 Ibid., s. 60. 84 Ibid., s. 60. 85 Ibid., s. 61. 86 Ibid., s. 62.

35

KAPITEL 2 Gnther Seifert heter den andra sttyske skissforskaren jag har sttt p, och utgngspunkten fr hans bok, Sinn und Gestalt der literarischen Skizze, r i stort 87 sett desamma som fr Richter. Den strsta skillnaden dem emellan ligger vl i att Seifert ser skissen som en ny genre das von der sozialistischen Literatur 88 xxxvi entwickelt wurde, medan ju Richter betonade skissens borgerliga ursprung. Utgngspunkten i den sovjetryska skisslitteraturen, som till exempel Walentin Owetschkins samling Frhlingsstrme, frenar dem dremot. (Seifert ppekar, att 89 enligt ryskt sprkbruk benmns ofta reportage som skiss!) Seifert diskuterar och analyserar samtida skissfrfattare i betydligt hgre grad n Richter, och han gr det utifrn tre huvudsakliga infallsvinklar, som r mycket representativa fr hans stt att betrakta skissen. Det r fr det frsta Prinzip der Abbildung (Skizze und Reportage), fr det andra System der Wiederspiegelung (Skizze und Erzhlung), och fr det tredje Form der Darstellung (Skizze und 90 Essay):
Es ist wohl kein Zufall, da der fortschrittliche Schriftsteller in einer Zeit, da die Arbeiterklasse einem bewu ten und organisierten Kampf zur Beseitigung des Kapitalismus aufnahm, den Essay mit der besser berzeugenden, massenwirksameren xxxvii und damit operativeren literarischen Form der Reportage vertauschte.

Seiferts syn p skissen som en operativ litterr form frenar honom med Richter, men skiljer honom frn Spahmanns konstlitterra utgngspunkter. Bde de sttyska och vsttyska genrediskussionerna av skissen erbjuder mjligheter till kritik; de frra genom att alltfr litet se skissen som en litterr produkt, den senare genom att alltfr mycket gra detsamma.

2.4 Etymologisk versikt. Skissens vg till Sverige

Skissens etymologiska ursprungsform tycks vara det grekiska ordet chein (= hava; hlla, gripa; hmma), vilket bland annat avsatt ord som schema (= mnster; utkast; lsordning. Verbet schematisera = framstlla i allmnna 91 grunddrag) och skiss (= flyktigt utkast. Verbet skissera = gra utkast till).
xxxviii

Man br uppmrksamma att skissen redan i sina rtter har en dubbelhet. ena sidan betydelsen framstllning i allmnna grunddrag, som pekar p skissen som koncentrerat framstllningsstt som tar fasta p det typiska, vsentliga och brande hos det avbildade eller uttryckta objektet. andra sidan pekar betydelsen flyktigt utkast p en s kort produktionstid eller en s blaserad hllning till objektet som skall avbildas eller uttryckas, att det lmnar spr i den frdiga skissen (nmligen dess ofrdiga karaktr). Bde schema- och skiss-roten
G. Seifert, Sinn und Gestalt der literarischen Skizze, Beitrge zur Gegenwartsliteratur, Heft 22, Halle (Saale) 1961. 88 Ibid., i Seiferts Vorwort. 89 Ibid., i Seiferts Vorwort. 90 Ibid., s. 84. 91 A. Lindedal & H. Lundberg, Etymologisk uppslagsbok ver frmlingsord i svenskan (Gteborg, 1939), 97 f.
87

36

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV har betydelser som direkt hnger ihop med ett verklighetsintresse, oberoende av den skenbara motsttning som finns mellan att detta intresse i ena fallet resulterar i en omsorgsfull bearbetningsprocess, och i det andra fallet tar sig uttryck i en ofrmga eller ovilja att spegla eller uttrycka mer n skrvor av verkligheten. Skissens tvfald r i sjlva verket en vattendelare fr de historiska uppfattning92 arna och vrderingarna av skissen.
De gamla grekerna hade ett adjektiv schedios som betydde hastigt gjord, ofrberedd, improviserad, och drtill ett verb scheditso, att vara snabb i vndningarna, ocks att handla lttsinnigt. Adjektivet lnade romarna ver i formen schedius.

Romarna anvnde formen schedium om improviserad dikt, som kunde vara 93 liktydigt med en dlig dikt. Skissen var allts redan nstan frn brjan kopplad till litteratur, och till mindervrdig sdan. Latinets schedium r ursprunget till italienskans schizzo, varifrn de moderna varianterna av termen nrmast stammar. Belgg fr schizzo i betydelsen stnk, skvtt finns redan hos Boccaccio, men det skulle drja till mitten av 1500-talet innan konstkritiker som Vasari brjade anvnda ordet om tecknings94 utkast. Redan 1681 kunde s en konstkritiker som Baldinucci krva att man borde inkludera under namn av konstverk inte bara mlningar utan ocks teck95 ningar t.o.m. frsta utkast eller skisser. Hans krav mste bland annat ses mot bakgrund av de intima samband som fanns mellan det italienska och det hollndska mleriet. Den engelske etymologen Walter W. Skeats har med utgngspunkt i dessa konstnrliga frbindelser presenterat hypotesen att hollndskans schets fungerat som introduktr av den italienska konsttermen fr de mellan96 och nordeuropeiska sprken. Trots att den finns belgg fr att skissen anvndes i mer eller mindre frtyskade former redan i brjan av 1600-talet, verkar inte termen ha ftt ngon strre och mer sjlvstndig betydelse frrn mot slutet av 1700-talet, nr mn som 97 Winckelmann, Goethe och Schiller brjade anvnda termen mer regelbundet.
92

Hdanefter avser jag termen nr jag placerar citationstecken kring ordet skissen. Nr jag lngre fram i texten skriver (skissen) menar jag den obetecknade genren, fr att med skissen avse den fullt utbildade, men inte ndvndigtvis av samtiden betecknade, genren. Jfr mitt resonemang nedan, kap. Definition av skissen. F.. br man observera att tvfalden r levande inte bara i termens historia, utan ocks i dess moderna semantik. Slunda verstts den moderna italienskans schema med bde skiss och schematisk framstllning (Italiensk-svensk ordbok, Stockholm, 1973). 93 G. Bergman, Ord med historia (Lund, 1977), s. 547. 94 Se C. Battisti & G. Alessio, Dizionario etimologico italiano. Volume Quinto, Ra-Zu (Firenze, 1957) och Bo Lindwall, som skrivit fjrde delen av R. Josephsons serie, Levande konst genom tiderna (Uppsala, 1975), s. 390. 95 Lindwall, s. 390. 96 W.W. Skeat, An Etymological Dictionary of the English Language (Oxford, 1910). Dremot njer sig Francks Etymologisch Woordenboek der Nederlandsche Taal (S Gravenhage, 1949) med att konstatera de allmnna slktbanden mellan schets och de vriga vsteuropeiska formerna, och bryr sig inte om att diskutera hypotesen om det hollndska ordets eventuella introduktrsroll. 97 J. & W. Grimm, Deutsches Wrterbuch. Zehnten Bandes erste Abteilung, Seeleben-Sprechen (Leipzig, 1905) och F. Kluge, Etymologisches Wrterbuch der deutschen Sprache (Berlin, 1963).

37

KAPITEL 2 I den framvxande tyska romantikens filosofiska och estetiska system passade flyktiga utkast som skissen naturligtvis illa. Drtill bidrog Lessings teoretiska invndningar mot litteraturens efterapning av de bildande konsternas gestaltning av verkligheten, som r ett av den litterra skissens karakteristika. I Laokoon, oder ber die Grenzen der Malerei und Poesie (1766) protesterar Lessing against the French academic doctrine that painting and poetry had much the same functions, som bygger p en missuppfattning av Horatius doktrin ut pictura poesis, nmligen that poetry should present vivid verbal descriptions, 98 xxxix while painting should give parallel visual portrayals. Visserligen kunde Winckelmann och mnga i hans efterfljd anvnda die Skizze i positiv mening, till exempel om teckningar av mstare som Rafael, som redan i ansatsen rjde sitt geni. Men betydligt oftare anvnde till exempel Goethe 99 beteckningen Skizzist som varningsmrke i estetiska sammanhang:
Skizzisten nennt man aber diejenigen mit recht, welche ihr Talent nicht weiter als zu xl entwrfen ausbilden.

Till engelskan kom skissen i brjan av 1700-talet, i varje fall inte much 100 earlier. Slunda finns sketch med i Phillips bok om den nya vrld av ord 101 som han gav ut 1706. John Dryden hade emellertid anvnt ordet fre 1600-talets utgng. I hans uppsats A Parallel between Painting and Poetry, som ingr i en versttning av den franske konstnren C. A. du Fresnays bok The Art of Painting (1695), anvnds ordet fr kanske frsta gngen p engelska. Det r symptomatiskt att skissen dyker upp i samband med en fransk text om bildkonst av en konstnr som ftt italiensk skolning, och som dessutom inte neglects the sister pursuit of poetry 102 xli [Kurs. ML.]. Inte ett dugg mer frvnande r det att finna den franske konstkritikern de Piles namn i sammanhanget. Roger de Piles var nmligen en av det slutande 1600-talets verkliga frkmpar fr skissen och teckningsutkastet som konstform: D konstnren gr en teckning, verlmnar han sig t sitt geni och 103 avsljar sig sdan han verkligen r. Men tillbaka till skissen i engelskan och hos Dryden. Den klassicerande Dryden menar att det viktigaste fr att en dikt ska bli perfekt, det vill sga, bli som en dikt av Vergilius, r en perfekt id and consequently that all suceeding 104 xlii poets ought rather to imitate him [Virgil; anm. ML.], than even Homer. ven om Dryden hller med du Fresnay om att mleriets huvudsakliga ml r to 105 please, till skillnad frn litteraturens uppgift to instruct, understryker han att

Th. Munro, The Arts and Their Interrelaions (Cleveland, 1967), s. 162. Men skissister kallar man med rtta envar som inte utvecklar sin talang lngre n till utkastet. Citerad efter Grimm. 100 Uttrycket r Skeats. 101 E. Phillips, The New World of Words (London, 1706). 102 John Dryden, The Works, Vol. XVII (London, 1808), s. 281. 103 Lindwall, s. 390. 104 Dryden, s. 301. 105 {Ibid., s. 310.}
99

98

38

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV dessa frstrelseuppgifter inte fr fattas av mlarna som att man kan avbilda verk106 ligheten hur som helst:
The principal and most important part of painting is, to know what is most beautiful xliii in nature, and most proper for that art.

Citatets sista bisats r naturligtvis ett uttryck fr smakdomare Drydens estetiska normer, men de moralisk-didaktiska frbehllen infr mnga passager i du Fresnays text pekar ocks p hans frmlingskap infr den i hans gon alltfr lttsinniga hllningen i fransmannens syn p konstens och litteraturens funktioner. I Drydens England hade helt enkelt den puritanske borgaren mer att sga till om n Frankrike. Lyckas man inte fnga naturens ideala sknhet, blir man enligt Dryden inte 107 heller passande:
In our times, Michael Angelo da Caravaggio was esteemed too natural. He drew persons as they were; and Bamboccio, and most of the Dutch painters, have drawn xliv the worst likenesses.

Drydens uppfattning om de realistiska genremlarna till vilka vi fr anledning terkomma som too natural syftar vl just p deras brist p id, deras avsaknad av ett kvalitativt frhllningsstt till verkligheten. Kritiken pminner om du Fresnays definition av skissen, som i hans bok str under punkt XXV, Proto108 typus:
To make a Sketch, as a more perfect model of a picture, is, in the language of poets, to draw up the scenery of a play; and the reason is the same for both; to guide the undertaking, and to preserve the remembrance of such things, whose natures are xlv difficult to retain.

Citatet framhver skissens schema-karaktr: man r intresserad av den i dess egenskap av a more perfect model of a picture. Den uppfattningen vetter mot vad konsthistorikerna kallar modello: en teckning som konstnrerna gjorde fr att visa upp fr och mjligen intressera ngon vlgrare fr, s att de kunde f pengar att slutfra arbetet med. Denna modello was more elaborate and accurate 109 xlvi than the ordinary composition sketch. I citatet fster man sig ocks vid, att nr skissens teknik skall frklaras anvnds the language of poets om dess dramatiska verksamhetsomrde. Konstnrens xlvii uppgift, to draw the scenery of a play, pekar mot en annan skiss-betydelse, nmligen den dramatiska sketchen som ju r det anglosaxiska ordets huvudbetydelse n idag. John Dryden anvnder sketch ocks utanfr versttningen av du Fresnays text. I ett sammanhang talar han om those ideas which I have only sketched 110 vilket ju har en betydligt vidare betydelse n den ovan citerade.

106 107

Ibid., s. 310. Ibid., s. 291. 108 Ibid., s. 322. 109 The Oxford Companion to Art, ed. Harold Osborne (Oxford, 1970). 110 Dryden, s. 294.

39

KAPITEL 2 Mot slutet av 1700-talet anvnds sketch i ytterligare ett karakteristiskt sammanhang i England. Som bland annat Nils Sylvan har uppmrksammat brukade reseskildraren William Gilpin ordet redan i titeln till sin bok om det pittoreska, 111 On Sketching Landscape (1792). The Oxford Companion to Art framhller 112 sambanden mellan det pittoreska och skissen just i artikeln Sketch:
In the 18th c. the cult of the picturesque, especially as fostered by Wiliam Gilpin, led to appreciation of the sketch because of its spontaneous and unfinished character, xlviii which stimulated the play of imagination.

Bde de tyska och engelska konceptionerna av skissen har, som vi sett, p olika stt frhllit sig till det franska kulturella inflytandet: tyskarna negativt, engelsmnnen svagt positivt. Det var ocks i den politiska och kulturella stormakten Frankrike som skissen kom att vxa till en term med verklig betydelse. Jag har redan nmnt rubenismens ledare Roger de Piles som en av fresprkarna; frn honom gr en rak linje till Encyclopdien och Diderot. 113 mile Littr frtecknar fyra betydelser i sin ordbok: 1) Terme de peinture; 2) Terme de sculpture; 3) Par extension, il se dit des ouvrages dsprit; 4) xlix Terme de lcole des beaux-arts. Det r framfr allt den frsta och tredje betydelsen som r intressanta i vrt sammanhang; i bda fallen hnvisar Littr till Diderot. Dremot hnvisar han inte till Encyclopdiens stora ess om 114 ESQUISSE, som r skriven av Watelet och gavs ut 1755. Watelet koncentrerar sig p skissens betydelse och anvndning inom mlarkonsten. Fr honom r skissen bland annat ett stt att memorera ider; genom att snabbt gra en skiss kan konstnren prva om en id r vrd mdan att gra en tavla utifrn. Det snabba utfrandet karakteriserar enligt Watelet de stora geniernas skisser. ven om han anar att det r lika omjligt att ge principerna fr en god skiss som att frklara snille, uppmanar Watelet till studium av mstarnas skisser. Hans mycket praktiskt inriktade ess innehller ocks en exemplifiering med hjlp av en beskrivning av en Rafael-mlning, och avslutas med en genomgng av 115 farorna med skissen:
rien de plus ordinaire dans les jeunes lves, que le dsir & la facilit de produire des esquisses de composition, & rien de si dangereux pour eux que de se livrer avec l trop dardeur ce penchant.

Encyclopdie-redaktren Denis Diderot r allts annars den vanligaste referensen vid en diskussion om den franska skissens 1700-talsbetydelse. Som Littr ppekade anvnder Diderot termen om mlarkonst och i en mer utvidgad vitterhetsbetydelse, till exempel om arbeten som handlar om litteratur eller filosofi, och som vill understryka sin opretentisa karaktr: Une esquisse littraire. Une 116 esquisse philosophique.
N. Sylvan, Svensk realistisk roman 17951830 (diss., Stockholm, 1942), s. 93. The Oxford Companion to Art. 113 . Littr, Dictionnaire de la langue franaise. Tome 3 (Paris, 1957). 114 Encyclopdie, ou dictionnaire raisonn des sciences, des arts et des mtiers. Tome cinquine. DO-ESY, Mis en ordre & publi par M. Diderot [] par M. dAlembert [] (Paris, 1755). 115 Ibid. 116 Littr.
112 111

40

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV I sin Salon de lanne 1767 gnar Diderot en mellanrubrik och nstan tre sidor t att bevara sin egen frga Pourquoi une belle esquisse nous plat-elle plus 117 quun beau tableau?:
cest quil y a plus de vie et moins de formes. A mesure quon introduit les formes, la vie disparot. [---] Pourquoi un jeune lve, incapable mme de faire un tableau mdiocre, fait-it une esquisse merveilleuse? cest que lesquisse est louvrage de la chaleur et du gnie; et le tableau louvrage du travail, de la patience, des longues li tudes, et dune exprience consomme de lart.

Gregor Sauerwald har i en studie ver Diderots estetik beskrivit hur denne

118

im Anschlu an die Klassik, deren aristotelischer Theorienansatz nachgewiesen wurde ebenfalls die Schpfung als difforme definiert hatte, sie also nicht parfaite, jedoch perfectible nannte, und zwar von ihrem Telos her, dem Gegenstand der lii Nachahmung, er so imagination an imitation band [].

Sauerwald ser denna estetiska grundhllning som orsaken till Diderots [] Differenzierung zwischen Genie und Meister, Skizze und Bild, Naturgabe und Stuliii dium und es ist zu ergnzen idal und technique, men hvdar ocks att Di119 derot bryter upp de hr motsttningarna.

2.5 Etymologisk versikt. Skissens vg till skiss

Frsta gngen ordet skiss skrevs p svenska var det varken med den stavningen, om korta prosastycken eller i srskilt proletra sammanhang. Frsta gngen var nmligen den tjugonde november 1790 p Svenska Dramatiska Theaterns scen. Dr lt sjlvaste Gustav III i sitt Divertissement Fdelsedagen konstnren Lars svara borgerligt kldsamt blygt p den hgfrdiga upp120 komlingsgrevinnans frga om han hade ngot att visa upp:
Blott ngra esquisser, ngra ritningar; det r inte stort; men om Grefvinnan befaller, skall jag visa dem.

Gustav III anvnder det franska ordet, och han gr det i betydelsen utkast om bildkonst. Att Gustav anvnder just den franska formen, och att han placerar esquisse i ett sammanhang som frlnar ordet en blygsam och (drfr) positiv betydelse, beror naturligtvis p hans eget, och det av honom s prglade svenska

117

D. Diderot, uvres, publies, sur les manuscrits de lauteur, par J.-A. Naigon. T. XIII (Paris 1798), s. 434. 118 G. Sauerwald, Die Aporie der Diderotschen sthetik (17451781). Ein Beitrag zur Untersuchung der Natur- und Kunstschnen als ein Beitrag zur Analyse des neuzeitlichen Wirklichkeitsbegriffs (diss., Frankfurt a. M., 1975), s. 161. 119 Ibid., s. 119. 120 Gustaf III, Skrifter i politiska och vittra mnen, Del III (Stockholm, 18081812), s. 347. Nr jag i det fljande diskuterar de tidigaste belggen fr skissens frekomst i svenska sprket, har jag genom tillmtesgende frn SAOB:s redaktion ocks haft tillgng till de excerpter som inte finns frtecknade i ordboken.

41

KAPITEL 2 kulturklimatets, Frankrike-beroende. Det r heller ingen tillfllighet att skissen 121 som teckningsutkast diskuteras p en teaterscen i det gustavianska Sverige:
Det dekorativa mleriet fick under Gustav III:s tid stora uppdrag i teaterns tjnst. Som frestndare fr dekorationsavdelningen vid den nyuppfrda operan anstllde konungen i Rom 1784 mlaren Desprez [].

Denne Louis Desprez gjorde succ som teaterdekoratr, och nmns till och med i Fdelsedagen som lrare till den unge mlaren Lars, vilken dessutom studerat i Paris. Scenbilder har mnga likheter med genremleri; naturligtvis i frsta hand inom mleriet, men ocks inom litteraturen. Gunnar Tidestrm har till exempel noterat de uppenbara likheterna mellan Bellman och hans samtida kollega inom mleriet, 122 Elias Martin. Henrik Cornell har skrivit att Desprez scenbilder ro romantiska 123 motiv i ett klassicistiskt utfrande. Den karakteristiken pminner en hel del om vad en utforskare av 1830-talets litterra realismgenombrott som Kurt Aspelin 124 kallar biedermeierkulturens poetiska realism. Men likheten r inte bara ter125 minologisk:
En verklighetsillusionistisk autenticitet i miljmlning utbildas ju redan p ett tidigt stadium i den bildande konsten samt drjmte ngot verraskande! i sdana den serisa diktningen nrstende genrer inom tidigt fransk romantik som den sceniska sensationsmelodramen p boulevardteatrarna och det stora operaspektaklet.

I Gustav Abraham Silverstolpes Litteraturtidningen 1795 anvnds skissen fr andra gngen i Sverige; denna gng mer eller mindre av ndvndighet. Det r nmligen i en recension av Esquisse dun tableau historique des progrs de lsprit humain: ouvrage posthume de CONDORCET (1794). Den franske revolutionsfilosofen Antoine-Nicolas de Condorcets onekligen magnifika pretentioner fr utst en hel del filosofisk kritik, som gr ut p varfr en rtt historia 126 fver det menskliga frstndet inte kan skrivas. Recensenten hvdar att tidehvarfets kunnskaper nnu ej ntt den hjd att en sdan historik r mjlig att 127 stadkomma:
derom fvertygas blott den omstndigheten, att Philosopherne nnu ej en gng hunnit blifva ense om det yttersta villkoret, kunnskapsfrmgans natur.

H. Cornell, Den svenska konstens historia. Frn Hedenhs till omkring 1800 (Stockholm, 1944), s. 377. 122 G. Tidestrm, Dikt och bild. Epoker och strmningar. Glimtar av samspelet mellan konst, litteratur och liv (Lund, 1965), s. 204. 123 Cornell, s. 377. 124 K. Aspelin, Poesi och verklighet. Del II. 1830-talets liberala litteraturkritik och den borgerliga realismens problem (Lund, 1977), s. 230. 125 Ibid., s. 195. 126 Litteraturtidningen, 1795, s. 408. Antagligen r det Benjamin Hijer som recenserar. Etymologen E. Hellquist har i varje fall frtecknat Hijer som skissanvndare 1795 i Svensk etymologisk ordbok, 3:e uppl., Band II (Malm, 1948), och hans biograf B. Liljekrantz knyter recensionen till honom utan vidare spisning i Benjamin Hijer. En studie ver hans utveckling (diss., Lund, 1912), s. 147, n. 2. 127 Litteraturtidningen 1795, s. 408.

121

42

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV Recensenten sammanfattar:

128

Men innan de hr uppgifna fordringar ro upfyllda, torde allt vidare bemdande at upn fullkomlighet i hvar och en vetenskaps historia vara frgfves, s vida man dermed vill vinna annat, n tilkning i frrdet af materialier. Minst borde man vnta at finna den i en tafla [Jfr skiss; anm. ML.] fver frstndets framsteg, hmtad ifrn en philosophisk schola, der man nnu kanske aldrig tnkt p en critik fver den menskliga kunnskapsfrmgan, om fven frfattarens namn fr frigt skulle tyckas ansvara fr arbetets godhet. Utan de frberedelser, Rec. sledes anser fr ndiga fr vetenskapernas hfdatecknare, mste man alltid sakna det hndelsernas sammanhang och den enhet, hvaraf historien fr hela sin brukbarhet, sit vrde och sit rtta lif, och hvarfrutan den ej r annat n et ddt register. Dessa fordringar eftergifver man ej en gng i en Esquisse.

Citatets lngd motiveras av att det formulerar ngot av en tredje stndpunkt i den svenska skissens tidigaste historia. Inte s att skissen i sig gav upphov till stridigheter, men dremot verkar termen ha aktualiserat estetiska, filosofiska och politiska motsttningar, som mycket grovt lter sig beskrivas som sknhet/nytta, helhet/fragment, romantik/upplysning, konservatism/liberalism, tyskt/franskt. Att den sistnmnda, nationella, motsttningen r giltig i skisssens historia har vi redan konstaterat, och dess relevans fr 1810-talets estetiska och ideologiska polemik r vldokumenterad. Inte minst drfr blir den svenske etymologen Elof Hellquists hypotes, att skissen som enligt SAOB frekommit med den stavningen sedan 1854 kan bero p en sammansmltning av de ty. o. fr. formerna s spnnande att den i varje fall fr bilda underlag fr den fortsatta 129 dispositionen av det hr avsnittet. Men i de ovan angivna motsttningarna r Juntans medlemmar svra att en130 tydigt placera. Deras filosofiska intresse riktade sig mot Tyskland: Kant, Schiller och sedermera Hegel medan de var franska i sin politiska radikalism; be131 rmd r anekdoten om hur Silverstolpe
i egenskap av violinist i Akad. kapellet skte smuggla in Marseljsen som festmusik vid univ:s hgtidlighllande av Gustav IV Adolfs krning 1800. Vid den rfst, som fljde, avsattes S. frn docenturen och relegerades, varefter han fr sin utkomst var hnvisad till bokhandeln i Stockholm.

Kritiken av Condorcets verk r i hg grad en kritik av det fragmentariska i hans filosofi, det vill sga, bristen p ett kvalitativt helhetsperspektiv, som enligt recensenten beror p att Condorcets philosophiska schola struntat i de filosofiska grundproblemen som kunnskapsfrmgans natur. Kritiken gr allts ut p att Condorcets skiss r dlig eftersom den inte r tillrckligt schematisk; den kan inte ta fasta p det brande och vsentliga i historien, eftersom den inte utsatt den128 129

Ibid., s. 409. Hellquist, a.a. 130 Fr kunskap om Juntan, se Liljekrantz, a.a.; K. Anr, Lsning i Blandade mnen. Studier i 1790-talets svenska press- och litteraturhistoria (diss., Gteborg, 1948); eller K. Aspelins ess Schiller i Sverige. Randanmrkningar till den litterra utvecklingen frn Leopold till Strindberg, i hans Spr. Studier kring litteratur, samhlle och ider (Stockholm, 1974). 131 G. Ahlstrm, Silverstolpe, Svensk uppslagsbok, andra omarb. och utv. uppl., Band 25 (Malm, 1957), sp. 1116.

43

KAPITEL 2 samma fr en ordentlig analys fljaktligen speglar delen/skissen dligt helheten/historien. Inte ens den frmmande genrebeteckningen Esquisse r ju bde kursiverat och frsett med stor inledningsbokstav rddar fretaget i recensentens gon. Men recensenten r inte entydigt negativ. Mitt i den hrdaste kritiken lyser reservationen om fven frfattarens namn fr frigt skulle tyckas ansvara fr arbetets godhet. P ett annat stlle framhlls hans insatser i de physiska mathematiska vetenskaperna och hvdas att han egentligen inte var filosof, men att han ssom en af DALEMBERTS vrdigaste lrljungar kunnde han dock ej hafva fr132 summat Philosophien. Condorcets brister grs slutligen till svagheter i den 133 franska nationalkaraktren; fransmnnen r inga filosofer, enligt recensenten. Recensionen lyckas allts inta ngon sorts tredje stndpunkt genom att kritisera Condorcet som filosof, och samtidigt deklarera att man varken av honom eller hans samtida landsmn har rtt att fordra et msterstycke i ngot mne, som 134 frutstter en djup philosophie. Fr skissens del innebr recensionen att Gustav III:s positiva beteckning p ett opretentist teckningsutkast har ftt konkurrens av en mer negativ tappning av den tredje varianten i Littrs esquisse-frteckning: Une esquisse philosophique. Det entydigt positiva frhllandet till Frankrike och skissen, som manifesterades genom Fdelsedagens uppsttning 1790, har fem r senare problematiserats grundligt. Det skulle drja till 1817 innan Gustav III:s positiva skiss-uppfattning fick sin definitiva motsats i Sverige. D gav nmligen Lorenzo Hammarskld ut Utkast till de bildande konsternas historia, i vilken han, inspirerad av Goethe, anvnder det skitzistiska som estetiskt ddskallemrke. Dessfrinnan har emellertid bde Tegnr, Palmblad och Svensk LiteraturTidning anvnt termen i en mer neutral bemrkelse. 135 1808 skriver Tegnr ner sina Frelsningar i Aesthetiken:
I mlarkonsten bestr den dla stilen deri att blott det vsendtliga, caracteristiska, intressanta sttes der i dager, det friga frbigs eller blott esquisseras, s framt annars det ej skall vara en carricatur Raphaels madonner. Fr frigt r med den dla stylen drifvet ett stort missbruk i synnerhet i Franska poesien.

Tegnr rjer ett estetiskt ideal som mycket liknar recensentens i Litteraturtidningen. Fr honom r skissen verkligen bara ett flyktigt utkast; pars pro totorepresentativiteten som finns i skissens schema-rot har ingen relevans fr Tegnr. Wilhelm Fredrik Palmblad frsvenskar det tyska ordet till skitse, nr han i ett brev till L. Hammarskld 22 mars 1811 skriver att Correggio r ett vackert

Litteraturtidningen, 1795, s. 410. Ibid., s. 410. 134 Ibid., s. 410. 135 E. Tegnr, Filosofiska och estetiska skrifter, utg. av A. Nilsson & B. Mller (Stockholm, 1913), s. 287.
133

132

44

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV skitse till en tragedi. Palmblad r allts inte bara den frste som anvnde det tyska ordet i Sverige; han r dessutom frst med att anvnda det i betydelsen utkast om sknlitterra verk. Det kan mycket vl vara Palmblad som str fr skiss-anvndningen i Svensk Literatur-Tidning fyra r senare, nr det talas om tvenne sm ganska lyckliga 137 esquisser af Hr Breda. Som synes anvnds esquisser i en betydligt mer sjlvstndig mening n i Gustav III:s skdespel; skissen verkar nstan ha ftt genrevrdighet, tminstone inom mlarkonsten. 1817 utgavs allts Lorenzo Hammarsklds Utkast till de bildande konsternas historia. Den frsta frelsningen gavs termernas frklaring, och till syste138 matiseringen tar Hammarskld enligt egna uppgifter hjlp av Goethe:
Anhngare, s vl bland konstidkare som konstlskare, af de sex frnmsta, oftast och tydligast frekommande manren, har vrt tidehvarfs yppersta Skald, den store Goethe, namngifvit och beskrifvit, och som vi framdeles behfva att anvnda dessa termer, s m jag angifva och frklara dem.
136

Det br understrykas att Hammarskld, i Goethes efterfljd, kategoriserar konstnrstyper ver huvud taget: i sin genomgng av de sex frnmsta manren svl som av de sex afvgarne frn den sanna Konsten diskuterar han bde mlare och diktare, ett frhllande som demonstreras nog s tydligt av den sjtte 139 afvgen:
Men om punkterarne anvnda strsta flit p utfrandet, s fraktas detta alldeles deremot av Skizzisterne, s kallade af det tyska ordet Skizze, som betyder utkast. De hafva en ofantelig productivitet, men ofixerad och utan sinne fr arbete. Derfre utkasta de p papperet, med svartkritan eller pennan, ngra, oftast frtrffliga, grunddrag till taflor, och flera sdana p timman, men i detta skick lta de dem frblifva, utan att utarbeta, fylla och nuancera contourerna. Och som dem alldeles brister knsla fr colorit, r det dessa som uppkommit med den satsen: att icke teckna annat n grtt i grtt. Ssom Skribent blir Skizzisten fragmentist, och med Fransosernas lttsinniga liflighet, r det naturligt, att man bland dem trffar strsta mngden af det slaget. De bsta franska frfattare hafva ej lemnat annat n fragmenter och strdda reflexioner.

Hammarskld verkar vara den frste som ograverat vertagit det tyska ordet, och det anvnds bde till att kritisera en fr hg produktivitet, ofrdighet, frglshet, och i den skrivande Skizzistens fall, fragmentarism. Sist men inte minst lter sig det tyska Skizze anvndas i Hammarsklds hrtg mot allt franskt. Hos Hammarskld mter allts en skiss-uppfattning som r rakt motsatt den som Gustav III omhuldade, och tydligt skild frn Litteraturtidningens.

136

W. F. Palmblad, Palmblad till L. Hammarskld 22 mars 1811, nr 187 i Bref rrande nya skolans historia 18101811, utg. G. Frunck (Upsala, 1891), s. 266. 137 Anmrkningar wid Kongl. Swenska Academiens fr de fria Konsterna Exposition, r 1815, Svensk Literatur-Tidning, 1815, n:o 25, sp. 387. 138 L. Hammarskld, Utkast till de bildande konsternas historia (Stockholm, 1817), s. 11 f. 139 Ibid., s. 14.

45

KAPITEL 2 Tv r senare gav Hammarskld ut Sednare delen av Svenska vitterheten, i vilken han grundlgger uppfattningar om svensk 1700- och tidig 1800140 talslitteratur som skulle st sig i ver hundra r:
fven i anseende till utfrningsttet r Ehrensvrd, i dessa skrifter, frtrfflig, fast han med dem factiskt styrkt sin sats: att Nordbon r en kall natur full af hetsigheter, hvilken derfre aldrig kan lemna annat n fragmenter. Nmnde uppsatser ro neml. i hg grad skizzistiska; men hvarje uttryck stmplas af den hgsta originalitet [].

Hammarsklds vrdering r frvnande positiv. Det r anmrkningsvrt hur han frsker rdda Ehrensvrd undan rokoko-ytligheten genom att stta den plitligt romantiska originalitets-stmpeln p honom. Efter Hammarsklds bda angrepp p det skizzistiska i den svenska vitterheten verkar denna ha blivit avskrckt frn att anvnda ordet i ver femton r. 141 Visserligen skrev Atterbom 1819:
Jag har hr fullbordat ngra i Italien skizzerade smsaker, och kmpar mellan t mot min frdmda mjltsjuka samt hvarjehanda dermed sammanhngande krmpor s godt jag frmr.

Men Atterbom som antagligen r den frste svenske frfattare som anvnder skissen om ett eget sknliterrt verk skrev inte som Hammarskld fr offentligheten, utan ett brev till Geijer frn Wien. Till och med Hammarskld kunde anvnda skissen i positiv betydelse i brevsammanhang. 1819 skriver han till Molbech om en esquisse till en altartafla, men med synnerlig flit utfrd och af en 142 utmrkt frtrfflighet. Som synes anvnder Hammarskld det franska ordet, vilket kan ge anledning att misstnka att esquisse har en snvare och mer bildkonstnrlig betydelse fr honom n det av Goethes bannstrlar s drabbade Skizze. 143 Frutom ytterligare en brevomnmning 1820, har SAOB inte lyckats spra ngra skisser frrn 1835, nr C. J. L. Almqvist i Baron Julius K. anvnder esquisse i metaforisk mlarbetydelse: Mnget svartkritstreck i deras esquisse 144 hr nere har en bttre och kunnigare Mstares hand rttat. 145 Tv r senare skriver Peter Wieselgren till Molbech:
Var god bed en yngre dansk litteratr lemna en esquisse om nu lefvande yngre Skalder i Danmark. Lnstrm, aesth. docenten i Upsala, har begrt en dylik fr forts. af sina Uppsatser om modern litteratur i Skandia [].

L. Hammarskld, Svenska vitterheten. Historiskt-Kritiska anteckningar. Sednare delen (Stockholm, 1819), s. 139 f. Hammarsklds berm kan i vrt perspektiv nstan te sig litet paradoxalt, om man uppmrksammar att Ehrensvrd till P.N. von Gedda 1795 deklarerar att han vill gjrna skrifva som man ritar i Chrocqvin; det r ett stt kjnnare emellan, man sir i sm strecken hvad man menar i det hela. Men de okunniga de villja beskda ondeligt vl alla Ledgngarne och drorne. (C. A. Ehrensvrd, Brev, utg. av Gunhild Bergh, II, Stockholm, 1917, s. 40). 141 P. D. A. Atterbom, Minnen frn Tyskland och Italien. Sednare bandet (rebro, 1859), s. 548. 142 Molbech, Brevveksling 1:225. 143 Berzelius talar i ett brev om en liten esquisse af [] en resetour. (J.J. Berzelius, Brev 11:30.) 144 C. J. L. Almqvist, Baron Julius K. (Stockholm, 1835), s. 131. 145 Molbech, Brevveksling 2:107.

