Welcome to Scribd, the world's digital library. Read, publish, and share books and documents. See more
Download
Standard view
Full view
of .
Look up keyword
Like this
1Activity
0 of .
Results for:
No results containing your search query
P. 1
Agrell & Bergenmar 2010-11_Litteraturvetenskap Didaktik

Agrell & Bergenmar 2010-11_Litteraturvetenskap Didaktik

Ratings: (0)|Views: 34 |Likes:
Published by Beata Agrell

More info:

Published by: Beata Agrell on Jun 16, 2012
Copyright:Attribution Non-commercial

Availability:

Read on Scribd mobile: iPhone, iPad and Android.
download as PDF, TXT or read online from Scribd
See more
See less

06/16/2012

pdf

text

original

 
Jenny Bergenmar
TFL
17
Utgångspunkter
 När jag år välja brukar jag hellre undervisa påsvensklärarutbildningen ramör kurserna i lit-
teraturvetenskap. Det nns många nack delar örknippade med det valet: att undervisa pålärar utbildningen har lägre status, kräver mer administration och samordning, och studen-
terna är i många all mer studieovana. Men detnns en ör mig avgörande ördel: man slipper 
i högre grad att skola in studenterna i en sär-
skild litteratursyn och institutionellt godkända
läsarter. Förvisso är det så att samsyn inte rå-der mellan olika lärosäten, men att hävda att
en textanalytisk norm är dominerande är knap- past kontroversiellt.
1
Frågan om kanon, det vill
säga
vad 
vi bör läsa inom litteraturvetenskapen,
har debatterats fitigt, inte minst i relation till behovet av ett vidgat textbegrepp ör att säkraämnets legitimitet och överlevnad.
2
Att släppain populärkulturen är mer självklart i lärarut- bildningen än i ämneskurserna i litteraturve-tenskap. Om Bram Stokers
 Dracula
ingår i
kurslitteraturen är det på sin plats att även jäm-öra med
Twilight 
och
True Blood.
 Nu är det inte rågan om Hamlet eller Hamilton som jag vill diskutera här. Det är inte bara vår benägenhet att alltör ota ägna
oss åt litterära klassiker i snäv bemärkelse somkan hota litteraturvetenskapens legitimitet utan
också
hur
vi ägnar oss åt dem. Inom ämnetnns sedan länge ett växande missnöje medstudenterna. Studenterna i litteraturvetenskap
är inga goda läsare, och ännu sämre ställt är detmed de blivande svensklärarna (som inom pa-
rentes sagt nästan uteslutande är kvinnor). Dehar dåliga historiska kunskaper, och vad vär-re är, de kan inte läsa kritiskt. De konsumerar litteratur ör underhållning, de identierar sig
med karaktärer och beundrar örattare, de vill
å egna upplevelser bekrätade snarare än in-
 blick i rämmande erarenheter och är dessutom
ovilliga eller oörmögna att ägna textens litte-
rära konstruktion någon uppmärksamhet.
3
Kort
sagt, de läser på ett sätt som varit el ända se-
dan bokmarknadens expansion och populärkul-
turens genomslag under 
1800
-talet skapade ett
 behov av att skilja mellan bra och dåligt, högt
och lågt.
4
Självklart är många, kanske de festa,av ämnets lärare idag så pedagogiskt medvetnaatt de inser att en ensidig »blame-the-student«-
attityd inte är produktiv. Självklart inriktar vioss på att bli bättre pedagoger och på så sättörmå studenterna att läsa mer proessionellt.
LäsningensdiscipLinering
Om lttatuy oh lttatuuv
 av Jenny Bergenmar
TFL 2010:3-4
 
