Anne Charlotte Leffler

<img> Betraktelser fr hwar dag i ret, samlade ur C. O. Rosenii skrifter. Adertonde upplagan. Stockholm, Fosterlands-Stiftelsens Frlags-Expedition.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.
<chapter name="Frord till frsta upplagan."> Frord till frsta upplagan. I den mn det andliga lifwet utwecklat sig i wrt land och wlsignelsen af en gemensam uppbyggelsestund inom familjen blifwit erknd, har ock behofwet af sdana skrifter, hwilka lmpade sig fr husandakten, gjort sig gllande. Wi hafwa ock derfre en icke obetydlig samling sdana bcker fwersatta frn frmmande sprk. Man kunde d tnka, att detta behof wore fyldt, isynnerhet nr man bland dessa betraktelsebcker fr hwar dag i ret rknar icke s f af wr lrofader Luther. Bland de mnga sjlar, hwilka under sednaste tiotalen ftt sitt andliga behof tillfredsstldt genom C. O. Rosenii skrifter, har emellertid den nskan lifligt rrt sig att genom utdrag ur tidskr. Pietisten erhlla en sdan uppbyggelsebok, afsedd fr husandakten. Den djupa blick in i evangelii hemlighet, det allwar, den mngsidighet och grundlighet, hwarmed Rosenius behandlat christendomens hufwudsanningar, talade mktigt fr uppfyllandet af en sdan frn mnga trakter af landet uttryckt nskan, hwilken Evang. Fosterlands-Stiftelsens styrelse nu skt frwerkliga genom att till frf. af Rosenii lefnadsteckning gifwa uppdrag att ur hans skrifter gra ett <sp>sdant</sp> utdrag, som hrmed erbjudes den christliga allmnheten. Fretaget har dock icke warit s ltt utfrdt. Den egentliga swrigheten har legat deri, att dessa betraktelser, hwilka mste hafwa ett begrnsadt omfng och, s widt mjligt war, utgra ett helt fr sig, skulle hemtas ur lngre sammanhngande afhandlingar. Sjelfwa den omstndlighet och grundlighet, hwarmed Rosenius skrifwit, blef hr en
swrighet. Fr att inom det trnga rummet af twenne sidor f en afslutad betraktelse fwer ett srskildt mne har man derfre stundom ndgats frbig en och annan punkt, ngon gng till och med hela sidor, alldeles s som Pasig och Schinmeier gtt till wga, hwilka ur Luthers skrifter gjort utdrag, lmpade fr husandakten ssom hwar och en, som ngot mer lst Luthers skrifter p originalsprket, ltt kan frwissa
sig om. Fr att winna mer afrundning i formen har fwen ett och annat begynnelseord till betraktelserna mst frndras. Herren Gud, hwars sak detta arbete will tjena, gifwe nu ock sin nd dertill, sitt namn till lof och frsamlingen till wlsignelse! Stockholm i November 1873. * </chapter> <h1>Den 1 Januari.</h1> Jesus Christus i gr och i dag, och Han desslikes i ewighet! Ebr. 13: 8. S utropar apostelen i sista kapitlet till de ebreer. Detta r ju dock en stor trst i tidens alla skiften och wexlingar, att Christus nnu lefwer och r densamme i gr och i dag och desslikes i ewighet! D skall allting kunna hjelpas och blifwa wl! Hwad skulle ock wid ett rsskifte wara en mer trstlig och kr betraktelse fr christna fr hwilka Christus r allt i alla hwad skulle wara mer lmpligt att utgra deras lsen eller fltrop n detta: Jesus Christus i gr och i dag, och Han desslikes i ewighet! I, som knnen Christus, som ngonsin hafwen frnummit, att Herren r god, som hafwen erfarit, smakat och sett, huru ljuflig Herren r, huru stor Han r i nd och barmhertighet, huru trofast och huru mktig att allting hjelpa tnken och besinnen, att alldeles p samma stt r Han nnu i dag och i alla tider, i dag som i gr, i r som i det frflutna ret, och s desslikes i ewighet. Han kan omjligt frndras, Han r "ewigheternas Fader", Han r alldeles oombytlig, i alla tiders skiften densamme. Det r endast hr nere, uti oss, i wra knslor, tankar och frnimmelser, som omwexling och frndringar freg. Midt under detsamma r Christus alldeles ofrndrad, alldeles densamme s att om wi minnas t. ex. att Han ngonsin frltit synder alldeles ofrskyldt, om Han ngonsin gjort oss ssom helt ogudaktiga rttfrdiga, af idel fri nd, genom sin egen frtjenst, s gr Han detsamma alla dagar. Om Han ngonsin trstat oss, d wi icke woro wrda att blifwa trstade, utan hellre hade frtjent att blifwa straffade och frskjutna, s will Han lika ofrskyldt trsta oss nnu i dag. Om wi minnas, att Han ngonsin frlossat oss ifrn nd, ifrn synd och frestelser, d wi sjelfwa icke hade ringaste kraft att befria oss derifrn, s weta wi, att Han bde will och kan i sin tid gra detsamma nnu. Om wi hafwa att frtlja: den och den gngen war jag alldeles bortkommen, frwirrad och frwnd, ett borttappadt fr, men Han, den gode Herden, uppskte och terhemtade mig, rrde mig med sitt ord igen och frde mig tillbaka, si, s weta wi, att Han will fwen i de kommande tider gra detsamma alltid. Ty Han r alltid densamme: Jesus Christus i gr och i dag, och Han desslikes i ewighet. Han har wisst icke nnu bewisat oss sin sista wlgerning! "Han har frst lskat oss". Och ssom Han hade lskat de sina, som woro i werlden (fritt, ofrskyldt och innerligt), s lskade Han dem intill ndan.
Sdan trst hafwa wi icke blott af wr egen korta och inskrnkta erfarenhet, nej, allt ifrn werldens skapelse, genom alla rhundradens
tidelngd, gr samma erfarenhet af wr Herres Jesu Christi nd och kraft. Jesus Christus i gr och i dag, och Han desslikes i ewighet! D wi se, huru Han frr undfick syndare, frltande de grfsta missgerningar, weta wi, att Han gr detsamma fwen nu med oss. D Han fordom till en beryktad storsynderska, som grter wid hans ftter, sger: "Synderna frltas dig, g med frid"; d Saulus, som war en "frsmdare, en frfljare och wldswerkare", blir den mest bendade apostel; d David, som efter den allrastrsta nds tnjutande nnu faller i blodigaste missgerningar, ter fr tillsgelse om nd och frltelse d weta wi, att p wr Herres Christi nd icke r ngon nde, att Han nnu will allting frlta alla dem, som ska Honom. Ja, d wi se, huru Han aldrig trttnade med sina lrjungars swagheter, utan idkeligen straffade och rttade dem, men aldrig frkastade dem, weta wi, att Han ock aldrig skall trttna med oss. Och d wi se, huru bengen Han war att hra bn, fwen nr den war s kort, att den endast bestod i hans klders widrrande, weta wi, att Han ocks hrer de kortaste bner nnu. Ty wid allt detta skola wi betnka, att Christus nnu i dag r alldeles densamme: Jesus Christus i gr och i dag, och Han desslikes i ewighet! Detta r dock en obeskrifligt stor trst och fast borg, nr tiderna wexla, ja, storma och mrkna. D kan nnu en christen med gldje sjunga: "Jag sitter under hans skugga, som jag begrar! Du, Herre, r min starkhet, min klippa, min borg och Frlossare, min Gud och min trst. Du blifwer, ssom du r, och dina r taga ingen nda". <tab>O Jesu, i ditt dyra namn wi brja an ett r, <tab>Du ar wr tillflyckt och wrt hopp i dag liksom i gr. <tab>Ty dina r frwandlas ej, du blifwer den du war, <tab>Ditt rike du af ewighet p jorden grundat har. <tab>S lt fr denna nya tid din nd ock wara ny, <tab>Lt mrkret fr din sannings ljus likt nattens skuggor fly! <tab>Och efter det r ewigt lif i tron att knna dig, <tab>S lr oss det och led oss du upp den rtta stig. * <h1>Den 2 Januari.</h1> Och jag sg i hans hgra hand, som satt p stolen, en bok, skrifwen innan och utan, beseglad med sju insegel. Uppb. 5: 1. S fwer mttan wldig och herrlig r den trst, som ligger i dessa ord, att om wi blott finge gonen ppnade att se den och kunde i en waken tro hlla den fr werklig sanning, skulle wi wl en gng fr alla kasta alla wra bekymmer ifrn oss och sga: Nu will jag icke mer. Nu fr Gud gra med mig alldeles, hwad Han will; ja, nu f alla onda andar och onda menniskor gerna gra med mig, hwad de frm, jag fruktar ingenting. Ty ltom oss ngot betrakta de anfrda bibelorden. Johannes ser en bok uti hans hgra hand, som sitter p stolen. Och hwad innehller denna bok? Hon innehller, ssom den frsta rsten ur den ppnade himmelen sade, hwad som skall ske hrefter (kap. 4: 1). Mrk nu, hwad synen betecknar. Boken innehller, "hwad ske skall hrefter" hwad som skall ske med hela werlden och isynnerhet med Guds folk p jorden. Att en sdan bok hwilar i hans hgra hand, som sitter p stolen, det betyder icke blott, att Gud p det noggrannaste knner allt, hwad som skall hnda oss, ssom det, hwilket
r skrifwet i en bok, alltid ligger fr gonen, utan d boken just r i hans hgra hand, den werkande handen, r dermed betecknadt, frst att den store allsmktige Guden leder och regerar allting; och fr det andra att Han br en s noggrann omsorg om, hwad som skall hnda oss, att Han har det uppskrifwet i en bok; ty wi weta, att bokfring, fwer hwad som gres, antyder den noggrannaste omsorg derom. Men nu: r det icke just, hwad som skall ske hrefter, som utgr fremlet fr alla wra bekymmer? Wra hjertan ro wanligen fulla af oro och tankar p, hwad som skall hnda oss. fwen den, som r lycklig att icke tras af werldens sorg, som stadkommer dden, utan r worden en troende christen, har likwl d en ny werld af bekymmer fr mngahanda wigtigare freml: hr wr egen sjl, wra synder, frestelser, strider och faror fr fall och afwikelser; der wra anhrigas och andra menniskors sjlar, och huru det skall g med dem; hr kyrkans framtid, eller hwad som skall ske i samhllet; der en mngd smsaker, hwilka dock ofta p det bittraste oroa oss. Ty utom det att christna hafwa krlekens omsorg, att allt mtte g wl, och en upplystare blick p wigten af sdant, som andra anse fr ett intet, ro de ock alltid skottml fr alla djefwulens gldande pilar, denne orolige fiende, hwilken med frestelser, anfktningar och alla mjliga falska ingifwelser sker stra wr frid, s att Guds barn ofta hafwa hwarken dag eller natt ro. Hwarwid skola de d trygga sig? P hwad skall jag luta mitt trtta hufwud? O, att det wore mig gifwet att se, hwad hri ligger! Allt, hwad som kan mta oss, r skrifwet i en bok, hwilken hwilar i hans hgra hand, som sitter p stolen. Ssom ock David redan sg det och till sitt hjertas trst sjng: Alla dagar ro skrifna i din bok, frrn ngon af dem war kommen. Wi hafwa nnu en trofast Fader i himmelen, hwilken med s huld omsorg wrdar sig om allt, hwad oss rrer, att Han har det uppskrifwet i en bok, som Han sjelf hller i sin hgra hand. O, om wi kunde tro och se en sdan Guds huldhet och omsorg om oss, tror du icke, att wi d skulle hafwa en salig ro och hwila fr wra arma hjertan och en hg frid och trst fr alla kommande dagar? Men hr kommer nu hedningen i wrt brst, wrt otrogna, mrka hjerta och frnuft, och sger: Ja, de stora werldshndelserna, eller det som skall wederfaras hela kyrkan, det har Gud skrifwet i sin bok, men icke det som rrer s sm och enskilda warelser som mig. Ja, wisst tyckes det wara fr mycket, wisst r det fr wrt frstnd alldeles obegripligt, om wi skulle sga, att Han ock har i sin bok skrifwet allt, hwad som skall ske dig och mig. Men hwad skall man gra, om densamme store Herren, som sitter p stolen, sjelf sger, att Han rcker till icke blott fr hwarje enskild menniska och dess minsta angelgenheter, utan till och med fr hwarje fgel p jorden? Matth. 10: 2931. Hwad skola wi gra af denne Herren? ena sidan sger wrt frnuft: Det r alldeles orimligt, omjligt; och andra sidan str till och med hela den synliga skapelsen full med orkneliga wittnen emot oss och sger med tusen rster: Se hwad Gud har gjort! Se hwilka storwerk och se hwilka smting! Och d Han en gng har gjort alla dessa smting, har Han wl lika ltt fr att se dem och skta dem. O, om wi kunde wakna ur wrt mkliga otrosmrker! Wi g midt i den ondliga rikedomen af Guds makts och herrlighets wittnen och se dock intet. Det r Herren sjelf, som sger: "Sljas icke tw sparfwar fr en penning, och en af dem faller icke till jorden eder Fader frutan. I ren mer wrda n mnga sparfwar. ro ock edra hufwudhr alla rknade". <tab>Allt ju hwilar i min Faders hnder, <tab>Skulle jag som barn wl ngslas d!
<tab>Sjelf Han r mig alla dagar nra, <tab>Fr hwar srskild tid med srskild nd, <tab>Hwarje dags bekymmer will Han bra <tab>Han, som heter bde Kraft och Rd. Den 3 Januari. S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son. Joh. 3: 16.
Se nu hr Guds ewiga ndewal! D Gud, den allena wise, rttfrdige och barmhertige, Skaparen och Fadren fwer allt, hwad fader heter i himmelen och p jorden, sg frut i sin ewiga allwetenhet, huru hans afbild menniskan, det dla och fria kreaturet, med hela dess slgte skulle falla utur godheten, deruti hon genom egen lydnad och rttfrdighet kunnat be hlla sig, huru hon skulle frlora Guds belte och strta sig i ewig dd och frdmelse, uppfylld med den gamle ormens gift och sld under synden, d beslt Han, frr n Han utslppte detta betydelsefulla slgte ur sin sk pande hand, att sjelf srja fr dess frlsning, att gifwa det en Medlare, som skulle i sin person hafwa bde menskligheten och gud omen sammanfattade i oupplslig frening. Han utwalde oss i Christus, frr n werldens grund war lagd. Af den gudomliga rttfrdighetens lag kunde icke en bokstaf eller prick eftergifwas; lika omjligt kunde det fallna slgtet fullgra lagen. Det kunde icke gifwa, hwad det icke mer hade qwar, nemligen sann rttfrdighet och helighet. Nu skulle antingen Guds uppst med menniskans skapelse blifwa om intet och hans lifs son, hans afbild och barn, blifwa ewigt frlorad, eller ock skulle Gud sjelf upptnka ett rd till menniskans frlsning. D frbarmade Han sig fwer oss i sin egen fria krlek, "efter sin wiljas goda behag sin herrliga nd till lof", och bestmde till wr frlsning sin egen lsklige Son, det ewiga och sjelfstndiga Ordet, hwilken ock af lika barmhertighet o ch krlek willigt tog sig att blifwa menniskornas Broder och Salighetshfding att sjelf blifwa menniska och i sin mandom med lagens uppfyllande och ddens utstende terfrwrfwa det frlorade, terinstta oss i godheten igen och nyo upprtta Guds belte i oss genom sig sjelf. S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son. Han wardt en "menniskans Son" fr att frlsa det, som war frtappadt. Ssom fr ens synds skull frdmelse war kommen fwer alla menniskor; s skulle ock genom ens rttfrdighet lifwets rttfrdning komma fwer alla menniskor. Ssom wi alla dtt i Adam, s skulle ock alla uti Christus warda gjorda lefwande. Detta war Guds eget fria ndewal. Och hrtill war ingen annan grund, n Guds egen fria, oberoende krlek; ssom Christus sger: S lskade Gud werlden. Huru man n sker, kan man icke finna annat skl n detta: Han lskade, derfre lskade Han. Wi komma icke lngre. Han har utwalt oss i Christus efter fin egen wiljas goda behag. Ingen bad Honom, ingen frtjente det; det war hans egen wiljas goda behag. Hr r en guldgrufwa! Wr salighet, wr utkorelse i Christus r Guds eget fria beslut och hans egen gerning. Skriften sger: Gud gr allting fr sin egen skull. Han, fr hwilkens skull alla ting ro, och genom hwilken alla ting ro, har s behagat besluta, att det fallna menniskoslgtet skulle wara hans barn genom Christus. Han har tagit oss sig sjelf till barn genom Jesus Christus efter sin wiljas goda behag sin herrliga nd till lof. Hwad will man derom sga? Nr Gud behagar gra ngot, hwem kan hindra Honom? Ho kan st emot hans wilja? Det heter derfre ndewal, utkorelse.
Du tycker, att det r allt fr mycket, att du skulle wara Guds barn, du r alldeles owrdig dertill; men hwad will du gra? Det r Guds egen wiljas goda behag. Hwad will man sga emot Guds wiljas rd? Den ena gngen besluter Han skapa werldar, mnga som sand; den andra gngen besluter Han skapa t sig barn p jorden och att, nr de fallit fr fiendens frestelser, upprtta dem genom en frlsare. Han besluter att genom en dyr terlsning gra dem ter till barn, s frderfwade och owrdiga de n finnas. Hwad will man derom sga? Det r allt Guds wiljas fria behag. Han gr allting fr sin egen skull. Detta r ndewalets wldiga trst. Hr mste jag dock se, att Guds nd och krlek r fri och oberoende af oss. Ssom Paulus sger i Rom. 9 om utkorelsen, d han tager exempel af twillingbarnen Jacob och Esau: "Frr n barnen woro fdda och hade hwarken gjort godt eller ondt p det Guds uppst skulle blifwa stndande efter utkorelsen, icke fr gerningarnas skull utan af kallarens nd wardt till modren sagdt: Den strre skall tjena den mindre." S ock hr: Frr n wi woro skapade, frr n werldens grund war lagd, d wi hade gjort hwarken godt eller ondt, utwalde Gud oss i Christus till barn och arfwingar af den ewiga saligheten. Wisst r i denna utkorelse det wldigaste dunderslag frn him melen fwer alla gerningars frtjenst infr Gud! Wisst borde wi en gng wid det skslaget wakna ifrn wr ewiga inbillning, att Guds nd skall wara beroende af oss, wr fromhet och wra gerningar! S som Han har utwalt oss i Christus, frr n werldens grund war lagd. Wi komma d ngot frsent med wra frtjenster! O, en ewig nd! Gud, frr n werldens grundwal i skapelsen war lagd, Har oss till barn i Christus Jesus tagit. Och jag, som gtt s lnge bedrfwad och frsagd Och p det tunga trldomsoket dragit, Jag nu dock brjat fatta en smula af Guds nd; O, Herre Gud allswldig, alltsammans r af nd! S will jag blott af nden mig bermma. Den 4 Januari. Alla dem, som annammade Honom, gaf Han makt att blifwa Guds barn... hwilka ro fdda af Gud. Joh. 1: 12, 13.
Fr en sdan Skriftens frklaring fwer Guds barn borde dock alla trognas hjertan utwidga sig af gldje och frundran och deremot det djerfwa, sjelfwiska tillgripandet af det hga namnet hpna och studsa tillbaka! Guds barn, i Skriftens mening, ro fdda af Gud, ro underwerk af Guds nd, ro nya, andliga skapelser p jorden, som rja en "delaktighet af Guds natur". Och sdant medfr den sanna, lefwande tron. Att wi b lott af nd genom tron warda Guds barn och saliga, r s ndefullt och trstrikt, att man borde grta i gldje derfwer; men skulle wi i ke d frst och besinna, att hr menas en sdan tro, hwarigenom wi warda fdda af Gud? Eller mnne ock en sjelfgjord inbillningstro, som aldrig medfr ngon fdelse af Gud, nd gr oss saliga? Hwem som helst kan gerna hlla till godo den skna titeln af Guds barn; mngen, som dock saknar de mest utmrkande tecknen af den nya fdelsen, smeker sig ock med hoppet att wara en sann christen. Faren icke wille! Gud lter icke gcka sig! Hr skall till slut icke blifwa frga om, huru mycket frstnd wi haft i hufwudet, eller ord i munnen, utan om det warit sanning i wr christendom, om wi warit fdda af Gud. O, det wore ju dock frskrckligt att hafwa gycklat sig fram genom tiden med en sjelftagen trst, i stllet fr en af Gud werkad tro, att hafwa bedragit sig och andra med en ls tanketro, som ingen kraft hade till hjertats frdmjukande, nyfdande och helgande, utan blott bestod i kunskap och ord samt i ngra religionsfningar, i ngot bedjande, lsande och talande, hwilket allt war sjelfskapadt, fr att tillwinna sig christnas
frtroende eller ngot dylikt! Snart r det speladt ut, snart kommer den Store, Helige, infr hwilken man skrymtat, med det allwarsamma budskapet: Det r gjordt! Gr rkenskap! Och d, infr ddens allwarsamma ansigte, d i skola stllas afsljade och blotta infr den Heliges gon huru grufligt, om wi hela tiden hafwa skrymtat! Just derfre att nden r s stor och det himmelska barnaskapet s herrligt, r det ock s fwentyrligt, om det icke r sanning i wr christendom. Mrk derfre wl apostelens ord i wrt sprk. Han sade frst: Alla dem, som annammade Honom, gaf Han makt att blifwa Guds barn. Det "annammandet" frklarade Han med tillgget: dem som tro p hans namn. Men se, huru han frklarar sig. Han tillgger, att de, som genom tron woro Guds barn, ocks woro fdda af Gud. Man mste djupt fsta den punkten i sitt sinne. Den, som skall kunna "se Guds rike" och ssom ett Guds barn ewigt lefwa med Gud, mste wara fdd af Gud. Det gudomliga lif, som fre syndafallet bodde i menniskan och just utgjorde Guds belte i henne, och hwars frlorande Gud isynnerhet syftade, d Han sade: P hwad dag du bryter, skall du dden d, detta gudomliga lif mste nu genom en ny fdelse af Anden terstllas i oss, f att wi ter "warda Guds belte lika" ehuru detta belte icke blir fullkomnadt, frrn wi ock blifwa befriade frn den hindrande omkldnaden af kttet. Christus frklarade uttryckligt: Utan en blir fdd p nytt, kan han icke se Guds rike. Guds rike sknkes oss af idel nd den punkten str ewigt fast men du r alldeles obeqwm att tnjuta det, du kan omjligt lefwa det lifwet med Gud och lifwet i himmelen, om du icke blifwit fdd af Gud, blifwit delaktig af Guds natur. Den sanne Guden r en helig Gud; en ohelig warelse frtres och utpinas i hans nrwaro. Der mste blifwa en med Gud beslgtad natur, en ny menniska, som r skapad efter Gud, innan det kan blifwa salighet i Guds sllskap. "Kttsligt sinne r e n fiendskap emot Gud", trifwes icke med Honom en enda dag, mycket mindre en hel ewighet. Derfre sger Christus: "Undra icke, att jag sade, att ..I msten fdas p nytt. Det som r fdt af ktt, det r ktt. Utan en warder fdd p nytt, kan han icke se Guds rike". Och hr sger Johannes: "Hwilka icke ro fdda af blod, icke heller af kttslig wilja, utan af Gud". Och s sger Petrus: "I ren fdda p nytt, icke af ngon frgnglig sd, utan af ofrgnglig, som r af lefwande Guds ord, det ewinnerliga blifwer". Och s sger Paulus: "I Christus Jesus gller intet, hwarken omskrelse eller frhud, utan en ny skapelse". Nu, hwem skulle du tro i denna stora lifsfrga, om icke Herren sjelf? Christus r ju sjelfwa krleken och mildheten. Christus och hans apostlar mste wi ju hra; d nu Christus och hans apostlar likasom med en mun betyga, att Gud har faststllt en sdan wg fr menniskors barn, att de skola fdas p nytt och blifwa delaktiga af Guds natur, om de skola ing i himmelriket huru kan du d framlefwa emot ewigheten, utan att weta med dig ngot sdant? Hr r mngen, som beknner Jesus med sin mun hwar dag, Trifs ock wl bland Jesu wnner, I hans ord har ock behag; Men det ena, enda fattas; Trones lif i Jesus fattas Och den sjl, som detta fattas Fr ej trst p domens dag. Den 5 Januari. Densamme Anden wittnar med wr ande, att wi ro Gnds barn.
Rom. 8:16. Stora, herrliga frhllande: Vara Guds barn och weta sig wara det och hafwa en med Gud frtrolig barnaskapsande! S talar hr apostelen, s talar hela Skriften, s talar alla frigjorda christnas saligaste erfarenhet. "Sjelfwa Anden wittnar med wr Ande, att wi ro Guds barn." Huru kan det wara med detta wigtiga stycke ibland oss? Du, som detta lser, r ock du s lycklig, att du har Guds Andes wittnesbrd med din ande, att du r ett Guds barn? Du r tillfwentyrs en christen, du lskar ordet, din wandel r oklanderlig, men huru r det med detta stycke? Huru r det med hjertat? Har du bekantskap med din Gud en frtrolig bekantskap, hwilken betecknas med orden: Abba, kre Fader! Detta r hufwudsaken! Mrk och hr! Detta r den stora hufwudsaken i allt christligt lif, att hjertat r frtroligt med Gud genom Christus, att du har sllskap med Honom, r i en wnlig frening med Honom! O, detta r sjelfwa hjertat och lifwet i all christendom! Detta r det terstllda paradislifwet, som menniskan frlorade genom fallet, en frtrolig barnaskapsande, som umgs med sin Gud och talar med Honom, ssom barnet med sin fader. Nu har ock du denna frtroliga barnaskapsande? Lemna icke den frgan, frrn den blifwit grundligen afgjord. Denna frtroliga barnaskapsande r just hjertepunkten i hela det andliga lifwet, hwarigenom allt godt utflyter; denna frutan r allt dd och kld, wanmakt och trldom. Och hwartill skall allt andligt wara, om du icke kommer till denna trons frid med Gud, denna frtroliga umgngelse med Honom? Christus har uttryckligt frklarat, att alla andra goda frhallanden icke tjena till salighet, om wi icke kommit i frening och bekantskap med Honom. Detta frtroliga frhllande till Frlsaren r det ock, som utgr hela kraften i all christendom, till bde grande och lidande utgr kllan till allt sannt heligt, allt Gud behagligt lefwerne. Huru swag, trlaktig, olustig, tung och wanmktig r icke christendomen hos dem, som icke ega denna trons wisshet och bekantskap med Gud! De kunna hafwa mycken god mening, goda beslut och fresatser; men det blir ingenting af, de ro bestndigt trlar under werlden och sina sktesynder och fras nnu af djefwulen fngna efter hans wilja. De hafwa ingen anda uti sig. fwen der ngon werklig tro r uppgngen, men den nnu r swag, der man hungrar och trstar, men nnu icke blifwit mttad eller der tron hos en ldre christen frlorat sin evangeliska frimodighet, der christendomen blifwit mer tung och lagisk der rder alltid wanmakt och trldom under synden, och menniskan blir i allt swag, trg och lifls: beknnelsen tystnar, bnen blir tung och kraftls, hjertat kallt och tomt; hjertat har ingen skatt, ingen uppfyllelse, ingen wn fr andra wnner och trstar d snart efter synd och ffnglighet ter. Huru mycket mer intrffar icke allt detta, der sjlen icke alls kommit till tron, utan nnu r helt fngen under trldomens ok! Och twrtom, d sjlen kommit till en glad frwissning om sin bendning hos Gud och str i en frtrolig wnskap med Frlsaren hwilket lif, hwilken lust och kraft, hwilket gladt lofwande och beknnande, hwilket raskt utgende frn wer ld och orttfrdighet! Sdant menade Christus, d Han sade: Ssom grenen icke kan bra frukt af sig sjelf, med mindre han blir i wintrdet, s kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig. Om I blifwen i mig, skolen I bra mycken frukt. Och s sger Johannes: Denna r s egren, som fwerwinner werlden, wr tro. Och s sger profeten: Frjd i Herren skall wara eder starkhet. Derfre, huru wigtigt r det icke, fwen fr att hafwa kraft till helgelse, till beknnelse och u
tgende frn werlden, samt till tlamod och starkhet i lidanden huru wigtigt och ndigt att ega en hel frwissning om nden, att st i en innerlig trosfrening med Frlsaren! Ja, huru ndigt, att ssom sin allradyraste klenod, sitt ga eller sitt hjerta, bewara denna werkliga barnafrtrstan, som apostelen kallar utkorade barns ande, i hwilken wi ropa: Abba, kre Fader. Skulle wi d icke stanna och frga oss, ssom infr Guds ansigte, hwar och en fr sig: har ock jag denna frtroliga barnaskapsande? Har jag wittnesbrd om mitt barnaskap hos Gud? Jesus mig till barn har kpt, Till sitt barn Han mig ock dpt, Dertill Han ock mig har fdt Dertill ock jag werlden dtt. Faller jag och syndar ock, Han densamme r ndock; r jag barn, jag d ock har Barnartten alltid qwar. S r allting wordet wl Mellan Herren och min sjl. Jag r hans och Han r min, Han mig tagit upp till sin.
Den 6 Januari. Synden, p det hon skulle synas wara synd, har, med det godt r, werkat dden i mig; p det synden skulle warda fwermttan syndig genom budordet. Rom. 7:13. Den sanna bttringen, lagens rtta och genomgripande werk i syndarens hjerta, r s ndwndi g, att den frutan allt andligt strfwande r frgfwes, all tro, all gudaktighet, ja, Christus och hans frtjenst ro fr den sjlen fruktlsa. Den som blott knner sina werksynder, synder i tankar, ord och gerningar, blott ser p dem, arbetar och strider med dem och icke genom lagens kraf p hjertat sjunker ned i naturens orena dy och der kommer i nd, den menniskan gr en stympad skrymtarebttring, omwnder sig wisst, men blott ifrn ett friare werldswsende till sin egen rttfrdighet, och bli r en farise. Ja, den som ocks knner naturens ondska, hjertats frderf och orenhet, men flyr blott till waksamhet, bn, strid, frsakelse, gudaktighet, och icke blir p allt detta misstrstande, utan hoppas och hoppas p seger och har derp sitt ga, sin trst och frhoppning, blir ocks blott en farise. Kommer han icke, medan det nnu str s illa till, medan han nnu icke wunnit den syftade segren, utan nnu ligger nere i sitt elnde kommer han icke, medan han nnu r i denna uselhet, till Christus, till nd, trst och salighet blott i Christus, s blir han aldrig en rtt christen, utan antingen ett be draget werkhelgon, som ftt trst i sin bttring och gudaktighet, eller ock en upptrttn ad trl, som fwergifwer alltsammans, faller tillbaka till sin sorglshet eller stannar i frtwiflan och frtappelse. Om dem, som kunna uppstligen hylla wissa sktesynder, tala wi icke nu, utan om dem, som werkligt ska att ing genom den trnga porten, men icke kunna. F elet hos alla dessa r, att de aldrig lta sga sig eller ock blir det dem icke rtteligen sagdt hwad den rtta bttringen r, hwad som r lagens rtta werk, dess egentliga ndaml och mening. O, att de wille gifwa akt p Herrens ord. Hr d! Skriften sger uttryckligt: "Allt det lagen sger, det sger han till dem, som ro under lagen, att hwar och en mun skall tillstoppas, och all
werlden skall fr Gud warda brottslig." "Men lagen r ocks hr med inkommen, att synden skulle fwerflda; men der synden fwerfldade, der fwerf ldade d nden mycket mer". Och denna sin naturliga werkan mste lagen ndwndigt utfwa i ditt hjerta, om bttringen skall blifwa sann. Det r icke frommare och heligare, du skall warda genom kraf och bud, nej, det skall du blifwa genom en annan, som dper med Ande och eld. Men genom lagen
skall du blifwa "brottslig", syndig, "fwermttan syndig" - det hjelper icke annat, om du ngonsin skall lra rtteligen annamma Chrlstus till ett nytt lifs upptndande i ditt hjerta. "Om en lag wore gifwen, som kunde gra lefwande, s wore rttfrdigheten sannerligen af lagen, och d wore Christus ffngt dd." Lagen utrttar ock wisserligen sitt rtta werk, om han blott kommer in i hjertat; gr han blott lst p ytan, s kan du blifwa mycket from nemligen i gerningar och inbillningar, och blifwa en farise, ssom frut r sagdt. Sdan war ock Paulus, "frr n budordet kom", frr n lagens andliga kraf trngde in p hans hjerta. Sdana ro ock mnga religisa i wra dagar, hwilka drifwa lagen p det sttet och i den meningen, som skulle man ock werkligen derigenom kunna blifwa frommare och bttre, om man blott allwarligare griper sig an, och yrka, att man icke skall derom misstrsta, utan fortfara att kmpa, bedja och hoppas. Den rtta bttringen gr djupare, upprr hjertats ondska och gr mig icke bttre och bttre, utan syndig, "fwermttan syndig genom budordet", s att jag kommer p skam med allt, hwad jag fretager, tycker werkligt illa om mig och min bttring och fr sledes ingen trst i mig sjelf. Mrk, att nr Christus brjade sitt lroembete, war det hans frsta groml att frklara lagens andliga kraf s hgt, att ingen menniska skulle kunna fullgra det. Se Matth. 5: 2148. Och nr en man trodde sig hafwa fullgjort, hwad lagen krfde, war Christus icke njd, utan skyndade genast att gifwa honom ett bud, som skulle blifwa honom fr swrt: "Will du wara fullkomlig, f slj ock allt det du har och gif de fattiga". Icke frhjelpte Han mannen till trst i sin fromhet. Derfre nr ngon sger, att han will omwnda sig, blifwa from och helig, m man swara: Ja, om du allenast frst blefwe en syndare och ogudaktig, d. . kunde du frst komma ned i din uselhet, lra knna hwad du r fr ett frtappadt kreatur, i grund frderfwad och ogudaktig, s kunde du sedan med sanning tro p Honom, "som gr den ogudaktiga rttfrdig"^ och sedan kunde du blifwa from och helig. Hellre m du ligga Uti stoft och tigga Nd i Jesu blod, n att sjelf rttfrdig, Helig, stark och wrdig Hafwa trst och mod. Hellre syndbelastad, Under domen kastad, Fallen och oren. Publikan och skka Kunna Jesus ska Frr n farisen. Milde Gud bewara Mig fr denna fara, Sjelfrttfrdighet.
Men i Christus gif mig Trst och kraft och blif mig Du all salighet. Den 7 Januari. Bestnkta i hjertat ifrn ett ondt samwete. Ebr. 10:22. Hwad will det sga att slunda bestnka hjertat? Huru sker det? Uti frebilden (1 Mos. 12) skedde det s, att ett knippe isop doppades i det slagtade lammets blod och dermed bestrkos drrtrden, bde det fra och de bda sidotrden. Det isopsknippe, hwarmed wra hjertan skola bestrykas, r evangelium, hwilket sannerligen r doppadt i Guds Lams blod och stnker under dess frkunnande heliga droppar t alla hll. Evangelium talar ju frst och sist om en frlsning genom Christi blod. Evangelium sger: Lammet, som r ddadt och har igenlst oss t Gud med sitt blod, det r wrdigt att hafwa ra och lof. Evangelium sger: Wi hafwa frlossning genom hans blod, syndernas frltelse. Evangelium sger: Jesu Christi, Guds Sons, blod renar oss af alla synder. Evangelium sger: Om edra synder wore blodrda, skola de dock warda snhwita. Genom sdana wittnesbrd warda wi med Christi blod bestnkta i hjertat ifrn ett ondt samwete. Mrk: ifrn ett ondt samwete! Wi mste f bestnkas med Christi blod, att wi f rentaf ett godt samwete, f alla wra synder helt borttagna frn samvetet, genom en wiss tillfrsigt och hjertlig frtrstan om deras frltelse, s att wi helt renade och med Gud frsonade kunna ter tala med Honom ssom med en huld och krleksrik Fader. Detta r Guds barns herrliga frihet, att ingen synd tillrknas dem, lagen icke dmer fwer dem, de ro icke under lagen, utan under nden, och hafwa derfre frid med Gud, liksom hade de aldrig haft ngon synd, utan wore helt rttfrdiga och heliga. Men det r ock denna tro allena, som frlossar frn syndens herrawlde. O, nr jag ssom en arm syndare fr den stora, wissa trsten, att Gud icke mer tillrknar mig missgerning, utan tillsagt mig: War wid godt mod, min son, dina synder frltas dig! o, huru jag d springer ls ur trldomsbanden, triumferar, jubilerar, prisar Guds nd, frbannar min synd och will nu ingenting i hela werlden hgre nska mig n att blott kunna i alla mina lifsdagar tjena Herren. Men hrtill fordras en sdan bestnkning, en sdan tro, att du i samwetet fr frid fr dina synder. Den som wet, hr, sjunger och lser om den stora frlossning, som r skedd i Christus Jesus, men dock alltid br sina synder p samwetet och ngsligt tnker p utwg att frsonas, den frsmdar dermed Christi blod, ssom det icke warit mktigt att borttaga synder. Apostelen sger (v. 1,2), att nr man wid de levitiska offren alltid hade qwar ett ondt samwete och derfre alltid nyo offrade, bewisade detta, att oxablod och bockablod icke kunde borttaga synder; "ty eljest hade de terwndt offra, efter de, som s offra hade sedan intet samwete haft af synder, nr de hade warit en gng gjorda rena". Gif akt p de orden! Nu g wi och gifwa samma wittnesbrd om Christi dyra blod, d ocks wi g med ett ondt samwete. D sga ock wi dermed, att Christi blod icke kunde borttaga synder; ty annars skulle wi ju hafwa frid med Gud, hafwa wra synder borttagna, efter wi ro en gng gjorda rena. Stanna hr ett gonblick. Hwad tror du? Har Christi blod werkligen borttagit, frsonat, afplanat alla dina synder? Har Christi blod utrttat ngot mer n oxablod och bockablod? Eller will du ock om Christi blod sga, att det icke kunde borttaga synder? Paulus gr den tskilnad mellan de levitiska offrens blod och Christi blod, att d han sagt, huru de frra icke
kunde borttaga synder, tillgger han om Christus: "Men denne, d Han hade offrat ett offer fr synderna, det ewinnerligen gller, betygar Han: Och deras synder och orttfrdigheter will jag icke mer ihgkomma. Der nu sdan frltelse r, der r icke mer offer fr synder." Och d fljer: "Efter wi nu hafwa, kra brder, frihet att ing uti det heliga genom Jesu blod, s ltom oss framg med ett sannskyldigt hjerta uti en fullkomlig tro (fullkomlig trst), bestnkta i hjertan lfrn ett ondt samwete." Apostelen will, att det en gng br f wara afgjordt, att Christi blod werkligen har borttagit synderna och wi nu ro fria. Wakna d, kra sjl, och besinna, hwad du gr, nr du idkeligen ser p dig sjelf och aktar Christi blod fr ett intet, liksom det icke kunnat borttaga synder! Wisst kunna dina synder wara grufliga, stora och mnga; men s stora och mnga kunna de dock aldrig wara, att icke Guds Sons blod gller tusen gnger mer. Bed Gud om tron och lt s lnge genom evangelium bestnka ditt hjerta med Christi blod, att du blir helt fri ifrn ett ondt samwete, att du helt frlorar dig i Christi blods wrde och gladligen kan dermed trotsa alla dina synder samt dd, djefwul och helwete, och intet mer wet, n Christus, Christus, dd och uppstnden fr oss, fr oss! Nu r min trldom slut, Jesus r min Nu fr jag hwila ut. Jesus r min! Jag lnge ej frstod Rtt akta Jesu blod, Fast Han gjort saken god; Nu r han min Den 8 Januari. Gjord under lagen, p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen, att wi skulle f barnaskapet. Gal. 4:4,5. O, du ewiga Guds krlek, som s lskade werlden! Hrom hr, hvarfre Guds Son r worden menniska, hwad som war sjelfwa det stora rendet och ndamlet med hans ankomst i werlden. "Gjord under lagen, p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen." O, du swarta otrosmrker, som aldrig tillstder oss att behlla detta! Si, de som werkligen tro sdant, att Gud gifwit oss sin Son till wr lagfullgrare, icke undrar jag, att de lska en sdan Gud och Frlsare, icke undrar jag, att de blifwa brinnande i anden, af ngon hgre himmelsk frjd och frid och krlek; icke undrar jag, att de blifwa upptnda af nit emot allt annat, som will upphfwa sig till det anseendet att gra oss rttfrdiga och heliga. D Gud wille frlsa de fallna menniskorna och frlossa dem ifrn lagens domar, huru skulle det tillg? Det mste tillg p ett sdant stt, att icke den gudomliga rttfrdigheten till en enda bokstaf eller prick blefwe lidande. Och det skedde derigenom, sger apostelen, att Guds egen Son blef skickad under lagen. Han, som war lagens Herre, gaf sig att wara lagens tjenare och fullgrare fr oss. O, du makalsa Guds krlek! Om du nu tror detta, som hela Skriften wittnar, att wi endast genom Christi laguppfyllelse, Christi rttfrdighet warda rttfrdiga, d skall den enda frga, som terstr till ditt betryggande, blifwa denna: "r jag wiss, att Christus har riktigt fullgjort lagen till den ewige Fadrens frnjelse?" Och d kan du wara trygg. Christus har alldeles fullkomligt hllit lagen. Han "lskade Gud af allt sitt hjerta, af all
sin sjl, af alla sina krafter och af all sin hg"; det war hans mat, att Han gjorde Fadrens wilja. Lika fullkomligt har Han ock "lskat sin nsta ssom sig sjelf", ja, s att Han ock frgat sig sjelf, gaf sitt lif i dden, wardt rknad till ogerningsmn, bar mngas synder och bad fr fwertrdarena. Han war lydig intill dden, ja intill korsets dd. Ty att Han war gjord under lagen, innebar ocks, att Han skulle taga p sig lagens dom och frbannelse fwer syndarena. Ssom skrifwet str: "Christus har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss." "Och efter barnen hade ktt och blod, r ock Han worden deraf delaktig; p det Han skulle genom dden nedlgga honom, som hade dden i wld, d. . djefwulen, och gra dem fria, som genom ddens rddhga mste i allt sitt lefwerne wara trlar." S har Han gjort allting fr oss. Prifadt och hgtlofwadt ware hans namn! Han war ock den ende, som kunde gra det. "Wi woro till detta werk alltfr swaga i harnesket", ssom Luther sger; "wi ro satta af stet", Han allena kunde utfra detta werk. M nu endast hwar och en se till, att han ock gifwer Christus ran fr detta werk, d.. att han besinnar och erknner, att denne Herren har bestllt allt wl. Det r f bedrfligt, att det icke kan med ngra ord nog beklagas, huru djefwulen frwillar wra sinnen, s att wi lefwa fram wr tid, ssom wisste wi ingen egentlig nytta af allt, hwad Christus gjort. Wi lsa, sjunga och tala om, att Gud gifwit oss sin egen son till wr broder, wr lagfullgrare och wrt offerlam; och dock g alla wra tankar och allt wrt andliga strfwande derp ut, att wi skola sjelfwa wara ostraffliga lagfullgrare, om wi skola tckas Gud och wara riktigt wissa om hans nd och wnskap. Wi skola blott med mnga stora och wackra ord prisa Medlaren, men sedan g till det arbetet att sjelfwa frsona oss med Gud. Mnga hafwa i all sin lifstid aldrig nnu haft ngon egentlig tjenst och nytta af Christus. Ltom oss d en gng stanna och besinna, hwad Skriften sger om den nytta och tjenst, wi skulle hafwa af denna stora gfwa, d Gud gaf oss sin Son, gjord under lagen. Apostelen sger: Fr att frlossa dem, som woro under lagen, att wi skulle f barnaskapet. Har du aldrig sett eller hrt dessa ord? Skulle wi icke en gng prisa den gudomliga krleken och lta det wara sannt och wara nog, hwad wr store lagfullgrare har gjort? Apostelen sger hr, att Han har icke gjort det t sig sjelf, utan fr att frlossa dem, som woro under lagen. Wi bedja hwar och en, som will wara christen, att en gng allwarligt besinna det, som r Skriftens summa och krna, att Christus r lagens nde, Christus r lagens nde, till rttfrdighet fr hwar och en, som tror; att det som lagen icke kunde stadkomma, i det han wardt frswagad af kttet, det, det, det gjorde Gud, sndande sin Son i syndeligt ktts liknelse. Wga dig, dristelig, Tro, att Jesus gjort allt fr dig, Allt hwad lagen ej werka kan, Allt hos dig, som han klagar an, Detta tog Jesus p sig. Vga dig, dristelig, Tro, att Jesus gjort allt fr dig. O, hwad frjd och hwad kraft har den, Som ftt allt uti Frlsaren. Salig och helig han r. Den 9 Januari. Hr r ingen tskilnad. Allesammans ro de syndare och hafwa intet bermma sig af fr Gud. Rom. 3: 24.
Men huru skall man dock egentligen frst dessa ord? Ty det r ju dock orimligt, att hr icke skulle wara ngon tskilnad, d wi ju se med gonen, att skilnaden r twrtom ganska stor, i det den ena menniskan lefwer fri i all synd, och den andra frer hwar dag ett waksamt lefwerne? Swar: Mrk wl, hwad som hr r i frga. Hr talas ju endast om rttfrdighet infr Gud, om "bermmelse" i frga om salighetens frwrfwande. Det r endast i den frgan, som all tskilnad p mer eller mindre synder upphr. r det ter frga om det, som beror af wra gerningar, nemligen olika grader i salighet eller frdmelse, d sger Skriften uttryckligt, att det skall warda tskilnad, d talas det om ^drgligare" och odrgligare, och andra sidan att "den ena stjernan skall fwerg den andra i klarhet"; men s snart frga r om rttfrdighet och bermmelse infr Gud, ssom hr, d r det genast "ingen tskilnad", ty d frsl ingen menniskas gerningar, d ro wi alla s lngt ifrn rttfrdighet, att all skilnad derigenom frswinner. Se hr en liknelse: D wi tala om ojemnheterna p jorden, mste wi alltid sga, att mellan de hga bergens spetsar och dalarnas djup r stort afstnd. Men s snart wi tala om jordens afstnd ifrn solen, d taga wi icke mer dessa ojemnheter p jorden i berkning; d sga wi icke: frn solen till bergspetsarna r s och s lngt, och frn solen till dalarnas djup s och s lngt, utan wi sga: afstndet r s ofantligt, att dessa ojemnheter p jorden gra ingenting t saken "hr r ingen tskilnad". Sledes, hr nere infr menniskor r wisserligen stor olikhet uti synder och fromhet; men d den bsta r s ondligt lngt ifrn rttfrdigheten, blir det infr Herren och i afseende p wrdighet till himmelen ingen tskilnad. Om uti ett fngelse, der en hop ddsfngar ro frwarade, hwilka allesammans ro banditer, mrdare och rnare, dessa skulle brja att twista om, hwilken af dem som wore wrdigare till en replats hos konungen, skulle wi sga: I ren allesammans wrda blott afrttsplatsen; hr r ingen tskilnad. Just s r det, nr wi tala om wra fretrden i rttfrdighet infr Gud. Wi ro allesammans stora brottslingar, som alla dagar bryta mot Guds hgsta bud. De mest allwarliga och helgade christna mste ju alla dagar bedja om frltelse och knna sig wrda endast Guds wrede, om Han skulle dma dem efter sin lag. Wisst finnes det sdana, som tycka sig wara ngot wida bttre, som inbilla sig, att de genom ndens medel, genom mycken bn, tro, waksamhet och allwarlighet hafwa kommit derhn, att de icke bra liknas wid andra skrpliga christna, utan ro ssom ett srskildt heligt slgte, fwen i sig sjelfwa. Men dessa ro alltid af tjusaren bedragna; ty om de wore nyktra och wakna, skulle de ju knna, hwad den helige David knde, d han bad: "Herre, g icke till doms med din tjenare, ty fr dig r ingen lefande rttfrdig." Och tala wi om de oomwnda menniskor, ro fwen deras bsta gerningar blott synd och skrymteri, efter deras hjertan icke st wl med Herren i tro och krlek. Huru stor skilnaden eljest n kan wara, antingen de ro moraliska, dla och rbara medlemmar af samhllet, hwilka samwetsgrannt iakttaga sina yttre pligter, till och med hafwa nit om Gud, ehuru icke wisligen, utan fara efter att upprtta sin egen rttfrdighet, eller de ro frcka bespottare, som lefwa fritt i alla mjliga synder och laster de st begge under samma Guds dom och behfwa begge samma nd, ssom den ock str dem begge lika till buds och sknkes dem lika fritt, nr de ska den wid Christi ftter, ssom en gammal Guds man sjungit: Hgsta dygd och rbarhet,
Som fr syndens utbrott fasat, Och den strsta gudlshet, Som i synden hejdlst rasat, Mste, fr att frlsning winna, Samma nd hos Jesus finna. Den, som mer n tjugu r Under Mose aga sutit Och mng' bitter bttringstr Upp magra kinder gjutit, Mste i sin otro lida, Rfwarn frlsas wid hans sida. Den, som mnga bcker lst, Nog frfarit, mycket skrifwit; En som hr, wid plen fst, Dmd frn lif och ra blifwit. Skola, lika usla bde, Fljas t och be om nde. Den som s med werk som ord Sig p Herrens barn frsyndat, Liksom den der Christi hjord Mngen frmn har tillskyndat, Mste infr Herren ligga Och om samma nd blott tigga. Den 10 Januari. Hwad del har den trogne med den otrogne? Derfre gn ut ifrn dem och skiljens ifrn dem, sger Herren. 2 Cor. 6:15,17. Har Christus af synnerlig barmhertighet utwalt dig af werlden och kallat dig att wara hans lrjunge och wn, att lefwa med Honom, lefwa detta saliga, heliga, innerliga freningslivet med Honom o, s flj Honom med allwar, uppriktighet och trohet. Hwarken Han sjelf, din sjls Brudgumme, eller din egen wlfrd tillter dig detta dubbla wsendet, som delar sig mellan Gud och werlden, mellan Christus och Belial. Gr derfre ditt wal! Du kan omjligt dela dig. Afskild r afskild, Christus r Christus, och werlden r werlden. Guds wnskap r en sak och werldens wnskap r en annan sak; de kunna aldrig frenas. Derfre, gr ditt wal. Kanske det r fr swrt att flja Jesus och frlora werldens wnskap. Beswra dig d allsintet dermed, utan war med werlden, det r mycket lttare och behagligare (fr kttet), och det r nd lika mycket wunnet d, som om du will dela dig mellan dem, ja, mycket mer. Ty i sednare fallet frlorar du dem begge: icke fr du riktigt njuta af werlden och icke af Guds wnskap i tiden, icke af himmelens gldje i ewigheten. Men huru eller hwaruti skola wi skilja oss frn de otrogna? Swar: Frutsatt, att du r pnyttfdd och sledes redan skild frn dem till hjerta och tnkestt, s att du har andra tankar n de i andliga ting och annan lust i hjertat n de, du lskar det de frakta och du fraktar och hatar det de lska s terstr, att du ock skiljer dig ifrn dem uti allt, som beror af detta inre och p detsamma ter inwerkar. Sledes, att du skiljer dig frn deras syndiga wsende i ord och gerningar och ndtligen frn allt, fom utgr anledning eller frestelse till synd, ehwad det r njen, sllskaper, eller hwad det m wara. Du mste sledes skilja
dig ifrn de otrogna uti tal, uppfrande, handlingsstt, sjelfwalda sllskaper och njen. T. ex. nr du ser och hr andra obetnksamt nedlta sig till att skda, hra och tala om idel ffngliga saker, br du, som r Christi lrjunge och den Helige Andes tempel, hruti gra ngot srskildt och lta ditt hjerta wara en tillsluten rtagrd, endast ppen fr din sjls kraste, och ssom Job "gra ett frbund med dina gon", att de icke se efter ffngligheter; med din tunga icke deltaga uti ffngligt och smaktigt prat, utan hellre tala om Herrens rtter och wlgerningar, d det gr an, eller ock i tysthet tala med din Gud. D andra, som ock wilja wara christna, fritt och ppet trampa p Guds bud, missbruka hans stora och heliga namn eller wanhelga hans sabbat, mste du hruti gra ngot srskildt, nemligen s frukta din Gud och s lska Honom, att du icke will gra emot hans bud. Wi tala hr om utgendet frn werlden och nmna derfre icke de synder, som fwen hos rbara werldsmenniskor f anses fr synd, ssom olydnad, wrede, hat, okyskhet, orlighet m. m. Men rrande sdant, som fwen dessa anse oskyldigt och frswara, lt det wara din regel att aldrig dma om en handlings brottslighet eller oskyldighet efter mngdens sed och omdme, utan efter Guds ord, efter Christi och helgonens exempel. S att, t.ex. om det r ett sllskap eller ett nje, som skulle i sig sjelft synas n s oskadligt och oskyldigt, men r stridande mot Andens sinne, s att du inser, att din Herre Christus icke skulle deltaga med dig deruti, att du icke kan inbjuda Honom dertill, icke kan gra det i hans namn; eller du knner, att din inwrtes menniska mer frlorar n winner derp s fly det. Hr glla apostelens ord: "Hafwen ingen delaktighet uti de onyttiga mrkrets werk, utan straffen dem hellre." D hr nmndes sllskaper, frstr enhwar, att det icke r meningen, att du skall g bort frn dem, wid hwilka din jordiska kallelse binder dig; der gller endast att fly deras synder. Utan frgan gller, nr det beror p dig sjelf att wlja umgnge. D mste du "g ut" ifrn dem, som ro din Herre emot. Men, torde ngon tnka, wore icke detta menniskohat? Skall man icke lska alla menniskor? Jo, men lska p det stt, som din Herre lskade. Han lskade wisserligen alla och lskade dem s, att Han gaf sitt lif fr dem; men Han blef aldrig frtrolig med sin faders och sitt rikes fiender. Gr ock du s: lska, uppoffra dig, gr godt mot alla, men tro icke, att det r din pligt att wara frtrolig eller likstllig med din Herres fiender; ett frtroende, en likstllighet, som har till wilkor, att du skall kalla det goda ondt och det onda godt. Tnk, om Christi lrjungar hade stundom gtt ut till sin Herres fiender, de skriftlrda och fariseer, och fwat frtrolig wnskap med dem hade detta warit trohet? Judas gjorde det, och slutade med att frrda sin Herre i deras hnder. Men du menar mhnda, att de bra icke anses som Christi fiender, d de t. ex. ro goda, hyggliga menniskor. Prfwa d: om ditt sllskap icke tl, att du talar godt om din Herre, s wet, hwar du r! nemligen hos hans fiender. I det sllskapet mste du antingen med hela ditt wsende beknna ditt lrjungasinne, och d sra sllskapet; eller med undwikande twetydigheter och frstllning frneka och sra din Herre och ditt samwete. Detta besinne den, som friwilligt gr in till Christi fienders koleld. D smsinta werlden med gruset r njd, Och synden och flrden r all hennes frjd, D fljer jag, segrande hrar, med er, Som tgen till ra wid Jesu banr. Den korsmrkta drgten med smdnamn jag tar,
Om ingen i slgten det namnet ock har, Och fljer med gldje, I kmpar, med er, Som tgen till ra wid korsets banr. Den 11 Januari. lskar du mig? Joh. 21:16. Det r Herren sjelf, som hr talar Han som skall dma p den yttersta dagen, Han, till hwilken du beder i bnen. O, wi skulle dock p wra knn krypa, om det gllde, till Jerusalem fr att f hra Honom sjelf sga, hwad Han allrafrst frgar efter. Nu frgar Han allrafrst efter din krlek. Drj nnu med ditt swar, till dess du wl fattat hans mening. Mrk: hans frsta frga r: lskar du mig? . icke: tjenar du mig? lyder du mig? beknner du mig? utan: lskar du? Fr det andra sger Han icke: lskar du mitt, utan: mig. Han sger icke: lskar du mina krafter och gfwor? utan: lskar du mig mig, ssom sjelf en gfwa till dig, mig, ssom sjelf, i min person, hela din trst och salighet? Hwad det frsta angr, s kan du ju wara sker, att du har krlek till Jesus, d du tjenar och lyder Honom; ty Jesus sger sjelf: "Den mig lskar, han hller mina bud; den mig icke lskar, han hller icke mina bud." Och Johannes sger: "Detta r krleken till Gud, att wi hlla hans bud." Men bida! Du tyder det fr hastigt. Wi skola snart f se, att det icke r skert, att du lskar Jesus, fastn du p wisst stt tjenar och lyder Honom eller gr de gerningar, Han befaller dig; nej, att "hlla hans bud" r nnu ngot mer. Wi skola med Christi egna ord wisa, att man kan wara en utmrkt Christi tjenare, hafwa stor andlig upplysning och en stor rikedom p de heligaste gerningar och stor nitlskan fr Christi sak och dock icke rtteligen lska Honom. Ty uti brefwet till "frsamlingens ngel" i Ephesus sger Herren uttryckligt, att denne lrare hade icke blott wanlig christlig upplysning, utan ock en fin, prfwande blick "du har frskt dem, som sga, att de ro apostlar, och ro dock icke, och du har befunnit dem ljugare". Widare sger Han uttryckligt, att denne lrare war icke bland dem, som hafwa blott kunskap, upplysning och ord, utan han hade ock kraft och nit till helig werksamhet. Ja, han arbetade s troget fr Herrens Christi namn, att han fick lida derfr, och derwid hade han "tlamod". Fr det tredje sger Herren, att denne lrare icke blott war upplyst och werksam med predikande i allmnhet, utan att han ock hll god kyrkotukt i sin frsamling och emotstod falska lrare. Sammanfatta nu allt detta, och du skall se en skn bild af en mindre wanlig Christi tjenare, och dock dock hade han fwergifwit den frsta krleken, och blott dermed war hela hans tillstnd sdant, att om icke ndring skedde, skulle Herren snarligen komma och bortstta ljusstaken af dess rum. Hraf kan du frst, att det r ngot mer att hlla hans bud n att gra wissa gerningar efter hans bud, och att, om du n wore en s utmrkt Christi tjenare, som denne war, Herren dock har nnu en frga till dig: lskar du mig? Hwad det sednare angr, eller att du mste gifwa akt p ordet mig "lskar du mig, icke mitt" r det just hrigenom den kta brudkrleken skiljer sig ifrn skkokrleken. Mnga hafwa en wiss krlek till Jesus, dock blott fr de frtrffliga ting, som Han werkar i dem och andra, men hafwa aldrig ssom frtappade syndare blifwit frlsta af Honom och intagna af hans blotta krlek, eller af det Han r i sin person, utan de lska Honom, ssom sagdt r, fr de skna gfworna.
Detta r "skkokrleken". Wi tala icke om ett s groft folk som Judas Iskarioth, hwilken fljde Jesus fr pungens skull, eller trollkarlen Simon, hwilken af samma orena begr wille tillhandla sig den Helige Andes gfwa; utan wi tala om det obegripligt fina och hemlighetsfulla bedrgeriet af wr sjelffrgudningsnatur, som grundlades genom den gamle ormens tjusande ord: I skolen warda ssom Gud, wetande hwad godt och ondt r. Ty allt sedan dess har bredwid de sinnliga lustarna ocks funnits hos oss en lika adamitisk sjelfhelighetsnatur, till hwilken menniskan flyr, nr hon frnimmer syndens wederstygglighet. Och nr hon d mrker, ssom nyssnmnde Simon, att i Jesu namn gifwes krafter, ssom eljest icke, att hos Honom ro frborgade alla wisdoms och frstnds hfwor, alla dygders och heliga gerningars kraft, d slr man sig p dessa, blir s en Jesu lrjunge, lskar och fljer Honom, tillbeder och kallar Honom, men allt med gat p dessa krafter och gfwor, och icke fr hwad Han gjort och r i sin person. Detta, eller hwad Han r och gjort i sin person, kan man med frstndet erknna och med munnen beprisa, men hjertat ser p gfworna, sjlens hela blick r fstad blott wid dessa, icke wid den korsfste. O, att wi dock fr Herrens skull och wra sjlars frlsning blefwe s uppriktiga, att wi gfwe akt p, hwad som r hjertats freml, om det r sjelfwa nden, frsoningsnden, twagningen i Christi blod. Det hjelper icke, att hufwudet och tungan ro christliga, utan eftertnk, hwad som r ditt hjertas frsta och sista! O, min sjl, har det dig smrtat, Att en syndare du r! Har det gtt dig djupt till hjertat, Att dig Jesus hller kr! r du osll utan Honom? Har du ftt en skatt i Honom? Will du lefwa, d fr Honom? r blott Han din sjls begr? Den 12 Januari. Ty Christus r derp bde dd och uppstnden och ter worden lefwande, att Han skall wara Herre bde fwer lefwande och dda. Rom. 14:9. Detta saliga frhllande, att de troende alltid, ehwad de lefwa eller d, hra Herren till, r frukten af Christi hela frlsningswerk, hans dd, uppstndelse och ewiga lefwande ssom wr fwersteprest och konung. Det war sjelfwa ndamlet med hela hans frsoning, att Han skulle terkpa oss ifrn syndens, ddens och djefwulens wlde, skulle frwrfwa sig rtt att benda, saliggra och ega oss ssom sina underster i tid och ewighet, ja, ssom hr sges, "wara Herre fwer oss", icke blott medan wi lefwa p jorden, utan ock efter wr dd i det ewiga lifwet. Sdan r meningen af orden: "Christus r frdenskull bde dd och ter worden lefwande, att Han skall wara Herre bde fwer lefwande och dda." Hr r en ptaglig motswarighet deruti, att Christus r bde dd och ter lefwande, och att bde lefwande och dda skola wara under hans wlde. Nu weta wi wl, att bde hans dd och uppstndelse fordrades, fr att ngon sjl skulle frlsas; och att den, som r frlst och bendad, r sedan Herrens frst under sitt lif p jorden och sedan efter sin dd, allt p grund af samma frsoningswerk, Christi dd och uppstndelse. Detta r wisst hufwudsaken. Men apostelen har ock med sitt uttrycksstt wisat oss den wg, som frst hufwudet och sedan lemmarna skulle g. Christus skulle frst lefwa p jorden, sedan d och
derp uppst och ewigt lefwa. Denna wg skola ock wi g och wid hwarje steg hra Herren till: frst under jordelifwet, sedan i wr dd och sist i det ewiga lifwet. Och d apostelen hr sger, att Christus frwrfwat, att Han skall "wara Herre" eller "herrskare" fwer oss, har han dermed frklarat, hwarfre de trogna aldrig mer skola "lefwa sig sjelfwa", utan i allt sitt lif och lefwerne betrakta sig ssom hans egendom och hans tjenare. Han r wr rtte Herre, wr frikpare och egare; derfre skall ock Han regera fwer oss, och det icke blott i detta lifwet, utan ock i wr dd och i all ewighet. S hafwa wi ju tidigt lrt frst och uttala hela wr trosbeknnelse om Christus: "Jag tror, att Jesus Christus, sann Gud och sann menniska, r min Herre, hwilken har frlossat, frwrfwat och wunnit mig, frtappade och frdmda menniska, frn alla synder, frn ddens och djefwulens wld; p det jag skall wara hans egen, blifwa och lefwa under Honom i hans rike och tjena Honom i ewig rttfrdighet, oskuld och salighet; ssom Han r ifrn dden uppstnden, lefwer och regerar i ewighet." Detta r just meningen af wrt sprk och r summan af allt Guds evangelium. Och hrp grundar sig nu wr heliga frbindelse och alla trognas innerliga hg, att uti allting se efter Herrens wlbehag och hans namns ra, kortligen att lefwa fr Honom. S sger ock apostelen: Han r frdenskull dd fr alla, att de, som lefwa, skola icke nu lefwa sig sjelfwa, utan Honom, som r fr dem dd och uppstnden. D Christus dtt i allas stlle, mste ock de alla, fr hwilka Han dtt, icke mer betrakta sig ssom frn Honom srskilda menniskor, oafhngiga och sjelfstndiga, utan alltid ssom lemmar i Honom, ssom Honom tillhrande och tjenstskyldiga underster. Han r frdenskull dd fr alla. Mtte Gud ppna allas wra sinnen fr denna sak! r det sannt, att Guds Son blifwit menniska fr wr skull och fr oss offrat sitt lif under starkt rop och trar, p det wi skola lefwa genom Honom, skola fr hans skull hafwa en ewig nd, trots alla wra synder, och sist rfwa det ewiga lifwets salighet: huru skulle icke wi d uppoffra hela wrt lif fr Honom, fr hans ra, hans tjenst och wlbehag, uti allt hwad wi gra eller lta! Ingen menniska har rttighet att lefwa hr p jorden, utan att lefwa fr Honom, som har terkpt oss frn den ewiga dden och frdmelsen. Det r redan nog sorgligt, att de trogna, som werkligen med hela sin ande helga sig t Herren, dock icke kunna lefwa mer fullkomligt till hans tjenst och ra; men tnk, huru mycket grufligare, att icke ens egna sitt lif till hans ra,utan alldeles fritt och uppstligt lefwa sig sjelf! Detta r ju ett alldeles osaligt lif, hwarom Luther yttrat de starka orden: "Frdmdt till nedersta helwetet r det lefwerne, som en menniska lefwer sig sjelf." Och huru werldens barn lefwa ett sdant frdmdt lif, d de ro alldeles fria frn omsorgen om Herrens ra och wlbehag, d de i allt sitt lefwerne med tankar, ord och gerningar flja blott sitt eget behag, det r uppenbart fr allas gon. De "frneka Herren, som har kpt dem"; om de ock med munnen beknna Honom. Och annorlunda kan det icke wara med de andligen dda. Att ngon menniska werkligen lefwer fr Herren, r ett underwerk af hans nd allena i den nya fdelsen. De som emotst den nd, som kallar dem till bttring och omwndelse, de mste d frblifwa under den fallna naturens wlde, lefwa blott sig sjelfwa och fr sin egen rkning; och de som lefwa fr sin egen rkning, de skola ock d fr sin egen rkning, skola ock sjelfwa hjelpa sig i dden och domen. Blott de som "lefwa i Herren", de skola ock "d i Herren". Hwad frjd att hra Jesus till Och g allena, dit Han vill, Att wara hans, hans frlsta brud,
Och genom honom tck fr Gud. Den lyckan, Jesu, r ock min, Ty jag r din ja, ewigt din. Du, du har kpt mig, som jag r, Och hller mig nu ewigt kr. Den 13 Jannari. I hwilken Han lter se sin rttfrdighet, i det att Han frlter synderna, som woro blifna under Guds tlamod. Rom. 3:25. Ordagrannt efter grundtexten: "Till ett bewis p sin rttfrdighet uti sidolemnandet af de frut under Guds tlamod skedda synderna." Hwad hr menas med Guds rttfrdighet, det frklarar apostelen genast i fljande vers, der han sger: "Till bewis p sin rttfrdighet i den tid, som nu r, att Han r rttfrdig och rttfrdiggrande den, som r af Jesu tro (grundtexten). Att Han r rttfrdig, p samma gng Han rttfrdiggr dem, som tro det r denna Guds rttfrdighet, som skulle bewisas dermed, att Han utstllde sin Son till en blodbestnkt ndestol. Guds rttfrdighet r sledes hr hans domare-rttfrdighet, med andra ord, hans rttwisa. Men det war i afseende p twenne srskilda frhllanden, Guds rttfrdighet blef frklarad och bewisad genom Christi frsoningsdd. Det frra (v. 25) war Guds frdragsamhet under gamla testamentet, eller ssom apostelens ord lyda: "sidolemnandet af de frut under Guds tlamod skedda synderna;" det andra (v. 26) war, att Han ock helt bendar och "rttfrdiggr" de syndare, som tro p Christus. Hwad det frra frhllandet angr, tyckes apostelen wilja sga: Gud har i de frflutna tider lemnat synderna utan en full och lagenlig bestraffning. Ty om Gud genast wisat sin fulla straffrttfrdighet och handlat med menniskorna efter frtjenst, s skulle Han hafwa utrotat menniskorna frn jorden icke blott frstrt alla hednafolk, utan ock gjort en nde med Israel, hwarigenom ocks den ndesplan i afseende p hela menskligheten, som lg i hans hushllning med Israel, hade blifwit om intet. Under hela den tid, som fregick Sonens sndande, synes Han hafwa frgtit att straffa menniskorna efter deras synder, och hela werlden hwilade under skuggan af hans "tlamod". Men nr Christus war kommen, skulle denna frdragsamhetens tid hafwa nda, och d skulle det uppenbaras, hwad som legat till grund fr densamma, d den gudomliga rttfrdigheten utkrfde syndernas fulla straff i ende Sonens blodiga dd p korset. Om det andra frhllandet sger apostelen: "Till bewis p sin rttfrdighet i den tid, som nu r, att Han sjelf skall wara rttfrdig och rttfrdiggrande den som r af Jesu tro." Hr talas om annat n blott frdragsamhet; hr talas om den fulla nden, att Han rttfrdiggr den, som r af Jesu tro. Huru det kan wara gudomlig rttfrdighet eller rttwisa att rentaf rttfrdiggra syndare, det skulle Christi hrda och blodiga dd wisa. O, hwilka hjertefrjdande ord hr ro! Apostelen sger, att Herren Gud har framstllt sin Son till en ndestol i hans eget blod, p det Han skulle lta se rttwifan uti det, att Han rttfrdiggr de troende. Han har gifwit en laglig frsoning, p det Han skall kunna wara p en gng "sjelf rttfrdig och rttfrdiggrande den", som tror. Hade Han icke franstaltat en fullkomlig, laglig godtgrelse fr alla wra synder, s hade Han icke kunnat rttfrdiggra syndare och dock sjelf wara fullkomligt rttfrdig; ty rttfrdigheten fordrade, att syndare skulle straffas, icke rttfrdigas. Men nu, d en laglig frsoning r skedd, kan Han wara p en gng "sjelf
rttfrdig och rttfrdiggrande den, som r af Jesu tro". "Frjden eder, I himlar, och gld dig, du jord!" Syndares bendning str nu tillsammans med sjelfwa den gudomliga rttwisan. Och wore det icke s, kunde jag icke hlla ut i tron p Guds nd; jag skulle alltid tycka, att Gud mste trttna wid mina ondliga synder. Men nu har den store Herren Gud fogat denna anstalt, hwarigenom sjelfwa rttwisan fordrar wr bendning. Ty det wore icke rttwist, att twenne gnger utkrfwa samma skuld. Aro wra synder med Christi blod godtgjorda, s skola de icke utkrfwas af oss, s lnge Gud r rttwis och icke frkastar den lsepenning, Han sjelf bestmt fr wra synder. Uti Christi frsoning r sledes Guds rttwisa uti syndares bendande och rttfrdigande framstlld i ett skinande ljus. "Ingen har ngon tid sett Gud; ende Sonen, som war i Fadrens skte, har kungjort oss det." I Honom hafwa Guds strsta egenskaper, hans ondliga barmhertighet och hans fullkomliga rttfrdighet, framlyst. Han gaf rttfrdigheten allt, hwad hon kunde krfwa, s att rttwisan kan nu frskra hwarje troende syndare om nd och salighet, lika mycket som barmhertigheten. Man skall nu inse, att Gud r icke blott s ndig, utan ock s trofast och rttwis, att Han frlter synderna. Rttwisan har, istllet fr att tnjas med en liten del af sin fordran, tagen ur den utblottades sista tillgngar, nu wndt sig till den rike Borgesmannen och ftt full godtgrelse. Och kunde wi betnka den personens storhet, hwilken lemnat denna godtgrelse, mste wi sga, att den gudomliga rttwisan i hans dd blifwit i hgsta grad frherrligad. Jord och himlarna sig frjde: Gud och wi nu ro njde. Den 14 Januari. Du skall lska din Herre Gud af allt ditt hjerta, af all din sjl, af alla dina krafter och af all din hg. Luc. 10: 27. Detta r det yppersta och strsta budet. Och hwad kan wara billigare, n att wi f lska Gud? r det icke sannt och rtt, att hwarje pulsslag, hwarje tanke, hwarje kraft, wrt hela sinne och tankefrmga, kropp, sjl och lif, skulle allt tillhra Honom, hwarje gonblick wara egnadt t Honom? Ingen stund af wrt lif borde g frbi, utan att wi med trngtande, lskande sjl sge p Honom, frgade efter hans wilja och wlbehag, aktade p hans wink. Fr wsenden, som ro skapade till Guds belte, anstr sannerligen ingenting mindre. Och sdant ligger i orden: "lska Herren din Gud af allt ditt hjerta, af all din sjl, af alla dina krafter och af all din hg." Ty att du skall lska Gud af allt ditt hjerta, det will just sga, att du skall uppriktigt och utan skrymtan werkligen lska Honom, s att Han utgr det frnmsta fremlet fr dig, hwilket frdunklar alla andra, och till hwilket allting sedan hnfres. Ty wi weta, att menniskan r s danad, att hon aldrig kan p en gng lska twenne freml lika, utan alltid r ettdera det frnmsta, ssom Jesus frklarade i Matth. 6:24. Just detta frnmsta freml fr hjertat, det du mest tnker p, innerligast trngtar efter och hnger wid, detta som mest fgnar dig o. f. w., detta hjertefreml will Herren Gud wara fr dig. Detta betyder ordet: "lska Gud af allt ditt hjerta." De fljande orden utgra sedan blott en widare utweckling af det frsta, eller af hwad som alltid dermed fljer. Nr det tillgges af all din sjl, will det derfre sga, att nr du lskar Gud af allt ditt hjerta, du ock uppoffrar
fr Honom hela ditt lif, s att din egen wlfrd, ra, njutning, ja, sjelfwa lifwet, aktas ringa fr Honom. Ty ordet "sjl" betecknar i Skriftens eget sprk wanligen det lekamliga lifwet och allt, hwad som frelper i wra yttre sinnen. Sledes, om antingen krleken till jordiska ting och till ngot eget will draga dig, eller fruktan fr lidanden will drifwa dig frn Herren, lter du genast allt fara och sger: "M hwad som helst frloras eller drabba mig, nr jag har dig, o Herre, frgar jag intet efter himmel och jord." Widare heter det: af alla dina krafter det will sga, att alla dina frmgenheter ro hwarje stund sysselsatta med Gud, med hans tillbedjande och tjenst; s att dina tankar alltid umgs med Honom, din inbillningskraft, dina sinnesrrelser hafwa alltid Gud till mne och freml; att dina gon se, dina ron lyssna blott efter det, som tillhr Gud, din tunga will bestndigt tala om Honom, dina hnder gra Honom ngot till tjenst. Slutligen heter det: "lska Gud af all din hg", eller egentligen "eftertanke". Att lska af all sin hg eller eftertanke tyder p den krlekens omsorg att fr hwarje tillflle trffa det bsta sttet att behaga och tjena den lskade, hwilket med andra ord r ett aktgifvande p den lskades smak och wlbehag, s att det, som behagar honom, r fr den lskande alltid det rttaste, bsta och behagligaste. Mrk, hwad det innebr att lska Gud af all sin hg! Det r, att icke weta ngot annat rttesnre, fr hwad som r godt, rtt eller ljuft, n Guds behag; att om blott Gud will, tillstdjer eller tillskickar ngot, wore det ock i sig sjelft n s bittert fr mig, r det mig genast krt och dyrbart, blott derfre att den kre Guden will det; och ndtligen, att detta skall wara din egen lust. Ty att lska af all sin hg, r just motsatsen mot att gra ngot blott p befallning eller af twng. Sledes, om det kostar p, om du knner det swrt, nr du skall gra eller lida ngot fr Guds skull, s att du mste strida med ngon motwilja, d lskar du icke Gud af all din hg. Du skall s lska Gud, att allt hwad Han ngonsin tillstdjer eller tillskickar dig, r fr hans behags skull alltid krt och dyrbart fr dig, om det ock wore i sig sjelft det bittraste, t. ex. att det kraste freml, du hade p jorden, berfwas dig, eller att din hela jordiska lycka frstres, eller ditt goda namn och rykte i grund tillintetgrs o. s. w. Si, allt sdant r i sig sjelft bittert, men skall blott fr din Guds wlbehag wara dig krt och behagligt, endast derfre att Han will det. Sdant ligger i orden lska Gud af all din hg. Ty huru kan man lska Gud af all sin hg och dock icke lska det, som behagar Gud, utan knna motwilja fr ett bud, som Han gifwit, eller fr ett lidande, som Han tillsnder? Om du blott lskar Gud af allt ditt hjerta af all din sjl af all din hg, skall ju allt, hwad som r hans wlbehag, wara dig krt och wara dig lika, ehwad det r ljuft eller bittert, blott Han will det. Fr mig ej andra gudar haf, S sger Han, som lifwet gaf. Mig frukta, lska fwer allt, Haf lit till mig, som jag befallt. S bjuder Gud. Den 15 Januari. Honom, som icke wisste af ngon synd, har Gud gjort till synd fr oss, p det wi skulle warda Guds rttfrdighet genom Honom. 2 Cor. 5:21. O, ett wldigt ord! Ty det str werkligen icke syndoffer, utan synd - "gjord till synd" betecknande, att Han af hela werldens syndamngd war s fwertckt, att Han kunde kallas idel synd; ssom biskop
Hersleb fwer detta sprk sger: "Han blef gjord till sjelfwa synden, s att Gud ansg Honom fr intet annat n idel synd; Gud gjorde Honom s till sgandes till en syndakloss, en syndaklimp ... p det allt Guds straff, all wrede, all helwetets grymhet, all satans rttighet till oss, skulle fr syndens skull uti Honom, ssom i en medelpunkt, sammanstta, emedan alla synder uti Honom woro frsamlade och hade liksom sitt qwarter, rum och plats." Eller ssom Luther sger: "Nr den barmhertige Fadren kastade allas wra synder upp Honom, sade Han: Du skall wara det alla menniskor warit och ro, ifrn tidens begynnelse intill dess nda; du skall wara den syndaren, som tog pplet i paradiset; du skall wara David, som bedref hor och mord; du skall wara Paulus, som frfljt, frsmdat och frfwat all wldsamhet etc. Korteligen, du skall wara det alla menniskor ro, likasom hade du allena gjort alla menniskors synder; derfre tnk nu p, huru du betalar ock gr tillfyllest fr dem." Nr nu medlaren slunda bar werldens synder, kom ock all lagens frbannelse fwer Honom, d. . all den Guds wrede, ond och pina, som all werldens synd frtjenat. Denna kamp brjade i rtagrden och war s hrd, att den utpressade af den starke Hjelten den oerhrda blodswetten under bn och trar, ssom af en swag, wanmktig syndare. Med Guds tillrknelselag r intet skmt, utan det allrastrsta allwar. Nr Gud en gng kastat synden p Honom, kunde Han icke ens infr Gud klaga, att Han war oskyldig, utan mste st fr Fadren som en stor syndare och smaka all lagens frbannelse. Denna fullbordades uti dden p korset, hwilken innefattade all lagens frbannelse. Hr hll nu fwen dden slutligen sin drabbning med lifwet. Dden r en allsmktig herre fwer hela werlden; ty han fwerwinner konungar och furstar och alla menniskor. Nu lgger han sig med all makt p Christus, will fwen fwerwinna och uppsluka Honom, tyckes ock hruti lyckas, d Herren med starkt rop och trar uppgifwer andan. Men emedan i Honom war det ewiga lifwet, fwen d, nr Han lt dden fwerwinna och dda sig, wnde detta lifwet om, fwerwann och ddade dden. Genom denna Christi oskyldiga dd fr werlwerldens synder blef hela den stora segren wunnen, hwarigenom ormens hufwud blef krossadt. Lagen hade tagit ut allt, hwad han hade att fordra af menniskoslgtet; synden hade blifwit fullkomligt afstraffad och frsonad; dden hade blifwit fwerwunnen af lifwet; djefvulen hade derigenom frlorat sitt rof; "klagaren war frkastad" och "dmd", och genom frbundets blod blefwo fngarna utslppta utur kulan. Ty nu war en ewig pardon, lif och frihet och rttfrdighet t alla frwrfwade, och nglar och saliga skaror sjngo om segren: "ra och lof och pris och starkhet ware wr Gud och Lammet." Detta war den herrliga seger, om hwilken str skrifwet: Dden r uppswulgen uti segren. Du dd, hwar r din udd? Du helwete, hwar r din seger? Ddens udd r synden; syndens kraft r lagen. Men Gud ware tack, som har gifwit oss segren genom wr Herre Jesus Christus. Och s r nu hela werlden genom Christi herrliga seger likas sannt och riktigt i Christus frlossad, som hon i Adam r fallen och frtappad, och fr likas ofrskyldt genom Christus det ewiga lifwet, som hon genom Adam ftt synden och dden i arf. Arfwet af Adam se och knna wi alla stunder i oss och i werlden; men arfwet i Christus se och knna wi icke, det mste endast genom evangelium frkunnas och af oss tros. Men Herren Gud ser Christus och hans frtjenst. Derfre s sannt du ser werlden frsnkt i synder, s sannt ser Gud alla menniskor i Christus fullkomligt frsonade, rttfrdigade och helgade, ja, s tcka, som d Han i begynnelsen sg p allt, det Han hade gjort, och si, det var allt ganska godt. Wore icke werlden s terstlld fr Guds gon, d hade icke Christus fullkomligt utrttat sitt frsoningsembete. Och nu terstr
sledes intet annat fr wr salighet n evangelii bud: Hyllen Sonen! Kommen igen, I afflliga barn! Kommen, ltom oss g med hwarandra till rtta: Om edra synder n wore blodrda, skola de dock warda snhwita. Den der trstar, han komme; och den der will, han tage lifwets watten fr intet. Den der tror och blir dpt, han skall blifwa salig; men den der icke tror, han skall blifwa frdmd. Allt r nu redo! Si, Gud har utgifwit Till wr frlossning ej silfwer och guld. Enfdde Sonen sjelv lsen har blifwit, D Han, som broder, betalte wr skuld. Kom d, du arme, kom genast p stunden, Kom, s owrdig och syndig du r! Du kan dock aldrig bli bttre i grunden, Frrn du kommit till Frlsaren kr. Den 16 Januari. Jag hll mig icke derfr, att jag ngot wisste, utom Jesus Christus och Honom korsfst. 1 Cor. 2:2. Du frgar: Har den heliga Skrift gifwit ngot utmrkande tecken fr Christi rike, hwarigenom den "rtta Guds nd", den enda rtta andligheten skiljer sig frn alla falska wgar? Jo, war det mjligt, att Gud, som sg alla kommande olika meningar om den rtta uppfattningen af christendomen, dess hufwudsak och hemlighet, icke skulle hafwa gifwit ett sdant tecken? Gud ware lof, det finns werkligen, finns tydligt och ptagligt utsatt. De som redan ro komna till sanningen och hafwa gon att se, de finna detta fverallt i Skriften. De se nemligen, att det r en enda sak, hwarp allt beror de se, att det r all sann christendoms utmrkande drag, hemlighet och hufwudsak, att Christus, Christus blifwit hjertats allt uti allt, att man kan med sanning sga med Paulus: "Allt det, som war mig till winning, har jag rknat fr skada emot den fwerswinneliga min Herres Christi kunskap. Jag wardt dd: men Christus lefwer i mig. Ty det jag nu lefwer i kttet, det lefwer jag i Guds Sons tro. Jag will intet weta, utom Jesus Christus och Honom korsfst." De se det bestmdt afgjordt slunda: Den som har Sonen, han har lifwet; den icke har Sonen, han har icke lifwet; ty lifwet r uti Guds Son. Sdant se de trogna allestdes i Skriften. Det, fs hr skall sgas, r derfre fr dem intet nytt. Men det skall dock wara fr mnga en hjertans lust att skda, icke blott hwad som r christendomens hemlighet och utmrkande drag, utan ocks att Herrens Ande talat om detsamma ssom om ett igenknningstecken, alla dem till allwarlig sjelfprfning och rttelse, som eljest wilja se det. I Uppenbarelsebokens fjortonde kapitel lsa wi om den nya sngen, hwilken sjngs af den tecknade skaran p Sions berg fr Lammet, som stod i midten, och lsa uttryckligen de orden: "Och ingen kunde lra den sngen, utom de hundrade fyra och fyratiotusen, som ro kpta af jorden." Hr ser hwar och en, att Herrens Ande just welat stta denna sng till knnetecken p Sions folk! Men hwaruti bestod denna sng, och hwad war det, som ingen kunde lra, utom de tecknade? Johannes sger: "De sjunga fr Lammet: Du r ddad och har igenlst oss t Gud med ditt blod." De sjngo om Lammets frtjenst och wr terlsning i dess blod! Ja, torde ngon sga: hwem kan icke sjunga derom? Och hwem wet icke, att det r det strsta i himmelen och p jorden? Men betnk, hwad den heliga Skrift menar, d hon sger, att de sjunga
detta och blott detta, samt att ingen kunde lra den sngen utom de tecknade! Det r icke frga om att blott weta det eller blott med munnen erknna eller sjunga det. Skriften lr icke skrymteri; och den, som icke uppstligen will bedraga sig sjelf, mste gifwa akt p Skriftens mening. Ltom oss d betnka, hwad det innebr, att de i denna utmrkande sng sjngo blott om Lammets frtjenst och icke om allehanda Guds wlgerningar. Skert r, att denna saliga skara p Sions berg framfr ngon annan knner och erknner alla Guds drpliga gerningar, s wl skapelsens och frsynens som isynnerhet Andens dyra gfwor och priswrda werk i menniskors hjertan. Hwad kan det d betyda, att de i denna sng endast sjunga till ra t Lammet och dess frsoningswerk: Du r ddad och har igenlst oss t Gud med ditt blod? Ja, hwad betyder detta annat n blott detsamma, som Paulus menade, d han sade sig icke wilja weta ngot annat n Jesus Christus och Honom korsfst? nemligen att detta allena r hjertats trst, gldje, skatt och bermmelse; att Lammets frsoningsoffer r enda fremlet fr hjertats tro, fr dess hunger och trst, dess hopp och tillfredsstllelse. Och r det icke just detta, som hela Skriften drifwer, ssom det utmrkande i den rtta tron och andligheten, nemligen att wi icke uti ngot, som finnes hos oss, skola hafwa wr trst, icke ens i sjelfwa Andens werk, icke ens i wr tro, mycket mindre i ngra trons frukter, ssom krlek, gudsfruktan, utan endast uti Christi kropps offer. Ssom Han sjelf sger: Mitt ktt r den rtta maten, och mitt blod r den rtta drycken. Si, detta r derfre knnetecknet p de rtta christna, att Lammet, som r ddadt, r deras enda trst; att i deras hjerta ingenting str i jemnbredd med detta, utan allt deras grande och deras erfarande af Andens werk, i sig sjelft s godt och herrligt, dock aldrig kan tillfredsstlla dem, utan endast Lammet, som r ddadt och har igenlst oss t Gud med sitt blod. Hwar r du? Hwar r du? Ack, har du frsttt, Att endast i Sonen r lifwet? Och derfr, s arm och elndig du gtt, t Honom p nd dig ock gifwit Och funnit frlossning i blodet? Den 17 Januari. Weten I icke, att wi som ro dpta till Christus Jesus, wi ro dpta till hans dd. Rom 6:3. Apostelen will sga: Tnken dock tillbaka p, hwad som gjort eder till christna. I ren ju dpta till Christus. Weten I icke, hwad denna dpelse betyder, nemligen att I icke allenast ren twagna och renade genom syndernas frltelse, utan ock att det syndiga kttet r derigenom dmdt ifrn lifwet och fwerantwardadt t dden, att det skall helt frdrnkas, f att edert terstende lif p jorden skall wara ett bestndigt syndens ddande. Sdant war frbundet med Christus: "Wi ro dpta till hans dd." Men detta mste wara icke blott ord och tankar, utan sanning och verklighet. Mtte hwar och en, som will wara christen, besinna detta! Om ngon, som beknner sig till Christus, likwl icke werkligt har det nya sinnet, som i allt will gra sin Herres wilja, utan han kan nnu hylla och frswara en och annan sktesynd, st i frtroligt frhllande
till ngot, som uppenbart strider emot Herrens bud och wilja, han bedrager sig sjelf med en dd inbillningstro. D wi blifwa omwnda, terkomma wi just till det frbund med Christus, till hwilket wi blefwo dpta. Men wi ro dpta till hans dd och hans dd war en syndadd. Om nu ngon, som r en slaf, t. ex. under girigheten, s att winna och samla detta jordiska r hans hufwudsak eller under wllustsynder, otukt eller dryckenskap, eller under wredessynder, hat, afund, lgn och frtal, eller han fwar ngon oredlighet i handel eller arbete m. m., om en sdan wnder sig till religionen, till Guds ord och Guds folk, och nu beknner tron p nden, men han qvarblifver i sitt frra frhllande till sin sktesynd hr ter: han bedrager sig med en falsk inbillningstro. Och all hans religion, hans kyrko- och nattwardsgng r under ett sdant frhllande endast ett wederstyggligt skrymteri. Frbundet med Christus r ett heligt frbund: "Wi ro dpta till hans dd." Christi rike r wisserligen fullt med synd och jmmer; derom talas icke, att du fr knna allt ondt i ditt gamla hjerta, i kttets lustar och begrelser, eller att du kan falla och frg dig; men att qwarblifwa i sitt gamla frhllande till synden, det hrer icke till Christi rike. Hwar ngon r i Christus, s r han ett nytt kreatur. Alla Guds barn hafwa ett heligt sinne, som gr uppror fwer synden. Att du nnu kan st i lugnt och frtroligt frhllande till din girighet, eller din relystnad, din afund, eller din otukt, eller din wrede, din trtsjuka ditt hat att st i lugnt och frtroligt frhllande till ngot sdant,
hylla och urskta det: det r detta, som alldeles bestmdt wittnar emot dig. Att olyckligt falla och frg sig, r nnu icke att bryta frbundet med Christus; men att gifwa fynden frihet, hylla och frswara den, det r att bryta frbundet. Vi ro dpta till hans dd. Skall du nu i sanning dda synden, d mste du hafwa en willig ande dertill, fwen om det fr kttet r bittert. Christi menskliga natur bfwade wl fr ddens bitterhet, dock war Han efter anden willig att taga kalken ur Fadrens hand. S sade Han ock om sina trogna: "Anden r willig, men kttet r swagt." r den williga anden bortwiken ur ditt hjerta, d r all kamp med synden ett lagtwunget arbete och sledes skrymteri, efter det icke gr af hjertat. Men skall den williga anden behllas, d mste du lefwa i tron, i den saliga trst och wisshet, att Gud frlter alla dina synder. Dertill r ock ndigt att weta, att huruhelst det gr dig i striden, ehwad du bttre eller smre lyckas wid syndens bekmpande, str dock alltid ndefrbundet fast hos Gud, och fwen du lefwer i det frbundet, s lnge du lefwer i denna fning och insweper dig i Christi rttfrdighet; ty p denna allena grundar sig nderiket, hwilket r wldigt fwer alla synder. Sjelfwa denna fning, att tro nden och dda synden, skall wara dig det skraste wittnesbrd, att huru illa det n ofta ser ut, du dock lefwer i sann nd. Och s lnge du af hjertat tror en sdan nd, skall du alltid nyo lifwas till att flja din trogne Frlsare och dda synden. Men fr kttet blir denna wg bitter. Det kan du ock sluta deraf, att det heter: "dpta till hans dd;" ty Christi dd war en bitter dd. Han har under starkt rop uppgifwit anden. Kttets korsfstande skall ofta blifwa dig s bittert, att ocks du skall ndgas ropa, d du i nd och ngest kallar Herren. D gller det att icke trttna, utan wl ihgkomma, att d du r en christen och str i Guds frbund, har du gjort en fwermttan stor lycka, du gr emot en ewig herrlighet. Derfre m du gerna lida ngot derfr. Kronan lnar wl alla redligt framhrdande kmpar. Det r ju ett fast ord: D wi med, f skola vi lefwa med; lida wi, f skola wi med regera.
Waka, bed och strid, n en liten tid, Snart ditt Canaan skall hinnas, Kronan rckas, palmen winnas I en ewig frid. Waka, bed och strid. Den 18 Januari. Nr Han (Hugswalaren) kommer, skall Han straffa werlden ... fr synd, ty de tro icke p mig. Joh. 16:8,9. Mrk dessa ord: Fr synd, ty de tro icke p mig. Hr ser jag ngot mrkwrdigt! Hwad kan det betyda, att nr Herren hr will frklara all werldens synd, fr hwilken Anden skall straffa henne, nmner Han endast detta: De tro icke p mig? Mnne icke Christus hr uppenbarar, att otron r den enda frdmande synden; att all synd emot de tio buden r borttagen, frsonad, kan ingen frdma, om han icke sjelf frdmer sig genom otro. Fr synd, ty de tro icke p mig! Se wi icke fwen detta i allt hans beteende emot syndare? D till Honom kommo allehanda publikaner och syndare, sjelfwa drggen af allt ogudaktigt folk i landet utgjorde ngonsin deras synder ngot hinder fr deras bendning? War icke allt genast wl, f snart de flydde till Honom? Hwar war d lagen med dess bud och domar? Hwar war deras lnga, swarta skuldregister? De hade i alla sina lifsdagar syndat emot Guds bud, och jag ser dock att, ssom Paulus sger, Han frebrdde dem icke deras synder, der war idel nd, trst, stma och wnlighet, liksom de i alla sina lifsdagar aldrig gjort en enda synd; s att de lagkloka frbittrades derwid och sade: Han r publikaners och syndares wn. Och hwad sger Han sjelf derom? Han nekar icke, utan bekrftar det och sger, att dessa syndare woro hans frlorade fr, penningar och sner, att Han war den hulde Fadren, som lper med utstrckta armar mot den frlorade sonen, m. m. O, kre Frlsare! Wet du icke af hans mnga och fula synder! Nej, han har inga synder alls inga synder! Mitt blod warder utgjutet till syndernas frltelse. Synden r borttagen, missgerningen frsonad, och den ewiga rttfrdigheten framhafd. Gud frsonade i Christus werlden med sig sjelf och frebrdde dem icke deras synder. Det finnes blott en synd, som frdmer werlden: ty de tro icke p mig! Se wi icke ock, att Christus frdmde de strngaste laghelgon. Han nekade icke, att det war godt, att de icke woro orttfrdiga, icke rfware, icke horkarlar, att de gfwo de fattiga almosor m. m., och icke dessmindre woro de frdmda. Se wi icke fwen Paulus betyga om mnga af sina brder, att de hade nit om Gud, att de foro efter rttfrdigheten; men, sger han, de kommo dock icke till rttfrdigheten, emedan de icke skte det af tron, utan af lagens gerningar. O, en frunderlig dom! De, som warit bttre, blifwa frdmda, och de, som warit smre, blifwa saliga; den, som frslst sitt arf med skkor, fr den gdda kalfwen, och den, som alltid tjent Fadren och "aldrig gtt af hans bud", fr icke ett kid. Skall jag d icke se, att dr ligger ngon stor hemlighet! Skall jag d aldrig wakna fwer, hwad frsoningen wille sga! Skall jag d aldrig frst, hwad som skedde i Christi dd! Detta r det frsta, wi lra af Christi ord: Fr synd, ty de tro icke p mig; nemligen att all synd r s frsonad i Christi dd, att den icke mer har lagens frbannelse med sig, utan att frdmelsen kommer endast af otron; att ingen menniska warder frdmd fr synden, utan endast fr otron. Detta r den trstliga lrdomen af dessa ord. Det andra, wi lra af dessa ord, r, att den frommaste,
allwarligaste, gudligaste menniska kan blifwa frdmd, nemligen om hon med all sin fromhet icke tror p Christus att sedan hon lnge lefwat i det allwarligaste bttringsarbete, den djupaste nger, de andktigaste bner, den frommaste wandel, den strngaste sjelsfrsakelse, den mest ofrtrutna wlgrenhet m. m., mste hon med allt detta fara till helwetet, om hon icke lrt rkna allt detta fr skada emot den fwerswinneliga wr Herres Jesu Christi kunskap och nu warder funnen i Honom, blott i Honom hafwande sin rttfrdighet och trst. Allt, hwad i mnniskan r, gller intet fr Guds gon, sedan hans lsklige Son gaf sitt blod till syndernas frltelse. Deraf kommer, att de frommaste blifwa frdmda, nr de icke "hylla Sonen". Hrom skall den Helige Ande fwertyga werlden: fr synd, ty de tro icke p mig! Han angriper hrmed det ypperligaste folk p jorden, kastar de frommaste, allwarligaste och heligaste menniskor under frdmelsen blott derfre, att de icke gifwa Lammet ra, utan wilja wara sina egna frlsare. Som Farao med all sin hr I Rda hafwet drnktes, S all den synd i werlden r Ack hr och lr I Jesu blod nedsnktes, Nu r det skedt - och werlden str Frn all sin synd otalig S frlst, att blott med tron hon gr Till Lammets sr, r hon p stunden salig.
Deu 19 Januari. Den som icke tror Sonen, han skall icke s se lifwet, utan Guds wrede blifwer fwer honom. Joh. 3:36. Det ligger i all menniskonatur, att wi se p wra egna gerningar, wr fromhet eller wra synder, och derefter dma om Guds nd emot oss. Men Anden kommer och sger: Nej! hr finns en man, som heter Jesus Christus, "qwinnans sd", hwilken den ewige Fadren satte under lagen i edert stlle att allt fullgra, samt smaka "dden fr alla". Hans dyra blod har borttagit bde frn edra synder och edra dygder all fr Guds dom gllande kraft och betydenhet. "Uti Honom och ingen annan r salighet; det r intet annat namn under himmelen menniskorna gifwet, i hwilket wi skola warda saliga, utom i Jesu Christi Nazareni namn." Detta r egentliga orsaken, hwarfre otron r den enda frdmande synden. Redan hennes storhet r frskrcklig; och dock r det icke egentligen hennes storhet, utan bennes art och ws ende,som gr, att hon frdmer. Wi bra wl besinna, hwad otron r. Hon r frst ett fraktande af Guds allrastrsta barmhertighet, ett bespottande af hans strsta mhet, ett trampande af den gudomliga barmhertighetens strsta gfwa, ende Sonen; och fr det andra ett bortkastande af det enda oss gifna frlsningsmedlet, af det enda offret fr wra synder. Gud har af sin innerliga barmhertighet frbarmat sig fwer wrt elnde och gifwit oss till frlsning sin ende lsklige Son. Han kom och blef wr broder, blef ett menniskobarn och utgaf allt, hwad Han hade, sin rttfrdighet, sitt lif och sitt blod till wr frlsning. Du wet allt detta, och r dock alltid lika kall och liknjd fr Honom; du firar hans fdelse om julen,
lser, hr och sjunger om barnet i krubban ; du firar hans lidandes- och ddsfest, lser och hr om hans blodswett i rtagrden, hans hudflngning, hans trnekrning, hans hnders och ftters genomborrande; du ser Honom upphngd mellan rfware, du hr hans trstlsa ngestrop m. m., och du wet, beknner och sjunger, att allt detta skett fr dig och dina synders skull; du gr till nattwarden och firar hans dds minnelse och med allt detta frblir du lika dd och kall i ditt hjerta, lskar och omfamnar Honom icke, glds och prisar icke, uttan gr med sjl och tankar fulla af ffnglighet, synd och olydnad mot denne ndige Frlsare. Undrar du d, att du mste warda frdmd? Undrar du d, att Guds wrede brinner ssom frn nedersta helwetet fwer en s frskrcklig otacksamhet fr hans lsklige Sons brinnande krlek och bittra marter? ett s kallt fraktande och trampande af Guds allrastrsta
krlek! Luther sger i en betraktelse fwer Christi lidande: "Ett mnniskohjerta, som icke hrigenom blir bewekt eller rrdt, mste ju wara hrdare n sten, n jern och stl. Likwl gr den kra fina werlden sin wg fram och lgger detta alldeles icke p hjertat, r trg, kall, otacksam och fraktar denna stora skatt. Derfre sker det ock, att wr Herre Gud deremot lemnar henne derhn, att hon kommer bestndigt mer och mer lngt derifrn. Och wr Herre Gud gr just rtt, att Han sger till den otacksamma werlden: Will du icke wid min stora krlek, att jag f faderligen och hjertligen har beskt dig och fr dig gifwit min lskade Son i s stora marter, wlan, s will jag icke heller wid dig; frgar du icke derefter, hwad jag har gjort, f frgar jag ock icke efter dig; will du icke hafwa min Son Jesus Christus, s tag i stllet Barrabas, ja djefwulen sjelf" Nr du r s kall, hrd och otacksam och har alldeles ingen gldje i Christus, utan fr all hans nd och krlek wisar Honom blott frakt, undra icke, att Gud d lter dig g din egen wg till frderfwet. Apostelen sger: Ho som bryter Mose lag, han mste d utan barmhertighet. Huru mycket strre npst, menen I, frtjenar den, som frtrampar Guds Son och aktar testamentets blod ssom orent? Se hr, hwad otron r redan i sig sjelf! Derjemte r hon ocks moder till alla andra synder. Den, som icke tror p Christus, r bortwnd och afsndrad ifrn Gud, har ingen sann krlek, frtrstan och lust till Honom och hans wilja, om han ock, ssom trlen, af fruktan eller inbillning om frtjenst stller sig efter hans ord, ssom skrymtare och werkhelgon gra. "Och sledes fljer", ssom Luther sger, "djefwulens drakestjert och hela helwetet med otron". Men allt detta r likwl icke den egentliga orsaken, hwarfre otron medfr frdmelsen, utan orsaken r, att hon bortkastar Guds nd, att honom, som icke tror p Christus, str intet offer igen fr synderna, utan han r naken i sina synder under Guds dom; ssom Paulus sger: Den som hller sig wid gerningarna, honom warder lnen icke rknad af nd, utan af pligt. Ja, Och Som Han den r redan dmd frwisst, honom Gud frkastar, ej will tro p Jesus Christ: till frderfwet hastar.
Ty efter han ej wille tro I Sonens namn allena, Guds Lam det rena Gud honom sjlaro Och himlen skall frmena. Den 20 Januari.
Lggen eder nu derom all winning, att I uti eder tro lten finnas dygd. 2 Petr. 1:5. Nr man rtt betnker alla de dyra lften, som Gud gifwit oss, kan man wilja frgs af grmelse fwer sin frskrckliga kallsinnighet och olydnad, att man icke bestndigt tnker p, huru man med all flit m bewisa sin tro i ett gudligt lefwerne. Allt, hwad till lif och gudaktighet tjenar, r oss gifwet, f att wi icke behfwa fr wr swaghet wara syndens trlar; och wi hafwa de allrastrsta och dyraste lften af Gud sjelf, som omjligt kan ljuga lften, hwilka strcka sig nda derhn och redan i tiden medfra, att wi warda delaktiga af Guds natur och skola i ewighet lefwa med Honom! Skulle wi icke d den lilla tid, som terstr att lefwa i kttet, lta det wara wr hgsta omsorg att nu blott lefwa fr Honom, som gifwit oss allt detta, blott ska att tckas Honom och bidraga till hans pris och derfre lgga oss derom all winning, att uti wr tro m finnas dygd. O, betnk dock detta, du som r ett bendadt Guds barn! Bed Gud om frltelse fr all din frsummelse och om nd att hdanefter begynna ngot bttre. D apostelen sger: "att uti eder tro m finnas dygd", betecknar dygd hr ett heligt nit, kraft och drift till det goda. Apostelen wi lle, att wr tro icke skulle wara ett ddt, owerksamt wetande eller blott ett lttjefullt hwilande; utan d wi tro s herrliga ting, som Guds lften innehlla, skola wi ocks bewisa oss uti all wr umgngelse, som det anstr ett s bendadt och lyckligt folk hr p jorden. Man ser ofta i detta afseende ngot, som r bde bedrfligt och besynnerligt, sjlar, som tyckas werkligen wara komna till ett nytt andligt lif, men p samma gng r det, ssom wisste de icke, att den nd, de emottagit, skulle anwndas i lefwernet till den gamla menniskans ddande; ty en och annan oart kunna de s helt frbise, som wisste de icke, att hwarje synd mste korsfstas och ddas. Om nu dessa dock werkligen hafwa ngot andligt lif, bewisar ett sdant frhllande alltid en andlig smnaktighet och lttja, och det r egentligen frn denna, som apostelen hr will wcka oss, d han yrkar, att i wr tro m finnas dygd nit, kraft, werksamhet. S sger han ock sjelf om sitt ndaml med detta bref: "Detta r nu den andra episteln, som jag skrifwit eder till, i hwilken jag uppwcker och frmanar edert rena sinne." O, mtte nu hwar och en, som detta lser, genast g till sig sjelf och eftersinna, om det icke kan finnas hos honom ngot sdant frhllande ngon christlig pligt, som han nnu frsummar, ngon synd, som han nnu icke uppriktigt korsfster; ty i dessa tw stycken mste gudaktighetens kraft bewisas, nemligen att gra allt godt, som i wr kallelfe r mjligt, samt undfly och korsfsta synden. Sledes: Du, som tror och r bendad, men t.ex. drages med ett styft och wresigt sinne, gif akt p detta, dda detta, slpp det icke lst, utan flj din Frlsares exempel: Nr Han blef bannad, bannade Han icke igen, och nr Han led, hotade Han icke, utan stllde hmnden till den, som dmer rtt. Du som tror och r bendad, men drages med ngon swr kttets begrelse, wakta dig! Hr apostelens ord: "Jag frmaner eder, ssom frmmande och elnda, att I frwaren eder fr kttsliga begrelser, hwilka strida emot sjlen." Du som tror och r bendad, men har hjertat s intaget af jordiska ting, dina jordagods, din kpenskap m. m., att du will frst och sist tnka p och tala om dessa, wet, att detta r ett betnkligt tecken, att du icke r rtt nykter och wakande, och blir du icke waken, skola dessa trnen qwfwa den goda sden i dig, s att du blir en falsk christen, i hjertat jordisk, blott i munnen och ngra fromma iakttagelser
andlig. Du som tror och eger alla dessa herrliga ting, som Gud i Christus gifwit oss, men kan se dina medmenniskor i andlig dd och skerhet g emot en ewig frdmelse, och du gr icke det minsta till deras wckande, du talar med dem allt annat och wet i tysthet deras stundande ofrd, o, wakna, bed Gud om en f uppriktig krlek, att den bestndigt arbetar i ditt inre, s att du sker ngot tillflle och stt att tjena dina medmenniskor till frlsning. Du som tror och r bendad, men ser din fattiga broder ndstlld och eger medel att hjelpa honom, men sluter ditt hjerta till, huru blir Guds krlek i dig? Dda hr ditt ktt, som will behlla allting fr dig och de dina. Se, af sdana exempel kan du mrka, hwad det r, att uti tron finnes dygd, helig kraft och nitlskan. Nu sger apostelen: anwnden derp all flit; bedjen Gud om hans Helige Ande till att s tro och s lska, att det bewisar sig i allt edert lefwerne! Gud frlte oss allt, hwad hri brista och uppfylle oss f med frjden och kraften af de dyra och allrastrsta lften, Han gifwit oss, att ngon werklig frbttring mtte flja! Hjelp Herre, nderik och blid, Att jag af hjertat all min tid Mig hller till det ena: Att tro p Herren Jesus Christ Och fwa krlek utan list, Mitt hopp r du allena. Den 21 Januari. Wid Petrus talade, fll den Helige Ande p alla dem, som hrde talet. Apg. 10:44. Anden kommer icke omedelbart och skter wra sjlar wisst fordras dertill att anwnda ndens medel ordet ordet och sakramenterna! Will du hafwa Anden, hans werk och gfwor uti ditt hjerta, s g till ordet, Andens ord, ls det, hr det, skrif det, tala och sjung det, under bn om Anden, och si, Han skall icke uteblifwa! Det finnes hr och der sjlar, som g och tnka och tnka, ja, sucka och bedja om Anden och Andens werk, men aldrig f det, aldrig i sanning och kraft, aldrig komma till ngon tro, frid, krlek, wisshet och fasthet, utan frblifwa i samma sjukliga arbete, suckan och strfwan bestndigt: och si, slutligen upptcker man, att de icke fwa ordet, att de blott arbeta med sig sjelfwa, blott tnka och sucka, men icke fwa ordet och huru war det d mjligt, att der skulle blifwa ngot gudomligt och andligt hos dem? Apostelen sger uttryckligt, Gal. 3:4, att Anden fs endast genom trons predikan. Och i Apg. lsa wi, att under det Petrus talade, kom den Helige Ande p dem, som hrde talet. Hwad hade de d gjort dertill? Alldeles intet annat n hrt p; de sutto helt stilla och endast hrde ordet, och s kom Anden i deras hjertan, kom nger, tro, krlek, lif och kraft, som gjorde dem till helt nya menniskor. Derfre: ordet, ordet, fwa ordet! Det r hela konsten och hemligheten af det andliga lifwets bde uppkomst, nring, tillwxt och bestnd. Det r icke sannt, hwad ngra enfaldiga mena, att den och den christen nu r s fast och stadgad i nden, att han derfre kan f tro och lefwa, som han gr. Nej, har han en tro och ett lefwerne, som ro Andens werk och icke blott naturens, s kommer det icke af hans stadga och starkhet, att han f kan tro och lefwa, utan endast deraf, att han ngot flitigare nrer sin sjl med det gudomliga ordet. Frsummar han detta, s brjar genast den gamla naturen uppwxa och det sannt andliga utd. Ja, besk honom en dag, d han ngon lngre
tid frsummat ordet, s skall han finnas fga andlig. Behlla sig hans tro och frid likawl, ordet frutan, d ro de icke Andens werk. Korteligen: Det r endast genom Guds ord, som Guds Ande blir boende och werkande uti menniskan och likwl, mrk, icke undf alla, som lsa Guds ord, Ande och lif deraf. Tusende bruka ordet, och det blir nd ingen Ande uti dem. Tusende skriftlrda och fariseer ibland oss bewisa detta. Hwad fordras d? Det fordras att jemte ordets bruk betnka just detta, att det nnu r i Guds hand, om wi skola f dess kraft; fordras att umgs med ordet med det sinne, som denna erinran borde werka ja, med den dmjukhet, fruktan, hrsamhet och tro, som passa fr den helige Gudens ansigte, nr Han talar. Mrk derfre: Det r i Guds hand och fria behag, om Han will gifwa dig ngot, Andens delaktighet. Vi ro icke ens beqwma ngot tnka ssom af oss sjelfwa mycket mindre att tro, att waka, att wrdigt wandra, att bewara ett rtt frstnd af sanningen samt dess kraft p hjerta och samwete; nej, det r allt frgfwes, om icke den Helige Ande werkar det allt frgfwes utan den Helige Andes delaktighet. Att besinna och iakttaga sdant, wore hgst ndigt fr hwarje christen, fwen om wi lefde i all skns frid och rolighet, p det wi icke mtte med all wr kunskap och ordets fning finnas inwrtes dda; men mycket mer r detta d ndigt, nr wi twrtom lefwa midt i det farligaste fiendeland, i ett bestndigt krig. Ja, hrtill kommer, att srskildt denna tiden r en synnerligt fwentyrlig tid, d bde onda och goda makter ro i en mrklig rrelse, d wckelser och frwillelser, omwndelser och affall tfla med hwarandra. Wl behfwes det derfre, att wi hafwa gonen ppna, att wi hlla oss ttt till herden och wra sjlars biskop, att wi hlla oss flitigt och strngt wid ordet hlla isynnerhet den stora, wlsignade grundartikeln om Christus och hans werk klar, ren, fast och ofrfalskad; att wi ro helt fattiga och enfaldiga i tron; aldrig lta den "nya sngen" blifwa oss gammal, lng och utsjungen; att wi ro uppriktiga mot oss sjelfwa och Herren, rtta alla wra tankar, ord och gerningar efter hans heliga wilja och weta, att Herren r nr; att wi mer och mer ska frst wra fiender och faror, frst de lnngngar, hwarigenom den listige fienden sker tkomma wrt andliga och ewiga lif; och ndtligen, att wi ofta, dels enskildt, dels med och fr hwarandra bedja och bedja frst och sist om den Helige Andes delaktighet. Ja, till sdant frmana oss Christus och apostlarna, och det behfwes. Dig ware tack, o Jesu kr, Fr lifwets dyra ord, Det ordet, som min lykta r I mrkret p wr jord. Det Och Det Fr Den ordet bringar med sig frid liv och salighet; ordet jag mig tryggar wid tid och ewighet. 22 Januari.
Hwad kommer det menniskan till godo, om hon wunnne hela werlden och frtappade sig sjelf? Luc. 9:25. Det r ju en oskyldig sak att hafwa jordagods eller afwelsgrd eller hustru; men d Christus wille uppgifwa de hinder, som afhlla sjlar frn Guds rike, nmnde Han dessa. Luc. 14:1824. Att lska fader eller moder r icke blott oskyldigt, utan befaldt; men "den, som lskar fader eller moder mer n mig", sger Christus, "kan icke
wara min lrjunge", kan icke ing i Guds rike. Nr nu menniskan gr i andlig lttja och skerhet, huru skulle hon frukta fr begr, som hafwa s oskyldiga freml! Nej, d ser hon endast p fremlets art och tnker: det r ju intet ondt, det jag sker; hafwa icke ocks de heliga haft jordagods, afwelsgrd eller en maka; skulle icke jag ocks f ska sdant o. s. w., men will aldrig gifwa akt p, om skandet r afgudiskt, egenwilligt och sjelfwiskt, om saken s intager sjl och hjerta, att Gud, hans nd och hans wlbehag blifwa deremot ett intet, blifwa fr obetydliga fr att kunna tillfredsstlla och frnja sjlen. Nej, derp ger den arma menniskan icke akt hon r icke nog uppriktig mot sig fjelf att underska detta. Omsider gr det derhn, att fastn hon fwen knner, att hon r ptagligen fngen af en afgud och hrdt fngslad, kan hon likwl icke mer gra motstnd. Hon will icke ens wara fri frn sin krlek dertill; och d d ser det illa ut med ndelifwet. Men djefwulen anwnder icke blott de ting, som ro i werlden, gonens begrelse, kttets begrelse etc. till att fnga trogna sjlar, utan ocks de menniskor, som "ro af werlden", "denna werldens barn". Dessa utgra djefwulens williga och trogna tjenare att n med fiendskap, hot och frfljelse skrmma, hindra eller uttrtta de trogna; n att locka och draga dem med lften, smicker och wnligt bemtande. Huru mnga bedrfliga exempel ser man icke hrp! Der r t. ex. en handtwerkare: han hade af Guds nd blifwit kallad, wckt och bendad, hade gtt ut frn orttfrdigheten, frn flrd och werldslikstllighet och skte nu det, som r ofwantill. Men om ngon tid frmrkte han, att mnga hans fordna bekanta icke mer anlitade honom, han hade en frminskning i rrelsen och inkomsten. Snart kunde han icke lngre hlla ut och bida efter Herren, utan fattade den tanken, att det wore honom alldeles ndwndigt att terwinna werldens wnskap. Nu brjade han att frdlja sin christendom, stlla sig werlden lik, draga sig bort ifrn sdana christna, som ro af werlden fraktade, hlla sig till sdana, som werlden frdrager och bermmer, samt till hyggligare werldsmenniskor korteligen: han brjade att blott stlla sig s, att werldens barn icke skulle misstnka honom fr att wara ngon annan n de, eller att han hyste ngon swr tanke om deras sjlstillstnd ; han brjade i smtt gifwa efter, gra dem till wiljes, att deltaga i deras kretsar och wackrare werldsnjen. Och nu r werlden mycket wnlig och glad i hoppet om honom, snart leder hon honom, hwart hon will efter ngot r kan han bde dricka och spela med werlden och gra, hwad helst kttet lyster. Sdant olyckligt fall uti werldens nt hnder icke blott handtwerkare, utan menniskor af alla stnd och wilkor: hr en kpman, der en studerande, hr en jungfru, der en prest. De hafwa kommit till Jesus, men kunna icke hlla ut med att se sig fraktade af werlden, tillbakasatta, frfljda, se sitt goda namn och rykte, sin utkomst, sitt brd, sin befordran lida de brja ska terwinna werldens wnskap och stlla sig henne lika. Men tnke ingen, att ngon af dem d sger: Jag r swag fr werlden. Nej, utan den mkliga saken skall omkldas med talet om en christens frihet, ja, en christens pligt att, fr at t gagna werlden, icke skilja sig ifrn henne. Men aldrig kommer stunden, d detta gagn, denna tjenst skall bewisas werlden med ngon allwarlig warning, ty det skall alltid g s frsigtigt och wackert tillwga, att man icke stter och frargar. Deraf kommer d, att den fria, djerfwa werlden mer rder fwer det fromma, undfallande barnet n detta fwer henne. Och nr den arma sjlen icke i tid gifwer akt hrp, bryter upp, "gr ut och grter bitterligen", utan fortfar att "draga i ok med de otrogna", blir hon omsider en trl under det oket, under werlden och menniskogunsten. Den andliga ndekraften r frswunnen, wnskapen
med Gud upphfwen ty verldens wnskap r Guds ownskap och sambandet med de trogna upplst, ssom alltid det ena fljer af det andra. Demas har fwergifwit mig och ftt krlek till denna wrlden. Och d en sdan sjl nu undwiker de personer och bcker, som frkunna domen fwer ett fdant tillstnd, gr hon mer och mer till frhrdelse, hwilket dessutom ligger i naturen af hwarje affall. Vaka, bed, min sjl, blif ej kttets trl Och lt werlden dig ej kpa. Hwad dess barn s efterlpa, r ett flyktigt wl. Waka, bed, min sjl. Arfwet ej frspill, som dig hrer till, Bed, behll Guds ord och waka, Werlden och dig sjelf frsaka. Herren wl dig will. Arfwet ej frspill. Den 23 Januari. Du skall icke missbruka Herrens din Guds namn. 2 Mos. 20:7. G wi till den frgan, huru Guds namn missbrukas ibland oss, d komma wi in i en betraktelse, som r full af mrkliga frhllanden, ja, s mrkliga, att man kan begynna att ropa bde af frundran och frskrckelse. Wi wilja hr endast betrakta det allmnnaste, blott tanklsa missbruket af Guds namn, eller att man med lttsinnighet fr Guds namn p tungan. Man menar ingenting ondt dermed, man wet knappt, hwarfre man gr det, att man anwnder de stora, heliga namnen: Gud, Jesus Christus, antingen till fullkomligt meningslsa fyllnadsord i sitt tal eller ock till uttryck af allehanda tillflliga knslor eller sinnesrrelser. Det r knappt ngon ibland werldens alla synder, som uppenbarar s mrkwrdiga frhllanden som denna, nr man betraktar, huru allsintet denna synd r aktad ssom synd, och hwad hon genom sin egen art uppenbarar dels om en menniskas sinne, dels ock om satans djuphet och makt och hans regering fwer werldens barn. Det finnes intet bud inom hela Guds lag, som werldens barn hlla s fr intet, som det andra budet, ingen synd, hwilken r dem s fjderltt och owigtig, som Guds namns missbruk; f att om ngon talar om den synden ssom om en swr synd, anses han nstan ssom mindre wetande. Men Herren Gud har wisserligen andra tankar, d Han icke blott satt detta bud nst efter det frsta, utan ock fstade wid detta sitt andra bud den frskrckliga hotelsen: Herren skall icke lta honom blifwa ostraffad, som hans namn missbrukar. Tnk dock allwarligt p detta frhllande, att en menniska kan hafwa till sin wana att p detta lttsinniga stt, utan ngon mening, fra Guds namn p tungan. Hwad uppenbarar sdant om den menniskans sinne? Det r ju en gruflig sak, och hwar och en inser, att det uppenbarar intet mindre n ett ogudaktigt sinne icke blott ett syndigt wsende, nej, ngot mycket frskrckligare, rentaf frakt fr Gud, rentaf den herrskande ogudaktigheten, som hr till helwetet. De allra grufligaste syndafall kunna icke bewisa s mycket om ett ogudaktigt sinne, som blott den wanan att med lttsinnighet fra Guds namn p tungan, - ja, d det grufligaste syndafall aldrig ensamt, eller i sig sjelf betraktadt, utgr ett tillrckligt bewis, att sinnet war ogudaktigt, r deremot blott nmnda wana ensam ett bestmdt bewis derp. Wi sga icke, att den motsatta wanan, nemligen att aldrig missbruka Guds namn, bewisar, att sinnet r gudfruktigt; ty den fromma vanan kan ock bero blott af uppfostran, eller ngon annan lagisk eller
mensklig bewekelse; men deremot r alltid en fritt fwad synd och fraktet fr ett Guds bud ett bestmdt bewis p ogudaktighet. Genom det andra budet uppenbaras widare, huru den naturliga menniskans fromhet r beskaffad: Gud betyder intet. Hans ord och namn r sfom ett ltt wder; derfre r det andra budet s owigtigt. Men t.ex. det fjerde budet, det r wigtigt, ty wi wilja gerna blifwa hedrade af barn och tjenare. Det femte budet r wigtigt; ty att drpa eller blifwa drpen r ngot frskrckligt; sjette, sjunde och ttonde buden hafwa ock sin wigt af likartade orsaker. Men Gud, Guds namn, Guds wlbehag eller frbud hwad betyder det? Sdan r werldens fromhet. Den gamle ormen, som frfr hela werlden, han wet dock, huru wigtigt det r fr hans rike, att hela werlden med lttsinnighet fr Guds namn p tungan; ty ett kraftigare medel kunde han icke uppfinna till att frsla Herrens wapen och frsoffa menniskors sinnen. Blott menniskorna blifwa wl wana wid att missbruka Guds namn och dagligen hra det missbrukas, s skall samma heliga namn och ord sedan icke mycket rra deras sinnen. Utan twifwel r denna djupa plan orsaken, hwarfre hela massan af dem, som annars icke beknna Gud och hans ord, r s flitig att missbruka Guds namn; annars kan man knappt begripa orsaken dertill. Ty wi erinra oss, att till andra synder har menniskan i kttet sina naturliga frestelser, ssom till wrede, till wllust, stld och orttfrdighet; men hwilka ro de naturliga anledningarna till Guds namns missbruk? Hwilka kttets lustar tillfredsstllas wl derigenom? Hwad kan d orsaken wara, att werlden dock r f flitig att deri trotsa Guds bud och hotelse? Tnk p detta frhllande. Jo, detta finner han, som heter "werldens furste"; han har sin djupa plan och utrkning dermed. Mtte d alla christna, som se denna satans djuphet, med synnerligt nit om detta bud warna, frmana och bestraffa, hwar de kunna, fr denna s frhrdande syndafning! Och mtte alla frldrar och barnalrare med strng uppmrksamhet waka fwer sina barn i detta afseende och genast s frskrcka dem fr Guds namns missbruk som fr djefwulen och helwetet. Lt Som Men Som Lt Att mig ej ditt ord frakta, det wore menskobud, med wrdnad det betrakta, en rst af dig min Gud. ditt ord mig leda s, jag ej m wilse g.
Den 24 Januari. Medan wi nu ro wordna rttfrdiga af tron, hafwa wi frid med Gud genom wr Herre Jesus Christus. Rom. 5:1. Hr r hemligheten! Hr r den djupa, ewiga grundwalen fr de christnas underliga frid! Och hr r det uppenbaradt, hwad som felar de arma hjertan, hwilka sakna friden. Apostelen sger icke: Emedan wi ro sdana, wi bra wara, ro f fromma och goda; nej,han sger: "Medan wi nu ro wordna rttfrdiga af tron, hafwa wi frid med Gud genom wr Herre Jesus Christus." Si, du wlmenande, skande sjl, det r wisst ganska wackert, ja mer wigtigt och ndwndigt n allt hwad i werlden r, att du s allwarligt fwar din gudaktighet, flitigt och andktigt beder, flitigt hr och lser Guds ord, allwarligt strider emot det onda och far efter det godt r; men, du saknar nd frid med Gud, du r icke wiss om hans nd,
nej, du r orolig och bfwande. Ja, ja, det r icke heller utan skl; du kan ock werkligen warda frdmd med all denna fromhet; det fordras ngot mycket hgre fr att best infr den helige Guden och i domselden, ditt samwete sger dig ock detta, det fordras ngot strre n alla frommas fromhet, alla heligas helighet hr frslr ingenting mindre n Christi, Guds Sons, dd och att genom tron wara ikldd Honom wara rttfrdig af tron och hafwa frid med Gud genom wr Herre Jesus Christus. Hr fordras, att ditt hjerta ftt den trsten, att du kan med hjertlig mening sga: Christus r dd fr mig, fr mig, derp trotsar jag; icke derp, att jag r from, troende, allwarlig, men derp, att Christus r from, att Christus r helig och fullkomlig, att Christus bde hllit lagen och lidit dden, som war syndens ln. Det skedde fr mig, det rcker ock till fr alla mina synder, det r nog, ewigt nog, derp trstar jag. Att du aldrig ftt frid, kommer sledes deraf, att du welat warda rttfrdig och salig i ditt eget namn, i dig sjelf; men om detta hade warit mjligt, wore Christus ffngt dd. Du har icke erfarit, hwad den rtta tron will sga. P tro och tro r stor skilnad. Du har kanske ganska wl knnt och bifallit lran om Christus och frsoningen och menat, att nr du icke twiflade p denna, du ju ock hade tron. Men ditt sinne har warit sdant, att du tnkte: nog r det allt wl med Christi frtjenst, deri r ingen brist, utan hos mig r felet, hos mig mste det hjelpas och s har du med bda gonen warit wnd frn Christus in p dig sjelf. Huru war det d mjligt, att du skulle f frid? Huru kunde du d hafwa den rtta tron? Nu r det wisserligen sannt, att allt r wl med Christi frsoning och att felet r hos dig; men du frstod icke, att det felet hos dig r s stort, att det icke kan hjelpas med allt arbete p dig sjelf, att det aldrig kan hjelpas p annat stt, n att du frtwiflar p dig sjelf och all din frbttring och sker blott i Christus din frlsning. Felet, hwarfre du icke ftt frid, har warit, att du trott, att det allt mste botas hos dig, innan du kunde hafwa frid; att du icke trott eller frsttt, huru frloradt det r med dig, och huru allt r fullkomnadt och botadt i Christus. Du har wl knt dig wara en stor syndare, men icke en helt frtappad syndare; och om Christus har du wl trott, att Han frlsat stora syndare, men icke sdana, som du hrtills warit. Dessa ro de wanligaste orsakerna, hwarfre skande sjlar icke f frid. Andra ligga ock i nnu mer kttslig skerhet, hafwa nnu ngonting mer angelaget n Guds nd, hafwa afgudar och sktesynder, som de icke wilja blifwa skilda ifrn och d r det wl, att de icke f frid. Fr att f Guds frid fordras sledes: frst att ingenting r dig s angelget som Guds nd, att du icke frr tnjes, n du ftt frwissning derom; fr det andra att du lr frtwifla p dig sjelf, d.. p alla fretag, allt grande och blifwande, och sdan du r, ssom nnu en owrdig, ja, frtappad syndare, sker all din frlsning i Christus allena; fr det tredje att du icke wntar p frwissningen i knslan, genom inre swar uti ditt hjerta, utan tager Guds swar der, hwarest Gud gifwer det, i ordet, endast i ordet. Har det med en sjl blott kommit derhn, att hon framfr allt annat sker detta, suckande wid sig sjelf: Ack, om jag blott hade Guds nd, s wille jag ingenting p jorden hgre nska mig, s aktade jag icke, hwad helst jag skulle lida; och ack, om jag kunde tro p Christus allena och blott wara funnen i Honom! Om jag blott wore wiss, att hans frtjenst hrde mig till! Och jag will tro p ordet, jag will icke bida efter knslor, om jag bl ott kunde tro, o.s.w. si, d r tron redan tnd, och d skall det icke fela, att icke den sjlen fwen fr frwissning om nden, fr full frid. Den saken will Gud srja fr.
Frtappad i dig, ja, frlorad i grund, Men ocks upprttad - hur stort! I kraft af det ewiga, dyra frbund, Som Fadren med Sonen har gjort, Du har blott helt enkelt att taga emot Den gfwa, som redan r lagd fr din fot O, s tag den! Ja, Fr Och Att Och Nog Hos Den tag den och prisa din Frlsare kr sdan osgelig nd, bed, att Han sjelf mtte lra dig hr, fatta hans salighets rd. brjar du ngot att hraf frst, skall du wl ocks en frjdedag f din Jesus. 25 Januari.
Men nu, medan I ren friade frn synden, ren I wordna rttfrdighetens tjenare. Rom. 6:18. Hr f wi isynnerhet anledning att mrka, hwilkens tjenare wi ro, antingen syndens eller rttfrdighetens. Hwar och en ibland oss mste wara blott ettdera. Apostelen wet intet om ett tredje slag af menniskor, som skulle wara bde syndens och rttfrdighetens tjenare. Christus sger ock uttryckligt: I kunnnen icke tjena tw herrar. Det borde d blifwa oss wigtigt att f weta hwilkens tjenare wi ro. Se wi p allt, som inblandar sig i wrt lif, d blifwa wi bestndigt frwillade och kunna icke annat frst, n att wi tjena tw herrar. S wilja ock mnga hafwa det, fr att f frblifwa i sitt dunkel och halfwa wsende; d det deremot r uppriktiga sjlars strsta frskrckelse, att de tycka sig tjena tw herrar. Det finnes menniskor, som ro eljest tnkande och endels fromma, s att de umgs med Guds ord, hwilka dock till hjertat och sinnet ro fngslade i werlden och afgudarnas tjenst, men wilja emellant ocks tjena Gud och mena, att det likwl mste wara godt och Gud behagligt. Dessa wilja tjena "tw herrar". Under tiden sucka de trogna under den bekymrande tanken, att de sga. "Jag tjenar ju icke endast Gud, utan ock synden. Huru skall jag weta, hwilkens tjenare jag r?" Hela felet, hwarfre bde den ena och den andra ro i mrker hrom, r, att man dmer efter sitt eget tycke och icke gifwer strng akt p Herrens ord. Allrafrst bra wi d mrka, att bde Christus och apostelen uttryckligt frklara, att wi icke kunna wara twenne herrars tjenare p en gng. Ssom nyss sades, synes det wisserligen s, som tjenade wi tw herrar, emedan bde ondt och godt blandar sig hos oss. Hos syndens tjenare inblandar sig ofta ngot af en god ande, af samwetets och ndekallelsens rst; deremot knna ock de trogna hos sig mycket af den onda anden, af kttets och werldens inwerkan. ro wi d twenne herrars tjenare? Nej, sger apostelen. Derp beror icke frgan, hwad ondt eller godt som rrer sig hos eder, eller tillflligt bringar eder till ngon ond eller god gerning; utan derp beror det: hwem I gifwen eder fr tjenare till att lyda hans tjenare ren I. Sjelfwa hjertat eller sinnet tillhra alltid blott en af twenne stridiga makter; ssom ock H erren sger till frklaring, hwarfre ingen kan tjena tw herrar: "Ty han skall antingen hata den ena och lska den andra; eller hlla sig intill den ena och frakta den andra". S sger Herren. Mrk, det beror p att "lska" eller "hata", "hlla sig till" eller "frakta". Men d wi tycka
att fwen krleken och hatet wexla; d de trogna ofta tycka sig lska synden och frakta Gud: huru skola wi f allt detta klart? Att den r en syndens tjenare, som fritt och frckt framlefwer i uppenbara kttets gerningar, girighet, otukt, dryckenskap, orlighet, hat m.m. och icke lter straffa och frmana sig till bttring, det frst wi ltteligen. Om sdana r Christi ord klart: Den som gr synden, han r syndens trl. Men nr falska christna, som umgs med Guds ord och folk, wilja frlika Christus och Belial, tjena bde Gud och werlden; eller nr swaga christna kmpa med swra frestelser och sttande skrpligheter: d blir frgan dunkel. Mrk d noga, huru apostelen talar: "Hwilken I gifwen eder fr tjenare till att lyda, hans tjenare ren I" (v. 15). Allt beror p, t hwilken I "gifwen eder", hwilken I ren "af hjertat lydiga", hwilken I med sjelfwa sinnet hyllen, och icke hwilken I blott tillflligt eller af twng tjenen. Men att fwen de, som efter anden innerligt lska rttfrdigheten, likwl ofta knna kttets begrelser mktiga, eller af sdana fwerrumplas och falla, m icke frwilla oss; ty emedan de dock ro af hjertat lydiga, werkligt lska rttfrdigheten och egna t henne sin tjenst ro de sannerligen icke syndens tjenare. Wi f aldrig glmma den hufwudregeln: "Hwem I gifwen eder", "hwem I ren af hjertat lydiga, hans tjenare ren I". De trognas hela lif r riktadt efter Christus, huru n synden hindrar, wanstller och plgar dem. Skulle ter sinnet blifwa falskt, s att man p nytt gifwer sig till att tjena synden och icke mer lefwer wid ndestolen, fr att f bde frltelse och kraft mot det onda, utan man gifwer sig gifwer sig till att tjena synden, gr ny fwerenskommelse med henne att nu flja hennes lustar; d har det olyckliga hndt, som Petrus sger: "Af hwem ngon warder fwerwnnnen, hans tjenare r han worden." Ty "fwerwunnen" kallas icke. den, som under striden blott lidit wissa nederlag, men nnu fortfar att strida, utan den som gifwit sig och nedlagt wapnen; ssom Petrus ter sger: Den som "wndt sig ifrn det heliga budet, som han hade anammat". Men s lnge man nnu frer strid, och det icke ssom lagtrl, utan med trons ga p Christus, r man icke fwerwunnen; man har icke gifwit sig att tjena synden. S beror allt p, t hwem I gifwen eder till att lyda. O werld, far d wl, Du skall icke lngre frfra min sjl. Bedrgliga werld, haf din lusta fr dig, Jag flyr som fr ormen din farliga stig. Jag korswgen wljer och gr, genom strid, Till himmelens frid. Den 26 Januari. S skicke sig hwar och en af oss, att han mtte tckas sin nsta till godo, till frbttring; ty ock Christus tcktes icke sig sjelf. Rom. 15: 2,3. Christus tcktes icke sig sjelf. Hr r nu den stora mnsterbilden fr allt, hwad som r heligt och godt, samt den kraste och mktigaste bewekelsegrunden fr de trognas hjertan Christus och hans exempel. r du en christen, eger du den stora nden att st i frening med Christus och hafwa i Honom ditt lif, din trst, all din rttfrdighet, allt ditt hopp och i Honom din bste wn, d mste det ock wara dig bde krt och wigtigt att "f wandra, som Han wandrade", att f wara och gra,
som Han war och gjorde. Och huru gjorde nu Han? Apostelen sger, att Han icke tcktes sig sjelf. Han afsg icke sitt eget goda eller sitt wlbehag, utan Han sg p wrt bsta, p frtappade syndares wl, d Han gaf sig ut fr oss. Han skte icke sin egen ra, Han war icke njd med att blott fr sin del wara wis, rttfrdig, prisad och herrlig, utan drog hellre fwer sig all smlek, blott fr att gra fwen oss delaktiga af sin wishet, rttfrdighet och herrlighet. Denna hga och heliga frebild stller apostelen fr wra gon, att wi mtte deraf intagas och bewekas att ocks gra, ssom Han, wr dyre Herre och Mstare, gjorde icke tckas oss sjelfwa, utan blott tckas wr nsta till godo, till frbttring, och derfre "bra deras skrplighet, som ro swaga". Nr jag frestas att se p min nstas fel, ofrstnd, inskrnkthet och andra skrpligheter, samt att i egenkrlek tnka p mitt hgre ljus, wara frnjd fwer mig sjelf och frakta brodren, d br denna bild af Christus genast nedsl och frskrcka mig fr sdant. Den skna, heliga bilden af Christi dmjukhet och krlek br komma mig att wakna och styggas wid mig sjelf, s att jag tnker: O, hwad r jag fr en christen, som kan med sjelfkrlek och frakt fr brodren se p hans skrpligheter, d Herren Christus, den ewiga fullkomligheten, wisheten och godheten, likwl icke tcktes sig sjelf och fraktade oss, draktiga och wederstyggliga syndare, utan endast gjorde allt fr att hjelpa oss ur wrt elnde! Ja, mtte hwarje christen betnka sdant! Du stter dig p en broders ofrstnd eller felaktiga lefwerne, du r frdig att frakta eller dma honom och att anse dig sjelf bttre; men se huru Christus gjorde och nnu gr med oss, hwilka drskaper och fel Han dagligen mste se hos dig, och huru Han dock i barmhertighet skter dig. Betnk, huru Christus gjorde med sina skrpliga lrjungar. Deras lif war fullt med brister, ofrstnd och andra oarter, och dock se wi, att Han aldrig fraktade dem eller frdmde dem, s lnge de dock hngde wid Honom, utan bestndigt bar deras skrpligheter. Deras fel, ofrstnd och swagheter woro mngahanda. n se wi, huru de wilja nedkalla eld af himmelen fwer Christi fraktare, n huru Petrus will afrda sin Herre frn att ptaga sig lidandet, n huru de trta om hwem af dem, som wore ypperst, n huru de alla fwergifwa Honom, och Petrus grufligen frnekar Honom, n huru de alldeles frgtit ordet om hans uppstndelfe, ja, s alldeles, att Thomas will icke tro Honom wara uppstnden, med mindre han fr stta sina finger i sren efter spikarna. Och hwad gr d Herren med f ofrstndiga och skrpliga lrjungar? Han frdmer dem icke, fraktar dem icke heller, s att Han skulle helt tyst lemna dem, nej, utan Han skter dem nnu, ssom de betarfwa det, talar med dem i den strsta krlek, bestraffar med huldhet deras oarter, rttar deras ofrstnd och pminner dem om ordet, sgande: "S r det skrifwet, och s mste Christus lida". Han talar s wnligt med dem ssom med fina kraste barn och wnner, hwilka icke gjort Honom det ringaste emot, och sker endast att terstlla deras tro och frid, att de slunda mtte blifwa ngot starkare. Mtte d Gud frlna oss alla den nden, att ngot allwarligare winnlgga oss om den hga krlek, som Christi exempel will lra oss! Wi skola icke tro wr egen ande, utan lta Herren Christus wara wr mstare. Honom skola wi ju efterflja uti allt, sledes fwen i detta hans sinne. Att kunna se, bedma och anmrka menniskors fel och ofrstnd, det r en ganska ringa konst, hwilken ocks de otrogna och fariseer kunna; men att bewisa barmhertighet, att med dmjukhet och krlek "bra" de swagas skrpligheter och endast ska deras frbttring, det r en s fin och hg konst, att fwen trogna christna, som sjelfwa dagligen behfwa och tnjuta barmhertighet, ganska sent lra sig, att de ocks bra bewisa sdan barmhertighet mot swaga brder. Men just genom den omstndigheten, att wi sjelfwa behfwa all barmhertighet, och
isynnerhet om wi lra ngot djupare knna wra egna synders owrdighet och dock wid all wr synd se nden fwerflda mycket mer, s att wi kunna alldeles frsmlta fwer Guds stora nd, d torde wi ndtligen erhlla ngot af Christi barmhertighetssinne och brja att lra p denna hga wisdom i sttet att behandla skrpliga brder. Emellertid, d du ser wr Herres Christi mildhet och sjelf lefwer p idel barmhertighet, glm icke, att det ocks r hans allwarliga wilja, att fwen du skall bewisa sdan barmhertighet emot andra. Och d skall den isynnerhet bewisas p det stt, som apostelen hr lrer, att wi icke tckas oss sjelfwa, utan tckas wr nsta till godo och till frbttring, ssom Christus icke tcktes eller tjenade sig sjelf, utan oss, och nnu dagligen lter sin nd wara wldig fwer alla wra skrpligheter. Mtte Han sjelf gifwa oss den nden att fwen hruti wara hans efterfljare! Intryck djupt uti mitt hjerta Denna bild af dig, o Jesu, Att ock jag m fritt hewisa Krlek mot min swage broder. Den 27 Januari. Frlten den ene den andre, ssom ock Gud genom Christus frltit eder. Eph. 4:32. Hr se wi den fulla betydelsen af dessa Luthers ord: Christi rike r ett frltelserike, d wi fwen lmpa dem p det inbrdes frltandet menniskor emellan, ssom ett willkor fr all christlig sammanlefnad p jorden. Wi weta, att summan af lagen r krleken. Paulus sger: "Den, som lskar, har fullbordat lagen. Ty det som r sagdt: Du skall icke drpa; du skall icke gra hor; du skall icke stjla, och annat sdant bud, det fammanfattas i detta ordet: Du skall lska din nsta som dig sjelf. Krleken gr sin nsta intet ondt. S r nu krleken lagens fullbordan." Allt christligt lefwerne r sledes innefattadt uti krleken. Men hwad r wilkoret fr en bestndig krlek menniskor emellan? Detsamma som r wilkoret fr en bestndig wnskap emellan Gud och menniskan, nemligen det bestndiga frltandet. Man skulle gerna lska sina medmenniskor, och det skulle g s ltt att gra dem godt, och man skulle hafwa ett himmelrike p jorden af idel frid och krlek mellan medmenniskor, husfolk och grannar, blott de icke hade sina frargliga fel och oarter. Men genom dessa trttnar man i krleken och kan icke lska dem och straxt blir det tungt att gra dem godt; d det deremot alltid gr ltt att gra godt emot dem, som man lskar. Detta mktiga hinder fr krleken, alla nstans brister och oarter, wore genast fr mig borta, blott jag anwnde det frtrffliga medlet: frltelse. P annat stt kan nmnda hinder aldrig bortrdjas. Detta r en af orsakerna, hwarfre Christus talade s srskildt och s ofta om frltande och sade uttryckligt, att himmelriket war likt en konung, som eftergaf sin tjenare tiotusen pund, men ocks wille, att denne sedan skulle eftergifwa sina medtjenare hundrade penningar. Och d Han lrde oss en bn, som wi dagligen skulle bedja, inlade Han ock der samma lrdom och bjd oss sga: "Frlt oss wra skulder, ssom ock wi frlta dem, som ro oss skyldiga." Hwar och en mrker hraf, att Christus haft ett alldeles srskildt nit om frltande. Ja, ty det r blott frltelse, som i detta wrt fallna tillstnd r grunden fr allt godt frhllande, frst emellan Gud och menniskor och sedan mellan menniskor inbrdes. Detta r summan af Guds ord; s att nr Johannes wille i ett kort sprk innefatta allt, sade han: "Detta r hans bud, att wi skola tro p hans Sons Jesu Christi namn och lska oss inbrdes, ssom Han har bjudit oss." S har man frid bde med Gud och brderna; och detta r himmelriket p jorden, paradiset i jmmerdalen!