140

46

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV Det skulle bli i denna kulturkserande life and letters-genre som skissen fick rubrikvrdighet. 1841 tryckte O.P. Sturzen-Becker om artiklar han tidigare publicerat i Tidning fr Stockholms ln i samlingen Med en bit krita, vilken han frsg med underrubriken Stockholmska eskisser. I slutet av 1841 skriver Almqvist efter en Englandsresa ett mycket intressant 146 PM fr planerade arbeten, vars frsta punkt lyder:
1. Qvincy Parriot. Biografiska Arabesker. I denna roman skulle, i den engelska humorismens stil, och ungefr i den moderna Skizzeformen (Se Charles Boz o..), lemnas en mngd genreteckningar fver menskliga karakterer och hndelser, sammanbundna genom Parriot, ssom berttare. Det pikanta skulle kunna best uti, att i de engelska individer, som skildras, se temligen nrgende portrtter af Svenskar fr politiska eller andra orsaker, vrdige att bilda ett galeri. Alla vigtigare af dagens frgor, synnerligen i Nringsvg och i Religion, skulle populrt behandlas, i och med de individer, hvilkas lefnad och karakter framstlldes.

Som Kurt Aspelin har ppekat tycks hnvisningen till Dickens inte vara grundad p ngon mer djupgende frtrogenhet med den engelske frfattaren, eftersom denne hr omtalas under den pseudonym han anvnde fr sina tidiga Sketches, men klargr samtidigt att Dickens redan 1839 blivit introducerad i Sverige genom 147 en artikel i tidskriften Eos av Carl Julius Lnstrm. Det intressanta med citatet r, frutom hnvisningen till den engelska humorismen som litterr frebild, projektets utprglat ppna karaktr; Almqvists planer r allt annat n snvt konstlitterra. Aspelin har ocks ppekat att vid denna tid [spelar] det politiska momentet en framskjuten roll i Almqvists sknlit148 terra alstring. Kvantitativt sett r det emellertid Orvar Odds skisskonception som blir dominerande under 1840-talet i takt med att det vittra materialet ervrade allt strre delar av den vxande pressen. Nr skissen fr frsta gngen myndigfrklaras som genre r det i ett sammanhang som hnger intimt samman med frlagsmarknadens revolution under 1830och 40-talen. 1845 och 1846 genreutnmns nmligen skissen i boulevardtidningen 149 Stockholms Figaro. 1845 heter det slunda:
Hvad Skizzen i de bildande konsterna r, veta vi alla: ett flyktigt utkast till ett konstverk, som nnu ej erhllit sin fullndning, och, detta appliceradt p litteraturen, blir den litterra Skizzen, en berttelse, i hvilken karakterer och hndelser blott ro till en brjan tecknade, utan att de frra hunnit utarbetas i en fullfrdig karaktersteckning eller de senare blifvit utvecklade till en genomfrd handling.

Och 1846 understryks skissens rang av vitterhetsslag:

146

150

Belgget, som tydligen gtt SAOB frbi, finns tryckt av K. Aspelin i C. J. L. Almqvist, Kllans Dame. Utkast och fragment (Stockholm, 1966), s. 163. 147 Ibid., s. 145. I sin avhandling Poesi och verklighet. Ngra huvudlinjer i 1830-talets svenska litteraturkritik. Del I (Lund, 1967), s. 367, n. 18 uppmrksammar emellertid Aspelin att Dickens namn frkommer i en not redan i Lnstrms stora versikt av engelsk litteratur i Skandia 10 1837 s. 97. 148 Kllans Dame, s. 43. 149 Stockholms Figaro, 1845, s. 384. 150 Ibid., 1846, s. 414.

47

KAPITEL 2
Emellertid har vr tid med frkrlek kastat sig fver det vitterhetsslag, som ftt namn av skizzer. Sdana bde skrifves och lsas gerna. Men i stllet fr att dermed mena utkast, ider till strre arbeten, hafva frfattare i senaste tider endast syftat att meddela lsryckta drag, enstaka bilder eller grupper, och lemnat t lsarens egen fantasi att fylla omgifningarne.

Stockholms Figaros skissuppfattning har som synes mnga likheter med de franska encyklopedisternas hundra r ldre uppfattning med den viktiga skillnaden att skizzen i stockholmspressen p 1840-talet ocks kommit att beteckna i en sknlitterr genre, om n en lg sdan. ren 18501855 ger A.F. Dalin ut sin Ordbok fver Svenska sprket. Hr fr 151 skissen fr frsta gngen sin svenska sprkdrkt:
SKISS (k uttalas hrdt), m. 3. (fr. Esquisse, ital. Schizzo). Flytigt utkast till en mlning eller ett konstverk; fv. (i allm.) utkast.

Nr skissen ntligen fick sin svenska ss-stavning och kom in i en ordbok, s var det allts i sin ursprungliga utkast-betydelse. Det r ett bra indicium p skissens svrigheter med att bli en erknd genre utanfr det pressammanhang i vilket den fungerar.

2.6. Definition av skissen

Jag har redan visat p ndvndigheten av att i skissens fall skilja mellan (fr att bttre kunna knyta samman) ett etymologiskt och ett litteraturhistoriskt perspektiv. En av mina motiveringar till den upplggningen var, att jag efterstrvade en mer dialektisk och sannare historisk bild av hur en genre vxer fram. En genres tillblivelseprocess r vl som regel snarare avslutad n nyss pbrjad det gonblick den blir betecknad. Drfr br man i ett genregenetiskt studium snarare ska liv efter karakteristiska element n stirra sig blind p beteckningar. Dessutom uppvisar skissen en historia som gr den srskilt lmpad fr en etymologisk underskning: dess ver huvud taget sparsamma frekomst till 1600talet; dess anvndning inom samtliga konstarter; dess mycket sena introduktion i Sverige; dess representativt hga frekvens i motstndet mot klassicerande konstideal alla dessa drag pekar p skissens karakteristiska roll i den samhlleliga och kulturella omvandling som den framryckande borgarklassen initierade. Men vad r det d jag letar efter i det obetecknade eller i varje fall felbetecknade myller, dr skissens frhistoria str att ska? Vad menar jag med 152 genre?
[G]enre br uppfattas som en gruppering av litterra verk som, teoretiskt, grundar sig bde p yttre form (speciellt meter och struktur) och p inre form (attityd, ton, lv syfte grovt sett: mne och publik).

Till Wellek/Warrens vida och hanterliga definition br man enligt min mening lvi lgga textexterna genrekrav av typen poetiker, kritiker och ren censur. ven om
A.F. Dalin, Ordbok fver svenska sprket. Sednare delen (18501855; faksimil; Stockholm, 1964). 152 R. Wellek & A. Warren, Litteraturteori (1942; vers. Stockholm, 1967), s. 222.
151

48

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV genrenormer alltid siktar mot den litterra texten r det inte givet att de nr fram, lvii tminstone helt och hllet. Men br allts till den textliga genrebestmningen foga en institutionell (som naturligtvis ocks tar sikte p det litterra verkets inre och yttre aspekter men som inte lter sig rekonstrueras enbart genom litterra analyser, utan krver ett bredare forskningsunderlag). Adjektiv som ofta frekommer i samband med genrediskussioner r hg/lg och stark/svag. Det frra motsatsparet brukar vl oftast syfta p genrens institutionella stllning. Det r vanligare att hga genrer r utsatta fr starka genrekrav det r ju bl.a. drigenom som de demonstrerar sin hghet. Men det r viktigt att uppmrksamma att starka genrekrav inte mste upprtthllas av textexterna smakdomare som genretyrannerna under klassicismen p 1600-talet, utan kan hrska utan att synas ngon annanstans n i verkets form eller lviii innehll. I det hr sammanhanget r det ocks av vikt att betona genrernas och genresystemets historicitet: de r underkastade en oupphrlig frndring, vilket i princip innebr att en genre kan byta brande karakteristika utan att byta namn (och lix kanske t.o.m. vice versa?). Genrernas historicitet fr naturligtvis konsekvenser fr litteraturhistorikern. Problemet med klyftan mellan den faktiskt intrffade historien och de mnga mjliga rekonstruerbara blir srskilt aktuell vid genrestudier. Om vi till exempel tar Wellek/Warrens citerade definition r mjligheterna stora fr litteraturhistorikerna att rekonstruera sammanhang som fr de dtida frfattarna, lsarna och/eller kritikerna skulle framst som antingen halsbrytande eller frolmpande. Drfr kompletterar jag deras definition med en institutionell lx bestmning fr att kunna rekonstruera denna svunna frstelsehorisont. Dremot menar jag att det r bde mjligt och nskvrt att i vissa fall kunna rekonstruera genregeneser, utan hnsyn till om a grouping of literary works verkligen upplevdes av sin samtid som en grouping eller ej bara man r medveten om begrnsningen i intentionalitet. Detta blir i synnerhet aktuellt just vid rekonstruktuerandet av en genres frhistoria, det vill sga den process av elementansamling och elementfrvandling som fregr och betingar utropandet av en ny genre. Vad r d en skiss, vilka r dess dominanta element? Som jag visade i forskningsversikten har det verkligen inte saknats definitionsfrsk. Otto Sylwan betonade skissens engelska veckoskriftsursprung i Spectator, liksom dess realistiska och reflekterande karaktr. En resa, en promenad gav stoff till en skildring eller en meditation, som kunde berttas realistiskt eller med 153 poetisk stmning. Slutligen ppekar Sylwan skissens frhllandevis vida 154 svenska betydelse:
den omfattade ej blott engelsk sketch och fransk feuilleton (Sturzen-Becker) utan ocks novelletten (Blanche); Onkel Adam anvnde beteckningen genremlning.

Sylwans definition har klara frdelar framfr exempelvis de tre tyska forskare (Spahmann, Richter, Seifert) jag tidigare diskuterat. Frst och frmst eftersom
153 154

Svenska litteraturens historia, 1929, s. 499. Ibid., s. 499.

49

KAPITEL 2 hans skiss-begrepp utgr frn ett svenskt material. Till skillnad frn avhandlingsfrfattaren frn Tbingen, Isolde Spahmann, begrnsar han inte genren till bokskissen, vilket bland annat lter honom frst skissens grundlggande samband med pressen. Svrigheterna med att anvnda de bda sttyska forskarnas, Trude Richter och Gnther Seifert, definitioner i mitt sammanhang hnger framfr allt ihop med att deras huvudsakliga forskningsobjekt r den socialistiska skissen. Lt oss allts med hjlp av Otto Sylwan sl fast den svenska litterra skissens dominanta element: 1) kort realistiskt prosastycke; 2) dokumentr prgel; 3) berttarekonomi med avseende p handlings-, milj- och personbeskrivning; 4) didaktisk funktion; 5) offentlighetsmssigt samband med tidningspressen. Kriterierna r naturligtvis och dessvrre inte s oproblematiska som de kanske verkar. Nr upphr till exempel ngonting att vara kort? Det r naturligtvis omjligt att en gng fr alla avgra, men jag hoppas att den fljande framstllningen kommer att visa att grnsfall inte saboterar min grundlggande ambition att se skissens utveckling i ett brett genregenetiskt perspektiv. Dessutom har kortheten en kvalitativ, inre, aspekt: det stller till problem att skriva en flera hundra sidor lng skiss och bevara skisskaraktren i handlings-, milj- och personbelxi skrivning. Generellt sett lter sig allts skissen bestmmas som kort; den r sllan lngre n ett tiotal sidor, oftast bara ett par vilket naturligtvis hnger 155 samman med att den r en tidnings- och tidskriftsgenre. Realismen kan ocks fattas olika. Sylwan till exempel avser tminstone tv saker med skissens realism. I uttrycket en resa, en promenad gav stoff till en skildring eller meditation tar Sylwan fasta p skillnaden dels mellan utgngspunkten fr en berttelse och hur denna berttelse skrivs, dels mellan tv stt att 156 skriva. Det handlar allts bde om realismen som frfattarroll och/eller berttarhllning (svvningen r avsiktlig jfr skissens dokumentra karaktr!) och om realismen som berttelsekarakteristik. Det frra innebr att en verklighetskontakt (resa, promenad) r en ndvndig frutsttning fr detta slags litteratur, medan det sistnmnda ger tv alternativ fr gestaltningen. Antingen som en skildring [realistiskt ssom Dickens] eller en meditation [=med poetisk stm157 ning ssom Charles Lamb]. I begreppet prosastycke innefattar jag inte prosalyrik av skl som hnger ihop med Wellek/Warrens krav p verensstmmelse inom en genre vad betrffar de litterra verkens yttre form (speciellt meter och struktur). Det andra kriteriet, dokumentr prgel, r intimt sammankopplat med skissen som en journalistisk genre. I det perspektivet kan man sga att skissen fr sin autenticitetsprgel tack vare sitt historiska samband och sin strukturella likhet
155 156

Uppskattningen av sidantalet avser dock fr enkelhets skull boksidor. Svenska litteraturens historia, 1929, s. 499. 157 Ibid., s. 499.

50

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV med okonstnrlig journalistik. Men man br samtidigt hlla det motsatta perspektivet p skissens frhllande till vriga tidskriftsgenrer ppet: skissens dokumentra karaktr framtrder och blir betydelsefull just genom att till skillnad frn andra textkategorier i en tidning eller tidskrift vara resultatet av fiktionsskapande grepp. Hr stder jag mig p Roman Jakobsons generella analys av sprkets funktion158 lxii er. Jag anvnder d inte begrepp som fiktionsskapande grepp, konstnrlighet eller litteraritet i motsttning till verkligheten i ngon rimlig mening, utan ser den konstnrliga texten som ett kommunikativt tecken som i eminent grad riktar uppmrksamheten p sin teckenkaraktr. Att skissen sgs ha en dokumentr prgel har drfr ingenting att gra med dess sanningsvrde, utan r en vag beskrivning av resultatet av medvetna konstnrliga grepp, som syftar till att ge ett dokumentrt inryck. Litteratur r allts i strikt mening lngt mindre mimetisk n de bildande konstarterna. Samtidigt har skissen, som vi har sett, sina historiska rtter i doktrinen ut pictura poesis. En historisk funktionsanalys av skissen erbjuder drfr ett spnnande brott mellan nutida litteraturanalys och dtida estetiska 159 ideal, mellan vad Todorov kallar en teoretisk och en historisk genrekonception. Det tredje, berttarekonomiska, kriteriet handlar i hg grad om att gra dygd av ndvndigheten. Det begrnsade utrymmet i pressen resulterar, som tidigare nmnts, inte bara i kortare berttelser, utan i berttelser som r organiserade p ett kvalitativt annorlunda vis. (Jfr skissens utkast- och schema-betydelser!) I korthet kan man sga att skissfrfattarnas mlsttning gr ut p att hitta det signifikanta, det typiska, det antydande, pars pro toto. Det r drfr ingen tillfllighet att skissen upplever storhetsperioder nr det fragmentariska r fixstjrna fr det konstnrliga verkbegreppet snarare n den genomarbetade helheten. Inom parentes kan man tillgga att frhllandet inte bara verkar rda i konstnrliga utan 160 ocks i vetenskapliga sammanhang. Ambitionen att spegla helheten med hjlp av delen kan man till exempel flja, 161 som Richter har ppekat, i det litterra portrttets historia. Med hjlp av J.C. Lavaters fysionomiska teorier lrde sig frfattarna att sammanfatta karaktrer 162 med hjlp av signifikanta karaktrsdrag. Fysionomiken och den litterra portrt-

158

Se t. ex. de av K. Aspelin och B.A. Lundberg samlade uppsatserna i Roman Jakobson-volymen Poetik och lingvistik (Stockholm, 1974) 159 Tzvetan Todorov, The Fantastic a Structural Approach to a Literary Genre (1970; Ithaca and London, 1975), s. 13 ff. 160 Termen skiss r hgfrekvent (fr att anvnda ett annat av hans lsklingsord) hos K. Aspelin, vilket frenar honom med konstnrer och kritiker som Diderot, Almqvist se inledningen till Kllans Dame och G. Printz-Phlson, som i sitt frord till Solen i spegeln. Esser om lyrisk modernism (Stockholm, 1958) citerar Max Bense Man kan inte tnka ngon tanke till slut till trst fr dem som inte vill vara alltfr systematiska r inte heller systematiken [] mjlig att fra ut hur lngt som helst. Man mste till slut lita, inte p en metod utan p sitt omdme (s. 6). 161 T. Richter, Wandlung und Bedeutung des literarischen Portrts, Kunst und Literatur 1960, Jg. 5. 162 Se freg. not och Gran Sommardals artikel, En kropp som tvingats tala, Ord & Bild 1979:4, s. 43 f.

51

KAPITEL 2 teringstekniken r enligt Richter tv sidor av samma idhistoriska fenomen: mn163 niskans (tminstone borgarens) frvandling frn typ till individ! Berttarekonomin uppfordrar allts skissfrfattaren att inte bara skriva kort, utan ocks slagkraftigt. Milj- och personteckning integreras vanligen i den enkla handlingen, som ofta bestr av situationsbeskrivning med pong p slutet ngot 164 som rjer genrens slktskap med anekdoten. Kriterierna 4) och 5) r som synes inte av samma karaktr som de tidigare, vilka mer direkt anknt till Wellek/Warrens genredefinition. Nr jag hvdar att en av den litterra skissens brande karakteristika r dess didaktiska funktion menar jag inte att det r en fr skissen unik egenskap, men vl att skissens didaktik r en fr genren ndvndig egenskap, som drfr r mer framtrdande n i mnga andra genrer. Som vi skall se kan didaktiken vara av tre slag: 1) negativ, dvs. ideologikritiserande; 2) positiv, dvs. ideologiproducerande; 3) bekrftande, dvs. ideologireproducerande. De olika typerna av didaktik svarar mot skilda faser av skissens historia, och hnger samman med den samhllsklass och den offentlighet fr vilka skissen r ett vapen. Skissens didaktiska funktion r, liksom mnga andra av dess brande element, historiskt bestmd av dess existens som tidnings- eller tidskriftsgenre. Frlorar man offentlighetssammanhanget ur sikte r det ltt att g vilse i myllret av korta berttelser, liksom att man vid mtet med en skiss d frlorat frutsttningarna lxiii att stlla de historiskt relevanta frgorna!

163 164

Richter, 1960, s. 505. Se nedan, kap. 3.3.2, om Hjertn.

52

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV

Slutnoter till kapitel 2

viii

Webb-versionen av SAOB 2000 har skrivningen: om urspr. frn Engl. stammande o. i Sv. vsentligen p 1840-talet odlad kortfattad sknlitterr prosaberttelse knnetecknad av att hndelser o. karaktrer framstllas p ett snabbt l. flyktigt, mer l. mindre ofullstndigt l. fragmentariskt stt; v. om annan kortfattad sknlitterr prosaskildring (srsk. novell (ett) l. ess); v. (i sht i sg. best.) om genren.

ix x

Fr principiella synpunkter p begreppet genre, se nedan, kap. Definition av skissen. I motsvarande del av Den svenska litteraturen nmns i frbigende August Blanches sm skisser och ttitalisternas preferens fr mindre utrymmeskrvande former som novellen och skissen betonas, men huvudintresset gnas romanen; se B. Bennich-Bjrkman, Familjetidskriftens segertg och P.A. Tjder, Prosans former, i Den svenska litteraturen, 2. Genombrottstiden 18301920, red. L. Lnnroth & S. Delblanc (Stockholm, 1999), ss. 24 f. resp. 207. xi H. Levander ger uttryck fr samma uppfattning i monografin Sensitiva amorosa. Ola Hanssons ungdomsverk och dess betydelse fr ttiotalets litterra brytningar (diss., Stockholm, 1944). Skissen r, enl. Levander, en kompositionsform som krvde fga konstnrlig samling; den nr sllan fram till novellens och romanens mer utarbetade konstform, utan har tycke av improviserad, hastigt nedkastad anteckning, reflexion el. intryck: Utmrkande fr skissen r, att den i obearbetat eller fga bearbetat skick terger en av frfattaren i verkligheten gjord iakttagelse eller erfarenhet. (s. 128)
xii

Jfr Litteraturens historia, red. H. Hertel, m.. (Stockholm, 1992). En grundlig problematiserande analys p senare r gnas skissen i L.P. Rmhilds Slags, Om litterre arter, genrer, motiver (Kbenhavn, 1986), t.ex. ss. 145151. Dr uppmrksammas bl.a. skissens framstllningsstt: det prglas i avtagande grad av narrativitet av det situativa, iterativa eller repetitiva, det reflekterade, som ofta blandas inom samma skiss; ofta dominerar dock det situativa (s. 150). Se v. J.D. Johansen, Novelleteori efter 1945. En studie i litterr taxonomi (Kbenhavn, 1970), t.ex. s. 76 f. xiv S gr ven t.ex. den tjugo r senare utgivna The Wordsworth Companion to Literature in English (1988, ed. I. Ousby, rev. ed. (Cambridge, 1992) xv Nmnas br ocks en monografi, R.C. Sha, The Visual and Verbal Sketch in British Romanticism (Philadelphia, 1997). xvi En skiss saknar novellens [short story] djup; berttelsen kan vara underordnad, den psykologiska stmningen kan tnkas framhvd. xvii 1842 fr frsta gngen formulerade ngra kritiska och tekniska principer som srskiljer den korta formen frn den lnga berttelsen. xviii (1) avsaknad av internationell copy-right; (2) snabb framvxt av tidskrifter; (3) tall tale traditionen [humoristisk-folklig yankee-historia; anvnd av t.ex. Washington Irving och Mark Twain]; (4) livets hastighet och mekanisering. Ett kompletterande mer textorienterat perspektiv anlggs i artikeln Short Story: Analysis of the Genre i webb-versionen av Encyclopedia Britannica: genom att infiltrera och omfunktionera ldre former av the tale skall the sketch ha givit upphov till the modern short story:
xiii

The sketch, by contrast [to the tale; utg. anm.], is intercultural, depicting some phenomenon of one culture for the benefit or pleasure of a second culture. Factual and journalistic, in essence the sketch is generally more analytic or descriptive and less narrative or dramatic than the tale. Moreover, the sketch by nature is suggestive, incomplete; the tale is often hyperbolic, overstated. Noten fortstter p nsta sida

53

KAPITEL 2

The primary mode of the sketch is written; that of the tale, spoken. This difference alone accounts for their strikingly different effects. The sketch writer can have, or pretend to have, his eye on his subject. The tale, recounted at court or campfire or at some place similarly removed in time from the event is nearly always a recreation of the past. The tale-teller is an agent of time, bringing together a cultures past and its present. The sketch writer is more an agent of space, bringing an aspect of one culture to the attention of a second. The modern short story, then, ranges between the highly imaginative tale and the photographic sketch and in some ways draws on both. (The Art of Literature: Narrative Fiction: Short Story: Analysis of the Genre, Britannica Online. http:// www.eb.com:180/ cgibin/g?DocF=macro/5003/81/198.html). [Skissen r, i motsats till berttelsen, [the tale; utg. anm.], interkulturell, och framstller ngot fenomen i en kultur fr nyttans eller njets skull i en andra kultur. Saklig och journalistisk, r skissen som regel mera analytisk eller beskrivande och mindre berttande och dramatisk n berttelsen. Dessutom r skissen till sin natur suggestiv, ofullstndig; berttelsen r ofta hyperbolisk, verdriven. Det ursprungliga framstllningssttet fr skissen r att den r skriven, fr berttelsen att den r muntlig. Denna skillnad i sig borgar fr deras slende olika effekter. Skissfrfattaren kan ha, eller ltsas ha, sitt ga p subjektet. Berttelsen, terberttad i domstol eller vid lgerelden eller vid ngon plats som p liknande stt r avlgsen i tid frn hndelsen omskapar nstan alltid det frflutna. Den muntlige berttaren r en tidens agent, som stter samman en kulturs frflutna med med dess samtid. Skisskrivaren r mera en rumsagent, som fr ver en aspekt av en kultur till den andra kulturens uppmrksamhet. [] Den moderna novellen placerar sig mellan den i hg grad framfantiserade berttelsen [tale] och den fotografiska skissen och nrmar sig dem bda.] S gr ven t.ex. den tjugo r senare utgivna The Wordsworth Companion to Literature in English (1988, ed. I. Ousby, rev. ed. (Cambridge, 1992). xx (1) en kort beskrivande ess [i bet. studie, frsk]; (2) ett kort drama eller ett kort dramatiskt framfrande; (3) varje enkelt konstruerad komposition som fr fram en enda karaktr, scen eller hndelse. xxi Det r ocks dramagenren som intresserar mest under uppslagsordet sketch i 1998 rs upplaga av J.A. Cuddons The Penguin Dictionary of Literary Terms and Literary Theory (1977; 4th ed., 1998), rev. C.E. Preston (London & New York, 1998): Sketch. (a) a short piece of prose (often of perhaps a thousand or two thousand words) and usually of a descriptive kind. Commonly found in newspaper and magazines. In some cases it becomes very nearly a short story (q.v.). A well-known example is Dickenss Sketches by Boz (1839), a series of sketches of life and manners; (b) brief dramatic piece of the kind one might find in a revue (q.v.) or as a curtain raiser (q.v.) or as a part of some other kind of theatrical entertainment. A good example is Harold Pinters Last Bus. The sketch has also been developed into a particular dramatic form, as a kind of monodrama (q.v.) by monologists like Hetty Hunt, Ruth Draper and Joyce Grenfell. The solo mime Marcel Marceau has worked out his own form of dramatic sketch. See also CHARACTER. [Skiss. (a) ett kort prosastycke (ofta kanske tusen eller tvtusen ord) och vanligen av beskrivande typ. Frekommer vanligen i dagstidningar och tidskrifter. I ngra fall r den mycket nra att verg i en novell [short story]. Ett vlknt exempel r Sketches by Boz (1839), en serie sedeskildringar [i skissformat]; (b) kort dramatiskt stycke av Noten fortstter p nsta sida
xix

54

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV

den typ som kan frekomma i en revy eller en frpjs eller som del av ngon annan teaterunderhllning. Ett gott exempel r Harold Pinters Last Bus. Skissen har ocks utvecklats till en srskilt dramatisk form [sketch], som en typ av monodrama av monologister som Hetty Hunt, Ruth Draper och Joyce Grenfell. Solomimaren Marcel Marceau har utarbetat sin egen form av dramatisk sketch. Se ven KARAKTR.]
xxii

Entwurf = utkast, plan; kleine Erzhlung = liten berttelse. Skiss (it. schizzo = hastig, flyktig), i mleri svl som litteratur hastigt framkastad anteckning som utkast till ett mer utfrt strre verk; ven liten berttelse, likvl medvetet fragmentarisk i motsats till avrundad [] kortberttelse. Artikeln terfinnes ofrndrad i 1989 rs upplaga. xxiii varje liten episk framstllning som inte syftar till gestaltning av en i sig avslutad handling i en tydligt profilerad berttelsefljd, utan som stter fram utsnitt ur situationer, utsnitt med fga av yttre hndelsefrlopp. xxiv radikaliseras den nog ytterligare och intrder i andra sammanstllningar. xxv urldriga episka smformerna (sgen, legend, folksaga) xxvi Den [skissen] uppkom frst i den kapitalistiska tidsepoken som uttalat realistisk prosagenre och ger hrifrn ocks dessa tv, ofta omnmnda, knnetecken, utan vilka inget realistiskt konstverk r tnkbart: 1. Den speglar verkligheten stillvida, att mnskliga den och konflikter hmtade ur de samhlleliga relationernas samlade komplex begripliggrs, dvs. att de tjnar livskunskapen. 2. Den inte bara framstller epokens moraliska tendenser, utan lter dem belysas kritiskt frn en humanistisk, progressiv stndpunkt. xxvii fritt komponerad handling och rikt utbyggt tema. xxviii ju starkare objektiv utvecklingsprocess ena sidan och subjektiv kunskapstrngtan och partiskhet hos frfattaren den andra, desto rikade utvecklar sig skisslitteraturen. xxix en kunskapare i ett outforskat territorium lgger stenar, plantor och djur under luppen. xxx den nya genrens geniala banbrytare var den tidiga borgerlighetens franska skriftstllare La Bryre. Hans karaktrsskisser berodde av en grundlig iakttagelse av det dtida samhllet och gisslade den moraliska urartningen, vilken som fljd av penningekonomin hela tiden tydligare kom i dagen. xxxi r en kmpande genre. xxxii nr bourgeoisin inte lngre var trogen sina demokratiska ideal, frlorade skisssen sin aktuella betydelse och frsvann nrap helt och hllet ur den vstliga borgerliga litteraturen. Ett samhlle i vilket konsten frvandlas alltmer frn en lrobok i livet till den parasitra verklassens tidsfrdriv, har ingen anvndning fr en genre som frmedlar kunskap och vill frmnskliga massorna. xxxiii verallt p den enormt stora landsbygden grep arbetarna och bnderna till pennan. P s stt inledde skissen den nya epoken, dr folket inte bara r litteraturens objekt men ocks dess subjekt. xxxiv ngonstans mellan underskningen och berttelsen: Gorkij betonade i sin definition ndvndigheten i att sknlitterra och publicistiska metoder fljs t i skissen. xxxv Rapporten, Portsttskissen och Problemskissen. xxxvi som utvecklades ur den socialistiska litteraturen. xxxvii Avbildningsprincipen (skiss och reportage); terspeglingssystemet (skiss och berttelse); Framstllningsform (skiss och ess/studie). Det r vl ingen tillfllighet att den progressive frfattaren, i en tid d arbetarklassen tog upp en medveten och organiserad kamp fr att avskaffa kapitalismen, ersatte essn med reportagets mer vertygande, mer massverkande och drmed mer operativa form. xxxviii Enl. E. Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, 3:e uppl., Band II (Stockholm, 1948), r grek skhema (= utkast, grundritning, stllning, hllning), med avledningen skhdios (= hastigt gjord), rot till skiss= improviserat hastverk. Enl. Nationalencyklopedins ordbok, Tredje bandet (Hgans, 1996) har skiss frmedlats frn grek. skhedios (= hastigt gjord) via it. schizzo (= smutsflck) med grundbetydelsen snabbt utfrd teckning som fngar upp de viktigaste dragen i det avbldade som Noten fortstter p nsta sida

55

KAPITEL 2

frberedelse till teckning eller mlning e.d. och specialbetydelserna frberedande arbete i allm., samt kort prosastycke som betraktas som avslutat; grek skhema (rot till schema), ges i NE-Ordboken betydelsen gestalt, bild, mnfas. xxxix mot den franska akademiska doktrinen att mleri och poesi i mngt och mycket hade samma funktioner att poesin skulle framstlla livfulla verbala beskrivningar medan mleriet skulle ge motsvarande visuella portrtt. xl Skizzister kallar man emellertid med rtta dem som inte utvecklar sin talang lngre n till utkastet. xli frbiser den systerliga jakten p poesi. xlii och fljaktligen att alla efterfljande poeter snarare borde efterbilda honom [Vergilius], n sjlve Homeros. xliii Den huvudsakliga och viktigaste delen av mleriet r att veta vad som r vackrast i naturen och mest passande fr den konstarten. xliv I vr tid ansgs Michel Angelo da Caravaggio alltfr naturlig. Han mlade personer som de var; och Bambocccio och de flesta hollndska mlarna har tecknat vrsta likheterna. xlv Fr att gra en Skiss, som en mer fulldig modell av en teckning, betyder, p poeternas sprk, att frbereda sceneriet till ett skdespel; och sklet r detsamma fr bda; att styra tagandet och att bevara frekomsten av sdana ting vars karakteristika r svra att minnas. xlvi [Denna] modello var mer utarbetad och exakt n den vanliga kompositions-skissen. xlvii poeternas sprk frbereda sceneriet fr ett skdespel. xlviii P 1700-talet ledde kulten av det mleriska, speciellt s som den omhuldades av William Gibson, till att skissen uppskattades tack vare dess spontana och oavslutade karaktr, vilken satte fantasin i rrelse. Se vidare W.J. Hipple Jr, The Beautiful, the Sublime and the Picturesque in Eighteenth-Century British Aesthetic Theory (Carbondale, 1957). xlix 1) Term inom mleriet; 2) Term inom skulpturen; 3) I verfrd bemrkelse, anvnd om sknlitterra verk; 4) Term inom humaniora. l ingenting [r] vanligare bland de unga eleverna n nskan och lttheten att producera kompositionsskisser, och ingenting r s farligt fr dem som att verlmna sig till denna bjelse med alltfr stor iver. li Varfr behagar oss en vacker skiss mer n en vacker tavla? det r p grund av att dr finns mer liv och mindre form. Allteftersom man infr formerna frsvinner livet. [---] Varfr frambringar en ung elev, ofrmgen att tillverka ens en medelmttig tavla, en underbar skiss? det r p grund av att skissen r ett verk av hetta och geni; och tavlan ett verk av arbete, av tlamod, av lnga studier, och av en av konst frdlad erfarenhet. lii i anslutning till klassiken, vars aristoteliska teoriansats pvisades ven hade definierat skapelsen som difforme [och] allts inte kallade den parfaite men perfectible, och efterbildningens freml efter dess Telos, [och] han band p s vis imagination till imitation [---]. liii differentiering mellan geni och mstare, skiss och bild, naturgva och studier kort sagt idal och technique. liv Jfr t.ex. Austin M. Wrights diskussion om genre som cluster of characteristics i On Defining the Short Story: The Genre Question, Short Story Theory at a Crossroads. Ed. Susan Lohafer & Jo Ellyn Clarey (Baton Rouge & London, 1989), ss. 4750. lv Se vidare diskussionen av genrebegreppet och the generic repertoire i Fowler, kap. 3 resp. 4. lvi Se vidare Fowler, kap. 12., Hierarchies of Genres and Canons of Literature. v. t.ex. J. Gorak, The Making of the Modern Canon. Genesis and Crisis of a Literary Idea (London & Atlantic Highlands, 1991), kap. 12, samt Th.O. Beebee, The Ideology of Genre. A Comparative Study of Generic Instability. (University Park, Pennsylvania, 1994), kap. 1 och 8. lvii Belysande exempel p diskrepans mellan genretedori och litterr praktik ger t.ex. R. Colie, The Resources of Kind. Genre-Theory in the Renaissance (Berkeley, Los Angeles, London, 1973). lviii Se Fowler, kap. 6 och 14. lix Se Fowler, kap. 1011. lx Wellek/Warren talar visserligen om genren som en historiskt betingad institution (s. 216 f.), men det perspektivet utvecklas otillrckligt fr mina syften; se vidare Fowler, kap. 14. Fr frstNoten fortstter p nsta sida

56

SKISSEN I LITTERATURHISTORISKT OCH ETYMOLOGISKT PERSPEKTIV

elsehorisont se v. Todorov, s. 18 f. och H.R. Jau , Teori om medeltidens genrer och litteratur (1968), i Genreteori, red. E. Httner Aurelius & Th. Gtselius (Lund, 1997), srskilt s. 47 f. lxi Se vidare Rmhild, s. 135: v. A.H. Pasco, The Short Story: The Short of It, Style 27 (1993:3). lxii Se srskilt Om realismen i konsten (1921), vers. I.-L. & K. Aspelin, ss. 5464. lxiii Fr didaktisk litteratur, framvxande borgarklass och borgerlig offentlighet se J.P. Hunter, Before Novels. The Cultural Contexts of Eighteenth-Century English ction (New York & London, 1990), kap. 7, 911.