18
TFL
2010:3-4
Men borde vi också örändra vår inställning
till deras sätt att örhålla sig till litteratur i min-
dre normativ riktning? Vad är det egentligen
ör slags läsning vi örväntar oss att studenter-
na ska prestera? Vilka läsningar är godkändaoch önskvärda inom den akademiska under-visningen i ämnet litteraturvetenskap inom
lärarutbildningen?
Som Magnus Persson har visat är ormule-ringar om att studenterna ska lära sig att läsa
kritiskt eller refekterat vanligt örekommande i
kursplanerna ör litteraturvetenskapliga grund-kurser. Utöver att å kunskaper om litteraturenshistoria och litteraturens roll i samhället, ram-står tillägnelsen av en viss litteraturvetenskap-
lig läsart som ett viktigt syte. Detta särskilda
sätt att läsa är starkt kopplat till litteraturveten-
skaplig teori och metod, alltså till vårt ämnes proessionella diskurser. Han menar också attdet nns en »outtalad hierarki ör litteratur-studierna«: »Högst kommer den ’rena’, av di-daktiken och andra utomdisciplinära aktorer obefäckade, litteraturvetenskapen. Därnäst
kommer svensklärarutbildningar där så mycket
som möjligt av denna rena litteraturvetenskap
kunnat bevaras intakt. Svensklärarutbildningar 
där de litteraturvetenskapliga inslagen är ned- bantade, didaktiserade och/eller integrerademed andra komponenter placeras lägre i hie-
rarkin«.
5
Persson hänvisar i samband med det-ta resonemang till Bengt Linnérs utredning av
svensklärarutbildningen
2004
. Linnér menar att
det nns ett glapp mellan hur man arbetar med
texter inom institutionen och i klassrummet.»Den gängse litteraturvetenskapen inbegriper inte receptionsteorin och på så sätt skapas enklyta mellan litteraturvetenskapens självör-ståelse och den aktiska undervisningen av engrupp elever/studenter där litterära texter är 
 part i målet«.
6
Det Linnér pekar på är alltså oli-ka sätt att se på undervisningens mål. Är måletör undervisningen att utveckla en örmåga att
analysera texten proessionellt, eller är målet att
kunna använda texter i örhållande till aktiskaläsare?
Kritisk läsning ochvardaglig läsning
»’Critical reading’ is the holy grail o literary
studies«, skriver Rita Felski i
Uses of Literature
(
2008
).
7
Studenterna ska i idealallet gå rånorefekterade lustläsare till kritiska, självstän-diga läsare som örmår ta hänsyn till bådetextens litteraritet och dess historicitet. Denkritiska läsningen är i praktiken svår att skilja
rån en särskild metod, nämligen textanalysen.
Textanalys kan självallet avgränsas på olikasätt, men en minsta gemensam nämnare är atttexten och dess uttrycksmedel står i centrum
ör intresset. Men en kritisk läsning kan ocksåinvolvera mer än ett utorskande av textens es-
tetiska meningspotential. Felski sytar också på den typ av litteraturvetenskapliga läsning-ar som har ambitionen att avtäcka inbäddade
ideologiska örutsättningar i texten, eller påvisa
hur texten underminerar vissa öreställningar – »problematizing, interrogating, and subvertingare the deault options«, som hon skriver.
8
Denna läsart är vanlig inom akademin, men
relativt ovanlig utanör den. Där dominerar 
istället olika typer av vardagliga läsningar, sominte nödvändigtvis är kritiska och analytiska el-
ler som är kritiska och analytiska på ett annatsätt än den textanalytiska normen öreskriver.
Frågan är om vi som undervisar i litteraturve-tenskap, i synnerhet på lärarutbildningen, inte
måste bli bättre på att örstå, undersöka och tala
om dessa läsarter. Michael Warner har pekat på begränsningarna med öreställningen om»critical reading« som det enda refexiva ochanalytiska sättet att läsa. Han menar att den-
na läsart har ått en hegemonisk position, sominnebär att den blivit naturaliserad och därmedskymmer andra sätt att använda litteratur. Han
ramhåller även inslaget av legitimering i denläsart som litteraturvetenskapen skolar in stu-
denterna i. Kritisk läsning kräver proessiona-
liserade kommentarer till texten, vilket i höggrad är vad vårt ämne består av och vad litte-

You're Reading a Free Preview

Download
scribd
/*********** DO NOT ALTER ANYTHING BELOW THIS LINE ! ************/ var s_code=s.t();if(s_code)document.write(s_code)//-->