Deremot hwilket helwete p jorden, hwilka pinsamma, frtande qwal, mrka hjertan och ansigten, hat, afund och oro, der man icke fwar dessa stycken, icke tror och lskar, utan grfwer i egna synder och andras fel, lefwer i otro och ofrsonlighet! Sdana menniskor ro mkanswrda djefwulens martyrer! Allt kunde dock botas genom frltelse. Om du ock har n s swra medmenniskor, om de tillfogat dig n s swra ofrrtter, beljugit dig, frolmpat dig m. m., rkna dock efter, om icke dina egna synder emot Gud ro tusen gnger strre och flere. Christus sger, att allt, hwad en medmenniska kan hafwa felat emot dig, r i jemfrelse med dina skulder infr Gud blott ssom hundra penningar emot tiotusende pund. Nu will dock Gud frlta dig allt, hwad du r skyldig; skulle icke du d frlta din nsta alla hans fel! Will du icke det, will du icke eftersknka och glmma dessa hundra penningar, s krf ut dem, rkna din nstas fel, hata honom, men tag ocks igen din egen tiotusenpunds skuld infr Herren, och du skall betala den till yttersta skrfwen. S dmer Herren. Och will du bedja om syndernas frltelse, har du icke lof bedja annorlunda, n s: Frlt mig du, Gud, p samma stt, som jag frlter min nsta! Sger du d: "Jag har s ofta frltit min broder, men han upphr aldrig att gra mig emot, man mste wl en gng trttna att frlta;" f swarar Herren: fwen jag har ofta frltit dig, men du syndar nnu; fwen jag mste d trttna att frlta dig. Mrkligt r hr det swar, Petrus fick p frgan: "Huru ofta skall jag frlta min broder: ro sju gnger nog?" Jag sger dig: icke sju gnger, utan sjutio gnger sju, d.. ondligt. Mrk hr frst till ditt eget hjertas trst, att s will wisserligen Christus ocks frlta dig, nemligen icke sju gnger utan sjuttio gnger sju, eller utan terwndo; ty Han will wisserligen sjelf gra, hwad Han lr oss gra. Han will wisst icke st efter oss uti frltande! Skulle d icke detta uppwrma dig, att ocks du wille utan terwndo frlta din broder? Ty hr blir intet annat rd, ingen annan hjelp, n ett ideligt och ondligt frltande, och hela Christi rike frblifwer s ett frltelserike. Jesu min, Du mig kpt att wara din; Blif du ock min helgelse, Mera af din kraft mig ge, Skriv din lag i hjertat in. Krlek gif, Mlet fr min krlek bliv! Att dig lska fwerallt, Nstan ock, som du befallt Ware mlet fr mitt lif. Den 28 Januari. Och wlsignade sjunde dagen och helgade honom, derfre att Han p honom hwilade af alla sina werk, som Han skapade och gjorde. 1 Mos. 2:3. D wi nu g att betrakta, hwad den store Herren Gud haft fr afsigt med denna sin frsta stiftelse fr menniskorna, skola wi ter blicka in uti omtliga djup af Guds krlek och trohet mot menniskors barn blicka in i hans hga ewighetsrd med sin afbild och arfwinge menniskan.
Menniskan war skapad fr ett ewigt lif i himmelen, men skulle hr p jorden uppfostras fr det lifwet. Derfre har den ndefulle Fadren fr denna hennes ewighetsuppfostran welat afskilja ett wisst mtt af hennes tid, nemligen hwar sjunde dag. "Gud wlsignade den sjunde dagen och helgade honom", p det hans folk intill dagarnas nda skola alltid af den dagen kallas och wckas till Guds dyrkan, till beredelse fr sitt ewighetslif. Lifwet i Gud och med Gud r menniskoandens enda sanna lif, r det ewiga lifwet, hwilket i himmelen skall fortsttas och fullkomnas. Detta lif, som r menniskans ml, kan icke erns och unerhllas, om menniskans sinne nedsjunker i det jordiska, hon har d icke frmga att lefwa himmelslifwet; derfre har Guds trofasta omsorg om detta hennes hgsta goda fwen afskilt hwilodagen, fr att slunda skaffa henne en alltid terkommande anledning till det himmelska lifwets wckande och nrande. Sabbatsdagarna ro derfre Guds barns ewighetsdagar p jorden. Och de som inga ewighetsdagar hafwa, de som aldrig i tiden frberedas fr himmelen, de kunna ock aldrig i ewigheten lefwa himmelslifwet. Sabbaten r bde en frberedelse, en frsmak och en frebild till det ewiga lifwet, ssom Ebr. 4 wisar, der apostelen talar om denna "rolighet, som str Guds folk tillbaka", med ett ord i gr.-texten, hwilket betyder sabbatsro, sabbatsfirning. Men utom detta stora hufwudndaml med sabbaten, wr beredelse fr det ewiga lifwet, hafwa wi nnu att tacka Herren fr ngra srskilda wlgerningar i den stiftelsen. D Gud icke blott i allmnna ord anbefallde oss denna angelgnaste omsorg, utan ock bestmde ett wisst mtt af tid, som skulle anwndas fr wrt ewiga wl, har Han icke blott i allmnhet kommit oss till hjelp emot wr fallna, jordiskt sinnade natur, utan srskildt tnkt p dem ibland oss, hwilka st under andras wlde, ssom barn, tjenare och underlydande, och bewakat deras rtt till sjlens nrande med Guds ord, i det Herren Gud i tredje budet frbjuder hwarje husfader eller husmoder att med weckans wanliga arbeten p hwilodagen frhindra sina tjenare ifrn Guds ord. Och hwilken wlgerning r icke redan detta! Ty om icke Herren Gud hade uppsatt denna grns fr det jordiska sinnet, hade wl hela menskligheten, och isynnerhet tjenare och underlydande, warit alldeles bde till kropp och sjl undertryckta under slafweriet i mammons tjenst. Lofwad ware d den himmelske Fadrens huldhet, som gjort allt s wl! Ja, fwen t den motsatta sidan skulle skert en frwillad och sjelffrgudande munkandlighet gtt lika fwerdrifwet frn rtta wgen genom att helt fwergifwa sin jordiska kallelse fr att uteslutande och bestndigt lefwa i andliga fningar. Fr att frekomma bde den ena och den andra afwgen, har Herren genom det tredje budet anwisat oss grnser, inom hwilka bde den himmelska och jordiska kallelsens omsorger bra rra sig: "Sex dagar skall du arbeta och gra alla dina gerningar; men p sjunde dagen r Herrens din Guds sabbat". Icke s att frst, som skulle man icke oftare n hwar sjunde dag umgs med Herren och hans ord, utan s, att man p den dagen skulle uteslutande egna sig dert, d man deremot de friga sex dagarna br skta den timliga kallelsens werk. Men att Herren icke wille under dessa sex dagar frbjuda allt andligt umgnge med sig och ordet, har Han wisat dermed, att Han ock frordnade de dagliga offren i Jerusalems tempel samt ngra srskilda hgtider under ret. Nr wi weta, att denna ceremoniallag utgjorde en skuggteckning till Christi andliga rike, har Herren med frordningen om de dagliga offren welat sga oss, att wi skola dagligen nalkas Honom i ordet och bnen, ehuru den dagliga sabbatsstunden mste fr olika yttre omstndigheter blifwa mycket olika. Christus har med sin ankomst i kttet och med sitt eget exempel helgat alla dagar i nya testamentet till helig umgngelse; och en lefwande christen mste ju alla dagar umgs med sin Gud och fwen nra sin sjl med hans
ord. Men emedan Herren wille dels befria menniskorna frn det swra bestmmandet af den tid, som skulle uteslutande egnas t wr ewighetssak, och dels infria en bestmd tid derfr fr deras rkning, som st under andras wlde, har Han uttryckligen sagt till tjenare och fria, att hwar sjunde dag r sabbat, den heliga hwilan i Herren. Prisad ware Guds trohet fr denna ndefulla stiftelse! Wi prisa dig, o Fader, kr! Wi dig,o Jesu, ra, Dig, Helge And', som trsten r, Wi lika lof hembra, Som det i allan tid har skett Och nnu sker i ewighet. Wi sjunga dertill amen! Den 29 Januari. Allt i alla Christus. Col. 3: 11.
Hwilket starkt skslag ro icke dessa ord fwer en hel mngd egenrttfrdighetswillfarelser! Men ock hwilken rik klla af lrdom, trst och hugswalelse fr de elnda uti all mjlig andlig nd och bekymmer! Allt i alla Christus! Detta r hemligheten af en christens bde rttfrdighet och helgelse, starkhet och bestndande i nden; det r ock hemligheten af den besynnerliga frid, frjd och frimodighet, som man fr se wissa menniskor hafwa midt i strsta swaghet och uselhet. Allt i alla Christus, den satsen r ltt lrd, hwad orden och betydelsen angr, mnga skola anse sig icke hafwa mer att lra derp; men det r dock just detta stycke, som alltid felar oss, s ofta ngon nd och sorg r p frde. Allt i alla Christus, det r ock beskrifningen p, hwad en rtt christen will sga, till skilnad frn alla andra slags fromma. En christen r nemligen en menniska, fr hwilken Christus blifwit allt uti allt. Mng a ro religisa, men hlla i sjelfwa hjertat andra andliga saker wigtigare n Christus, hwarfre ock deras tankar och ord mer rra sig omkring dessa n omkring Christus; ssom Christus sjelf sger: "I menen eder hafwa ewinnerligt lif i Skrifterna; men till mig wiljen I icke komma, att I mtten f lif." Och hwad som mest gller fr hjertat, frmrkes ltt genom talet; deraf hjertat r fullt, deraf talar munnen. De skola ock kunna lsa och hra detta ord och denna anmrkning utan att wara s uppriktiga mot sig sjelfwa, att de gifwa akt p, huru de hruti hafwa det. Och fastn de pminnas och fwertygas om sdant sitt skrymteri och hemska sjelsfrrderi och knna med sig, att det drabbar dem, kunna de likwl wara s frsoffade, att de icke heller d frm blifwa uppriktiga emot sig. Men det finnes andra, som p annat stt behfwa denna lrdom: Allt i alla Christus, sjlar, som ro hardt nra Guds rike, ja, fwen bland dem, som hafwa en werklig tro p Christus, men hwilka dock icke weta, hwad de hafwa i Honom ssom wl ingen christen wet detta fullkomligt. De gra sig mnga sorger, hwilka, om de ock icke kunde helt undkommas, likwl icke skulle s nedtynga deras lif, om de blott wisste, hwad de hafwa uti sin Herre Christus; ssom Johannes sger, att det finns de, som "tro i Guds Sons namn, men icke weta, att de hafwa ewinnerligt lif i Honom". "Jag kan aldrig blifwa bestndande i nden", suckar den ene, "man ser, huru mnga, som kunnat affalla, samt huru mnga och mngahanda farorna ro! Hwad skall icke d fwen hnda mig, som r s jmmerligt swag, som har ett s syndbenget ktt, ett s lttsinnigt, werldskrt och skrymtaktigt hjerta!" En annan klagar: "Jag blir
aldrig annat n en slaf under synden. Jag ser det onda, men kan icke motst det; jag har frskt tro, bedja, waka, strida och tnkt, att jag ngonsin skulle finna den rtta, grundliga, waraktiga helgelsen hos mig; men nej, jag blir ju lngre dess wrre!" En tredje suckar: "Min synd r alltid fr mig; jag fr ingen frid eller wisshet, att jag har Guds nd och frltelse fr mina begngna synder; ty jag knner nnu alltid anklagelser i samwetet och kan dessutom aldrig blifwa, som en christen br wara." En fjerde: "Med mig r det s mycket wrre, att jag icke ens kan knna, ngra och frskrckas fr mina synder, fr mitt tillstnd, utan gr alldeles hrd och dd, kall och likgiltig" o. s. w. Uti alla dessa bekymmer r hufwudfelet alltid det, att man s alldeles frgter Christus, glmmer och frbiser Christus, i alla sina tankar icke tnker p Christus, utan gr af Honom ett intet; att man i sitt inre s lefwer fram, liksom ingen Christus, ingen Frlsare wore till, ingen tillrcklig rttfrdighet fr Gud, ingen allsmktig Hjelpare, ingen huld Herde ja, liksom wi wore lemnade t oss sjelfwa, och att hwar och en borde sjelf wara sin egen Frlsare, sjelf stadkomma den rttfrdighet, som fr Gud gller, sjelf wara sin herde, sin hjelpare, sin starkhet, sitt allt uti allt. Si, detta grufliga otrosmrker r grunden till allt ondt. Ty allting skulle botas och hjelpas, om blott Christus fick wara allt i alla, ssom Han r oss af Gud "gifwen och gjord, bde till wisdom och till rttfrdighet, till helgelse och till frlossning". Bekymrade Guds barn, o, om I wissten, Att huru stor n uselheten r, r rtta knnetecknet p en christen Blott Christus att man Honom ej umbr. Frtro dig d enfaldigt, helt och gerna t Honom, som ondligt har dig kr, Och hll dig tryggt och fast wid ordets krna, Att endast Christus allt i alla r. Den 30 Januari. Wi som ro dda frn synden, huru skulle wi nnu lefwa i henne. Rom. 6:2. Att wi ro dda frn synden, frklarar apostelen i v. 311 s, att wi ro i dopet inwigda till Christi dds och lifs gemenskap och likhet wi ro "inplantade med Christus", sger han, till en lika dd som hans, hwilken war en syndadd. Likasom Christus i sin dd tog afsked frn wra synder, hwilka Han icke mer skall bra; s hafwa alla trogna, i dopet "inplantade till en lika dd", tagit afsked frn det gamla syndalifwet, att de icke sedan skola tjena synden. Men skulle wi frst detta s, som det frsts af dem, hwilka intet weta om den nya fdelsen, nemligen att det r blott ett frbund, ett lfte i dopet, som frbinder oss att afd ifrn synden och lefwa fr Gud, d hafwa wi wisst icke nnu frsttt apostelens mening i orden: "dda ifrn synden." Wisserligen r det ocks ett frbund, men icke r dermed hela saken uttalad. Likasom wigsel och lften icke gra en god make, utan dertill fordras fwen ett inre werk, som heter krleken; och likasom prestwigningen och eden icke gra en sann sjlasrjare, utan dertill fordras en ande, som srjer fr sjlar; s gra icke heller blotta dopet och frbundet, att man r "dd ifrn synden", om icke ett gudomligt werk i sjlen kommer dertill. Christus talar om en fdelse af watten och Anden. Apostelen talar om nya fdelsens bad och den Helige Andes frnyelse. Sdana ord sga oss hemligheten och den fulla meningen af orden: "Wi som ro dda frn synden." Apostelen
talar hr icke om falska christna, om ngra otrogna som blifwit dpta, utan han syftar dem, hwilka sannfrdeligen "undf ndens och gfwans fullhet till rttfrdighet". Hos dessa r ett gudomligt lif, en ande, som icke kan tla synd; och der blir det sanning och werklighet, att de ro "dda ifrn synden". Detta r den andra stora och herrliga gfwan, som med tron gifwes oss, nemligen detta Andens werk i sjlen, att wi ro fdda af Gud och hafwa ett nytt hjerta och sinne, en ny ande, som icke kan lefwa i synden. Detta r, hwad erfarenheten allrabst frklarar. D jag under lagen frgfwes kmpat att f ett heligt sinne, men alltid erfarit, att i samma mn som synden hmmades, den inwrtes ondskan tillwxte, f fick jag deremot erfara, att d jag frtwiflade p allt eget arbete och blef genom tron p en gng salig af idel nd och sg mig nu fri frn synden och lagens domar, blott genom Christus, d fick jag ock med detsamma en alldeles ny, frut oknd, helig hg och lust i mitt hjerta, ett nytt, willigt och heligt sinne, som nu innerligen lskade Guds lag och hatade det onda, hwilket jag knde hos mig. Samma werdsliga och syndiga lefwerne, som frut warit mitt lif och min lust, blef nu min plga. Det r detta underbara werk i sjlen, Johannes omtalar, d han sger, att "den som r fdd af Gud, han gr icke synd" och "kan icke synda, ty Guds sd blir i honom". "Han kan icke synda", sger apostelen. Detta r det mest mrkwrdiga att erfara, nemligen att om ock de grufligaste frestelser plga eller fwen fwerrumpla och kullkasta en christen, han dock icke kan blifwa i synden, s lnge "Guds sd" blir i honom. Han kan icke gra synd, d. . sjelfwiljande fwa synden, hwilket Paulus hr kallar "lefwa i henne", utan om han ock, ssom nyss sades, kullkastas af synden, faller han ssom i eld eller watten, deri man icke kan lefwa, utan hwarifrn man alltid skyndar att uppst. S r det med den, som r "fdd af Gud": ett fall gr blott en ny och frkad rdsla fr synden, s att han brjar p nytt wandra den goda wgen, endast mer waksam och gudfruktig. Detta, s lnge Guds sd blir i honom. En christen r s beskaffad, att d han fr wara i fred fr synden och wandrar p Guds budords wg, d mr han wl, d r han i sitt rtta lif; men kommer synden fwer honom, d blir han frskrckt, plgad, orolig, ssom hade en fiende fwerfallit honom. Deraf mrkes ju wl, att hans rtta lif r helighet, och att han sledes r "dd frn synden". Ssom Luthers bekanta ord lyda: "Det r omjligt, att icke den r en helig menniska, som lider af synd (af att synda mot sin Gud); ty den ene djefwulen drifwer ej ut den andra". Det r detta gudomliga werk i sjlen, som gr, hwad t. o. m. werlden ser och frskrckes fr, att de, som brja lefwa i Christi evangelium, ocks taga afsked frn hennes wsende och frn hela det frra syndalefwernet, och att de wandra sedan en helt annan wg genom lifwet. Denna stora allmnna freteelse, att d wi rtt omfattat nden, wi f ett nytt sinne, hwarigenom wi brja ett nytt lefwerne och taga afsked frn det gamla, frklarar wisst apostelens ord: "Wi som ro dda ifrn synden." Vlsignad ware Gud, som har Oss fdt p nytt till lifwet Och oss en ewigt ndig Far I Christus Jesus blifwit. Nytt kreatur, af Guds natur Jag r delaktig worden Och har min frjd i himlens hjd Fast nnu stadd p jorden.
Den 31 Januari. Men nr Han (Hugswalaren) kommer, skall Han straffa werlden ... fr rttfrdighet, ty jag gr till Fadren. Joh. 16: 10.
Hwad r detta? "Fr rttfrdighet; ty jag gr till Fadren?^ Anden skall straffa werlden fr rttfrdighet och frklaringen r: ty jag gr till Fadren. Allt r hr gtlikt och hemlighetsfullt. Derfre skola wi desto bttre se till, att wi rtt fatta den kre Herrens mening. Om jag ock frut sett dessa ord frklarade och tyckes hafwa s wl frsttt dem, att jag skall intet widare hafwa att ska i dem, kan der dock nnu ligga ett djup af frborgade herrligheter. Jag will nnu se Christi ansigte, d Han talar dessa ord, och hra dem ur hans egen mun. Fr rttfrdighet; ty jag gr till Fadren. Hwad r detta! Skall ngon straffas fr rttfrdighet? Och huru mrkt r icke det, som Herren tillgger ssom frklaring: ty jag gr till Fadren! Dock ligger just i detta tillgg ljuset fwer det hela. Ty hwad r wl det, att Christus gr till Fadren? Hwad annat n hans frsoningsdd? Christus talade nemligen dessa ord, just d Han gick till sitt lidande just d Han tog afsked af sina lrjungar den sista aftonen fre sin frsoningsdd. D r det ltt att frst, hwad de orden betyda: Jag gr till Fadren, nemligen: Jag gr nu att fullborda det stora rende, fr hwilket jag r kommen till werlden. Jag gr nu att utgjuta mitt blod fr werldens synder; ssom Han samma afton sade, d Han instiftade nattwarden: Mitt blod warder utgjutet till syndernas frltelse. Sledes: Jag gr nu med detta blod, ssom den rtte fverstepresten, in uti det heliga, som icke r gjordt med hnder in uti sjlfwa himmelen. Jag gr att frsona alla menniskor med Gud, att frwrfwa en "ewig frlossning" frn synden och frbannelsen, en "efvig rttfrdighet" t alla menniskor ja, att ewigt wara i Guds syn fr dem. Korteligen: Jag gr att fullborda allt, hwad ifrn werldens begynnelse r lofwadt: Att sndertrampa ormens hufwud, att bota syndafallet, att terstlla den frlorade arfrttfrdigheten och barnartten hos Fadren. Si, nu kunna wi se, att det r sammanhang mellan orden: Fr rttfrdighet t.y jag gr till Fadren. Detta r ju ock hela Skriftens stora hufwudlra. Redan i gamla testamentet sger Esaias uttryckligt: "Herren kastade allas wra synder upp Honom. Och genom sin kunskap skall Han, min tjenare, den rttfrdige, gra mnga rttfrdiga; ty Han br deras synder." Mrk orden! r detta icke just, hwad Herren sjelf sger? "Han br deras synder, Han r sargad fr deras missgerningar, derfre skall Han gra mnga rttfrdiga." Och i Dan. 9 sger ngelen Gabriel uttryckligt, att i och med detsamma Christus warder ddad, och synden blir betckt och missgerningen frsonad, skulle den "ewiga rttfrdigheten warda framhafd". Men huru mycket klarare strlar icke rttfrdighetens sol fwer nya testamentet! Der sger Paulus uttryckligt: "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud fr oss gjort till synd, p det wi skulle warda Guds rttfrdighet genom Honom." Han r "fr wra synders skull utgifwen och fr wr rttfrdighets skull uppwckt". Hwad r nu allt detta annat, n det Christus hr sger: "Fr rttfrdighet, ty jag gr till Fadren!" Alla dessa mnga och uttryckliga bibelord hafwa wl frut sagt oss detsamma, som Herren Christus med sitt korta och gtlika ord uttrycker; dock, nr wi nu tydligen se hans mening, r det nnu herrligare att hra Honom sjelf med denna hga, triumferande ton frklara:
Fr rttfrdighet; ty jag gr till Fadren. Jag, jag jag gr till Fadren det skall wara all werldens rttfrdighet. Att jag utgjuter mitt blod fr werlden, att jag ssom fwersteprest gr in till Fadren med mitt eget blod, det skall blifwa menniskornas nya och enda rttfrdighet, som gller fr Gud! Men hwad will rttfrdighet sga? Rttfrdighet war ju det, att hwar och en gjort, hwad han war pligtig. Och en sdan rttfrdighet, sger Christus, skall werlden f genom min gng till Fadren och endast derigenom. O, ndefulle Gud! O, ndefulla frlsningsrd! Hr se wi, hwad den kre Herren menade, d Han samma afton sade: Jag helgar mig sjelf fr dem. Hr lr det blifwa allwar och sak, att Christus r den andre Adam, att ssom wi genom ens olydnad ro wordna syndare, wi ock genom ens lydnad warda rttfrdiga. Si, detta r den stora hufwudsak, som wi aldrig, aldrig bra lemna ur gonsigte, att Christus war utgifwen att wara i wrt stlle! Att Han r wr, med allt hwad Han war och gjorde och led p jorden, wr medlare och borgesman, wr andre Adam, som stod i wrt stlle infr lagen och sin Fader, i wrt namn stod profwet, i wrt stlle gjorde och led, det wi hade bort gra och lida ja, s alldeles i wrt stlle, som om wi sjelfwa hade gjort det si, detta r hela evangelii krna och gyllene klenod, wrt hga, heliga salighetsmysterium, hwilket ock framskiner i dessa Herrens Christi dyra ord: Fr rttfrdighet, ty jag gr till Fadren. Han fullgjorde, Hwad wi borde, Och blef wr rttfrdighet. Han afwnde Vrt elnde Fr bd' tid och ewighet. Han frwrfde, Att wi rfde Ljus och frid och salighet. Den 1 Februari. S frmanar jag nu eder, kra brder, att I utgifwen eder lekamen till ett offer. Rom. 12:1. Med dessa ord har Paulus kraftigt nedslagit hela werldens falska fregifwande, att de lska och frukta Gud, ehuru det aldrig wisar sig i lefwernet, utan de med kroppen i hela sitt wsende tjena synden. D kan man med dessa ord fr gonen swara: Att du tror, fruktar och lskar Gud, kan jag icke weta, om du icke wisar det dermed, att din kropp och dess lemmar ocks tjena Honom. Alla menniskor wilja sjelfwa frklara sig wara goda, eller att de frukta och lska Gud, under det wi dock se dem fritt och ohejdadt tjena synden och afgudarna. D sger apostelen: Nej, sdant heter icke att tjena Herren; I skolen framstlla edra kroppar ssom offer t Honom och tjena Honom med edra lemmar; genom dessa synbara offer skall det wisa sig, att I lsken Honom. Ltom oss nu ngot nrmare betrakta, huru det tillgr, att wi offra wra kroppar t Gud? Wisserligen hafwa mnga tusende christna fwen i bokstaflig mening lemnat sina kroppar till offer, d de ssom martyrer ltit sin lekamen brnnas eller annars marteras och ddas fr Christi skull. Men fwen d detta icke kommer i frga, utgifwa wi dock wr kropp till ett offer, nr wi dels med dess lemmar och krafter tjena Herren, dels ock fr hans skull korsfsta wrt ktt med dess lustar och
begrelser. Sledes offrar du allrafrst d din kropp t Herren, nr du anwnder dina lemmar till hans tjenst; nr du med din tunga talar sdant, som tjenar till hans ra och din nstas nytta; nr du beknner hans namn, prisar och utbreder hans kunskap eller eljest talar det, som r godt och sannt. Likas, nr du anwnder dina gon och ron att inhemta sdant, hwarmed du kan befrmja Guds ra och din nstas wl, och afhller dem ifrn ffngliga och onyttiga ting; nr dina hnder gra det, som r godt och rtt, dels i din kallelses trogna sktsel, dels i krlekswerk mot din nsta; nr likas dina ftter gerna g Herrens och krlekens renden. Korteligen, den som fr Herrens skull, bewekt af hans barmhertighet, gerna gr och lider, hwad kallelsen och krleken fordra, den helgar t Herren sin kropp. Men hrtill hr d ett bestndigt korsfstande af kttet; ty will du tjena Herren, d fr du icke flja din egen beqwmlighet, egen ra, egna lustar, utan mste d idkeligen dda dessa. Nr du ser, huru du kunde winna eller behlla werldens wnskap, aktning och pris, men fr Christi skull frsakar allt sdant och twrtom genom nit fr hans sak drager dig frakt och smdelse; eller nr du i det dagliga lifwet emotstr och ddar syndens retelser, antingen
du frestas till otlighet och wrede, eller till egennytta och oredlighet, eller till okyskhet och lsaktighet, eller till hgfrd och ffnga, eller till afund och frtal m. m. dylikt si nr du icke lter dessa synder utbryta i werk och gerning, utan med ihrdig bn och waksamhet ddar dem, d gifwer du ocks din kropp till ett offer. Och fwen till sdant offrande frmanar oss hr apostelen wid Guds barmhertighet. Men gller det allts att emotst wra egna mktigaste begrelser, d skola wi erfara, att hr blir werkligen ett knnbart offrande, d offerpresten skall gifwa sig sjelf till offer, ssom ock Herren Christus gjorde. Hrom anmrker Luther rtteligen: "Prestatjenstens titel r wl herrlig, snart nmnd och af hwar man bermd, men sjelfwa offrandet blir sllsamt, fr detsamma grufwar sig hwar och en. Ty derwid gller det lif, gods, ra, wnner och allt, hwad werlden har, likasom det gllde fr Christus p korset. Det will ingen p, att wlja dd fr lif, pina fr lust, skada fr winning, skam fr ra, ownner fr wnner. Men s gjorde Christus p korset, oss till efterdmelse. Och hrjemte mste man gra allt sdant icke t sig sjelf eller till sin egen nytta, utan sin nsta till tjenst och Gud till pris och ra, ssom ock Christus till den andan offrade sin lekamen." Skola wi nu icke trttna och draga oss tillbaka fr ett sdant offrande, utan alltid tligt och willigt fortfara dermed, fordras wisst, att wi hafwa ngra kraftiga bewekelsegrunder, och nnu dertill en fwernaturlig kraft och hjelp; d fordras att bedja, med allwar och flit bedja. Hwad nu bewekelsegrunderna angr, s blir wisst den strsta och waraktigaste den, hwarmed apostelen hr brjade sin frmaning, nemligen Guds ewiga barmhertighet. Det, som skall i alla tider underhlla wr lust och kraft att s offra, r endast det bestndiga emottagandet af Guds barmhertighet. Men d br du ock flitigt betrakta, hwad Gud gjort fr oss. Betrakta d frst, hwad Gud af sin egen ewiga barmhertighet gjort fr hela werlden, att, d wi nnu woro hans fiender, Han fr oss utgaf sin egen Son, p det att, "ssom wi genom ens olydnad blifwit syndare, wi ock skulle genom ens lydnad warda rttfrdiga". Betrakta sedan, huru Han genom Sonen beredt oss ett sdant nderike, att synderna skola icke alls tillrknas dem, som tro p Honom. Betrakta slutligen, huru Han will efter detta korta, elndiga lif fra oss i sin himmel och sknka oss all den salighet, som fwerensstmmer med hans krlek och allmakt. Tror du af hjertat allt detta, d kan du
willigt blifwa martyr, d skall du bestndigt lifwas att p nytt fatta mod och lust att fortstta offrandet. En dag i herrlighet och glans wr konung komma skall Och lgga hela jordens krets ned fr sin fotapall. O, mnne du skall ngra d, om hr du Honom tjent I trohet med det pund, som Han jemwl t dig frlnt? Den 2 Februari. War tlig i all bedrfwelse. Syr. 2:4. Detta r en frukt af salighetens hopp. Hoppet om en ewig gldje br gra oss tliga wid all tidens bedrfwelse. Denna r snart slutad; den r icke ewig; glds, att du genom Christus r frlst frn den ewiga bedrfwelsen och twrtom gr emot den ewiga gldjen. Ja, r du en christen, br du wl besinna detta! Men dessutom r ock hr en frmaning: "War tlig i all bedrfwelse", wedermda, lidande och en frmaning wisar oss p wr pligt infr Herren. Wi bra d fr Herrens skull wara tliga i bedrfwelsen och det s mycket mer, som det r Herren Gud, wr himmelske Fader, som tillsnder oss hwarje lidande. Tror du det, skall detta frhllande kraftigt stilla din otlighet, om du r bland dem, som hafwa Gud kr. Tror du Herrens Christi egna ord: ro ock alla edra hufwudhr rknade? Och ter sger Han: Icke ett hr skall falla af edert hufwud, min Faders wilja frutan. Tror du, att fwen allt det lidande, djefwulen och andra menniskor tillfoga dig, r af Gud p det nogaste afmtt? Sdant lrer Skriften uttryckligt. Se, med hwilken noggrannhet Herren Gud utstakade, huru lngt satan skulle f g wid Jobs plgande. Och d nu araberna hade drpit Jobs drngar, kaldeerna tagit hans kameler, och stormen kastat huset fwer hans sner, sg Job i allt detta endast Herren han sade: "Herren gaf, och Herren tog, wlsignadt ware Herrens namn." Och nr den elaka menniskan Simei bannade David, som nu flydde undan sin son Absalom, sade den bedrfwade konungen till sin trogne Abisai: "Lt honom banna, ty Herren har bjudit honom banna David. Ho kan d sga: hwi gr du s?" S sger ock Jeremias: "Ho tr d sga, att sdant sker utan Herrens befallning." Och s sger Herren "Jag, som gr ljuset och skapar mrkret. Jag, som gifwer frid och skapar det onda. Jag r Herren, som gr allt detta." P hwem skola wi d i otlighet klaga och knota? Ho r du som will trta med Gud? "Har du gifwit Honom ngot, det dig skall warda betaladt." r Herren fr hrd emot dig, hwad r d din frtjenst, din fordran? Om Herren will g till rtta med oss, kunde wi icke swara Honom ett emot tusende". Om Herren wille handla med oss efter wra synder och wederglla oss efter wra missgerningar, skulle wi wara i pinorummet och icke hafwa en droppe watten. Man br ock tnka och sga s: Orkneliga menniskor lida mycket mer n jag, hwarfre skulle jag hafwa lidandet s ringa, d jag dels frtjent endast Guds wrede, dels ocks nnu, ssom troende, hoppas en ewig
gldje? O, Gud, frlt oss d all otlighet! Gud, frlt oss och hjelp oss att hdanefter wara "tliga i bedrfwelsen"! Men utom det att wi hade intet att klaga, om Herren ock handlade med oss efter wra synder, kommer hrtill, att Han aldrig s
handlar med oss, d wi nu genom tron p Sonen ro i hans nd, utan att allt, det wi lida, r endast af hans hgsta trohet och huldhet oss tillskickadt. O, det skall komma en dag, d wi uti det ewiga ljuset skola se hemligheten af alla Guds underliga skickelser med oss d wi skola se, att i wr bedrfwelses kalk icke warit en enda droppe mer, n hwad som till wrt sanna och ewiga wl behfdes; d wi skola se, att det bittraste wi erfarit har warit oss tillsndt fr wr hgre uppfostran, eller fr wr ewiga gldjes och herrlighets frhjande, med flera Guds wisa ndaml. Ja, hwem wgar frskra: Herre, jag skall nog nd intaga himmelen, fwen om du icke lter s mycket bittert komma fwer mig; jag ddar nog nd mitt ktt, detta bittra frutan. Nej, d wi knna wr stora trghet, otrohet och klemighet mot kttet, bedja wi ju ofta, att Herren sjelf mtte dda det hos oss; men huru kan Han sdant gra, utan att snda oss lidande? Wi bedja ofta, att Han skall bruka, hwad stt Han finner bst, blott att Han m utfra sitt werk i oss, winna wrt hjerta, frka wr tro, wr bn, wrt allwar och helga wrt hela wsende; men d Herren will hra sdan bn, mste Han dertill anwnda mnga bittra medel och d klaga wi och qwida, ssom wore detta nu ngot ondt, och besinna icke, att wi sjelfwa hafwa bedit Honom hrom. Och korteligen: d wi en gng f gon att se, huru Gud med wrt lidande befrmjar sitt namns ra och wr wlfrd, huru Han med korset kommer wr williga men swaga ande till hjelp emot kttet, ja, d wi ngon gng f riktigt erfara sanningen af de orden, att "den rttfrdige warder med plats salig"; d skola wi icke blott gerna wara tliga i bedrfwelsen, utan ock wara tacksamma derfr och sga med Hiskia: "Jag will i alla mina lifsdagar tacka fr denna min sjls bedrfwelse." Min War Som Och Jesus, du, som uti allt frestad liksom jag, tog en tjenaregestalt blef mig lik en dag.
Du wet, hwad nd och ngest r, Du pint och plgad war, Du wet, hwad dden innebr Som sjelf den smakat har. S r jag ej bedrfwad mer, Men glad, min Gud, i dig! Och tnker, hwad som n mig sker: Min Fader skter mig. Den 3 Februari. Du utslpper genom ditt frbunds blod dina fngar utur kulan, der intet watten uti r. Zach. 9:11. Det r sannt, det r grufligt med wra synder, wrt hjertas lttsinnighet och ogudaktighet. Men, du betungade sjl, allting skulle botas, om du blott lrde knna Christus du skulle midt i din strsta uselhet frjda dig storligen. Det r isynnerhet ngra stycken, som du icke tror och frstr: du tror icke, att all werldens synder och dina ro redan borttagna i Christi ddsminut redan helt frsonade, utstrukna och afplanade; du tror icke, att all werldens synder och dina blefwo p korset s werkligt frsonade, att de aldrig en minut hindrat din bendning, utan att en ewig nd och rttfrdighet alltsedan den stunden wntat p att blott blifwa emottagna; att Gud med ett frsonadt och af krlek brinnande hjerta sett efter dig p dina willostigar, ssom efter ett
bortkommet barn trodde du det, s skulle du genast, full af salig frdmjukelse och krlek, lpa i hans famn och utropa: O, min Herre och min Gud. Fr det andra tror du icke, att Christi blod gller fr alla synder; du menar, att det gller fr ngra yttre och aflgsna synder, samt fr wissa mttliga synder, men icke fr de inre eller hjertats ondska, och icke fr de rtt swra och ohyggliga synder, och icke fr de qwarboende, starka och mktiga synder. Allt detta kommer deraf, att du icke i lefwande tro besinnar, att Guds Sons blod r utgjutet fr wra synder; ty trodde du det, s skulle du frswinna fr dig sjelf, du skulle alldeles glmma dig sjelf fr den frwnande storheten af en sdan frsoning. Kunde ngon rtteligen tro, att Guds Sons blod r utgjutet fr oss, s skulle han wl alldeles frlora sig sjelf och blott frsjunka i ett ewigt, saligt skdande af frsoningens under i Christi blod. Herren ppne oss gonen och frke oss tron! Wakna d och se, huru en stor evangelisters skara, nglar, profeter och apostlar likasom med en mun wittnat, att Gud s lskade werlden, att Han utgaf sin ende Son till ett frsoningsoffer fr hela werldens synder, och att denna frsoning skulle werkligen tjena syndarena till frlossning frn deras synder och lagens dom. S wittnar hr profeten: "Du utslpper ock genom ditt frbunds blod dina fngar utur kulan." S wittnade Christus i den natten, d Han gick till sitt lidande: "Mitt blod warder utgjutet till syndernas frltelse." S wittnar Johannes: "Jesu Christi, Guds Sons, blod renar oss af alla wra synder." S wittnar apostelen Petrus: "Weten, att I ren igenlsta med Christi dyra blod, ssom med ett menlst och obesmittadt lams." Och skola wi wl anfra flera strdda wittnesbrd? Tnk, nr en hel lng werldslder, med en af Gud freskrifwen widlyftig offertjenst, full af otaliga blodiga offer, i fyra tusen r frkunnat och fremlat werlden, huru en gng i tidens fullbordan ett blodigt offer skulle borttaga och frsona werldens synder! Du arma, lagbundna menniskobarn, hwad wger du mot detta stora wittnesbrd af en hel lng werldslders otaliga blodiga offer, som alla ropa till dig: Icke du, icke du kan bota den skadan, som heter: syndafallet! "Herren har wgt dig p en wg och funnit dig alltfr ltt." Nej, Zion! du utslpper (endast) genom ditt frbunds blod dina fngar utur kulan, der intet watten uti r. Gr nu hr en sund slutsats! Har du frsttt, att Gud genom alla dessa wittnesbrd frkunnat oss, att Han utgifwit sin ende Son till ett blodigt offer fr wra synder sg, ro de icke d wl och tillrckligt frsonade? ro icke d hela werldens synder allaredan frsonade? Eller gller icke Christi blod fr alla synder? Eller har Christus utgjutit sitt blod blott fr de trogna och blott fr wissa smrre synder? Ssom Luther sger: "Christus har sannerligen icke utgjutit sitt blod allenast fr tnkta och diktade synder, utan fr rtta och werkliga synder; och icke blott fr de sm, utan ock fr de rtt stora och swra synder; och icke blott fr de fordna och fwerwunna, utan ock fr de nnu starka, mktiga och herrskande synder" ty mrk! hwar skulle wi annars f hjelp och frsoning fr dessa herrskande och mktiga synder? Och hwar skulle wi f kraft till deras fwerwinnande och ddande, om wi icke frst genom tron finge frltelsens trst och frjd, hwilken allena r wr starkhet att fwerwinna de mktiga synder? Wi mste ju frst f frltelse och frid och frjd i den Helige Ande, innan wi kunna f kraft att underkufwa synden! Gud beware oss fr att inskrnka kraften af Guds Sons blod! Skulle icke det "rena oss af alla wra synder"! S sger Herren Gud: "Kommen allenast och ltom oss g med hwarandra till rtta. Om edra synder wore blodrda, s skola de dock warda snhwita: och om de n wore ssom rosenfrg, skola de dock warda ssom en ull."
Pris ware Gud, pris ware Gud! Nu r jag trstad worden, Nu har jag ftt ett frjdebud, Som gr mig rik p jorden. Det budet sger, att ock jag r fri frn synd och dom och lag Och det i kraft af blodet. Fr mina swra synders mngd War jag frn saligheten I lagens dom, den kulan, stngd; Men nu jag af profeten Hr hjertans glad en tidning god: Du slpper fr frbundets blod Ur kulan dina fngar. O hjelp oss, hjelp oss, Herre kr. Att wi oss s besinne, Att sedan kulan ppnad r, Wi icke bli derinne! Du stnger den ej mera till, Och fri r hwar och en, som will M wi d fria wara! Den 4 Februari. Wi weta, att wi ro frda ifrn dden till lifwet, ty wi lska brderna. 1 Joh. 3:14. Om du derfre wet med dig, att din omwndelse till Herren och din tro p nden i Christus haft den frukten med sig, att du ftt en ny innerlig krlek till Guds barn icke blott till en wiss christen, som gjort dig ngot godt eller frstr att uppskatta dig, eller har ngon naturlig lskwrdhet, som intager dig, utan fwer hufwud till alla dem, som du ser lska eller ska Jesus, s att dessa nu utgra din nya slgt, dina syskon wet, att blott detta frhllande bewisar mycket mer n de herrligaste gerningar, att en ny fdelse af Guds Ande frsiggtt i din sjl. Du kan mhnda eljest icke tycka, att du skall kunna wara ett Guds barn, emedan hela din christendom synes dig alltfr bristfull; men alla dessa brister och detta ditt tycke betyder intet emot Guds ord om detta tecken. Deremot, om ditt tillstnd r sdant, att du wl blifwit wckt ur din gamla syndasmn och du har omwndt dig frn dina willostigar till gudaktighetens wg, till Guds ord, till bn och bttring, men du har den egenskapen, att du icke will hafwa ngot att gra med andra skande sjlar, utan du trifs bst ensam, ssom du sger, "med Gud och ordet", tyckes wisst detta wara ngot wackert och andligt, men det har blott ett emot sig, nemligen att det alldeles strider emot hufwudtecknet p den rtta Guds nd, och din bttring r wisserligen falsk och sjelfgjord. Wore din bttring ett sannt Andens werk, d hade den ocks detta tecken, krleken till brderna, d skulle du wara s nedslagen fwer dig sjelf, att du i allmnhet ansge andra skande sjlar fr bttre n du. Och om Guds Lams blod blifwit din enda trst och bermmelse, om du warit i den "trnga porten", der bde din synd och din rttfrdighet blifwit tillintetgjorda genom Guds Sons blod, och ditt hjerta blifwit rtt saliggjordt genom den fwerfldade nden korteligen om du lefde i den bttring, der du sjelf aftoge och Christus tillwxte, d skulle du i denna stora och fr alla gemensamma gfwa f sammansmlta med alla medarfwingarna, att du sannerligen blefwe med dem "ett hjerta och en sjl", ssom de frsta christna woro.
Men widare: om du ock har ngra wissa brder, som du tycker om, derfre att de ro med dig ense i ngon wiss angelgen frga, men det r icke fdelsen af Gud, det r icke den stora nden i Christus, som frenar eder, utan ngon annan fwerensstmmelse, d r detta icke den rtta, utmrkande krleken. Ty Johannes sger uttryckligt: Den som lskar Honom som fdde, han lskar ock den, som r fdd af Honom, hwarmed han lter frst, att den rtta krleken till brderna har sin blick derp, att de ro fdda af Gud, och lskar dem just derfre; ssom han ock genast tillgger: Deraf weta wi, att wi lska Guds barn, nr wi lska Gud och hlla hans bud, d. . nr wi lska dem fr den kre och gemensamme Fadrens skull. Den, som icke ger akt p denna omstndighet, lr wisserligen wilja bedraga sig och skall fwen blifwa bedragen. Huru herrligt deremot, d du wet med dig, att det r just fr ndens werk i deras hjertan, som du lskar brderna, ja, d af din arma, elndiga bttring likwl den frukten fljt, liksom af sig sjelft, att alla trogna blifwit din nya slgt, dina lskade brder, som synas dig s lskwrda, att du ofta tycker, det endast du r owrdig deras krlek! O, ett saligt tillstnd! Wl kan du hafwa ngon wiss broder, som du mest lskar, ssom ock Jesus fretrdeswis lskade Johannes; men det r dock hos alla, som ska och lska Frlsaren, ngot, som gr dem s dyra fr dig, att de alla ro dina brder, och att deras wl eller we r ditt eget. Med den "allmnneliga krleken" kan du nska, om det wore mjligt, att hjelpa alla menniskor till det hgsta goda du knner; men med den "broderliga krleken" r du p ett srskildt stt frenad med dem, som st i frening med Frlsaren. Si en sdan krlek bewisar ngot bewisar, att huru illa det eljest m se ut med din christendom, Christus dock r ditt lif, och att under alla dina brister Christi Ande dock bor i ditt hjerta. Men fastn krleken r fdd af Anden i wra hjertan och wxer ur wr frening med Frlsaren, behfwer den dock, ssom alla Andens frukter, wl wrdas. Deraf alla Skriftens frmaningar till krlek. Och ssom denna krlek r en s utmrkande frukt af lifwet i Christus, s r den ock alltid beroende af detta lif. S lnge jag lefwer i frisk fning af bttring och tro, lskar jag brderna. Men d ett jordiskt sinne brjar taga fwerhand hos en christen, s att han icke lefwer i daglig fning af syndens knnedom och ndens omfattande, brjar han ock med detsamma att blifwa kall fr brderna och mer se deras fel n den nd, som bor i dem. I kra Guds barn, I som troslifwet fwen, Hur r det med krleken? Prfwen, ack prfwen! Sg, ren I ett genom krlekens band, Och brister det bandet ej snder ibland? Ack, sedan I ltit med Gud er frsona, M Herren fr sndringens ande er skona! Ty brist uti krlek r brist uti trona. Den 5 Februari. Israel, som for efter rttfrdighetens lag, kom icke till rttfrdighetens lag. Hwarfre? Derfre att de icke skte det af <sp>tron</sp>, utan ssom af <sp>lagens gerningar</sp>; ty de sttte sig p frtrnelsestenen. Rom. 9:31,32. Se nu hr, hwad utkorelsen gr! Gud har utwalt trons wg, icke gerningarnas; Gud har utwalt "lftets son", icke "tjensteqwinnans". Nr d ngon sker att med gerningar, fromhet och Guds tjenande
winna hans nd, blir det honom alltfr swrt, ja, alldeles omjligt; Gud har utwalt trons barn. Det hjelper icke att strida emot Guds utkorelse. Ty d gr det s, att den, som "farit efter rttfrdigheten, kommer icke till rttfrdigheten"; och den som icke farit efter densamma, han erhller den, nr han annammar den "af tron". Den ldre sonen, som "alltid tjenat fadren och aldrig gtt af hans bud", fr icke ett kid; och den, som frslst sitt arf med skkor, fr den gdda kalfwen, nr han en gng i sin blygd terwnder och annammar nd som nd. De frmsta warda de yttersta, och de yttersta de frmsta. Wisst kan en s underlig regering upprra himmel och jord! Icke kan man undra, att de som "dragit dagens tunga och hetta", de som p det strngaste spkt sin lekamen och frsakat werldens lustar, mdat och plgat sig med Guds bud och goda gerningar och till slut skola se publikaner och skkor, som lefwat wildt och fritt i synden, "g in i himmelriket frr n de", g in i evangelii och trons frihet och frid och frjd och redan bermma sig af en fullkomlig rttfrdighet och wittnesbrd om barnaskapet den yppersta kldnaden och ringen d deremot de sjelfwa, s allwarliga och uttrttade med idkelig tjenst som de ro, nnu sakna denna rttfrdighet och detta wittnesbrd - icke kan man undra, att sdana upprras till bitterhet och knorrande emot en s underlig regering. Men hwad hjelper! Det war s beslutet i Guds rd, frr n werldens grund war lagd. Det r icke godt strida med denne Herren, som "br himmelen och jorden med tre fingers mtt!" Han r oss alltfr stor och mktig och har nycklarna till helwetet och dden, "den der upplter, och ingen menniska igenlter; den der igenlter, och ingen menniska upplter". Han frbarmar sig fwer, hwem Han will. Det str icke till ngon mans wilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet, hwem som skall warda salig. Han utwljer, hwem Han will; och nu har Han behagat utwlja dem, som tro i ende Sonens namn, och icke dem som wilja sjelfwa frwrfwa himmelen. Detta r Guds ewiga utkorelse. Han har utwalt oss i Christus, blott i Christus, frr n werldens
grund war lagd. Den, som icke gifwer akt p utkorelsen, utan arbetar och spjernar och stter hufwudet mot bergwggen, der ingen drr r, kommer aldrig igenom, utan mste till slut, d han som allwarligast farit efter rttfrdigheten, emottaga det afwisande swaret: Tag det dig tillhr, det du sjelf frtjenat, och g! Ehuru hrdt det lyder, sger dock Skriften s: "Drif ut tjensteqwinnan med hennes son; ty tjensteqwinnans son skall icke blifwa arfwinge med den frias son. Alla de, som umgs med lagens gerningar, ro under frbannelsen." Sedan Gud utwalt oss i Christus och gifwit sin Son i marter och dd, till att frsona wra synder och terskaffa oss saligheten, s gller fr Honom ingenting i himmelen eller p jorden, utom hans ende Sons blod och lydnad; s brinner hans nitlskan fr Sonens ra ssom en stor eld, hwilken uppfyller hela werlden, af hwilken allt frtres, som reser sig deremot, om det ock wore den allrastrsta helighet. Kom aldrig fr Gud, om du icke kommer i hans lsklige Sons kldnad; ty eljest blir Han dig en frtrande eld. Kom aldrig fr Gud i ditt eget namn! Frsk aldrig att winna hans nd annat n uti Honom, som r krkommen! Du r tillfwentyrs allwarlig uti din gudaktighet, du beder flitigt och brinnande, du ngrar bittert dina synder, du wakar och strider emot dem, du gr mnga goda gerningar allt detta r godt och wackert; men, gr och war allt detta goda nnu mer, och du blir nd frdmd det hjelper icke, s lnge det icke allt blifwit dig ssom "trck", och Christus, Christus allena blifwit all din rttfrdighet och trst. Sdant gr utkorelsen! Nu sedan Lammet fr oss blifwit slagtadt,
Aktar ock Gud dess rttfrdighet blott. We den, som denna i otro fraktat Och i sin egen rttfrdighet gtt! Konungen sist ibland gsterna trder, Mnstrar sitt folk och utkastar en man; Mannen, som icke fanns ha brllopsklder, Bort i det yttersta mrkret frswann. Deun 6 Februari. S skolen I ta det: I skolen wara gjordade omkring edra lnder och hafwa skor p edra ftter och stafwar i edra hnder, och I skolen ta det, ssom de der hasta till wgs; ty det r Herrens passah. 2 Mos. 12:11. Den andliga betydelsen af denna freskrift wid pskalammets tande i gamla testamentets tid r, att hwar och en, som kommer till Christus och annammar Honom, skall genast bryta upp ifrn sitt frra trldomslif under synden, werlden och ffngan, genast taga afsked ifrn det gamla wsendet och betrda en helt ny wg samt sedan aldrig se tillbaka, utan ila ssom en jagad flykting s fort och s lngt som mjligt ifrn syndens och djefwulens tjenst och aldrig mer fsta sig wid det jordiska, aldrig ska bereda sig ett paradis hr nere, utan alltid wara p resande fot, ssom den der sker ett fdernesland. Apostelen sger: "Om I nu ren uppstndna med Christus, s sken det, som r ofwantill, der Christus r sittande p Guds hgra hand. Faren efter det, som r ofwantill, icke efter det, som r p jorden; ty I ren dda, och edert lif r frdoldt med Christus i Gud." Detta r en christens rtta lif: wara dd ifrn det frra wsendet och uppstnden med Christus till ett nytt lif och hafwa sin skatt och sitt fdernesland, der Han r, i himmelen korteligen, att alltid wandra i Abrahams tros fotspr, om hwilken det heter: "Genom tron war han en frmling uti det landet, som war honom lofwadt, likasom uti ett frmmande land, bodde uti tabernakel med Isaac och Jacob; ty han wntade efter en stad, som hade grund, hwilkens byggmstare och skapare Gud r. De hafwa sett det fjerran efter och trott derupp och ltit sig nja, beknnande sig wara gster och frmmande p jorden, som skte ett bttre fdernesland, d. . det himmelska." Sdant skall hela wrt lif wara. Wi skola ta Lammet i resdrkt, wara frmlingar och pilgrimer, som bestndigt ila till wra fders land. Och en rtt pilgrim fr icke, nr han ser ngot lysande wid wgen, en guldgrufwa eller en skn egendom, der stta sig ned och bygga och bo, utan mste rastlst fortstta sin wandring, tilldess han uppntt det heliga landet och Guds stad. Han fr i herberget endast taga nattrum och en ndig wederqwickelse, men icke qwarstanna. Sdant mste en christens hela lif wara. Betnk och glm aldrig, att Lammet skall tas i resdrgt. Men icke hrmed nog. Likasom Israels barn, samma natt som de tit pskalammet, brdstrtande ilade ut frn trldomslandet, men inom f dagar hade den gamle frtryckarens hrar p hlarne, s att de icke annat sgo, n att de ter skulle fr samma egyptier frgs; s skall ock den sjl, som har den stora nden att hafwa blifwit utwald af werlden till en Jesu efterfljare, aldrig frgta, att han genast frn den stunden skall blifwa eftersatt och jagad af alla de gamla fienderna. Glm aldrig, att du gr genom ett fiendtligt land och br dina kostliga perlor uti lerkar, omgifwen af tusenden, som lura p att berfwa dig
dina smycken: hr den gamle sjlafienden, som har swurit oss dden och tnker utfra det med makt, med list, eller med ondlig ihrdighet; der werlden, som n med hot, n med tjusande inbjudningar sker bringa dig tillbaka till sina wgar; och frst och sist ditt eget falska hjerta, kttet, som stdse strider emot Anden och aldrig frgar efter Guds rike. Skulle du i en sdan stllning gifwa dig till ro och sofwa? Hr r d ndigt att stdse wara i full rustning, omgjordad om lnderna med sanningens blte, frsedd med staf i handen och skor p ftterna, ssom de der hasta till wgs. Det r en ondlig bengenhet i menniskohjertat att wilja hafwa ngonting jordiskt till sin gldje och trefnad; fwen de trognas hjertan, som skt sin gldje i Gud, wilja oupphrligt igen slingra af p ngot annat. Detta r just det farliga. O, d en christen begynner mycket nitlska och ifra fr sitt jordiska, sin handel, sitt jordagods, sin afwelsgrd, d r det wisserligen fara, att han s intages deraf, att han frhindras frn den stora nattwarden. Och dock ro dessa lekamliga ting i sig sjelfwa helt oskyldiga; men hjertat! huru gr det med ditt hjerta? Blott derp beror det. War uppriktig! Hwar r ditt hjerta? der r din skatt och deraf talar munnen. Din sjlabrudgummes nitlskan om ditt hjerta tillter icke, att du ppnar det fr ngon annan n fr Honom. Du skall hafwa din lust i Herren. O, det r bittert fr naturen att aldrig f tnka p ngon jordisk frjd och sllhet, utan alltid ddas, taga afsked, ila bort! Men hwad gller! Sdan r wgen. Och fr anden r det ljuft. Derfre, lt aldrig narra dig att frska hr p jorden f ngot paradis! Du skall bestndigt wara i resdrgt, om du skall tillhra den korsfstes folk och g med Honom till det himmelska fderneslandet. Resemltid i hast jag tager, Som en jagad, som ett ilbud, stannar ej. Jag str omgjordad om mina lnder, Har wandringsstafwen i mina hnder; Resemltid i hast jag tager, Som ett ilbud, stannar ej. Den 7 Februari. Tagen, ten; detta r min lekamen, som fr eder brytes. Detta gren till min minnelse. 1 Cor. 11: 23,24. Ett af de mktigaste hinder wid tnjutandet af Herrens nattward, hwilket plgar och betwingar mnga trogna hjertan och alldeles berfwar dem den trst, hugswalelse och frjd, som nattwarden skulle medfra, r det, att man anser den fr ett slags hgtidlig offerfest, i hwilken wi skola gifwa Gud ngot godt, skola framtrda till altaret med ngra Honom behagliga offer af wr fromhet, nger, tro, bn, bttringsuppst o. s. w., och icke besinnar, att nattwarden r ett ndemedel, deruti Herren will twrtom gifwa oss, sina arma, fattiga, nedslagna barn, den trst, styrka och wederqwickelse, wi behfwa. Mrk: nattwarden r, liksom Guds ord, ett ndemedel. Likasom man icke kommer till ordet fr att t Gud gifwa eller framwisa ngot godt, utan endast fr att deraf f ngot godt, f ngon kraft och hjelp fr sin klena tro, sin bristflliga nger och bn m. m., s br man ock komma till Herrens heliga nattward ssom till ett ndemedel, hwari man endast sker hjelp fr allt det, som fattas. Du grufwar dig fr att g till Herrens bord, emedan du wet med dig, att du i ditt hwardagslif r s bristfull, du r icke, ssom en rtt christen skulle wara, det r antingen i din tro eller i ditt lefwerne ngot sjukligt, det r ngot wisst betnkligt fel i
din christendom, och derfre kan du icke trsteligen g fram till Herrens bord. Hwad r detta annat n att alldeles frgta, hwad som war nattwardens hela ndaml och syfte, nemligen just att wara ett botemedel emot alla dessa sjukligheter och fel i wr tro och wrt lefwerne? Wore det redan allt wl med din christendom, din tro och ditt lefwerne, d behfde du icke komma till detta ndemedel. Likasom ock Christus med hela sin frtjenst icke war kommen fr rttfrdiga, utan fr syndare, ssom Han ock sger: De helbregda behfwa icke lkare, utan de kranka. Tnk nu: om en lekamligt sjuk skulle p en uppmaning att ska lkaren swara: "Det wgar jag icke, ty jag r s illa sjuk; mitt blod r s frskmdt, mitt utslag s swrt, att jag icke uti ett s dligt skick kan ska lkare, jag borde ju frst wara ngot bttre." Skulle man icke frundra sig fwer den drskapen och swara: "r det icke just fr sjukdom, man br ska lkare?" Alldeles p samma stt r det, nr man fr andlig brist och sjuklighet fruktar att g till Herrens heliga nattward. Den r oss just gifwen till hjelp och botemedel uti allehanda brister och krankheter. Ltom oss aldrig frgta den hulde Frlsarens stora krlek, d Han instiftade detta ndemedel! Hwad sade Han sjelf om sitt blod, d Han framrckte den wlsignade kalken? Af allt det mngfaldiga stora, som kunnat sgas om detta blod, nmner Han endast detta: Det warder utgjutet till syndernas frltelse. Der se wi, hwad Han wille! Det war till trst mot synden, mot denna fr hans barn mest tryckande nd, synden, som Han instiftade ndebordet. Till syndernas frltelse! Det r synden, det r medwetandet af synder och otroheter emot min Gud, som berfwa mig den trst och frimodighet, jag skulle hafwa infr Honom; det r till ett botemedel mot denna nd och jmmer, Herren inrttade denna saliga minnelsefest af sin frsoningsdd. Han har planterat nattwardsborden ssom hwilohyddor wid wr wg, p det, nr wi blifwa trtta af wandringen, matta och hungriga till sjlen, bedrfwade och srade genom wra felsteg, wrt stapplande och fallande, wi der skola g in och wederqwicka oss med lifwets brd, med minnelsen af Honom och tnjutandet af den lekamen och det blod, som woro utgifna till wra synders frltelse, och derigenom p nytt frskras, att Han icke r wred p oss. Hraf kommer, att det r isynnerhet, nr wi ro i ngon srskild swaghet, i ett andligt obestnd, som det r rtta tiden att skynda till Herrens ndebord, likasom man ock fr samma brister skyndar till ordet. Hraf kommer, att gamla lrare, som insett detta, tala p ett sdant stt om hwad som gr en wrdig nattwardsgst, att man kan undra, om de warit wid sund besinning. Luther sger: "Du br ofta g till detta bord, men isynnerhet d, nr du r wl skickad dertill, det r, nr du r beswrad med mnga och swra synder." Doktor Swedberg sger till swar p frgan, nr man br g till Herrens nattward.: "Nr trldomssinnet brjar intaga barnafrtrstans rum i ditt hjerta." Dessa hafwa frsttt, att nattwarden r ett ndemedel. S gr jag p ditt ndesord Till nya testamentets bord, S full af tusende beswr Jag r och mig befinner hr. Du r mitt lif, min helsas Gud, Rttfrdighetens dyra skrud, Min kraft och min frlossning wisst Frn ddens wld och satans list. Jag tager, ter, dricker dig, Och du frenar dig med mig,
Min skapare, min frlserman! Mnn' strre nd wl tnkas kan! O, hwilken salighet fr mig! Min tankekraft frlorar sig Lof, ra, pris, hallelujah, Min broder, Gud och Jehovah. Den 8 februari. D I annammaden af oss det predikade ordet om Gud, annammaden I det icke ssom menniskors ord, utan ssom det sannerligen r, som <sp>Guds ord.</sp> 1 Thesf. 2:13. Herren frbarme sig fwer wra fallna hjertans mrker och ppne wra sinnen! fwen de, som aldrig twifla, att icke ordet r Guds ord, kunna dock icke hlla det derfr, kunna icke lefwande tro och besinna, att det werkligen r den store Gudens ord. O, hwilket buller och rumor det skulle gra i werlden, om man brjade hlla Guds ord, fr hwad det r Guds ord den store, allsmktige Skaparens ord och domar. O, hwilken frskrckelse, hwilket lpande och ropande, hwilket forskande och frgande efter wgen till frlsning, om man brjade hlla Guds ord, fr hwad det r Guds ord. Hwilken frjd och troswisshet, hwilket jublande och lofsjungande, hwilken frid och starkhet i Herren, om alla wckta och troende sjlar kunde riktigt hlla Guds ord, fr hwad det r Guds ord. Hwilken waksamhet och gudsfruktan, hwilken bn och rdsla fr hwarje afwikelse, om wi kunde riktigt hlla Guds ord, fr hwad det r Guds ord. Eller du, som menar, att du redan hller det fr Guds ord, huru r det mjligt, att du nd kan wara s owiss uti de frgor, om hwilka Gud sjelf talar? Huru r det mjligt, att du frmr ta, dricka eller sofwa, medan du nnu icke gjort frlikning med Gud och ftt frskran om dina synders frltelse, frskran, att du kan hwarje stund d saligt, om du werkligen hller fr Guds ord, hwad som str skrifwet i den heliga boken om salighetens enda wg, om den yttersta domen, om himmelen och helwetet? Eller du, som gr arbetande och betungad under trldomens ok, men hrer Guds wittnesbrd om sin Son och tror, att det r Guds ord, att Han har utgifwit sin enfdde Son till wr frsoning och hrer Guds Son s ndefullt bjuda: "Kommen till mig, alla I, som arbeten och ren betungade", huru r det mjligt, att du nnu kan qwarblifwa i samma sjuka, trlaktiga sinne, om du werkligt hller allt detta fr Guds ord? Att de flesta menniskor icke hlla Guds ord heligt och sannt ssom Guds ord, det mrker man wl, frst deraf, att det icke griper, rr och intager deras hjertan; fr det andra deraf, att de icke umgs dermed under en s djup wrdnad, som skulle blifwa fljden, om deras hjertan werkligen trodde och knde, att det r Gud, Gud himmelens och jordens Herre, som deri talar till dem. Nr blott en jordisk konung eller furste talar till oss, isynnerhet om wi st i beroende af honom och hans ord, med hwilken spnd uppmrksamhet och wrdnad hra wi icke till, att icke ett af hans ord m undfalla oss! Om nu hans ord derjemte innehller en fruktanswrd dom, t. ex. sjelfwa ddsdomen fwer oss, hwilken frskrckelse och ngest griper icke d wrt hjerta! Och hwarfre det? Wisserligen derfre, att det war sjelfwa konungens afgrande och sista ord. Men om hans ord innehll ngra ndefulla tillsgelser till oss eller rentaf en lifsbendning, en frisgelse frn dden, d wi frut warit dertill dmda, hwilken outsglig gldje
och tacksamhet genomstrmmar icke d wrt hjerta! Och hwarfre det? Allrafrst derfre att det war sjelfwa konungen, som talade, jag mste ju lita derp; och fr det andra innehllo ju hans ord den hgsta nd och gfwa fr mig. Ja, nr en konung talar med oss, om han ock icke tillsger oss ngon synnerligt stor nd, icke heller ngon bekymrande dom, plga wi likwl s wrda och gmma hans ord, att wi behlla dem i lifligt minne kanske i hela wr lefnad, blott derfre att det war en stor furstes eller konungs ord. Se nu hr, hwad det skulle medfra, om wi hlle Guds ord, fr hwad det r Guds ord. Hwad r wl en jordisk konung, jemfrd med sjelfwa Herren och skaparen, alla konungars konung! Kan nu en jordisk konungs ord uppfylla oss med s mycken fruktan eller gldje, allt efter som hans tillsgelse r, huru mycket mer skulle icke den allsmktige Gudens ord gripa wra hjertan, uppfylla dem med fruktan eller gldje, om wi rtt hlle hans ord, fr hwad det r! Och kunna wi s lska, wrda och gmma en konungs ord, fwen om dess innehll war ganska obetydligt; huru mycket mer skulle wi icke lska, wrda och gmma Guds ord i wra hjertan, om wi werkligen hlle det fr Guds ord! D wi deremot kunna med tanklshet och smnaktighet umgs med ordet, och fr det andra hwarken frskrckas eller hugswalas af dess innehll, utan g wr wg fram med all wr skerhet och otro, d mste felet skert wara, att wi icke hlla Guds ord, fr hwad det r, den store Gudens ord. Ja detta owissa och twiflande wsende, detta wacklande och swfwande mellan tro och otro, mellan fruktan och hopp, eller detta kalla och ljumma och wrdslsa lefwerne, r icke allt detta ett bewis, att du icke hller Guds ord, fr hwad det r Guds ord? Mtte alla christna wl gifwa akt p denna punkt! Ty har r grunden till all andlig slapphet och halfhet i tron, i krleken och i lefwernet, att wi icke hlla Guds ord heligt, icke tro eller besinna, att det r Guds ord. O,kraftens ord, du lifwets ord! Till salighet upp wr jord Af Herren Gud du r oss gifwet; I dig r sanningen och lifwet Och wgen du till himlen lr, Ty Herrens, Herrens ord du r. Den 9 februari. S ren I, mina brder, ddade ifrn lagen genom Christi lekamen. Rom. 7:4. Det r ndigt att (i frgan om wr frihet ifrn lagen) wl besinna den omstndigheten, att denna frihet endast uppkommer derigenom, att wi d eller ddas. Frst r det fr allas wrt otrosmrker en swr orimlighet, ett tomt ord och bedrgeri, att wi skola wara alldeles fria frn lagens wilkor och domar. O nej, heter det alltid i hjertat "fri frn lagen", det kan jag icke wara; jag knner ju alltid dess kraf och domar; wore jag fri ifrn lagen, wore jag ju alldeles salig. Nej, det r fr mycket. S talar wrt otrogna hjerta. D kommer apostelen och sger: Kra brder, just s fria ifrn lagens domar och wilkor ren I, d I ren dda ifrn honom och frenade med den Uppstndne, s fria, som de redan saliga i himmelen, s fria, som hade aldrig ngon lag warit oss gifwen p jorden, hwarken ett eller tio bud. Ty denna frihet har uppkommit derigenom, att I hafwen dtt ifrn lagen och ter uppsttt i ett nytt frhllande, ssom i en ny werld. andra sidan finnas lttsinniga menniskor, hwilka alltfr ltt och hastigt tillegna sig trstliga ting, utan att i sanning ega dem. Dessa kunna i ett kttsligt sinne falla till och sga: "Hr, wi ro fria ifrn
lagen; hwad behfwa wi bry oss om lagen? Infr densamma kan ingen best." D kommer ter apostelen och sger: Nej, bida! det r icke min mening, att alla menniskor ro fria frn lagen; det kommer an p, om du blifwit ddad ifrn densamma. Du fr icke aflsa dig sjelf. Icke r hwarje qwinna fri frn mannens lag; det beror p ett ddsfall, om hon skall warda fri. Weten I icke, kra brder, huru det r med lagen? "Weten I icke, att lagen regerar fwer menniskan, s lnge hon lefwer. Ty en qwinna, som r i mans wld, s lnge mannen lefwer, r hon bunden till lagen; men om mannen dr, s blir hon ls ifrn mannens lag. Men om hon r med en annan man, medan hennes man lefwer, d warder hon kallad en horkona; men dr mannen, s r hon fri ifrn lagen, att hon icke warder en horkona, om hon r nr en annan man." Den frsta och egentliga lrdom, hr gifwes oss, r, hwad wi redan anmrkt, att det r endast genom en wiss dd, wi komma till friheten ifrn lagen. Wi lra hr, huru alldeles falskt och otillbrligt det r att inbilla sig ega nd genom Christus, d man icke blifwit "ddad ifrn lagen", utan nnu alltid har sitt egentliga hopp p densamma, att dess efterlefnad skall hjelpa till rttfrdighet och salighet. Att d wissa stunder tnka p nd, ssom en fyllnad der wr egen rttfrdighet brister, det anse mnga wara att tro p Christus, och dock r det intet annat n ett andligt ktenskapsbrott. S lnge mannen lefwer, r hustrun bunden wid mannens lag, s att hon warder rttwisligen kallad brottslig, om hon frenar sig med en annan man. Att p nmnda stt sammanblanda twenne stridiga trstegrunder i hjertat, bde den att warda rttfrdig genom lagen, och den att hafwa nd genom Christus, det r en andlig lsaktighet, ett andligt ktenskapsbrytande, det r att swika sin frbindelse till lagen, som man r skyldig att fullkomligt uppfylla, om man will genom densamma warda rttfrdig. Nd och frihet frn lagens domar tillhra ett helt annat folk, nemligen dem, som ro ddade ifrn lagen och ska all sin rttfrdighet blott i den Uppstndne. Hela werlden r i det mrkret, att hon icke wet, att hr ro twenne widt tskilda andliga riken, med sina olika lagar och rtter twenne frbund, de tw testamenten, twenne skilda wgar till rttfrdighet och salighet, lagens och ndens, gerningarnas och trons (s e Rom. 4: 4,5). Och uti Gal. 3: 10 talar apostelen s starkt emot deras inbillning om ngon nd, hwilka ro af gerningarnas wg, att han sger: "Alla de som umgs med lagens gerningar, de ro under frbannelsen; ty det r skrifwet: Frbannad ware hwar och en, som icke blir wid allt det, som r skrifwet i lagboken, s att han det gr;" det will sga: man mste p denna wg fullgra allt, eller ock wara frbannad. S olycklig r d den willfarelsen att hoppas nd, d man nnu lefwer under lagen. Detta r betecknadt med den dom, som drabbar en hustru, om hon beblandar sig med en annan man, medan hennes man lefwer. Det andra, wi hr bra lra, r, huru fullkomligt fri frn lagens domar den menniska r, som blifwit ddad ifrn lagen och frenad med Christus. Hon r s fri, sger hr apostelen, som den qwinna r fri frn mannens lag, hwilken sett sin man d och begrafwas. ktenskapsbandet r upplst och alldeles tillintetgjordt genom mannens dd, s att qwinnan kan nu fritt och utan synd taga en annan man. S litet den dde och begrafne mannen har ngon rtt eller makt fwer henne, s litet kunna lagens wilkor och domar ang den christen, som lefwer i trons frening med Christus; lagen kan hwarken rttfrdiggra eller frdma en sdan. Hos Jesus, hos Jesus wi wilja d bli, Och blott af hans kors oss bermma; Den elnda sjl, som hans dd har gjort fri,
Den kan icke lagen frdma. Med Jesus wrt lif ftt en annan gestalt, Wi, wi ro intet, men Han r wrt allt, Pris ware wr Jesus, wr Konung! Den 10 Februari. Att I skolen wara nra en annan, nemligen nr Honom, som r uppstnden ifrn de dda, p det wi skola gra frukt t Gud. Rom. 7: 4. Nr den troende sjlen r dd ifrn lagen, som war hennes frsta man, och delaktig i Christi dd, r hon ock med detsamma i en kta frening med Honom och delaktig i hans uppstndelse. Christus r nu hennes lagliga kta man, enligt apostelens liknelse af det ktenskapliga frhllandet, s att det r nu intet fel, att hon anser sig fri frn den frra mannens, eller lagens, frbund och wilkor; ty detta frbund r upplst genom dden. De trognas hjertan genomskjutas ofta med dessa tankar: r det rtt, r det skert, att jag skall wara fri frn lagens wilkor och domar? Kan jag lefwa och d derp? Hr i wr text sger apostelen, att wi f wara alldeles trygga, ssom qwinnan r alldeles fri att taga en annan man, sedan den frra r dd. Ty s ro ock wi genom dd lagligen befriade ifrn det frra frbundet med alla dess wilkor och domar. Frn Adams frbund eller lagfrbundet ro de troende fwerflyttade i Christi frbund eller ndfrbundet. Christus r frsamlingens hufwud och kta man; och under denna bild, nemligen af "bruden" och "brudgummen", "mannen och hustrun", r hans frhllande till de trogna ofta framstldt i Skriften. Ssom Adam skulle hafwa en qwinna, tagen af hans sidoref, s skulle ock Christus hafwa en brud, tillkommen genom "hans kropp". Icke blott i Salomos hga sng och i den fyratiofemte psalmens "brudwisa", utan ock i nya testamentet talas ofta om denne "brudgummen", hwarwid frsamlingen framstlles ssom "bruden" och "Lammets hustru". D apostelen i Eph. 5 talat om mannen och hustrun, sger han slutligen: "Denna hemlighet r stor; men jag talar om Christus och frsamlingen." Men wi skola ter mrka, att ehuru de trogna i kraft af deras kta frening med Christus icke mer ro under lagen i afseende p dess lifswilkor, ro de dock, ssom apostelen sger, "icke utan Guds lag, de ro i Christi lag". I krleken lyckliga och williga taga de nu lagen ssom af hans hand, hafwa sin "lust i Guds bud" och sga af hjertat: "Hans bud ro icke swra", nr den tyngsta brdan r borttagen, syndens och frbannelsens brda. Nr Luther frstod skilnaden emellan lagen ssom ett frbund och lagen ssom blott ett rttesnre fr lifwet, sknkte det hans sinne en sdan lttnad och frjd, att han tyckte sig g p en af paradisets gator. Tnk, nr jag wet, att fr alla de synder, fel och brister, som nnu widlda mig, jag dock har en ewig nd och frihet ifrn lagens domar, huru kra ro icke d hans bud! P det wi skola gra frukt t Gud. Hr pstta wi ter det swra ktteriet, ssom frnuftet menar, hwarom Luther sger fwer Gal. 2:19, att om frnuftet finge dma, har ingen wrre kttare gtt p jorden n den helige Paulus, hwilken lrer, att wi mste wara ddade ifrn lagen fr att kunna gra frukt t Gud. Hela werlden menar twrtom, att man mste wara wl bunden af lagen fr att gra frukt t Gud, gra rtt goda gerningar; att friheten ifrn lagen r all helighets tillintetgrelse. Men hr se wi nu, att apostelen Paulus lrer alldeles twrtom; han sger, att frst d, nr wi ro ddade
ifrn lagen, kunna wi gra frukt t Gud. Detta r nu en fwermttan wigtig lropunkt, p hwilken alla christna, synnerligen unga och oerfarna, bra wl gifwa akt, nemligen att s orimligt det synes fr frnuftet, r det dock alldeles ndwndigt fr en sann helgelse, att wara ddad frn lagen, wara frigjord i famwetet frn dess domar och regering och lefwa i den fria nden. Detta grundar sig derp, att allt det goda wi gra, medan nnu lagen regerar i samwetet, det gra wi icke t Gud, utan t oss sjelfwa; det r endast egennyttans gerningar, fr att undfly det onda och winna ln, och sdant kan ju aldrig wara sann fromhet, eller behaga Gud; likasom den hustrus tjenster icke skulle behaga mannen, hwilka woro uttwingade af henne genom tillkallad laglig myndighet, d mannen ju will allrafrst hafwa krlek. Allt hwad wi gra, medan wi nnu icke blifwit befriade frn lagen och i en salig tro frenade med Christus, huru godt och fromt det n kan synas, r sledes idel "dda gerningar", frambragta af sjelfkrlek, sjelfsmicker, sjelfrttfrdighet, hgmod och andra kttsliga bewekelser. Och blott sdana bewekelser gra de eljest frtrffligaste gerningar till en styggelse fr Gud, hwilken ser till hjertat och will allrafrst hafwa dess krlek och fria lust. Men wi kunna omjligt se med krlek och lust p lagen, s lnge han hotar och frdmer oss. Deremot d wi ro fria ifrn lagens domar, bendade och saliga i tron, d blifwa Gud och hans lag ljufliga fr oss, d gra wi Guds wilja af hjertats lust och krlek. Detta heter att gra frukt t Gud. Detta r d wisserligen bde salighetens och helgelsens enda, sanna wg. Mrk, lagen han krfwer och ddar ju blott Och slr oss s neder till jorden, Menn den, som sitt lif uti Christus har ftt, Helt frigjord frn lagen r worden. Ej s, liksom gllde nu lagen ej mer, Fast hellre blott s, att man deruti ser. En wn, den man gerna will lyda, Den 11 februari. Abraham trodde Gud, och det wardt honom rknadt till rttfrdighet. Rom. 4:3. Frst mrka wi, att det lfte, Abraham trodde, innebar Guds evangelium om Christus. Textens ord: "Abraham trodde Gud", terfinnas i 1 Mos. 15:6. Der se wi dock icke genast ngot mer n lftet om Abrahams talrika afkomma; men hwad som i det lftet lg inbegripet, det wisste Abraham genom ett frutgende lfte, kap. 12:3, hwarest Gud hade frklarat, att "i hans sd skulle alla folk p jorden warda wlsignade". Detta war egentligen det ursprungliga lftet om en Frlsare, hwilket Gud hade gifwit wra frsta frldrar p syndafallets dag lftet om den heliga qwinnosden och ormafrtramparen, om en frlossare, som, fdd af qwinna, skulle tillintetgra synden och djefwulens gerningar det lfte, p hwilket alla trogna, allt ifrn den rttfrdige Abel, hade trott och blifwit rttfrdiga. Det war detta lfte, som f ofta upprepades till Abraham, s att, fastn denna hufwudpunkt, sjelfwa delstenen i Guds lften till Abraham, icke fr hwar gng nmndes, lg den alltid innefattad i dessa lften. Detta r apostelens egen frklaring, ssom hwar och en kan se i Gal. 3. Och Christus sger uttryckligt, hwad som war fremlet fr Abrahams trosga, fwer hwilket freml han till och med frjdades i sin tro; Herren sger: "Abraham, eder fader, frjdades, att han skulle f se min dag; han sg honom och wardt glad."
Fr det andra om apostelen hr hade welat sga, att sjelfwa tron, ssom en behaglig dygd hos menniskan, blifwit Abraham rknad till rttfrdighet, hade han med en sdan antydning p en gng afskurit sjelfwa nerven i hela sin rttfrdiggrelselra. Det r just hans groml p detta stlle att wisa, det wi warda rttfrdiga utan ngon wr frskyllan eller wrdighet, endast af Guds nd och genom den frlossning, som r skedd i Christus. Och han sger uttryckligt i fljande kapitel, att det r blott "genom ens lydnad", wi warda rttfrdiga. Rttfrdighet r intet mindre n lagens fullbordan. S mycket utgr icke sjelfwa tron. Tron r dessutom i sig sjelf just ett frnekande af wr frtjenst; ty den som tror p Christus, han beknner, att han sjelf r orttfrdig, frtappad, rdls och omfattar derfre "Guds rttfrdighet", den laguppfyllelse, som r skedd i Christus. Tron mste widare hafwa ett ord af Gud att omfatta; och af detta ords innehll beror det, hwad jag fr genom tron. Om man icke det besinnar, skall man alltid missfrst orden om tron och trons rttfrdighet. Se hr en liknelse: En frlorad son lefwer borta i frmmande land, och der lider han nd; hans fader lofwar honom en stor, skn egendom, om han blott terkommer och emottager densamma. Sonen twiflar lnge och blir derfre borta i sin fattigdom; men omsider brjar han att tro sin faders ord och skyndar nu hem fr att emottaga sin egendom; nu r han genast rik och lycklig. Sedan sger han: "Jag war lnge i nd; dertill war min otro skulden, d jag trodde min faders ord, blef jag rik och lycklig, blott min tro gjorde mig rik." Om d ngon hr endast sdana ord och icke wet eller betnker innehllet af fadrens lfte, kunde han frst orden s, att denne man blifwit belnad fr sitt sonliga frtroende till fadrens ord. D skulle den, som knde frhllandet, sga: nej, gif akt p innehllet af det lfte, han hade trott; det war detta, som gjorde honom rik. Lftet handlade om en stor egendom, i denna bestr sjelfwa rikedomen; hans tro gjorde endast, att han kom i tnjutande deraf. P detta stt skola wi frst orden: "Abraham trodde Gud, och det wardt honom rknadt till rttfrdighet." Att tron gjorde honom rttfrdig, berodde af det med tron omfattade lftets innehll. Detta war Christus. Om wi icke p detta stt frst orden, mste wi alldeles bortkasta hela Skriftens stora hufwudlra bortkasta, gcka och frakta allt, hwad Gud ifrn werldens begynnelse frkunnat oss om en Frlsare och en frsoning i hans blod; allt hwad Gud genom nglar och profeter frkunnat, samt genom den levitiska offertjensten och alla dess blodiga offer frebildat korteligen, hela Skriftens egentliga innehll, lran om Christus, Christi lydnad, Christi lidande, dd och uppstndelse. Allt detta wore till intet, om Gud kunde rttfrdiggra oss blott fr den dygden, att wi tro Honom wara sannfrdig. Och att apostelen hr icke widare frklarade sig (ssom han gr i fljande kapitel), skall wisserligen icke infr Gud urskta ngon, som hr wille taga anledning till en ny, mot hela Skriftens hufwudlra stridande, tanke. Det r ock ngot, som genom hela Skriften uppenbarar Guds majesttiska storhet, att Han icke alltid upprepar, hwad Han sagt, utan fordrar, att wi minnas hans gifna frklaringar och frst Honom. Mrk! Abram salig r af tron p Jesu pina, Han sitter icke der s hgt fr dygder sina; Men han och jag r stor fr Lammets dd och blod. Den det i hjertat tror har sllt och muntert mod. Den 12 februari. Om I icke bttren eder, skolen I alla sammalunda frgs. Luc. 13:3.
Du sger: "Men hr str det dock: Om I icke bttren eder,skolen I frgs. Och lt wara, att denna bttring icke betyder detsamma som frbttring, frnyelse och helgelse, eller det ondas utrensande, hwartill man icke lrer hafwa krafter, frrn man inympats i Christus och ftt den helgande Anden, s fordras dock, hwad denna bttring betyder, nemligen nger, frkrosselse, syndasorg. Jag fruktar, att denna icke r hos mig, sdan den br wara, jag r fastmer hrd och frstockad, och huru kan jag d tro?" Swar: Det r sannt, det fordras bttring, hwilken brjar med ngon syndaknsla och sedan under bttringsfrsken fwergr till syndaknnedom, andlig fattigdom eller utblottelse p all egen trst; men fr att weta om denna din bttring r sdan, som den br wara, mste du weta och betnka dess ndaml, ty det, som uppfyller sitt ndaml, det r sdant, som det br wara. Nu frgas: Hwad r bttringens ndaml? Bttringens frsta och egentliga ndaml r alldeles icke, att du genom densamma skall blifwa fr Gud tck och bendad, utan att du skall drifwas till Christus; ssom Paulus intygar: "Lagen r en tuktomstare till Christus, p det wi skola warda rttfrdiga af tron". Derfre, om du kan nnu en tid g borta ifrn Christus, borta i werlden och skerheten, utan frwissning om din bendning hos Gud, r din syndaknsla sannerligen fr liten. Kan du nnu ska din salighet i eget bttringsarbete, nger, bn m. m. d r din syndaknnedom icke nnu rtt. Men s snart du icke fr ngon frid, icke kan lefwa i werlden och owissheten om Guds nd, och n mer: s snart du icke kan f ngon trst i dig sjelf, din egen bttring, nger, bn, utan du mste, sdan du r, fly till blotta nden i Christus, d r din bttring rtt, ty den uppfyller sitt ndaml, hwilket war, att drifwa dig till Christus, och i Honom r du rddad och salig du r inom fristaden. Den som har Sonen, han har lifwet. Du frstr sledes, att om syndaknnedomen r rtt, skall du icke sjelf finna den, som du wille, ty d finge du i densamma trst, d finge du trst uti ngot inom dig; och det war all sdan trst, som skulle borttagas. Den rtta bttringen r sledes missnje med sin bttring, ja en sdan knsla af hrdhet, skerhet, detta innersta och djupaste frderfwet, att du ndgas grundligen, icke i den flyktiga knslan, utan i din fulla fwertygelse, dma dig sjelf ssom hrd, sker, ogudaktig, frtappad och frdmd. D frst fr Christi blod ran att ensamt frlsa dig. Korteligen: Frgar du, huru mycket syndaknsla det sledes fordras, kan man swara dig: Det r icke mycket nemligen blott s mycket, att du icke kan lefwa utom Christus, icke kan f ro, frrn du r i Honom salig. Det fordras icke mer, men icke heller mindre. Det r ock en willfarelse att tro, det syndasorgen skall frst hafwa sin tid fre tron, och sedan kommer tiden fr tro, frid, frjd och idel helighet. Nej, begynn blott att tro p Christus och sedan flja Honom i den dagliga bttringen, nog skall du d f knna synden mer n frut. Ett bland de allrafinaste och starkaste djefwulens konstgrepp r d fljande: Der r en menniska, som tror i allmnhet allt Guds ord och derjemte allwarligen sker dess kraft i hjerta och efterlefnad, men har ngon swrare synd p sitt samwete, d inger han henne fljande tankar: "Nog r evangelium sannt och nden stor och synderna borttagna, s att syndare i allmnhet kunna f nd; men det r ett srskildt frhllande med dig, ty du wet ju med dig sjelf, hwad du har gjort. Om blott icke det och det hade warit (ssom ngon af de stumma eller ropande synderna mot femte, sjette eller sjunde buden), hade du kunnat f nd, men nu r det med dig ett srskildt undantag." Si detta: "det r med dig ett srskildt undantag", r det giftigaste konstgrepp af den gamle ormen, som r en "lgnare och mrdare af begynnelsen". Ty sanna frhllandet r, att det finns intet undantag, intet
srskildt frhllande, der icke Christi blod rikligen och wldeligen frsonar, nr det af en ndstlld syndare med tron annammas. Det r just evangelii frnmsta innehll, bde med ord och exempel genom gamla och nya testamentet bekrftadt, "att om dina synder n wore blodrda, skola de dock warda snhwita, och om de wore ssom en rosenfrg, skola de dock warda ssom en ull"; hwarp David, som hade gjort hor och mord, samt Manasse, rfwaren p korset, den stora synderskan, den frnekande Petrus m. fl. utgra talande exempel. Ja, det r just fr sdana swra frhllanden, hwilka ingen i himmelen eller p jorden eljest kunde hjelpa, som Guds Son blef menniska, bldde och dog, p det hwar och en, som tror p Honom, skall icke frgs utan f ewinnerligt lif. Guds evangelium och Ande allt frklarar: Fr det i hjertat rum och sjlen genljud swarar Med amen, lof och frjd d r min bttring sann; Bd' Gud ock jag r njd, och all min dom frsvann. Den 13 Februari. Bedrfwen icke Guds Helige Ande. Eph. 4:30. Huru sker det, att man bedrfwar och bortdriver Guds Helige Ande? I korthet sagdt, sker det genom all slags olydnad emot den Helige Ande. Han will ngot, Han manar till ngot, och nr du icke hruti will lyda Honom, d bedrfwar och bortdrifwer du Honom. Han will werka syndaknsla, nger, omsorg om bttring och frlikning med Gud; nr du wnder dig bort frn dessa wigtiga freml, icke aktar p hans rst, utan frstrr de heliga intryck, Han werkar, icke sker att med ordet underhlla och frka dem, icke fruktar att frlora dem, icke suckar till Gud om deras frkande, d fraktar och utslcker du Anden. Han angriper och straffar ngon synd hos dig och bjuder dig fwergifwa den; nr du d icke will lyda Honom, utan nnu will hylla och behlla din synd, d bedrfwar du Guds Helige Ande. Ja, fwen nr du wl will fwergifwa synden, men icke nu straxt; nr du will omwnda dig till Herren, men icke nnu, s r detta en falskhet i din ande, ett fraktande af "den tiden, deruti du warder skt", som kan gra, att Guds Ande mste lemna dig. Ja, fwen nr du will omwnda och frbttra dig, men icke will hra Herrens rst och flja den wg, Han freskrifwit, att du skall ssom en frtappad syndare frst fly till Christus, frst tro och frjdas, och sedan f starkhet i Herren nr du icke will hra detta Guds wiljas rd, utan strider emot utkorelsen, d bedrfwar du hans Helige Ande. Och slutligen, nr du wl will flja detta Herrens rd, men icke will bruka de medel, som Gud dertill gifwit oss, hans heliga ord, icke will anwnda lediga stunder att lsa, hra och betrakta det, d "frestar du Gud och utslcker Anden". Mrk wl denna sista punkt: Du will bttra och omwnda dig, men endast med eget arbete p ditt hjerta; du beder om Andens nd och hjelp dertill, men brukar icke Andens medel p det sttet skall du aldrig f, hwad du begrt. Gud har aldrig lofwat det. Nej, Gud har gifwit oss sitt ord, der will Han mta oss, deri will Han bo och werka, men icke utan ordet. Att hafwa tillgng till ordet, till christliga lrare eller trosbrders umgnge m. m., men frakta dessa ndens medel och dock begra nd till bttring och tro, det r att fresta Herren likasom om ngon begrde, att Gud skulle underhlla hans lekamliga lif, men wille icke ta, hwad Gud dertill gifwit oss. Att du r syndig och swag, icke kan gra allt, hwad Anden yrkar, det skall icke bortdrifwa Honom, det skall Han sjelf hjelpa. Det r skrymteri och uppstlig olydnad, som bortdrifwer Anden.
Men det r icke blott, d Guds Ande brjar sitt werk i sjlen, som man kan bedrfwa Honom; nej, fwen christna, som redan ro "wordna delaktiga af den Helige Ande", ro nnu alltid i samma fara. Det war just till de trogna i Ephefus, som redan woro "beseglade med den Helige Ande", Paulus skref det ordet: Bedrfwen icke den Helige Ande. Och hwad war det, som kunde bedrfwa Guds Ande? Swar: all synd bedrfwar Guds Helige Ande, fwen den doldaste i ditt hjerta, ssom hgmodiga tankar, onda begrelser, afund, falskhet m. m. Men mrk, att det r endast d, nr man s affaller inwrtes, att man ock ursktar och hyllar synden, som Guds Ande bortdrifwes. Der man sjelf straffar sin synd, lider, kmpar, suckar och beder emot henne, der r Anden ssom en lkare i ett sjukhus, der Han wl p alla sidor r omgifwen af sjukdomar, krmpor, sr och jmmer, men befinner sig dock just p sitt rtta stlle, der Han har sin egentliga werkningskrets. Derfre kan Guds Ande mycket wl bo i en syndares hjerta, der det nnu r fullt med sjukdom, orenlighet, sr och etterblder, jmmer och suckan. Wore det icke s, skulle icke en enda christen behlla Guds Ande en dag. Men hwad som bortdrifwer Anden, det frklarar Herren sjelf, d Han sger: De lta icke min Ande straffa sig. Si, hr r hufwudpunkten. Nr en menniska icke lter Guds Ande straffa sig, utan hyllar, ursktar och frswarar sitt onda det r detta, som s "bedrfwar och frbittrar hans Helige Ande", att Han mste fly ifrn henne. De lta icke min Ande straffa sig. Detta sker icke blott d, nr man uppenbarligen str emot ordets bestraffningar och sger: jag bryr mig icke derom, utan ock, nr man krker och wrider sig undan ordet och icke will frst det, som det lyder, d det angriper sktesynden; nr man i ordet icke sker efter medel att undkomma sin synd, utan sker efter ngot std fr dess bibehllande nr man sledes icke tnker fwergifwa eller undkomma synden, utan rnar frblifwa i henne. Detta heter att icke lta Guds Ande straffa sig. Likas nr trldomsanden will intaga hjertat; om man d icke will lta evangelii ord om nden i Christus rda, utan enwist fljer frnuftet och knslan, och gr oupphrliga inwndningar emot evangelium, emot den barmhertige Frlsaren, som nnu tillbjuder nd d bedrfwar och frbittrar man hans Helige Ande. Och sedan i allmnhet, d man icke lyssnar till hans heliga maningar i hjertat, nr Han manar till ordets bruk, eller till enskild bn, eller till goda gerningar, nr Han straffar fr onda tankar, egenkrlek, sjelfbehag, hat o. m. d. Allt detta bedrfwar Guds Helige Ande. Sannings Ande dyra! Wrdes oss jemt styra Upp lifwets stig, I all sanning leda Och oss wl bereda Till att flja dig. Strk oss under prfningsstriden, Fr oss sist till himlafriden. Den 14 Februari. Om mjligt r, s mycket som till eder str, hafwen frid med alla menniskor. Rom. 12:18. Denna vers handlar om ett medgrligt och fridsamt wsende i alla menskliga ting, d. . i alla de frgor, der wi icke mste fr sanningens skull, fr trohet mot Christi sak och sjlarnas wl strida mot menniskor. Ty att wi skulle gifwa efter i trons saker och lta sanningen, Christi ra och sjlars wl uppoffras, fr att hafwa frid och wnskap med alla
menniskor, det war lngt ifrn en apostel att yrka. En sdan inskrnkning i frmaningen har apostelen ock antydt med de frsta orden: "Om mjligt r." Det skall sledes icke alltid wara mjligt att hlla frid med alla menniskor, om wi ro trogna emot Gud och sanningen. Sdant erfor redan David, ssom han sger: "Jag hller frid, men nr jag talar, taga de till att rliga". Hela werlden strider emot Gud och hans rike. Will jag d wara en trogen Christi beknnare, skall jag ndwndigt rka i strid med menniskor. Ssom Christus s starkt och afgrande frklarade med de orden: "Menen I, att jag r kommen fr att snda frid p jorden? Nej, sger jag eder, utan wisserligen twedrgt. Ty hrefter skola fem wara skiljaktiga uti ett hus, tre emot tw, och tw emot tre. Fadren skall wara emot sonen, och sonen emot fadren; modren emot dottren, och dottren emot modren; swrmodren emot sin sonhustru, och sonhustrun emot sin swrmoder." Derfre sade Han ter: "We eder, d alla menniskor lofwa eder." Hr uppenbarar sig sledes falskheten af deras christendom, hwilka s stlla sig efter alla menniskor, att de aldrig fr sitt nit om Christus kommit i ngon strid, ja, hwilka klandra de trognas nit och mena, att om dessa iakttoge mer wishet, dmjukhet och mildhet, skulle de kunna behaga werlden. M sdana blott betnka, att Herren Christus, den fullkomlige, som war "mild och dmjuk af hjertat", likwl aldrig kunde behaga werlden, aldrig kunde hafwa frid och wnskap med de otrogna. Wisserligen kunna ock de christna fela uti wishet, dmjukhet och krlek; men att de skulle kunna med trohet mot Christi sak nd behaga werlden, det strider mot sanningen. Nej, I trolsa, "weten I icke, att werldens wnskap r Guds ownskap?" Hr se wi d den alltid oundwikliga orsaken till strid. Men apostelen sger widare: S mycket som till eder str, hafwen frid med alla menniskor. r det werkligen fr Christi skull och i fljd af werldens fiendskap emot sanningen, I kommen uti strid, s lten icke det bekymra eder. Se allenast till, o christen, att icke hos dig r ngon kttslig orsak till striden, t.ex. ngon din naturs egensinnighet, oginhet, klanderlystnad o.dyl. Men att finna ngot sdant hos sig sjelf, r en ganska swr konst, fr egenkrlekens bjelse att alltid rttfrdiga sig sjelf och skjuta skulden p andra. Dock finns det ett prof, genom hwilket du mjligen kan upptcka den kttsliga grunden till din strid med menniskor, nemligen om du rtt gifwer akt p, huru det r med krleken i ditt tal. Om du ofta kom kommer i strid genom sdant tal, som icke r frampressadt af krlekens oro fr sjlarna och med bn om wlsignelse, utan det r ett tal, som mycket ltt gr fwer lpparna, d m du gerna misstnka en kttslig grund hos dig sjelf. Nitet att wilja rtta allt, hwad du finner ortt, r icke nog till bewis, att du drifwes af krlek; men om du fwen plgar bedja fr dem, till hwilka du talar, och plgar rdas fr din egen oskicklighet, det wittnar, att du drifwes af en helig bewekelse. Mtte Gud uppenbara fr oss wrt hjertas illfundighet! Mnga menniskor ro olyckliga martyrer under en bestndig ofrid med menniskor, blott fr ett egensinnigt och elakt lynne och en orolig tunga. Derfre sger apostelen Petrus, ssom frut David: "Den der will lska lifwet och se goda dagar, han stille sin tunga ifrn det, som r ondt, och sina lppar, att de intet bedrgeri tala ske efter friden och fare efter honom." Men om wi ock ro n f fridsamma, fogliga och wnliga, skall det dock icke wara oss mjligt att alltid hafwa frid med menniskor. Och icke blott af fiendskap emot Christus, utan fwen fr mnga jordiska ting, skola ofridsamma menniskor oroa oss. Det r egentligen derfre apostelen sger: S mycket som till eder str, hafwen frid med alla menniskor. Sledes, om ock andra menniskor angripa dig, din egendom,
din person, ditt rykte, m du sjelf dock icke strida eller gifwa anledning till strid, utan lemna din sak t din trofaste och mktige Fader, som alltid srjer fr elnda och undergifna. Derom sade ock Herren Christus: "Saliga ro de fridsamma, ty de skola besitta jorden." Den, som alltid will sjelf strida fr sin rtt, mste mycket lida och mycket frlora. Lyckliga de christna, som s tro p sin himmelske Faders frsorg, att de fwerlemna t Honom att frswara deras sak! Will jag sjelf frswara min sak, kan Gud rttwisligen lemna den t mig sjelf, och d gr det alltid illa; men om jag deremot lemnar saken t Gud, d blir den hans, d skall Han frswara den, och d gr Han det alltid p bsta stt. Hur Som Att Och Som Men Och Uti Den fridsamt deras dagar hwlfwa, rtt frst, hwad Gud befallt, lska andra som sig sjelfwa lska Herren fwerallt, godt med ondt ej wederglla, fwerwinna ondt med godt hmnden glmma eller stlla sin Faders hnder blott. 15 februari.
Gud har ltit oss f weta sin wiljas hemlighet efter sitt goda behag. Eph. 1:9. Allt menskligt omdme om Gud r alltid galet och frwndt, ssom alla tiders och folkslags historia wittnar. Den ene har tnkt sig och beskrifwit Gud s, den andre annorlunda; den ene har trott sig behaga Gud med det, den andre med ngot annat, s att det r jmmerligt att skda, huru de irrat och lupit i mrkret. S sker det fwen oss, s snart wi lemna ordet ur gonsigte. Hwad sger derfre det ewiga, himmelska ordet om Guds wilja och rd fr wr salighet? Hr! "S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son, p det att hwar och en, som tror p Honorm, skall icke frgs utan f ewinnerligt lif." "Hr r ingen tskilnad; allesamman ro de syndare och hafwa intet att bermma sig af fr Gud och warda rttfrdiga utan frskyllan af hans nd genom den frlossning, som r skedd i Christus Jesus." "Ty Han r genom sitt eget blod en gng ingngen uti det heliga och har funnit en ewig frlossning". "S hlla wi nu det, att menniskan warder rttfrdig af tron, utan lagens gerningar." S lyda de heliga ord, fr hwilka himmel och jord bje sig och tillbedje! Lt nu alla werldens wisa, ja nglar och andar, frnuft och knsla sga s eller s p thronen i himmelen sitter en, Domaren fwer allt det, som r skapadt; Han talar ord, hwilka i alla ewigheters ewighet st fasta som bergpelare. De sga, att allt ktt r frderfwadt, frloradt och frtappadt, hr r ingen tskilnad, men att ende Sonen frn Fadrens skte tog p sig ktt och offrade en gng ett offer, som behagade Fadren och som ewigt gller. Det sger, att wi derfre nu warda rttfrdiga utan frskyllan af hans nd genom den frlossning, som r skedd i Christus Jesus; att om dina synder wore blodrda, skola de dock, i det offrets blod, warda snhwita att om de wore som sanden i hafwet, skola de dock alla hr frswinna. Ty det war icke ett helgon, icke en ngel, utan den store, helige Guden, hwilken skapat tusentals werldar, som tog sig fr att utplna dem, som tog p sig menniskornas ktt och blod och utplnade dermed menniskornas synder, p det att hwar och en, som tror p Honom, skall icke frgs, utan f ewinnerligt lif, skall icke mer dmas och anses efter egen frtjenst, utan efter denne Medlarens, och derfre i Honom anses alla stunder rttfrdig och fr Gud tck.
Sdant r det stora Majesttets ewiga beslut, sdan dess afkunnade dom, mot hwilken alla wra tankar och tycken ro blott h och str Hwad gller nu det, att det blinda, swaga, barnsliga tycket sger annorlunda? Ho r du, som will trta med Gud? O, att wi wore wisa! O, att Gud en gng rtt ppnade och upplyste wra gon, att wi finge se detta himmelska ljus och kunde begagna oss deraf under lifwet! T. ex. nr jag tycker, att jag warit mer gudfruktig och andlig, och derfre Gud mer behaglig, borde jag genast sga: Detta r en tankewilla hos mig, ty Gud har sagt, att alla ro odugliga, att ingen kan i sig sjelf ngon stund wara Honom behaglig, ingen kan af sina gerningar warda rttfrdig o.s w. Nr jag en annan stund tycker, att jag warit s syndig, att Gud omjligt kan wara mig lika ndig som frut, br jag sga: Detta r en tankewilla hos mig. Ordets ewiga dom sger, att jag r i mig sjelf alla stunder lika wrd frdmelsen, men ock att min lftesman r alla stunder lika rttfrdig; att jag sledes i Christus r alla stunder lika rttfrdig och fr Gud behaglig; att om rttfrdigheten kommer af gerningarne s r Christus ffngt dd. Men om jag r fr Gud mer rttfrdig och behaglig, nr jag sjelf warit frommare, och mindre rttfrdig, nr jag sjelf warit ofrommare, d kommer wisserligen rttfrdigheten af gerningarna och "d r Christus ffngt dd". Frn sdan hdelse beware mig Gud ndeligen! D jag tycker: Gud mste hafwa trttnat wid mig fr alla mina synder. Han kan icke nu hafwa behag till mig, nej Han r wred och bortwnd fr den eller den synden; d br jag sga: Denna bild r icke den rtte Gudens, utan en wederwrdig afgudabild, ett tankespke; ty en sdan Gud, som ser p min arma fromhet eller ofromhet och derefter r mig ndig eller ondig och lskar stundom mer och stundom mindre, finns hwarken i himmelen eller p jorden. Den ende, rtte Guden r den med alltid lika brinnande krlek lskande Guden, som har i mig alla stunder lika stora skl att wredgas och frdma, men ock i Christus alla stunder lika stora skl att benda och lska; som ock derfre har alla stunder lika stark och brinnande krlek, lust och behag till mig och omsorg om mig. Sdan r Gud beskrifwen af det ewiga, himmelska ordet. Tycker jag annorlunda, s r det blott ett misstag hos mig, ett falskt belte af Gud, som kommer deraf, att det rtta Guds belte i syndafallet utplnades ur menniskan. Jag nu frstr Guds rd, Jesus r min! Vi frlsas blott af nd. Jesus r min! I honom har jag frid Midt under kamp och strid Min korta prfwotid. Jesus r min! Den 16 februari. Guds rike str icke i ord, utan i kraft. 1 Cor. 4:20. Detta r ett allwarsamt sprk. Hwar och en lrer ock i sitt samwete erknna dess sanning. Den, som d will en dag st salig infr Guds thron, skall icke obetnksamt frgta denna sanning, utan hellre anropa Guds Ande om nd till besinning och allwarlig sjelfprfning. Att "Guds rike str icke i ord, utan i kraft", r en hgst angelgen pminnelse; ty frst r redan hwarje menskohjerta ett argt och
illfundigt ting, fullt af falskhet, lgn, bedrgeri och skrymteri, hwarigenom man alltid r i stor fara att bedraga sig sjelf med ngon blott skenbar fromhet, med en munchristendom, med kunskap och beknnelse, utan att ga christendomens sanna lif och kraft. Fr det andra r det ock att befara, att det sprk wi hr framdragit just utgr "ett ord i sin tid" eller att den tid, hwaruti wi nu lefwa, r sdan, att de kra christna isynnerhet p wissa orter behfwa srdeles betnka detta: Guds rike str icke i ord, utan i kraft. Det skall wisserligen p alla tider och orter alltid finnas ngra inom de wcktas hop, hwilka skola bedraga sig sjelfwa och tnjas blott med ett frrd af kunskap och frstnd, samt ett sken till gudaktighet, frsakande dess rtta kraft; men det hnder stundom, att hela frsamlingar f en sdan riktning till idel ord och kunskap, att det blir srdeles behfligt der ihgkomma, att Guds rike icke str i ord, utan i kraft. Wi wilja icke frdlja fr oss, huru det war i den frsamling, till hwilken apostelen skref dessa skarpa ord. Det war frsamlingen i Corinth. Paulus hade med evangelii predikan, icke med konstiga ord efter menniskors wisdom utan uti Andens och kraftens bewisning", frkunnat dem Guds rd om wr salighet, och de hade annammat det i enfald och warit i sdan trons enfald saliga; men snart inrotade sig der en sdan ande, att nstan all deras uppmrksamhet war riktad blott p lran, icke p utfningen, nej p lran</b , lror och lrare; det war frga om Paulus och Cephas och Apollos, s att den ene sade: jag r paulisk; den andre: jag r apollisk; den tredje: jag r cephisk; den fjerde: jag r christisk. Men hrwid tnkte de mindre derp, att det stod smre till med deras eget inre, med lrans tillmpning och kraft p hjerta och lefwerne; hwarfre ock helt frskrckliga ting kunde f passera ibland dem, utan att de mycket bekymrades derfwer, nej, de woro derjemte njda med sig sjelfwa, "uppblsta", starka och modiga i hgst dliga omstndigheter. Uti samma kapitel, der wi hemtat wr text, sger apostelen: "I ren nu mtta, I ren nu wordna rika, I regeren utan oss. Wi ro drar fr Christi skull, men I ren kloka i Christus; wi swaga, I starka; I herrliga, wi fraktade. Men jag will innan en kort tid komma, om Herren will, och d skall jag rna icke deras ord, som ro s uppblsta, utan kraft. Ty Guds rike str icke i ord, utan i kraft." Nu fwen der icke hela denna teckning intrffar, r det dock skert, att wi ro mer rika p ord n p kraft. Wi ro, Gud ske lof, ganska rika p andlig lrdom, p ord och frstnd; wi hafwa mer andlig kunskap, n de strsta helgon fordom hade. Man kan sannerligen sga, hwad redan biskop Pontoppidan beknner: "Ser jag p wra frfder, tycker jag, att de gjorde mer, n de wisste, men wi weta mer, n wi gra. De likna en fruktsam Lea med swag syn, men wi en ofruktsam Rachel med dgeligt ansigte." Det som derfre nu wore mest behfligt, wore wisserligen det stycket, som heter: utfningen, werkstllligheten. "Ty Guds rike str icke i ord, utan i kraft." Ware dock den meningen fjerran ifrn oss, som ngra hyst och hysa, att det, som wi hafwa nog af, r trons predikan, att hwad som fattas oss, r helgelsens lra; att den frra r nog och tillrckligt frkunnad, och att bristerna i wr christendom nu skola afhjelpas genom att fretrdeswis predika lag och helgelse. Nej, det str nnu fast, att det r endast den fraktade, "draktiga predikan", trons predikan, som gifwer Anden, gifwer lif och kraft och sanning i helgelsen; att der gudaktighetens kraft och bewisning saknas, der fattas tro och lif i Christus. Men felet bestr deruti, att wi icke lgga ordet p hjertat till att nu genast tillmpa, anwnda och werkstlla det, utan samla det blott i frstndet att reda begreppen och f lran klar; med andra ord: att man anwnder hela sin tid p wapnens smidande, polerande och
ordnande och lter fienden emellertid innehafwa landet, utan att p honom anwnda wapnen, att man har uppmrksamheten riktad blott p lror och begrepp, hwarunder sjelfwa saken, som ordet yrkar, hjertats nger, tro och helgelse, hjertats werkliga frtrstan, gldje, lif, krlek och bekantskap med Gud i Christus och den endast deraf flytande werkliga helgelsen likasom frglmmes och (mrk!) just derigenom ro wi i fara att frlora fwen lran, den kta, sanna lran! Men tminstone sakna wi p detta stt sjelfwa saken Guds rike uti oss; ty Guds rike str icke i ord, utan i kraft. Lr oss, Jesu, taga wara P ditt ord och gmma det; Vrdes oss alltmer frklara All din wiljas hemlighet. Wrdes oss din Ande gifwa, Med din krlekseld oss lifwa, S att kraften af ditt ord Blir i lif och fning spord. Den 17 februari. Wi wandra i tron och se Honom intet. 2 Cor. 5:7. Det r just Christi rikes hela hemlighet, att det r ett trons rike, ett emot allt frnuft, knsla, syn och tycke stridande rike, osynligt, underligt, hemlighetsfullt. Den, som icke det besinnar, och ofta ter besinnar, skall aldrig kunna best i tron. Wi bra betnka, att Christi rike r Christus likt; att bruden skall likna sin brudgum; att det r den rtta christendomens utmrkande tecken, att wi warda "Christi belte lika". Johannes sger: "Ssom Han (Christus) r, s ro ock wi i denna werld." Men huru war Christus i denna werlden? Ar icke summan af all Christi kunskap, att i Honom woro frenade de strsta. motsatser: den djupaste frnedring och strsta upphjelse; strsta syndamngd (all werldens) och strsta helighet (hans egen); strsta smlek och strsta ra. "Han war den allramest fraktade och wanwrdade, full med wrk och krankhet", men ock den rofullaste, Guds herrlighets sken och hans wsendes rtta belte. Han war en alla tjenares tjenare, men ock alla konungars honung och alla herrars Herre. Han war den fattigaste, men dock den rikaste. Men ssom Han war, s ro ock wi i denna werld. fwen i de trogna ro de strsta motsatser frenade: den djupaste frnedring (nda till en frdmd syndare) och den strsta upphjelse, hghet och ra (att blifwa sjelfwa Guds barn); det strsta syndaelnde och den strsta rttfrdighet och renhet ; den strsta fattigdom och strsta rikedom; den strsta swaghet och strsta starkhet. Det ena hafwa wi i oss sjelfwa, det andra i Christus; det ena r arfwet af Adam, det andra r arfwet af Christus; det ena knnes i alla wra lemmar, frnimmes af alla wra sinnen, det andra r djupt frborgadt fr wrt frnuft och alla sinnen och mste tros p Guds blotta sannfrdighet utom det, att Christus en och annan gng gr oss till mtes och lter oss, ssom Thomas, se och knna Guds herrlighet. Men det kostar obeskrifligt p, innan wi kunna finna oss med denna blandning, dessa motsatta ting, och tro, hwad som icke knnes, tro den frborgade nden och rttfrdigheten, d vi se och knna endast motsatsen. De som hafwa christendomen blott ssom en wetenskap, ett studium, de kunna denna konst, tywrr, allt fr wl! Men nr Guds rike hos en menniska brjat best icke blott i ord, utan i kraft, s att hon werkligt knner syndens udd och werkligt tror sin rttfrdighet i
Christus o huru mycken swaghet, orenlighet, kallsinnighet, och hwilken skrplig tro, hwilken dunkelhet och fruktan fr hon d icke knna! Hwilken hg konst, hwilken stor, gudomlig nd af hjden fordras hr d icke, fr att midt under sdant elnde se och tro Guds wnskap wara ofrndrad, se den frborgade rttfrdigheten, renheten och wlbehaget fr Guds gon, som wi i Christus hafwa! helst som detta elnde aldrig blir slut, blir s lngwarigt, s ondligt, ja, blir wrre och wrre! Hwem kan hr hlla ut? O, hwilken trons kamp! Ty om jag ock blir alldeles fri frn en och annan werksynd, blir mig dock mitt inre frderf mer och mer odrgligt och nedslende; "ja nnu mer jag finner mitt djupa syndafall, ju nrmare jag hinner till Jesu fotapall." Johannes sger: "Gud r ett ljus, och intet mrker r i Honom." Ju nrmare en sjl kommer ljuset, desto mer ser hon sin egen orenlighet. Derjemte drager Gud alltid den knnbara nden tillbaka, i den mn tron tillwxer och tl att prfwas, eller ock nr sjlen behfwer djupare frdmjukas. D knner hon sig torr, dd, kall och swag; d uppstr ett elnde, en wanmakt, en andlig frlamning, ett mrker och en misstrstan, hwarwid sjlen icke kan annat tycka, n att hon r alldeles affallen, dd, af Gud fwergifwen och lemnad i ett wrngt sinne. O, hwilken hrd kamp och hg konst att nu tro, nu genomtrnga dessa tjocka, swarta moln, och midt under synden se rttfrdigheten, midt under dden se lifwet, under den knnbara fwergifwelsen se Guds stora trofasthet och krlek leende emot oss! Dertill fordras att riktigt p allwar tillsluta gonen fr allt, hwad man ser och knner, och blott se p Guds ord p allwar tro, att det r alldeles frbi med all wr rttfrdighet, att Gud aldrig ett gonblick dmer efter denna, utan ser endast p sin Sons frtjenst, s att wi i denna allena st rena och tcka fr Gud, tcka gjorda i Honom, som r krkommen. O, hwilka under helgonen ro, ro s saliga, sucka s tungt; ro s hga, se det s fga; ro i borgen och sllan ha lugnt. Wandra i trone, se Honom icke, Detta r regeln, det blifwer derwid, Korta minuter knslan tnjuter, Hwad wi i sanning dock ega alltid. Stanna och wakna! Tnk hwad du hafwer Icke i dig men i Frlsaren kr! Ren och rttfrdig, himmelen wrdig Icke i dig men i Honom du r. Den 18 februari. Gud har utwalt oss i Christus, frrn denna werldens grund war lagd. Eph: 1.4. Se hr det ofrgngliga, stora, som icke rubbas genom ngra stormar och wexlingar i tiden! Det som war af begynnelsen det r det ewiga och ofrnderliga! Ack, kunde wi blott deruti inswepa wra hjertan, hwilken fast borg mot alla stormar och pilar, hwilken hg och orubblig frid och gldje! Huru dsligt, huru gldjefattigt, ja, bedrfligt mste icke detta lifwet blifwa fr en christen, om han icke bestndigt har dessa stora, ewiga tingen fr sitt ga! D nu apostelen sger, att wi ro i Christus utwalda, frrn
denna werldens grund blef lagd, will han dermed pminna oss om det ewiga, fasta och orubbliga i Guds nd emot oss genom Christus. Han will sga: Det, som jag nu frkunnar eder, r icke ngon ny, frmmande eller owiss sak, utan den urgamla, den r ldre n himmel och jord. Ty frrn werlden nnu war grundad, hade Gud i ende Sonen utwalt oss och beslutit i tidens fullbordan snda Honom till oss att uppenbaras i wr natur, att blifwa wrt lif och wrt ljus. Ingenting r s ofrnderligt som Guds ewighetsrd. Hwad Gud "efter sin egen wiljas goda behag" har beslutit, kan aldrig i ewighet frndras. "Hans gfwor och kallelse ro sdana, att Han kan icke ngra dem". Icke heller kan ngon annan makt omintetgra eller frhindra det, som Gud har beslutit. Han, som skapat millioner werldar och med sitt allmaktsord freskrifwit dem deras ofrnderliga banor, skulle Han lta sitt ewiga uppst rubbas eller frhindras? Fastn hans motstndare, djefwulen, frde menniskan i synd och dd, skulle Han derfre lta henne, utan hopp och rddningsmedel, ewigt blifwa i dden? Nej, lifwet, som war nr Fadren, mste uppenbaras i kttet och blifwa menniskornas ljus, frlsning och hopp ssom Han hade utwalt oss i Honom, frrn werldens grund war lagd. Wi skola derfre aldrig frgta Guds ewighetsrd om menniskan och "hans uppsts fasthet", hwilket med all sin rikedom p trst och salighet alltid str qwar, hwad helst oss hnder, och hwad helst wi hos oss se och knna. Gud har dock skapat menniskan till sitt belte, sitt barn och sin arfwinge och, frrn werldens grund lades, lagt grunden fr wr frlsning, "utwalt oss i Christus", d.. i sitt ewiga rd faststllt att genom Honom bota syndafallet, gra Honom till wr andre Adam, wr medlare och salighetshvding, p det hwar och en, som i sin nd wnde sig till Honom, med tron omfattade honom, skall icke frgs, utan f ewinnerligt lif. D Han sdant ^ hade beslutat, skapade Han menniskan till sitt barn och sitt rikes arfwinge, fastn Han mycket wl sg frut syndafallet och all den synd och det elnde, som detta skulle utbreda fwer menniskoslgtet. Han wisste wl, huru det skulle botas. Hans wiljas rd skulle icke blifwa om intet. Han tillredde ock derfre redan af begynnelsen himmelens boningar fr menniskan; ssom Christus sger sig p yttersta dagen skola inbjuda sina trogna: "Kommen, I min Faders wlsignade, och besitten det riket, som r eder tillredt ifrn werldens begynnelse." Han tillredde derfre fwen hennes boning under prfwotiden med all kunglig rikedom och prakt allt gjorde Han fr menniskan byggde, planterade och prydde t henne p jorden och uppfyllde denna med allt, hwad fr hennes behof eller frnjelse fordrades, och sade: "Allt detta har jag gifwit eder! Rden fwer fiskarna i hafwet och fwer fglarna under himmelen och fwer alla djur, som krla p jorden." Att betrakta denna Guds ursprungliga afsigt med menniskan, kan ofta med en wldig trst och gldje styrka ett bedrfwadt hjerta. Huru har icke det i djup bedrfwelfe hugswalat mngen christen, d det blott blifwit honom af Anden gifwet att tnka: "Du r ju dock nnu en menniska! Gud har ju dock i sitt hjerta ngra stora, ewiga ndestankar fr menniskan. Han har ju om henne ett ofrnderligt rd och ett synnerligt fadershjerta. Han r derjemte en allsmktig Skapare! Jag kan d aldrig sjunka s djupt, att Han icke nnu kan upphja mig och sin herrliga nd till lof gra ngot kostligt af mig. D wra frsta frldrar s owrdigt brto hans billiga bud de, som likwl hade alla behfliga krafter att hlla det med hwilken hjertlig huldhet frbarmade Han sig icke nd fwer de fallna barnen, uppskte och trstade dem! Och d Han gifwit oss sin ende lskade Son till wr broder och Frlsare, d mste Han icke wara s liknjd om menniskan!
Nej, d mste Han hafwa ngon djupare fadersknsla fr henne. Ho wet, huru mycket godt en s stor Fader nnu kan gra mig?" Sdane betraktelser fwer det, som war af begynnelsen, kunna rikligen gldja och frjda oss, nr wi f nd att djupare betnka det. Osgliga nd! S allenast en Gud Kan lska. Nu lefwer mitt hjerta. S syndig jag r, str jag prydd som en brud I Frlsarens lydnad och smrta. Frn djup och till djup i Guds ewiga rd Serafen ej skdar ett under af nd S herrligt som menniskans frlsning. Den 19 februari. Allt det som icke gr af tron,det r synd. Rom. 14:23.