57

3. (SKISSENS) VG TILL SKISS

3.1 Beslktade traditioner inom andra konstarter. 1

Om inte de gamla grekerna s anvnde i varje fall som vi har sett de gamla ro165 marna sitt ord fr skiss, schedium, om litteratur:
Schedium man fr underfrst substantivet carmen (sng) var en improviserad dikt. Det kunde vara liktydigt med en dlig dikt: mala poemata schedia appellantur (dliga poem kallar man schedia), sger en grammatiker.

Skissen r allts frn brjan frknippad med improvisation, liksom den frn frsta stund verkar ha orsakat motstridiga sikter om sitt vrde. Men efter romarnas anvndning av skissen i litterra sammanhang skulle det drja drygt tusen r till 166 nsta gng. Det var nr Washington Irving 1819 gav ut The Sketch Book of Geoffrey Crayon, Gent, eller, fr Sveriges vidkommande, 1841, d Orvar Odd tryckte sina Stockholmska eskisser under titeln Med en bit krita. Med hjlp av etymologerna har vi fljt termen skiss fram till mtet med sin genre; nu r det dags att rikta intresset mot genrens lnga frd fram till sitt namn. I fljande genrehistorik kommer jag att koncentrera mig p de element jag vid genredefinitionen slagit fast som konstitutiva fr skissen. Frutom de rent dispositionsmssiga frdelar ett sdant tillvgagngsstt erbjuder, hoppas jag kunna problematisera de frenklade frgestllningar som en utgngspunkt i den frdiga genrens okvalificerade helhet annars kan locka med. Eftersom dessa frenklingar tenderar att samverka med normativa och snvt konstlitterra verkfrestllningar i forskarmedvetandet, kan frhoppningsvis en problematisering av skenbart enkla och konstitutiva element i en genre innebra hlsosamma utblickar mot historier utanfr den litteraturhistoriskt sanktionerade. Inte bara termen skiss utan ocks korta prosastycken har en historia som gr tillbaka till antiken. Flera antika prosagenrer kan ocks i ngon mening kallas realistiska, dokumentaristiska och didaktiska pressambandet verkar lxiv vara det enda skisselement som saknas! Ocks medeltiden kan erbjuda en uppsj av genrer som p liknande stt upp167 fyller ett eller flera skisskriterier:

G. Bergman, Ord med historia, s. 547. Dvs. skissen som sknlitteratur. Om sknlitteratur, och fr.a. om filosofiska och historiska framstllningar hade termen ju brukats tidigare. 167 W. Pabst, Novellentheorie und Novellendichtung. Zur Geschichte ihrer Antinomie in den romanischen Literaturen (Hamburg, 1953), s. 24.
166

165

58

(SKISSENS) VG TILL SKISS

Schwnke und Heiligenleben, Exempla und Trobadorviten, Legenden und Anekdoten erweisen sich als Wirkungsbereiche, Quellen, Grenzgebiete und lxv Ausdrucksmglichkeiten der mittelalterlichen Novellistik.

Romanisten Walter Pabst slr fast att die Novelle als Form herauszuprparie168 lxvi ren ist angesichts des Vielfalt dieser berschneidungen unmglich. Fr att inte vr underskning skall frlora sig i medeltiden i jakten efter korta prosastycken, verkar det allts ndvndigt med en ytterligare kvalificering av skissens karakteristiska element. Det avgrande elementet r realismen om man fattar den historiskt som, med Peter Hallbergs ord, ett uttryck fr den segrande 169 borgerlighetens livssyn. Andra forskare som p ett liknande stt ser realismen som en historiskt och klassmssigt bestmd medvetandekategori r Arnold Hau170 ser i Konstarternas sociala historia och Ian Watt, som i The Rise of the Novel konstaterar analogier mellan realismens filosofiska och litterra manifestationer:
171

his [Defoes; anm. ML.] total subordination of the plot to the pattern of the autobiographical memoir is as defiant an assertion of the primacy of individual experience lxvii in the novel as Descartess cogito ergo sum was in philosophy.

Realismen har allts flera niver; den fr s att sga bde spontana och mer eller mindre organiserade uttryck. Den enskilde borgarens nyfikenhet p tillvarons minsta och strsta bestndsdelar (Linns botanik resp. Newtons fysik), intresset fr det riktigt nra (familjen och hemmet) och det riktigt fjrran (socialt eller geo172 grafiskt avlgsna mnniskor och miljer), har institutionella motsvarigheter i 173 det stt p vilket, med Jrgen Habermas begrepp, offentligheten organiseras. Tidningspressens grundande, naturvetenskapernas expansion och fysiokraternas folkbildningsfrsk r alla uttryck fr en samhllsklass p offensiven mot ekonomiska och ideologiska bojor. Jag har redan nmnt Hauser och Watt som exempel p forskare som diskuterar det borgerliga verklighetsintressets konsekvenser fr konstarterna. John Berger har med utgngspunkt i the nature of the relationship between the painted image 174 lxviii and reality skt indela konsthistorien i ett antal funktionsmodi, vars melxix taphorical model for the function of painting frn Michelangelo till franska 175 revolutionen r the theatre stage:
Painting became a schematic art. The painters task was no longer to represent or imitate what existed; it was to summarize experience. Nature is now what man has to redeem himself from. The artist becomes responsible not simply for the means of
168 169

Ibid, s. 24. Se Svenskt litteraturlexikon, s. 454. 170 A. Hauser, Konstarternas sociala historia, 12 (1953; vers. Stockholm, 1972). 171 I. Watt, The Rise of the Novel. Studies in Defoe, Richardson and Fielding (1957; Harmondsworth, Middlesex, 1974), s. 101. 172 Om Benjamin Franklin som upplysningsfilosofernas idealborgare, se A. Helldn, Arbete. Ur arbetets idhistoria (Stockholm, 1979), s. 158 f. 173 J. Habermas, Borgerlig offentlighet dens framvekst og forfall: henimot en teori om det borgerlige samfunn (1962), overs. E. Schwabe-Hansen (Oslo, 1971). 174 J. Berger, Selected Essays and Articles. The Look of Things (Bungay, 1972), s. 145. 175 Ibid., s. 147.

59

KAPITEL 3
conveying a truth, but also for he truth itself. Painting ceases to be a branch of natulxx ral science and becomes a branch of the moral sciences.

Roland Barthes har fr vrigt i en ess, dr han jmfr Diderots estetik med Brechts och Eisensteins, ppekat att the whole of Diderots aesthetics rests on 176 the identification of theatrical scene and pictorial tableau:
The tableau (pictorial, theatrical, literary) is a pure cut-out segment with clearly defined edges, irreversible and incorruptible; everything that surrounds it is banished into nothingness, remains unnamed, while everything that it admits within its field is promoted into essence, into light, into view. [] the tableau is intellectual, it has something to say (something moral, social) but it also says that it knows how this lxxi must be done [].

Anledningen till att jag citerar Berger och Barthes i det hr sammanhanget hnger ihop med den etymologiska iakttagelsen, att skissens historia r intimt frbunden med bildkonstens. Inte bara det sambandet lter oss ana tillmpligheten av Horatius doktrin ut pictura poesis p den av mig studerade epoken. Frbindelserna mellan konstarterna syns ocks i de samtida frfattarnas eget bildsprk, frn Dalins Petits-matrarne i Stockholm afmlade ver Anna Maria Lenngrens Portraiterne till Fredrika Bremers Teckningar, August Blanches Bilder 177 och Orvar Odds eskisser. Antagandet stds dessutom av en snabbt vxande 178 lxxii forskning p just sambanden mellan bildkonst och litteratur. Ofta r det hos motstndarna snarare n fresprkarna man finner den trffande beskrivningen av en tendens eller hndelse i historien. S r ocks fallet med genremleriet i litteraturen. Vi har redan sett hur John Dryden kritiserade Bamboccio, and most of the Dutch painters fr att de inte bara drew persons 179 as they were utan att de till och med have drawn the worst likeness. lxxiii Bamboccio var fr Dryden och efterfljande konstkritiker i drygt tvhundra 180 r representanten fr lgt genremleri utan vare sig helhet eller idealitet. Bamboccianti eller bambocciader kunde anvndas som skllsord i den konstkritiska debatten av bde franskklassicistiska smakdomare i det slutande 1600-talets England och romantiska sdana i det brjande 1800-talets Sverige. Men lgt genremleri frekom som sagt inte bara inom bildkonsten, utan i vxande grad ocks inom litteraturen. Det minst sagt blandade mottagandet av Fredrik Cederborghs romaner illustrerar det frhllandet utmrkt. En den gamla skolans representant som Per Adam Wallmark ser Cederborghs berttelser som mycket talangfulla frsk i en genre som af vra inhemska frfattare hittills varit
R. Barthes, Diderot, Brecht, Eisenstein, Image. Music. Text (Glasgow, 1977), s. 70. O. von Dalin, Then Swnska Argus, 1733, ark 13; A.M. Lenngren, Portraiterne, Stockholms Posten, 1796; F. Bremer, Teckningar utur hvardagslifvet (Stockholm, 1828); A. Blanche, Bilder ur verkligheten (Stockholm, 186365); Orvar Odd (O. Sturzen-Becker), Med en bit krita. Stockholmska eskisser (Stockholm, 1841). 178 Klassiker p omrdet r t.ex. M. Praz, Mnemosyne. The Parallel between Literature and the Visual Arts (Washington, 1967), som p ett teoretiskt spnnande stt problematiserar strukturella historiska likheter mellan mleri och litteratur; vidare J. Hagstrum, The Sister Arts. The Tradition of Literary Pictorialism and English Poetry from Dryden to Gray (Chicago, 1958). 179 Se ovan kap. 2.4. 180 Se Lindwall, Barockens epok, s. 269 och Cornell, s. 59.
177 176

60

(SKISSENS) VG TILL SKISS s litet bearbetad, att den nstan kan anses ssom ny. I sin recension av Ottar Trallings Lefnads-Mlning gr Wallmark en i vrt sammanhang intressant jmf182 relse:
Den som lst Uno von Trasenberg igenknner utan mda i denna lilla Roman samma Frfattare. Begge frrda samma talang att naivt mla vra svenska seder och upptrden ur det lgre lifvet, som, i en annan genre, utmrker en Hillestrm. D man tillika under de roliga situationer, som Frf. med skicklighet vet att tillstlla och sammanbinda, upptcker den knsla fr ett moraliskt ideal, som br frdla satiren, r det med dubbel tillfredsstllelse, man gr sina Lsare uppmrksamma p denna nya talang.
181

Ocks en fretrdare fr den nya skolan som Wilhelm Fredrik Palmblad r associationen till bildkonsten sjlvklar, ven om hans vrdering av Ottar Tralling r 183 rakt motsatt Wallmarks:
vr Frf. tecknar drnglifvet med s naturliga frgor, att man tycker sig flyttad till en betjent-kammare, der dunsterna af let och den sjelftillverkade tobaken bringa den ovana att trda ett steg tillbaka. Man torde sledes frikalla Rec. att gra redo fr Tralling, dels derfre att boken blott nnu r ett fragment, dels derfr att ingen bild ett gonblick drjer i minnet. Sdana Romaner likna schene rariteten: man genomgnar dem p ett gonblick och d ingenting talar hvarken till hjertat eller frstndet, frflyger allt som en fergls dunstbild.

Frutom det ologiska i Palmblads ppekande att man chockeras lika djupt som man snabbt glmmer Ottar Tralling, br man lgga mrke till att Palmblads motiveringar till det uteblivna innehllsreferatet r identiska med sidor hos skissen som vi tidigare har mtt i avsnittet om termens historia, nmligen fragmentet och bilden. Historien om hur Bamboccio kom att bli synonym till realistisk genrebild r i sjlva verket ordentligt sammanbunden med den konstnrliga skissens utveckling. Bda tv fds till sin moderna betydelse genom frbindelsen Holland Italien under 1500- och 1600-talen, som Skeats utgick frn i sin skiss184 etymologi. Bland de hollndska mlare som flyttade till Rom, och till och med bildade en intressefrening dr 1623, fanns krymplingen Pieter van Laer, som 185 mlade realistiska genrestycken ur det romerska konstlivet. Romarna som var fientligt instllda till de bohemiska och ogudaktigt levande konstnrerna gav 186 krymplingen knamnet Bamboccio. Varfr flyttade d van Laer och de andra s kallade Bentveughels frn Holland till Rom, och varfr mlade de som de gjorde? Fr att f svar p de frgorna mste man uppmrksamma att mlarnas situation i Holland p mnga stt var
181

I en prismotivering till Svenska Akademien 1811. Jag har citerat efter F. Bk, Fredrik Cederborgh. Minnesteckning (Stockholm, 1925), s. 141, som i sin tur citerar G. Ljunggren, Svenska vitterhetens hfder, IV, ss. 621622. 182 P.A. Wallmark i Journal fr Litteraturen och Theatern, n:r 260 och 261, 6/1 och 7/1 1810. Cit. eft. Bk, s. 116. 183 W.F. Palmblad i Svensk Litteratur-Tidning 16/4 1814. Cit. eft. Bk, s. 169. 184 Se ovan kap. 2.4. 185 Lindwall, Barockens epok, s. 120. 186 Betyder enl. Lindwall, Barockens epok, s. 268 f, det stora barnet.

61

KAPITEL 3 annorlunda n i vriga Vsteuropa; p ett paradoxalt vis samtidigt mer efterbliven och mer utvecklad, p samma gng mer feodal och mer borgerlig n ngon annanstans. Efterbliven eftersom konstnrerna var organiserade i medeltida gillen tillsammans med hantverkare av olika slag nda fram till 1655, d den frsta moderna konstakademin grundades i Haag, medan till exempel Amsterdam fick vnta i ytterligare hundra r p sin akademi. Utvecklad eftersom de hollndska 187 konstnrerna
i allmnhet delade sig [] mellan konsten och ett borgerligt yrke. Man finner borgmstare, lkare, affrsmn och industriidkare bland dem.

Konsthistorikern Bo Lindwall stter de hollndska mlarnas verklighetsintresse i samband med den borgerliga tradition som p 1400-talet skapats av nederlndska mstare liksom med framgngarna i frihetskriget i brjan av 1600188 189 talet. Dessutom, framhller Lindwall, att de
fromma och rika hollndarna, vilka enligt Calvins pbud inte fick omge sig med avgudabilder som katolikerna, kunde de i alla fall njuta av Guds verk, som tycktes ha ntt sin fullndning i Hollands natur och folk. Att terge detta Guds frtrffliga verk, s som det var eller som det sg ut eller som det trodde sig se ut, var enligt den borgerliga publiken i det kalvinistiska Holland konstnrens uppgift.

Orsaken till att hollndska mlare flyttade till Rom var skert dels utkomstsvrigheter i hemlandet, dels att konstnrsyrket i Holland inte som i Rom [var] hgt 190 skattat ur social synpunkt. Nr John Dryden fllde sin dom ver Caravaggio placerade han honom i sllskap med Bamboccio, and most of the Dutch painters. Caravaggio inspirerades skert av tidiga hollndska 1500-talsmlare bde direkt och kanske via sin ldre 191 landsman Annibale Carracci. Caravaggios utvecklande av genrebilden fick ett utomordentligt inflytande i Europa, samtidigt som det hollndska mleriet ge192 nomgick en sprngartad utveckling. Bentveughels var gruppen de tv traditionerna kolliderade i, vars frmste f193 retrdare var Pieter van Laer:
Det var han [van Laer; anm. ML.] som dr [i Rom; anm. ML.] skapade en levande syntes av hollndsk tradition och Caravaggiorealism. Bamboccianti blev emellertid fr de nrmaste tre hundra ren en beteckning fr alla genremlare som njde sig med att skildra verkligheten utan hgre syftning.

Pieter van Laers betydelse fr skissens frhistoria stannar inte vid att han initierar en lgrealistisk genretradition inom mleriet som s smningom skulle komma att imiteras av frfattarna, utan strcker sig till den konstnrliga tekniken, som i en

187 188

Ibid., s. 113. Ibid., s. 198. 189 Ibid., s. 199. 190 Ibid., s. 112. 191 Ibid., s. 264 f. 192 Ibid., s. 267, 193 Ibid., s. 269.

62

(SKISSENS) VG TILL SKISS avhandling om hans stil uppmrksammas som dieses Flchenprincip. 195 r det framfr allt van Laers generationskamrat frn Haarlem,
194

Annars

Frans Hals och Velazques [som] framsttt som de suverna mstarna i denna fria, snabba, skissartade teknik, vilken hos dem frenades med en gonblicklig reaktion i registrerandet av verklighetens skiftningar. De fngade det flyende gonblicket i en teknik, som man kan ha rtt att kalla impressionistisk.

Det framvxande kapitalistiska produktionssttets krav p rrlighet av mnni196 skor och varor fick konsekvenser ocks fr konstarterna. Allt eftersom marknadens behov kade och den konstnrliga tekniken frbttrades, brjade man be197 trakta snabbheten som en sjlvstndig estetisk kvalitet. Den nya tidens mlare var sdana som Luca Giordano, som kallades Fa Presto fr sin frmga att full198 borda vldiga fresker p frbluffande kort tid:
Ocks oljemleriets teknik frndrades med kravet p snabbhet. Erknnandet i vissa kretsar av existensen av en starkt personlig, konstnrlig originalitet ledde till en stegrad uppskattning av skissen som en spontanare spegling av konstnrens personlighet n det slutgiltiga konstverket men ocks till ett kat intresse fr konstnrernas impulsiva konstnrliga handskrift.

Bo Lindwall hvdar att den konstnrliga skissen har en obruten historia frn 1500-talet och menar att det var tack vare impressionismen som skissen upphj199 des till rang, heder, och vrdighet av frdigt konstverk vilket ju kan jmfras med de genomgngna handbckernas och lexikonens tidsbestmning av den litterra skissens genombrott som genre! Som ngra knutpunkter i denna lnga tradition nmner Lindwall Tintoretto, Frans Hals, Rembrandt, Brouwer, Chardin, Fragonard och Constable. Som synes dominerar hollndare och fransmn traditionen, ven om en engelsman, enligt Lindwall, kanske var den frmste (Constable) och 200 till och med Winckelmann insg skissens egenart och tjusning. Den konstnrliga skissens historia verkar allts svara ganska vl mot skisssens etymologi och ngot annat var ju inte att vnta. Vi skall drfr drja vid ngra exempel ur den andra tradition som utgick frn 1500- och 1600-talens konstnrliga frbindelser mellan Holland och Italien: den realistiska genrebilden.

3.2 Beslktade traditioner inom andra konstarter. 2

Det finns naturligtvis mnga element i den realistiska genrebilden inom mleriet som pminner om dess motsvarighet inom litteraturen och drmed ocks pekar fram mot den litterra skissen. Till dem hr intresset fr lgrealistiska verklig194

A. Janeck, Untersuchung ber den hollndischen Maler Pieter van Laer, genannt Bamboccio (diss., Wrzburg, 1968), s. 167. 195 Ibid., s. 370. 196 Denna samhlleliga omvandlings konsekvenser fr musiken skisseras av Ernst Bloch i essn Utopisk funktion i materialismen, Radix. Tidskrift fr humanism 1978:34. 197 Lindwall, Barockens epok, s. 370. 198 Ibid., s. 370. 199 Lindwall, Frn rokoko till impressionism, s. 386. 200 Ibid., s. 386.

63

KAPITEL 3 hetskopieringar; bildernas novellistiska, ofta anekdotiska inriktning; den tydliga didaktiken. En av de frmsta fretrdarna fr det tidiga 1700-talets realistiska genrebild r engelsmannen William Hogarth, som Bk associerar till vid lsningen av Ottar 201 202 Tralling. Han var
the first painter in England to get a new and huge public, the middle classes, by large-scale production engraving his own paintings and selling them at reasonable lxxiv prizes.

Robert Etheridge Moore har i sin studie ver Hogarths Literary Relationships 203 pekat ut ngra troliga orsaker till Hogarths exempellsa framgngar. Dels anger han den avsiktliga svvningen mellan moralisk diskurs och ekivoka detaljer, dels bildernas dokumentra karaktr; de gestaltade bde actual persons och actual 204 places:
The series had the appearence of actual biography. This sort of thing was of course common to journalism and to satire, but Hogarth makes it popular in pictorial art and suggests it to prose fiction. [Kurs. ML.] The difference from conventional literary satire like that of Dryden and Pope and Swift is that here the real personages incorporated into the story, and thus satirized, are 205 lxxv merely minor figures in a work where the chief interest is in the story itself.

Hogarths frhllande till litteraturen var av en sdan art att han inte bara hr till 206 Englands konsthistoria utan ven till dess litteraturhistoria, och hans betydelse fr en frfattare som Henry Fielding sammanfattar Moore s, att nog skulle denne ha skrivit sina romaner Hogarth frutan, but they would have been quite diffe207 rent from what they are. Lindwall nmner att det var av Hogarth, som Fielding lrde sig framstlla 208 sina romanscener i plastisk skdlighet, och detta sceniska bildsprk fr oss tillbaka till Bergers och Barthes hypoteser om the theatre stage som funktionsmodus fr 1700-talets konstarter i allmnhet och mleriet i synnerhet en hypotes som strks vid en granskning av de samtida konstnrernas och frfattar209 nas eget sjlvmedvetande:
He [Henry Fielding; anm. ML.] like the pamphleteers thought of the painter in a literary sense, or, as Hogarth himself described it, as a dramatic writer whose picture was his stage, whose men and women were his players. In addition, during this decade [the 1730s; anm. ML.] the two men became good friends and actually collalxxvi borated in several theatrical ventures.

201 202

Bk, Cederborg, s. 298. R.E. Moore, Hogarths Literary Relationships (Minn., 1948), s. 11. 203 Ibid., s. 11. 204 Ibid., s. 18. 205 Ibid., s. 15. 206 Lindwall, Frn rokoko till impressionism, s. 34. 207 Moore, s. 106. 208 Lindwall, Frn rokoko till impressionism, s. 34. 209 Moore, s. 77 f.

64

(SKISSENS) VG TILL SKISS I Frankrike var det Jean-Baptiste Chardin som fullfljde traditionerna frn hollndskt 1600-tal. Men vid 1700-talets mitt brjade han frlora mark till Jean Bap210 tiste Greuze, som betraktades som en fransk motsvarighet till Hogarth:
Fr den nya generationen efter 1700-talets mitt var Chardins borgerliga genremleri alltfr hndelsefattigt. Man ville ha dramatik och moral i konsten med tillspetsade situationer; tiden var inne fr Greuze att framtrda med sin moraliserande genre, dr hollndsk tradition frenades med en patetik lnad frn nyantikens historiemleri och dr det sentimentala var en tillsats som skulle tett sig vsensfrmmande fr 211 1600-talets hollndare.

Parallellt med Greuzes dramatiska och anekdotiska bilder levde dock nnu ett par decennier in p 1800-talet en enkel och olitterr tradition kvar i framfr allt Tyskland och Danmark; Lindwall betecknar den som medelklassens konst fre industrialismens genombrott:
De konstverk som nnu i brjan av 1800-talet prydde deras vggar, var sakligt realistiska, behrskat knslosamma eller romantiskt innerliga. Det var sm bilder ur verkligheten, enkla utan tillgjordhet, eller ltt manierade illustrationer till tidens po212 pulra poesi.

Bo Lindwall hvdar att industrialismen bidrog till den gamla borgerliga kultur213 traditionens borttynande. De gamla kulturbrande skikten avlstes av den nyrika industriidkarklassen i Tyskland, som dels sg konsten som ett investe214 ringsobjekt, dels ville ha underhllning, bilder att skratta eller grta t. Dsseldorfs industricentrum kom att ge namn t den konstskola som i Greuzes anda brjade tillverka verklighetsflykt i nrmast industriell skala. Innan jag ger ngra exempel p svenska genremlare, skall jag bara kort diskutera en annan konsthistorisk tradition, som jag tror r vsentlig fr en frstelse fr den litterra skissens frutsttningar. Trude Richter har i en uppsats behandlat det litterra portrttets historia, till vars upphovsman hon utnmner La Bryre, som hon fr vrigt ser i nra samband 215 med de fysionomiska teoriernas utbredning i synnerhet efter den schweiziske prsten J.C. Lavaters verk, Physiognomische Fragmente zur Befrderung der Menschenkenntnis und Menschenliebe (17751778). Grundtanken i fysionomiken, att en mnniskas karaktr speglades av hennes fysionomi, har rtter tillbaka till 1400-talet; det nya var att Lavater s starkt betonade betydelsen av samver216 lxxvii kan mellan konst och fysiognomik. Fysionomiken kom drmed att f en stor betydelse fr den under 1700-talet snabbt vxande portrttkonsten, naturligtvis i frsta hand inom mleriet, men ocks skert delvis via bildkonsten inom litteraturen.

210 211

Lindwall, Frn rokoko till impressionism, s. 50. Ibid., s. 210. 212 Ibid., s. 311. 213 Ibid., s. 312. 214 Ibid., s. 312. 215 T. Richter, Wandlung und Bedeutung des literarischen Portrts. 216 Lindwall, Frn rokoko till impressionism, s. 296.

65

KAPITEL 3 Gisle Freund ser portrttmleriet som

217

en av de symbolhandlingar varmed den upptstigande samhllsklassens individer gjorde sitt upptstigande synligt fr sig sjlva och fr andra; genom portrttet inordnade de sig sjlva bland dem som tnjt socialt anseende. Denna utveckling omvandlade samtidigt den hantverksmssiga produktionen av portrtt till en alltmer mekaniserad form fr reproduktion av mnskliga drag. Det fotografiska portrttet blev det sista steget i denna utveckling.

Freund menar att denna process tar sin brjan i Frankrike omkring 1750 fr att sluta strax efter fotografins offentliggrande 1839; redan i brjan av 1840-talet 218 vergick mnga portrttmlare till detta nya yrke. Men ocks karikatyr- och reportagetecknare i bde Frankrike och England tog upp traditionen frn Lavater: s p 1780-talet Debucaust i Paris liksom Gillray 219 och Rowlandson i London. Portrtteringstekniken utvecklades och anvndes dessutom av 1830-talets samhllskritiska konstnrer och frfattare som Honor 220 Daumier och Stendhal:
D Daumier i brjan av 1830-talet utformade sina skulpterade portrtthuvuden, valde han som modeller betrodda mn p hga poster inom julimonarkins administration; han formade dem till vanvettiga, patologiska fysionomier, som nd inte r karikatyrer utan portrtt, expressionistiskt frvandlade under trycket av det frakt och den avsky han knde infr modellerna.

Richter, som menar att La Bruyres Aphorismen, Anekdoten, Skizzen r dels av publizistischen, dels av belletristischen [sknlitterr] Charakter, hvdar att Stendhal r en av dennes elever, nr det gller den litterra portrtteringstekniken:
221

Als Stendhal seine Romane schrieb, blickte er auf die gewaltigen Umwhlzungen der letzten Jahrzehnte zurck: Die Revolution von 1789 hatte die feudalistische Ordnung gestrtzt. Dann folgte das Imperium Napoleons und anschlie end die Restauration der Aristokratie, bis 1830 aus der Julirevolution die Finanzbourgeoisie als Sieger hervorging. Welch Unmenge neuer Typen, neuer gesellschaftlicher Gegenlxxviii stze! G. Freund, Fotografi och samhlle (Stockhlm, 1977), s. 23. Jfr Susan Sontags formulering i On Photography (New York, 1978), s. 3 f.: Photographs really are experience captured, and the camera is the ideal arm of consciousness in its acquisitive mood. To photograph is to appropriate the thing photographed. It means putting oneself into a certain relation to the world that feels like knowledge and, therefore, like power. [Fotografier r verkligen fngad verklighet och kameran r medvetenhetens idealiska vapen genom sitt samlarmodus. Att fotografera r att tillgna sig det fotograferade tinget. Det betyder att man stter sig sjlv i en viss relation till [om]vrlden som knns som kunskap och drfr, som makt.]
218 219 217

Lindwall, Frn rokoko till impressionism, s. 302. Ibid., s. 297. 220 Ibid., s. 299. 221 Richter, Wandlung und Bedeutung, s. 505.

66

(SKISSENS) VG TILL SKISS Gunnar Tidestrms praktverk Dikt och bild tjnstgr utmrkt som lathund fr en underskning av ut pictura poesis-doktrinens relevans fr 1700-talets och det tidiga 1800-talets svenska litteratur, srskilt om det kompletteras med den litteralxxix tur- och konsthistoriska forskningen p omrdet. Tidestrm noterar bland annat att genremleri tidigare under 1700-talet inte 222 varit vanligt i Sverige,
men just p Bellmans tid tog det fart. Srskilt den produktive Pehr Hillestrms detaljglada genrestycken ger goda inblickar i det enklare borgerskapets, tjnstefolkets och bndernas vardagstillvaro, deras drktskick och sysselsttningar.

Bellmans impressionistiska Tidestrm varnar samtidigt fr bruket av andra 223 epokers termer ordmlning jmfrs med en akvarellskiss av Elias Martin, och den huslighetens poesi som r s framtrdande hos Anna Maria Lenngren 224 visas ocks mt[a] oss i mnga av Hillestrms sena borgerliga genrebilder. Nils Sylvan har ppekat likheten mellan Fredrik Cederborgh och Hillestrm och framfr allt de stora verensstmmelserna mellan frfattaren och den andres 225 elev, Alexander Laurus. Han utvecklade bambocciadernas genre frn Hille226 strms saklighet mot nyromantiskt stmningsmleri. Om Laurus r intressant fr den litterra skissens frhistoria framfr allt ge227 nom sin motiviska inriktning (vilket drog honom Hammarsklds missnje) r hans generationskamrat Hjalmar Mrner, dessutom intressant genom sin utprg228 lade skissteknik:
Han hade ett snabbt ga och ltt hand och en viss frmga i att trffa det karakteristiska i gestalter och ansiktsuttryck, som han grna tergav med en ltt karikatyr. Han har ofta blivit kallad en skicklig dilettant med rrligt intellekt, men hans snabba skisser fasthlla inte blott typer och scener frn tidens liv p gator och vrdshus i Rom, Stockholm och London, de ga ocks ett konstnrligt vrde, som det vore ortt att frneka. Vid sidan av Laurus, med vilken han frenas genom den likartade mneskretsen, r Mrner en improvisator, som i en hastig skiss kunde gripa det gonblickliga i en situation men dremot inte kunde utarbeta skissen till en genomfrd oljemlning.

Henrik Cornells karakteristik och kritik av Mrner pminner inte s lite om Karl Warburgs eller Henrik Schcks beskrivningar och beklaganden av August Blan229 ches kvaliteter och brister. Mrner tryckte sina teckningar av folkliga scener under rubriker som Scnes populaires de Naples (1828), Stockholmska Scener (1830) och Humorous Sketches Drawn (1832). Titlarna aktualiserar n en gng det dramatiska inslaget i

222 223

Tidestrm, s. 167. Ibid., s. 203. 224 Ibid., s. 207. 225 N. Sylvan, Svensk realistisk roman, s, 183. 226 Cornell, s. 59. 227 T. Stjernschantz, Alexander Laurus. En konsthistorisk studie (Helsingfors, 1914), s. 86. 228 Cornell, s. 61. 229 Se ovan, kap. 2.2.2.

67

KAPITEL 3 samtidsmleriet. Men teaterintresset manifesterade sig ocks mer direkt, nmligen 230 genom den nya konstarten tableaux vivants:
I Sverige presenterades denna egendomliga mellanform mellan teaterscener och tavlor av en tysk skdespelerska som r 1812 gstade huvudstaden. Pantomimiskt allts utan ord, enbart med hjlp av drktdrapering, kroppsstllning och ansiktsutryck upptrdde hon dels i ngra soloscener ur Maria Stuart, dels i en serie madonnabilder efter knda mlningar av Rafael, Drer, Reni o.a. Att framstlla dylika tabler blev snart ett omtyckt sllskapsnje. Almqvist vidareutvecklade genren i sina Songes genom att tillfoga rrelse, lxxx ord och musik [].

Gunnar Tidestrm har ocks uppmrksammat att karikatyrkonsten, i till exempel Daumiers tappning, utvat ett mrkbart inflytande p litteraturens mnnisko231 skildring. nnu mer intressant i vrt sammanhang r att han kopplar den litte232 rra skissens uppdykande till skmtteckningarnas expansion:
Med skmtteckningarna sammanhngde nra en ny litterr genre, skissen. Skiss kallades den korta, ofta humoristiska glimten ur livet, ibland frbunden med ngon moraliserande reflexion. Dess hemort var Amerika och England. Allbekant r att Dickens debuterade med Sketches. Hans Pickwickklubben vxte fram ur texter till skmtsamma teckningar av signaturen Phiz.

P 1830-talet kom s det realistiska genombrottet:

233

Teckningar ur vardagslivet blev i Sverige liksom p andra hll i Europa en populr genre. Det r knappast en tillfllighet att Fredrika Bremer, sjlv intresserad av teckning, gav sina genombrottsbcker just ett sdant namn. Pverkan mellan litteraturen och konsten var msesidig.

Gunnar Tidestrms slutomdme verifieras med ngra ord ur en recension av Carl Julius Lnstrm, Den frra liknar mera den italienska mstarskolans konstnrer; 234 den senare mera den Nederlndska skolans, som Kurt Aspelin har givit kom235 mentaren:
Jmfrelsen med de tv huvudriktningarna i mlarkonsten ssom metaforer fr den ideella, respektive den reella skildringskonsten hr snarast till de kritiska klicherna i samtiden.

3.3 Litterra traditioner

Realismen som den segrande borgerlighetens livssyn tog sig allts, som vi sett, likartade uttryck inom de olika konstarterna. Den uppmuntrade till beskrivningar av verkligheter bortanfr den omedelbart knda. P samma stt som det
Tidestrm, s. 223. Tidestrm, s. 236. 232 Ibid., s. 236 f. 233 Ibid., s. 241. 234 Aspelin, Poesi och verklighet, I, s. 197. Lnstrm-citatet r frn en recension i SLFT 1835:42 43, sp. 670. 235 Aspelin, Poesi och verklighet, I, s. 197. 236 P. Hallberg, Svenskt litteraturlexikon, s. 454.
231 230 236

68

(SKISSENS) VG TILL SKISS realistiska intresset ftt Newton att vnda kikaren mot stjrnhimlen och Linn att granska stndare och pistill med lupp, ppnades konsten fr dimensioner och detaljer i en dittills oknd vrld. Men denna realistiska gldje stannade inte vid enkla avbildningsprinciper, utan dynamiken i denna historiska nyfikenhet drog tvrtom nda in i den konstnrliga gestaltningen och formsprket. Knslan av att det stod en hel vrld att vinna och bara hmmande adelsprivilegier att frlora, krvde att det kognitiva och possessiva tillgnandet av verkligheten konstnrligt gestaltades som en process, som bilder av hur de i verkligheten verksamma mnniskorna frndrar densamma. Den sceniska genrebilden, the tableau (picto237 rial, theatrical, literary), r, liksom den modifierade ut pictura poesisdoktrinens genomslagskraft, uttryck fr det framvxande borgerliga medvetandets realistiska intresse. Efter dessa medvetandesociologiska och konsthistoriska utvikningar r det nu dags att ta itu med skissens litterra frhistoria. Vid den fljande genomgngen av centrala litterra traditioner br man dels ha den borgerliga offentlighetens framvxt i bakhuvudet, med allt vad det innebr i frga om institutionella frndringar av ideologiproduktionens och ideologidistributionens villkor, dels ha skissens dominanta element fr gonen, s som de ovan analyserades i genredefinitionen. 3.3.1 Linntraditionen och realismen 238 Otto Sylwan hvdade skissens ursprung i den gamla Spectators-genren, och den framvxande svenska 1700-talspressens betydelse fr den svenska prosans 239 utveckling r vldokumenterad. Inte desto mindre skall jag med hjlp av Elof Ehnmark brja i en annan viktig 1700-talsnde, nmligen Linntraditionen och 240 naturskildringen (1931). Ehnmark stter den nya naturuppfattningen i samband med den gryende oppositionen mot klassicismen; han menar att den inspirerats av den engelska s.k. naturbeskrivande dikten [...] vars ml r att ska hrma den bildande konsten, att 241 lxxxi stadkomma en mlning i ord. P ett mer generellt plan ger Ehnmark en frklaring till naturintresset som Sven-Eric Liedman har beskrivit som mttnadsfrklaringen: kulturtrttheten, ledan vid stadslivet och vermttnaden av sa242 longskulturen. Men Ehnmark ser ocks mer materiella orsaker, som till exem243 pel frihetstidens brinnande intresse fr handel och nringar. Nr detta verklighetsintresse kom till litteraturen, s kom det via naturvetaren Linn. Ehnmark hvdar att exaktheten i iakttagelsen var den egenskap i Linns 244 skildringskonst som kom att f strst betydelse fr dikten, ven om Ehnmark i
237 238

Barthes, s. 70; se ovan kap. 3.1; jfr Sontag, s. 3 f; se ovan, not 217. O. Sylwan, Svenska litteraturens historia. Andra delen, s. 499; se ovan kap. 2.2.2. 239 Se nedan, Exkurs. 240 E. Ehnmark, i Svenska Linnsllskapets rsskrift, rg. 14, 1931 (Uppsala, 1931). 241 Ibid., s. 43. 242 S.-E. Liedman, Hegel i Sverige varfr inte?, Hften fr kritiska studier 1978:6, s. 14. I en Exkurs diskuterar Liedman olika frklaringsmodeller till tankars och iders vxling. 243 Ehnmark, s. 44. 244 Ibid., s. 44.