Tron, samwetet, det inre goda frhllandet till Gud se der de mma gonstenarna, hjertat och lifskllan i den nya menniskan! Mnga saker ro wigtiga i det andliga, ssom krlek, dmjukhet, uppriktighet, goda gerningar; men ett allena r lifwet, ett r hjertat i kroppen! Detta r tron, samwetet, det inre medwetandet om Guds wlbehag. Hrtill hra tw ting: frst att man genom evangelium och nden i Christus r frigjord frn den lagiska trldomsanden, har ftt syndernas frltelse och wisshet derom och nu lefwer i en evangelisk barnaskapsande, i en frtrolig wnskap med Gud. Detta r det frsta wilkoret och kllan till all sann gudaktighet, all krlek, lust och kraft till det goda. Saknas denna frtroliga barnaskapsande, d r allt, hwad Gud skar, swrt, tungt och omjligt, och alla gerningar ro trlens twungna och owilliga tjenst. Dermed fljer d, frst att dessa gerningar icke behaga Gud, ty Han will icke hafwa ngon twungen tjenst, och "alla de, som umgs med lagens gerningar, ro under frbannelse"; och fr det andra, att jag r wanmktig, att jag fr ingen kraft till det goda, utan synden blir genom lagen mer och mer wldig. Deremot, nr jag ftt frskran om Guds wnskap, nr min Gud tillsagt mig: "War wid godt mod, min son, dina synder frltas dig" o, d lefwer jag, d brinner jag, d r Han och hans ok mig ljufligt och hans brda r ltt. D min Gud tillsagt mig: Du r min, d gr jag bort med en salig hemlighet i mitt hjerta; jag har en wn, en skatt, en herrlighet af ofrliknelig art d "twingar mig saligt denna Christi krlek" att i allt tjena Honom, att lefwa icke mer mig sjelf, utan Honom, som r fr mig dd och uppstnden. Se der hjertat och lifwet i all sann gudaktighet! Fr det andra fordras till denna tro, till detta medwetande om Guds wlbehag, att jag ocks wet, att det lefwerne, de gerningar, som jag egentligen och med wilja fwar, ro fr Gud behagliga; att jag gr dem just derfre, att de ro enliga med Guds ord och wilja. Hwad jag af swaghet felar, det hr till de synder, som jag dagligen inlgger i "Fader wr" och beder: "Frlt oss wra skulder", och fr hwilka jag tror en ewig och bestndig frltelse. Men det lefwerne, som jag egentligen fwar, det jag med wett och wilja gr ssom min egen gerning, det mste wara enligt med ordet; annars kan det icke st tillsammans med tron och ett godt samwete, om jag icke hller det fr godt och enligt med Guds wilja. Detta medwetande, som man kunde kalla tron uti gerningarne r egentligen den tro, som apostelen talar om uti wrt sprk: "Ty allt det som icke gr af tron, det r synd." Allt det, som icke flyter ur ett sdant hjerta, som frst r bendadt genom den rttfrdiggrande tron p Christus och lefwer i Guds wnskap och, fr det andra, har i Guds wilja sin lefnadslag och gr sina gerningar i den mening, att de ro enliga med Guds wilja
allt det, som icke flyter ur denna klla, det r synd. Hr se wi, huru det frsta budet r kllan och wilkoret fr alla de friga budens uppfyllande. Att Gud r hjertats Gud, att hjertat fwer all ting tror, lskar och fruktar Gud, detta r hufwudsaken i allt christligt lefwerne. Det r icke utan skl, wi bruka s mnga ord hrom; ty nst den stora hufwudartikeln om wr rttfrdiggrelse genom tron, r detta den frsta och wigtigaste lropunkt, nemligen hwad som r ett rtt christligt lefwerne, eller goda, fr Gud behagliga gerningar. Derfre har ock djefwulen i alla tider frnmligast anwndt all sin makt till att frwnda dessa tw hufwudpunkter. Se wi p Christi tid, s finna wi, huru det war just i dessa twenne punkter lran war frwnd, och huru allt, det Herren lrde, gick derp ut, frst att ingen lefwande war fr Gud rttfrdig, utan all rttfrdighet infr Gud bestod endast i hans "gng till Fadren"; sedan, att inga blott yttre gerningar utgjorde ngot fr Gud behagligt lefwerne, utan att Gud wille hafwa hjertat. Den, som nu werkligen will st wl med Gud, wandra hans wgar och fra ett rtt christligt lefwerne, prfwe sig efter detta stycke! Det r frskrckligt hwilket skrymteri, som i detta fall fwas, i det man wl will fra ett christligt lefwerne, men alldeles frgter att gifwa akt p hufwudsaken och wilkoret fr detsamma, hwilket r att lefwa i Guds wnskap, i tron p hans wlbehag. "Ltom oss icke fresta Herren!" Han ser wl, huru du har det. Och "Herrens gon se efter tron". Hwad hjelper det dig, att du gr dig mda med gudaktighet och christendom, nr Herren dock till slut frkastar alltsammans ssom skrymteri och synd? Ty allt det icke gr af tron, det r synd. Beprfwa mig, min Gud, frnim, hur jag det menar, Om jag i sanning dig med hjertats lust hr tjenar Se till, om ej nnu p ortt wg jag r, Och led mig p den wg, som till ditt rike br. Den 20 februari I ren jordens salt. r det s, att saltet mister sin slta, hwarmed skall man d salta? Till intet mer r det nyttigt, utan att man kastar det ut och lter det trampas af menniskorna. Matth. 5: 13. O, att alla pnyttfdda christna mtte frst och besinna, i hwilken fara de ro i de tider, d christendomen winner bifall och frid, och werlden r from och blid i ansigtet! D r det fara, att de sfwas och neddragas i ljumhet och werldslikstllighet samt frlora sin andliga kraft och bestmdhet. En sdan mild och sfwande tid har redan i mer eller mindre mn brjat intrda p wissa orter i wrt land; och det r sorgligt att skda, huru saltet der will mista sin slta. D gr man sig en egen, helt lagom, hygglig och behaglig christendom, som blott rrer sig med ngra wissa andaktsfningar och ngra wackra menniskokrlekens werk, dem werlden kan bifalla och prisa; men om hjertats pnyttfdelse, om den bttring, som r infr Gud derom r mindre angelget, det skyndar man hastigt frbi! Men hr, hwad Christus sger: "I ren jordens salt. r det s, att saltet mister sin slta, hwarmed skall man d salta? Till intet mer r det nyttigt; utan att man kastar det ut och lter det trampas af menniskorna." D en christen genom menniskobehagsamhet frlorar Andens kraft och bestmdhet, s att han icke mer frmr att med ord och efterdme straffa det onda och beknna Christus, d r han till intet mer nyttig, utan han frtrampas af menniskorna han blir s fwermttan bjlig efter alla menniskor, att han lter allting behaga sig och tminstone med sin tystnad
styrker det syndiga, ogudaktiga wsende, som han borde bestraffa. D har saltet mistat sin slta, och ljuset r satt under skppan. Och hela grunden r, att man will hafwa frid och wnskap med alla nej, nnu djupare ligger grunden: der r redan ngon brist i sjelfwa ndelifwet, i syndens knnedom och i trosfrhllandet till Frlsaren. Blott detta uppfriskas, och Christus blir dig krare, d blir Andens nitlskan mktigare n alla menniskors wnskap eller hat. Hafwen salt uti eder, sger Herren, men icke naturens eller det retade lynnets bittersalt, utan hr talas om den sanna krlekens nitlskan, som endast Guds Ande werkar. War gerna m, mild och saktmodig i dina frmaningar; wakta dig fr allt groft och olmpligt frfarande, d det gller widrra s mtliga saker som menniskors sjelfknsla; ja, befatta dig icke dermed, om icke krlek och dmjukhet f regera i ditt hjerta, att de kunna frnimmas i ditt hela wsende. Men lt icke frsigtigheten och dmjukheten bliva en kraftls efterbjlighet, som nu mer gr allsintet, som blott af mhet fr den menskliga knslan och friden lter dina medmenniskors sjlar fara till helwetet, utan att du med ett enda ord skt att warna dem. Tnk p ewigheten! lska din nsta ssom dig sjelf. Krleken ware utan skrymtan; haten det onda, blifwande wid det, som r godt. Edert tal ware ljufligt, men bemngdt med salt. Men det r icke blott med beknnelsen och den hulda, broderliga frmaningen, som wi skola bewisa christendomens kraft och allwar, utan ocks med "all wr umgngelse". En christendom, hwilken icke ssom ett salt gr sweda i werldens gon, utan kan af henne gillas och prisas, ssom "lagom", den christendomen saknar wisserligen saltet, kraften och smrjelfen. Tnk, d Herren Christus sger: We eder, d alla menniskor lofwa eder! S sger ock apostelen: Verldens wnskap r Guds ownskap. O, stanna och tnk p sdana ord! De st icke att jfwa, det r Herrens ord. Om du blott tillflligtwis och i ngot enstaka afseende winner ett pris af werlden, s r det annat och kan wl hnda en christen, enligt apostelens ord: "Genom ra och smlek, genom ondt rykte och godt rykte." Men att den egentliga riktningen af ditt wsende och hela wandring behagar werlden, det r ngot, som alls icke rimmar sig med Christi och hans apostlars ord och exempel. Stanna dock och tnk derp, att du icke mtte lpa ffngt. ren ila, och dden kommer ju ofta s owntad; om d sjelfwa wgen icke r den rtta, r det ju fwer all beskrifning olyckligt. Hwad sga de flyende timmarna mig? De sga: "War waken, o sjl, Och flj ej de lsa fraktares stig Och blif ej en lustarnas trl! M werlden ej dra, ej fngsla p nytt Det hjerta, som en gng dess retelser flytt. O, war waken!" ^ 103 ^ Den 21 februari. Genom hwilka (Guds och Jesu Christi herrlighet och dygd) de dyraste och allrastrsta lften ro oss gifna. 2 Petr. 1:4. Den store Herren Gud, som i begynnelsen skapade detta besynnerliga slgtet, menniskan, sig till belte, till barn och arfwingar, har oaktadt slgtets djupa syndafall dock gifwit detsamma de allrastrsta och dyraste lften, s att det stannar med ingenting mindre, n att wi blifwa "hans Sons belte lika", hans ewige Sons "brder" och "med-
arfwingar" till en ewig och fwer all mtta wigtig herrlighet i himmelen. Fr detta stora ml gaf Han menniskan redan p syndafallets dag det lftet, som wl m kallas det "allrastrsta", och i hwilket alla andra ro innefattade ssom uti sitt frkorn, lftet om en Frlsare, qwinnans sd, som skulle sndertrampa ormens hufwud. Det lftet frnyades oupphrligt, frst till patriarkerna och sedan till profeterna, och fremlades Israels folk genom de orkneliga blodiga offren i deras gudstjenst, hwilka offer alla utgjorde blott ett enda stort lfte om en kommande frsoning. Af hwilka lften om denne Frlsare det gamla testamentet r uppfyldt, derom kan man f ett slags pminnelse och fwerblick, om wi blott erinra oss de namn, under hwilka Han utlofwades de hgst betydelsefulla, de lftesrika namnen t. ex. qwinnans sd, ormafrtramparen, Abrahams wlsignelse, Jesse rot, Davids son, Frlossaren, Herren i Israel, Zions konung, den store Profeten, Herrens Zemah, alla hedningars trst, fursten och lraren i folken, hedningarnas ljus, Herrens arm, Herrens smorda, Guds salighet af Zion, rttfrdighetens predikare i den stora frsamlingen, Zions gyllene ros o.s.w. Och om denne utlofwade person sges det uttryckligt, att Herren kastade alla wra synder upp Honom, att Han br wra synder, att "Han har gifwit sitt lif till skuldoffer", att "genom hans sr wi ro helade", att "genom hans blod fngarna utslppas utur kulan", att Han "frde fngelset fnget", "att Han war "helwetet ett gift och dden en plga", att Han "genom sin kunskap skall gra mnga rttfrdiga, ty Han br deras synder" o.s.w. Omsider, d tiden wardt fullkommen, snde Gud sin Son, fdd af qwinna, gjord under lagen, p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen, att wi skulle f barnaskapet. D bdade ngelen en jungfru i Israel om hans fdelse, hans namn och hans rende: Du skall kalla hans namn JESUS; ty Han skall frlsa sitt folk ifrn deras synder. Och nr den stora stunden war kommen, att Han skulle fullborda sitt werk, "den natten, d Han wardt frrdd", sade Han sjelf om sitt blod: Detta warder utgjutet till syndernas frltelse. Sedan utgick en stor evangelisters skara, hwilkas snderdelade eldstungor dock gfwo ett och samma wittnesbrd: Jesu Christi, Guds Sons, blod renar oss af alla synder. Se nu: frn detta stora wittnesbrd hrflyta sedan de dyra och allrastrsta lften till hwarje enskild troende. Hwar och en, som, nedslagen och brottslig fr Guds lag, nu kallar Jesu namn om syndernas frltelse, har de bestmdaste lften, att alla hans synder "ro nedsnkta i hafwets djup och skola aldrig warda ptnkta; att han r alldeles ren fr Guds gon, s att Gud sjelf kallar honom snhwit; att hans synd skall wara "s lngt ifrn honom, som ster r ifrn wester"; att Guds nd r s wldig fwer all hans synd, som himmelen r hg fwer jorden; att de trogna ro fr Gud rentaf "gjorda tcka i Honom, som r krkommen"; att wi ro "icke mer under lagen, utan under nden"; att fastn wl "lagen warit oss en tuktomstare till Christus", wi likwl nu, sedan tron r kommen, "icke lngre ro under tuktomstaren" o.s.w. Allt detta m wl heta de "dyra och allrastrsta lften". Men att det nnu kallas lften, d wi likwl redan ftt det utlofwade, r icke blott ett bibelns talestt, utan har ock en betydelse, som wi aldrig f glmma, nemligen att allt detta, som r oss gifwet, nnu r s alldeles frmmande och hemligt fr wr knsla, wrt frnuft och alla sinnen, att wi endast genom ett fast litande p Herrens tillsgelser derom kunna behlla wr trst, i det wi icke annat se och knna, n att wi nnu hafwa synd och ro under lagen, s att wi mste wara fr Gud wederstyggliga och odrgliga i stllet fr rena och
tcka. Derfre, om du will blifwa i tron, skall du bereda dig p att oupphrligen knna och se motsatsen i dig sjelf, och p det mest entrtna stt hlla gonen fstade p, hwad den store Guden gjort och sagt. Annars r du snart nedgrfd i din uselhet. Du mste s hafwa Guds tillsgelser inprglade i dig, att du kan se synden hos dig och dock sga: "Jag har ingen synd, jag r alldeles fri, ren och helig; all min synd r ingen synd, nemligen fr Gud, som wet, hwad Christi blod gller; det r intet frdmligt i dem, som ro i Christus Jesus. Fastn jag sjelf icke har ngon rttfrdighet, r jag dock fullkomligt rttfrdig fr Gud, som wet, hwad Christi rttfrdighet gller. Det grundar sig allt p Guds eget ewiga ord om sin Son." S sannt som Gud skapat oss alla till barn, S sannt som wi alla mst falla, S sannt som Guds Son ifrn djefwulens garn Har riktigt frlossat oss alla, S sannt som Han riktigt utfrde sitt wrf S sannt r jag arme med allt mitt frderf Rttfrdig fr Gud genom trona. Den 22 februari. Hufwudsumman af budet r krleken. 1 Tim. 1:5. Det strsta och allraolyckligaste onda, som hrflyter af ett lttsinnigt och falskt umgende med lagen, r det, att sjlar, som eljest icke frakta Gud, utan wilja wara ngot helt annat n werlden, wilja wara Guds barn och efterfljare, blifwa dock ingenting mer n werkhelgon, inbilska och frblindade fariseer, mycket mer otkomliga fr Herrens Ande n de ogudaktigaste syndare; ssom Christus sade: "Publikaner och skkor skola g in i himmelriket frr n I." Denna frsoffande, tjusande och frblindande werkhelighet uppkommer derigenom, att en menniska umgs s falskt med Guds heliga lag, att hon endast ser p gerningarna, endast p huru man skall lefwa, och icke gifwer akt p hjertat, dess krlek, renhet och helighet, hwilket r det frsta och det wigtigaste, Gud krfwer i sin lag. Nej, hon gr sig i stllet en wiss dagordning af ngra fromma iakttagelser, af sdant som hon kan komma ut med, t. ex. att hon aflgger tskilliga framstende syndawanor och begynner en daglig fning af Guds ord och bnen, och r nu trstad, liksom hon nu hade gjort, hwad hon borde, liksom det warit blott detta, Gud fordrade af oss d hon likwl knappt har ens mrkt, hwad Han krfwer i det frsta budet, mycket mindre fullgjort det. Och nr hon nu icke alls bryr sig om sdana stycken, som Gud allrafrst krfwer, som utgra det frsta och yppersta budet, nr hon helt hastigt fwerfar och frbiser det, som r strst i lagen, s r ju det att rentaf fwa falskhet infr Guds ansigte, det r ju uppenbarligen att drifwa ett wisst gckeri med Gud. Ty nr hon kan gra en sdan skilnad p Guds bud, har hon ju dermed bewisat, att hon i sin fromhet icke frgar efter Gud, utan endast aktar ngra gerningars eget anseende, ja, aktar sig sjelf, sin egen frtrfflighet och helighet, men icke Gud, icke hans heliga gon, hans wilja och bud, nej, dessa gckar och fraktar hon. Hon fgnar sig t, att hon kunnat aflgga den och den syndafningen, t. ex. hon plgade frut swrja eller missbruka Guds namn, nu gr hon aldrig mer det; hon plgade frut ohelga sabbaten med werldsligt arbete eller tidsfrdrif, nu gr hon aldrig det, utan will nu fwa Guds ord hela den dagen; hon lefde frut i ngot skadligt fwerfld i mat, dryck eller klder, nu har hon aflagt sdant; ja, hon lefde kanske i ngon last, i otukt, eller i orlighet i handel och arbete, nu har hon med Guds nd aflagt sdana synder: r icke der den ena segern efter den andra? r icke der helgelse? r icke der en omwnd menniska, en christen? Hon
gr nnu mer: Hon plgade frut aldrig det minsta bry sig om andras wl eller we, nu tager hon hela werldens nd sig till hjertat och ger menniskor bde lekamlig och andlig hjelp: ro icke der Andens frukter? r icke der krleken, som r lagens fullbordan? Och skulle icke den sjlen, som har sdana gerningars wittnesbrd, wara trstad? Skulle icke hon hafwa rttighet att tro och tillegna sig Christi frtjenst? Men att hon p samma gng bedrifwer ett stort skalkstycke infr Gud, aldrig aktar hans frsta och yppersta bud om hjertat, aldrig gifwer akt p, huru der inne r, t. ex. med krleken till Gud, med renheten i tankar och begr, med renheten ifrn egenkrlek, sjelfbehag, afund, hat att hon r en sdan skrymtare, som icke aktar dessa inre synder, det ser hon icke. Och hwarfre ser hon icke det? Det kommer af den rosenslja af utwrtes helighet och goda gerningar, som s fwertcker hennes inre, att hon aldrig kan se den ogudaktighet, som der rder. Men heter icke detta att umgs falskt med Guds lag, att icke ltsa mrka, huru Gud allrafrst ser efter hjertat, huru hwarje Guds bud allrafrst fordrar den inre heligheten, och att Gud r en helig nitlskare, som icke lter sig bedragas med gerningar, utan will hafwa hela menniskan efter sitt sinne, ssom Han sger: "Waren heliga, ty jag, Herren eder Gud, r helig." Det war detta skrymteri, detta falska spel med lagen, fr hwilket Herren Christus alltid angrep fariseerna, d Han t. ex. sade: I gren dryckeskaret och fatet rent utantill, men inwrtes r det fullt med rof och orenlighet. I ren lika de hwitmenade grafwar, hwilka utwrtes synas dgeliga, men innantill ro fulla med de ddas ben och all orenlighet. S synens ock I utwrtes rttfrdiga, men inwrtes ren I fulla med skrymteri och odygd. I gren tionde af mynta, dill och kummin, men lten best det, som r swrast i lagen, domen, barmhertigheten och tron. Detta skulle man gra och icke lta det andra." O, att wi dock en gng waknade och kunde besinna, att detta r Herrens Christi nitlskan om lagen, att p detta stt ser och dmer Gud fwer wrt frhllande till densamma! Af lagen frdmd, ja, frtappad i mig, Frtjent af den ewiga dden, Jag flyr till dig, Jesus, frbarma du dig Och blif mig en tillflykt i nden. Jag brutit mot alla Guds heliga bud Och har ej det minsta, som gller fr Gud. O, g ej till doms med mig arma! Den 23 februari. Tnk p sabbatsdagen, att du helgar honom. 2 Mos. 20: 8. Att Herren Gud lgger ngon synnerlig wigt p hwilodagens helgande, gifwer Han tydligt tillknna dermed, att Han icke helt enkelt bjuder: Du skall helga hwilodagen, uta n befaller oss p frhand tnka derp. En mindre wigtig sak kan man genast fretaga utan att frut tnka derp; en sak, som man mste frut tnka p, mste wara af ngon besynnerlig wigt och angelgenhet. Men det andra, man i detta ord plgar se, r det, att wi ock skola p frhand stlla wra timliga angelgenheter s, att det m blifwa oss mjligt att hafwa sabbaten ostrd fr dess rtta helgande. Mnga g miste om sabbatens wlsignelse, om sjlens hwila i Gud och hans ord, blott derigenom, att de icke frut tnka p sabbaten att befria honom ifrn sdana groml eller sdana besk, hwilka frhindra dem och deras hus ifrn sabbatens helgd. Mngen lider af hinder, hwilka han sjelf kunnat undanrdja, om han hade tlydt detta Herrens ord: "Tnk p sabbatsdagen, att du helgar honom."
Men hwad skola wi d gra fr att helga hwilodagen? Huru blir sabbaten helgad och huru blir den ohelgad? Wr lrofader Luther uttrycker detta i en kort, men innehllsrik sammanfattning slunda: "Wi skola frukta och lska Gud, s att wi icke frakta predikan och Guds ord, utan hlla det heligt, hra det gerna och lra." Detta r i nya testamentets anda, hwad sabbatsbudet krfwer. Wi skola blott hafwa ett sdant sinne, som lskar Guds ord, s skola wi ock skert i werk och gerning helga hwilodagen. Frst r det en ganska swr sak att s freskrifwa den yttre gerningen, att det passar fr hwarje intrffande fall och omstndighet. Och fr det andra r sabbaten icke helgad med de frtrffligaste andaktsfningar och de sknaste gerningar, om dessa icke hrflyta af gudsfruktan och af krleken till Gud och hans ord; ty utan denna krlek och gudsfruktan ro de intet annat fr Gud n skrymteri. Gudsfruktan och krlekens Ande mste bo i ditt hjerta, och s skall den fwen fr hwarje srskildt fall sga dig, hwad du br gra eller lta i afseende p den yttre gerningen. Hufwudsaken r, att wi s frukta och lska Gud, att wi icke frakta hans ord utan hlla det heligt, hra det gerna och lra. Hwad tredje budet frbjuder, r sledes, att hafwa ett ffngligt och ogudaktigt sinne, som fraktar Guds heliga ord och derfre fwen kan gra, hwad det lyster p hans dag. Och kasta wi nu en blick utfwer werlden och beskda, huru det i allmnhet tillgr i detta afseende, d pstta wi ngra s frskrckliga och mrkwrdiga frhllanden, att man kan begynna att ropa af grmelse och fasa. Wi wilja blott
ppeka ett mrkligt frhllande. De frsta ord, wi finna i Skriften om sabbatens instiftelse, ro dessa: "Och Gud wlsignade den sjunde dagen och helgade honom". Den sjunde dagen r allts en af Gud "wlsignad" dag. Wi mste ock med fullt hjerta erknna, att det blef fwen en wlsignad dag framfr alla dagar i tiden, den dag, d Gud will srskildt mta menniskan och utgjuta fwer henne en wlsignelse, som endast ewigheternas ondliga lof af de saliga skarorna infr Guds thron skall kunna rtteligen beprisa en wlsignelse af hg, himmelsk och ewig art, s att den skall sluta i den ondliga saligheten. Widare heter det, att Gud helgade den dagen; den skulle wara en helig dag fr alla dagar, afskild blott fr heliga och himmelska ting. Men hwilken besynnerlig och frskrcklig syn, d wi betnka, hwad denna dag r fr den otrogna hopen, nemligen i bda dessa nmnda hnseenden den ytterligaste motsats: den strsta frbannelse och den oheligaste dag ibland a lla wra dagar. Arbetsdagarna kunde kallas heliga, jemfrda med hwilodagen, efter werldens bruk af densamma. De flesta af werldens barn gra under arbetsdagarna helt wackert blott sin lofliga kallelses werk; men p sabbaten skall man ut och skta sina njen, och dertill mste man hafwa, hwad hjertat begr, nemligen synden, nemligen kttets tillfredsstllelse: den ena i grfre lustar, ssom frosseri och dryckenskap, spel och dans och nattliga utswfningar; den andra p finare stt, i blott lttja och tidsfrdrif, ffngligt tal, skmt och lttsinniga sllskaper, skdespel och lekar hwarjemte fwen det, som p andra dagar wore oskyldigt, ssom jordiskt arbete, werldsliga studier, m. m. blir p den af Herren helgade hwilodagen uppenbar synd. Korteligen, nr man betraktar, huru det i allmnhet tillgr, mste man ju besanna det ordet, att "sndagen r synddagen". Men att sabbaten blir till en frbannelse, det sker fwen p ett finare, ett andligt och frborgadt stt, nemligen hos dem, som wl
utwrtes hlla sabbaten med ordentlig kyrkogng och utwrtes bruk af ordet, men utan hrsamhet och helig fruktan fr den Herren, som deruti talar till dem, utan botfrdighet och lydaktighet. De hafwa ock en sdan frbannelse af sitt hrande, att det hade warit dem bttre, om de utfwat blott jordiskt arbete p den dagen de hafwa nemligen blott en frkad frhrdelse och frblindelse till frukt af sitt hrande; ty ju mer ett sinne fwas att ffngt hra Guds ord, destomer frslas och frhrdas det. Den som icke med uppriktighet infr Herren will genast lyda och flja hans ord, den blir endast frhrdad af dess hrande. P detta stt blir den dag, som Herren Gud wlsignade, fr det obotfrdiga och falska sinnet en frbannelse. Mitt hjerta, Jesu, denna dag Skall helgas dig till ra. Lt denna rst till ditt behag Ett heligt offer bra. Med frjd jag till ditt ord will g Att af ditt blod min styrka f Och ljus utaf din lra.
Den 24 februari Herren har behag till sina werk. Ps. 104:31. Hwar och en plgar ju lska, det han sjelf gjort. Mycket mer Herren, hwilkens alla werk ro idel sknhet och fullkomlighet. Tnk wl p denna omstndighet; ty den har en wldig trst med sig. Skulle icke Gud wara njd med, hwad Han sjelf gjort? Han mste ju hafwa behag till sina egna werk! Men hwarest ro nu hans werk? Mnne hos djefwulen i helwetet? Beware oss Gud! Till sin nrwarande gestalt r han sjelf sin werkmstare. Mnne d hos nglarna i himmelen? nnu icke! De hafwa sjelfwa i werkfrbundet frwrfwat sin herrlighet och tillkmpat sig sina kronor. Mnne hos de sjelfrttfrdiga och i dessas egna frtjenster och dygder? Alldeles icke! Det r deras egna werk, de skola ock sjelfwa swara fr sig. Hwar finna wi d Herrens werk, som utgra hans lust? Der en publikan slr sig fr sitt brst: "Gud, miskunda dig fwer mig, syndare!" Der en Barthimeus ropar wid wgen: "Jesu, Davids Son, frbarma dig fwer mig!" Der en kananeisk qwinna talar om hundarna och smulorna, och en frkrossad Magdalena badar Jesu ftter med sina trar; der en Paulus glad utbrister: "Mig r barmhertighet wederfaren", och en Asfaph: "Herre, nr jag har dig, frgar jag efter himmel och jord intet"; och der en Simon Petrus brjar swfwa p rsten fr att utsga: "Herre, du wet allting, du wet, att jag lskar dig" si, hwarest dylika saker freg, der stenhjertan warda frwandlade till ett mjukt ler i hans hand, och de stlhrda ansigten till wax, s att Han deri kan intrycka sin bild; der sjlar, som aldrig frgat efter Herren, nu brja trsta efter lefwande Gud ssom hjorten efter friskt watten; hwarest de rttfrdiga begynna att p ruinerna af sin rttfrdighet knorla ssom dufwor, och de wisa brja skatta sin wisdom ssom galenskap; hwarest arma syndare brja grta wid hans ftter, och frdmda missgerningsmn gladeligen wga att kalla Honom ssom frswarare emot klagaren: der, der r hans werk, och der hans werk r, der r hans lust. S r d hans lust ibland menniskors barn, och det ibland hans fattiga syndare. Hos dem r hans frnjelse; hos dem hans gonfgnad. Hwad njuter icke en naturwn af en skn nejd, och den som planterat en wingrd, hur frjdas han icke att skda dess blomstring och fruktbarhet! S har
Herren sin lust i den rtagrd, Han med sitt frsoningsblod och sin Ande planterat p jorden. Den nya skapelsen i en syndare huru frnjer icke den hans ga? Han kan icke se sig mtt derp; ty det r hans werk. Derfre sger Han ock till sin dufwa: "Lt mig se ditt ansigte; ty ditt ansigte r ljufligt." "Men", sger du, "detta r om hans dufwa, de fromma, lskliga sjlar, i dem kan Han hafwa sin lust, icke i mig och sdana som jag; ty jag r en wederstygglig syndare!" Hwad hra wi! Skall Gud nu hafwa behag i din egen fromhet? Skall du nu tckas Gud fr din egen skull? Har du genast bortkastat den trstliga sanningen, att "Herren har behag till sina werk"; att wi ro "gjorda tcka i Honom, som r krkommen", icke i oss? Men du sger: "Jag finner idel synd och orenlighet hos mig; icke r detta Herrens werk." Swar: Just det, att du finner idel synd och orenlighet hos dig, det r Herrens werk. Synden r icke Herrens werk; men att du knner den hos dig, det r icke naturens werk, icke heller djefwulens. Ormens ingifwelse: "I skolen warda ssom gudar", har uppfyllt hela menniskonaturen med sjelffrgudning. En frkrossad och bedrfwad ande r derfre ett sdant Herrens werk, att Gud och hans nglar gldja sig dert; det r ett sdant Herrens werk, som frer frlorade sner och dttrar i Fadrens famn som drifwer syndaren till ndestolen att inswepa sig i Christi rttfrdighet, den "yppersta kldningen" och se hr Guds hjertas strsta lust och gldje! Den som r ikldd Christus, den r fr Guds ga helig och herrlig, wore han ock den wederstyggligaste syndare i sig sjelf och fr sina egna gon. <poem> Ja, salig den sjlen, som lefwer i tron. Med Jesus i werklig frening; Som funnit i blodet en ewig pardon, En daglig och stundelig rening! Fast werkligen brottslig, owrdig och swag, Han aldrig mer dmes af Gud efter lag Ty Christus har dtt i hans stlle. </poem> Den 25 februari. I barn, waren edra frldrar lydiga l allting, ty det tckes Herren wl. Col. 3: 20. Denna lydnad fr wra frldrar och dem, som frsts under faders och moders namn, strcker sig s lngt, att den icke tl mer n ett enda undantag, nemligen om frldralydnaden skulle komma i strid med lydnaden fr Gud. Ty d heter det: "Man mste mer lyda Gud n menniskor", och "hwilken som lskar fader eller moder mer n mig, han r mig icke wrd". Med detta enda undantag heter det fr frigt: "I barn, waren edra frldrar lydiga i allting; ty det tckes Herren wl." Sammalunda frmanas tjenarena att "wara lydiga sina kttsliga herrar i allting; icke med tjenst fr gonen, ssom menniskor till wilja, utan med hjertans enfaldighet och med gudsfruktan, ssom fr Herren och icke fr menniskor". Med afseende p fwerheten heter det likaledes: "Hwar och en ware fwerheten, som har wldet, underdnig." "Waren underdniga all mensklig ordning fr Herrens skull; ehwad det r konungen, ssom den fwersta, eller befallningsmnnerna, ssom de der ro snda af honom." Slutligen med afseende p lrare har ocks Guds ord sina frmaningar och freskrifter: "Waren edra lrare lydiga och fljen dem." Wi erinra oss ter, att lydnaden har sin grns, hwilken den icke fr fwerstiga, s att lydnaden mot frldrar, fwerhet och lrare icke m blifwa en olydnad mot Gud, hans ord och samwetet. Ty skulle wra fwerhafwande wara owrdiga nog att begra en lydnad
i sdana stycken, hwilka det uppenbarade ordet och det wakna samwetet motsga, d mste wi dmjukt, men bestmdt neka wr lydnad, man m kalla det olydnad eller uppror, eller hwad man will. Men frutsatt denna grns, hwilken bestmmer, huru lngt frldrartten och makten strcka sig fwer oss, ro wi skyldiga en oinskrnkt lydnad. Och det finns intet enda stycke, hwarom det gifwes s mnga, allwarliga och hjertliga frmaningar som just om denna lydnad. Wisserligen kan denna lydnad wara understundom rtt pkostande, d de, som hafwa rtt att befalla fwer oss, missbruka denna rtt till att gifwa hrda och orttwisa befallningar, eller frrda bristande urskiljning, s att de lydande anse sig mycket bttre frst den sak, i hwilken de nu skola endast lyda och handla. Men s lnge befallningen icke strider emot Guds ord och samwetet, r dock willig lydnad en skyldighet, "icke allenast mot de goda och saktmodiga, utan ock mot de genwrdiga". Det enda, hwartill den lydande r berttigad, r att i dmjukhet och saktmodighet gra sina frestllningar; men utrtta dessa intet, d mste man lyda, om man ock derwid lider ortt eller inser, att man kunde utfra samma sak med wida strre wishet och frstn ; ty Herren har icke befallt oss att i detta afseende underkasta fadrens och modrens befallningar en granskande prfning, utan att lyda, i allting lyda. Det skenbart hrda uti denna Guds anordning blir frwandladt till idel ljuflighet, och det bittra till idel stma, om wi blott kunna besinna, att wi p detta stt gra Herrens wilja, tjena Honom, och icke menniskor, och att wr lydnad fr nyckfulla frldrar, hrda husbnder och en orttwis fwerhet tckes Herren wl. r det icke sannt, att om wi riktigt wisste, huru wi skulle kunna tjena Herren och gra Honom rtt behagliga gerningar, skulle wi derfr wilja underkasta oss fwen det swraste fr att kunna sga: Nu wet jag, att jag har gjort ngot, som Gud sjelf befallt mig, och som frwisso behagar Honom wl. Se, sdant kan du gra alla dagar ssom barn och tjenare i din ansprkslsaste kallelse, om du blott lydigt gr, hwad dig af fader och moder, husbonde och husmoder warder befaldt; ty derom har Herren gifwit dig sin bestmda wilja tillknna, att Han will s hafwa det, och fwer en sdan lydnad har Han frklarat sitt strsta wlbehag. Derfre, ssom Luther sger, "om du ock gjorde ngot s ringa, som att sopa golfwet eller upptaga ett halmstr, nr du gr det af lydnad fr dina frldrar eller husbnder, och eljest handlar i tron och krleken, s ro dessa till utseendet ringa gerningar bttre och strre infr Gud, n om du utan Guds befallning kunde genom underwerk omwnda hela werlden." S alldeles bra wra gerningar bedmas efter det uppenbarade Guds ord, hwari Han tillknnagifwit sin wilja, att wi mtte weta, om de ro Honom behagliga eller icke. Kunde wi slunda efter ordet betrakta wr lydnad mot frldrar och dem, som frsts under faders och moders namn, skulle denna lydnad, om ock fr ktt och blod mngen gng pkostande, dock fr anden, den williga anden, och fr samwetet blifwa ltt och ljuflig, ja, en skn gudstjenst. Ty hwad kan wl gra mitt sinne gladare och mitt werk ljufligare, n att jag, om hwad jag gr, kan sga: "Detta har Gud sjelf befallt, detta behagar Honom wl, det wet jag frwisso?" O, gode Gud, min Himla-Far, Som mig frldrar gifwit har, Hwars krlek ljuft mig fgnar, Tack ware dig, Som dem och mig Uti din krlek hgnar. Mitt hjerta wck till tacksamhet, Till krlek och sann lydighet. Hjelp mig dem sorg ej gra, Men uti allt,
Hwad du befallt, Dem wrda, lyda, hra. Den 26 februari. Och Gud sade: Lt oss gra menniskan till ett belte, som r oss likt. 1 Mos. 1:26. Det frsta, som i denna berttelse r mrkwrdigt, r, att Herren sger: Lt oss lt oss gra menniskan. Hr antydes ett samrd. "Lt oss gra menniskan." Herren sger icke: Jag will gra mennniskan, eller: Gre jorden af sig menniskor, utan: Lt oss gra menniskan. Hela den friga skaran af olika warelser skapades utan ngot sdant samrd, blott med ett Allmaktens bud; men nr Gud wille skapa menniskan, d hlles en rdplgning. Men med hwilken rdplgar nu Herren? Otwifwelaktigt woro hr alla tre Gudomspersonerna i samrd. Nu skulle den warelse skapas, som icke blott skulle hafwa en jordisk och frgnglig kropp, utan ock en oddlig sjl, hwilken skulle tagas af Guds egen Ande och danas fr ett ewigt samlif med Gud i himmelen. Herren sger: "Lt oss gra menniskan till ett belte, som r oss likt." D nu Gud derjemte med sitt ewiga frutseende sg menniskans fall och allt det frderf och elnde, som deraf skulle hrflyta, d wille Han icke utslppa denna betydelsefulla warelse ur sin skapande hand, frrn Han frst hllit rd derom, och Sonen, det ewiga Ordet, tagit sig dess frlsning. Den andra omstndigheten wid menniskans skapelse, som r mrkwrdig, r den, att menniskan skapades p ett helt annat stt n alla, fwen de frnmsta djuren. Nr djuren skapades, heter det: Gre wattnet af sig! Gre jorden af sig! hwaraf det tyckes, som handlade Gud icke omedelbart wid deras skapande, utan med sitt allmaktsord inwerkade p ngra i naturen inlagda krafter: "Gre wattnet, gre jorden af sig!" Men nr menniskan skulle skapas, d fingo inga sdana naturkrafter wara med, d werkar Gud ensam och omedelbart, d r det ett werk, om hwilket alla Gudomspersonerna frena sig, d heter det: Lt oss gra menniskan! Menniskan r sledes hwarken fdd af vattnet eller af jorden, ssom ngra hednafolk fordom psttt sig wara, utan menniskan r p ett srskildt och omedelbart stt skapad af Gud. nnu mrkwrdigare blir denna omstndighet, nr wi betrakta ursprunget till menniskans twenne bestndsdelar, kropp och sjl, hwarom det i kap. 2:7 heter: "Och Herren Gud gjorde menniskan af stoft och inblste i hans nsa en lefwande ande; och s wardt menniskan en lefwande sjl." Mrk frst: Gud gjorde menniskan. Det war d Guds eget werk, blef ock det allraunderbaraste konstwerk p jorden. Och Gud gjorde menniskans kropp af jord till en ewrdelig erinran derom, att wi ro stoft och
jordmaskar, hwarfre ock den frsta menniskan fick namnet Adam, hwilket betyder: af jord, jordisk, jordbarnet; p det wi aldrig skola glmma, huru frgnglig kroppen och tiden r, och alltid ska det, som tillhr sjlen och ewigheten. Och Gud inblste i hans nsa en lefwande ande. Hga, dla ursprung! Sjlen, den oddliga sjlen, ewighetsbarnet, som r mnadt att i tid och ewighet lefwa med Gud, den r s omedelbart kommen af Gud, att Skriften hr sger: Gud inblste den i menniskan. Hr m wi utropa med David: "Jag tackar dig, Gud, att jag r underligen gjordt". Hr r grunden, hwarfre Paulus kunde sga: Wi ro ock Guds slgte. S hafwa wi sett, huru bde kroppen och sjlen, jordbarnet och ewighetsbarnet, ro bda Guds synnerliga werk.
Hrtill kommer nu den tredje och mrkwrdigaste omstndigheten, nemligen att Gud skapade menniskan till sitt belte. Hrp har Herrens Ande isynnerhet welat gra oss uppmrksamma genom ett eget widlyftigt upprepande af den saken; ty s lyda orden: "Gud sade: Lt oss gra menniskan till ett belte, som r oss likt. Och Gud skapade menniskan sig till ett belte, till Guds belte skapade Han honom." Hr upprepas med flera srskilda uttryck, att menniskan skulle wara Guds belte eller afbild. Om wi ock aldrig hr i tiden skola rtt frst detta Guds belte, r redan den omstndigheten mrkwrdig, att menniskan blef skapad till Guds belte. Ty detta innebr ngot obegripligt stort. Derfre kunde ock Guds Son komma och blifwa menniska, blifwa wr broder och like, och "skmdes icke kalla oss brder" och kom fr att terstlla, hwad som genom syndafallet war frstrdt; derfre skola wi ock genom Honom nnu komma till samma herrlighet, hwartill wi uti skapelsen woro mnade. Genom den nya fdelsen, den nya skapelsen warda wi genast nya kreatur i Christus och delaktiga af Guds natur, och den nya menniskan skall dagligen frnyas till hans kunskap och belte, som har skapat honom. Men helt terstldt blir aldrig Guds belte i oss frr, n wi uti uppstndelsen f nya, rena och oddliga kroppar och Christus warder uppenbar i alla dem, som tro. Ssom Johannes sger: "Mina kraste, wi ro nu Guds barn, och det r icke nnu uppenbart, hwad wi skola blifwa. Men det weta wi, att nr Han warder uppenbar d warda wi Honom lika; ty wi f se Honom, ssom Han r." Gud r den, som med ett ord Skapat himmel, haf och jord. Men af allt, som jorden br, Menskan Honom krast r. Lofwa Herren Gud, min sjl, Hwad Han gr, r rtt och wl; Lofwa Honom allan tid, Ty Han ndig r och blid Den 27 februari. Salig r den man, som Gud ingen synd tillrknar. Rom. 4:8.
Hr! "den man, som Gud ingen synd tillrknar." Finns det ngon sdan man p jorden? Hwar finns han? Har du sett ngon sdan? Beknnom, att wi icke riktigt tro Guds ord. En s lycklig man skulle jag gerna wilja se, hwilken str i ett sdant frbund med Gud, att Han aldrig tillrknar honom hans synder. Och hwilken r det, som r s lycklig? Det r densamme, sger apostelen, "hwilken Gud tillrknar rttfrdigheten utan gerningar", och "hwilkens orttfrdigheter ro frltna och fwerskylda". Men huru r en sdan lycklig menniska sinnad? sger du. Hwilka ro hennes utmrkande drag, p hwilka jag kan igenknna henne, om till fwentyrs fwen jag skulle kunna wara eller blifwa en s salig menniska? Apostelen sger (v. 5), att hon r en sdan, som knner sig ogudaktig och derfre icke kan hlla sig wid gerningarne utan tror endast p "Honom, som gr den ogudaktiga rttfrdig". Samma beskrifning gifwer ock David p den saliga man, hwilken Gud icke tillrknar synderna. Han beskrifwer honom s, att den falskhet i anden, hwarigenom man infr Herren frtiger sin synd, r wiken, och han r nu en sdan, som "beknner fr Herren sin fwertrdelse". Detta innebr frst, att det icke r en stolt, obruten menniska, som kan frtrsta p egna gerningar och blifwa borta frn ndestolen kan fra ett s falskt spel infr Gud, att hon frambr fr Honom sina offer af wackra gerningar, andaktsfningar, helig werksamhet, bner, m. m. men tiger om sina synder, emedan hon antingen
icke knner sdana med ngon frskrckelse, eller ock uppstligt undwiker frgan fr att f qwarblifwa uti dem ssom det synes hafwa warit med David p den tid, d han "frteg synderna infr Herren" och sedan kallade detta en "falskhet i anden". Att denna falskhet r frjagad, r det frsta, som ligger i "beknnandet infr Herren". Men i detta beknnande ligger, fr det andra, en tillfrsigt till Guds nd; ty den som har alls ingen tro p Guds nd, den flyr fr Gud och frtiger synden, den kommer icke infr Honom med beknnelse. Detta frklarar Christus, d Han till sdana fattiga syndare och synderskor, som hade kommit till Honom med ngest, likwl sade: "Din tro har frlst dig." Det r sledes alltid tro i det hjerta, som icke kan blifwa borta frn ndestolen. r nu detta din historia r detta beskrifningen p dig, som detta lser, s r just du den saliga menniska, hwilken Gud ingen synd tillrknar. S ringa, syndig och owrdig du m wara, s r du d i en bestndig nd och wnskap hos Gud ett ndebarn, som Han aldrig skall dma efter lagen, aldrig tillrkna synderna. Han ser dem wl, men Han sger: Jag tillrknar dig det icke, efter du tror p min lsklige Son, och jag har satt Honom till en ndestol. Det r fullt allwar i den stora gudomliga sanningen, att de troende ro ett folk, som Gud ingen synd tillrknar. Om du d nnu knner mycken synd hos dig, s glm aldrig, huru denna text talar. Hr sges icke: Salig r den man, hos hwilken Gud ingen synd finner; utan s: "Salig r den man, som Gud ingen synd tillrknar." Hr sges icke: Saliga ro de, som inga orttfrdigheter begtt; utan s: "Saliga ro de, som deras orttfrdigheter ro frltna." Men hr gller det nu, att med en fast tro hlla sig wid orden och icke lta frwilla sig, af hwad som synes eller knnes. De mkligaste erfarenheter af synden och de grufligaste stormar af inwrtes nd eller utwrtes hemfkelser kunna icke gra denna Guds sanning om intet, att Gud frlter och icke tillrknar synden, utan behller sina troende i en ewig nd. Se p den mannens erfarenheter, hwilkens ord apostelen hr anfrt. Se p Davids historia. Hwilken hg nd och hwilka mkliga erfarenheter! Se p hans hga kallelse ssom Christi frebild och stamfader, frn wallgosse uppsatt till Israels konung och profet; se p Guds wittnesbrd om honom (1 Sam. 13:14) och p hans hjertas utgjutelser i psalmerna. Hwilken hg nd och hwilket brinnande hjerta fr Herren! Och dock hwilka grufliga sllningar af satan, hwilka mkliga syndautbrott, fall och fwertrdelser, och hwilken nger och hwilka frskrckelser fr Gud; sedan hwilka hemfkelser och bittra frdmjukelser, och ter hwilken nger och grt infr Herren "fr mina synders skull", sger han. Och dock ingen hel frkastelse frn Gud! "Han trter", sger David, "men icke till ewig tid; Han wredgas, men icke ewinnerligen", "utan s hg som himmelen r fwer jorden, lter Han sin nd wara wldig fwer dem, som frukta Honom". Syndernas frltelse, O, du himlagfwa kr! Syndernas frltelse, Du som frid till jorden br! Du r nu mitt hjertas skatt Och min gldje dag och natt. Pris ske dig, o Jesu god, Att jag fann den i ditt blod.
Den 28 februari. Du skall icke drpa. 2 Mof. 20:13. Om wi rtt gifwa akt p Herrens Christi frklaring af detta bud (Matth. 5), skola wi finna, att Guds blick och tankar ro ngot djupare n wra, att Gud ser p den inwrtes menniskan, att den store Skaparen och andarnas Fader har wr ande, wrt hjerta, wra innersta tankar fr sina gon. Han menar med ordet "icke drpa" mycket mer, n att du icke skall berfwa en menniska lifwet. Han ser icke blott p din hand, utan p dig, ditt hela wsende, ditt hjerta, dina sinnesrrelser, din tunga, din blick, din hemligaste mening, ja, p din krlek eller krlekslshet. Ty Han sger. Du skall icke drpa. Och hwad betyder ordet du? Sannerligen icke din hand, din tunga, eller ngon wiss lem, utan wisserligen hela menniskan och i frsta rum sjlen. Ty om jag sger: du skall icke gra det eller det, talar jag ju icke till handen, utan till hela personen. Ja, om jag ock sade s: din hand skall icke gra det, talade jag nd icke egentligen till handen, utan till dig sjelf, till din sjl, ditt frstnd och hjerta, hwilka befalla fwer handen; ty handen r blott en tjenare under sjlen, frstndet och wiljan. S kunna wi d frst, att Gud ser p den inwrtes menniskan. Derfre betyder det ordet: du skall icke drpa, detsamma, som om Han sade: allt hwad i dig r skall icke drpa, och s mngahanda stt att drpa, som man kan uppfinna, det m wara med handen, tungan, hjertat, eller med tecken och tbrder, med wreda gonkast, eller med ron, som icke wilja hra talas om ngon, det kallas allt att drpa. Ty der r hjertat och allt i dig s sinnadt, att du fr Guds gon r en mrdare. Fr att d samla och sammanfatta hwad som frbjudes i det femte budet, frst wi allrafrst sjelfwa gerningen, drp, att ingen menniska, ssom sdan, har rttighet att frkorta ngon menniskas lifstid ingen menniska, ssom sdan det will sga: om fwerheten till lifwet straffar missddare, s r detta icke ngon menniskas, utan Guds gerning, hwilken har i sin lag gifwit uttryckliga befallningar om menniskors aflifwande och dertill frordnat fwerheten, att den icke skall bra swrdet frgfwes; ty den r "Guds tjenare, en hmnare, honom till straff, som gr illa". Sedan frbjuder Herren Gud ocks hwarje den ringaste brjan till drpet, fwen om gerningen icke helt utfres. Ty redan blott hjertats wrede, som wanligen icke kan dljas, utan yttrar sig tminstone genom ett mrkt ansigte eller med bittra ord och tbrder, r icke allenast syndig infr Guds gon, utan r ocks ett i gerning brjadt drp. Korteligen, allt hwad ngonsin af ett bittert, hatfullt, afundsjukt, hmndgirigt och krlekslst sinne emot nstan blir tnkt, taladt och gjordt, det r en synd emot det femte budet, det r drp fr Guds gon. Hr t.ex. straffar en fader i otyglad wrede sitt barn. Han r wisserligen den rtta personen att straffa det. Men wi tala om den, som icke gr det af krlek, icke af nit och omsorg om barnets wl, utan af wrede, af ett retadt sinne och i otygladt raseri; i straffets gonblick tnker han icke upp, hwilken skada hans barn kan taga till kropp och sjl, han sker blott tillfredsstlla sin lidelse. Str icke den fadren der som sitt barns mrdare? Der utgjuter en wredsint moder, bittida och sent, sitt hjertas lidelse p sitt barn, med idkeligt och planlst bannande och straffande fr stort och smtt och besinnar icke, hwilka frtande gld hon dermed lgger p barnets bde andliga och lekamliga lifskrafter. Hwad r en sdan moder infr Gud? Wi tala om en, som regeras blott af
sin otyglade wrede. Hon r intet bttre n sitt barns mrderska. Hr rasar en man i wild, ohejdad wrede emot sin maka, mot hwilken han skulle fwa all mbet och frstndighet, frdragsamhet och fwerseende; der plgar en ondsint hustru sin man med bittra, stickande ord, med ett kallt, krlekslst wsende, dag och natt; hr drifwer en girig och obarmhertig husbonde sina tjenare lngt utfwer deras kroppskrafter o.s.w. Hwad r nu allt sdant infr Guds gon? Det r icke blott infr Guds gon, utan ock i werk och gerning intet annat n pbrjade mord? Och all denna wrede, denna skoningslsa bitterhet emot medmenniskor, huru skall den behaga den milde, barmhertige Herren? Till dessa gerningar, hwarmed wi rent af brja ett drp, hr ock att frntaga sin nsta hans bergning, eller att icke hjelpa den fr sitt lif ndstllda. D Skriften sger, att "den som frntager ngon hans bergning, han drper honom", ligger ock deri, att om du ser din nsta wara ndstlld, men sluter ditt hjerta till fr honom, icke gifwer honom, det han fr sitt lif behfwer, d gr du, s mycket som p dig ankommer, att drpa honom; ty om alla gjorde p samma stt som du, blefwe den ndstllda menniskan werkligen drpen, och du har d warit med i det drpet, likawisst som den, hwilken ser sin nsta uti eld- och wattund och icke sker rdda honom. O, att jag Hlle troget Herrens lag, Skrifwen af hans Ande in I mitt hjerta, hg och sinn', Hwarje dag och hvarje stund. Jesu blif Du mitt allt och krlek gif! Att dig lska fwer allt, Nstan ock, som du befallt, Ware mlet fr mitt lif! Den 29 februari. Ty om wi samt med Honom warda inplantade till en lika dd, s warda wi ock uppstndelsen lika. Rom. 6:5. Egentligen: "sammanwxta till hans dds och uppstndelses likhet". Dessa ord frklaras bst genom en bild af Christus, d Han liknar sig wid ett hwetekorn, som mste d och nedmyllas, innan det br frukt. S mste ocks wi frst d och nedmyllas till all wr egen frmga och duglighet, innan wi kunna f ett nytt, himmelskt lif och blifwa en sdan sd, som den himmelske skrdemannen gillar och insamlar i sina lador. S lnge menniskan sjelf nnu r och frmr ngot, r allt, hwad hon gr, fwen hennes frommaste wsende, "fdt af ktt" och wederstyggligt fr Gud. D det r som bst, r det besmittadt med sjelffrgudningens last och dessutom med allehanda den frgiftade naturens styggelser. All wr egen kraft och frmga, klokhet och werksamhet, mste derfre blifwa nedslagen och tillintetgjord, om Gud skall uppenbara sin kraft p oss. Frst d nr syndaren ligger der alldeles frlorad, brottslig, frdmd, wanmktig och rdls, men i denna sin frtappade belgenhet fr hra Guds Sons rst om idel barmhertighet och nd, frst d brjar det sanna lifwet uti honom. Af denna hemlighet frst de lagkloka allsintet; den r fr dem ett swart mrker och drskap, ty de mena, att d man endast rtt allwarligt anstrnger sig, warder man helig. Och Christi ord: Mig frutan kunnen I intet gra, kasta de bakom sig, eller fatta de det endast s, att man mste bedja. Men Herren sger icke: Utan I bedjen till mig; nej, Han sger s: "Utan I blifwen i mig, ssom grenen i wintrdet, kunnen I intet gra;
blifwen i min krlek." Wisserligen fordras hr att bedja; men med allt bedjande blir ingen sann helgelse, om icke fwen det sker, som Skriften lrer, att du blir dd, wanmktig och frlorad i dig sjelf och fr ditt lif endast i Christus, sammanwxt till hans dds och uppstndelses likhet. Nej, det mste g efter denna regel: "Utan hwetekornet faller i jorden och warder ddt, s blir det allena; men warder det ddt, s br det mycken frukt." Ty d r wisst den rtta helgelsen brjad i ditt hjerta, nr du haft den erfarenheten, att du sger: S ngsligt jag skt bde rttfrdighet och helgelse i mig sjelf, har jag med allt mitt arbete kommit p skam, men omsider funnit bde min rttfrdighet och min helgelse uti en annan endast i min Herre Christus. Jag tnkte mycket gra, jag kmpade, jag bad, jag gjorde fresatser, men blef mer och mer olycklig, syndig och frdmd, till dess jag frtwiflade p allt arbete och lg der ssom frlorad. D kom Herren och gjorde mig lefwande; jag blef salig i hans nd allena. Men jag fll ter ofta i den gamla inbillningen om egen kraft och duglighet; ty jag menade, att det wore dock min sak att helga mig; jag brjade ter med eget arbete, jag skulle s och s tro, bedja, strida, och menade, att jag sjelf hade ngon kraft dertill; d blef jag nyo wanmktig och frlorad, kunde icke tro, icke bedja, icke ens ngot tnka, mer n det Herren fr hwar stund werkade i mig. Och nr jag slunda blef p nytt nedslagen, wanmktig och dd, d kom ter Herren med sitt evangelium och frde mig igen till fstet, derifrn jag war afwiken, till hans nd allena, och d fick jag ter lust och kraft till det goda. Si, nr du erfarit ngot sdant och p detta stt funnit blott uti Christus bde din rttfrdighet och din helgelse, s att du knner dig uti allting och hwarje stund bero af Honom, d r det sanning i din gamla menniskas ddande. Och d blifwa icke blott hennes utbrott hmmade, utan d ddas det inre, ddas sjelfwa hjertat och lifwet i gamla menniskan, den djupa, ondliga sjelfwiskheten, inbillningen om ngon egen kraft och duglighet. Det r denna djupa sjelfwiskhet och inbillning, som utgr sjelfwa lifwet och hjertat i den gamla menniskan; och frn denna klla flyter sedan en gruflig syndaflod i alla. naturens krafter, ssom hgmod, gudfrgtenhet, skerhet, otro, kallsinnighet, olydnad, sjelfswld, wllust, wrede, otlighet, falskhet, lgn m.fl. synder och styggelser. Skall nu all denna ormasd angripas och ddas d mste wisst allrafrst den djupa sjelfwiskheten, den inbillade egna kraften, blifwa nedslagen och detta icke blott en gng wid omwndelsen, utan ock genom hela wrt lif i den dagliga bttringen. Likasom wi frsta gngen genom lagen kommo p skam, mste wi ock framgent blifwa oupphrligen nedslagna och frdmjukade, s snart wi wilja ngot wara, warda och frm, p det wi aldrig skola f wr trst och frnjelse i oss sjelfwa eller i ngot, som r inom oss, utan endast i Herren Christus sjelf. Men p det wi icke m blifwa liggande i wr uselhet eller stanna i trldom och wanmakt, utan den nya menniskan, "Andens sinne, som r lif och frid", ocks bestndigt mtte nras och widmakthllas, r lika ndigt, att wi ock genom evangelium blifwa bestndigt trstade och upprttade i samwetet, glada och saliga i nden. P detta stt blir det alltid en werklig och lefwande helgelse af Anden, icke en sjelfgjord, dd och ytlig. Min salighetshfding, min Frlsare kr, Pris dig, som mitt allt uti alla nu r! Pris dig, som gjort slut p de egna frrden Och lrt mig att lefwa allena p nden. Den 1 mars.
Fraktar du Guds godhets, tlsamhets och lngmodighets rikedom, icke frstende, att Guds mildhet lockar dig till bttring. Rom. 2: 4. Hr r nu ett sprk, som borde wcka alla menniskor till besinning. Hwem kan utsga allt, hwad som ligger i dessa ord: Guds godhets, tlsamhets och lngmodighets rikedom! En hel werld af Guds wlgerningar och ndebewis, en gng i ewighetens ljus frklarade hwilken frskrcklig bergstyngd p den sjl, som dock aldrig lt beweka sig till bttring! Godhet r det wlgrenhetssinne, hwarigenom ngon will bestndigt tjena menniskor, fwen oknda och owrdiga. Ett freml fr godhet kan wara mycket owrdigt att wara ett freml fr krlek; ty godheten will endast gra godt, utan afseende p fremlets wrdighet eller owrdighet. Guds godhet r den egenskap, hwarigenom Han "lter sin sol uppg fwer onda och fromma och lter regna fwer rttfrdiga och orttfrdiga". Guds godhet r den outtmliga springkllan, hwarifrn alla hans wlgerningar emot oss stndigt utflyta. Tlsamhetbestr deruti, att man fwen frdrager otacksamhet och annat ondt och icke genast wredgas. Lngmodighet ter betecknar en lnge fwad tlsamhet. Guds lngmodighet betecknar, att Han r mycket sen i att besluta sig till att wredgas och straffa; och den bewisades mot judarna deruti, att Han genom mnga mansldrar fwade tlsamhet med dem. D hans tlsamhet emot dem bewisade sig deri, att Han dagligen och stundligen frdrog deras otacksamhet och synder; s har lngmodigheten afseende derp, att Han i en lng tid, ja, rtusenden igenom, nnu frdrog dem, och att folkets s lnge fortsatta synder icke kunde uttmma detta hans tlamod; hwarom Herren sjelf sger: "Jag utrcker mina hnder hela dagen till ett ohrsamt folk". Men apostelen sger, att Gud icke allenast har eller utfwar godhet, tlsamhet och lngmodighet, utan att Han ock r rik p dessa egenskaper. Han sger: "Guds godhets, tlsamhets och lngmodighets rikedom. Detta utmrker storheten, utstrckningen och fwerfldet af den godhet, tlsamhet och lngmodighet, Gud i sitt hjerta hyser; och hwilken rikedom Han ock wl bewisar, d Han, den allsmktige, som icke behfwer oss, skapade warelser, utan r ondligt upphjd fwer oss, likwl i s lng tid strfwar och arbetar med oss, orttfrdiga, otacksamma och hrdnackade menniskor, endast fr att f gra oss godt. Ja, Guds godhets, tlsamhets och lngmodighets rikedom r s stor, att menniskofrstndet icke r mktigt att fatta den; hwilket bst bewisas dermed, att man ofta r bjd att rentaf twifla p, om det finnes en Gud, som hatar synden, nr Han s lnge lter menniskors ondska wara ostraffad. Sdana twifwel komma endast deraf, att man icke r mktig att fatta storheten af Guds tlsamhet och lngmodighet. Man borde dock besinna, att s stor och rik Gud bewisat sig i sin skapelse, sin allmakt och wishet, s stor och rik r Han ock i sin nd och barmhertighet. Se upp till himmelen; kan du rkna stjernorna, dessa stora werldsklot? Kan du uppmta hafwets watten, eller rkna dropparna i en stor flod? Men s stor Gud r i sina skapade werk, s stor och rik r Han ock i sin godhet, tlsamhet och lngmodighet. Detta r orsaken, hwarfre Han icke nnu i sin straffande rttfrdighet tillintetgjort en werld, som r full med synd och otacksamhet. Hwad skola wi d gra, nr Gud r s stor i sin nd och barmhertighet? Skola wi derfre desto dristigare trotsa Honom och destomer synda emot Honom? M Herren Gud ndigt bewara oss! Apostelen frgar: "Fraktar du hans godhets, tlsamhets och lngmodighets rikedom, icke frstende, att Guds godhet lockar dig till bttring?" Fraktar du? Detta sker, nr du lnar hans godhet med en fortsatt
syndalefnad nr du s tanklst frgter allt det goda, du af Gud emottager, att det icke fr hejda dig i loppet och bringa dig till bttring. Och nu: wore Guds godhet och mildhet mttliga, kunde det ock wara en mttligare fara wid att slunda frakta Honom; men att frakta ett mycket mildt och ndigt wsende, det tager wisst ngot mycket grufligt slut. Men hwad r d Guds egentliga mening och allwarliga wilja, d Han bewisar oss stor mildhet? Apostelen sger: "Att locka dig till bttring." Det r din bttring, Gud syftar med sin godhet och lngmodighet bttring, sinnesndring, att du ngrar, det du s mycket syndat emot en s ndig Gud, ngrar, att du s lnge fraktat Honom, s att du terwnder frn dina synder och willostigar, sker nd och frlikning med Honom och hdanefter blir hans egen fr alla dina lifsdagar. Detta r bttring. Nr detta icke sker, hwad gr du d? Apostelen sger: Du fraktar Gud och hans stora godhet, och du frstr icke ditt sinne r s frkadt, tjusadt och frwndt, att du icke kan besinna eller weta, att Guds mildhet lockar dig till bttring. Hwar r du? Hwar r du? Ack, trifwes du n Derute i synden och flrden? Fraktar du nnu din himmelska wn, Frdjupande dig uti werlden? Ack, wakna och wnd dig till Herren! Den 2 mars. Guds rttfrdighet, som kommer af Jesu Christi tro, till alla och fwer alla dem, som tro. Rom. 3:22. Af dessa ord gifwes oss swar p en wigtig frga. D ndeskande sjlar hrt mycket om Guds saliggrande rttfrdighet, hafwa de wanligen nnu en angelgen frga p sina hjertan den nemligen: Huru, nr och hwarigenom blir jag ock delaktig af denna Guds rttfrdighet? Hela werlden r terlst, men icke blifwa derfre alla menniskor saliga; huru skall jag weta, att jag r delaktig af Guds rttfrdighet? Hr ser du nu swaret och blott samma gamla swar, som hela Skriften innehller. Hr str: Guds rttfrdighet kommer af Jesu Christi tro. Det r en wiss tro p Jesus Christus, som derfre kallas Jesu Christi tro. Och Guds rttfrdighet, sger apostelen, "kommer till alla och fwer alla dem, som tro". Detta r Guds swar. Du m tycka eller knna det, huru du kan i ditt hjerta, Gud sger likwl fwerallt i Skriften: "den der tror" "genom tron" "af tron" "tro p Herren Jesus" o.s.w. Men d blir nnu en annan frga wigtig, nemligen: Hwad r tron? Hwad menas med Jesu Christi tro? Aldrig fr du skrare swar p den frgan, aldrig ngon skrare beskrifning p den saliggrande tron, n nr du gifwer akt p de stllen i bibeln, der Christus sjelf erknner ngon menniskas tro ssom saliggrande. P alla de stllen der Jesus sger: "din tro har frlst dig", eller dylikt, der fr du se, hwad den saliggrande tron r, nr du ger akt p, huru de menniskor woro beskaffade, hwilka fingo detta wittnesbrd. Och du skall finna hos alla sdana alltid ett och detsamma, att det war ngon syndare, som, med allt hwad han frskt efter lagen, icke kunnat blifwa rttfrdig och finna frid, utan twrtom blifwit allt mer olycklig och rdls, men nu ftt hra evangelium om Christus och derfre kom till Honom och skte ofrskylld nd. Lagens och profeternas wittnesbrd om Christus woro fr folket bekanta, sedan kom ock Johannes Dparen och pekade p Guds Lam, omsider framtrdde Christus och hans apostlar med evangelii predikan; men allt detta aktades fr ett intet af alla dem, som hade trst i sin egen rttfrdighet. Endast utblottade och rdlsa
syndare drogos af den ljufliga lukten till Christus; och nu gick det, ssom Johannes sger: "Alla dem, som annammade Honom, gaf Han makt att blifwa Guds barn, dem som tro p hans namn;" och dessa blefwo nu genom sdan tro nya menniskor, helt frwandlade till hjerta, hg, sinne och alla krafter, "fdda af Gud", s att de hela lifwet igenom hngde wid Christus och woro hans efterfljare. Sdant ser du i hela Skriften. Deraf wet du, hwad den saliggrande tron r, nemligen icke ngon blott kunskap om Gud, Christus och evangelium, icke att du blott hller det fr sannt och talar derom; utan att du med egen syndand och nedslagen fwer alla dina bttringsfrsk, din dliga nger, bn, gudsfruktan m. m. har blifwit intagen af evangelium om Christus och Guds rttfrdighet i Honom, s att du icke kan berga dig den frutan, utan nu har ett sdant hjerta, att du hungrar och trstar efter denna nd; att d du kan riktigt tro och tillegna dig densamma, du fr en hjertlig trst, gldje, krlek och lust till Guds lag, en frtrolig barnaskapsande, som nu ropar: Abba, kre Fader; att d du icke kan riktigt tro dig ega Guds nd, du ter r nedslagen, samt hungrar och trstar efter den densamma. Si, med ett sdant inre r du en helt annan menniska n alla otrogna. Sdan r den saliggrande tron. Och fastn du nu har lust till Guds lag, och all synd r dig en plga, s att du gerna wille i allt wara helig, kan det dock g dig dermed mycket olika, s att du stundom skriar af ngest i din ande och r frdig att frtwifla, stundom knner dig helt kall och dd. Men med all denna wexling r du dock alltid i Christus rttfrdig med sjelfwa Guds rttfrdighet, blott genom nmnda tro p Christus. Wr rttfrdighet i Honom kallas derfre hr en rttfrdighet af Jesu Christi tro; och i kap. 4:11, trons rttfrdighet. Den kallas aldrig ngon annan ndegfwas rttfrdighet, t.ex. bttringens rttfrdighet, dmjukhetens rttfrdighet, krlekens rttfrdighet; nej, utan endast "trons rttfrdighet". Dermed r tillknnagifwet, att rttfrdigheten icke bestr i ngra Andens frukter, utan r Guds Sons egen rttfrdighet, hwilken wi endast genom tron annamma. Den bestr sledes icke heller i sjelfwa tron, men emedan wi genom tron emottaga den, kallas den ock "trons rttfrdighet". Att Jesus dragit Sitt kors fr mig, Att Han har tagit Min dom p sig, Det r och blir min rttfrdighet I mitt elnde, min syndfullhet. Till nden ila, P nden tro, P nden hwila, I nden bo, Det r min gldje och salighet I sorg och nd och all uselhet.
Den 3 mars. Jag r den, som ransakar njurar och hjertan, och skall gifwa hwar och en efter hans gerningar. Uppb. 2:23. Huru skall man undg den uppfattningen af detta och dylika stllen i den heliga Skrift, att saligheten kommer af wra gerningar? Swar:
Hela swrigheten kommer deraf, att man icke rtt noga ger akt p orden. Skriften sger aldrig p ngot stlle, att wi warda rttfrdiga eller saliga fr gerningarnas skull, utan det r, hwad hon fwerallt nekar. Men att wi skola warda dmda efter gerningarne det lrer Skriften fwerallt (Jer. 17:10; 32:19; Hes. 18:30; Matth. 16:27; 25:3445; 2 Cor. 5:10; Uppb. 2:23; 20:12; 22:12). Ehuru Gud i sin allwetenhet knner allas hjertan, har Han dock allt ifrn begynnelsen faststllt den ordningen, att wrt innersta skall bewisas och bewittnas af wra gerningar. Abraham, de trognas fader, gjordes hruti till ett tydligt exempel. "Han trodde Gud" i lftet om den wlsignade sden, "och det wardt honom rknadt till rttfrdighet"; nu war han fr Gud rttfrdig och en Guds wn; men detta skulle ocks bewisas i utwrtes handling, och d han nu lydde Guds befallning, sade Herrens ngel: "Nu wet jag, att du fruktar Gud och har icke skonat din enda son fr min skull." Detta kallar apostelen Jacob, att Abraham wardt af gerningen rttfrdigad d. . rttfrdig bewisad, rttfrdig frklarad. S skall det ock tillg i den yttersta domen. Wid en domstol mste wara wittnen; dertill skola wra gerningar tjena. De skola wittna om den nd, som warit werksam i de trogna, eller om den ogudaktighet, som bor i de otrogna. Christus sger: "Icke hemtar man windrufwor af trne, ej heller fikon af tistel. S br hwart och ett godt trd god frukt, men ett ondt trd br ond frukt." "Af deras frukt skolen I knna dem." De goda gerningarna gra icke menniskan god, utan de bewisa, att hon r god; hon r icke god derfre, att hon gr godt, utan hon gr godt derfre, att hon r god. Och Gud mste frst gra hennes hjerta godt, innan hon kan gra ngot, som Han anser godt. Nr Christus skall dma oss efter wra gerningar, s skall Han icke se p gerningens yttre form eller storlek, utan p dess werkliga inre godhet, d.. se efter kllan och bewekelsegrunden. Detta r en omstndighet, som hela werlden aldrig will frst, men som Herren Christus s ofta och nitiskt framhll. I Matth. 6:1 sger Han, att "om du gifwer din almosa fr menniskorna fr att warda sedd af dem, s har du ingen ln nr Fadren i himmelen". Hwarfre det? Se hr, huru Herren ser efter bewekelsegrunden! Gerningen r ju densamma, nemligen att gifwa almosor, som Herren will nmna p den yttersta dagen; men blott derfre, att den icke war gjord af den rtta bewekelsegrunden, r den nu frkastad. I Matth. 10:42 sger Han: "Hwilken som gifwer en af dessa minsta en bgare kallt watten dricka, allenast i en lrjunges namn, sannerligen sger jag eder, det skall icke blifwa honom olnt. En bgare kallt watten r en mycket liten almosa; men blott fr bewekelsegrunden, att den war gifwen "i en lrjunges namn", d.. fr Christi skull, bedyrar Herren, att den gerningen icke skall blifwa olnt, s liten den ock war i sig sjelf. I Marc. 9:41 uttrycker Christus det nnu tydligare: "Hwilken som gifwer eder dricka en bgare watten i mitt namn, derfre att I tillhren Christus, sannerligen sger jag eder, han skall ingalunda mista sin ln." D wi nu frsttt sjelfwa saken, m wi ock ngot nrmare betrakta orden. Herren sger, att Han "skall gifwa hwar och en efter hans gerningar". Gud har likasom emottagit af menniskorna ondt eller godt, och sdant Han ftt det, har Han uppfrt det p deras rkning, fr att p sin rttwisa doms dag tergifwa det t hwar och en, nemligen s som wi sett Christus frklara det. Widare sger Han: hwar och en - Gud skall gifwa hwar och en. Hr p jorden tycka sig mnga wara likasom bortgmda i mngden, s att Gud skall icke s noga flja dem med sina gon. Men Gud r s stor, att Han ock knner hwarje fgel. Han frmr lika noga gifwa akt p hwar och en, som om det wore blott en enda menniska p jorden. Uti den yttersta domen skall hwar och en, likasom blottad och bar, framstllas fr Domarens gon och
dmas efter sina gerningar. Och de, som sjelfwa st fr sina synder, d.. de som ro under lagen och skola dmas efter densamma, dem skall icke ens ett ffngt ord eftersknkas, ssom Christus frklarar: Jag sger eder, fr hwart och ett ffngt ord, som menniskorna tala, skola de gra rkenskap p domedag." Men fwen de trogna skola f olika salighet efter sina gerningar, ssom wi se af Jesu liknelse om punden (Matth. 25:1429) jemte flera bibelstllen. fwen detta ligger i ordet: "Han skall gifwa hwar och en efter hans gerningar." Lr mig, o Jesu, mrka, Hwad ewigt gagnar mig. Lt nden hos mig werka Det lif, som r af dig! D kan jag, trygg och njd, Min sjl mot dden strcka Med hopp om ewig frjd. Den 4 mars. Guds nd, som r oss gifwen i Christus Jesus fr ewig tid. 2 Tim. 1:9. Apostelen sger, att Guds nd r oss gifwen i Christus Jesus. "Gud r krleken", men icke en sdan krlek, som kunde fwerse med synder eller eftersknka ngot af sin heliga rttfrdighets kraf; derfre har Han upptckt ett rd, hwarigenom bde hans rttfrdighet och hans barmhertighet skulle tillfredsstllas, nemligen genom en man, uti hwilken wi skulle finnas heliga och ostraffliga infr lagen. Det som lagen icke kunde stadkomma, i det han wardt frswagad af kttet, det gjorde Gud, sndande sin Son. Honom, som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd fr oss, p det wi skulle warda Guds rttfrdighet genom Honom till frbannelse fr oss, p det wi skulle rfwa wlsignelsen. Hraf se wi, att wrt ewiga ndewal grundar sig icke p ngon fwerseende krlek hos Gud; ty missgerningen skulle frsonas, fwertrdelsen borttagas, synden betckas, och den ewiga rttfrdigheten framhafwas mycket mindre p ngon wr egen frtjenst, dygd eller wrdighet, ty wi lgo, ssom Skriften sger, i wrt blod, d Frbarmaren gick framom oss och warkunnade sig utan helt och hllet p Christus, den osynlige Gudens belte, frstfdd fr alla kreatur, Guds ewige och enfdde Son efter Anden, men efter kttet Davids Son, menniskans Son, qwinnans sd, den andre Adam. Honom, den store medlaren mellan Gud och menniskor, har det kostat ganska mycket att nedbryta medelbalken, frsona synden, tillfredsstlla rttfrdigheten och terwinna t oss den frwerkade barnartten och det frstrda arfwet. Det kostade den kre Herren ganska mycket, d Han i fwer tretio r war en trl fr wr skull fr att frlossa oss ifrn djefwulens wld och frwrfwa en rttfrdighet, som i alla wra lefnadsr skulle glla fr alla wra dagliga synder och orenligheter; det kostade Honom "starkt rop och trar", swett och blod men Han wann ock dermed en frlossning, som hos Gud ewigt gller. Sedan Han efter Guds ewiga rd war gjord till synd fr oss, sedan Herren "kastade allas wra synder upp Honom", har Han icke ftt den ringaste eftergift p wrt ondliga skuldebref, utan har mst betala allt; men derfre sger ock apostelen, att Han "tog handskriften oss af wgen och naglade henne wid korset". Der stannade wra synder och all lagens frbannelse! Och ssom wra synder woro gjorda till Christi egna, s blefwo ock hans frtjenst, rttfrdighet och dygder wra. Han r Herren wr rttfrdighet. Gud ser nu hela det menskliga slgtet i Christus inneslutet och derfre i Christus frsonadt,
i Christus rttfrdigt, i Christus heligt, ostraffligt och godt. Men Lammet har warit slagtadt ifrn werldens begynnelse, nemligen fr Guds gon. Detta r grunden, hwarfre Gud alltifrn begynnelsen har hushllat med menniskors barn ssom en frsonad Gud, en ndig och huld Fader, som med innerlig barmhertighet skt sina frlorade sner och med krlek omfamnat dem, s snart de welat terkomma. S frklarade sig Herren Gud redan fr Moses, d han satt uti stenklyftan p berget fr att se Herrens herrlighet: "Herre, Herre Gud, barmhertig och ndelig, lngmodig och af stor nd och trofast. Du, som bewarar nd till tusende leder och frlter missgerningar och synder." Detta r ju Guds allmnna ndewal i Christus, som omfattar alla menniskobarn p jorden; ty efter Guds uppst r ingen utesluten; Gud will gra alla saliga. Hgtidligt betygar Han sjelf: S sannt som jag lefwer, jag har icke lust till den ogudaktiges dd, utan att han omwnder sig och lefwer. Gud will, att alla menniskor skola warda frlsta och komma till sanningens kunskap. Gud will icke, att ngra skola frgs, utan att hwar och en wnder sig till bttring. Han r alla menniskors Frlsare. Derfre befallde Christus sina apostlar: "Gn ut i hela werlden och prediken evangelium fr alla kreatur." Hr r sledes ingen tskilnad; hr r icke ngon wiss person, ngot wisst folk eller slgte p jorden utwaldt, utan denna utkorelse r allmn, omfattar alla slgter och alla menniskor, judar, hedningar, turkar, christna, katoliker, lutheraner, kortligen, alla menniskor, onda och goda, trogna och otrogna, ogudaktiga och fromma, fattiga och rika, hga och lga, man och qwinna, med ett ord: hela menniskoslgtet, "alla kreatur deraf, som ro under himmelen". S lydde det ewiga ndewalets frkunnelse: "Uti din sd, som r Christus, skola alla slgter p jorden warda wlsignade.^ S hgt har Gud, oss till stor frjd, Den fallna werlden lskat, Att Han sin Son af himlens hjd Har sndt, som oss har frlsat. I synder war s werlden snkt, Att hjelp ej stod att finna, Ej nd att winna, Om Gud sin Son ej sknkt. O menska det besinna! Den 5 mars. Christus r oss af Gud gjord till wisdom och till rttfrdighet och till helgelse och till frlossning. 1 Cor. 1:30. Bland de mnga freskrifter om pskalammets tande i gamla frbundets tid war fwen det en, att det skulle helt upptas, och intet deraf fick lemnas till morgondagen. Om ngot blef frigt, skulle detta uppbrnnas. Tnk, en sdan frordning! Lammet skulle tas helt. Frstr du? Frstr du, hwad Herren dermed will sga dig? Du fr icke taga, blott hwad dig behagar, af Christus; du skall annamma Honom hel och hllen, sdan Han r oss af Gud gifwen, till wisdom och till rttfrdighet, till helgelse och till frlossning. Hr hjelper icke att sjelf utwlja, tnka och besluta ngot om salighetens wg, utan den r af Gud redan freskrifwen; du har blott att hra och hrsamma. Den, som icke will hlla pska, slipper; men den, som will, skall gra det f, som det r skrifwet och lammet fr icke styckas, det skall tas helt.
Somliga snderstycka Lammet s, att de taga Christus blott till wisdom, till profet, och njuta af hans drpliga lrdomar, men intet widare! De behfwa Honom icke sjelfwa till ngot egentligt gagn; hwarken ro de i syndand, s att de behfwa annamma hans frsoning till rttfrdighet de behfwa Honom icke till fwersteprest icke heller fr Han blifwa deras konung och regera fwer dem, eller blifwa dem till helgelse och frlossning. Dessa ro de, som filosofera fwer christendomen och hafwa allt blott i hufwudet, i klara, wl ordnade begrepp och insigter, men brja aldrig att anwnda dem p sig sjelfwa, sitt eget hjerta och lefwerne. O, we, huru frskrckligt de gckas med den Helige! Det r till sdana, blott studerande frstndschristna, Herren en gng skall sga: "Woren I blinda, d haden I icke synd, men nu sgen I: wi se, derfre frblir eder synd." Andra taga Christus blott till fresyn och helgelse och mena, att Han derigenom skall warda wr rttfrdighet. Dessa wilja hafwa Christus blott till konung. De gra endast wsende af hans efterfljelse, af hwad de sjelfwa skola gra och warda, af dmjukhet, bn, frsakelse m. m. d. och hafwa derigenom det strsta sken, ssom de wore de mest allwarliga christna; men under allt detta dljer sig en djup, ondlig inbillning om denna deras allwarliga gudaktighets wrde, s att de ock derfre aldrig blifwa rtt elndiga och frtappade syndare, som i Christi frsoningsblod allena f sitt lif och sin trst, utan om de ock efter frstndet regelrtt beknna trons lra, ligger dock deras hjerta frdjupadt i, hwad de sjelfwa gra och skola gra, hwarfre ock detta r deras "wisa i munnen", deras frsta och sista icke den sngen, som sjunges af de saliga p Zions berg: Lammet, som r ddadt och har igenlst oss t Gud med sitt blod, utan Lammet, som r wr fresyn och har helgat oss med sin Ande. Hwilket wisar, att hjertats egentliga skatt och trst bestr uti det, som r werkadt hos dem, icke uti det som Lammet sjelft med sitt blod frwrfwat oss. Och hwad skall man sga derom? Det mste man sga: denna eder allwarlighet och gudaktighet ro wl goda och bermliga saker; men skada blott, att de icke g litet djupare, nemligen derhn, att I blifwen till skam p allt detta och ssom helt utfattiga, frtappade syndare lren, att allt detta r uselhet infr Guds gon, fr hwilka endast ett gller: Lammet, som r ddadt och har igenlst oss t Gud med sitt blod. Fr det tredje ro ock ngra, som wl wilja hafwa Christus till frsoning, men icke till helgelse, nemligen dessa kttsliga medwandrare i de christnas lilla hop, som gerna hlla till godo att hra detta ljufliga, huru inga synder frdma oss och inga goda gerningar gra oss saliga, men wilja intet hra om kttets ddande och Christi efterfljelse, utan knorra och klaga, att man genom den lran betungar deras samweten med lag. "De taga", ssom Luther sger, "blott skummet af evangelium" och kunna mycket tala om nden och tron, men nr de ro ute i sitt hwardagslif, r der ingen Herrens fruktans ande hos dem, utan d lefwa de helt fritt i sina synder och orttfrdigheter. De ro de grenar i Christus, som icke bra frukt och icke rensas, bjas och qwistas, utan f wxa fritt, i hwad form de helst wilja antaga. Christus r intet rttesnre fr dem. Hwad skall man sga till dem? Jo: edert nit om evangelium och samwetets frihet r frtrffligt; men hwarfre lsken I icke tuktan? Ar icke fwen frmaningens ord af Christus och apostlarna? "All skrift af Gud utgifwen r nyttig, till lrdom, till straff, till bttring, till tuktan i rttfrdighet; att en Guds menniska skall wara fullbordad, skicklig till alla goda gerningar." Hr, Lammet fr icke styckas, det skall tas helt. Men alla dessa fela deruti, att de mer tnka n hra, att de icke wl gifwa akt p ordet. Mrk derfre: Lammet skall tas helt. O, m oss Herren mer och mer framfra
Till hemlighetens uppenbarelse: Blott Kristus fr oss att rttfrdiggra, Blott Christus i oss all wr helgelse. Den 6 Mars. Jag r den gode herden; den gode herden lter sitt lif fr fren. Joh. 10:11. Men ack, dessa ord r ju s gammalt bekanta och ofta hrda! Hwem skulle wl nu ter wilja betrakta dem! Mnga torde wilja somna wid deras betraktande. Och likwl r det nnu just detta mne, som framfr ngot annat kan gra ett iskallt hjerta brinnande och den dde lefwande, om Guds Ande fr ppna wra sinnen. O, stanna dock nnu en gng och betnk, hwad Herren Christus hr sjelf sger: Jag lter mitt lif fr fren. Du r kanske fridls, gldjels, kall och olycklig, du har intet warmt och huldt hjerta att luta ditt roliga hufwud till; men wi skola hr sannerligen sga dig, huru du kan f ett warmt, lyckligt och fridfullt hjerta. Huru sker d det? Jo, om du blott kan f en fast blick p din Frlsares ansigte, i det Han sger: Jag r den gode herden jag lter mitt lif fr fren. Om du endast fr detta in i ditt hjerta, skall det sannerligen brja blifwa warmt derinne, ja, en outsglig frid och frjd. Bed Gud om den barmhertigheten, att Han sknker dig en stilla, betraktande ande och ppnade sinnen, nr du hr Herren tala dessa ord. Besinna sedan, hwem det r, som talar. Besinna allwarligt, att det r densamme, som du talar till i bnen det r din Frlsare. Se d p Honom och hr Honom sga: Jag r den gode herden; och jag lter mitt lif fr fren. Mrker du icke ngon djup och hjertlig huldhet hos Honom, d Han s talar? Eller menar du nd, att Han werkligen kan wara s kall och liknjd om dig, som ditt otrogna och kalla hjerta dmer? Tag d dessa ord med dig till bnen, och nr du har det mest tryckande och grmande bekymmer p ditt hjerta och wille klaga infr din Frlsare, men tycker dig ingen krlek af Honom frnimma, sk d att fatta hans bild och skda i hans ansigte, d Han sger: Jeg r den gode herden jag lter mitt lif fr fren. Och se, det r nnu blott hans ord, du betraktat. Skda Honom sedan uti sjelfwa gerningen, som hr omtalas hans williga lidande, hans bittra dd och lt d dessa ord, jag lter mitt lif fr fren, bestndigt ligga fr dig och frklara fr din sjl allt, hwad du skdar. Skda, huru Han friwilligt gr fram emot den mrkrets makt, som sker Honom i rtagrden, och huru Han sger: Sken I mig, s lten dessa g. Jag lter mitt lif fr fren; och huru Han stilla, "ssom ett lam, som ledes till slagtning", gr ut till afrttsplatsen och der lter genomspika sina hnder och ftter och upphnga sig p korsets trd. Och nr du ser Honom i ddens allwar, hr d hans egen frklaring: Jag lter mitt lif fr fren. Wgar du nd att misstro hans krlek och huldhet om fren? Wgar du nd att hellre tro ditt mrka, lgnaktiga hjerta och djefwulen, som sger: "Han r liknjd om dig, Han bryr sig icke om din nd, Han wntar, att du sjelf skall fwerwinna ditt onda, Han wntar, att fret sjelft skall frswara sig emot ulfwen" o.s.w. O, frskrcks dock fr sdana mrkrets ingifwelser och lt en gng din Frlsare wara, den Han r, den ewiga och obegripliga huldheten, som icke ens kunde lida, att folket i knen hungrade, eller att en man hade en wissnad hand. Huru mycket mindre kan Han d frdraga, att din sjl r i nd och fara, utan att Han skulle ngot gra dertill, nr Han dock r kommen i werlden egentligen fr sjlarnas frlsning? D jag inser, huru hela Christi person och rende till werlden r blott
ett enda stort bewis p en obegriplig krlek och huldhet om det arma menniskoslgtet, och ser, huru Han sjelf wille, att wi s skulle betrakta det, sgande: "Ingen har strre krlek, n att han lter sitt lif fr sina wnner", har jag ju skl fr den slutsatsen, att allt hwad jag sjelf erfar, ser, knner och tycker, omjligen r lika wisst, som det Christus med sitt lifs utgifwande bewisar. Han m sedan prfwa mig, s besynnerligt och bekymrande Han kan, lemna mig t djefwulen och allt ondt, s lnge Han behagar, jag anar dock, att hos Honom nnu gmmer sig ett hjerta, som blder af innerlig krlek, och att, nr jag dock nnu r i ndetiden och likwl dmer mig sjelf, men ocks flyr till hans barmhertighet, skall Han omjligt kunna p allwar lemna mig nej, s sannt denne trogne Herren icke kan ljuga, r d i hans hjerta redan gldje fwer ett terfunnet fr. Korteligen: genom detta stora bewis p Christi krlek, hans hela persons och hans lifs utgifwande, br du komma till en sdan tro, att Han sedan fr gra med dig, huru Han will, och du nd lter det stora bewiset glla nnu mer. Se, p detta stt bra wi gra oss gagn af, det Han hr sger: Den gode herden lter sitt lif fr fren, nemligen att hwad helst som trycker, hotar, skrmmer och pinar wrt hjerta, wi dock hafwa en innerlig tillfrsigt till hans krlek och herdetrohet och endast fly till Honom, som s hjerteligen will och s ltteligen kan hjelpa allting. Den korta stund jag wandrar hr Hwad fruktar jag och klagar? Han, som den gode Herden r, Huldt mina steg ledsagar. Han, som gaf lifwet fr sin hjord, n med sin Ande och sitt ord r nr oss alla dagar. Den 7 Mars. nnn en liten tid s kommer Han, som skall komma, och frdrjer icke. Ebr. 10:37. O, att wi mer toge till hjertat, hwad order lrer om Herrens tillkommelse och de christnas salighetshopp! Ingen christen r hri fullkomlig, ingen har allt s rtt och riktigt; alla behfwa wi lras och rttas. Wisserligen r den fr Gud "helig och salig, som har del i den frsta uppstndelsen"; den som dagligen drages med synder och brister, men knner dem och har deruti sitt swraste lidande p jorden samt dagligen hller sig till Frlsaren och evangelii ord och behfwer deraf bestndigt trstas, styrkas och lifwas. Wisserligen r den ett bendadt Guds barn, fwen om han finner sig mycket kallsinnig och blir mycket straffad af lran om det saliga hoppet; men han br ocks taga den herrliga lran till sig, s skall han hafwa stor wlsignelse deraf. Apostelen Paulus frklarar salighetens hopp wara ett wigtigt wapen och sger: "Ikldda trons och krlekens brstharnesk, och salighetens hopp fr en hjelm." Ssom tron och krleken ro wigtiga, s r ock hoppet. Hoppet p Christi herrliga tillkommelse r bde wckande, trstande, renande och lifwande. Johannes sger: "Den som har detta hopp till Honom, han renar sig, ssom ock Han r ren." Paulus will med den stora sanningen, att tiden r kort, hja de christnas sinnen fwer detta frgngliga, att de skola wakta sig fr den drskapen att fsta sig wid ngot jordiskt, ehwad det r ljuft eller ledt. Han sger: "Kra brder, tiden r kort! De, som hafwa hustrur, ware, ssom de inga hade; och de som grta, ssom de intet grte; och de som frjda sig, ssom de frjdade sig intet; och de som kpa, ssom de behlle det intet, ty
denna werldens wsende frgs." Mrk, o menniska, tiden r kort! Sker dig ngot gldjande, gld dig lagom, det blir s kort, du skall snart lemna det. Sker dig ngot bedrfligt, srj lagom, det warar icke lnge, tiden r kort. Tager du hustru, fr du jordagods, war s till sinnes, som om du skulle straxt lemna det. Det "dumma kttet" will oupphrligt uppresa hufwudet och ska bereda sig ett paradis hr nere det r drskap det blir s kort! O, att en del christna, som brja f ifrigt rusta i denna werld med sina jordagods, sin handel, sitt byggande, o, att de wille hejda sig i tid, innan den sista gnistan af det andliga lifwet r utslckt och gudsfruktans ande helt wiken! Lt handen arbeta; men war uppriktig i den prfningen: hwar r hjertat! Ljug icke p din sjl! Hwar r hjertat? I himmelen, ddan du wntar Frlsaren? eller i ditt jordiska goda? War uppriktig! Men det saliga hoppet skulle isynnerhet wara till stor trst. I, som ofta ren nra att helt uppgifwas i wgen fr de ondliga trttande brister, synder och otroheter, som aldrig tillta eder hafwa en enda rtt glad och molnfri dag; och du, som i trons dunkelhet, i hjertats obegripliga ondska, hrdhet och kallsinnighet har din dagliga plga och frskrckelse; och du, som drages med en swr frestelse, en satans ngel glmmom aldrig, att det r blott om en kort tid till grande. Snart kommer det, som skall komma. Lyften edra hufwuden upp, snart nalkas eder frlossning! Den tunga, tjocka otrosdimman skall icke ewigt trycka wr sjl! Detta onda kttet med dess lustar, detta onda hjertat med dess kallsinnighet, dess falskhet, lttsinnighet, hrdhet och ondska skola icke ewigt fngsla wr ande. Mtte isynnerhet de, som ro af Gud utrustade med ngra gfwor fr sjlars tjenst och derfre, ssom Christi stridsmn, ro mest ansatta och plgade, utwrtes af werlden med lgn och smlek och inwrtes af djefwulen med obegripliga frestelser, s att de knappt kunna fr ngon i denna werld uppenbara sitt hjerta mtte de aldrig frgta "salighetens hopp", som skulle wara deras "hjelm" aldrig frgta, att det nu gller en liten tid. Snart kommer Herren, att gifwa dem bedrfwelse, som eder bedrfwa, men eder, som bedrfwens, rolighet, ra och ofrgngligt wsende, d Herren Jesus warder uppenbar af himmelen, samt med sin krafts nglar. Paulus utbrister: "Om wi allenast i detta lifwet hafwa hoppet till Christum, wore wi uslast af alla menniskor." Det bsta, det herrligaste terstr! Wi skola se honungen ansigte emot ansigte och sedan wara nr Herren alltid! Eller skola wi tro Christus, nr Han talar om den nrwarande nden, och icke tro Honom, nr Han talar om den herrlighet, som skall komma? Gud beware oss! Mtte alla christna besinna fwen detta stycke! Och nu mtte wi blott wara redo och wakande och hafwa olja i lamporna, nr anskriet hres: Si brudgummen kommer! Framt i Jesu namn! Tiden r kort. Ljuflig r hwilans hamn, Tiden r kort. Herrligt r resans ml. Jesus wet, hwad jag tl, Han r min lngtans ml; Tiden r kort. Hur det m wexla hr, Tiden r kort. Hemmet mig wntar der Tiden r kort. Kort, om n het, min strid,
Jesus mig winkar blid: "Jag r ju sjelf din frid; Tiden r kort." Den 8 Mars. S wardt ock en trta emellan dem (lrjungarna), hwilkendera skulle synas wara ypperst. Luc. 22:24. Hr f wi med gonen skda, huru Christus handlar med ngra lrjungar, som p ett mycket owrdigt stt frsyndat sig. Det war ju hgst owrdigt att "trta om, hwem som r ypperst". Blott en tanke i sdan riktning r ju en ful synd; men hr utbryter den ock i gerning, i en trta derom. War sdant tillbrligt fr Jesu lrjungar? Skola christna gra ngot sdant? Gud beware oss! Men hwad gr nu Herren? r Han njd med deras trta? Gud beware oss fr en sdan tanke! Nej, Herren straffar dem. Han sger: "Werldsliga konungar regera, och de, som hafwa makten, kallas ndiga herrar; men I icke s; utan den som r strst ibland eder, han skall wara ssom den yngste; och den der r ypperst, han ware ssom en tjenare." Och till att nnu mer frkrossa dem, frehller Han dem sitt eget exempel, sgande: "Hwilkendera r strre, den som sitter, eller den som tjenar? r icke han, som sitter? Men jag r midt ibland eder, ssom den som tjenar." Nu, Han r sledes wred p dem? Det hade de wl frtjent; men se, huru denne Herren har det i sitt hjerta! Hwad tyckes oss? Midt i det allvarsamma strafftalet fr deras otillbrliga synd, brjar Han tala om deras resten i himmelen, huru de skulle sitta med Honom i hans rike p stolar och dma de tolf Israels slgter. O, hwad ser jag? hwad hr jag? Du milde Frlsare, jag menade, att wi skulle fr s owrdiga synder frlora din krlek och wr barnartt, eller att wi tminstone fr ngon stund eller dag skulle wara uteslutna frn din nd. Men nej, hr ser jag annat. Midt uti bestraffningen talar Han dock om deras platser i himmelen. Nden, barnaskapet det war en srskild sak, som icke kunde rubbas; den stod p en annan och fastare grund n s. Att de woro Guds barn och skulle i ewighet wara med Christus i himmelen, det war en afgjord sak, som icke berodde p deras arma, ostadiga fromhet. Straffa dem, rtta och frmana dem, det wille Christus; men detta war ock allt, hwad Han wille. Si, s r Christus sinnad, den kre, milde, trogne Frlsaren! Djefwulen ter, han stter udden mot sjelfwa lifwet, han will rakt frdma oss, nr wi syndat; men Christus icke s. Hwad skola wi nu lra af allt detta? Skola wi hraf lra, att det icke r farligt att synda emot Gud; att d Christus wisar en s stor och bestndig nd wid dessa sina lrjungars synder, kunna ock wi nu gerna trta om, hwem som r ypperst, och dylikt? Ja, s sga somliga, att lrdomen skall blifwa, d de exempel anfras, som wi nu anfrt. Men sdana "frsmdare" ro redan uttryckligt tecknade af Herrens Ande (Rom. 3:8), och apostelen tillgger, att "deras frdmelse r all rtt". Evangelisterna hafwa sannerligen icke upptecknat dessa exempel p lrjungarnas swaghet och Christi nd, p det de skulle frbigs och frtigas, utan twrtom att de skulle betraktas och icke ssom exempel p ngra otrognas synder, utan p de trognas swagheter. Ty wi mste dock lta Christi dom glla, d Han just till dessa lrjungar fre sin dd sger: I ren grenar i mig; jag i dem och de i mig; nu ren i rena, o.s.w. Att dessa lrjungar fingo en hel annan kraft p den stora pingstdagen, det gjorde dem icke till christna och Jesu wnner, utan till apostlar, hwilka nu "beklddes med en sdan kraft af hjden", som ingen efter dem haft, ehuru de icke ens derefter woro felfria. Det r hgst ndigt, om du will behlla evangelii sanning ren, att icke tro, det nden beror af olika grader i fromhet och kraft; ty d har du redan felat i
sjelfwa tron. Om wi anse nden bero af wr helgelse, d hafwa wi genast en annan grund fr tron n "den, som r lagd". Men om nden icke beror af helgelsegraderna, d r det rtt, hwad evangelisterna gjort, att de framstllt de swagafte lrjungars bendning till exempel p Christi krlek. S torde du frst, hwad wi skola lra af dessa exempel, nemligen icke att synden ingenting betyder, icke att wi bra efterflja lrjungarnas swagheter, icke ens att hwar och en r en christen, som liknar dem i dessa swagheter, utan att Christi nd r s stor och orubblig wid sina wnners skrpligheter, som du hr ser. Du skall lra allwaret af Christi frsoning och syndernas frltelse till styrka fr din arma tro; och d skall den strkta tron medfra frkad krlek och kraft till allt godt; du skall erfara, att Christi krlek twingar oss, s framt du r en lefwande lem i Honom. Fr du ter en motsatt werkan hraf, s att du nu will synda fritt, efter nden r s stor, d r detta ett tecken, att du r dd. Detta tecken r s skert, som att den i stammen lefwande grenen p ett frukttrd fr genom solens wrma blott desto ymnigare saft och frukter, d deremot den gren, hwars lf frtorka genom samma sol, med rtta m anses sakna en lefwande frening med stammen. Din nd, o Jesu, skyler all Min synd och mitt elnde, Den mig allt framgent skydda skall, Ty Gud med den ock snde Din helga Ande i min sjl, Som trstar, warnar mig s wl Och i all sanning leder. Den 9 Mars. Herrens ord blifwer ewinnerligen. 1 Petr. 1:25. Hwad kraft och betydenhet ett ord eller lfte har, nr det blott r gifwet af en person, som icke kan swika det, lter oss Paulus frst, d han sger, att den, som will hafwa Christus med all hans frtjenst, behfwer icke sga: "Hwem will fara upp i hjden? det r, att hemta Christus hr ned; eller, hwem will fara ned i djupet? det r, att hemta Christus upp igen ifrn de dda; utan hwad sger Skriften? Ordet r hardt nr dig, nemligen i ditt hjerta och i din mun", d du tror i ditt hjerta och beknner med din mun det "ordet om tron". Mrk! han sger: "Ordet r hardt nr dig" der har du allt, hwad du will hafwa, menar han, nr du blott omfattar ordet. Paulus menar, att ett ord af Gud r alldeles lika mycket, som om wi hade sjelfwa saken i wr hand. Att ett plitligt lfte har sdan wigt och betydelse, derom ro wi mycket frstndiga, s snart det rr menskliga ting; men nr det rr de himmelska, der wi hafwa sjelfwa Gud till lftesman, d ro wi icke frstndiga nog att wara rtt trygga. Wi wilja nnu belysa detta med en liknelse af ett mycket bekant frhllande: Om jag ock icke eger en enda skilling werkligt mynt, r jag dock alltid fullkomligt njd, blott jag har tillrckligt af en wiss sorts papper, som wi kalla sedlar, p hwilka st ngra ord, som alldeles betrygga oss, nemligen de orden, att "rikets bank inlser denna sedel" med s och s mycket. D ro wi s trygga, att wi icke ens bry oss om att ngonsin utwexla dessa sedlar mot werkligt mynt, utan kunna hela wrt lif igenom s gmma och wrdera dem, som om det wore penningar, ja, s att wi kalla dem penningar, och de flesta menniskor icke annat weta, n att det r penningar; ty de glla i all wr handel ssom werkligt mynt. Hwad r det nu, som gifwer dessa papper ett sdant wrde? Endast ngra ord, endast ett lfte,
nemligen att de wid anfordran inlsas mot werkligt mynt. Si, sdan wigt menade Paulus, att fwen Guds ord och lfte skulle ega, d han sade: "Sg icke: hwem will fara upp i hjden att hemta Christus hr ned?" Det behfs icke, sger han; ordet r hardt nr dig. D har du Christus, himmel och salighet, om du blott gmmer ordet i ditt hjerta och litar p det. fwen wr himmelske konung har utgifwit sedlar p jorden, nemligen i sitt ord. O, att wi en gng blefwe s frstndiga, att wi kunde lika fast lita p de ord, Gud gifwit oss i den stora sedelboken, bibeln, som wi lita p en jordisk konungs ord! Gud skall sannerligen icke swika dessa sina egna frskringar, nr det en gng gller, att wi wilja utwexla dem mot deras utlofwade werklighet, wilja hafwa sjelfwa himmelen och saligheten. Mtte fwen denna bild pminna oss, hwad wigt och betydelse ett Guds ord och lfte eger! Wi skola aldrig kunn a frblifwa i tron, i en werklig tillfrsigt till all den outsgliga herrlighet, som ordet lofwar, om wi icke djupt i wr sjl inprgla, hwad det gller, att Gud sjelf har sagt det. Det r ju ngot s stort, att Gud sjelf gifwit oss lften, att wi blott fr dess storhet icke kunna besinna det. Eller kan wl ngonting wara skrare, n det Gud sjelf lofwat? Skulle Gud kunna swika? Gud? Huru obegripligt frderfwade ro icke wra sjlskrafter, att wi aldrig kunna rtt besinna sdant! Apostelen sger, att Gud har icke blott uttalat det stora lftet i Christus, utan ock med sin heliga ed bekrftat det. Han sger: "D Gud wille rikligen bewisa arfwingarna till lftet sitt uppsts fasthet, lade Han derupp en ed och d Han ingen strre hade, wid hwilken Han kunde swrja, swor Han wid sig sjelf att wi genom tw swikliga ting (lftet och eden), i hwilka det r omjligt, att Gud skulle ljuga, skulle hafwa en stark trst, wi, som hafwa flytt dertill, att wi mtte f det hopp, som r tillbjudet." O, wr store, nderike Gud! Har du ock med din heliga ed bekrftat ditt ord, och wi likwl icke tro! Hjelp oss, hjelp oss fr wra mkliga hjertans mrker och otro! Store, gode Gud! frlt oss och hjelp oss! Guds ord och lfte skall best, Wi det i hjertat bre. Fr himmel, ej fr jord wi g Till strids och glada re, ro alltid wl till mods, Fast wi wga gods Och ra, lif och allt. Ske blott, som Gud befallt Guds rike wi behlla. Den 10 Mars. Wi gingo alla i willfarelse ssom fr; hwar och en sg upp sin wg. Men Herren kastade allas wra synder upp Honom. Ef. 53: 6. Hwad som hr syftas, hwad hr egentligen r frgan, hwari wi gingo i willfarelse och sgo hwar och en p sin wg, det mrker jag af det, som Gud d gjorde till bot fr detta irrande, nemligen: men Herren kastade allas wra synder upp Honom. Jag mrker d, att det war i frga om synden och wr frlsning, det war i frga om wgen till himmelen. Nu, betnk d, hwad Herrens Ande hr anmrker ssom wr stora hufwudwillfarelse i den frgan, nemligen: Hwar och en sg upp sin wg. Hwar och en ser p ngot eget grande. Den ene tnker: Om jag blott kunde wara rtt allwarlig i min gudaktighet,
rtteligen lska och frukta Gud, skulle jag hoppas nd. Men detta r att g i willfarelse, sger hr profeten. Det frslr inte; du r fr mycket frderfwad, du r alldeles frtappad med allt, hwad du gr. Den andre tnker: Om jag blott kunde rtt bittert knna och ngra min synd, rtt allwarligt waka och strida emot den, skulle jag hoppas nd; men det r att "g i willfarelse", sger profeten; det r allt frgfwes, hwad helst du gr, det fordras en helt annan man. Men will du weta, hwad som gller, s hr: Herren kastade allas wra synder upp Honom. - endast detta gller. Herren sg med barmhertighet p wrt mkliga strfwande i syndens dy, och Han warkunnade sig och gaf oss en man, som skulle bra allas vra synder: Honom, som af ingen synd wisste, har Han fr oss gjort till synd. Hela werldens alla synder blefwo genom den stora tillrknelselagen "kastade" p en enda man. Herren afdmde, att allas wra synder skulle wara hans, s att Han skulle betala och plikta fr dem. Wra synder ro icke mer wra, utan hans. Och att wi mtte wara desto tryggare, sger profeten, att det r icke wi, som lagt wra synder p Honom, utan Herren Herren kastade. Det r Herrens egen gerning och wlbehag, och Han mste wl mena och wara njd med, hwad Han sjelf gjort! Ssom Johannes derfre sger: Si, Guds Lam, som borttager werldens synd. Mrk: Guds Lam! d. . det Lam, som Gud har bestmt till wr frsoning, det enda, som Gud will hafwa fr wra synder. Derfr sger ock Jesus, att Fadren frdenskull lskade Honom, att Han utgaf sitt lif. Hwad kan d wara tryggare? Gud mste wl wara njd med sin egen wilja. Mrk det, du arma, syndiga, frtorkade och betryckta sjl, att det r Guds egen gerning, som frlsar dig, det r Fadren sjelf, som gifwit denna frsoning. Hwad r det d fr en Gud, som kan anklaga dig fr din synd? Ty Gud i himmelen, som r din Herre, och for hwilken du s hgligen fruktar, Han har sjelf lagt din synd icke p dig, utan p Christus, till hjelp emot alla lagens hotelser. Skulle nu icke den, som har ett ondt samwete, hafwa del i denna frsoning, hafwa hr sin frlsning och trst, hwem skall d hafwa det? Ty en frsoning kan ju icke wara gifwen fr ngra rttfrdiga, utan endast fr straffskyldiga. O, den ewiga, obegripliga krleken! Syndare, som hafwa ett ondt samwete, skola nu f hafwa frid! Tack och pris, o Gud! Kan du endast tro detta, hwilket ju r den stora hufwudlran i allt Guds ord, fwerrkna sedan, huru mycket du wger emot denna frsoning, huru mycket allt ditt frskrckliga frderf, din ondska och ddhet wger emot Guds egen Sons dd! Mrker du icke, att alla menniskor ro emot Guds Son ett intet? Ja, d Herren liknat sig wid en god herde och sagt, att Han lter sitt lif fr fren, s led dig wid denna bild till ngon besinning. Frestll dig, att ett fr kunde hafwa moralisk skuld och hade med sin ondska dragit sig en ddsdom, men att detta fr hade en s besynnerligt m herde, att denne wille gifwa sitt lif fr det arma fret tnk, en menniska gfwe sitt lif fr ett frs frsonande tycker du icke, att detta wore en fwermttan dyr frsoning fr ett fr? Tycker du icke, att det fret wore tillrckligt wl frsonadt? Men r icke Guds ewige Sons dd fr menniskorna en lika stor, ja, en nnu omtligt strre frsoning fr oss? Tycker du icke, att du frswinner i den omtliga storheten af denna frsoning? Ja att alla dina synder, s swra de n i sig sjelfwa ro, likwl hr blifwa till intet? Och just detta war Fadrens mening och wilja, att wra synder skulle slunda blifwa till intet, "p det wi skulle hafwa frid". Kan du slunda blott och allenast i Christus hafwa din frid, d har du rtteligen frsttt Honom, d har du fattat ewinnerligt lif och med dina mnga uselheter skall wl denne gode Herden sedan finna rd. Det r Han, som skall srja fwen fr dessa. Du r blott ett elndigt fr infr Honom. Han will sjelf gra allting; fret skall endast hra herdersten. Blott hren, s fr eder sjl lefwa. Gud frke oss tron!
Guds rena Lam oskyldig, P korset fr oss slagtad. Alltid befunnen tlig, Ehur du war fraktad. Wr synd du hafwer dragit Och ddens makt nedslagit. Gif oss din frid, o Jesu. Den 11 Mars. Sade Jesus till Petrus: Flj mig. Joh. 21:19.
Hr begr den store Herren rentaf en tjenst af sin arme Petrus och lter ocks honom blifwa en fraherde, ssom Han sjelf war, lter honom blifwa sin tjenare och medarbetare. Samma nd gifwer Han alla sina wnner, ehuru p mnga olika wgar i olika stnd och kallelser, men alla f wi blifwa Christi efterfljare och Christi tjenare, gra och wara emot andra detsamma, som Han r emot oss. Till alla, som lska Honom, sger Han: Flj mig! Ssom ock Paulus sger: "Waren Guds efterfljare ssom lskliga barn och wandren i krleken, ssom ock Christus har lskat oss och utgifwit sig sjelf fr oss." D nu Christus sger till oss: "Jag r kommen, p det I skolen hafwa lif och fwer nog; hwad jag har, skall fwen du hafwa; om dig ngot fattas, skall det fwen fattas mig; der har du min rttfrdighet, lif och salighet, att ingen synd skall frdma dig, intet ondt fwerwldiga dig, utan du skall wara alldeles trygg i ewighet; s lnge jag r rttfrdig och lefwer, s lnge skall fwen du wara rttfrdig och lefwa fr min skull", d will Han, att ocks wi skola med samma krlek sga till wr nsta: "Si, min kre broder! Jag har undftt min Herre och all nd och salighet i Honom, lt nu fwen mig tjena dig, ssom Han har tjenat mig; tag du, hwad jag har, ssom jag har ftt, hwad Han hade; jag will icke mer kalla mig eller ngot, som jag har, fr mitt, utan hel och hllen wara dig och alla menniskor till tjenst, blott fr min dyre Herres skull, som gjort och dagligen gr mig s mycket godt." Att f handla, det heter att wara en Christi efterfljare och "icke mer lefwa sig sjelf, utan Honom, som r fr oss dd och uppstnden". Och detta r ju hela wrt lifs uppgift, om wi ro christna. Men ack, nr man tnker, huru det hrmed gr i werkligheten, och att det icke r wl med att blott weta detta, utan det skall ock dagligen fwas i werk och gerning, och nr man knner, hwilka bergstunga hinder d lgga sig i wgen, wet man icke, om det r wrdt att mer sga ett ord om saken. Det r ingen, som riktigt tror det, att Christus s lskar och tjenar oss, som wi nyss sade, och p samma gng, att Han bryr sig om wr arma tjenst och har deri ngot behag, och de ro f, som ens akta det och ska att f det in i hjertat. Hwilken tror riktigt, att Christus werkligen har behag i wra arma gerningar? Jo, endast de arma frblindade sjlar, som lefwa i falsk tro, s att de mena, att gerningarnas eget wrde r s stort infr Gud, att Han rentaf skall lska dem fr deras gerningars skull. Dessa tro s, att det r frskrckligt emedan djefwulen understdjer en sdan tro. Men fr en menniska rtt ljus fwer wra goda gerningars stora uselhet och owrdighet, fr hon ljus att se, det ingen enda gerning i sig sjelf r infr Gud ostrafflig, ren och behaglig, utan att wi mste hafwa frltelse fr wra bsta gerningar, eller ock frdmas fr dem och att gerningarna behaga Gud, icke fr deras eget wrde, utan endast af fljande orsaker: frst att Gud fr sin Sons skull har behag till wra personer
och fr den behagliga personens skull fwen lter hans lilla krlekstjenst behaga sig, och fr det andra fr hans ord i gerningen, d. . fr det Han behagar bjuda oss gra en gerning t sig, s att gerningen har wrde fr hans skull, hwilken befallt densamma si, frstr man detta, d will man icke tro och gldjas att f tjena Honom, utan d gr man och ser nd blott p tjenstens eller gerningens egen beskaffenhet, och om nu denna r af ringa betydenhet i sig sjelf, d kan man icke tro, att man gr Christus ngot behag dermed. Detta r den plga, som alltid lder wid den rtta lran om gerningarna, s att man kan af misstrstan om att ngonting kunna utrtta wilja tystna. O, den swarta, olyckliga otron och det frblindade hjertats mrker! Det r egentligen den olyckliga otron, hedningen i hjertat, som frhindrar de trogna att med den lust och flit gra det goda, som de eljest skulle gra det. Ty s mycket lska de dock sin Frlsare, att om de blott riktigt trodde, att de finge tjena Honom, skulle de med stor gldje lpa dertill, om det ock wore en lng wg. Om Han sjelf komme i synlig mtto uti deras hus och begrde af dem mat eller klder, skulle de wisserligen ingenting spara fr Honom, utan framtaga det bsta de hade. Men d Han skickar i sitt stlle en fattig menniska, som behfwer mat, klder eller penningar, r man ganska betnksam. Kunde wi d tro, att Jesus str bredwid, ser p oss och sger: Allt det I gren dessa minsta, fr min skull, det gren I mig, o, hwilken gldje wi d skulle hafwa att gifwa eller utlna, allt efter som det behfdes! Men d wi ingenting riktigt tro, hafwa wi ock ingen lust eller drift till att gra det goda. Har du i tron dig gifwit frst t Jesus, wnnen kr, O, gif dig se'n i krleken t dina brder hr. Gif lrdom, warning, rd och trst, gif willigt, hwad du har, Och mrk och lr, ju mer du ger, dess mera har du qwar. Den 12 Mars. D sade ormen till qwinnan. Frty Gud wet, att p hwad dag I ten deraf, skola edra gon ppnas, och I warden ssom Gud, wetande, hwad som r godt och ondt. 1 Mos. 3:5. Mrk dessa ord! den frstliga twetydigheten och ormalisten. Se nu hr den "hwitkldda" djefwulen. Hr synes han ganska prktig, frskapad till en ljusets ngel. Han sger icke till Adam och Eva: frty I skolen allsintet akta, hwad Gud sger twrtom tager han just Gud till wittne p, hwad han sagt, och lgger Guds egna ord till grund derfr. Han gr endast en frklaring fwer det namn, som Gud sjelf hade gifwit trdet. Gud hade i frbudet kallat det kunskapens trd p godt och ondt. Hwad detta betydde, will nu djefwulen utlgga. Gud wet, sger han, Gud har medgifwit med sjelfwa trdets namn, att man genom detta trd fr kunskap om godt och ondt, hwilken kunskap Gud sjelf eger sledes: att p hwad dag I ten deraf, "skolen ocks I warda ssom Gud, wetande, hwad som r godt och ondt". Detta r ju allt frtrffliga saker: warda ssom Gud sjelf, wis och upplyst ssom Han detta mste ju icke wara ngot ondt. Nr nu Gud wet sdant, r det ju omjligt, att Han, eder hulde, allgode Fader, kan hafwa frbjudit eder att ta af detta trd. S hafwa somliga frsttt satans djuphet hri. Andra ter mena, att han hrmed welat ingifwa misstankar om ngon missunsamhet hos Gud, nemligen att Han icke unnade dem att blifwa s lyckliga och herrliga att de sledes icke borde s wisst och fast tro p Guds krlek och wlwilja fr dem. Bda meningarna kunna wl st tillsammans; ty Eva kunde ju endast gra denna slutsats: Wet Gud, att genom tnjutande af denna frukt wra gon
skola ppnas, kan Han icke hafwa frbjudit oss ta deraf, utan wi mste hafwa missfrsttt hans ord; ty huru kunde ett sdant bud komma fwerens med hans godhet och krlek. Har Han ter werkligen frbjudit oss ta deraf, kunna wi icke annat sluta, n att Han r missundsam emot oss. Se nu hr satans djuphet! Denna framstr nnu hemskare, nr man betnker, huru han hr i sin djupa lgn inblandar sanningar, hwilka han endast wanstller och frdunklar genom de twetydiga uttrycken. Han lofwar t.ex. att deras gon skulle ppnas. Detta kunde tagas s, att de skulle f en utomordentlig wishet och insigt; men sjelf menar han utan twifwel endast den bedrfliga erfarenhet, de skulle f af synden och dess straff. Hwad som dock, fwerhufwud taget, r mest framstende i denna frestelse och derjemte lemnat s djupa mrken efter sig i alla Adams barn, att det nnu i denna dag utgr den egentliga grundkllan till allt andligt frderf, alla de mktigaste frestelser och de djupaste fall, r ormens ingifwelser till hgmod, sjelffrgudning och oberoende. Redan i ormens frsta ord: "Ja, skulle Gud hafwa sagt, att I icke skolen ta af allehanda trd", ligger den tanken: I, Guds herrligaste werk, I herrskare fwer hela jorden, skullen I hafwa ett band p eder! Skullen I icke hafwa all frihet? Men sedan frestarens dristighet wuxit, sger han uttryckligt: I skolen warda ssom Gud, eller gudar. Och just detta: I skolen warda ssom Gud nemligen, icke genom ngon Guds nd och gfwa, utan genom egen "kunskap om godt och ondt", genom en egen tgrd, egen gerning det tog djupt i menniskan, det lemnade mrken efter sig hos Adams slgte, hwilka nnu i dag oupphrligt sticka fram. fwen r det onekligen ngot betydelsefullt, att ormen uppwckte ett kunskapsbegr, som isynnerhet bidrog till detta stora och frskrckliga fall. Luther sger: "Det r egentligen djefwulens onaturliga gift, att menniskan will wara klokare, n henne af Gud r bjudet." Frst r det i allmnhet ingenting, som gjort menniskorna s galna uti andliga ting, s mktigt fiendtliga emot Gud och hans wgar, som den inbillska lrdheten. Nr de hllo sig fr wisa, ro de wordna drar, fwen om de werkligen innehade det strsta frrd af kunskaper. Apostelen sger, att frstndet uppblser; en strre rikedom p frstnd och wetande blir derigenom den mktigaste frestelsen till sjelffrgudning och sjelfklokhet; och blott derigenom r den menniskan genast, mer n ngon annan, obeqwm fr Guds wisdom. Gud str emot de hgfrdiga och frdljer sitt ljus fr de wisa och frnumstiga. Men nr Gud str emot en menniska, d r det frbi med henne, d faller hon frn den ena drskapen till den andra. "D fr hon en sdan wishet", sger Luther, "att hon anser fr rttfrdighet, det som r synd, och fr den hgsta wishet, det som r den yttersta drskap. Ty derhn plgar djefwulen drilla saken, att ju mera fjerran menniskan kommer ifrn ordet, destomer lrd och wis tycker hon sig wara." Waka sjl och bed Och till strids dig red. Rds, att frestarn lgger snaran, Der du minst frmodar faran: Sdan r hans sed. Waka sjl och bed. Uti lustans spr Smygande han gr, Wnnens rst han efterapar Sig till ljusets ngel skapar Tills han snrd dig fr Uti lustans spr.
Den l3 Mars. Hwar nu ngon r i Christus, s r han ett nytt kreatur, det gamla r frgnget, si allting r wordet nytt. 2 Cor 5:17. Den frsta skapelsen hade blifwit frderfwad genom syndafallet och det, som war en lust och frnjelse fr Guds hjerta, d Han sg p allt, det Han hade gjort, undergick en s sorglig frstrelse, att Herren p mennniskostt talade om en nger fwer, att Han gjort menniskorna Men d gaf Gud oss det ewiga "Ordet", "begynnelsen till Guds kreatur" att Han skulle stadkomma en ny skapelse p jorden den nya menniskan, som r skapad efter Gud, liksom i den frsta skapelsen, i sannskyldig rttfrdighet och helighet - skapad i Christus Jesus till goda gerningar, till hwilka Gud tillfrene har beredt oss. Hwar ngon r i Christus", sger apostelen. Hwad det will sga och huru det tillgr, hafwa wi ofta betraktat, nemligen att Anden s straffar allt det, som r i oss, synd, otro, egenrttfrdighet, att wi till slut ingenstdes finna ro, utom i Christus och hans rttfrdighet. D sjlen, jagad och drifwen af Andens bestndiga straffande, till slut mste helt inswepa sig i Christi rttfrdighet och hafwa blott i Honom sitt allt, bde sin rttfrdighet och sin starkhet, d heter det: hon r i Christus. Och d, sger apostelen, r hon ock ett nytt kreatur det gamla r frgnget, och allting r wordet nytt. Och detta r den uppenbaraste sanning i erfarenheten. Hwarje christen wittnar, att p samma gng han fick lif i Christus, fick ljus och frid i hans rttfrdighet, blef i detsamma i hans inre ett alldeles nytt wsende, ett nytt hjerta och sinne, s att han nu sg allting annorlunda, han fick ett nytt frrstnd i alla andliga ting, ny syn och hrsel, ny lust i hjertat, nya frjder och nya sorger, nya utsigter och nya strfwanden: kortligen, han har ett nytt lif, en hel ny werld fr sig - "allting r wordet nytt". Detta yttrar sig ock hos honom i ett nytt tungoml, nytt tal och nytt lefwerne. Och hwad det gamla angr, som nnu finns qwar hos mig, har jag nu kommit i en ny stllning till detsamma: synden, lustarna, som frr woro min frnjelse, ro nu min plga och frskrckelse; det andliga och himmelska, som frr war mig trkigt och fremmande, r nu mitt lif och min lust. Mitt sinne r nytt, fastn kttet, efter det gamla adamitiska frderfwet, r sig alltid likt. Detta nya inre r det starkaste bewiset p en ny fdelse, ty fdelse tyder p sjelva det inre wsendets frwandling. Och Christus sger. Utan en warder fdd p nytt, kan han icke se Guds rike." Och Johannes sger: Guds barn, hwilka icke ro fdda af blod, icke heller af kttslig wilja, icke heller af ngon mans wilja, utan af Gud." Genom denna nyfdelse af Gud, denna nyskapelse, terstlles det i syndafallet frlorade Guds belte i menniskan, nemligen uti de trognas sinne och anda; men emedan wi nnu lefwa i kttet, hwilket r fullt af synd och strider emot Anden, r detta nya belte nnu icke uppenbart och fullkomligt. Men den nya menniskan, som r skapad efter Gud i sannskyldig rttfrdighet och helighet, skall en gng frlossas ifrn denna ddens kropp, d Christus warder uppenbar, och "d warda wi lika Honom". Hr m nu hwar och en prfwa sig sjelf. Apostelen sger bestmdt: "Hwar ngon r i Christus, s r han ett nytt kreatur." Om du menar dig wara omwnd och troende, men icke har ftt detta nya sinne och hjerta, icke i ditt inre blifwit ett nytt kreatur, wet du nnu icke, hwad den rtta tron och saligheten i Christus will sga. Hela Skriften wittnar ju fwerallt, att den sanna tron medfr ett nytt sinne, nytt hjerta, wnskap och bekantskap med Gud, lust till hans lag och seger
fwer werlden. S omjligt som att eld skulle wara utan wrme, s omjligt kan tron och nyfdelsen af Guds Ande wara utan lif och kraft. Hwar ngon r i Christus, s r han ett nytt kreatur. Detta r kort och enkelt taladt af apostelen, men bestmdt och afgrande. Flyg icke frbi den prfwande sanningen, stanna och war uppriktig emot dig sjelf! Allt Guds ord mste wrdas och med allwar betraktas. Det r bttre att i tid upptcka sin andes falskhet, n att fr sent wara bedragen. Du kan ju weta med dig, om du genom din tro kommit till den hr nmnda inre frndringen. Om ock dina synder och skrpligheter nnu wore n s mnga och swra, men du dock derjemte har detta nya sinne, frst att Christus, Christus blifwit ditt A och O, ditt frsta och ditt sista, din enda trst, ditt dagliga behof, s att du helst will hra ngot om Christus och hans frtjenst och, fr det andra, att du i fljd deraf har ftt en ny krlek och lust till Guds lag och hans wgar, hwarigenom ock dina synder blifwit din wrsta plga si, om ock dina synder och brister d ro n s swra, r dock detta nya wsende det skraste bewis, att du r fdd af Gud. De fwitska jungfrurna kunna wl wara religisa, lska ordet i allmnhet och fwa sina wissa heliga gerningar; men - att hafwa sin lust och sitt lif i Christus och hans nd, att helst hra och tala om Christus och syndernas frltelse, det finner du icke hos dem. S r min Jesu bittra dd Till lifs i allt mig worden: Min trst uti min syndand, Min helgelse p jorden. I tron p Jesus r jag fri Frn synden och dess slafweri; Ty Jesus r min Herre. Den 14 Mars. Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull och kommer intet ihg dina synder. Es. 43:25. Hrom hr, hwad som r Herrens sinne! Nu wl, alla I, som ren trstiga, kommen hit till watten; och I, som icke hafwen penningar, ja, bde syndare och helgon, hren hr, d Herren sjelf talar och sger oss, huru Han dmer och handlar i den stora frgan om wr bendning. Hwad kan wara skrare, n det Herren sjelf sger! Och hr hra wi Honom p det allra uttryckligaste stt frklara, att hwarken det ena eller andra offret, hwarken inre eller yttre fromhet bewekte Honom till nd, och hwarken den ena eller den andra bristen, hwarken inre eller yttre ofromhet tillintetgjorde hans nd, utan bde frtjenster och skulder uppslukades af ett enda frhllande: "Mig har du gjort arbete uti dina synder och gjort mig mda i dina missgerningar." Och huru skall det d g? Jo, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull mrk: "fr min skull", icke fr din skull och kommer dina synder intet ihg. O, ljufliga, honungssta ord fr fattiga syndare! Ndefulle Gud, ppna wra gon och hjertan, att wi mtte smaka och se, huru ljufligt det r! Men fr att kunna rtt mrka kraften af dessa ljufliga ord, r det isynnerhet ndigt att frst den omstndigheten, att allt, det Herren frut (v. 2224) upprknar ssom icke bidragande till hans nd, utgr just de frnmsta styckena af den gudstjenst, fromhet och goda gerningar, som Herren hade freskrifwit Israels barn. Han talar frst om hjertat:
"icke att du har kallat mig" hwilket innefattar allt hjertats begr efter Herren och sedan allt kallande och bedjande. Derp upprknar Han, hwad som hrde till gudstjensten, ssom allehanda offer, spisoffer, brnnoffer, rkelse, etc. Detta allt motswarar sledes, hwad som hos oss i nya testamentet kallas gudaktighet, ssom bn, andakt, gudstjenst, barmhertighetswerk och allehanda goda gerningar. D wi nu weta, att Gud sjelf hade freskrifwit Israel denna gudstjenst, samt att Israels folk med stor omsorg och nit wrdade sin gudstjenst, hwad kan det d betyda, att Herren hr talar derom likasom frkastande, ja, ssom wille Han frneka, att de burit Honom ngra offer, d Han likwl p samma gng erknner, att de haft "arbete med rkelse och spisoffer"? Mnne Han nu ogillar, det Han sjelf hade freskrifwit? Wisserligen icke! "Fr ditt offers skull straffar jag dig intet", sger Han, "ro dock dina brnnoffer alltid fr mig"; utan hr r endast frga om, hwad som bewekte Honom till nd och frwrfwade dem syndernas frltelse; ssom hr uttryckligt str: "Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull", och ter v. 26: Lt oss g med hwarandra till rtta; sg, huru du will warda rttfrdig." Derom r hr frga. Och s snart det gller den frgan, d brinner Herrens nitlskan ssom en eld emot all mensklig frtjenst och wrdighet; d upprepar Han mngfaldigt: icke du, icke du "icke att du har kallat mig, eller att du har arbetat om mig. Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull.^ P samma stt talade Han ock uti sina ktts dagar. Liksom Han hr frst sger: Icke att du har kallat mig, icke att du har arbetat om mig, jag har icke haft lust i ditt arbete, utan twrtom har jag arbetat fr dig och, fr det andra, att Han ock derfre frlter synder och sger: Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull; s sger Han ock i Joh. 15: "I hafwen icke utkorat mig, men jag har utkorat eder", och i Matth. 20: "Menniskans Son r icke kommen till att lta tjena sig, utan att tjena och gifwa sitt lif till en terlsning fr mnga", och i Joh. 17: "Jag helgar mig sjelf fr dem, att de skola ock warda helgade i sanningen", och i Matth. 26: "Mitt blod warder utgjutet till syndernas frltelse", och ter hos Johannes: "Den af mig ter, han skall ock lefwa fr min skull." Wi igenknna uti allt samma rst; och allt gr ut p detsamma, nemligen det Herren hr sger: Icke du, icke du "icke att du har arbetat om mig; jag, jag har arbetat fr dig, jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull." Allt gr derp ut, att wi frm ingenting mer n synda och mste ssom helt frtappade lta sknka oss allt af nd, blott genom Honom, som arbetat fr oss, gifwit sitt lif och sitt blod fr oss och sger: "I skolen lefwa fr min skull. Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull." Wi tacka dig, o Jesu god, Som rinna lt ditt dyra blod. Frn satans makt och arga list Har du oss lst, o Jesu Christ. Den 15 Mars. Mig har du gjort arbete i dina synder och gjort mig mda i dina missgerningar. Ef. 43: 24. Si der r den stora grundorsaken, hwarfre hwarken wra synder eller wr fromhet glla ngot wid wr bendning. Uti Christi blods rda haf ro bde wra synder och wra frtjenster frdrnkta. Sedan Gud utgifwit sin egen Son till frsoning fr wra synder, brinner hans nitlskan fr ingenting mer n Sonens ra. Sedan Gud hrt sin Sons nd och rop frn jorden, tl Han icke, att ngon syndare will sjelf gra sig wrdig till himmelen. Mrk derfre wl de orden:
Mig har du gjort arbete uti dina synder. "Arbete!" "arbete!" hr! Han har arbetat! Det har kostat den kre Herren arbete att frlsa oss frn wra synder. Will du se, hwad de orden betyda: "Mig har du gjort arbete uti dina synder", mste du skda det uti Gethsemane och p Golgatha. Med Guds heliga lag r intet skmt. Att den arma jordwarelsen, menniskan, wgar frakta och trampa sin allsmktige skapares lag, att hon emottager hans otaliga wlgerningar, men trampar hans wilja och bud; icke lskar Honom fwer allt, utan fraktar Honom och dyrkar afgudar; icke fruktar Honom fwer allt, utan med ltt mod syndar emot Honom; icke frtrstar p Honom, utan p sig sjelf och p andra; icke lskar sin nsta ssom sig sjelf, utan tnker blott p sitt eget bsta; lefwer sedan i allehanda synder och laster, i olydnad, wrede, hat, otukt, orttfrdighet, lgn och bedrgeri m. m. detta allt kan fr wr lttsinniga natur synas ganska ringa, men icke s fr den helige Guden. Gud dmer annorlunda. Det ser jag p Christi martergestalt. Det ser jag, d Guds egen Son br wra synder, nemligen att Han, den starke, sttlige personen, brjade "frskrckas, bedrfwas och ngslas", och hans swett blef ssom blodsdroppar flytande ned p jorden. O, du lttsinniga menniska! Nr du hrer det qwidandet uti nattens mrker i rtagrden och frnimmer, att det r af denne majesttiske personen, som med blotta ord regerade wdren, utdref djeflar, uppwckte dda, nedslog skaran, wisst borde du stanna litet och frga, hwad det betyder, nr en sdan person i ensamhet frskrckes, grter och qwider. G icke frbi den synen s likgiltigt! Det angr dig, det r din Frlsare, det r den, som du i bnen kallar, i dden anropar, i domen mter. Och frgar du Honom, hwarfre Han s swettas, fr du till swar: "Mig har du gjort arbete uti dina synder." Men frgar du ter med profeten: "Hwi r d din kldnad s rd, och dina klder ssom en wintrampares?" swarar Han: "Jag trampar winpressen allena, och ingen af folket r med mig. Icke att du har arbetat. Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull." Ser du din Frlsare sedan wid hudflngningen s sargad och slagen, att man kunde "tlja alla hans ben", underwisar dig profeten: "Han r sargad fr wra missgerningars skull och slagen fr wra synders skull; npsten ligger upp Honom, p det wi skulle hafwa frid." Ser du Honom slutligen lida frbannelsestraffet p tr, underwisar dig apostelen: "Christus har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss; ty det r skrifwet: frbannad r den, som hnger p tr." Det r gammalt bekant detta, du wet det allt frut men hwad lider det i hjertat? Har du blifwit waken fwer denna syn? Om Guds Ande fr ppna dig gonen och frklara dig Christi martergestalt, fr hela din salighetssak ett helt annat utseende fr dig; du skall blifwa bde frkrossad och hugswalad, ja "utfattig, men dock salig" och de orden skola f en ny kraft och betydelse: Icke att du har arbetat om mig; jag har arbetat fr dig. Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull." Men we den, som kan skda sin frlsare i marter och qwal och likwl will lefwa qwar i sitt lttsinne, i syndens och werldens tjenst! We den, som will wara ostrd i sitt syndalif, d hans Frlsare swettas blod fr hans synder, gisslas fr hans lustar och med starkt rop och trar dr p korset till hans frsoning! Och huru skall det g den fria, frcka werlden, nr en gng detta blod kommer fwer henne!? Huru skall det g dig, som alltid knt och firat Christi lidande och dd, men aldrig will warda helt frenad med Honom, warda hans egen, blifwa och lefwa under Honom i hans rike dig, som kommer rligen till hans ddsminnelse, annammar hans lekamen och blod, men gr s ter bort till dina lustar och lttsinniga sllskaper! Huru skall det g dig? Kunde icke de undfly, utan mste d utan barmhertighet, som
syndade emot Mose lag; huru mycket strre npst, menen I, frtjenar den, som frtrampar Guds Son och aktar testamentets blod ssom orent? Jesu, lr mig rtt betnka Din tnkwrda swra dd Och din bittra pinas nd. Hjelp, att jag mig helt m snka Ned i dina helga sr, Der jag lif och helsa fr. Hjelp mig, Herre, fwergifwa Werlden med dess flrd och list Och hos dig, o Jesu Christ, Uti lif och dd frblifwa, Wara med ditt kors frnjd, Ega blott i dig min frjd. <chapter name="Den 16 Mars"> Den 16 Mars. Min sjl wntar efter Herren ifrn den ena morgonwkten till den andra. Ps. 130:6. Det r ett utmrkande drag fr Guds barn, frst att de hafwa ftt utkorade barns ande, i hwilken de ropa: "Abba, kre Fader", och fr det andra att om de icke kunna p detta stt frtroligt tala med Honom ty en sdan swaghet och wanmakt pkommer dem ofta r i deras hjerta ett suckande och wntande efter Herren. Frlsaren, hans nd och nrwaro, r deras sjls lifsbehof, s att detta wntande efter Herren r alldeles den nya menniskans andedrgt. Och Herren lter icke heller sina wnner frgfwes wnta och begra Honom. Han sger sjelf: "Den mig lskar, han skall warda lskad af min Fader, och wi skola komma till honom och blifwa boende nr honom." Men tnk icke, att du skall alltid se och frnimma, att Han r nr. Twrtom r det just ett hufwuddrag i hans hushllning med oss, att Han frdljer sig sjelf och lter allehanda ondt synas och knnas, ssom synd, wanmakt och djefwulens grufliga anfall, s att wi tycka, att Frlsaren r tusen mil borta och endast onda andar hafwa oss i sitt wld, jemte wr egen och werldens ondska. D suckar dottren Zion: "Herren har fwergifwit mig, Herren har frgtit mig." D gr bruden i nattens mrker och sker den, som har hennes sjl kr. D str Maria wid den tomma grafwen och grter derfwer, att hennes Herre r frlorad. Detta r den lilla tiden, om hwilken Herren sger: "En liten tid, och I sen mig icke; och I skolen grta och jmra eder." Mrk och glm det aldrig, att det just hrer till Herrens hushllning med oss, att Han s skall frdlja sig; och att det alldeles icke skall synas dig ssom en liten tids frdljelse, utan alltid ssom en fwergifwelse och ssom en rttwis fljd af ngon begngen synd och otrohet. Skulle det icke s synas dig, utgjorde det ingen werklig prfning; men nu r det dertill mnadt, att det skall wara en allwarlig fning fr din tro, din bn och ditt wntande efter Herren. Men s wisst som Gud sjelf frklarar infr Zion: "Jag har blott som snarast bortgmt mitt ansigte fr dig, men med ewig nd will jag frbarma mig fwer dig", och s omjligt Christus kunde blifwa borta ifrn den grtande Maria wid grafwen eller de tw lrjungar, som gingo till Emmaus, hwilka ansgo Honom ssom fr alltid frlorad; s omjligt r det ock, att ngon enda sjl nu kan wnta efter Herren och ropa till Honom dag och natt och dock komma p skam i sin wntan. Nej, sdant strider alldeles emot Guds eget wsende. Gud frer wisst de sina underligen men alltid med en
ewig trohet. Och det m wara med dina synder och ditt tillstnd, huru helst det kan nr din sjl likwl wntar efter Herren, om du ock icke kan bringa en enda bn fwer dina lppar, utan endast ditt qwalda hjerta i wanmakt och outsglig suckan wntar efter Herren, kan Han omjligen blifwa borta. Se wr Herres Christi egna frskringar, d Han talar om enkan och den "wrnga domaren" i Luc. 18; eller om den, som wid midnattstid, d drren r stngd, fr besk af sin granne, som begr att lna brd, Luc. 11. Christus will sjelf med dessa liknelser twinga oss att inse, att det icke r mjligt fr hans hjerta att frneka en ndstlld sjl sin hjelp. Men det fordras en tid lng att endast tro hans ord; ty det hrer just till prfningen, att det skall knnas och synas, som wore allt frgfwes. Och det r just ndamlet med prfningen, att tron skall fwas. Men denna fning i tron hafwa wi dock nnu oftare derigenom, att wi ingenting frnimma af det andliga, hwarken sorg eller hugswalelse, hwarken synd eller nd, utan en tyst stillhet och torrhet i sjlen kommer oss att frukta, att wrt andliga lif utslocknat, att wi ro i ddens lugn. Fr uppriktiga och waksamma sjlar kan blott denna stillhet, tomhet och wanmakt blifwa den allraswraste prfning. Men just denna fruktan fr en hemlig dd utgr bde det kraftigaste bewiset och medlet emot samma fara. De ter, som aldrig frukta fr sig, hafwa werkliga skl att frukta. Men nu, huru underligt n Herren frer oss, kan Han dock icke alltid blifwa frdold. "De, som bida efter Herren, f en ny kraft" och f tid efter annan fwen se hans herrlighet, s att de ock uppfyllas af en outsglig, salig frundran fwer den lefwande och nrwarande Guden, som r s underlig, men ock s trofast. D de under lngwarig prfning omsider brjat tro, att de alldeles woro af Herren frglmda, ger Han dem helt ofrmodadt ett s underbart ndebewis, att de utbrista med Daniel, d han i lejonkulan fick mat sig tillsnd: Herre Gud du tnker ju nnu p mig! Jag menade, att du hade glmt mig. O, huru den prfwade sjlen d smakar Guds ljuflighet, ja, ngot af "den tillkommande werldens kraft", och hon will nu med David tacka Gud fwen fr sin sjls bedrfwelse. S mrk d mitt hjerta, som klagar, Att Herren frglmt dig frwisst Och wet ej din jmmer och brist: Ej Gud och hans Christ Frndras af wexlande dagar! Fastn du ej kan det frst, Hans nd r densamma nd. </chapter>
Den 17 Mars. I ock ssom lefwande stenar uppbyggen eder till ett andligt hus och till ett heligt presterskap till att offra andliga offer, som ro Gud tacknmliga genom Jesus Christus. 1 Petr. 2:5. Mtte wi wl betnka, att Herren Gud werkligen har ett innerligt behag dertill, att ett Guds barn i krlek och tacksamhet fr hans stora barmhertighet offrar t Honom sin kropp, sin williga tjenst och sin
frsakelse af kttets lustar. Sker det icke i tro och krlek, utan fr att inlgga frtjenster hos Gud, d r det allt endast Cains-offer, hwilka icke behaga Gud; ty "utan tron r omjligt tckas Gud". Men offra wi ngot i tron p Christus, i tacksamhet fr Guds stora nd, d r det Honom alltid behagligt, om det ock i sig sjelft wore s litet som "en bgare kallt watten". Detta borde synnerligen uppmuntra och lifwa oss till sdant offrande. Men hr hindrar oss wr djupa, beswrliga otro. D wi ndtligen erfarit och lrt, att ingen egen wrdighet kan fr Gud best, att synden widlder allt, hwad wi gra, komma wi ock p de tankarna, att ingenting skall kunna behaga Gud, icke heller det som wi af tro och krlek gra till hans ra och nstans nytta. Derigenom blifwa wi trga och ohgade till hans tjenst. Denna mening r sledes en mycket skadlig och hindrande willfarelse. Fastn wi icke kunna med egna gerningar frsona Gud och frtjena himmelen; fastn wra gerningar icke i sig sjelfwa ro felfria och fullkomliga fr Guds gon, r det dock en lika wigtig och orubblig sanning, att nr frst wra personer ro genom Christi offer fr Gud helgade och behagliga, fwen allt wrt bemdande i krleken innerligen behagar Honom. Herren Gud r en mild och krleksrik Fader, som med stort wlbehag skdar, hwad hans barn i krleken wilja gra fr Honom. Nr nu ett Guds barn, oaktadt allt sitt syndaelnde, likwl r fr hans stora barmhertighet tacksamt, willigt och hgadt att tjena Honom, s utgr sdant hans hgsta wlbehag; och allt hwad orent och bristflligt, som nnu lder wid wr tjenst, r af Christi rttfrdighet s betckt, att Herren Gud aldrig ser p dessa brister. Det r likwl icke blott bristerna, utan fwen ringheten i wra gerningar, som hindra oss att tro Guds wlbehag derwid. Wi se alltid efter det, som r stort och lysande. Kunde wi gra ngra stora gerningar, omwnda menniskomassor, blifwa missionrer eller martyrer, d kunde wi tro, att det behagade Gud. Wi besinna icke, att Guds wlbehag beror endast deraf, att wi i tro och krlek gra det, Han befallt oss, och att hans bud och ord fstat de flesta menniskor wid de ringaste gerningar, som mest behfwas inom huset och samhllet. Herren Christus sger, att Han p den yttersta dagen will offentligen infr menniskor och nglar prisa sdana gerningar, som hwarje christen fwen i det ringaste stnd kan gra; och Han sger, att Han will med ett sdant wlbehag betrakta de gerningar, hwilka wi fr hans skull gjort t wr fattiga nsta, som hade wi gjort det t Honom personligen. Han skall sga: "Jag war hungrig, och I gfwen mig ta; jag war trstig , och I gfwen mig dricka; jag war huswill, och I herbergeraden mig o. s.w.; ty hwad I hafwen gjort dessa minsta, mina brder, det hafwen I gjort mig." Huru kunde Herren starkare betyga sitt wlbehag till wra gerningar, dem wi gjort fr hans skull? Hwadan kommer det d, att wi likwl icke tro, att sdan krlekstjenst r Gud behaglig? Wi tro, ja knna, att det misshagar Honom, nr wi icke tjena Honom, utan tjena synden; hwarfre skulle det icke d wara Honom behagligt, nr wi twrtom fly synden och i krlek tjena Honom? Wi mrka ter hr en fiendens frwndning af wra tankar. Mtte wi derfre ofta och wl betnka dessa ord om krlekens offer: De ro "Gud tacknmliga". Mtte Gud hjelpa oss att tro det! D skulle wi med hjertlig lust sga: O, r det Gud behagligt, att jag nu lemnar denne fattige broder en gfwa eller ett ln, huru gerna jag d will gra det! Ser Christus derp, ssom gjorde jag det t Honom, huru lycklig r jag icke d! r det Gud behagligt, att jag i min eljest tunga och mdosamma kallelse r tlig, trogen och nitisk, huru gerna will jag icke d wara det! r det Gud behagligt, att jag i en
pkommande widrighet eller frlust r undergifwen och frnjd; eller att jag mot mina medmenniskor r wnlig, saktmodig, mild, dmjuk; att jag icke beswarar ondt med ondt, utan hellre gifwer ett "mjukt swar, som stillar wrede", huru gerna will jag d icke gra det! r det Gud behagligt, att jag nu frsakar och qwfwer min begrelse efter det eller det, huru gerna will jag icke d gra det! r det Gud behagligt, att jag nu talar ett trstens, warningens eller frmaningens ord till min nsta; eller att jag fwerskyler hans fel och swagheter och icke baktalar honom r allt sdant werkligen Gud behagligt, o, huru gerna jag d will gra det! Si, s skulle wi styrkas och lifwas till allt godt, om wi werkligen trodde, hwad Herren Christus och apostelen sagt oss, huru sdana offer ro Gud behagliga. Jesus, du som lskar mig, Lr ock mig att lska dig Och i denna krlek willigt Offra mig ditt namn till ra.