69

KAPITEL 3 anslutning till Schck ser Linns verklighetsblick som en mycket typisk svensk 245 vitter egenskap:
Det r frst i hans [Linns; anm. ML.] Resor, som de olika landskapen trda fram med sina karakteristiska drag, frst dr finna vi rstidens och vderlekens vxlingar skildrade, allt med en skerhet ifrga om stilmedlen, en impressionistisk berttarkonst, som med sm men skra medel just trffar det vsentliga och betecknande 246 och kommer synbilden att framst fr lsaren med ett trollslag.

Ehnmarks karakteristik av Linns stil pekar som synes fram mot den litterra skisstekniken bde genom sin epokhnvisning och genom sin beskrivning av pars pro toto-effekten. ven om Ehnmark understryker Linns litterra betydelse fr senare realister som Bellman, Anna Maria Lenngren och Cederborgh, s tvingas han konstatera den bekanta frnvaron av den stora realistiska romanen. Redan under den gustavianska epoken blev den fregende generationens forskartyp 247 mindre framtrdande och mindre uppskattad, och med nyromantikens intg frefaller Linntraditionen, enligt Ehnmark, ha fullgjort sin uppgift och drmed 248 ntt sin avslutning. Victor Svanberg har ju frklarat frnvaron av en betydande realistisk insats [i Uppsala] under seklet nrmast efter Linn med att vetenskapens realistiska intresse r otillrckligt fr att skapa den borgerliga realistiska romanen, om verkligheten inte frmr intressera den presumtive frfatta249 ren. Dtidens Uppsala erbjd inte ngot spnnande stoff fr den borgerlige realisten: En baktskdande romantik kunde nras av gravhgar och ruinvalv men 250 inte en aktuell realism. Mot slutet av 1700-talet har allts den datasamlande linneanen blivit avlst av den knslofulle flanren i naturskildringen. Nils Sylvan har gjort en mycket intressant analys av den egendomliga motsttning, som finns hos de svenska prosadiktarna mellan bjelse fr enslighet och vrldsfrnvndhet ena sidan och 251 praktiskt utvad mnniskokrlek den andra sidan. Grundtanken i Sylvans analys r att bredvid rousseauanskt svrmeri fr enslighet och frnjsamhet existerar hela tiden hos den sentimentale flanren en moral-sense-filosofi, som dyr252 kar mnniskogemenskap och samhllssolidaritet:
Mitt i all knslofullhet blir han drfr ett stycke realist. I hans naturskildring och i hans sm genrestycken kommer detta frmst till synes.

Sylvan tillskriver Linn-traditionen frtjnsten av att den knslofulle flanren bevarar ngot av naturforskarens stt att betrakta naturen, ven om han mera gr 253 det som amatr n som fackman. ven om Sylvan uppmrksammar ett ofta

245 246

Ibid., s. 45. Ibid., s. 46. 247 Ibid., s. 56. 248 Ibid., s. 54. 249 V. Svanberg, Medelklassrealism II, Samlaren 1944, s. 7. 250 Ibid., s. 7. 251 N. Sylvan, Svensk realistisk roman, s. 100. 252 Ibid., s. 64. 253 Ibid., s. 71.

70

(SKISSENS) VG TILL SKISS frbisett, realistiskt drag hos mnga av 1790-talets prosafrfattare, betonar han 254 begrnsningarna i deras samhllskritik. Engelsmannen William Gilpin anses vara den pittoreska resans mest bety255 dande fretrdare; i Sverige r det frmsta namnet Carl Linnerhielm, vars Bref under resor i Sverige belysa den borgerligt romantiska uppfattningen av den om256 givande naturen. Det pittoreska manret skiljer sig frn flanrernas mera vignettartade naturskildring genom sin strvan efter bredd och skdlighet och 257 sin mktigt panoramaartade karaktr:
Hrmed trnger i viss mn en helt ny natursyn in i vr realistiska novellistik. Den pittoreska naturbetraktelsen, som bedmer landskapet efter de ingende objektens variationsrikedom, kontrastverkan och frgeffekter, som tar hnsyn till dagrar och perspektiv, r till sitt vsen helt estetisk. Alla utilistiska biavsikter ro utmnstrade. Den pittoreske resenren frdas icke som forskare genom landskapet utan som konstnr och den pittoreska naturskildringen vill icke vara annat n naturmleri i lxxxii ord. [Kurs., ML.]

ven om det pittoreska kan ses mot bakgrund av ett utvidgat borgerligt verklighetsintresse i motsttning till det klassiska, br man skert med Sylvan un258 derstryka hur oborgerlig den knslorusige unge hjlten r i flanrsromanen. Han blev ocks utsatt fr kritik. Frst av G.A. Silverstolpe i Journal fr svensk litteratur, sedan av den komiska romanens fretrdare med Cederborgh som 259 frmsta namn:
Fr Journalen blir kampen mot den knslosamma tidsandan framfr allt en kamp mot en art av litterr subjektivism []. Fr den komisk-realistiska romanen r icke denna litterra subjektivism det betnkligaste utan dess sociala konsekvenser. Det r icke ur litterr utan ur samhllelig synpunkt, som denna roman betraktar tidens stora patroner af trarna, vars frvnda vrlds- och mnniskouppfattning gra dem odugliga till det praktiska livets vrv.

3.3.2 Folkbildarna och didaktiken Erik Lindstrm betonar i uppsatsen Pedagogisk allmogeskildring, nr han sker perspektiv p 1830-talets svenska folklivsberttelser, att varken landskapsdik260 ten eller naturidyllen var av srskilt stor betydelse. Viktigare var d, hvdar Lindstrm, rousseaunismens samverkan med tidens filantropiska riktning, men frst nr en teoretiskt grundad uppfattning av jordbrukets betydelse p allvar frts 261 fram, skapas den verkliga resonansen fr en allmogeskildring. Det r allts

254 255

Ibid., s. 76. Ibid., s. 93. 256 Ehnmark, s. 60. 257 N. Sylvan, Svensk realistisk roman, s. 100. 258 N. Sylvan, ibid., s. 141. 259 Ibid., s. 125. 260 E, Lindstrm, Pedagogisk allmogeskildring, Studier tillgnade Otto Sylwan (Gteborg, 1924), s. 163. 261 Ibid., s. 163.

71

KAPITEL 3 fysiokratismen som, enligt Lindstrm, leder diktningen frn rotls och frsk262 nande drm till iakttagelse och framstllning av verkligheten:
I fysiokratismen lg framfr allt tanken, att en talrik folkklass inte finge frsummas, att med dess vanvrd och frfall den viktigaste kllan fr statens vl ginge frlorad titeln p Mirabeaus verk r ju talande: Ami des hommes. Drmed blev den pedagogiska tendensen, ven om den inte legat s i tidslynnet, en konsekvent fljd av utgngspunkten. Det gllde att rycka upp en folkklass p samma gng som att skildra en given verklighet. [Kurs. ML.]

Allmogeskildringens samband med folkbildningskrav str allts klart redan p 1780-talet, nr schweizaren Johann Heinrich Pestalozzi skapar den frsta mo263 derna bondeskildringen. Det mrks inte minst genom Lindstrms epitet p 264 frfattaren, vilka vxlar frn folkskriftstllare till socialpedagog och folk265 upplysare. Lindstrm menar att Pestalozzis bcker var frberedda nr de p 1790-talet kom till Norden, genom de fr det didaktiska 1700-talet typiska hand266 lxxxiii ledningarna. Almanackorna hade nda sedan 1500-talet innehllit smrre uppsatser i de 267 mest olikartade mnen, som mot mitten av 1700-talet brjade utnyttjas av Vetenskapsakademien som forum fr upplysningsverksamhet, framfr allt inom praktiska jordbruksfrgor, men ocks nr det gllde frgor av mer moralisk och ideologisk art. Sjlvaste Linn skrev en uppsats till Vetenskapsakademiens frsta almanacka 1749, Beskrifning om l, som handlade om lets dygder och miss268 bruk. Avhandlingsfrfattaren om tidig svensk folkbildningshistoria, Per Srbom, hller med Lindstrm om fysiokraternas avgrande betydelse, men vill komplettera deras insatser just vad gller drivandet av folkbildningskraven med frkmparna fr ett harmoniskt, humanistiskt mnniskoideal hos anhngarna till den 269 franska revolutionens ider om frihet, jmlikhet och broderskap. Srbom klargr att ett av huvudkraven frn den franska revolutionens filosofer, som till exempel Condorcet, var en obligatorisk, av staten finansierad bottenskola fr alla medborgare, mn som kvinnor [] vilket i Sverige upptogs av de radikala br270 derna Axel Gabriel och Gustaf Abraham Silverstolpe. Eftersom G.A. Silverstolpe frekommit tidigare i min framstllning som en fretrdare fr en tredje stndpunkt mellan franska upplysningsmn och tyska romantiker, kan det i det hr sammanhanget vara befogat med en utvikning om en av konsekvenserna av Silverstolpes mnniskosyn och samhllsuppIbid., s. 164. Ibid., s. 164. 264 Ibid., s. 164. 265 Ibid., s. 165. 266 Ibid., s. 166. 267 G. Philip, Prognostica i Kungl. Vetenskapsakademiens sm almanackor fr ren 1749 1954, Kungl. Vetenskapsakademiens rsbok 1954 (Stockholm, 1954), s. 343. 268 Cit. eft. Philips, s. 343 f. 269 P. Srbom, Lsning fr folket. Studier i tidig svensk folkbildningshistoria (diss., Stockholm, 1971), s. 76. 270 Ibid., s. 76.
263 262

72

(SKISSENS) VG TILL SKISS fattning. Goethe verkar vara det prisma dr den tidigaste svenska 1800talsdiskussionen om politik och estetik bryts tydligast, och bryts olika. Medan Hammarskld, med sin legering av en goetheinfluerad klassicism och en schel271 lingiansk filosofi, anvnde Goethe framfr allt till kategorisering och slipning av sina konstkritiska vapen, utnyttjade Silverstolpe honom i sin demokratiska folkbildningskampanj. Nr Hammarskld talar om konstens funktion blir han 272 bde abstrakt och religist retorisk:
framstiger jag, med fattligt ga, infr den Belvederiske Apollo, eller uppfattar mitt sinne en sng af Homer, s sprides en ljuf vrma genom hela min varelse, gonen fugtas under det lpparne dragas till smlje, och i detta ljufva, paradisiska tillstnd knner jag en aning af det gudomliga.

Den beskrivningen har inte mycket gemensamt med den konstuppfattning som trder fram ur G.A. Silverstolpes fretal till den av honom sjlv versatta Goethe273 volymen, Winkelmans Caracteristik, dr det hvdas att
Konstens mest lysande period r derfre alltid den, under hvilken de strsta och bsta menniskor frambringas, och Konstens inflytande p menniskoslgtet sledes af hgsta vrde.

Silverstolpe vergr s till att karakterisera Gthes lilla skrift:

274

Den visar alla de omstndigheter som bidragit at bilda Winkelman til den person han varit i verlden, och bestmmer genom en sdan analys hela hans vrde och hans inflytande p sin vetenskap. En underskning af denna natur, d den ger anledning at uptcka huru Winkelman blifvit bildad, kan icke annat n terverka p hvar och en tnkande lsare, och leda honom at granska och prfva sin egen kallelse, sina anlag, den luft och jordmn hvari de vxa, och huruvida han under sdana vilkor kan hoppas fullkomlighet, eller til dess ernende br ska at ndra sin belgenhet.

Det var uppmaningar som den avslutande meningens och sikten att konsten borde trda i politikens tjnst som fick Hammarskld att spy galla ver brodern, Axel Gabriel Silverstolpe, ocks han medarbetare i det av Hammarskld hatade 275 bladet, Lsning i Blandade mnen:
Men hvad som synnerligast captiverade sinnena var, att han [A.G. Silverstolpe; anm. ML.] kldde denna jordkrypande senscomunsmoral, i schnitten af satiriska berttelser, under hftiga utfall mot hghet, fanatism och rikedomar, och liksom ville uppstlla en rimmad sedekateches i denna anda.

Redan p 1790-talet florerade Pestalozzi-versttningar i Sverige, och Pestalozziepigonerna var legio. 1794 bildade Adolf Moder Sllskapet fr Allmne Medborgerlige Kunskaper, som mellan 1796 och 1798 gav ut Lsning fr Menige Mann, vilken Srbom betraktar som i all sin ansprkslshet, det frsta genuina 276 folkbildningsfrsket, frnsett katekes och andra liknande skrifter. Den bestod huvudsakligen av praktiska rd, men innehll ocks artiklar av mera teoretisk
271 272

Aspelin, Poesi och verklighet. Del I, s. 11. L. Hammarskld, Utkast till de bildande konsternas historia, s. 6. 273 Goethe, Winkelmans Caracteristik, fversatt af G.A. Silverstolpe (Stockholm, 1806), s. VI. 274 Ibid., s. VII f. 275 L. Hammarskld, Svenska vitterheten. Sednare delen, s. 184. 276 Srbom, s. 21.

73

KAPITEL 3 art och ett uppbyggligt stoff, som till exempel frklarade och kommenterade 277 ordsprk, fabler och dikter. Men det skulle drja till omkring 1830 innan den pedagogiska allmogeskild278 ringen brjade trda fram som en sjlvstndig genre. Frseningen tillskriver Lindstrm romantiken, vars diktning och uppfattning verhuvud [naturligtvis inte kan] ha varit lmplig jordmn fr uppkomsten eller fortlevandet av den [all279 mogeskildringen; anm. ML.]. Lindstrm pekar som en annan orsak p att folkbildningsintresset, som efter 1809 brjat vxa, 1822 resulterade i Sllskapet 280 fr vxelundervisningens befrmjande. Srbom framhller som en mer allmn samhllelig frklaring att det r under 1820- och 30-talen medelklassen fr sitt 281 genombrott:
Egentligen var det bara inom krigsmakten inga mrkbara frskjutningar intrdde adeln hll dr sina positioner. Inom kollegierna t.ex. r inte lngre de hgsta posterna sjlvskrivet reserverade fr adeln, och i motsats mot tidigare verlter adeln nu i stigande grad jord till den ofrlse medelklassen i de brdigaste landskapen. Den allt mktigare medelklassen hade i de allra flesta fall sin politiska hemvist hos den liberala oppositionen, och dess sprkrr var Aftonbladet och Dagligt Allehanda.

Ocks bondestndets stllning hade p 1830-talet blivit en annan n under 1700talet: Det skulle drfr knappast lngre passa med skrifter, dr bonden fick frn ovan vad hans stnd genom egen sammanslutning och enighet kunde stad282 komma. Dessutom understryker Lindstrm betydelsen av de populariserade praktiska handledningar i jordbruksfrgor, som genom sin blotta existens bidragit till att uppehlla intresset fr den sknlitterra hybridformen, ven nr deras 283 egen framstllning varken var berttelseartad eller dialogisk. Nr Sllskapet fr nyttiga kunskapers spridande konstituerade sig 1833, var det inte en samling radikaler som slogs fr folkbildningen, utan vletablerade, 284 respekterade medborgare av vilka ingen tillhrde den politiska oppositionen. 285 Inte desto mindre var det Aftonbladet som stdde projektet
att utgifva, och fr det lindrigaste pris som mjligt, ibland de arbetande klasserna, och i synnerhet allmogen, sprida och till salu hlla skrifter, tjenlige att, jemte sinnets frdlande och eftertankens vckande, lifva och ka arbetshgen, s vl genom anvisningar till dess frnuftigare och frmnligare anvndande inom de redan knda och idkade nringsgrenarne, som genom dess inledande p nya, allt i afsigt att befordra trefnad och vlstnd ibland dessa samhllsklasser.

Kritiken mot sllskapets Lsning fr Folket kommer i stllet frn gediget konservativt hll, som till exempel Johan Kristofer Askelf. Han ansluter sig till sikten
277 278

Ibid., s. 22. Dateringen r Lindstrms, Pedagogisk allmogeskildring, s. 170. 279 Ibid., s. 170. 280 Ibid., s. 170. 281 Srbom, s. 78. 282 Lindstrm, s. 172. 283 Ibid., s. 172. 284 Srbom, s. 84. 285 Ibid., s. 84.

74

(SKISSENS) VG TILL SKISS att folk inte grna kan ha ngon nytta av att man ena sidan kringsprider ytliga, utan sammanhang hoprafsade begrepp, och till och med barnsligheter, ssom uti Penny-Magazinet, och den andra sidan farliga theorier fver statens vsende och 286 gandertten ssom uti Owens Penny-Blad. Per Adam Wallmark tillhrde de antiliberala samhllsbevarare och kungatrogna som under 1830-talet i flera filantropiska sammanhang visar att han inte 287 stod frmmande fr tidens strmningar. Wallmarks medabetarskap i Lsning fr Folket bestod bland annat i tv berttelser om bonden Nils Persson i Granarp, med vilka Wallmark anknt till traditionen av pedagogisk allmogeskildring. Titeln p ett av de verk som troligen inspirerat Wallmark sger ocks en hel del om hans egen skildringskonst: Nils Lorentzons Svenska bonden, framstlld i sin frbttrade och frsmrade gestalt, genom berttelser ur twnne brders lefnad, af hwilka den ene war ett mnster och den andre en skamflck fr sitt stnd, till njsam och nyttig lsning fr menige allmogen af en bondeson (1831). Boktiteln aktualiserar genredefinitionen av skissen; den deklarerar i varje fall en kort realistisk berttelse med utprglad didaktisk funktion och, som Lindstrm ppekat, en strvan efter dokumentr prgel: Att frfattaren var bondson, prstman och fat288 tigskollrare ger oss ngot av sjlva litteraturartens ursprung och signatur. Srbom menar att Wallmarks och andra konservativas arbete i folkbildningens tjnst tminstone delvis berodde p deras insikt att kade kunskaper inte bara kar vlstndet, utan ocks bidrar till att minska eventuella motsttningar i sam289 hllet. Fredrika Bremer och C.J.L. Almqvist hr till de etablerade frfattare som ocks medarbetar i Lsning fr Folket och tar intryck av den pedagogiska allmogeskildringen. Almqvist var ocks en av mnnen bakom Lundequists serie Folkskrifter, som startade 1839, och bidrog sjlv med bland annat Arbetets ra, vilket, som Srbom uppmrksammat, gav Aftonbladets recensent anledning att gra en 290 jmfrelse mellan Lsning fr folket och Folkskrifter. ven om bda fretagen rner positiv uppskattning, r det ingen tvekan om att recensenten fredrar det sistnmnda som en ver huvud taget mer utvecklad och modern form att sprida litteratur i. Folkskrifter saknar den andras bundenhet till myndigheter och styrda utgivning; den r helt beroende av publikens gunst. Dessutom, och framfr allt, har den vergivit tidskriftsformen fr romanen, som enligt recensenten r, i sin frnuftiga bemrkelse, eller menniskans den framstllda i individens, en mera 291 passande lektyr.

286 287

J.K. Askelf, i Svenska Minerva 18/3 1834. Cit. eft. Srbom, s. 93. Srbom, s. 53. 288 Lindstrm, s. 174. 289 Srbom, s. 127. 290 Ibid., s. 142 f. 291 Aftonbladet 30/10 1839. Cit. eft. Srbom, s. 143. Jfr dens., s. 133.

75

KAPITEL 3 Gteborgstidningen Phoenix. Tidning fr Politik, Litteratur och Nringar hyllar fretaget med Folkskrifter genom att med hjlp av citat ur Arbetets ra be292 lgga, att Folkskrifterna har ett egenvrde och ingen politisk syftning. Andra genrer med sedolrande afsikter utforskas av Ivar Hjertn i Fabel och anekdot inom Sveriges 1700-talslitteratur (1910), och knyts till skissens genom 293 intressanta arbeten av tyska forskare. Hjertn utgr i sin studie frn Jean de La Fontaines renssans inom fabeldik294 ten, och menar att dennes contes skert varit flitigt lsta i det svenska 1700295 talets hgre franskbildade kretsar, ven om Hjertn finner det anmrkningsvrt
huru litet af hela den breda smutsfloden en verklig Cocyt af skabrst novellstoff, som den romanska renssanslitteraturen framvltrade, strngt taget har skt sig till vr litteratur.

Frn England kom det under 1700-talet inte mycket frn de rena fabulisterna som fick ngon betydelse fr svensk diktning, menar Hjertn, utan pekar i stlle p den tyska fabulisten Christian Gellerts inflytande p sengustavianerna som till 296 exempel Anna Maria Lenngren. Hjertn framhller fabelns utile-dulci-karaktr, dess didaktiska och satiriska ndaml i frening med dess lekfulla form, och skiljer i anslutning till Aristoteles den frn parabeln, eftersom fabeln r en fiktion, som genom dikten 297 lxxxiv 298 gifves sken af verklighet. Genreavgrnsningarna lyder:
Denna afsikt, direkt eller indirekt vunnen genom mer eller mindre konstnrliga medel, skiljer fabeln frn den licensisa conten, situationens enhetlighet och frnvaron af novellistisk utarbetning skiljer den frn den mera detaljerade realistiska berttelsen, den episka berttartonen skiljer den frn didaktik och satir, som strfva till samma ml.

Dalin r, som man nstan kunnat frutse, enligt Hjertn, den frste svenske 299 frfattare som brjar arbeta i de franska fabulisternas tradition, och hans viktigaste efterfljare r Carl Gustaf Tessin, vars i Brefven intagna fabler [ro] tillkomna i pedagogiskt syfte och fr att utgra ett moment i kronprins Gustafs mo300 lxxxv raliska uppfostran. Tessins fredme var hertigen av Bourgognes uppfostrare, Franois Fnelon, vars pedagogiska nyckelord var skdningsundervisning; 301 [] vetandet br grundas p praktiska iakttagelser af en sak. Tessin talar i brev till lrjungen Gustaf 13/6 1753 om betydelsen av Fabler, Liknelser, Sagor,
292

Phoenix. Tidning fr Politik, Litteratur och Nringar, 23/12 1840. Cit. eft. Srbom, s. 142, n. 36. 293 I. Hjertn, Fabel och anekdot inom Sveriges sjuttonhundratalslitteratur (Stockholm, 1910), s. 31. 294 Ibid., s. 5. 295 Ibid., s. 16. 296 Ibid. s. 19. 297 Ibid., s. 24. Jfr Bks oreflekterade realismbegrepp, nedan Exkurs. 298 Hjertn, s. 31. 299 Ibid., s. 139. 300 Ibid., s. 68. 301 Ibid., s. 72.

76

(SKISSENS) VG TILL SKISS Bilder och Afmlningar, vilket ju onekligen klargr sambanden mellan skdningsundervisningens stllning inom pedagogiken och mleriets inom litteraturen. Antagandet styrks ytterligare av Hjertns iakttagelse att Dagboksfablerna av Tess303 in sjlv betecknats som utkast,
i behof af stdning och skrdning. De ro vl rtteligen att betrakta blott som tankekorn, infall och aforismer, af sin spirituelle upphofsman i hast nedtecknade p papperet fr att i mn af tid och behof upptagas till nrmare frarbetning och drvid ikldda en form, som samtiden odlade och fann tilltalande, men som i sjlfva verket alldeles som 1700-talets miniatyrmlningar fr att vara fullt lyckad fordrar de finaste poetiska frutsttningar och det mest krleksfulla utarbetande af hvarje liten detalj.
302

Men, som Hjertn visar, r det icke blott i det metodiska och formella, som Tessin fljer Fnelon, utan han uppvisar dessutom likheter vad gller sjlva 304 vrldsskdningen. S kritiserar bde Fnelon och Tessin den absolutistiska 305 furstemakten, medan de hyllar borgerliga dygder som flrdfrihet och knslighet. Hjertns ideologiska och vetenskapliga utgngspunkter tvingar honom att medge att det konstnrliga vrdet af dessa produkter [Dalins politiska allegorier; anm. ML.] i de flesta fall r minimalt, ven om de lmna ett intressant bidrag till belysningen af den dtida allmnhetens meningar om dagens politiska hndel306 ser. Tydligast framtrder Hjertns ideologiserande litteraturhistoriska uppfattning, nr han ger exempel p att den politiska fabeln under vissa omstndigheter och anvnd p ett brutalt stt kunde f stort inflytande fver sinnen och hndel307 ser. Exemplet r Nya Postens fabel Rfvarne 14/10 1810, hvilken, som bekant, blef en af hufvudorsakerna till det fruktansvrda mordet p grefve Axel von 308 Fersen. Sttet p vilket Hjertn karakteriserar Rfvarne ger emellertid information om mer n hans ideologiska litteratursyn: dels berttar det om didaktikens styrka, dels att det ideologiska innehllet i fabelns didaktik har utvidgats frn Tessins frsk med borgerlig fursteuppfostran till en politisk diskussion om kon309 stitutionen i en framvxande borgerlig offentlighet:
Den saknar hvarje spr af litterrt vrde och lade vl knappast ngot nytt till de redan kringsmygande ryktena; det ser emellertid nstan ut, som om fabeln med sin vlknda och plumpt anbrakta bild om rfvarne, i sin konstlst folkliga fr att icke sga vulgra form, haft en srskild frmga att tala det sprk, som vckte massans ra lidelser.

Tyskarnas frkrlek fr definitioner och kategoriseringar har ocks kommit kortprosaformerna och bland dem skissen till del. Till exempel Walter Hllerer frsker i Die kurze Form der Prosa ge sju kriterier p vad die Kurzgeschichte r
302 303

Ibid., s. 77, som jag citerar brevet efter. Ibid., s. 98. 304 Ibid., s. 78. 305 Ibid., s. 78 f. 306 Ibid., s. 107. 307 Ibid., s. 125. 308 Ibid., s. 125. 309 Ibid., s. 125.

77

KAPITEL 3 till skillnad frn tio andra kortprosagenrer, frn anekdot och vits till lyrisk prosa 310 lxxxvi och enaktare! Uppenbarligen r det tyska intresset fr kortprosan tminstone delvis bestmt av ett uppsving i den samtida sknlitteraturen fr korta prosagenrer. Die Kurzgescichte ist die skularisierte Kalendergeschichte unserer Epoche, hvdar Hans Bender i sin Ortsbestimmung der Kurzgeschichte, och avser nrmast Bertolt 311 lxxxvii Brechts parabler. Brechts Kalendergeschichten r en samtida referenspunkt ocks fr Hermann Pongs studie Die Anekdote als Kunstform zwischen Kalen312 dergeschichte und Kurzgeschichte. Titeln antyder Pongs tes: med utgngspunkt i polariteten mellan slutna och ppna former diskuterar han die Kurzgeschichte som syntesen av motsttningen die Anekdote/die Kalendergeschichte. Pongs ser allts anekdoten som ein Tatsachen-Ausschnitt, doch geffnet allen bermchtigen Zufllen, denen die Menschen des kleinen Alltags ausgesetzt 313 lxxxviii sind, och finner dess slutna motsats in der Kalendergeschichte, wie sie seit dem 17. Jahrhundert dem Wetterkalender fr die Bauern beigegeben wird, als Geschichten zur Erbauung und Unterhaltung an den langen Wintera314 lxxxix benden. Anekdotens frste och frmste fretrdare finner Pongs i Heinrich von Kleist, som 1810 brjar utge Berliner Abendbltter fr att p samma gng underhlla och 315 undervisa folket: So entstand als exemplarische Kunstform die Anekdote aus xc dem letzten preussischen Kriege. Nstan samtidigt brjar Johann Peter Hebel att trycka sin tidning, Rheinischen Hausfreund oder neue Kalender mit lehrreichen Nachrichten und lustigen Erzhlungen (1807). Hebel, som enligt Walter Benjamin har sina utgngspunkter 316 i Luther-bibelns tyska och den muntliga traditionen, sker enligt Pongs inte, som Kleist, den prgnanten einmaligen Augenblick, der einen Character 317 318 enthllt, utan
er braucht den langen Atem, die berschau ber Zeitrume, damit sich im Geschehen selbst der verburgne Plan offenbart. Einfhlung in die Langsamkeit und xci Vorsicht buerlichen Denkens bestimmt den Aufbau seiner Geschichten.

Pongs sammanfattar:

319

Als Einfache Forme sind sie [die Anekdote, die Kalendergescichte, die Kurzgeschichte; anm. ML.] zeitlos, stellen sich immer wieder her. Die Anekdote um den

W. Hllerer, Die Kurze Form der Prosa, Akzente 1962:3. H. Bender, Ortsbestimmung der Kurzgeschichte, Akzente 1962:3. 312 H. Pongs, Die Anekdote als Kunstform zwischen Kalendergeschichte und Kurzgeschichte, Der Deutschunterricht, Jg. 9 (Stuttgart, 1957). 313 Ibid., s. 10. 314 Ibid., s. 10. 315 Ibid., s. 8. 316 W. Benjamin, Johann Peter Hebel. Zu seinem hunderten Todestag, Schriften. Band II (Frankfurt a. M., 1955), s. 282. 317 Pongs, s. 10. 318 Ibid., s. 10. 319 Ibid., s. 20.
311

310

78

(SKISSENS) VG TILL SKISS

Kern einer Pershnlichkeit; die Kalendergeschichte um die Einfalt der Volksseele, ihre ehrfrchtige Weltoffenheit; die Kurzgeschichte um das schockhafte Grauen, wie es den wehrlosen Einzelnen vor den wilden Zufllen einer Massenzeitalters xcii berkommt.

Bakom den efterkrigstyska idealismen br man enligt min mening lgga mrke till de viktiga iakttagelser Pongs gjort vad gller frhllandet mellan historiskt bestmt (och drmed ocks klassmssigt bestmt) medvetande och litterr form. I det perspektivet r Pongs uppsats en spnnande problematisering av hur de traditioner jag ovan har beskrivit frvandlas vid kollisionen med det pressammanhang jag i det fljande kommer att analysera, fr att s smningom mynna ut i den litterra skissens fdelse och dop. 3.3.3 Stockholmsjournalisterna och skissen Litteraturhistorikerna r ense om den fundamentala betydelse som Joseph Addisons och Richard Steeles tidskrifter The Tatler (1709) och The Spectator (1711) utvat p prosarealismen, ven om vergngen till the novel was by no means an 320 xciii immediate one. Trude Richters ngot tendentisa beskrivning av Addison 321 xciv som en, wie alle Skizzenschreiber, Kundschafter des Neuen, verifieras p samma gng som den nyanseras av Ian Watts formulering om Addison och Steele, att visserligen var de for the middle-class way of life but they were not 322 xcv exactly of it. Addison-Steeles och The Tatler-The Spectators svenska efterfljare r som bekant Olof Dalin och Then Swnska Argus, som brjade utges 1732. Fredrik Bk har i sin avhandling Romanens och prosaberttelsens historia i Sverige intill 1809 (1907) grundlagt vr uppfattning om den svenska prosarealismens utveckling, 323 liksom Dalins betydelse fr denna. Med avhandlingen och esssamlingen Stridsmn och sngare upprttar Bk 324 en prosarealismens kungslinje: Argus (Dalin) Posten (Berch) Stockholms Posten (Kellgren och makarna Lenngren, fr.a. Anna Maria) Anmrkaren (Cederborgh) Argus (Johansson) Aftonbladet (Hierta m..); en traditionsbeskriv325 xcvi ning som snarare kompletterats n reviderats av efterfljande forskare. Det frsta som slr en vid betraktandet av denna tradition r vl samhrigheten med pressen. Bara ett par decennier efter The Tatler tog allts Dalin i Sverige det frsta steget i utvecklingen frn veckoskriftsrealism till realistisk roman. Det andra steget lt dremot vnta p sig i drygt ett sekel. Prosaansatserna i 1700320 321

Watt, s. 51. Richter, ber die Skizze, s. 66. 322 Watt, s. 52. 323 Se vidare utfrlig diskussion nedan, kap. Exkurs. 324 F. Bk, Stridsmn och sngare, s. 79 f. 325 Kurt Aspelin har p ett genialt stt problematiserat det hr traditionen under rubriken Svenskt 1830-tal och det kritiska sprkbruket, dr han dessutom uppmrksammar bde bildkonstens allmnna influenser p det kritiska sprkbruket i samtiden och hur man anvnder sig av nederlndska konstskolan som en klich fr lg verklighetstergivning. Se Aspelin, Poesi och verklighet. Del II, s. 205218. Jfr ovan, ss.

79

KAPITEL 3 talets rika tidskriftsflora frigjorde sig inte konstnrligt och institutionellt till en sjlvstndig romantradition frrn en bra bit in p 1800-talet. Fram till Fredrik Cederborghs romandebut 1809 r prosarealism och press enligt denna traditionsuppfattning helt inseparabla begrepp. Prosarealismens livsrum i pressen har naturligtvis p olika stt betingat de former den utvecklats till. Bk har urskilt fyra arter av Dalins och Argus verklighets326 skildring, som han menar dominerar 1700-talets veckoskriftsrealism: allegorin, 327 dagboken, brevet och genrebilden. Dalins tjnstefolkssatir, Samtal mellan Balzar och Elsa, nmner Bk som exempel p den sistnmnda genren. Just det prosastycket blev populr lsning rhundradet ut och lockade horder av epigoner till frsk i samma stil, men Bk hvdar, med en i vrt sammanhang intressant formulering, att ingen af dessa efterbildare frmtt utveckla genren vidare till en 328 verklig folklifsskildring. Redan Bk ppekade bristerna i Dalins realism i frhllande till hans eng329 elska inspiratrers prosakonst, och senare forskare har framhllit att hans prosastycken ofta saknar den aktuella anknytningen, d allmnmnskliga svagheter 330 eller typer kritiseras. Udden i Dalins satir var antingen riktad mot tjnstefolk 331 eller mot borgerliga uppkomlingstendenser. Dremot gick adeln i stort sett fri frn kritik, vilket r ett vltaligt indicium p Dalins stllning i staten. Nr det gller Dalins p samma gng mbetsmannamssiga och konstnrliga journalist332 roll, br man lgga mrke till att Dalin utgav Argus anonymt, att han sjlv besatte samtliga funktioner i tidskriftens produktion, och att denna hlsades med gldje av en enig lsekrets. Argus roade sina lsare med en didaktik som var skert frankrad i frihetstidens representationskultur och inte oroade ngon med utpekande satir eller konkret partigngeri. Nr Lars Johan Hierta nstan exakt hundra r senare brjar ge ut Aftonbladet r han inte lngre journalisten som samtidigt r mbetsman, frfattare, lrare, tryck333 are, redaktr, etc. Inte heller r stockholmsjournalistiken lngre liktydig med 334 stockholmsnovellistiken:
Jag vill endast antyda som min uppfattning, att utvecklingen under perioden 1730 1830 frn Dalins Argus till Hiertas Aftonblad bereder marken fr ett system med en ny frfattartyp, som helt lever utanfr mbetsvrlden. Frfattare inom kansli och hov hnvisas under perioden i kande grad att dryga ut sina lner med inkomster frn frmst tidningar, antingen ssom utgivare, reaktr eller medarbetare. Samtidigt r tills vidare en sdan verksamhet ofta tillika en uppgift i mbetet.
326 327

Bk, Romanens och prosaberttelsens historia (diss., Stockholm, 1907), s. 94. Ibid., ss. 79 ff. 328 Ibid., s. 128. 329 Ibid., s. 69 ff. 330 Ericsson, s. 11. 331 Se t.ex. Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 93, n. 1. 332 Se t.ex. Bk, Stridsmn och sngare, s. 79 f. 333 Om denna utveckling som tecken p en offentlighetsfrvandling, se Habermas, Borgerlig offentlighet, ss. 169 ff. 334 B. Bennich-Bjrkman, Frfattaren i mbetet. Studier i funktion och organisation av frfattarmbeten vid svenska hovert och kansliet 15501850 (diss., Uppsala, 1970), s. 410.