Den 18 Mars. Waren ens sinnade. 2 Cor. 13:11. Apostelen frmanar hr till endrgt och dmjukhet i den menskliga sammanlefnaden. Men om ngon skulle mena, att ett sdant mne som endrgt och dmjukhet i wanliga och jordiska ting icke wore ett nog wigtigt mne fr en apostels frmaning och fr upplysta christnas betraktelse, torde wi snart uti lifwet f erfara annat, d wi blott fr bristande dmjukhet och endrgt fra oss och andra i swra frestelser och bringa frsmdelse fwer Jesu namn. Derfre har icke ens Herren Christus hllit det fr ringa att i sina predikningar tala om samma dmjukhet och foglighet, d Han t.ex. i sin bergspredikan sger: "Saliga ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden", och i Luc. 14 lrer, huru man icke ens br fara efter frmsta platsen wid ett matbord. Wi skola besinna, att den sanna christendomen will gra sina barn uti allting skickliga och lyckliga, will fra oss ned i lifwet, att wi i cke skola uppehlla oss blott i hga betraktelser och sedan i lefwernet frgta allt hwad wi lrt, utan att wi bra twrtom der tnka upp, "hwad godt, hwad sannt, hwad ljufligt, hwad wl lyder". Med denna frmaning will d apostelen sga: En christen skall icke i sitt lefwerne wara egensinnig och sjelfwisk, s att han will hafwa allting efter sitt eget hufwud, utan han br fwen lta andras frstnd, tycke och stt glla ngot, der det icke r bestmdt stridande mot Guds ord och wilja. Apostelen talar hr emot en mycket djup bjelse i allas wr natur, nemligen egensinnighet och sjelfklokhet. Wi finna denna redan hos de sm barnen, att s snart de brja tala, framtrder hos dem bjelsen fr twist och enwishet. Sedan se wi i hela det menskliga lifwet, huru det fwerallt gr efter det gamla ordet: "S mnga hufwuden, s mnga meningar." Hwar och en tycker, att hans frstnd och stt alltid ro de bsta. Om wi nu flja denna wr natur och wilja bestndigt strida fr wrt eget tycke, mste ju deraf flja en oafltlig strid och oenighet. Derfre r det en synnerlig nd och wishet, om en christen fwen i detta fall tager wid lrdom, tidigt wnjer sig att gifwa efter fr andra och hellre misstro sitt eget tycke eller frstnd, n alltid strida fr detsamma.
Detta r den allmnna lrdom, apostelen hr welat gifwa oss. Men ligger den nmnda bjelsen fr egensinnighet s djupt rotad i wr natur, som wi nu funnit, d skola wi alltid wara beredda p, att den ocks will gra sig gllande i andliga ting. Derfre r det wl wrdt, att wi frst och sist inprgla hos oss de mnga frmaningar till andlig endrgt, som wi finna i apostlarnas bref. Men om denna andliga endrgt lrer wr apostel, att om wi n icke kunna hafwa lika frstnd i hwarje frga, hwilket icke gerna kan ske, s lnge "wi frst endels och profetera endels", skola wi dock "winnlgga oss att hlla Andens enhet genom fridens band", d. . ssom med ett fast band af frid, fridsamhet och krlek fasthlla den enhet, som Anden werkat helst som wi dock alla hafwa de strsta och wigtigare tingen lika och gemensamma, wi, som uti Christus ro "en kropp och en ande". Denna enhet i anden och talet r sannerligen s wigtig, att om ngon, som tycker sig hafwa ett klarare frstnd n alla andra, fr detta sitt frstnd gr oro och sndring bland dem, som redan ro i Christus saliga och frenade, gr han dermed ett mycket strre ondt, n om han hade alltid behllit sitt ljus fr sig allena. Ja, af Rom. 14 lra wi, att fwen om det war en werklig sanning, fr hwilken du stridde, men det skedde p ett sdant stt, att du ryckte sjlarna frn "enfaldigheten i Christus", har du dock gjort en sdan gerning, att apostelen sger, det du "frderfwat dem, fr hwilka Christus lidit dden", och att "den swage brodren warder fwer ditt frstnd frtappad". Den andliga endrgten och sjlarnas frblifwande wid enfaldigheten i Christus ro derfre s wigtiga frhllanden, att hellre n att du skulle stra dessa, m du i alla dina lifsdagar tiga och "hafwa din tro nr dig sjelf fr Gud". Farorna af endrgtens strande ro wida strre och hemlighetsfullare, n wi mena; och detta r orsaken, hwarfre apostlarna gifwit s mnga och allwarsamma frmaningar i detta mne frmaningar sdana som dessa: "Kra brder, jag frmanar eder wid wr Herres Jesu Christi namn, att I talen alla ett, och ibland eder ingen twedrgt r;" och ter: "Waren ens sinnade, waren fridsamma, s blir krlekens och fridens Gud nr eder." Tag bort allt kttsligt fwerdd Allt hgmod ur wrt sinne, Du gifwer de dmjuka nd; Du werke sjelf derinne, Att wi m tjena s hwarann. Som du oss, Herre, tjenat. Den 19 Mars. Wi sgo och betygade, att Fadren har sndt Sonen, werlden till en Frlsare. 1 Joh. 4:14. Se nu hr frst hjden och djupet af den gudomliga krleken! Johannes sger, att "Fadren sndt Sonen werlden till en Frlsare". Och ter: "Derp r Guds krlek till oss worden uppenbar, att Gud har sndt sin ende Son i werlden, att wi skola lefwa genom Honom." Och ter: "Deruti str krleken, icke det wi hafwa lskat Gud, men det Han har lskat oss och sndt sin Son till en frsoning fr wra synder." Att Sonens sndande war ett werk endast af Guds krlek och war Guds krleks hgsta bewis, det sger ock Herren sjelf: "S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son." Och hwilken annan bewekelse kan hr upptnkas n Guds egen krlek? En gammal lrare sger: "Sedan jag lnge anstrngt all min tankefrmga att i allt wrt wetande om Gud och om menniskan genomtrnga till den yttersta bewekelsen, hwarfre Gud s lskade werlden, att Han fr henne utgaf sin enfdde Son, har jag omsider kommit till endast denna slutsats:
Gud lskade, derfre lskade Han." Ssom en moder kan intet annat skl uppgifwa, hwarfre hon med outtrttlig krlek dag och natt skter och br sitt sjuka barn; nej, det r en lag i hennes hjerta, moderskrlekens, som tvingar henne dertill; s finna wi icke heller annat skl, hwarfre Gud utgaf sin Son. Hans hjerta fr menniskan war sdant, och menniskan war dock hans barn, ehuru fallet och wanstldt; Han igenknde dock i henne barnet, som Han i begynnelsen skapade till sin afbild och arfwinge af allt sitt goda. Gud lskade sitt fallna barn. Detta war bewekelsen. "Gud snde sin Son." Redan detta ord sger oss, att Sonen war till, frrn Han blef snd till werlden. Christus war Guds Son i ordets bokstafliga mening. S mste Han ock wara, om hans sndande skulle utgra uppenbarelsen af Guds ondliga krlek till menniskan. Fr alla de profeter och nglar, Gud sndt till menniskors bsta, har Christus dock aldrig anfrt detta ssom bewiset p Guds stora krlek; endast om den enfdde Sonens sndande sger Han: "S lskade Gud werlden." Och d apostelen i Rom. 8:3 kallar Christus icke blott Guds Son, utan hans egen Son (gr.-t.), skiljer han dermed Christus frn alla, som i ngon srskild mening kallas Guds sner, och lter frst, att Han r Guds Son i egentlig betydelse. Englarna kallas Guds sner p grund af deras skapelse och hga stllning; Israel (folket) kallas Guds son i anseende till den faderliga krlek och omsorg, hwarmed Gud omfattade det folket; de trogna kallas Guds sner i kraft af deras nya fdelse och gemenskap med Christus. Men ingen mer n Christus r kallad "hans egen Son", eller, ssom hos Johannes, den enfdde af Fadren, den enfdde Sonen. Och efter denna "gudaktighetens stora hemlighet, att Gud r worden uppenbar i kttet", s hrdt bryter wrt arma frnuft, att fwen de, som annars tro Guds ord, likwl hr anfktas och frestas att wilja taga uttrycket "Guds Son" i ngon oegentlig mening, s betnk wl det nu sagda. Och lgg dertill nnu hela Skriftens orkneliga wittnesbrd, hwilka wisa, ssom i Ebr.1 anmrkes, huru den enfdde Sonen fr af Fadren sdana namn och tilltal, som ingen af nglarna ftt "ty till hwilken af nglarna har Han ngon tid sagt: Du r min Son, i dag har jag fdt dig", och ter: "Stt dig p min hgra hand, tilldess jag lgger dina fiender dig till en fotapall;" att Honom tillegnas gudomlig dyrkan: "Och alla Guds nglar skola tillbedja Honom;" att Honom tillegnas ett ewigt rike, d till Sonen sges: "Gud, din stol warar ifrn ewighet till ewighet;" och ndtligen, att Honom tillegnas sjelfwa skapelsewerket, ssom ock Johannes sger om "Ordet", som wardt ktt: "Genom det r allting gjordt, och det frutan r intet gjordt, som r gjordt." Ja, lgg hrtill, att Han war, "frr n werlden war skapad"; ssom Han sjelf sger i Joh. 17: "Fader, frklara du mig nr dig sjelf med den klarhet, som jag hade nr dig, frr n denna werlden war." Sdant hade ock redan profetian sagt, d t.ex. i Mich. 5 sges, att frn Bethlehem skulle komma den, "hwilkens utgng har warit af begynnelsen och af ewighet". Ltom oss i stilla tillbedjan prisa den Ewiges underliga rd! Han har sannerligen sndt sin egen Son i werlden. Ack, Herre Jesu, hr Gr dig ett tempel i Uti mitt hjerta blif S har jag trst och min rst, mitt brst, och bo, ewig ro.
Lt aldrig mig frgta dig. Ditt namn ske pris ewinnerlig! Ditt namn med frjd jag lofwa will, Frlna mig din nd dertill.
ra ske Gud upp hans thron, Som oss har sknkt sin ende Son, Nu menskors rst och nglars chor Lofsjunge den, i hjden bor. Den 20 Mars. Synden knde jag icke utom af lagen, ty jag hade icke wetat af begrelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begra. Rom. 7: 7. Wi mrka frst de orden: "Synden knde jag icke utom af lagen." Detta r ett allmnt frhllande, om hwilket apostelen redan i kap. 3: 20 hade sagt: "Af lagen knner man synden." Men hr lrer han oss nu fwen, huru och nr wi genom lagen lra att knna synden. Detta r fwen en wigtig frga; ty dels mrka wi, att fastn wi alla hafwa kunskap i Guds lag, wi dock icke alla knna synden (hela werlden sofwer alldeles sker i all sin synd); och fr det andra bra wi betnka, att den, som icke lrer att knna sin synd, kan icke heller ska frlsning derifrn, utan skall sist "d uti sina synder". Med all kunskap och klokhet och tro p Guds ord, r det omjligt, att ngon kan rtteligen annamma Christus utan att s knna synden, att han blir "ddad af lagen"; frst d kan han blifwa lefwande i Christus, blifwa en ny menniska, fdd af Gud. Detta r, hwad hela Skriften lrer. Det r d en wigtig frga: huru och nr lrer jag att rtteligen knna min synd? Det frsta apostelen derom sger r, att det sker frst d och derigenom, att du lrer knna begrelsen. Han sger: "Synden knde jag icke utom af lagen; ty jag hade icke wetat af begrelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begra." Med detta sammanhang sger han sledes, att han icke kunde knna synden, d han icke wisste af begrelsen. Men hwad han menar med att "weta af begrelsen", det mrka wi ock af hans egen frklaring, nemligen att det frst betyder knna begrelsen ssom synd: ty han sger: "Jag wisste icke af begrelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begra." Hraf mrka wi, att han frst syftar en upplysning derom, att redan begrelsen war synd, ty detta war, hwad han lrde af lagen, som sade: Du skall icke begra. Fr det andra mrka wi af fljande vers, att han syftar fwen den djupare knnedom om begrelsens makt fwer oss, som wi erhlla genom den bittra erfarenheten; ty han sger der, ssom en ytterligare frklaring hrfwer: "D tog synden tillflle af budordet och uppwckte i mig all begrelse." Wi hafwa nu sett, att wi endast d knna synden, nr wi knna begrelsen, men nu frgas: Nr och hwarigenom lra wi att knna begrelsen? Wi hafwa alla frn barndomen lrt det budet: "Du skall icke begra", wi hra och lsa det ofta: och dock sofwer hela werlden fwer begrelsernas brottslighet. Mngen tager lagen fr sig, fr att
deruti ssom i en andlig sjlens spegel skda sina synder, och fr dock icke derigenom ngon lefwande syndaknnedom. Huru och nr erhller man denna? Apostelen sger, att det tillgr p ett helt annat stt, n genom ett sdant sjelffretaget och menskligt skdande i lagen. Han sger s: Jag lefde fordom utan lag, och d war synden dd; men nr budordet kom, fick synden lif. Hwad kan detta betyda, att Paulus lefwat utan lag? Icke betyder det, att han icke egde, knde och brukade lagen; han war ju ifrn sin barndom underwisad i lagen och war under sitt oomwnda tillstnd en s nitisk medlem af det strngaste
religionspartiet p sin tid, att han "efter den rttfrdighet, som kommer af lagen, war ostrafflig". Hwad betyder det d, att han hade fordom lefwat utan lag, och sedan det, att "budordet kom"? Intet annat, n att han icke hade haft lagen lefwande i samwetet, utan warit sofwande i sin gerningstjenst; att han icke hade sett, icke frnummit det budet: Du skall icke begra. Och att "budordet kom", betyder sledes, att lagen kom till lif och kraft i hans samwete, att han blef uppwckt ur syndasmnen och fick Guds heliga nitlskan och gon knnbara fr sig, hwilka jagade och utmattade honom, hwadhelst han fretog. S tillgr det, att wi f syndens knnedom af lagen. Det fordras ett stort och ndefullt Guds werk dertill; det fordras, att Gud besker dig och uppwcker dig frn syndasmnen; annars kan du med all uppmrksamhet p lagen aldrig lra att knna dina synder. Apostelen beknner sledes hr, att endast den heliga lag, som strckte sina bud nda till hjertat och sade: "Du skall icke begra", ppnade hans gon att se detta eljest frborgade onda, "begrelsen". Och d blef den "ostrafflige" mannen snart en wederstygglig syndare. Ty d lagen, den store och allsmktige Gudens heliga bud och hotelser, nu trngde sig p hans inre; d den i sin gerningstjenst frnjde Saulus mrkte, att den store Guden sg in uti hans hjerta och sade: du skall icke hysa den minsta begrelse till det onda o, huru war icke nu all hans rttfrdighet frstrd! Frn syndiga tankar och begrelser war han icke fri; och d han nu wille frigra sig fwen frn detta inre onda, wille motst och bortdrifwa alla onda tankar och fwen i hjertat wara helig infr Guds gon, d uppstod en ny och swrare nd, n han hade frut knt; ty tankarna och begrelserna lto icke utdrifwa sig, utan blefwo allt swrare, ju mer han lrde knna dem och stridde emot dem. Min nd r dig nog, Fast synden af budordet tillflle tog Och wckte i dig all begrelse opp Och slckte i hjertat hwar gnista af hopp; Det war dock fr werkliga synder jag dog, r detta ej nog? S hwila derwid Och lemna en gng all din ffnga strid Lt nden f wara dig allt, hwad hon r D blir hon dig riktigt omistlig och kr, D frst fr ditt ngsliga samwete frid; S hwila derwid. Den 2l Mars. Detta r den frtrstning, som wi hafwa till Gud, att om wi bedja ngot efter hans wilja, s hr Han oss. 1 Joh. 5:14. Det r ett skadligt missbruk, nr man i bnen gr utom ordet. Mnga bedja och tro sdant, som Gud aldrig har lofwat, hwilket r att fresta Herren och bedraga sig sjelf, ssom om ngon wille bedja Gud om dagligt brd, men icke wille sjelf arbeta; bedja Gud uppehlla hans andliga lif, men wille sjelf icke begagna Guds ord; bedja Gud om nd till helgelse, d han nnu r under lagen, och om kraft till trons frukter, d han nnu icke har tron, nnu icke r inympad i Christus; eller bedja om en salig ndalykt, d han aldrig i tiden wandrat den wgen, som drager till lifwet; eller bedja owilkorligt i saker, der det r owisst, hwad den allwise Guden ser wara nyttigast o.s.w. Allt sdant r att "fresta Herren" och bedraga sig sjelf. Tron och bnen mste alltid hafwa ett lfte af Gud att grunda sig p, eljest ro de ffnga.
Andra ter hafwa lften och tillsgelser af Gud om de ting, som de stunda, men begagna icke dessa lften, betnka dem icke, taga icke Gud p orden, utan g bort frutan bde tro och bn; eller ock bedja de, men utan tro p ordet, och bedja s i wdret, bedja ock derfre med kld och olust. Detta hnder under tiden fwen de trogna. Det frsta, som nu fordras till en rtt bn, r, att den icke r ditt eget tilltag, utan att du stller Guds befallning och tillfgelse fram fr dig och sger till Herren: "Du har befallt mig bedja; jag gr blott, hwad du sjelf befallt mig;" eller med David: "Mitt hjerta hller dig ditt ord fre: I skolen ska mitt ansigte, derfre sker jag ock, Herre, ditt ansigte;" jag gr blott, hwad du sjelf befallt mig. Fr det andra, att du icke kommer fr Gud blott med dina egna tankar, ditt eget arga, lgnaktiga hjertas omdmen om Honom, om hans hjertelag och hans swar till dig; utan att du bewpnar dig med hans egna ord betnker och framhller dessa, s att du kan sga. Jag begr blott, hwad du sjelf tillsagt mig. Gr s, som du sjelf sagt; ja, gr blott efter din egen natur och lust; du har sagt, att du r "ndig, barmhertig, allsmktig och sannfrdig"; att det r "din lust, att du m gra oss godt"; att du "bidar att f wara ndelig"; gr d efter din egen natur, din lust och ditt hjertelag. Men en sdan bild af Gud skall frnuftet, knslan och satan oafltligt wilja rycka ur ditt hjerta, om du blott inrymmer dem den ringaste talan; derfre fordras hr ofta en hrd kamp fr att blifwa wid ordet. Hll d gonen utan ringaste sidoblickar fstade wid ordet och tnk s: "r det icke sannt, hwad som str om 11 Herren, s gr det mig lika, hur helst det gr mig." Fr det tredje fordras hrtill, att du icke kommer fr Gud med din egen wrdighet eller i ditt eget namn, utan att du stller framfr dig din "medlare", i hwilken Gud har allt sitt behag. Och fr det fjerde, att du, om mjligt, s stller din bn, att din sak icke blir liggande p dig och din wrdighet, utan p Gud och hans ra; att icke din tro, utan Guds trohet, icke tron i din bn, utan sanningen i Guds lften komma att st profwet. Allt detta sker genom att taga Gud p orden, eller, ssom David sger, "hlla Honom hans ord fre". Si, detta har warit de gamla troshjeltarnas konst, nr de uti bnen kmpat med Gud, ssom wi se af mnga deras bner. Nr patriarken Jacob war i ngest och bfwan fr sin broder Esaus och hans hrars antgande och nu bad Herren om hjelp, sade han: "Gud, min fader Abrahams Gud, min fader Isaacs Herre, du som har sagt till mig: Far ter in uti ditt land till dina frnder, jag will gra dig godt hjelp mig utur Esaus hand." Si nu hr, frst sger han: "Du r ju min fader Abrahams Gud och min fader Isaacs Herre" liksom wille han dermed pminna Gud om de lften, Han hade gifwit dessa fder, nemligen att deras efterkommande skulle warda mycket talrika, hwilka lftens fullbordan nu hwilade p Jacobs och hans barns rddning; ty hade de blifwit frgjorda, huru hade d det lftet gtt i fullbordan? Men fwen ligger i beropandet af Abrahams och Isaacs namn den tanken: Om ock jag r owrdig, s tnk dock derp, att jag r en son till dina tjenare Abraham och Isaac, dem du har kra. Widare sade han: "Du som har sagt till mig: Far ter in i ditt land, jag will gra dig godt;" d.. du har sjelf befallt mig fretaga denna resa, du skall ock sjelf frsrja mig. Och du har lofwat att "gra mig godt". Nu, Herre, gller det dina ords sanning; ty om Esau fr frgra oss, huru warder d det lftet fullbordadt: "Jag will gra dig godt?" Likasom han hade welat sga: "Icke betyder det s mycket, om jag frgs; men
huru gr det d med ditt lfte, din sanning, ditt namn och din ra!" O Gud, all sannings klla, Jag tror ditt lftes ord. Hwad du har sagt skall glla I himmel och p jord: "kalla mig i nden, S fr du hjelp af mig." Ja, Herre, intill dden Will jag kalla dig. Hwad hjelp mot all min smrta Att trsta p din nd Och anfrtro mitt hjerta t dina wisa rd. Nr du mig bedja lrde I Jesu Christi namn, Du t mitt hopp beskrde En fristad i din famn. Den 22 Mars. Det hfdes Honom, som hade frt mnga barn till herrlighet, att Han skulle genom lidande gra deras salighetshfding fullkommen. Ebr. 2:10. Det war ssom wr salighetshfding, Christus r worden fullkommen. Detta har skett genom twenne fr Guds Son alldeles nya fningar: Hans lydnad och hans lidande. Wi se detta af dessa apostelens ord: "Det hfdes Honom, att Han skulle genom lidande gra deras salighetshfding fullkommen." Och ter: "ndock Han war Guds Son, har Han dock, af det Han led, lrt lydnad. Och d Han wardt fullkommen" etc. Mrk! Guds Son har "lrt lydnad". Det war ngot fr Herren ssom alla warelsers herre och lagstiftare alldeles nytt, att sjelf ssom en lydig tjenare g under den lag, Han gifwit oss. Han liksom frundrar sig sjelf derfwer, d Han i den profetiska psalmen sger: "Herre, min Gud! stora ro dina under och dina tankar offer och spisoffer behaga dig intet, men ronen har du ppnat mig. Si, jag kommer; i boken r skrifwet om mig. Din wilja, min Gud, gr jag gerna; och din lag har jag i mitt hjerta." Mrk, "ronen har du ppnat mig". Detta betecknar, huru Han wardt "gjord under lagen", blef satt till att lyda; ty det r en tjenares sak att hra, blott hra till och lyda. D sledes detta war en fr Guds Son alldeles ny fning, frst wi, hwarfre apostelen sger, att Han har lrt lydnad. Men att lra lydnad, att ssom sin egentliga kallelse fwa lydnad infr Guds lag, hwilken war gifwen t oss menniskor, det war ngot, som Guds Son aldrig behfde fr sin egen del, utan det har Han helt och hllet gjort endast ssom wr salighetshfding, ssom den andre Adam, hwilken nu i hela menniskoslgtets stlle skulle st lydnadens prof, liksom den frste Adam ocks stlldes p ett prof fr lydnad, men fll. Ty ssom fr en menniskas olydnad mnga ro wordna syndare; s warda ock fr Ens lydnads skull mnga rttfrdiga." O, en herrlig trst, wid knslan af wr dagliga och ondliga olydnad ty hela wrt grufliga syndaelnde bestr i olydnad mot wr Guds bud. O, en herrlig trst att d weta, att Gud har gifwit oss En, som skulle utfwa den fullkomliga lydnaden i wrt stlle, den lydnad, som wi ro skyldiga att bewisa, men hwilken wi aldrig rtt gra! "Genom Ens lydnad warda mnga rttfrdiga." Det r Christi lydnad, som r den egentliga tillfyllestgrelsen, hwilken, oss gifwen och tillrknad, utgr den rttfrdighet, hwarmed wi helt wl best infr Gud, och r den rttfrdighet, som
lagen kraft af oss, men icke kunnat stadkomma; ssom Paulus sger: "Det som lagen icke kunde stadkomma, i det han wardt frswagad af kttet, det gjorde Gud, sndande sin Son i syndelig ktts liknelse." Det war icke nog, att wra synder med blod afplanades, lagen mste ock fullgras, och det behagade den barmhertige Fadren att gifwa oss en profman fr alla menniskor, en ny Adam, som skulle st profwet, en fr alla och alla i Honom. Derfre har Han, ndock Han war Guds Son, lrt lydnad; och d Han wardt fullkommen, blef Han fr alla dem, som lyda Honom, en orsak till ewig salighet. Slunda r Han endast genom lidande och lydnad worden en fullkommen salighetshfding. D Han nnu som ett barn lg i krubban, war Han fljaktligen nnu ingen fullkommen saliggrare. Hade Han genast frn krubban terwndt till himmelen, hade detta besk af uppgngen frn hjden icke warit oss till salighet. Han mste frst blifwa beredd att wara Man fr wr frlsning och wrt hopp, wara wr salighetshfding. Det war alldeles ndwndigt, att Han frst, under storm och trngml, fr oss och i wrt stlle uppfyllde all rttfrdighet och fullgjorde de skyldigheter, som lgo oss. Det war oundgngligen ndigt, att Han uthrdade hela den frbannelse, hwilken rtteligen tillkom oss, ja, att Han sjelf vardt en frbannelse fr oss. Han mste kmpa, lida, blda, warda af Gud fwergifwen Han mste d. Genom alla dessa djup mste Han wandra, om Han skulle blifwa oss en tillfyllestgrande Frlsare. Och fwen detta war nnu icke allt, hwad som till detta stora ndaml mste ske med Honom: Han mste fwen ter uppst, ssom en lifwets Furste, och med wrt ktt och blod fara till himmelen och warda upphjd p Majesttets hgra sida i hjden, att Han skulle kunna snda oss sin Ande och bereda sig ett willigt folk p jorden. Och frst d, nr Han hade frnummit djupens rytande, druckit ur Belials bckar, strtat sig ned i en afgrund af ddens frbannelfe, sprngt grafwens frsegling, genombrutit molnen och i wr mensklighet intagit Majesttets stol, d frst war Han oss fullt "gjord till wisdom, till rttfrdighet, till helgelse och frlossning"; d frst stod Han der, fr Gud och fr werlden, ssom en fullkommen Frlsare och fwersteprest fr sin syndarehr och war fullkommen. S blef d fullkomnadt Guds ewiga rd, S lade Han grunden till frihet och nd. Wr salighetshfding har allt wl bestllt, Wr skuld Han betalte och slgtet blef sllt. S saligt som det uti skapelsen war Och n mera lyckligt, ty medlaren har En ewig rttfrdighet fr oss tillreds. Kom, fattige syndare, gif dig tillfreds! Den 23 Mars. Jag r Herren, din Gud, som har utfrt dig af Egypti land utur trldomens hus. 2 Mos. 20:2. Du skall inga andra gudar hafwa jemte mig o. s. w. Detta r Herrens egen inledning till sin heliga lag. Hr lter Herren frst, hwem Han r, som talar, och p hwilka grunder Han kunde s bjuda, befalla och dma. Jag r Herren. Det r detta: Jag Herren, som r den egentliga grunden till den heliga lagens ewiga wigt och ewigt frbindande kraft. Jag r Herren, jag r Jehovah, den ewigt warande, den sjelfbestende, urkllan till alla wsenden och all makt. Ltom oss betnka: Hwadan r menniskan kommen hon, som skall
lyda denna lag? Hwad r menniskan? Hon r ju hans hnders werk, hans skapade kreatur. Har Han icke d all makt och rtt att bjuda henne, hwad Han will, inskrnka hennes frihet och freskrifwa henne lagar? Detta r det frsta, Han med detta ord pminner oss. Och ltom oss djupt betnka detta. Ty det r just grunden till all olydnad och allt frakt fr Guds lag, att wi icke besinna, hwem Herren r, som gifwit lagen, och hwad wi ro infr Honom. Ja, om det blefwe oss gifwet att se eller frnimma, hwem Han r, som talar i den heliga lagen, s skulle wi wl hellre frsmkta och d, n wi skulle wga att gra ngot emot Honom. Wi sga icke, att wi skulle derigenom hafwa makt att emotst synden, nej det str icke s till med oss efter syndafallet, att wi blott p ett bud kunna gra, hwad wi wilja, men wi skulle ock derfre frsmkta och frtwifla, om icke Gud sjelf frbarmade sig och frlste oss. S lngt ifrn, att wi skulle wara skra och obrutna med alla wra synder. Ty tnk, hwad det r, att Han gifwer lag t menniskorna Han, som r den store himmelens och jordens Skapare, som i begynnelsen gjorde allting af intet, som skapade solen, mnen och stjernorna och jorden med allt, hwad som r derupp, och skapade menniskan sig till ett belte, till barn och arfwinge, utrustad med frmgenheter att hra och frst hans wilja, Han, "den hge och hgtbesutne" Han ger menniskan bud och lagar. Skulle wi wga att trotsa och frakta Honom? Hwilket frskrckligt frderf i alla wra krafter, att wi icke ens ro beqwma att besinna sdant. Wi borde dock annars betnka, att Gud kan hwarje gonblick krossa oss, likasom man krossar en fluga, att wi ro helt i hans hnder, att wrt lif och all wr wlfrd i tiden och i ewigheten beror af Honom. Wi hafwa icke ett andedrag i wr makt, och Gud har otaliga stt och medel att straffa dem, som frtrna Honom; ssom wi ock se p alla sidor, huru Han tillsnder den ena en ond brdd, den andra en frskrcklig sjukdom, den tredje galenskap, den fjerde en frblindelse och djerfhet, som bringar honom i synd och skam. Det r sannt, hwad Luther sger, att "Gud har p alla sidor snaror och fllor fr sina fraktare, s att de kunna ingenstdes undkomma Honom". Och slutligen r Han ock den, som kan frderfwa bde sjl och kropp i helwetet. Ja, om icke Han will taga wr arma sjl om hand, nr wi d, och fra den till himmelen, s blir den fr ewigt borta. Och Honom skulle wi wga att frakta och trotsa! Betnk fwen, andra sidan, huru mycket godt Gud kan gra oss, om Han r oss ndig. Huru mycken nd och wlsignelse i tiden, och huru mycken gldje och salighet genom en hel ewighet kan icke Han gifwa sina wnner! Och Honom skulle wi wga att frakta och trotsa! Tnk, om Han blott wille taga sin Helige Ande ifrn dig och lemna dig t naturens mrker, kttets lustar och djefwulens makt! Ltom oss derfre bedja fwer detta ordet: Jag r Herren! nemligen att wi f detta ord ssom med stora flammande bokstfwer skrifwet i wr sjl, s att det str oss fr gonen i alla wra lifsdagar. Men sedan ligger ock nnu en lrdom i det namn, med hwilket Gud hr angifwer sig fr folket, nemligen Jehovah, ty Jehovah betyder den ewigt warande, ofrnderlige. Dermed lter Han oss frst, att hans lag aldrig i tiden skulle till en bokstaf eller en prick frndras. Det r nemligen wrdt att mrka, att sjelfwa grunden fr Guds heliga lag icke egentligen r ngon fri, tillfllig wilja hos Gud, utan fastmer just hans eget wfendes natur; ty frgar ngon, hwarfre wi skola wara heliga, s sger Gud sjelf: ^Waren heliga, ty jag r helig." Han sger icke: Ty jag will s; utan Han sger: "Ty jag r helig". D nu grunden till den heliga lagen ligger i Guds eget wsende, frst wi, hwarfre den omjligen kan ngonsin frndras, ty d skulle Gud sjelf wara frndrad. Derfre kan det aldrig i tid eller ewighet blifwa lofligt, hwad Gud i sin lag frbjudit. Att hafwa andra gudar, att missbruka Guds namn, frakta hans ord eller att frakta sin nsta, att
afundas, hata, eller beljuga honom o.s.w., sdant kan aldrig fr ngot enda tillflle eller fr ngon omstndighet, t.ex. wr fallna naturs swaghet, blifwa oskyldigt eller tilltet, utan frblifwer ewinnerligen Gud misshagligt. Ty Guds lag har sagt oss, att det r stridande emot hans heliga sinne; och hans sinne kan aldrig frndras. Detta r ock ngot, som wi hafwa att betnka wid de orden: Jag r Jehovah. S sger Han: Jag r din Gud, Som gifwit dig de helga bud. Frakta ej mitt majestt, Ty straffet gr i syndens fjt. Jag r din Jehovah. Den 24 Mars. ro ock edra hufwudhr alla rknade. Matth. 10:30. Tycker du, att detta r alltfr mycket, s att du har swrt att tro det, s ppna dock gonen och se omkring dig. Eller r du s blind, att du icke ser, hwad blotta frnuftet plgar se, att allt, hwad som finns skapadt p jorden, r gjordt fr menniskan? Att icke en sten eller ett trd eller ett str der finnes, som icke r mnadt till menniskans tjenst. Ja hela djurens mngd r ju ock skapad fr menniskan; hon tager dem alla i sin tjenst. Sger dig icke allt detta, att Gud har ngon besynnerlig omsorg om menniskan att menniskan r ett alldeles srskildt freml fr hans hjerta? O, begynn dock se p skapelsen, om du r en sdan otrogen, att du kan gra din Frlsare till ljugare, d Han sger, att alla wra hufwudhr ro rknade. Han har sjelf wisat oss till skapelsen. (Se Matth. 6). Och kan du f gonen ppnade att se, att Gud i hela skapelsen haft menniskan till freml, d mste likwl det en gng blifwa dig ett wldigt wittnesbrd om, hwad menniskan r fr Guds hjerta, och huru Han d mste i allt, hwad Han tillsnder, allrafrst se p hennes hgsta wl, hennes ewiga salighet. Skda nu i detta ljus dina allrabittraste erfarenheter, s skall du kanske finna idel gudomlig krlek och trohet i allt, hwad dig hndt. Du har kanske frlorat all din egendom och r frsatt i de hrdaste bekymmer fr dig och de dina; eller har du frlorat den huldaste wn, du har p jorden, frutan hwilken du icke kunde lefwa; eller har du p en gng frlorat de kraste frhoppningar, som du med ett hjerta af djup knsla lnge har nrt detta r bittert. Men en gng i ewighetens ljus skall du se, att icke det minsta af allt detta bittra hnde dig utan Guds hgsta krleksafsigt, nemligen din oddliga sjls frlsning, hwilket r en s stor och fr wr gamla menniska swr sak, att s der djupa sr mste skras i henne. Eller du har kanske en nnu bittrare erfarenhet, t.ex. den, att sedan du genom Guds stora nd emot dig hade ftt till ditt hjertas hgsta nskan, att hela ditt lif mtte hdanefter blifwa din Gud till ra och mnga sjlar till wlsignelse, har du genom ofrmodade frestelser blifwit frd i ngot sdant syndaelnde, att du rentaf blifwit eller tror dig blifwa till en frargelse och wanra fr evangelium; och du wille dock hellre mnga gnger wara dd n upplefwa ngot sdant. O, stilla ditt hjerta! fwen ngot s outsgligt bittert lter Gud sina kraste barn erfara. Den trognaste lrjunge, som gerna welat d fr sin herre och slutligen gjorde det, skulle frst en gng bitterligen grta fwer den frskrckligaste frnekelse. Den hgst bendade bland qvinnor, utwald att wara sjelfwa Guds Sons moder, som en gng sjng s hnryckt: "Hrefter skola alla slgter kalla mig salig", skulle en gng f lemna det dyra barnet ur gonsigte, att det i tre dagar r frloradt, och hon fr i sitt hjertas bittra bekymmer frdma sig ssom den allrastrsta synderska, som nu war orsaken dertill,
att hela werldens Frlsare war frlorad, s att hon nu mycket gerna tiger med, att hon r Guds Sons moder. Det r wrt hjertas djupa frderf, dess bengenhet till sjelffrgudning och andra synder, som med sdana bittra erfarenheter skola utbrnnas. Ltom oss derfre blott wrda Gud och hans hga ndesafsigt med oss, nemligen att bringa oss till den ewiga saligheten i himmelen; ltom oss wrda hans hga mening med allt, hwad Han tillstder eller tillsnder oss, nemligen att rensa, luttra och stadfsta oss i nden, dda wr gamla menniska, helga wrt sinne, frka wr tro, bn, dmjukhet och allwarlighet, att gra oss ledsna wid det frfriska jordelifwet och lngtande efter himmelen. Nr wi frst, att Gud har sdana hga och hulda afsigter med allt, hwad Han tillsnder oss, ltom oss blott dmjukt och tacksamt prisa Honom fr allt, hwad som hnder oss, och aldrig glmma det gyllne ordet, som str och faller med sjelfwa Herren Christus: "ro ock edra hufwudhr alla rknade." Och ser du dig alltfr owrdig till en s fwermttan stor nd, s hr, hwad i Uppb. 5:16 s hgtidligt sges om alla skapade warelsers owrdighet infr Gud. Der str, att "ingen i himmelen, eller p jorden, eller under jorden fanns wrdig, icke ens att se p boken" och dock borde Johannes icke hrfwer grta, ty det fanns en, som war wrdig, sade en af himmelens ldsta. "Grt icke! Si lejonet af Juda slgte har wunnit;" och d sg Johannes ett Lam, ssom det hade warit slagtadt. O, att den synen s ginge oss genom mrg och ben, att den blefwe bestndigt stende fr wra gon, att wi aldrig glmde, att endast det slagtade Lammet r wrdigt, och det fr oss ty det r ju sannerligen icke slagtadt fr sig, utan fr oss och att det r fr detta Lammets skull wi ro s mycket wrda fr Gud, att ocks "alla wra hufwudhr ro rknade, att icke ett hr faller af wrt hufwud hans wilja frutan". Min sjl war njd med allt, hwad Gud behagar, I lust och nd, i sorg och gldjedagar. Om du fr allt Guds rike ska will, Din ndtorft d dig skert faller till. Gud liljan klr, ger hwarje djur sin fda, Han wrdar allt frutan ngon mda, Till minsta grand hans godhet strcker sig, Hur skulle Han, o menska, glmma dig? Ett litet barn wid brstet sorglst hwilar Och njuter skydd fr wdrets wld och ilar. Ack, skulle d Guds barn wid ndens brst Mot allt beswr ej finna hjelp och trst? Den 25 Mars. Lten eder icke omfras med mngahanda och frmmande lrdom; ty det r godt att stadfsta hjertat med nden. Ebr. 13:9. Huru wigtig och ndig r icke denna frmaning! Oss r icke oweterligt, hwad satan har i sinnet. Han wet wl, att ingenting kan gra oss skada, s lnge Christus r oss dyr och wigtig, r oss allt uti allt; och deremot, att ingenting kan hjelpa oss, om Christus frloras. Christus r dock allena den, som mktar "nedsl djefwulens gerningar" och r fr "helwetet ett gift och dden en plga". Kan jag blott hlla mig till Christus och det rena, helsosamma ordet, s kan allting hjelpas; ja, fwen om det icke alltid ginge s rtt och wl med mitt lefwerne, blir
jag likwl d alltid igen upprttad. Men kan den gamle ormen fra oss ifrn Christus och hans sanna knnedom, d har han wunnit, d har han oss wapenlsa och hjelplsa uti sin hand. Derfre skola wi alltid finna, att all djefwulens strfwan, makt och list gr derp ut att fra oss ifrn Christus och stlla oss ngot annat fr gonen m det ock wara idel helighet, fromhet och goda gerningar blott att icke Christus i enfaldig trons hunger eller frtrstan skall wara wrt freml. Derfre sger ock den store apostelen: "Jag fruktar, att ssom ormen beswek Eva med sin illfundighet, s warda ock edra sinnen frwnda ifrn enfaldigheten i Christus." Faran r derfre wisserligen icke fjerran. Utom detta djefwulens oafltliga strfwande, ligger ock i all menniskonatur, dels en gruflig otacksamhet, glmska och frgtenhet af Guds wlgerningar och af den nd, hwarifrn Han frlossat oss; dels ock ett ondligt nyhetsbegr, eller att man alltid snart ledsnar, wid hwad man har, och nskar sig ngot nytt, alltid lskar ombyte. S r ock Christus och hans evangelium fr allt frnuft en galenskap och frargelse. Ltom oss derfre wl se till, att wi stndigt ro p den rtta wgen, i det rtta sinnet, att det, som r strst i himmelen och fr Gud, ocks r strst fr oss! Fr Guds gon r ingenting stort och gllande, utan endast Sonen, offrad fr oss; detsamma mste ock fr oss wara det enda stora och dyrbara. Om wi hafwa en annan smak, r det intet godt tecken, och d bra wi infr Gud beklaga sdant och anropa Honom om den rtta smaken och sinnet. S bra wi ock weta och betnka, att det finns ingen synd p jorden s frskrcklig, ingen, som s mste uppwcka Guds wrede, som otacksamheten och fraktet fr hans st ora wlgerningar; och nu r icke ngon Guds wlgerning strre n den, att Han gaf oss sin egen Son och i Honom det ewiga lifwet, d wi hade frtjent att ewigt draga wra synders rtta ln. Derfre, "huru skola wi undfly, om wi icke akta sdan salighet!" nnu mer, om wi ocks en gng hafwa sett Guds herrlighet i Christi evangelium, hafwa genom tron blifwit Guds barn och ftt smaka, huru ljuflig Herren r, wore det ju en frskrcklig otacksamhet, om wi nu hlle samma nd och evangelium fr en ringa ting, som icke smakade oss. Detta wore, hwad Jesus kallar att "hafwa fwergifwit den frsta krleken". Paulus skrifwer ock om den frsta krleken ibland de galater, att de d hade s hgt wrderat evangelium, att de upptagit honom, som predikade det, "ssom en Guds ngel, ja, ssom Jesus Christus", och tillgger: "Huru saliga woren I d? Jag r edert wittne, att om det hade warit mjligt, haden I uttagit edra gon och gifwit mig." S hgt wrderade de evangelium d! Men sedan de af en "frmmande lrdom" blifwit "tjusta", s att de icke lydde sanningen, utan "skte warda rttfrdiga genom lagen", d kallar han detta, att de p nytt korsfst Christus, sger, att de mist Christus och woro fallna ifrn nden. Och r det icke frskrckligt, nr enligt Christi egna ord sdant kan ske, eller den frsta krleken fwergifwas, midt under det man likwl fortfar att arbeta och lida fr Christi namn, r waksam mot falska andar och har skarp blick att afskilja dessa, sledes blott genom ett tyst inre afdende ifrn den rtta bttringens och trons fning; ty s lyda Christi tnkwrda ord i Uppb. 2:25. Slutligen skola wi ock mrka, att om Christus skall frblifwa oss alltid dyr och kostlig, wrt hjertas allt uti allt, och den nya sngen aldrig blifwa oss gammal eller lng, r ndigt, att icke blott den rtta lran, utan ock det rttsinniga lifwet bewaras att wi st uti bestndig fning, dagligen lefwa uti den bttring, som r infr Gud, i ett waket samwetes knnedom af synden, samt dagligen wilja wara frwissade om syndernas frltelse, om nd och wnskap hos Gud. D skall Christus stdse blifwa oss wl behflig, dyr och oumbrlig, d skall
evangelii ord wara oss ett stndigt behof, smakligt och krt; wi skola d gerna hra, lsa och tala om Christus. Falska andar strfwa Sjlens skatt att rfwa, Strida jemt om den; Lgga sina snaror, Tusen dolda faror Omkring wandraren. Jesu, war d nra, Wrdes sjelf du bra Lammen i din famn. Skt din hjord, den klena, Slpp den ej allena; Herde r ditt namn. Tron, det helga, hga, Underbara ga, Strk uti min sjl; kta perlan klara Wl t mig bewara Till mitt hgsta wl. Ndens werk du lifwe, Regn och sol du gifwe, Flj, hwad stt du will, Blott du s mig frer, Att till slut mig hrer Himmelriket till. Den 26 Mars. Christus har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss. Gal. 3:13. Si nu, om detta sprk finge rum i hjertat, hwad skulle icke det blifwa fr ett himmelrike af outsglig trst, ewig och orubblig trst, s att wi skulle trotsa all helwetets makt och i all wr mkligaste swaghet triumfera och bermma oss i Herren! Ty betnk dock, hwilka ord hr ro, hwilken bild wi skda! Christus wardt en frbannelse! Att Christus, Guds egen Son, wardt en frbannelse, r ett underligt och hrdt tal, men en fwermttan stark och wldig trst, om man kan betnka det. Mrk d: Christus har burit all lagens frbannelse. Men denna war s stor, att apostelen sger, att Han wardt en frbannelse, blef hel och hllen idel frbannelse, blef icke blott belagd med mycken frbannelse, utan s fwerhopad dermed, att Han kunde hel och hllen kallas en frbannelse. Nu, detta lter alltfr underligt, men hwad r det annat, n det Johannes sger: Si, Guds Lam, som br och borttager werldens synder hwilket wi hra sjungas fwer wra hufwuden, hwar gng wi bja dem till Jesu nattwardsbord att emottaga hans lekamen och blod, om hwilka Han sjelf der frklarar: utgifwen och utgjutet till syndernas frltelse och detsamma som str i Es. 53: "Herren kastade allas wra synder upp Honom; Han br deras synder." Det r derfre ett ord, som wi aldrig kunna nog begrunda och ptnka, att Christus blef en frbannelse. Det andra hgst tnkwrda ordet r detta: fr oss fr oss, fr
oss! P detta korta ord: fr oss, ligger sprkets hela kraft. Fr sin egen del behfde Christus wisst icke blifwa en frbannelse; ty Han war till sitt eget wsende alldeles oskyldig, helig och rttfrdig. Men att Han wardt en frbannelse, det kom deraf, att Han tagit p sig wra skulder. Efter lag skulle hwarje mrdare hngas p frbannelsetrd, derfre har ock Christus efter lag mst hnga derp. Ty Han hade tagit p sig en syndares och mrdares person, ja, icke blott ens, utan alla syndares och mrdares tillhopa; ty wi ro allesamman syndare och mrdare infr Gud. Derfre har Han mst warda det lnfr Gud, som wi ro, nemligen en syndare, mrdare, missgerningsman; som skrifwet str: "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud fr oss gjort till synd." Men p detta stt blef Christus infr Gud den allrastrsta syndare, hwars like icke war kommen p jorden. Ty i det Han r ett offer fr hela werldens synder, r Han nu fr Gud icke en sdan person, som r oskyldig och utan synd, ssom Guds Son i herrlighet, utan en syndare r Han, "en liten tid af Gud fwergifwen, hwilken br och har p sin rygg Pauli synder, som war en Guds frsmdare, frfljare och wldswerkare; Petri synder, som frnekade sin Herre; Davids, som begick hor och mord; ja, mina och dina och hela werldens. Ty alla de synder, som jag, du och wi allesamman gjort och nnu dagligen gra, de ro med sdan kraft och gudomligt allwar lagda p Christus, Guds Lam, som skulle Han sjelf hafwa gjort dem; s werkligt ro de Christi egna synder. Sannerligen, antingen mste wra synder wara Christi egna synder, eller mste wi ewinnerligen warda frtappade! Si detta att Christus s alldeles haft wra synder p sig, som om Han sjelf gjort dem; och deremot, att allt, det Han gjorde och led, skedde s alldeles i wrt stlle, som om wi sjelfwa gjort det detta war, hwad Paulus menade, d han sade. "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd fr oss, p det wi skulle warda Guds rttfrdighet genom Honom." Och ter: "Efter wi det hlla, att om en r dd fr alla, s ro de alla dda!" Deraf kunna wi se, hwad det ordet: fr oss, innebr, d han sger: Christus wardt en frbannelse fr oss. Christus har af outsglig barmhertighet och i kraft af Fadrens ewiga frsoningsrd gjort ett hgst ndefullt byte med oss: det wi hade, som war synden, frbannelsen och dden, det tog Han p sig; och det Han hade och wi saknade, nemligen rttfrdighet, lif och salighet, det gaf Han t oss. Det kostade wisst den kre Herren ganska mycket, starkt rop och trar, swett och blod, d Han wardt till frbannelse; men det skulle dock ske, och Han gick herrligen igenom det. Nu sger apostelen, att Christus derigenom werkligen har frlossat oss ifrn lagens frbannelse. Han sger icke: skall frlossa oss, t.ex d wi blifwa rtt fromma, troende och helgade; nej, utan Han "har frlossat oss ", p den dagen och de timmarna, d Han wardt en frbannelse fr oss. Hr se wi orsaken, hwarfre de strsta syndare och synderskor, nr de komma till Jesus, att ska nd och fr hela sitt lif blifwa hans egna, genast fingo nd och blefwo s mottagna, som om ingen lag funnits till, som om de aldrig hade syndat. Hr r orsaken, hwarfre wi alla, wid ett sdant kommande till Jesus, warda rttfrdiga och saliga genast, s snart wi blott wilja med tron emottaga wr stora, ewiga, sknkta rttfrdighet, som sttt och str frdig, wntande p oss. O, Jesu Christ, Guds ende Son, Som sg wr sjlafara Och att oss frlsa derifrn Dig sjelf ej wille spara. Du med ditt blod, din hrda dd
Frlossat oss af syndens nd; Sll den p dig frtrstar. Du r allen wr Frlserman Och will oss himlen gifwa; Du r Guds Lam, hwars blod utrann Att war frsoning blifwa. Du r allenwr salighet, Du r fr tid och ewighet Wrt hopp, o Jesu Christe Den 27 Mars. Huru skola wi undfly, om wi icke akta sdan salighet. Ebr. 2: 3. Gud r krleken. Och ingen mennisko- eller nglatunga kan wrdigt beskrifwa Guds krlek. Men hwilken besinnar, att ju strre nden r, desto strre r ock faran nemligen om den stora nden frsummas, fraktas, missbrukas. Hwem besinnar, att, jemte den ondliga, gudomliga krleken, r en lika ondlig rttfrdighet och helighet i Guds wsende! Och att just derfre, att nden r s stor, r Guds nitlskan, Guds rttwisa dom fwer dem, som icke akta, ska, wrdera och annamma den stora nden, desto frskrckligare! "Hade jag icke kommit och talat till dem", sger Jesus, "s hade de icke synd; men nu hafwa de ingen urskt fr sin synd." Och just d apostelen framstllt den stora nd och herrlighet, werlden emottagit i den sista tiden, att ende Sonen af Fadrens skte kommit och talat med oss, sger han: "Huru skola wi undfly, om wi icke akta sdan salighet?" Christi blod skall och mste ndwndigt blifwa oss till lif och salighet, till wisdom, rttfrdighet, helgelse och frlossning, eller ocks komma fwer oss till dom och frbannelse, ssom fwer de otrogna judar! "Detta skall Herren Zebaoths nitlskan gra!" "Ty mste den, som brt Mose lag, d utan barmhertighet", sger apostelen, "huru mycket strre npst, menen I, frtjenar den, som frtrampar Guds Son och aktar testamentets blod ssom orent?" Men att "frtrampa" Guds Son betyder att blott s ringa akta Honom, att Han fr wara, att man icke sker Honom, icke hyllar och omfattar Honom, icke blir hans egen, hans lrjunge, wn och efterfljare; ty det man aktar s ringa, att man icke bjer sig ned fr att upptaga det frn jorden, det trampar man upp. Icke hade alla de judar, fwer hwilka Guds frskrckliga hmndedom har gtt, frsmdat eller pinat Christus, utan en del grto wid hans lidande och fingo likwl samma dom blott derfre, att de icke s annammade Honom, att de blefwo hans lrjungar. Men hwad gr d den helige, nitlskande Guden t den menniska, som fraktar hans krlek, hans Son och hans Andes rst? Han gr henne intet frskrckligare, n att Han blott lemnar henne t sig sjelf; hon fwergifwes af Herrens Ande, blir icke mer af Anden wckt, oroad, frkrossad, upplyst, utan fr g sin egen wg, flja sitt eget rd, sitt eget behag, utan tuktan, utan rddhga, utan omsorg om sjlen, ja, hon fr blifwa riktigt sker i synden. D blir hon s frblindad och frwnd till sinne och tankar, att hon anwnder allting till sitt frderf och skada; att allt, hwad Gud gifwit till wlsignelse, lnder den sjlen till frbannelse; hwad som r gifwet till upplysning, lnder henne till frblindelse; hwad som r gifwet till wckelse, lnder henne till frhrdelse; hwad som r gifwet till trst och salighet, lnder henne till ewigt
qwal och frdmelse. Detta gr Herren Zebaoths nitlskan! "O, det r en egenskap hos Gud, ett regeringsstt", sger en gammal Andens man, "fr hwilket jag af hjertat frskrckes, och hwarom jag ropat mig hes, och har nd aldrig blifwit nog hrd. Det r den egenskapen, det sttet, hwarom David sger: Herre, med de rena r du ren, och wid de afwiga, stller du dig afwig. Med de rena, d.. de som hafwa ren mening, nr de nalkas dig, talar du enfaldigt, ppet, begripligt, upplyser och leder dem ndeligen; men med de afwiga stller du dig afwig, gckar dem, frblindar dem." Tycker ngon, att detta r fr hrdt taladt om Gud, lse han den milde Frlsarens egen frklaring i Matth. 13:1015 och 11:25, der Han sjelf uttryckligt sger, att Han derfre talade med liknelser, emedan den, som har, honom skall mer gifwas, att han skall hafwa nog ; men den som icke har, af honom skall ock warda taget, det han har; samt att Han har detta frdolt fr de wisa och frnumstiga etc. Och i 2 Thess. 2 sger apostelen lika uttryckligt: "Derfre att de icke annammade krleken till sanningen, att de mtte blifwit saliga; frdenskull skall Gud snda dem kraftig willfarelse, s att de skola tro lgnen, p det de skola alla warda dmda, som icke hafwa trott sanningen, utan hafwa lust till orttfrdigheten." S grufligt kan Gud straffa sina fraktare. Det r swrt strida med Gud; det r grsligt falla i den lefwande Gudens hnder. Bst r att hlla sig wl med Honom, som har all makt i himmelen och p jorden. De som ska, lska och flja Honom, dem skall barmhertighet omfatta, ondlig barmhertighet, godhet och trohet, i alla deras lifsdagar. Men de, som lpa efter en annan, skola hafwa stor bedrfwelse. Nr will du wl brja att ska den Gud, Som snart skall din domare blifwa? Nr will du begynna att akta hans bud Och rtt i hans ord Honom gifwa? Nu r den behagliga tiden! Den 28 Mars. Jag knner mina fr, och mina knna mig. Joh. 10:14.
Man skall icke snart kunna tro hwilken stor hemlighet, som ligger i dessa ord. De sga oss, att det r ngon synnerlig bekantskap emellan Herren och fren, hwarp allt skall bero. Hwad mnne det betyder? Ngot brjar man ana, nr man hr samme Herre i den stora afgrande stunden, d Han gr till sitt frsoningsarbete, hgtidligt frklara: Detta r ewinnerligt lif, att de knna dig, allena sann Gud, och den du har sndt, Jesus Christus. Hr, hwad Herren Christus frklarar wara ewinnerligt lif! Blott att knna Gud och Frlsaren. Och ter, d Han talar om det finaste sjelfbedrgeriet i andliga ting, bedrgeriet af egen fromhet, kraft och andlighet, hwarigenom mnga skola p den yttersta dagen kunna sga: "Hafwa wi icke profeterat i ditt namn och i ditt namn utdrifwit djeflar och i ditt namn gjort mnga kraftiga gerningar?" d sger Han sig skola bortwisa dem just med de orden: Jag knde eder aldrig. Alldeles samma ord frekomma i den ewiga bortwisningens dom till de jungfrur, som woro i brlloppet, buro sina lampor, gingo ut emot Brudgummen, men endast saknade olja Herren skall blott gra denna anmrkning: "Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Jag knner eder icke." Tnk, hwilket befynnerligt ord det ordet knna hr mste wara! Och alldeles samma domsord brukar Han, d Han frklarar, hwarfre de, som skte att ing genom den trnga porten,
likwl icke kunde, och hwilka skulle betyga: "Wi hafwa tit och druckit med dig, och du har lrt p wra gator" samma domsord ljuder emot dessa: "Jag wet intet af eder, hwadan I ren." O, skall icke hwar och en, som detta lser och ser, huru Herren Christus, den afgrande domaren, s besynnerligt nitlskat om att framhlla detta skall icke hwar och en mrka, att hr ligger ngon fwermttan wigtig hemlighet? Fr de trogna war detta intet ofrmodadt och besynnerligt, twrtom, det r fr dem just en gldjande bekrftelse, att de hafwa rtteligen fattat Honom. Men fr dem, som undra, att icke Herren i stllet sger: I hafwen syndat emot min lag, eller: I hafwen icke warit nog allwarliga i eder bttring och helgelse; ja, fr dem, som undra, att icke Herren framlade en wl utstakad ndens ordning och sade: Emot denna hafwen I felat; fr dem, som welat hafwa det s, men till sin frundran hra Honom blott sga ett och detsamma: Jag knde eder icke; ja, till och med mste se, att i den stora ytterstadomstexten i Matth. 25, der s mnga gerningar anfras, likwl hela wigten lgges derp: I hafwen det gjort mig, det r fr min skull I hafwen gjort mina minsta det och det, att sledes Christus och ngon innerlig bekantskap med Honom warit kllan, hwarur dessa gerningar flutit, att Christus, Christus, och icke deras egen helighet warit fremlet fr deras ga och deras helgelsenit si, de som mrka, att Christus haft en besynnerlig omsorg att ppeka detta frhllande, skulle icke de en gng, fr Herrens Christi skull och sina oddliga sjlars ewiga wl, stanna och lta sga sig af den Herren, som har de nycklar i sin hand, att d Han igenlter, ingen menniska upplter! Skulle icke wi stanna fr hans ord och allwarligt behjerta dem! Mnga allwarliga och fromma mn hafwa, efter flera rtiondens heliga nit om Gud och hans rike, ndtligen waknat fwer detta frhllande och blifwit ryckta som brnder ur elden genom att f se Guds rikes hemlighet f se en stor och helig person blodig, med genomborrade hnder och ftter, och sedan ftt endast i Honom och hans dd allt sitt lif, sin frjd och sin wisa, s att de sedan hllit sin hgsta helighet deremot fr bara trck och uselhet. S blir man till sinnes, d man lr rtt knna Jesus. Och blott de, hos hwilka Christi knnedom r sdan, till arten om icke till graden, de ro hans fr. "Will du d en gng fr alla weta och kunna tydligt utmrka, hwad en christen r", sger Luther, "eller hwadan en menniska kallas christen, s mste du icke se efter Mose lag, eller de strsta helgons lefwerne och helighet, utan allenast se upp dessa Christi ord: Mina fr knna mig. S att du sger: En christen r icke den, som blott fr ett strngt och hrdt lefwerne, ssom de allwarligaste munkar och eremiter; ty sdant kunna ock judar och turkar komma ut med, ibland hwilka somliga lefwa mycket strngare. Med ett ord, allt hwad i och af oss kan ske, det gr ingen till christen. Hwad d? Det allena, att man knner denne man, tycker om Honom, hller Honom fr det Han will wara hllen, nemligen att Han r den gode Herden, som ltit sitt lif fr fren och knner dem. En sdan knnedom heter och r intet annat n tron, som kommer af evangelii predikan." Det r ewigt lif att knna Gud som sin wn. Slla de, som funnit denna Wr bste wn, Ja, fr ewigt slla, rika. Andra wnner d och swika,
Denne wn r alltid lika. O, hwilken wn. Den 29 Mars. Wr umgngelse r i himmelen, ddan wi ock wnta Frlsaren, Herren Jesus Christus. Phil. 3: 20. I det andra brefwet till corinthierna sger Paulus: "Wi warda allestdes trngda, men wi ngslas icke; wi warda undertryckta, men wi frgs icke; ssom de der d, och si, wi lefwa; ssom npsta och dock icke drpta; ssom bedrfwade och dock alltid glada." Hr hwilka gtor! r icke detta ett besynnerligt och hemlighetsfullt wsende, som slunda uttalar sig! Ett sdant underligt wsende r en christen: undertryckt och dock triumferande bedrfwad och dock glad fattig och dock mycket rik syndig och dock fullkomligt rttfrdig elndig och dock herrlig, wandringsman p jorden, men med en himmelsk umgngelse! Werlden har ock en gldje och frnjelse, men blott s lnge "blomstret p grset" icke wissnar, blott s lnge den jordiska wlgngen warar. D den r slut, r det ock slut med gldjen. Men fr Paulus uppgr solen frst p aftonen, och nr det mrknar hrnere, d lyfter han sig till paradisets ljus deruppe. Han har ett dubbelt lif: han r en wandringsman p jorden, men hans umgngelse r i himmelen. Han tillhr en hgre tingens ordning och lefwer med sitt hjerta i detta sitt hgre, sitt rtta fdernesland. "Wr umgngelse", sger han, eller bokstafligen: "wrt borgerskap r i himmelen." Det r, sger han, icke: det skall blifwa och betecknar det dermed ssom ett redan nrwarande. O, ngot helt annat uttalar hr Paulus, n det werlden menar med hoppet "om ett tillkommande lif". Paulus wet sig redan, medan han nnu gr p jorden, wara en himmelens medborgare. Och hwilken lycka, hwilken skatt ett sdant medwetande r, det har nnu ingen menniskotanke p jorden kunnat mta. Men hwadan hade Paulus denna sin troswisshet? Derom m man wl frga. Jo, Paulus knde Christus! Det r hela hemligheten! Paulus sg i detta jordelifwets dunkel en man, som sknkte honom denna wisshet, en hg, hemlighetsfull man, som sade: "Jag r utgngen af Fadren och kommen i denna werlden." Och d Han sade sig wilja g och bereda sina wnner rum i Fadrens hus, och de frgade efter wgen dit, war detta hans swar: Jag r wgen, sanningen och lifwet. Och d de sade till Honom: "Lt oss se Fadren!" swarade Han: Den mig ser, han ser Fadren. Och p hans allmaktswink blefwo de blinda seende, de dfwa hrande, de dumbar talande, de dda stodo upp af sina grafwar; och Han utdref djeflar, och Han frlt synder, och Han befallde ver naturens krafter och brt omsider sjelf ddens band och uppstod ur grafwen med en frklarad lekamen. Sedan Paulus hade kommit till bekantskap med en sdan Herre och Frlsare, kunde han fra det trstefulla sprket: Wrt borgerskap r i himmelen.< D wisste han, att han genom Honom hade terftt den i syndafallet frlorade barnartten hos Gud och borgerskapet i himmelen. Hwad fljer hraf? Hraf fljer, att alla, som hafwa samma tro och bekantskap med Frlsaren som Paulus, hafwa samma nd och borgerskap i himmelen som han, emedan de ro terlsta med samma Guds Sons blod som han, och bra derfre fwen hafwa samma trstliga wisshet derom som han. Wisserligen skall du icke sjelf se och knna
hos dig herrligheten af detta himmelska borgerskap; nej, det r djupt frdoldt och fwertckt af all detta lifwets mklighet. "Wrt lif r frdoldt med Christus i Gud." Men det r dock lika wisst och wl grundadt. r det natt hr nere; der ofwan r det ewigt ljust och klart. r wgen ojemn och trnbewxt; wi wallfrda till wrt hemland, der ro wra wnner, som knna oss och der r wr store wn fr andra wnner. S heter det d. Och detta r ingen poesi, utan den allwarsammaste werklighet, grundad p Christi ord och werk och ingng uti det allraheligaste fr oss. "S ren I nu icke mer gster och frmmande", sger apostelen, "utan de heligas medborgare och Guds husfolk". Och detta utan anseende till personen. Hr r ingen tskilnad, allesammans ro de syndare; men hwar och en, som tror p Christus, i hwilken wi alla ro utwalda, frrn denna werldens grund war lagd hwar och en, som tror p Christus, d. . som dmer och straffar sig sjelf, men har sin enda trst i Honom, som gr den ogudaktiga rttfrdig hwar och en sdan, synderskan swl som jungfru Maria, rfwaren swl som Paulus, r lika utwald, rttfrdigad och fr Gud tck, blott uti Honom, som r krkommen. Hwar och en sdan r lika wisst en af dessa heligas medborgare och Guds husfolk. O, hwad din herrlighet r stor, Du christna sjl, ren hr p jord, Du, som p Herren Jesus tror Och hwilar endast wid hans ord. Du r en Jesu Christi brud, Ja, det r wisserligen sannt; Han kldt dig i en herrlig skrud Och gifwit dig sin Andes pant. Du str med Herren i frbund, Och Han ej swika kan sin ed; Han tnker p dig hwarje stund, Och sjelf Han dden fr dig led. S i hans rike du ingr Och tager arfwet af hans hand. Blott ngra dagar eller r Och du har ntt det goda land. Den 30 Mars. S wnden eder nu till fstet, I som liggen fngna uti ett hopp. Sach. 9: 12. "Huru kan jag wnda mig till fstet eller brja tro p Christus, medan jag nnu r s syndfull eller s hrd. lttsinnig, ogudaktig?" frgar hr mngen bunden sjl. S r du oafltligen blott wnd till dig sjelf. Men om man sger till dig: Du tror icke Guds ord, du gr Gud till ljugare, d sger du: "Nej, nog tror jag ordet om Christus, nog tror jag, att hans frsoning r tillrcklig och hans krlek stor; men felet r hos mig, det r mitt hjertas hrdhet, min frskrckliga skerhet och skrymtaktighet, min grufliga syndakrlek m. m., som utgr hela felet." Se, s mrker man, att du wnder dig rakt bort frn fstet till dig sjelf och icke tror Guds wittnesbrd om sin Son, nemligen att Han skall frlsa oss ssom helt frtappade, utan du will ndwndigt komma ssom frbttrad. Du tror och aktar icke, hwad Christus sger, att du mste frst wara inympad i Honom genom tron, d. . frst ssom
ogudaktig wara rttfrdigad och bendad, uppfylld med trons frid och frjd, innan du kan ens brja att bra frukt. S wnden eder nu till fstet, I som liggen fngna uti ett hopp. Wi upprepa det nnu en gng! Det r hela din olycka, att du icke genast wnder dig till fstet, utan wnder dig till tusende andra hll och tnker och frsker och bidar och hoppas hoppas p allt annat, ja, ligger fngen i ett bidande och wntande p ngot mrkwrdigt, som nnu skall freg inom ditt eget hjerta, ngon frlossning som der skall ske frlossning frn ngon wiss synd, frn de onda tankarna, frn hrdheten, lttsinnet, maktlsheten och den frlossning, som r skedd i Christus Jesus, den str i den dunkla bakgrunden. Jo, der r felet! Och otaliga, alldeles ondliga ro de wilkor och frbehll, som man d funderar p, och fr hwilka man ligger fngen. Men att "Guds Son fr oss ddde, och allt deri bestod, att ndens klla fldde lngt mer n syndens flod och det fr alla syndare" det r ett intet fr sjlen, det far man hastigt fwer! O, wakna d och besinna detta enda och ewigt stora och gllande, att all werldens synder redan ro afplanade, att Gud redan r frsonad och blidkad och brinnande af idel krlekslngtan att f gifwa dig nd fr nd. Besinna, att alla de bekymrande ord, som Gud talar, hwilka fordra ngot af oss och derfre ro lagens ord, hafwa endast till ndaml, att hwar och en mun skall tillstoppas och all werlden skall fr Gud warda brottslig att alla dessa bekymrande ord ro endast sagda till de fria, sorglsa gudsfraktare, som aldrig frga efter himmelen, eller till de skra skrymtare och egenrttfrdiga fariseer, som sjelfwa tro sig frtjena himmelen, men alldeles icke till de arma syndare, som sjelfwa straffa och dma sig, som gerna wille hafwa bde bttring och tro, nger och bn, men aldrig finna dessa hos sig, ssom de wille. O, dem r idel nd, idel krlek och frltelse tillsagd! "S wnden eder d till fstet, I som liggen fngna uti ett hopp", sger Herren; "ty ock i dag will jag frkunna det och wederglla dig det dubbelt." "Ock i dag" ack ja, i dag frkunnar Han dig samma nd! fwen i dag predikar Han fr de bundna frlossning! D wi i dessa dagar hra s mycket frkunnas om Christi lidande och flja wr Frlsare p hans marterbana; d wi se Honom i rtagrden swettas blod och hra Honom p korset utropa om hela det i Skriften frutsagda frsoningslidandet: Det r fullkomnadt! ja, d wi se Honom, fr samma frsoning, p gonblicket benda sjelfwa rfwaren och tillsga honom hela den saliga frukten af sin dd med den ljufliga frskran: I dag skall du wara med mig i paradiset skulle wi icke en gng lta wrt otrosbidande hafwa slut och genast lpa i hans famn! Skulle wi icke i allt detta se hans utstrckta armar fwen mot oss alla och hra de orden af hans mun: "Ock i dag will jag frkunna det!" "Kommen till mig, I alla, som arbeten och ren betungade; jag will wederqwicka eder, och I skolen finna ro till edra sjlar." Ja nnu en gng: I, som liggen fngna uti ett hopp hwi drjen I att wnda eder till fstet? Skolen I sjelfwa blifwa wrdigare, eller skall Gud blifwa ndigare? Nej, fwen i dag wnden eder till fstet tagen det stora, wigtiga steget att begra en hel bendning och upptagelse i hans frbund, af alldeles ofrskylld nd blott fr hans blod! O, tag det stora steget i dag och wet, att nnu ingen enda arm syndare har tagit det steget frgfwes. Tnk icke p en lng bn; se huru kort rfwaren bad, men fick genast trsteswaret: I dag skall du wara med mig i paradiset. Men ett skall du wakta dig fr, ssom fr dden, nemligen att ska swaret i ditt eget hjerta, i din knsla. Nej, se swaret i Guds eget ord! Tag swaret hr af Guds egen tillsgelse: "Ock i dag will jag frkunna det (nemligen frlossning) och wederglla dig det dubbelt." Det heter nd fr nd. Prisad ware Gud!
Just som jag r ej med ett str Af egen grund att bygga p, Blott p den grund, att du fr mig Har dtt och sjelf oss bjd till dig, Jag kommer, o Guds Lam! Just som jag r frrn jag har Frmtt, hwad ewigt fruktlst war, Att frn en flck mig gra ren, Till dig, hwars blod det gr allen', Jag kommer, o Guds Lam! Den 31 Mars. Wi hafwa frlossning genom hans blod, nemligen syndernas frltelse. Col. 1: 14. Om nu ngon frgar: "D likwl icke alla warda saliga, huru skall jag d weta, att jag har frltelse och nd hos Gud?" s swaras: Du mste brja med att tro p Gud och hans ord, att hra, tro och omfatta den nd, som alla hafwa, fwen de otrogna, s fr du derigenom en nd, som icke alla hafwa. "Hwad r det fr nd, som alla hafwa, fwen de otrogna?" Swar: En frsonad Gud, en frwrfwad syndafrltelse, som wntar p dem, att de blott wille komma och taga emot den. "Hwad r det d, som icke alla hafwa?" Swar: Ett mot Gud frsonadt hjerta, en tro, som emottager syndafrltelsen och lefwer i Gud. "Hwar str sdant skrifwet?" I 2 Cor.5 str: "Gud war i Christus och frsonade werlden med sig sjelf och frebrdde dem icke deras synder och har beskickat ibland oss frsoningens ord. S bedja wi nu i Christi stlle: lten frsona eder med Gud!" I Rom.5 str: "Wi wordo frlikta med Gud genom hans Sons dd, den stund wi nnu woro ownner." I Col.1 str: "Wi hafwa frlossning genom hans blod, nemligen syndernas frltelse." I Sach. 3 str: "Si, den stenen (Christus) ... jag skall uthugga honom, sger Herren Zebaoth, och skall borttaga dess lands synder p en dag." I Gal. 3 str: "Christus har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss; ty det r skrifwet: Frbannad r hwar och en, som hnger p tr." S talar Skriften. Hr str ju uttryckligt, att Gud i Christus frsonade med sig sjelf, icke de trogna blott, utan werlden, och att den frsoningen innebar och werkade, att Han frebrdde dem icke deras synder; och sdant skedde i Christus, icke i wr omwndelse; men att Han nu frmanar menniskorna: Lten frsona eder med Gud detta r allt, hwad som nu skall ske. Hr str, att wi wordo frlikta med Gud genom hans Sons dd, icke genom wr nger, bttring, allwarlighet, bn eller tro hwilket allt icke behfwes dertill, utan endast fr att wi skola emottaga den redan tillwarande nden nej, hr str: Den stund wi nnu woro ownner. Hr str, att frlossningen, som skedde genom Christi blod, war detsamma som syndernas frltelse; ja, att synderna borttogos p en dag, nemligen d den kostliga stenen, "hrnstenen", blef uthuggen. Hr str, att wi frlossades af Christus ifrn lagens frbannelse p den dagen, i den stunden, d Han wardt en frbannelse fr oss, hwilket skedde, d Han hngde p tr. Ack we, att werlden icke wet, hwad som har skett! Att hon icke knner wrt slgtes historia, icke wet, att menniskoslgtet ocks har en gng blifwit frikpt, r frlossadt, frwrfwadt och wunnet ifrn alla synder, ifrn ddens och djefwulens wld, lika wisst som det en gng r i synd fallet!
Se d hr: Denna syndafrltelse, denna frlossning, som nu r nmnd, den tillhr hwarje menniska, from och ofrom, trogen och otrogen. Du m wara, hurudan du kan, s ro tminstone dina synder borttagna, utplnade, frltna, i hafwets djup kastade detta skedde i Christi ddstimme. Blir du frdmd, s sker det icke fr dina synder, utan fr din otro, ditt bortoblifwande. Will du ter komma till Gud, blifwa hans egen och hafwa hans nd, s r intet hinder, du r hwarje stund krkommen; ssom Herren sjelf sger: "Den till mig kommer, kastar jag icke ut." Hr r intet undantag; utan ho som helst kallar Herrens namn, han skall warda frlst. Ho som helst, den der will, hwar och en, och om dina synder wore blodrda s lyda den store, barmhertige Herrens egna ord. Hr r d intet undantag, hwilket kommer deraf, att all synd r betald, hela werlden frsonad. Nr d ngon r i nd fwer sina synder och aldrig kan f wisshet om frltelse, s r felet, att han icke tror Gud, icke hller Gud fr sannfrdig, icke will gifwa akt p, hwad Christus har gjort, eller hwad Gud sger i ordet, ja, att han "gr Gud till en ljugare", hwilket r ganska frskrckligt. Men r det s, att ngon will tro Gud p orden, men endast icke kan f det in i hjertat, honom skall Gud snart frlna en strre trons gfwa, och han skall f wittnesbrd i sig fjelf, att alla hans synder werkligen ro borttagna, att han r ikldd hela Christi frtjenst, att han r ett Guds lskliga barn. Frlossningen r wunnen, Gus Son frn ewighet Af Fadren r upprunnen Till werldens salighet. Nu ddens makt r krossad, Och syndens boja lossad, Och ppnad himlens port. O Jesu, oss benda. S att i tron wi m Ljus i din sanning skda, Lif af din krlek f. Till dig wrt hjerta lngtar, Frn werldens flrd det trngtar Till din rttfrdighet. Den 1 April. Barmhertig och ndelig r Herren, tlig och af stor mildhet. Ps. 103: 8. Hr kan nu en arm sjl sucka: "Ack, jag elndige! Gud r ndig mot sina wnner, och dem m detta trsta men mig icke! Jag r bortkastad frn hans ansigte, Han r mig "frwnd till en gruflig"; jag ser det ju, jag knner det ju, att Han r wred p mig! Jag ser ju, att Han aldrig will hra min bn! Jag knner ju hans hot i mitt hjerta. Jag sker Honom i ordet och fr alls ingen smak eller kraft deraf. Jag sker Honom i bnen och fr aldrig ngot ndigt swar, blott hot och frskrckelse. Herren har fwergifwit mig!" - Arma sjl! Hwem har s mlat Gud fr dig? Det har djefwulen och ditt eget lgnaktiga hjerta gjort. Du har en alldeles falsk bild af Gud, ja, en bild af djefwulen fr dina gon! Se hr, huru Guds ord framstller Guds hjertelag: Barmhertig och ndelig r Herren, tlig och af stor mildhet. Han trter icke till ewig tid och vredgas icke evinnerligen. Wl kan Herren "trta" med dig en tid och wisa sig wred; wl kan Han i sdan wredens
tid frdlja sitt ansigte fr dig, och frdlja sig lnge nog; men det r omjligt, att Han s kan trta till ewig tid och wredgas ewinnerligen. Mrk denna tskilnad: Allt Guds ord, frn bibelns brjan till dess slut, och alla hans werk med Israels barn, wisa bestmdt, att Herren aldrig ewinnerligen fwergifwit andra n de skra fraktare, bestndigt motstrfwiga fraktare; aldrig ngonsin p allwar fwergifwit dem, som ltit straffa sig sjelfwa, som ropat ur sin nd till Herren och welat wara hans barn. Syrach sger: "Sen upp de gamlas exempel och mrken dem: Hwilken r ngonsin kommen p skam, som har hoppats p Herren? Hwilken r ngon tid frgten och frsmdd, som har kallat Honom? Herren r ndig och barmhertig och frlter synderna och hjelper i nden. We dem, som frtwifla p Gud." Ja, we den, som hr will tro sitt hjerta och sin knsla! We den, som icke hellre, rakt mot knslan, tror Gud! Hr, hwad Han sjelf sger: "Ty allts sger den hge och hgt besutne, den ewinnerligen bor, hwilkens namn r heligt: Jag, som bor i hjden och i helgedomen och nr dem, som hafwa en frkrossad och dmjuk anda, p det jag skall wederqwicka de dmjukas anda och hela de frkrossades hjertan, jag will icke trta ewinnerligen och icke wara wred i ewig tid; utan en Ande skall blsa frn mitt ansigte, och jag skall gra lif." Stanna! r detta Guds eget ord? Tro det d. Gr icke Gud till ljugare! Som sagdt r: Han will trta med oss, men icke ewinnerligen. Han trtte med kananeiska qwinnan s lnge, att Han till slut kallade henne en hund; men nr hon nd trodde, genomtrngde det swarta molnet och sg p hans hjerta, som enligt det goda ryktet skulle vara idel krlek, och hon tog Honom p orden, sgande: "Dock, Herre, ta hundarna af de smulor, som falla af deras herrars bord !" si, d kunde Han icke lngre hlla sig, d log hans hjerta i krlek och utbrast: "O qwinna, din tro r stor; ske dig, som du will!" Der ser du, huru hans hjerta r, fwen d Han trter! Der ser du, hwad som r hans hgsta lust, nemligen att wi nd tro. Man ser tydligt, att det war Honom en lust, ett behag, att qwinnan s trodde; ty Han uttrycker sig med affekt: "O qwinna, din tro r stor!" Will icke fwen du gra Honom detta behag, att du lter Honom frdlja sig, och du nd tror? O, fr lif och salighet till grande, lt icke djefwulen wanstlla Guds bild fr dig! Hr ser du den sanna: Barmhertig och ndig r Herren, tlig och af stor mildhet. Barmhertig, d.. att Gud r ett sdant wsende, som mmar wid all nd och kan icke lida, att wi skulle ropa till Honom och icke blifwa hulpna; ssom Jesus sade: "Skulle Gud hafwa tlamod dermed?" nemligen att hra sina barns nd och bn, dag och natt, och icke hjelpa. Ndelig, d.. att Han icke handlar med oss efter wra synder, utan efter sitt fridsfrbund i Christus. Tlig, d.. lngmodig, eller att Han bidar, att Han m wara ndelig. Mnga tusende tankar och bilder af Gud uppst i wra hjertan; men denna r den enda sanna bilden. S snart ngon annan bild af Gud wisar sig fr ditt hjerta, ssom att Han will handla med dig efter dina synder, eller att Han icke bryr sig om dig, utan fwergifwit dig, sg d genast: Nej, detta r en misslyckad bild, en falsk och wanstlld eller s: detta r icke Guds utan djefwulens belte den sanne Guden r barmhertig och ndelig, tlig och af stor mildhet. Allena Gud i himmelrik M lof och pris tillhra Fr all den nd Han, krleksrik, Med oss har welat gra, Han jorden sknkt stor frjd och frid. Ack, menskan m wl gldjas wid Guds ewigt goda wilja!
Wi prisa, wi tillbedja dig, Ditt namn stds ware lofwadt, O Fader, du, som ndelig Oss med allt godt begfwat! Allting du hafwer i ditt wld, Och dig r ej en suck frdold; Wl den dig rttsligt fruktar! Den 2 April. Lofwa Herren, min sjl, och allt det som r uti mig hans heliga namn. Ps. 103:1. Men nu frgas: Huru hade David ftt ett sdant hjerta? Hwarigenom hade Herren blifwit honom s hjertligen kr? Swar: det r blott syndernas frltelse och frwissningen derom, som kan gra ett menskohjerta rtt lyckligt, warmt och brinnande. Om en menniska ock tror allt, hwad Skriften innehller om Christus, och tror det s wisst, att hon kunde tusen gnger d p den tron, men icke knner sina synder, utan gr njd och sjelfbelten, fr hon af all sin tro ingen krlek, ingen gldje, intet lif i Gud, utan all hennes gudaktighet bestr blott i kunskap och fromma iakttagelser. Och ter, om en menniska blott s knner sina synder, att hon till kropp och sjl frsmktar, men icke har ftt trons wisshet om frltelse, gr hon lika kall och dd, om hon ock arbetade sig till dds p sitt hjerta att bja det till krlek och gldje. Hr fordras alltid de tw ting, som Skriften frenat: bttring och tro, eller syndens fwerfldade och ndens fwerfldande. Men d, o, hwilket nytt lif, hwilken frjd, hwilken frid, hwilken brinnande ande, hwilken lust och kraft till allt heligt, nr jag i min strsta owrdighet fr den store Gudens frskran: "Dina synder frltas dig, du fr nd fr allt, och du skall redan p jorden lefwa i ett rike, der ingen synd tillrknas dig, utan du skall i mina gon wara alla stunder tck och behaglig!" Hren det alla - det r ofta sagdt, men mste idkeligen sgas, d det alltid frgtes hren: detta r den enda wgen att blifwa bde salig och helig, att blifwa rttfrdig fr Gud och glad och warm i sitt hjerta och willig och skicklig till det goda. D en menniska blifwit wckt ur den frskrckliga syndasmnen och brjat ska frlsning, eller d en christen liksom p nytt waknar upp fwer sin frsummelse, kallsinnighet och synd och frsjunker i trlsinne, r det wanligen ett stort bekymmer fr en sdan menniska, att hon icke kan s lska Gud, som hon borde, och som hon ser, att David eller andra Guds barn hafwa lskat Honom. D ngslas hon, d beder hon, d arbetar hon att kunna lska, att gra sitt hjerta warmt; men hon kan icke, hon r lika kallsinnig nd; hon beder om krlek, men knner samma kld nd; hon strider mot sin afgudiska krlek till andra ting eller personer, som blifwit henne krare n Gud, men hon lskar dem nd; hon r d hrfwer olycklig, och allt med rtta, menar hon, ty hon lskar icke Gud. O, nr hon d icke blott frstr, utan med den nya syn, som Anden gifwer, ndtligen inser, att det war riktigt frtappade syndare, Christus kom att hjelpa; att Han kom att gra fr oss just det, som lagen icke kunde werka i oss, just det, det, det, som lagen icke kunde stadkomma; att Han har lskat Gud fr oss, Han har warit ren, helig och rttfrdig fr orttfrdiga; att allt r fullkomnadt, allt r redo; att s elndig hon r, s owrdig och oskicklig hon r, s kall eller warm hon r, s hrd eller frkrossad hon r, r hon dock rttfrdig, helig och "tck i Honom, som war krkommen". O, nr hon i trons ljus sdant ser och blir fulleligen trstad, frigjord och wiss p sin bendning si, d lskar hon d kan hon lska, d kan hon icke lta bli att lska en s fwermttan ndig Gud och Fader; d r i hennes hjerta
wordet ett nytt lif, frjd, frid, krlek och en innerlig lust till Frlsarens bud och wgar; d kan hon intet annat n af hjertat lofwa och prisa Gud och d kan hon sjunga med David : "Lofwa Herren, min sjl, och allt det som r uti mig. Lofwa Herren den dig frlter alla dina synder och helar alla dina brister." P detta stt tillgr det att f ett sdant hjerta, som David hade. Att wara religis, wis, from och wlgrande, men utan att hafwa gtt denna wg, denna mrka, mkliga, elndiga wg, genom syndand till bendning i Christus o, det r allt bedrgeri; det skapar wl hyggligare folk n werlden, men icke christna, hwilka ro "ikldda Christus"; ty utan att hafwa rkat i syndand kan intet sannt ikldande af Christus ske. Och det gr wl fr sig att wara en sdan dygderak religis man hr i tiden; men den stunden d konungen gr in i brllopssalen att "bese gsterna", skall den mannen finnas i saknad af brllopsklder och derfre, efter all sin fromhet wid brllopsbordet, bortkastas i det "yttersta mrkret". Nej, man mste g Davids och synderskans wg! Hwad? Skall man d synda fr att blifwa salig? O, nej; det finns nog synder frut! Synder fattas oss icke; felet r, att wi icke knna dem. Och du skulle nog knna synder, mer n du frmdde bra, blott du finge nd att wrda Gud, blott "Guds rddhga komme fr dina gon", blott Guds helighet finge skina in i ditt samwete och ditt hjerta, s att dess orenlighet, kallsinnighet, skrymteri, hgmod m. m. en gng blefwe stora synder fr dig. Nr slunda sjelfwa hjertat r angripet, d blir wisst nden swrare, men d blir ock nden sann och stor och fwerfldande, och d blir hjertat fdt p nytt d blir der en sann christen. Syndernas frltelse Gr ett sorgset hjerta gladt, Syndernas frltelse r den allrahgsta skatt. Nr jag ser min sjland, Andlig wanmakt, synd och dd, Syndernas frltelse Drifwer fjerran allt mitt we. Den 3 April. Efter dden r genom en menniska, s r ock genom en menniska de ddas uppstndelse. Ty ssom alla d i Adam, s skola ock alla warda gjorda lefwande i Christns. 1 Cor. 15:21,22. Wi skola aldrig glmma, att Christus uti allt skulle wara terstllare af det, som wi uti Adam frlorade skulle uti allt bota, hwad genom Adam eller syndafallet frstrdes. Nu war det icke blott synden och frdmelsen, som genom Adam kommo fwer alla menniskor, utan ock dden i alla dess bemrkelser, fwen den lekamliga eller tillintetgrelsen af menniskans kroppsliga del. Derfre skulle Christus ocks terstlla denna, s att wi skola genom Honom terf en hel menniskas wsende, sdan hon war fre syndafallet, hwartill ock hrde en skn, frisk och oddlig kropp. Ssom nyss sades: Christus skulle terstlla allt, som genom syndafallet frlorades. Du, som detta lser, du torde genom Guds nd gladeligen tro, hwad apostelen sger i Rom.5, att "ssom genom en menniska synden r kommen i werlden, och fr syndens skull dden; s kommer ock genom en menniska rttfrdigheten och lifwet. Ssom fr en synds skull r frdmelse kommen fwer alla menniskor; s kommer ock genom ens rttfrdighet lifwets rttfrdning fwer alla menniskor. Ty ssom fr en menniskas olydnad mnga ro wordna syndare; s warda ock fr ens lydnads skull mnga rttfrdiga."
Men tro wi detta herrliga evangelium, d mste wi ock tro, hwad apostelen hr sger om kroppens terstllelse: "Ssom alla d uti Adam, s skola ock alla warda gjorda lefwande i Christus." Wi f icke snderplocka Christi werk. Hans terstllelsewerk war fullkomligt. Han skulle gra alla wra fiender oskadliga: synden, djefwulen, dden och frdmelsen. Men alltsammans r i denna tid osynligt och fr wrt frnuft orimligt; ty Han har till trons fning lemnat skepelsen af allt detta onda qwar hos oss. D jag har blifwit ett Guds barn, kan jag likwl icke se, att synden r borttagen; ty jag mste nnu se och knna hennes lif och kraft i mitt ktt, s att jag mste alldeles frtwifla och mena, att jag r en styggelse fr Gud, s framt jag icke har i mitt hjerta djupt fstad den gudomliga fwertygelsen, som heter tro, nemligen att Christus har frdmt synden i kttet genom synd, s att hon fr Gud alls intet gller ssom en synd till min frdmelse. Men i denna tro kan jag nnu med full sanning sga: "I all min synd r ingen synd, nemligen fr Gud, hwilken wet, hwad Christi dyra blod gller. Jag r fr Gud alldeles syndfri, jag r helt rttfrdig och ren, endast genom Christi blodiga frsoning, endast uti Christus." P samma stt nr jag ser och knner, huru djefwulen rasar i mig och alla menniskor, d r det mig orimligt, att han r af Christus fwerwunnen. Men d Christus har sagt det, mste jag likwl tro det och sga: "Allt hans raseri skall intet skada mig, s lnge jag blott blir i Christus; han skall twrtom endast wara mig till tjenst genom att drifwa och fwa mig i tron och i bnen." Likas, nr dden lgger min kropp i jorden, s att den frmultnar och blir till stoft, d r det mig lika orimligt, att denna kropp likwl skall uppst och lefwa i ewighet. Men nr Christus har sagt det nr Christus har sagt: "Jag r uppstndelsen och lifwet; hwilken som tror p mig, han skall lefwa, om han n blefwe dd" d mste jag gladeligen sga: Christus skall icke blifwa ljugare i det ordet. Obegripliga under! Synden skall icke glla ssom fynd, djefwulen skall icke skada mig, dden skall icke behlla mig, ty Christus r en fullkomlig frlsare. Ssom Luther sger: "Sannerligen, om Christus riktigt utfrt sitt wrf (att terstlla hwad som war frloradt) och genom sina apostlar lter predika det, s skall det icke wara ngot owisst. Ltom oss frdenskull ofrsagdt wga p Honom och fara hdan p denna artikeln, att nr wi lnge warit dda och frruttnade, och ndtligen den skna basunen brjar ljuda och sga (ssom Christus till Lasarus): "Petrus, Paulus, kom ut!" d skola wi i ett gonblick, ssom en gnista, fara fram ur jorden, sknare n hela himmelen, med hela lekamen och alla ledamter sammanfogade, om wi n wore brnda till pulver, eller frtrda i wattnet." Lofwad ware den store Guden, som sjelf skall gra det och sjelf har sagt det, ssom t.ex. i Es.26: "Dina dda skola lefwa och med lekamen uppst igen. Waken upp och bermmen eder, I som liggen under jorden; ty din dagg r en grn marks dagg, och jorden skall gifwa ifrn sig de dda." Ltom oss nu wara glada, Frjdas hwar upp sin ort; Nu r botad all den skada, Som oss syndafallet gjort. Ddens fruktan r frdrifwen, Dden r uppswulgen blifwen. Upp min sjl, min mun och tunga! Upp mitt hjerta och min rst! Till att prisa och lofsjunga Jesus, som oss terlst, Jesus tacka och bermma, Jesu godhet aldrig glmma. Den 4 April.
Deu stund skall komma, i hwilken alla de, som ro i grtfterna, skola hra menniskans Sons rst; och de, som hafwa gjort wl, skola framg till lifwets uppstndelse; men de, som hafwa gjort illa, till domens uppstndelse. Joh. 5:28,29. Det kan knappt beskrifwas hwilken stor skada, hwilken slapphet, swaghet och lslighet i hela ens christendom, som kommer deraf, att man icke rtt betraktar och tror artikeln om de ddas uppstndelse. Men wr fiende, djefwulen, wet wl, hwad han dermed utrttar, d han kan draga ett tckelse fwer det wigtiga slutet, uppstndelsen till ewig salighet eller ewig frdmelse. Derigenom blir frst i allmnhet allt andligt mindre wigtigt; det blir d mindre angelget att stndigt wara wiss om sin Guds wnskap; man kan nnu ta och dricka och sofwa, fastn man icke wet, om man kommer till himmelen eller till helwetet. D det sista mlet r wl undanskjutet, owisst och dunkelt fr sjlen, r det icke s angelget att gifwa akt p ordet, eller att bedja till Gud, eller att frlika sig med en trtobroder, eller att sga ett wckande ord till sin nsta o.s.w. Sedan r det isynnerhet, d det gller gra och lida ngot fr Christi skull, kanske att uppoffra ett helt lifs jordiska beqwmlighet och trefnad fr att flja Christus; eller det gller att gra en fr hjertat dyr uppoffring, ngon rtt pkostande frsakelse det r isynnerhet i sdana fall man har fga kraft, nr man icke wisst tror och fr sitt ga behller det stora saliga slutet. Apostelen kallar salighetens hopp en hjelm; ty likas om hjelmen gjorde, att krigaren med mer dristighet ilade fram i striden och icke war s rdd fr swrdshuggen, s gr ock ett fast salighetens hopp, att man icke s noga ger akt p, hwad som kan drabba oss i denna tiden, Derfre att wi flja Christus, utan att wi med enfaldigt ga blott se efter hans behag, emedan wi weta, att d striden r slut, wnta oss s herrliga ting, att allt utstndet lidande r deremot alls intet att akta. S fordras det ock att wara wl grundad och bewpnad med detta salighetens hopp, nr wr wg genom detta lifwet r mer mrk och dslig, nr en christen omsider mer sllan fr frnimma ngot af sin Frlsares nrhet och ljuflighet och stundom angripes af ledsnad och otlighet. Det allmnna sllhetsbegret bringar honom till trnad efter ngon knnbar gldje, hwilken han dock saknar. Han har kanske hoppats att fwen i detta lifwet blifwa mer lycklig, men ser sig beswiken p all jordisk sllhet, han ser, ssom man sger, "hela sitt lifs lycka frspilld". O, d hnder det ofta till blygd fr det galna hjertat beknna wi det d hnder det, att en sdan christen knner sig rentaf olycklig, nr han ingen annan gldje har p denna jord n "bara Gud"! Om han blott lifligt trodde eller isynnerhet knnbart frnumme sin Guds wnskap och nrhet, skulle han wisst icke knna sig olycklig, utan fwermttan rik och sll; men emellertid, d allt detta saknas, och han derjemte tryckes kanske af ett kors, som skall flja honom hela lifwet igenom och som gr hela hans werld mrk, d swartnar det ofta fr gat, han blir swag och elndig. O, hwilken trst och kraft det d wore, om han. nu finge nog andliga gon att se in i den Underliges dolda men trofasta rd! D skulle han se, att hans lycka och gldje alldeles icke r frspilld, utan endast bewarad till en annan tid, en annan werld der skall det bttre lyckas. Blott genom det wissa medwetandet derom, skulle han blifwa s njd med sin underlige Gud och hans hushllning, att han icke ens skulle nska sig ngot mer n Honom, och wara p det hgsta lycklig och rik med "bara Gud". Hrp hafwa wi ett lifligt exempel i sjuttiotredje psalmen. Der beknner Asfaph frst, huru plgad han war af att se den ogudaktiga hafwa lycka och wlgng, d det deremot
gick honom och de rttfrdiga illa; "s att", sger han, "jag hade s nr sagt som de ogudaktiga: Det r en ffng sak, att mitt hjerta lefwer ostraffligt, och jag twr mina hnder i oskyldighet." Men mrk, huru han kom ut frn denna frestelse! Han sger: "Jag tnkte till, att jag mtte begripa det; men det war mig fr swrt, tilldess jag gick in uti Guds helgedom och mrkte upp deras nde. Ty huru snart warda de icke till intet! De frgs och f en nde med frskrckelse. Men du leder mig efter ditt rd och upptager mig p ndalykten med ra." Och deraf blef hans hjerta s fulleligen frnjdt med bara Gud, att han nu utbrister: "Nr jag har dig, frgar jag intet efter himmel och jord. Om mig n kropp och sjl frsmktade, s r du dock, Gud, alltid mitt hjertas trst och min del." Se d hr, hwad det medfr, att wi g in i Guds helgedom, skda in i Guds regerings hemlighet och se, hwad som ligger frdoldt under det nrwarande lifwets tckelse nemligen den stora ewiga olycka, som ligger dold under den rika mannens kostliga kldnad och krsliga lefnad; och deremot den stora, ewiga lycka, som r fwertckt med Lazari trasor och sr. En dag skall uppg fr wr syn, M wi det ej frglmma, D Herren komma skall i skyn All jordens krets att dma. Betnk dig, arme syndatrl, Hwar will du din frskrckta sjl Fr Herrens blickar gmma? O Jesu, hjelp, nr detta sker, Fr din frtjenst och pina, S att du mig med nd anser Och undfr bland de dina. Ja, derp jag ej twifla skall, Ty du har satan bragt p fall Och aftwtt synder mina. Den 5 April. Herrens nd warar ifrn ewighet till ewighet ... nr dem, som hlla hans frbund och tnka upp hans bud till att gra derefter. Ps. 103:17,18.
Detta r ett kostligt uttryck fr en rtt christens inre umgngelse, som r frst och sist: Tnka p Herrens bud till att gra derefter. Det uttrycker denna bestndiga, innerliga nskan och suckan i de trognas hjertan att kunna gra Herrens wilja. En christen kan ofta icke frnimma ngot mer af sitt andliga lif, tycker ofta, att det icke blir mer n tnka upp Herrens bud till att gra derefter. Detta r den "hunger och trst efter rttfrdighet", hwarom Christus talar, d fwen lefvernetsrttfrdighet de med frsts. En rtt christen blir aldrig fullkomligt mttad derp i detta lifwet. Herrens bud, med sina andliga kraf p den inwrtes menniskan, st alltid hgre, n att han skulle kunna uppn mlet. Han blir alltid uti ett andens suckande: Ack, den som kunde wara bttre! Ack, att jag kunde f wara och gra, som Herren skar! Denna nskan och suckan r likasom andedrgten eller hjertslagen i den nya menniskan. Och hwad r den egentligen? Den r egentligen intet annat n "Christus uti oss, Guds Ande, boende i hjertat, en delaktighet af Guds natur". Det r denna rena, Helige Ande, som alltid strider mot kttet och gr, att fwen d wi ro som mest swaga, ja, falla och frg oss, kunna wi dock aldrig blifwa i synden. Hr r nu fwen ett stycke till sjelfprfning. Det str: "Tnka
p Herrens bud till att gra derefter." Att frst, tnka och tala om Herrens bud, det kunna tusende; men de brja aldrig sjelfwa att gra derefter. O, det r ingen swr konst att tnka och tala om goda gerningar och fordra dem af andra; mnga ro d nog nitiska fr lagen och goda gerningar, nr det gller andra att gra dem, och d blir det aldrig nog strngt predikadt derom, tycka de. Men de sjelfwa? Sjelfwa widrra de icke brdan med ett finger, sger Christus. Till sdana sger ter Herren: "Hwi frkunnar du mina rtter och tager mitt frbund i din mun ? Efter du dock (fr din egen del) hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig." Hr fordras uppriktighet och sanning. "Gud lter icke gcka sig!" fwen fr en trogen christen r det stor fara, om han ngonsin s missbrukar lran om wr swaghet, att han fwen nu, sedan han kommit till trst och frid i Christus, skulle fwergifwa att tnka p en sak, som frefaller honom swr. O nej, detta duger icke. Man br alltid tnka p Herrens bud till att gra derefter, sedan man ftt sin fulla rttfrdighet och frid i Christus. Den kraft, du icke redan ftt, kan du dock s. Hwad som synes dig omjligt, r fr Herren ltt. P samma gng Paulus talar om sin swaghet, talar han ock om Guds kraft i swagheten. "D jag warder swag, d warder jag stark; Gud r mktig i de swaga." Derfre, d du r glad i din Gud och frwissad om syndernas frltelse, br du p det frtroligaste och allwarligaste stt lgga den saken, som r dig fr swr, p din hulde Frlsares hjerta och bedja om hans kraft att kunna gra, hwad Han skar, sgande med Augustinus: "Bjud mig, Herre, hwad du will; men gif mig sjelf, hwad du befaller; du wet, o Herre, att jag sjelf frmr alls intet!" Men fwen om du aldrig fr allt, hwad du i denna wg begr, aldrig kan gra allt det goda, som du wille, r det dock ndigt, att du tnker p Herrens bud och beder derom, p det du genom sdan fning alltid m hllas i en lefwande egen erfarenhet af din swaghet, hwilken d werkar den helsosamma frdmjukelse, som Gud fyftar, nr Han lemnar oss t oss sjelfwa och t satan. Blotta kunskapen om wr swaghet werkar icke denna frdmjukelse. Och ingenting kan wara bedrfligare, n nr en eljest trogen sjl frfaller i sdan andlig lttja, att hon icke mer s tnker p Herrens bud till att gra derefter, att hon frdmjukas och nedbjes af sina brister. Mrk detta wl! Nr en menniska talar om wr stora wanmakt och wra brister, men r p samma gng obruten, sjelfbelten och stolt o, en skrande syn, en wmjelig rst! Sdant kommer af skerhet och lttja. Det r derfre i alla afseenden wigtigt att tnka p Guds wiljas grande. T. ex. det r sannt, wi kunna icke bedja, ssom det br sig, wi ro ofta tankspridda, trga och kalla i bnen; det r ock sannt, att den, som i sitt bekymmer nd tror p Christus, br icke misstrsta och gifwa otron rum. Men skulle jag derfr aldrig beswra mitt ktt med bedjande? Bort det! Jag br ju dock bedja, ssom jag kan, och bedja Gud om den nden att kunna bttre bedja. P samma stt i alla andra fall, der min wanmakt r mig fr stor. Jag kan icke wara s mild, saktmodig, dmjuk, krleksfull, kysk, tlig, jag kan icke s beknna Christus, icke s uppoffra mitt goda fr min nsta, som jag borde; men jag br derfre icke frgta dessa kostliga ting, utan nd tnka p Herrens bud till att gra derefter, och bestndigt bedja Gud om mer och mer kraft dertill. Nu, allt detta r wisserligen alla trognas fning, det r deras nya natur, det r Andens eget werk i dem. Men wi bra blott se till, att wi alltid ro hrsamma och lydiga fr Anden och icke p nytt insomna i skerhet. ppna mig frstndets ga, Gud, att dina wgar g. Snd mig wisdom af det hga Att din wilia rtt frst.
Si, min Jesu, hr r jag, Led mig efter ditt behag. Hjelp mig s min lefnad fra, Att jag stds m dig tillhra. Den 6 April. Och jag skall gra med dem ett ndefrbund, det skall wara ett ewigt frbund med dem. Hes.37:26. D hela menniskoslgtet, derigenom att Adam brt frbundet med Gud, icke blott blef skyldigt till ewigt straff, utan ock alldeles oskickligt att ngonsin derifrn befria sig, att ngonsin fullgra Guds lag, s war hr ett grsligt elnde. Men d Gud efter sin ewiga allwetenhet hade frutsett allt detta elnde och af sin stora barmhertighet mmat derwid, hade Han ock, frrn werldens grund lades, frrn det frsta menniskolif ur skapelsens skte utslpptes i werlden, fogat anstalter till detta elndes botande. Han hade nemligen uti sitt ewiga himmelska rd beslutit menniskoslgtets frlsning genom sin Sons utgifwande. Med Honom slt Han nu ett nytt frbund, hwilket med hnsigt till oss menniskor war ett ndefrbund, ett fridsfrbund, men i och fr sig sjelft war det samma lagfrbund, som Gud ingtt med Adam, men som d blef fwertrdt och af den fallna menniskan icke kunde fullgras; samma lagfrbund, hwaraf hwarje menniska nnu har en dunkel knsla qwar i samwetet, och hwilket sedan till menniskoslgtets frdmjukande p Sinai berg i starka och uttryckliga ord ristades i sten. Ty s sger Skriften: "Det som lagen icke kunde stadkomma, i det han wardt frswagad af kttet, det gjorde Gud, sndande sin Son i syndeligt ktts liknelse." Sonen tog sig nemligen uti detta frbund att p den tid, som Fadren bestmde, med sin ewiga gudom frena menniskonatur, blifwa en sann menniska och det menskliga slgtets andre Adam, samt i sdan egenskap p lika stt fretrda menniskornas stlle till deras frsoning och upprttelse, som den frste Adam fretrdde dem till deras fall och frderf. Han tog sig fljaktligen att i alla menniskors stlle frst uppfylla lagens fordringar och fr det andra utst det straff, hwartill de genom lagens fwertrdelse gjort sig skyldiga med ett ord, att wara lydig intill dden, ja intill korsets dd. Sdant tog sig Sonen. Hwaremot andra sidan, ssom Paulus sger i Gal. 3:1619, lftet skedde till Honom om "testamente" och "arf" t menniskorna, d.. Han erhll p menniskornas wgnar frskran om all den salighet, som war dem ifrn brjan mnad och tillsagd, men som genom syndafallet war frlorad hwilket innefattas uti testamentet och arfvet, eller, efter Davids ord: Han undfick gfvor fr menniskorna att ssom deras Herre och honung utdela bland dem. Menniskorna skulle till den ndan fwerlemnas t Honom ssom en egendom, att uti och genom Honom behllas och frwaras tll saligheten utom det, att de fwen skulle utgra hans "arbetes" ln. Allt detta kallas i Skriften frbund, s wida derwid afses dels sjelfwa denna handling, att sdant i Guds rd beslts, dels ock personerna, som med hwarandra ingtt det. Men med afseende p de ndeskatter, som hrmedelst frwrfwades t menniskorna, nemligen syndernas frltelse, ewig rttfrdighet, frid med Gud, barnaskap, den Helige Andes inneboende, kraft till helgelse, seger fwer alla andliga fiender m. fl., samt huru dessa skatter likasom med arfsrtt skulle utbekommas, kallas det testamente. S finna wi hr igen det ewiga testamente, som omtalas i Ebr. 13:20, det testamente, som icke warder ogilladt, emedan det r fastgjordt p Christus (Gal. 3), det testamente, som haft sin kraft bde fre och efter stiftarens dd, hwilken fr dess
wisshet skull warit af Gud ansedd, ssom redan skedd ifrn werldens begynnelse. Dessa Guds testamenten med Adam och Christus bra derfre icke frblandas med hwad man wanligen kallar gamla och nya testamentet, hwilka ocks kallas gamla och nya frbundet. Med gamla testamentet menas nemligen den srskilda, frebildande och frberedande laghushllning, som Gud frde med sitt folk fre Christi fdelse, samt sjelfwa tiden, d denna hushllning warade, och med nya testamentet den ndeshushllning, som med Christi ankomst och fullbordade frsoning intrdde en hushllning och en tid, som Han sjelf liknade wid ett brllop, hwilket brjade nr brudgummen, den lnge wntade, kom. Det ewiga frbundet med Christus war derfre detsamma under bde gamla och nya testamentet; ty Adam och Eva fingo efter fallet samma ndefrbund sig frkunnadt som wi, nemligen det att qwinnans sd skulle sndertrampa ormens hufwud. Abraham blef fwen rttfrdig af tron, swl som wi, s att Abrahams tro och rttfrdiggrelse ofta i Skriften till och med frestlles oss till efterdme. "Han trodde Gud (uti lftet om Christus), och det wardt honom rknadt till rttfrdighet." S hade ock David samma tro, "att saligheten r den menniskas, hwilken Gud tillrknar rttfrdighet utan gerningar". Fr mig ditt lif, o Jesu god, Du wille icke spara, Att fr den dom, mig frestod, Jag mtte tryggad wara. Du blef hos Gud min lftesman, Uti din dd min synd frswann: S r jag frlsad worden. Ty ware pris i ewighet Och lof frutan nde Guds ewiga barmhertighet, Som oss den hjelpen snde Och nederslog i Christi dd Synd, helwete och ddens nd. Ho kan oss nu frderfwa? Den 7 April. Kommen till mig, I alla, som arbeten och ren betungade . . . och I skolen finna ro till edra sjlar. Matth. 11:28,29. Nr detta ljufliga budskap kommer till olyckliga, fattiga, sjuka och bundna sjlar, d. . nr de fwer sina synder, ja, sin fretagna bttring misstrstande sjlar brja frnimma, hwad evangelium egentligen innehller och tillsger dem, nemligen att allt, hwad de s ngsligt och fruktlst skt hos sig sjelfwa, skt winna genom bttring, nger, bner, strider, r redan af en annan Man t dem frwrfwadt och wunnet och utan ngon deras frskyllan eller wrdighet dem sknkt och tillbjudet, ja, i ett ewigt testamente dem frskradt si, nr de brja frnimma ngot sdant, d blir det icke utan frukt; d har det ett owilkorligt, innerligt dragande p deras hjertan; d upptnder det hos dem den sanna, lefwande och saliggrande tron. Hr blir ett undrande, ett frgande; hr gldje och hopp; hr frkad sorg och nger; hr wisshet och frjd allt af samma liftndande evangelium, allt af samma uppgende tro. Den ena brjar undra, brjar frga: skall det s frsts? kan ock jag f komma? och ett strckande efter Christus, en hunger och trst efter hans rttfrdighet uppfyller hjertat; en annan blir liksom nnu mer bedrfwad n frr det under lagen upptorkade och
tillhrdnade hjertat brjar uppsmlta wid Guds stora krlek, s att det blir en ny sorg, men frenad med hopp och innerlig lngtan att nu blifwa delaktig af denna krlek och nd; en tredje blir liksom p en gng ryckt frn djupaste nd upp till hgsta frjd och wisshet. Hruti ro den Helige Andes wgar olika med olika sjlar och wid olika omstndigheter. Men hos alla, som i sin nd frnummit s mycket af evangelium, att deras arma nedtyngda hjertan, deras nedt p sig sjelfwa och egen rttfrdighet wnda gon nu dragits t ett annat ml, nu blifwit wnda uppt p den korsfste, nu blifwit wnda ifrn deras egen rttfrdighet till hans rttfrdighet, ifrn deras lydnad till hans lydnad, ifrn deras nger till hans ngest, ifrn deras egna bner ti ll hans bner m. m., s att allt deras hopp om frlsning, all deras lngtan och trngtan nu r stlld p Honom si, hos alla dessa r redan en saliggrande tro upptnd, nemligen den tro, som Christus s ofta beprisade hos dem, hwilka kommo till Honom att hos Honom ska nd och hjelp. T.ex. den sjuka qwinnan (Matth. 9), hwilken trngde sig intill Jesus och tog p hans kldefll fr att f bot fr sin sjukdom och blef helbregda i samma stunden; och Jesus sade: "War wid god trst, dotter, din tro har hulpit dig." Och likas synderskan, som i Simeons hus badade Jesu ftter med sina trar och fick den tillsgelsen: "Dina synder frltas dig din tro har frlst dig; g med frid." Om hwilka exempel Luther sger: "De hade hrt det goda ryktet (evangelium), att Jesus wore den Man, som hjelpte och trstade alla, och detta rykte hade de trott, och derfre kommo de till Honom, drifna af nden. Hade de icke trott, s hade de icke kommit." Men mrk! denna deras tro hade endast yttrat sig uti ett skande, kommande och kallande af Herrens namn; och Jesus sade dock, att den war en werklig tro, en frlsande tro, sade just om denna: Din tro har frlst dig. Sdan kommande, hungrande och trstande, kmpande och skande tro yttrade sig fwen hos den besatta drngens fader, d han ropade med grtande trar: "Herre, jag tror, hjelp min otro", hos bruden i hga Wisan, d hon under natten gick omkring i staden och skte sin sjls wn och sporde wktarena: "Hafwen I icke sett den, som min sjl har kr?" och hos patriarken Jacob, d han utropade: "Jag slpper dig icke, med mindre du wlsignar mig." Si, p denna skande, kallande, hungrande och trstande tro, som r den egentligt saliggrande tron, enr den nu r stlld p Jesus och, frtwiflande p alla egna frsk, sker blott i Honom sin frlsning p denna tro fljer frr eller sednare fwen en annan grad af tro, ett finnande, en frwissning, ett swar, s att bruden nu sger: "Jag har funnit den, som min sjl har kr. Han r min, och jag r hans." S att tckelset faller frn gonen, mina sinnen ppnas, och jag p en gng nu ser, hwad jag icke frr kunde se, huru allt war fullkomnadt i Christus, hwad jag nnu gick och wntade upp; huru alla mina synder och orenheter, all min kallsinnighet och trghet och hrdhet, allt war i Honom dyrt nog frsonadt, betalt, afplanadt, ja, i hafwets djup nedsnkt, och att jag endast fr otrons skull gtt s olycklig, ja, s att jag nu sger: "Om en r dd fr alla, s ro wi alla dda." Jag r dd och uppstnden i Christus. Si, detta r trons fulla wisshet. Dermed fljer alltid frid, en salig frid, en Guds frid, nemligen frid i samwetet ifrn de gnagande synderna ty de ro nu alla borttagna, frltna samt en frtrolig wnskap med Gud. Om hwilken frid apostelen sger: "Efter wi ro wordna rttfrdiga af tron, hafwa wi frid med Gud genom wr Herre Jesus Christus." Nu r jag glad och hjertligt njd, Ty Jesus hr mig till.
Han r mitt lif, min frid, min frjd Och allt, hwad helst jag will. Han Och Han Och Den r mig mer n gods och guld mer n dagligt brd. mig frltit all min skuld lst mig ur all nd. 8 April. Matth. 6.9.
Fader wr, som r i himmelen.
Ingen christen br g widare in i bnen Fader wr, frr n han frst wl eftersinnat, om han med barnafrtrstan menar, hwad han sger i det frsta ordet, nemligen att Gud r hans hulde Fader, och han Guds lskliga barn. Ty det r just af en werklig hjertats tro p detta frsta ordet, som hela bnens trst och kraft beror. Kan du af hjertat kalla Gud din Fader, tror du af hjertat, att du r Guds kra barn, och du besinnar, hwad det will sga o, d skall du med salig tillfrsigt fwen bedja det, som widare fljer i den dyra bnen. Men hr mta wi hwarjehanda brister fwen hos eljest gudfruktiga sjlar. Fr det frsta de nnu icke frigjorda och troende, utan mer sjelfarbetande sjlar, hwilka dock under tiden p ett wisst lsligt stt hlla sig fr Guds barn, men icke i den stora, werkliga betydelse, som det ordet i Christi mun eger, utan blott i den mening, att de icke ro af werlden, de ro af de fromma, de tillhra det folk, som sker och lskar Gud. I denna ytliga mening kan man ganska ltt tala om "Guds barn". Men att weta sig tillhra de fromma r alldeles icke detsamma som att tro, det "Gud r wr rtte Fader och wi hans rtta barn"; ty hwad det betecknar, skall du mrka af Christi ord om wrt broderskap med Honom. Betnk dock och Gud gifwe oss i denna stund ppnade gon att se! hwad det betecknar, d Herren efter fullbordadt frsoningswerk p sin uppstndelsedag begynner fra det sprket: "G till mina brder och sg dem: Jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud." Mrker du hr, hwad det will sga att wara Guds barn? Hr sger Herren frst brder; men icke dermed nog. P det ingen skulle frbise, hwad broder betecknade, tillgger Han: "Min och eder Fader, min och eder Gud." Dermed har ju Herren Christus uttryckligen framhllit den egentliga betydelsen af broder, och d fr ordet Guds barn en betydelse sdan, att nglarna i himmelen kunna skyla sina anleten derwid. Guds barn! Det war detta stora, som Gud i begynnelsen tnkte, d Han skapade menniskan och, ssom hwar och en kan med gonen se, skapade allt, hwad som r p jorden, fr menniskan. Menniskan Guds barn! Det war detta stora frhllande, som gjorde, att Guds ewige Son kunde blifwa menniskobarn och slunda infr alla andra bewisa, att wi woro brder. Men hr mste wi beknna, att wra hjertan ro alltfr trnga fr att kunna rtteligen omfatta ngot s stort. Och dock r det en s wsendtlig skilnad emellan den enas och den andras tro i detta stycke, att den ena kan aldrig nog frundra sig fwer hjden och djupet, bredden och lngden af denna herrlighet, kan aldrig rtt f det in i sitt hjerta, ssom han ser det och tror det, men har dock deri redan sin strsta gldje p jorden; d deremot den andra kan med ltthet tro, s mycket han stundar, men har ingen frundran och ingen gldje deraf, han har nnu icke sett s mycket af hwad det will sga att wara Guds barn. Detta r det frsta felet i tron p ordet Fader wr. Det andra r, att fwen de troende, som en tid warit saliga i detta herrliga barnaskap, p nytt nedsjunka i sitt eget armod, brja se p sig sjelfva och frlora det rtta barnafrtroendet till Gud.
Somliga bedja d Herrens bn med en wiss wrdslshet, s att de icke besinna, hwad de sga i ordet Fader wr, och kunna d helt ltt fwerkomma det, men ro ock derfre torra och olustiga genom hela bnen; andra ter hafwa rentaf ett bundet samwete, emedan de gjort ngot swrare fall eller nedsjunkit i mktiga frestelser och syndabojor, som nu i bnen mta dem med en frskrckande stmma: "Will du bedja Gud, du kalla Gud din Fader, du, som s och s syndat, som wet med dig det och det!" Hraf uppst de allrastrsta swrigheter fr att kunna med rtt tillfrsigt sga: Fader wr. Mtte hwar och en besinna, att till hwilkendera klass han hr, det r fwer all beskrifning wigtigt att icke p detta stt fortfara att utan tro och mening sga: Fader wr; ty detta r den punkt, hwarp sjelfwa lifwet beror, nemligen att wi hafwa en werklig barnatrst till Gud och kunna med werklig mening kalla Honom ssom wr Fader. Blir samwetet antingen p nytt fngadt under trldomens ok, s att man frskrckes fr att i denna bn nalkas den himmelske Fadren, eller det p nytt insomnar, s att man i lttsinne sger "Fader wr", utan att mena, hwad man sger, s leder det i bda fallen till andlig dd. Det andliga lifwet r ett frtroligt barnalif med Gud; ssom apostelen sger: "I hafwen icke ftt trldomens anda ter till rddhga, utan I hafwen ftt utkorade barns anda, i hwilken wi ropa: Abba, kre Fader. Densamme Anden wittnar med wr anda, att wi ro Guds barn." Guds barn jag r? Med hpnad jag nnu det sger. Guds barn jag r! O Gud, r det sanning jag sger? Ja Gud, du ju sjelf det s sger. Guds barn jag r! Med hpnad och frjd jag det sger. Hallelujah! Nu skapelsens rd jag har funnit. Guds barn jag r! Frsoningens mening jag funnit, Frlorade barn Han har wunnit. Hallelujah! Nu mlet fr lifwet jag wunnit. Den 9 April. Tillkomme ditt rike. Matth. 6:10.
I denna bn bedja wi, att Christus mtte blifwa mer och mer mktig uti oss och nedlgga alla wra andliga fiender i wr sjl; att hans rike, som r inwrtes uti oss, den Helige Andes werk, den rtta gudsfruktan, tron, krleken, helgelsen, mtte alltmer tillwxa i wra hjertan. Men hr mta wi oftast den ondliga, mktiga striden med knslan, efter hwilken det tyckes g twrtom s, att allt ondt tager fwerhand och allt godt aftager. O, hwarwid skall jag d trsta mig? Hr hjelper sannerligen ingenting i himmelen eller p jorden mer n ett enda, och det r, att du ndtligen lter wr Herre Gud nnu wara p sin thron, hwad Han r, nemligen en sannfrdig, trofast och allsmktig Gud, som rr med fwen s starka onda makter som hela ditt frskrckliga hjerta! Stanna och tnk: Wi f ju fwen bedja Gud emot wrt eget hjerta. Han har aldrig sagt, att hjertat skola wi sjelfwa hafwa eller gra godt, hjertat skola wi sjelfwa fwerwinna. Han har twrtom sagt, att Han allena kunde skapa i oss ett nytt hjerta. Och widare har denne allsmktige och trofaste Guden sagt, att hans rike, som r inwrtes i sjlarna, skall wara under hans mktiga hand s skyddadt, om
wi blott wilja anlita Honom, att helwetets portar icke skola warda det fwermktiga. Och nu, Han har icke sagt, att dessa afgrundsmakter icke skola anfkta oss, utan att de icke skola wara oss fvermktiga hwilket ord antyder en kamp riktigt p lif och dd. Allt Guds ord wittnar ock, att Christi rike uti oss skall inifrn och utifrn ansttas af alla afgrundens makter, s snart wi flytt frn dess wldighet. Wrt ktt r uppfyldt med alla mjliga synder; wrt hjerta bestndigt ett argt och illfundigt ting; djefwulen trgen och listig att angripa oss p alla sidor, att inskjuta i wra hjertan alla galna och syndiga begrelser samt frwnda tankar om Gud. Allt sdant har Herren qwarlemnat p jorden fr att kmpa med sitt rike. Genom makten och ihrdigheten af denna strid skola wi ofta bringas till det allra yttersta, s att wi omjligt kunna se, huru det skall hjelpas, p det all wr egen trst skall g under, och Herren allena blifwa Gud, allena blifwa Frlsaren. Men d hwad har Han sjelf lrt oss att i sdan nd gra? Intet annat n att ropa till Honom, fortfara att begagna ordet, men weta, att Han allena kan gifwa Anden. Och Han har frskrat, att dessa bner aldrig skola komma p skam. Att de, som slunda mot sitt hjertas frderf bedja om den Helige Ande, bedja om Guds rike i sjlen, icke skola komma p skam derom talar Herren p ett fwermttan kraftigt stt i en liknelse i Luce elfte kapitel. O, den milde Frlsaren! Han sger: "Hwilken af eder r den fader, om hans son beder brd af honom, som gifwer honom en sten? Eller om han beder om fisk, mnne han gifwer honom en orm fr fisk? Eller om han beder om gg, mnne han ger honom en skorpion? Kunnen nu I, som ren onda, gifwa edra barn goda gfwor; huru mycket mer skall eder himmelske Fader gifwa den Helige Ande t dem, som bedja Honom?" Denna liknelse borde kunna sprnga alla wra otrosberg och kasta dem i hafwet. Tillmpa den nu p den bn, som wi hr betrakta. Du beder om hjelp mot syndens och satans makt, du beder om den Helige Ande, hwilket Christus srskildt nmner "gifwa den Helige Ande t dem, som bedja Honom". Kan du tnka dig, att sedan Herren sjelf lrt oss i all nd fly till Honom och sjelf sagt. "Mig frutan kunnen I intet gra kalla mig i nden bedjen, och I skolen f" o.s.w., och den arma ndstllda sjlen kommer och gr helt enfaldigt s, som Herren har sagt, klagar infr Honom sin wanmakt och beder om frlsning kan du tnka, att Herren d likwl skulle icke gifwa henne detta, utan ditt arga hjerta och djefwulen skulle nd f rda till ditt ewiga frderf? D barnet begr brd, gifwer nu fadren en sten; d sjlen beder om ett nytt, frdmjukadt hjerta, beder om den Helige Ande, till tro, till frlsning och salighet, d lemnas hon nd till ewigt frderf? Detta r ju att gifwa i stllet fr brd en sten, ja, blott ormar och skorpioner! r det mjligt, att den gode Guden gr s? Wisst knns det i hjertat, under det mrkrets makt omgifwer oss, endast som ormar och skorpioner wi hafwa der ock af syndafallet den gamla ormens affda wisst tillstaddes det ock satan att slla Petrus och kindpusta Paulus. Men att det skall wara till ditt ewiga frderf, att nu, nr du qwider fwer ditt onda infr din himmelske Fader, Han likwl skall lta det rda fwer dig till ewigt frderf, rakt emot sina egna frskringar, och gcka din tro p dessa mrk, sjelf bjuda dig bedja, men nr du gr detta, d fr du icke, det Han lofwat, utan det ewiga frderfwets skorpioner! det r ju ett s grymt gckande af din tillit till hans ord, att du mste gra af Gud en djefwul, om du kan tro ngot sdant. O, s lr d en gng, att Gud kan aldrig p allwar och till ewigt frderf lemna en sjl, som flyr till hans frlsarenamn; men lr ock, att Gud "frer de sina underligen", och att denna bn om Guds rike icke behfdes, om wi redan hade det i ostrdt tnjutande, om icke mrkrets rike omgfwe och anfktade oss.
Tillkomme ditt rike, o Herre, wr Gud, Tillkomme ditt rike p jorden! Snd ut dina wittnen med sanningens hbud, Snd ut dem till sdren och norden, Att kalla och bjuda all werlden. Wi kasta d alla bekymmer p dig Du lofwat fr allting att srja. Drag fr oss p lifwets och sanningens stig Och lt i ditt namn oss ren brja Att tacka och lofwa fr segren. Den 10 April. Icke att jag allaredan har fattat det eller allaredan r fullkommen. Phil. 3:12. Doktor Swibelius sger: "Lagen r af naturen ngorlunda knd, men evangelium r en hemlighet, som r frborgad fr allt frnuft." Doktor Luther sger: "Evangelium r de christnas allraswraste konst och hgsta wisdom, hwari de i alla sina lifsdagar frblifwa skolpiltar; men", tillgger han widare, "likwl har det den leda plgan, att ingenting tyckes wara lttare och snarare utlrdt n detta; s att s snart en har ngot hrt eller lst derom, straxt menar han sig wara mstare och doktor deri och will nu hra ngot annat, ngot nytt". Sdana inbillade fullrda borde igenknna sig deraf, att de icke ofta tnka p evangelium, huru de skola mer och mer lra knna Gud och den Han har sndt, lra knna frsoningens stora hemligheter; att de icke ska efter att f hra eller lsa derom; icke bedja Gud om Andens ljus dertill, utan twrtom, nr ngot rtt evangeliskt frekommer, med en wiss otlighet wnta p dess slut fr att f ngot annat. Sdana plga ock tnka och sga: Nog wet jag, hwad jag skall tro, nog wetjag om Guds nd, den r en gng fr alla gifwen, med den saken r allt wl; men si, hwad wi skola gra och wara, det rcker till att tnka p, det felar alltid, lt oss hra ngot derom o.s.w. Och s komma de just derfr aldrig till det rtta grandet, den rtta lusten och kraften, emedan de aldrig lra knna, hwad som frst och frnmligast fattas dem, nemligen sjelfwa lifwet, den rtta bttringen och den rtta tron. De knna icke, huru helt frloradt det r med oss och wrt grande, de hafwa aldrig rtt frtwiflat p sig sjelfwa; icke heller hafwa de erfarit, hwad tron will sga, eller hwad tron och nden werka, ty d skulle de icke sga, att de hafwa nog af det slaget. D skulle de hellre tnka, ssom ordet och erfarenheten lra, att blott jag knde Gud och hans nd, nog skulle sedan flja lust och kraft till det goda. Ssom Johannes sger: "Den som icke lskar, han knner icke Gud; ty Gud r krleken." Knde de Gud, will han sga, nog skulle de lska, ja, blifwa brinnande i krlek och gudaktighet; ty Gud r en sdan stor och brinnande krlek, att ingen kan knna Honom, utan att af Honom blifwa upptnd till krlek. Och krleken r modren till alla goda gerningar, krleken r lagens fullbordan. Korteligen: de som tycka sig tillrckligt hafwa fattat evangelium, de hafwa icke nnu lrt de frsta bokstfwerna. Ssom apostelen sger: "Om ngon lter sig tycka, att han wet ngot, han wet nnu intet, huru honom br weta." Detta r isynnerhet tillmpligt p evangelii kunskap. Evangelium innehller sdana saker, att den som ser, hwad det innehller, han frmr icke tro det; den som har ltt fr att tro
det, han ser wisst icke, hwad det innehller. Wl tycker han sig se, hwad det innehller, det tycker han s bestmdt, att han wille swrja tusende eder derp; men hans hela wsende nekar det. Luther sger sannt, att den som kunde rtteligen bde fatta och tro, hwad evangelium innehller, "han kunde icke mer lefwa hr p jorden, utan skulle af fwermttan stor gldje d". Sannerligen, icke skulle man wara s kall och stel och oandlig, som dessa utlrda och mtta andar ro; icke skulle det wara s swrt att flja Christus, att lska, tjena och beknna Christus, att lida och frsaka m. m., om man rtteligen trodde, hwad evangelium innehller. Men se hr en hufwudorsak, hwarfre mnga, som alltid lras, dock aldrig komma till sanningens kunskap. Jesus sade: "Ingen knner Sonen, utom Fadren; och ingen knner heller Fadren, utom Sonen, och den som Sonen will uppenbara det." Nr icke Sonen will uppenbara det fr en menniska, s r allt frgfwes fr henne. Nst frut hade Christus sagt, fr hwilka Han ilke wille uppenbara det du har detta dolt fr de wisa och frnumstiga, d.. sdana, som icke ro i egna gon fknnniga, utan mena, att de blott genom studerande skola kunna inhemta evangelium. Mnga lsa och hra evangelium p samma stt som en werldslig wetenskap, utan att derom bja sig fr Gud; men fr sdana har Han behagat frdlja det. Ja, Fader, s har warit behagligt fr dig. Paulus war wl en mstare till att tydligt och rikt frklara och utlgga evangelium; men icke ansg han det wara nog fr folket, att de blott hrde hans predikningar och lste hans epistlar, utan han ansg allting nnu bero s alldeles p Guds "uppenbarande", Guds meddelande af wisdomens och uppenbarelsens Ande, att han idkeligen derom anropade Gud fr sina frsamlingar. D det nu finns menniskor, som aldrig behfwa s bedja och bja sig fr Gud, icke heller med flit och angelgenhet ska i Guds ord efter evangelii kunskap, utan weta allt nog frut, d likwl de strsta helgon och troshjeltar, oaktadt allt sitt studerande och bedjande, beknt, att de icke nnu fullkomligt fattat det, utan nnu foro fast derefter huru hnger allt detta tillsammans? Huru annorlunda, n att dessa utlrda, som frst allt nog, ro af djefwulen frtjusta, blinda och dda och behfde nu frst lra de frsta bokstfwerna? Mtte de i tid besinna detta! Jag rknar allt fr skada, Att jag m Christus knna, Av hans uppstndelse mig styrka, Delaktig af hans pina, Rttfrdig genom trona. Jag Jag Men Att Ock har ej n det fattat, r ej n fullkommen, jag will fara fast derefter fatta, som jag fattad r af Christus Jesus.