80

(SKISSENS) VG TILL SKISS Det mest intressanta med Bo Bennich-Bjrkmans frsiktiga formulering r inte att en ny frfattartyp verkligen trder fram, utan att det tar s lng tid, och att det finns s mnga mellanformer mellan frfattaren i mbetet och frfattaren p marknaden Bennich-Bjrkmans perspektiv antyder hur i nstan monetr ekoxcvii nomisk mening samhlleligt betingad 1700-talsromanens frnvaro r. Med Anders Berch och Posten (1768) skrps satiren; enligt Otto Sylwan nr Berch betydligt nrmare de engelska frebilderna n hans egen fregngare Dalin 335 gjorde. Men frutom den skrpta satiren och mer individualiserande portrtteringstekniken innebar inte Posten ngot kvalitativt nytt i presshistorien. Den skrivs i den moraliska veckoskriftens traditionella brevform, och dess realistiska prosagenrer r desamma som Argus. 336 Gunnar Svanfeldt sammanfattar:
Det r ltt att se att Posten hr till det bsta, det mognaste, det mest avancerade inom svensk prosa och publicistik [OBS! kopplingen; anm. ML.] mellan Then Swnska Argus och Stockholms Posten, men det r ocks igonenfallande att veckoskriften varken formellt eller innehllsligt bringat ngot i vsentliga punkter helt nytt och originellt [].

Posten placerade sig, eller placerades av det slutande 1760-talets politiska motsttningar, i en partipolemik p ett helt annat stt n vad Dalin gjort med Argus trettiofem r tidigare. Von-oben-perspektivet var inte lngre mjligt, anonymiteten inte lngre nskvrd. ven om Berch bde gav ut och skrev det mesta i tidningen sjlv, hade han tv medhjlpare, Robsahm och Jusleen, som tillhrde 337 samma klass av oadliga tjnstemn. Medan prstsonen Dalins tidning var sprkrr fr en odelad kulturs enhetliga vrderingar, vilket inte minst bevisades genom att Dalin adlades till sina lsares sociala gemenskap, var Posten en oppo338 sitionstidning, ett organ fr 1760-talets yngre byrkrati. Det r bara tio r som skiljer Stockholms Posten frn Posten, men ocks en stats339 kupp och en akademi. Stockholms Posten innebar ett kvalitativt sprng i den svenska pressens historia genom att den vergav den moraliska veckoskriftens brevform och frsiktiga och oprecisa satir fr den dagliga nyhetstidningens mer varierade redigering och frnare personangrepp. Elof Ehnmark har kategoriserat Stockholms Postens satir och novellistik: 1) universitets- och prstsatir; 2) social satir: a. mode-, b. kvinno- och c. societetssa340 tir; 3) smstadssatir. Han hvdar att ven Stockholmsposten hade sitt utile dulci, men av annorlunda beskaffenhet n veckoskrifternas. Det var icke frmst de borgerliga dygderna man verkade fr, utan man skte att med den etsande, hnfulla eller verlgset raljerande satirens vapen frjaga obskurantism och okul335 336

O. Sylwan, Svenska pressens historia till statshvlfningen 1772 (Lund, 1896), s. 439 ff. G. Svanfeldt, Posten 17681769 och dess frfattare. Ett litteraturhistoriskt bidrag till studiet av frihetstidens sista skede (diss., Uppsala, 1937), s. 681. 337 Ibid., s. 680. 338 Ibid., s. 681. 339 Statskuppen r naturligtvis Gustav III:s, och akademin fr vl ocks betraktas som hans i stor utstrckning ven om den inte instiftades frrn 1786. 340 Ehnmark, s. 88.

81

KAPITEL 3 tur. Men denna ambition fick enligt Ehnmark negativa konsekvenser fr den novellistiska utformningen, tminstone vad gller prst- och universitetssatir: Det r frmgan att frljliga mer n lusten att bertta, som hr r det mest ut342 mrkande. Ehnmark menar, att de novellistiska tendenserna utvecklades bst 343 inom nsta grupp: mode-, societets- och kvinnosatiren. Fredrik Bk gr s lngt att han hvdar att Stockholms-Posten nrmast tar ett steg tillbaka inom det novellistiska omrdet, vilket enligt hans mening beror p tidningens karaktr af daglig nyhetstidning i stllet fr kserande veckotid344 skrift. Om vi tittar nrmare p de av Ehnmark frtecknade satirkategorierna ser vi att de huvudsakligen r av tv slag. Fr det frsta satir av verhet: 1) och 2c). Fr det andra satir av otillbrlig snegling uppt: 2a) och b), och 3). Universitetssatiren drabbade framfr allt Uppsalas akademiker. Motsttningen mellan stockholmsjournalisterna och uppsalaakademikerna hade flera orsaker och niver. Den mest handfasta orsaken hnger ihop med att det vxande antalet studenter i Uppsala tvingades ska sin utkomst utanfr universitetet bland stadens borgare, men att de inte alltid gjorde detta rligt till borgarnas ekonomiska och 345 moraliska frtrytelse. Dessutom berodde motsttningarna p siktsskillnader i 346 frgor av mer ideologisk och estetisk art. Societets- eller adelssatiren tillhr samma slag av verhetssatir, vars mstare Anna Maria Lenngren blev, bde p vers och prosa. Hennes teknik bestr i att konfrontera adelns stndshgfrd, groteska ideologiska ansprk och privilegier med dess sociala realstatus. Lenngrens satir siktade allts helt enkelt in sig p den vxande skillnaden mellan verkligheten och den adliga sjlvfrstelsen, vilken lter sig tematiseras narratologiskt som motsttningen mellan stillastende och utveckling. Satiren av sneglingen uppt hnger naturligtvis intimt samman med den av verheten: mode- och kvinnosatiren gisslar borgarnas inte bara ffngliga utan ocks klassfrdmjukande strvan att se ut som adelsmn och adelsdamer, medan smstadssatiren driver med landsortens missriktade idoldyrkan av Stockholms avarter. Nr Bk och Ehnmark hvdar att det var i den kvinnosatiriska genren 347 som novellistiken i Stockholms Posten ndde hgst, avser de Dialog, hllen af en Kpmans Fru hr i Staden, till vilken Bk s smningom, under motstnd 348 frn Karl Warburg, vill knyta Anna Maria Lenngren som upphovsman. Prosa349 stycket, som liksom dess genrefrnde Nyheter frn Toiletten, publicerades kring nyr fr att locka prenumeranter, r ett av de frmsta exemplen p hur berttarkonsten efter Bellman frdjupat ordmlningen till en realism med psykolo341 342 341

Ibid., s. 55. Ibid., s. 93. 343 Ibid., s. 93. 344 Bk, Prosabidrag af fru Lenngren i Stockholms-Posten, Samlaren 1910, s. 161. 345 Svanberg, Medeklassrealism II, s. 23. 346 Ibid., s. 23. 347 Bk, Prosabidrag, s. 167 ff o. Ehnmark, s. 93. 348 Bk, Prosabidrag och K. Warburg, Anna Maria Lenngren (Stockholm, 1917). 349 Bk, Prosabidrag, s. 167.

82

(SKISSENS) VG TILL SKISS giskt djup tack vare en teknik som pminner om erlebte Rede. Lenngrens prosastycke r det frsta p svenska som orkar leva upp till Watts kriterier p en bor350 gerlig berttare. Skillnaden mellan den engelska och svenska kapitalismen r nd stor: medan engelsmnnen skrev tjocka romaner om kapitalets och dess brares rrlighet, rckte Lenngrens svenska erfarenhet nnu bara till att beskriva den uttrkade gemlen till braren av ett n s lnge ganska orrligt svenskt kapital. I Sverige skulle det nnu drja lnge innan romanen fljde kapitalet utomhus. Frutom de av Ehnmark angivna satiriska genrerna br man lgga mrke till tidningssatiren, som genom sin blotta existens sger ngonting om den offentlighetsfrskjutning som enligt Bennich-Bjrkman pgick frn Argus till Aftonbladet. Nr Stockholms Posten upplter hela nummer t parodier p Dagligt Allehanda r det fr det frsta ett tecken p pressens storlek, men ocks p dess relativt nyvunna 351 karaktr av politisk opinionsbildare. Den representativa offentligheten brjar luckras upp. Stockholms Postens nyhetskaraktr skiljer den, som bland annat 352 Bk har ppekat, frn de moraliska veckoskrifterna. Notisen, och dess mer bearbetade variant, anekdoten, gr entr i den svenska pressen. Det uppflammande nyhetsintresset p 1790-talet br vl sttas i samband med lidelsen fr det 353 pittoreska, men har naturligtvis mer grundlggande samhlleliga orsaker. Pongs har noterat att Adelung im Wrterbuch 1793 spricht von Anekdotenjgern, die xcviii nach Intimiteten fahnden och hvdar, som jag nmnt, att anekdoten r den 354 litterra formen mellan Kalendergeschichte och Kurzgeschichte. Stockholms Posten sg inte bara annorlunda ut; den var ocks annorlunda organiserad, det vill sga den frsta tidningen som skilde mellan utgivar- och redak355 trsfunktioner. Vidare hade den ett flertal fasta medarbetare, frutom en flitigt insndarskrivande lsekrets vilket strker tidningens karaktr av forum fr offentlig debatt. Berchs publicistiska grning begrnsar sig till Posten (d skrev hans kollega 356 Jusleen mer), medan Kellgren och Anna Maria Lenngren tillhr den gustavianska epokens strsta lyriker. Mnga har ppekat att deras journalistiska verksamhet slipade deras realistiska talanger; inte minst Lenngrens genredikter anses 357 ha blivit prlor tack vare den vningen. Skillnaden mellan den journalistiska och konstnrliga verksamheten fr Kellgren och Lenngren r allts uppenbar. Samtidigt, och det r viktigt, kar de explicita genrekraven i betydelse: reglerna fr hgt och lgt blir bde fler och starkare. Den publicistiska expansion som den svenska pressens utveckling gav upphov till, verkar allts motsvaras av en, om inte begrnsning, s i varje fall bevakning av konstlitteraturens grnser.

350 351

Watt, ss. 934, 174207. Habermas, ss. 171 ff. 352 Bk, Prosabidrag, s. 162. 353 P ett generellt plan diskuteras dessa i Richter, s. 505. 354 Pongs, s. 7. 355 Fr betydelsen av detta, se Habermas, s. 173. 356 Se Svanfeldt, ss. 515679. 357 Bk, Prosabidrag, s. 196.

83

KAPITEL 3 1781 gr Kellgren ngra Reflexioner fver Dagblad i allmnhet, i vilka han bland annat konstaterar en grundlggande skillnad mellan Dalins journalistroll och sin egen: En auctor br ej vara en Lromstare, som uplyser sin lsares fr358 stnd, utan en Arlequin, som fvar honom at gra cabrioler. Kellgrens lga vrdering av den didaktiska funktionen skall inte bara ses som ett uttryck fr hans estetiska grundhllning, utan ocks mot bakgrund av pressens villkor p en varumarknad. Nstan samtidigt med att de frsta tendenserna till en litterr marknad framtrder i Sverige, begrnsas pressens frihet genom en mycket hrd censur, 359 som inte hvs frrn 1809. ven om de konstitutionella och realpolitiska frndringarna 1809 inte gr det 360 befogat att tala om en borgerlig revolution, inleddes en otvivelaktig liberalisering, som bland annat gav pressen strre svngrum p nytt. Cederborghs romaner, och kanske framfr allt den journalistiska verksamhet han frn 1816 bedrev i sin tidning Anmrkaren, bildade enligt Martin Lamm skola, i vilken Cederborghs 361 lrjungar utvecklade genren till en sorts nyckelromanlitteratur,
dr motiven valdes ur samtidens chronique scandaleuse och man under de fingerade namnen ltt igenknde det dvarande Stockholms mer bekanta personligheter.

Kellgren hade redan trettio r tidigare blivit anklagad fr otillbrlig dokumentar362 ism i sina satirer, men han skyllde samtidens frtydningsraseri p de mnga ovrdiga pamphletter som dageligen utkomma och som regel hade personlig 363 adress. Om den politiska effekten av att kalla saker och personer vid deras rtta namn i pressen r Johan Mortensen vertygad. Han hvdar till och med att artikelserien 364 Scener frn Wermdn i Anmrkaren, som avsljade ett justitiemord, utgr en 365 milstolpe i den svenska pressens historia:
Dessa afsljanden hade till fljd en frnyad underskning, som ledde till de anklagades friknnande. Man brukar frn dessa artiklar rkna oppositionspressens tillkomst, ty det var dess frsta seger, och nu frst fick publiken ett strre intresse fr tidningspressen.

Medan Cederborgh, som av Sylvan jmfrs med sin samtida och den moderna litterra skissens fader, amerikanen Washington Irving, skrev en romantisktrealistisk genrekonst, som framfr allt utmrker sig fr en artistisk knsla fr at366 367 mosfr, utvecklade hans efterfljare, de s kallade trasenbergarna, sin littera368 tur med en helt annan avsikt n att stadkomma genrekonst:
J.H. Kellgren, Stockholms Posten 26/4 1781. H. Elovson, Amerika i svensk litteratur 17501820 (diss., Lund, 1930), s. 247. 360 En klassificering som frekommit, ocks i modern marxistisk historieskrivning, men kritiseras i bl.a. J. Sderberg, 1809 borgerlig revolution?, Hften fr kritiska studier 1976:23, ss. 44 ff. 361 M. Lamm, August Blanche som stockholmsskildrare (Uppsala, 1931), s. 22. 362 Ehnmark, s. 57. 363 Reflexioner i anledning af et mycket ventileradt mne, Stockholms Posten 1783:11. Cit. eft. Ehnmark, s. 57. 364 Mortensen, s. 15. 365 Ibid., s. 225. 366 N. Sylvan, s. 194.
359 358

84

(SKISSENS) VG TILL SKISS

De trasenbergska frfattarna ha alla ett moralsatiriskt syfte, och deras novellistik r ett medvetet angrepp p vissa rdande samhllsfrhllanden. Vad de i sista hand krva r en upprensning av de vrsta missfrhllandena och en frnyelse av den demoraliserade tidsandan. Deras moraliska patos fr ofta en social klangfrg och deras frfattarskap nrmar sig social problemdiktning.

Sylvans historiskt-funktionella frstelse av den trasenbergska novellistiken till369 hr inte det litteraturhistoriska allmngodset. Vanligtvis omdmesgilla forskare som Johan Mortensen och Martin Lamm tvekar inte att stlla trasenbergarna till 370 ansvar bde fr det Fersenska mordet och fr att ha hindrat Stockholms371 skildringen frn att bli erknd ssom en berttigad genre. Nils Sylvan dremot utgr frn sambandet mellan den samtida pressen, den trasenbergska novellistiken och romanerna vad gller socialt och realistiskt inxcix tresse. Hans karakteristik av trasenbergarnas litterra form klargr deras fun372 damentala betydelse fr den svenska litterra skissen:
Den litterra form, till vilken trasenbergarna ansluta sig, r i huvudsak de moraliska veckoskrifternas sedesatir, sdan denna utvecklats i den komiska romanen. Vad de trasenbergska novellerna innehlla av handling r mycket litet. De snderfalla nrmast i en rad satiriska figurstudier, givna i det inre portrttets eller den skissartade levnadsteckningens form. Fr yttre karakteristik ha de mycket litet intresse liksom fr mlerisk tidsskildring ver huvud.

Sylvan hvdar att 1820-talets realistiska sedeskildring fortstter i stort sett den 373 trasenbergska traditionen frn 1810-talet, och Mortensen menar att det r i Johan Johanssons Argus spalter, som man fr frsta gngen finner det liberala 374 programmet utveckladt till hela sitt omfng. 1830 grundade som bekant Lars Johan Hierta Aftonbladet, vars utomordentliga framgngar har analyserats av Kurt 375 Aspelin. Bland ett flertal samverkande orsaker betonar Aspelin redigeringen:
Tidningen var medvetet inriktad p aktualiteter och debattstoff, den gick till snabb attack i kritiken, den var nrgngen, tonen rapp och frn. Det journalistiskt effektiva c stoffet serverades med sikte p omvxling och spnning.

Aspelin uppmrksammar ocks vilken stor del av utrymmet som gnades periodens nya prosaskildring, ven om till och med den hade svrt att hvda sig 376 visavi det mnesomrde som dominerar spalterna: politiken. Med Aftonbladet hade den svenska pressen ntt en stllning som inte ens den starkaste byrkrati

Fortsttning frn fregende sida 367 Efter Cederborghs roman Uno von Trasenberg, I (1809). 368 N. Sylvan, s. 217 f. 369 Men ocks han slpar p ett normativt litteraturbegrepp, som slr till med jmna mellanrum. Se t.ex. s. 239. 370 Mortensen, s. 14. 371 Lamm, s. 22. 372 N. Sylvan, s. 217 f. 373 Ibid., s. 230. 374 Mortensen, s. 17. 375 Aspelin, Poesi och verklighet, II, s. 59. 376 Ibid., s. 65.

85

KAPITEL 3 lngre tycktes kunna hejda. Orsaken var naurligtvis ytterst den samhllsom378 vandling som Per Srbom beskrev som medelklassens framryckande. Politiken diskuterades inte lngre frst och frmst vid hoven, utan i tidningarna, som skte terge och formulera de stmningar och krav, som utvecklade sig hos de stora 379 samhllsgrupper, vilka kmpade om politiskt och socialt herravlde. 380 P samma stt blev pressen avgrande fr frfattarna:
Det gllde inte lngre fr dessa att komma i kontakt blott med de ftaligare, men kulturellt hgre samhllslager, som fordom behrskat bokmarknaden och knappast behvt tidningar fr att bilda sig en mening. Numera fanns det en lshungrig bred publik, som i hg grad var beroende av pressens omdme vid val av lektyr.
377

Drfr kom Aftonbladet att inta en nyckelroll i samtidens politiska och estetiska debatt, vilket bland annat yttrade sig i att tidningen hyllade en skapare av den svenska borgerliga familjeromanen som Fredrika Bremer, och till sig som medarbetare knt Almqvist, som bland annat skapade den moderna folklivsskildringen, 381 och Sturzen-Becker, som blivit kallad Sveriges frste utrikeskorrespondent, och som under pseudonymen Orvar Odd var den frste svenske frfattare som 382 kallade sina korta prosastycken fr skisser.

3.4 Frn borgerlig till proletr skiss

1841 betecknades fr frsta gngen en svensk prosaberttelse som skiss av sin frfattare. Bara ngra r senare var skissens rang av vitterhetsslag accepterad, 383 tminstone i lglitterra kretsar. Fyrtio r senare vertogs skissen av socialdemokrater med blick fr litteraturens agitatoriska och underhllande kvaliteter, fr att under mnga r vara arbetarlitteraturens enda prosagenre av betyci delse. Svenska litteraturhistoriker har i alla tider undvikit termen, lnge beroende p motvilja mot litteraturteori ver huvud, men fortfarande beroende p genrens tvivelaktiga konstnrliga kvaliteter och frnvaro i traditionellt konstlitterra cii sammanhang efter ttitalisternas ungdomsprosa. Dremot har genren levt vidare dels inom det frst p senare r forskningsfhiga litterra kretslopp som utgjorts ciii av arbetarpressen, framfr allt fackfrbundspressen, dels som masslitterr genre under senare hlften av 1800-talet fr att sedan uppg som en vital del i den kolociv rerade veckopressens kserier och novellistik. I de senaste rhundradenas realistiska prosa har i s fall skissen i hg grad hrskat utan att synas. I min genredefinition berrde jag att skissens didaktik kunde vara av huvudsakligen tre slag: ideologikritiserande, ideologiproducerande och ideologireproducerande. Med utgngspunkt i dessa begrepp, som skall frsts i ett slags offentligA. Kjelln, Sociala ider och motiv hos svenska frfattare under 1830 och 1840-talen. Frsta delen. Till omkring 1844 (Uppsala, 1937), s. 36. 378 Srbom, s. 78. Se ovan, kap. 3.3.2. 379 Kjelln, s. 37. 380 Ibid., s. 37 f. 381 Han var Aftonbladets utsnde i Paris. 382 Med en bit krita. Stockholmska eskisser (Stockholm, 1841); se ovan kap. 2.5. 383 Se ovan kap. 2.5.
377

86

(SKISSENS) VG TILL SKISS hetsperspektiv, tnker jag avslutningsvis frska mig p en fasbeskrivning av skiss-genrens utveckling med sikte p den frste proletre frfattaren, agitatorns, omfunktionering av genrens didaktik frn borgerlig till socialistisk. Nr Anna Maria Lenngren och Kellgren skrev sin satiriska prosa funderade de skert aldrig ver att det var skisser som stod att lsa i Stockholms Posten. Men frutom beteckningen saknar deras prosastycken inte ett enda av de element jag angett som ndvndiga fr skissen. Det har ppekats att den slutande gustavi384 anska epoken innehller de frsta ansatserna till en borgerlig offentlighet. ven om kapitalismen knappast ens var en frhoppning i 1780- och 90-talens Sverige, och ven om Kellgren och makarna Lenngren inte precis var ngra mnsterbor385 gare, s manifesterar prosastyckena i Stockholms Posten ett spirande borgerligt medvetande som tminstone r nog utvecklat att finna sin nrmaste klassmotstndare med sin ideologikritik. Det r mot adelns ideal och det feodala samhllets orttvisor som Stockholms Posten riktar sin satir. 1810- och 20-talens chronique scandaleuse och/eller framvxande oppositionspress fullfljer och skrper kritiken mot de ekonomiska och politiska orttvisor som levde kvar efter 1809. Att kalla perioden 18301848 fr skissens ideologiproducerande period r att p samma gng gra det fr enkelt och fr svrt fr sig. Fr enkelt, eftersom perioden sammanfaller med den litterra realismens genombrott liksom med borgarklassens sista progressiva skede. Fr svrt, eftersom en verklighetsskildring som str i positivt och solidariskt frhllande till borgerligheten och dess vrden, utmlande dem med krleksfull frstelse utan satir och ironi och karikatyrdrift, enligt Kurt Aspelin inte sllan efterlyses i AB:s 30-talskritik men frkommer 386 mycket sparsamt i tiden. ven om bara en mindre del av Fredrika Bremers frfattarskap kan rknas som skisser, till exempel ett ftal av hennes Teckningar utur hvardagslifvet (1828), uppfyller hon, enligt Aspelin, kraven p en verklighetsavbildande litteratur, som s att sga legitimerar den borgerliga sanningen om 387 familjesfrens privata trevnad, vilket ocks Flygare-Carln gr. Som Sylwan ppekat var det framfr allt manliga frfattare som gnat sig t prosans smrre 388 arter, och de intresserade sig mer fr politik och alla andra af dagens frgor, 389 synnerligen i Nringsvg och i Religion n hem- och familjesktsel och familjebeskrivning hur ideologiproducerande de n m vara. Mnnens ideologiproducerande didaktik r drfr inte lika ltt att ringa in som de kvinnliga frfattarnas, men det innebr naturligtvis inte att den inte finns. Vi skall titta nrmare p August Blanche och Carl Anton Wetterbergh, tv representativa frfattarskap bde fr den politiska och estetiska smltdegel som 1830- och 40-talen var, och fr de tv litterra traditioner som skissen drefter skulle fungera i.
384

Se A. Melberg, Ludvig Nordstrm och den borgerliga realismen, Den litterra institutionen. Studier i den borgerliga litteraturens sociala historia (Stockholm, 1975), s. 209. 385 I den mening Watt lgger in i ordet. 386 Aspelin, Poesi och verklighet. Del II, s. 207. 387 Aspelin, ibid., s. 100. 388 Se ovan, kap. 2.2.2. 389 Almqvist, Kllans Dame, s. 163.

87

KAPITEL 3 Blanche pminner Martin Lamm om Dickens, vars skisser best av tv slag, 390 kserier och noveller:
Det r alldeles samma smborgarmilj, som han skildrar och med alldeles samma teknik. Ocks i Bilder ur verkligheten r handlingen ofta rent bagatellartad, en liten anekdot, som satts i scen, eller en lustig gatutyp som avportrtterats. Det hela fr liksom hos Dickens sitt vrde genom det fyndiga berttandet, de lustiga inpassen, genom den trivsamma humoristiska dagern och framfr allt genom den genuina lo391 kalstmningen.

Lamm hvdar att vra bsta Stockholmskildrare vid seklets mitt, Blanche och Orvar Odd, ro bda miniatyrkonstnrer, vilket han motiverar med att deras psykologiska frmga ej rcker till fr den stora romanen, men gr sig utmrkt, 392 s lnge de hlla sig till skissen och novellen. Blanches noveller, som blev mycket populra redan mot slutet av 1830-talet i 393 Freja, har enligt Lamm sin litteraturhistoriska utgngspunkt i anekdoten, en 394 genre som ocks prglar Blanches personliga anteckningar:
grundvalen fr Bilder ur verkligheten r skerligen Blanches minnen och dagboksanteckningar. [] Man ser av dessa, att Blanche brukade skriva upp historier och bonmots, som han fick hra och sedermera applicerade p personerna i sina berttelsesamlingar.

Ocks Blanche har verkliga personer, ofta namngivna, till frlagor. Men till skillnad frn mnga i sin samtid, och framfr allt till skillnad frn den trasenbergska novellistiken, r han inte ute i annat syfte n att roa. Drfr r han, trots sin autenticitet, nstan alltid abstrakt i sin milj- och personskildring p ett stt som faktiskt pminner om en av Dalins kritiserade svagheter, nmligen hans ofrmga att 395 individualisera sina typer:
personanekdoten [har] hos Blanche bibehllit ngot av sagans enkla teknik. ven d den skildrar namngivna personer, frvandlar den dem till allmnfattliga typer. Den karakteriserar genom situation och dialog, aldrig genom analys, och detta passade 396 Blanche utmrkt.

Lamm pekar p en intressant motsttning i stockholmsskildringen mellan Blanche och Orvar Odd, som visserligen blir fullt tydlig frst p 1850-talet, men som r fullt sknjbar redan kring 1840. Den senare njuter av att skildra det moderna och aktuella, medan den frre har p knn, att en stad lever i sitt frflutna, att dess 397 starkaste stmningar komma fram vid kontrasten mellan frr och nu.

390 391

Lamm, August Blanche, s. 23. Ibid., s. 24. 392 Ibid., s. 24. 393 Ibid., s. 28. 394 Ibid., s. 104. 395 Se ovan, kap. 3.3.3. 396 Lamm, August Blanche, s. 106. 397 Ibid., s. 34.

88

(SKISSENS) VG TILL SKISS Det r knappast ngon tvekan om att Lamm r partisk fr Blanche kanske 398 av de orsaker som Schck formulerat men hans frklaring av orsakerna till 399 Blanches popularitet r inte mindre insiktsfull fr det:
Drfr kommo Blanches Bilder ur verkligheten just vid en tidpunkt, d man var beredd att uppskatta dem. Alldeles som den tyska bondenovellistiken framkom vid den tid, d storbondeklassen hll p att g under, och vr nordiska allmogeskildring, d de idylliska frhllandena, folkdrkterna och folksederna redan voro p vg att frsvinna, ndde Stockholmsskildringen sin kulmen, d stadsbilden hll p att radikalt frndras. Blanches Bilder ur verkligheten vunno gonblickligen en popularitet, som de bevarat till vra dagar.

Lamms vackra stycke om omvandlingssamhllenas litterra uttryck mste kom400 pletteras med sociologiska uppgifter om kapitalismens framvxt fr att vi skall frst att Blanche r en av de frsta representanterna fr skissen som ideologireproducent, det vill sga, en av de frsta fretrdarna fr den svenska triviallittera401 cv turen. Andra delen av Alf Kjellns spnnande arbete, Sociala ider och motiv hos svenska frfattare under 1830- och 1840-talen (1950), har den karakteristiska underrubriken Frn patriarkalism till marxism. Fr den syftar arbetarklassens 402 politiska uppvaknande:
ganska snart brjade ett annat problem verskugga den gamla stridsfrgan om adel och borgare: missvxt i landet, filantropiska och socialistiska strmningar utifrn Europa drogo intresset till proletren, den nakna, den hungrande, den hemlsa, som Geijer talade om.

Underrubriken handlar om utvecklingen av frfattarnas frhllningsstt till proletren. C.A. Wetterbergh, en av den svenska liberalismens mest typiska litte403 rra personligheter, fr illustrera den linje hos 1840-talslitteraturen och politiken som via arbetarfreningar, vckelse- och nykterhetsrrelse letar sig fram till arbetarrrelsen. Redan i brjan av 1830-talet skrev Wetterbergh glada och ofrargliga bilder 404 ur Stockholmslivet som han fick publicerade i Stockholms Posten. Hans radikalism, menar biografen Hilding Lundberg, stammar dels frn fadern, som var en radikal jurist och medveten frkmpe fr det mot 1700-talets utgng mktigt 405 framtrngande tredje stndet, dels frn de erfarenheter han gjorde som fattig406 lkare i Jnkping och i Stockholm under 1830-talet. Fadern, Anders Johan W.,
398 399

Se ovan, kap. 4.1. Lamm, August Blanche, s. 135 f. 400 Se Melberg, Realitet och utopi. Utkast till en dialektisk frstelse av litteraturens roll i det borgerliga samhllets genombrott, s. 11 ff. 401 Med triviallitteratur avser jag hr en fiktionsprosa som frambringas under nrmast industrialiserade produktionsfrhllanden och prglas av en p motsvarande stt mekaniserad narratologi. 402 A. Kjelln, Sociala ider och motiv hos svenska frfattare under 1830 och 1840-talen. Andra delen. Frn patriarkalism till marxism (Uppsala, 1950), s. 261. 403 H. Lundberg, C.A. Wetterberghs sociala frfattarskap (diss., Uppsala, 1943), s. 11. 404 Ibid., s. 27. 405 Ibid., s. 11. 406 Ibid., s. 30 ff.

89

KAPITEL 3 antas dessutom ha haft inflytande ver sonens litterra utveckling d han skev 407 lrobcker i fysiognomi. Blanche dagalade, enligt Kjelln, redan kring 1840 en fr tiden reaktionr instllning, d han, trots sin liberalism i mnga stycken, hll fast vid det gammaldags skrbundna hantverkarstndet, liksom att han inte visade ngot verkligt 408 intresse fr proletariatet. Trots det, hvdar Kjelln, kan man hos Wetterbergh spra en mer modernt borgerlig uppfattning, d han liksom Hierta ivrade mot 409 nringstvnget. I ett brev till Peter Wieselgren skriver Wetterbergh om sin litterra hemvist: [den] jag mst tycker mig likna r Dickens fastn jag skiljer mig frn honom 410 deri, att jag klarare sger ut min mening. Som Kjelln har ppekat tyder inte uttalandet p ngra konstlitterra men vl didaktiska ambitioner; Wetterbergh stod ocks i beroendefrhllande till samtidens pedagogiska folklitteratur. Nr han skrivit nykterhetsberttelsen En brnnvinssupares lefnad och dd (1841) hade han planer att tillsammans med Fredrika Bremer publicera sm hften med 411 berttelser fr folket. Berttelsen De arbetslsa anvndes som uppbyggelse412 cvi lsning i Stockholms Bildningscirkel. ven om Kjelln menar att Wetterberghs utgngspunkter som social frfattare var ogynnsamma, eftersom han var bunden av sentimentala stiltraditioner, 413 [] puritanska ider och pedagogiska schemata, understryker han att Penningar och arbete (1848) mste rknas som en av decenniets betydelsefullaste romaner, som i behandlingen av underklassens svra villkor [ppnar] perspek414 tiv fram emot industrialismens epok. P sin jakt efter Statarna i litteraturen fann Lars Furuland att [ingen] grep sig mlmedvetnare an med det frn samhllsdebatten vlknda statarmotivet n den 415 socialt intresserade lkaren C.A. Wetterbergh. Men Furuland noterar ocks att drngen och bondsonen Pehr Thomasson frn Jmshg i Blekinge var en av de 416 frsta svenska autodidakter som blev etablerad frfattare:
Bde p vers och prosa tecknade han folklivet p landsbygden. Genom sina jordarbetar- och statarskildringar r Thomasson en fregngare till 1900-talets arbetardikcvii tare.

De tv viktigaste typerna av fregngare till den proletra skissen r allts den socialt intresserade liberalen och den litterrt intresserade proletren. Didaktiken i den frras skisser plderade ofta abstrakt fr associationens frdelar och rjde
Ibid., s. 65 f. Kjelln, Sociala ider , 1, s. 89. 409 Ibid., s. 89 410 Cit. eft. Kjelln, Sociala ider, 2, s. 222. 411 Ibid., s. 222. 412 Ibid., s. 222. 413 Kjelln, Sociala ideer, 2, s. 237. 414 Ibid., s. 237. 415 L. Furuland, Statarna i litteraturen. En studie i svensk dikt och samhllsdebatt. Frn Oxenstierna och Almqvist till de frsta arbetardiktarna (diss., Uppsala. Stockholm, 1962), s. 121. 416 Ibid., 147.
408 407

90

(SKISSENS) VG TILL SKISS ofta generande okunnighet om arbetarnas faktiska levnadsvillkor, medan den senares skisser levde p sin detaljfrtrogenhet och sjng stndscirkulationens 418 hga visa. Med parti- och pressgrundandena p 1880-talet fddes s den proletra skissen. Men den skrevs nd inte ndvndigtvis av en arbetare. Grundligt invecklade i den svenska arbetarrrelsens historia, och drmed ocks i arbetarlitteraturens 419 utveckling, r redan frn brjan de s kallade intelligensarna, det vill sga, de intellektuella som sker sig till partiet. En av de frsta och fortfarande en av de strsta av dessa intelligensare r Axel Danielsson, som, i och med att han tog hand om redaktrsskapet fr Arbetet, kanske ocks skrev de frsta proletra skis420 serna. Som Per-Olov Zennstrm har ppekat, kan man inte dra ngon grns 421 mellan Danielssons journalistik och vriga litterra utkast. Medan Danielsson satt i fngelse, dmd till 18 mnader fr hdelse, skrev han hftena Ur kapitalets vrld Socialismen i skisser (1888) och Genom gallret Skisser p vers och prosa (1889). I den frstnmnda samlingen ingick skissen Mrdad, en bild ur 422 livet, som Zennstrm ger kommentaren:
[Mrdad; anm. ML.] bygger p ett olycksfall i arbetet som Danielsson tidigare i upprrda ordalag kommenterat i Social-Demokraten. Genom sin inlevelse, den skert tergivna dialogen p arbetsplatsen, framfr en utntt, desdiger smrgelskiva samt den tyglade frbittringen i den fljande uppgrelsen med en ansvarsls arbetsledare framstr detta dramatiskt utformade sociala reportage [] som ett av de verkningsfullaste i Danielssons produktion. Det utgr dessutom en praktisk undervisning i frga om arbetarskyddet och en lika klar illustration till klassrttvisan i detta fall: bter fr den framsynte arbetaren, inget skadestnd t nkan.
417

Sjlva Danielssons boktitel antyder den proletra skissens metod och styrka: genom att pvisa orttvisorna i kapitalets vrld med en reporters nyfikenhet och stlla dem mot arbetarrrelsens solidaritet i kampen fr socialismen, var de socialistiska skissfrfattarna litterra agitatorer.

417 418

Furuland, Statarna, s. 160. Ibid., s. 151. 419 Ibid., s. 151. 420 Per definition kan ju ingen ha debuterat srskilt mycket tidigare. 421 P.-O. Zennstrm, Inledning till A. Danielsson, Om den svenska revolutionen (Stockholm, 1972), s. 20. 422 Zennstrm, s. 20.

91

KAPITEL 3

Slutnoter till kapitel 3

lxiv

Se t.ex. mngfalden korta prosatexttyper i Aulus Gellius, Attiska ntter, Inl., urval, vers. & kommentar B. Cavallin (Stockholm, 1977). lxv Farser och helgonlegender, exempla och trubadurbiografier, legender och anekdoter visar sig vara den medeltida novellistikens verkningsflt, kllor, grnsomdden och uttrycksmjligheter. Se vidare H. R. Jau , Teori om medeltidens genrer och litteratur. lxvi ur detta konstruera novellen som form r omjligt, med tanke p dessa hybriders form. lxvii Hans [] stt att s totalt lta intrigen underordnas den sjlvbiografiska memoarens [genre]mnster r ett lika utmanande frsvar fr individuella erfarenhetens primat i romanen som Descartes frfktande av cogito, ergo sum var i filosofin. lxviii arten av relationen mellan den mlade bilden och verkligheten. lxix metaforiska modell fr mleriets funktion. lxx Mleri blev en skissartad [schematisk] konst. Mlarens uppgift var inte lngre att representera eller efterbilda vad som fanns; den var att sammanfatta erfarenheten. Naturen r nu det mnniskan mste frlsas frn. Konstnren blir ansvarig inte bara fr medlen att verfra en sanning, utan ocks fr sanningen sjlv. Mleri upphr att vara en gren av naturvetenskapen och blir en gren av etiken [de moraliska vetenskaperna]. lxxi hela Diderots estetik vilar p identifikationen mellan teaterscenen och den bildmssiga tabln [den mlade tavlan]. Tabln (bildmssig, teatral, litterr) r ett rent utklippt segment med klart definierade kanter, oomvndbar och ofrstrbar; allt som omgrdar den r frvisat till intighet, frblir oomnmnt, eftersom allt som det tillter inom sitt flt upphjs till essens, till ljus, till syn. [] tabln r intellektuell, den har ngot att sga (ngot moraliskt, socialt), men den sger ocks att den vet hur detta mste gras []. lxxii Fr nyare verk se t.ex. Word and Visual Imagination. Studies in the Interaction of English Literature and the Visual Arts, ed. K.J. Hltgen, P.M. Daly & W. Lottes (Erlangen, 1988); E.B. Gilman, The Curious Perspective. Literary and Pictorial Wit in the Seventeenth Century (New Haven & London, 1978); W. J. T. Mitchell, Iconology. Image, Text, Ideology (1986; Chicago & London, 1987) och Picture Theory. Essays on Verbal and Visual Representation (1994; Chicago & London, 1995). P svenskt omrde finns t.ex. L. E. Scott, Pre-Raphaelitism and the Swedish 1890s, (diss., Washington, 1973); U.-L. Karhaka, Jaget och ismerna. Studier i Pr Lagerkvists estetiska teori och lyriska praktik t.o.m. 1916 (diss. [Staffanstorp], 1978); H. Lund, Texten som tavla. Studier i litterr bildtransformation (diss., Lund, 1982) och dens., Impressionism och litterr text (Stockholm/Stehag, 1993); C. Sidenbladh, C. J. L. Almqvist och de visuella konstarterna (diss. [Stockholm], 1987); G. Sderstrm, August Strindberg och bildkonsten (diss. 1972; Stockholm, 1990); vidare antologierna I musernas sllskap. Konstarterna och deras relationer, red. B. Olsson, J. Olsson, H. Lund (Hgans, 1992) och I musernas tjnst. Studier i konstarternas relationer, red. U.-B. Lagerroth m.. (Stockholm/Stehag, 1993). lxxiii [inte bara] mlade personer som de var utan har tecknat de vrsta likheterna. lxxiv den frste konstnren i England som fick en ny och enorm publik. Medelklassen, genom storskalig produktion han tryckte sina egna stick och slde dem till resonabla priser. lxxv faktiska personer faktiska platser Serien frefll vara verklig biografi. Denna freteelse var frsts vanlig i journalistik och satir, men Hogarth gr den populr i bildkonsten och frordar den till prosalitteraturen. [] Skillnaden gentemot vanlig litterr satir som Drydens, Popes eller Swifts r att hr frblir de verkliga personer, som inkorporerats i berttelsen, och som slunda framstllts satiriskt, bara bifigurer i ett verk dr huvudintresset ligger i sjlva historien. lxxvi Han [Henry Fielding] liksom pamflettskrivarna tnkte sig konstnren bokstavligt, eller som Hogarth sjlv beskrev det, som en dramafrfattare vars bild var hans scen, vars mnn och kvinnor Noten fortstter p nsta sida

92

(SKISSENS) VG TILL SKISS

var hans skdespelare. Dessutom, under detta decennium [1730-talet] blev de tv mnnen goda vnner och samarbetade faktiskt i flera teatersatsningar. lxxvii Se v. L. Johannesson, Darwin som den felande lnken? Om den vetenskapliga illustrationen som klla och felklla frn fysionomister till NVC-forskare, Lychnos 1987. lxxviii Nr Stendahl skrev sina romaner, blickade han tillbaka p de kolossala omvlvningarna under de sista rtiondena: revolutionen 1789 hade strtat den feodala ordningen. Sedan fljde Napoleons imperium och drp aristokratins restauration, till 1830, nr finansbourgeoisin gick segrande ur Juliorevolutionen. Vilken oerhrd mngd nya mnster och samhlleliga motsatser! lxxix Utom i den fljande huvudtexten beropade verk br ocks nmnas ngra arbeten med speciell mediehistorisk relevans som t.ex. M. Bramstng, 1800-talets julpublikationer som litterrt forum (Lund, 1973); E. Johannesson, Den lsande familjen. Familjetidskriften i Sverige 18501880 (diss. [Stockholm], 1980); L. Johannesson, Den massproducerade bilden. Ur bildindustrialismens historia (Stockholm, 1978) och Xylografi och pressbild. Bidrag till trgravyrens och till den svenska bildjournalistikens historia (diss.; Uppsala, 1982); H. Brander Jonssson, Bild och fromhetsliv i 1800-talets Sverige (diss.; Uppsala, 1994. lxxx Fr Almqvist se v. Sidenbladh. lxxxi Se v. H. stman, Realistiska drag i engelsk 1700-talspoesi. Eklog, lrodikt och topogrask poesi (diss.; Stockholm, 1980). lxxxii Jfr Hipple, The Beautiful, the Sublime and the Picturesque. lxxxiii Se vidare Hunter, kap. 10, Directions of Didacticism: The Guide Tradition. lxxxiv Fr distinktionen fabel/parabel se vidare t.ex. M.A. Beavis, Parable and Fable, Catholic Biblical Quarterly, 52 (1990:3); v. M. Hueck, Textstruktur und Gattungssystem. Studien zum Verhltnis von Emblem und Fabel im 16. und 17. Jahrhundert (Kronberg, 1975). lxxxv Se vidare G. Klingberg, Svensk barn- och ungdomslitteratur 15911839, (diss.; Stockholm, 1964. lxxxvi Jfr den kritiska granskningen av bl.a. Hllerer i Johansen, kap. 7, Kurzgeschichte nouvelle, conte . lxxxvii Kortberttelsen r vr epoks sekulariserade kalenderberttelse. Jfr granskningen i Johansen, ss. 186 f., 196. lxxxviii ett faktautklipp, dock ppet fr alla vermktiga tillflligheter som mnniskor har utsatts fr i den enkla vardagen. lxxxix kalenderberttelsen, som den sedan 1600-talet har bifogats bndernas vderkalendrar som uppbyggliga och underhllande berttelser fr lnga vinterkvllar. xc S uppstod anekdoten som exemplarisk konstform frn det sista preussiska kriget. xci det pregnanta, blott enstaka gonblick som avsljar en karaktr han behver den lnga andningen, verblick ver tidsrymder, s att den frborgade planen uppenbaras till och med i skeendet. Inknning i det lantliga tnkandets lngsamhet och varsamhet bestmmer uppbyggnaden i hans berttelser. xcii Som enkla former r de [] tidlsa, framstlles oupphrligt. Anekdoten [formas] kring en personlighets krna; kalenderberttelsen omkring folksjlens enfald, och dess vrdnadsfulla ppenhet infr vrlden, kortberttelsen omkring det chockartat gra, som det frefaller fr den lilla vrnlsa mnniskan infr slumpens oberknelighet i massans tidslder. xciii romanen p intet stt var pltslig xciv som alla skissfrfattare det nyas spion xcv fr medelklassens levnadsstt men de hrrrde inte precis ur den. xcvi I sin framstllning av Romanens vg till Rda Rummet (Den svenska litteraturen, 2) betonar dock A. Melberg romanens orena karaktr, ven vad gller realismen (s. 53), och i Frdmda realister. Esser om Cederborgh, Almqvist, Benedictsson, Strindberg (Stockholm, 1985) framhver han realismens karaktr av litterrt framstllningsstt snarare n medel fr verklighetsspegling: Realismen har inget privilegium p verklighet, utan realismen bestr av en uppsttning litterra konventioner varmed frfattaren skapar den symboliska ordningens fiktiva vrld. Inte ens som sanningssgare kommer romanfrfattarna runt realismens Noten fortstter p nsta sida

93

KAPITEL 3

konventioner. [---] Ja, frgan r om inte de frdmda realisterna har avlgsnat sig frn verkligheten i tv steg genom att timra fiktionens hus kring vra sinnen och erfarenheter. (s. 8) Se v. hans Realitet och utopi i 1840-talets litteratur, Realitet och utopi. Utkast till en frstelse av litteraturens roll i det borgerliga samhllets genombrott (Stockholm, 1978), som ocks berr skissen. Nytnkande vad gller t.ex. realismens estetik och ideologikritiska funktion representeras annars frmst av B. Holm, Fredrika Bremer och den borgerliga romanens fdelse (Stockholm, 1981). Fr den senare utvecklingen se v. t.ex. A. hman, ventyrets tid. Den sociala ventyrsromanen i Sverige 18411859 (diss.; Ume, 1990) och G. Claesson Pipping, Knet som lsanvisning. George Eliot och Victoria Benedictsson i det svenska 1880-talet en receptionsstudie (diss.; Stockholm/Stehag, 1993). xcvii Fr den svenske marknadsfrfattaren Almqvist, se vidare Melberg, Realitet och utopi, kap. Almqvist och offentligheten, samt J. Svedjedal, Almqvist berttaren p bokmarknaden: berttartekniska och litteratursociologiska studier i C.J.L. Almqvists prosafiktion kring 1840 (diss.; Uppsala, 1987). xcviii Adelung talar i Ordbok 1793 om anekdotjgare som spanar efter intimiteter. xcix Jfr Melberg om Trasenbergska kohorten i Den svenska litteraturen, 2, samt essn om Cederborgh i Frdmda realister. c Se v. Svedjedal, vars analys av journalisten och marknadsfrfattaren Almqvists berttarstrategier framhver nyfikenhet och spnning som receptionshistoriska kategorier (s. 46 f.). ci Skissens roll i folkrrelserna ver huvud vore frtjnt av en srskild underskning: de agitatoriska och allmnt didaktiska kvaliteterna kan lika vl stllas i vckelsens och nykterhetens tjnst. Uppbygelsetexter av betraktelse- eller meditationskaraktr ligger i sak ofta s nra skissen att man kan tala om genresammansmltning; se t.ex. Mathilda Roos, Tv hjltelif. En skiss, Svea 1903. Se vidare Hunter, kap. 911. cii Undantag finns frsts: Henning Berger, Dr ute. Skisser (1901); Hj. Bergman, Skisser och berttelser 19051912 (red. Joh. Edfelt; 1950); Karl-Erik Forsslund, Djur. Skisser och historier frn Storgrden (1900) och Skog. En skissbok frn Brgslagen (1896; 2 uppl. 1915); Martin Koch, Blodet ropar. Skisser och gonblicksbilder (1914); Wilma Lindh, Vgsvall: Skisser (1902); Ernst Lundquist, Profiler: noveller och skizzer, 13 (1884; 2. uppl. 1912); Marika Stiernstedt, ventyrens land. Berttelser och skisser (1914); Gustaf Ullman, Frken Klfinger. Berttelser och skisser (1917). Men dessa texter har inte nmnvrt intresserat litteraturhistorikerna ens vad gller de mest knda namnen. ciii Se forskningsversikt i L. Furuland, Litteratur och samhlle. Om litteratursociologin och dess forskningsflt, samt J. Svedjedal, Det litteratursociologiska perspektivet. Om en forskningstradition och dess grundantaganden (1996), bda i Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhlle, red. L. Furuland & J. Svedjedal (Lund, 1997). Se vidare t.ex. S.-G. Godin, Klassmedvetandet i tidig svensk arbetarlitteratur (diss.; Lund, 1994); K. Wallander, Metallarbetarna och litteraturen (diss.; Lund, 1982); K. Rydbeck, Nykter lsning. Den svenska godtemplarrrelsen och litteraturen 18961925 (diss;. Uppsala, 1995); . Kussak, Frfattaren som predikant. Ett frikyrkosamfunds litterra verksamhet 19101939 (diss.; Stockholm, 1982); H. Lindstrm, I livsfrgornas spnningsflt. Om Brukspatron Adamsson populr folkbok och allegorisk roman. (diss.; Stockholm, 1997). civ Se L. Larsson, En annan historia: om kvinnors lsning och svensk veckopress (diss.; Stockholm/Stehag, 1989). cv Se vidare diskussionen i t.ex. S.M. Kristensen, Originalt og trivialt, Litteraturens vgar. Litteratursociologiska studier tillgnade Lars Furuland, red. B. Bennich Bjrkman, E. Johannesson, S. Svensson (Stockholm, 1988), ss. 154, 156 f. cvi Som bl.a. Furuland ppekat verfrdes vckelserrelsens uppbyggande lsmetodik, s.k. begrundande lsning, ocks till arbetarrrelsen och nykterhetsrrelsen; se L. Furuland, Konsten att lsa, Ljus ver landet och andra litteratursociologiska uppsatser (Hedemora, 1991), s. 13 f. cvii Se vidare M. Gunnarsson, Pehr Tomassons allmogeberttelser tendens och samhllsider (Uppsala, 1974).

94

95

KAPITEL 4

4. EXKURS BKS KUB. TILL ANALYSEN AV HANS LITTERATURVETENSKAPLIGA METOD

4.1 Skissen och problemet med den frnvarande romanen

Trots Svenskt Litteraturlexikons frskringar att skissen verkligen r en litterr genrebeteckning, verkar s gott som samtliga svenska litteraturforskare undvika bde termen och saken tminstone i den kvalificerade betydelsen. Orsaken hrtill r naturligtvis bara delvis skissgenrens problematiska karaktr; viktigare r 423 cviii den allmnna motviljan i svensk tradition mot teoretiskt klargrningsarbete. Motviljan fr extra tydliga konsekvenser fr skissens del, dels beroende p att litteraturhistorikerna inte har kunnat ka snlskjuts p beteckningar som litterra skolor etiketterat sig med, dels beroende p att vr inhemska forskning inte kunnat luta sig mot utlndska distinktioner i ngon strre utstrckning. Nr skiss anvnds r det framfr allt i tv betydelser, som r sinsemellan nra beslktade. Den frsta pekar p skissens lexikaliska grundbetydelse som utkast: termen betecknar allts ngonting ofrdigt. Fr det mesta anvnds denna betydelse inte med avseende p det aktuella verket, utan p frfattaren. Att skriva skisser blir enligt den hr uppfattningen ett tecken p en frfattare stadd i utveckling. Bra skisser av unga frfattare lovar gott bde fr dem och den svenska nationallitteraturen. Ett sdant exempel erbjuder, som jag tidigare ppekat, Strindbergs frsta verk. Men lften infrias inte alltid. D gr det som det gick med den svenska 1700-talsromanen eller med August Blanches romanprojekt: i stpet! Man br observera att det frekommer en mngd synonymer, som i likhet med skissen i den hr betydelsen, siktar in sig p det opretentisa och blygsamma utkastet, till exempel bagatell, frsk, fragment. Den andra huvudbetydelsen av skiss i svensk litteraturforskning hnger ihop med termens etymologiska samband med de bildande konsterna. I det hr sammanhanget anvnds skiss i forskarnas metaforik som mer eller mindre synonymt med bild, teckning, portrtt, mlning, etc. Skissen som hjlpord fr litteraturhistorikerna har framfr allt tre stora anvndningsomrden, vilka samtliga knnetecknas av realistiska ambitioner:
Se t.ex. den provokation Kurt Aspelin trodde att hans Textens dimensioner. Problem och perspektiv i litteraturstudiet (Stockholm, 1975) skulle utgra i den svenska litteraturvetenskapliga debatten. Men reaktionen uteblev, tminstone frn dem som borde ha knt sig trffade (Aspelin, Kring tre kritiska svar, TFL 1976:1, s. 65).
423

96

EXKURS. BKS KUB 1700-talets tidskriftsprosa, 1830- och 40-talen, och ttitalisternas prosaskisser och folklivsskildringar. Dessutom anvnds termen om kulturhistoriska esser och kserier, frn O.P. Sturzen-Becker och framt. Av vikt r emellertid att konstatera inte bara skissens bda huvudbetydelser i svensk litteraturforskning, utan ocks deras inbrdes slktskap och hur detta kan utnyttjas av litteraturhistoriker som stlls infr problem som (egentligen) gr utver deras metodiska horisont. De tv frsta anvndningsomrdena och ess-betydelsen frenas av det som skiljer frfattarna ifrga frn ttitalsfrfattarna: den tveksamma konstnrliga kvaliteten, vilket hotar deras existens i litteraturhistoriska framstllningar ver huvud taget. Fr i vrt sammanhang intressanta namn som Dalin, Berch, Anna Maria Lenngren och Kellgren r det naturligtvis ingen fara. De bda frstnmnda r garanterade plats i litteraturhistorien i egenskapen att vara frst. Lenngren och Kellgren r skra genom sin gediget konstnrliga insats vid sidan av journalistiken. Svrare r det fr 1830- och 40-talsfrfattarna eller rttare: svrare har litteraturhistorikerna att motivera intresse och utrymme fr dessa i konstnrligt avseende och i jmfrelse med ttitalisterna s underlgsna frfattare. Alla kan ju inte, srskilt inte nu lngre, motivera sig som den 75-rige Henrik Schck i tredje 424 upplagan av Illustrerad svensk litteraturhistoria:
Det r med dessa novelletter, som den nu ldriga generationen vuxit upp, de tillhra vr frsta lsning, sedan vi lmnat barnbckerna, och vi ro drfr kanske partiska fr dem partiska ven drfr, att vi i dem terfinna vr barndoms Stockholm, den stad, som nu r frsvunnen, men som just drfr strlar i minnets guldglans.

Nr det gller 1700-talsfrfattarna motiveras allts prosaskisserna av att de bara r resultat av en verksamhet vid sidan av den riktiga diktningen, och ttitalisternas ungdomsskisser utvecklar sig ju till msterverk inom accepterade och fullvrdiga genrer. Skissens dubbla betydelse av utkast och bild tcker allts utmrkt den studerade litteraturens p samma gng ofrdiga och realistiska karaktr. P ttitalisterna stmmer det hr resonemanget fullstndigt; p 1700talsfrfattarna krvs tillgg som frklarar varfr prosamsterverk inte vxte fram ur frsken. Oftast gr frklaringarna ut p att prosafrfattandet, journalistiken, var en vnsterhandssysselsttning, som inte blev stor konst, eftersom den inte gnades strre uppmrksamhet av utvarna sjlva. Nr det gller 1830- och 40-talens realistiska prosaskildringar kan forskarna emellertid inte peka p betydande verk vare sig i framtiden eller med hgerhanden i ngon finare genre. De tvingas acceptera skissen som den framvxande svenska realismens frmsta och lnge enda uttryck. Men de gr det motvilligt, under frklaringar som Fredrik Bks om det svenska lynnets predisposition fr kortprosaformer och Kurt Aspelins beklagande av frnvaron av den betydande frfattaren [] den som ur ansamlingen av mer eller mindre disparata men produktiva litterra ider hade kunnat utforma en signifikativ och brkraftig estetisk

424

Schck, Illustrerad svensk litteraturhistoria, 6, s. 161.

97

KAPITEL 4 helhet. Bks normativa litteraturbegrepp, som jag skall diskutera senare, tvingar honom att i inte ringa grad rtta historien i motsats till Aspelins dialektiska och materialistiska frstelse av historien. Jag skall nu anvnda motsttningen Bk/Aspelin till att diskutera tv generella faror i historieforskningen; men jag vill samtidigt betona exemplets begrnsade tillmplighet p frgan om vem som har rtt eller fel nr det gller problemet med den frnvarande romanen. ena sidan finns det en uppenbar risk fr ett slags omvnd historiedeterminism, om man frstr den faktiskt intrffade historien som den enda mjliga. Man ser d inte dialektiken mellan ndvndighet och mjlighet i historien, det vill sga, man tenderar att frnknna historiens subjekt mjligheterna att vid varje tidpunkt pverka historiens objektiva gng. I det litteraturhistoriska arbetet hotar denna omvnda determinism i form av cirkelbevis, som i det intrffades frhistoria finner de mest vertygande indicierna p att det verkligen skulle intrffa. andra sidan innehller frklaringar som Aspelins om den frnvarande betydande frfattaren som tar sin utgngspunkt i vad som kunde ha intrffat men inte gjorde det faror fr att just det subjektiva och mjliga i historien verbetonas. Sdana frklaringar kan vara bekvma retrttplatser efter frlorade eller antagligen nnu oftare aldrig utkmpade duster med ett historiskt material, som radikalt avviker frn forskarens hermeneutiska horisont (t.ex. vad han/hon anser vara betydande frfattare eller en signifikativ och brkraftig estetisk helhet). Vad man allmnt sett kan sga fr att undvika att klampa i ngot av de hr klaveren r naturligtvis inte att g utan frutfattade meningar till sitt litteraturhistoriska arbete, utan i stllet vara medveten om att man har frdomar och frska ta reda p vilka. Nr det frberedelsearbetet vl r klart mste man med hjlp av en p kunskap om den aktuella perioden grundad inlevelse ska rekonstruera den svunna frcix vntningshorisonten. Hr mste inte freligga ngon verensstmmelse mellan manifest (t.ex. av kritiker uttalad) vrdering av litteraturens funktioner och rcx dande genrehierarki, och det ena eller andra latenta vrdesystemet. Om man efter en sdan funktionsanalys finner att en viss periods frnvarande konstlitterra betydelse inte motsvaras av att litteraturen fyller andra ekonomiska eller ideologiska funktioner, r tiden mogen att srja den historiskt mjlige men faktiskt frnvarande betydande frfattaren. (Fr litteraturhistoriker som lyckas bevara en lidelse fr litteratur r det naturligtvis svrt att skyla preferenser och entusiasm infr frfattarskap och epoker man finner spnnande; andra sidan drabbas frn konstlitterr synpunkt mindre betydande bcker och perioder av en nedltande behandling, som mer eller mindre omedvetet gr dem ocks historiskt mindre betydande om man med historien menar ngonting mer 426 n arternas och genrernas utveckling mot fullndning.)
425

Aspelin, Poesi och verklighet, 2, s. 230. Och hur man kan bra sig t fr att inte hamna i galen litteraturhistorisk tunna; se Aspelin, Textens dimensioner, kap. Den historiska horisonten.
426

425

98

EXKURS. BKS KUB

4.2 Bks kub

Standardverket som man helt enkelt mste frhlla sig till vid en diskussion av den svenska realistiska prosans framvxt r Fredrik Bks avhandling Romanens och prosaberttelsens historia i Sverige intill 1809 (RPH), som gavs ut 1907. Bk talar inte om skisser i sin bok. nd r det skert ingen verdrift att hvda att RPH r en av de viktigaste danarna av skissuppfattningen i den svenska litteraturforskningen. Med den paradoxen menar jag, att Bks inflytande inte ligger p ngot genreteoretiskt eller ens genrehistoriskt plan, utan verkar mer generellt. I sjlva verket handlar det om det litteraturbegrepp som samtida och sentida litteraturforskare skulle komma att operera med, medvetet eller som oftast omedvetet. Genom att Bk tillhr de frsta som grundligt utarbetar detta litteraturbegrepp och anvnder det p ett stort, relativt outforskat och inte minst drfr oerhrt betydelsefullt forskningsomrde, blir hans distinktioner avg427 cxi rande n idag. RPH blir inte mindre intressant i mitt sammanhang av att dess diskussioner och distinktioner ofta bde handlar om och drabbar, om inte fremlet, s i varje fall frhistorien till, mitt forskningsobjekt. Som s ofta i avhandlingar r det i inledningen de teoretiskt intressanta distinktionerna grs. Bk konstaterar att hans titel icke [har] den klarhet, att alla 428 nrmare bestmningar ro fverfldiga. Dessa bestmningar lter sig fra samman till en enkel och frhoppningsvis skdlig modell av hans prosauppfatt429 ning. Sjlva definitionen r kort och skenbart oproblematisk:
Med roman och prosaberttelse frstr jag den diktart, som skildrar vrlden och mnniskorna genom att i berttande form och p prosa framstlla diktade hndelser och den. Den prosaiska affattningen r i sjlfva verket konstitutiv fr diktarten; den sammanhnger, enligt hvad historien visar, p det nrmaste med det psykologiska intresset.

Bks definitionskriterier r allts fljande: en prosaberttelse 1) skildrar vrlden och mnniskorna; 2) i berttande form; 3) och p prosa; 4) framstlla diktade hndelser och den; 5) sammanhnger [] med det psykologiska intresset. Bk sger allts att romanen och prosaberttelsen r en diktart som skildrar verkligheten genom att hitta p hndelser och den och bertta dem p prosa. (Observera hur oproblematiskt Bk anvnder begreppen! Som framgr av det fljande, r det inte s mycket litteraturens material han avser med verkligheten som ett speciellt gestaltningsfrhllande till den, som kortfattat kan beskrivas som utprglat mimetiskt.) Bk pendlar allts mellan tv materialoch gestaltningskrav: ena sidan verklighetslikhet, andra sidan garanterat phitt cxii (overklighet). Det enda formella kravet, prosaformen, kvalificerar han inte annat n genom konstaterandet av dess historiska samband med det psykologiska intresset, ett kriterium som vi fr anledning att terkomma till.

427

Om Bks betydelse, se t.ex. Aspelin, Textens dimensioner, s. 20; T. Forser, Bks 30-tal. En studie i ideologi (diss., Stockholm, 1976), s. 7. 428 Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 1. 429 Ibid., s. 1.

99

KAPITEL 4 Roman och prosaberttelse (t.ex. novell) frstr Bk som en diktart (ordet genre frekommer .h.t. inte), vars inbrdes skillnader r uteslutande kvantitativa. Bk hvdar att diktarten kallas roman i samma mn som den vidgar sig till en i tid och rum omfattande bild af mnskliga den och frhllanden, medan novel430 len hller sig till ett mera isoleradt eller tminstone begrnsadt omrde. Som synes stller Bks oreflekterade verklighets- (eller realism-) uppfattning till med bekymmer. Han blandar helt enkelt samman de mimetiska och de fysikaliska aspekterna p kvantitetsproblemet; hans definition vederlggs av det faktum, att det finns tvsidiga berttelser om globetrotters liv som inte kan gra ansprk p beteckningen roman, liksom att det finns tegelstenar som ingalunda kan kallas noveller bara fr att de skildrar ett begrnsadt omrde af det mnskliga lifvet. Som std fr sin tes om distinktionens [mellan roman och novell; anm. ML.] helt oprincipiella natur vljer Bk den moderna berttarkonstens utveckling och empiriskt sedt r den synpunkten afgrande, speciellt den moderna roman431 och novell-litteraturen med dess otaliga och kontinuerliga mellanformer. Det r ett vanligt men icke desto mindre frrdiskt stt att argumentera p. Resonemanget tillter Bk att, frn sin utsiktspunkt i brjan av 1900-talet, konstruera ett normativt litteraturbegrepp, som gr det mjligt att, med detta facit i hand, g till historien och visa nr litteraturen utvecklats rtt och fel. Hur ser d detta litteraturbegrepp ut? Bk ringar in det genom att beskriva dess grnsomrden med den handfasta logik och metaforik, som bara den om sin ideologiska nyttighet vertygade vetenskapsmannen vgar sig p. Med en enkel, men i det hr sammanhanget faktiskt befogad vits, vill jag hvda, att Bks explicita prosabegrepp verkligen r s fyrkantigt som figuren nedan ger sken 432 av. ALLTFR LITET VERKLIG (ABSTRAKT)

PSYKOLOGISKT INTRESSE= KONSTNRLIGT

INNEHLLSASPEK T

STOFFLIGT INTRESSE= OKONSTNRLIGT

Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 1. Ibid., s. 2. 432 Lgg mrke till att jag talar om Bks explicita begrepp. I sin litteraturhistoriska praktik firar hans knsla fr litteraturens egenart triumfer p snart sagt varje sida. Jmfr nedan, kap. 4.2, disF O R M A S P E K T kussionen av Bks kluvna forskarroll.
431 430

ALLTFR VERKLIGT 100

G E N R E A S P E K T

EXKURS. BKS KUB

Kuben r allts det facit som Bk utvrderar historien med. Riktigt stmmer den dock inte med Bks spatiala anvisningar; jag har vlt kuben fr att den bttre skall stmma med vedertaget litteraturhistoriskt bildsprk (i dess anglosaxiska, kritiska tappning) ssom psykologiskt djup, episk bredd, hg abstraktionsniv eller lg och nrsynt realism. Vid utvrderingen stller allts Bk ner sin kub i en viss litteraturs historia vid en viss tidpunkt och avlser prosans hjd, djup och bredd. Som vi ser r det bara ett skikt, som utan tvekan fr godknt. Det alltfr verkliga nr inte upp, medan annat inte nr ner frn sin frflyktigade existens som allegori och abstraktion. Men diktarten fordrar inte blott niv fr att bli godknd. Slunda diskvalificeras berttelser utan konstnrligt djup, vilket Bk jmstller med det psykologiska intresset. ven om han i sin Inledning bara antyder sin sympati fr den stora realistiska romanen (stor i bde mimetisk, fysikalisk och konstnrlig mening) framfr den stora novellen (stor tminstone i mimetisk och konstnrlig mening), s framgr det av hans senare framstllning, att den fysikaliska kvantiteten inverkar positivt p den konstnrliga kvaliteten. Den bsta prosa Bk kan tnka sig tcker allts upp s stor del som mjligt av kubens godknda sektor, bde p bredden och framfr allt p djupet. Praktiskt-metodiskt innebr kuben fr den jmfrande litteraturhistorien, 433 som Bk genom sin bok vill ge ett bidrag till, att forskaren snker ned sin kub vid olika tidpunkter i den svenska litteraturhistorien, och jmfr avlsningarna med dem han ftt vid tidigare prov, eller vid tester i utlndska litteraturhistorier. P det viset vill Bk flja den stora europeiska romanlitteraturens intrngande i 434 Sverige. Och det lyckas han naturligtvis utmrkt med. Dessutom lyckas han cxiii fr lng tid framver sl fast vad som r att lyckas som litteraturhistoriker. nd vill jag hvda att Fredrik Bk misslyckas som litteraturhistoriker. Fr att kunna visa p hur och varfr han gr det mste vi n en gng syna de av honom utstakade grnsomrdena fr diktarten prosa. Sidogrnserna hos Bk (det vill sga de som i vr kub hamnat vertikalt) representerar innehllsaspekten av hans litteraturbegrepp. P motsvarande stt str kubens djup fr formaspekten, medan bredden representerar den kvantitativa genreaspekten.
433 434

Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 3. Ibid. s. 3.

101

KAPITEL 4 Den sistnmnda har vi redan diskuterat. Den frstnmnda springer fram ur Bks inledande definition av prosaberttelsen och romanen som en diktart som skildrar vrlden [genom att] framstlla diktade hndelser. Innehllsaspekten innehller allts inte enbart ett mimetiskt krav, utan ocks ett fiktionskrav. Den metafysiska fara som vilar i att det abstrakta ofta allegoriska momentet domine435 rar, kan ju bde uttryckas som en frnvarande mimetisk egenskap eller som en 436 verdriven fiktionalisering. Den dokumentaristiska fara, dremot, som visar sig i att verklighetsmomentet fvervger nda drhn, att hndelsernas karaktr af 437 att vara diktade frsvinner, kan formuleras precis tvrtom. Det r allts uppenbart att innehllsaspekten fr Fredrik Bk r frbunden med kravet att likna men inte vara verklighet. Den andra aspekten, den formmssiga, upprttar en motsttning mellan den okonstnrliga berttelsen och den konstnrliga. Den frra, menar Bk, sysslar med att och hvad, men aldrig [som den konstnrliga berttelsen; anm. ML.] 438 med huru. Kriteriet p en konstnrlig berttelse finner Bk i det psykologiska intresset, vilket han placerar i motsttning till det rent stoffliga intresset [] som anknyter enbart till nyfikenheten, till lusten att skratta eller frvnas, har 439 intet gemensamt med det psykologiska och konstnrliga intresset. Bk hller allts inte det psykologiska intresset fr att bara vara ett kriterium p konst, utan hvdar att det r just det som r konst. Men p samma vis som med verkligheten fr Bk problem med det psykologiska intresset, eftersom det r ett s vitt begrepp. Drfr tvingas han till samma typ av kvalificeringar nr han diskuterar sin formaspekt som i resonemanget om innehllsaspekten. P nstan samma stt som han sg sig franlten att dra grnser mot en alltfr verklig respektive alltfr lite verklig verklighet, anser han sig nu tvungen att tala om 440 en grns nedt (d.v.s. utt i vr kub). Det finns allts ett hgre och lgre psykologiskt intresse: det frra pekar mot konsten, det senare blott mot nyfikenhet441 en, till lusten att skratta eller frvnas. Skall vi s sammanfatta Bks litterra lantmtargrning ssom den framstlls i inledningen till RPH: Bk r inte intresserad av att teoretiskt diskutera genreproblem. Bks realismkrav (han anvnder inte ordet sjlv) gr ut p att likna men inte vara verklighet. Fr Bk r konst detsamma som litteratur med hgre psykologiskt intresse, och mer sysslar med hur ngonting berttas n vad. 442 Det r i Dalin Bk ser den vittra prosastilens grundlggare, vilken han menar inledde bde upplysningen som Leopold r den store sammanfattaren af,
435 436

Ibid., s. 2. Motsttningen fiktion/verklighet r Bks, inte min. Jfr ovan kap. 2.6. 437 Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 2. 438 Ibid., s. 3. 439 Ibid., s. 3. 440 Ibid., s. 2. 441 Ibid., s. 3. 442 Ibid., s. 68.