Den 11 April. Tala med hela menigheten af Israels barn och sg till dem: I skolen wara heliga; jag r helig, Herren eder Gud. 3 Mos. 19:2. Till lagen hr allt det Guds ord, som lr, hwad wi skola wara och gra, allt Guds ord, som krfwer ngot af oss, ware sig inre egenskaper eller yttre gerningar; ty Guds lag krfwer hela menniskan,
fwen det innersta i hennes wsende, hennes hjerta, tankar och begr. Derfre sga budorden icke: Din hand, din fot, din tunga skall gra detta, skall underlta detta; utan de sga: Du, du d.. de tala till hela menniskan. Tag till exempel blott frsta budet; huru krfwer icke det "allt wrt hjerta och all wr sjl och alla wra krafter och all wr hg". Betnk, hwad det innefattar, att wi skola fwer allting frukta och lska Gud och stta all tro och lit till Honom! Att jag skall fwer allting frukta Gud, innebr, att jag icke fr wara kttsligt sker, hrd och liknjd om Gud och min sjl; icke wara lttsinnig att synda, utan s frukta att gra Gud emot, att jag hellre lider allt, hellre lider dden, n jag skulle synda emot min Gud; att jag wakar och strider emot syn den, men med allwar, med nit och kraft; att jag icke den ena stunden wakar, beder och strider, och den andra stunden lttsinnigt fljer frestelsen, utan att jag wakar, beder och strider alla stunder o.s.w. Att jag skall fwer allting lska Gud, innebr, att jag icke fr wara kallsinnig emot min Gud, icke trg och hgls till bnen och Guds ord, utan med den allrahgsta lust och gldje umgs med Gud; att jag helst tnker p Honom, helst talar om Honom och af krlek till Honom gerna gr allt, hwad Han bjuder, och gerna lider allt, hwad Han tillstdjer fwerg mig. Ty allt sdant gr man fr den, som man rtt lskar. Att stta all tro och lit till Honom, fordrar en sann tro och frtrstan p Honom, frbjuder all frtrstan p mig sjelf och allt skapadt, frbjuder all frmtenhet och egenkrlek, frbjuder ock all misstrstan, otrossorg och twifwel. Korteligen, om du genomgr alla Guds bud, s krfwa de icke en eller annan gerning, icke en eller annan lem, handen, foten eller tungan, utan de krfwa hela menniskan. Hwarfre Christus i Matth. 5 frklarar, att den, som blott frtrnas p sin nsta, r infr Gud ansedd ssom en mrdare; och den, som blott ser p en qwinna med oren begrelse, dmes af Gud lika med en horkarl. Af allt detta finna wi fr det frsta, att Guds lag icke krfwer blott gerningar, icke sger blott, hwad och huru wi skola gra, utan att den framfr allt krfwer wrt inre, krfwer ett godt inre tillstnd, goda inre egenskaper och sger, hwad och huru wi skola wara; att sledes fwen det Guds ord, som handlar om wr sinnesstmning och wra egenskaper, tillhr lagen; att t.ex. om jag straffas fr kallsinnighet, hrdhet, lttsinnighet, hgmod, egenkrlek, trghet till ordet och bnen m.m., s bestraffas jag af lagen. Men icke nog hrmed, wi finna ock, att just det inre, sjelfwa tillstndet, hjertat, hgen och lusten, r det strsta och frnmsta, som Gud framfr allt annat krfwer; att om jag lefwer n s fromt utwrtes, gr n s mycket godt och afhller mig ifrn allt ondt, men derunder inwrtes hyser tankar och begrelser, som strida deremot, begrelser till synden och olust till det goda, r jag infr Gud ansedd och dmd lika med dem, som frckt och groft i gerning utfwa samma synder. Och sledes, att jag i sdant tillstnd, der jag gr det goda blott af twng, fr lagens hot eller lften, icke kan gra en enda gerning, som infr Gud r god. Sdan r Gud, och sdan hans heliga lag; ty Guds lag r intet annat n Guds helighet, Guds natur och wilja uttryckta i ord. Sdan som Han sjelf r, will Han, att ock wi skola wara. Hwad Han sjelf lskar, det wil1 Han, att ock wi skola lska; hwad Han sjelf hatar, det will Han, att ock wi skola hata. Han kan icke wara njd dermed, att wi hata och frakta, hwad Han lskar; att wi lska, hwad Han hatar. S litet som Han sjelf kan frlikas och umgs med synden och djefwulen, s litet kan Han lida, att wi umgs med dem. Hraf kommer det, att Han stller sig sjelf till exempel fr oss och krfwer, att wi skola wara heliga och fullkomliga, ssom Han sjelf r, d Han sger: "Waren heliga, ty jag, Herren eder Gud, r helig." Och ter Christus: "Waren fullkomliga, ssom eder himmelske Fader r fullkomlig." Ack, de arma
drarna, som fga: "Gud kan icke fordra af oss mer, n wi frm" d hans ord tydligen ro dessa, som nyss anfrdes! Och p det sttet, eller om Gud icke krfde mer af oss, n wi, fallna syndare, frm, d skulle icke "hwar mun tillstoppas och all werlden warda fr Gud brottslig" - ja, d hade Christus ondigt lidit dden fr oss! Herre Sebaoth, wi alla Fr dina ftter nederfalla, Ditt lof af wara hjertan gr. Ewig r din makt och ra; Dig jord och himmel wittne bra. Af allt ditt werk du offer fr. Dig lofwa Cherubim, dig sjunga Serafim. Hosianna! Helig r Gud, all werldens Gud, All krafts och nds och wisdoms Gud. Den 12 April. Nu r Guds rttfrdighet utan lagens tillhjelp worden uppenbar. Rom. 3:21. Hr r nu den salighetens klippa, p hwilken allena wra sjlar mste rddas, eller ock ewigt frloras men ock den "frargelseklippa", mot hwilken alla otrons stormar och bljor bestndigt hft sig. Den Guds rttfrdighet, som hr omtalas, r p en gng bde det strsta under af Guds nd, som ngonsin blifwit oss frn himmelen uppenbaradt, och fwen den fr alla wra egna tankar mest frmmande hemlighet, s att om jag ock kan lra och behlla allt annat, kan jag dock aldrig rtt tro och behlla, hwad jag lr om denna Guds rttfrdighet. Den r en s rent himmelsk uppenbarelse och s stridande emot hela wr natur, isynnerhet mot wr djupa inbillning om ngon egen frmga, att icke blott de egentligen otrogna med all makt strida deremot, utan ock att mnga annars upplysta och wlmenande mn i detta mne hafwa mer eller mindre oklara och falska meningar. Detta kommer dock icke af ngon dunkelhet eller twetydighet i Skriftens ord om denna Guds rttfrdighet, utan deraf att saken r s alldeles stridande mot wr natur, wra tankar och tycken. Denna Guds rttfrdighet skiljer sig wsendtligen frn hwarje annan rttfrdighet, som ngonsin funnits eller kan finnas. Den skiljer sig alldeles frn menniskors och nglars rttfrdighet i afseende p dess Upphofsman; ty den r sjelfwa "Guds rttfrdighet", en rttfrdighet icke af skapade warelser, utan af Skaparen. Jag, Herren, skapar henne, sger Herren uttryckligen om den rttfrdighet, som skulle medfra salighet. Den r en gudomlig och alldeles fullkomlig rttfrdighet, ty den r ett werk af Jehovah sjelf och det alldeles i samma mening, i hwilken werlden r ett werk af Gud. Fadren har frambragt den genom Sonen, p samma stt som Han genom Sonen skapade werlden. Petrus sger: "Dem som med oss hafwa ftt lika dyrbar tro i wr Guds och Frlsares Jesu Christi rttfrdighet." Hr kallas Christus "wr Gud och Frlsare", och den rttfrdighet, p hwilken wr dyrbara tro grundar sig, kallas "wr Guds och Frlsares rttfrdighet". Det war under "sitt ktts dagar", Guds Son t oss frwrfwade denna rttfrdighet. Frrn han kom till denna werld, war Han icke en medlem eller underste i Guds rike Han war dess hufwud. Han werkade i "Guds skepelse", d.. ssom werldens skapare och styresman; men sedan i "en tjenares skepelse". Hans fullkomliga helighet kunde
frut icke kallas"lydnad". Man kunde hellre sga, att lagen fwerensstmde med Honom, n att Han fwerensstmde med lagen. Hans gudomliga helighet bewisade sig uti att stifta lagen, icke uti att lyda lagen. Men uti sin tjenareskepelse stllde Han sig sjelf under den lag, Han hade stiftat fr oss, och intrdde uti den fr Honom, ssom Guds Son, nya fning, att Han "lrde lydnad". Hans rttfrdighet eller lydnad r sledes en lydnad af den rofullaste person, som kunde stllas under lagen, sjelfwa den store Herren, som r "Gud fwer allting, wlsignad ewinnerligen". Det war en rttfrdighet af Immanuel, "Gud med oss", och denna lydnad af Guds Son i wr natur har mycket hgre frherrligat och tillfredsstllt lagen, n en lydnad af alla skapade warelser hade kunnat gra det. fwen gjorde Han nu mycket strre ra t lagen, n alla werldens fwertrdelser hade wanrat den. Nr andra lyda lagen, frwrfwa de genom denna lydnad ra t sig sjelfwa; nr Guds Son lydde lagen, war det deremot lagen, som blef rad. Men hwad som fwen gifwer t Christi lydnad detta hga wrde, r, att den war enlig med den ewige Fadrens wilja och frordning. Han war af Fadren utwald och smord till detta embete. Herren war snd af Herren. Tnkwrda ord lsas hrom hos profeten Zacharias: "I skolen frnimma, att Herren Zebaoth har sndt mig. Frjda dig och war glad, du dotter Zion, ty si, jag kommer och will bo nr dig, sger Herren; och du skall frnimma, att Herren Zebaoth har sndt mig till dig." Men utom alla de stllen i gamla testamentet, i hwilka Fadren talar om Sonens sndande, hans "insttande p det heliga berget Zion", o.dyl., gingo ju bestndigt af Christi mun de orden: "Fadren", "min Faders wilja", "hans wilja, som har sndt mig". "Frdenskull lskar Fadren mig, att jag lter mitt lif detta budet fick jag af min Fader." Han frklarade allt, hwad Han gjorde, ssom lydnad fr Fadrens wilja. Och nr wi betnka, att det strsta och underbaraste Guds werk, som ngon tanke kan fatta, nemligen att Guds Son blef menniska, hade endast till ndaml, att lagen skulle med hans grande och lidande fr oss fullgras, p det syndare skulle kunna frlsas och lagen dock behlla sin fulla ra, d kunna wi wisst aldrig gra oss en fr hg tanke om det wrde, denna Christi lydnad har fr Fadrens gon. O, hwad hr jag, Jesus, r jag worden Guds rttfrdighet igenom dig! Jag, som gr s arm och swart p jorden Och har idel brist och synd i mig. Jag Jag Ja, Ser Den min Guds rttfrdighet! hwad under! fullkomlig, helig, ren fr Gud! s wisst som Han nu alla stunder mig blott i sin frsoningsskrud. 13 April.
I, s mnga som ren dpta till Christus, hafwen eder ikldt Christus. Gal. 3:27. Apostelen sger, att wi ro dpta till Christus. Fastn dopet, enligt Christi frordnande, sker i (eller till) hela den gudomliga treenighetens, Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn, kallas det dock ett dop srskildt till Christus. Orsaken weta wi: uti Honom allena r salighet, Han allena r wgen, Han r drren; ingen kommer till Fadren utan genom Honom. Christus r af Fadren gjord till wr salighetshfding, wr fwersteprest, profet och konung. Till Honom wisar Fadren allt ktt, sgande: "Hyllen Sonen;" "hren Honom." Till Honom skola wi dpas, med Honom skola wi frbindas; ty i Honom r lifwet. Och med ordet till (dpta till Christus) uttryckes den
innerliga frening och delaktighet med Christus i allt hans goda, som dopet innebr, hwilken frening och delaktighet nnu tydligare uttryckes med ordet "inplantade", inplanterade i Honom (Rom. 6:5); ty en dpt och troende menniska r icke mer att betrakta ssom en srskild person, utan alldeles ssom en del af Christus, en "lem i hans kropp"^ s att hwad som rrer lemmen, det rrer ock hufwudet, och hwad hufwudet eger, det eger ock lemmen. Men r detta sanning? Wi tala hr kanske alltfr herrliga ord? r det sanning, att dpelsen innebr en sdan innerlig frening med Christus, rentaf en "inplantning" i Honom? r det skert, att apostelen hade en sdan mening om dopet? Se d, huru han hr talar: "Ty I, s mnga som ren dpta till Christus, hafwen eder ikldt Christus." Mrk ordet ikldt "ikldt Christus", inswept eder i Honom. Detta talar wisst om samma innerliga frening med Christus som ordet "inplantade", inympade, d.. att wi blifwa ett med hela hans person, hans frtjenst och wlbehag fr Fadren. Att detta frefaller oss allt fr stort och frmmande, kommer endast af den wederstyggliga otron i wra hjertan och af djefwulens mktiga inwerkan, hwilken icke will tillta oss att hafwa ngon hgre trst, som kunde gra hans rike skada. Wi borde dock betnka, att allt, hwad den store, krleksrike Guden gjort fr oss, menniskor, r alltsammans omtligt stort och hgt utfwer alla wra tankar och sinnen. Han har ju skapat oss till sina barn och till arfwingar af hela sitt rike; Han har utgifwit sin ende ewige Son till att wara frst wr broder, wr hulde slgtinge, och sedan wr frlsare, wr frsonare och frswarare; Han har gifwit och gifwer oss dagligen sin Helige Ande, hwilken werkar i wra hjertan ett underbart gudomligt werk som wi icke kunna neka. Skulle det d wara Honom olikt, wara fr mycket fr hans krlek, att Han ock gifwit oss ett sdant infrlifningsmedel som dopet, nemligen en yttre och synlig handling, hwarigenom den enskilda menniskan gres delaktig af all hans nd, upptages och inwiges i hans ndefrbund? D wi se, huru apostlarna frklara dopet, nemligen att wi deruti "ikldas Christus", deruti "inplanteras" i Honom, deruti "gras rena" och "saliga", kunde man undra, att denna dyra Guds ndesinrttning blir s fraktad, som wanligen sker. Men fraktet fr dopet kommer af samma orsak, som gjorde, att judarna fraktade Christus, nemligen den ringa och oansenliga skepnaden. Christus fddes i en krubba, war fattigare n fglarna och rfwarna, war "full med wrk och krankhet" och dog slutligen p en afrttsplats. "Derfre aktade wi Honom intet", sger profeten judarnas wgnar. S gr det ock med dopet. Wi se blott p wattnet, ssom Luther sger, "med samma gon som kokreaturet, som wet, att det duger att dricka;" wi glmma alldeles, att den store Herren Gud wid detta watten fstat sitt heliga lfte. Det gr oss ssom den syriske hfwidsmannen Naaman, d profeten Elisa sade: ^Tw dig i Jordan, s warder du helbregda." D sg Naaman p sjelfwa wattnets beskaffenhet och anmrkte, att Jordans watten icke kunde wara bttre n de watten, han hade i Damaskus, och glmde alldeles, att det war endast wid Jordans watten, lftet war fstadt. Huru frtrfflig och wigtig r icke Luthers anmrkning om dopet, hwilken wi redan i barnalran lst: "Wattnet werkar det wisserligen icke, utan Guds ord, som r med och nr wattnet, och tron, som omfattar detta med wattnet frenade ordet och derp frtrstar; ty utan Guds ord r det blott watten och ingen dpelse, men med Guds ord r det en dpelse, ett nderikt lifwets watten och ett bad till ny fdelse i den Helige Ande." Guds wishet har just derfre fstat wr salighet wid de oansenligaste medel, p det wi skulle stllas p ett prof, huruwida wi wille akta hans ord, eller twrtom mer se efter det, som r stort och ansenligt. Detta Guds stt, att prfwa oss med mycket sm och ringa saker, r
ssom en sikt, hwarigenom allt stort blir afskildt frn hans goda hwete; en trng port, hwarigenom endast de inkomma i hans rike, hwilka ro rtt sm, enfaldiga och troende; hwarfre Han ock sade om de sm barnen: "Sdana hrer himmelriket till." Han har "utwalt det, som war fraktadt" och "galet", "och det som war intet", p det Han skulle gra de wisa till skam". Ltom oss wl akta oss fr det "allraskadligaste odjuret", nemligen frnuftet i andliga saker (Luther). Akta dig att s glmma dig, att du i frga om dopet stannar med gonen p vattnet och frgter, att den store, nderike Herren wid denna stiftelse fstat sitt lfte om ewigt lif och salighet. Gud ske pris, Gud ske tack! Bort med "we", bort med "ack"! Sdant passar ju icke fr den, Som r frlst, som r kpt; Som till Christus r dpt, Som har Gud till sin Fader och vn. Den 14 Apri1. Ltem icke synden wara wldig i eder ddliga lekamen, s att I efterfljen henne i hennes lustar. Rom. 6:12. Frst bra wi hr ter mrka, huru det frhller sig med helgonen. Apostelen har uttryckligt lrt, att de, som ro rttfrdiggjorda genom tron, ro ocks helgade i sin ande, st i innerlig frening med Christus och ro "dda fr synden"; och dock anser han sdana frmaningar fr dem behfliga "lten icke synden wara wldig" "att I icke efterfljen henne i hennes lustar." S str det till med helgonen: "anden r willig, men kttet r swagt;" och "djefwulen har en stor wrede". Derfre, d Gud icke utfrer sitt helgande werk uti oss med oemotstndlig allmakt, utan werkar ssom p andliga wsenden med ordet och Andens maningar, m ingen wara sker, frakta frmaningen och anse sig trygg fr all fara. Nej, wi st nnu p prof, s lnge wi ro p jorden. Wi skola hra, akta, lyda Herrens rst och d frlsas, om wi ro n s swaga, om wi ock ropa utur djupet, att wi frgs, och icke kunna fullgra Herrens wilja derom skall Han sjelf draga frsorg, blott wi lydigt hra hans rst; eller ock skola wi, "tjusta", sfda och lttsinniga, frakta frmaningen och falla i syndens och djefwulens snaror. Korteligen, dessa hulda frmaningar stmma fullkomligt fwerens med, hwad apostelen frklarat om wr helgade ande och wr frening med Christus och bra rknas bland de yttre medel, hwilka Gud anwnder till helgelsens fullkomnande. Huru klar, upplysande och helsosam r d icke denna frmaning! D apostelen sger: "Lten icke synden wara wldig i eder ddliga lekamen, s att I efterfljen henne", mrka wi denna tanke: Kunnen I nu tywrr icke wara helt fria frn synden, lten henne dock icke regera fwer eder, s att I ock med werk och gerning tjenen henne. Att synden bor uti eder, att I nnu knnen onda lustar, r redan brott emot Guds heliga lag; och om Gud dmde eder efter denna, s woren I, blott fr syndens lustar frdmda. Men d wi nu i detta lifwet icke kunna wara helt fria frn synden, utan den fulla renheten hr till de nya himlar och den nya jord, uti hwilka idel rttfrdighet bor, anwnden ock den nd, eder r gifwen, att gra synden det motstnd, att hon icke fr regera fwer eder ddliga kropp, s att I fwen uti gerning utfren hennes onda wilja, utan att I nd wandren efter Anden, om I ock knnen frestelser af kttet. Se hr ngra exempel hrp. Ngon har tillfwentyrs med ord eller gerning frolmpat dig, och wreden will resa sig i ditt hjerta; gif d icke denna bifall och frihet
s att du ocks bryter ut i onda ord och thfwor, utan flj Davids goda rd: "Warden I wreda, s synden icke; talen med edert hjerta p edra sngar och biden" "biden", under bn till Herren om hans nd och kraft, ja, under det I bedjen ett Fader wr och srskildt den bnen: "Frlt oss wra skulder, ssom ock wi frlta;" "biden" s, tilldess det onda gr fwer. Eller om girighetens lustar wilja bedraga dig till ngon orlighet i arbete, eller om okyskhetens lustar wilja bringa dig till oanstndiga ord, tbrder eller gerningar, eller hgfrdens lustar wilja bringa dig att i klder eller eljest g utfwer ditt stnd eller dina wilkor: korteligen, mot alla mjliga syndens lustar och frestelser, waken och bedjen och anwnden alla ndens medel till att dda dem, s att I icke efterfljen och tjenen synden. Redan den frsta syndiga lusta r wisserligen af Gud frbjuden och frdmd, hwarfre ock synden br ddas i dess frsta rrelse; men d nu likwl icke all synd tager slut, medan wi lefwa i denna syndens och ddens kropp, br den dock hmmas, allt mer undertryckas och ddas, s att den icke fr wara wldig eller regera. "Synden r oss icke till den nda frlten", sger Luther, "att wi sedan skola sofwa i skerhet eller gra, hwad kttet lyster, utan twrtom r synden just derfre frlten, att den ocks skall blifwa underkufwad och ddad, att den icke mer skall wara herre, utan tjenare, samt icke kunna skada oss; utan att du skall wara herre och sga till kttet: Du r full med orenlighet och ondska, afund, hat, hmndgirighet och ond lusta; men du skall och mste en stund ligga bunden och emot din wilja wara Anden underdnig. Du orenlighet har hr intet att skaffa, ty Anden r hr herre i huset, Han skall ock hafwa fwerhanden och hlla dig med dina lustar i tygeln, ja, korsfsta och qwfa dig." Ett s modigt sprk kunna wi wl icke alltid fra, utan nr striden blir rtt hrd, mste wi wl hellre med trar och bner kalla Herren, wetande, att wi ro frlorade, om Han drager sin hand tillbaka, ja, att wi frm och hafwa alls intet mer, n det Han gifwer oss; men genom Honom skola wi dock blifwa synden s fwermktiga, att wi icke skola tjena henne, utan nnu alltid wandra efter Anden. Frlna, Gud, din Andes nd, Som gifwer mig de bsta rd, Hur jag min tid skall lefwa. Att jag mot werldens synd och flrd. Hwari hon fallen r och snrd, M kraftigt kunna strfwa. Styrk du mig, kraftelig, till att wandra ej som andra Kttets trlar, de der drpa sina sjlar. Den 15 April. Hwar och eu gren i mig, som icke br frukt, den tager Han bort; och hwar och en som br frukt, den rensar Han, att han m bra mer frukt. Joh. 15:2. Hr talar Christus om ngra grenar i Honom, som icke bra frukt, och hwilka skola borttagas, ja, bortkastas, frtorkas och brnnas. Dessa ro ju frskrckliga ord, talade af denne milde Herren, helst som Han kallar dem grenar i sig! Hwad mnde Han wl hrmed mena? D Han hr kallar dem grenar i sig, r wisst icke meningen, att ngon kan werkligen och rttsinneligen wara och blifwa i Honom, i tron, och dock wara ofruktsam och blifwa frkastad; ty, sger Han straxt nedanfr den som blifwer i mig, och jag i honom, han br mycken frukt. Utan
Herren will med de orden, grenar i mig, fint och skarpt uttrycka, huru stor likheten mellan de kta och okta barnen kan wara, huru mycken religiositet, beknnelse och yttre gemenskap med Honom och med de sanna christna en menniska kan hafwa och dock icke ega det sanna lifwet, saften och kraften af Honom, hwilket skulle bewisa sig genom frukterna. Sledes r bde innehllet och talesttet hr detsamma, som nr Herren talade om jungfrur, som g ut emot Brudgummen, men af hwilka hlften ro fwitska, ro utan olja och blifwa fr ewigt utestngda och till Sardisngelen: "Du har namnet, att du lefwer, och r dd." Ltom oss nu betrakta Herrens Christi ord. Han sger om de kta goda grenarna, dessa, som bra frukt, att dem rensar wingrdsmannen, d.. skr, tuktar och bjer dem, borttager, hwad som hindrar deras wxt, och lter dem icke wxa efter behag; men de grenar ter, som ingen frukt bra, de slippa wingrdsmannens knif, de f wara i fred, onpsta, orensade, ty de skola ndock blott brnnas. Deras utmrkande tecken ro sledes: 1:o att de icke bra frukt; 2:o att de icke af wingrdsmannen tuktas och rensas, utan ro fria och lediga att wxa efter behag. Se nu hr, nog wore wl hr anledning fr hwar och en att stanna och prfwa sitt tillstnd, att med fruktan och uppriktighet mot sig sjelf prswa sig efter sdana Christi egna ord. Men ack! det skall genast sannas, att trdgrdsmstarens knif icke trffar de okta grenarna utan endast de goda att "de som borde frukta sig, de frukta intet, och de som icke borde frukta, de frukta". Det skall genast wara ett hemskt tecken hos mngen, att han omjligt kan frukta fr sig, eller en enda stund allwarligt prfwa sig, ulan skall wara s wiss och njd med sig, i fljd af sin lugna knsla, sin gamla fromhet och religiositet, att Christi ord skola g honom frbi ssom ett ltt wder. O, att dock den "lyckliga stunden" nu fr ngon wore inne den stund, d det blefwe honom gifwet att se, hwad som nnu fattas honom, att uppwakna frn sin hemliga dd och falska andlighet! Du hoppas, att du r en christen, att du str i tron och har Guds nd; du har kanske en sdan frid i din knsla, en sdan tillfrsigt i bnen, en sdan krlek till Guds ord, s mnga prof p Guds krlek, att du omjligt kan annat tycka, n att du r uti hans nd. Ja, du tnker kanske med frimodighet: Jag har ju lnge warit en bland de christna, warit utgngen frn werlden, ja, lidit frsmdelse fr min gudaktighet; jag har ju stridt fr Christi sak, haft religis werksamhet hwar och en wet, att jag r en christen o.s.w. Nu, detta r allt goda saker mnga tusende hafwa icke sdant att framwisa men kre! icke bewisar nnu detta, att du ock r en lefwande och sann christen; nog r likheten s stor mellan de kta och de okta grenarna, mellan de wisa och de fwitska jungfrurna, att du med allt detta kan wara bedragen. Prfwa dig derfre p det stt, som ordet lr. Christi ord hr och allt Guds ord yrkar ju bestndigt, att tron skall bewisa sin kthet genom de frukter, som flja af henne. Nog r ocks en christen swag, bristfull; nog r nden stor, ofrskylld, fwerfldade, derom r ingen frga. Men det r dock ngra wissa werkningar och frukter, som tron, Anden och nya fdelsen alltid medfra, fwen hos de swagaste ndebarn; det r om dessa frukter och werkningar, det nu r frga. Hr tnker du mhnda p ngra goda gerningar, som du utfwar, ngra synder, som du aflagt, ngra andliga frmgenheter, ngon religis werksamhet, som du har, och menar, att detta ju wittnar om din tros lif; men undersk, om ock Skriften lter det dermed bero. I Matth. 7:22 sger Herren: "P den dagen warda mnga sgande till mig: Herre, Herre, hafwa wi icke profeterat uti ditt namn, och i ditt namn utdrifwit djeflar och i ditt namn gjort mnga kraftiga gerningar? D skall jag beknna dem: Jag knde eder aldrig, gn ifrn mig, I ogerningsmn."
Tio jungfrur alla hade Ordet och beknnelsen. Och de gingo alla glade Ut att mta brudgummen. Men Guds Andes olja skra Fem af dem ej hos sig bra, Och de ffngt rum begra I den stora himmelen Derfr sjl jag mt dig beder, Ack, betnk dig rtt i dag. Fall i tron fr Jesus neder, All hans nd fr intet tag! Lemna all din synd t Honom, Tag rttfrdighet af Honm, Sk ett hjerta nytt hos Honom, Gif dig helt t hans behag. Den 16 April. Allt det som r fdt af Gud, det fwerwinner werlden, och denna r segren, som fwerwinner werlden, wr tro. 1 Joh. 5:4. Hela elfte kapitlet af epistelen till de ebreer lr oss alldeles detsamma, wisande, hwad de gamla genom tron hafwa frmtt, utrttat och lidit der apostelen slutligen anfr exempel af martyrerna, hwilka, sedan de fr Christi skull frst fwergifwit allt, hwad krt war i lifwet, egodelar, hus och hem, fader, moder, brder, wnner, fwen lemnade sjelfwa lifwet allt genom tron. Detta kallas att fwerwinna werlden; ty dess furste djefwulen med alla hans ingifwelser, werlden, de otrog na, med hotelser och lften, kttet med dess mma knslighet fr lust och nd allt frenade sig att beweka dem till afwikelse och otrohet mot Herren; men allt fwerwunno de. Och segerkraften, som fwerwann werlden, war deras tro. Ordens betydelse r allts denna: En pnyttfdd, en troende menniska r under ingenting trl, kan allting frsaka och lida, r icke trl under en enda synd eller werldslusta, ja, icke ens under oskyldiga ting. Att hon icke r trl, betyder icke, att det onda icke lder wid henne, icke heller, att hon icke i en ond stund kan fwerrumplas och kullkastas deraf, utan att hon icke blifwer i synden, icke gr synd, ssom ngot, det man mste fortfara med, det man icke kan undwara eller fwergifwa liksom en trl hwarje morgon ndgas under samma ok g till samma arbete. S herrskar ock synden och werlden fwer sina slafwar, fwen fastn de stundom lida deraf, grta och qwida; ja, der tron icke r, r ingen segerkraft, ingen frlossning, de blifwa alltid i samma slafweri, hwad ngon wiss synd angr mrk! hwad ngon wiss sktesynd angr; ty wl kan man aflgga mnga yttre synder, ndens krafter frutan. Men den, som r fdd af Gud, r icke slaf under ngon synd, om den ock alltid r hans widldande frestelse, mot hwilken han dagligen fr ligga i fejd, i waksamhet och bn. Men isynnerhet r den menniskan slaf under synden, som icke ens strider och beder emot henne, utan ocks ursktar och frswarar henne. Wi sade fwen, att en pnyttfdd sjl icke ens r slaf under oskyldiga ting. Exempel: Det r en oskyldig sak, ja, en god och i ordet pbjuden sak, att ett barn lskar sin fader och moder; men, sger Christus. hwilken som r trl derunder, hwilken som icke kan fwergifwa fader och moder fr min skull, nr det blir ndigt, han kan icke wara min lrjunge. Det r en oskyldig sak att hafwa jordagods, afwelsgrd,
make etc.; men nr sdant s beherrskade sinnet, att de icke kunde komma till brlloppet och nattwarden, icke kunde flja Jesus, s war det till dds. Ssom redan r sagdt, gra tron och nya fdelsen icke, att naturens knslor, swaghet och strid uteblifwa, men att, nr det gller, man likwl besegrar dessa, man likwl blifwer wid Herren, ssom Assaph sger: "Det gr mig ondt i hjertat och stinger mig i mina njurar; dock blifwer jag stdse wid dig, om mig n kropp och sjl frsmktade." Detta heter: "fwerwinna werlden". Gr det deremot s, att jag wl r religis, andktig, gudaktig, men nr ngon min sktesynd, eller ngon i sig sjelf oskyldig kr sak angripes, jag d icke kan st profwet och lta det fara och hafwa min skatt och mitt nog i Herren, utan fljer med dit frestelsen drager, sker stta bttre namn och frger p mitt afwikande eller min swaghet och sledes fwerwinnes, d har jag icke den rtte Guden till hjertats Gud och skatt, jag har icke nyfdelsens och trons segerkraft. "Allt det som r fdt af Gud, det fwerwinner werlden." "Och det r de christnas knnemrke, hwarp man br knna dem och mrka, att de ro fdda af Gud, och tskilja dem ifrn de falska barnen, hwilka allenast behlla skummet af Guds ord, men aldrig hafwa frfarit dess kraft, hwaraf endast blir ett missfoster, hwaruti r intet rtt gudligt lif eller kraft. Det heter icke hr att wara fdd af Gud och nd blifwa qwar i det gamla, dda och werldsliga wsendet, samt ligga i synder efter djefwulens behag och lefwa sdan, som du warit frr, utan att st emot djefwulen och hans hela rike. Derfre, om du icke fwerwinner werlden, utan lter fwerwinna dig, m du wl bermma dig af tron och Christus; men din egen gerning wittnar emot dig, att du icke r Guds barn." (Luther.) Du will wara christen, men ocks p samma gng st wl med werlden eller blott med wissa werldsmenniskor; nr detta icke lter sig gra, utan att du skall stlla dig dem lik, s gr du fwen det till den grad, att du r lskad och rad af sdana, som icke frga efter din Herre, icke lska och ra Honom. Hwad kan detta wittna? Wisst icke blott om ngon Petri frnekelse hwarmed han dock aldrig blef werldens wn, emedan han gick ut och grt bitterligen och war bde frut och eftert en uppenbar Jesu lrjunge utan det wittnar om en fortfarande, herrskande och rdande werldslikstllighet och otrohet emot Herren, wittnar, att nyfdelsen och trons kraft fattas dig. Ty werldens wnskap r Guds ownskap. Hwarken Christus eller ngon trogen Jesu lrjunge s lskliga, milda, wisa och frsigtiga de n woro kunde den konsten att p en gng wara bde Guds och werldens wnner. Med tron Guds Ande kommer god Att oss nyo fda Och werka i oss annat mod Och kttets wlde dda. De goda werk f komma fram: Wi finna idel synd och skam, I hwad wi fordom gjorde. Den 17 April. Allt det I bedjen i edra bner, tron, att I fn det, s skall det ske eder. Marc. 11:24. Fr att kunna bedja i tron r isynnerhet ndigt, att icke blott med munnen upprepa Guds lften om bnhrelse, utan framfr allt att i hjertat betrakta dem och wid hwarje lftesord betnka isynnerhet fljande stycken: Frst dens egenskaper, som gifwit lftet, ssom t.ex. hans
barmhertighet att den r en ofrliknelig barmhertighet, en ewig och ofrnderlig barmhertighet, att den r i denna stund densamma, lika warm och brinnande, som nr lftet gafs. Widare hans makt, som gaf lftet, att den r en gudomlig allmakt; att "fr Gud r ingenting omjligt"; att "Herrens hgra hand kan frwandla allting"; att "Han frmr rikligen gra utfwer allt, hwad wi bedja eller tnka". Och ndtligen, hans sannfrdighet, som gifwit lftet, att det r omjligt, det Gud skulle ljuga, att "Han r Gud och icke menniska"; ja, att Han ock, fr att gra oss dess wissare, har med ed bekrftat sina lften, ssom apostelen sger: "D Gud wille rikligen bewisa arfwingarna till lftet sitt uppsts fasthet, lade Han en ed der upp." Dessa trenne Guds egenskaper, hans brinnande krlek, hans gudomliga allmakt och hans ewiga sannfrdighet, utgra, ssom en Andens man sger, det tredubbla rep, som Gud medelst sitt ord nedslppt till oss frn himmelen, p det hwar och en, som omfattar och fasthller detta, skall alltid rddas och upphjelpas, om ock "watten gr intill hans sjl" ja, han skall ock sist med detsamma upplyftas till himmelen. Fr det andra br trons bn omfatta, beskda och framhlla vr Medlares person och werk, Christus och hans frtjenst. Wi bra betnka, huru Gud lskar och wrderar sin Son och allt, hwad Han har gjort och frwrfwat, samt derfre fredraga Gud detta i bnen. Detta heter att bedja i Jesu namn. Och Jesus sade: "Allt det I bedjen fadren i mitt namn, skall Han gifwa eder." D Moses bad, sade han: "War ndelig fwer detta folks ondska. Tnk p dina tjenare Abraham, Isaac och Israel!" Hr r den, som r mer n Abraham, Isaac och Israel. Wi skola sga: Tnk p din tjenare Jesus Christus, din lsklige Son, wr Herre och Lftesman, och war fr hans skull ndelig fwer wr ondska! Se ej p oss, men p din Son; i oss r idel skrplighet, i Honom r wr wrdighet, som du wet. Efter din lsklige Son har antagit sig oss, frlossat, frwrfwat och wunnit oss, och efter du lskar din Son och hans werk, s war oss fr hans skull ndelig! Icke fr wr skull, Herre, nej, icke fr wr skull, utan fr din Sons skull, i hwilken du har allt ditt behag, war oss ndelig och gr oss, ssom du har sagt. Fr det tredje br trons bn yrka p Guds namns ra sgande med David: "Ho will tacka dig i helwetet?" Om du deremot frlsar en s stor och owrdig syndare, som jag r, skall ditt lof warda stort i ewighet; ty ju strre synd du frlter, desto strre bewisar sig din barmhertighet. Och ju strre den nd och uselhet r, frn hwilken du uthjelper, desto strre din godhet och din makt; och ssom din nd r, s skall ock ditt lof och ditt namn warda. Och hwad skulle icke Gud gra fr sitt stora namns skull. Derfre bad ock David s: "Fr ditt namns skull, Herre, war min missgerning ndelig, den stor r." P detta stt beropa wi Guds ra, nr wi fra Honom till hans ord; och hwad skulle Han icke d gra, nr hans ra r i frga? "Han kan icke frneka sig sjelf." Men detta r ock fr Gud det allrabehagligaste, wi kunna gra Honom; ty ju mer wi taga Gud p ordet och tro Honom, desto mer gifwa wi Honom ra, ssom skrifwet str: "Abraham war stark i tron, gifwande Gud ran." Nu terstr endast att gra tillmpning och bruk hraf, att eftersinna, hwilka och hurudana lften ro oss gifna, och sedan i alla mjliga behof och bekymmer i barnslig tro frehlla dem Gud, bedjande: "Gr, ssom du har sagt!" Men ho kan tlja alla de ndefulla ord, med hwilka wr himmelske Fader welat uttrycka sitt krleksrika hjerta emot oss, med hwilka Han welat draga de bortlupna, skygga menniskobarnen till sig? Till sdant ndaml har Han dels uttryckligen befallt oss att i all nd komma till Honom med bn och kallan, dels ock gifwit oss
de bestmdaste lften och frskringar om bnhrelse. Han sger sjelf: "Det skall wara min lust, att jag m gra dem godt." Han bjuder: "kalla mig i nden, s will jag hjelpa dig, och du skall prisa mig. Bedjen, och eder skall warda gifwet; sken, och I skolen finna; klappen, och eder skall uppltas. Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Allt det I bedjen Fadren i mitt namn, skall Han gifwa eder. Yttermera sger jag eder: Der tw af eder komma fwerens p jorden, hwad ting det helst kan wara, som de bedja om, skall det dem wederfaras af min Fader, som r i himmelen." Du ser Guds hjertelag, lt dig deraf beweka, Hans mun, hans dyra ord kan dig ej ngot neka. Hwad dig omjligt syns, det will hans fadershand Dig gifwa, ja ock mer, n du ens tnka kan. S kommer jag, min Gud, i Jesu namn rtt glader Och sger uti tron: "Jag r ditt barn, min Fader, Jag beder, tror och wet, att du min bn upptar; Du will, du kan, du gr, hwad du mig lofwat har." Den l8 April. Du skall icke gra hor. 2 Mos. 20:14. fwen detta bud har Herren Christus frklarat (Matth. 5); och hwilken nd war icke detta! Ty Honom mste wi dock hra, om wi wilja warda saliga. Judarna hade handlat med sjette budet p samma stt som med det femte: de sgo blott p den grofwa gerningen, som hr war ktenskapsbrott ty det sjette budet lyder egentligen s: "Du skall icke bryta ktenskapet." Och s aktade de fr ett intet, att de uti hjertat woro fulla med olofliga lustar och begrelser, om de blott kunde afhlla sig frn deras fulla utfwande i werk och gerning. D kom Herren Christus med denna hga frklaring: "Jag sger eder: hwilken som ser p en qwinna till att begra henne, han har allaredan gjort hor med henne i sitt hjerta." Detta r den stora frklaring, i hwars ljus wi skola skda detta bud. Men ltom oss frst underska, hwad det innebr, att d detta bud har en s djup andlig betydelse, att det r brutet blott med en oren begrelse och omfattar alla den orena lustans rrelser och yttrin gar, s inom som utom ktenskapet (hwilket mnga skriftstllen wisa), det dock egentligen lyder s: Du skall icke bryta ktenskapet. Det ligger nemligen en djup lrdom fwer detta bud i den omstndigheten. Ja, hrmed terfras wi till den egentliga grunden fr detta bud, nemligen Guds frsta, i menniskans skapelse uttryckta tanke och frordning i afseende p hennes menskliga tillwaro och fortplantning p jorden, nemligen d Han skapade en man och en qwinna och genast, ja, redan frrn qwinnan war skapad, beslt ktenskapets heliga ordning. Menniskans skapelse och hennes slgtes frkelse woro twenne hos Gud frenade tankar; s att wi finna ktenskapets stiftelse, grunden till sjette budet, i bibelns frsta kapitel, i skapelsehistorien! "Man och qwinna skapade Han dem och wlsignade dem och sade: waren fruktsamma och frken eder" och derfre tillgges i det andra kapitlet: "Frdenskull skall en man fwergifwa fader och moder och blifwa wid sin hustru, och de skola warda till ett ktt." D wi nu betnka, att ktenskapet r en s belig stiftelse af Herren Gud wid sjelfwa skapelsen, d kunna wi frst, hwilken wigt det sjette budet eger, hwilken fruktanswrd frgripelse emot Guds majesttsrtt
det r, att p ngot stt bryta ktenskapet. Den som bryter ktenskapet, han rubbar och frstr det heligaste och wigtigaste frhllande p jorden, han snderrifwer de heligaste, af Gud sjelf knutna band, han orenar och skndar det renaste, mmaste och dyrbaraste frhllande menniskor emellan, han griper som en niding brottsligt in i Guds rtt och ordning hwarjemte han ock af lycka gr olycka, af wlsignelse gr frbannelse, emedan mensklighetens wlfrd, ofta fr bde tid och ewighet, hwilar p ktenskapet. Men gr wl endast den sdant, hwilken i ordets wanliga bemrkelse bryter sitt eget eller en annans ktenskap? r det sjette budet taladt blott till dem som redan ro i ktenskapet stadda? Nej, detta bud omfattar, enligt Guds ords utlggning, alla menniskor utan undantag. Ty nr Herren Gud skapade menniskan till man och qwinna och stiftade ktenskapets ordning, uppdrog Han ock en helig grnslinie emellan begge knen. Denna grnslinie r Guds inrttning och derfre lika s helig och orygglig, som sjelfwa ktenskapet r. Hwilken helst som d genombryter denna af Gud satta grns, ehwad det sker i tankar, ord eller gerningar, han bryter emot det sjette budet. Och i denna mening sger den helige Guden fwen till alla ogifta, mn och qwinnor, till alla ynglingar och jungfrur: "Du skall icke bryta ktenskapet." Att detta bud har en s widt omfattande betydelse, kan hwar och en se af Christi utlggning deraf, d Han sger, att hwilken som blott ser p en qwinna med olofligt begr, han har allaredan gjort hor med henne i sitt hjerta. Du hller dig kanske rttfrdig infr detta bud, d du af rdsla fr Guds domar, eller kanske rdsla blott fr skam och wanra och andra menliga fljder, afhllit dig frn utfningen af din begrelse; men Herren Christus sger hr, att du d allaredan str ssom en ktenskapsbrytare infr Guds gon. Han sger, att du d allaredan gjort hor. Tag hr ett exempel: om ngon hade det sinnet emot dig, att han nskade kunna mrda dig, men afhller sig ifrn gerningen fr de fruktanswrda fljderna, skulle du d hlla honom ngot bttre n en mrdare, som werkligt utfrt den blodiga gerningen? Nej, du skulle ju med rtta sga: skilnaden r blott den, att min own r rdd om sitt eget hufwud, d deremot den fullndade mrdaren warit mer dristig och ofrwgen; men i sjl och hjerta ro de alldeles lika onda. S ock hr: den skamliga ktenskapsbrytare har icke warit s rdd, som du, fr skam och andra straff; detta r skilnaden mellan dig och honom, d du endast af fruktan afhllit dig frn att fullborda din begrelse. Derfre har du, icke blott infr Gud utan ock i werkligheten i ditt hjerta, lika ofta begtt hor, som du haft begrelse dertill. S har Herren Christus sjelf frklarat detta bud. O we den sjl, som gifwer sig I kttets lust att swfwa Och p otuktighetens stig Will mot Guds wilja strfwa. Ty hwad som hr i mrkret skett, Det skall i dagen blifwa sedt, D Gud det uppenbarar. Rent hjerta skapa, Gud, i mig, Gif mig en ny, wiss anda Och gr mig bistnd ndelig, Ehwad mig lggs tillhanda. Du r, o Gud, min helgelse; Hjelp mig uti all frestelse: Min hjelp du lofwat wara. Den 19 April. Du skall icke stjla. 2 Mos. 20:15.
Ltom oss se, hwad detta Guds sjunde bud innebr, eller hwad som menas med stld och tjufweri. Dermed menas hwarje stt att frnhnda wr nsta hans egendom, ehwad det sker hemligen eller uppenbarligen, med wld eller med list, under brottets skepnad, eller under sken af lag och rtt. Att stjla, att wara en tjuf, det r ngot s groft och wederstyggligt, att fr den synden mena sig dock de flesta menniskor wara fria. Kan man ock lyckas att fwertyga wra annars rbara werldsmenniska om brottslighet mot de friga buden, s lyfta de dock sitt hufwud upp, nr man kommer till det sjunde budet; infr detsamma r man ndtligen rttfrdig, menar man. Man har dock icke stulit, icke utstrckt sin hand efter andras egendom. O, hwilket frskrckligt hrdt tal, om wi ock wille gra de hederliga menniskorna till tjufwar! Ja, sannerligen, wore endast det stld, att man brutit andras ls och p detta grofwa stt borttagit penningar och egodelar, d wore wisserligen de flesta menniskor rttfrdiga infr detta bud; men huru helt annorlunda ser det icke ut, nr wi betrakta det i ljuset af Christi frklaringar fwer buden! Hwilken frkrossande upptckt, om du genom en sdan frklaring finner, att du ocks r en tjuf! Nr man kommer att se och infr Guds gon besinna, att hwarje stt att gra sig en winning till nstans skada r stld, ehwad det sker i en handel, som man anser fr sig lycklig, genom hwad man betecknande kallar "rfwarpris", eller genom att sljaren begr och fr alltfr mycket fr sin wara, eller genom ett frsumligt arbete af dagswerkaren o.s.w., d skall man finna sanningen af Luthers ord, att "ingen nringsgren i werlden r s allmn som tjufnad", att denna "r en s widt utbredd och allmn last, men ock s fga aktad och bemrkt, att om man skulle hnga alla, som ro tjufwar, och likwl icke wilja heta det, skulle werlden blifwa de, och bde bdlar och galgar fattas." Wi tala nu icke om hjertat, eller huru Guds gon se dig ssom en tjuf, medan du nnu icke till ett runstycke frminskat din nstas egendom, nr du nd har lust dertill och endast af rdsla och frsigtighet afhlles derifrn, utan wi tala om tjufweri i werk och gerning. Och d upprepa wi ter och bedja hwar och en allwarligt betnka, hwad som ligger derunder, att hwarje stt att frminska nstans egendom r en tjufnad i sjelfwa gerningen; att man stjl, icke allenast nr man plundrar kistor och fickor, utan fwen nr man p torget eller i handelsbodar fr en wara begr fr mycket, eller gifwer fr litet; nr man i werkstaden gr dligt eller bedrgligt arbete, men tager full betalning; eller nr en drng eller piga i huset icke tjenar troget, eller lter ngot bortskmmas, med ett ord, icke r mn om husbondfolkets bsta; eller nr man i dyr tid fr den behfwandes trngml tager en obilligt hg rnta p sina penningar o.s.w. P sdant stt kan du snart afhnda din nsta tio, tjugo, femtio eller hundrade kronor och du gr likwl ls, under det mnga warit i fngelse eller wid plen fr mycket mindre, blott derfre att de brukat ett annat stt att stjla. Men i hwarje bud r icke allenast ngot frbjudet, utan ock ngot befaldt. S r det ock med det sjunde budet. Det innebr icke blott, att wi icke skola stjla, utan ock att wi "skola frhjelpa dertill, att wr nstas gods och nring m frkas och beskyddas". Nr wi betnka att Herren Gud, med lika allwar som Han frbjuder det onda, fwen fordrar det goda af oss, d skall denna del af budet blifwa oss nnu mer nrgende och gra fwen dem till syndare, som icke blifwit det i den frra. Men hrtill fordras d att icke se p gerningens eget anseende, utan att Gud sjelf betyder ngot fr oss. Werlden och frnuftet sga s: "Nr jag icke tager ngot frn en annan, s m jag handla fritt och efter behag med det, som tillhr mig." Men i Christi rike r en annan lag. Den sger s: "Du skall icke allenast intet ondt
tillfoga din nsta, utan ock twrtom gra honom allt godt med de gfwor och tillgngar, som Gud just dertill frlnat dig; du skall lska din nsta ssom dig sjelf." Den som intet ondt gr, han gr dock mycken synd, nr han icke gr det goda, som han kan och br gra. Och fwen wrt timliga goda har Herren Gud gifwit oss icke fr att blott tjena oss sjelfwa, utan ock till att gra wr nsta godt dermed ssom wr Herres frwaltare, hwilka icke hafwa rttighet att gra med hans frlnta gfwor, hwad dem lyster, utan hwad hans heliga krleksafsigter krfwa. Detta r grunden till en hel kedja af pligter, som bela werlden icke wet af. Ltom oss derfre p den stora krlekslagens guldwigt nnu bttre wga wrt frhllande till det sjunde budet. Wi skola d med hpnad finna, huru nstan alla wra gerningar, wrt tande och drickande, wrt arbete och wr hwila, wr terhllsamhet och frikostighet, allt, allt r besmittadt och genomtrngdt af synd mot detta bud. Min synd, o Gud, mot dina bud Gr mig s djupt till sinnes. Sltt ingen man, som hjelpa kan, I denna werlden finnes. Jag flyr till dig, frskjut ej mig, O, haf ditt barn frskonadt. Din strnga rtt sidostt: Din Son har allt frsonat. Den 20 April. Du skall icke bra falskt wittnesbrd emot din nsta. 2 Mos. 20: 16. Detta r det bud, som nstan ingen menniska aktar, och fr hwilket man derfre alltid r i frlgenhet om sttet att kunna s tala, att menniskor mtte frnimma dess wigt. Femte, sjette och sjunde buden hafwa den frdelen, att brotten emot desamma beifras af den werldsliga fwerheten och af nstan alla menniskor i werlden; men att blott rra den lilla lemmen tungan, om ock till sin nstas frklenande, huru mycket betyder det? Det r ju blott att i frtroende tala ngra ord med en wn. Den som bryter andras ls och borttager penningar och sedan straffas med fngelse, eller den som utgjuter menniskoblod och sedan halshugges p en afrttsplats, den kan man hlla fr en stor brottsling. Men den, som blott talar, blott rr sin tunga i ett frtroligt samtal, om han ock derunder bortstjl ifrn sin nsta, hwad som war honom mycket dyrbarare n penningar, ja, ofta dyrbarare n lifwet, nemligen hans goda namn och rykte, icke rknas han fr ngon stor brottsling, icke straffas han wid plen eller p afrttsplatsen. "O, det war ju blott ngra ord blott ett ltt wder, som gick fwer tungan." S heter det. Men i den heliga Skrift heter det annorlunda, d tjufwen och belackaren jemfras. Der heter det s: "War icke en rontasslare och frtala icke med din tunga; ty en tjuf r en skndlig ting, men en belackare r mycket slemmare." Och ter: ^En tjuf r icke s ond som en, den sig till lgn wnjer; men p sistone komma de bda p frderf." Men wi g nu till sjelfwa budets betraktande och se, hwad Herren Gud wille och syftade, d Han bjd: "Du skall icke bra falskt wittnesbrd emot din nsta." Hr se wi ter den gudomliga huldheten om menniskan. D Han i det frsta af sednare taflans bud hade lagt en allmn grund fr all helsofam ordning menniskor emellan hr p jorden, war det isynnerhet fyra dyrbara skatter, som den hulde Fadren wille srskildt omgrda och wrna t menniskan, nemligen frst det lekamliga lifwet, dernst ktenskapets helgd, sedan wra jordiska egodelar, och nu
slutligen wrt goda namn och rykte, som wanligen r oss dyrare n ngot jordiskt gods, ja, dyrare n sjelfwa lifwet. Men s dyr du sjelf hller denna skatt, ditt goda namn och rykte, i det du icke tl den ringgaste krnkning deraf, lika dyr kan ock en annan hlla sin ra och aktning. Derfre r detta bud lika s allwarligt taladt till dig, som till ngon annan; s att hr liksom wid de andra buden r hwar och en inbegripen, och ingen menniska undantagen frn budets frbindande kraft. Eho du r, s mste du taga detta bud till dig: "Du skall icke bra falskt wittnesbrd emot din nsta." Ty wr Herre Gud will allwarligen, att wr nstas rykte, godhet och rttskaffenshet skall lika litet som hans gods och penningar af oss frspillas eller frminskas, p det hwar och en m fr maka, barn, husfolk och grannar behlla sin ra. Detta m hwar och en besinna. Hwad innehller sledes detta bud? Det innehller frst, att du icke blott infr en domstol, utan ock i all din umgngelse skall wara p det allwarligaste noggrann i dina ord och antydningar om din nsta, att du icke ondigtwis gifwer anledning till ofrdelaktiga tankar om honom. Men sedan ock i allmnhet, att du flyr allt falskt och lgnaktigt wsende och p det strngaste beflitar dig om den rena sanningen i din umgngelse. Mot detta bud brytes sledes frst infr domstol, nr ngon falskeligen anklagar sin nsta, eller nr den anklagade med lgnaktiga undflykter sker bortdlja sanningen, eller nr ett wittne sger ngot falskt, ngot frmycket eller frlitet i saken, eller nr en sakfrare med wett och wilja drifwer ett falskt pstende, eller domaren wetande afkunnar en ortt dom. Men fr det andra utom domstolen, i det allmnna lifwet, nr man af obetnksamhet eller af ondska falskeligen beryktar sin nsta, antingen genom att sjelf dikta eller ock eftersga och utsprida falska berttelser om honom; eller nr man blott med ett stillatigande eller en betnklig min och axelryckning antyder ngot ondt om honom, som man antingen icke med wisshet wet, eller ock icke enligt krlekslagen war skyldig att antyda. Sdant kan stundom ske fwermttan fint och omrkligt, blott genom att gifwa t hans ord eller handlingar en wiss wndning, hwarigenom uppfattningen blir falsk ja s fint och omrkligt kan detta ske, att endast den alltseende Guden kan mrka det. Sdant heter att "falskeligen beljuga och illa berykta sin nsta". Men nr wi hrjemte betnka, huru Herren Christus frklarat oss lagen, nemligen att den egentligen fordrar, att wi skola s lska wr nsta som oss sjelfva och gra emot andra endast det, som wi wille, att de skulle gra emot oss, s finna wi sanningen af Luthers frklaring af detta bud, nemligen att wi skola s frukta och lska Gud, att wi icke blott icke falskeligen beljuga och illa berykta wr nsta, utan att wi ock icke frrda och baktala honom ja, att wi skola twrtom urskulda honom, tnka och tala wl om honom och tyda allt till det bsta". Lgg sanning, Herre, uti mina ord Och sanning uti allt mitt stt att wara. Ack, lt din Andes kraft hos mig bli spord Och frls mig du frn syndens dolda snara! Den 21 April. Wi weta, att wi ro af sanningen. 1 Joh. 3:19. Den som will wara en christen, men icke sker efter frwissning om syndernas frltelse, utan tnjes med att alltid wara i owisshet om sin bendning, den r wisserligen icke rtt waken, utan antingen en helt sofwande skrymtare eller tminstone en smnaktig christen. Detta ligger uti sakens natur. Den brud, som tnjes utan att wara wiss om sin
brudgums hjerta, har ingen rtt krlek. Det r derfre ett utmrkande tecken till obotfrdighet, ssom det ock r en af de mrkligare bland de obotfrdigas urskter, att de rentaf frneka mjligheten och werkligheten af denna wisshet om syndernas frltelse och frklara den fr idel frmtenhet, andligt hgmod och inbillning. Ssom Luther sger: "Nr de kainiska helgonen hra denna beknnelse (att en christen beprisar sin wisshet om sin bendning), s korsa de sig och sl emot med hnder och ftter och sga: Gud beware mig fr en sdan frmtenhet, att jag skulle sga, det jag r ett Guds barn; nej, jag will frdmjuka mig och erknna mig blott fr en arm syndare och Gud skall se till de dmjuka!" Men Skriften sger: "Wi weta, att wi ro frda ifrn dden till lifwet;" "wi weta, att wi ro af sanningen;" "wi weta, att Han blir i oss;" "wi weta, att wi ro af Gud;" "wi weta, att Guds Son r kommen och har gifwit oss sinne, att wi knna den Sanna och ro i den Sanna, i hans Son Christus Jesus." Detta sger, att wi weta wi weta, att wi ro Guds barn, hafwa syndernas frltelse och det ewiga lifwet. "Derfre", sger ter Luther, "skola wi beflita oss, att wi grundligen med rot och allt m upprycka den skadligaste willfarelse, med hwilken hela werlden r frfrd, nemligen den tanken att menniskan icke skall weta, om hon r uti eller utom nden." Men denna willfarelse kommer icke frn frstndet utan frn hjertat; icke frn ngon dunkelhet, ty Skriften talar fwer allt s tydligt hrom, utan af hjertats obotfrdighet. De, som icke sjelfwa ega eller ska denna wisshet om Guds nd, wilja derfre frneka dess mjlighet. Och om man ock icke frnekar denna wisshet, r det likwl, ssom frut r sagdt, intet godt tecken, nr man icke skyndsamligen sker den, utan tnjes med sin owisshet. Helt annat r det, att en, som sker efter frwissning, icke alltid straxt winner den och icke br derfre misstrsta. Men att icke ska wisshet om Guds nd, det r alltid skerhetens tecken. Fr det andra: om en sjl ock r redlig, hungrar och trstar efter rttfrdighet, r det dock en stor brist och skada i hela hans christendom, om han str i owisshet om sin bendning. Det r sannt, han kan wl hafwa nd; det r sannt, hwad Luther sger, att "syndernas frltelse r tweggehanda: dels hemlig hos Gud, dels fr sjlen knd och uppenbarad". Att Christus hade frut frltit synderskan, som lg wid hans ftter, och meddelat detta fr Simon, frrn Han wnde sig till henne och sade: "dina synder frltas dig" att sledes en ndehungrig sjl har syndernas frltelse, frrn hon wet det eller tror det, ty "saliga ro de, som hungra och trsta efter rttfrdigheten" detta r sannt; men rtt wl r det aldrig, frrn sjlen ocks fr wisshet om sin bendning. Ty frrn detta sker, blir der aldrig rtt Guds rike i hjertat, ty "Guds rike r rttfrdighet, frid och frjd i den Helige Ande". Frrn detta sker, kan hon aldrig f kraft, aldrig rtt lska, tacka och prisa sin Gud, aldrig rtt wandra infr Honom. Man har wisserligen samma rttfrdighet genom en swag tro som genom en stark, men icke samma helgelse, ty helgelsen, kraften och Andens frukter bero alltid af trons wisshet och styrka. "Frjd i Herren skall wara eder starkhet." Huru wigtigt derfre, att alla rttsinniga sjlar komma till full wisshet om sin bendning. Men den, som nu stundar denna saliga troswisshet, gifwe wl akt p den rtta wgen dertill. Den enda wg till wisshet i tron r att taga Gud p orden, eller att menniskan med hjertats tro sger efter, hwad Gud sger frut. Ssom en af kyrkofderna yttrar: "Huru trygg och wiss r jag icke, nr jag blott sger efter, hwad min Gud sger fre mig!" Paulus betygar, att "tron r af predikan". Den rtta tron och wissheten uppkommer p det sttet, att jag warder trstad, glad och wiss om Guds nd endast genom det, som Christus har gjort och Gud har frskrat, och fr denna trst, frrn jag anser mig wrdig
att f tro, d jag nnu menar, att allt fr mycket fattas mig, ja, d jag sledes icke rnar tro. Ssom Christus sger, att den frlorade sonen war nnu lngt ifrn, d fadren fwerraskade honom med sin nd och barmhertighet. Sedan man s ftt trst i Christus och ordet, d, och frst d, kan man ocks finna trons werkningar och egenskaper hos sig. Ssom Johannes sger: "Den der tror p Guds Son, han har wittnesbrd i sig sjelf." Men den frsta och egentliga troswissheten mste alltid uppkomma af ordet, fre alla trons egenskaper och frukter. Frjda dig och sjung mitt hjerta, Ty du har en Frlsare Wike nu all sorg och smrta, Wike nu allt qwal och we. Ty jag ser, att Jesus krossat Djefwulens och syndens makt, Han har mina bojor lossat, Ty s har Han till mig sagt. Jag r hans s war hans wilja; Jag r hans, och min r Han. Intet skall oss mer tskilja, I sin dd Han mig ock wann. Och har Han mig en gng wunnit, Aldrig slpper Han mig mer, Ej Han mister den Han funnit, Det i ordet klart jag ser. Den 22 April. Och wid de to, tog Jesus brdet, tackade, brt det och gaf dem och sade: Tagen, ten, detta r min lekamen. Marc. 14: 22. Det frsta, som en christen har att betnka, om han ngonsin will hafwa ngot sannt ljus, ngon gldje och frukt af nattwarden, ja, om han icke will der draga sig dden, r, att ingen m komma hr blott med utwrtes gon icke heller blott med frnuftet. Hr fordras ngot annat, fordras nemligen andliga gon och sinnen; fordras att fast och oafltligt hlla gonen p Guds ord; fordras den dyra, gudomliga gfwan tron; ja, hr fordras Guds nd. Kommer jag blott med utwrtes gon, sdana som ock djuren hafwa, fram till nattwardsbordet, eller till en betraktelse om nattwarden, och will s se, hwad der kan finnas, skall jag finna der endast ceremonier och brd och win, intet gudomligt, intet himmelskt och herrligt. Will jag widare blott efter mitt frnuft betrakta och bedma sakramentets innehll och wrde, blir jag, i stllet fr en uppbyggd och uppwrmd christen, twrtom en kall fraktare, en kttare och bespottare af sakramentet. O, det r ett tecken, en sttesten, till fall och snara fr mnga i Israel, att de skola derp stta sig, besnrjas och warda fngna! Men detta r, hwad icke blott werldsmenniskor, utan rtta christna i alla sina lifsdagar mste betnka; ty om du ock hundrade gnger i tron skdat och smakat Herrens herrlighet och ljuflighet wid hans ndebord, skall djefwulen nnu lika mnga gnger ter infinna sig fr att berfwa dig denna salighet, denna himmel p jorden, och det endast genom att helt stilla, tyst och wackert, d du befinns mer sker, inleda dig i frnuftets underskningar, s att denna Guds hga hemlighet skall understllas frnuftets och de yttre sinnenas afgrande. Och kan han blott hrmed sysselstta oss, att wi frska utrkna och frst, huru hrmed kan tillg, huru det och det r mjligt, s har han snart wunnit spelet
och tagit ifrn oss alltsammans. Christna bra derfre ihgkomma, att nattwarden r ett underwerk, r ett af de mnga hga, hemlighetsfulla underwerken, som aldrig i tiden af det arma menniskofrnuftet skola kunna fattas och begripas, utan endast p den Allsmktiges och Sannfrdiges ord tros; ja, nattwarden r bland dessa hga hemligheter en den strsta, r af de gamla icke utan skl kallad: "hemligheternas hemlighet" och tnk, denna skulle det fallna, frmrkade, bedrgliga frnuftet begripa och bedma! Bort det! S blir d det den frsta lrdomen om detta mne, att wi aldrig behfwa beswra oss med att frska begripa det, utan blott st p Guds allsmktighet och sannfrdighet, som har kungjort oss det. Ja, att s snart frnuftet will brja fwerrkna, huru det r mjligt, hwad Christus sger, skola wi genast frst, att det r frestelsens stund, att djefwulen r framme, den gamle frnuftige ormen, som beswek Eva med sin illfundighet, och p gonblicket ropa p Guds namn och hjelp, ssom fr en brddd eller fr sjelfwa helwetet. Will du icke detta, utan du will g in i frnuftets underskningar, s g och blif en kttare! Fr dem, som anfktas af twifwel p sakramentets innehll, wore det ock mycket wlgrande, om de kunde wl betrakta upphofsmannen. Hwilken r Han? Han r din skapare och din frlsare. Han r den hge och hgtbesutne, som blifwer ewinnerligen. Han r Gud allsmktig, den frste och den siste, som r,sfom war, och som skall blifwa; ty Gud war ordet. "Och ordet wardt ktt och bodde ibland oss; genom det r allting gjordt, och det frutan r intet gjordt, som r gjordt." Lyft upp gonen och se hans werk; se solen, se stjernorna, se hela skapelsen allt detta har denne Herren gjort. Och Han br allting med sitt kraftiga ord och har rensat wra synder genom sig fjelf. Tnk! r ngonting fr Honom omjligt eller ens swrt att gra? Hwad kan wara lttare fr den Allsmktige n att gra, hwad Han will? Du kan icke frst, huru Han kan gifwa oss sin lekamen och blod, ditt arma frnuft bryter sig och studsar derwid; men frstr du, huru Han kunde skapa allting af intet? Hwad frst wi? Och hwad kan icke den Allsmktige gra? Widare: Skulle Han ngot sga och icke gra det? Kan Han, den Helige, ljuga? Will du s frsmda din skapare, din hulde frlsare? Han har gjort tusende under i skapelsen, dem wi icke begripa. S blef Han menniska och gjorde tusende under p jorden, och emedan dessa woro synliga, tro wi dem, fastn wi icke frst dem. Sist wille Han gra ett mycket ndefullt under, som icke synes, utan skall p hans ord tros d skulle wi emotsga detta, gra Honom till ljugare och sga: Hr sade Han till slut ngot, som icke kan wara sannt, d Han sade: Detta r min lekamen etc. Ack, Gud, frskona oss! - I sdan frsmdelse lter Gud de stolta andar falla, till straff fr deras frmtenhet. Ej wrt frnuft och wett Guds wishets djup insett, Dock mste sanning winna, All twekan hr frswinna. Guds ord st fasta alla, Om jord och himmel falla. Hr r Guds rtta Lam, Fr oss p korsets stam, Af werlden djupt fraktadt, Af krlek till oss slagtadt Hr sjlen ro kan finna, Willhon det rtt besinna.
Din trohet, stor och blid, Ske, Herre, pris alltid. Mig wid ditt bord du mttar, Mitt sjunkna mod upprttar. M du mig nd beskra Att lefwa dig till ra. Den 23 April. Jag r korsfst med Christus. Gal. 2:19.
Allt det, som hr till kttet, r icke blott dmdt till dden, utan ock genom freningen med Christus werkligen korsfst. Om ngon menar sig wara omwnd och trogen och fwen werkligen i wissa fall brjat lefwa, annorlunda fwar ordet och wissa christliga gerningar, men hyllar och fwar dock ngon wiss kttslighet, girighet, eller hgfrd, eller wllu st, eller hat, eller annat dylikt han wet wl, att det r synd, men bermmer sig af sin frihet och fortfar i sktesynden, ja, frswarar och hyllar den si, en sdan bedrager sig sjelf och ljuger p sin sjl, d han talar om sin tro och frid. Men fwen om ngon blifwit en sann christen och werkligen brjat i Anden, men icke fortfarande lskar och fwar kttets korsfstande, utan ter gifwit sina lustar frihet, ter hyllar och frswarar ngon synd, han har lyktat i kttet. Tron, friden med Gud och ett godt samwete kunna icke best jemte en enda frigifwen och hyllad synd. "Om I lefwen efter kttet, s skolen I d; men om I dden kttets gerningar med Anden, s skolen I lefwa." Med dessa ord afkunnar apostelen en bestmd dom och wisar, att kttets ddande icke r en fdan sak, der det str i wr egen frihet att gra det eller lta det; utan s wida wi wilja behlla lifwet och icke ewigt frloras, skola wi ndwndigt och owilkorligt fwa detta, ja, s snart wi kommit till Christus, ofrdrjligen taga afsked ifrn det gamla syndawsendet och begynna ett nytt lefwerne efter Christus och aldrig mer wnda oss derifrn till syndatjensten igen. Det r ganska mrkligt att beskda, huru det hos en christen i werkligheten bewisar sig, att den gamla menniskan r korsfst med Christus. Det r nemligen derhn kommet med en christen, att huru helst det gr honom under wandringen, bttre eller smre, skall hans gamla menniska ddas, s lnge Anden bor och arbetar i honom. Nr Petrus troget fljer sin Mstare, d ddas dagligen den gamla juden i honom, han frwandlas alltmer ifrn sitt frra wsende till sin Herres Christi likhet. Men nr han en gng uppblses af frmtenhet och derfre lemnas t satans sllning, faller och frnekar sin Frlsare, d grter han bitterligen, grter som ett risadt barn; d ddas hans egenkrlek och frmtenhet. Nr han sedan infr rdet i Jerusalem str fast wid sanningen och beknner Christus, blir han hudflngd; d dr han werlden, ja, d ddas ock kttet. Men nr han derefter i Antiochien ter af menniskofruktan "skrymtar", d fr han en skarp bestraffning af Paulus. Huru helst det gr den kre Petrus, skall han tuktas och ddas. S lnge en christen r rttsinnig och fljer sin Frlsare, skall han ddas; ty det r nu kommet derhn, att synden sjelf r hans strsta plga. r jag rik och deraf frestas att gra mig ett paradis p jorden, brjar gda kttet och lefwa werldsligt, d fr jag genom Anden de starkaste slag, blir frskrckt fr min rikedom och wllefnad och lider deraf mer, n d jag war fattig. Gr det icke s, utan jag brjar hylla och flja kttet och gra mig goda dagar uti sinnlighet, d blir der sjelfwa dden. r jag fattig och lider af lekamlig brist, men hller mig till Herren, d dr jag werlden hwar dag. r jag werksam och begfwad i det andliga, har r och erfarenheter i nden, ljus och frmgenheter, mer n
brderna, och derfre will njuta af ra och anseende we, det r sjelfwa giftet! Det knner anden, och jag frskrckes nu ssom fr helwetet. r jag trogen och waksam i bn och strid mot synden, will frsaka bde synd och ra, will allwarligen, i det frdolda och i werkligheten, wara den frmste men jag wet det sjelf, jag glds dert, jag har en hemlig frnjelse i min allwarlighet we, we, det r sjelfwa helwetet! Jag frskrckes derfr. Men gifwer jag mig d twrtom mer frihet, kttslig frihet efter som allt godt kan uppblsa mig, s att jag nu fraktar att waka och bedja och werka det, som r godt, utan gifwer kttet frihet o, d hoppar jag ju rakt ur askan i elden; d knner jag alldeles bestmdt min skuld och dom! Men blir jag d af bestraffningen upprorisk mot evangelium, slr all trst ifrn mig och sger: jag r ingen christen, jag kan icke taga nd, si, d rasar ter kttet genom otron, d fr jag ter ingen ro, frrn jag lter tukta mig till ett dmjukt emottagande af nd som idel nd. Slunda se wi, att huru helst det gr en christen, skall han ddas. Detta heter att wara korsfst med Christus. Hr sger du: "Hwad r detta? Skall jag d frn alla hll straffas och tuktas; hwad skall jag d gra? Skall jag i ingenting f hwila och hafwa ro?" Swar: Jo, men blott i en enda punkt i Herren! "Den sig bermma will, han bermme sig i Herren!" Den som will hafwa ro och gldje, hafwe den i Herren i sjelfwa Herren, i hans rttfrdighet, godhet och trohet. All annan frjd och bermmelse straffar Anden, fwen det uppenbarade ordet. "Ja, d m jag s gerna genast d!" Ja, s r det fr en korsfst. Detta r det korsfsta lifwet. r jag stilla p korset, s lider och dr jag; men r jag icke stilla, utan bryter och sliter mig, lider jag dessmer. Hr r ingenting bttre n att wara stilla, wara Anden underdnig, se p Jesus och fara efter det, som r ofwantill! Det frlne oss Herren! Amen. Hjelp oss swaga Korset taga Undergifwet, Jesu, mot. Wrdes lra Oss att bra Brdan stds frutan knot. Hr wi lida, Lr oss bida P din hjelp, o Herre Gud. Hjelp oss skilja Frn wr wilja Allt, som r mot dina bud. Oss beskydda, War wr hydda Och wr tillflykt i all strid. Oss bewara I all fara. War du sjelf wr enda frid. Den 24 April^ Jag har emot dig, att du har fwergifwit den din frsta krlek. Uppb. 2: 4. Hr ser jag allrafrst, att Christus will hafwa wr krlek. O, en stor nd! Han will frga efter wr krlek, will icke blott hafwa oss till tjenare, utan till wnner. Han r icke njd, blott Han fr wra gerningar, utan Han will ock wara lskad af oss. Christus will hafwa icke
blott wr tjenst, utan wra hjertans krlek. Fr det andra ser jag hr, att mngen kan wara en bland de frnmsta christna uti allt, som tillhr christendomens yttre bewisning, och likwl i hjertat sakna sjelfwa dess egentliga lif, krna och hufwudsak. Och mnga, som nu lsa detta, taga hrwid sin dom i munnen. De skola nemligen finnas i samma tillstnd som lraren i Ephefus, hafwa allt, som hrer till gudaktighet, utom ett, den frsta karleken. Men mnne ock en sdan kan tro det om sig sjelf, misstnka och prfwa sig? D en r en upplyst christen, en broder bland brderna, r rtteligen fdd af Gud, s att Christus kan wittna om hans frsta krlek, och nu sedan allt framgent fortfarit att bewisa sin gudaktighet i gerningar, ja, icke blott fr egen del lefwer fromt och fwar wanliga goda gerningar, utan ock arbetar fr Christi namns skull och arbetar s, att han derfr fr lida frfljelse; och derjemte r s stndaktig och trofast, att han icke trttnar utan fortfar och har tlamod och allt detta under sdant andligt ljus, att han wet skilja de falska andar frn de rtta, hatar de nicolaiters werk, som ock Herren sjelf hatar m. m. skulle icke en sdan wara trygg, att allt r wl med honom? Men Christus sger hr annat. Alla dessa goda egenskaper oaktadt kan Herren Christus likwl sga till dig: "Jag har emot dig, att du har fwergifwit den frsta din krlek." Om nu denna frsta krlek och dess gerningar utdtt hos dig, s r det ju en hgst betnklig sak. Hr m likwl fr de trognas bldiga och rdda hjertans skull anmrkas, att man mste wl skilja mellan den frsta krleken och den frsta knsligheten. Mrk: utom den krlek, som mste uppkomma hos den terkomne sonen, d fadren s ofrskyldt omfattade honom med ett s brinnande hjerta, sger Christus, att der ocks anstlldes en frjdefest, d den gdda kalfwen ts under spel och dans. Denna frjdefest och sdant lif kunde icke fortfara dagligen; sonen fick sedan deltaga i arbete och ta hwardagskost. Detta betecknar Guds allmnna regering med sina barn. Frst en ljuflig tid af saliga knslor, d en Johannes fr ligga wid Jesu brst, och Maria Magdalena fr taga p honom och se hans ljufwa ansigte nu kan brllopsfolket icke fasta. Men "brudgummen skall tagas ifrn dem, och d skola de fasta", d fr Johannes icke mer ligga wid Jesu brst, d fr Maria icke komma wid Honom. Detta mste alla christna erfara. Luthers ord sannas : "Efter som tron tilltager, aftaga knslorna." Dessa m gerna skiljas frn den frsta krleken. Men hwari bestr d den? Hr mste hwar och en skarpt gifwa akt p, hwaruti den egentligen bestod, hwaraf den uppkom, och hwaraf den berodde. Det war ju endast deraf den uppkom, att mnga synder blefwo frltna; det war ju deruti den egentligen bestod, att fr syndandens skull Frlsaren blef oumbrlig, och att fr syndafrltelsens skull Frlsaren blef ljuflig och dyr. Si, hrmed r hufwudsaken uttalad: att Frlsaren r oumbrlig och dyr; att der synden fwerfldar, nden dock fwerfldar s mycket mer, att man icke mer kan hlla ngot annat i himmelen eller p jorden s dyrbart som den Frlsaren, af hwilken all denna nd kommer. Och denna krlek r starkare, i den mn Frlsaren r mig oumbrligare och kostligare, om ock min knslighet r swagare. Mrk detta, s kan du skilja mellan den frsta krleken och den frsta knsligheten. Krleken r starkare, d Frlsaren r mig dyrare, om ock min knslighet r ringare. Detta frst icke de, hwilkas hela christendom bestr blott i tillflliga knslor, icke i sak och werklighet; men de fr hwilka synden men ocks nden r en stor werklighet, de frst det. Nr wi betrakta sammanhanget af Christi ord till denne lrare i Ephefus, mrka wi icke d, att Herren wille sga: Dina gerningar, ditt arbete fr mitt namns skull och ditt lidande och ditt tlamod och ditt ljus, din gfwa att prfwa andarna; ja, n mer: min
frsamlings wl, mitt rikes befrmjande, min lras renhet allt detta r dig dyrbart och wigtigt. Det r blott jag, ssom din frsonare och frsvarare, som r dig nu mindre wigtig blott jag och mina gerningar, jag sjelf i min frsonings blodiga drgt r dig nu icke s oumbrlig och dyr som i den frsta tiden af wr frening. Du behfwer icke nu, ssom d, ligga som en syndare wid mina ftter och tigga om mina gerningars frukt, om min blodsfrtjenst, om syndernas frltelse; nej, dina egna goda gerningar, din wackra christendom, din nyttiga werksamhet, allt detta r dig nu nog. Si, sdant menade Christus, d Han s utfrligt upprknar denne mans frtjenster och tillgger: "Men jag har emot dig, att du har fwergifwit den frsta din krlek." Beprfwa, Herre, hjertat mitt, Du, endast du, det kan, Och lt det wara ewigt ditt, Min dyre lftesma. Du, som har lst mig med ditt blod, Lngt strre n jag din nd frstod, Ack, lr mig du att lska dig, Jag wet, du lskar mig. Den 25 April. Blifwen stndande i den frihet, med hwilken Christus har friat oss, och lten eder icke p nytt fngas under trldomens ok. Gal. 5: 1. Mnga fwen uppriktiga christna ro nnu s okunniga om det andliga lifwets egentliga wsende, att de anse denna frmaning icke ega mycken wigt, utan mena, att den gode apostelen hrmed blott uppenbarar en synnerlig mhet om de galaters frid och wlbefinnande. Ty s bedmes ofta en evangelii frkunnare nnu i dag. De frst icke, att det r ngon fara fr deras andliga lif, om samwetet blir neddraget och fngadt under lagens trldomsok. Mtte Gud f wcka alla sdana ur deras willfarelse! Apostelen har ett annat frstnd om saken. Han gr denna frmaning s fwermttan wigtig, att han sger, att om du blott frlorar samwetets frihet och blir fngad under lagen, s att du brjar i egna gerningar ska din rttfrdighet, eller wnta lif och helgelse af lagen, s r du en "tjensteqwinnans son", som efter all din tjenst skall utdrifwas. Nr nu hela wr natur s starkt lutar t sjelfrttfrdighet, sjelfbetydenhet i andliga ting, genom den sjelffrgudning hwarmed ormen i syndafallet uppfyllde menniskan, s att ingenting r s galet fr frnuftet och ddande fr hjertat som det, att wi skola wara alldeles till intet godt dugliga, utan ssom helt frtappade hafwa allt af nd och gfwa genom Christus, d borde hwar och en frst, att faran fr att blifwa fngad under lagen icke r s ringa, som de okunniga mena. Drtill kommer, att wr fiende djefwulen wl wet, att med allt hwad han eljest kan gra oss, han dock intet wsendtligt wunnit, s lnge wi nnu blifwa i tron, att frst d blir det dden, nr han lyckats fra oss ifrn Christi krlek till eget arbeta under lagtrldom och otro, s att lifwet i Guds Son upphr. Ja, d blir det dden, om wi ock behlle det sknaste lefwerne. Derfre kan man sga, att allt, hwad djefwulen syftar med alla sina frestelser, gr ytterst derp ut, att han m fra oss ifrn barnafrhllandet med Gud, ifrn "den frihet, till hwilken Christus har friat oss", och bringa oss under trldom och otro. Icke utan skl brukar apostelen det ordet fngas det r en jgare, som will "fnga" oss! och blifwa wi blott fngade under lagens trldomsok, d ro wi ock
genast trlar under det inre syndawsendet, ja, under djefwulen och dden. Till denna trldom kan djefwulen bringa mindre fwade christna p ett mycket enkelt stt, nemligen blott med att ppeka, att de nnu ro syndare och att Gud hatar och frdmer synden. Hr har han nu twenne sanningar, med hwilka han dock frwnder oss ifrn den rtta sanningen. Fastn wi ock ro sannfrdigt fdda p nytt och hafwa en helig och willig ande, r det gamla hjertat uppfyldt med allt det syndafrderf, som Adams fall medfrde, och hwilket rr sig i ondliga riktningar, i tankar, knslor, begr, ord och gerningar, i trghet till det goda, kallsinnighet mot Gud och nstan, olust till ordet och bnen, syndiga sinnesrrelser o.m.d. D str Guds ord och frdmer allt detta; och jag kan dock icke gra mig fri derifrn. Huru skall jag d kunna tro, att jag r i en bestndig nd och wnskap hos Gud? Srdeles swr blir frestelsen till misstrstan och otro, nr djefwulen frehller mig Guds egna ord, hwilka tyckas frdma mig. Frst innehller hela biblen en stor mngd frskrckliga hotelser fwer de skra, ogudaktiga och skrymtare. D werlden r full med sdana, mste ju Guds ord innehlla mycket fr dem. Men en andligen fattig sjl, som tuktas af Anden, knner ju allt ondt hos sig och sger: "Ja, jag r just sker, jag r ogudaktig, skrymtaktig ty allt sdant ligger ju i det gamla hjertat." Detta anwnder d djefwulen att dermed mrda och nedgra min arma tro. Widare, d hwarje christen mste wrda lagens bud, och jag skulle ju icke blott weta, utan fullgra Guds wilja; men med allt hwad nden werkat i mig, kan jag dock icke finna, att jag fullgr Guds bud. D kommer genast lagens dom fwer samwetet. O, hwilken nd och wisdom hr d fordras, nej, hwilket Guds under, hwilken Guds mktiga hjelp, om man skall kunna blifwa fast i tron p Guds nd! Hr skall det d blifwa wl ndigt att djupt och grundligt betrakta, hwad Guds ndefrbund innebr, nemligen att alla dessa domar och hotelser endast skola drabba dem, som ro utan Christus eller ock endast drabba p sjelfwa synden och den utwrtes menniskan men alls icke rra sjelfwa ndestndet, s lnge jag r under Christus; att Gud will med sin lag wl straffa och rtta, hwad som r ortt i mitt lefwerne, ja, fwen med yttre straff och plgor frflja och dda mina synder; men att jag p samma gng r uti en ewig nd; att Han endast wredgas p min fiende, synden, hwilken jag fwen efter anden hatar, men att Han icke wredgas p mig, som r i Christus fullkomligt fri all wrede, alla lagens domar och hotelser, har en bestndig frltelse och r redan inskrifwen i himmelen, ssom hans barn och arfwinge. Huru ndigt r det icke att djupt och grundligt betnka denna tskillnad; lta lagens bud och hotelser drabba blott p synden, men icke p barnafrtrstan, utan behlla sin wisshet om den ewiga nden genom Christus. Detta r den rtta friheten ifrn lagen. O, du slla Guds barn, Som ur djefwulens garn Blifwit frlst och frlossad och fri, Tnk, hur mycket du har Hos din himmelske Far, Vilkens arfwing du en gng skall bli! S betnk, hwad du har, Och hehll det nu qwar, Att ej djefwulen rfwar det bort. Wisst skall mda och strid Bli din lott hr en tid, Men den den tiden blir ringa och kort.
Den 26 April. Den som r twagen honom gres icke behof utom att tw ftterna; men han r alldeles ren. Och I ren rena; dock icke alla. Joh. 13: 10. Dessa ord hafwa wanligen blifwit frstdda om dopet; andra ter frst dermed: twagningen genom tron i Lammets blod. Men saken r densamma. Ty twagningen i Lammets blod sker hos oss frst i dopet, sker alltid bde genom dopet och tron; likasom tandet af Christi lekamen sker bde i sakramentet och utom detsamma genom tron. Allt nog, hr talas om en "andlig" twagning, en "andlig" renhet, efter Herren sger: "Dock icke alla; ty Han wisste, ho den war, som skulle frrda Honom." Judas war den ende af lrjungarna, som icke war ren. Ocks blef allt detta nnu tydligare, d Jesus ter samma afton sade: "Nu ren I rena fr det tals skull, som jag har talat med eder." Detta tyder p tron, som omfattar hans tal, eller ordet; ty utan tro n blir ingen ren genom ordet; och denna tro, med allt hwad som tfljer densamma, fattades Judas. Men wi skulle nu betrakta Christi ord. Han sger: "Den som r twagen, han r alldeles ren, och I ren rena", och detta sger Han, som med sina allseende gon p en gng genomskdade all den qwarboende skrplighet hos sina lrjungar, hwilken Han s ofta fick bestraffa; och det sger Han till desamma lrjungar, som samma afton s jmmerligen frsyndade sig, och hwilkas swagheter och syndafall fr aftonen Han sjelf samma stund frutsade dem och sledes wl wisste af. Men se nu hr, att fr Guds gon str en annan renhet n wr usla inneboende; se hr och mrk en gng, hwad den "tillrknade" renheten r, hwad Christi rttfrdighet, trons rttfrdighet will sga, den Guds rttfrdighet, som r worden uppenbar utan lagens tillhjelp. Se hr, att denna rttfrdighet och renhet, ehuru den fr oss r osynlig, likwl icke r ngon drm och inbillning, icke blotta ord och frespeglingar, utan r fr Guds gon en stor werklighet och sanning. Christus, som sist skall dma p yttersta dagen, Han ser renhet der, hwarest alla menniskor se idel orenhet; Han sger till de skrpliga lrjungarna: I ren rena I, I, som stn hr fr mig I ren alldeles rena och hwar och en, som r twagen, som tror och blir dpt, han r alldeles ren fr Guds gon, i Guds dom fastn ftterna (d.. vandringen, wr nedre, wr jordiska rttfrdighet) ofta orenas och behfwa sin srskilda twagning, bra under daglig nger och tro frbttras. Men se dock och mrk, att, all denna ofullkomlighet och brist oaktadt, Christus likwl sger, att de ro alldeles rena; lr d (nnu en gng sagdt), lr d ngonsin frst, att hr r ngot allwar med Christi frsoning och hans rttfrdighets tillrknande; att det icke r fr Guds gon ett sdant intet, ett sdant dam och skuggwerk, som det r fr wra blinda frnuftsgon; lr, att det r sannt, hwad apostelen sger om Christus och frsamlingen, icke blott att Han gjort henne ren i wattnets bad genom ordet, utan ock till en brud, som r herrlig, som icke har ngon flck eller skrynka eller annat sdant; ja, att det r rtt, hwad Luther sade, att "den som icke will beknna, att han r helig och rttfrdig, utan i dess stlle stdse klagar, att han r en arm syndare, han br sig s t, som wille han sga: Jag tror icke, att Christus r dd fr mig, icke heller att jag r dpt, eller att Christi blod har renat mig eller kan gra mig ren; jag tror icke ngot enda ord wara sannt i Skriftens wittnesbrd om Christus." Ty Christus har ju sannerligen med sitt blod borttagit allas wra synder; och icke det allenast, utan sedan Han frst med sitt blodiga lidande borttagit syndaskulden och straffet, har Han ock frwrfwat och sknkt oss sin egen fullkomliga rttfrdighet samt ndtligen i dopet
pkldt oss hela denna salighetsskrud. Han har gjort oss icke allenast syndfria, utan ock rttfrdiga och heliga fr Gud; i stllet fr synden har Han satt rttfrdigheten, p det wi mtte fr Gud wara icke blott fria frn synd, utan ock rttfrdiga, hwilket r en nnu hgre grad i saligheten. Att Christus med sin blodiga drgt frwrfwat oss rttfrdighetens hwita klder, det r p mnga stllen i Skriften herrligt afmladt. I Uppb. 19 beskrifwes Guds Son ssom en, som sitter p en hwit hst och har p sig "ett klde, hwilket r bestnkt med blod". Men Han har ocks en hrskara efter sig; och dessa ryttare, som med sin fltherre draga genom jmmerdalen i hwarjehanda strider och bedrfwelser, de sitta ocks p hwita hstar, men deras kldnad r icke rd, utan de ro kldda i hwita klder "i rent skinande silke". Och i v.8 heter det: "Men silket r helgonens rttfrdighet", hwilken de hafwa erhllit genom twagningen i sin salighetshfdings, Jesu Christi, blod. O, du saliga Guds barn, Du, som hller allt fr skarn Mot att ila till Guds stad, O, war glad! Uti Christus ren och skr r du alltid Gudi kr, Str du alltid som en brud Tck fr Gud. Ty hwad ende Sonen gjort, Hller Gud s dyrt och stort, Att ej all din skrplighet Ryggar det. Glm d aldrig, hwem du r: Frlst och salig redan hr, Fr ock sist p tidens strid Ewig frid. Den 27 April. S mycket Han wille. Joh. 6:11. D Jesus sg en skara af mer n fem tusende menniskor i knen, wnder han sig till Philippus, den fattige och rdlse lrjungen, i den stora frgan om en sdan skaras bespisande, och sger: "Hwar f wi kpa brd, att dessa m ta?" Men hwad skrifwer Johannes eftert om den frgan? "Det sade Han till att frska honom; ty Han wisste wl, hwad Han wille gra." Skola wi aldrig gifwa akt p sdana exempel, att Herren stter en s bekymrande frga p en fattig, rdls lrjunge! D Herren icke nu mer talar omedelbart med oss till att bekymra och prfwa oss, gr Han det genom tillskickade erfarenheter, hwarigenom ock wi f alldeles samma frga p hjertat som en Philippus, liksom det wore det grundligaste allwar, att wi skola srja fr en hop, som wi dock icke kunna frsrja. Men detta gr Herren "till att frska oss", sger Johannes; "ty Han wet wl, hwad Han will gra." Men d gr det ofta oss p samma stt som Philippus och Andreas, att wi icke frst denna Herrens afsigt, utan begynna p fullt allwar fwerrkna tillgngarna och tro icke, att det finns ngot annat rd, tro icke, att wi hafwa mer, n wi se fr gonen. Philippus tnkte och fwerrknade ganska riktigt, att "fr twhundrade penningar brd blefwe dem icke nog till att en hwar finge ett litet stycke". Frmodligen wisste han, att i deras frrd, som frwaltades af Judas, icke fanns mer. Andreas wille ock deltaga i bekymret och anmrker ngot
nnu mer enfaldigt: "Hr r en pilt, som har fem bjuggbrd och tw fiskar; men", tillgger han, "hwad frslr det ibland s mnga?" D war det slut med lrjungarnas rd. Men war det ock slut med Herrens? Nej, nu frst war hans stund kommen. Han sade: "Lten folket stta sig" och nu utdelade Han, icke s mycket som de hade, utan s mycket Han wille. S gr det med alla Guds barns prfningar. S ofta de i prfningsstunden fwerrkna tillgngarna, mste alltid slutet p rkningen blifwa: "Hwad frslr det ibland s mnga?" Men wi borde hr lra ngot af det ordet, att Herren utdelade, s mycket Han wille. Om I wiljen annamma det, s uttrycker ju detta ord hela hemligheten af alla wra lekamliga prfningar, nemligen att Herren af det jordiska goda tilldelar hwar och en, just s mycket Han will. Det kostar Gud fullkomligt lika litet att gra oss rika, som att hlla oss p fattigare fot! Han har hela skapelsen i sin hand och kunde lika ltt lta regna fwer oss alla jordiska rikedomar, som Han lt fwer de knorrande israeliterna falla kerhns s tjockt, att det lg tw alnar fwer jorden. Men det wore oss icke mer helsosamt fr sjlen, n detta fwerfld blef fr dessas kroppar "de slckte sin lusta; men medan nnu kttet war mellan tnderna, fllo de under Guds wrede". De to och dogo till straff fr sin lusta, hwaraf det rummet heter "lustgrifter" intill denna dag (4 Mos. 11). Ltom oss icke knorra eller hafwa begrelse, ssom de hade begrelse och wordo drpna. Huru mktiga frestelser medfr icke fwerfldet? Se, hwilka grufliga ord Herren talat om de rika: "Dem r swrare att ing i Guds rike, n fr en kamel att g genom ett nlsga. "We dem, som ro rika, ty de hafwa sin hugnad." Gud, inled oss icke i frestelse! En christens lycka r, att ingen synnerlig lycka hafwa p jorden. "D wi hafwa fda och klder, s ltom oss dermed nja." Blott s mycket har Herren tillstadt oss att bedja om, nemligen wrt dagliga brd, wrt werkliga behof. Gud beware alla christna frn en sdan oberoende stllning, att de icke mer skulle bebfwa se Gud i hnderna! Huru lyckligt deremot, att ssom barn lefwa i wr Faders brd! Han skall icke wara ngon obarmhertig Fader. Eller menar du, att Han will gcka sdana barns frtroende, hwilka lita p hans ord och begra allting af Honom? Han sger sjelf, att wi, som ro onda, likwl icke kunna wara s onda, att nr barnet begr brd, wi skulle gifwa det en sten; nr det begr fisk, wi skulle gifwa det en orm. Skulle wi nu tnka, att den store, trofaste Guden, d Han sjelf lrt oss begra af Honom wrt dagliga brd, och wi tro dessa hans ord och gra, just som Han bjudit oss, och begra det af Honom, likwl icke skulle p ngot stt gifwa oss det? Sttet, tiden och mttet will Han sjelf med sin wishet och godhet bestmma; men wrt dagliga brd skall Han sannerligen gifwa oss. Hwi skulle wl ngsligt d hr p wr jord Fr dagliga brdet jag srja? Nej, Herren Han dukar fr mig ock sitt bord. Blott hedningen derom m sprja, Jag har ju en Fader i himlen. Han, som mig har kldt i rttfrdighetsskrud, Will aldrig sitt barn hr frgta. Jag gldes, att fwen derom jag ftt bud; Hwar dag skall Han troget tillmta, Hwadhelst mig behof mnde gras. Den 28 April. Inled oss icke i frestelse. Matth. 6:13.
Har jag rtteligen bedit frlt oss wra skulder och werkligen ftt den trsten, att allt r mig frltet, att Gud nu r njd med mig fr sin lsklige Sons bemedling, s skall det ndwndigt d blifwa mitt hjertas frsta och innerligaste omsorg, att jag icke mtte p nytt synda emot min ndige Fader mitt hjerta brjar sledes bedja: Och inled oss icke i frestelse! Hjelp mig, o Gud, att jag icke ter syndar emot dig! Den, som blott will undkomma syndens straff och icke har ngot bekymmer om att undkomma sjelfwa synden, har deri nog bewis p en falsk anda. Ja, det plgar hos alla redliga sjlar, fwen frrn de kommit till tron, wara till och med mer omsorg om syndens undkommande n om frltelse, s att det ock fwergr till en afwg bland wckta sjlar, att de i hjertat hafwa den sjette bnen fre den femte; de wilja frst befrias frn det ondas makt och sedan bedja om frltelse. Och det fljer nnu de troende, isynnerhet d deras ande blifwit mer lagisk n evangelisk, att de kunna tnka tio gnger p syndens undkommande, d de tnka en gng p frltelsen. Nu r wl detta icke rtt, ty det r dock frltelsen och evangelium, som mste wara wrt hjertas uppfyllelse, om wi skola f ngon ren nitlskan och ngon segrande kraftemot synd en. Men af hela denna allmnt knda bengenhet hos alla redliga sjlar f wi likwl ett desto starkare bewis, hwilken falsk, sofwande och kttslig ande som bor der, hwarest man icke alls bekymrar sig om syndens undkommande. Wi sga ju aldrig, att det redliga sinnet medfr, att kttet icke mer lskar synden; utan wi tala om detta utmrkande Herrens werk i sjlen, den heliga och williga anden, att jag rdes fr mitt eget ktts syndalustar, s att jag brjar ropa: "Herre, hjelp mig emot synden! Inled mig icke i frestelse! Hjelp mig mot mitt onda ktts samt djefwulens och werldens frestelser!" Mtte hwar och en, som werkligen tnker att inkomma i himmelen, uppriktigt prfwa sig infr Guds ansigte, om han werkligen fruktar fr frestelsen och will undkomma synden! Herren ser det. Herren wet menniskornas lnligheter. Han wet, om du, som detta lser, werkligen bekymrar dig om din synds undkommande, eller om du blott will undkomma straffet. O, hwilket frskrckligt hjertats mrker, hwilken tjusning af den gamle ormen, nr menniskan icke bfwar fr falskhet infr den store Gudens gon, hwilka ro ssom eldslgor, Han, som utransakar hjertan och prfwar njurarna och "r en domare fwer tankar och hjertans anslag". Han wet, huru du menar det, om du werkligen tnker p syndens undkommande, eller om du nnu rnar behlla henne. Hwartill skall ngon bn wara, hwartill ngon religion, om du icke r uppriktig infr Honom, utan sjelfwa din bn r ett skrymteri? Till detta skrymteri hrer ock, att man wl will undfly mnga synder, men gr undantag fr ngon wiss, den egentliga sktesynden; eller att man will undfly utwrtes synder, ssom fariseerna gjorde, men deremot icke bekymrade sig fr hjertats umgnge med synden; eller att man undflyr de synder, som medfra obehag, men deremot lefwer lugn i de synder, som gifwa oss en wiss sjlsnjutning och kraft, ssom sjelfbehag och andligt hgmod, t.ex. frnjelse fwer andligt frstnd, gfwor eller allwarlighet detta giftigaste onda, som strider direkt mot nden. ndtligen bedrifwes ock ett stort skrymteri med den sjette bnen p det sttet, att man frst beder: Inled oss icke i frestelse, och sedan sjelfwiljande gr den frutsedda frestelsen till mtes. Du wet t.ex., att i det och det sllskapet, p det och det stllet, hos den och den personen wntar dig den och den frestelsen, men du gr dock sjelfwilligt dit och beder kanske i drren: Inled mig icke i frestelse. Detta r antingen att lttsinnigt "fresta Herren", och tjenar d till att draga fwer dig det rttwisa straffet, att du werkligen fr falla i frestelse; eller ock r det en fljd af en redan tillwarande frestelse, hwilken med wldfrande makt drager dig till sitt freml. Men d wet du redan, huru elndig du r, och har d egentligen att bedja om kraft till det utwrtes flyendet
ty har du icke dertill kraft, s har du nnu mindre sedan den kraft, som fordras att st det onda emot. Detta gller nu om det sjelfwilliga ingendet i frestelsens rum. Helt annat r det med dem, som fr sin kallelses skull ndgas umgs med werlden och onda sllskaper, hwilket utgr s mnga fromma sjlars nd och bekymmer i denna tiden. Dessa skola blott med fruktan och trst flitigt bedja denna bn och weta, att "Herren kan wl frlsa den gudaktiga utaf frestelsen". De skola ock betnka, att deras brder i werlden hafwa samma wedermda, om ock icke af samma frestelse; ty den, som har mindre frestelser af verlden, har wanligen desto swrare frestelser af sitt ktt och af djefvulen. Dock hwar och en olika efter olika andlig lder och fning; men hwar och en skall hafwa s mycket, att han "warder med plats salig", att all hans egen kraft frgr honom, och han mste p allwar ropa till den allena mktige Guden. Gud, hjelp mig du i frestelsernas smrta, Styrk med din kraft mitt ltt frfrda hjerta, Att aldrig jag af ngonting frms Ett steg g bort frn dig, der styrka fs. Den 29 April. kalla mig i nden, s will jag hjelpa dig, s skall du prisa mig. Ps. 50:15. "Men hafwa wi wl ngra grunder fr en werklig wisshet om bnhrelse?" torde ngon frga. Och den frgan r ganska wigtig. Ja, wi hafwa sdana grunder derfr, att om wi endast finge wra gon ppnade, skulle wi begynna att ropa af idel frjd fwer sdana frhllanden. Derfre kan man wl riktigast sga, att hr fordras egentligen blott, att Gud gr nd med oss och ppnar wra gon; liksom nr Elisas tjenare war frskrckt fr de mnga fiender, som hade insprrat dem, och allt hjelptes blott dermed, att Elisa bad: "Herre, ppna honom gonen, att han m se." Genast sg han berget fullt med brinnande hstar och wagnar omkring Elisa. S skulle ock wi wara fulla med trst i wr bn, om wi blott hade ppnade gon att se, hwilka grunder wi hafwa fr bnhrelsen. Wi wilja blott ppeka trenne de wigtigaste. Den frsta wigtigaste grunden r, att det r Herren Gud sjelf, som tillsagt oss, att wi skulle kalla Honom i nden, och frskrat: "Jag will hjelpa dig, och du skall prisa mig." Om Gud aldrig hade sagt ngot om bn, s hade wi aldrig i tiden kunnat weta, om Han werkligen wille hra oss eller icke, utan wi hade frblifwit i en ewig owisshet. Nu behfwa wi icke wara i en sdan. Det r Guds egen befallning, att wi skola fly till Honom, och Guds egen frskran, att Han will hra oss. Stanna och tnk! Kan ngot wara owisst, i det Gud sjelf har sagt? Hwad r Gud? Tror du p Gud? r Gud att lita p? Kan Gud swika ett enda af sina ord? r icke ett ord af Guds mun wissare, n allt hwad du ser fr gonen? Bed Gud om ppnade sinnen, att du m s se, hwad deri ligger, att Gud sjelf har befallt oss bedja. Till slut skall du warseblifwa, att det r ingenting i all din bn, som beweker den store Guden att gifwa dig ngot, utan endast hans eget ord och lfte. Gud gr allting fr sin egen skull. Luther sger frtrffligt: "Om Gud icke hade befallt oss att bedja och lofwat att hra, s frmdde alla kreatur icke att utbedja sig det ringaste med all sin bn. Mrk derfre detta: icke r den bn god och rttskaffens, som r mycken, andktig, beweklig, lng, fr timligt eller ewigt godt, utan den som fast bygger och litar p Guds tillsgelser. Den blir hrd (huru ringa och owrdig den m wara i sig sjelf) fr Guds sannings och frskrans skull. Guds ord och lfte gr din bn god, icke din andakt. Och
dessutom r just tron p Guds lften den rtta andakten, utan hwilken all annan andakt r idel bedrgeri." Se hwilken fast grund fr wr trst i bnen, om wi i stllet fr att famla efter egna knslor blott hlle wrt ga fstadt wid Guds tillsgelser. Den andra grunden fr wr wisshet om bnhrelse sger oss, att Han ocks kan allting gra. Denna r uttryckt i de kraftiga slutorden af Fader wr: Ty ditt r riket och makten och herrligheten i ewighet. Dessa ord skola icke blott wara en lofsgelse till Gud, utan ock en mktig trst fr oss, nemligen att wr Fader r en mktig Herre och konung, som med mycken ltthet kan gra allt, hwad wi bedja, om det ock skulle synas oss omjligt. fwen denna trst behfwa wi; ty det r ett af de mktigare hindren fr wr tro i bnen, att wi anse det och det omjligt. Det r hedningen i wrt hjerta, som icke will tro, att Gud kan gra ngot mer n wi. D wi nu frgfwes skt hjelp i egna och andra menniskors krafter, mena wi, att wr sak r alldeles ohjelplig. Si, d skulle det fordras en Gud, som kunde gra ngot mer n wi och andra menniskor. Men hafwa wi nu ngon sdan hjelpare? Herren Christus lrer oss i Fader wr beknna, att wr himmelske Fader r en sdan. Ty ditt r riket, d.. du r en allsmktig och enwldig Konung fwer alla dina skapade werk; du kan befalla fwer alla krafter bde i naturen och andarnas riken. Derfre kan du bota allting och gifwa allting, som r ndigt till wr salighet. Den tredje grunden fr wr wisshet om bnhrelse, eller rttare, den frsta och den sista grunden ligger omsider uti wr Frlsare hela hans utgifwande, hans frtjenst, hans frbn, hans trofasthet, hela hans person. Se hr, hwad som framfr allt borde frwissa oss, att allt, hwad vi bedja i hans namn, ocks werkligen warder oss gifwet. Hr tillintetgres d p en gng det mktiga troshindret af wr owrdighet. Hr, det r i Christus allena, som Gud har ett godt behag. Christus sade: "Allt det I bedjen Fadren i mitt namn, det skall Han gifwa eder." Och hwad det r att bedja i Jesu namn, weta wi, nemligen att begra allt p Jesu rkning, p Jesu frtjenst, p det ondliga wrdet af hans grande och lidande fr oss. I Honom ro alla Guds lften ja och amen. Beder du i Jesu namn, s kan icke den minsta suck wara frgfwes, s kan icke din strsta owrdighet hindra bnhrelsen; allt r ja och amen i Honom. Gud ppne oss gonen och frke oss tron! Mitt hjerta frjda dig, m sjl och sinnen rras, Wet, dina bnerop allt upp i himlen hras; Si, Fadren bjuder dig, dig kallar ock Guds Son Att trda trstlig infr hans ndethron. Det r din Fader kr, Din Jesus r ock den, Hugswalaren, ehwad du Allts med trst och mod din Den 30 April. som dig befaller bedja, dig will din bn tillstdja, bedja skall, dig lr: nd till Gud frambr.
Lte edert ljus lysa fr menniskorna, att de m se edra goda gerigar och prisa eder Fader, som r i himmelen. Matth. 5:16. O, hwad skn och gldjande syn, hwilken kan frjda bde himmelen och jorden, nr en christen, som brinner af nitlskan fr trons wg, fr Lammets ra, brinner af nit mot gerningarnas frtjenst infr Gud, likwl p samma gng r sjelf den mest wlgrande menniska, rik p
goda gerningar och flitig i Herrens tjenst! O, detta sammanhang kan alldeles drpa satan, s grmer det honom, emedan det icke finns ngot, som s kan frstra hans rike, som s starkt och klart wittnar om evangelii sanning ingenting, som s mktigt griper sinnena och fwertygar dem, som just detta samband mellan nitet mot gerningarnas frtjenst och rikedomen i gerningarnas bewisning. Har jag blott det ena, har jag blott nit fr trons wg och emot gerningarnas frtjenst infr Gud, men icke sjelf bewisar goda gerningar, s dma alla menniskor: "Det r en mycket beqwm wg till saligheten att blott tro och slippa att gra ngot godt!" Men har du alla medmenniskor och grannars wittnesbrd, att ingen r mer willig och glad att gra goda gerningar n just du, som s mycket frsmdar och nedstter gerningarne d frga r om rttfrdighet infr Gud, d "stoppar du alldeles munnen till p de galna och ofrstndiga menniskor". D skola alla redliga sjlar ndgas tnka: "Nej, det r icke fr sin egen maklighet, denne talar emot gerningarnas frtjenst, han bewisar sjelf annat." Derfre ro de mycket dyrbara christna, hwilka p det nrmaste frena dessa tw stycken: att de nitlska blott fr Lammets frtjenst, men sjelfwa p samma gng ro rika p goda gerningar. Bedjom Gud, att wi mtte lnge f behlla sdana christna p jorden! Ty det r genom sdana Christi rike och evangelii ra p det kraftigaste befrmjas. Deremot, hwilken frsmdelse fr det christna namnet, nr en christen, som beknner tron, lefwer andligen lttjefull och ofruktbar, ja, genom framstende oarter gifwer lastaren rum; nr de, som hra hans wackra beknnelse, men ock se hans dliga lefwerne, skola med frakt wnda sig om och sga: "Betyder din wackra beknnelse intet mer, d kan ocks jag wara en christen" o.s.w. Och s har den sjlen ftt det starkaste std fr sin obotfrdighet, sitt frakt fr ordet om bttring och omwndelse och det stdet har han ftt af dig af en christen, som skulle twrtom bort tjena till hans wckande. O, hwilken frfrlig sak fr samwetet, nr din prfwotid r slut, det r slut med alla tillfllen att
gra ngot bttre, du har ftt bud: Gr rkenskap, du mste icke lngre wara min fogde! O, hwilken hjertfrtande ngest, nr du skall ihgkomma, huru mycket du hrt och trott och beknt om Christi krlek, om Christi lidande, men huru du icke lefwat fr Honom och hans ra, utan lefwat dig sjelf, blott efter kttets behag, och nr du tnker p, huru de, som lefwat med dig under ndetiden, ftt s liten uppbyggelse af dig, blott fr ditt dliga lefwerne; d du skall med grmelse sga dig: Ack, mina barn, mina tjenare, de hafwa af mig wl hrt goda ord, men sett dliga gerningar, derfre gick det goda de hrde s litet till deras hjertan. Mina tjenare hafwa lemnat mitt hus med det intrycket: "De, som mycket tala om Gud, ro skrymtare" och hafwa s lrt frakta ordet. Gud beware alla trogna i tid! Det r wisserligen sannt, att ingen undgr samwetets frebrelser eller satans gldande skott, ingen r fullkomlig och allraminst skall den blinda werlden gra oss rttwisa, utan skall ock frsmda det bsta lefwerne, ssom hon ock sade allt ondt om sjelfwa herrligheten Herre. Men wi hafwa alla ett medwetande om skilnaden mellan den kttets swaghet, fr hwilken jag r i nger, bttringskamp, erknsla, och deremot de oarter, som alldeles okufwade f regera, och som utgra mitt egentliga lefwerne. Det r genom sdana evangelium warder frsmdadt; ty om jag sjelf begrter och ppet straffar mina fel, har jag dermed gifwit Gud ran och rddat evangelium frn frsmdelsen fr dessa. Men mrk nnu, hwad som nyss sades om sambandet mellan
nitlskandet om tron och bevisandet af goda gerningar. Om du deremot jemte dina goda gerningar, frst och sist talar om sdana, s att gerningar och Christi efterfljelse r A och O i ditt tal, d kan man med skl befara, att dessa utgra din hjertetrst, din hemliga trosgrund; "ty deraf hjertat r fullt, deraf talar munnen." Nej, wisan mste wara om Lammet "Lammet, som r ddadt och igenlst oss t Gud med sitt blod." Gerningarna mste flyta just af denna Christi krlek. D fr Christus all ran, s att icke wrt, utan hans namn warder radt och hllet heligt. O, Jesu, du min trst, mitt lif, Kom du till mig och hos mig blif, Mig arma i din famn upptag, Till himlen mig frn jorden drag. Om ej din nd mig hller opp, Frloradt r d allt mitt hopp. Lr mig alltmer, att utan dig Jag intet alls frmr, i mig. Att lefwa som en christen br Dertill mig, Jesu, skicklig gr. Jag utan dig ej kan frm I tro och helgelse framg. S wisa d, att du r nr, Att i en swag du mktig r. Bewara mig frn werldens swek, Fr satans list och kttets smek. Den 1 Maj. Rttfrdighetens frukt skall wara frid. Es. 32:17. Luther sger: "Ett sannskyldigt godt famwete har frid, d Gud r nra, men bfwar, d Gud synes fjerran." Den trogne blir trstad, d Christus uppenbarar sig; den otrogne blir frst d riktigt frskrckt. Den trogne sger: nr jag blott kan tro, att allt r sannt, hwad skrifwet r om Christus, s har jag trst; den otrogne bfwar just fr den tanken, att allt wore sannt, hwad Skriften innehller om Christus. Gif wl akt p detta tecken! Det br ett mrkligt wittnesbrd om, huru du i sanning har det med Gud och dina synder; det wittnar, huruwida du gjort frlikning med Domaren, huruwida du plgar wistas wid ndestolen och der framdraga dina synder och ska frsoning, eller twrtom hller dig undan frn Gud och icke talar med Honom om dina synder. Det war icke wl med David, d han hll sig undan fr Gud och icke beknde fr Honom sin synd; deremot nr han beknde sina synder och fick frltelse, d erhll han den frid, att han kunde med hjertlig gldje sjunga: "Sll r den, hwilken fwertrdelsen r frlten." Han hade icke den trsten, att han icke mer wisste med sig ngon synd; nej, han sger twrtom, att "alla heliga" skulle s beknna sina synder, "p det nr de stora wattufloder komma, de icke skulle rcka intill dem". Dermed lter han wl frst, att de heligas frid icke bestr deri, att de intet ondt weta med sig, utan endast deri, att de beknna sina synder och hafwa frltelse. Slunda r samwetsfriden wisserligen beroende af syndernas frltelse; hwaremot en hemsk bfwan fr Gud wittnar om ett ofrsonadt tillstnd. Men det skola wi dock icke s frst, som skulle all bfwan fr Gud wittna om ett sdant tillstnd. Ssom af Davids psalmer
och alla heligas historia wl synes, kan Gud s bekymra och frskrcka sina heliga, att de intet annat knna, n att Gud r wred p dem, s att de grufligen bfwa och "ryta fr sitt hjertas oro skull". Men mrk skilnaden: detta r d ngot tillflligt och fwergende; deras egentliga lif r frid och frtroende till Gud; sasom apostelen sger: "Andens sinne r lif och frid". Och ter: "I hafwen icke ftt trldomens anda ter till rddhga, utan utkorade barns anda, i hwilken wi ropa: Abba kre Fader." Men dels af swrare prfningar frn Gud, dels af den nnu widldande synden och swagheten i tron, kommer likwl, att helgonen stundom bfwa. Sdant betyder intet ondt, nr dock lifwet i sin helhet r ett frsonadt och troende lif. Twrtom wore det ett betnkligt tecken, om tron och friden aldrig skulle skakas genom sdant, som nyss nmndes. Helgonens historia r icke sdan. Men helt annat r det, nr en menniskas egentliga lif r att g fjerran ifrn Gud och rysa wid tanken p domen. Sdant wittnar om en falsk, ofrsonad ande. Deraf kommer det, att "de ogudaktiga hafwa ingen frid, utan ro ssom ett stormande haf". De flesta ibland dem ro wisserligen s insfda och frtjusta i falsk frid, att de, ssom Job sger, "frjda sig med trummor och harpor och ro glada med pipande; de warda gamla med goda dagar och frskrckas som nogast ett gonblick fr helwetet". Men andra hafwa medwetande om sitt ofrsonta tillstnd och hafwa en hemsk ande eller tminstone en hemlig aning om, hwad som wntar dem. En sdan menniska kan ock bemda sig att stilla sin oro med barmhertighetswerk eller andaktsfningar o.m.dyl. Men tanken p den tillkommande domen och ewigheten gr henne alltid p nytt orolig; hon kan aldrig wara wiss, att hon gjort nog, fr att warda salig; hon fruktar alltid, att ndock ngot kan fattas, och tnker p ngon framtid, d det skall blifwa bttre eller sker hon stundom att s nedstta Guds fordringar och lmpa dem efter sitt tillstnd och lefwerne, att hon skall wga hoppas en ndig dom. S swfwar hennes sjl p det stormande hafwets wgor, upp och ned, och det hela r, ssom Gud sger: "De hafwa icke frid." Nr straffdomar frn Gud, eller dden och ewigheten, eller Herrens nrwaro hastigt trder dem fr gonen, d bfwa de. S r det med de flesta menniskor: de tyckas hafwa frid, men blott s lnge de intet frnimma af Gud; p ett gonblick r det slut med deras frid, nemligen d de mrka, att Herren r nra. Detta r ett olyckligt tillstnd. Mtte hwar och en g till sitt hjerta och frga sig infr Herren: Har jag frid med Gud? Har jag skt och funnit frsoning? Kan jag i denna stund mta Domaren? Har jag i allmnhet mer frid, d Gud synes mig nra, s att jag twrtom lider, d jag saknar hans nrwaro? Eller r det ett wilkor fr min frid, att jag kan glmma Gud? Sdant wittnar om, huru det str till med samwetet. r det dsligt och mrkt och kallt I ditt hjertas hus, Sker ffngt du frid och ro Hr bland stoft och grus, D har Jesus, all werldens ljus, n ej gtt upp derinne. Ty der Han fr lysa in, ger Han ett annat sinne. O, wak upp d, wak upp, tag mot, Hwad Han har med sig: Nd, frltelse, lif och frid, Allt, som fattas dig. Han har nog fr bd dig och mig, Ja, fwernog fr alla. M wi tro hans krlek blott och i hans armar falla.
Den 2 Maj. Wi bermma oss i bedrfwelsen, wetande, att bedrfwelse gr tlamod. Rom. 5:3. Man br noga mrka det ordet: "wetande". Det r just p detta wetande det beror, om ngon skall kunna bermma sig i bedrfwelsen. Ingen menniska r "glad i bedrfwelsen", med mindre hon wet ngot om densamma, wet ngot mer, n det som synes och knnes. Sjelfwa bedrfwelsen r icke ngot trstligt, och de christna ro ej af sten, s att de icke skulle knna smrtan af sorgliga erfarenheter. Huru mycket wittna icke isynnerhet Davids psalmer om sdan de heligas knslighet fr lidandet. Skulle jag d dma, efter hwad som synes och knnes under lidandet, kunde jag wisst icke bermma mig i bedrfwelsen, utan mste alltid stanna i nedslagenhet och frtwiflan. Det r derfre ndigt, att wi weta ngot, weta, dels hwad bedrfwelsen betyder, dels ock hwad den werkar uti oss. D somliga christna fr en timlig bedrfwelse, motgng eller olycka blifwa alldeles modfllda och trstlsa, ser det werkligen s ut, som wisste de ingenting om bedrfwelsen, mer n hwad de se och knna. S br det icke wara med oss. Christna skola wara ett folk, som se ngot mer, n det som r fr gonen, som weta ngot blott genom sin Faders ord. Se wi intet trstligt i bedrfwelsen, d mste wi icke tro wr himmelske Faders ord derom. Ltom oss ngot litet betnka, hwad Herren Gud sger om lidandet. Frst sger Herren Christus uttryckligt, att ingenting kan hnda oss, icke ens att ett hr faller af wrt hufwud, wr Faders wilja frutan. Hwarje lidande, hwarje motgng, stor eller liten, r sledes skickad af den hulde och wise Fadren. Kan ngot wara trstligare! Och hwad sger Han widare om meningen eller betydelsen af allt det bittra, Han tillsnder oss? Apostelen framstller i texten, hwad bedrfwelsen werkar; men wi wilja frst se, hwad den betyder, hwad Guds sinne och afsigt r, nr Han agar oss. S sger Herren derom: "De jag lskar, dem agar jag och npser." Mtte wi wl minnas det ordet! S sger ock apostelen: "Hwar I nu liden agan, s bjuder sig Gud till eder ssom till barn." Ja, apostelen gr detta tecken p barnaskapet s wigtigt, att han nnu tillgger de tnkwrda orden: "ren I utan aga, s ren I okta och icke barn." Hwilken outtmlig klla af trst i allt lidande, om wi blott kunde behlla dessa tw sanningar, frst att allt hwad som wederfares oss, ondt eller godt, stort eller litet, r oss tillsndt af wr Fader; och fr det andra att allt hwad som tuktar, nedslr, frskrcker och bekymrar oss oss som 1efwa af tron p Christus, det wittnar om Guds faderliga omsorg om oss, det r ett tecken af wrt barnaskap och af en pgende uppfostran fr himmelen. Si, r du nnu en oomwnd menniska, d r det blott "din ondska stor, att du s plgad warder", och d wntar dig ngot nnu wrre, om icke bttring sker. Men har du skt omwndelsens nd och rttfrdighet af tron, d skall du weta, att i allt ditt lidande r blott faderlig huldhet. Hwilken rik trsteklla r det icke att weta sdant! Sedan hafwa wi ock en rik trsteklla uti bedrfwelsens helsosamma verkningar. Det r om dessa, apostelen i wr text sger: Bedrfwelse gr tlamod. Ordet "tlamod" m icke frsts endast om en stilla undergifwenhet i lidandet, utan gr.-textens ord betyder allrafrst stndaktighet, uthllighet, nemligen i allt godt, mognad och fasthet i christendomen och uthrdande intill ndan. Sdant werkar lidandet hos sanna christna. D werlden genom lidandet twrtom frlorar sin hllning, knotar och bannar Gud; och d de, som blott ytligt annammat ordet med gldje, men hafwa inga rtter, fr bedrfwelsen affalla; s blifwa de, hwilka hafwa sannt rotfste i Christus, alltid genom bedrfwelsen
mer fasta, djupgende och allwarliga i gudaktigheten. Hwad apostelen hr syftar, fr man ofta se uti en hop af wckta och troende sjlar. fwen med ett sannt Andens lif i hjertat, r dock ofta en ung obeprfwad christen ganska ostadig och wacklande; sinnligheten och werlden fr honom lngt frn rtta wgen. D bekymras hulda medchristna och frga: hur skall detta sluta? Men frr n man tnkte det, kommer Gud med hjelpen, d Han fster wid den ltta och ostadiga sjlen ett tungt lod, en lngwarig bedrfwelse, en bitter frlust fr hela lifwet, en fortfarande sjuklighet eller fattigdom, eller en frdmjukande och ihrdig frestelse; och den frut ostadiga, wacklande sjlen blir frn denna tid mycket mer gudfruktig och stadgad, forskar nu djupare i ordet, kmpar nu allwarligare i bnen, blir nu alltmer rdd fr sitt hjerta o.s.w. Bedrfwelsen werkar stndaktighet. Men dermed werkar den ock srskildt tlamod. Samma menniska, som i wlgngstiden war full med ansprk och otlighet, s att hon wid minsta motgng klagade och knotade bde mot Gud och menniskor, blir genom lngwarigt lidande s tlig och frnjd till sinnet, att omsider bde Gud och menniskor ro alltfr goda fr henne. Men fr att alltid flja Guds wg, fordras ock ett tlamod i hgre mening. Skola wi med alla den andliga stridens prfningar och Guds besynnerliga hushllning alltid uthrda, s gres oss behof af ett besynnerligt tlamod. Ssom ock Herren Christus sger: "I skolen behlla edra sjlar genom edert tlamod." Herrens krlek ingen nda Har, och ewig r hans makt, Allt hans barn till bsta lnda Mste hr, ty s Han sagt. Wisst Han agar, wisst Han risar, Wisst Han tuktar ofta hrdt. Men hans krlek ter lisar, Att det ej m bli fr swrt. Den 3 Maj. S warda wi ju mycket mer behllna genom Honom fr wreden, efter wi ro gjorda rttfrdiga i hans blod. Rom. 5:9. Hr hafwa wi nu de wldiga ord, hwilka liksom med hfstngens makt kunna bortwlta fwen de strsta stenar frn de troendes hjertan. Apostelen sger: Om Guds krlek till oss war sdan, d wi nnu woro syndare, utan frsoning, utan rttfrdiggrelse, att Han sjelfmant utgaf sin ende Son i dden fr oss; mycket mer skola wi nu blifwa behllna genom Honom fr wreden, efter wi ro rttfrdiggjorda i hans blod. Detta r ju en fwermttan wldig, klar och trstlig slutsats och r derjemte just den trst, alla trogna isynnerhet behfwa. Ty det r dock detta, som allramest bekymrar alla wakna sjlar, hwilka knna sin synd, att de frukta, det Gud mste ter blifwa wred p dem och dels hr lta all olycka fwerg dem, dels ock slutligen frdma dem. D r det ju fwermttan trstligt, att apostelen mter just sdana bekymmer och med stor frimodighet likasom frgar: r det mjligt, att d Gud af sitt eget wsendes krlek till menniskan gjort s mycket, nr wi woro utan frsonare och utan ngon rttfrdighet, att Han utgaf sin ende lsklige Son i en blodig dd fr oss, Han skulle nu, d wi blifwit rttfrdiga i hans Sons blod, kunna rygga denna nd och brja att dma och behandla oss efter wr frtjenst och efter lagen? Hwartill har Han d utgifwit sin Son i dden fr oss? Christus sger: "Icke har Gud sndt sin Son i werlden, att Han skall dma werlden, utan att werlden skall warda salig genom Honom.^ Det war ju dock Guds mening och rd
med Sonens utgifwande, att wi skulle genom Honom frlsas och sledes icke mer dmas efter lagen, d wi tro p Honom. Det r alldeles omjligt, att Gud nu skulle handla p ett stt, som strider mot hans eget wsendes krlek och emot hans ewiga frlsningsrd i Christus. Det r endast i wrt hjerta, sdana tankar om Guds wrede uppst och af den gamle lgnaren inskjutas; uti Guds hjerta mste wara en ewig nd fwer dem, som tro p hans Son. Ty det r icke dermed nog, att Gud s lskat oss, d wi ingen frsoning hade, att Han gaf sitt lif fr oss, och derfre nu mycket mindre kan wara utan krlek, d wi ro frsonade; apostelen anmrker hr, att ocks wi, som tro, nu st fr Guds gon i ett helt annat ljus, nemligen ssom rttfrdiggjorda. D Gud s lskade oss, sger apostelen, nr wi woro syndare, att Han utgaf sin Son fr oss; "mycket mer skola wi nu warda frlsta genom Honom fr wreden, efter wi ro gjorda rttfrdiga i hans blod." Mrk d, hwad apostelen sger: Wi ro nu rttfrdiga. Skulle icke Gud d lska oss, Han, hwilken s lskade oss, d wi woro "syndare", som nu r wisadt? Wi ro nu rttfrdiga, d.. icke syndare, utan infr lagen ostraffliga, fullkomliga. Huru hafwa wi det blifwit? Apostelen sger: "Wi ro gjorda rttfrdiga i Christi blod." Frst har det icke skett genom ngon wr fromhet eller gerning; men fr det andra icke heller blott genom en Guds mildhet, hwarigenom Han eftersknkt ngot af sin rtt. Nej, sger apostelen, utan i Christi blod. Hr fordrades "blodsutgjutelse", och icke ngot mindre n Guds Sons blod. Och d apostelen frut (v. 1) brukade orden: "gjorda rttfrdiga af tron", och nu hr sger: "gjorda rttfrdiga i Christi blod", s mrka wi af hans egna ord, att icke tron sjelf ssom en dygd r det rttfrdiggrande, utan endast genom sitt freml, frsoningen i Christi blod, som hon omfattar. Ngot mindre frslog icke. Mtte ingen tillta sig den tanken om Guds fullkomliga wsende, att Han skulle kalla ngon menniska rttfrdig, som icke werkligen r det, d.. eftersknka en bokstaf eller prick af sin heliga lag och rttfrdiggra en menniska, utan att allt hwad lagen skar wore fr henne riktigt fullgjordt. Nej, hans heliga domar ro lika heliga och orubbliga som hans krlek. De orden: i hans blod, gifwa oss en allwarsam erinran om, hwilket ondligt ondt synden r, om Guds strnga rttwisa och om hans bestmdhet uti att utfra sin frsta dom: "P hwad dag du deraf ter, skall du dden d." Hade Christus icke utgjutit sitt blod och med detta ingtt uti det allraheligaste, s hade Han icke "funnit en ewig frlossning" fr syndarena. Emedan "lifwet r uti blodet", och sledes Christi blod gller lika med hans dd, hwarmed hans frsoningswerk fullbordades, s framstlles fwerallt i Skriften "Christi blod", "Lammets blod", ssom wr frsoning. Och nu: Om sledes allt r efter lag fr oss fullkomnadt af den store medlaren och fwerstepresten, s ltom oss frjdas och prisa och gifwa Honom ra, nemligen med att uppriktigt tro och beknna, att wi d ro werkligt och efter lag rttfrdiga mrk ter, icke med ngon inbillad och diktad rttfrdighet, utan med en full motswarighet mot lagens fordringar, ssom ordet "rttfrdig" betyder. "Jesu Christi, Guds Sons, blod renar oss af alla synder." <poem> Du har t dig, O, Jesu, frlossat och wunnit mig Frn ddens och djefwulens rike. Du kpt mig s huld, Men icke med guld, O nej, fr ett pris utan like. Ditt eget blod,
Ditt blod har jag kostat, min borgesman god, Hwad skulle wl mera du gifwa? O, lr mig ocks Dess wrde frst Och lt det rtt dyrt fr mig blifwa. </poem> Den 4 Maj. Mitt blod warder utgjutet till syndernas frltelse. Matth. 26: 28. Af dessa heliga ord r det uppenbart, att bde synder och goda gerningar i Christi blods rda haf ro frdrnkta, dda och frswunna; att de strsta synder der frlorat sin kraft att frdma oss; och de strsta frtjenster af fromhet och goda gerningar frlorat sin kraft att rttfrdiga oss. Ty d likwl Guds egen Son ndgats lida dden fr att frlsa mig, d will jag tiga om mina frtjenster. Ja, hr r nu uppenbart, att inga synder frhindra och inga goda gerningar befordra min bendning och rttfrdighet infr Gud; att det infr Gud r ingenting, som hindrar, att icke den wrsta syndare fr komma nr som helst och i Christus undf den nd och rttfrdighet, som r honom p den stora frsoningsdagen frwrfwad och allt ifrn den dagen wntat p honom; att han i sin nd och frlgenhet, i sin synd och owrdighet icke behfwer blifwa ngot annorlunda, n han r, fr att f komma till Jesus, utan att allt r redo, allt r fullkomnadt; att han fr komma den frsta stund, han will; och att han fr komma, sdan han r, s syndig och owrdig han r, s kunnig eller okunnig han r, s kall eller warm han r, s hrd eller rrd han r, s nitisk eller wrdsls han r, s ren eller oren han r, fr att i Christus f till sknks allt detta, som fattas honom. Ty wore det icke s, utan han mste sjelf frst hafwa ngra goda egenskaper och dygder, hwilka skulle gra Gud mer bengen mot honom, d wore ju nden och rttfrdigheten icke af Christus allena, icke "utan gerningar", icke utan "la gens tillhjelp" fullkomlig, ssom Skriften pstr. Si, hwad bttring, nger och tro angr, s fordras dessa aldrig fr Guds hjerta, att Gud skall hellre wilja gifwa nd, utan de fordras blott fr syndarens eget hjerta, att han skall wilja hafwa nd. Och der r d nog af bttring, nog af nger och nog af tro, fr att redan wara i Christus bendad, d det r hans strsta nd, hans strsta behof, hans enda trst att f komma till Honom. Men mrk wl p orden: strsta nd, strsta behof, enda trst! Mtte ingen bedraga sig sjelf! Men hr r widare uppenbart, att s lnge wi blifwa i Christus, d.. s lnge Christus med sin frsoning, Christus med sin frtjenst, Christus med sin nd och wnskap, r wrt hjertas behof eller trst, s ro wi alla stunder uti en och samma ofrnderliga nd och rttfrdighet infr Gud alla stunder lika, i fromhetens stund och i swaghetens; d wi f nd att gra ngot godt, och d wi rka falla i ngon skrplighet och synd. Ty wore det icke s, utan wi wore mer rttfrdiga och bendade infr Gud den stunden, wi sjelfwa wore mer fromma och hyggliga, men mindre rttfrdiga den stunden, d wi wore mindre fromma, s wore ju sannerligen rttfrdigheten af gerningarna eller tminstone till en del af gerningarna, och blott till en del af Christus hwilket dock wore nog frsmdligt taladt emot Honom, som igenlst oss t Gud med sitt blod, och emot den heliga Skrift, hwilken s krafteligen nekar detta; hwilken s idkeligen upprepar orden: "af nden", "genom Jesus Christus", "genom hans blod", "genom tron", "icke af eder", "icke af gerningar", "utan
lagens tillhjelp" o.s.w. korteligen: r det sannt, att wi warda och frblifwa rttfrdiga genom Christus allena, utan lagens tillhjelp, utan gerningars bidrag, d fljer ju ock naturligtwis deraf, att wi mste wara det alla stunder lika, s lnge wi ro i Christus genom tron. Ty icke r det ngot annat, som frndras, som den ena stunden r bttre, den andra smre, n wi sjelfwa och wra gerningar, de inre och de yttre; icke frndras Christi rttfrdighet. r nu Christi rttfrdighet wr rttfrdighet infr Gud, s kan den rttfrdighet, som wi hafwa infr Gud, icke frndras. Men till dessa wra gerningar hra naturligtwis icke blott handens och tungans gerningar, utan hela menniskans, med kropp och sjl; och frnmligast dessa grundgerningar, om hwilka frsta budet i lagen handlar, nemligen sjlens, hjertats, tankarnas och bjelsernas gerningar, ssom krlek, kallsinnighet, nger, hrdhet, bn, goda tankar, onda tankar m. m. allt hr det under titeln: wra gerningar. Men skulle wr rttfrdighet best uti dessa, d bestode den icke uti Christi rttfrdighet; bestr den ter allena uti Christi rttfrdighet, d bestr den ju icke uti dessa? Ssom ock apostelen Paulus anmrker: "r det nu af nd, s r det icke af gerningar; annars wore nd icke nd. r det ock af gerningar, s r det nu icke nd; annars r gerning icke gerning." Men detta afskr han helt kort s: "Jag bortkastar icke Guds nd; ty om rttfrdigheten kommer af lagen, s r Christus ffngt dd." S sannt som du, o Jesu, str Uti wrt stlle i det hga, S sannt som du r worden wr Rttfrdighet fr Fadrens ga, S sannt r jag i denna skrud Guds hjertas lust och tcka brud; O, min Gud! Den bsta menniska i sig r dden wrd, har synd otalig. Den smsta christen r i dig, O, Jesu, helt rttfrdig, salig; Lof, ra, pris ewinnerlig, All salighet r blott i dig, Blott i dig! Den 5 Maj. D nu brudgummen drjde, blefwo de alla smniga och sofwo. Matth. 25:5 Dessa Christi ord om de tio jungfrur, om bde de wisa och de fwitska, se wi dagligen fr wra gon besannas uti den obegripliga smnaktighet och ljumhet, som i allmnhet r rdande i christenheten. Werlden r dd, sker och frstockad; skrymtaren bedrager sig r efter r med falsk christendom och falskt hopp; de wckta och christna blifwa glmska, smniga, frsumliga, stanna p halfwa wgen eller terwnda helt till andlig dd. Och orsaken war, att brudgummen drjde tiden blir lng och enformig, det tilldrager sig ingenting mrkwrdigt och owanligt, det r i dag som i gr och det ena ret som det andra. Det syns inga besynnerliga tecken till Herrens ankomst. De ogudaktiga frodas och frjdas i all wlgng, synas lyckliga, trygga och glada. Den, som fruktar Herren och sker det osynliga, blir beledd som en dre, har ofta olycka och motgng, tusende fngslande saker frekomma hans gon och ron, och hjertat r bjdt till jorden. Alla tala fr werlden, men f eller inga komma oss till mtes med ett warningens, wckelsens eller trstens ord. Guds ord frsummas, bnen, beknnelsen
och frfljelsen uteblifwa hr r nu den onda dagen och mrkrets makt, d fwen en christen blir smnig, kall, slumrande. Och sofwer han lnge, kan wl derunder fwen den olja, han en gng hade, borttorka; han blir sker, frstockad och andligen dd. Den smnaktighet och kld, hwaruti fwen lefwande christna falla, wisar sig deruti, att det andliga och himmelska blir dem under tiden ringa och owigtigt, det jordiska stort och wigtigt; att en christen wissa tider blir ganska njd med sig och trygg p sig, knner intet beswr af synden, ingen strid mellan Anden och kttet, ingen fruktan fr fienden, ingen misstanke p sig sjelf ssom Petrus war, d han frskrade: "Om n alla frargades, skall dock jag icke frargas", hwilket skedde ngra timmar, frr n han frnekade sin Herre; och David d han gick upp p taket och kastade lttsinniga blickar p qwinnan, utan att frukta ngon fara eller d man icke har ngon omsorg om att mer och mer tilltaga i det goda, d nden i Christus icke glder hjertat, d bnen och ordet icke mer smaka o.s.w. Men hwad som hrwid utmrker den redliga anden och skiljer en lefwande christen frn en dd, r det, att den frre snart rkar i bekymmer fwer sig, snart fr en wckande blick af sin Herre och gr ut och grter bitterligen. Eller om det gr s lngt med skerheten, att Gud mste begagna yttre medel, som npst och aga, eller en straffande Nathan, s lter han det lnda sig till gagn, tager warningen och bestraffningen till hjertat, beknner sin synd och smnaktighet och will blifwa bttre. Deremot r det ett tecken, att smnen och skerheten fwergtt till dd och frstockelse, eller tecken till en falsk christen, nr man allt framgent r njd och trygg, icke lter warna sig, utan antingen, ssom Judas Ischarioth, fortfar i ngon medweten synd, frnekar, gmmer och frswarar henne, eller ssom de fwitska jungfrur utwrtes i allt liknar de wisa, men derunder i hjertats frdolda djup saknar ndens lif och erfarenhet och i tysthet lter det dermed bero tills widare tills drren r stngd. O, ett frskrckligt tillstnd, nr en menniska icke mer har frmga till allwarlig besinning, frmga att stanna och betnka de allwarsammaste saker, att frukta fr sig, att misstnka sig. Men sdan r den menskliga naturen, en frskrckligt sann betydelse af den dd, som skulle blifwa syndafallets fljd "du skall dden d" en sann betydelse af beskrifningen i Rom. 3:18: Guds rddhga r icke fr deras gon. De hra, de lsa, de tro, att tusende andra blifwa bedragna, emot sin frmodan bedragna till sin ofrd, men frukta icke, att mjligen de sjelfwa ock kunna blifwa det. De lsa, de hra de utmrkande tecknen p sitt tillstnd, men sl det i wdret och wnda sig hastigt till smtingen. Hraf se wi sanningen af hwad Luther sger, att "den som icke fruktar fr sig, han m med skl frukta", han m frskrckas; ty att icke kunna frukta eller misstnka sig, att lefwa i ngon hemlig och kr synd och icke anse det farligt, icke anse synden betydlig, eller att i sin fromhet wara belten med sig si, dessa ro hemska tecken till en dold andlig dd, ro frespel till en ewig jmmer. Det r just ett utmrkande tecken p de rtta, de wakande christna, att de hafwa en fruktande ande; ja, de frukta ofta fwen d, nr ingen fara r frde, de misstnka sig sjelfa, rdas att bedraga sig, ro missnjda med sig, och d de knna sig smnaktiga och glmska, ro de just derfwer mest bekymrade. Denna fruktans ande r ock den rtta waksamheten och gr, att fren hlla sig ttt wid Herden, att kycklingarna bestndigt blifwa under hnans wingar, att de trogna dagligen ska och iklda sig Christi rttfrdighet och ro derfre alla stunder frwarade fr wreden, frwarade fr allt detta, som skall komma, ro alla stunder kldda och beredda att st fr menniskans Son.
Uret slr, tiden gr, Snart din brudgum fr drren str. Blott du allt i din Jesus har, Skall du hlla din lampa klar, Mta din konung med frjd. Uret slr, tiden gr, Snart din sjl infr Lammet str. Hll dig redo mot ktt och werld, Strid i trone med Andens swrd, Tills du i segren gr in. Den 6 Maj. Jag frmanar eder, kra brder, tagen frmaningeus ord till godo. Ebr. 13:22. S lnge menniskan frblifwer en dmjuk och hrsam lrjunge fr Guds ord, s att hon will hra och flja all Guds wilja och rd om wr salighet, s skall alltid den Helige Ande i henne fullborda sitt goda pbegynta werk och framdeles upptcka, hwad som nnu kan wara frdoldt, och rtta det, som r ortt. Men det tillstnd, som icke gerna lter hjelpa sig, intrder d, nr menniskan rent af gr det till en grundsats att icke taga t sig, hwad som innebr bestraffning och frmaning, utan gr ett wisst urwal ur Guds ord och will icke hra eller akta det, som angriper kttet och synden. Det r wl sannt, att man br bruka den urskilning, att man icke, p samma gng man omfattar Christus, fwen omfattar lagens frbannelse och dom i samwetet; ty dessa komma aldrig tillsammans. Den som har Christus, den som sker eller tror sin rttfrdighet endast i Honom, den r fri frn all lagens frbannelse och br stndigt s hlla det, ty eljest gckar och fraktar han Christi blod och alla Guds lften. Men detta gller endast den frgan, om huru wi st infr Gud. Hwad deremot wrt lefwerne hr p jorden angr, kunna wi aldrig f nog frmaningar, bestraffningar och uppmuntringar; och sdana bra wi d ndwndigt taga t oss och i werk och gerning rtta oss derefter, swida wi wilja wara christna. Ty de, som jemte det sinnet att de wilja wara fria till kttet och lefwernet, fwen gra till sin grundsats att fr sig utwlja endast det ord, som lyder ljufligt och wl, och sky det, som angriper och oroar dem i deras synder, hwarp fljer, att de ro otliga fr den helsosamma frmaningens ord, rknande det fr en laglra, hwilken de ssom troende bra undfly, och, otliga fr broderlig bestraffning och warning, wnda sig deremot att frswara sig och sin synd, men till fwentyrs sl sig ned wid ngon lslig, owerksam och domnad andlig lrdomsbrunn, wid hwilken man kan p en gng wara gudligare n allmnnaste werlden och tillika st i ganska godt frstnd med werlden och i hwardagslifwet wara henne lik ty sdan religiositet finnes ocks de, som g den wgen, med dem r det alldeles frloradt, swida icke ngot synnerligt Guds ndesunder sker. Ty de befsta sig oupphrligt genom den grundsats, de fattat, att icke akta det ord, som wille rtta dem; de sky det enda medel, som skulle hjelpa dem, sky helsosam lrdom, sky mdan af en grundligare prfning o.s.w. Detta r den breda willowg, hwilken i alla tider ftt emottaga mnga af dem, som lyckligen undwikit en annan afwg, nemligen att under lagen ska upprtta sin egen rttfrdighet ja, mnga som werkligen hade kommit till trons lif, mycket mer d sdana, som aldrig warit rtteligen omwnda. Huru hafwa icke apostlarna p sin tid warnat fr dessa begge afwgar! Huru starkt och hgljudt klagar icke Luther fwer desamma. "Sen", sger han, "huru man nu allestdes stller sig s draktigt wid evangelium, att jag nstan icke wet, om jag mer skall predika eller ej. Jag hade lngesedan wndt ter,
om jag icke wisste, att det ock gtt Christus sammaledes. Ty s snart man predikar, att det icke str i wrt lefwerne eller i wra gerningar, utan i Guds gfwa,</b s will ingen gra ngot godt, lefwa tuktigt eller wara lydig utom det, att man ock sger, att wi frbjuda goda gerningar. Nr man ter predikar om ett tuktigt och stilla lefwerne, s will werlden straxt falla derp och bygga deraf en stege upp till himmelen. Detta kan d Gud icke tla. Ett skndligt lefwerne duger icke; och p ett rbart lefwerne stter jag mig fwen. Ja, de som allenast se p ett rbart och wackert lefwerne, dem wore det bttre, att de wore skkor och bofwar och lge i trcken. Och nd will Gud icke, att wi skola fra ett ondt lefwerne. Huru skola wi d bete oss? Du mste se till, att du blir p medelvgen och wiker hwarken till wenstra eller hgra sidan, utan fr ett stilla, wackert och fromt lefwerne fr werlden, men icke gr ngot wsen deraf eller hller det fr bttre, n om du sofwer eller wakar, liksom jag derom icke sger: derigenom will jag frtjena himmelen. Allts skall allt rbart och tuktigt lefwerne fras fritt, s att ingen sger: Jag will fr den eller den gerningens skull warda salig. Jag wille gerna hafwa sdana lrjungar, som wl frstodo hwad ett christligt lefwerne r; men man finner dem ingenstdes lika sinnade. Ty en hop will antingen wara fr gudls, eller allt fr helig. Wlan, eho som kan fatta det, han fatte det; wi kunna icke mer n skaffa det in i ronen; Gud mste hjelpa det in i hjertat." Gif, att ingenting m skilja, Jesu, mig frn ditt behag. Lt din dyra, helga wilja Bli mitt hjertas enda lag. Mig din Ande wrdes gifwa, Tro och hopp och krlek lifwa Att i sanning flja dig Upp lifwets smala stig. Skall bland faror, strid ch wda n en tid jag wandra hr, Jesu, mig med kraft benda, Jag s ltt frwillad r. D jag stapplar, rck mig handen, Och den gode, helge Anden Uppehlle mig hwar stund I din dyra nds frbund. Den 7 Maj. Christus r fr den skull dd fr alla, att de, som lefwa, skola icke nu lefwa sig sjelfwa utan Honom, som r fr dem dod och uppstnden. 2 Cor. 5:15. Dessa ord sga oss, att wi frst ro delaktiggjorda i Christi dds frtjenst, s att hans egen dd p Golgatha fr aderton hundra r sedan r worden wr egen, s alldeles, som hade wi sjelfwa warit der och utsttt wr frtjenta dd; men ock, fr det andra, att wi p samma gng ro inwigda till hans dds efterfljelse, s att, s snart wi ro wordna christna, wordna delaktiga af Christi frtjenst och alla hans rikes frmner och skatter, ro wi i samma stund inwigda till syndadden, frpligtade att genast taga afsked frn wrt frra syndalefwerne, wr frra tjenst under orttfrdigheten; att under dagligt korsfstande af kttet mer och mer d synden och lefwa fr Gud, liksom Christus genom korsets dd tog afsked frn de synder, som Han hade burit. Och likasom Christus d gaf sig sjelf t Gud till ett ewigt gllande frsoningsoffer, s skola wi nu gifwa oss t Gud till ett skligt och Honom
behagligt tackoffer. Och detta allt derfre, att Christus r dd fr oss, och att wi tro p Honom och ro ikldda hans rttfrdighet. Men kanske detta nnu r dig fr ringa till bewekelsegrund fr ett allwarligt kttets ddande. Det r dig kanske ringa, att Christus r dd fr dig, att du r nu icke under lagen utan under nden, att du r worden fri ifrn synden; mhnda du finner dig bttre i syndens tjenst, ty d slipper du detta bittra ddande, d behfwer du icke s bestndigt wedersaka dig sjelf och flja Christus till korset. Si, ingen twingar dig mot din wilja att tjena Christus, och nog r det lugnare fr kttet hos synden; betnk dig wl, sger Jesus (Luc. 14), innan du ger dig i lag med mig, att du icke gr ssom den man, som begynte bygga ett hus och icke hade fwerrknat bekostningen, utan efter mnga dagars arbete och mycken uppoffring fick fwergifwa det; eller den man, som gaf sig i krig och icke hade betnkt fiendens styrka. Synden ger mnga njen fr kttet; men det wore ortt att wilja frtiga hennes ln "syndens ln r dden". Slunda bra wi, d det frefaller oss ringa, hwad Christus gifwer, betnka dess motsats, betnka, hwad det will sga att icke tillhra Christus; att icke wara under nden utan under lagen; icke wara fri frn synden, utan nnu i ddens stund wara utan Medlare, wara i sina synder under lagens frbannelse och i domen f emottaga syndens ln, som r dden, den ewiga dden i det djupa helwetet. Sdana ro wilkoren hos synden. Betnka wi dem rtteligen, d wilja wi mycket hellre hr en liten tid wara korsfsta med Christus och d synden och sedan wara med Honom i paradis fr ewigt, n att en liten tid hafwa lust i synden och sedan hafwa ewigt lidande; helst wi redan hr genom den stora nden, genom Andens hugfwalelse och ordets trst hafwa mycket mer wunnit n frsakat; hafwa hr genom Christi blods stnkelse ett godt samwete, hwilket r "ett dagligt gstabud". Ja, du r en af dessa lyckliga sjlar, att du icke r blott dpt till Christus, utan ock blifwit wckt och kommit till tron; du har det hoppet, att du r en af de rttrogna; du wet, att du r worden fri ifrn synden och r nu icke under lagen, utan under nden, s att intet af allt ditt nnu widldande onda skall tillrknas dig, lagen icke frdma dig, icke Gud frtrnas p dig si, har du icke sdan tro och sdan frihet, utan du nnu r bekymrad om, huru du skall blifwa din syndaskuld qwitt och f en ndig Gud, d hr du icke hit, d kan du icke d synden och lefwa Gud nej, du mste frst komma till trons frihet. Men r du, ssom nyss sades, genom tron frigjord frn dina synder och ditt trlsinne, s att du nu med gldje wet, huru wldeligen, tillrckligt och fullkomligt den saken r ombesrjd af Christus, och har smakat, huru ljuflig Herren r, erfarit hans Andes wittnesbrd om ditt barnaskap och har den Helige Ande i ditt hjerta; d mste det ock wara din lust att d med Christus, att wara korsfst med Honom, att gifwa dig hel och hllen t Honom; d mste du erknna fr din pligt att icke mer wara din egen, icke mer flja ditt eget ktt, ditt eget tycke, din egen wilja, dina egna lustar och begrelser, utan i alla dina lifsdagar frsaka all ogudaktighet och werldslig lusta och lefwa gudeligen, rttfrdeligen och tukteligen i denna werlden, ja, lefwa fr hans rkning, som lefde och dog fr dig. Ty "Han r frdenskull dd fr alla, att de, som lefwa, skola icke nu lefwa sig sjelfwa, utan Honom som r fr dem dd och uppstnden". Hll mig wakande och nykter, Herre Jesu, hwarje stund, War du sjelf mitt trygga fste och min skra ankargrund. Lt ej synden och dess lustar locka och bedra mig, Ty hwad gagnar mig allt annat, om jag skulle mista dig? Du, som knner, hwad mig felar, akta p min sjls begr, Lt mig mer och mer f smaka, huru ljuflig sjelf du r.
Hjelp mig s att glad frsaka allt, hwad som kan hindra mig Till att lefwa dig och willigt lpa p din wiljas stig. Den 8 Maj. Nu ren I rena fr det tals skull, som jag har talat med eder. Joh. 15: 3. Ltom oss hr ngot gifwa akt p den djupa hemliga grund, p hwilken Christus kunde kalla sina lrjungar fr rena, desamma skrpliga lrjungar, hwilkas historia r s bestrdd af brister och fel, ja, af rtt swra synder. Mrk, samma afton som Han bde frutsade och erfor deras fall och synder, kunde Han twenne gnger kalla dem rena, d hans ord woro, den ena gngen: "Nu ren I rena fr det tals skull, som jag har talat med eder" hans talande hade werkat den tro, som omfattar Christus med hans renhet, hans frtjenst; den andra gngen: "Den som r twagen (genom tron i Lammets blod), han r alldeles ren; och I ren rena, dock icke alla; ty Han wisste, hwem den war, som skulle frrda Honom; derfre sade Han: I ren icke rena alla" hwilken anmrkning bewisar, att Christus talade om en andlig renhet; ty bde till den kroppsliga och den levitiska (kyrkliga) war Judas lika ren som de andra lrjungarna. Men Christus talar hr om den frdolda, den tillrknade, den genom tron ikldda renheten och sger: "I ren alldeles rena" och det samma afton d de s illa frsyndade sig. Och s talade Han, som "har gon ssom eldslgor", och som sist skall dma p den yttersta dagen. Hade Han sett p den fromhet, som bodde hos lrjungarna, icke hade Han sagt: I ren alldeles rena. Nej, det war twagningen och hans tal, som hade gjort dem rena; nemligen icke infr deras egna gon, eller ngot menskligt ga, utan infr Honom allena, som kan rtt se och wrdera Christi rttfrdighet. O, hwilket kraftigt bewis p den rttfrdighet, som r ewig och alla stunder lika! Men Gud r ju ewinnerligen ofrsonlig mot all synd, och Han lskar rttfrdighet; huru kan Han d hlla mig lika rttfrdig och tckelig den stund, jag rkar fela och synda, som den stund, jag gr hans wilja? Swar: Gud har sannerligen en helig och ewig wrede mot all synd, men skola wi d aldrig erknna och prisa frsoningens underliga rd! All denna wrede wnde Han ju p ende Sonen och utgt den fwer Honom; all syndens skuld och straff lade Han p Honom. "Herren kastade allas wra synder upp Honom; Han (Sonen) r sargad fr wra missgerningars skull och slagen fr wra synders skull; npsten ligger upp Honom." Wore jag icke kldd i hans rttfrdighet, s wore den minsta synd tillrcklig att frdma mig; men det r med blicken p Christi rttfrdighet, apostelen sger, att det r ingen frdmelse fr dem, som ro i Christus Jesus. Och nr Gud p sina barn,
med hwilka Han r mest nogrknad, hemsker synden, sker det icke af wrede eller till utkrfwande af ngon syndens skuld utan af krlek till att frswaga och dda syndens rot och begrelser. Derfre sade Han om sin Sons barn. "Men om de synda emot min lag och icke hlla mina bud, s will jag hemska deras synd med ris och deras missgerningar med plgor, men min nd will jag icke wnda ifrn Honom." Hrom sger ock Luther i sin frklaring fwer den femtifrsta psalmen, att synden mste betraktas p tweggehanda stt: frst ssom frlten fr Christi rttfrdighet, med hwilken wi ro bekldda genom tron, och fr hwilken de qwarblifna synderna icke tillrknas oss; fr det andra ssom likwl i
oss inneboende och utgrande fremlet fr den dagliga reningen, hwarigenom den Helige Ande frswagar och ddar synden uti oss. "Ty", sger han, "ssom ock Augustinus talar derom, qwarblifwer frderfwet eller sjukdomen (d. . synden), som r oss medfdd, i de heliga, rrer sig i wrt ktt och r nnu icke helt och hllet ddad och undanrjd, men hon r frlten och rknas icke de trogna till frdmelse. Ty emedan Guds nd och barmhertighet regerar fwer oss, kan icke synden frdma oss eller gra Gud wred. Likwl blir nd, fwen hos dem som ro fromma, heliga och rttfrdiga, af synden nnu ngot qwar, ssom lusta, ond begrelse och andra laster. Och det r om dessas utrensande David fwen hr beder. Derfre r det sannt, bde att en christen icke r en syndare och att alla christna ro syndare." Men att rtteligen fatta och omfatta denna hga, himmelska och allratrstligaste hemlighet nemligen den, att nden och rttfrdigheten s alldeles intet ro af gerningarna, att wi ro alla stunder i Christus lika rttfrdiga och bendade, ja, att "rfwaren p korset r i Christus lika s helig som Petrus, och att ingenting beror derp, att Petrus och Paulus hafwa gjort strre gerningar n rfwaren, du och jag" (Luther) att rtteligen fatta och omfatta denna evangelii hemlighet r en ganska swr konst, ja, derest icke Gud sjelf sknker oss Andens ljus och ppnar wra gon och sinnen, s r det alldeles omjligt; ty wi ro alla af naturen "galna och senhjertade till att tro uti allt det, som profeterna hafwa sagt". Jag rknar allt fr skada Emot den fwerswinneliga Min Herres Christi kunskap, Att jag m Honom fatta. Jag rknar Att jag m Och funnen Rttfrdig allt fr skada, Christus winna warda uti Honom genom trona.
Det frra jag frgter Och frammantill mig strcker, Till fresatta mlet jagar, Till lnen ofwanefter, Som Gud i Christus lofwat. Den 9 Maj. S har nu lagen warit wr tuktomstare till Christus. Gal. 3: 24. Hr se wi nu ndamlet med syndens knnedom genom lagen, samt tecknet p dess rttskaffenshet. ndamlet war nemligen, icke att Gud skulle kunna frlta synden; ty till det ndamlet har en annan man mst knna och ngra henne, s att Han derwid swettades en oerhrd blodswett. Icke heller att synden skulle genom dess bittra knnedom utbrnnas och fwerwinnas, ty dertill fordrades Anden, som kommer af trons predikan. Sannt r, att du kan af syndaknslan lra aflgga tskilliga yttre synder, samt att lttsinnet och yran lgga sig och afmattas; men det egentliga frderfwet stiger i samma grad inwrtes. Nej, ndamlet war, att du skulle drifvas till Christus, att du icke annorstdes skulle f ngon ro och hwila n i fristaden, Christus. Och tecknet, att du rtt knner dina synder, blir derfre det, att detta ndaml r wunnet, nemligen att du icke mer kan hoppas winna nd genom ngot eget arbete, utan nu blott sker frsoningsnden i Christus.
Kan du nnu frblifwa som frr i werlden och synden, d r du icke ens wckt, icke ens drifwen in till dig sjelf och din egen bttring, och d knner du alls intet af synden. Men om du ock r wckt, men nu kunnat stanna hos dig sjelf, i din bttring, nger, bn, och der har ditt hopp, din trst och din hwila, d knner du icke frderfwet rtt, d r du nnu utom Christus och lika frtappad som en sker syndare. Hr uppenbarar sig d den falska, den kainiska syndaknnedomen. Det finnes mnga wckta och religisa menniskor, som knna och erknna mycken synd, ja, knna sig stundom rentaf frdmda, men kunna under allt detta dock berga sig; de lefwa fram den ena dagen efter den andra i samma tillstnd, och det fr g an; de ro wl icke alldeles njda, men de frm dock bra det, de frm ta och dricka, arbeta och sofwa, ja, le och skmta, fastn de icke weta sig hafwa Guds nd, utan kanske fritt beknna, att de ro frdmelsens barn. Hra de den fria ofrskyllda nden beprisas eller dem tillbjudas, s sl de hastigt emot och af en besynnerlig dmjukhet afsga sig rakt dess annammande, sdana de nu ro, hwarwid de sga eller mena: "Nej, nej, jag r icke s frmten, mina synder ro swrare n s, att jag skulle tillegna mig nden s fritt; det kan endast den gra, som icke knner s mycken synd som jag" och s ro de hemligen beltna med sig, eller anse sig hafwa det bttre n dessa troende, som de mena icke kunna hafwa derassamwetsqwalen till sin trst, hwarigenom Christus och hans blods frtjenst och fria, stora nd nnu utestngas. Dessa, om de ock qwalde sig till dds med synder, blifwa dock borta frn fristaden, frn det enda, som gller fr Gud, och p sdant stt skola de d uti sina synder. Dessa ro med trffande drag tecknade i Kains historia. fwen han sade infr Gud: "Min missgerning r strre, n att den kan warda mig frlten." Han hade werkligen ett slaget och bfwande samwete, en orolig ande, som darrade fr ett ruskande lf, han war frmmande fr Gud och olycklig alla dagar. Men mrk, nog hade han nd frmga att g bort till det landet Nod ster om Eden och bygga en stad och hafwa hustru och barn; icke war det honom fr swrt, att Gud war wred p honom, det frmdde han bra; icke behfde han falla ned fr Gud och frwissa sig om hans nd. Se hr skilnaden mellan ett oroligt samwete och Andens wckelse, mellan den syndand, som sjelfwa synden och samwetet frorsakat, och den som Guds Ande genom ordet werkat. Den frra finnes ofta hos de mest ogudaktiga, efter ngra syndautbrott, men lemnar dem lika ofrndrade; ty allt det, som r af menniskan, af ngon mensklig kraft, ssom af hennes samwete, kan aldrig fda henne p nytt; dertill fordras Anden. Den wckelse och syndand, som r Andens werk, drifwer menniskan alltid till bttring och tro och werkar en hel frndring. Derfre blir profwet p en sann syndaknsla alltid det, som redan r nmndt, att den werkar en frndring, ett uppstende, ett flyende, eller att menniskan icke kan blifwa, der hon r, utan sker sin rddning, samt ndtligen att hon icke kan ska denna hos sig sjelf, utan i Christus; att hon icke kan hwila, frrn hon i Honom ftt nd, samt frwissning om densamma hwilken nd och frwissning werkar frid, krlek och ett nytt willigt hjerta fr Gud och det goda. Och detta war syndandens ndaml, nemligen icke att Gud derigenom skulle wilja gifwa nd, utan att wi skulle wilja emottaga nd. Som fglar sm, nr dundra m, Och djuren sig frskrcka, De skynda fort hwar till sin ort Att sig fr faran tcka.
S jag ock fr i dina sr Min tillflykt, Jesu fromme. Nr synd och dd tillfoga nd, Hos dig jag ro bekomme. Den 10 Maj. Sannerligen sger jag eder. Allt det I bedjen Fadren i mitt namn, det skall Han gifwa eder. Joh. 16:23. Hrwid tnker mngen: "Hwad gr det, att jag beder? Min bn r ju s swag, oskicklig och owrdig, att Gud icke kan hra mig." Swar: Beware dig Gud frn att grunda din tro i bnen p din egen bns skicklighet eller wrdighet, hwilket du gr, nr du fr dess owrdighet twiflar p bnhrelse. r det d i ditt eget namn du skall bedja? Har icke Christus gifwit dig lof att g i hans namn till Fadren, taga p hans rkning, p hans insatta wrde af frtjenstlig mda, lidande och frbner, starkt rop och trar, lif och blod? Har Han icke sagt ungefrligen s: "Hrtills hafwen I icke bedit i mitt namn; men bedjen nu i mitt namn, och allt det I bedjen Fadren i mitt namn, det skal l Han gifwa eder." Sg derfre, till trots mot sdan djefwulens ingifwelse om din owrdighet: Jag behfwer alls icke min egen bns wrdighet; jag har en skriftlig anwisning ifrn den store Herren, Guds enfdde Son. Han har befallt mig g i sitt namn till Fadren och sagt: "Allt, det I bedjen Fadren i mitt namn, skall Han gifwa eder." Och si, nr denna anwisningsskrift, som br Jesu namn, frewisas Fadren, d har din bn kraft och betydelse, som frslr. Detta bra wi mena, s ofta wi i bnen bruka de orden: "Genom din Son Jesus Christus wr Herre." Gud stter ock strsta wrde p sin befallning och p wr lydnad derfr. Nu har Han sjelf befallt dig bedja. Du gr d blott, det Han sjelf befallt och d har din bn kraft och wrde fr hans befallnings skull. Ty om Han sge p personen, kunde ingen menniska komma fr Honom. Hrom lses i en af wra symboliska bcker fljande Luthers ord: "Derfre mste du s sga: Mina bner ro icke smre, oheligare eller Gud mindre behagliga, n Pauli och de allramest heligas bner hafwa warit. Orsaken r: jag lemnar dem gerna, hwad deras personer angr, att de warit heligare i sitt lefwerne; men jag gifwer dem icke efter i anseende till budet om bn. Ty jag r wiss, att Gud icke anser bnen fr personens skull, utan fr sitt ord och den lydnad, man bewisar Honom." Nu har jag samma bud och samma Christi frtjenst, som helgonen hade; derfre, efter Gud ser endast derp, br jag icke hlla min bn mindre wigtig och helig n deras. Hr fordras nu blott tron, den dyra gfwan tron, isynnerhet nr det, som du begr, synes alldeles omjligt, och nr Gud lnge drjer med bnhrelsen. Nr det synes dig omjligt, hwad du beder om, anstll d en grundlig underskning, om ngot kan wara omjligt fr Gud. Denna underskning kan icke blott anstllas p bibelns heliga blad ssom i berttelsen om Israels utfrande utur Egypten, deras gng fwer hafwet, om Daniel i lejonkulan, de tre mn i den brinnande ugnen, och det som str i Dan. 2 eller i alla Christi underwerk i nya testamentet; utan du kan ock anstlla den underskningen bland underwerken p himlafstet och blomsterfltet. Sg d, kan ngot wara omjligt fr Gud? Men nr Han drjer, s tnk p alla heliga, som legat i samma frskelses ugn, och frst, att det hr till Guds uppfostran med dig. Du behfwer detta till fning fr din tro, bn, dmjukhet, tlamod. Men om du icke kan tro s mycket godt om din Gud, tnk d p enkan i Luc. 18, om hwilken Jesus sger, att hon
hade i sin nd wndt sig till en swr man, en domare, som hwarken fruktade Gud eller hade frsyn fr menniskor, hwarfre han en tid icke wille hjelpa henne; men ndtligen sade han wid sig sjelf: "ndock jag icke fruktar Gud eller har frsyn fr ngon menniska, dock frdenskull att denna enka fwerfaller mig s swrt (med bn), mste jag fly henne rtt, att hon icke skall komma p det sista och ropa p mig." Och sade Herren: "Hren hr, hwad den ortte domaren sger. Skulle ock icke Gud hmnas sina utkorade, som ropa till Honom dag och natt? Skulle Han hafwa tlamod dermed?" Frunderliga hjertelag, att Jesus, blott fr att frm oss att tro, will bruka en sdan liknelse om sin krleksrike Fader! Skulle wi icke skmmas och bfwa fr wr otro! Gud mtte dock hafwa bttre hjerta n denne domare, och likwl war domaren icke ofwerwinnelig. Skulle d Gud lta frgfwes ropa till sig dag och natt? "Skulle Han hafwa tlamod dermed?" fger Jesus. Gud frlne d hwarje christen mer flit och tro i bnen, s skulle Guds werk uti honom och omkring honom mer tillwxa. De, som blifwit flitigare bedjare, hafwa alltid mer mrkbart tillwuxit i nd och wisdom, i gfwor och krafter. Ser du en deruti mer rik och fruktbrande christen, s wet, att densamme har gjort mnga knfall fr sin Gud. Derfre wet man ock, att de gamla heliga woro utmrkta bedjare ssom David, Daniel m. fl. Det berttas om evangelisten Johannes, att huden under hans knn war s tjock som under hans ftter, derfre att han s mycket plgat ligga p kn. Och Praetorius sger: "Jag har icke talat med ngon menniska s mycket som med Gud." Bed trgen, bed i Jesu namn, Fly till Guds ppna fadersfamn, Bed om hans Andes dyra nd Till ljus ooch hjelp i rd och dd, Till hopp och trst i ndens tid, Till kraft och mod i andlig strid. Hwad trst fr mig, o Herre Gud. Att nalkas dig med bnens ljud! Ack, mana sjelf dertill min sjl Och lt min bn dig tckas wl. Gud, lt min bn af hjertat g Och ej i blotta ord best. Den 11 Maj. Hwad fattas mig nnu? Matth. 19:20. Mngen r religis, utan att ens wara wckt, mycket mindre en christen. Mngen r wckt och p wisst stt omwnd nemligen wnd frn werldens wanliga fria, gudlsa wsende till en allwarsam gudaktighetsfning men r likwl ingen rtt christen, d.. en i Christus frigjord och salig menniska. Mngen tror och beknner fwen Christus wara wr rttfrdighet, wisdom, helgelse och frlossning, emedan han wet, att Christus skall wara allt detta, samt att man s skall tro och beknna fr att wara en fullstndig christen, men midt under den tron och beknnelsen har hjertat i tysthet sin trst och lit i ngot annat, ssom i bttringens allwar, i nger, bn och kamp; ty d dessa ro, som de bra, d r man s trstad och troende i Christus? men om dessa brista, kan man icke trstas med endast Christus, d betyder Han intet. Der r d en smygande egenrttfrdighetsorm, en falsk tro, emedan den icke werkligen i Christus har sin trst, sin hela trst.
Ssom ett sknt och trffande uttryck af dessa sanningar lsa wi uti 1 Kon. 19:1113 fljande: "Och si, Herren gick der framom och ett stort, starkt wder, som brt berg och snderbrkade hllar infr Herren; men icke war Herren i wdret. Efter wdret kom en jordbfning; men icke war Herren i jordbfningen. Och efter jordbfningen kom en eld; men icke war Herren i elden. Och efter elden kom ett ljud af ett sakta wder. D Elia det hrde, skylde han sitt ansigte med sin mantel och gick ut och steg i drren af kulan." I denna majesttiska underbild sg profeten icke blott en mlning och uttydning af sin egen ledning utan ock af Guds allmnna hushllningsstt inom nderiket p jorden. Stormen, jordbfningen och elden utgjorde nemligen en trffande mlning af lagen, dess tid och dess werkningar; d deremot ljudet af det sakta wdret rtt wackert afbildar evangelium och dess tid frst i stort och i det yttre, frestllande gamla och nya testamentets olika tider och regeringsstt, och sedan i smtt, i det enskilda inre hos hwar och en, der fwen alltid en gammaltestamentisk tid med dess lagar, twng, mngoffertjenst och wntan fregr Christi ankomst och ndefulla uppenbarelse en gammaltestamentisk tid, som hos den ena r lngre, hos den andra kortare. Hos mngen sjl uppkommer nemligen ett slags stormwder af andliga upptckter, insigter, fresatser, andliga ord och fretag, s att han fwen sjelf brjar i Herrens namn storma p andra, brjar "bryta berg och snderbrka hllar infr Herren", och der r mycken mening, men fga sinne och sans, fga egen erfarenhet; han r sjelf icke ens werkligen uppwckt, ty han har mycken trst i sig sjelf och stora frhoppningar p sin bttrings framgng. Der r blott wder, stort, starkt wder; "men icke war Herren i wdret." Men widare. Det kommer lngre med honom. Han blir werkligen uppwckt, der blir i hans inre en jordbfning, der blir en hjertbfning, han fr se, att han med all sin storm icke sjelf werkligen r och gr, hwad ordet innehller han frskrckes, han griper sig allwarligt an att nu gra och blifva, hwad han br, men det blir icke af, der r ingen kraft, der r blott jordbfningens frstrelse, "ty Herren war icke i jordbfningen". Twrtom blir det wrre och wrre, ty "af budordet fr synden lif och uppwcker i honom all begrelse" och blir wldigare n frut. Hraf uppkommer en eld, en pinande ngesteld, samt en brinnande anstrngningseld, men allt lika frgfwes. Ty "icke war Herren i elden". Nu faller modet, alla frsk ro fruktlsa, alla frhoppningar ro felslagna, allt r frloradt, och nu brjar det mnet, som brann, blifwa frtrdt, nemligen det egenrttfrdiga jag, jag mste, jag skall, jag borde ju! O ch jag wardt dd, sger Paulus. Och si nu, nu kommer det sakta wdrets ljud, evangelii hugswalande, fridgifwande och saliggrande rst wl till pass fr det frtwiflade hjertat; nu smakar det godt att hra om en alldeles ofrskylld nd fwer det alldeles frtappade, i sitt blod liggande menniskobarnet nu, d all trst war ute, nu om ngonsin, fr den rtta trsten rum i hjertat; nu stilla sig de stormande tankarna, qwalen och begrelserna. Der r nu nytt lif, frjd, frid, krlek, enfald, frtrolighet med Herren, milda gon, glada ord, nya andliga krafter der r nu Herren, der skyler man sitt ansigte i salig blygsel fwer en s ofrwntad hjelp, en s ofrskylld nd, och sger: Detta tnkte jag wl aldrig, det frstod jag icke, att det skulle g denna wg, att jag skulle af idel nd f nd, d jag war som allraowrdigast. Eller frstummas man i salig skam fwer den stora nden, ssom det str i Hes. 16: "Du skall tnka derp och skmmas och fr skam skull icke djerfwas upplta din mun, nr jag warder dig frltande allt, det du har gjort, sger Herren."
D Elia wid det sakta wdrets ljud frnam Herrens nrwaro, d "skylde han sitt ansigte med sin mantel och steg i drren af kulan", liksom fr att uttrycka sitt fr Herrens wilja undergifna: "Tala Herre, ty din tjenare hrer till!" Nu frst r man en christen och skicklig att fra det nya testamentets embete, icke bokstafwens utan Andens; nu r ock den stummes tunga ls till att lofsjunga, till att rtt beknna Christus, hwilken ordning fwen David uttrycker: "Jag tror, derfre talar jag, men jag warder swrligen plgad." Fattas ngot, du wet ej hwad, Fly till Jesus blott! Om du n ej frstr dig sjelf, Han frstr dig godt, Han som gfwor fr alla ftt, Han din Goel ock blifwit; Men om du ej Honom har, s har du icke lifwet. Den 12 Maj. Hllen eder icke efter denna werlden. Rom. 12: 2. Grundtextens uttryck fr "denna werlden" betyder egentligen "denna tiden", nemligen hela jordelifwets tid, ssom motsats till den tillkommande werlden. Men d tiden eller tidsandan beror af och bestr uti menniskowerldens anda och wsende, s menas hr ocks just den werlden, nemligen den stora rdande massan af menniskor och deras ffngliga och onda wsende den massan, som lefwer fram efter den fallna naturen och efter "den anden, som regerar i otrons barn", "i denna werldens mrker", hwilken mktiga onda ande derfre kallas "denna werldens frste". Denna werlden r derfre alltid ond, stridande emot Gud, frfrisk och farlig; hwarfre apostelen (Gal. 1) ocks kallar henne: "denna nrwarande onda werld". Denna werld kunna wi sledes icke flja eller "hlla oss efter", om wi wilja offra oss t Gud och gra hans wilja. Den, som will wara en sann christen och efterflja sin Herre genom lifwet, mste alldeles taga afsked frn det wanliga werldswsendet, mste, i sttet att tnka, tala och lefwa hr p jorden, betrda en helt ny wg. Sdant menar hr apostelen, d han frmanar: "Hllen eder icke efter denna werlden." Men skola wi flja denna frmaning, d fordras att "utgifwa sig sjelf till ett offer"; ty d skall det ofta blifwa fwermttan bittert att stlla sig s ensam och besynnerlig, att man fr hela werlden emot sig, fader, moder, maka, syskon och mnga wlmenande eller ansedda menniskor. Lt d icke nedsl eller frwilla dig. Herren Christus och alla hans efterfljare hafwa gtt denna wg fre dig, ja, mnga tusenden hafwa derfre blifwit martyrer, emedan de icke kunde hlla sig efter denna werlden. Du br derfre tnka s: Fastn jag ser mina grannar och gamla wnner, ja, mina nrmaste g en helt annan wg, och de hafwa hela werldens aktning och wnskap, s will jag dock hellre flja Christus och hans wnner. Jag har d ett wida herrligare sllskap, n det jag fwergifwer; jag har Gud och de goda nglarna med mig, ja, alla helgon ifrn werldens begynnelse. Gud hjelpe mig blott att blifwa trofast intill ndan! fwens, nr du ser mnga, som bermma sig af att wara christna, kunna p samma gng st i frtroligt frhllande till Christi fiender, kanske med dem deltaga i mnga onyttiga ting, t. ex. i tidsfrdrif p sabbaten, eller du ser dem annars af den dyra ndetiden bortslsa mnga timmar med ffngligt tal eller ffnglig lsning, s br du, som will werkligen flja Christus, eftersinna, om ock
Han och hans lrjungar gjorde ngot sdant, och d hellre flja dessa heligas exempel. Nr du ser mnga, som wilja wara christna, alltid kunna tiga om Christus och om de oomwndas sjlafara, br du eftersinna, om det r enligt med krleken och med Christi exempel, och sedan blott deruti hafwa ditt rttesnre. Slunda skall du lra att bde i strre och mindre ting "icke hlla dig efter denna werlden". Men mrk noga, att detta gller endast om sdana ting, som innebra ngon synd, som strida emot Guds uppenbara ord, eller emot krlekslagen. Uti alla andra ting ter skola wi wara ssom andra menniskor, behlla ett naturligt stt och icke gra oss besynnerliga genom ngot ptaget och efterapadt wsende, eller gagnlsa egenheter. Hgmodsanden frestar stundom fwen fromma sjlar att gra ssom de skrymtare, ptaga sig ngot eget utseende, ngon utmrkande besynnerlighet i sttet att wara. Sdant kunde wisst ocks kallas att icke "hlla sig efter denna werlden", men icke r det, hwad apostelen hr menar. Sdant r twrtom en skadlig drskap, som blott "gifwer lastaren rum". Herren Christus war, fwen i sttet att wara, "lika som en annan menniska och i thfwor funnen som en menniska", synden undantagen. Har du ett sundt christligt sinne, s skall du fwen hruti wara hans efterfljare; du skall alltid eftersinna, hwad som tjenar till nstans nytta; ty detta r det stora rttesnret fr allt wrt yttre lefwerne. Men genom tron och beknnelsen, genom nitet fr Herrens ra och sjlars wl, ja, genom waksamhet fwer dig sjelf, skall du dock alltid blifwa besynnerlig fr werlden. Det m d icke bekymra dig. Ssom frmlingar och pilgrimer p jorden, strfwande hn till wrt rtta fdernesland, det himmelska, skola wi ju alltid synas ssom drar fr werlden, hwilken twrtom har p jorden sitt hem och sitt allt. Men det r just i dessa wsendtliga stycken, hwilka rra Guds sak, wrt eget och andras ewiga wl, wi skola icke hlla oss efter denna werlden. Detta r, hwad apostelen hr lgger oss p hjertat. D smsinta werlden med gruset r njd, Och synden och flrden r all hennes frjd, D fljer jag, segrande hrar, med er, Som tgen till ra wid korsets baner. Den korsmrkta drgten Om ingen i slgten det Och fljer med gldje, Som tgen till ra wid Den 13 Maj. Ty jag sger igenom den nd, som r mig gifwen, hwar och en af eder, att ingen hlle mer af sig, n honom br hlla. Rom. 12:3. D apostelen skrifwit hela det bref, i hwilket dessa ord frekomma, till "alla dem, som woro i Rom, Guds kraste, kallade heliga", och han likwl hr srskildt tillgger: "hwar och en af eder", mrka wi ett bestmdt syfte att trnga in p hwarje christen, att uttrycka det hwar och en skulle behfwa denna warning, att ingen enda borde anse sig fritagen frn frestelsen till hgmodsinbillningar - hwarjemte det antyder denna frestelses stora skadlighet, d apostelen icke will, att en enda skulle lta denna frmaning g sig frbi. Att tnka fr hgt om sig, att om sina gfwor och krafter hysa fr stora frestllningar, sledes bedras af hgmodsanden, detta r det farliga onda, fr hwilket apostelen hr warnar. Och fr att nnu nogare se, hwad han p detta stlle syftar, mste man akta p med smdnamn jag tar, namnet ock bar, I kmpar, med er, korsets baner.
sammanhanget mellan denna vers och de fljande (v. 48), der apostelen utwecklar de andliga gfwornas olikhet och rtta bruk i frsamlingen, hwarwid han anmrker, att alla trogna ro en kropp tillhopa och inbrdes hwarandras lemmar, som hafwa tskilliga gfwor. Apostelen menar d, att wi icke bra fr de olika gfwornas skull sndras eller upphja oss sjelfwa och frakta andra, utan frblifwa i andens enhet, dmjukhet och krlek. Om wi ock nu frsttt apostelens frmaning, hafwa wi dock dermed icke sjelfwa saken. Hr fordras nnu Guds synnerliga frbarmande, om ngon skall kunna undg att tnka fr hgt om sig, ja, att blifwa alldeles olycklig genom den mktiga och farliga hgmodsbjelsen. Ty s ptrngande r den frestelsen i all menniskonatur och s mngfaldig i sina uppenbarelser, samt slutligen s frstrande fr allt godt, att en christen, som frsttt detta, kan grufwa sig fr sitt lif och endast ropa och bedja: "Gud, frbarma dig!" Ty ingen menniska r fri frn denna bjelse. Nej, den ligger i sjelfwa naturen. Wi finna den redan hos de sm barnen, d de s tidigt brja att skryta och bermma sig emot hwarandra: Jag kan bttre n du gra det och det o.s.w. Ja, wi weta, att det war isynnerhet egenkrlek och hgmod, som den fallne ngelen i begynnelsen afsmittade p menniskan, d han sade: "I skolen warda ssom Gud". Sedan finna wi ock denna natur s ptrnga hos menniskor, att knappt ngon christen kan f blifwa stilla i sin obemrkthet, utan hwar och en will uppt; att fwen der, hwarest man icke kan se ngon naturlig anledning, nemligen hos menniskor som hafwa helt ringa gfwor och utmrkelser, ja, kanske ro, hwad man kallar wanlottade, framsticka dock ofta besynnerliga hgmodsinbillningar. Detta r ganska mrkwrdigt att skda ssom bewis p, huru djupt denna bjelse ligger i menniskonaturen, om den ock mycket olika framtrder. Kan du nu icke genom Guds ord och Ande hllas i dmjukhet, fattigdom och fruktan, utan du brjar hysa och behlla hga tankar om dig sjelf, att du r framfr andra upplyst, wis, trogen, allwarlig, from, duglig och skicklig, war wiss derp, att du skall strtas, falla i allehanda drskaper, eller synd och skam. Hremot skall ingen waksamhet eller starkhet hjelpa. Herren Christus sger uttryckligt: "De frmsta skola warda de yttersta." Och ter sger Han: "Den sig upphjer, han skall warda frnedrad." Och Petrus sger, huru detta tillgr: "Ty Gud str emot de hgfrdiga". D Gud str dig emot, frsk aldrig att komma lyckligt fram. Gr, hwad du will, du skall dock strtas. Hller du dig upplyst och wis framfr alla, s skall du falla i willfarelser och drskaper framfr alla. Hller du dig mer from och stark n andra, skall du falla i mer synd och skam n andra. Huru mngen lofwande yngling eller jungfru blef icke frderfwad fr hela lifwet blott genom hgmod! Huru mngen bendad christen frfll icke i de strsta drskaper blott derigenom, att han intogs af smicker och sjelffrtjusning! Detta r s uppenbart genom all erfarenhet i stort och smtt, att hela werlden wet sga: "Hgmod gr fre fall." Hr hjelper d ingenting annat, n att du i tid lter warna dig, brjar oupphrligt ropa och bedja till den store, allsmktige Guden, att Han frbarmar sig och gr dig dmjuk och fattig i anden. Och den bnen will Han d gerna hra. Kan du icke genom ordet och Anden f ett dmjukt sinne, har Herren wl nnu ett medel frigt, nemligen det att Han skickar dig ngon djupt frdmjukande erfarenhet. Hll dock detta fr en hg nd, om du blott nnu kan blifwa i tron; ty d r allting ndefullt, emot att f stanna i hgmod och blifwa ibland de yttersta. Gud, war oss ndig! Gud, lt hellre allt annat ondt drabba oss, blott icke hgmodets och frhrdelsens dom. Wandringsman p jorden,
Fatta djupt de orden: Blott som arma, sm Nden wi erfare. Gud, den underbare, Har beslutit s. Blir du sjelfbelten, r du ren frn strten, Som till lifwet br. Endast de elnda Ska och anwnda, Hwad dem gifwet r. Den 14 Maj. Om wi beknna wra synder, Han r trofast och rttwis, att Han frlter oss synderna. 1 Joh. 1:9. Hwad detta syndens beknnande innefattar, kunna wi lra af Davids ord i Ps. 32: 3,5: "D jag wille frtiga det (nemligen hwad jag hade gjort, min swra synd), frsmktade mina ben fr min dagliga grt . . . men jag sade: jag will beknna fr Herren min fwertrdelse; d frlt du mig min synds missgerning." Wi lra hr, att detta beknnande sker infr Herren. "Jag will beknna fr Herren", sger David, hwaraf wi frst, att "frtigandet" fwen warit ett frtigande infr Herren. Men hwad will det sga? torde ngon frga. Huru kan man frtiga ngot infr Herren? Fr hans gon r ju allting blottadt och uppenbart? Jo, detta frtigande frst wi af erfarenheten. Det betyder egentligen, i Davids mun, att g med sin synd, sitt betungade och sjuka samwete p ett wisst afstnd frn Gud, tilldess syndaknslan skall af sig sjelf afswalas, innan man will g fram till ndestolen, falla Gud till fota, erknna synden och ska frltelse och aflsning. Men ordet kan fwen begagnas om hela den dda, obotfrdiga hopen. Hela werlden gr och tiger med sina synder infr Herren, och derfre r hon osalig. Hon knner icke synden och kan derfre icke rtt beknna den. Derfre innefattar ordet "beknna" att gra bttring, lra rtt knna sin synd, sin fwerhngande frbannelse och ska nd i Christus. Detta r nu allt, hwad som fordras fr att blifwa delaktig af den frwrfwade frltelsen. Det mste blifwa en swr hunger i det landet, der den frlorade sonen hller till, p det han m lra tnka tillbaka p fadershuset och den swra synd, han gjorde, d han fwergaf sin fader och gick ut och frstrde sitt arf. D frst besluter han: "Jag will st upp och g till min fader och beknna: Fader, jag har syndat i himmelen och fr dig och r icke wrd kallas ditt barn, men gr mig ssom en af dina legodrngar!" S har Jesus sjelf sammansatt orden, nr Han wille gra en tafla fwer en omwndelse. Af dessa ord skola wi se ngot om det rtta beknnandet. Frlorade sonen nmnde icke ngon wiss synd, utan sade blott: "Jag har syndat i himmelen och fr dig och r icke wrd kallas din son." Han sade icke: Den och den synden r wrd ditt misshag, utan jag, jag, hel och hllen, r owrdig att widare kallas din son. Hwad skola wi hraf lra? Jo, det r ingen rtt bttring, der man blott knner och erknner en och annan synd, men derunder har mngen annan god sida, hwarfwer man r sjelfbelten, utan man mste knna sig hel och hllen frdmd eller wrd frdmelsen. Widare: den frlorade sonen frblef icke, der han war, utan han brjade werkligen terg till sin fader. Det r en falsk syndabeknnelse, om du kan qwarblifwa, der du r, borta frn Gud, uti werlden och synden. Men mrk fwen: frlorade sonen sade: "Gr mig ssom en af dina legodrngar." Detta
war hans egenrttfrdighet och otro. Han menade icke, att han af idel nd kunde terf hel barnartt, utan att han mste frst tjena sig upp hos sin fader. Detta intrffar nnu alltid p dem, som gra bttring; men d r det att mrka, att fadren icke wid denna willfarande wlmening fster ngon uppmrksamhet. Det heter: "D sonen nnu war lngt ifrn (hade icke hunnit bedja en enda bn, icke grta en enda tr, icke gra en enda tjenst), sg honom hans fader och begynte warkunna sig fwer honom och lopp emot honom, fll honom om halsen och kysste honom". O, det makalsa, gudomliga frltandet! Hade icke fadren med skl kunnat sga: G bort, du owrdige, du frnedrade son; du har bortslsat ditt arf, du har frspillt din barnartt! Men nej, han frebrdde honom icke hans synder med ett enda ord, icke heller fordrade han den ringaste godtgrelse, utan lter genast pstta honom den yppersta kldningen, ring p hans hand och skor p hans ftter, samt anstlla en gldjefest fr hans terkomst. S har Christus sjelf beskrifwit det gudomliga frltandet; s will Han wara knd och ansedd. Fadershjertat war ofrnderligt huldt och frltande fwen under den fallne sonens bortowaro och frskrckligaste frsyndande. Icke blef det frsonadt genom hans terkomst, det war tillrckligt frsonadt frut; men den bortgngne hade ingen nytta deraf, frrn han terkom. Hraf lra wi d, att Gud r frsonad, fwen mot de ogudaktiga, otrogna, oomwnda; Christus har borttagit fwen deras synder p en dag, fwen de hafwa nd och frltelse sig frwrfwade; den yppersta kldningen, Christi rttfrdighets klarskinande silke, har fwen fr deras rkning lnge warit frdig och wntat att blifwa emottagen. Hr kunna wi fwen lra, nr den saliga stunden intrffar, d en arm syndare werkligen emottager nd, frltelse och barnaskap nemligen wid frsta allwarliga terwndande till Herren, d.. den frsta gngen han, misstrstande p sig sjelf och allt eget, ssom sin egen nger, bn och bttring, wnder den ndstllda, hungrande och trstande sjlens ga p den korsfste; men mycket mer den frsta gng han frstr sin salighet i Christus, den frsta gng han fr se i evangelium, hwad han frr icke sett, huru allt r redo, r nog och fwer nog i Christus. Wlsignad den dagen, nr jag hr fick se, Hur ndenes haf fwerswallat; Wlsignad den stunden, den Gud mig tcktes ge, Nr Han mig till nden har kallat, Mig nyfdt och renat, upptagit till barn, D lstes jag arme ur otrones garn Ty Jesus har dtt i mitt stlle. Den 15 Maj. Ordet r hardt nr dig, nemligen i din mun och i ditt hjerta; detta r det ordet om tron, som wi predika. Rom. 10:8. Mrk wl detta sprk! Hr r trons hemlighet. Hr r den sanna wisheten. "Ordet r hardt nr dig." Den, som will finna Gud och Christus, hlle sig blott till ordet. Der will Gud mta oss. Der finner du Christus. Du behfwer icke fara omkring och ska Honom i dunkla knslor eller oknda rymder, hwarken i hjden eller i djupet; du har Honom helt nra, i ordet det ordet om tron. Omfattar du det i ditt hjerta, s har du Christus i ditt hjerta, s har du allt, hwad orden innehlla och lofwa. Du behfwer icke swfwa hit och dit med dina tankar och sga: Om jag wisste, hwad Gud i himmelen tnker om mig och will gra med mig! Om jag wisste, huruwida mitt namn
str i lifwets bok, eller icke! Ack, om Gud wille p ngot stt uppenbara sig fr mig och sga mig det! Sg icke i ditt hjerta ngot sdant. Herren Gud har redan gjort, det du nskar. Han har redan uppenbarat sig och gifvit oss det ord, som gller fr alla, fr hwar och en. War wiss, att Han icke gr ngon skilnad p personer, utan att hans frkunnade ndeslagar glla fr alla lika. Uti jordiska frhllanden frst wi ganska wl, huru en allmn lag gller. D jag knner samhllets lagar, s behfwer jag icke sga: Ack, om jag finge tala med konungen och hra, om jag har att wnta hans kungliga beskydd. Nej, jag wet frut, hwilka han r ndig och skyddar, nemligen alla som rtta sig efter rikets lagar. S r det ock med Guds ord. Det r endast en lslighet i wr tro p Guds ord, nr wi icke weta, hwad Gud tnker om oss. Han har redan sagt oss det i ordet. Der ser jag, att om jag icke will hylla Sonen, utan will med werlden lefwa fritt efter mitt eget tycke och ktt, i synd och lttsinne, s r jag under frdmelsens dom. Will jag andra sidan frska att genom egen rttfrdighet efter lagen frwrfwa Guds nd, s wet jag, att wilkoret r detta: Fullgr allt, s fr du lefwa, men att om jag syndar p ett, r jag under frbannelsen. r jag deremot af lagen dmd, rdls och nedslagen, men sker nu min frlsning endast i Sonen, i hans frsoning, och icke mer kan umbra Honom och hans evangelium, d wet jag, att jag redan r ikldd hans rttfrdighet och skrifwen i lifwets bok, huru illa det n m synas eller knnas i mitt hjerta. Huru wet jag allt detta? Det wet jag af Guds eget ord. Hwem skulle jag tro, om icke Gud sjelf? Och Han har fwerallt frklarat oss detta. Wi bra med mycket allwar prgla denna lrdom in i wra hjertan Ty det r eljest en fwermttan swr konst att alltid frblifwa i tron, under all den mngfaldiga anfktelse wra hjertan mste lida i denna werld. Kttet r fullt med synd, samwetet fullt med lagsinne, knslan hos gudfruktiga sjlar stundom ssom ett ppet sr och Gud med sin nd ofta djupt frdold och mycket underlig. Hr har d wr fiende, djefwulen, rika tillfllen och medel att anfkta oss, s lnge wi ro p jorden. D gller det att hafwa ngot starkt fste i nden, att icke bero af, hwad wi ro, finna eller knna i oss sjelfwa, utan hrdt fasthlla oss wid den store Gudens ewiga ord. Om denna dyra konst talar Luther ganska lrorikt slunda: "Det r annat att knna och annat att tro. Derfre mste man g ifrn knslan och rentaf fatta ordet med hrseln,ssom det lyder, samt likasom inskrifwa det i sitt hjerta och hlla sig fast derwid, om der ock ingen likhet wore dertill, att mina synder ro tagna ifrn mig, utan jag knner dem nnu hos mig." Men detta sker nu endast genom trons ihrdiga fasthllande wid Guds ord. Och tnk: Nr den store Herren Gud, himmelens och jordens skapare, betygar: "S sannt som jag lefwer, jag har icke lust till ngon syndares dd, utan att hwar och en wnder sig till bttring och lefwer: hwilken frtappad syndare skulle icke d lita derp, fly till Honom och lefwa? Nr den store Herren Gud ifrn werldens begynnelse med s mnga uttryckliga ord och talande frebilder uppenbarat sitt ewiga rd, att Han wille genom sin enfdde Son bota syndafallet, borttaga synden och fullgra lagen; nr en stor evangelisters skara jemte den Helige Andes krafter p jorden wittna, att allt detta r fullbordadt; ja, nr Herren sjelf betygar: "Jag r den frste och den siste, och den lefwande; jag war dd, och si, jag r lefwande ifrn ewighet till ewighet och jag skall gifwa honom, som trstar, af det lefwande wattnets klla fr intet": hwilken frtappad syndare skulle icke lita p sdana ord och trsteligen framg till ndestolen? Hwilken anfktad christen skulle icke med alla sina frestelser och skrpligheter likwl hwila sitt trtta hjerta wid sdana ord? Ordet, Guds eget ord, r hardt nr dig, ja, i ditt hjerta och i din mnn, d du med tron omfattar det. Der har du d
Christus och all salighet, endast i och med ordet. Wl mig nu till borgen jag hunnit: Guds ord r mitt bergfasta slott; I tusende qwal jag har gtt Och aldrig frsttt Den fridenes grund jag nu funnit. Hur stormar och bljor n sl, Guds ord och frbund st nd. Den 16 Maj. Wi hafwa icke strid emot ktt och blod utan emot furstar och wldiga, nemligen emot werldens herrar, de som regera i denna werldens mrker. Eph. 6:12. Om wi nu betrakta och sammanfatta, hwad apostelen hr antyder om wr fiende, f wi en ganska frskrcklig bild af honom, ssom p en gng mycket mktig, mycket listig och frslagen, och derjemte en osynlig fiende, som kan wara oss helt nra, utan att wi ana det. Wi wilja frst betrakta detta sista. D apostelen sger: "Wi hafwa icke strid emot ktt och blod, utan emot furstar och wldiga", r alls icke meningen, att wi icke hafwa att strida emot wrt eget onda ktt, eller det medfdda frderfwet, utan det betyder, efter Pauli stt att tala, att wi i denna strid icke hafwa, ssom i wanliga krig, ngra kroppar att rikta wra wapen emot, s att wi kunna med ett swrd trffa dem, utan att wra fiender ro andewsenden, hwilka wi icke kunna dda, och osynliga fiender, som kunna wara alldeles inwid oss, utan att wi se dem eller det minsta frukta deras nrwaro. Detta r ju redan ett ganska betnkligt frhllande. Fr det andra lter han oss frst, att wra fiender icke ro swaga och fraktliga andar, utan twrtom mycket mktiga och ansenliga, d han kallar dem furstar och wldiga eller nogare efter grundtexten: "furstadmen" och "makter" eller fwerheter, hwilka ord antyda, att djefwulen har ett egentligt rike, med srskilda ordningar och frfattning, s att somliga onda fwernglar, ssom furstar och fwerhet, fra en regering fwer de andra djeflarna. Widare kallar han dem werldens herrar, hwilket ju r ett ganska frskrckligt namn. S har ock Christus sjelf kallat djefwulen denna werldens furste, och Paulus kallar honom t. o. m. denna werldens gud, hwilka namn tydligt gifwa tillknna, hwad wi ock endels kunna se med gonen, att djefwulen alldeles regerar hela den oomwnda menniskowerlden, s att konungar och kejsare ligga under hans wlde och regering ssom sm swaga slafwar eller ock trogna och lydiga underster. Wi weta ock, att wr fiende r af en hg hrkomst, nemligen en fallen ngel, och att han har ett frfrligt mod, d han wgar med besinning strida emot sjelfwa den store Guden och i Christi ktts dagar gick s lngt i fwermod, att han till och med dristade att bjuda Herren sjelf falla ned och tillbedja sig. Och hwilken makt han har fwer en arm menniska, det kan man frst, nr Christus betecknar menniskan och djefwulen med ett hus och dess herre, d Han talar om en starkt bewpnad, som bewarar sitt hus, s att menniskan r fr djefwulen blott ssom ett hus fr dess husbonde.
S betecknas ock hans styrka, icke mindre n hans brinnande nit att frderfwa oss, med apostelen Petri bild, d han kallar honom ett lejon, ett af hunger rytande lejon, som springer omkring och sker, hwem han m uppsluka. Allt detta r ju s frskrckliga antydningar om wr fiende, att en
menniska wl kan grufwa sig fr att lefwa p jorden. Och s mycket r skert, att de, som icke i gudsfruktan hlla sig till Herren, mste wisserligen wara eller rka i djefwulens wld. S mycket r skert att om Herren blott lemnar oss t oss sjelfwa, s ro wi frlorade, s kan djefwulen hwarje gonblick kasta oss i de grufligaste djup af synder och galenskaper och derp i helwetets afgrund. Men wi weta ock, att s framt wi icke sofwa i skerhet, eller sjelfwa tro p wr starkhet utan blifwit sm barn och swaga fr infr Herren, skall striden icke bero af wr starkhet, icke heller af djefwulens makt, utan att Herren skall sjelf strida fr oss, ja i sina armar bra och bewara oss ssom lam. Om Herren Gud blott en enda timme lemnade djefwulen full frihet fwer oss, skulle han blott p den timmen rifwa oss i stycken och kasta oss i helwetet. Hwarje stund i wrt lif, d detta icke sker, r sledes ett wittne om Guds trofasta, hulda och mktiga nrwaro O, att wi ock kunde betnka sdant! Striden r allts en andlig strid, den beror icke af wr makt och styrka; hwarfre ock den mest fruktanswrda egenskapen hos djefwulen r hans list, hans mngfaldiga list och rnker, hwarmed han kan bedraga och tjusa oss, s att wi icke alls ska Herrens kraft, utan willigt gifwa oss t fienden. Derfre har ock Skriften talat mest om denna hans egenskap. I bibelns sista bok kallas han den gamle ormen, som bedrager hela werlden och derunder s mnga kloka, lrda och upplysta mn. Men kanske finnes intet ord, som frskrckligare antyder denna fiendes fruktanswrda rikedom p list och rnksmideri, n det ordet af Christi mun: satans djuphet, och d apostelen sger, att han ock frskapar sig uti en ljusets ngel. Gud beware alla menniskobarn! Emot "satans djuphet" frslr wisst intet menskligt frstnd, ingen upplysning och waksamhet, om icke Gud sjelf med sitt "uppseende bewarar wr ande". Emot satans djuphet will jag endast stta "Guds djuphet" och den "Israels wktare, som icke warder smnig eller sofwer". Wr Gud r oss en wldig borg, Han r wrt wapen trygga, P Honom i all nd ock sorg Wrt hopp wi wilja bygga. Mrkrets furste stiger ned, Hotande och wred; Han rustar sig frwisst Med wld och arga list, Likwl wi oss ej frukta. Wr egen kraft ej hjelpa kan, Wi wore snart frstrdda. Men med oss str den rtta man, Wi st, af Honom stdda. Frgar du, hwad namn Han br? Jesus Christ det r, Han r den Herren Gud, Som, kldd i segerskrud, Sin thron fr ewigt grundat. Den 17 Maj. Ftterna skodda, att I mgen wara redo till fridens evangelium. Eph. 6:15. Detta stycke af wr wapenrustning lyder mer ordagrannt efter grundtexten: skodda med beredwillighet till fridens evangelium. Alla Christi stridsmn ro kallade att ocks deltaga i sin Herres stora
hjerteangelgenhet, att fridens evangelium blir utbredt p jorden. Herren Christus sger: "Den som icke r med mig, han r emot mig, och den icke frsamlar med mig, han frskingrar;" och Petrus skrifwer, icke till prester, utan till christna i gemen: "I skolen kungra hans dygd, som har kallat eder af mrkret till sitt underliga ljus." Men blir du nitisk och trogen uti att wittna om din Frlsare, utstter du dig dermed fr mnga obehag och beswrligheter, ja, du fr hela djefwulens rike emot dig inwrtes mycket flere och swrare gldande skott och utwrtes hans trogna tjenarinnas, werldens, fiendskap och bitterhet, hwilken d spanar efter alla mjliga tillfllen att f sak med dig. Frst d, huru ndigt detta stycke r, som heter: "Ftterna skodda, att I mgen wara redo till fridens evangelium." Mrk: "ftterna skodda!" Likasom det r ndigt fr krigaren att wara kldd om sina ftter, d han skall ila fram genom en obanad mark, full med hwassa trnen, skarpa stenar och giftiga ormar; s mste ock wi wara wl rustade emot alla de bittra erfarenheter och frestelser till otlighet, som hopa sig i wr wg, om wi wilja werkligt och troget nitlska fr Christi evangelium. Wi hafwa d att trnga oss fram likasom genom en tjock trneskog, der mnga hwassa saker och giftiga djur skola sra, rifwa, sticka oss, om wi icke ro wl rustade. Och hwad skall d wara wr fotbetckning? Hwarmed skola wi wara skodda? Apostelen sger: med beredwillighet eller redebogenhet till fridens evangelium. Denna redebogenhet bestr frst uti en inre willighet, hjertlig lust och krlek, som just kommer af fridens evangelium. Hri ligger hemligheten. fwade christna knna den af sin erfarenhet. Alla mjliga frmaningar, frestllningar, uppfordringar eller trstegrunder ro alldeles utan kraft att bringa oss till en lefwande evangelii beknnelse, om wi icke just af samma evangelium sjelfwa blifwit warma, upplifwade och williga i anden. r hjertat nnu kallt och ddt, finner man alltid ngra urskter fr sin andliga stumhet; eller ock gr man mnga fresatser, men det blir dock ingenting af s wida icke ngon yttre kallelses form stter oss i rrelse. Men nr mitt eget hjerta genom nden r uppwrmdt och saligt, d Herren talat med mig och frskrat mig om mina synders frltelse och sin wnskap, d fr jag en egen inre drift, s att jag kan icke tiga, utan det gr mig, alldeles ssom David sger: "Jag tror, derfre talar jag;" och ter: "Nr du trstar mitt hjerta, d lper jag dina budords stig." Men d ordet beredvillighet antyder, att man r beredd, och ftternas betckning, som gr, att man icke r s mtlig fr det hwassa, man stter emot, tyder p tlamod; s hr det srskildt till wr andliga fotbetckning, att wi rusta oss till ett ihrdigt tlamod, att wi allwarligt frlika oss med den tanken, att wi skola lida och wilja lida med Christus. Ssom Petrus sger: "Medan nu Christus har lidit i kttet fr oss, s skolen I ock wpna eder med det samma sinnet" att wilja lida fr hans skull. Ty om wi icke ro wpnade med det sinnet, gr det oss, ssom wi ofta se, att sjlar brja med stor lust och frimodighet den andliga striden, men d denna blir ngot mer allwarsam, s att det gller werkligen lida ngot, d gra de hastigt en krkning t sidan, d frndra de tonen och kosan, och det endast fr att undg lidandet. Sdana duga icke i denna strid. Ty den som will wara en werklig christen, den som will tillhra den korsfstes och fraktades parti och med allwar bekymra sig om hans sak och evangelium, han mste, ssom Luther sger, "wnta sig allt mjligt motstnd, wld, onda funder, fraktelse, otack, hn och frsmdelse, fast han ock gr alla godt". Derfre mste wi wara s skickade, att wi kunna lida de onda och frdraga de mest ofrtjenta bittra ting och slunda genom tlamod bryta oss igenom.
Men att wara s skickad, dertill fordras, att du frst str p en frtrolig fot med din Gud och knner Honom ssom din frsonte, hulde Fader; och fr det andra att du djupt inprglar hos dig den dyra sanningen, att d skall Han uti allting srja fr dig och p det huldaste waka fwer allt, hwad dig hnder, s att icke ett hr kan falla af ditt hufwud hans trofasta wilja frutan. Mnga eftersga wl detta med munnen, men f ro de, som p allwar tro det. Wi borde dessutom icke s alldeles frakta de gamla knda orden af wr Herre: "Saliga ren I, nr menniskorna frsmda och frflja eder. Gldjens och frjden eder; ty eder ln r stor i himmelen; frty de hafwa sammalunda frfljt profeterna, som hafwa warit fre eder". Skola d fwen wi, owrdiga, f wara med om denna profeternas ra? Gud, hjelp oss att wakna! O, hll i tron blott ut! Tiden r kort. Allt blir ju wl till slut, Tiden r kort. Jag, jag dig lskar ju, Hwi d bedrfwas du, Hur jag dig skter nu? Tiden r kort. Werka i tron mitt werk, Tiden r kort; Blott p min wilja mrk, Tiden r kort. Lp p min hudords stig, Glds att f tjena mig, Glds att f offra dig; Tiden r kort. Den 18 Maj. Om n hafwet rasade och swallade, s att fr dess bullers skull bergen flle omkull. Sela. Likwl skall Guds stad blifwa lustig med sina brunnar, der den Hgstes heliga boningar ro. Ps. 46:4,5. Detta r ju en rtt glad och triumferande sng, ett rtt frimodigt hjerta, som springer med sin Gud fwer murarna, och som p en gng swingar sig fwer alla hjder, fwer bde berg och brdjup! Hr r icke ett tecken af frsagdhet. Och dock r den glada psalmen skrifwen p en tid, d "hafwet swrligen rasade", d "stora bedrfwelser woro pkomna", ssom wi se i v. 2. Huru kan man i sdana tider wara s glad och frimodig? Se huru den kunglige sngaren talar! "Gud r wr tillflykt och starkhet", s brjar psalmen. "Herren Zebaoth r med oss; Jacobs Gud r wrt beskydd", s slutar den. Det behfwes blott, att sdana frhllanden blifwa sanna och lefwande fr wrt hjerta; det behfwes blott, att wra gon ppnas, att der blir en liten ppning p det tjocka molnet, som dljer Guds herrlighet fr wrt ga, och wi sjunga och springa alla med samma frjd som David. D Elisas tjenare fr den hr med hstar och wagnar, som lg omkring staden, utropade: "Ack we, hwad wilja wi nu gra?" sade Elisa: "Frukta dig icke; frty de ro flere, som ro med oss, n de, som ro med dem." Men dermed war den bfwande tjenaren nnu icke trstad. Hwad gjorde Elisa d mer? Elisa bad och sade: "Herre, ppna honom gonen, att han m se." D ppnade Herren tjenaren hans gon, att han fick se.
Och si, d war berget fullt med brinnande hstar och wagnar omkring Elisa. Nu war den tjenaren icke ngslig mer. Se d hr allt, hwad som behfwes: Herre, ppna oss gonen, att wi m se! Hr bra wi nu frst, att med denna Guds stad, den sanna kyrkan, icke menas ngon utwrtes frsamling, hwilken kan omfatta ett helt lands inwnare, ssom alla dpta till Christus; utan hr menas den heliga, allmnneliga frsamlingen, de "heligas samfund", som bestr af de lefwande Christi lemmar inom alla kyrkor och samfund, hwilka hafwa Christi ord, denna enda ndwndiga sd till Guds rike, och derfre ro utspridda kring hela werlden. Se dessa lefwande lemmar i Christus, hr och der frstrdda! Detta r bruden och Lammets hustru, som hr en liten tid lefwer i ett fiendtligt frmmande land, fjerran frn sitt rtta hem, sin brudgums palats; detta r Christi kropp, som nnu har mycket att lida p jorden och wntar sin frlossning; detta r Herrens frsamling, den gode Herdens hjord och hans "fosterfr" detta r det "heliga templet af lefwande stenar, uppbygdt p apostlarnas och profeternas grund, der Jesus Christus r fwersta hrnstenen"; detta r de heligas medborgare och Guds husfolk, bland hwilka Herren lefwer och regerar ssom en fader i sitt hus , detta r Herrens plantering och "rta-grd, der Han frlustar sig bland rosor" korteligen, det r "lefwande Guds stad, det himmelska Jerusalem, de frstfddas frsamling, som ro beskrifna i himmelen". Det r om denna Guds stad, David hr sjunger s frjdefullt och frimodigt: "Om n hafwet rasade och swallade, s att fr dess bullers skull bergen flle omkull; likwl skall Guds stad blifwa lustig med sina brunnar, der den Hgstes heliga boningar ro." Men finnes det werkligen en motswarighet till dessa ljufliga ord, eller mnne det r endast ord? Och hwad r det d, som utgr det utmrkande knnetecknet p Guds folk, p dem, som Herren sjelf knner ssom sina? Denna frga blir fr alla redliga sjlar den mest nrgende. Och derp swara wi: Till denna lefwande Christi kropp hr hwar och en, som under mer eller mindre syndaelnde och skande efter frlsning omsider funnit sin enda trst, lif och salighet i Frlsaren, blott Frlsaren, s att Han, Han r hela fremlet fr hjertats lngtan och hjertats frid hjertats strsta sorg, d Han saknas, och strsta gldje, d Han r nra. Se, detta r brudens knnetecken. Och i detta sinne, nemligen att Christus r oumbrlig, frst och sist till frsoning och rttfrdighet, s ock till helgelse och frlossning i detta sinne ro alla christna lika. Huru mrkligt r det icke, att i alla lnder och tider, i alla folk och slgter och tungoml, der man finner christna, ehuru af s olika folklynnen och seder, de dock i denna hjertpunkt ro alla s lika. De kunna wara ganska olika i wissa andra afseenden, i gfwor och kallelser, samt i wissa enskilda meningar; men uti ett ro de alla lika: att Christus, Christus r deras lif och deras wisa. Se, dessa ro nu de, hwilka utgra det Guds folk, om i wr text betecknas med Guds stad. I sanning en underlig stad! Liten och oansenlig, och dock s stor och herrlig stor till sitt omfng, lika med werlden, strckande sig frn pol till pol, och fwermttan herrlig till sitt inre wsende och sin slutliga bestmmelse. En gng skall man ock se de frstrdda samlade, d skall man skda bruden i bennes fulla glans och prydning. Hwad under om min lngtan d alltmera strcker sig, Jerusalem, Guds helga stad, dit upp, dit upp till dig. Min hrkontst r ju dock af dig, och jag r frmling hr, I dig jag har mitt borgerskap, och der jag hemma r. Den 19 Maj.
G till mina brder och sg dem: Jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud. Joh. 20: 17. Detta war det frsta, som den uppstndne Frlsaren talade efter sitt stora werks fullbordande; och wi mrka i orden en ptaglig omsorg att fsta uppmrksamheten p ordet broder, d Han med en s besynnerlig widlyftighet uttrycker detsamma, sgande: "Min Fader och ede r Fader; min Gud och eder Gud." D wi hrjemte fwen betnka, att Christus icke fre sin dd brukade tilltala sina lrjungar med brodersnamnet Han hade wl frut kallat dem wnner och bewisat dem all krlek, samt i allmnna ord frklarat, att "den, som gjorde hans wilja, skulle wara hans broder och syster och moder"; men Han hade dock icke bestmdt tilltalat dem med namnet brder utan det r frst, d det stora frsoningswerket war fullkomnadt, d syndafallet war godtgjordt, ormens hufwud krossadt, synden frsonad och den ewiga rttfrdigheten framhafd, och sledes menniskornas ursprungliga barnaskap hos Gud war terstldt det r d, Han begynner bruka det namnet brder, och sger: "Min Fader och eder Fader, min Gud och eder Gud." Wisst r detta betydelsefullt, wisst m man stanna och betnka det! Och att detta war det frsta, Herren talade efter sin uppstndelse, fr en ny mrkwrdighet, d wi besinna, att detta just war det stora mlet fr hela Christi frsoning, nemligen att terstlla wrt i fallet frlorade barnaskap hos Gud. Ty allt, hwad som eljest utrttades, ssom att synden frsonades, lagens frbannelse borttogs och den ewiga rttfrdigheten framhades, allt r blott delar af ett enda stort werk, nemligen wrt frlorade barnaskaps terstllelse. Ty detta r ju hela hufwudsaken, att menniskan i begynnelsen war skapad till Guds barn och arfwinge; och nr detta hennes barnaskap genom syndafallet frlorades, skulle "qwinnans sd" terstlla detsamma. Uti barnaskapet hos Gud frenar sig all salighet; ty ro wi barn, s ro wi ock arfwingar. Det war sledes terstllelsen af detta, som utgjorde mlet och sammanfattningen af allt, hwad Christus, ssom wr andre Adam, skulle utrtta. Den, som frsttt detta, skulle efter Christi fullbordade frsoning af sig sjelf kunnat frga: r d nu wrt barnaskap hos Gud terstldt? ro wi nu terbragta till det i fallet frlorade frhllandet till Gud? Och nu kommer hr Herren Christus sjelf och sger det och det r det frsta, Han talar efter sin uppstndelse; och Han har en synnerlig omforg, att man skall mrka, hwad Han sger:" Mina brder min Fader och eder Fader, min Gud och eder Gud min och eder! min och eder!" Den, som icke hr frnimmer ngot stort och gudomligt, mste hafwa alldeles "frhllna sinnen". O, s mrkwrdigt! Christus sjelf, Herren af himmelen, Guds ewige Son, som frst kom och blef en menniska ssom wi och nu fullbordat terlsningens werk, Han sger om arma skrpliga lrjungar: Mina brder mina brder min Fader och eder Fader! S har Herren nedbrutit medelbalken, s r ter Gud och menniskan frenad, s r det frlorade terstldt: barnaskapet hos Gud. S r Guds Son worden, ssom apostelen sger, den frstfdde bland mnga brder; mrk: "den frstfdde bland mnga brder." Hwad hr jag, hwad hr jag! Om wi ock ofta betraktat denna underbara brodershelsning, hafwa wi dock knappt gjort den ringaste brjan. Hr r ett djup och en hjd, som gr fwer all wr frmga; gfwan r allt fr stor och wra hjertan alltfr trnga. "Frn djup och till djup i Guds ewiga rd serafen ej blickar ett under af nd mer stort och mer saligt n detta." Men skulle nnu ngon sga: Ja, det war lrjungarna, dessa Jesu nrmaste och trognaste, som hade fljt Honom i mer n tre r, och som woro fromma och heliga det war dem, Han kallade brder.
Hwad kommer detta oss wid? - s wilja wi blott swara: Har du nnu icke frsttt, att detta broderskap med Christus r detsamma som wrt barnaskap hos Gud, och att detta war sjelfwa hufwudmlet fr hela Christi frsoning, hwilken ju icke skedde blott fr ngra f wnner, utan fr hela werlden? Wisserligen r det alltfr orimligt, att wi, arma syndare, skola wara Christi brder. Men hwad sger Skriften? Och har wl Christus haft anseende till person? Gud, alla menniskors skapare och frlsare, ser icke efter personen, utan efter menniskan. Icke ens Christi egen moder fick hafwa ngot fretrde, utan allt, hwad menniska heter, war fr Honom lika. Det r blott menniskan, som r s dyr fr hans gon, och icke den och den personen, med den skilnad allenast, att de trogna ligga wid hans skte, ro hans lust och fgnad, d de otrogna ro sorgebarn, fjerran frn hans famn. S gller d detta broderskapet icke blott de frsta lrjungarna, utan fwen oss alla, som genom deras ord tro p Honom. O, stora herrlighet! O, ewiga frjdeklla! Hwar och en ibland oss, som genom deras ord brjat tro p Honom, har samma lott som de uti denna hans ljufliga tillfgelse: Mina brder min Fader och eder Fader, min Gud och eder Gud. Han har sagt: "min Fader eder Fader". Han har sagt: "min Gud och eder Gud". O, min arma sjl r du ej glader, Att ock du har ftt ett sdant bud! O, det broderskapet, se det gller Mer n allt, hwad hr man nmna kan, Ty i bredd med Jesus det mig stller, Ger mig rtt till samma arf som Han. Den 20 Maj. Och Gud skall aftorka alla trar af deras gon; och ingen dd skall sedan wara; icke heller grt, icke heller rop; ty det frsta r frgnget. Uppb. 21:4. D allt detta, som tillhr det frsta - det frsta tidskiftet, wr maskperiod p jorden "trar", "grt", "rop", "wrk" och "dd", r frgnget, d skall der wara blott frjd och ett "lustigt wsende p Guds hgra hand i ewighet". D skall jag aldrig mer grta, ngslas och lida af syndens makt i mig, af djefwulens frestelser och anfktningar, eller af werldens ondska, frakt, lgn och smdelse. Tnk, hwad detta r: Nu skall jag aldrig mer lida af syndiga tankar eller begrelser, utan wara alltid helig, ren, fri och andlig; nu skall i mitt hjerta g wgor af ondliga salighetsknslor. Nu skall jag hafwa ett sdant hjerta, som kan helt och fullkomligt lska Gud, ett hjerta som ingen strre salighet knner n i det heliga och underbara, som jag nu skdar och tnjuter; nu skall jag aldrig mer behfwa sga mig, att jag br lska Gud, utan jag skall hafwa ett sdant hjerta, som icke kan annat n lska Honom och allt, hwad som tillhr Honom likasom en warm lskare af sig sjelf har det hjertat, att han lskar och har deri sin sllhet. O, hwilken salig tid, d synden icke mer lder wid oss! Wi skola icke mer kmpa med detta upproriska hjerta, som nu bestndigt will fra oss ifrn Gud; icke mer frtryckas af det djupa frderfwet, af ngon trghet, kallsinnighet, eller af wrede, eller af otlighet, eller af stolthet, eller af skygghet fr Christi beknnande. Intet stapplande, intet Andens bedrfwande, inga syndiga ord eller gerningar skola mer krnka wrt samwete. Wi skola nu hwila ut ifrn allt detta fr ewigt. Widare, wi skola icke mer knna ngot twifwel p Guds krlek. Wi skola icke mer bruka sdana ord som dessa: "Huru skall jag weta, att mitt hjerta r uppriktigt infr Gud? att min omwndelse r sann, att min
tro r lefwande? Jag fruktar, att allt, hwad jag gr, r skrymteri, att Gud r wred p mig." Nej, allt detta tillhrde det frsta, eller jordlifwet. Allt detta skall nu wndas i lof. Wi skola aldrig mer frukta ngot Guds misshag; ingen hjertewrk, intet helwete skall mer blandas med himmelen. Hr hnder det ofta, att de trogna knna Guds wrede "trycka och trnga dem med alla sina bljor"; men d detta frsta r frgnget, skola de fullkomligt "se och smaka, huru ljuflig Herren r", och nu hra hans tilltal: "Jag har som snarast, uti ett gonblick, gmt bort mitt ansigte fr dig; men med ewig nd will jag frbarma mig fwer dig." Wi sga n en gng. Tnk, hwilken salig sabbatsro och hwila, nr wi icke mer skola knna kttets och djefwulens frestelser! Hwilken smrta r der icke fr en christen att blott knna frestelser till allt ondt: n dessa hemska och hdiska tankar om Gud, om Christus, om wissa heliga sanningar; n ter frestelser att wnda sig till de nrwarande tingen, att leka med syndens lockmat, att ska ngon gldje i kttets lustar, hwilka ro frdiga att som krut fatta eld, s snart en gnista faller deri. Wi swfwa hr i bestndig fara. Hwarje sinne, hwarje lem hos oss, hwarje skapad warelse kan blifwa oss till frestelse. Wi kunna knappt ppna gonen, utan att afundas dem, som ro fwer oss, eller frakta de ringare. Huru snart frg wi oss icke med tungan, och isynnerhet med hjertat! Hafwa wi ett skarpt frstnd, huru snart uppblsas wi icke! ro wi befallande, huru snart missbruka wi icke wr makt! ro wi underordnade, huru snart knota wi icke fwer andras fretrden och tadla dem! Sdana hjertan dragas wi med nu. Tnk, d wi blifwa alldeles fria frn allt detta onda! Och detta allt fr ewigt, fr ewigt "ty det frsta r frgnget". Men allt detta r nu taladt, "ssom af ett barn", och blott om det onda, wi skola undkomma. Ty af detta onda hafwa wi erfarenhet. Men hwem kan wl sga ngot wrdigt om det goda, wi skola erhlla? Det r, "hwad intet ga har sett, och intet ra hrt, och uti ingen menniskas hjerta r uppstiget". Betnk allenast, nr den allsmktige Guden fretager sig att riktigt gldja sina hemkomna barn, hwad Han d kan gra! Han kan skapa ondlig salighet. Han kan, om s fordrades, blott skapa sdana hjertan uti oss, som af sig sjelfwa knna en outsglig frjd. Wi erfara ju ofta, huru sorg och gldje endast bero af sjelfwa hjertats stmning, s att ett gladt hjerta frjdas utan synnerlig anledning. Tnk d, nr frst alla omstndigheter ro de allrasaligaste, och s derjemte hjertat r friskt, gladt, ja, s frjdedrucket, som den allsmktige Skaparen kan gra det. Wi frst, att nr blott den tid kommer, att Gud will gra salighet, d kan Han gra outsgliga ting; och fr det andra att Han, som r sjelfwa krleken, nu fwen mste wilja det d wi, som ro onda, ndock kunde wilja skapa himlar. O Gud, frdrif det tjocka mrkret i wr sjl. Wi hafwa ju outsgliga ting att wnta, s sannt du sjelf har sagt det. Ja, Min Den Som hgre, klarare n gull, n solen sjl skall skina rofull fr stolen. gode Guden iklr mig skruden, sjelf Han lofwat t den kra bruden.
En ewig, ofrgnglig frjd det blifwer, Som fridens Gud i himlens hjd mig gifwer, Der Jesu wnner med palm i hnder Lofsjunga Lammet, som de sina knner. Den 21 Maj. Jag will lofwa Herren all tid; hans lof skall alltid wara i min
mun. Ps. 34:2. S sger den prfwade David. Och s br wisst en christen hafwa det, hwilken r insatt i hela Christi rikedom, att han i all tid r glad och tacksam i en sdan lycka, ssom ock apostelen sger: "Waren alltid glada och tacksamma i allting, ty det r Guds wilja om eder genom Jesus Christus." Frst r det wisst den billigaste och saligaste pligt, att Guds barn redan hr i prfningswerlden begynna det himmelska lifwet, nemligen att prisa och lofwa wr Gud gldjas, lska och prisa sin himmelske Fader, fr allt hwad Han i sig sjelf r, och fr hwad Han emot dem gjort, gr och skall gra. Hwem kan utsga alla de blott hrmed antydda mnen fr Guds lof? Men hwad som r icke mindre wrdt att i tid besinna, r, att otacksamheten r en sdan synd, som har en hel mngd olyckliga fljder med sig "otacksamheten r eet uttorkande wder, fr hwilket alla Guds ndeskllor utsina" och otacksamheten r ett slags frtrollning af menniskans sinne, s att hon icke ser det goda hon har, s att, om hon ock i sjelfwa werket r den lyckligaste p jorden, hon skall g ssom en olycklig warelse genom lifwet och wara en martyr fr idkelig missbeltenhet, en brda fr sig sjelf och en Guds ras frnekare. Det skra r, att den, som ftt minst p denna jord, har dock stora skl att oafltligen prisa, tacka och lofwa wr Gud; ty blott att f se eller weta ngot om Guds herrliga werk och wsende borde uppfylla oss med hans pris. "Hela jorden r full med hans godhet. Himmel och jord ro fulla af hans ra." Den minst lycklige har stora skl att prisa Gud, blott fr hwad Han i sig sjelf r. Mycket mer d, om du ock r en ibland dem, som p ditt eget hjerta erfarit hans stora nd och barmhertighet, blifwit bendad med den saliga kallelsen till Christi rike, bendad med den Helige Andes upplysning, s att du lrt knna dig sjelf och din Frlsare och blifwit ett Guds barn och jemte allt detta kanske ocks tnjuter en hel mngd synliga wlgerningar af Gud, andliga och lekamliga, har Guds ord och dagligt brd, ja, allt hwad ndigt r fr resan genom lifwet: huru br du icke d tacka och lofwa wr Gud! Om du nu twrtom frgter allt detta, gr ofrnjd och otlig och ser p ngra sm obehag, s r detta en otacksamhet, som icke gerna kan blifwa ostraffad. En christen br wara en glad och tacksam menniska. Om wi nu frsttt, att otacksamheten r en mycket farlig och frderflig synd, s terstr nnu den frgan: Huru skola wi f sdana hjertan, som rtt wrdera det goda, Gud gifwer, samt tacka och prisa Honom derfr? Ja, hr hjelper ingenting annat, n hwad apostelen sger: "Waken upp rtteligen!" Hr hjelper intet annat, n att wi sannfrdeligen f Gud fr gonen. Detta r rtta wgen. De mest dda och otacksamma menniskohjertan hafwa blifwit fulla af Guds lof och pris, nr de endast ftt sina gon ppnade att se Gud, och hwad godt Han gjort oss och dagligen gr. Derfre, d David wille rtt uppwcka sin sjl till Guds lof, sade han: "Och frgt icke frgt icke, hwad godt Han har gjort dig". Har Gud icke gjort dig ngot godt, s behfwer du icke tacka Honom. Wi borde wisserligen prisa och tillbedja Gud, blott fr det Han r i sig sjelf, om Han ock intet godt hade gjort oss, ty wi intagas ju ofta af en stor personlighet, fwen om wi icke erfarit ngot godt af honom. Men den rtta tacksamheten till Gud intager intet menskohjerta, frrn det sjelft erfarit en mycket stor nd af Honom, nemligen den stora nden som helt uppsmlter och omskapar menniskan. Derfre kunna wi aldrig med allwar uppmana ngon annan till Guds pris n dem, som erfarit den stora barmhertighet, att de blifwit frn ddens och djefwulens wld frlsta och af Guds Ande fdda p nytt. De dda prisa dig icke, o Herre; och utan en blir fdd p nytt, kan han icke ens i tiden se Guds rike. Han r blind och dd, han ser icke Guds
herrlighet. Att ska bringa en sdan till hjertlig gldje och tacksamhet, det wore ssom att wilja bringa sn och is att blifwa warma. Men ssom det r ett ffngt frsk att arbeta med sjelfwa hjertat, att gra det warmt och tacksamt, d wi icke erfarit Guds godhet; s r det andra sidan mycket ltt att wara tacksam, nr wi smaka och se, huru ljuflig Herren r, ja, d wore det twrtom swrt att icke f tacka och prisa Honom. Det war icke swrt fr Israels barn att prisa och lofwa Gud, d de hade gtt genom det rda hafwet och sett sina fiender begrafwas i dess bljor. O nej, det war d mycket ltt, det war ett oemotstndligt behof fr deras hjertan att d f utbrista i Guds lof och pris. Hr, huru de d sjunga endast om, hwad Herren hade gjort, hwad Herren war, hwad Herren bewisat dem. Det r d hela hemligheten af ett tacksamt och lofsgande hjerta, att det ser Herren. O Herre Gud, ondelig! Giw mig nd till att prisa dig Och stta all min tro dertill, Att du r ewigt god och mild. O Jesu Christ, som mandom tog! Hjelp mig att komma stds ihg Din bittra dd, ditt rena ord, I dem min sjl r saliggjord. O Helge And, gif oss din nd Att alltid flja dina rd. Ledsage, hgne oss din hand, Gud Fader, Son och Helge And. Den 22 Maj. Wandren, ssom tillbrligt r, hwar och en uti den kallelse, deruti I ren kallade, med all dmjukhet och saktmodighet, med tlamod unddragande den ena den andra i krleken. Eph. 4:1,2. Du som r ett Guds barn wandra din hga kallelse wrdigt! Nr du ser andra, ja fwen dem, som wilja wara christna, likwl fritt lemna sina sinnen ppna fr al1 ffnglighet, lyssnande, skdande och talande i mnga onyttiga ting, br du, som r kallad till det saliga umgnget med Frlsaren och har den Helige Ande i ditt hjerta, deremot akta p, hwad som r behagligt fr detta ditt hga sllskap. Bedrfwen icke Guds Helige Ande, sger apostelen; och ter: Guds tempel r heligt! Du skulle d hlla ngon wakt om ditt hjertas tempel, att icke allt werldsligt fick dit inkomma. Nr du ser andra frsnka sina dyra sjlar i mnga och stora planer fr jordisk winning fr att hr bereda sig ett paradis, br du, som r kallad till Guds rike och herrlighet, deremot hafwa din skatt och ditt paradis i himmelen, "fara efter det , som r ofwantill", och endast fr Herrens wilja och bud med dina lemmar skta det jordiska, under det hjertat sker de ting, som icke synas. Nr du ser andra, som ock wilja wara christna, likwl s "lefwa sig sjelfwa", att de kunna se sin omgifning, i otrons och syndens mrker, wara stadd p frtappelsens wg och likwl knappt med ett ord warna dem, tillbakahllna af menniskobehagsamhet, lttja och maklighet, br du ter, som nu har ditt lif och din salighet af Christi dd, betnka, att "Han r frdenskull dd fr alla, att de, som nu lefwa, icke skola lefwa sig sjelfwa", och att Han derfre "gjort oss fr wr Gud till konungar och prester", att wi skola med allwarlig bn och ordets beknnande stndigt
frsamla med Honom. Tag hr widare de exempel, som apostelen sjelf anfr. Han sger: Med all dmjukhet och saktmodighet, frdragande den ena den andra i krleken. fwen hruti skola wi wara Guds efterfljare, ssom lskliga barn, att wi icke mer wandra ssom de, hwilka lefwa i sitt sinnes ffnglighet. Ja, fwen om de wilja wara christna, men der r ett hgfrdigt och stormodigt wsende, s att de alltid wilja wara de frnmsta, wisaste och starkaste, skall du deremot ihgkomma, att du r kallad till det rike, om hwilket Herren srskildt frklarade, att den, som der will wara den strste, skall wara ssom den minste, och den, som r ypperst, skall wara allas drng; men att de, som hlla sig och wilja hllas fr de frmsta, skola warda de yttersta. Ja, mtte wi aldrig glmma, att bland alla de oarter, som Christus bestraffade hos sina lrjungar, war det ingen, fr hwilken Han warnade med s frskrckande ord som fr hgmodet. Fr detta warnade Han dem ofta och wid ringaste tecken deraf. Nr de frgade, hwem som war den strste i himmelriket, afskar Han med s grufliga ord deras inbillningar, att Han sade, att de icke alls skulle komma derin, om de icke omwnde sig frn detta sinne och s frnedrade sig som ett barn. D lrjungarna en annan gng frjdades t sin makt att utdrifwa djeflar, genast sade Herren: "Frjden eder icke, att andarna ro eder underdniga, men frjdens, att edra namn ro skrifna i himmelen." S grannlaga r denna punkt; s farlig denna frnjelse fwer egna fretrden och utmrkelser. Men att wra namn, ro af nd skrifna i himmelen, det r ett med de swagaste ndebarn gemensamt godt, t detta f wi frjda oss. D Petrus sade: "Om n alla frargas i dig, skall jag dock icke frargas", genast tillstaddes det satan att slla honom ssom hwete. Sedan skref samme Petrus: "Hllen eder hrdt wid dmjukheten, ty Gud str emot de hgfrdiga, men de dmjuka gifwer Han nd." Widare: nr du ser andra, som ock wilja wara christna och kunna bete sig mildt och wnligt bland frmmande, likwl wara tyranner i sitt hus, trtosamma och hrda mot sina medmenniskor, skall du deremot ihgkomma din kallelse att wara hans efterfljare, som icke war "knorrisk och gruflig", utan "mild och dmjuk af hjertat". fwa dig med allwar uti hjertans barmhertighet, mildhet och saktmodighet, att icke kttet fr hafwa frihet. Och om du icke kan hmma hwarje utbrott af ett retligt lynne, mste du dock deruti skilja dig frn de ogudaktiga, att du ter erknner ditt fel, r snar till wnskap och icke lter solen g ned fwer din wrede. fwen om du werkligen har swra medmenniskor, kom ihg, att det just r din kallelse ssom christen att fwerwinna ondt med godt och att "tw deras ftter" ssom apostelen hr sger: "Frdragande den ena den andra i krleken." Wr lrofader Luther skrifwer: "Om din make, din tjenare, ditt husbondfolk ocks werkligen hafwa ett frargligt fel, hll dem detta till godo och anwnd du din strre nd till deras tjenst och frbttring; men wet, att du r kallad att bra nstans brdor, helst som fwen du wisserligen har ngot fel, hwilket ock andra mste hos dig frdraga." Se, till sdant ro wi kallade. Och p detta stt skola wi uti alla mjliga fall betnka wr hga och saliga kallelse ssom christna och Guds barn och s wandra, som tillbrligt r i den kallelsen. Gud gifwe oss alla alltmer sin nd hrtill! Lt din frid Bo i hjertat all min tid! Sdan du den, Jesus, ger, Lt den wxa mer och mer Under lifwets kamp och strid. Gr mig mild, Utaf hjertat lik din bild;
dmjuk, tlig ocks d, Nr du lgger korset p Ifrn knot och otro skild. Den 23 Maj. Blifwen i mig! Blifwen i min krlek. Joh. 15: 4,9.
Mrk detta: Blifwen i mig! Blifwen i min krlek! Det mste ligga ngot besynnerligt wigtigt i dessa ord, efter Herren sjelf s ofta upprepar dem. Det r icke mindre n tio gnger efter hwarandra, som Herren i Joh. 15 brukar det ordet om blifwandet i Honom, hwaraf hwar och en m betnka, med hwilket allwar och nit wr Frlsare will inskrpa denna sak hos oss, och huru fwermttan wigtig den mste wara, d Han s ofta upprepar ett och samma ord. D mste det ock wara oss af stor wigt att fatta, hwad Herren menar. Gif d akt p, huru Han talar, och betnk, att Han icke sger: Blifwen i min tjenst, blifwen i min efterfljelse, eller blifwen i bn till mig nej, Han talar om ett mycket innerligare frhllande, d Han sger: "Blifwen i mig;" "om I blifwen i mig." Hela det djupa innehllet af detta uttryck lrer wl ingen i tiden kunna helt genomskda eller utsga; men s mycket inse wi, att det talar om den allrainnerligaste frening med Honom sdan Han ock uttryckt den med bilden af grenar i ett trd. Men hwad wi kunna frnimma af denna frening och hwarigenom den uppkommer, det antyder Herren med de frklarande tillggen: "Om mina ord blifwa i eder blifwen i min krlek." Wi blifwa i Christus, d wi blifwa i hans krlek och hafwa hans ord icke blott i hufwudet och munnen, utan i hjertat, s att det utgr wr werkliga trst. Ditt blifwande i Christus och hans blifwande i dig r ofta den allrastrsta hemlighet. Men gif akt p, om du lefwer af Christi ord och Christi krlek. r det s, d lefwer du i Christus, och Christus i dig. Du kan wl weta med dig, om du har trst i Christus, sledes: om du plgar hafwa bekymmer fwer dina synder och uselheter och d fr din trst endast genom ordet om Christi krlek, Christi rttfrdighet, Christi blod, eller om ditt hjerta har trst af sig sjelft eller af ngot ditt grande gif wl akt p, om du har din trst genom hrande eller genom grande. D mrker du, om du lefwer af tron. Nr du med allt eget arbete aldrig kan blifwa trstad, utan endast genom evangelii hrande, d mrker du, att din trst kommer af tro. Detta r en punkt s wigtig, att den, som icke will wara bedragen, mste ndwndigt derp gifwa akt. Har du ett hjerta, som beror och lefwer af ordet om Christus, liksom kroppen af lekamlig spis, d blifwer du i Honom och Han i dig; d knner du ock, huru ditt hjerta innerligen drages till Honom, hungrar och trstar efter Honom och blott i Honom och hans krlek fr trst och lif. Hwad det will sga, att wi lefwa af Christi krlek, och att Christus lefwer i oss genom tron, det r herrligt beskrifwet af Paulus i Gal. 2: "Jag r genom lag dd ifrn lagen, p det jag skall lefwa fr Gud; jag r korsfst med Christus. Men jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig; ty det jag nu lefwer i kttet, det lefwer jag i Guds Sons tro, som har lskat mig och gifwit sig sjelf ut fr mig." Se hr helgelsens rtta lif och rtta kraft. Detta heter: Blifwen i mig blifwen i min krlek. Mrk, huru apostelen talar: "Jag r genom lag dd ifrn lagen jag lefwer nu i Guds Sons tro, som har lskat mig." Se hr, du arma sjl, hwad det r, som fattas dig, d du r slaf under synden, d du wl kan frskrckas, ja, frtwifla
fr synden, men likwl icke kan rent afsky och hata henne, utan synden r wldig fwer alla dina sinnen och lemmar. Felet r, att du icke r dd ifrn lagen, icke r fri och salig i Christi krlek, utan r inwrtes lagbunden och trlsinnad. Huru war det d mjligt, att du skulle hafwa lif och kraft och en helig wilja? "Om en lag wore gifwen, som kunde gra lefwande, s wore rttfrdigheten sannerligen af lagen." Nej, bokstafven ddar; lagen gr blott synden lefwande och "mktig i wra lemmar att gra dden frukt". Will du hafwa lif och kraft till ngon helgelse, s mste du wara "dd ifrn lagen" och lefwa blott i Christi krlek. Apostelen sade: Jag r genom lag dd ifrn lagen. Frst har sjelfwa lagen ddat mig, min sjelfwerksamhet och inbillning, nemligen d den uppwckte i mig all synd, "beswek mig och drpte mig dermed" "och jag wardt dd" det war slut med mig, jag frmdde intet mer gra, knna, tnka eller fretaga, kunde icke rra ett finger till min frlsning, jag war frtappad, jag war dd. D kom en annan lag, trons lag, och sade: Tro p Herren Jesus! Evangelium frkunnade mig all Christi frtjenst, hans dd och hans krlek, och allt fr mig, och min ande blef lefwande; och nu, skild frn den gamle man-nen, blef jag frenad med Honom, som r uppstnden ifrn de dda, och "jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig; ty det jag nu lefwer i kttet, det lefwer jag i Guds Sons tro, som har lskat mig och gifwit sig sjelf ut fr mig." Det r sjelfwa lifwet i mitt lif, att Guds Son har lskat mig och gifwit sig sjelf ut fr mig. Detta heter: "Blifwen i min krlek." S allt beror af Herrens nd allena; Wr bttring, tro och krlek, frid och hopp Och wrt frblifwande wid detta ena, Allt mste blott ur nden spira opp. Ju mer jag lrer, hur Han sig frbarmar, Fr mig alltmer Han blifwer dyr ock kr, P nden trygg jag hwilar i hans armar, S djupt elndig i mig sjelf jag r. Den 24 Maj. Han skall fda sin hjord ssom en herde. Han skall frsamla lammen i sin famn och fodra de lamdigra. Es. 40: 11. Tnk, hwilken trst, d man i medwetandet af sitt eget hjertas mrker, falskhet och ostadighet, af djefwulens grymma afsigter, list och ihrdighet, och slutligen af den frwirrande mngfalden af lrdomswder, knner sig otrygg och bfwande fr att frwillas, borttappas, frloras hwilken trst, d Herren sger, att Han will sjelf wara wr Herde. Tnk, hwilken trst fr en arm syndare, som knner sin mkliga wanmakt i allting, att Christus betraktar syndare blott ssom fr; wi betyda icke mer, wi ro blott fr, fr hwilka Han r den gode Herden, som hellre lter sitt lif, n Han ser, att fren frgs. Tnk, hwilken trst, d man ocks med bekymmer ser p den friga "klena hjordens" faror, ser, huru mycket som frwillar fren hwilken trst, att Han som har "all makt i himmelen och p jorden", Han r Herden fr fren, Han skall srja fr dem. Och tnk, hwilket betryggande rttesnre fr alla de underherdar, de "sm drngar", ssom Esaias kallar dem, som in- och utifrn ansttas med frgan: "Wisar du fren den rtta wgen, behandlar du fren rtt?" hwilken trst att ega detta betryggande rttesnre, detta afgrande fredme af Herren sjelf, som sger: Jag r den gode Herden. Fr denna fwerherde mste wi dock alla samt och synnerligen bja oss, efter Honom mste wi rtta oss, annars ro wi sannerligen inga goda herdar. Hwilken som icke har Christi Ande, han hr icke Honom till.
Det frsta, som i detta mne r tnkwrdt och frjdar en fattig syndare, r, att wi hr se, huru Gud betraktar menniskorna blott ssom fr, borttappade och wanmktiga fr, som omjligt kunna sjelfwa wrda och wakta sig fr ulfwen, utan helt och hllet bero af en herde. S har ju Herren fwerallt beskrifwit menniskan och arbetar oupphrligt p att nedsl och frntaga oss de inbillningar, som ligga s djupt i all wr natur, att wi sjelfwa skola hafwa ljus och kraft att hjelpa oss, wi skola wl ngot frst och ngot kunna gra. Emot denna djupa, ondliga inbillning sger ordet twrtom: "Gud sg af himmelen upp menniskors barn, om der wore ngon frstndig, som frgade efter Gud; men de ro alla affallna och allesammans odugliga; der r ingen, som gr godt, ja, icke en." Ja, wi ro s "odugliga", sger apostelen, att "wi ro icke ens beqwma ngot tnka ssom af oss sjelfwa^, utan Gud mste werka "bde wilja och gerning". En sdan oduglighet ligger nu uttryckt uti bilden af fr. Fren ro bland alla djur de mest blottstllda, wrnlsa och enfaldiga; icke hafwa de tnder att frswara sig med emot ulfwen, derjemte ro de knda fr en sdan brist p klokhet, att de blifwit till ett ordsprk fr den egenskapen, s att man kallar en mycket inskrnkt menniska, ett fr. S ro wi ock alla i det andliga besynnerligt draktiga. De eljest mest kloka mn ro de strsta drar, s snart det rr deras egna sjlar; och de mest upplyfta christna ro alltid fr satans djuphet frlorade, om Herren slpper dem. Och fwen d wi som tydligast se, hwad wi borde gra, ro wi dock s wanmktiga, att wi ofta mste ropa och qwida: "Jag r sld under synden; det goda, som jag will, det gr jag icke; och det onda, som jag icke will, det gr jag". O, besinna dock en gng detta, du som frbrkar ditt hjerta med frgan om ditt eget tgrande till din salighet! Du betyder icke s mycket, du r blott ett fr; fall ned fr Herren och beknn med David: "Jag r ett wilsefarande och borttappadt fr; sk din tjenare!" Beknn, att du frmr alls intet, icke ens ngot tnka; begr allting blott ssom en gfwa af Herren. Om Han behagar gifwa dig ngot, s har du det; om icke Han gifwer, s r allt frgfwes. Du r blott ett swagt och wrnlst fr. Men se nu widare, hwilken outsglig trst det r, att Herren Christus sjelf sger sig st i det frhllande till oss, som en herde till fren. Nu r det en herdes sak, att han skall hafwa wrd om fren att han icke skall wnta, det fren skola sjelfwa kunna frswara sig, sjelfwa wakta sig fr ulfwen, sjelfwa fwerwinna honom, utan det r herden, som skall gra allt detta och det utan afseende p, om fren ro det wrda eller icke. Det tillhr herdens kall. Tnk nu, d Herren Jesus sjelf sger: Jag r den gode herden, s tillter Han ju, att jag s anser Honom, och att jag wntar af Honom just det, som tillhr en herde. Hwem skulle jag tro, om icke Herren sjelf? Hwad fattas mig nnu? min Herde Han r, Den trofaste, ndige Herren. De swaga sm lammen i famnen Han br Och r frn de sina ej fjerran. P grnskande ngar Han frer sin hjord Till friskaste kllsprng, s lr mig hans ord, Och ewigt det ordet frblifwer. Jag fruktar mig ej, ty hans kpp och hans staf De trsta och styrka mitt hjerta; Och allt hwad mig mter, det wet Han ju af, Det ware sig frjd eller smrta.
Hans nd och barmhertighet flja mig hr, Och snart fr jag se Honom, ssom Han r, Och bo i hans hydda fr ewigt. Den 25 Maj. I ren werldens ljus. Matth. 5: 14.
D Herren sger, att Han r werldens ljus, och p ett annat stlle till sina lrjungar: I ren werldens ljus, motsga dessa ord hwarandra alldeles icke. Jesu lrjungar ro werldens ljus, lika wisst som Han war det sjelf. I det afseendet, att Han war en frsoning fr werldens synder, der str Han allena; der regerar Han, utan ngon medhjelpare Han trampade vinpressen allena. Men i det afseendet, att Han framstllde genom sitt exempel Guds wsendes egenskaper, deruti intager Han samma plats, som hans trogna skola intaga. Hwarje frlst syndare kan wara och mste wara en framstllning af Guds helighet och krlek, ssom Jesus war det sjelf p jorden. Gud den allrahgste har deruti uppenbarat ett prof af sin wisdom, att Han omwnder sina trogna att wara werldens ljus. Mnga Guds egenskaper kunna beskdas i skapelsens werk, och nnu ondligen klarare ro de fr oss framstllda i hans uppenbarade ord. Men det r blott ngra f, tnkande sinnen, som studera naturens bok, och fwen den skaran, som med allwar betraktar Guds heliga ord, r jemfrelsewis ganska ftalig. Men de troendes umgnge och uppfrande, det r den bok, som alla menniskor lsa; de christnas lefwerne r uppenbart fr alla dem, af hwilka de ro omgifna. Intet begrundande skarpsinne behfs fr att kunna granska deras ord och gerningar; nej, bde de lrda och de olrda gifwa noga akt p deras frhllande. Och otaliga menniskor skulle aldrig hafwa tnkt p att underska Guds uppenbarade ord, om de icke hade blifwit frda till uppmrksamhet p Gud, genom att se hans wsende uppenbaradt i hans barns lefwerne. D werldens barn se, hwad Christi lrjungar hafwa blifwit genom tron p evangelium, d blifwa de ofta bewekta att lyssna till och underska detta evangelium och slutligen fwen att annamma det. Christi allmnna frsamlings pligt r ocks hwarje enskild frsamlings, och hwarje dess medlems pligt. Hwarje christlig frsamling r satt till ett werldens ljus, fr att wisa Guds helighet och krlek och slunda tjena till att locka syndare till Frlsaren. Om ngon frsamling icke slunda framter ngot werldens ljus, som str i klar tskilnad mot den onda, frmrkade werlden rundtomkring, s frtjenar den icke namn af Christi frsamling. Ltom oss emellertid wl ihgkomma, att ssom hwarje frsamling r sammansatt af enskilda medlemmar, s beror det helas beskaffenhet p de enskilda medlemmarnas. Hwarje medlem r kallad att wara ett werldens ljus "ett Christi lefwande bref, kndt och lst af menniskorna". Om ngon medlem i Christi frsamling icke r ett sdant ljus, ett sdant lefwande bref frn krlekens och helighetens Gud, d frwerkar han sin rttighet att tillhra den han r endast en skada och en skam fr frsamlingen, och han r ocks en stor skada fr werlden rundtomkring. lskade brder och systrar, str det s till med ngon af oss? Wi gra denna frga, icke att ngon skall se sig omkring och anfalla andra med sin dom, utan att hwar och en, som kallar sig Jesu lrjunge, m frga sig sjlf: "Str det s till med mig?" Wi bedja hwar och en af
eder alla att uppriktigt underska, hwad det r hos dig, just hos dig i dina afsigter, eller ord, eller gerningar som kan frhindra Christi rike och hans namns ra. M hwar och en, som kallar sig en Christi lrjunge, gra sig sjelf denna frga p fullt allwar: "Hwad r det hos mig, som kan gifwa lastarena rum och frhindra syndares omwndelse? r icke jag p ngot stt en orsak dertill, att ngon sjl missaktar ordet och anser all lefwande christendom fr skenhelighet?" Ja, m hwarje Jesu lrjunge gra sig sdana frgor! M hwarje christen nu, i denna stund, underska, hwad som hindrar Christi rike hos honom; och uppskjuten icke ett gonblick att ska rttelse och hjelp deremot. Det m swida, det m gra smrta, men det r bttre nu n sedan. Ltom oss aldrig glmma, att den grenen, som icke br frukt, skall afhuggas och kastas i elden. Detta r nu icke egentligen taladt till dem, som dagligen straffa och dma sig sjelfwa och borde nu twrtom se bort ifrn sig och s alldeles inswepa sig i Christus, att deras sjl uti hans nd finge den hwila och styrka, som fordras fr helgelsen; utan hr tala wi till dem, som under evangelii beknnelse ro lttsinniga och wrdslsa. Det r om sdana Luther sger: "Hr gller icke att se p deras mun, utan p deras lefwerne." Ja, hr gller icke, att du kan wackert tala, utan ock, om du har ngon Andens och kraftens bewisning. Af Gud och Christus r ltt att bermma sig; men derp skall det bewisa sig, att din tro r sann och uppriktig, om den ock medfr en helig Ande i ditt hjerta, som angriper, binder och korsfster din gamla menniska och gr dig dmjuk och krleksfull. Du skall wl nd aldrig i tiden blifwa njd med din helgelse och kraft, s framt du r waken och icke blifwit af tjusaren sfd i sjelfhelighetens inbillningar du skall wl nnu alltid knna mycket mer din synd n din helighet. Men andra skola wittna, och p ljufare tider skall du sjelf med apostelen besanna, att "Guds nd har dock icke warit ffng i dig", att de mest framstende Andens frukter, ehuru icke till det mtt som du nskade, likwl werkligen fljt af din tro. Hjelp, Jesu, mig min hg frn jorden wnda Och wrdes sjelf ditt lif i mig upptnda, Mig leda in p lifwets rtta stig; Ja, med ditt ljus, din kraft i sjlen trda, Regera mig, min ande saligt glda, Att all min wandel wittnar stds om dig. Den 26 Maj. Och mnnerna wnde sitt asigte och gingo t Sodom. Men Abraham wardt stende fr Herren och trdde fram fr Honom och sade: Will du d frgra den rttfrdiga med den ogudaktiga? 1 Mos. 18: 22, 23. Wi g in i Mamres lund och lyssna till det mrkliga samtal, som p hjden derofwanfr hlles mellan Abraham och hans underbara gster, d de blicka ut fwer nejderna emot Sodom, som nu skulle frstras (1 Mos. 18: 1633). Hela detta upptrde r redan till sin art s kostligt, ehwad man ser p den himmelske Fadrens mildhet eller den trogne tjenarens frtroliga och nitiska beteende, att det kan frlusta alla trognas hjertan. Men det wisar oss p samma gng, hwad alla trogna hafwa att gra uti likartade tider; det ppnar oss en blick in uti en trogen Guds wns hjerta, just p en tid d ett gudlst folk skulle hemskas med en Herrens straffdom. Och nnu mer tilldragande och
trosstrkande r den blick, det ppnar oss i den himmelske Fadrens frbarmande hjerta, och det hga wrde Han stter p sina trogna, d Han will fr blott tio rttfrdiga skona en hel stad, full med gudlsa fraktare. Den, som i bibeln lser berttelsen i sin helhet, ser fwen, huru den himmelske Fadren nedlter sig till sina tjenares stndpunkt, frdljer sitt majestt och omklder sitt gudomswsen i en mensklig gestalt och sina tankar i menskliga talestt, s att man tycker sig se och hra blott en menniska allt fr att hos sin tjenare aflgsna all rddhga och helt draga hans frtroende till sig. Detta lyckas honom ock. Wi se, huru Abrahams tro mer och mer upptndes af Guds wnlighet, s att han gr steg fr steg lngre i sin bn, ehuru alltmer likasom frlgen fr sin djerfhet. Nr Abraham hrde, att Herren fr femtio rttfrdigas skull wille frskona Sodom, insg han likwl genast, att fwen med detta beting woro de hotade stderna ndock hemfallna t Guds wrede; derfre hll han det ytterst ndigt att alltfort inskrnka det frra antalet; och nr han ndtligen slutade med antagandet af tio och erhll frskran om bnhrelse, tyckte han, att ett widare frminskande af antalet wore att krnka den Allrahgstes rttfrdighet, och att Herren, om der icke ens funnes tio rttfrdiga, icke skulle kunna gra ett uppehll i sin rttfrdighets dom, hwarfre patriarken tidigt den fljande morgon, orolig, terwnde till samma stlle, der han hade talat med Herren, och ser nu med bekymmer rken uppstiga ur dalen ssom rken ur en ugn. Han hade allts erhllit ett s djupt intryck af Guds rttfrdighet, att han wisste, att den fljande morgonen skulle bringa honom det afgrande utslaget. Herren stod med sin tjenare p en hjd, hwarifrn man kunde skda ut fwer Sodom och dess nejder. S har ock hwarje trogen genom Andens ljus en fwer de menskliga omstndigheterna upphjd blick och skdar i stora skakande werldshndelser blott den Allmktiges tankar och ser, att det r blott Guds sanning och domar, som deri uppenbara sig. Herren omtalade fr Abraham, hwad Han wille gra med Sodom och Gomorrha. fwen fr oss uppenbarar Han genom sitt ord sina rdslag. Wi weta, att nr ett folk kommit derhn, att det icke mer aktar Herrens rst, utan med frckhet trampar bde hans bud och hans barmhertighet, d stiger syndaropet mot himmelen och nedkallar den Allsmktiges eldsnit uti stora utwrtes hemfkelser. Och hwad wi d bra gra, hafwa wi nu sett. Den, som r bendad med den frtroliga barnaskapsanden infr Gud, s att han kan tala med Honom ssom ett barn med sin fader, br nu anwnda denna nd, framtrda fr Herren och "st infr Honom", ssom Abraham, med frbner fr dem, som hotas med hans hemskelser. Ja, ltom oss, ssom apostelen frmanar, hafwa bner och frbner fr alla menniskor, fr konungar och all fwerhet, fr hela Christi frsamling och fr wra nrmaste. Gud will gra stora ting, men helst p sina barns bner, p det hans nd m warda knd och prisad; derfre bra wi bedja mycket af Honom. Wi se, huru den fromme patriarken sex gnger dmjukt utbeder sig att f begra nnu ngot mer; och icke en enda gng af dessa sex war hans bn fruktls. Gud swarade honom fr hwar gng ndefullt. Och s ofta wi bedja om frbarmande fr syndare, ro wi frwissade, att wr bn r Gud behaglig, ty den stmmer d s wl fwerens med hans eget hjerta. De trognas frbner gra wl icke Guds domar och hans nderikes lagar om intet den, som sjelfwilligt emotstr Herrens Ande, kan icke ens genom Christi egen frbn och trar frlsas, ssom wi se p de obotfrdiga judar men det werkar frbnen, att Gud gr ngot synnerligt fr dem, som ro freml fr hans lskade wnners bner. Ja, wi se hr, att Herren war hjertligen willig att frlta alla dessa hotade stder, om der blott funnits tio rttfrdiga.
Och hr r nu det andra, wi skulle lra af detta bibelrum. Och det r ngot fwermttan herrligt, som framlyser ur Guds hjerta. Se nemligen, huru dyr fr Guds gon en enda rttfrdig r, d.w.s. en sjl, som r rttfrdiggjord genom tron i Christi blod, har syndernas frltelse och far efter helgelse. Fr ngra f sdana will Herren frskona en hel stad, full med ogudaktiga. Herren Christus lrer d wisserligen hafwa en dyr skatt p jorden uti alla sina trogna, som der ro frstrdda! Wisst borde det innerligen draga och bja oss till hans fotapall. Och nst frbnen af wr store fwersteprest r wisst ingenting s bestmmande fr Herrens wgar med folken, som hans blick p de f rttfrdiga och deras frbner. Ack, wissten I menniskor, hwad heder er hnder, Ack, wore af er den wlsignelse spord, Som Gud genom sina utwalda er snder, Som pryda och rdda den brottsliga jord, I skullen dem ra, p hndren dem bra Med jublande gldje; men srja och klaga, Nr Gud sina heliga frn er will taga. Den 27 Maj. lsken eder storligen inbrdes af rent hjerta, ssom de, som ro fdda p nytt. 1 Petr. 1: 22. D krleken till Guds barn r en frukt och ett tecken af den nya fdelsen, fljer deraf, att en frmaning till denna krlek icke angr hwem som helst, utan endast pnyttfdda christna. M man aldrig fretaga sig att frmana "den, som r fdd (blott) efter kttet", att lska dem, som "ro fdda efter Anden". Det blir alltid ett ffngt arbete att wilja upphfwa den gamla fiendskapen mellan ormens sd och qwinnans. Det r de trogna, det angr, d Herren Christus och apostlarna frmana: "lsken eder storligen inbrdes!" Ty fastn krleken r fdd af Anden i wra hjertan och wxer ur wr frening med Frlsaren, behfwer den dock, ssom alla Andens frukter, att wl wrdas och sktas. Deraf alla Skriftens frmaningar och uppmuntringar till krlek! Och det r en stor frlust och stor fara, om du frlorar krleken till brderna. Nu r det ock mnga omstndigheter, som wilja afkyla denna krlek. Wr afswurne fiende, som wl wet, hwad han wunnit, om han fr dig afskild frn brdrakretsen, stmplar alltid emot de christnas brdrakrlek. Och i wra egna hjertan finner han mnga medel. Men som denna krlek r en s utmrkande frukt af lifwet i Christus, s r den ock alltid af detta lif beroende. S lnge jag lefwer i frisk fning af bttring och tro, lskar jag ock brderna. Derfre ligger den frsta, allmnnaste och mest wsendtliga orsaken till en afkolnande krlek uti ett frswagadt ndelif. D ett jordiskt sinne brjar taga fwerhand hos en christen, s att han icke mer lefwer i daglig fning af bttring och tro, af syndens knnedom och ndens omfattande, d brjar han ock med detsamma blifwa kall fr brderna och mer se deras fel n den nd, som bor i dem. fwen slunda fullbordas de orden af Herrens mun: "Efter det ondskan fr fwerhanden, warder krleken i mnga frkolnad." Hrjemte r ock hos brderna mycket ofrstnd och andra oarter, som kunna stta och afkyla krleken. ndtligen komma ock hrtill stundom skiljaktiga meningar, som sndra brdrakretsen. Skiljaktigheterna rra wisserligen blott mindre wsendtliga frgor ty i den stora hufwudsaken ro alla trogna i hela werlden ense men likwl kunna dessa bimeningar frorsaka krleken ddliga sr. Detta sker isynnerhet p twenne stt: Frst nr jag icke frstr, att en broder kan wara lika redlig och bendad christen, fastn han icke fattar alla punkter i Guds ord ssom jag nr jag icke frstr, att bland dem, som i
wissa frgor hafwa andra meningar, fwen finnas trogna Guds barn; ty d fljer, att jag brjar frdma alla sdana, som i ngot ml f en annan mening n jag, och ett sdant dmande mste alltid utslcka krleken. Annat r det, om jag blott emotstr den falska meningen eller straffar ett fel eller ofrstndigt beteende af min broder, ssom Christus straffade Petrus, nr han tog till swrd, och en annan gng kallade honom "satan" (motstndare). Sdan bestraffning kan alltid st tillsammans med krleken; men att helt frdma den, som dock har i Christi blod sin enda trst, sitt allt i alla, det r alldeles emot krleken och ddar densamma. Fr det andra sker det, nr dessa bifrgor blifwa s stora och wigtiga fr mig, att de intaga frmsta rummet i hjertat, hwilket bewisar sig dermed, att alla de, som ro ense med mig i den frgan, om de ock icke lefwa i Christus, dock blifwa mig krare n de Jesu wnner, som icke ro ense med mig i den frgan. O, ett betnkligt tecken! O, ett fruktanswrdt frhllande! Mrk, d en frga af kanske s ytlig beskaffenhet, att den kan med all wrma omfattas af Christi fiender, blir mig s wigtig, att jag med mer krlek och gldje mter dessa, blott derfre att de befrmja denna enskilda bifrga, n jag ser de syskon i Christus, som hafwa ftt med mig lika dyrbar tro i rttfrdigheten, "hwilken wr Gud gifwer och Frlsaren Jesus Christus". Se, att en menniska, som r min Herres fiende, som nnu aldrig ftt i sinnet att ska sin frsoning och frid i Lammets blod, nnu aldrig legat ssom frtappad syndare wid Jesu ftter, utan frtrampar Guds Son och aktar testamentets blod ssom orent, blir mig krare n en Jesu wn, som i Lammets dd och smrta har sitt allt i alla, som r ett Guds barn och min ewighetsbroder r icke detta ett betnkligt, ett fruktanswrdt frhllande? Och wittnar icke detta, att den bifrga, som warit orsaken hrtill, har blifwit mig wigtigare n Frlsaren, d brderna i den frgan ro mig krare, n brderna i Christus. D nu sledes krleken till Guds barn genom s mnga omstndigheter kan afkylas, huru wigtigt r det icke att wl gifwa akt p sig samt p de stora skl, wi hafwa, att lska ndesyskonen! Wr frstfdde broder Han lskar oss alla, Och blygs ej, o under! att brder oss kalla; Han ser ej p gfwornas olika glans, Han ser blott p <sp>ett:</sp> om man werkligt r hans. Wi ro ju hans fr att lska hwarandra, Men ej fr att misstro och dma och klandra De kra Guds barn, som till himlen ock wandra. S ltom oss hjertligt hwarandra frmana, Att troget oss sluta kring Fridfurstens fana Och flla det egna partiets baner! Wi ro ju <sp>brder</sp> hwad wilja wi mer? Si enhet i diktan och traktan behagar Wr Fader i himlen, hwars krlek s lagar, Att endrgt ger styrka, d twedrgt frswagar. Den 28 Maj. Det wi hafwa hrt, det wi hafwa sett med wra gon, det wi hafwa beskdat och wra hnder hafwa handterat af lifwets ord ... det frkunna wi eder. 1 Joh. 1:1,3.
Tnk, hwilken segrande trst och styrka fr Johannes, d han kunde s betyga! Det r den triumferande vissheten, som hrmed uttryckes. Jag frkunnar ingenting owisst, utan det jag sett med mina gon, hrt med mina ron, handterat med mina hnder. Johannes war den lycklige, som legat wid Jesu brst, wandrat, hwilat och wakat med Honom, sttt wid hans kors och wid hans uppfarande till himmelen. Icke undra wi d, att Johannes kunde med frjd gra och lida allting. Han har ock uti sitt evangelium beropat detta sitt eget skdande: "Wi sgo hans herrlighet, ssom ende Sonens herrlighet af Fadren, full med nd och sanning." P samma stt har ock Petrus triumferat och med sitt eget seende betygat sitt wittnesbrd: "Wi hafwa icke efterfljt ngra kloka fabler", sger han, "d wi kungjorde eder wr Herres Jesu Christi kraft och tillkommelse; utan wi hafwa sjelfwa sett hans herrlighet." Gud ware lof! Men du sger: "Hwad hafwa vi fr wisshet, som icke med egna gon sett det?" Gud ware lof! "Den som tror p Guds Son, han har wittnesbrd i sig sjelf" han har sett och skdat! Gud har icke ltit sig sjelf wara utan wittnesbrd. Den som icke tror Guds wittnesbrd, den r med all rtt straffad med blindhet, den ser intet, ser icke det, som str midt framfr honom, ssom de otrogna judar bewisa, hwilka hade Christus och alla hans gerningar fr gonen, s wl som Johannes och Petrus, och dock sgo intet. Men den, som tror p Guds Son, ser i Honom "Urim och Thummim", ljus och fullkomligheter; han umgs ock dagligen med Christus skulle han d icke knna Honom! Den, som tror p Guds Son, ser herrliga ting frst i sig sjelf och sin egen sjls historia, nemligen en ny skapelse, icke mindre undranswrd n den frsta skapelsen. Sedan ser han utom sig oupphrliga bekrftelser p Guds ord. Hwad ser han icke t. ex. blott uti denna lemning af det gamla Israel, de judar, som g ibland oss? Hwad ser han icke uti mkligheten af alla hedningars gudalror? Hwad ser han icke blott i den omstndigheten, att ordet om den korsfste icke stannade med hans dd, utan r utgnget i alla land? Hwad behfwer han mer till bewis fr Christi uppstndelse? Och hwad behfwer han d mer weta om, hwem den Herren war? r icke allt detta ett seende? Tack och lof, o Gud! Wi hafwa sett, wi hafwa skdat! men dock icke alla, dock endast de, hwilka du "will det uppenbara". Wl fr man frdmjuka sig under Guds mktiga hand och tigga om den nden, om ett andligt ga, om ljuset; ty detta kommer blott ofwanefter, ifrn ljusets Fader. Det andra, som Johannes hr lr oss, r, att wi mste dagligen umgs med dessa himmelska freml af lifwets ord. Detta sitt dagliga umgnge dermed antyder han med de mnga upprepade orden: "Det wi hafwa hrt, det wi hafwa sett med vra gon, det wi hafwa beskdat och wra hnder hafwa handterat af lifwets ord." Se, hr r det andra ndwndiga wilkoret fr att hafwa en allt besegrande trst och gldje af Christus, nemligen att wi icke blott hafwa hrt och sett, utan idkeligen, igen och ter igen hra och se och beskda och ter beskda och "handtera" eller nmgs med dessa saker, dessa wra himmelska rikedomar. Hr r hemligheten af att hafwa kraft och trst i hjertat, nemligen seendet, beskdandet det idkeliga seendet och beskdandet af wra frjdemnen. Nu widrra wi en punkt, p hwilken alltsammans beror. Hr r orsaken, hwarfr s liten frid och frjd och kraft bor i wra hjertan. Wi skda allt annat, tusende gnger, blott icke detta, som gifwer lif och frid. Ja, midt under ett flitigt hrande och lsande kan man dock hafwa sin sjls ga riktadt blott p sig sjelf, p uselheten men i Christi herrlighet, i Guds ewiga utkorelse, i wra himmelska rikedomar, kan man icke frsnka sig. Och hwad hjelper d allt Guds ord! Sdant som wr sjl skdar och umgs med, sdant uppfyller hjertat. Det r en beklaganswrd sjuklighet hos wissa christna, att de s litet betrakta det stora, herrliga, som skulle uppfylla dem med frid och frjd;
deremot frsnka de hela sjlen i sdant, som uppfyller dem med allt ondt, samt med qwal och oro. Det man mest betraktar, af detsamma har man mest intryck. Gud hjelpe oss! Detta r ngot s wigtigt och ndwndigt, att allting r ffngt, om wi icke hruti rtta oss efter ordet. Wi bra ock hjelpa hwarandra dertill med frmaningar och uppmuntringar, att wi mtte begynna flitigare umgs med wra stora rikedomar i Christus. Det finns intet annat stt att f ngon gldje och styrka i hjertat. Luther, som dagligen intet annat gjorde n att arbeta i ordet och lrdomen, hade dock intet annat rd, n det hwarje enfaldig tjenstepiga har: han tog dagligen fr sin egen sjls behof trons artiklar fr sig och tio Guds bud och ngra wlbekanta sprk om Christus, som han ter fr tusende gngen betraktade. Ingen christen har nnu uppfunnit ngot annat stt att winna och behlla ngon kraft i hjertat. Gud hjelpe oss till werkligheten af denna punkt! Lr oss troget taga wara P det ord, oss gifwet r, Led oss i ditt ljus det klara P den wg, som till dig br. Hll wrt hjerta fr dig stilla, Lt ej otron oss frwilla, Herre, hjelp oss ej frspilla Ndestunder, du beskr. Den 29 Maj. Om wi sga oss hafwa sllskap med Honom och wandra i mrkret, d ljuga wi och gra icke sanningen. 1 Joh.1:6. Den stora frga, hwarp hela tyngden af detta stlle hwilar, mste wara, hwad det will sga att wandra i mrkret. I den frgan skola wi wara mycket frsigtiga, att wi icke sjelfwa uttyda den, utan att wi finna Herrens egen mening, ordets egen frklaring, p det wi mtte hwarken ondigt bedrfwas eller falskeligen trstas. Gud ske lof! det r allt i ordet frklaradt. Christus sger: "Hwar och en, som gr illa, hatar ljuset och kommer icke till ljuset, att hans gerningar icke skola warda straffade." Mrk! "att hans gerningar icke skola warda straffade." D en menniska skyr det straffande ordet, icke will komma fram med sitt wsende infr Gud, som r ljuset, och lta straffa synden, beknna den och ska uppgrelse och frsoning, utan gr och hller sig undan och sger ssom Judas: "Icke r jag densamme", mnne icke detta r att wandra i mrkret? Jemfr nu hrmed v. 8: "Sga wi, att wi hafwa ingen synd, d bedraga wi oss sjelfwa, ch sanningen r icke i oss." Och deremot (v.9): "Men om wi beknna wra synder, Han r trofast." Korteligen, att sga sig hafwa sllskap med Gud och likwl wandra i mrkret, r att icke hafwa ppen sak med Gud, icke ligga med sin synd infr ndestolen. Med andra ord: d man icke will lta synden g under domen, icke will infr Gud beknna och uppgifwa den fr att f den bde frlten och ddad, utan d man will frblifwa ostrd med sin synd och drager fwer sig ett tckelse af urskter och skrymteri fr att f hafwa synden i fred, ostraffad och oborttagen. Den egentliga grunden till detta wandrande i mrkret r en sofwande, ohrsam och obotfrdig ande, som hller Gud fr intet. Ty nr Gud i sitt ord sger oss sin wilja och sitt rd om wr salighet, sger oss bde om hjertats nyfdelse och lefwernets helgelse, och wi likwl kunna lefwa fram i ett tillstnd, som icke fwerensstmmer med detta ord, d se wi, att wsendet och grunden r frstockelse och frakt fr Gud. Somliga lefwa mycket fromt utwrtes, wida skilda ifrn
werlden genom andaktsfningar, ngon christlig werksamhet och wackra ord och gerningar, men wandra dock i mrkret, ty de lefwa icke infr ndestolen i det "allraheligaste", i "den bttring, som r infr Gud, och den tro, som r till wr Herre Jesus Christus", de weta icke af ngon fdelse af Anden. Dessa frakta ordet om hjertats inre frhllande och gcka allts den Allsmktige. Men Gud r ett ljus, hans gon se det, Han mrker det wl, och Han lter icke gcka sig. Du som icke wet med dig ngot Andens fdsloarbete i din sjl, ngon syndens nd och dom, hwarmed du kmpat infr ndestolen och ndtligen genom Herrens ljufliga budskap ftt frlossning ifrn domen och frskran om frltelse, och derigenom ett nytt lif i hjertat nej, utan du wet blott, att du sjelf brjade en ny wg, d du insg dess ndwndighet, brjade med andaktsfningar, bner och goda gerningar, och har s fortgtt, utan att ngonsin nedsjunka i en fwermktig och fwerfldade synd; icke heller att nden, midt i din frlgenhet, "fwerfldat mycket mer", utan din frbttring och din trst hafwa hllit jemna steg med hwarandra nemligen s, att din trst har grundat sig p din frbttring och dermed gr du framt och hoppas nd ett godt slut: detta heter att gckas med Herren och frakta hans ord. Ty du wet, att Skriften lrer en helt annan wg, genom wr synds och Guds nds fwerfldade, denna nya fdelsens trnga port; och du wet, att Christus uttryckligen sade: "Utan en warder fdd fdd p nytt, kan han icke se Guds rike." Men du fruktar icke, du hoppas, att du nd skall se Guds rike. Du hr ngra trogna ur en egen liflig erfarenhet tala om nya fdelsens werk i hjertat, om syndand, om tro och wittnesbrd, om frid och frjd i den Helige Ande hwaraf du kan med gonen se, att det r en stor werklighet men d r du stum, s lnge det mnet warar, tills man kommer till gerningar, werksamhet och yttre frhllanden, der r du hemma blott icke i de inre frhllanden af bttring och tro men du hoppas nd, att det skall g wl med dig, att du skall f se Guds rike! Du ser wl, hwad Herren sger derom, men det will du icke frst, icke efterforska, utan gr hastigt frbi det; se, detta heter att med sitt inre wandra i mrkret och icke wilja komma fram i ljuset. Men mngfaldiga ro djefwulens werk till wr frtappelse. Det finns ocks ngra beknnare ibland oss, som werkligen hafwa erfarit och kunna med en mngd riktiga ord beskrifwa mycket af detta inre, sin wckelse och sin trostndning, sitt klara wittnesbrd m. m. och frst att tala bde om lagen och evangelium, bde om tron och helgelsen och icke dessmindre nu wandra i mrkret, hwilket bewisar sig dermed, att de med fritt mod fwa mrkrets gerningar och wilja icke lta frmena sig synden, lta icke straffa sig, utan urskta och frswara sitt wsende. Det r detta, som Johannes anfr ssom tecken p dem, hwilka wandra i mrkret, d han tager exempel af hat och sger: "den som sger sig wara i ljuset och hatar sin broder, han r nnu i mrkret och wandrar i mrkret och wet icke, hwart han gr; ty mrkret har frblindat hans gon." Gud, hjelp mig som ett ljusets barn Se och undwika alla garn, Som satan fr mig stller. Ja, lt mig aldrig glmma bort, Att lefnadstiden r s kort Och likwl mycket gller. Ty br mig, flitelig, Nyttja dagen, hra lagen, Som kan lra Det, som lnder till din ra. Den 30 Maj.