102

EXKURS. BKS KUB och prosaberttelsen, fr vilken Cederborgh blir sjuttonhundratalsromanens ende 443 som senfdde verkligt representative fretrdare i Sverige. Trots Dalins insatser lider dock intet tvifvel, att Argus erbjuder ondligt mycket mindre novellistiskt stoff, oerhrdt mycket svagare ansatser till mnni444 skoskildring och karaktrsteckning n Spectator. Bk sker frklara detta fenomen genom att ge fyra eller tminstone tre och en halv orsaker till den svenska prosans efterblivenhet, genetiska orsaksfrklaringar som r nog s typiska fr svensk humanvetenskap nnu sex, sju decennier senare. Orsakerna r: 1) Den svenska kulturens allmnna efterblivenhet, eftersom den 445 r s mycket yngre och nnu lngt ifrn rotfast; 2) det svenska lynnets fvervgande lyriska lggning men Bk r osker om till hvilken grad detta drag r verkligt konstitutivt, eftersom han har uppmrksammat att det sakliga intresset fr det mnskliga sjlslifvets mekanik r en ganska sen kultur446 produkt; 3) drfr antyder Bk den sociologiska ppningen att mjligheterna och resonansen fr en mnskoskildring var olika i Dalins Stockholm och den 447 moderna storstaden London; 4) skillnaderna i livserfarenhet och bildning mellan de bda medellders gentlemnnen Addison och Steele ena sidan, och den 448 unge, vittert sett ganska obildade, prstsonen Dalin den andra. I anslutning till Sven-Eric Liedmans typifiering av humanvetenskapliga frkla449 ringar skall vi drja en stund vid Bks stt att frklara frekomsten eller som i det hr fallet frnvaron av en litterr genes. Fr att komma t Bks stt att resonera skall vi lgga mrke till vilka smord han anvnder i sin karakterstik av orsakerna till den svenska prosans efterblivenhet. D mrker vi strax, att lderskarakteristiker av typen ung/gammal, tidig/sen, outvecklad/utvecklad spelar en nyckelroll i samtliga av Bk angivna orsaker. 1) den svenska kulturen r mycket yngre; 2) det sakliga inresset r en sen produkt; 3) i London var den moderna storstadskulturens lynnesdrag fullt utvecklade; 4) Addison och Steele var medellders mn, medan Dalin var en ung man. Man br allts lgga mrke till att samtliga orsaker, den kulturtypologiska, den idhistoriska, den sociologiska, den biografisk-psykologiska, diskuteras ur ett renodlat biografiskt perspektiv, i ordets egentliga mening av levnadscxiv teckning. Bk frstr och vrderar allts kulturtypens, idernas och samhllets utveckling med hjlp av en biografisk mttstocks begrepp som fdelse, ldrande och dd. Men beroendet av det biografiska perspektivet stannar inte vid begreppsln och metaforik som den svenska kulturens torftigare vxt och storstadskulturens lynnesdrag, utan pekar i sjlva verket p den ideologiska krnan i bde hans forskartyp och litteraturbegrepp. Det biografiska perspektivet r ett

443 444

Ibid., s. 69. Ibid., s. 71. 445 Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 71. 446 Ibid., s. 71. 447 Ibid., s. 71. 448 Ibid., s. 71 f. 449 Liedman, Hegel i Sverige, ss. 13 ff.

103

KAPITEL 4 uttryck fr Bks uppfattning om personligheten som historiens minsta gemensamma nmnare. P samma stt som individer fds, ldras och dr i en biologisk levnadsbeskrivning, kan man teckna deras liv i samhllet genom att beskriva individens ekonomiska, sociala och (om de fregende villkoren r uppfyllda) andliga utvecklingar, vilka till och med kan resultera i stnds- eller klassbyte uppt. Individens rtt till samma sociala rrlighet och frihet som ekonomiskt br garanteras 450 hennes kapital r ju liberalismens realinnehll. Nr Bk diskuterar historien som vore den ett antal olika utrustade och utvecklade personligheter, klder han allts sin redan fr gamla ideologi i en litteraturvetenskaplig drkt av modernt snitt. Ett karakteristikum hos Bk och andra forskare med ett biografiskt perspektiv r oviljan att diskutera de kvalitativa sprngen i deras biologiska utvecklingskedja, det vill sga orsakerna till fdelsen och dden (av t.ex. en genre). Det r naturligtvis inte av moraliska skl utan av betydligt vidare ideologiska orsaker det nya hos dem kommer om inte med storken s i varje fall frn ovan. Frnvaron av egentliga orsaksfrklaringar eller analys i stllet fr konstaterandet av att ngonting har ftts, vuxit eller dtt hnger intimt samman med det normativa litteraturbegrepp som Bks kub representerar. Bks normativa och ohistoriska estetik (vilket alla normativa estetiker blir med tiden) vllar problem just nr det gller att frklara processer, och i synnerhet d tillblivelse och snderfall. Orsaken r enkel och kan skdliggras med hjlp av vr kub. Bks intresse r ju fokuserat p en smal om n djup sektor i kuben. Dr och bara dr lever litteraturen, dr fds genrer lika pltsligt som en epok flyger genom taket eller sjunker genom golvet. Litteraturhistoriens utveckling frn, lt oss sga 1650 till 1750, bestr ju i skillnaden i kubsektorns innehll; den jmfrande litteraturhistorikerns metod blir den enkla subtraktionens. Verkliga problem uppstr inte frrn han/hon vill frst litteraturen genetiskt-diakront och/eller strukturelltsynkront. Fr d blir man tvungen att konstruera en litteraturhistorikernas litteraturhistoria (eftersom det r deras litteraturbegrepp), i tron att man rekonstruecxv rar litteraturens faktiska historia. P det viset sker Bk med hjlp av det biografiska perspektivet upprtta en helhet och en organisk utveckling av de stympade rester av Litteraturen (fattad som den totala textproduktionen) som ftt rum i hans kubsektor. Genom det biografiska perspektivet och dess tfljande metaforik bddar han fr intrycket att litteraturens historia skall framst som s naturlig, i sin sjlvklarhet eller outgrundlighet, att det r lnlst att stlla frgan Varfr?. Fredrik Bk r en fregngare i den svenska litteraturforskningens anvndning av termen skiss i bde dess betydelse av utkast och bild. I RPH skriver han 451 till exempel om Then Swnska Argus:
I andra rgngen bli dessa genretaflor och gonblicksbilder allt vanligare. De lyckas fr Dalin ojmfrligt mycket bttre n de regelrtta portrtten i den af La Bruyre K. Marx & F. Engels, Det kommunistiska partiets manifest, Marx i ett band (1848; Stockholm, 1974), s. 74. 451 Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 87.
450

104

EXKURS. BKS KUB

odlade genren, hvilka han sllan frmr ge verklig karaktr och individuell sanning. De aderton fruntimmersportstt [] ro tecknade efter verkliga personer [] i hvarje fall med den darrande pensel mlade bilden af drottning Ulrica. [---] De femton prstportrtten i n:s 30 st inte mycket hgre [] Lngt bttre utfalla de mera i frbigende skisserade portrtten [Kurs. ML.]

Det var en halv sidas exempel p Bks bildsprk. Det skall naturligtvis understrykas att det inte enbart, eller ens i frsta rummet, r frga om en forskarmetaforik; nr det gller Dalin s har det litteraturhistoriska bildsprket std i litteraturen. Om frihetstiden framfr allt anvnder mleriska termer vilket naturligtvis inte hindrar Bk frn att dessutom ge dem utkast-betydelse s erbjuder den gustavianska epoken i Bks framstllning flera exempel p just den ofrdiga aspekten. Slunda finner han i Stjerncrantz tidning, Mina tidsfrdrif (n:r 3033) romanen De in i bleka dden bestndige lskare, som i en underrubrik tillde452 lats den blygsamma genrepreciseringen Bagatelle. Ett senare exempel p borgerligt kldsam blygsel finner Bk i tidskriften 453 Colportren (1798), dr man kan lsa Fragment af en resebeskrifning. Just den titeln r ju ett effektivt exempel p hur skissgenrens bda rtter i utkastet och bilden brjat smlta samman till en form. Bk kan allts med historiens rtt anvnda sig av sin metaforik. Eftersom han bara har diktarten romanen fr gonen och inte betraktar till exempel skissen som en genre, kan han anvnda sig av bde utkast- och bildaccenten som fristende aspekter p romanens utveckling. Man kanske till och med skulle kunna hvda, att denna historiskt fotade metaforik bidrar till hans praktiska historiska och estetiska inlevelsefrmgas realistiska triumfer ver hans normativa och ohistoriska litteraturbegrepp. Den frnvarande realistiska romanen r, som jag redan har nmnt, ett centralt motiv i forskningen kring den svenska 1700- och 1800-talsprosan. Stockholmsjournalistiken har gng p gng sttt p grnsen till att bli Stockholmsnovell, anmrker Bk i Stridsmn och sngare och frsker inte dlja sin besvikelse ver de 454 uteblivna grnsverskridningarna. Han konstaterar att 1700-talets prosarealism 455 ligger utanfr den egentliga vitterhetens strmfra, ett fenomen Bk finner 456 ganska enastende, som man frgves sker motstycke till i andra litteraturer:
Fr visso r detta frhllande i flera afseenden mycket beklagligt. Det r icke nog med att vi sakna den kunskap om en svunnen tidsepoks tnkestt, seder och lif, som ingen konstform sknker med samma fullstndighet som romanen och novellen. Det r icke nog med att vi icke ga svenska motsvarigheter till Fieldings romaner, dr sjuttonhundratalets England lefver ett rikt pulserande lif, med sina frdomar, sina humoristiska mnniskotyper och sin kraftfulla hlsa, eller till prstgrdsidyllen i Wakefield, hvars poesi Goethe aldrig kunde glmma, eller till familjescenerna ur Julies hem. Den direkta frlusten r icke allt. Ty det synes mig uppenbart, att den
452 453

Ibid., s. 398. Ibid., s. 439. 454 Bk, Stridsmn och sngare, s. 160. 455 Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 294. 456 Ibid., s. 295.

105

KAPITEL 4
brist p verklighetsstudium, p psykologiskt erfarenhetsstoff, som romanens uteblifvande betyder, haft ett visst inflytande p hela den svenska litteraturen under 457 detta skede, och drigenom fven p den senare.

Vi skall fingranska detta magnifika citat ur RPH som en demonstration av hur Bk stller sin verlgsna stilknsla i sitt normativa litteraturbegrepps tjnst. Den frsta hlften av citatet (de fyra frsta meningarna) r en retorisk beskrivning av den realistiska romanens kvaliteter som, genom att stllas mot sin egen frnvaro i termer av icke-gande och dessutom upprepas med hjlp av ett uttryck som frebdar n tyngre argument (Det r icke nog, Det r icke nog som sammanfattas i Den [] r icke allt), fr den borgerlige och bildade lsare texten frutstter mste framst som outhrdliga att undvara. Den effekten frstrker Bk genom sitt val och ordnande av exempel p vad som, utan att vara allt (nog), saknas. Som synes preciserar Bk vad frlusten betyder i allmnhet till frlusten av konkreta episoder i icke namngivna romaner, och styrker vederhftigheten i bristknslan genom att hnvisa till en genom sin sensibilitet plitlig lsare: Goethe. Preciseringen fr tillsammans med upprepningarna och de allt lngre meningarna en stegrande effekt som kulminerar i den terhllet korta fjrde meningen: Den direkta frlusten r icke allt. Den andra delen av citatet, som brjar med den i litteraturvetenskapliga sammanhang s uppskattade tentativa formuleringen, Ty det synes mig uppenbart, visar hur Bk pltsligt viker av frn sitt, i Roman Jakobsons mening, nrmast metaforiska sprkbruk och tervnder till den vetenskapliga prosan; pltsligt frvandlas den implicite lsaren frn Fredriks frtrogne broder till doktor Bks komparativa kollega. Varfr? Svaret r lika enkelt som ideologiskt: Bk vill inte bara frmedla litteraturhistoriska kunskaper, utan ocks pdyvla lsaren sina litteraturpolitiska vrderingar. Lser vi vidare i citatet ser vi hur fullstndigt trivialt och sjlvklart hans frsiktiga vetenskapliga antagande r: det frefaller Bk troligt att romanen om den hade funnits skulle ha haft ett visst inflytande p den litterra samtiden och framtiden! Den fortsatta texten visar att Bk med de hr formuleringarna frberett kritiken av en senare epoks ensidigt lyriska, ensidigt retoriska pr458 gel; det r frsts romantiken Bk r ute efter. Bk kopplar allts ihop en utstuderat retorisk beskrivning (beskrivningar fick fortfarande vara utstuderat retoriska i hans tidiga skede av positivismen) av vilka kvaliteter vi gick miste om i och med att romanen aldrig dk upp, med en intill meningslshet frsagd vetenskaplig hypotes (vetenskapliga hypoteser br fortfarande vara intill meningslshet frsagda i vrt sena skede av positivismen) om att litteraturen inte skulle ha varit likadan om den hade varit annorlunda. Sammankopplingen laddar den vetenskapliga hypotesen med vrderingar som Bk vill anvnda mot sin hackkyckling romantiken och som drmed kommer att anvndas mot den historiskt givna litteraturen sjlv.
457 458

Ibid., s. 296. Ibid., s. 296.

106

EXKURS. BKS KUB P ett stt som pminner om hur Bk frskte frklara Dalins och Argus underlgsenhet visavi sina engelska fregngare, tar han i det hr sammanhanget Verner von Heidenstam till hjlp nr han hvdar att den frnvarande realistiska prosaberttelsen under 1700-talet beror p att bjelsen fr det lyriska r ett 459 grunddrag i vrt lynne. Det kan vara belysande att n en gng nrmare studera Bks stt att argumentera. Frklaringen svenskarnas lyriska lggning frs 460 fram som en direkt replik p ett av hans tidigare antaganden, nmligen:
Hade det funnits en svensk prosaberttelse att rkna med, skulle icke d den gustavianska tidens diktning ha haft en mindre formalistisk prgel, skulle dess mnskouppfattning icke ha haft mera must och sanning [] Skerligen. Man kan hremot invnda, att bjelsen fr det lyriska r ett grunddrag i vrt lynne [].

Som synes kopplar Bk ven hr ihop tv yttranden av helt olika karaktr. Den frsta meningen i citatet gr en ideologiserande vrdering av hur mycket bttre litteraturens historia hade varit, om den hade varit annorlunda. Den tredje meningen, dremot, frsker med hjlp av en vetenskaplig utsaga invnda mot vrderingen. Att de vsensskilda utsagorna sammankopplas med hjlp av en invndning bryter naturligtvis ned lsarens eventuella kritiska motstnd betydligt mer effektivt n om det vetenskapliga yttrandet anvnts fr att styrka vrderingen. Referensen till Verner von Heidenstam r frsts ingen tillfllighet. Nr Bk stller sig bakom Heidenstams kritik av 1880-talets naturalism r det en nog s tydlig rttning i leden i en betydligt mer aktuell och frn ideologisk synpunkt hetare strid n den akademiska om 1700-talsrealismen. Nr Bk hvdar att
[den] skarpa verklighetsuppfattningen, den mogna psykologiska synen [icke r] ofrenlig med inbillningens fordran p snabb frkortning eller knslans kraf p r461 gad stmningsmakt [,]

och som exempel p denna lyriska realism tar 1890-talets diktning, s visar det p hans kompromissvilja mellan kraven frn universiteten p vetenskaplighet och de krav p ideologi som formuleras utifrn hans smborgerliga uppkomlingsposition. I valet mellan sin estetiska och vetenskapliga lidelse fr den stora realistiska romanen och sina ideologiska och kulturpolitiska ligganden, vljer Fredrik Bk att srja romanen i en tid d den inte kunde uppst och hylla halvmesyrer nr den ntligen har kommit till Sverige. En frstelse av begrnsningarna och frtjnsterna i Fredrik Bks litteraturvetenskapliga metod r omjlig om man inte stter in honom i hans historiska sammanhang. Bks position i vr inhemska forskningstradition kan diskuteras och precise463 ras med hjlp av Kurt Aspelin, Tomas Forser och Sven-Eric Liedman. Vrde459 460

462

Bk, Romanens och prosaberttelsens historia, s. 297. Ibid., s. 297. 461 Ibid., s. 297. 462 Ibid., s. 297. 463 Se t.ex. Aspelin, Textens dimensioner; Forser (red.) Humaniora p undantag. Humanistiska forskningstraditioner i Sverige (Stockholm, 1978), i vilken Aspelin och Liedman medarbetar.

107

KAPITEL 4 ringen av Bks insatser mste bland annat ta hnsyn till att hans trevande frsk p det litteraturteoretiska omrdet var expeditioner ut i det oknda fr den dtida humanistiska forskningen. Samtidigt br man understryka att Bks vetenskaplighet bara r ena sidan av hans forskartyp: den som gnar sig t att konstatera pverkningar och geneser i den jmfrande litteraturhistoriens namn. Den andra, och hos Bk 1907 fortfarande s vitala sidan, r konstnrligheten i betydelsen historisk och estetisk inlevelsefrmga; det r den som jag tidigare ppekat firar realistiska triumfer i Bks forskarpraktik. Man br lgga mrke till att kluvenheten hos Bks forskartyp svarar mot de bda problematiska polerna i hans litteraturbegrepp: verkligheten och det psykologiska intresset. Det r doktor Bk (jfr med kollegan Jekyll) som i sin forskarcell utstter litteraturen fr frsk och avkrver den fakta till den halvt frtrngde, och mot de plgsamma experimenten revolterande, litteraturlskaren Fredriks (jfr Mr Hyde) stora frtvivlan, som ibland lyckas vermanna doktorn och 464 vertyga Bk om att litteratur passar dligt i kuber. Den svenska litteraturhistorieskrivningens 1900-talshistoria r nnu 1980 till stor del historien om hur doktorerna genom allt tyngre positivistisk medicinering 465 cxvi lyckats tysta litteraturlskarna i sig. Men fr att frst varfr kluvenheten ver huvud taget uppstr mste man stta in forskartypen bland andra typer, det vill sga, se honom i hans samhlleliga sammanhang. Med Sven-Eric Liedman br man dock allmnt kunna hvda att humanvetenskaperna vid seklets brjan hade en utprglat ideologisk funkt466 ion. Lt oss fr ett exempel tervnda till den bkska kuben. Den illustrerade ju att Bk var skligen ointresserad av renodlat litteraturvetenskapliga frgor som till exempel genreproblem. Men s snart de litteraturvetenskapliga sprsmlen tangerade problem som var viktiga fr hans forskartyp ryckte han ut och brjade upprtta distinktioner. Under de frsta decennierna av 1900-talet frs inte bara en kamp inom universiteten: utanfr rasar klasskampen allt hrdare och arbetarrrelsen mngfaldigar sina led fr varje r. Sveriges agrara ekonomi omvandlas snabbt till en industrialiserad, urbaniserad och snart nog ocks internationaliserad ekonomi. Fr kulturen betydde samhllsomvandlingen att den definitivt frlorade sin enhetlighet: med frfran (om n frtjnst) kunde den bildade borgaren se framvxten av en masskultur, helt prglad av sina genomkapitaliserade produktionsfrhllanden. Fredrik Bks forskartyp och litteraturbegrepp r betingade av den ideologiska roll humanvetenskaperna kom att spela under denna omvandlingstid. Litteraturbegreppet r djupt prglat av att det utbildats i en strid p flera fronter.

Jfr Torsten Ekboms spnnande analys av Dr Jekylls samtide, Sherlock Holmes, i vermnniskan p Baker Street i Europeiska konserten (Stockholm, 1975). 465 Se T. Forser, Till frgan om den goda metodiska rtan, TFL 1976:1. Uppsatsen stadkom faktiskt ngot s ovanligt som en debatt i facktidskriften. 466 S.-E. Liedman, Humanistiska forskningstraditioner i Sverige. Kritiska och historiska perspektiv, Humaniora p undantag?, ss. 10, 28 f.

464

108

EXKURS. BKS KUB Definitions- och distinktionsfrsken r, i den mn de frekommer, tillsammans med det empiristiska, komparativa grepp som prglar hela RPH, uttryck fr fronten mot den gamla typen av idealistiskt historiserande. Om den fronten framfr allt r bestmd av motsttningar innanfr universitetens vggar, har den andra fronten en betydligt vidare och mer samhllelig frankring. Bks prosabegrepp med kravet att likna verkligheten utan att vara den, och uppfattningen att konst r lika med psykologiskt intresse r uttryck fr en bildad borgerlighet p defensiven. Verklighet och psykologi r hrnstenar i det borgerliga medvetande som formulerats filosofiskt av Descartes och gestal467 tats litterrt av Fielding. Men fr Bk och hans klassbrder, bde vid universiteten och utanfr, r varken verklighet eller psykologiskt intresse entydigt positiva begrepp lngre. Den alltfr verkliga verkligheten r delad av ofrsonliga klassers kamp med varandra, och det lga psykologiska intresset r nyfikenheten p sakliga och sanna rapporter frn denna verklighet. Den snabbt vxande arbetarpressen och den drmed sammanhngande arbetarlitteraturen svarade fr den rapporteringen. Genom att vara just fyrkantig rddar Bks kub litteraturhistorien undan historiens motsttningar och frnderlighet. P det viset lyckas Bk som ideolog just genom att misslyckas som litteraturhistoriker. Han drar inga ideologiska slutsatser av historien, utan lter litteraturens historia dra konsekvenserna av hans egen ideologiska position.

467

Watt, s. 15.

109

KAPITEL 4

Slutnoter till kapitel 4

Det sena 1900-talets snabba expansion p litteraturteorins omrde har inneburit en omsvngning, som medfrt frhjd metodmedvetenhet och mer reflekterade forskningsansatser, ocks vad gller arbetar- och annan folkrrelselitteratur (ven om omrdet fortfarande r starkt frsummat).Se t.ex. de hr anfrda Godin och Rydbeck; vidare uppsatserna i Litteratursociologi. I andra fall har det teoretiska perspektivet utvecklats p bekostnad av det historiska ven inom new historicism r t.ex. anakronismerna legio; allt blir text, som A. Melberg sger i en intervju (TFL 1993:1, s. 96). Se vidare t.ex. diskussionen Louis Montrose / Hayden White i The New Historicism, ed. H. A. Veeser (New York & London, 1989). Fr skissen r forskningslget dock ofrndrat den, liksom kortprosa verhuvudtaget, r en litteratur vars existens forskningen knappast ltsas om. Som enstaka (inte alltid gldjande) undantag kan nmnas G. Hgg, vertalning och underhllning. Den svenska essistiken 18901930 (diss.; Stockholm, 1978); L. Nylander, Prosadikt och modernitet. Prosadikt som grnsfreteelse i europeisk litteratur, med srskild inriktning p Skandinavien 18001910 (diss.; Stockholm/Stehag, 1990); C. Rjdalen, Men jag ville hjlpa. Studier i Lars Ahlins 1940-talsnovellistik (diss.; Gteborg, 1997). I den mn man talar om t.ex. noveller behandlas de p samma stt som romaner. I handbcker och litteraturhistoriska versikter informeras lsaren ofta inte ens om vilken eller vilka prosagenre(r) en nmnd prosatitel nrmast skall frbindas med roman r automatiskt frutsatt, ocks nr det i sjlva verket r frga om kortprosa. S nnu i 1999 rs utgva av Den svenska litteraturen: reflekterat genreperspektiv s gott som saknas till men fr det historiografiska projektet. Se kritiken av genrels litteraturhistorieskrivning i t.ex. R. Cohen, Genre Theory, Literary History, and Historical Change, Theoretical Issues in Literary History, ed. D. Perkins (Cambridge, Mass., London, 1991): All such histories [] are characterized by an absence of generic contextualization. Themes and ideas in such histories are extracted from their genres and become idealized objects. They lose their particularity, which is embedded in the genres in which they appear. A generic history of a period or movement would discuss the varied constituents of the different genres and the procedures by which they set forth the divisive aspects of a period as well as its continuities. It would relate received genres to new ones. It would point to the literary and social changes implied in the phenomenon that certain genres cease to be written but start up again at a later date. [---] Generic histories can deal with particular genres [] that come to be prohibited by educational institutions, government, church, or patron. Generic histories would consider the literary and social implications of the return to and revision of older forms [] or translations from older works that are incorporated in newly written poems by later poets []. Such procedures raise questions about generic inclusions that involve what we call plagiarianism and provide examples of legal problems in literary history. Histories of movements are all too often written without an awareness of how they move. By seeking to achieve coherence, critics neglect both the procedures by which movements begin or conclude and the generically varied texts that compose a movement. So, too, the attempts to relate the practices of a period to its critical premises overlook the fact that a chronological period combines texts produced much earlier []. A period is not a unified time. The works of Shakespeare and Milton, for example, live as effectice presences in later periods. However much their presences are reinterpreted, they create problems in the assimilation to and identification with later examples of their genres. (s. 109 f.) Noten fortstter p nsta sida
cviii

110

EXKURS. BKS KUB

[Alla sdana historier [] karakteriseras av en frnvaro av generisk kontextualisering. Teman och ider i sdana historier extraheras frn sina genrer och blir idealiserade objekt. De mister sin egenart, som ligger inbddad i de genrer de visar sig i. En generisk historia ver en period eller rrelse skulle diskutera de olika bestndsdelarna i de olika genrerna och de procedurer genom vilka de srskiljande aspekterna av en period lika vl som dess kontinuitet stts fram. Den skulle relatera vertagna genrer till nya. Den skulle peka mot de litterra och sociala frndringar som ligger implicit i det fenomenet att vissa genrer upphr att skrivas, men brjar igen vid en senare tidpunkt. [---] Generisk historieskrivning kan gnas srskilda genrer [] har blivit frbjudna av utbildningssystemet, regeringen, kyrkan eller godsherren. Generisk historieskrivning skulle begrunda de litterra och sociala implikationerna av terkomsten till och revisionen av ldre former [] eller versttningar frn ldre verk som infrlivas med nyskrivna dikter av senare poeter []. Sdana procedurer stller frgor om generisk inklusion som innefattar sdant vi kallar plagiat och frser med exempel p juridiska problem i litteraturhistorien. Historieskrivning om rrelser skrivs alltfr ofta utan medvetenhet om hur de rr sig framt. Genom att ska uppn koherens frsummar forskare bde de procedurer genom vilka rrelser brjar och slutar, och de generiskt varierade texter som stter samman en rrelse. S ven anstrngningarna att relatera en periods praktik till dess kritiska premisser bortser frn det faktum att en kronologisk period kombinerar texter som tillkommit mycket tidigare []. En period r inte ett enhetligt tidsavsnitt. Till exempel Shakespeares och Miltons verk fortlever i verksam nrvaro i senare perioder. Hur mycket deras nrvaro n omtolkas, s skapar de problem nr de skall assimileras i och identifieras med senare exempel p deras genrer.] Hr har vi troligen tv viktiga orsaker till kortprosans svaga stllning i samtida litteraturforskning: genreperspektivets frnvaro och romannormens dominans. Att litteraturen ofta frnyar sig genom genreverskridande experiment r frsts inget skl att frsumma genreperspektiv i forskningen p denna litteratur; snarare tvrtom. Lika lite ger romanlitteraturens dominans p den moderna marknaden skl att automatiskt anlgga romanperspektiv p all prosalitteratur. Sdan blindhet drabbar givetvis srskilt hrt kortprosaformer som skissen. En annan beslktad orsak ligger i den traditionella nedvrderingen av flertalet kortprosaformer, dribland inte minst skissen, ven i dess konstlitterra varianter. Lgg drtill den lika traditionella nedvrderingen av litteraturarter utanfr det konstlitterra kretsloppet i allmnhet och folkrrelsernas motoffentligheter i synnerhet d har vi nnu en viktig frklaring till skissens frnvaro ocks i dagens litteraturforskning. Detta innebr att motstndet mot teoretisk reflexion fortfarande r ptagligt vad gller textanalysen av detta senare slags litteratur de ansatser som gjorts ligger frmst p den kvantitativa innehllsanalysens plan. S t.ex. i Kussaks i och fr sig nyttiga underskning av vckelserrelsens texter. Det innebr frsts ocks att form- och genrehistorien frsummas. cix Se Jau , Medeltida genrer om frvntningshorisont, funktionssammanhang och Sitz im Leben (ss. 47 f., 82; 50; resp. 75 f.). cx Se Jau , Konsternas historia och historieskrivningen (1970), vers. H. Engdahl, Hermeneutik (Stockholm, 1977), s. 262 f. cxi Se ven P. Rydn, Domedagar. Svensk litteraturkritik efter 1880 (Lund, 1987), fr.a. kap. Den resandes ensak; v. kap. Bks position, kap. S hr r det: om Fredrik Bks kritiska metod; samt ss. 1114. cxii Aristoteles klassiska distinktion mellan historieskriving (som skildrar det sanna, dvs. det som faktiskt hnt) och dikt (som skildrar det sannolika, dvs. det som skulle kunna hnda, det mjliga) ligger hr nra till hands men Bk anvnder den inte! cxiii Och frgan r om inte hans recept kanske med vissa nyhistoristiska justeringar fortfarande r det mest framgngsrika. Helt utan dylika justeringar r dock kommersiellt lyckosamma satsningar som Gran Hggs Den svenska litteraturhistorien (Stockholm, 1996; 2 uppl. 1999) och Noten fortstter p nsta sida

111

KAPITEL 4

Vrldens litteraturhistoria (Stockholm, 2000). Ett kanske mer typiskt internationellt exempel r kanske Frederic Jameson, som, med sin post-marxistiskt ideologiserande historieskrivning och starkt normativa litteratursyn, erbjuder en del tnkvrda jmfrelsepunkter med Bks kubism; se t.ex. den fyrkantiga analysen av Balzac i The Political Unconscious (1981), vers. som Det politiska omedvetna. Berttelsen som social symbolhandling (Stockholm/Stehag, 1994), samt jfr M. Riffaterres kritik av densamma i Fear of Theory, NLH, 21 (1990:4), ss. 925927. cxiv Se T. Olssons analys av mnstret i Det estetiskt meningsfulla frfattarlivet en litteraturvetenskaplig tankegur, Samlaren 1989. Jfr det slutande 1900-talets nybiografism! cxv Att visserligen all historieskrivning ofrnkomligen r mer konstruerande n re-konstruerande r en annan sak: olika kunskapsintressen (och frsts, ideologiska raster) styr och mste styra urval och sammanhang i varje historisk framstllning. Se t.ex. H. White, Metahistory (Baltimore, 1973), kap. 1, samt L. Hutcheon, A Poetics of Postmodernism. History, Theory, Fiction (New York & London, 1988), kap. 67. Men det signifikativa med typfallet Bk r att denna styrning r s oreflekterad: han vljer inte sin metod och behrskar den inte det r den som vljer och behrskar honom. cxvi Drefter har situationen frndrats, men konflikten mellan vetenskap, estetik och ideologi finns frsts fortfarande kvar, om n i andra former. Se Gula sidorna i TFL 19931994, t.ex. enkten om vetenskapsbegreppet 1993:23 och 1994:1, srskilt debatten i TFL 1994:12 om vetenskapligheten i Aris Fioretos doktorsavhandling Det kritiska gonblicket. Hlderlin, Benjamin, Celan (Stockholm, 1991); vidare debatten om litteraturvetenskapens framtid i TFL 2000:4 och 2001:1.

112

LITTERATUR

A Aarnes, S.A. Aesthetisk lutheraner og andere studier i norsk senromantikk. Oslo, 1968. Ahlmo-Nilsson, Birgitta. Inledning. Inte bara kampsng [enl. nedan]. Ss. 723. Ahlstrm, Gunnar. Silverstolpe, G.A.. Svensk uppslagsbok. Andra omarb. och utv. uppl. Band 25. Malm, 1957. Sp. 1116. Almqvist, C.J.L. Arbetets ra. Folkskrifter, 1. Blandade mnen, 1. Upsala, 1839. Almqvist, C.J.L. Baron Julius K. Stockholm, 1835. Almqvist, C.J.L. Kllans Dame. Utkast och fragment. Red. Kurt Aspelin. Stockholm, 1966. Anr, Kerstin. Lsning i Blandade mnen. Studier i 1790-talets svenska pressoch litteraturhistoria. Diss. Gteborg, 1948. Anmrkningar wid Kongl. Swenska Academiens fr de fria Konsterna Exposition, r 1815. [osign.] Svensk Literatur-Tidning, utgifwen i Stockholm och Upsala. Upsala, Stenhammar och Palmblad. N:o 25. 1815. Sp. 385396. {The Art of Literature: Narrative Fiction: Short story: Analysis of the Genre. Britannica Online. <http://www.eb.com:180/cgibin/g?DocF=macro/5003/81198.html> [Accessed 26 December 1998]} Aspelin, Kurt. Textens dimensioner. Problem och perspektiv i litteraturstudiet. Stockholm, 1975. Aspelin, Kurt. Poesi och verklighet. Ngra huvudlinjer i 1830-talets svenska litteraturkritik. Del I. Diss. Lund, 1967. Aspelin, Kurt. Poesi och verklighet. Del II. 1830-talets liberala litteraturkritik och den borgerliga realismens problem. Lund, 1977. Aspelin, Kurt. Schiller i Sverige. Randanmrkningar till den litterra utvecklingen frn Leopold till Strindberg (1955). Spr. Studier kring litteratur, samhlle och ider. Stockholm, 1974. Ss. 4863. Aspelin, Kurt. Textens dimensioner. Problem och perspektiv i litteraturstudiet. Stockholm, 1975. Aspelin, Kurt. Kring tre kritiska svar. Tidskrift fr litteraturvetenskap 1976:1. Ss. 6572. Atterbom, P.D.A. Minnen frn Tyskland och Italien. Sednare bandet. rebro, 1859. B

113

LITTERATUR Barthes, Roland. Diderot, Brecht, Eisenstein (1973). Image. Music. Text. Essays selected and translated by Stephen Heath. Fontana communication series. Glasgow, 1977. Ss. 6978. Battisti, Carlo & Giovanni Alessio, Dizionario etimologico italiano. Volume Quinto, Ra-Zu. Firenze, 1957. {Beavis, Mary Ann. Parable and Fable. Catholic Biblical Quarterly, 52 (1990:3). Ss. 473499.} {Beebee, Thomas O. The Ideology of Genre. A Comparative Study of Generic Instability. University Park, Pennsylvania, 1994.} Bender, Hans. Ortsbestimmung der Kurzgeschichte. Akzente 1962:3. Ss. 205 225. Bennich-Bjrkman, Frfattaren i mbetet. Studier i funktion och organisation av frfattarmbeten vid svenska hovet och kansliet 15501850. Studia litterarum Upsaliensia, 5. Diss. Uppsala, 1970. Benjamin, Walter. Das Kunstwerk in Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarheit. Drei Studien zur Kunstsoziologie. Edition Suhrkamp, 28. Frankfurt a. M., 1963. Benjamin, Walter. Johann Peter Hebel. Zu seinem hunderten Todestag. Schriften. Band II. Frankfurt a. M., 1955. Ss. 279285. Berger, John. Selected Essays and Articles. The Look of Things. Ed. with an introd. by Nikos Stangos. Pelican Books. Bungay, 1972. Bergman, Gsta. Ord med historia. 5., avsevrt utk. uppl. Stockholm, 1977. Blanche, August. Bilder ur verkligheten. Stockholm, 186365. {Bramstng, Mats. 1800-talets julpublikationer som litterrt forum. Press & Litteratur 3. Utg. av Avd. fr pressforskning. Litteraturvetenskapliga instutionen i Lund, 1973.} {Brander Jonssson, Hedvig. Bild och fromhetsliv i 1800-talets Sverige. Acta Universitatis Upsaliensis, Ars Suetica 15. Diss. Uppsala, 1994.} Bremer, Fredrika. Teckningar utur hvardagslifvet. Stockholm, 1828. Bk, Fredrik. Fredrik Cederborgh. Minnesteckning. Stockholm, 1925. Bk, Fredrik. Prosabidrag af fru Lenngren i Stockholms-Posten. Samlaren 1910. Ss. 161202. Bk, Fredrik. Romanens och prosaberttelsens historia i Sverige intill 1809. Diss. Stockholm, 1907. Bk, Fredrik. Stridsmn och sngare. Svenska essayer. Stockholm, 1910. C {Cohen, Ralph. Genre Theory, Literary History and Historical Change. Theoretical Issues in Literary History. Ed. David Perkins. Harvard English Studies, 16. Cambridge, Massachussetts, London, 1991. Ss. 85113.} {Cohn, Dorrit. Fiktionalitetens vgvisare. Ett narratologiskt perspektiv (1990). vers. Leif Lorentzon. Tidskrift fr litteraturvetenskap 1993:23. Ss. 4772.} {Colie, Rosalie. The Resources of Kind. Genre-Theory in the Renaissance. Ed. Barbara K. Lewalsky. Berkeley, Los Angeles, London, 1973.}

114

LITTERATUR Cornell, Henrik. Den svenska konstens historia. Frn Hedenhs till omkring 1800. Stockholm, 1944. {Cuddon, J.A. The Penguin Dictionary of Literary Terms and Literary Theory (1977). 4th ed. Revised by C.E. Preston. London & New York, 1998.} D Dalin, A.F. Ordbok fver svenska sprket. Sednare delen: L- (18501855). Faksimil. Stockholm, 1964. Dalin, Olof von. Then Swnska Argus, 1733, ark 13. Danielsson, Axel. Genom gallret Skizzer p vers och prosa. Stockholm, 1889. Danielsson, Axel. Ur kapitalets vrld Socialismen i skisser. Malm, 1888. {Den svenska litteraturen 3. De liberala genombrotten 18301890, red. Lars Lnnroth & Sven Delblanc. Stockholm, 1988.} Diderot, Denis. uvres, publies, sur les manuscrits de lauteur, par JacquesAndr Naigon. T. XIII. Paris, 1798. Dryden, John. The works of John Dryden (1808). {Ed.: H.T. Swedenberg, jr. Vol. XVII. Prose 16681691: an essay of dramatick poesie and shorter works. Berkeley, 1971.}London, 1808. Dictionary of World Literary Terms. Ed. by Joseph T. Shipley. London, 1955. E Ehnmark, Elof. Linntraditionen och naturskildringen. Svenska Linnsllskapets rsskrift, rg. 14, 1931. Uppsala, 1931. Ehrensvrd, C.A. Brev. II. Utgivna av Gunhild Bergh. Stockholm, 1917. Ekbom, Torsten. vermnniskan p Baker Street. Europeiska konserten. Stockholm, 1975. Ss. 92100. Elovson, Harald. Amerika i svensk litteratur 17501820. Diss. Lund, 1930. Encyclopdie, ou dictionnaire raisonn des sciences, des arts et des mtiers. Tome cinquine. DO-ESY. Mis en ordre & publi par M. Diderot [] par M. dAlembert []. Paris, 1755. Ericsson, Anita. Det svenska tidningskseriet 18501900. tta presshistoriska studier. Press & litteratur, 2. Lund, 1974. Ss. 757. {Elveson, Gunnar. Reportaget som genre. Skrifter utgivna av Avdelningen fr litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, Nr 11. Uppsala, 1979.} F Forser, Tomas. Bks 30-tal. En studie i ideologi. Diss. Gteborg. Stockholm, 1976. {Fowler, Alastair. Kinds of Literature. An Introduction to the Theory of Genres and Modes. Cambridge, Massachusetts, 1982.} Franks Etymologisch Woordenboek der Nederlandsche Taal. s-Gravenhage, 1949. Freund, Gisle Fotografi och samhlle (1974). vers. efter andra rev. uppl. av Jan Stolpe; fackgranskad av Rune Hassner. Stockhlm, 1977.