Om jag wille, att han skulle blifwa, till dess jag kommer, hwad kommer det dig wid? Flj du mig. Joh. 21:22. Herren hade frberedt Petrus p hans blifwande martyrskap och sagt: "Sannerligen sger jag dig: nr du war ung, omgjordade du dig sjelf och gick, hwart du wille; men d du warder gammal, skall du utrcka dina hnder, och en annan skall omgjorda dig och leda dig, dit du icke will." Men d berttar Johannes, att Petrus wnde sig om, sg p den lrjungen, som Jesus lskade, och frgade: "Herre, hwad skall d denne?" D sade Jesus till honom: "Om jag wille, att han skulle blifwa, tilldess jag kommer, hwad kommer det dig wid? flj du mig!" Det lrorika i detta stlle r att se, huru hastigt och allwarsamt Herren rycker Petrus tillbaka ifrn att se p en annans wg och skrper hans uppmrksamhet blott p hans egen kallelse, samt lter frst, att all wigt ligger p kallarens wilja. Om jag wille, sger Han. Hr r det wigtigaste ord i Skriften rrande wra gerningar. Hr r det ord, som gr en menniskas gerning stor, wigtig och dyrbar "jag will" hr r det ord, som gr, att den allraminsta och obetydligaste gerning, ssom att sopa ett golf, kan fr Gud wara mycket mer dyrbar och helig, n om jag byggde t Honom ett stort tempel, eller ginge ut att omwnda hedningar, nemligen d den frra gerningen war mig befalld af Gud och de sednare woro mina sjelfwalda gerningar. O, att wi ngonsin kunde f gonen ppnade fr detta frhllande. Ty det r ingenting, som s frlamar annars williga och trogna sjlars nit om goda gerningar, som att de omjligt kunna komma ifrn wr gamla bengenhet att se p gerningens eget wrde och anseende, och, om denna r ringa, genast anse gerningen mindre helig och Gud behaglig, alldeles frgtande den store Gudens wilja och befallning, som ensam gifwer en gerning sitt wrde. Nu har dock Gud allt ifrn werldens begynnelse, allt ifrn det frsta prof, hwarp menniskan sattes, welat skrpa wr uppmrksamhet p det frhllandet, att fr Honom gller den minsta gerning lika mycket som den strsta, att det endast berodde p hans ord, och att Han endast skte wr lydnad tro, krlek och lydnad nemligen d Gud band hela werldens stora prof wid den lilla gerningen, att icke ta af ett wisst trd i paradiset. Mrk d en gng och frst, att fr oss menniskor r wl en stor tskilnad p gerningar det r t. ex. ett omtligen strre godt, som tillfogas menniskor genom den trogne sjlasrjarens eller missionrens tjenst, n genom handtwerkarens eller tjenstepigans men fr Gud r den ena tjensten alldeles lika behaglig som den andra, nr den blott flutit af tro och lydnad fr hans ord. Wr Herre Gud har p jorden ett stort rike, hela menskligheten med dess bde werldsliga och andliga regering, och uti detta rike ro mngahanda behof, fordras mngahanda tjenare och mngahanda tjenster, som alla ro fr det helas bsta ndiga. Der fordras konungar och underster, befallande och lydande, lrare och lrjungar, frldrar och barn, husbnder och tjenare, och alla hafwa de olika kallelser, pligter och sysslor; och dessa olika kallelser, pligter och sysslor ro fr Gud alla lika dyrbara, emedan Han frordnat dem. Dessutom ro de ock alla fr oss behfliga och ndiga. Det r detta, som Paulus framstller med bilden af de olika lemmarna i en kropp, sgande: "Icke hafwa alla lemmar enahanda embete. Om hela lekamen wore ga, hwar blefwe d hrseln? Wore han all hrsel, hwar blefwe lukten? Men nu har Gud satt lemmarna hwar fr sig srdeles uti lekamen, ssom Han wille. S ro wi nu mnga en lekamen i Christus, men inbrdes ro wi hwarandras lemmar; och wi hafwa tskilliga gfwor efter den nd, som r oss gifwen", och tskilliga kallelser. Nu har Gud gifwit sina
srskilda frordningar fr hwart och ett af dessa olika stnd, ssom fr barn och frldrar, man och hustru, husbnder och tjenare. Och d nu bwarje menniska ndwndigt mste tillhra ngot af dessa stnd, har ock hwarje enskild menniska sina befallningar af Herren. Genom dessa Guds befallningar till hwarje stnd kan hwar och en, som gr de gerningar, Gud har frordnat fr hans stnd, wara likas wiss p, att han gr Gud en tjenst, som om Herren srskildt beskte honom och begrde denna gerning, d man sannerligen skulle wara hgst lycklig, blott fwer att f gra en tjenst t Honom. Om t. ex. en tjenstepiga, som tycker sig hafwa ett ringa stnd och aldrig tror sig wara i tillflle att gra ngra goda gerningar, kunde rtt besinna detta, s skulle hon hafwa den stora gldjen i sitt hjerta, att hon med alla sina simpla hussysslor gjorde idel goda gerningar och fick bestndigt tjena Gud; emedan hennes stnd och sysslor ro lika wl af Gud frordnade som en biskops eller missionrs gerningar. Frsummar du deremot, hwad Gud frordnat fr ditt stnd, men i stllet gr en i sig sjelf mycket stor gerning, s r den nu af intet wrde infr Gud, och din frsummelse af det, som war dig befaldt, r en stor synd. r det ringa att f wandra Samma stig, som Jesus gtt? r det ringa att f gifwa, Sen jag allt fr intet ftt? r det ringa Samma drgt, r det ringa D ock Jesus att f bra som Jesus bar? att f tjena, tjenat har?
r det ringa att i lydnad Wandra fr min Faders bud? r det ringa att f lska I min arma nsta Gud? Den 31 Maj. Mina fr hra min rst, och jag knner dem, och de flja mig. Joh. 10: 27. Se nu hr, hwad Christus sger om sina fr: De hra min rst, och de flja mig. Detta utgr de frsta och utmrkande frukterna af Christi sanna knnedom. O, nr ett armt frloradt fr lr rtteligen knna sin gode, trogne Herde, att Han ltit sitt lif fr dess lif och nu knner, lskar och skter det s, som det betarfwar, d blir det en lust och ett lifsbehof fr det fret att f flja en s god herde. Det r omjligt, att man kan knna Honom och icke lska Honom; och omjligt, att man kan lska Honom och icke wilja flja Honom. Har Han icke brjat intaga ditt hjerta, s att du gerna wille lemna allting fr att f wara hans wn och efterfljare, s har du nnu icke rtteligen lrt knna Honom. Dock, lt oss frklara detta: det r sannt, tron och Christi knnedom har mnga grader, kan oupphrligen tillwxa, och en swag tro kan icke medfra samma krlek och helgelsekraft som en starkare, derfre kunna wi mycket ltt blifwa frwillade, om wi wilja alltid igenknna oss eller andra af kraften i lefwernet. Derfre har Pontoppidan med mycken eftertanke och wishet sagt, "att den rttfrdiggrande tron r det enda oswikliga knnetecknet p menniskans ndestnd". Det samma har Luther sagt med fljande ord: "En christen kan icke wl bedmas och igenknnas af ngot annat n af samwetet (d. . sjlens inre frhllande bde till Gud och till synden); ty rtta christna kunna falla, och de falska kunna skrymta och fra ett mycket wackert
lefwerne." Men d Christus sger: "Mina fr hra min rst", s har Han dermed uttryckt twenne wigtiga frukter och tecken af tron, frst att de f ett wisst ra fr herdersten, att ehuru de eljest kunna wara mycket enfaldiga och fkunniga, hafwa de dock i det afseendet en wiss fin urskiljning, att de igenknna, hwad som r den gode Herdens rst eller icke; och fr det andra ligger i det ordet hra min rst, just hwad som r s utmrkande fr de trogna, att om de icke alltid kunna i werk och gerning utfra, hwad de wille och borde, hafwa de dock ett hjertligen lydaktigt sinne derfr, denna "williga ande", som s innerligen nskar att kunna gra det: de straffa sig sjelfwa fr sina brister och sucka innerligt efter nd och kraft att kunna wara och gra, hwad Herren lskar. Detta bewisar den hjertliga hrsamheten eller lydaktigheten. Hwad Herren talar i sitt ord, det "tar i dem^, de wrda och hrsamma det och nska ingenting hgre n att kunna gra derefter. Det r endast en nd, som de alla klaga fwer, nemligen att det r en lag i deras lemmar, som s strider emot den lag, som r i deras hg, att de icke alltid kunna gra, hwad de wilja. Till bewis p deras lydaktiga sinne och rena ande, r det mrkligt att erfara, att om det r ngon wiss synd, som med srskild makt lder wid dem, s r det just denna synd, som r ett sdant freml fr alla deras bner, att de nstan ingenting annat bedja om med rtt ifwer, n om hjelp och frlossning frn denna, och att de under sdana tider anse alla andra nstans synder ssom ett intet emot denna. Det r blott deras synd, som r rtt swr och straffwrd, tycka de. O, de goda Gudsbarnen! Det r alldeles twrtom med skrymtaren och fariseen. Han ser blott andras synder swra och straffwrda, men med sina egna har han ett srdeles fwerseende. Mrk d, hwilken helig ande, som fljer med den lefwande tron! Men wid de orden: de flja mig, skall du fwen mrka, att om en menniska p det sttet omfattar och hyllar evangelium, att hon dock till sitt wsende i dess helhet frblir densamma, som hon warit, frblir i samma frhllande till werlden och sina hemsynder och icke frwandlas, s att hon till sin hela riktning och framtid blir en Jesu lrjunge och efterfljare, s har den menniskan blott bedragit sig med en sjelfgjord tro. Stanna och betnk detta, eho du r, som lser dessa Jesu ord: de flja mig. Du r bedragen med en falsk, sjelfgjord tro, om du icke blifwit en Jesu efterfljare. Den lefwande tron r "en Guds kraft uti oss, som frwandlar och pnyttfder oss af Gud och gr oss till helt andra menniskor i hjerta hg, sinne och alla krafter, och har den Helige Ande med sig" (Luther). S sger ock apostelen Paulus: "Hwar ngon r i Christus, s r han ett nytt kreatur;" ja, han kommer ssom i en ny werld, begynner ett nytt lif. Detta r det stora bewiset, att tron r lefwande nr du frst wl gifwit akt upp, om den r sann, d. . om den har till freml Christi frsoning och syndernas frltelse, och icke din egen helighet. Ty Christi efterfljelse och den sanna helgelsen mste flyta af syndernas frltelse och icke af wrt eget sjelfhelighetsbegr. Wi mste frst, tillintetgjorda och bendade, blifwa s intagna af Christus och hans nd, att wi blott fr hans skull flja Honom efter; att det r en sanning i hjertat, d wi beknna: "Christi krlek twingar oss allts, efter wi det hlla, att om En r dd fr alla, s ro de alla dda." Men d denna Christi krlek twingar oss, d fljer ock sannerligen ett nytt lif, ett nytt kreatur, som nu med fri lust fljer sin Frlsare genom lifwet. Jesus, du min herde god, Du som kpt mig med ditt blod, Din jag r och wara will, Dig jag ewigt hre till.
O, hwad salighet att f Fram till dig bestndigt g, Att i all sin synd, sitt we Se i dig sin Frlsare. Gr mig, du mitt hjertas trst, Alltmer lydig fr din rst, Willig till att flja dig Troget p din wiljas stig. Den 1 Juni. Hwar och en som lskar, han r fdd af Gnd. 1 Joh. 4: 7.
S omjligt som det wore att frm sn och is att wara warma, medan de nnu ro sn och is, s fruktlst r det att twinga sig till att rtt lska Gud och rtt lska sin nsta, frrn hjertat blifwit frwandladt, frrn du ftt ett nytt hjerta, som af sig sjelft lskar. Krleken r en fri sak, r hjertats sak, kan icke framtwingas. Huru du n kan twinga dig att tala och lefwa, kan du dock icke twinga hjertat att lska, hwad det icke will. Derfre r det en drskap att predika om krlek fr ett hjerta, som icke r pnyttfdt. "Kttsligt sinne r en fiendskap emot Gud, efter det icke r underdnigt Guds lag, icke kan det heller." All den krlek, man tycker sig hafwa till Gud fre nyfdelsen, r inbillad, egennyttig och inskrnkt. Du lskar Gud endast, d Han gr och talar, hwad dig behagar; men nr Han stter dig p prof eller bjuder dig ngot, som du icke will, d knorrar du mot Honom, och p ett eller annat stt anklagar hans bud fr strnghet. fwens lskar du icke heller din nsta ssom dig sjelf, utan r alltid mer angelgen om ditt eget bsta n om hans. Sdana ro alla menniskohjertan af naturen, ja alla, utan undantag. Frgas d, huru man fr ett nytt hjerta, som rtt lskar, s mrk: du har aldrig rtt krlek till Gud, frrn Han frst bewisat dig s mycken krlek, att ditt hjerta liksom frsmlt af denna hans krleks wrme. Du kan icke brja med att sknka Honom krlek, utan brja med att emottaga krlek af Honom; ssom aposteln Johannes sger: "Deri str krleken, icke att wi hafwa lskat Gud, utan att Gud har lskat oss." Och Jesus sger: I hafwen icke utkorat mig, men jag har utkorat eder." Men nu r det ingen Guds krlek, som smlter och frwandlar ditt hela wsende, utom den, som omfattar och saliggr ditt hela wsende, den krlek, som rr sjelfwa lifwet fr tid och ewighet, nemligen din bendning hos Gud, dina synders frltelse och ditt saliga upptagande till Guds barn. Hrom talade Herren sjelf hos fariseen Simon. En stor synderska kommer in, faller ned wid hans ftter, twr dem med sina trar, torkar dem med sitt hufwudhr. Fariseerna undra hrp; men Jesus frklarar saken: "Det war en man, som hade tw skuldenrer; den ene war honom skyldig femhundrade penningar, den andre femtio. Fr fattiga att betala, fingo de begge eftergift p skulderna. Sg, Simon, hwilken, menar du, lskade mer denne ndige Herren?" "Den som fick mer eftergifwet", blef swaret. Och Jesus tillade: "Rtt dmde du; denna qwinna ro mnga synder frltna; derfre lskar hon mycket."
Si hr betydelsen af apostelens ord: "Der synden fwerfldade, der fwerfldade ock nden mycket mer." Ju mer lag i samwetet, desto mer storma och knnas synderna; ju mer synd som knns, desto strre blir nden, d alla dessa frltas; och ju mer nd du fr, desto strre blir din krlek, gldje och tacksamhet. Detta r nya testamentets
regeringsordning, att Gud, som befallte oss att lska ownner och med wlgerningar samla gldande kol p deras hufwuden, gr sjelf detsamma emot oss. Han smlter och fwerwinner oss med den fwerfldade ndens gldande kol. Och nu, nu frst brjar du lska Gud tillbaka; nu blir ock ditt hjerta s frwandladt, att du med en alldeles ny krlek lskar alla menniskor. Ty Guds krlek r utgjuten i ditt hjerta genom den Helige Ande, som r dig gifwen. Denna krlek till nstan r twfaldig, allmnnelig krlek och broderlig krlek. Med allmnnelig krlek lskar du alla menniskor och gr dem godt, hvarhelst du kan och i alla deras behof. Denna krlek frutstter intet frtroende, ingen wnskap; ty den fordrar intet annat wilkor hos fremlet, n att det r en menniska. Det r om denna krlek Jesus sade: "lsken edra ownner, gren dem godt, som hata eder" m. m. Detta r af wigt att iakttaga, om du will wara christen, s att du icke lskar blott dem, som ro dina wnner och gra dig godt lskar dem, som man kallar lskwrda. Icke s, om du will wara christen! D tillhr dig att endast betnka, om de hafwa samma menniskoblod som du; om de hrstamma frn samme Fader i himmelen och samme stamfader p jorden som du, samt ro terlsta med samma blod som du. Det wore dig d en stor uppmuntran till krlek, om du, wid synen af en hjelpbehfwande, tnkte: Detta r min broder, min syster! Ty efter kt-. tet ro wi ju alla brder. Det andra slaget af christlig krlek r den broderliga. Broderlig krlek r den, hwarigenom alla Guds barn i werlden, ssom inbrdes brder, ro i ett saligt, innerligt och frtroligt syskonband frknippade. Detta broderskap knner inga grnser af olika kyrkobeknnelser, former och orter, olika stnd och lefnadswilkor, utan ser efter ngot, som finnes allestdes, der Christus predikas, nemligen Guds barn, fdda af Gud. Ty grunden fr denna broderliga krlek r endast denna: "Den som lskar Honom, som fdde, han lskar ock den, som r fdd af Honom." Och hr r orsaken, hwarfre Christus uppgaf just denna krlek ssom tecknet p hans rtta "lrjungar", sgande: "Deraf skola alla frst, att I ren mina lrjungar, om I hafwen krlek inbrdes." Ty allt annat kunna skrymtare efterapa, men icke den krlek inbrdes, som ser efter dem, som ro fdda af Gud. O, m wi d ska af innersta hjerta Att lska hwarandra i gldje och smrta, Frenade blott i den Frlsares tro, Hwars dd r vrt liv, och hwars ngest vr ro. Den 2 Juni. Min lust war med menniskors barn. Ordspr. 8: 31.
Det r wr stora hufwudwillfarelse, ingjuten af ormen wid syndafallet, att wi icke hlla Gud fr en Gud, en hjelpare och frlsa re, utan fr en hrd domare, en herre, som blott fordrar wr tjenst. Herren har ett annat sinne. Hans enda lust r att gra oss godt. Derfre r det hans lust att bo nr menniskors barn p jorden. Der har Han ett stort, ondligt sjukhus, fullt af elnda, af jmmer och nd der r hans lust. Detta r min hwila, sger Han, hr will jag bo, hr behagar mig wl. D Jesus en dag war hungrig och skickade lrjungarna in i en stad att kpa mat, kom under tiden en arm qwinna ur staden, en syndbelastad hednaqwinna. Jesus talar med henne. Hennes samwete wckes; hon frstod, "ho Han war, som sade: Gif mig dricka". Slagen i samwetet, men glad i hoppet, lper hon att kalla flera hedningar till Jesus. Nu komma lrjungarna med maten och sga: Rabbi t. Men
nu behfde Han icke ta, hans hunger war stillad; Han hade funnit ngra arma syndare att frlsa, och d sger Han: "Jag har mat, der I icke af weten." Se hr Frlsarens hjerta! Se hr, hwad som r hans lust bland menniskors barn. Det r hans mat, hans hwila, hans lust, att Han m gra dem godt. Derfre r det hans lust att bo ibland menniskors barn. Och att denna hans lust icke r ngot tillflligt och fwergende, utan en djupt grundad, ewig bjelse i hans wsende fr menniskoslgtet, det har allt ifrn werldens begynnelse det ena rhundradet och rtusendet frkunnat det andra. Grunden r djup. Gud gjorde menniskan sig till ett belte, Gud skapade henne till att wara hans barn, hans sllskap och hans lust. Och nr Han skapade menniskan, denna jordens herre, skedde det icke ssom med de friga kreaturen i hast, genom ett allsmktigt: Warde! utan fr menniskans skull blef Han en egentlig Skapare, bildade och formade med mycken flit och omsorg ur en jordklimp hennes kropp, inblste sedan deri sitt eget heliga wsendes lifsanda, "och s blef menniskan en lefwande sjl". Knappt ro nu menniskorna der, s r den kre Frlsaren ock midt ibland dem och wandrar med dem under lustgrdens trd. Ja d, tnken I, gick det wl an. Det war icke ngot synnerligt. Men huru, om man nu sade eder, att det war frst genom wrt fall, wr synd och wr nd, som hans lust att bo ibland oss blef rtt stark och warm, skullen I wl kunna tro det? Och si, s r det werkligen. Nu brjade det ewiga djupet af hans Gudabarmhertighet emot oss att brusa i Honom. Hans "lifs son" war fallen i fiendens hnder. Det kunde hans hjerta icke frdraga. Gud r krleken, och Han har lust till lif. Fretoge wi oss en wandring genom det gamla frbundets dagar, s hade wi att med gonen skda, huru den kre Frlsaren gtt med sina fattiga syndare ut och in och byggt sig hyddor ibland stoft och aska. Wi skulle d g till den knen, der Han besker Hagar, den egyptiska tjenstepigan frn Abrahams hus, och talar s wnligt med henne. Wi skulle g till Mamres lund, till Bethel och derifrn till Pniel och till Horeb, der Herren wisar sig i den brinnande busken. Sedan skulle wi ock beskda den underbara moln- och eldstoden och fwen der skda hans ansigte. Tnk blott, att i fyratio r klda sig om dagen i moln och om natten i en skinande eld, och det fr att wara ett halsstarrigt folk till wgwifare och till betckning emot solens hetta, och till en skld och en lykta i mrkret wisst fordras dertill, att Han skall hafwa en stor lust till menniskors barn. Wi kunde g widare till Ophra, der Gideon ser den kre Frlsaren sitta under en ek, och sedan till Jerusalem och i templet, der Han bor fwer ndestolen. Men hwartill en sdan lng resa? Wi hafwa Honom nu nrmare. Gud r uppenbar worden i kttet. Hwad se wi om julen i krubban i Bethlehem? "Ett barn." Ja wl, ett barn, och just detsamma, som har sagt: Min lust r med menniskors barn. Gud i kttet, Gud i krubban, Gud i linda, Gud wid en moders brst: hr stelna ens tankar, hr bfwa ens knn, hr hpnar hjertat, undret r fr stort fr swaga menniskor. Godt, att wra gon ro dunkla, godt, att wi skda det blott frn fjerran, frst knappt tusendelen deraf! Det skulle eljest frntaga oss lifwet, det skulle qwfwa oss, wi kunde icke frdraga det. Det stt, p hwilket Han war med Israel och umgicks med dem, war fr Honom nnu icke ett rtt boende hos menniskobarnen, det war Honom nnu ett fr frmmande frhllande, en fr kall wnskap. Han Gud, och de fattiga syndare det swalget war nnu alltfr widt! Lika med lika frenar sig bttre. D blef Han sjelf ett menniskobarn, wr blodsfrwandt, wr broder. Detta kunna wi sl i wdret, ssom wore det ett intet, och seraferna, de sitta nu redan i tw rtusenden p sina hjder och skda ned i denna krleksafgrund och kunna icke n dess botten och kunna icke upphra att i helig frundran hpna och taga ur denna djupa brunn mnet till alla sina hallelujahsnger. Ordet war nr Gud,
och Gud war Ordet, och Ordet wardt ktt och bodde ibland oss. O, ewiga ndesunder. Hwad har nu drifwit Honom dertill? Rentaf intet annat, n att Han hade lust till menniskan och icke blott till nglar. Min lust r med menniskors barn. Men hwarifrn har Han ftt denna lust? Hwarifrn? Ur sitt eqet hjerta. Och hr ro wi wid nden, lngre kunna wi icke skda. S lskade Gud werlden. Han lskade derfre lskade Han. Wi komma icke lngre. O glds, min sjl, och sjung hans pris, Som ppnat dig det paradis, Hwars port din synd tillslutit. O, glds, att Gud frbarmar sig Och huld frnya will med dig Frbundet, som war brutet! ra ware Gud i hjden! Friden, frjden, helig wilje sig frn jorden aldrig skilje. Den 3 Juni. Och de hrde Herrens Guds rst gngande i lustgrden, d dagen swalkades. 1 Mos. 3: 8. Hwad mnne nu den kre Guden wilja i lustgrden? Uti hwad rende kommer Han p syndafallets dag till de fallna menniskorna? Wisserligen bestraffade Han synden; icke ursktade Han den, icke kunde hans dom ndras. Men Han hade dock ngra "fridens tankar" att uppenbara fr de frskrckta barnen. Det, fr hwilket Han egentligen kom att frkunna dem, war ett frlsningens rd. Med syndens bestraffande utwecklade Han blott, hwad Han frut hade sagt och hotat, och hwilket de redan hade djupt nog erfarit och frsttt; nu hade Han derfre frnmligast ett annat rende, det war ngot fr dem nytt och obekant, som Han wille kungra. Han talar nemligen om en "qwinnas sd, som skulle sndertrampa ormens hufwud", hmnas deras lidna skada samt bota och terstlla, hwad genom ormens list och deras syndafall war frloradt. Detta war den barmhertige Fadrens egentliga rende, d Han p syndafallets dag, d solen brjar snka sig, kommer i lustgrden. Hans frbarmande hjerta kunde icke frdraga att weta, det hans frlorade barn, i deras ngest och frskrckelse, skulle ligga fwer natten bakom trden och tnka p hans wrede, och att de skulle dden d, utan att hafwa en enda strle af frhoppning och trst. Derfre uppskte Han dem genast samma dag i deras blygsel och bfwan. Han, som sedan bjd oss att "icke lta solen g ned fwer wr wrede", gaf hr sjelf det frsta profwet af sdant sitt frsonliga hjertelag. Christus har ock uppenbarat, att Gud har ett sdant hjerta, att Han icke ens kan lida, det hans barn blott i ngon nd ligga och ropa till Honom "natt och dag" utan hjelp och trst skulle Han hafwa tlamod dermed? sger Christus. Skulle Han d hafwa tlamod dermed, att hans mest lskade, men fallna barn nu skulle ligga alldeles utan ngot hopp, i frtwiflan och ngest fr hans ords skull? Hr mste jag ju se, att Guds nd och krlek r en alldeles ofrskylld, fri och frekommande krlek, helt oberoende af oss. Hr war den strsta brottslighet, och intet tecken af ngon bttring, nger, bn m. m. Adam och Ewa hade i frestelsens stund alla tillrckliga frmgenheter att emotst det onda, ett ljust och rent frstnd, ett rent hjerta och fri wilja de hade sledes blott yttre frestelser. Och likwl brto de mot sin Faders bud. Och nr fallet war skedt, skte de icke Gud
fr att beknna sin synd och bedja om frltelse, nej, twrtom fly de bort frn Gud och gmma sig bakom lustgrdens trd. Och nr Herren tilltalar dem, hr man blott sjelffrswar, undanskyllningar och bitter afwighet mot sjelfwa Gud, som fwen skulle wara skuld till fallet, d Adam sger: "Qwinnan, som du du gifwit mig, bedrog mig." S frderfwade woro nu deras hjertan. Allt detta wisste Herren. Och nd fastn deras brottslighet och ondska war s stor nd kom den barmhertige Fadren med sdan krlek och uppskte dem, fr att frlikas och hugswala dem. O, hr ser jag det gudomliga hjertat. Hr ser jag, att Guds krlek r en helt frekommande, en uppskande krlek, alldeles oberoende af syndarens frhllande. Den strnga rttfrdighetens dom kunde icke ryggas <sp>syndens ln war dden;</sp> men den gudomliga barmhertigheten hade funnit ett rd att p en gng tillfredsstlla rttwisan och tillika frlsa syndaren: en qwinnosd skulle komma och godtgra fallet, hwilken war fresedd fre werldens begynnelse. P denna grund war barmhertigheten fri att kunna utgjuta sig fwer de fallna. Derfre kommer Han hr p syndafallets dag och lper efter den frlorade sonen. Hans "lifs son" war fallen, derfre brister mitt hjerta fr hans skull, sger Herren, jag mste frbarma mig fwer honom. Wisst borde wi gifwa akt p detta frsta stora prof af Guds ofrskyllda nd. D g wi twrtom och wga och mta graderna af wra synder eller af wr bttring, nger, bn m. m. och dma derefter om Guds nd emot oss. O, hwilket djupt fall! hwilka grufliga fljder af syndafallet i wr sjl, att hon r s bunden i mrker och otro! Du sger: "Min synd r s otillbrlig, s oursktlig; jag wisste Guds wilja, men gjorde rakt deremot." Arma sjl! Du war s illa twungen, du r icke fri, du r sld under synden. Adam ter war fri och syndade dock; han wisste ock Guds wilja, men gjorde twrt deremot. Och likwl lper den frbarmande Fadren efter sin frlorade son. Guds krlek r sledes helt fri, ofrskylld och oberoende af syndaren; ty den grundar sig p en annans frtjenst och bn, "qwinnans sd", "Herrens man", "Guds Lam, som br werldens synder". Den der icke tror p Honom, icke stannar fr Herrens rst och lter frsona sig med Gud, utan blir borta, han r borta och blir ewigt borta. Men hwilken som tror p Honom, lter bde straffa sig fr synden och trsta sig med qwinnans sd, han skall icke frgs, utan har ewinnerligt lif, om han ock knde allt det onda i sitt hjerta, som wi finna hos Adam, ja, om ock hela syndafallet och allt ormens gift kokade i honom. Fast Adams synd i hwarje lem jag knner, Det allt r botadt utaf qwinnans sd; Fast syndens gift mitt samwete ock brnner, Mitt skuldebref r fst wid korsets trd. S r jag frikpt. Ingen dom mig fller, Ty min frlossare r Herrens Christ; Hans dyra blod lngt mer n synden gller, Hans sknkta oskuld skyler all min brist. </chapter> <chapter name="Den 4 Juni. Igenom mycken bedrfwelfe mste wi ing i Guds rike."> <h1>Den 4 Juni.</h1> Igenom mycken bedrfwelse mste wi ing i Guds rike. Apg. 14: 22.
Detta r den wg, p hwilken alla Guds barn ftt g genom detta lifwet. Och med mer lder och nd, mer tro och gfwor hafwa alltid swrare frskelser warit frenade. Hr tillter Herren, att satan fr slla hans trogna ssom hwete, s att en David, en Petrus falla i grfsta synder. Der tillstder Han onda menniskor, olyckor och lngwariga anfktningar frstra en christens hela timliga wlfrd, ssom det hnde Job. Hr ger Han sin wn Abraham befallning att offra underbarnet, lftets son, Isaac, som war fadershjertats dyrbaraste gldje och frundran. Der fr Israels lsklingsson, Joseph, med alla sina frhoppningar och uppenbarelser bortsljas och bortfras ssom slaf till ett frmmande land. Hr lter Herren en Paulus flera gnger bedja om frlossning frn djefwulen och f afslag. Der lter Han en Johannes, "Brudgummens wn", "den strste, som war fdd af qwinna", nst Guds Son, sitta ssom alldeles fwergifwen i Herodis fngelse och sist likasom p lek fraktligt ddas utan att ens ssom andra martyrer infr en hop skdare med sin tro och frimodighet f prisa Guds kraft nej, det heter blott: "Gif mig Johannis hufwud p ett fat." Hr mste man beknna, att det fordrades tro utan att se. Att Johannes war en Guds gonsten, en hans hjertas lskling och hans Sons nrmaste wn p jorden, med en synnerlig krlek af Gud omfattad, det kunde man nu icke se, nu war Guds krlek sannerligen djupt frborgad. Men p detta stt plgar Gud handla med dem, Han allramest lskar, mest begfwat och mest will frherrliga. Mot dem stller Han sig s, som om Han icke alls wille weta af dem, lter allehanda nd och sorg fwerg dem, deras egna synder och skrpligheter frskrcka dem, werlden och djefwulen anfkta dem. Och nr de fly till Gud, sin enda trst och hjelpare, ltsar Han p lng tid icke hra dem, utan det onda blir blott wrre och wrre. D qwida de kra Gudsbarnen med ngslan och mena sig wara af Gud fr sina synders skull med rtta och fr alltid fwergifna. D hres mannen efter Guds hjerta bittert klaga: "Jag r bortdrifwen ifrn Herrens ansigte!" D jmrar sig Jeremias. "Herren har wndt sin hand emot mig och bewefwat mig uti galla och mda; Han har inmurat mig, s att jag icke kan utkomma; Han har igenmurat min wg med huggen sten och igentppt mina stigar och om jag n ropade och bde, s stoppar Han till ronen fr min bn." Och Daniel, som hade genom en ngel frn Gud ftt det wittnesbrdet: "Du r behaglig och tck", d han i sex dagar och sex ntter hade warit i lejonkulan, och Herren ndtligen tillsnder honom mat, utbrister han i frundran, att Gud icke hade frgtit honom; ty han utropar: "Herre Gud, du tnker ju nnu p mig!" Men hwilka exempel behfwa wi mer! Fregngaren i allt, Guds ende lsklige Son, ropar ju i sin djupaste nd: "Min Gud, min Gud, hwi har du fwergifwit mig? Jag ryter, men min hjelp r fjerran." Nr alla Guds heliga slunda qwidit och dock derunder warit i allrahgsta nd hos Herren, skulle icke fwen wi bereda oss p samma wg? Den, hwilkens tro icke prfwas och anfktas, har sannerligen ingen lefwande tro. ren I utan aga, s ren I okta och icke barn. tminstone skall hwarje sann christen anfktas af sina egna synder, s att han skall hafwa mda att kunna tro Guds nd. Sedan skall ock djefwul och werld anfkta honom p alla sidor, s att han icke skall hafwa mycken ro p jorden. Ssom Pretorius nog starkt sger: "Hwar och en christen mste frst hafwa en djefwul, sedan en Judas, derp en Caiphas och Pilatus, och lta sig allt intill blods wl hudflngas; nr den ena wnder igen, mste tw andra taga wid, och d de upphra, mste fyra infinna sig, den ena wrre n den andra, och s framgent tills lidandet r fullkomnadt. Ju heligare christen, desto strre martyr. En from christen mste smaka allt, hwad bittert r i werlden, och ofta icke hafwa en enda trstare.
Och orsaken till denna underliga regering r, att Herren Gud icke funnit bttre medel att dda wr gamle Adam. Fr att qwfwa det adamitiska sinnet hos oss, hwilket alltid will se, begripa, hlla rkning med Herren och dma fwer hans domar fr att slunda werka och fwa uti oss, hwad som egentligen heter tro har Herren lemnat qwar hos oss p jorden allt det onda, som hrflutit af Adams fall, hela den syndaflod, allt det inre frderf, samt den skara af onda andar och deras inwerkan p wra sinnen, jemte det mrker och qwal, som hrifrn hrleda sig och plga ett hjerta, hwilket wille wara heligt och rent, andligt och himmelskt. D nu hrtill kommer, att en wckt sjls hjerta r det mtligaste och klenmodigaste ting p jorden, ssom ett ppet sr, i hwilket ett sandkorn och en wderflgt frorsaka smrta, s kan man ltt frestlla sig, huru en christens lif mste wara uppfyldt af bittra knslor, bekymmer och anfktningar, hwilka ssom tjocka och swarta moln omgifwa de trognas sjlar. Wi behfwa wl Guds aga, Wi behfwa, hwad wi f, M wi allt med gldje taga Och hans krlek ej frsm. Ltt wrt ndelif Om wi stndigt f All wr omsorg r Hller Gud oss ej frqwfwes ha frid; frgfwes i strid.
<chapter name="Den 5 Juni.Du skall inga gudar hafwa jemte mig. <h1>Den 5 Juni.</h1> Du skall inga gudar hafwa jemte mig. 2 Mos. 20: 3.
2 Mos. 20: 3.">
Wi torde ngorlunda frst, hwad frsta budet krfwer. Om nu Herren Gud r njd med endast wrt frstnd och wetande, s r hrmed allt wl; men det r twrtom ngot helt annat, den helige Guden will hafwa af oss, nemligen att wi skola gra derefter icke blott weta, frst och tala hrom, utan werkligen gra, hwad Han bjuder. Och p det man mtte se, att Han icke wille tla, att detta hans frsta bud blefwe frgtet och fraktadt, utan att Han skall allwarligen waka fwer dess efterlefnad, har Han wid detta bud fogat bde en frfrlig hotelse och fwen ett herrligt lfte. Ty det r just wid detta frsta bud, Han tillgger: "Jag Herren din Gud r en stark hmnare, den som sker fdernas missgerning inp barnen, allt intill tredje och fjerde led, dem som mig hata; och gr barmhertighet upp mngtusen, som hafwa mig kr och hlla mina bud." Ehuru dessa ord kunna lmpas till alla buden, m likwl hwar och en mrka af denna allwarsamma hotelse, hwilket heligt nit Herren har om sitt frsta bud, att wi m taga det till hjertat fr att werkligen gra derefter. Wi torde dock icke wilja taga oss att bra och uthrda Guds wrede. Det r sledes frga om att gra och icke blott weta sin Herres wilja. S sade ock Herren Jesus till den lagkloke, d denne hade upplst detta yppersta budet: "Gr det, s fr du lefwa." Det r ju att riktigt gckas med den store Guden, det r ju det frskrckligaste skrymteri och gyckel infr hans gon, om du skulle lta det bero med att endast hra, lsa, frst och bedma hans ord och sedan g bort och frgta sjelfwa efterlefnaden. S hr d nnu en gng, huru Han talar: "Du skall inga andra gudar
hafwa jemte mig". Hwem skall gra detta, om icke just du du, som brer hans rst du sjelf, som lser och frstr hans bud. Eller skall du lta blott andra taga det till sig? Hwarfre r du undantagen? Och Herren sger icke, att du kan, m eller fr gra det, om det behagar dig; utan Han sger: du skall du skall det str icke i din frihet att gra eller lta det, utan du skall gra det, eller ock hafwa hans rttfrdiga wrede och dom fwer dig. Han har en gudomlig majesttsrtt att bjuda och befalla fwer oss. S sger Han ock icke, att du skall fwergifwa wissa afgudar, men kan behlla en eller annan, utan Han sger: "Du skall inga andra gudar hafwa jemte mig." Du har kanske icke ngon menniska till afgud, men har kanske penningen dertill? Du har kanske icke penningen eller mammon, men du har kanske ngon egen personlig frtjenst, skicklighet, lrdom eller andra gfwor? Du har kanske icke heller dessa till afgudar, men du har kanske ngon synnerlig nd i det andliga, en synnerlig upplysning, wisdom, starkhet, gudaktighet, som utgr din wederstyggliga afgud. Herren ser det, Herren skall dma hwar och en, utan anseende till personen. Det r ett ewigt och gudomligt allwar i det budet: "Du skall inga andra gudar hafwa jemte mig." Och tnk ter p ordet lska du skall lska Herren din Gud af allt ditt hjerta". "lska" betyder ock hr lska. r du deremot kallsinnig mot Gud sjlf, s att du icke med den innerligaste lust will frst och sist umgs med Honom, tala med Honom och tala om Honom ty "deraf hjertat r fullt, deraf talar munnen" sysselstta sig dina tankar och ord mer med andra ting, wore det ock med de wackraste gerningar, s r det icke Gud sjelf, du mest lskar. Om du derjemte finner hans bud swra, s att du mste twinga dig till, det Honom behagar, eller du r missnjd med hans behag, d Han frntager dig dina afgudar, frbjuder dina synder, eller tillsnder dig lidande, frakt eller frluster, s lskar du icke Honom af all din hg, du lskar dig sjelf mer n den store Guden och hans behag, du dyrkar den wederstyggligaste afguden, dig sjelf. Och d mste du wl weta, att du efter Herrens heliga lag r frdmd till helwetet och med all rtt hrer djefwulen till. Om du deremot troget hller detta Guds strsta bud och derigenom fwen de friga, d skall du weta, att Gud r dig fwermttan ndelig, att du tckes Honom i allt ditt wsende och skall i tid och ewighet tnjuta allt hans goda. Sdant lrer lagen. Och hr mste nu hwarje menniska blifwa uppenbar. Om du kan wid sdana Guds buds betraktande nnu blifwa likgiltig, blott en hrare och betraktare, som lemnar t andra att taga det till hjertat, under det du sjelf gr bort och lefwer i ffng sorglshet, d r det ju ett wisst tecken, att du r en lttsinnig gudsfraktare, som hller Gud och hans heliga lag fr ett intet. Eller r du en from och religis menniska, men som har det sinnet, att du blott sger: Detta kan ingen menniska fullgra och s gr du bort och lefwer, utan omsorg om Guds wilja och bud, med din frmenta andliga fattigdom, men en fattigdom, som alls intet bryter dig, bekymrar och tuktar dig, utan med hwilken du kan lefwa sker och sjelfbelten. Eller du r af dem, som sga: Detta r riktigt, s bra christna wara, det och det bra de gra, men du tager sjelf ingen del i den mdan, har derfre icke heller mrkt, huru helt frtappadt det r med all din helighet, utan far hastigt fwer profwet fr ditt eget hjerta: d borde du ju mrka, att du r en frtjust och frblindad skrymtare alldeles lik den lagkloke, hwilken kunde riktigt upplsa det strsta och yppersta budet och dock wille "gra sig sjelf rttfrdig". Fr mig ej andra gudar haf, S sger han, som lifvet gaf. Mig frukta, lska fwerallt,
Haf lit till mig, som jag befallt; S talar Gud. Den 6 Juni. Hedra din fader och din moder ... p det dlg m wl g, och du m lnge lefwa p jorden. Eph. 6: 2,3. Att timlig wlgng r frenad med det fjerde budets efterlefnad, kan wl till en del anses wara en naturlig fljd af naturliga orsaker, lika wisst som timlig olycka, oro och qwal, ja, ofta en frtidig dd ro naturliga fljder af olydnad emot detta bud. Der ingen will lyda eller wara underdnig, utan hwar och en will herrska och genomdrifwa sin wilja, der mste alltid uppst trtor, strid, inbrdes fiendskap och allt dermed fljande ondt. Tnkom oss ett hus, der barn och tjenare resa sig upp emot frldrar och husbondefolk och icke mer wilja lyda; hwilket elnde skall icke der uppst, strider och slagsml, ja, hela husets ofrid och frstrelse. Likas nr uti ett helt land upprorsandan reser sig emot fwerheten. Fljden mste ju blifwa, att den ene far efter att rdja den andre ur wgen. Der man twrtom dmjukt underordnar sig Herrens skickelse genom frldrar och fwerhet, och hwar och en blott tnker p, huru han m gra sin pligt p den plats och uti den stllning, hwari Gud frsatt honom, der mste ock all wlsignelse, trefnad och frid blomstra. Wi kunna sledes fwen se ngra naturliga grunder fr detta frhllande, att den jordiska sllheten beror af det fjerde budets efterlefnad. Men mrkare n en hedning mste den menniska wara, som icke ser ngot mer hri n blott naturliga frhllanden. Hr lefwer dock en Gud ibland oss, som s noga knner och leder sina skapade warelsers wg, att icke en fgel faller till jorden hans wilja frutan. Der denne Gud gifwit ett bud, hwarwid Han fstat ett bestmdt lfte, som alltid innebr sin motswarande hotelse, der r icke mer blott naturliga fljder. Nej, hr r ett Guds beslut och en Guds dom, nemligen att den jordiska wlsignelsen skall gifwas dem, som wl hedra fader och moder, och deremot en srskild frbannelse flja fwertrdaren af detta bud. Och den, som blott r ngot bewandrad i denna werlden, har sett besynnerliga exempel och bewis hraf, att det r ngot icke naturligt, ngot besynnerligt, ngon hemlighetsfull regering uti menniskornas den. Om ngons timliga wlgng str i frhllande till bans medfdda anlag eller andra naturliga kllor dertill, s ser man deri intet besynnerligt, ehuru fwen deruti r endast Guds styrelse; men d t. ex. ett mindre begfwadt menniskobarn, som ingen naturlig frmga egde att bereda sig jordisk sllhet, blef endast genom ngon besynnerlig wlsignelse eller gudomlig skickelse srskildt lycklig hr i lifwet, och deremot kraftfulla och begfwade naturer, med strsta frmgenheten att frwrfwa, antingen frfljas af bestndiga olyckor och motgngar, eller ock, utan att man kan se ngra sdana, allt deras goda bortsmlter, s att man icke wet huru; d brjar hwar man se ngot besynnerligt deri och tala om Guds wlsignelse eller frbannelse. Och huru ofta r det icke redan fr menniskors gon uppenbart, att grunden till bde den frra och den sednare hndelsen war lagd i hwardera personens frhllande till sina frldrar att der r en uppfyllelse af det fjerde budets lfte, af Guds dom, som fstat wrt jordiska goda wid wrt frhllande mot frldrarna. En upplyst lrare har yttrat: "Stilla och utan buller, men mktigt och underbart framgr genom menniskornas den ett obegripligt ngot. Ofta synes det frswinna; men pltsligt lyser det ter upp. Det r icke menskligt, det r ngot fwernaturligt det r frldrarnas wlsignelse." Ja, huru ofta har man icke sett rentaf en bokstaflig
uppfyllelse af dessa Skriftens ord: "Ett ga, som bespottar fadren och frsmr att lyda modren, mste korparna wid bcken uthugga, och de unga rnar uppfrta", nemligen d en uppstudsig och elak son antingen kommit under krigslagarnas tukt ssom soldat och slutat sitt lif p ett slagflt eller ock fr sin fortsatta och utwecklade ondska slutat det p afrttsplatsen! Ty det gr ofta, ssom Luther sger: "Det barn, som icke will hra den hulda rsten af frldrar och lrare, det skall hra bdeln, bwilken talar s skarpt, att hufwudet skiljer sig frn kroppen." Den som icke will taga wid frstnd, utan i frckt lttsinne fraktar hulda frldrars, lrares eller andra af lifwet erfarna menniskors rd, dem skall en allsmktig Gud wl frm att styra, ehuru d p ett ngot swrare stt. Gud will hafwa fwermakten fwer menniskorna. Men nu har Han satt frldrar, husbnder, fwerhet och lrare, ssom sina mlsmn, fwer oss. Wilja wi d icke hra Honom genom dessa, s skall den hrda nden lra oss det. Det m behaga dig eller icke, men Han skall wl uppfylla sitt ord. Bewisar du hrsamhet och wrdnad emot dem, som Han har satt fwer dig, s skall Han rikeligen belna dig med allt godt; men will du icke hruti hra Honom, s skall Han alltid ngonstdes finna dig och skicka fwer dig olyckor, dd och frbannelse. "Emedan man s alldeles fraktar Guds ord och bud, som hade en gck talat det", sger Luther, "s lt ock se, om du r den man, som kan umbra Guds huldhet. Det wore dig dock bttre att hafwa en ndig Gud med frid och wlsignelse, n hafwa hans ond och frbannelse." Frldrar skyldig heder gif Och deras std och hugnad blif, Att dig p jorden wl m g, Och du hr lnge lefwa m. Mins Herrens bud. Den 7 Juni. Jag wet, Herre, att menniskans wg icke str till henne, och det str i ingen mans makt, huru han skall wandra och styra sin gng. Jer. 10: 23. Wid sdana ord hafwa wi intet annat rd n att antingen wakna fwer, att Gud r mycket strre n alla wra tankar, att Han r oss obegriplig i sin makt och omsorg om oss, och att wi ro sm blinda warelser, nr det gller att fatta Gud - antingen skola wi wakna och se detta, eller ock skola wi bortkasta allt Guds ord - ja, icke ens detta r nog, utan wi mste ock wara sdana drar, som icke ens se, hwad hela den synliga skapelsen wisar, huru Gud r mktig att srja fr sitt minsta kreatur; wi mste wara sdana drar, om hwilka David sger: "De drar sga i sitt hjerta: Det r ingen Gud." Hr torde ngon inwnda: "Det r sannt, allt, hwad oss hnder, r af den trofaste Guden oss tillsndt, men blott s lnge det icke rr, hwad som beror af menniskans egen frihet. Om jag sjelf genom min egenwilja och andra syndiga bewekelser frt mig i olycka, s fr jag skylla mig sjelf och icke trsta mig med Guds frande." Swar: Detta r i sig sjelft riktigt, men blir ofta ortt taget. Sannt r det, att Gud har lemnat oss en wiss betnklig frihet, hwarigenom wi kunna gra oss fr tid och ewighet olyckliga, nemligen nr wi fortfarande och uppstligt emotst hans Ande. Men hr ro sledes twenne ting att mrka: det frsta, att om du ock genom synd och drskap bragt dig i olycka, men likwl nu kommit till nger och en lydaktig ande, s att du will
hdanefter flja Herrens rd, s r Guds nd och faderliga huldhet s stor, att Han skall wnda allt ditt onda till godo, alla din galenskaps fljder till din tjenst; ty "dem, som dock nu hafwa Gud kr, mste allting tjena till det bsta". Gud wredgas icke ewinnerligen och trter icke till ewig tid. Han r en s ndefull Gud och Fader, att fastn man lnge trotsat Honom, men en gng bttrar sig, Han sedan r oss lika huld, som om wi aldrig hade syndat. Det war genom stor egenwilja Israel fick konungar, men Herren fwergaf dem icke nd, utan gjorde dem lika mycket godt sedan, fastn de mste mer lida. Paulus hade i sin otro warit en Christi fiende och frfljare, men Christus gjorde honom dock till den strsta apostel och gjorde till och med af sjelfwa den stora synden twenne goda ting, nemligen dels ett mktigt krossmedel fr apostelen sjelf och dels ett mktigt trstemedel fr andra. Hr se wi, hwad som nyss sades, att Gud kan ock wnda wra strsta fel och drskap till wr tjenst, nr wi blott en gng komma till bttring. Ja, Luther anmrker, att Herren Gud ocks mste med sina heliga fwa samma godhet wid deras felsteg; de frtrffliga orden lyda slunda: "Det r Guds werk och konst, att Han kan gra onda saker goda, nr wi hafwa frderfwat och wrdslsat dem. Jag har i sanning ganska ofta owisligt och draktigt utrttat mnga ting, hwarfwer jag sedan blifwit storligen frskrckt, och jag kunde icke se, huru jag sedan skulle blifwa ls frn sdana saker, som genom min drskap blifwit frderfwade, samt komma derifrn. Men d har Herren trffat en sdan wg till att frbttra, hwad jag skadat, att det blifwit alldeles godt igen. Och s regerar Gud alla sina heliga, att de wl kunna fela och gra ngot galet, men det nd mste taga en god nda med dem, eller tminstone utan stor skada aflpa. Gud r en allsmktig Skapare, som af intet gr allt derfre kan Han fwen utaf ondt gra godt." Ack! Gud r en trofast och huld Fader. Detta war det frsta, som borde mrkas. Men det andra r, att den som fruktar, att han ock nnu p ngot stt str emot Guds wilja, men har en ande, som suckar med ngslan: "Gud, frbarma dig! dda du min egenwilja och bringa mig p din wiljas wg; bruka hellre, hwad bittert du will, blott jag blir rtteligen din och dig lydig" o. s. w., den har all rtt att trsta sig med Guds ndiga frande. Ty allt det motstnd mot Guds wilja, som ngon sjelf med ngslan beklagar, och mot hwilket han anropar Guds allsmktiga hjelp, det r intet annat n kttets hrda strid emot Anden; d r sinnet p Guds sida, och d r genast saken i Guds hnder. Fr ett sdant kttets motstnd, som blott desto mer drifver oss till Gud, blir ingen menniska olycklig; ty om kraften att slita banden, kraften att fwerwinna kttet lge hos oss, d wore allt Guds ord falskt, hwilket sger, att detta aldrig ligger i wr makt. Men det kan wl hnda, att du endast genom mycket lidande skall s lnge utpinas och ddas, tilldess den mktiga egenwiljan afmattas, och du gifwer dig under Guds wilja, s att du brjar p allwar fly allt, hwad du ser, att Gud i sitt ord frbjuder. Gr det ter twrtom s, att du brjar uppska ngra "de ogudaktigas rd", syndens urskter och frswar, fr att bemantla ditt "intrde p de syndares wg", d r sinnet fallet, d r du ense med dig sjelf om syndawgens fljande, och d r motstndet mot Anden uppstligt. D m du icke trsta dig med Guds frande, utan d gr du din egen wg till ofrd. O Jesu, jag lemnar mig helt i din hand Fr allting du srje och rde. -
Den 8 Juni. lsken edra ownner; wlsignen dem, som banna eder; gren wl emot dem, som hata eder; bedjen fr dem, som gra eder skada och frflja eder. Matth. 5:44. Mrkom af dessa ord, huru Herrens Christi sinne r, och huru hans christna skola wara sinnade: "lsken edra ownner; wlsignen dem, som banna eder, gren wl emot dem, som hata eder." M hwarje christen besinna, huru hgt Herren hr uppstter mlet, att wi dock tminstone mtte weta, hwad som r helighet, och icke genomwandra wrt lif i den onda naturens mrker. Herren Christus straffar icke blott dem, som hata sina ownner, tala illa om dem eller gra dem ngot ondt; utan Han will icke heller hlla dem fr fromma, hwilka underlta att lska dem och gra dem godt. Ty nr Han hr sger: "lsken edra ownner", s betyder "lska" werkligen att lska, att hafwa ett af barmhertighet brinnande hjerta och innerligen nska dem allt godt. Fr det andra will Han, att denna krlek ocks skall bewisa sig med hulda ord och med frbner, d Han sger: "Wlsignen dem, som banna eder." D hatet och fiendskapen icke kan utfwas p annat stt, sker det wanligen genom ord, att man sker p allt mjligt stt frklena sin own, wanstlla hans rykte och sga allt ondt om honom. Men hr sger din Herre Christus, att du skall twrtom tala wl och nska intet ondt, utan wlsigna dem, som banna. Ja, hrom, huru Paulus uttrycker detsamma, som Christus hr sagt oss: "Talen wl om dem, som g efter edert argaste; talen wl och nsken dem intet ondt." O, min Gud, huru lngt ro wi icke frn ditt sinne och dina rtter! "Tala wl om dem, som g efter wrt wrsta!" O, Herre Gud, frdm oss icke! Och apostelen upprepar tw gnger det ordet talen wl, antydande dermed, huru alldeles ndwndigt den frmaningen behfwer behjertas och efterlefwas. Men nr wi skola s lska, wlsigna och tala wl om wra ownner, om "dem, som g efter wrt argaste", hwilka ro d de, som wi skola hata och tala illa om? Det will hr synas, som skulle sdant icke alls tillhra ett sannt heligt sinne, en Jesu efterfljare; han skall ingen menniska hata, frtala eller banna. Men hr torde ngon sga: Lsa wi icke i Skriften, att fwen heliga mn, ja Christus sjelf och hans apostlar, hafwa hrdeligen tilltalat fienderna? Kallas det att lska och wlsigna dem? Swar: Hwad de heliga hafwa hrdt och straffande talat i Herrens namn, r icke ngon menniskas, utan den helige Gudens straffande och bannande. Det som gres p embetets wgnar, ssom nr en domare afkunnar en ddsdom, eller bdeln drper, eller en lrare med Guds ord och i Christi sinne straffar, allt sdant r Guds straffande. Och hwad Gud gr, r allt rtt och heligt. Men hr talar Christus om, hwad wi, blott ssom menniskor, skola gra emot dem, som ro emot oss fiendtliga icke om hwad ett embete gr, utan om hwad menniskan gr. Och d heter det blott: lska, wlsigna, tala wl, gra godt. Till sdan krleks bewisande hrer ock, det Herren sger i v. 42: "Gif honom, som beder af dig; och wnd dig icke ifrn honom, som will lna ngot af dig." fwen om det r din own, som r i nd, skynda att hjelpa honom "gren wl emot dem, som hata eder". Och Herren anfr twenne bewekande skl, hwarfre wi skola slunda lska wra ownner och gra dem godt. Frst, att wi p detta stt, ssom goda barn, s likna wr himmelske Fader. Han sger: "P det I skolen wara eder Faders barn, som r i himmelen; ty Han lter sin sol uppg fwer onda och goda och lter regna fwer rttfrdiga och orttfrdiga." D Herren hr nmner solen och regnet, hwilka ro de twenne hufwudmedlen, genom hwilka all jordens frukt och wlsignelse
gifwes oss, s har Han dermed omfattat hela den ondliga rikedomen af alla Guds gfwor och wlsignelser p jorden; och dessa gifwer Han oupphrligt t sina fiender, lika wl som t sina barn och wnner Sdant r Guds hjertelag, s skola ock wi wara sinnade. Den andra bewekelsegrunden, Herren hr anfr, r den, att wi i motsatt fall likna icke Honom, utan de ogudaktigaste menniskor. Han sger: "Frty om I lsken dem, som lska eder, hwad fn I fr ln? Gra ock icke de publikaner detsamma? Om I hafwen eder wnligt emot edra brder allenast, hwad besynnerligt gren I? Gra icke ock s de publikaner?" D de, som eljest wilja glla fr goda och fromma menniskor, ro s falska i sin krlek, att de blott lska och tjena sina wnner, wisst borde de wakna wid dessa Christi ord. Knappt finnas s onda menniskor, tjufwar eller rfware, att de icke hlla wnskap inom sitt band. Christus sger, att fwen djeflarna hafwa denna samhllighet, annars blefwe deras rike frstrdt (Luc. 11). Se nu, huru from du r, d du blott mot dina wnner r wnlig och huld. Du r d s from som tjufwar och rfware, ja, ock som djeflarna. O, Jesu, lr mig lska andra S som mig sjelf och tnka p, Att wi till samma hem ju wandra Och samma strider kmpa m. Lr mig att med de sorgsna grta Och med de glada frjdas n, Wlsigna, lska och frlta I likhet med min bste wn. O, Jesu, gif mig detta sinne, Ett sinne, artadt efter ditt, Kom sjelf och blif och bo derinne Och lr mig, lr mig lska fritt. Den 9 Juni. Wi hafwa ock ett pskalam, som r Christus, offrad fr oss. 1 Cor. 5: 7. Israels barn suckade under en hrd, odrglig trldom; ifrn Egypten uppsteg ett bestndigt rop till Herren af deras nd och jmmer, och ingen enda kunde befria dem derifrn; Pharao och hans hrar woro dem alltfr mktiga. Denna trldoms nd war dock nnu icke kommen till sin rtta hjd, s lnge icke Moses hade upptrdt; men nr Moses brjade bjuda, att de skulle g ut ifrn trldomens land, och sade till deras beherrskare: "S sger Herren: slpp mitt folk!" d frst blef trldomen och frtrycket rtt grufligt. Nu ropade och jmrade sig folket allramkligast och klagade p Moses, som med dessa ord hade uppretat konungen till frkad grymhet. S alldeles misstrstade de nu om sin befrielse frn trldomen. Och just d war Herrens stund kommen. Och huru skedde nu deras frlossning? Den skedde endast genom ett Guds allmaktsunder. En mrk, frskrcklig natt utfrde Herren sin hmnd fwer sitt folks frtryckare, d Han slog allt det, som war frstfdt i Egypten och nu war det pskalammets blod, som frlste de frtryckta frn den rttfrdige Hmnarens swrd. r icke hr en skn mlning af den stora, all werldens frlossning, som r skedd i Christus Jesus? Eller hafwa icke fwen wi en stor frlossning att fira? O, den nu framstllda r blott en swag skuggbild till den stora frlossning, som skedde uti Christi dd. Ltom oss se! Hela werlden war genom syndafallet kommen under djefwulens wld; Guds belte war frloradt, och dermed den fria wiljan! Menniskan
war en slaf under afgrundens Pharao, regerad och drifwen efter hans wilja af de lustar och willfarelser, hwilka woro de "fogdar och embetsmn", han satte fwer oss. Under denna trldom suckade hela menskligheten. Den knde dock icke rtt sin nd, frr n lagen kom och talade tydligare n samwetet om Guds fordringar. D frst brjade samwetsnden p jorden blifwa rtt stor. Af Guds heliga lag kunde icke en bokstaf, icke heller en prick eftersknkas, och lagens oryggliga dom wa r, att den, som syndade, skulle d och den war icke till, som war rttfrdig, icke till en. Hr war en outsglig och allmn nd. Men d frbarmade sig den store, barmhertige Guden! Han kunde icke lida, att hans afbild och barn, menniskan, skulle frtappas ewinnerligen. "D tiden blef fullkommen, snde Gud sin Son, fdd af qwinna, gjord under lagen, p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen" hwarom redan profetians Ande s frjdefullt sjng: "Fr dig warder man sig
gldjande, ssom man gldes i skrdanden; ty du har snderbrutit deras brdors ok och deras skuldrors ris och deras plgares staf, likasom i Midians tid. Oss r fdt ett barn, och en Son r oss gifwen." Mrk hr, huru Herrens Ande blickar tillbaka p Israels trldomsnd i Egypten, d Han talar om "brdans ok, skuldrornas ris och plgarens staf"! Och dock talar Han hr om Christi frlossningswerk fr hela werlden. Och huru ljuder det i nya testamentet! I Ebr. 2 sger apostelen: "Efter barnen hafwa ktt och blod, r ock Han worden delaktig deraf, p det Han skulle genom dden nedlgga honom, som hade dden i wld, det r djefwulen, och gra dem fria, som i allt sitt lefwerne genom ddens rddhga mste wara trlar." I Gal. 3 sger apostelen: "Christus har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss." Och ter: "Wi hafwa frlossning genom hans blod, nemligen syndernas frltelse." S har Herrens Ande uttryckligen nmnt den trldom och de plgare, frn hwilka Christus frlossat oss. Han nmner synden, lagens frbannelse och djefwulen. ndtligen talar ock Herren till den sista fienden, dden, och sger: "Jag will frlossa dem utur helwetet och hjelpa dem ifrn dden; dd, jag skall wara dig ett frgift; helwete, jag skall wara dig en plga." O, ett herrligt, majesttiskt hot emot wr fiende! O, ewiga, priswrda krlek! O, ewiga, mktiga trst fr wra arma syndarehjertan! Hr r nu wrt pskalam, wr stora, ewiga frlossning! All werldens synd, alla menniskors ogudaktighet och syndatrldom, ifrn Adams intill den sista menniskans i werlden, lades p Guds rena Lam, och den odrgliga brdan tryckte Honom s, att Han swettades blod. Han qwider och beder, Han suckar, ssom lammet p slagtbnken, men Han gr det trofast igenom. All lagens frbannelse, alla dess hotelser och straff fr synden samlas p Honom, s att Han ock blef en frbannelse fr oss; men frlossade ock dermed oss ifrn lagens frbannelse, att wi skulle rfwa wlsignelsen. Fr dig warder man sig gldjande; ty du snderbrt wra brdors ok, wra skuldrors ris och wra plgares staf. ndtligen kom ock dden, som r syndens ln, och angrep och ddade det ewiga lifwet, men blef s sjelf uppswulgen uti segren och s nedlade Han "honom, som hade dden i wld, d. . djefwulen, och gjorde oss fria, som i allt wrt lefwerne mste wara trlar genom ddens rddhga". Detta r nu wr pskfrjd, och detta r wr segersng: "Dden r uppswulgen uti segren; du dd, hwar r din udd? Du helwete, hwar r din seger? Gud ware tack, som har gifwit oss segren genom wr Herre Jesus Christus."
Pris, Jesu, dig att s din hand Oss frlsat har ur syndens band. Nu slutad r den trldom swr, Nu r det rtta fria r. Den 10 Juni. Guds nd, helsosam fr alla menniskor, r uppenbarad och lrer oss, att ... wnta det saliga hoppet och den stora Guds och wr frlsares Jesu Christi herrliga uppenbarelse. Tit. 2: 11,13. "Herrens tillkommelse r nr", sger Jacob. Hwad kan d wara orsaken, att tanken p Herrens tillkommelse s litet sysselstter oss? Hwad kan wara orsaken, att d denna tanke under wida mindre yttre anledningar likwl war s liflig, nrwarande och allmn hos de frsta christna, den nu, under sdana tidstecken som wra dagars, r s frmmande fr oss, r nstan helt frswunnen ur wra kretsar, wra hjertan, samtal och andliga fredrag? Wi neka icke, att wi ganska allmnt widblifwa lran om Herrens tillkommelse, ssom en trosartikel, men deraf fljer icke, att wi ock hafwa denna Christi ankomst till wrt hopp. Wi frga icke: tror du, att Herren skall komma? utan: lefwer du i hoppet, i en werklig frwntan af hans tillkommelse? Och p denna frga kunna icke mnga ibland oss swara: ja! Wore det s, att alla troende wandrade i hoppet och wntan p wr frherrligade Herres tillkommelse, d skulle detta hopp mer uppenbara sig i wr predikan, i wra christliga samtal, i wrt hela lif d skulle icke allehanda trosbeknnelser, ofta obibliska lror om kyrkans framtid och de aflidnas tillstnd, kunna insmygas ibland oss. Men wi komma ter till frgan: Hwad kan wara orsaken att tanken p Herrens tillkommelse r fr oss s frmmande, ja, nstan owlkommen, d den war s liflig, kr och nrwarande i de frsta christnas hjertan? Det r skerligen intet godt tecken. Hwarje hopp frutstter en nskan, och hwarje nskan har sin rot i, hwad wi lska. Om wi werkligen nskade och lngtade efter Herrens tillkommelses dag, d all dunkelhet i tron, all swaghet, all synd, all otrohet mot wr kre Frlsare skall hafwa nda, och wi skola fatta Honom, ssom wi af Honom ro fattade, se Honom, ssom Han r, och blifwa Honom lika om wi mer nskade denna hans uppenbarelse, skulle wi ock uppska och med gldje omfatta alla de grunder, som gifwas fr det saliga hoppet om denna nskade dag. Sledes, om wi wore mer andligt sinnade, mer lskade wr Frlsare och stundade, hwad krleken alltid stundar, nemligen att blifwa helt frenade med Honom, att allt afstnd och all owisshet mtte upphra, d skulle wi ock mer lefwa i hoppet. Wi finna ock derfre alltid stor skilnad mellan christna i detta fall. De som taga Guds ord med mer allwar till hjertat; de som st i mer fning af den bttring, som r infr Gud, och den tro, som r till wr Herre Jesus Christus, s att gudsfruktans Ande stundligen wakar p deras hela wsende, och synden derfre icke fr wara ostraffad, utan mt knnes, d ocks nden i Christus r dess mer dyr och angelgen, men ocks genom synden ofta fwerhljd och frdold fr deras blick sdana hafwa i det saliga hoppet och wr Herres Christi herrliga tillkommelse en kr betraktelse, ett lefwande hopp. De se med innerlig lngtan mot den dag, d den tunga dimma, som hr omhljde deras tro, skall fr ewigt skingras af Herrens herrlighet; d de skola se Wnnen och Frlsaren, som de hr trott upp, talat med och ledsagats af, fastn de icke sett Honom; d de nu en gng skola fr ewigt f tnjuta, hwad de hr frgfwes skte, nemligen en fullkomlig klarhet, en full wisshet, en knnbar nrhet af Frlsaren; d de derjemte skola wara fr ewigt fria frn det onda kttet, som alltid hr medfrde s mycken synd, swaghet och
anfktning, fr ewigt fria frn den arge fiendens gldande skott. Wore wi nu mer dda fr werlden och detta nrwarande och hade wrt lif och wr gldje i Gud allena, wisst wore detta ett saligt hopp fr wra hjertan. Men der hjertat r deladt, der det r intaget af andra ting om n i sig sjelfwa oskyldiga och goda der kan denna lngtan efter den himmelske Brudgummen icke finna intrde. Och det lifwet kan icke wara rtt helsosamt och sundt, d det icke fwerensstmmer med ordet och de frsta christnas sinne. "Wr umgngelse r i himmelen", sger Paulus, "ddan wi ock wnta Frlsaren, hwilken skall frklara wr skrpliga lekamen, p det Han skall gra honom lik med sin frklarade lekamen af den kraft, med hwilken Han frmr underlgga sig allting." Och han frmanar: "Om I nu ren uppstndne med Christus, s sken det, som r ofwantill, der Christus r sittande p Guds hgra hand; faren efter det, som r ofwantill, icke efter det, som r p jorden. Ty I ren dda, och edert lif r frdoldt ja, frdolt- med Christus i Gud. Men nr edert lif Christus warder uppenbarad, d warden ock I uppenbarade med Honom i herrligheten." O, att wi toge denna Christi och hans apostlars lra om Herrens tillkommelse och de christnas salighetshopp mer till wrt hjerta! Jag har ett hem, Ett himmelskt hem, Till det min lngtan str. P jorden ej Mitt hem r, nej, Dit upp, dit upp jag gr. Min ande, frr wid jorden fst, Ett hgre ml nu har, Nu jag en frmling r och gst, Der frr jag hemma war. Jag har ett hem, Ett saligt hem, Allt frn den slla stund, Med krossadt mod I Jesu blod Jag fann min ankargrund. Frut jag for i werlden will, War fridls utan hem, Nu borgarrtt ock mig hr till I Guds Jerusalem. Den 1l Juni. Ssom lefwande Fadren har sndt mig, och jag lefwer fr Fadrens skull, s ock den som ter mig, han skall ock lefwa fr min skull. Joh. 6:57. Det wsendtliga, ja, sjelfwa wsendet i den nya menniskan, hwaraf wi ock heta christna, r, att <sp>Christus</sp> blifwit wrt hjertas lif o ch lifsbehof Christus, den korsfste, syndborttagaren, frlsaren, wnnen fr andra wnner. Ja, just det, att Frlsaren i sin frsoning r oss det ndigaste och ljufligaste, det wittnar, att wi ro christna, att wi hafwa tit af lifwets brd och dessmer hungra druckit och dessmer trsta. D en christen tnker p, hwad som isynnerhet utmrker hans nya lif och utgr det strsta deri, s r det detta, att han blifwit bekant och frenad med Frlsaren, att Christus blifwit hans hela lifs freml, hans A och O, hans frsta och sista. I hans nya lif r Christus solen,
af hwilken allt upplyses och bestrlas, och omkring hwilken allt rr sig. Christus, funnen, r hans gldje, och Christus, frswunnen, hans sorg kortligen: Christus r hans lif. Deraf igenknnes en christen. Hr ro isynnerhet twenne omstndigheter att mrka, frst att det nu blifwit oss en ny natur att wara angelgna om Guds wnskap. D wi frr woro helt liknjda om Gud och hans nd och hade blott jordiska behof och nskningar: Hwad skola wi ta? hwad skola wi dricka? r nu wr idkeliga hufwudfrga: r jag ett Guds barn? Har jag Guds wnskap? Detta r likasom andedrgten eller hjerteslagen i den nya menniskan. Men mrk, detta mste rent af wara din nya natur icke en tillfllig omsorg, utan en genom hela ditt lif fortfarande natur, att du r frst och sist bekymrad om att hafwa din Guds wnskap. Det kan wara mycket omskiftande med din trst, din frid, din kraft m. m. fwen kan sjelfwa denna omsorg om Guds wnskap genom tillfllig frstrelse wara afbruten. Men snart wakna wi derfwer med desto strre bekymmer; ochh att det dock r denna omsorg, som i allmnhet och fwerhufwud taget djupast griper oss, detta r ngot, som synnerligen utmrker den nya menniskan och alldeles icke r af ktt och blod, utan rakt stridande mot wr natur. Den andra omstndigheten r, att uti ditt bekymmer om Guds nd ingenting annat har blifwit din trst n <sp>Christus</sp>, <sp>Christus</sp>, hans frsoningsblod och hans evangelii ord. Der har du ditt tillhll, ditt lif, din spis och din frnjelse. Detta war det, som Christus mest talade om: "den af mig ter" "den till mig kommer" "den, som gmmer mitt tal" "den, som tror p mig". Det r starka, eftertryckliga ord om denna hufwudvunkt, d Christus sger: "Den af mig ter". - "Jag r lifwets brd; mitt ktt r den rtta maten" "den af mig ter han skall lefwa ewinnerligen." Sdana ord uttrycka just, att Christus r de trognas lifsbehof, deras lifswillk or, deras allt i alla. Si, att du blifwit religis, s att religionen och kyrkliga saker ligga dig om hjertat, icke bewisar nnu det, att du r en christen; utan mrk, huru Christus talar: den af mig ter - af mig den, som har just i Christus, hans nd och hans frsoning sitt lifsbehof. Lika litet ligger ngot bewis p en sann christendom deruti, att du dyrkar Christus ssom din lrare eller ditt efterdme, det kan den skraste christna farise gra utan hr r frga, om Han blifwit i sin frsoningsdd din dagliga trst emot synden. Detta allena utmrker en christen. Detta r, hwad som i Uppenbarelseboken omtalas ssom tecknet och schibbolethsngen, som utmrkte de tecknade. Ty ingen kunde lra den sngen, utom dessa och den sngen war: "Lammet, som r ddadt och har igenlst oss t Gud med sitt blod." Detta r det Luther s idkeligen upprepar, d han i sin frklaring fwer Gal. 4: 6 framstller tecknen till Guds Andes inneboende i wra hjertan och sger: "Den som gerna hr, talar, tnker och skrifver om Christus, han wete, att sdant wisserligen icke sker af mensklig wilja eller frnuft." Ja, detta r s wsendtligt och utmrkande hos den nya menniskan, att om jag blott finner detta hos en menniska, sger jag genast: Det r en christen, liksom jag genast, d jag ser en mensklig kropp framfr mig och hr den tala ett menskligt sprk, sger: Det r en menniska. Om nu en sdan christen har ngot sttande fel, ngon oart, s sger jag: "Det r ett lyte, en sjukdom, men en christen r han; ty det r omjligt, att ngon kan p sagda stt hafwa i Christus sitt lifsbehof, sin trst och sitt lif och icke wara en Christi wn, en christen." S wsendtligt r detta. Min wn framfr andra, min Frlsare huld, Som tog upp sig att betala min skuld Och stdse mig helar, frlter, frdrager,
Den wnnen alltmera mitt hjerta intager. Mitt hgsta, mitt enda behof r hans nd, Hans dyrbara nrhet, hans ledning och rd. Jag kan icke lefwa frutan att ega Min wn och hans wnskap, som allt fwerwga. Den 12 Juni. Allt ktt r h. Es. 40:6. Allt menskligt r falskt, swagt, wacklande, owisst, ombytligt, ssom frnuft, knsla, tanke, tycke. T. ex. n ser jag Gud uti allt, som frekommer min blick, n tycker jag, att det finns ingen Gud i werlden; n tnker jag, att Gud r idel och fwerfldade nd och krlek, n ter att Han r uttrttad, ondig, bortwnd, wred; n tycker jag om mig sjelf, att jag r en ganska frswarlig christen, n ter en alldeles ohjelplig syndare. Kortligen: tycket, knslan allt r det ssom rr fr winden, swfwande, owisst, falskt, ombytligt, lgnaktigt. Ssom profeten sger: "Allt ktt r h." S ser jag d ndtligen, att allt, hwad jag sjelf tycker, frtjenar ingen uppmrksamhet. Herre! hwarwid skall jag d trsta mig? Jo, ett wet jag, som r wisst och ewigt orubbligt: I himmelen sitter en Domare p thronen, den store, helige Guden! Han har talat och frn himmelen nedsndt ett ewigt orubbligt ord, hwars domar st fasta ssom berg, ja, hwaraf icke en bokstaf frndras eller warder om intet, om ock himmel och jord frgs. Hwad sger nu detta ewiga ordet om oss, om wr wrdighet eller owrdighet, om huru wi se ut infr Guds gon? Swar: Det sger: "Herren sg af himmelen upp menniskors barn, att Han skulle se, om der wore ngon frstndig och frgade efter Gud; men de ro alla afwikna, och allesamman odugliga, det r ingen, som gr wl, ja, icke en. Gud sg p jorden, och si, hon war frderfwad; menniskans ondska war stor p jorden. Den r icke till, som r rttfrdig, icke en." D wi nu hrtill lgga, att Gud r s helig, att fr Honom icke ens himlarna ro rena, att Han finner orenhet i sina nglar och drhet i sina heliga, s fljer, att ingen enda menniska kan best fr Honom, att allesamman ro wrda den ewiga frdmelsen och ro deruti lika, att Judas och Johannes ro lika wrda en och samma frdmelse, att Petrus och trollkarlen Simon, jungfru Maria och skkan ro lika frtjenta af ett och samma helwete. O, s frskrckligt och orimligt, sger du. Ja, knn hr, huru frnuftet stter emot, d man rtt fram uttalar, hwad som ligger i orden: "Hr r ingen tskilnad; allesamman ro de syndare och hafwa intet att bermma sig af fr Gud; men warda rttfrdiga utan frskyllan af Guds nd genom den frlossning, som r skedd i Christus Jesus". Infr menniskor r det en tskilnad, men icke infr Gud. P jorden r det wisst ett afstnd mellan dalbottnen och bergspetsen, men d man betraktar bdas afstnd frn solen, frswinner denna tskilnad, den tages d icke i betraktande, ty afstndet r s stort; man sger om dem begge blott detta: Afstndet r ofantligt. S r det ock infr oss en tskilnad mellan den ena menniskan och den andra, den ena stunden och den andra, men icke fr Gud. Allt hwad menniska heter, fwen den trognaste och frommaste christen, r en fwerallt oren jordmask. Hans bsta gerningar ro besmittade af den gamle ormens gift; hans tro, krlek, bn, lofsgelse, som ro hans bsta werk och af Guds Ande werkade, ro dock genom krilets orenhet besmittade: tron blandad med slagg, med egenrttfrdighet och otro; krleken ringa, inskrnkt, frsumlig; bnen och lofsgelsen kall, swag och owrdig det stora Majesttet. Utom dessa bestndiga brister, hwilka wore nog till menniskans frdmelse, faller hon ock oupphrligen i synder och orenar
sig under wandringen; hon kan aldrig s waka, att hon icke hr och der besmittas af ogudaktighet. Hela jorden r fwerhljd af orttfrdighet, som af en swallande syndaflod, ssom: afguderi, otro, sorg och misstrstan, Guds namns missbruk, swordom och ogudaktigt tal, sabbatsbrott, olydnad, wrede, hat, trtor, otukt, lsaktighet, orenlighet, girighet, stld, bedrgeri, falskhet, lgn och frtal; och der icke allt frambryter i gerning, kokar dock hjertat af onda begrelser, tankar och inre rrelser, hwilka fr den Heliges gon ro idel orenhet. Sdant r det fallna slgtets tillstnd! Huru will d ett menniskobarn best fr Gud? Hwarmed will du betala dina skulder, o menniska! Du kan icke swara Honom ett emot tusende. fwen om du lnge warit en trogen christen, mycket erfarit och mycket utrttat, s gller det icke mer ser Gud p dig med sina heliga gon, s, we dig! Det war en gammal from Guds tjenare, som knde detta och bad derfre: "Herre, g icke till doms med din tjenare, ty fr dig r ingen lefwande rttfrdig." Fr Gud r ingen lefwande rttfrdig, sdan r ordets dom. Si huru detta strider mot tycke och knsla, hvilka alltid, nr wi warit ngot frommare, sga oss, att wi d ro wrdigare nden, eller att Gud d har lttare att frlta oss; men deremot, d wi syndat, tycka wi, att Gud skall hafwa swrare att frlta oss. P det sttet skulle nden och rttfrdigheten, tminstone till ngon del, komma af wra gerningar, af wr wrdighet. Men detta hafwa wi nu sett Skriften neka. Mins derfre, att du r alla stunder lika wrdig och lika owrdig. Sdan r det himmelska, ewiga ordets dom. Jag hwar stund i mig r owrdig; Om Gud skulle skda p mig, Min fromhet, min wandel, min stig, Frdmde Han mig. Men hwar stund i Christus rttfrdig, Ty om jag har felat ocks, Har Christus ej felat nd. Jag hwar stund i mig r owrdig Jag sger det ter hr d! Den stund jag r frommast ocks, Jag kan ej best. Men hwar stund i Christus rttfrdig, Den stund jag r smst likas, Rttfrdig i Honom nd. Den 13 Juni. Icke hafwande min rttfrdighet, som kommer af lagen, utan den som kommer af Jesu Christi tro. Phil. 3: 9. D Paulus sger: "Om en r dd fr alla, s ro de alla dda;" s heter det ock: Om en har uppfyllt lagen fr alla, fs hafwa de alla uppfyllt lagen. Apostelen sger ju uttryckligt, att Christus r gjord under lagen, p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen. En har uppfyllt lagen fr alla. Will jag d wara en christen, rtteligen tro och ra Sonen, s mste jag ju bestmdt sga: Jag har fullkomligen uppfyllt lagen, jag r alldeles skuldfri, wisst icke i mig sjelf, icke i egen person, utan genom min borgesman, medlare, stllfretrdare Christus. Jag wore wrd att p stunden bortkastas till det yttersta mrkret, om jag icke gjorde Honom den ran fr all hans mda, att jag hlle mig i Honom fullkomligt rttfrdig; ty om jag icke det trodde och beknde, wore det ju, likasom jag sade, antingen att Han icke riktigt utfrt sitt tagna wrf, icke fullkomligt hllit lagen och utsttt straffet fr synderna, eller ocks att det icke werkligt skedde fr oss, utan att
Han behfde det fr sig sjelf. Och hwilken beknnelse wore wl detta fr en christen! Om en konungs son af stor barmhertighet, af innerligt medlidande sr en olycklig tjenare, som frfarit konungens egendom och fr sin stora skuld r insatt i fngelse, lgger sig ut fr den olyckliga, betalar hela skulden och derjemte utstr det fngelsestraff, som war tjenaren dmdt, och konungen en gng gillat detta huru kunde den skulden ngonsin mer utkrfwas af tjenaren? Och hwad skulle den arma tjenaren gra? Skulle han icke med innerlig gldje och tacksamhet nedfalla fr konungasonen och sga: Allt har du wl bestllt, det r nog och ewigt wl, med hwad du gjort! Wore det icke en synd och skam fwer all annan synd, om han nnu tnkte och sade: Ja, men jag har icke sjelf, i egen person utsttt mitt straff och med egna medel betalt min skuld, huru kan jag d wara trygg, att jag icke stannar i fngelset! Wore icke detta att sga: "Ho wet, om det r att lita p, hwad konungen och hans son sagt och gjort?" Nu str det ju uttryckligt: "Det som lagen icke kunde stadkomma, det gjorde Gud, sndande sin Son i syndeligt ktts liknelse!" och ter: "Gjord under lagen, p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen." Det str ju, att Gud snde sin Son, att Han skulle gra detsamma, som lagen icke kunde stadkomma "gjord under lagen". Han war ju d i wrt fngelse, "p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen". Det r ju icke ngon drm eller dikt, utan den ewiga, gudomliga sanning, som all Skrift ifrn werldens begynnelse uppenbarat ssom summan af allt, att Gud gaf oss sin Son till Medlare och Frlsare. Han sger ju sjelf om lagen: "Jag r kommen till att fullborda den." "Jag helgar mig sjelf fr dem, att de skola wara helgade i sanningen. Si, jag kommer, i boken r skrifwet om mig, att jag skall gra din wilja, o Gud i hwilken wilja wi ro helgade en gng genom Jesu Christi kropps offer." Hwad wilja wi gra hrt! Wisst r det alltfr mycket, att Gud skall sjelf sknka oss hela lagens fullbordan; men Gud har ju uti allting warit oss alltfr stor, underlig och obegriplig. Hwad annat skulle wi gra, n endast som barn taga emot och tacka och med hjertats gldje och genkrlek begagna den herrliga friheten och innerligt gerna och willigt, som barn, lska och tjena wr ndige Fader gra det goda, som wi f nd till; men frst och sist weta, att wr rttfrdighet infr Gud bestr i en annans gerningar, hwilken rttfrdighet derfre r qwar och ofrminskad, fwen nr wi sjelfwa ro som mest elndiga och hwilken gr, att wra synder icke tillrknas oss. "Men," sger du, "hwad skola wi d gra, nr lagen straffar oss fr synd?" Swar: Wi skola genast gifwa honom rtt deri, att i wrt ktt bor intet godt; men ock p stunden wisa honom till Christus ssom wr enda rttfrdighet och sga: Der r den mannen, som i mitt stlle fullgjort allt, hwad jag bort. G till Honom, Han r min lftesman, Han r gjord under lagen och har wisst icke syndat. Men heter det ter: "Du borde dock fwen du sjelf wara from och gra det, som r godt", s swara: Det r sannt, och nr frga r om mitt lefverne, och jag r ibland menniskor, som behfwa det, pminn mig d, d will jag gerna hra dig. Men nr nu frga r om min rttfrdighet infr Gud, d glla icke mina gerningar, utan en annans, d gller hwarken min fromhet eller min synd ngot, ty det r bestmdt frbi med mig, om jag skulle dmas derefter; utan d har jag en annans fromhet, helighet, renhet, en annans krlek och goda gerningar, Guds Sons, som war gjord under lagen. I denna frga will jag gerna wara en stor syndare i mig sjelf och intet annat heta, p det Christus m wara ensam min rttfrdighet. Hr sger jag med Paulus: "Icke hafwande min rttfrdighet, som kommer af lagen, utan den som kommer af Jesu Christi tro."
Ja, min rttfrdighet deruppe sitter Wid Fadrens hgra hand p himlens thron, Och fienden, ehuru arg och bitter, Ej den kan skada uti minsta mn. Hallelujah! Jag derfr nu m sjunga; Lof, ra, pris ske dig, o Jesu Christ! Till dess i himlen med frklarad tunga Jag lofwar dig med alla helgon sist. Den 14 Juni. Hwar och en tyckas hans wgar wara rena, men Herren allena gr hjertat wisst. Ordspr. 16:2. Huru mnga och skiftande ro icke meningarna om wgen till salighet! Och hwar och en will tro sig weta den rtta. Ssom Skriften sger: "Hwar och en tyckas hans wgar wara rena; men Herren allena gr hjertat wisst." Wi se ju, att ingen synes tryggare n den dda, blinda werlden, som allraminst sker efter sanningen. Med ltt mod, med trygg och afgrande ton sger den ene: "Gr blott alla rtt och s mnga du kan godt och war wiss, att Gud skall icke mer fordra; Gud r mild och rttwis." Den andre sger: "Jag har ingenting p mitt samwete, jag gr till skrift och lefwer ordentligt och tror, att Christus har lidit och dtt; om ngot brister ty ingen r fullkomlig s skall Gud frlta det." Den tredje sger: "Gud har sett mina bner och trar i ensamma gonblick, det r min trst." En fjerde: "Att Gud r mig ndig, det sger mig mitt hjerta, det sga mig hans ndiga skickelser med mig, ja det har Han sjelf p enskild wg sagt mig (t.ex. i drmmen); jag behfwer derom icke mer forska" o. s. w. Men en femte, en allwarligare sjl sger: "Mer fordras hr: en grundlig wckelse, en sann bttring, tro och helgelse, det r wgen." Men Christus sger fwen om de allwarligare: "Mnga skola ska att ing genom den trnga porten och skola dock icke kunna;" och Paulus: "Jag br wittne med dem, att de hafwa nit om Gud, dock icke wisligen." D har den ene sitt allt i alla, sin psalm och sin wisa uti nyss nmnda ndens ordning, s att Christus och all hans frtjenst r deremot ett intet; en annan talar blott om tro; en tredje blott om gerningar; en fjerde stter uti frkrosselsen och frdmelseknslan all salighet; en femte talar blott om afdende, frsakelse, luttring, bn, werldens och den egna wiljans afdende; en sjette sger: "Strst bland dem r krleken; bn, dmjukhet och krlek i Jesu fotspr, det r wgen." En sjunde sger: "Andens och kraftens bewisning, det r min sak. Herre, har jag icke profeterat uti ditt namn och i ditt namn utdrifwit djeflar och i ditt namn gjort mnga kraftiga gerningar? Sdana och nnu flera ro de olika meningarna och frmenta salighetswgarna, hwilka midt i christenheten lpa korswis om hwarandra. Wisst innehlla de mnga kostliga saker, dygder och fningar, som ingen sann christen m frakta, utan med allwar efterstrfwa, ja, det r sdana saker, som endast hos sanna christna finnas i werkligheten; men det utmrkande hos en sann christen, hwilket ocks bewisar, att dessa dygder ro kta, ro Andens werk, ligger dock icke i dessa beknnelser, utan all denna andlighet kan wara lika fjerran frn den sanna, som Sibboleth afwek ifrn Schibboleth. (Se Dom. 12). Man kan med allt detta goda nnu f det swaret p Herrens stora dag: "Jag knner eder icke, gn bort ifrn mig!" Se blott Matth. 7, der Herren sjelf sger: "P den dagen warda mnga sgande till mig: Herre, hafwa wi icke profeterat uti ditt namn och i ditt namn gjort mnga kraftiga gerningar? D skall jag beknna dem: Jag knde eder aldrig; gn ifrn mig I
ogerningsmn." Hr frgar kanske ngon: Har d den heliga Skrift gifwit ngot utmrkande tecken fr Christi rike, hwarigenom den enda rtta andligheten skiljer sig frn alla falska wgar? Swar: Ja, Gud ware lof! De som redan ro komna till sanningen och hafwa gon att se, de finna detta fwerallt i Skriften. De se nemligen, att det r en enda sak, hwarp allt beror de se, att det r all sann christendoms utmrkande drag, hemlighet och hufwudsak, att Christus, Christus blifwit hjertats allt uti allt. De se det bestmdt afgjordt slunda: Den som har Sonen, han har lifwet; den som icke har Sonen, han har icke lifwet; ty lifwet r uti Guds Son. Detta br nu hwar och en begagna till sin egen andlighets prfwande. Och den som kommit till ljuset, han tacke Gud! Wisst mste han d fwen frst mycket om andra slag af andlighet; mtte han blott derwid wara i sin krlek wis och frsigtig, men i sin frsigtighet af krlek nitisk. Mnga, som icke nnu ro komna till sanningen och lifwet, ro dock desamma, som en gng skola komma dertill, helst om alla trogna wille med krlek och wishet ska att upplysa dem. Summa: Att somliga nitlska och yrka p frkrosselse, allwarlighet ssom deras wigtigaste; andra p krlek, dmjukhet; andra p sjelffrsakelse, afdende o. s. w. det r allt godt, allt kostliga saker, men nnu icke lifwet, nnu blott frberedande ting. Ur den saliga, tecknade skaran, som fr Lammets thron sjunger hans lof, kan nnu en framtrda och sga: fwen jag har arbetat p allt detta goda; men nr jag som mest arbetade, mrkte jag, att Guds gon woro ssom eldslge, att fr Honom icke ens himlarna woro rena, att Guds dom gick mycket hgre n menniskors; "och jag wardt dd", men Christus blef mitt lif, och Han r nu min psalm och min salighet, fr hwilkens skull jag har rknat allt fr skada och hller det fr trck. Herren har gifwit mig en ny wisa i munnen: "Du r ddad och har igenlst oss t Gud med ditt blod! Du r wrdig att hafwa ra och pris och lof ifrn ewighet till ewighet. Amen." O, Jesu, r Sg, r jag Gr jag med Och fr jag ock jag din lem? werkligt din? dig p wgen hem, slippa in?
Ack, gr den saken viss och klar Fr mig swl som fr enhwar! Sg, hr jag till de rtta fr, Som flja dina spr? Den l5 Juni. Ltom oss frukta, att wi icke frsumma det lfte, som r, att wi skola ing i hans hwila. Ebr. 4:1. Hr torde ngon sga: Det r just detta, jag fruktar; jag har wl fr nrwarande nd att tro, men huru skall jag dock kunna blifwa bestndande intill ndan? Man ser huru mnga, som kunna affalla och frloras! Swar: Christus sger: "Jag r den gode Herden. Jag knner mina fr, och mina knna mig, och mina fr hra min rst. Och ingen skall rycka dem utur min hand." Dessa ord wisa, att ingen behfwer misstrsta om sitt bestndande, ingen behfwer frloras; ingen kan ryckas ur den gode Herdens hand, ingen skiljas ifrn Guds krlek i Christus Jesus och lngre gr icke Skriften uti frskringar hrom.
Mnga, som icke ro njda med att st uti ett bestndigt beroende af Christus, wilja hafwa en frskran derom, att de aldrig kunna affalla. Men Skriften gifwer icke ngon sdan frskran, utan twrtom bewisar hon motsatsen och warnar hwar och en fr faran. Wi lemnas sledes alltid i fruktan fr oss sjelfwa och i frtrstan p Herren allena; och detta r oss allra helsosammast. Detta r ock, hwad Skriften i tydliga ord yrkar: "Sen till, att I uti detta edert elnde wandren i rddhga. Frjden eder med bfwande. Ltom oss frukta, att wi icke frsumma det lfte, som r, att wi skola ing i hans rolighet." "Men I, som frukten Herren, hoppens det bsta af Honom, ty Han felar eder intet." - Hwad r d nu wr trst i Herren? Den, att Christus, Guds Son, som ltit sitt lif fr oss, r wr Herde. D Han r af en sdan krlek och trohet, att Han fr wr skull blifwit menniska, blifwit "lik brderna", warit frestad i allting, likasom wi, och ndtligen ltit sitt lif fr fren, hwad skulle wi icke d wnta af Honom? D Han derjemte r en allsmktig Gud, hwilken fiende kan d gra det fr ngon skada, som ligger p hans axlar, som hr hans rst och hller sig intill Honom! Detta r wr trst, att Han, den gode Herden, skall sjelf fda sina fr, d. . bestndigt med evangelii ord underhlla wr tro, nnu strka och lifwa trsten och gldjen i Honom, krleken, tlamodet och hoppet; att Han skall uppska det borttappade och igenhemta det frwillade, s att, fwen nr wi frwillats frn rtta strten, Han nd icke will lemna oss, utan will g efter det fr, som r borta, ropa och locka det tillbaka och, om det blott ter begynner lyssna till hans rst, lgga det p sina axlar med gldje. Widare, att Han skall frbinda det sargade d. . trsta och hugswala de af satan illa medfarna sjlar och terstlla dem till frid och helsa; strka de swaga och samla lammen, som icke kunna flja hjorden, i sin famn och bra dem uti sitt skte; kortligen skta alla fren, ssom de betarfwa det. Men skola d icke fren sjelfwa gra ngot till saken? Om dem sger Herren endast detta: Mina fr hra min rst. Frst r ju detta alldeles detsamma som: "De frtrsta p mig, de hafwa intet annat hopp n i mig." Ty den, som i ndens stund r wrt hopp, dens rst aktar man upp. Fr det andra betyder det att hra Herdens rst, att gifwa akt p densamma, wrda och hrsamma den, samt att skilja den frn frmmande rster. Och detta r allt, hwad som behfwes. Ty allt hwad den gode Herden gr till wrt bewarande, det gr Han med sin rst. Nr wi d blott akta p hans rst, s blir allting botadt. Alla satans listiga anlopp, alla kttets frestelser, alla werldens frfrelser, all wr swaghet, otro, kallsinnighet, hgmod kortligen, allt ondt botas blott genom hans rst. Ingen christen r s stark, s lrd i Gud, s troende, s fast i sin christendom, att han icke kan angripas af hwad ondt som helst; d beror allt derp, om han nnu har det sinnet, att han lter sanningens ord glla mer n hans egna tankar, tycken och knslor och sledes lter rtta sig, straffa sig, trsta sig detta heter att hra Herdens rst. D kan allting hjelpas. Wi se, att Frlsarens lrjungar aldrig woro komna till en sdan fullkomlighet i frstnd, i tro, i waksamhet och starkhet, att de sedan kunde leda sig sjelfwa, tro och wandra, ssom de borde, utan der frekommo dagligen ngra strre eller mindre brister. Men hwad som gjorde, att de nd bibehllos och tillwxte i nden, war endast, att de woro Herden nra, att de dock hrde hans rst, lto dagligen rtta sig af Honom, warna, straffa och trsta sig. Derigenom blef allt godt igen, och s lrde de alltid mer och mer, hwad de behfde lra. Hwad war det ter, som gjorde, att den arma Judas blef frtappad? Intet annat, n att han icke hrde Herdens rst; att nr djefwulen ingaf honom i hjertat det, som war ondt, han icke aktade Herrens warningar; och nr samwetet waknade med frskrckelse, han icke lt ngot ndens ord trsta sig. Hade han blott aktat sin hulde Herdes rst, s hade allting botats. Derfre,
s lnge wi nnu hra Herdens rst, lska ordet om Christus och allvarligt begagna det, fr att f dess kraft till tro, krlek och gudsfruktan; lyssna p den trofaste wnnen, som osynlig fljer oss och talar till wra hjertan, s lnge skall ingen fiendtlig makt kunna skilja oss ifrn Guds krlek i Christus Jesus. Ty Herren r strre n alla, och Han har hgtidligt betygat: "Ingen skall rycka dem utur min hand." O, du som sade: "Ingen kan De mina frn mig taga", Dig mot en werld jag ropar an, Som will mig frn dig draga. Lt mig ej willas bort frn dem, Som till din Faders slla hem Du lofwat att ledsaga Med ewig herdetrohet. Den 16 Juni. Den som tror p Guds Son, han har wittnesbrd i sig sjelf. 1 Joh. 5:10. Hr torde ngon stta i frga, om ngon menniska i tiden werkligen kan weta, att hon r ett Guds barn, och om hon kan och br ska en full frwissning derom. Detta r wanligen en af de obotfrdigas urskter och frebres af sdana, som nnu trifwas bst i mrkret, i owissheten. Men hela Skriften wittnar, att alla de gamla trogna hafwa genom tron ftt wittnesbrd, att de tcktes Gud, och blott genom en sdan tro war det dem mjligt att med frjd lida martyrdden. Och apostlarna sga uttryckligt: "Den samme Anden wittnar med wr ande, att wi ro Guds barn." "Den der tror, han har wittnesbrd i sig sjelf." "Den som icke tror Guds wittnesbrd, han gr Gud till en ljugare." Mrk detta sista! D Herren uttryckligen ropar: "Den der will, han komme." "Om hans synder n wore blodrda, skola de dock warda snhwita" men jag nd alltid r owiss om mina synders frltelse, hwad r det annat n att gra Gud till ljugare, eller att liksom sga: Jag wet icke, om det r att lita p, hwad Herren sger. Och hwilken wacker beknnelse wore wl det fr en christen! "Derfre", sger Luther, "skola wi dag ifrn dag trakta derefter, att wi mtte komma utur twiflan till visshet och beflita oss, att wi grundligen med rot och allt m upprycka den skadligaste willfarelse, med hwilken hela werlden r frfrd, nemligen den tanken att menniskan icke skall weta, om hon r uti eller utom nden. Ty om wi twifla p Guds nd emot oss och icke hlla fr wisst, att Gud har wlbehag till oss fr Christi skull, s neka wi, att Christus har frlossat oss, och kasta fwer nda alla hans werk och wlgerningar, som Han ngonsin bewisat oss." Sannerligen, den som tnjes utan frwissning om skatten, stter icke stort wrde p den! Annat r det, att man br ska frwissningen i ordet och icke i knslan. Men nu bestr en christens frid och wisshet icke deruti, att han hller sig sjelf fr from och trogen, r njd med sig sjelf nej, twrtom finns ingen, som knner mer synder hos sig n de mest troende christna utan hans trst och bermmelse r denna, att Christus lidit dden fr oss syndare, att han r rttfrdig af tron d. . af nd. P denna grund borde wi ju med rtta hafwa en bestndig och orubblig frid och sga: "Jag r i mig sjelf alla stunder wrd frdmelsen, men uti Christus alla stunder ren och rttfrdig, ja, tck och lsklig fr Gud. Jag trstar blott p det, som gller fr alla, fr de strsta syndare;
ty Christus har sannerligen i sin dd frsonat hela werlden, icke blott de trogna. Wisst ro mina synder frskrckliga, mnga och swra, s att jag wl wore wrd att aldrig f hafwa en glad stund. Men hwad skall jag gra, nr nd Christus war s ndig och tog mina synder p sig och led dden fr mig syndare, d wgar jag icke misstrsta, wgar icke lta bli att tro och gldjas. Och jag r dock sannerligen icke dpt till mig sjelf, att jag skall best i min egen rttfrdighet, utan jag r derfre dpt till Christus, att jag skall wara ikldd Honom och hans rttfrdighet. Om Gud wille tillrkna synderna, ho kunde d blifwa bestndande? Wi kunna ju icke swara Honom ett emot tusende. Men d hela Guds evangelium wittnar, att Gud just derfre gaf sin Son fr oss till en frsoning, d wgar jag icke gra det till lgn. Wisst knner jag annat i mitt hjerta och samwete; icke knner jag der rttfrdigheten, utan twrtom synd och uselhet; men d Gud sjelf i sitt ord sger, att samma synd och uselhet, som jag knner, r afplanad, betalt, frlten, d will jag dock lta Gud wara strre n mitt hjerta, och en Gud som icke ljuger. Hwad Gud gjort och sagt, r mycket wissare, n hwad jag arme ser eller knner. Nu har Han icke blott frsonat mig med sig i Christi dd och frskrat mig derom i sitt ord, utan ock uti sakramenterna gifwit mig insegel och testamente p hela salighetsskatten. Han har i dopet gjort srskildt min person delaktig af all Christi frtjenst och med ewigt oryggligt testamente frskrat den t mig. Om ock jag i synd och otro gtt borta ifrn min skatt, r likwl icke skatten bortgngen, r likwl frbundet hos Gud bestndande; ty skulle wr otro gra Guds trohet om intet? Bort det! Om jag fallit frn arken, har arken likwl icke gtt snder, jag har dock nu min trygghet i samma ark. Arken, dopet, testamentet, nden hos Gud falla och wackla icke genom mitt fallande, utan st fast ewinnerligen. Min trst och frid str sledes p det, som r hos Gud, icke hos mig. Min bermmelse lyder s: Christi blod gller mer n mina synder; Guds ord gller mer n mina tankar och knslor, dopfrbundet, testamentet gller hos Gud, fastn jag i lng tid warit borta derifrn. Emot Christi blod ro alla mina synder blott ssom sm gnistor emot stora wida hafwet; emot Guds ord ro alla mina motsgelser, tycken och knslor blott som dam och stoft emot ett stort berg. P denna grunds fasthet will jag tryggt bde lefwa och d." Nu wgar jag ej lta bli Att tro och wara njd, Nu wgar jag ej se frbi Frsoningswrdets hjd. Wl r hon stor min syndaflod, Men uti himlens hjd Lngt mer dock gller Lammets blod, Jag r af hjertat njd. Den 17 Juni. Mitt folk hrde icke min rst; s har jag ltit dem i deras hjertas sinne, att de m wandra efter sitt rd. Ps. 81: 12,13. Hr se wi, hwad som blir fljden, nr man icke knner den tid, deruti man warder skt, utan emotstr och bedrfwaf Guds Helige Ande? Den gode, hulde Anden mste d wika. Och hwad skulle den barmhertige Guden annat gra? Nr Han af ewig, obegriplig krlek sndt oss sin ende Son, som kommit till oss, blifwit wr broder och wr medlare, ptagit sig wra synder och wra pligter, warit sina tjenares tjenare och uppfyllt lagen fr oss samt med bittert lidande och dd frsonat wra missgerningar och terskaffat oss barnaskap och arf i himmelen; nr Han snder oss sitt ord och sin Helige Ande, som mildeligen
besker oss, klappar p wra hjertan och bjuder oss till ndens gstabud d allt detta r frgfwes, wi frakta oupphrligen bde hans warningar och hans nd, lska mer wr "kpenskap och afwelsgrd" n all Guds nd, lska mer werldens wnskap n Guds wnskap, och derfre bestndigt st emot och bedrfwa hans Helige Ande; hwad skulle Han d annat gra n lemna oss t wr egen wiljas rd och sga: "Wiljen I icke flja mig, s skolen I flja djefwulen och edra egna lustar." Och s lemnar Han menniskan t sig sjelf. Och genast r hon dd och frstockad, s att intet Guds ord rr henne, utan hon kan med all skerhet fortg i synden, tro lgnen och falla i all willfarelse, i synd och skam. Nu heter det: "De hrde icke min rst, derfre har jag ltit dem uti deras hjertas sinne, att de m wandra efter sitt rd." De skola synda, och det skall icke bekomma dem. Ssom ock apostelen sger: "Medan de frstodo Gud och hafwa icke prisat Honom som en Gud, utan woro ffngliga i sina tankar, och deras ofrnuftiga hjerta r wordet mrkt; derfre har ock Gud fwergifwit dem i deras hjertans lustar, uti orenlighet." "D de hllo sig fr wisa, ro de wordna drar." S tillgr det, att en menniska blir "frstockad". Och betnken, hwad detta will sga! All andlig frnimmelsefrmga upphr. Man blir helt likgiltig och kall, otillgnglig fr hwarje Guds ord; sinnet blir ltt och sorglst; hwarken ndens ljufliga kallelse eller lagens pilar kunna rubba denna hemska ddsslummer. Man knner icke mer ngon nger fr det frflutna, icke mer ngot bekymmer fr det tillkommande. Likasom en dd kropp icke knner ett gldande kol, som lgges p dess brst, liksom ingen regndroppe intrnger i en hrd klippa, om det ock strmmar derfwer ur alla himmelens fnster; s r det med den, hwilkens hjerta r frstockadt. r han i kyrkan, s rres han intet af de kraftigaste
sanningar, fwen om de p alla andra ro tfljda af "Andens och kraftens bewisning". Han kan skda dpelser och nattwardsgngar, utan att det hos honom werkar ngon hgre stmning. Lika litet rres han af en likbegngelse. Utbred fr honom himmelens herrligheter; de locka honom intet. Wisa honom de frdmdas qwal; han frskrckes icke. Fr honom till Golgatha och stll fr hans ga Honom, som bldde och dog fr syndare; han r lika obeweklig, kall ssom is, hrd ssom sten. Wnner m bedja honom, han aktar det intet; lrare m warna honom, det rr honom intet. Han r ssom en sten. Stenen kan sndersprngas, men smlter icke; han blir icke mjuk. S r det ock med den frstockade. Hr sannas: "We dem, nr jag r wiken ifrn dem." O, min Gud, lt mig gerna blifwa fattig, ja, en tiggare; lt mig gerna blifwa sjuk, blind och df; lt mig blott icke blifwa frstockad! "Frkasta mig icke ifrn ditt ansigte och tag icke din Helige Ande ifrn mig!" Si, den som nnu kan frskrckas fr sig, nnu kan rras af Guds ord till ngon omsorg om bttring, till ngon lust att tro och wara ett Guds barn, den har nog bewis i sig sjelf, att han icke r fwergifwen i wrngt sinne; den wakte sig fr den djefwulen, som sger: "Du wet med dig, att du har synder, som bestndigt flja dig; derfre: mste du wara fwergifwen af Gud." Nej, att synden frfljer oss, det bewisar intet; det r alla trognas wedermda och klagan, s lnge de finnas i kttet. Fr blott Anden straffa dig, och du sker frlossning, men emellertid hller dig wid ndestolen, hr evangelium och sker, rakt emot allt frnuft och knsla, tro p det ewigt renande blodet, d bor nnu Anden hos dig ssom i sin rtta werkstad. Hans hela embete r blott att skta sjuka syndare. Blefwe du helt fri frn hwarje synd, d hade Han intet mer hos dig att gra. Christi rike r ett syndarerike. Derfre, lt icke frwilla dig! Det r blott dem, hwilka "icke lta Guds Ande straffa sig", som Han mste lemna derifrn Gud oss
ndigt beware! Gud, Gud, tag icke din Helige Ande ifrn mig! Tag icke din Helige Ande ifrn mig! O, gode Ande led du mig Till sanningen och lifwet, Skrif i mitt hjerta, hwad af dig I lifwets ord str skrifwet. Styrk med din kraft led med din nd Att jag ditt krleksfulla rd Med lydnad stdse fljer. Den 18 Juni. Wxen i nden och wr Herres och Frlsares Jesu Christi kunskap. 2 Petr. 3:18. Hr sger ngon: "Jag har wl brjat tro, men knner dock ofta en s ondlig swaghet i ett och annat fall. Huru skall jag komma till mer kraft och tillwxt i helgelsen?" Ack, hwad det r bedrfligt, att man i allt skall wara beroende af Christus. Ja, s tycker werkligen den gamle Adam. Men hwad hjelper? Fr ett utarbetadt, frdmjukadt, ddadt, men i Christus trstadt ndebarn r dock detta den herrligaste trst. Och detta medgifva wi wl alla; mnga hafwa ock erfarit det hafwa erfarit, att samma sak, som war dem alldeles omjlig p en tid, d de p det allwarligaste arbetade och kmpade dermed, blef dem p en annan tid, d Herren gaf tro, frid, frjd och kraft, ondligt ltt, gick likasom af sig sjelf. Och likwl glmmer man oupphrligt detta; den gamla, ewiga sjelfwiskheten i oss uppreser alltid sitt ormahufwud igen, och man will sjelf ngot frska och frm, sgande: "Jag skulle ju, jag borde ju det och det; icke kan jag tro, nr jag r s swag." Man will icke tro, att man alls intet frmr, mer n det, som r ondt. Och hraf komma ofta osgliga qwal, anfktningar, mrker, willfarelser. Isynnerhet om man derjemte har fr sina gon en hel annan bild af en christen, n Skriften framstller, och drmmer om en helt annan wg och kraft, n Gud lofwat, nemligen om en jemn, bestndig, likasom i wra egna hnder fwerlemnad kraft, till tro, frid och starkhet. Nr man har fr gonen en sdan uppdiktad bild af en christen och nnu aldrig hos sig funnit ngon motswarighet dertill, d rkar man snart i frbistring, knorrar och frnekar all nd emot sig, allt Andens werk. Frwirringen och frtwiflan blifwa ock frdubblade derigenom, att man ocks ofrmrkt i bnen freskrifwer Gud tid och mtt. Man tnker: "Gud har ju lofwat hra bn; och detta, som jag nu beder om, mste ndwndigt wara hans egen wilja; Han kan ju icke wilja, att jag skall wara s swag och syndfull, ja, lika som en slaf under djefwulen! Nr Han nu icke hr mig, ser jag ju, att Han har helt fwergifwit mig. D r det snart gjordt, att man faller p ngon galenskap, att man frnekar Herren eller frtwiflar. O, d wore det godt att wl minnas, huru Herren frer de sina underligen, huru t. ex. Paulus tre gnger bad Herren om frlossning ifrn satans ngel, men fick till swar: "Lt dig nja t min nd; ty min kraft r mktig i de swaga", samt hwilken lrdom apostelen hraf tog: "Derfre will jag allrahelst bermma mig af min swaghet, p det, mrk, p det Christi kraft skall bo i mig ty nr jag r swag, s r jag stark." Mrk, "nr jag r swag, s r jag stark". Det r hemligheten af en christens starkhet! Som wille apostelen sga: Det enda hindret fr min starkhet r, att jag r fr mycket stark i mig sjelf; ju mer swagheten i mig sjelf blir knnbar, desto strre Guds kraft fr jag,
desto lttare kan Gud gra med mig, hwad Han will. Och p annat stlle berttar apostelen om en lika hrd nd och sger: "Wi woro frtungade fwer mttan och fwer makten, s att wi ock twiflade om lifwet och satte oss s fre, att wi skulle wisserligen d; det skedde frdenskull, att wi ingen trst skola stta p oss sjelfwa, utan p Gud, som uppwcker de dda hwilken har friat oss af sdan dd och nnu dagligen friar." P detta stt mste dock Gud f blifwa wrt enda hopp, s att wi icke hafwa ngot annat att trsta oss wid n Honom, som kan uppwcka de dda. O, d tyckes menniskan wara mycket mklig, nr hon har bara Gud att hoppas p. Gud r ingenting att hoppas upp, tycker hon! Sdana djur ro wi; derfre behfwa wi wl denna fning, om ngonsin den rtta tron och starkheten skall werkas i oss. S str det ock om Abraham, nr han gick att offra Isaac, att han "trodde Gud, hwilken gr de dda lefwande och kallar de ting, som icke ro, likasom de wore. Och han trodda p det hopp, der intet hopp war". Och i 5 Mos. str denna mrkliga frklaring om Guds mening: "Han wille spka och frska dig och framdeles gra wl emot dig. Annars mtte du sga i ditt hjerta: Min kraft och mina hnders starkhet hafwa gjort mig denna frmgan. Utan tnk p Herren, din Gud; ty Han r den, som gifwer kraft." Kortligen: Ju frr wi komma till grundligt misstrstande p all kraft i oss sjelfwa, desto frr blir det bttre med oss. D falla wi i Herrens hand, och hans barmhertighet r stor. D sga wi till Herren Christus: Du ser och wet ju, att jag kan gra allsintet, att jag mste hellre tusen gnger fara till helwetet, n jag kan af mig sjelf ngot bttre tro eller lefwa. Slpper du mig, strtar jag frn synd till synd, frn twifwel till twifwel, frn drskap till drskap. P dig allena hoppas jag; och du har ju sagt: "Mig frutan kunnen I intet gra." "Jag, jag skall gra det, upplyfta och bra och hjelpa." Och si, d f wi ock snart erfara det; ty nr blott Christus ftt blifwa wrt allt, d kommer den efterlngtade frlossningen, friden och kraften tillbaka. D stanna wi i en salig frundran fwer Herren och sga: Huru ltt gick det icke nu, och frr war det mig alldeles omjligt! Jag mrker, att det beror allt p Guds gifwande. Min nd r dig nog, Om fwen min krlek till jorden dig slog. Ja, fastn du icke fr smaka och se, Min nd r dig nog uti wl och i we. I djupaste nden jag dock mot dig log, Min nd r dig nog. Den 19 Juni. Mnne ock en qwinna kan frgta sitt barn, s att hon icke frbarmar sig fwer sitt lifs son? Och om hon n frgte honom, will jag dock icke frgta dig. Es. 49:15. Det bedrfwade Zion, hopen af Herrens trogna, hade i nst fregende vers mkligen klagat: "Herren har fwergifwit mig! Herren har frgtit mig!" Derp swarar Herren slunda, att nr Zions klagan r ssom en menniskas, som gr ensam uti en skog och talar wid sig sjelf gr allena och likasom klagar sin nd fr bergen och trden i skogen s r Herrens swar likasom ett echo i bergen. Zion hr en rst, men ser icke den, som talar. Nu weta wi ju, att ett echo swarar p det sista och icke p det frsta ordet. S r det ock hr. Zion har sagt: "Herren har fwergifwit mig; Herren har frgtit mig!" Det sista ordet frgtit mig, det fattar Han uti: "Hwad sger du? frgtit mig! Mnne ock en qwinna kan frgta sitt barn?" Han swarar icke p det frsta ordet: fwergifwit mig; ty det r wl mjligt, att Herren till en tid
kan fwergifwa eller, rttare sagdt, ltsar fwergifwa sina barn, d Han frdljer sitt ansigte fr dem, frdljer sig i ndens tid. Men det r rentaf omjligt, att Han ock ett gonblick kan frgta dem. fwer det frsta undrar sledes Herren icke, att det sges: "Herren har fwergifwit mig;" men att Zion will tillika sga: "Herren har frgtit mig", det kan Han icke tla; det r fr hrdt taladt; det will Han wnda ifrn sig. "Mnne ock en qwinna (egentligen en moder) kunna frgta sitt barn, s att hon icke frbarmar sig fwer sitt lifs son? Och om hon n frgte honom, s will jag dock icke frgta dig. Si, upp hnderna har jag upptecknat dig!" Allts gifwer Herren uti dessa ord nogsamt tillknna, att Han hwarken kan eller will frgta sitt Zion. Han kan icke. S litet, som en moder kan frgta sitt barn, s litet kan ock Han gra det; och om hon n kunde, s will dock Han likwl icke; om hon n frgte honom, s will jag dock icke frgta dig. Han wisar ock orsaken, hwarfre Han likas litet will som kan, lika litet kan som will; ty, sger Han, "upp hnderna har jag upptecknat dig"! Huru kan jag d, huru skulle jag d wilja frgta dig? Han wisar p andra stllen, att Han ock hyser en faders krlek, men det r icke nog, Han har mer, Han har mmare krlek, Han har en moders krlek: "Mnne ock en qwinna kunna frgta sitt barn?" Ja, Han wisar, att Han har nnu strre n en moders krlek: "Om hon n frgte honom (sledes stter Han det ssom mjligt, att en qwinna ngon gng kunde gra det), s will jag dock icke frgta dig." Han wisar, att hans krlek r makals och ofrliknelig, alldenstund den r strre n en moders krlek. Detta r nu den djupaste grunden till all den godhet, nd och barmhertighet, som Herren Gud bewisat det menskliga slgtet allt ifrn skapelsen, nemligen hans eget wsendes srskilda krlek en krlek, som nnu ingen menniska kunnat begripa, emedan ingen har erfarenhet af ngot, som liknar denna krlek; ty den r lika med Guds hela friga wsende, omtlig, ondlig och oomfattlig. Af denna sitt hga wsendes krlek skapade Gud menniskan, s kostligt utrustad och s rikt omgifwen af allt, hwad hon kunde behfwa, hwarom hela naturen talar. Af denna krlek snde Han henne sin Son till en Frlsare, nr hon genom brott emot Skaparen dragit sig en rttwis frdmelse. Ssom Christus sger: "S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son". Af denna krlek r det, som Han icke blott emottager de strsta syndare, utan ock sjelf sker dem; ssom Christus sger, att fadren lopp emot sin owrdiga, frnedrade son, fll honom om halsen och kysste honom och utbrast: "Nu mste man gldjas och frjdas; ty denne min son war dd och har ftt lif igen." Det r denna Gudakrlek, som hr talar: Mnne ock en qwinna kan frgta sitt barn. Men hwem kan begripa eller uttala denna krlek? Johannes kunde hrom icke uttrycka sig annorlunda, n att Gud war fjelfwa krleken Gud r krleken. Detta war nu den frsta grunden, hwarfre Gud tminstone aldrig kan frgta oss eller upphra att tnka p oss. Den andra omstndigheten, hwarp den kre Guden hr fster sitt arma Zions uppmrksamhet, r den, att barnet r kommet af modrens lif. Han sger: hennes lifs son. Meningen war fullstndigt uttryckt blott med ordet barn; detta tillgg: hennes lifs son, skulle blott pminna om en fr modershjertat mycket nrgende omstndighet. Men d Herren med alltsammans will uttrycka sitt eget hjerta och frhllande till menniskan och icke kan srskildt ppeka en omstndighet i bilden, som icke skulle ega motswarighet i det, som med bilden afmlas, s finna wi hr en hgst mrklig och trstrik erinran. Menniskan r den store krleksrike Gudens lifs son. Eller hwadan r menniskan kommen? Hwadan
ro wi? Detta besynnerliga slgtet p jorden, som heter menniska, hwadan r det kommet? r icke menniskan Guds lifs son? Detta r nu den djupa grunden, hwarfre Gud icke kan helt frgta oss. Om ock ngon qwinna wore S owrdig moders namn, Att hon hat till fostret bure, Det frskte ur sin famn, Gud ett annat sinne br Emot barnen hr och lr! Han ser neder till de arma Och will gerna sig frbarma. Den 20 Juni. Ltom oss hlla pska, icke uti den gamla surdegen, icke uti ondskans och arghetens surdeg, utan uti renhetens och sanningens osyrade deg. 1 Cor. 5:8. Hr lra wi, att det heliga pskalammet, Christus, icke fr tas tillsammans med ondskans och arghetens surdeg och detta wid det frskrckliga fwentyr, att din sjl utrotas ur Herrens Israel. Hwad r detta? Detta lter frskrckligt, det ljuder icke rtt evangeliskt! Har det ock grund och tillmpning uti nya testamentets ljufliga ndelra? Wisserligen! Ltom oss wakna! Mnga lsa apostelens ord om surdegens utrensande med ett lttsinne, som om det icke anginge oss, utan nnu gllde Israels barn i Egypten. Nej, detta r ett stycke fr hwar och en af oss. Hwad r det d? Jo, det r det, att den, som will hlla pska, den, som will till salighet annamma Christus, skall gra det med uppriktighet, skall icke komma med falskhet infr Herrens ansigte; ty det r egentligen denna falskhet uti det andliga, som gr, att en sjl frgres ur Herrens Israel, ssom en Ananias och Saphira i nya testamentet frgjordes, nr de wille skrymta och ljuga fr Herrens Ande. Ondskans och arghetens surdeg r d icke egentligen sjelfwa syndafrderfwet och den orenlighet, som ligger i ktt och blod, om jag will eller icke, som widlder, plgar och ngslar hwarje uppriktig christen; utan surdegen r egentligen detta falska sinne, hwarmed man will sammanblanda tron och syndatjensten, Christus och Belial, Gud och werlden, ljuset och mrkret. Detta finner man frst af sjelfwa orden i grundtexten. Apostelens ord p ondskan betyder egentligen, att jag icke blo tt har en ond natur, utan ock "gr synd", lefwer i orttfrdighet och laster; men argheten r egentligen en falsk sjl, som med allehanda onda skalkstycken, lnliga och frgiftiga grepp frwnder bde lran och lefwernet hwilket nnu tydligare framstr uti de ord, som uttrycka motsatsen hraf, nemligen renhetens och sanningens osyrade deg, hwilka ord Luther slunda frklarar: "Renheten r, nr man lefwer och gr rtt och christligen af ett fromt hjerta, som menar wl med hwar man, icke tnker gra ortt eller skada t ngon, utan handlar, ssom man will, att det skall handlas med oss. Men sanning r, nr man icke umgs med falskhet och swek, med bedrgeri och skalkhet, utan lr och lefwer rttsinnigt och riktigt efter Guds ord." Men det r isynnerhet af sammanhanget och anledningen till dessa ord, som apostelens mening tydligast framstr. Orden lsas nemligen i 1 Cor. 5, der han anmrkt och bestraffat det hemska frhllandet i den korinthiska frsamlingen, att de icke allenast rknade ibland sina medlemmar uppenbara lastens trlar, att ibland dem war boleri, och s groft, att ock en ibland dem hade sin faders hustru, utan ock mrk wl derjemte nnu woro uppblsta, skrto fwer sitt andliga ljus och sina apostlar, woro skra och obekymrade, liksom det wore allt i sin ordning; ssom apostelen i nrmast
pfljande vers anmrker. Han sger: "Ibland eder r ett boleri, som icke ens hedningarna weta af sga. Och I ren uppblsta, der I mycket hellre skullen hafwa srjt, p det att den, som har bedrifwit sdant, mste utkastas ifrn eder." Om detta frhllande tillgger han i v.6: "Eder bermmelse r icke god. Weten I icke, att litet af surdeg frsyrar hela degen. Rensen frdenskull ut den gamla surdegen." Detta r sammanhanget. "Arghetens och ondskans surdeg" r sledes detta falska sinne, hwarigenom en menniska wl will warda salig, will wara en christen, will hlla pska, annamma Christus och g med Guds folk till det frlofwade landet, men will taga med sig p wgen sina gamla sktesynder, hyllar, gmmer, ursktar och frswarar dem och tnker icke att aflgga dem. Detta r att hlla pska uti ondskans och arghetens surdeg. D sger apostelen: Nej, den, som will annamma wrt pskalam, skall rensa ut den gamla surdegen. Likasom judarna uppskte och utsopade allt syradt brd och woro, wid sjlens frlust, frbjudna att ta detta tillsammans med pskalammet; s mste ock den, som will annamma Christus och hafwa del i hans stora frlossning, hafwa allwar med saken, uppriktigt ska frlossning frn alla synder och orttfrdigheter, icke ska syndernas tilltelse, utan endast frltelse, och s befrielse ifrn dem. Detta r, hwad samme apostel ocks sger om den andra pskahandlingen, nemligen blodsbestnkelsen. Han sger: "Ltom oss framg med ett sannskyldigt hjerta uti en fullkomlig tro, bestnkta i hjertan ifrn ett ondt samwete och twagna om kroppen med rent watten." Mrk: ett sannskyldigt hjerta, det r: ett hjerta, som p allwar sker att helt och hllet blifwa Herrens och will fwergifwa allt, som misshagar Honom. Lammets blod har mitt Mig beseglat jag r Ej syndens surdeg jag Till wgs jag hastar, Lammets blod har mitt Mig beseglat jag r Den 21 Juni. drrtr tecknat, hans. mer will smaka; ser ej tillbaka. drrtr tecknat, hans.
Och Herren Gud bjd menniskan och sade: Du skall ta af allehanda trd i lustgrden; men af kunskapens trd p godt och ondt skall du icke ta. Frty p hwar dag du deraf ter, skall du dden d. 1 Mos. 2:16,17. Det, som hr r i hg grad tnkwrdt och lrorikt, r det frhllandet, att Gud fste sitt frbund wid en s ringa och obetydlig gerning. Se och lr hr en gng fr alla, huru den store och helige Guden dmer! Nr Han wille stta menniskan p det strsta och betydelsefullaste prof, utwalde Han den allraminsta gerning, som kunde upptnkas p jorden. Ett prof, som skulle strcka sina fljder fwer en hel werld; ett bud, hwars brytande skulle medfra all slags dd, lekamlig, andlig och ewig, fstes wid en s ringa gerning, som att ta frukten af ett trd midt i paradisets rikedom p trd och frukter. Wisst har Herren med detta frsta bud gifwit menniskoslgtet fr ewrdelig tid den lrdomen, att hans gon se efter hjertat, efter lydnaden, icke efter gerningens storlek. Wisst har Han gifwit oss en allwarsam lrdom derom, att Han will wara en allrdande Herre fwer sina skapade warelser, som fordrar lydnad, fullkomlig lydnad, blott lydnad, nr Han befaller ngot. Hade Han t. ex. sagt till Adam: Du skall icke drpa din hustru, eller: Du skall icke martera djuren, d hade genast frnuftet sett skl deri, gillat och understdt hans bud, och d blott fr det frnuftiga i budet rttat sig derefter; och sledes hade sjelfwa lydnaden hwad som heter
ren lydnad fr Herrens bud aldrig kommit p prof. D hade menniskan genast fstat sig wid gerningarnas wrde och helt frbisett, hwad Gud egentligen wille hafwa, lydnaden. Men nu utwalde Gud den allraminsta gerning, p det frnuftet icke skulle finna ngot skl, ngon ledning, eller understd, utan att budet mtte fordra en ren lydnad. Nu skulle frnuftet sga: Kan Gud dma oss till dden fr en s ringa gerning? Hela paradiset r fullt af trd och frukter, och wi ro de enda, som skola njuta deraf. Fr hwem skall detta ljufliga trd sparas? Hr hade sledes frnuftet ingen ledning, hr fordrades blott lyda och detta war just, hwad Herren frn begynnelsen wille lra oss. Det kan ock icke med ord utsgas, huru mngfaldigt och ondligt mycket ondt, som kommer af den bengenheten att se p gerningarnas wrde och icke p Guds ord och bud. Det r denna bengenhet, som utgr grunden till all skerhet och allt skrymteri. Nr Gud sger: "Du skall icke drpa, icke gra hor, icke stjla", det kan man hlla fr wigtiga bud; men d Han sger: Du skall icke missbruka Herrens din Guds namn, eller: Du skall icke frtrnas p din broder, icke med falsk berttelse wanstlla hans ord och gerningar, d tycker man, att det r blott sm och ringa bud, hwilka man kan hlla eller bryta efter behag. Nr man s frgter den store Gudens heliga wilja och bud och blott ser p gerningen, d kan man lefwa alldeles sker midt i det grufligaste inre syndawsende, blott man utwrtes och i wissa stycken r from. S gra alla menniskor af naturen. Men det r icke blott i afseende p Guds bud, det r fwen i trossaker, som samma bengenhet, att se blott p gerningen och icke p den store Gudens ord, gr oss s stor skada. Att Gud i dopet upptager ett barn, iklder det Christus med all hans frtjenst, det r den strsta drskap fr frnuftet, som blott ser watten och en skrplig menniskas (prestens) tjenstfrrttning. Nr barnet wid tw rs lder wisar Adams natur, kan man icke tycka, att det r heligt fr Gud, eller att Guds nglar frjdas fwer det. Eller om en ldre person har kommit till tron p Guds Son och blifwit dpt i dag, s fr han i morgon knna, att "icke kttets smittor aflades", utan att han blott infr Gud war ren och helig genom Christi rttfrdighet, hwilken han iklddes. Men nu ser han icke denna rttfrdighet, utan endast hwad han har af Adam, endast sin egen ynd och orenlighet; d r han genast frdig att flla modet och tnka: Nej, jag blef dock icke ren. D betyder det alls intet, hwad Christus sade: "Den som r twagen, han r alldeles ren (fr Gud) och behfwer blott tw ftterna" (wandringen). Nej, d heter det: Om jag blott kunde wara from och helig! Men att jag endast skall hafwa Christi rttfrdighet, det r ett intet. Hwarfre det? Blott derfre att Christi frtjenst icke r min egen gerning och icke synes eller knnes, utan endast af Gud r mig tillsagd. Att Gud sger det, r mig ett intet; om jag sjelf gjorde ngot herrligt, det wore ngot att lita p! P detta stt r det d ett intet allt, hwad Christus gjort och lidit och sagt allt r ett intet emot min egen gerning. Sdan r naturen. Derfre r det wl af nden att se upp och mrka, huru de allrastrsta ting frdlja sig under den allraringaste skepnad, nr Herren sger ngot. Sdant will Han en gng fr alla lra hela werlden, d det allrastrsta prof fstades wid den allraminst gerning, ssom den war, att ta af ett trds frukt. Tnk, d en hel werld kom under synd, dd och frbannelse genom en s liten gerning, blott fr Herrens ords skull, d m ingen hdanefter se p gerningarnas wrde, utan p Herrens ord allena. O, Herre, lr mig wrda allt ditt ord, Gif mig ett hjerta willigt till din lydnad! Den 22 Juni.
Om I stilla blefwen, s worde eder hulpet.
Es. 30: 15.