115

LITTERATUR {Furuland, Lars. Litteratur och samhlle. Om litteratursociologin och dess forskningsflt. Litteratursociologi. Ss.1549.} {Furuland, Lars. Ljus ver landet och andra litteratursociologiska uppsatser. Skrifter utgivna av Avdelningen fr litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 28. Hedemora, 1991, ss. 1018.} Furuland, Lars. Statarna i litteraturen. En studie i svensk dikt och samhllsdebatt. Frn Oxenstierna och Almqvist till de frsta arbetardiktarna. Diss. Uppsala. Stockholm, 1962. G {Genette, Grard. Fiktionell berttelse, faktisk berttelse (1991). vers. Leif Dahlberg. Tidskrift fr litteraturvetenskap 1993:23. Ss. 2745.} Gillie, Christopher. Longman Companion to English Literature. London, 1972. {Gilman, Ernest B. The Curious Perspective. Literary and Pictorial Wit in the Seventeenth Century. New Haven & London, 1978.} Goethe, Johann Wolfgang von. Winkelmans Caracteristik. fversatt af G.A. Silverstolpe. Stockholm, 1806. {Gorak, Jan, The Making of the Modern Canon. Genesis and Crisis of a Literary Idea. Vision, Division and Revision: The Athlone series on Canons, Series Editor: Jan Gorak. London & Atlantic Highlands, 1991.} Grimm, Jacob & Wilhelm. Deutsches Wrterbuch. Zehnten Bandes erste Abteilung, Seeleben-Sprechen. Leipzig, 1905. {Godin, Stig-Lennart. Klassmedvetandet i tidig svensk arbetarlitteratur. Litteratur Teater lm, Nya serien 11. Red. Per Rydn, Louise Vinge, Margareta Wirmark. Diss. Lund. Lund, 1994.} {Gunnarsson, Marita. Pehr Tomassons allmogeberttelser tendens och samhllsider. Litteratur och samhlle. Medelande frn Avdelningen fr litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, 8. Uppsala, 1974.} Gustaf III. Konung Gustaf III:s Skrifter i politiska och vittra mnen; tillika med dess brefvexling. Med konungens allerndigste tillstnd. Stockholm, tryckte hos Carl Deln. =16. 180612. Tredje delen. Stockholm, 1807. H Borgerlig offentlighet dens framvekst og forfall: henimot en teori om det borgerlige samfunn (1962). Overs. E. Schwabe-Hansen. Oslo, 1971. Hadenius, Stig, Jan-Olof Sevebo & Lennart Weibull. Socialdemokratisk press och presspolitik. Stockholm, 1968. Hagstrum, Jean H. The Sister Arts. The Tradition of Literary Pictorialism and English Poetry from Dryden to Gray. Chicago, 1958. Hallberg, Peter. Realism. Svenskt litteraturlexikon. 2 uppl. Lund, 1970. Hammarskld, Lorenzo. Svenska vitterheten. Historiskt-Kritiska anteckningar. Sednare delen. Stockholm, 1819. Hammarskld, Lorenzo. Utkast till de bildande konsternas historia. Stockholm, 1817.

116

LITTERATUR {Hansen, Peter. Retorik och imperialism i litteraturvetenskapen en intervju med Arne Melberg. Tidskrift fr litteraturvetenskap 1993:1. Ss. 94102.} Hansson, Ola. Studentliv. Slttbyhistorier. Utg. Emy Ek. Stockholm, 1927. Hart, James D. The Oxford Companion to American Literature. New York, 1965. Hauser, Arnold. Konstarternas sociala historia, 12 (1953). Urval och versttning Maria Bergom-Larsson. Stockholm, 1972. Helldn, Arne. Arbete. Ur arbetets idhistoria. Stockholm, 1979. Hellquist, Elof. Skiss & Skema. Svensk etymologisk ordbok. Band II (1922). 3:e uppl. Malm, 1948. Herzfeld, Marie. Vom Skizzenhaften in der Litteratur. Jugend., Jg. 1898, Nr. 22. Ss. 364367. {Hipple, Jr, Walter John, The Beautiful, the Sublime and the Picturesque in Eighteenth-Century British Aesthetic Theory. Carbondale, 1957.} Hjertn, Ivar. Fabel och anekdot inom Sveriges sjuttonhundratalslitteratur. Ett litteraturhistoriskt strftg. Stockholm, 1910. Hoffman, Max. Die Skizze. Das Literarische Echo. Halbmonadschrift fr Literaturfreunde. Jg. 5, juni 1903. S. 1161 f. {Holm, Fredrika Bremer och den borgerliga romanens fdelse. Stockholm, 1981} Holmgren, Ola. Proletrlitteratur eller litteraturproletrer?. Ord & Bild 1976:4 5. Ss. 198216. {Hueck, Monika. Textstruktur und Gattungssystem. Studien zum Verhltnis von Emblem und Fabel im 16. und 17. Jahrhundert. Scriptor Hochschulschriften Litteraturwissenschaft, 14. Kronberg: Ts., 1975.} Humaniora p undantag. Humanistiska forskningstraditioner i Sverige. En antologi. Red. Tomas Forser. Stockholm, 1978. {Hunter, J. Paul. Before Novels. The Cultural Contexts of Eighteenth-Century English ction. New York & London, 1990.} {Hutcheon, Linda. A Poetics of Postmodernism. History, Theory, Fiction. New York & London, 1988.} {Hgg, Gran. vertalning och underhllning. Den svenska essistiken 1890 1930. Diss. Stockholm, 1978.} {Hgg, Gran. Den svenska litteraturhistorien. Stockholm, 1996.} Hllerer, Walter. Die Kurze Form der Prosa. Akzente 1962:3. Ss. 226245. I {I musernas sllskap. Konstarterna och deras relationer. En vnbok till UllaBritta Lagerroth 19.10.1992. Red. Bernt Olsson, Jan Olsson, Hans Lund. Hgans, 1992.} {I musernas tjnst. Studier i konstarternas relationer. Red. Ulla-Britta Lagerroth, Hans Lund, Peter Luthersson & Anders Mortensen. Stockholm/Stehag, 1993.} Inte bara kampsng. Fjorton analyser av arbetarlitteratur. Red. Birgitta Ahlmo Nilsson. Lund, 1979.

117

LITTERATUR Italiensk-svensk ordbok. [Materialet sammanstllt av Iris Fagerstrm och bearbetat av Sren Johanson. Bygger p Silvia Tombas Italiensk-svensk ordbok]. Stockholm, 1973. J Jakobson, Roman. Poetik och lingvistik. Litteraturvetenskapliga bidrag valda av Kurt Aspelin & Bengt A. Lundberg. Stockholm, 1974. {Jameson, Fredrick, Det politiska omedvetna. Berttelsen som social symbolhandling (1981). vers. Sara Danius, Stefan Helgesson och Stefan Jonsson. Stockholm/Stehag, 1994.} Janeck, Axel. Untersuchung ber den hollndischen Maler Pieter van Laer, genannt Bamboccio. Diss. Wrzburg, 1968. {Jauss, Hans Robert. Konsternas historia och historieskrivningen (1970). vers. Horace Engdahl. Hermeneutik. Red. Horace Engdahl m.. Stockholm, 1977. Ss. 235265.} {Jauss, Hans Robert. Teori om medeltidens genrer och litteratur (1968). vers. Tommy Andersson. Genreteori. Red. Eva Httner Aurelius & Thomas Gtselius. Lund, 1997.} {Johannesson, Eric. Den lsande familjen. Familjetidskriften i Sverige 1850 1880. Nordiska museets handlingar 96. Diss. Uppsala. [Stockholm.] 1980} {Johannesson, Lena. Darwin som den felande lnken? Om den vetenskapliga illustrationen som klla och felklla frn fysionomister till NVC-forskare. Lychnos 1987. Ss. 6489.} {Johannesson, Lena. Den massproducerade bilden. Ur bildindustrialismens historia. Stockholm, 1978.} {Johannesson, Lena. Xylografi och pressbild. Bidrag till trgravyrens och till den svenska bildjournalistikens historia. Nordiska museets Handlingar. Diss. Uppsala, 1982.} {Johansen, Jrgen Dines. Novelleteori efter 1945. En studie i litterr taxonomi. Kbenhavn, 1970.} Johansson, Johan Olov. Brofors jrnarbetarfackfrening. En skildring frn arbetarrrelsens genombrottsr. Stockholm, 1927. [Johansson, Johan-Olov]. Johan-Olov. Hammarslag. Dikter. Stockholm, 1911. [Johansson, Johan-Olov]. Johan-Olov. Hammarsmide. Dikter. Stockholm, 1916. [Johansson, Johan-Olov]. Johan-Olov. Slaggstnk. Historier om bergslagsfolk. Stockholm, 1917. K {Karhaka, Urpu-Liisa. Jaget och ismerna. Studier i Pr Lagerkvists estetiska teori och lyriska praktik t.o.m. 1916. Diss. Stockholm. [Staffanstorp.] 1978.} Kjelln, Alf. Sociala ider och motiv hos svenska frfattare under 1830 och 1840talen. Frsta delen. Till omkring 1844. Uppsala, 1937. Kjelln, Alf. Sociala ider och motiv hos svenska frfattare under 1830 och 1840talen. Andra delen. Frn patriarkalism till marxism. Uppsala, 1950.

118

LITTERATUR {Klingberg, Gte. Svensk barn- och ungdomslitteratur 15911839: en pedagogikhistorisk och bibliografisk versikt. Diss. Uppsala. Stockholm, 1964.} Kluge, Friedrich. Etymologisches Wrterbuch der deutschen Sprache. 19. Aufl. Bearb. von Walther Mitzka. Berlin, 1963. {Kristensen, S.M. Originalt og trivialt. Litteraturens vgar. Litteratursociologiska studier tillgnade Lars Furuland. Red. Bo Bennich Bjrkman, Eric Johannesson, Sonja Svensson. Stockholm, 1988. Ss. 153158.} {Kussak, ke. Frfattaren som predikant. Ett frikyrkosamfunds litterra verksamhet 19101939. Skrifter utgivna av Avdelningen fr Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 16. Diss. Uppsala. Stockholm, 1982.} L Lamm, Martin. August Blanche som stockholmsskildrare. Uppsala, 1931. {Larsson, Lisbeth. En annan historia. om kvinnors lsning och svensk veckopress. Symposions kvinnovetenskapliga bibliotek. Diss. Lund. [Stockholm/Stehag.] 1989.} Lavater, Johann Caspar. Physiognomische Fragmente zur Befrderung der Menschenkenntnis und Menschenliebe (17751778). 4 vol. Faks. av utg. Leipzig & Winterthur 17751778. Zrich, 19681969. Liedman, Sven-Eric, Hegel i Sverige varfr inte?. Hften fr kritiska studier 1978:6. Ss. 719. Liedman, Sven-Eric, Humanistiska forskningstraditioner i Sverige. Kritiska och historiska perspektiv, Humaniora p undantag? Ss. 978. Liljekrantz, Birger. Benjamin Hijer. En studie ver hans utveckling. Diss. Lund, 1912. Lindedal, Arman & Hildegard Lundberg. Etymologisk uppslagsbok ver frmlingsord i svenskan. Alfabetiskt ordnade under deras ursprungsord : med uttalsbeteckning och frklaringar. Gteborg, 1939. Lindgren, John, m.. Svenska metallindustriarbetarefrbundets historia. Band 1. 18881905. Stockholm, 1938. Lindgren, John, m.. Svenska metallindustriarbetarefrbundets historia. Band II. 19061925. Stockholm, 1948. Lindstrm, Erik. Pedagogisk allmogeskildring. Ngra synpunkter p 1830-talets svenska folklivsberttelser. Studier tillgnade Otto Sylwan. Sllskapet fr nyttiga kunskapers spridande. Gteborg, 1925. Ss. 163183. {Lindstrm, Harry. I livsfrgornas spnningsflt. Om Brukspatron Adamsson populr folkbok och allegorisk roman. Diss. Uppsala. Stockholm, 1997.} Lindwall, Bo. Frn rokoko till impressionism. Levande konst genom tiderna, 5. Utg. av Ragnar Josephson. Stockholm, 1975. Lindwall. Bo. Levande konst genom tiderna, 4. Barockens epok. Red. Ragnar Josephson. Stockholm, 1968. {Litteraturens historia, 18. Red. Hans Hertel, Hans Peter Lund & Peter Ulf Mller, under medverkan av Thomas Bredsdorff m.. vers. Jan Stolpe. Stockholm, 19921995.}

119

LITTERATUR {Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhlle. Red. Lars Furuland & Johan Svedjedal. Lund, 1997.} [Hijer, Benjamin [?] ] lr. P A R I S : Esquisse dun tableau historique des progrs de lsprit humain; ouvrage posthme de Concordet. Lan III. de la Republique une et indivisible (174). Litteraturtidningen fr 1795. 1 Bandets 4 hfte. Ss. 407423. Littr, mile. Dictionnaire de la langue franaise. Tome 3. d. Jean-Jacques Pauvert. Paris, 1957. Lundberg, Hilding. C.A. Wetterberghs sociala frfattarskap. Diss. Uppsala, 1943. M Marx, Karl & Friedrich Engels. Det kommunistiska partiets manifest (1848). Marx i ett band. Urval av Fredrik Engelstad och Jon Elster. Inledningar av Gunnar Gunnarson. Stockholm, 1974. {Melberg, Arne, Frdmda realister. Esser om Cederborgh, Almqvist, Benedictsson, Strindberg. Stockholm, 1985.} Melberg, Arne. Ludvig Nordstrm och den borgerliga realismen, Den litterra institutionen. Studier i den borgerliga litteraturens sociala historia. Tema Nova. Stockholm, 1975. Ss. 209239. {Melberg, Arne. Realitet och utopi i 1840-talets litteratur. Realitet och utopi. Utkast till en frstelse av litteraturens roll i det borgerliga samhllets genombrott. Stora Tema Nova. Stockholm, 1978. Ss. 117134.} {Mitchell, W. J. T. Iconology. Image, Text, Ideology (1986). Chicago & London, 1987.} {Mitchell, W. J. T. Picture Theory. Essays on Verbal and Visual Representation (1994). Chicago & London, 1995.} Molbech, Christian. Brevveksling med svenske forfattare og videnskabsmnd, 1 2. Ved Morten Borup. Lund & Kbenavn, 1956. {Montrose, Louise A., Professing the Renaissance: The Poetics and Politics of Culture. The New Historicism. Ed. H. A. Veeser. New York & London, 1989. Ss. 1536.} Moore, Robert Etheridge. Hogarths Literary Relationships. Minneapolis, 1948. Mortensen, Johan. Frn Aftonbladet till Rda rummet. Strmningar i svensk litteratur 18301879. Andra uppl. Stockholm, 1913. N Negt, Oskar & Alexander Kluge. Offentlighet og erfaring. Til organisasjonsanalysen av borgerlig og proletarisk offentlighet (1972). 2 uppl. Nordisk sommeruniversitets skriftserie, 3. Kongerslev, 1974. {The New Historicism. Edited by H. Aram Veeser. New York & London, 1989.} {Nylander, Lars. Prosadikt och modernitet. Prosadikt som grnsfreteelse i europeisk litteratur, med srskild inriktning p Skandinavien 18001910. Symposion Bibliotek. Diss. Stockholm/Stehag, 1990.} Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, Tredje delen. Romantiken, liberalismen. Andra bearbetade upplagan. Stockholm, 1967.

120

LITTERATUR Ny illustrerad svensk litteraturhistoria. Fjrde delen. ttiotal, Nittiotal. Andra bearbetade upplaga. Stockholm, 1967. O {Olsson, Thomas. Det estetiskt meningsfulla frfattarlivet en litteraturvetenskaplig tankegur. Samlaren. rg. 110. 1989. Ss. 2737.} Ord & Bild 1976:45. The Oxford Companion to Art. Ed. by Harold Osborne. Oxford, 1970. P Pabst, Walter. Novellentheorie und Novellendichtung. Zur Geschichte ihrer Antinomie in den romanischen Literaturen. Hamburg. Hamburgische Universitt. Abhandlungen aus dem Gebiet der Auslandskunde. Reihe B, 3. Hamburg, 1953. Palmblad, W.F. Palmblad till Hammarskld 22 mars 1811. Nr 187, i Bref rrande nya skolan. Utg. Gudmund Frunck. Upsala, 1891. Ss. 266267. {Pasco, Allan H. The Short Story: The Short of It. Style 27 (1993:3). Ss. 442 452.} Pongs, Hermann. Die Anekdote als Kunstform zwischen Kalendergeschichte und Kurzgeschichte. Der Deutschunterricht, Jg. 9. Stuttgart, 1957. Ss. 520. Philip, Greta. Prognostica i Kungl. Vetenskapsakademiens sm alamanackor fr ren 17491954. Kungl. Vetenskapsakademiens rsbok 1954. Stockholm, 1954. Ss. 344389. {Pipping, Git Claesson. Knet som lsanvisning. George Eliot och Victoria Benedictsson i det svenska 1880-talet - en receptionsstudie. Diss. Stockholm/Stehag, 1993.} Praz, Mario. Mnemosyne. The Parallel between Literature and the Visual Arts. Washington, 1967. Printz-Phlson, Gran. Solen i spegeln. Esser om lyrisk modernism. Stockholm, 1958. The Readers Encyclopedia of American Literature. New York, 1962. Phillips, E. The New World of Words. London, 1706. R Richter, Trude. ber die Skizze. Kunst und Literatur, 9 (1961) (Berlin). Ss. 59 73. Richter, Trude. Wandlung und Bedeutung des literarischen Portrts. Kunst und Literatur, 1960, Jg. 5. Berlin. Ss. 502513. {Riffaterre, Michael. Fear of Theory. New Literary History, Vol. 21 (1990:4). Ss. 921938.} {Roos, Mathilda. Tv hjltelif. En skiss. Svea 1903. Ss. 141146.} {Rydbeck, Kerstin. Nykter lsning. Den svenska godtemplarrrelsen och litteraturen 18961925. Skrifter utgivna av Avdelningen fr litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, 32. Diss. Uppsala, 1995.}

121

LITTERATUR {Rydn, Per. Domedagar. Svensk litteraturkritik efter 1880. Press & Litteratur, 14. Skrifter utgivna av Avdelningen fr pressforskning vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund. Lund, 1987.} {Rmhild, Lars Peter. Slags. Om litterre arter, genrer, motiver. Kbenhavn, 1986.} {Rjdalen, Carin. Men jag ville hjlpa. Studier i Lars Ahlins 1940talsnovellistik. Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Gteborgs universitet, 31. Diss. Gteborg, 1997.} S Sauerwald, Gregor. Die Aporie der Diderotschen sthetik (17451781). Ein Beitrag zur Untersuchung der Natur- und Kunstschnen als ein Beitrag zur Analyse des neuzeitlichen Wirklichkeitsbegriffs. Studien zur Philosophie und Literatur des neunzehnten Jahrhunderts, 25. Diss. Frankfurt a. M., 1975 Schck, Henrik & Karl Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria. Tredje, fullstndigt genomarbetade upplagan. Utgiven av Henrik Schck. Sjtte delen. Efterromantiken. Uppsala, 1930. Schck, Henrik. Sveriges litteratur intill 1900. Andra delen. Stockholm, 1935. {Scott, Larry Emil. Pre-Raphaelitism and the Swedish 1890s. Diss., duplice. Washington, 1973.} Seifert, Gnther. Sinn und Gestalt der literarischen Skizze. Beitrge zur Gegenwartsliteratur, Heft 22. Halle (Saale), 1961. {Sha, Richard C. The Visual and Verbal Sketch in British Romanticism. Philadelphia, 1997.} Shaw, Harry. Dictionary of Literary Terms. New York, 1972. {Sidenbladh, Cecilia, C. J. L. Almqvist och de visuella konstarterna. Diss. Uppsala. [Stockholm] 1987.} Skeat, Walter W. An Etymological Dictionary of the English Language. Oxford, 1910. Skitse. Gyldendals Literatur-lexikon. Bind IV. Kbenhavn, 1974. {Skiss. } {Skiss. Nationalencyklopedins ordbok, Tredje bandet. Hgans, 1996.} Skiss. SAOB, sp. S4143. Sommardal, Gran. En kropp som tvingats tala. Ord & Bild 1979:4. Ss. 4144. Sontag, Susan. On Photography. New York, 1978. Spahmann, Isolde. Die Skizze in der deutschen Litteratur des 19. Jahrhunderts. Diss. Masch., Tbingen, 1956. Stender-Petersens, Adolf. Slavisk realism. Bonniers allmnna litteraturhistoria. Realism och naturalism. Huvudred. E.N. Tigerstedt. Stockholm, 1962. Ss. 207253. Stjernschantz, T. Alexander Laurus. En konsthistorisk studie. Helsingfors, 1914. Strindberg, August. Frn Fjrdingen och Svartbcken. Stockholm, 1877. [Sturzen-Becker, Oscar] Orvar Odd. Med en bit krita. Stockholmska eskisser. Stockholm, 1841.

122

LITTERATUR Svanberg, Victor. Medelklassrealism II. Samlaren 1944. Ss. 199. Svanfeldt, Gunnar. Posten 17681769 och dess frfattare. Ett litteraturhistoriskt bidrag till studiet av frihetstidens sista skede. Diss. Uppsala, 1937. {Svedjedal, Johan. Almqvist berttaren p bokmarknaden: berttartekniska och litteratursociologiska studier i C.J.L. Almqvists prosafiktion kring 1840. Skrifter utg. av Avdelningen fr litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 21. Diss. Uppsala, 1987.} {Svedjedal, Johan. Det litteratursociologiska perspektivet. Om en forskningstradition och dess grundantaganden (1996). Litteratursociologi. Ss. 6888.} Svenska litteraturens historia. Andra delen. Den romantiska tidsldern av Fredrik Bk. Liberalismens tidslder av Otto Sylwan. Stockholm, 1919. Svenska litteraturens historia. Andra delen. Den romantiska tidsldern av Fredrik Bk. Liberalismens tidslder av Otto Sylwan. Ny, omarbetad upplaga. Stockholm, 1929. Sylvan, Nils. Svensk realistisk roman 17951830. Diss. Stockholm, 1942. Sylwan, Otto. Svenska pressens historia till statshvlfningen 1772. Lund, 1896. Sderberg, Johan. 1809 borgerlig revolution?. Hften fr kritiska studier 1976:23. Ss. 4454. {Sderstrm, Gran. August Strindberg och bildkonsten. Omarb. diss. 1972. Stockholm, 1990.} Srbom, Per. Lsning fr folket. Studier i tidig svensk folkbildningshistoria. Diss. Stockholm, 1971. T Tegnr, Esaias. Filosofiska och estetiska skrifter, utg. av Albert Nilsson & Bertil Mller. Med en inledande avhandling av Albert Nilsson. Stockholm, 1913. Tidestrm, Gunnar. Dikt och bild. Epoker och strmningar. Glimtar av samspelet mellan konst, litteratur och liv. Lund, 1965. {Tidskrift fr litteraturvetenskap 19931994 [Gula sidorna].} Tigerstedt, E.N. Svensk litteraturhistoria. Solna, 1971. Todorov, Tzvetan. The Fantastic a Structural Approach to a Literary Genre (1970). Trans. Richrd Howard (1973). Ithaca and London, 1975. {Todorov, Tzvetan. Genres in Discourse (1978). Translated by Catherine Porter. Cambridge, New York, Port Chester, Melbourne, Sydney, 1990.} U Uhln, Axel. Arbetardiktningens pionjrperiod 18851909 (1964). Med efterord av Lars Furuland. Stockholm, 1978. Uhlin, Eric. Dan Andersson fre Svarta ballader. Liv och diktning fram till 1916. Diss. Gteborg. Stockholm, 1950. V Warburg, Karl. Anna Maria Lenngren. Stockholm, 1917. {Wallander, Kristina. Metallarbetarna och litteraturen. Det litterra stoffet i en fackfrbundstidning 18901978. Press & litteratur, 12. Diss. Lund, 1982.} Wallin, Gunnar. Skiss. Svenskt litteraturlexikon. Lund, 1970. 123

LITTERATUR Watt, Ian. The Rise of the Novel. Studies in Defoe, Richardson and Fielding (1957, 1963). London, 1974. {Wellek, Ren & Warren. Austin, Litteraturteori (1942). vers. Maj Frisch. Fackgranskning av l. dr. Thure Stenstrm. Stockholm, 1967.} Wetterbergh, C.A. Penningar och arbete. Stockholm, 1848. {White, Hayden. Metahistory: The Historical Imagination in Nineteenth Century Europe. Baltimore, 1973.} {White, Hayden. New Historicism: A Comment. The New Historicism, ss. 293302.} Wilpert, Gero von. Sachwrterbuch der Litteratur (1955). Stuttgart, 1964. {Wilpert, Gero von. Sachwrterbuch der Literatur (1955). 7., verbesserte und erweiterte Auage. Krners Taschenaugabe Band 231. Stuttgart, 1989.} {Word and visual imagination. Studies in the Interaction of English Literature and the Visual Arts. Ed. Karl Josef Hltgen, Peter M. Daly & Wolfgang Lottes. Erlanger Forschungen. Reihe A. Geisteswissenschaften. Band 43. Erlangen, 1988.} {The Wordsworth Companion to Literature in English (1988). Edited by Ian Ousby. Foreword by Margaret Atwood. Rev. ed. Cambridge, 1992.} {Wright, Austin M., On Defining the Short Story: The Genre Question. Short Story Theory at a Crossroads. Ed. Susan Lohafer & Jo Ellyn Clarey. Baton Rouge & London, 1989. Ss. 4653.} Z Zennstrm, Per-Olov. Inledning till A. Danielsson, Om den svenska revolutionen. Stockholm, 1972. {hman, Anders. ventyrets tid. Den sociala ventyrsromanen i Sverige 1841 1859. Acta Universitatis Umeniensis, 93. Diss. Ume, 1990.} hman, Ivar, Johan Olov smedernas och brukens berttare. Folket i bild 1935:15. Ss. 67. {stman, Hans. Realistiska drag i engelsk 1700-talspoesi. Eklog, lrodikt och topogrask poesi. Acta Universitatis Stockholmiensis: Stockholm Studies in History of Literature, 23. Stockholm/Sweden, 1980.}

124

SAMMANFATTNING

Lfgren, Mikael. Frn borgerlig till proletr skiss. En studie i en genres tillblivelse och frvandling. Litteraturvetenskapliga institutionen, Gteborgs universitet, Meddelanden nr 30. Gteborg, 2002. 188 pp. Monografi. ISSN 0283-8079. ISBN 9186270664. Denna studie undersker uppkomsten av skissen som konstnrlig genre i dess frskjutning frn bildkonstens till litteraturens omrde och, inom litteraturen, frn vningsstycke till borgerlig underhllningslitteratur och slutligen proletr brukslitteratur. Underskningens inriktning r litteraturhistorisk och genreteoretisk. Syftet r att klargra genrens vxlande karakteristika och funktioner under tillblivelsefasen p 17- och 1800-talen, samt hur den uppfattats i sin samtid och av senare forskning. Den litteraturhistoriska problemstllningen gller hur skissen i egenskap av ofrdig diskurs frankrad i bildkonsten kunde omvandlas till borgerlig konstlitteratur fr att sedan infrlivas i arbetarrrelsens brukslitterra repertoar. Genreteoretiskt gller problemet vad det r fr text- och litteratursyn som ligger bakom marginaliseringen av skissen i forskning och kritik och vad som krvs fr erknnandet av en genre. Underskningen r disponerad i fyra kapitel. Det frsta gnas skissen sdan den anvnds i arbetarrrelse och arbetarpress vid frra sekelskiftet. Det andra behandlar i tur och ordning termen, begreppet och freteelsen skiss etymologiskt, teoretiskt respektive litteraturhistoriskt, med srskild hnsyn till genrens frhllande till andra konstarter och plats i forskningen. Kapitlet avslutas med ett frsk till grundlggande definition. Kapitel tre behandlar traditionshistoriska frskjutningar och ndrade brukssammanhang, framfrallt i relation till borgerlig realism, modern press och begynnande arbetarrrelse. Kapitel fyra, slutligen, vidgar perspektivet mot vergripande kritiska frgestllningar rrande litteraturhistorieskrivningens teoretiska och metodiska frutsttningar med den lnge tongivande Fredrik Bks inflytande som skdningsexempel.

125

126

127

GTEBORGS UNIVERSITET LITTERATURVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN MEDDELANDEN REDAKTR: THOMAS OLSSON 1. Sverker Gransson och Erik Mesterton Omedvetenhetens klara dag. Gunnar Ekelfs Dedikation och det nya budskapet, 1986 Saga-Marianne Norln On the Art of Dating Birger Sjberg Manuscripts. A Summary in English, 1987 Mikael van Reis Celans aska. En studie i Paul Celans Engfhrung, 1987 Anna Edmar Nanna Brjessons Frken Elisabeth, 1989 Gerhardus Johannes Vossius Elementa rhetorica eller Retorikens grunder, versatt och utgiven av Stina Hansson, 1989 Inger Ring Ordet som tecken. Poetisk teknik i Erik Beckmans Tv Dikter, 1990 Lars Lnnroth Two Norse-Icelandic Studies. Sponsors, Writers and Readers of Early Norse Literature and A Road Paved with Legends, 1990 Rune Gustafsson Frn Vra Frsk till Witterhets Arbeten. Ngot om den stilistiska nyorienteringen i Tankebyggarnas diktning, 1991 Ingmar Stenroth Esaias Tegnrs dikt Svanen och FjellTrasten, 1992 Ingmar Stenroth E. G. Geijers dikt Odalbonden, 1992 Ingmar Stenroth E. G. Geijers dikt Wikingen, 1993 Anna Nordenstam Hilma Borelius En akademisk pionjr vid sekelskiftet, 1993 J. L. Almqvist Om Franois Rabelais liv och skrifter, vers. Mats Malm, frord Johan Almer, 1993 Inger Mneskld-berg Ola Hanssons Rustgrden en analys, 1993 Mats Malm Metafysik och pragmatism. Frhllningsstt till poesi och allegori inom 1600-talets gticism, 1994

2.

3. 4. 5.

6. 7.

8.

9. 10. 11. 12. 13.

14. 15.

128

16.

17.

18. 19.

20.

21.

22.

23. 24.

25. 26.

27.

28.

29. 30.

Jonas Ingvarsson En heldag i simulatorn - om den aktiva realismen i Torsten Ekboms En galakvll p operan, 1994 Dick Classon William Beckford av Fonthill, Wilts., 17601844. En forskningsversikt, 1995 Christer Ekholm Om Om. En obduktion av Lars Ahlins roman Om, 1995 Anna Forssberg Malm Att veta eller inte veta. Avsikter, insikter och utsikter i Aksel Sandemoses En flyktning krysser sitt spor, 1996 C. J. L. Almqvist Om huvuddragen i den poesi som kan vntas av framtiden, vers. Anna Forssberg Malm, frord Johan Almer, 1996 William Beckford The Transport of Pleasure. MS.Beckford d.10 (Fonthill Foreshadowed), utgiven och kommenterad av Dick Classon, 1996 Jan Magnusson Sensitiv som en frostskadad mimosa. Biografi ver Paul Andersson, Metamorfosgruppen och femtitalets nyromantik, 1997 Anthin, Bergenmar, Johansson Om Lagerlf, 1998 Bjrn Andersson Att visa vgen ut. En studie av den estetiska praktiken i Lars Gustafssons Brderna, 2000 Anna Nordenstam Tidskrift fr hemmet: upptakt och lansering, 2000 Ingrid Lindell Om och om igen. Knsrepresentationen i 1996 rs svenska filmutbud och Breaking the waves, 2000 Sten Torgerson Filantropisk versttningsfiktion p den svenska bokmarknaden under 1800-talets andra hlft, 2001 Johanna Lundstrm Ska och finna. En studie i samspelet mellan form och tematik i P.O. Sundmans berttelsesamlingar, 2001 Olle Widhe Vandringar. Willy Kyrklunds trolsa estetik, 2002 Mikael Lfgren Frn borgerlig till proletr skiss. En studie i en genres tillblivelse och frvandling. Red. Beata Agrell/Anna Forssberg Malm, 2002

129

Bestllningar sndes till: Litteraturvetenskapliga institutionen Box 200 Gteborgs universitet ISSN 0283-8079 405 30 GTEBORG

130