Hwilken beklaganswrd nd och skada r det icke, att icke alla menniskor weta, hwad de hafwa i Christus, hwad som r skedt uti hans dd! Sannt r det, de flesta ro skra, sofwande, lttsinniga ndens fraktare, hwilkas frdmelse r all rtt de skola en dag "se, i hwem de hafwa stungit", hwilken de fraktat. Men I, som knnen eder synd och dom af lagen, gerna willen terkomma till Gud, men icke kunnen, icke wgen fr det myckna, som fattas eder hren, hren! Att lagen och samwetet frdma eder, det r icke underligt, ty synd fattas icke. I kunnen icke gra, hwad I borden, icke ens ngra nog, icke bedja, icke lska, icke waka och strida, utan allt hwad lagen fordrar, det fattas eder, och hwad lagen frbjuder, det fwerfldar. Men hren: Allt detta jmmerliga, ofrswarliga, frdmliga elnde har Christus tagit p sig. "Christus, som af ingen synd wisste, r af Gud gjord till synd fr oss fr oss gjord till synd! p det wi skulle warda Guds rttfrdighet genom Honom." "Christus har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss." Hwad skulle Han mer gra? r icke detta nog? Hwem frdmer dig nu, o menniska! Icke frdmer Gud dig; ty Han r fullkomligt njd, med hwad Christus gjort, och beder dig komma genast. Icke frdmer Frlsaren dig; ty Han har gifwit sitt blod och lif fr att gra dig salig och sger: "Kommen till mig, I alla, som arbeten och ren betungade, jag will wederkwicka eder." Icke frdmer Anden dig; ty Han frklarar blott Christus fr sjlarna, kallar och bjuder till brlloppet. Hwem frdmer dig d? Det r otron, som frdmer dig, djefwulen och det arga hjertat, som ingifwa dig otro och frdma dig, sgande, att det icke r nog med, hwad Jesus gjort. Frskrcks fr otron; du r befalld att tro; du hotas med dden, om du icke tror. Bed d Gud om tron och slpp Honom icke, frrn Han i ditt hjerta intryckt: Det r nog, ewigt nog, hwad Jesus gjort och lidit. Och den som i sitt elnde ftt sitt allt och sitt nog i Christus, den r frlst, den har tron, den r en christen den knner Christus och har ewinnerligt lif. "Ja", sger mngen, "jag wet allt detta om Christus, hller det ock fr sannt; men jag fr ingen kraft deraf p hjertat, det werkar icke det lif, den trst, frid, gldje och kraft, som det skulle." S klagar mngen. Och det r sannt: Tron r icke hwar mans. Mngen har ett wetande om Christus, en historisk tro, men har aldrig smakat den ljuflighet och kraft, som den sanna, lefwande, tillegnade tron har med sig. Andra ter uttrycka med denna klagan blott ett trstande efter knslor och ljufwa frnimmelser af nden, af Frlsarens krlek och nrwaro. De hafwa werklig tro, hafwa nemligen i Christus sin enda trst och skatt, sitt allt i alla; hafwa ock genom tron ftt ett nytt sinne och weta skilja mellan den tid, de stodo under lagen, och denna under nden. Men de minnas ock, hwilka ljufwa knslor de i brjan hade, och trsta nu efter dessa ter. Dessa borde en gng besinna, att hela Skriften talar blott om tro, tro p Jesus Christus, och aldrig om knslor, talar om att tro p sjelfwa ordet, ssom det lyder, och derwid hlla sig, knslan m wara ljuf eller bitter. De borde besinna, att de bra dock gra den gode Frlsaren till wiljes och lta sig nja, om det behagar Honom att frdlja sig och prfwa deras tro, ssom Han gjorde med kananeiskan, och ihgkomma, huru krt det war fr Honom, att hon nd trodde, s att Han just hade en hjertlig lust dert och utbrast: "O, qwinna! din tro r stor, ske dig, som du will." Och d fick hon ocks smaka och se, huru ljuflig Han war. Ltom oss gra Frlsaren denna gldje! Han har ingen strre gldje af oss, n nr wi tro p Honom. Men att werkligen tro, d. . i allt bekymmer fwer sig sjelf, i all uselhet, synd och anfktning, dock werkligen hafwa i Christus sin trst,
sitt hllfste, sin rttfrdighet och frid, det r alldeles ndwndigt. Och att wi mtte f denna kraft af ordet; att Gud, som har trons gfwa i sin hand, mtte kunna gifwa oss en werklig och lefwande tro, dertill r isynnerhet ndigt, att wi stilla och enfaldigt gifwa akt p ngot wisst stycke af Guds ord, ngot wisst krnsprk om Christus, sakta, djupt och allwarligt betrakta det. Ty tron r af predikan. Mnga frspilla Guds nd blott genom att bestndigt wnda tankarna hit och dit, om ock p andliga freml, och kunna icke hlla gonen p den Korsfste en enda stund stilla. De wilja icke tro, hwad Skriften allestdes wittnar, att allt, allt skulle botas genom tron. Derfre hafwa de s mngahanda omsorger, att ordet aldrig hinner sjunka ned i deras hjertan och werka trons lif och kraft. Ett brusande haf kan icke af solens hetaste strlar uppwrmas, d deremot en stilla yta ltteligen mottager dess ljus och wrme. S r det ock med hjertat. Stilla, o stilla, Hwila i Jesu frid! Har du gjort illa, r dock din Jesus blid, Ndig till ewig tid. ngsliga hjerta, Gud r ju n ditt std. Kom med din smrta, Kom med din synd och nd Blott till hans hjerta. Den 23 Juni. Och Herren Gud kallade Adam och sade till honom: Adam, hwar r du? 1 Mos. 3:9. Detta r nu det frsta exempel af Guds kallelse till en syndare p jorden detta den frsta gngen en syndare wckes till bttring. Herren brjar med att frkrossa honom; ty i de orden: Hwar r du? ligger, ssom Luther anmrker, lagens rst till samwetet, eller lagens mening och syfteml, som r att fwertyga syndaren om hans fallna och olyckliga belgenhet. Ty emedan intet kreatur r fr Herren osynligt, utan allting r blottadt och uppenbart fr hans gon, och Herren likwl ropar: Adam, hwar r du? will Han dermed sga: "Nu kommer jag att efterfrga dig. Kom nu fram och swara infr mig: Hwad har blifwit af dig? Hwar r nu den herrliga Guds afbild, som skulle rda fwer jorden? Och menar du, att jag icke ser dig? Du hller dig frdold fr mitt ansigte; men hwart will du taga wgen?" - Sdant innebar Herrens frga. Derfre kom ock Adam nu genast fram och brjade frklara sig. Se nu hr, denna kallande rst, detta rop: Hwar r du? skall hwarenda syndare frn Gud frnimma. Detta frsta exempel gller fr alla werldens tider och fr alla Adams barn. Frst r det ett faderligt rop till de trogna, d de frgtt sig. Redan de sm barnen frnimma ofta tidigt, d de syndat, en rst i sitt inre: Hwad har du gjort? s lnge icke den gode Anden fwerrstats och deras ron dfwats af ffngans och lustarnas brus. Men isynnerhet r det ngot, som alla trogna christna dagligen knna detta ondliga ropande: Hwar r du? Nr de t.ex. fwerilat sig, syndat och frgtt sig, straxt ropar det ngsligt: Hwar r du? Hwad har du gjort? Eller nr de rkat blanda sig med ffngans barn, nr de af swaghet, menniskofruktan eller menniskobehagsamhet deltagit i ffngligt tal och p ngot stt, med ord eller gerning, frnekat sin Herre, straxt f de ssom Petrus en genomtrngande blick af Frlsaren, som sger i deras inre: Hwar
r du? O, hwad har du gjort? Detta r allt Wnnens slag, hwarmed Han manar oss till bttring en erfarenhet, som icke med allt werldens guld kan betalas! We, o we den christen, som icke mer fr de blickarna, de ropen i sitt inre! Fr det andra, r detta ett uppvckelsens rop till de andligen dda, som lefwa utan Gud i werlden. Midt i syndens, flrdens och de werldsliga njenas lustgrd ropar det ofta i deras inre: "Hwar r du? det r icke wl med dig, du behfwer bttring, omwndelse." Nr de en gng blifwit omwnda till Herren, beknna de, att de lnge och ofta frnummit det ropet och warit skta af Herren att detta ofta strde deras lust i synden isynnerhet "d dagen swalkas", d njet r slut. De komma till ensamheten eller till nattens hwila, d ropar det i deras inre: Hwar r du? Eller de hra ordet, en predikan eller ett skriftetal, och de skola wid nattwardsbordet trda Gud under ansigtet, d ropar det ofta om deras synder, om deras ogjorda bttring, om ndwndigheten af en omwndelse: "Hwar r du? tiden flyr, nr skall du en gng bttra dig?" Och den, som icke i en hel omwndelse terkommit till Gud, skall weta, att en gng mste han dock, om han will eller icke, komma fram infr Guds ansigte; ja, en gng, frr eller sednare, i tiden eller i ewigheten skall hwarenda menniska hra det ropet, s att det skall g henne genom mrg och ben: Hwar r du? Hwad har du gjort? Ty det r omjligt, att ngon syndare skulle undkomma den allsmktige, helige Guden. Derfre war icke sker! Gud drjer wl med straffet och tiger, liksom Han icke alls sge dina synder, men en gng skall du hra hans rst. Och detta gller, ssom wi frut sagt, alla werldens tider och alla Adams barn. Hwar och en mste komma fram fr Herren och uppgra om sina synder, i tiden, eller mta de honom i ewigheten. Saken r denna: Wi ro alla syndare hri r ingen tskilnad. Dmdes wi derefter, s blefwe intet ktt frlst. Skilnaden r endast den, att somliga hlla sig undan fr Gud, blifwa bestndigt borta och komma icke, medan ndens tid r, att ska och emottaga nd. Christus sger: "Detta r domen, att ljuset r kommet i werlden, men menniskorna lska mer mrkret n ljuset; ty deras gerningar ro onda." Komma wi ter till ljuset, uppgra wi med Gud om wra synder, d blir allt wl, fwen om wi wore de frskrckligaste syndare; ssom Herren sger och o, att wi kunde behjerta de orden: "Kommen och ltom oss g med hwarandra till rtta; och om edra synder n wore blodrda, s skola de dock warda snhwita; och om de n wore ssom rosenfrg, s skola de dock warda ssom en ull." S sger ock Christus (Matth. 18), att nr konungen kallade sina tjenare till rkenskap, och en kom fram, som war skyldig tiotusen pund, fick han dock genast hela skulden eftersknkt, nr han fll ned och bad. S will Herren handla med oss, nr Han kallar oss till rkenskap. Hwar r du? hwar r du, hwart skyndar du hn, O, menska, som dwljes i gruset? Hwar dljer du dig under lustgrdens trn? Trd fram fr din herre i ljuset S ropar den himmelska rsten. Den 24 Juni. Guds ord r lefwande och kraftigt och skarpare n ett tweeggadt swrd och gr igenom, tilldess det tskiljer sjl och ande, mrg och ben och r en domare fwer tankar och hjertans uppst. Ebr. 4:12. Likasom en skarp knif, wl anwnd, gr stor nytta, men illa
handterad gr lika stor skada; s ock Guds ord. Det r en lifwets lukt till lifwet, eller ock en ddslukt till dden. Guds ord har aldrig ingen werkan, om det genomgr dina sinnen, utan antingen sin egen, goda, wlsignelserika werkan, eller ock en i allt motsatt. Det r likt solen. Solens ljus r fr alla dagens warelser ett medel till trefnad, gldje och werksamhet; men nattfglarna blifwa deraf endast frblndade. Solens wrma gr waxet mjukt, men leret hrdt som sten. S olika werkar Guds ord. Till exempel judarna! De woro wisserligen blinda och hrda fwen fre Christi ankomst; men d Han kom, d solen stod wid sin middagshjd, blef deras blindhet, hrdhet och ondska frskrcklig. Och Judas, frrdaren! Den, som rtt betraktar hans tillstnd, mste frskrckas. Han war en af de tolf, hade hrt, sett och erfarit mycket, men illa anwndt det, hade icke rtt hrt Christi ord. Och s gr det till nnu i dag. Wi se ju, huru mnga genom hwardaglig lsning kunna nstan hela bibeln utantill, men ro sofwande i synd och skerhet. Andra, hwilka liksom Judas gtt i Christi och hans lrjungars sllskap, hafwa frlorat allt ndens lif i hjertat, all kraft och bewisning i lefwernet, fastn de fortfara att bruka ordet. Men dessa ro d icke blott s dda, som om de intet Guds ord hrt, utan ock sju gnger wrre, ssom Skriften talar. Sdana kunna frukterna wara af Guds ords bruk, om det icke brukas rtt. Frgas nu, hwad det will sga, att rtt bruka Guds ord, s swara wi: Dertill fordras blott, att du annammar det ssom Guds ord, med den fruktan, lydaktighet och tro, som den store Gudens ord krfwa. Guds ord will naturligtwis icke blott hras, wetas och begripas, utan hrsammas, efterlefvas och tros. Gr blott det, och du skall icke komma p skam. Det r det frsta, allmnnaste och farligaste missbruket att blott lta predika fr sig, blott fr frstndet inhemta Guds ord, men aldrig brja gra derefter. Detta war Jude Ischarioths wg till frhrdelse. Derfre, s snart du ser dig bra gra ngot, begynn genast werkstlla det; s snart du ser dig bra hafwa ngot, som du icke har, sk genast att f det! Du ser dig bra aflgga ngon synd, gr det genast; ty genom att blott hra och icke gra, frhrdar du ditt hjerta. Och nr skall detta ske om icke nu? Och hwartill skall Guds ord tjena, om det icke efterlefwes? Du kan d hellre upphra att lsa och hra det och p en gng gifwa dig t djefvulen, om du aldrig will gra det. Och hwilken skall gra det, om icke du, som ju ock will ing i himmelen. Si, det r just frtappelsens wg att lta andra taga det till sig, lta andra gra det, men sjelf blott samla det i minnet. Men sger du, att du icke frmr gra Guds wilja, s frgas: Har Gud fordrat fr mycket? r Han obillig i sina bud? r det icke billigt, att du lskar Honom fwer allt? Eller att du lskar din nsta som dig sjelf? Det r icke mer, Han begr af dig. Och har du s allwarligt anstrngt dina krafter att gra Guds wilja? Eller kanske du nnu ganska litet bemdat dig, ja, warit sker, hrd och liknjd och med lttsinne gifwit dig i synden? r det icke d billigt, att du frdmes, ssom Guds lag hotar? Si, om du slunda allwarligt betnkte och hrsammade Herrens ord, skulle du snart brja gra derefter, eller frska dina krafter p detta arbete; och d d skulle snart obotfrdighetens stolthet falla, du skulle wckas ur syndaslummern och komma till en helsosam syndaknsla, en sorg efter Guds sinne, som stadkommer bttring till salighet. Och si, nr du i din nd och wanmakt fruktlst anstrngde egna krafter, skulle du ndgas bedja om Guds Ande och s dels genom denne Ande, dels genom dessa inre erfarenheter f det rtta ljuset i Guds ord, ljuset ofwanefter. Utan erfarenhet ro de mest hglrda och skriftlrda dock stenblinda i andliga ting; och utan Guds Ande lter Guds ord aldrig fatta sig. Ssom Luther sger, att "nr Gud gaf oss sitt ord, sade Han: Jag skall wl lta skrifwa och predika det klart och tydligt, men dock alltid laga s, att det skall bero p min Ande,
hwem som skall fatta det". Derfre se wi ock, att de, som mena sig sjelfwa kunna fatta ordet och frsm att bja sig fr Gud, f ock frblifwa i mrkret. Men nu, p samma stt som du kom till wckelse, nemligen genom att blott wrda ordet, ssom Guds ord, p samma stt skulle du ock komma till en rtt tro, nr du i din syndand icke kunde hjelpa dig sjelf, och d blott hrde det glada budskapet om ofrskylld nd i Christus med den wrdnad, att du lt detta budskap glla mer n alla inwndningar och motsgelser af ditt frnuft. Och s, genom hela ditt lif, lt Guds ord rda fwer ditt frnuft, ditt hjerta och ditt lefwerne, och till den ndan bed allwarligen om Guds Ande, hwar gng du gr till dess hrande och lsande, och wet, du skall d aldrig bruka det ffngt. Dyre Jesu, fr din smrta, Som du fr mig lidit har. Lgg ditt ord s p mitt hjerta, Att det blifwer hos mig qwar. Om det der med kraft fr werka, D har dden ingen makt fwer mig - s sjelf du sagt. M du d mig alltid leda, Med din rst, ditt dyra ord; Wrdes sjelf mitt hjerta reda Till en god och fruktbar jord, Der ditt ord fr stndigt rda, Rda uti lust och nd, Rda uti lif och dd. Den 25 Juni. Den som nu gifwer eder Anden . . . gr Han det genom lagens gerningar eller genom trons predikan.Gal. 3: 5. Mnga tala och tnka och drmma om helgelsen och Anden och weta icke, hwaruti Andens werk bestr; det r dem blott en drm och aning, ingen reel sak. Men Skriften sger bestmdt, hwaruti det bestr. Paulus sger: "Andens frukt r krlek, frjd, frid, lngmodighet, mildhet, godhet" m. m. Andens frsta frukt r krleken; krleken r ock all helgelses och alla goda gerningars enda rtta klla. Nu br sledes underskas, huru man fr krleken. Kan man ngonsin genom fresats, allwar, bud, lagar, kamp och strid skaffa sig krlek? r det icke en allmn regel, att fwer krleken kan ingen befalla. Det jag lskar, det lskar jag, fwen om Gud frbjuder det. Huru skall jag d f krleken till Gud? Christus frklarar detta i Luc. 7. Han sger: "Denna krlek uppkommer endast genom Guds frltande af synderna och denna Guds barmhertighets mottagande. Den som mycket warder frltet, han lskar mycket; den som mindre frltes, han lskar mindre. En man hade tw gldenrer; den ene war skyldig femhundra penningar, den andre femtio. Nr de icke hade makt att betala, gaf han dem bda till. Sg nu, hwilken af dem skall lska honom mer?" D fariseen Simon sjelf erknt, att den, som ftt mer eftergifwet, skulle lska mer, gr Jesus tillmpning: "Du, Simon, har s mycken fromhet, att du icke, ssom de andra fariseerna, frsmdar mig, utan till och med bjuder mig till ditt bord. Men denna qwinna, den stora synderskan, hon badar mina ftter med krlekstrar och torkar dem med sitt hufwudhr och kan icke upphra att kyssa mina ftter. Deremot har du icke ens kysst min mun och till mina ftters twagning icke ens gifwit mig watten. Fastn hon r en stor synderska och du ett stort helgon, har dock hon Anden, och du icke; hon har Andens frukter, och du lagens gerninga r; hon r ett sannt helgon, och du ett falskt. Kortligen, den mer frltes, han lskar mer. Det r nu det enda sttet att tnda krlek i Adams barns hjertan, att jag frlter dem allt, hwad de hafwa gjort; d lska de mig." Detta war anden af Jesu tal om krlekens uppkomst. P samma stt r det med de friga Andens frukter. Apostelen nmnde widare frjd, frid. Kan man wl genom lagar, bud och twng frms till frjd, gras glad, werkligt glad? Nej, gldjas i Gud, gldjas t Frlsaren, det kan ingen menniska twinga sig till. En werklig frid i Gud, en inre hjertats mildhet, med flera Andens frukter, kan ingen menniska taga sig. Allt det, som egentligen r Andens werk, fs aldrig annorlunda, n att jag, som en syndare, medan jag nnu icke blifwit helig, blir bendad och frsmlt af Frlsarens krlek, af hans frltande, ssom synderskan deraf blef frsmlt. D frst fr jag krlek och andra Andens frukter. Men hr tnker mngen: Wisst tror jag p Christus; hwem skulle icke tro p Christus! Nog tror man hellre fattas det i lefwernet. Si, dessa bewisa blott med detta tal, att de icke weta, hwad tron p Christus will sga. De mena, att de tro p Christus, nr de hlla fr sannt allt det, som str skrifwet om Christus, ja, hlla ock allt, det Han gjort fr oss, wara wl utrttadt och icke mer behfwa ptnkas. De hafwa deremot hela sin omsorg wnd p sig sjelfwa, och dermed hafwa de trst, nr allt gr wl och wackert med lefwernet; men nr de ngot swrare frsyndat sig, fly de till sin nger, bn och bttring, fr att derigenom f nd och frid med Gud. Detta r ju uppenbarligen att af hjertat tro p sig sjelf, om ock frstndet och beknnelsen ro efter ordet. Den som werkligen tror p Christus, den har hela sin sjls uppmrksamhet wnd p Honom, sin omsorg och sin gldje fstad wid Honom, ser p Honom, har all sin trst i Honom; ty en rtt christen har blifwit till skam p sig sjelf och sitt eget arbete, har derfre lrt hlla det fr uselhet och trck, hafwande nu sitt allt uti Christus, werkligen sitt allt, bde sin rttfrdighet och sin helgelse. En sdan beknner d: Wisst tycker ocks jag, att jag borde mer arbeta sjelf och icke tro s mycket, ja, jag fruktar stundom, att jag tror fr mycket, att jag borde ter under lagen fr att blifwa allwarligare och derigenom frommare. Men nr jag ter ihgkommer min erfarenhet, s wittnar den om detsamma, som Skriften sger; ty s lnge jag umgicks med lagens gerningar, war jag i djupet af mitt hjerta kall fr Gud, hade ingen inre lust och krlek till Honom och hans wgar; derjemte frblef jag alltid en slaf under wissa synder och gnagdes inwrtes af en frtande oro. Deremot, nr jag lrde knna Frlsaren och kunde tro hans nd och frskran om syndernas frltelse, genast fick jag en frunderlig lust och kraft till det goda, en warm ande, en krlek och lust, som gjordt allting ltt, s att det, som frr warit mig swrt, gick nu liksom af sig sjelft. Och allt detta hnder nnu alltid: nr jag fngas i lagsinne, blir jag kall och swag; men nr jag har frid i Christus, fr jag en ny lust och kraft till det goda. Sdan r en christens erfarenhet. Och denna erfarenhet fverensstmmer med Skriften. Den fromhet och anda, som icke uppkommit p samma wg, som Skriften lrer, r icke den sanna. O Helge And, wrt ljus, wr frid, Lr oss af hjertat all wr tid Att knna Gud och den Han sndt, Gr Sonens dyra namn wl kndt,
Frklara Fadrens wlbehag, Och falska lror frn oss tag. Det ord r fast, det ord r wisst, Som lr oss tro p Jesus Christ. Den 26 Juni. Hwad skall jag gra, att jag m blifwa salig? Apg. 16:30. Du frgar: Huru skall jag komma i tnjutande af den nd, som r oss i Christus gifwen? Jag har ftt kunskap om, att Gud s lskade werlden, att Han utgaf sin ende Son, till att blifwa wr andre Adam, till att st i wrt stlle infr Gud, "rttfrdig fr orttfrdiga", till att i wrt stlle gra, det wi bort gra, och lida, det wi bort lida. Detta r, mrker jag, den djupa, ofrnderliga grundwalen fr alla Adams barns salighet; ty en annan grund kan ingen lgga, n den som r lagd, hwilken r Jesus Christus. Sledes har jag wl stora skatter mig frwrfwade och sknkta och uti det ewiga testamentet mig frskrade. Men nu r frgan: Hwad skall d jag gra fr att komma i tnjutande af dessa ndeskatter? Hwilket r nu rtta wgen att mottaga dem? Ty hwar och en kan ltt frst, att icke alla menniskor warda saliga, icke alla komma i tnjutande af det stora arfwet, utan endast de, som p ngot wisst freskrifwet stt ska och emottaga det; hwar och en kan ltt inse, att den, som antingen alls icke sker denna skatt, eller ock sker den p en ortt wg, har icke mer deraf, n om den aldrig hade warit oss frwrfwad. Huru skall jag nu med wisshet weta den enda rtta wgen att komma i tnjutande af Christi frtjenst? Swar: Att wara wiss derom, hade aldrig i tiden blifwit mjligt, om icke Gud fwen om denna sak i sitt ewiga rd i himmelen fattat och faststllt ngot wisst beslut, samt sedan uti sitt ord uppenbarat oss detsamma. Men nu, hgtlofwadt ware Herrens namn! har Han faststllt ett wisst och bestmdt stt, hwarigenom wi skulle komma i delaktighet af den oss frwrfwade nden; och detta faststllda stt har Han fwen i s tydliga ord uppenbarat oss, att Han i fljd deraf sade: Nu hafwa de ingen urskt. Den som derfre allenast will gifwa akt p Guds rd om wr salighet, sdant det i ordet r uppenbaradt, kan blifwa s wiss om salighetens wg, som han ngonsin r om sin egen tillwaro. Den, som icke r wiss om sttet att blifwa salig, har wisserligen icke gifwit akt p Guds ewiga, i ordet uppenbarade beslut derom, utan har i dess stlle frskt genom egen eftertanke sledes genom rdfrgande af det blinda frnuftet uppgra sin salighetswg. Nr d en sdan i Skriften lser det lilla enfaldiga ordet, som uttrycker hela hemligheten att intaga Guds rike, undrar han, att det str s, ja, han stter sig derp, hellre n att dmjukt och lydaktigt annamma det. P det sttet mste han mer och mer frbryllas, frblindas, samt frblifwa uti ewig owisshet. Eller mnne icke tusende hafwa undrat, hwarfre det lilla enfaldiga ordet tro s bestndigt skall frekomma i Skriften, och hwarfre just hela saligheten skall wara bunden wid tron? Tusende hafwa sttt sig derp. Men hwad hjelper! Hon str der dock, denna frargelseklippa, orubbligt fast, grundad i Guds ewiga fridsrd. Gud har nemligen af ewighet beslutit och i sitt ord uppenbarat, att ssom ende Sonen, wr Medlare, af idel nd uti egen person skulle frwrfwa oss hela salighetsskatten och gifwa oss den ssom en fri sknk, s skulle wi icke behfwa gra det ringaste till att frtjena eller blifwa den wrdiga, utan wi skulle endast emottaga den ssom en fri sknk och gfwa. Men som denna gfwa utdelas genom ord, lften och
tillsgelser, s kunde den icke genom ngot annat emottagas n genom tron. Hr br d wl mrkas, att den saliggrande tron werkligen icke r ngot annat n tro, n att emottaga gfvan p ett sdant stt, som motswarar det, hvarp hon gifwes. Hon gifwes till sknks, hon skall emottagas ssom en sknk; hon gifwes med ord, hon skall emottagas med tro. Oss tillkommer sledes blott att taga emot. "Derfre", sger apostelen, "mste det wara af tron, att det skall wara af nd, och lftet blifwa fast fr all sden". Ty grundlagen war: "Af nden ren I frlsta genom tron, och det icke af eder, Guds gfwa r det." Mrk! gfwa r det! Hraf kom det sig, att p samma gng Christus frkunnade Fadrens ewiga frsoningsrd: S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son, tillade Han genast det faststllda sttet och medlet, hwarigenom wi skulle komma i tnjutande af gfwan, sgande: "P det hwar och en, som tror p Honom, skall icke frgs, utan f ewinnerligt lif." P samma gng Han gaf sina lrjungar det stora apostlauppdraget: "Gn ut i hela werlden och prediken evangelium fr alla kreatur", frklarade Han genast, hwilka som skulle wara deraf delaktiga: "Den der tror och blir dpt, han skall warda salig." Ja, hraf kom det sig, att Christus sjelf s bestndigt hade det ordet tro i munnen, sgande: "Din tro har frlst dig", "ske dig, som du tror", "om du trodde". S hafwa ock alla fderna i gamla testamentet genom tron blifwit rttfrdiga och "ftt wittnesbrd, att de tcktes Gud". Redan Adams och Evas andre son, Abel, war genom tron rttfrdig, och hans offer war derfre Gud tckt, "med hwilket han fick wittnesbrd, att han war rttfrdig". "Genom tron rade Noach Gud och blef den rttfrdighets arfwinge, som r af tron." Och "Abraham trodde Herren (uti lftet om den wlsignade sden, Christus), och det wardt honom rknadt till rttfrdighet". Och den fromme Tobias sade: "Wi wnta efter ett lif, som Gud skall gifwa dem, som blifwa i tron starka och fasta fr Honom." S sannt som Gud r trofast och sannfrdig Och sagt: Kom hit till mig, kom ho som hlst, Skall fwen jag, fast syndig och owrdig, Blott genom tron p nden blifwa frlst. Den 27 Juni. Faren efter det, som r ofwantill, icke efter det, som r p jorden. Col. 3:2. Ssom wille apostelen sga: I ren hr icke hemma, utan ssom pilgrimer och wandringsmn i ett frmmande land, ja, ett fiendtligt land, der aldrig eder Herre eller eder friga andliga slgt haft sin ro eller sina egendomar, utan endast ssom jagade flyktingar farit derigenom. Derfre mste allt godt, som gifwes eder p jorden, wara fr eder blott ssom ett trefligare nattherberge fr pilgrimen, der han ju likwl icke stannar och bostter sig, utan har ett annat ml fr sin resa n wrdshuset. Hwar och en, som nu wet med sig, att han blifwit en elndig syndare, uttrttad, misstrstande, ja, ddad genom lagen, men har ftt sin trst, sin rttfrdighet och sitt lif i Christus och nu lefwer i sdan tro och i ett sdant lif, att han icke kan f ro i werlden och synden mrk, du, som wet med dig sdant, dig gller denna ljufwa frmaning: Sk det, som r ofvantill, der din Christus r. Lt aldrig mer bedraga dig att frska bereda dig ett paradis p jorden! Det r blott ett inbillningens bedrgeri, nr en christen hoppas att hr p jorden i ngot jordiskt finna ngon strre gldje, sedan han en gng ftt sin gldje i Gud. Nej, blir ngot annat en strre lust och gldje, s lider genast Andens lif. Will du derfre hafwa ett fridfullt och saligt
lif p jorden, med bibehllande af Fadrens krlek, sk blott att blifwa mer och mer himmelskt sinnad, mer och mer glmma all annan winning och lust, och endast fara efter det, som r ofwantill, der Christus r, s att intet jordiskt fr intaga ditt hjerta. Ty s lnge Guds sd blir i dig och du lefwer det sanna lifwet i Gud, frer dig all jordisk lycka och gldje bde i fruktan och i fara: i fruktan, swida Andens lif blir i dig; ty d fr du aldrig ro, s lnge du har mer lust och trefnad i ngot annat n i Gud. Kan du hafwa en strre frnjelse, en krare skatt och trefnad i ngot jordiskt, n i Gud och hans wnskap, och dock wara lugn och glad, s r det icke wl med ditt lif i Christus. Arbeta och wandra hr nere, mste du, hafwa och bruka det jordiska, mste du; men blott med kroppen, hjertat skall wara i himmelen, der Christus r. Din sjlabrudgummes nitlskan om din krlek fordrar det. D Gud gifwer dig ngot ljuft, emottag det med tacksamhet, men ock med fruktan, att icke ditt hjerta intages deraf. Allt det, som icke r Gud sjelf och hans nd, fr icke wara hjertats skatt och trst. En god lekamlig bergning, rikedom, beqwmlighet, anseende och ra eller andliga gfwor, frstnd, erfarenhet, god wandel, brders frtroende allt r det dyrbara Guds gfwor, som du wl m tacka fr; men med rddhga, att icke ngon sdan gfwa blir hjertats frnmsta lust och tillhll. Nr sledes en christen i alla fall dock mste hafwa i Gud sin hgsta lust och trefnad, r det icke mycket wrdt att ska ngon jordisk lycka och trefnad; ty winner jag den, r det min fara winner jag den icke, r det min plga. Blir ngot jordiskt en strre lycka och gldje fr mitt hjerta, n den jag har i Gud, r ju det min ewiga olycka; blir det ter icke ngon strre gldje och trefnad, n den jag redan har i Gud, lnar den icke mdan att skas, efter jag dock frut har en strre gldje. Nr nu hrtill kommer, att menniskohjertat har en ondlig trst efter att blott f ngon annan skatt och gldje n i Gud, mste man besanna Pretorii ord: "De christnas strsta lycka r, att ingen lycka hafwa hr p jorden." Och s mste den, som werkligt will intaga himmelen, snart komma derhn, att han lskar fattigdomen mer n rikedomen, fraktet mer n ran, lidandet mer n njutningen, ja, dden mer n lifwet. Detta m wl heta: I ren dda och korsfsta med Christus. O, ett fr kttet allt fr bittert frhllande! Hr skall hwar och en mrka, huru ndwndigt det r fr den, som skall flja sdana lagar, att hafwa ett annat lif n blott naturens, wara fdd af Gud och lycklig i Gud, ja, hafwa himmelrike i sitt hjerta, s att Christus r wrt lif, wr skatt och wr gldje. Ty eljest blir det oss allt fr odrgligt, ja omjligt, att i sanning och bestndigt fara efter det, som r ofwantill, och icke efter det, som r p jorden. Om man ock sger det med munnen, ljuger man p sin sjl; hjertat far dock efter det, som r p jorden, egen ra, wllust, rikedom, s lnge man icke har frjd i Herren, eller lif och trefnad i Gud. Rtta christna hafwa wl ock ett jordiskt, frderfwadt ktt, fullt med lustar och begrelser; men de ro dock korsfsta med Christus. Asaph beknner, att det gjorde honom ondt och stack i hans njurar att se den ogudaktiga hafwa all medgng, d den rttfrdige mste mycket lida; men, tillgger han, "dock blir jag stdse wid dig, Herre. Nr jag har dig, frgar jag intet efter himmel och jord. Om mig n kropp och sjl frsmktade, s r du, Gud, dock alltid mitt hjertas trst och min del". Ja, hwad r all lycka i werlden mot den Att stdse hr f hafwa sin Gud till sin wn. Att midt under jordlifwets oro och strid P djupet uti hjertat dock hafwa Guds frid. Den friden, o Jesu, frware oss hr, Tills wi en gng f se dig med frjd, som du r.
Den 28 Juni. Bergen skola wl wika och hgarna falla, men min nd skall icke wika, och mitt fridsfrbund skall icke frfalla, sger Herren, din frbarmare. Es. 54: 10. "Hwem skulle jag tro om Gud, mer n Gud sjelf?" sade Ambrosius. Det r en olycklig omstndighet, att hos alla menniskor, fwen hos de wckta och de trogna, ligger en ondlig bengenhet att dma om saligheten efter ngon egen inre knsla, eget tycke eller frnuft; att dma om Guds frhllande till oss efter ngot, som man inom sig sjelf frnimmer eller erfar; att icke wilja se upp till Gud, huru Han sjelf uppenbarat sin wilja och sitt rd om wr salighet, icke wilja eftersinna, hwad som hos Gud r beslutet, huru det i hans rdshandlingar str skrifwet, utan i dess stlle sitta ned hos sig sjelf, ngslas, tnka, sucka och frga liksom i wdret: Ack om jag wisste, huru det r med min sjls sak hos Gud? Huru kan jag wl p detta stt med ngon visshet f weta det? Hwilken wisshet kan jag f af mina egna tankar, knslor och tycken? Hwad betyda wl dessa i denna stora frga, mer n h och str fr windarna? Den ena stunden tycker jag, att Gud r idel nd och krlek, den andra stunden, att Han r en strng domare, som umgs bara med lag och rtt; den ena stunden ser jag Gud uti allt, som omgifwer mig, den andra stunden tycker jag, att det finns ingen Gud; den ena stunden tycker jag om mig sjelf, att jag r en ganska god christen, den andra stunden, att jag r en alldeles ohjelplig syndare. S wackla och wnda sig tycke och knsla hit och dit. Och hwad jag tycker den ena stunden, kan wara lika falskt, som det jag tycker den andra stunden. Det r fwen samma bengenhet, nemligen att dma efter eget tycke, som gr, att s otaligt mnga helt och hllet g miste om salighetswgen. Hwar och en har sitt eget tycke och tror ingenting hellre n detta. Den ena tycker, att Gud skall hafwa behag uti det, den andre, att Han skall hafwa behag uti ngot annat. S wljer hwar och en sin wg, knner derwid tillfwentyrs ngot ljuft uti sitt hjerta och dmer d straxt, att det r en god wg, och fljer den. S t. ex. will den ena behaga och winna Gud med ngra yttre lagens gerningar, ssom med barmhertighetswerk, kyrkogng m. m.; en annan med ngra inre, ssom med dmjukhet, krlek o. d.; en tredje med frsakelse, bn och enslighet; en fjerde med ngon religis werksamhet fr medmenniskor; en femte med alla dessa stycken tillhopa. Genom sdant sker man d warda bendad och fr Gud tck. Och hwad r orsaken till alla dessa irrwgar, som de efter eget tycke utwlja? Sannerligen ingen annan, n att de icke weta eller besinna, hwad Gud redan af ewighet i sitt himmelska rd beslutit om den fallna menniskans salighet; att de icke weta, hwilket frbund Gud har ingtt med sin Son, hwilket testamente Han gjort t menniskorna. Ty wi tala nu icke om dem, som med sofwande och skrymtaktigt sinne frgta att ska sin frlsning, eller med inbillad tro "draga wr Guds nd till lsaktighet", utan om dem, som werkligen ska salighet, men blott ska p ortt wg. fwens, nr du wl rtteligen sker saligheten allenast genom tron, men sker tron hos dig sjelf, frestter och bemdar dig att tro, brkar och arbetar med ditt hjerta att frm det till att tro, men har ditt ga riktadt endast int, inp dig sjelf, eller hwad du sjelf erfar och frnimmer, fr att mrka om der nnu skall wara ngon tro eller icke, men du fr ingen wisshet, du wacklar hit och dit hwad menar du r orsaken? Sannerligen ingen annan, n att du sker p ortt stlle, sker i wdret, sker nemligen hos dig sjelf, hwad som aldrig der fanns, hwad som war att ska i himmelens rdkammare, uti Guds ord, oss
uppenaradt. Mrk: Tron upptndes icke genom att fretaga sig och bemda sig att tro, utan derigenom att wi wnda gonen bort ifrn oss sjelfwa, bort ifrn hwad wi hafwa, frnimma och ro, och wnda dem inp, hwad Gud beslutit och uppenbarat om wr salighet. Du har bemdat dig att tro och har anropat Gud om nd dertill, men har aldrig nnu ftt ngon tro, ngon frid, och nu undrar du, hwad orsaken mnde wara. Undra icke. Du har kanske nnu aldrig wetat, efterfrgat eller betnkt, hwad det war, som beslts i det stora rdet, hwilket Gud i himmelen hll om menniskornas sak, frrn werldens grund lades; du har kanske aldrig wetat eller betnkt, hwilket frbund Gud d ingick med sin Son, hwilket testamente Han gjorde t menniskorna. Huru ndigt r det icke att wl lra knna detta och sedan endast rtta sig derefter, endast bygga derp! D str jag p en fast grund, en i lif och dd bestende grund, ty det r en ewig grund; den lades djupare och tidigare n jordens grundwalar: "Ssom Han har oss utwalt i Christus, frrn denna werldens grund war lagd." Och den bestr fwen lngre n jordens grund; "ty bergen skola wl wika, och hgarna falla; men min nd skall icke wika, och mitt fridsfrbund skall icke frfalla, sger Herren, din frbarmare." S r jag trygg och salig, ehwad som kommer p, Och hur det fwen skiftar i mitt sinne; Ty se nu har jag brjat att till min trst frst, Att ej min trygghet skas skall derinne. Nej, utom mig i Christus r all min salighet, Mitt lif, min frid, min trygghet fr tid och ewighet. Gud ware derfr lof och pris och ra! Den 29 Juni. Dden nu edra lemmar, som ro p jorden: boleri, orenlighet, lusta, ond begrelse och girighet, som r afgudadyrkan. Col. 3: 5. Hr nmnas egentligen blott tw syndawgar, otuktens och girighetens. Tw grufliga afgrundsswalg, deri mnga till himmelriket lrda, trogna sjlar, "som rttligen woro undsluppna" och "hade undflytt werldens orenlighet", hafwa igen nedsjunkit och frlorats. Dessa tw syndawgar ro dock deruti olika, att den frra r grof och wederstygglig och plgar bekymra och ngsla sjlar; den sednare ter will nstan ingen menniska erknna fr hwad den r. Den frra kunna menniskor bittert beklaga och ngslas derfwer, men fwer den sednare hrer man sllan, att ngon srjer och ngslas, utan den fr wanligen ett bttre namn och ursktas t. ex. slunda: Jag mste ju frsrja mig och de mina, det r icke girighet, utan ndwndig hushllsomsorg. Dock kan den gamle tjusaren s grufligen frwnda synen, att fwen otuktssynden, som i sig sjelf r s grof och wederstygglig, kan i frestelsens stund synas alls intet farlig, utan ganska oskyldig. Detta r dock fr en christen det tydligaste tecknet, att djefwulen r nra och farans stund fr handen. Sannerligen, nr samma synd, som i sunda och sansade tider r dig s ryslig, att du bfwar wid blotta tanken derp, nu synes dig ssom ett intet, helt ringa och ursktlig, d wet du, att frestelsens stund r inne, att det r den gamle tjusarens ande och mrkrets makt, som s frwnder din syn. D, wakta dig, wakta dig! D gller det skyndsamt fly eller falla! Mrk: skyndsamt fly eller ock falla i fiendens wld. Brjar du allenast fwerlgga, s r du fngen. Att Eva blott inlt sig i samtal med ormen, samt sg p den frbjudna frukten, det war wgen till fallet. I denna strid segrar man mer genom flykt n genom kamp. S skall du ock weta, att det r djefwulens rd och det redan bestuckna sinnets bedrgeri, att du will wl icke falla i synden,
men blott frska, huru nra du kan g intill brdden, utan att strta ned i djupet. D sinnet r sundt och wakande, sker du hellre att komma s lngt som mjligt frn kanten. Hr gller i allmnhet, att den, som will undfly synden, skall brja med att fly frestelsen, fly anledning och tillflle, fly den frsta tanken, och, s wida mjligt r, fly stllen och freml, som medfra frestelse. Hit hra Christi ord: "Om s r, att ditt hgra ga r dig till frargelse (frfrelse), s rif det ut och kasta det ifrn dig; det r dig bttre, att en din ledamot frderfwas, n att din hela kropp kastas till helwetet." fwen det som i sig sjelft r oskyldigt, ssom gat, mste dock undflys, nr det genom syndens mellankomst blifwit dig till en frestelse. Och om det r dig s krt som ditt ga, och dess frsakande r dig f bittert som ett gas utrifwande fly det dock! Fly med din sjl ssom med ett byte! Det r dig bttre, att nu en liten tid lida det bittraste och dock rdda din samwetsfrid i tiden och din sjl fr ewigheten, n att hr en liten tid hafwa lust i synden och qwal i samwetet och helwetets eld i ewigheten! Men fr att uppwcka christna till waksamhet, ja, till fasa fr denna synd i alla dess grader, frn blotta tankar och begrelser till den grofwa utfningen, kan ingenting kraftigare anfras, n det som lses i 1 Cor. 6. O, ett tnkwrdt stycke! S talar apostelen: "Weten I icke, att edra kroppar ro Christi lemmar? Skulle jag nu taga Christi lemmar och gra der skkolemmar af? Bort det! Flyn boleri. All synd, som menniskan gr, r utom kroppen; men den som bedrifwer boleri, han syndar p sin egen kropp. Eller weten I icke, att eder kropp r den Helige Andes tempel, som r i eder, hwilken I hafwen af Gud, och ren icke edra egna? Ty I ren dyrt kpta. Derfre prisen nu Gud uti eder kropp och i eder ande, hwilka tillhra Gud." Mrken sdana saker! I ren dyrt kpta med Christi dyra blod; I ren icke edra egna, s att I kunnen gra, hwad I wiljen, med eder kropp och eder ande, edert hjerta och edra tankar. Skulle jag taga Christi lemmar och gra der skkolemmar af! Det andra afgrundsswalget war girigheten. Denna uppslukar sjlar s mycket lttare, som den icke synes ryslig, utan har s wackert sken, s mnga urskter. Hwem will widknnas girigheten? Nej, en christen, som brjar intagas af denna begrelse, wet det fga, utan ehwad han ser p sjelfwa begrelsen, eller p fremlen fr densamma, s ser han idel oskyldiga saker. Han finner, att det r lofligt, ja, en pligt, att frsrja sig och de sina; widare ser han p fremlen fr sitt begr, och fwen de ro oskyldiga, de ro Guds egna gfwor, fr hwilka wi ju bra tacka Gud. Penningar, jordagods, oxar, hus, mat och klder allt r det oskyldiga saker. Hwem kan d straffa hans fikande? Det r blott graden af det fikandet, som skall utmrka faran, och graderna ro s mnga; hwem kan hr bestmma, hwad som r girighet? O, den christen, som icke hr skall snrjas och blifwa en Demas, skall icke skmta och skrymta, utan blifwa skarpt uppmrksam p sin sjls wl eller we, samt p Herrens ord om hwad som r ett rttsinnigt wsende i Jesus, och deremot hwad girighet r och werkar. Bered wr kropp och sjl, o Herre, till ditt tempel Och tryck i hjertat djupt din Helge Andes stmpel. Ja, rena oss alltmer till ande, sjl och kropp Och tag oss, frlsta, sist uti din himmel opp. Den 30 Juni. Sen upp fglarna under himmelen, de s intet, och intet skra de heller upp och frsamla intet i ladorna, och eder himmelske
Fader fder dem. ren I icke mycket mer n de? Matth. 6: 26. Fr oerfarna goddagsmenniskor, som ingen nd knna, samt fr lifligt troende christna, fr hwilka ordet r allt, behfwes icke denna betraktelse. Men nr en christen kommer derhn i mrker och anfktning, att han twiflar p allt Guds ord, d wisar Herren honom till skapelsens werk, dem han icke behfwer tro, utan kan se med gonen; t. ex. emot lekamliga bekymmer sger Herren: "Sen upp fglarna under himmelen; eder himmelske Fader fder dem: ren I icke mycket mer n de?" Skulle Gud srja fr de am, obetydliga fglarna, men glmma och frgta menniskan, hans dyrbaraste och herrligaste skapelse, Guds afbild, barn och arfwinge, herrskaren fwer fglarna och djuren? Skulle Gud glmma menniskan? Skden liljorna p marken! Salomo, i all sin herrlighet, war icke s kldd som en af dem. Klder nu Gud s grset p marken, som dock i dag str och i morgon kastas i ugnen, skulle Han icke mycket mer gra det eder eder, som ren "Guds slgte"! O, I klentrogna! Mot fruktan fr onda menniskor, sger Herren: "Sljas icke tw sparfwar fr en skrf? och en af dem faller icke p jorden eder Fader frutan. I ren ju mer wrda n mnga sparfwar. Edra hufwudhr ro alla rknade. Derfre skolen I icke rdas." Du tycker dig wara fwergifwen af Gud; det r ngon wiss sak, i hwilken du tycker dig alldeles hjelpls, du kan sjelf omjligt hjelpa densamma. I hela werlden finns ingen, som kan hjelpa den; och du har anropat Gud, s att du r hes och worden trtt och allt ser ut lika frgfwes Gud "har sig ssom en hjelte, som r frtwiflad, och ssom en kmpe, den icke kan hjelpa". r det mjligt, att det werkligen frhller sig s, som det d synes dig? Frstr du icke, att det r ngot djupt frdljande af den underlige, men dock trofaste Guden? Frutsatt, att du icke strider emot Herren och hans ordning, t. ex. begr helgelsekraft, frr n du blifwit troende och glad i ofrskylld nd; eller du begr lekamlig hjelp, utan att wilja arbeta o.s.w. frutsatt sledes, att du sker hjelpen p rtt wg, s r det alldeles omjligt, att icke Gud skulle gifwa dig allt, hwad som r dig bst och nyttigast. Eller r nu Herrens arm frkortad, att Han icke mer kan hjelpa? Och Han, som har gjort gat, skulle Han icke se och se din nd? Han som gjort rat, skulle Han icke hra? Han som skter fglarna, skulle Han icke wrda sig om dig? Tnk grundligt p Christi frga: ren I icke mycket mer n de? Frlsaren frklarar: "I ren mer wrda n mnga sparfwar!" Tnk! Det sger Herren sjelf. Ja, s mste Christus hafwa ansett det, som s dyrt kpte oss: "I ren mer wrda n mnga sparfwar". Och nu wrdar Han sig om sparfwarna. Skulle Han d glmma dig? Du sger: "O, jag har syndat! Jag lider, det jag wl frtjent; jag r med all rtt fwergifwen" O menniska, har d Gud handlat med oss efter wra synder? Han, aom utwalde oss i Christus, frr n werldens grund war lagd; Han, som i Christus frsonade werlden med sig sjelf, d wi nnu woro ownner, d wi ingen frsoning hade, d ingen bad Honom skulle Han nu handla med oss efter wra synder? Skola wi nu best fr Gud genom wr egen rttfrdighet? D blefwe intet ktt frlst; d skulle wi icke heller f en droppe watten. Nu ro wi deremot alla gonblick omgifna af otaliga Guds wlgerningar. S bra wi d af det, som wi se, lra oss att tro fwen det, som wi icke se. P samma stt bra wi ock med gat p skapelsens storwerk stfja frnuftets fwerdd, som will trta med Gud, dma fwer hans ord och werk och betwifla, hwad det icke frstr. Nr fordom en eljest from man, hwars like icke fanns i landet, en gng fll i denna frestelse, swarade honom Herren: "Sg, r du s klok? Hwar war du, d jag
grundade jorden! Sg mig. Wet du, ho har satt henne sitt mtt? Hwar war du, d morgonstjernorna tillsammans lofwade mig, och alla Guds barn frjdade sig. Ho har tillslutit hafwet med sina drrar, d det utbrast ssom utur moderlifwet? Hafwa ddens drrar ngon tid uppltit sig fr dig? Eller har du sett drrarna t mrkret? Hwilken r wgen dit, der ljuset bor? Och hwilket r mrkrets rum? Kan du binda tillsammans sjustjernornas band? eller upplsa Orions band? Wet du, huru himmelen skall regeras? Eller kan du stta ett herradme fwer honom p jorden?" P sdana frgor skulle man frska sig, nr man will dma fwer Guds ord, och der r ngot, som man icke frstr, s blir man snart glad att lemna det arbetet och sga: Tala Herre, din tjenare hr till. D har man med nytta betraktat skapelsens under. Du, Gud, r Gud, och ingen mer, Allt str i dina hnder. Sjelf styr du allt; ehwad som sker, Det till din ra lnder. Sll den, som sig till dig betror, Som barn med fadren talar; Uti din famn han sker bor, Hans hjerta du hugswalar. Den l Juli. Wi bermma oss af Gud genom wr Herre Jesus Christus, genom hwilken wi nu ftt frlikningen. Rom. 5: 11. Apostelen sammanfattar hr allt, hwad saligt kan nmnas, uti sjelfwa den ewiga kllan och upphofwet till allt, nemligen Gud sjelf, och sger: wi hafwa Gud sjelf; Gud sjelf r wr wn och Fader, och dermed mste flja all trygghet och salighet. Frst r Gud sjelf mycket mer n alla hans gfwor. Guds wnskap r mer n himmelens salighet. Gud sjelf r solen och saligheten i himmelen, ssom ock redan hr hans wnskap r de trognas egentliga frjdeklla. Fr det andra ro ock alla gfwor i Honom innefattade: i Honom r all wr rttfrdighet och starkhet, i Honom wr frid och trst; Gud r wr Fader, och all barnens rikedom och trygghet r uti sjelfwa Fadren. "ro wi barn, s ro wi ock arfwingar." "D Gud icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla, skulle Han icke ock gifwa oss allting med Honom?" Tnk, nr du eger sjelfwa den store allsmktige Gudens wnskap, d mste du wisst wara alla stunder lycklig. Wore du eljest den fattigaste, du r d den rikaste; den mest ringa och fraktade, du r d den rofullaste; den mest ensamma och fwergifna, du har d alltid det herrligaste sllskap. Slunda se wi David och andra heliga hafwa frjdat sig i sjelfwa Gud, ssom deras egentliga trst och bermmelse. "Min sjl skall bermma sig af Herren." Wi wilja dagligen bermma oss af Gud, att Han r oss allt, hwad wi behfwa, s att det heter i hjertat slunda: "Herre, min klippa, min borg, min frlossare, min Gud, min trst, den jag mig widhller, min skld, min salighets horn och mitt beskydd." P detta stt skola alla rttfrdiggjorda sjlar knna sin Gud och bermma sig af Honom; ssom profeten sger: "Uti Herren warder all Israels sd rttfrdigad och skall bermma sig af Honom." Genom wr Herre Jesus Christus, genom hwilken wi nu hafwa ftt frlikningen. Apostelen upprepar idkeligen, att wi hafwa all denna nd, trygghet och bermmelse endast genom wr Herre Jesus Christus och hans frsoning. Det r ock hgst ndigt att stndigt betnka detta. Hela wr trst och bermmelse af Gud, af hans wnskap och af den
ewiga saligheten r genast frswunnen, s snart wi wnda gat frn denna enda gllande grund och orsak och brja se p oss sjelfwa. D framtrder snart wr synd och mngfaldiga owrdighet, och d ro wi genast frsagda, gldjen och bermmelsen af Gud r slut. Betnk derfre alltid och oafltligt, att all denna nd, hwarigenom wi bermma oss af Gud, att Han r wr, med allt hwad Han r och har, grundar sig endast p frsoningen genom Christus, icke p ngon wr godhet och wrdighet, utan endast p den ewiga krlek, hwarigenom Gud gaf oss sin Son, d wi nnu woro "syndare", "ogudaktiga" och "ownner". Betnk dock, hwad deri ligger, att Gud, som frst har sjelf skapat oss till sina barn och arfwingar, fwen sjelf gaf oss sin Son till en Frlsare, d wi woro ogudaktiga och ownner, och att wi d "wordo frlikta genom hans Sons dd". Detta r en ewig trstegrund fr arma syndare, hwilken icke wacklar och faller med wrt wacklande och fallande, utan blir alltid fast och qwarstende. Ty du kan ltteligen utrkna, att Han, som gjort det, som r strre, att af fiender gra oss till wnner, skall mycket mer gra det, som r mindre, nemligen att, d wi nu ro s dyrt frlikta, fwen behandla oss ssom sdana, d.. icke se p wra synder och dma oss efter lagen, utan alltid wara oss huld och ndig och fwen fra oss nda fram till den salighet, hwartill Han frst skapat oss och sedan s dyrt terlst oss. S ndigt det r, att alltid bermma sig af Gud, d.. att alltid behlla en werklig trostillfrsigt, en glad och hjertlig frtrstan till Honom, hwaraf en christens hela andliga lif beror, s ndigt r det derfre att alltid fasthlla, hwad detta innebr: "Genom wr Herre Jesus Christus, genom hwilken wi nu hafwa ftt frlikningen." Isynnerhet d wrt hjerta, ssom stundom sker, r alldeles iskallt fr Gud, wi hafwa blifwit frstrdda och frmmande fr Honom, men en nd uppstr, s att wi behfwa bedja; d tycka wi, att ocks Gud r alldeles iskall fr oss, bryr sig intet om oss, ser icke oss, aktar icke oss eller hrer wr bn. D blir det ndigt att ihgkomma, att denna bild af Gud r alldeles falsk, r en gruflig wanstllning, som kommer endast af wrt kalla, otrogna hjerta och af djefwulens ingifwelse. Ty Herren Gud har sjelf afmlat sig p ett helt annat stt, ssom en ewig och omtlig krlek, som utgifwit sin egen lsklige Son fr oss, och som nu alla stunder innerligen lskar dem, som tro p Honom en huld Fader, som r oss alla stunder nra, ser alla wra behof och bekymmer och, om Han ock dljer sig och drjer med hjelpen, dock alltid har sin "lust uti att gra oss godt". Gud kan aldrig wara kall och liknjd fr dem, som dock ro af hans lsklige Son dyrt frsonade och ro i Honom rttfrdiga. S lskade Gud werlden all, Att Han utgaf sin ende Son, Att hwar och en, som p Honom tror, Skall f ett ewigt lif. Ty deruti str krleken, Ej det wi hafwa lskat Gud, Men deruti att Han lskat oss Och gifwit oss sin Son. <h1>Den 2 Juli. De ro alla afwikna och allesammans odugliga. Der r ingen, som gr wl, ja, icke en. Ps. 14: 3.</h1> Hr hafwa wi en fwermttan wigtig lrdom om synden. Herren lter oss hr frst, att wi ro alla lika frdmda syndare. Deruti ro wi alla lika. Detta behfwa wi alla djupt betnka. Det r allas wr natur, att d wi se hela werlden nedsnkt i synder, wi hlla oss sjelfwa
fr bttre. Frst kunna den sina och sofwande werldens barn aldrig tro, att de ro lika stora syndare infr Gud som tjufwar och mrdare, publikaner och skkor; och p denna sin inbillning grunda de den skerhet och frmtenhet, hwarigenom de emotst allt Guds rd till deras frlsning, all Guds frmaning till bttring och omwndelse. Men fwen de wckta och troende hafwa sin del i samma inbillning. Nr wi med frskrckelse sett wr syndand och skt och funnit frlsning i Christus, hnder det dock ofta, att wi glmma, det wi nnu bra samma frderfwade natur som Adam; det tyckes oss, ssom wore wi af ett bttre slgte n de grofwa syndare, publikaner och skkor. Detta mrkes af den frwning, som d uppstr, nr wi frnimma ngra swrare synder hos oss. Nr de mrka djupen af hjertats frderf ppna sig, och der framtrda ngra rtt frskrckliga ting, t. ex. sdana som Christus sger utg ur menniskans hjerta: "Onda tankar, hor, boleri, mandrp, stld, girighet, swek, listighet, otukt, ondt ga, hdelse, hgfrd, galenskap" nr wi knna ngot s grufligt hos oss, d frwnas och frskrckas wi och ro frdiga att frtwifla. Tnk, nr wi f knna t. o. med "hdelser" emot Gud, kanske i sjelfwa bnen, ssom somliga christna i swr anfktning f erfara det. Eller wi knna en gruflig kallsinnighet fr Gud och deremot en alltfr stark krlek till synliga freml, ja, mktiga syndalustar o. dyl. samt fwer allt detta icke ro rtt frkrossade, utan nnu hrda och lttsinniga. Eller, nr wi skulle lska wr nsta ssom oss sjelfwa, wi t. o. med knna afund, eller fr en billig tillrttawisning knna wrede och hat uppstiga fr att icke tala om den allragrufligaste synden, att wi icke rtt wrda Christi lidande, utan kunna hra, att Han blef gisslad, trnekrnt och hngde p spikar, oss till frlsning och salighet, och dock s litet lska Honom, att sm, onyttiga ting ro oss krare o, nr wi knna sdant, d frskrckas wi och frundras. Hwadan kommer nu sdan frundran? Endast deraf att wi icke trott, att wi woro s frderfwade. Wi hafwa sett andra Adams barn helt frsnkta i alla laster och likwl med stolthet frswara sig, bortwisa Guds ord, frsmda och frflja Christus, derfwer hafwa wi icke mycket frundrats; men oss sjelfwa hafwa wi ansett, ssom wi tillhrde ett annat slgte. Nu r det sannt, att d wi ro fdda af Gud, hafwa wi ftt en ny och helig ande. Men den del af wrt wsende, som r fdd af ktt, r dock nnu ktt; och detta r alltid lika frgiftadt och ondt. Herren lrer d hr, ssom eljest hela Skriften, att synden r allas wr natur, r allas wrt gemensamma arf af Adam, ehwad wi wilja det eller ej. "Hr r ingen tskilnad; allesammans ro wi syndare." "Herren sg af himmelen upp menniskors barn, att Han skulle se, om der wore ngon frstndig och frgade efter Gud. Men de ro alla afwikna, och allesammans odugliga; det r ingen, som gr wl, icke till en." Ssom Gud tidigt klagade, "att menniskans ondska war stor p jorden, och all hennes hjertas uppst och tanke alltid bengen till det, som war ondt". Sdan r menniskan af naturen, d. . allt hwad som hrstammar frn Adam. Om wi rtt trodde och besinnade detta, skulle wi icke falla i s stor frundran, ja, i frtwiflan, nr wi erfara det hos oss sjelfwa, utan prisa den gudomliga barmhertigheten, som just fr detta wrt frtappade tillstnd gaf oss sin Son till en Frlsare. Det r mycket wigtigt fr wrt frblifwande i trons tillfrsigt, att wi djupt inprgla hos oss och lta det wara en alldeles afgjord sak, att wi alla ro genom Adam s frderfwade och frtappade warelser, att i wr natur r intet annat n synd, ondska och wanmakt, att wr Herre Gud aldrig tnkt ngot annat om oss. Ty d skulle wi i wra mest frdmjukande erfarenheter af synden skynda fram till ndestolen och sga: "Det r dock allt frloradt i mig; Gud, se ej p mig, se p
din Son;" och alltid besinna, att Gud har dock allt sitt wlbehag endast i sin Son, att all wr rttfrdighet r endast i Honom, och att derfre Guds wnskap aldrig rubbas genom det frderf, som r i oss, s lnge wi blifwa i hans lsklige Son, i hwilken wi hafwa t. o. med mycket mer rttfrdighet och Guds wlbehag, n Adam fre fallet. Se Se Ty D ej p mig, se ej p mig, se p din Son, o Gud, p hans sr och se mig an i hans frsoningsskrud. om du ser mig utom den, s finns ej hopp fr mig, kan jag ej best en dag, ett gonblick fr dig.
Se ej p mig, se p din Son, ty jag r swart i grund Jag wikit af frn dina bud och brutit ditt frbund. Min bttre eller smre stund r lika infr dig, Ty hwarje stund jag syndig r. O Gud, se ej p mig! Den 3 Juli. Saligheten r den menniskas, hwilken Gud tillrknar rttfrdigheten utan gerningar. Rom. 4:6. Detta sprk sger oss i klara och bestmda uttryck, att en menniska kan wara rttfrdig infr Gud, fastn hon nnu drages med synder. Hr sges nemligen uttryckligt, att d Gud rttfrdiggr en menniska, det icke sker p det sttet, att Han utplnar synden ur hennes wsende och gr henne i sig sjelf syndfri, utan att det sker genom tillrknande. Wr rttfrdiggrelse sker p det sttet, sger denna text, att Gud tillrknar menniskan en rttfrdighet, som icke finnes hos henne, och deremot "frlter" och "fwerskyler" de synder, som finnas hos henne. D ordet rttfrdiggra hade kunnat fr ngon wara twetydigt, brukar apostelen hr i stllet orden: tillrkna rttfrdighet. Och sedan frklarar han samma saliga werk med Davids ord, att blott den menniska r salig, "hwilkens orttfrdigheter ro frltna, och hwilkens synder ro fwerskylda", eller fwertckta; att endast den man r salig, "hwilken Gud ingen synd tillrknar". Tnk nu, d den menniska r salig, hwilken Gud "tillrknar rttfrdighet utan gerningar", och hwilken Han icke tillrknar synderna, s r ju dermed sagdt, att rttfrdigheten icke finnes hos den saliga menniskan, ty d hade den icke behft "tillrknas" henne. Men deremot innebr det ock, att synderna finnas hos den saliga menniskan, efter dessa sgas "icke tillrknas" henne, utan "fwerskylas". Detta r nu wisserligen hela Skriftens stora hufwudlra, som ligger i all Guds frkunnelse om Christi medlareembete och hans rttfrdighets tillrknande; men hr hafwa wi det i korta och bestmda uttryck, hwilka p en gng alldeles nedsl den falska meningen, hwarmed sjlafienden en och annan gng frwillat menniskor, att wi skulle rttfrdiggras p det sttet, att wra personer gras i sig sjelfwa syndfria. Nej, sger hr apostelen uttryckligt, Gud gr oss rttfrdiga p det sttet, att Han tillrknar oss rttfrdighet, utan att wi ro eller blifwa i oss sjelfwa rttfrdiga eller syndfria hr p jorden, s att synderna derfre mste frltas", "fwerskylas". Om wi nu slunda frsttt, att wi icke ro rttfrdiga p det sttet, att synden r utplnad ur wrt wsende, och att wi i egna personer fullkomligt hlla lagen, utan att det skett genom "tillrknelse", mtte wi d icke falla p en lika stor willfarelse t motsatta sidan, nemligen att tnka, det Gud rknar oss fr rttfrdiga, fastn wi icke werkligen ro det. Nej, lofwadt ware Herrens Christi namn! Wi ro werkligt rttfrdiga genom Honom. D man icke blifwit rtt waken att se Guds wsendes fullkomlighet, drmmer man om en sdan
rttfrdiggrelse, hwarigenom Gud skulle genom ett slags eftergift af sina heliga ord och domar lta oss glla fr rttfrdiga, utan att wi p ngot stt ega, hwad rttfrdighet betyder: en hel fullgrelse och ostrafflighet infr lagen. Detta r att tnka ganska frsmdligt emot Gud, ssom om Han utfwade barmhertighet p rttwisans bekostnad. Annorlunda lrer apostelen. Gud har "satt sin Son till en ndestol genom tron i hans blod, fr att lta se sin rttwisa i det, att Han rttfrdiggr den, som tror" ssom orden lyda i Rom. 3. "P det Han skulle wara sjelf rttfrdig och rttfrdiggrande den, som r af Jesu tro." Och i Rom. 5 sger han uttryckligt, att det r genom ens lydnad, ens rttfrdighet, wi warda rttfrdiggjorda. Det sker icke genom eftergift af ngon enda bokstaf eller prick i lagen, utan genom ett helt och punktligt fullgrande af alla lagens bud och domar, hwilket Medlaren gjorde s helt och hllet fr oss och i wrt stlle, som om wi sjelfwa hade gjort och lidit allt efter lag. En menniska kan s fullgra en annans skyldighet, t. ex. betala sin broders skulder, att den skyldige blir werkligt skuldfri och oantastlig att han icke blott anses s, utan att han werkligen r skuldfri, genom den gode brodrens fullkomliga betalande af hans skulder; och mycket mer mste d Herrens Christi fullgrande och betalande fr oss gra oss werkligt skuldfria och rttfrdiga, fastn wi icke sjelfwa ro mktiga att fullgra lagen. Derfre f wi icke s frst orden "tillrkna rttfrdighet", som skulle Gud rkna oss fr rttfrdiga, fastn wi icke werkligen ro det, utan meningen r blott, att det r en annans rttfrdighet, som r oss sknkt och tillrknad, men p ett s sannt och fullkomligt stt, att wi werkligen ro rttfrdiga. Den heliga lagen har ingenting lidit i sin majesttiska rtt; dess fordringar ro fullgjorda i all deras ondliga widd; dess domar och straff ro utstndna i all deras frskrcklighet. Kortligen: Gud r rttwis, d Han rttfrdiggr den, som tror; ty det r icke en blott tnkt eller diktad, utan en werklig rttfrdighet, Han tillrknar oss. Och Han skall p den yttersta dagen i hela werldens syn kalla sina troende de rttfrdiga och i enlighet med den fullkomliga rttwisan gifwa dem "rttfrdighetens krona" I Jesus r jag hwit och ren, hur swart i mig jag r, I Honom r jag god och from och helig redan hr. Ty hwad Han r, det r ock jag, och hwad Han har, har jag: En full rttfrdighet fr Gud och allt hans wlbehag. Den 4 Juli. Min wn, huru kom du hrin och har icke brllopsklder? Matth. 22:12. Uti Matth. 22 sger Christus, att "himmelriket", d. . hans nderike p jorden, r likt ett "brllop, som en konung gjorde t sin son". Hrtill bjd han mnga; men de flesta fraktade bjudningen och ursktade sig, att de icke kunde komma, den ene hindrad af sin kpenskap, den andre af sin afwelsgrd, den tredje af sin maka. Dock war det icke alla, som s fraktade kallelsen; nej, mnga annammade den, borden woro alla fullsatta. Men nu sger Christus, att just ibland dessa, som hade annammat kallelsen, kommit till brllopet och sutto wid borden, fanns ocks en man, som icke hade brllopsklder, utan satt der i sina egna klder, och att han blott derfre blef bunden till hnder och ftter och kastad i det yttersta mrkret. O, hwad r detta? Hwad menar Herren? Mannen war ju kommen till brllopet, tillhrde icke de fraktare, som uteblefwo, utan satt wid brllopsbordet ibland de andra lyckliga gsterna. Ja, hwad r detta annat, n att det finns menniskor, som icke blott erfarit Andens kallelse p sina hjertan, utan ock s till wida tlydt den, att de brjat ska sin salighet, fwergifwit sina frra
ffngliga "wgar och grdar", lefnadsstt och sllskap, och frenat sig med de trogna uti umgnge, uti seder och iakttagelser, uti Guds ords lsande, hrande, sjungande, uti bner och betraktelser, uti ngon christlig werksamhet, kortligen uti allt, som anses mest hrande till en allwarligare gudaktighet n mngdens. Ty omjligt kan denne man beteckna den stora skra hopen bland oss; hwar hade wi d dem, som erforo kallelsen och icke kommo? Hedningarna, som icke hafwa ordet, hafwa ju icke bjudningen. Wi finna allts, att denne man r en religis man, betecknar ett religist folk inom de christtrognas frsamling, efter han fanns i brllopet och icke hade fraktat kallelsen och dock sakna dessa ngot s wsendtligt, att de kastas i det yttersta mrkret. Alldeles detsamma som denne man beteckna ocks de fem jungfrurna wid brllopet, som icke hade olja i sina kril (Matth. 25). Der sger Christus, att "himmelriket r likt tio jungfrur, som togo sina lampo r och gingo ut emot brudgummen" m. m. Under hela tiden som de wntade, mrktes ingen skilnad emellan de wisa och de fwitska; nej, de woro alla jungfrur, alla hade de sina lampor, alla woro de utgngna emot brudgummen, alla wntade p det glada intrdet med Honom i brllopssalen, i herrligheten. Men wid midnattstid, d anskriet hrdes: "Si, brudgummen kommer!" d frst blef den omstndigheten uppenbar, att hlften af dem saknade olja, att deras lampor icke brunno. Och de blefwo fr ewigt utestngda frn brllopsgldjen. Men nnu frskrckligare och starkare r detta uttryckt i Joh. 15, d Christus sger: Grenar i mig, som icke bra frukt. Hwar och en eftertnke, hwad det ordet kan innebra! Och i Matth. 7 sger Herren utan bildsprk, huru mycket man kan gra i hans namn och dock icke wara rttsinnig, att man kan i hans namn profetera, man kan i hans namn gra tecken och under ssom att utdrifwa djeflar, uppwcka dda, kortligen, gra mnga kraftiga gerningar. Och biskopen i Sardis war bde i lra och wandel sdan, att han allmnt ansgs fr en lefwande sjl, men war det dock icke: "Du har namnet, att du lefwer, och r dd." Hwem skulle icke hr frukta fr sig, nr sdana ord g af Christi mun! De rttsinnigaste och anderikaste christna hafwa wid sdana ord ofta hyst stor fruktan att mjligtwis wara bedragna och med kraft och ifwer ropat: "Ransaka mig, du Gud, se till, om jag nnu r stadd p en ond wg." Skulle blott du icke behfwa frukta, icke behfwa gifwa akt p Christi ord hrom! Men wi g nu att se, hwad som har saknats hos dessa religisa, hwilkas ndalykt blifwit s frskrcklig. Brllopsklder? "Du har icke brllopsklder!" Hwad mnde det betyda? I Uppb. 19 str, att wid Lammets brllop blef det bruden gifwet att klda sig i rent och skinande silke och d tillgges: "Men silket r helgonens rttfrdighet." Hwilken denna helgonens rttfrdighetskldnad r, ses widare i det sjunde kapitlet, der det om den saliga hwitkldda skaran frklaras: "Dessa ro de, som ro komna utur stor bedrfwelse och hafwa twagit sina klder och gjort dem hwita i Lammets blod; derfre ro de fr Guds stol." Och till den ljumme lraren i Laodicea sger Christus: "Jag rder dig, att du kper af mig hwita klder, som du m klda dig uti, p det din nakenhets blygd icke skall synas." De, som ro i brllopet, men sitta der i sina egna klder och icke hafwa honungens brllopsdrgt p sig, ro allts de slags religisa, som med mer eller mindre allwarlighet, nit och gudaktighet dock g nnu blott i sin egen rttfrdighet, aldrig nnu rtt knt sin synd, aldrig blifwit afkldda sin egen fromhet och ikldda en annans, nemligen Christi rttfrdighet; aldrig nnu kunnat af hjertat med salig blygsel beknna:
"Jag r i Lammets dd och blod nog salig, helig, ren och god." Dyra sjl, har det dig smrtat, Att en syndare du r? Har det gtt dig djupt till hjertat, Att dig Jesus hller kr? Har hans kors din rddning blifwit, Har hans dd dig lifwet gifwit? Har du Jesus hjertat gifwit? r blott Han din sjls begr? Den 5 Juli. Om du beknner med din mun Jesus, att Han r Herren, och tror i ditt hjerta, att Gud har uppwckt Honom ifrn de dda, s warder du salig. Rom. 10: 9. Hr sges uttryckligt, att du warder salig genom detta enda: Om du i ditt hjerta tror och med din mun beknner Jesus, att Han r Herren och r uppwckt ifrn de dda. S nra och bestmdt gifwen r saligheten i "det ordet om tron". Fattar du blott detta i ditt hjerta, s att du p ett lefwande stt tror p Jesus och beknner Honom, bde ssom "Herren", kommen ifrn himmelen, och fwen ssom din fullkomlige Frlsare, "uppwckt ifrn de dda", s warder du salig. Men ltom oss wl mrka, att d apostelen will uttala den stora frskran: Du warder salig, uppgifwer han hr frst ett utmrkande tecken p den kta tron och fwen en i wissa afseenden ndwndig utfning af denna tro. Och tecknet p den saliggrande tron r, att du genom denna blir en Jesu wn, som ur hjertats fullhet beknner Honom och sker att befrmja hans rike. Men beknnelsen blir ocks en ndwndig utfning af tron, s sannt den lefwande tron alltid fder i hjertat dels en inre lust och drift att tala om Jesus, som nu blif wit dess skatt, dels ett krleksnit om hans ra och om sjlars frlsning. Och att med beknnelsen hr menas detta fria, lefwande uttryck af hjertats tro, icke ngon sdan beknnelse som kan wara endast munnens, eller den ifrn barndom inhemtade och i templet efterstafwade, hwilken beknnelse ocks alla otrogna kunna frambra det frst wi genast. Ty frst weta wi, att Skriften alltid menar det allwarligt, med hwad hon talar, att nr Skriften talar om en saliggrande tro eller beknnelse, der alltid menas den lefwande tron och den sanna beknnelsen, d "munnen talar det, hwaraf hjertat r fullt". Men dessutom har apostelen hr uttryckligt tillagt de orden: Och tror i ditt hjerta. Si, om en sdan beknnelse talas hr, att du "tror i ditt hjerta" och derfre talar; ssom redan David sger: "Jag tror, derfre talar jag." Och hwad beknner d den troende sjlen om Jesus? Att Han r Herren, sger apostelen. Detta r det frsta, wi mste tro och beknna, nemligen att den s djupt fraktade, marterade och ddade Jesus r "Herren af himmelen", r "den, som af Gud r tillskickad till en domare fwer lefwande och dda". Ja, uti det enda, att Jesus r Herren, ligger allt det, som wi tro och beknna om hans person och wsende, och hwilket wi icke utan Anden kunna rtteligen tro och beknna; hwarom apostelen sger: "Ingen kan kalla Jesus en Herre, utan genom den Helige Ande." Om en sdan beknnelse talar hr apostelen,
hwilken kommer af Andens werk i sjlen; ty genom Andens upplysning kunna wi redan af hjertat tro, hwad en gng alla tungor skola beknna, att Jesus Christus r Herren, Gud Fader till ra. Men den troende sjlen beknner nnu ett wigtigt stycke om Honom. Och hwilket r detta? "Att Gud har uppwckt honom ifrn de dda." Uti denna korta beknnelse om Christi uppstndelse innefattas allt, hwad den troende sjlen behfwer till sin fulla trygghet och salighet. Hwad apostelen hr sger, att en salig sjl tror och beknner, nemligen att Jesus "r Herren", och att "Gud har uppwckt Honom ifrn de dda", innebr d allt, hwad den saliggrande tron omfattar. Det r sledes till saken detsamma, som eljest helt kort heter, "tro p Jesus", "hafwa Sonen", "ta hans ktt och dricka hans blod". Och om en sdan tro p Christus wittnar ju hela Skriften, att "hwar och en, som tror p Honom, skall icke frgs, utan f ewinnerligt lif". S warder du salig. Betnkom dock, hwad det ordet innebr salig! "S warder du salig!" Kan jag warda salig, ewigt frlst och salig i Guds himmel? Wet jag ngonting wisst om den saken? Det r dessa frgor, som borde gra oss wr text fwermttan wigtig. Hr talar apostelen s, som wore det alldeles wisst och afgjordt, hwem som skall warda salig. S r det ock. Apostelen sger bestmdt, att om du r en sdan beknnare, som blott af hjertats tro lifwas att beknna din Frlsare (d du fwen alltid har flera tecken af samma lefwande tro), s r det afgjordt, att "du warder salig". Nu endast ngra r eller dagar i jmmerdalen, s r du inne i Guds ewiga rolighet! Ja, s alltfr stort det n r, m det dock utsgas: Det r i allt Guds ord alldeles afgjordt, att s sannt du intill ndan lefwer i denna tro p Jesus, att du blott af tron lifwas att ocks beknna Honom, s r du en af dem, som skola en gng st p hans hgra sida och inbjudas att besitta det riket, som r oss tillredt ifrn werldens begynnelse. Mrk p det eftertryck, hwarmed apostelen i denna vers brukar ordet du, du, din mun, ditt hjerta. Han gifwer dermed hwarje lsare anledning att g till sig sjelf med den frgan: r jag en sdan troende? r i min mun denna beknnelse, som hr omtalas? Brukar jag tala om Christus, och det blott af mitt hjertas tro? Wi hafwa just s stor wisshet om saligheten, som det r sannt och werkligt, att wi i wrt hjerta tro p Jesus och med wr mun beknna Honom. Hr, o sjl, hwad Herren sger: Den som blyges wid mitt ord, Se, fr honom skall jag blygas infr himmel och fr jord; Men eho mitt namn beknner infr mnskor, mrk hrtill! Fr min Fader och hans nglar jag hans namn beknna will.
Den 6 Juli. Delen edert till de heligas ndtorft. Rom. 12: 13. Denna frmaning innebr, att de christna bra betrakta sina fattiga trosbrders ndtorft eller behof ssom sina egna, wara lika mna om att hjelpa brderna som sig sjelfwa. Wi bra hafwa en s sann och hjertlig krlek, att det tillgr efter det ordet: "Nr en lem lider, s lida alla lemmarna med" ja, efter det stora krleksbudet: "lska din nsta ssom dig sjelf." Och nr apostelen srskildt nmner de heliga, lra wi fwen hr, ssom i Gal. 6: 10, att ehuru wi enligt den allmnna krlekslagen skola "gra godt emot hwar man", wi dock skola gra "allramest emot dem, som ro wra medbrder i tron". Wl wisar
oss detta stlle om de "heligas ndtorft", att den egendomsgemenskap, som frn brjan infrdes i den frsta frsamlingen, redan hade upphrt, utan twifwel fr dess missbruk af lttjefulla personer, som tidigt inkommo i frsamlingen. Och wl lra wi deraf, att wi bra gifwa med urskiljning, icke till understd fr lttjan och lasten, utan endast fr "ndtorft" eller werkligt behof. Men si, detta bra wi d ock desto mer willigt gra, nemligen "deltaga i de heligas ndtorft", d. . med huld, broderlig krlek understdja dem, som ro i werkligt behof och icke missbruka understdet till lttja och fwerfld. Men hwilka ro nu "de heliga", dessa "fattiga heliga", ssom apostelen i kap. 15: 26 kallar dem? O, att wi en gng lrde rtt frst det ordet "helig"! Wi skola fwerallt i apostlarnas bref finna, att med det hga namnet heliga betecknas alla troende christna. Det r icke ngra srskildt framstende christna, ssom apostlarna eller profeterna, som kallas "heliga", utan alla som ro i den nya fdelsen af Anden frn verlden uttagna och t Gud afskilda, ssom ordets frsta betydelse r. Och dessa pnyttfdda sjlar ro i twfaldigt afseende fr Gud werkligt heliga. Frst hafwa de Christi fullkomliga helighet sig tillrknad, och fr det andra Andens helgelse i sig brjad; hwilka begge frhllanden apostelen s uttrycker, att de ro "helgade genom Herrens Jesu namn och genom wr Guds Ande". Wi ro d Guds heliga, fastn icke i oss sjelfwa syndfria; ssom wi wl se, d David frst omtalar sitt swra syndaelnde och sedan tillgger: "Fr detta skola alla heliga bedja dig i rtt tid". Det r d endast i Christus, wi ro rtt heliga; hwarom Luther fwer wr text s starkt och tnkwrdt yttrar: "Paulus talar hr om de heliga p jorden, d. . de christna, och kallar dem helgon, Guds nd till ra, genom hwilken de utan alla gerningar ro heliga i tron. Ty det wore en stor skam och Guds frsmdelse, om en christen wille neka, att han r helig. Dermed beknde han, att ocks Christi blod, Guds ord, Ande och nd, ja, Gud sjelf icke wore heliga, hwilket likwl Gud anwndt p honom, att han skulle wara sdan." Dessa ro nu de heliga. Och i dessas ndtorft bra wi s hjertligt deltaga, som wore det wr egen, och sledes ska att afhjelpa eller lindra nden. Gra wi icke det, utan behlla allt hwad wi ega blott fr oss sjelfwa, s mste wi sannerligen icke lefwa i Guds krlek. Det r helt annat, att wi kunna af swaghet frg oss eller annars wara eller gra, hwad wi icke wille; men att ingen krlek hafwa eller bewisa, det wittnar om ngot nnu betnkligare, nemligen att wi icke lefwa af Guds krlek. Ssom Johannes uttryckligt sger: "Den som har denna werldens gods och ser sin broder wara ndstlld, men sluter sitt hjerta till fr honom, huru blir Guds krlek i honom?" Herbergeren gerna. Denna frmaning frekommer ofta (se Ebr. 13; 1 Petr.4), och det derfre, att de frsta christna under frfljelsen ofta blefwo frdrifna frn sina hem och wandrade ut till frmmande orter, hwarjemte man p den tiden icke hade mnga offentliga herbergen fr resande. Sdana frjagade christna borde nu trosbrderna med glad och willig krlek herbergera, ja, eftertrakta att f gra det. Men nu: om ock tskilliga tidsfrhllanden frndras, qwarstr alltid den stora krlekslagen, att wi skola i alla mjliga fall tjena wr nsta, och att krleken icke blott bewisas med wackra ord, utan med werk och gerning, fwen med ngot beswr och uppoffring. Att herbergera kan fwen nu ofta blifwa wr kallelse. Om det d ock stundom medfr ngot beswr, men dock icke r oss omjligt, bra wi alltid med gladt hjerta och ansigte fwen hruti tjena den behfwande brodren. Petrus anmrker fwen, att det br ske "utan allt knorr". Sdant nska wi ock sjelfwa se, d wi behfwa wr nstas tjenst; och hufwudbudet med afseende
p nstan r detta: "Hwad I wiljen, att menniskorna skola gra eder, det gren I ock dem." Ej att tjenas, nej att tjena, Jesus, du kom hit en gng; Bar wr swaghet, wra brdor Och allt frmlingsskapets twng. Lt Och Lr Der din krlek tnda krlek sen widmakthlla den! mig lska, som du lskar jag intet fr igen.
Lr mig tjena gladt min nsta, P hwad stt din Ande lr, Och besinna, att din krlek Grunden fr min frlsning r. Den 7 Juli. Jag sade: Jag will beknna fr Herren min fwertrdelse; d frlt du mig min synds missgerning. Ps. 32:5. r icke detta en kort sammanfattning af hela Skriftens lra om en arm syndares bendning? Bde med uttryckliga ord och med otaliga exempel har Gud alltifrn werldens begynnelse frklarat, att Adams barn skola p denna wg komma till hans nd. Ltom oss derfre wl gifwa akt p orden. David sger: "Jag will beknna fr Herren min fwertrdelse; d frlt du mig min synds missgerning." Att hr icke talas om en blott utwrtes, tillfllig eller frelsen syndabeknnelse, utan att hr r frga om en arm bekymrad syndare, r ltt att frst. Dock m man fwen skilja p bekymmer och bekymmer. Det r mngen, som med ett wisst bekymmer, en wiss nger beknner synden och dock vandrar i mrkret; ssom wi se p konung Saul, d han beknde: "Jag har syndat, att jag har fwergifwit Herrens befallning och dina ord", men han skte aldrig en hel frlikning och frening med Gud. Widare konung Farao, d han sade: "Jag har syndat emot Herren eder Gud och emot eder", men hela hans erknsla kom blott deraf, att redan den ttonde plgan qwalde och frskrckte honom, och icke af ngon bjelse att komma till en hel frsoning med Israels Gud. Ja, Kain beknde ock: "Min missgerning r strre, n att hon m warda mig frlten;" men i detsamma gick han bort ifrn Herrens ansigte och skte icke hans nd. Likas Judas d han med bitter smrta utbrast: "Jag har gjort illa, att jag har frrdt menlst blod." Wi finna af alla dessa exempel, att till ett rtt syndens beknnande fordras en hel omwndelse eller bttringsomsorg, fordras ett Andens werk i sjlen, hwarigenom sjelfwa synden ssom en frbrytelse mot Gud bedrfwar henne, och hon derfr behfwer utgjuta sitt hjerta fr Herren, beknna sin synd och bedja om frltelse. Mngen obotfrdig lastens trl kan, ssom wi nu sett, wissa stunder beknna sin synd med bitter smrta, men blott fr hennes sorgliga fljder. Det r icke sjelfwa synden, ssom en frbrytelse mot Gud, som bedrfwar honom, han har icke heller ngon omsorg att komma i en hel frening med Gud, utan det r endast en tillfllig smrta af syndens fljder; derfre frblifwer han ock allt framgent syndens trl. Ty den rtta syndabeknnelsen fordrar sledes, att Guds rst har trffat och wckt samwetet och kastat sjlen under hans rttfrdiga dom; men ocks, att hon, i fljd af Guds ndefulla kallelse till frlikning, i fljd af evangelii tillsgelser om nd, hoppas ngot frbarmande och derfre gr fram till ndestolen och sker barmhertighet. Den som alls icke
wet af nd, utan endast af synd och dom, framgr icke till Gud. Till syndens beknnande fordras sledes ngon gnista af tro. S lnge Adam och Eva blott knde synden och domen, flydde de fr Guds ansigte. S war det ock en tid med David, hwarunder han hll sig p afstnd frn Gud och wille icke beknna synden, men "frsmktade" och "borttorkades" genom sin dagliga grt; "men", sger han, "jag sade: Jag will beknna fr Herren min fwertrdelse, d frlt du mig min synds missgerning". Den, som will se, huru en rtt syndaknnedom och syndabeknnelse r beskaffad, betrakte David i den femtiofrsta psalmen. Wi wilja blott anmrka tw punkter i hans hjerteutgjutelser. Oaktadt han genom den uppenbara synd, som der omtalas, hade gjort en stor frargelse fr menniskor och srskildt emot Uria en gruflig missgerning, stod liksom Gud och det syndiga infr Honom s mt fr hans hjerta, att han likasom frgter all sin frbrytelse infr menniskor och sger till Herren: Mot dig allena har jag syndat och gjort illa fr dig. Se hr bilden af ett rtt gudfruktigt hjerta! Fr det andra r det icke blott det grofwa syndautbrottet, som bedrfwar honom, utan han ser med smrta p sjelfwa naturens ondska, gr till sjelfwa kllan och sger: Si, jag r fdd af syndelig sd, och min moder har aflat mig i synd. Just detta, nemligen att knna sjelfwa naturens ondska, knna sitt hela wsendes frderf, r det allrawigtigaste. S lnge man blott ser p ngra syndautbrott, men icke knner sjelfwa hjertats, sjelfwa wsendets syndfullhet, kan man nnu alltid stilla sig med en falsk trst och blir aldrig helt frtappad i sig sjelf och derfre icke heller helt frigjord och salig i Christus. Derfre r det wigtigare uti en sann syndaknnedom, att man knner sjelfwa hjertats frderf, nemligen det grufliga fraktet fr Gud, skerheten, otron, hrdheten, skrymteriet och all illfundighet, s att wr knnedom motswarar Guds egen beskrifning p hjertat, ssom ett "argt och illfundigt ting fwer allting". Si Jesus r ett trstrikt namn Och i all nd wr skra hamn, Fr hans skull ha wi nd och frid I all wr synd och all wr strid. r synden n s stor och swr, Dock blott du fram till Jesus gr, Ej skada dig han mera kan, Lof ware Gud, wr Frlserman. Blott wid hans hulda herdebrst En syndare kan finna trst. Rttfrdighetens kldnad der Gifs den, som arm och fattig r. Den 8 Juli. Hwem Herren lskar, den agar Han. Ebr. 12:6.
Herren Christus sade: "Hwar och en gren som br frukt, den rensar Han, att den skall bra mer frukt." Deraf ser jag, att de samma sjlar, som Herren gillar och omtalar ssom goda, fruktbrande grenar, dock icke ro alldeles rena i sig sjelfwa. Mnga christna sammanblanda detta, s att de mena, att fruktbrandet skall innebra renhet ifrn allt ondt; men detta r tw olika saker. Likasom en god och dyrbar gren, som br dla frukter i rikt mtt, likwl kan p samma gng hafwa ngra torra qwistar eller wattenskott, hwilka blott suga must och bra borttagas, s kan en christen wara lefwande och trogen, rik p krlek och alla Andens frukter, och likwl derjemte icke blott hafwa sin del i
det allmnna syndafrderfwet, utan ock wara behftad med ngot wisst frargligt fel, ngon oart, som mste idkeligen korsfstas och ddas, men som nd bestndigt till ngon grad fljer honom. Men han r likwl en hel annan n dessa okta grenar, som icke bra frukt. Mngen naturmenniska kan wara mindre felaktig, d. . hafwa en hyggligare natur, men r dock p samma gng hel och hllen dd och ofruktsam. Mrk d hr: att du icke r helt ren frn synder och oarter, utan dagligen mste lida af sdana, det skall icke frdma dig, s lnge du ndock str i frening med Frlsaren. Du mrker ock, att du genom denna frening fwen har de utmrkande frukterna, oaktadt all din skrplighet och fastn du aldrig kan blifwa njd med dina frukter. Men r du frenad med Christus, s r du likwl ett "nytt kreatur". Men nu hwad gr d den himmelske wingrdsmannen med de grenar, som bra frukt? Herren sger: "Hwar och en som br frukt, den rensar Han, att den skall bra mer frukt". Mrk: "den rensar Han." Det r ett ganska kort ord, men mycket lngt och knnbart i erfarenheten. Den goda grenen rensar Han. Den gren, som icke br frukt, rensas icke, den fr wxa fri och ssom det will sig, ty den skall blott brnnas. Men den som br frukt, den skall sktas, och den rensar Han. Huru sker nu det? Christi bild (Joh. 15) r lrorik. Han talar om en trdgrdsmstares rensande. Detta sker icke med watten, utan med en knif och en skrapa, hwarmed torrt ris, mossa, fwerfldiga qwistar och blad, som blott hindra de goda grenarnas fruktbarhet, bortrensas. Detta tyder ganska wl p, hwad de trogna erfara. Knna wi icke ofta denne trdgrdsmstares knif? Knna wi icke under ordets hrande, huru detta tweeggade swrd skr i wrt inre, och huru det isynnerhet angriper de skrpligheter och oarter, hwarmed wi ro mest behftade? Widare, nr wi warit frsumliga i Herrens werk, kallsinniga och olydiga emot Herren, huru blifwa wi icke inwrtes skrapade genom Andens bestraffningar! Det r den hulde wingrdsmannen, hwilken wandrar i sin rtagrd, som gr, att wi icke gerna en dag f wara njda med oss, utan blifwa bestndigt inwrtes straffade. "Tukta mig ock mina njurar om natten", sger David. Der den Helige Ande bor, kan det icke annorlunda wara; ty det r ju omjligt, att icke Han skulle finna orenligheter i oss och lika omjligt, att Han icke skulle angripa och straffa dessa, der Han bor och werkar. Men hwad som nu icke utrttas med dessa inre bestraffningar genom ordet, det gr den trofaste Herren med utwrtes ris och plgor, sorger och widrigheter eller, ssom Petrus sger, "mngahanda frskelser, hwar s behfwes". Kortligen, ett himmelens barn skall rensas. Apostelen sger: "Hwem Herren lskar, den agar Han; men Han gisslar hwar och en son, Han annammar. ren I utan aga, i hwilken alla ro wordna delaktiga, s ren I okta och icke barn. All aga synes nu icke wara till frjd, utan till ngest; men sedan wedergller den en fridsam rttfrdighetens frukt dem, som ro deruti fwade." Mrk, detta r ndamlet. Han "plgar icke menniskorna af hjertat", utan endast "hwar s behfwes"; ssom Christus sger: Han rensar den goda grenen, att den skall bra mer frukt. Detta r det goda ndamlet. Han will, att en del och dyrbar gren, som br goda frukter, skall blifwa nnu mer fruktbrande och herrlig. Och Gud ske lof! wi se ju, att detta fwen utrttas med agan. Sgo wi icke hr och der en christen, ganska upplyst och rttsinnig, hos hwilken wi dock med ledsnad anmrkte en wiss maklighet och andlig ofruktbarhet. Ofrmodadt sgo wi honom dock drabbas af en djupare sorg eller olycka, eller en swr inwrtes anfktning, s att wi ngslades derwid; men nr han utkom frn denna bedrfwelses ugn, war han en helt annan, en allwarligare och i alla goda gerningar mer fruktsam christen. Och huru knna icke wi alla, som st under Herrens sktande, att s snart ngon strre sinnlighet, ffnglighet, egenkrlek eller dylikt brjat intaga oss, hafwa wi snart en
ny bedrfwelse, hwilken d bringar oss ter till besinning; och nr Herren ter trstat wrt hjerta, besinna wi oss ssom efter ett uppfriskande bad och brja med ny flit lpa hans budords wg. Herren har en helig nitlskan om de sjlar, som Han bereder fr himmelen. Han will hafwa dem mer och mer rena och fruktbrande; d deremot andra f uppwxa helt fritt och efter kttets behag. Korset r de christnas broder, Trnebusken rosens moder, Stormen, nden r ock god. Guldet skall af hammarn smidas, Drufwan under pressen wridas, Agan werkar tlamod. Wrdes d din dyra aga, Herre, ej ifrn mig taga, Efter den s nyttig r! ra skall ju flja mda; Fast af trnen jag fr blda, Hemtar jag dock rosor der. Den 9 Juli. Det I hafwen gjort en af dessa minsta, mina brder, det hafwen I gjort mig. Matth. 25:40. "Jag war hungrig, och I gfwen mig ta; jag war trstig, och I gfwen mig dricka; jag war huswill, och I herbergeraden mig; naken, och I kldden mig; sjuk, och I skten mig; jag war i hktelse, och I kommen till mig. Hwad I hafwen gjort en af dessa minsta, det hafwen I gjort mig." Matth. 25: 35,36. Af de gerningar, Christus hr upprknar, kunna wi lra ngot om fltet och utstrckningen fr en christlig wlgrenhet. Wi mrka, att Christus hr gynnar en utt gende werksamhet, d Han icke blott talar om det goda, hwar och en inom sitt hus kan gra, utan ock sger: "Jag war sjuk, och I skten mig; jag war i hktelse, och I kommen till mig." Det r d underligt, att det ibland christna kan uppst olika meningar om en sdan frga, huruwida wi bra uppska nden, eller blott wnta, tilldess den anmler sig wid wr drr. P samma gng den ena beklagar, att han r bunden wid en huslig kallelse och derigenom berfwad tillfllen att gra goda gerningar icke besinnande, att det r just i huset, bland wra nrmaste, wi mste utfwa de flesta goda gerningar s finnas andra, som ock wilja wara christna, hwilka rentaf frkasta all widstrcktare werksamhet och wilja inskrnka wr wlgrenhet till dessa nrmaste. Men der man icke hemligen syftar att frswara sin egen maklighet, utan werkligen will se sanningen, skall man wisserligen af dessa Christi ord: "Jag war sjuk och i hktelse, och I skten mig" samt af det allmnna krleksbudet: "lska din nsta ssom dig sjelf" tillrckligen fwertygas, att hwarje christen br efter tillflle och frmga tjena alla menniskor, icke blott sitt husfolk och sina wnner "ty s gra ock de publikaner" utan fwen dem, som ro utantill. Det war ock i Christi tid en man, som wille undkomma budet om krlekens bewisning mot nstan och derfre swarade: "Hwilken r d min nsta?" Men Christus wisade i sin liknelse om den barmhertige samariten, att fwen der det r ett sdant afstnd i alla frhllanden, som emellan judar och samariter, borde man tjena menniskor. Mrk derfre: det r mycket goda och Gud behagliga gerningar, d du frst genom tron hller wnskap med din Frlsare och sedan med tlamod och trohet skter din kallelses werk inom huset, antingen ssom styrande, ssom husfader, husmoder, eller ssom lydande, ssom barn eller tjenare. I alla stnd har man mnga goda gerningar att utfwa, hwilka ofta fordra mycket tlamod och kttets ddande.
Kan du deri troget hlla ut, s r det allt Gud behagliga gerningar; ty det r af Honom sjelf befaldt och frordnadt. Men kan du derjemte tjena dem, som ro utom huset, i andliga eller lekamliga behof, sjuka, fattiga, okunniga, s ser du hr, att Christus will en dag s prisa dessa gerningar, att Han skall sga: "Jag war sjuk, och I skten mig; jag war i hktelse, och I kommen till mig." kortligen, "en christens gerningar hafwa intet namn", sger Luther, d. . en christen gr inga wissa gerningar, ssom skrymtarna, hwilka utwlja ngon wiss gerning, och utom denna fr man intet godt af dem. Men en christen har krlek och gr genom denna allehanda godt, enligt Christi ord: "Allt det I wiljen menniskorna skola gra eder, det gren ock I dem." D han har den stora nden, att han lefwer i Guds wnskap och under en ewig och bestndig frltelse, s lnge Gud icke ogillar Borgesmannen, sin lsklige Son, och hrtill kommer, att Christus med sdant wlbehag betraktar wra ringa gerningar, att Han will sga: I hafwen det gjort mig - huru ljuft att d i stort och smtt se p Honom och sga wid sig sjelf: Fr Frlsarens skull will jag nu gifwa denna fattiga ett kldesplagg; fr Frlsarens skull will jag sga denna okunniga ett helsosamt ord; fr Frlsarens skull will jag nu hafwa tlamod med denna prfwande medmenniska och gifwa henne ett gladt ansigte och ett godt ord; fr Frlsarens skull will jag gra mig det omaket att beska den och den elndiga o.s.w. Nr jag har trons trst och krlek i mitt hjerta, r allt detta en lust. Wi skola nd tycka oss hafwa gjort intet, s att nr Herren upprknar, hwad wi gjort t Honom, skola wi swara: Nr woro wi s lyckliga att f tjena dig? Men Han skall d bedyrande frklara: "Sannerligen sger jag eder: allt det I hafwen gjort en af dessa minsta, mina brder, det hafwen I gjort mig." O Jesu, lr mig tjena andra, Som du af krlek tjenat mig; Lr mig i dina fotspr wandra Och led mig p din budords stig. M jag ej blott p eget bsta Men ock p andras bsta se. Lr mig att lska rtt min nsta Och glad min hjelp t honom ge. Hr r s mycken nd, dess wrre, O, m din krlek d bli spord I gerning och i sanning, Herre, Ej blott i nskningar och ord. O, lr mig lefwa till din ra Och nstans gagn, tills jag en gng Fr ewigt, ewigt st dig nra Och sjunga lammets nya sng! Den 10 Juli. Intet ktt kan af lagens gerningar warda rttfrdigt fr Gud. Rom. 3: 20. Intet ktt, sger apostelen "intet ktt kan af lagens gerningar warda rttfrdigt". Han brukar hr ordet ktt, fr att pminna om den naturliga fdelsen, hwarigenom allt ktt har sin natur, ssom Christus sger: "Det, som r fdt af ktt, r ktt." Men nu r "allt ktt", all menniskonatur sdan, som den blef i syndafallet, alltid lika uppfylld med den gamle ormens sd och dd ifrn det lif, som r af Gud. Ty hela naturen hade ftt den befallningen af Skaparen, att allt skulle
fortplantas efter sin art, grs, rter och trd, "hwart och ett efter sin art", fiskar, fglar och allehanda djur hwart och ett skulle i sin fortplantning behlla sin art; ssom wi ock se det hafwa skett. Ssom nu af en orm fdas blott ormar, och pantherns ungar blifwa ock panthrar, s ro ock alla menniskors barn fdda med samma natur, som de frsta fallna menniskornas war, nemligen uppfylld med ormens sd, fiendskap mot Gud, frakt fr hans wsende och wilja, bengenhet till allt ondt, ssom Gud redan i bibelns sjette kapitel beskrifwer menniskan, att hennes ondska war stor, och all hennes hjertas uppst och tanke alltid bengen till det, som war ondt. Och sdant r nu af naturen "allt ktt", d.. allt hwad menniska heter. Nr wi nu betnka detta, kunna wi frst, hwarfre apostelen kan a bestmdt frklara, att intet ktt kan af ngon lags gerningar warda rttfrdigt. Ty d den medfdda naturen r s full med synd, och Gud stller deremot sin heliga lags spegel, som icke ens tl den minsta syndiga tanke, den minsta kallsinnighet mot Gud eller nstan, utan fordrar, att wi skola lska Gud af allt wrt hjerta, ja, af alla sjlens krafter, och ssom oss sjelfwa lska hwarje menniska, icke ngra wissa, utan allt hwad som kallas wr nsta; och detta icke ett eller annat gonblick, utan alla stunder i wrt lif: huru kan d ngon tckas Gud i sin egen person? Slutligen m hr anmrkas nnu ett frhllande, som frklarar, hwarfre intet ktt kan genom lagens gerningar warda rttfrdigt, ett frhllande, som s menniskor besinna, nemligen att blotta tillwaron af Guds lag och wrt behof deraf r redan nog till wrt fllande under Guds dom. Frst den omstndigheten, att Gud gifwit oss en sdan lag med dess hotelser och lften, r redan ett tillrckligt wittnesbrd, att wi icke ro goda, efter wi behfde bud och hotelser. Och fr det andra blott det, att du gr det goda och flyr det onda fr lagens skull, fr dess hot och lften, r redan en swart flck p all din fromhet. Ty wi skulle ju gra allt godt blott af wrt hjertas inre godhet; annars ro wi ju skalkar, hwilka endast af en yttre makt tillbakahllas frn utfningen af det onda, som wi dock hysa i hjertat. Till exempel, om ngon lemnar dig sitt barn p en wecka och derwid sger: Jag mste tywrr bedja eder waka fwer mitt barn, att det icke kommer t att stjla ngot. Om du fwen hller s trogen wakt, att du kan terlemna barnet med det wittnesbrdet: Det har ingenting stulit; r det d ett godt wittnesbrd om det barnet? O, ett beklaganswrdt barn! sger du. Hwarfre s? Det har ju icke stulit? Nej, sger du; men blott den omstndigheten, att det mste bewakas, r ju ett nog bedrfligt tecken p det barnet. Just s r det ock med oss. Hwad r lagen, om icke en sdan wktare, som allestdes ligger fwer oss och sger: "Du fr icke stjla! du fr icke dyrka afgudar! du skall icke drpa! du skall icke gra hor! du skall icke ljuga!" Hwarom wittna sdana bud och pminnelser, om icke att wi ro tjufwar, horkarlar, mrdare, lgnare? Ty det budet: "Du skall icke stjla", sger oss ju tyst i rat: du r en sdan, som mste bewakas, men nu fr du icke stjla. Det budet: "Du skall icke gra hor", sger oss ju: du har en ond begrelse, men du fr icke flja den. Det budet: "Du skall inga andra gudar dyrka", innebr ju: du lskar mig icke, jag mste befalla dig det. S ligger i hwarje bud en anklagelse. Och d nu Herren Gud icke blott frbjuder syndens utbrott, utan ock hwarje ond bjelse, tanke, begrelse icke blott will, att det onda skall tillbakahllas, likasom instngas i hjertat, utan att det alls icke skall finnas der d Han will, att du skall sjelf lska det goda, s att du af din egen goda bjelse gr allt, hwad som r godt; s r redan sjelfwa lagens tillwaro, med dess hotelser och lften, ett tillrckligt wittnesbrd, att wi icke kunna wara rttfrdiga infr Honom. Och blott det, att wi gra det goda eller fly det onda fr lagens skull, r
nog till bewis, att wi icke hlla lagen, som allrafrst fordrar ett godt och heligt hjerta. Hrigenom kunna wi nnu tydligare frst dessa ord, att "intet ktt kan genom lagens gerningar warda rttfrdigt". Gud, will du rkna synden till, Ho kan fr dig best? Om efter lag du dma will, Allt ktt frtappas m. Nr dig frltelse dock r, Att man skall frukta dig. Ack se, ja se d, Herre kr, I nd jemwl p mig. Ja, du mig sist frlossa skall Frn alla synder ack; S will jag fr din fotapall Blott offra lof och tack. Den 11 Juli. Jag har satt dig (Abraham) till en fader fwer mnga hedningar fr Gud, den du har trott; hwilken gr de dda lefwande och kallar de ting, som icke ro, likasom de wore. Rom. 4:17. Abraham trodde p en allsmktig Gud; och den, som tror p en Gud, som kan uppwcka de dda, kan ock sedan tro, att Gud kan gra allt, hwad Han ngonsin sger. Om Gud uppwcker de dda, hwarfre skulle Han d icke kunna gra den gamle Abraham och den ofruktsamma Sara till frldrar fr en talrik afkomma? Huru skulle d Abraham twifla, att Gud kunde fullborda sitt lfte om en talrik sd genom Isaac, om han ock nu offrade och brnde honom till aska? Gud kunde ju d uppwcka honom. En sdan tro har Abraham haft. Men widare: "Gud gr de dda lefwande och kallar de ting, som icke ro, likasom de wore;" d. . Gud talar om de ting, som nnu icke ro till, p samma stt som om de redan wore till, s snart Han beslutit att gra ngot. P detta stt talade Han till Abraham, om hwad nnu icke war till, och gifwer honom namnet Abraham (fader fr en stor mngd); ty Han sger: "Jag har satt dig till en fader fr mycket folk." Fr Gud, hwilken de dda gr lefwande, war Abraham redan det, som i lftet war sagdt, att han skulle wara. Detta r ett frtrffligt sprk, fullt med lrdom och styrka fr wr klena tro. P detta stt mste wi alla lra att tro och tnka om Gud; d blifwa wi rtta abrahamiter. Han som med sitt ord skapade himmelen och jorden och "bjd ljuset lysa utur mrkret", Han r mktig nog att af intet gra allt, af dden gra lif, af synden rttfrdighet, af trldom under djefwulen frambringa Guds barns herrliga frihet. Profeten sger: "Upplyften edra gon i hjden och sen; ho har skapat de ting och frer deras hr fram efter tal? Den som kallar dem alla wid namn. Hans frmga och starka kraft r s stor, att icke ett kan fela Honom." Ssom Gud kallar himmelens stjernor wid namn, dem Han har skapat, s kallar Han ock alla Abrahams barn, hwilka skulle blifwa mnga ssom himmelens stjernor, hwart och ett wid sitt namn, frrn nnu ngot enda war fdt; ty fr Honom r hwarken frfluten eller tillkommande tid, utan det r allt fr Honom nrwarande, hwad som ngonsin skall wederfaras oss. Och ssom Abraham p Guds allmakt och ord trodde sdant, hwaraf han nu sg intet, ja sdant som war p det hgsta stridande mot allt, hwad han sg eller knde hos sig sjelf; s mste ock hwarje christen p Herrens tillsgelse tro twrtemot det, som han hos sig sjelf ser och knner. Detta r, hwad som egentligen heter tro, tro p Gud, tro p
Guds allmakt och trohet, att Han skall wnda allting till motsatsen, mot hwad som nu synes eller knnes. S har Luther till de arma christnas trst framhllit Abrahams tro och Abrahams Gud, hwilken kallar de ting, som icke ro, likasom de wore, d han sger: "Det synes wl icke, d man trampar hans christna under ftterna eller hugger hufwudet af dem, att det skall wara ra och herrlighet, skall heta frjd och salighet, utan rena motsatsen. Men Gud sger: Jag kan gra det icke warande, likasom det wore; jag kan gra, att det r, som icke r; att af all bedrfwelse och allt hjerteqval blifwer idel frjd. Jag kan sga: Du dd och graf, war du lif! Helwete, war du himmel och salighet! Gift, war du ett kostligt lkemedel! Djefwul och werld, war du fr mina christna nyttigare, n de kra nglarna och de fromma helgonen! Ty jag kan och will s bygga och skta min wingrd, att den genom allehanda ofrd och lidande skall blifwa endast bttre." D en anfktad christen intet annat knner, n att han r alldeles fwerlemnad t djefwulen, som uppfyller hans hjerta, tankar och hela lif med idel synd, sorg och jmmer; d kan Gud sga: Du r helig, du r "alldeles ren", du r mitt tempel. D jag knner mig genom mycken synd alldeles wederstygglig fr Gud, d sger Gud: Du r tck, lsklig och dyr fr mina gon. D jag ser endast dden och frruttnelsen fr mig, d sger Gud: Jag ser dig i himmelen herrlig och salig bland mina nglar. Han "som gr de dda lefwande och kallar de ting, som icke ro, likasom de wore", Han skall gra t de troende i denna tid allt detta lika skert, som Han har uppfyllt sitt underliga lfte till Abraham, s att hela jorden r fwerstrdd med hans sd. Gud gifwe oss blott mer af Abrahams tro! Men den dyra gfwan mste du med mer allwar ska, n som wanligen sker. De som af hjertat begra den gfwan, ofta och allwarligt bedja Gud derom, samt flitigt betrakta Guds ord och gerningar, de tillwxa fwen i tron och warda starka och brinnande i anden. De ter, som nja sig med sitt lilla mtt och frakta Guds dyraste gfwor, hos dem aftager tron och kan fwen helt upphra, och de affalla. Nu bort med allt, som ngslar, och allt, som trycker mig, I Herrens nrhet r ej rum fr sorgen; Och Herren r ju nra, om n Han dljer sig, Och jag r trygg och sker inom borgen. Hur wdret fwen blser och winden stter p, Och nd och strider komma, jag fruktar ej nd, Ty Herrens hand frwisst kan allt frwandla. Den 12 Juli. Wi bermma oss af hoppet, som wi hafwa till den herrlighet, som Gud skall gifwa. Rom. 5:2. Orden ro i grt. kortare, nemligen slunda: "Och bermma oss i hopp om Guds herrlighet." Uttrycket kan sledes lika wl betyda den herrlighet, Gud sjelf har, som den herrlighet, Han skall gifwa sina trogna. Men detta r ock till arten och wsendet en och samma herrlighet; Gud skall werkligen gifwa oss af sin egen herrlighet, ssom Christus sade: "Jag har gifwit dem den herrlighet, som du har gifwit mig; att de skola wara ett, ssom ock wi ro ett; jag i dem, och du i mig, att de skola wara fullkomna uti ett". "Fader, jag will, att der jag r, skola ock de wara med mig, som du har gifwit mig; att de skola se min herrlighet, den du har gifwit mig." Hwilken menniskotanke kan fatta allt, hwad sdana ord lofwa oss? Och hr m wi icke frbise, utan wl mrka, att d apostelen i sitt bref nnu icke talat ett ord om de troendes helgelse och goda
gerningar, han redan frut sger, att de bermma sig af hoppet om Guds herrlighet. Han wisar, att de icke grunda detta sitt hopp p den helgelse, som fljer af tron, utan sger, att wi genast, "d wi ro wordna rttfrdiga af tron", hafwa bde frid med Gud och hoppet om Guds herrlighet. De nyfdda ndebarnen hafwa genast sitt arf i himmelen. Wi se ock, att nr folket efter pingstdagen hrde Petri predikan, alla de, som trodde, genast kunde ta sitt brd med hwarannan i frjd, och att de lofwade Gud i sitt hjertas enfaldighet. S lsa wi ock om den ethiopiske kamereraren och fngwaktaren i Philippi, att s snart de hade kommit till tron, kunde de genast frjdas. De behfde icke frst se sig mognade i nden eller se de frukter, som flutit af tron; de hade redan p blott den nd, som war dem frkunnad i Christus, ett gladt och saligt hjerta. Och ett sdant i Gud saligt hjerta kan ingen hafwa, utan att tro bde den nrwarande nden och den tillkommande herrligheten; ty skulle wi icke tro denna sednare, hwartill tjente oss d den frra? Wl kunna wi genom Andens frukter winna strre wisshet om wr tros kthet, men sjelfwa tron och hoppet mste redan frut omfatta just det, som Gud lofwat, nemligen icke blott syndernas frltelse, utan ock ewinnerligt lif. M d hwar och en akta sig fr den farliga willfarelsen, att ett troende Guds barn icke genast r frdigt att ing i himmelen, utan att dertill nnu skall fordras ngon mognad i nden och Andens frukter. En falsk och farlig mening! Wl kan en sdan mognad medfra ett strre mtt af herrlighet, ssom Skriften p ngra stllen wisar, men sjelfwa riket, barnaskapet och arfvet hafwa wi genast genom tron allena. Och om wi i hundrade r lefde under ndens uppfostran och tillwxt, s hade wi slutligen ej ett enda skl mer eller hgre att hoppas den ewiga herrligheten. I samma gonblick en syndare kommer till tron och nden, r han kldd i brllopsklderna och kan ing i herrligheten. Rfwaren p korset och den i Christi tjenst utarbetade Johannes fingo begge af samma nd det ewiga lifwets gfwa. D Paulus nnu ansg de colosser behfwa sdana frmaningar, som wi lsa i tredje kapitlet af hans bref till dem, uppmanar han dem likwl att "tacka Fadren, som hade gjort dem beqwma till att wara delaktiga i de heligas arfwedel i ljuset". S fljer d salighetens hopp redan med tron och nden, ssom ock en borgerlig arfsrtt beror endast af fdelsen. Mtte wi icke blott ega, utan ock bermma oss af detta hopp! Dermed gifwa wi Gud ra, och dermed strkas alla wra andliga krafter i striden. "Salighetens hjelm" r ett wigtigt wapen. S sannt wi werkligen ro i striden fr kronan, d wi icke blott skola trttas af tidens wedermda, utan ock erhlla mnga sr, mnga gldande skott, behfwes det wl, att wi wederqwicka och styrka wr ande med salighetens hopp. Frdunklas din blick p det saliga mlet, den herrliga kronan, skynda genast till de stora, ewiga grunderna fr det saliga hoppet. r Gud trofast och allsmktig, s skall wrt hopp icke komma p skam. Blott en frkad tro, och du r genast fwermttan rik och salig. Se p allt, det Gud gjort ifrn werldens begynnelse, och frga dig, om det r mjligt, att Gud skapat menniskan fr intet hgre ml, n att hon efter en tids lidande p jorden skall sist blifwa till intet! Redan menniskosjlens frmgenheter wittna dock om annat. Och sedan, mnne Gud blott fr ett timligt godt utgifwit sin Son i en blodig marterdd? Har Gud instiftat sabbaten, gifwit oss ordet och sakramenterna blott fr ngot timligt wl? Har Gud sndt sin Ande i wra hjertan, att frkrossa, hugswala och helga oss, har Han gifvit oss korset och all den tuktan, som wi dagligen lida och du kan dock wara owiss om, hwad allt detta frebdar? Slutligen: Har Gud gifwit oss alla lften om ett ewigt lif, och Han skulle sist bedraga oss? "Herre, frka oss tron!" det r den bn, wi hr skola
behfwa, fr att behlla "frtrstningen och hoppets bermmelse fast intill nden". I hoppet sig min frlsta sjl frnjer, I tron jag till ett ewigt wl mig hjer, Ty jag betnker, att ddens lnker Har Christus brutit och mig lifwet sknker. Hll mig d redo, Jesu kr, att wnta Din ljufwa ankomst, nr du sist will hmta Ur tredalen, frn jordeqwalen Din brud till dig i ljusa brllopssalen. Den 13 Juli. Om jag frehade ngot ortt i mitt hjerta, s worde Herren mig icke hrande. Ps. 66:18. Om det r dig swrt att kunna tro ditt barnaskap hos Gud, ja, det r dig kanske alldeles omjligt fr den eller den omstndigheten, s gif akt p fljande tskilnad: Om grunden till din misstrstan ligger deri, att du wet med dig en uppstlig syndafning, som du icke will fwergifwa, ssom att du lefwer i ofrsonligt hat till en medmenniska, eller du har slutit frbund med ngon kttslig lusta, eller du fwar ngon orlighet i handel eller arbete, med ett ord, en uppenbar kttets gerning, som du sledes rnar fortfara med; s frsk icke att genom evangelium fwerrsta och nedtysta motsgelserna och intala dig att nd tro ditt ndestnd; ty allt Guds ord r fr mycket klart stridande deremot, och Herrens Ande, som skulle gifwa dig trons wisshet och wittnesbrd om ditt barnaskap, r "sanningens Ande", en ren och helig Ande. Han kan icke gifwa dig ett wittnesbrd, som strider emot sanningen; och du skall alltid trna emot apostelens ord till trollkarlen: "Du har ingen del eller lott i detta ordet, ty ditt hjerta r icke rtt fr Gud." Han sger icke: Ty dina synder ro fr mnga och swra; utan han sger: "Ditt hjerta r icke rtt fr Gud." Men glds, att han icke heller sger: Derfre mste du fr alltid wara frlorad; utan han tillgger nnu: "Bttra dig af denna din ondska och bed Gud, att ditt hjertas tankar m warda dig frltna". Tnk, d icke ens trollkarlen, s genomsyrad af skrymteri, "full med bitter galla och bebunden i wrnghet" d icke ens han gifwes frlorad, utan fr komma till Gud och bedja om frltelse! Men mrk widare, att apostelen till denne icke sger endast: "Tro p Herren Jesus", utan: "Bttra dig af denna din ondska." S sger ock Christus: "Om ditt ga r dig till frargelse (till frderf, till hinder fr ndelifwet), s rif det ut och kasta det ifrn dig." Han sger icke: "S tro p mig, och du behfwer icke utrifwa gat." Nej, tron och ett godt samwete kunna aldrig st tillsammans med hyllade synder; man drifwes alltid genom sdana bort frn ndestolen. Luther anmrker, att det r mnga, som afhlla sig frn nattwarden och frn bnen, emedan de ligga fngslade uti herrskande synder, ssom ofrsonligt hat och andra dylika, hwilka de icke wilja fwergifwa. "Fr sdana", sger han, "wore det wisst det bsta rd, att de lte synden fara och s komme till Gud i sakramentet och bnen. Detta wore dem wisserligen bttre n att fortfara i synden och gifwa kropp och sjl t djefwulen." O ja, det r dig mycket bttre, sger ock Christus, att du gr dig det lidandet af ett gas utrifwande och ingr i lifwet, n att du skulle hafwa tw gon och kastas i helwetets eld. O, war wis, fly frn synden! Herrlighetens krona lnar wl allt ditt lidande af kttets korsfstande. Genom blifwandet i synden frhindrar du din bn och frlorar Guds saliga frid i tiden och den himmelska gldjen i ewigheten.
Men mrk, detta gller om synder, som du hyllar icke blott lskar, ssom alltid kttet, fwen hos de heliga, har sin gamla krlek till synden utan som du hyllar, d. . nr du nyo gr frbund med synden, ursktar den och rnar bibehlla den, och det oaktadt den r dig icke tvetydig, utan en uppenbar synd. Att p sagda stt hylla en sdan, strider alltid direkt emot tron och nden. Det r helt annorlunda med en christen, som sger: "Jag lskar dig synd frskrckligt, men jag hatar och frbannar min krlek till dig", och sker hos den allsmktige Guden hjelp mot sjelfwa denna syndakrlek. Si, r detta frhllandet med dig, nemligen att du s betraktar din syndakrlek och sker frlossning, s skall du icke ett gonblick fly fr din hulde, frsonade Fader, utan genast skynda i hans famn och med full wisshet tro hans nd. Och mrk wakta dig, att du icke fretager dig att frst wnta p befrielse frn synden, innan du skall tro nden; ty just det wntandet wore den mktigaste snara, hwarmed djefwulen kunde fngsla dig. Det r blott genom tron, du kan wnta ngon frlossning. Och att kttet lskar synden, ja, att wissa medfdda oarter flja och plga oss, s lnge wi ro p jorden, det r ett frhllande, hwarfwer alla heliga ndgas qwida; men "sdana synder", sger Luther, "hwilka wi slunda sjelfwa bestraffa, ro nakna och blotta synder, som alltid hafwa Christi offer mellan sig och Gud", och hwilka derfre aldrig skola frdma oss, s lnge wi nnu blifwa i Christus, och synden derfre fwen r korsfst. Nu, emot sdana synder och alla hwardagsbrister mste du endast djupt och bestndigt inprgla i ditt hjerta de stora, ewiga grunderna fr wr bendning och kmpa, ssom fr lif och salighet, fr bibehllandet af din barnafrtrstan. Ty du skall weta, att det r djefwulens allrahgsta strfwan att rycka denna ur ditt hjerta och strta dig i misstrstan och trldomssinne. Tag derfre hr allt Guds evangelium till hjelp; tag hr sakramentet, bnen och brders rd och frbner till hjelp, att icke samwetet neddrages i trldom, utan genom tron segrar fwer motsgelserna. Sannings Ande kra, Kom att mig helt lra All Guds wiljas stig; Att min sjl m hasta, Allt, ja allt bortkasta, Som ej r af dig. Bryt all egen wilja, Wrdes hgen skilja Frn ffnglighet; Sinnet helt frndra, Gif mig kraft att wandra Till Guds rolighet. Den 14 Juli. Helgadt warde ditt namn. Luc. 11: 2.
Denna bn mste wisst hafwa ngon djupare betydelse och strre wigt, n wi genast frnimma, alldenstund Christus gjort den till den frsta bnen. Hrtill kommer nnu, att denna bn ptagligen syftar detsamma som det andra budet i Guds lag: Du skall icke missbruka Herrens din Guds namn och detta r det budet, hwarwid den frskrckliga hotelsen r fstad: "Herren skall icke lta honom blifwa ostraffad, som missbrukar hans namn". D nu en sdan utmrkande wigt fstes wid detta bud och denna bn, borde hwar och en begynna att ana, att hr mste ligga ngon stor hemlighet frborgad, d likwl samma bud och bn fr alla wanliga menniskotankar synas wara de minst wigtiga.
Nu, hwad kan d Herren Christus mena med den bnen: "Helgadt warde ditt namn?" Fr att gra oss reda hrfr, mste wi betnka, hwad Guds namn will sga. Hwad r Guds namn? Swar: Guds namn r allt, som sger oss, hwad Gud r, med alla sina gudomliga egenskaper och fullkomligheter. Men fr att sga, hwad Gud r, dertill fordras all Guds uppenbarelse p jorden wi kunna nd blott hgst ofullstndigt fatta Honom. Nu har Gud frst uppenbarat sig i sina skapade werk; men af den uppenbarelsen skda wi, om man s fr sga, blott hans yttre. Hans hjertas tankar, hans gudomliga rttfrdighet och barmhertighet, hans wilja och rd i afseende p oss, menniskor, frblefwe oss likwl ewigt frborgade hemligheter, om Han icke fwen hade uppenbarat sig uti ordet, frst det skrifna och omsider det wsendtliga, som blef ktt och bodde ibland oss, ssom Guds herrlighets sken och hans wsendes rtta belte. Derfre fordras ock allt Guds ord till att lra knna Honom. Kortligen: Guds namn r icke i hast uttaladt, ssom frbundets ngel sjelf antydde, d Manoah frgade Honom efter hans namn. Han swarade: "Hwi frgar du efter mitt namn, det dock r underligt" eller kanske rttare: "det r Underlig." S frgade ock Moses Herren efter hans namn och fick till swar: "Jag skall wara, den jag skall wara", och ter: "Jag skall wara det." Detta r betydelsen af namnet Jehovah. Detta r hans majesttiska wsendes namn, hwartill Han nnu fogat mnga tillgg, utgrande bde frskrckliga och ljufliga beskrifningar p hans egenskaper. S t.ex. r det ett namn, som kan g oss igenom mrg och ben, d Han sger: "Jag Herren, din Gud, r en stark, nitlskande Gud" ja, d Han kallas en "frtrande eld" en frskrcklig Gud fr alla ogudaktiga den allsmktige, rttfrdiga, helige, store. Men Guds ord fwerfldar ock af ljufwa och saliga namn p wr Gud. Han kallar sig ock den barmhertige, ndige, tlige, fromme, trofaste. Srskildt blir Gud ssom uppenbarad i kttet till wr frlsning kallad Emmanuel, d.. Gud med oss, samt underlig, rd, Gud, hjelte, ewig Fader, fridfurste. Han kallar sig ock wr trstare, wn, herde, brudgum, broder, fader. Men hwem kan upprkna alla den Hgstes namn, hwilka ssom en ljuflig balsam ro utgjutna fwer allt Guds ord! Ssom Salomo sger: "Ditt namn r en utgjuten salwa." Kortligen, allt Guds ord utgr eller uttrycker Guds namn. Men huru skulle wi underlta att srskildt ihgkomma det namnet, som r fwer alla namn, hwilket fr syndare r ljufligare n alla namn, som ngonsin kunna nmnas i himmelen och p jorden; det namnet, i hwilket allena wi skola warda saliga; det namnet, som wederqwicker de arbetande och betungade, trstar de bedrfwade, helar de srade, frlossar de fngar, gr de fattiga rika, afplanar synder, gr rttfrdig och salig! Det r det dyra namnet, med hwilket Gud har benmnt sig uti sin Son det trstrika frlsarenamnet, Jesus. I detta namn har Gud nedlagt sitt hela hjerta emot syndare, sitt ewiga frlsningsrd, sin ewiga krlek, sin barmhertighet, sitt tlamod, sin trohet allt, allt, som kan gra en syndare salig, har Gud inlagt uti det namnet Jesus. Det korta namnet r ett helt evangelium. Syndares frlsning r dess betydelse. Men nu mrka wi, att under det wi betrakta dessa betydelsefulla Guds namn, swl som andra heliga Guds ord, brjar Gud sjelf att framst fr wra sjlar, frklarad, stor, herrlig, helig, ndelig, allt efter de namn och den beskrifning p Honom, som wi betrakta. Hraf kommer, att det icke blott r ett hebreiskt talestt att sga: Guds namn, nr man menar Gud sjelf, utan det brukas ock hos oss, nr ngon talar illa om sin nstas person, hans ord och gerningar, att wi sga: Han "frklenar hans namn". Nr wi betnka allt detta, s mrka wi,
att till Guds namns helgande hr allt, som gr, att Gud blifwer fr sjlarna frherrligad, rtt knd, rad och lskad, d deremot allt, som bidrager att frwnda begreppet om Gud, eller frringa wrdnaden fr Honom och hans ord, hans werk och hans sak p jorden, det heter att ohelga hans namn. O Jesu, ditt namn r ett fste i nden, Min kpp och min staf och mitt bergfasta slott, Ditt namn r det skraste motgift mot dden, Ack wisste, ja, wisste all werlden det blott! Ditt namn r en utgjuten salwa,som helar Och stillar och lker min sargade sjl. Ditt namn r min starkhet, nr styrka mig felar, Ditt namn r min tillflykt i we och i wl. S will jag det saliga namnet besjunga, O Jesu, s lnge jag nnu r hr, M sedan i ewighet hjerta och tunga Frkunna hur stort och hur lofligt det r.
Den 15 Juli. Ske din wilja. Luc. 11:2. Denna bn fordrar helt och hllet ett gudlskande hjerta ett hjerta, som egentligen ser blott p Guds wlbehag. Den fordrar ett godt barns hjerta, som "ingen wilja har", utan will blott fadrens wilja och icke behfwer ngot widare skl, hwarfre det och det skall ske, utan endast att det r fadrens wlbehag. Tusende kunna lska ngot godt, delt, nyttigt, ndwndigt, men det r icke detsamma som att lska Guds wilja. Ty det r icke nog, att wi lska samma saker, som Gud lskar, utan wi skola lska sjelfwa Guds wlbehag, utan afseende p saken som Han will; sledes, lska Gud och fr hans behag lska, hwad helst Han will, fwen om det synes oss n s galet eller swrt, ssom nr Abraham fr befallning att offra sin Isaac, "lftets son". D kunde han omjligt inse ngot skl dertill, utan skulle endast fr Guds wilja gra det. Och nu fordrar den tredje bnen, att wi icke blott skola frdraga en sdan Guds wilja, utan ock lska den s, att wi bedja o m densamma. Wi skola nemligen aldrig glmma, att bn bn mste wara hjertats sak, icke frstndets och icke pbudets werk, utan hjertats eget begr och angelgenhet. Men nr Guds wilja r den gamle Adams dd och korsfstelse, och dessutom all menniskonatur will wara fri och lskar sin egen wilja, s m man wl frga: Huru kan ngon menniska f ett sdant hjerta, som s lskar Guds wilja, att man werkligen beder om densamma? Ett sdant hjerta fr man aldrig (om man plgar sig till dds derfr) p ngot annat stt, n genom en ny fdelse af Gud. Men d en sjl har blifwit wl utpinad af sin egen ondska och af lagens heliga kraf och omsider ssom helt owrdig fwerwldigas af den stora ofrskyllda nden, s att hon sger: o Jesu, det r fr mycket och hon fr i hans blod all sin rening, i hans krlek all sin salighet, d Guds krlek slunda r utgjuten i hennes hjerta d blir henne ock Guds wlbehag dyrare n allt, hwad som kan tnkas och nmnas. D blir det hjertats frsta frga: "Hwad fr jag gra dig till behag, du ofrliknelige Frlsare? O, att jag mtte blott gra Guds wilja!" Och d wet den sjlen icke, hwad som r godt och rtt, mer n hwad den himmelske Fadren will; och d wet hon ingenting s ondt, som sitt eget
hjerta, och sger med fullt allwar: "Dda, o Gud, min wilja! Jag kan icke sjelf dda den s, som jag br, men gr det du!" Och nr hon s beder emot sig sjelf, d beder hon om Guds wilja. Sledes, nr jag frst r uttrttad af min egen wiljas ondska och sedan s genomtrngd dels af Guds storhet, att hans wilja r mig mer n hela min salighet, dels af hans krlek och ljuflighet, s att om blott hans wilja sker, r allting wl; d har jag ett sdant hjerta, som werkligen lskar Guds wilja. Hr m nu hwar och en gifwa akt p sitt tillstnd. Wi hafwa hr ter ett stycke, som uppenbarar wrt hjertas innersta. Wi erinra ter, att bnen mste wara ett uttryck af menniskans egen omsorg, stundan, angelgenhet. Icke skall hwem som helst kunna bedja denna bn. Du, som detta lser, stanna dock en stund ssom infr Guds ansigte, infr de gon, som skda hjertans tankar och uppst. Huru r det med dig i detta stycke? Du kan wl weta med dig sjelf, om du plgar umgs med sdana omsorger, suckar och bner: "Gud, wisa mig din wilja! Hjelp mig att gra din wilja!" Det r ju omjligt, att den Helige Ande kan bo i ett hjerta utan att uppwcka sdan omsorg derinne. En christen kan wl ofta s frstrdd fwerfara bnen: Ske din wilje, att han icke ens med tanken fljde den; men gif akt p, hwad som frst och sist r hans hjertebn, om det icke r just denna: "Gud, min Fader, min Frlsare, hjelp mig, hjelp mig, att jag m gra din wilja! Hjelp mig emot min grufliga trghet! Gif mig din Helige Andes drift och kraft att gra din wilja; och wisa mig din wg, att jag wandrar i din sanning!" - Jo, detta r ngot alldeles utmrkande p ett hjerta, i hwilket den Helige Ande bor. Det r just den ena stora hlften, af hwad som skulle utmrka det nya frbundets barn, hwarom Herren sger: "Jag skall gifwa min lag i deras hjerta och skrifwa den uti deras sinne." Guds lag r ju Guds wilja. Att nu Guds lag r skrifwen i hjertat och sinnet, frnimmes blott derigenom att hjertat lskar Guds wilja, att jag har ett sdant sinne, som innerligen suckar: "O, att jag kunde hlla din lag af allt hjerta! O, att jag kunde gra Guds wilja!" Wi sga icke, att en christen r en fullkomlig menniska, o nej, det r mycket i hans inre lif och hans yttre lefwerne, som r rtt skrpligt; han kan icke heller s waka, bedja och strida emot sina oarter, som han borde och wille; det finns intet folk, som knner s mycken brist, som just de trogna. Men mrk likwl: Frstr han, att det och det r Guds wilja, d r detta genast hans lefnadslag, d will han ock fullgra det; och om nu kttet strider emot Anden, d uppkommer bn se hr, huru sjelfwa bedjandet af denna bn uppkommer i hjertat just genom kttets strid emot Anden uppkommer kamp och bn om Guds wilja. Det mste wi ndwndigt widhlla, att en christen har ett sdant hjerta och sinne. Kre Fader, frn din wilja Lt ej ngonting mig skilja, Gr den dyr fr mig allt mer. Lr mig bedja rtt de orden: Ske din wilje hr p jorden. S som den i himlen sker. Den 16 Juli. Gif oss i dag wrt dagliga brd. Matth. 6:12.
Det ord i grundtexten, som i denna bn r fwersatt med daglig, har wisserligen warit ett twetydigt och mrkt ord, men alla tolkningar sammanstmma dock deri, att det betyder ngot fr wrt wsende ndwndigt icke hwadhelst hjertat begr, utan det ndwndiga det betyder egentligen, "hwad som hr till wrt wsendes uppehllande". Nu frgas den, som will "trta med Gud": Har du icke allt hrtills ftt det, som warit ndwndigt till ditt wsendes uppehllande? Och om du icke ftt allt efter den ritning, som du sjelf uppgjort fwer din jordiska lefnadswg, s har du likwl ftt allt, hwad Han lofwat, hwilken bst wet, hwad som r dig nyttigast. Eller wet du, huru mycken tuktan af fattigdom och bekymmer du behfwer fr din sjls ewiga goda? Men hr torde en christen, som icke blott r fattig, utan ock gldbunden, swara oss: "Det r en annan omstndighet, mot hwilken all fattigdom r ett intet, den nemligen, att jag skall wara menniskor skyldig och skall kanske icke kunna gra hwar man rtt, skall kanske blifwa en wisa i lastarens mun till evangelii frsmdelse." Swar: S wida du icke antingen har ngon synnerlig hgmodsbjelse, som fordrar en mycket djup frdmjukelse och s wida du icke "frestar Herren", antingen med frsumlighet och lttja eller genom ffnga och slseri med hans gfwor, utan r ordentlig, dmjuk, flitig och trogen i din kallelse, samt i enfaldig tro beder denna bn, s har du alla Herrens lften derom, att Han skall gifwa dig s mycket, att du icke skall behfwa blifwa till skam ssom bedragare, utan skall kunna gra hwar man rtt. Det r antingen ngot Herrens frestande med lttja eller yppighet, eller ock ett swrt hgmod, som behfwer nedtuktas det r endast ngot sdant, som kan bringa fwer en christen den bittra erfarenheten, som r s mngfaldigt swrare n all fattigdom, nemligen att han icke kan gra hwar man rtt. Hwad det ter angr, att mnget Guds barn antingen genom sjukdom eller andra omstndigheter icke kan alltid frsrja sig sjelf, utan mste anlita brders barmhertighet, s r wisst fwen detta frdmjukande fr wr stolta natur, men hr dock till Herrens uppfostran med somliga barn, eller fr ngon wiss tid, tilldess de blifwit nog tuktade fr att kunna bra ngra Guds gfwor, och br alltid betraktas med gudsfruktan och dmjuk undergifwenhet infr Herren, den allena wise och mktige Fadren, hwilkens hgra hand ocks kan frwandla allting. Men den fjerde bnen har ock en lrdom till de lyckliga, som icke weta af dessa bekymmer fr sin bergning och icke tyckas behfwa bedja om dagligt brd. Det r twenne ord i denna bn, som dessa borde besinna, nemligen de orden: wrt och oss. Hafwen I Christi sinne, s skolen I ock betnka dessa Christi ord. Han sger icke: "Gif mig mitt dagliga brd", utan: "Wrt dagliga brd gif oss." Menar du, att Gud gifwit dig ditt myckna goda, fr att du skall blott sjelf lefwa deraf efter ditt behag, eller att du skall samla skatter blott fr dina barn? Hwad sger Herren? "Gr rkenskap fr ditt fgderi; ty du mste icke lngre wara min fogde." Se hr, hwad Guds mening r, d Han gifwer somliga s mycket af detta jordiska. Har du ngonsin tnkt derp, hwarfre Gud utdelar s olika hr p jorden, att den ene r s rik, att han har mycket mer, n han behfwer, och den andre s fattig, att han icke har det ndwndiga? Den underliga och ojemna utdelningens hemlighet r ingen annan, n att wi hafwa olika kallelser: de, som ftt mer, n de behfwa, skola wara Herrens "grdsfogdar", som skola t Honom frwalta hans gfwor. D will Han lta en hop fattiga lgra sig omkring dem fr att dagligen prfwa dem, om de wilja rligt frwalta hans gfwor ssom fogdar genom utdelande, eller om de wilja nedgrfwa pundet i jorden och gra afgudar deraf t sig och sina barn. Mtte wi aldrig glmma den stora allmnna regeln: "Den som r mycket gifwet, af honom skall mycket warda utkrfdt; och den mycket r anfrtrodt, af honom skall warda mycket skadt;" samt det konungsliga budet: "lska din nsta ssom dig sjelf." Frgt d icke, att det finns omkring dig s och s mnga fattiga, sjuka, swaga, brckliga, hwilka alla utrcka sina
hnder efter brd. Du skall derfre i denna bn bedja fr alla menniskor och icke tnka: mig, mitt, utan: oss, wrt. Men widare: icke bedja ssom en skalk, s att du skulle i bnen sga wrt, men sedan handla med det goda, du fr, ssom det wore ditt. Nej, du r blott en frwaltare. Och detta skola wi wara med lust, fr Christi krleks skull, s att Han om allt det goda, wi gjort, kan sga: I hafwen det gjort mig. Nr wi derjemte weta, att uttrycket dagligt brd icke blott betecknar mat och klder, utan allt, hwad som hr till detta timliga lifwets uppehlle och ndtorft, ssom hus och hem, gods och penningar, en from maka, fromma barn, fromt tjenstfolk, god och trogen fwerhet, god styrelse, god, tjenlig wderlek, fred, helsa, tukt och ra, goda wnner, trogna grannar och mer sdant; s lr tminstone ingen christen, hwilken icke lefwer blott sig sjelf, utan ock lskar sin nsta, sakna anledningar att bedja denna bn. Dessutom kan Herren i hast borttaga det goda, du nu eger, hwarfre du alltid har anledning att bedja om hans bewarande nd, eller ett dagligt gifvande, ett "dagligt brd". Och att f knna sitt bestndiga beroende af Herren, r ganska helsosamt fr en christen. Gif dagligt brd t fattiga och rika Och lt oss hwila, Herre, wid ditt ord, Det dyra lftets ord, som ej skall swika. Om n frginges himmel, haf och jord. Den 17 Juli. Ssom wi hafwa burit den jordiskas liknelse, s skola wi ock bra den himmelskas liknelse. 1 Cor. 15:49. Hr r nu en frkunnelse, wid hwilken wi wl m bedja Gud om nd till tro och ppnade sinnen. Hr! "Ssom wi hafwa burit den jordiskas liknelse, s skola wi ock bra den himmelskas." Tror du det? Att wi bra den jordiskas (Adams) likhet, det knna wi i alla wra lemmar och sinnen, mer n hwad som r oss krt; men tror du ock lika wisst, att wi en dag skola bra den himmelskas likhet, wi, som ro med Honom frenade? Tror du detta, att Adam och Christus woro den ene lika wisst som den andre stamfder och profmenniskor, efter hwilka wi skola danas att de ro liksom de twenne stora modeller, efter hwilka wra twenne olika tidskiften skola formas: det ena tidskiftet, nemligen jordelifwets efter Adam, till den jordiskas liknelse; det andra tidskiftet, nemligen ewighetens efter Christus, till den himmelskas liknelse att lika s wisst som wi i tiden hafwa burit den jordiskas likhet, med allt det elnde som dertill hrer, wi ock skola en gng bra Christi likhet, med all den herrlighet som dertill hrer? Tror du detta, att fr alla som ro i Christus, detta fljer s wisst i sin tid som en bestmd naturens ordning, ssom dagen fljer p natten, eller p den kulna wintern fljer den ljufwa sommaren? O, r detta sannt? Ja, lofwadt och prisadt ware Herrens namn! Hwad det will sga, att wi bra den jordiskas liknelse, det mrka wi i hela wrt wsende. "Adam fdde barn, som woro lika hans belte." Hr talar dock apostelen egentligen om kropparna. Till kroppen bra wi Adams likhet uti de egenskaper, som apostelen frut(v. 4245)upprknat, ssom att den r i wanheder, skrplig, frgnglig, kortligen: en naturlig lekamen, som mste underhllas med jordiska nringsmedel, ur wxt- och djurriket, och slutligen sjelf warda jord. Men sedan hrer ock till den jordiskas liknelse en kedja af all jmmer, synd och nd, synd och sorg - all slags widrighet. Hela wrt wsende r liksom sammansatt af synder, ssom: Guds frakt, afguderi, skerhet, hrdhet, egenkrlek, hgfrd, skrymteri, lgnaktighet, wrede, hat, afund, onda misstankar, orena lustar, girighet, egennytta och mera dylikt, ssom Jesus sger:
"Utur menniskans hjerta utg onda tankar, hor, boleri, mandrp, stld, girighet, swek, listighet, otuktighet, ondt ga, hdelse, hgfrd, galenskap." Si, detta r Adams liknelse, hwad synden angr. Men deraf fljer sedan all frbannelse och jmmer p jorden: ett oroligt hjerta, ett sjukt samwete, sorg, frargelser, bekymmer, otrygghet, rdsla, misstankar, sjuklighet, smrtor, fattigdom, satans gldande skott och omsider dden och frgngelsen. Om man will eller icke, s mste man dock g liksom omkldd med dessa Adams efterlemningar, g liksom genom en trng trneskog, der man bestndigt sargas och blder. O, trttna icke, Guds barn! Blif icke otlig. Detta r blott ett swrt wgstycke, det kommer en annan tid sedan, s sannt Gud icke har skapat menniskan blott till lidande. "Ssom wi hafwa burit den jordiskas liknelse, s skola wi ock bra den himmelskas liknelse" och "den himmelskas liknelse" r uti allt motsatsen till den jordiskas. Till Christi beltes likhet hrer frst en "andlig lekamen" lik med Christi frklarade lekamen: i stllet fr wanheder en ewig och himmelsk ra och herrlighet; i stllet fr skrplighet, swaghet, sjuklighet en ewig helsa, starkhet och wlmga; i stllet fr sorg, rdsla, qwal och otrygghet en ewig gldje, salighet och trygghet, "ett lustigt wsende p Guds hgra hand ewinnerligen", en ondlig kedja af hga himmelska frlustelser. Och framfr allt annat: i stllet fr wr ondliga, plgsamma syndighet en ewig orubblig helighet, krlek och renhet att wi skola der kunna lska Gud s helt, fullkomligt och brinnande och med en sdan sllhet, som wi aldrig i wrt nrwarande tillstnd kunna fatta. Ja, den som ngon stund, t. ex. i den frsta trolofningstiden med sin Frlsare, smakat ngot af den tillkommande werldens kraft, smakat ngot fwerswinneligt af Herrens ljuflighet, torde instmma deruti, att om blott denna erfarenhet hade blifwit ewig, s hade der redan warit himmel och salighet. Se, uti denna fullkomliga krlek till Gud, som war summan af Christi belte, r ock den allrahgsta salighet. Och tnk sedan: att i alla afseenden wara fri frn allt ondt, att knna sig alldeles helig och ren, som en Guds ngel, att fullkomligt wara allt, hwad wi hr wille och hungrade efter, men aldrig uppndde, och att aldrig mer behfwa rdas fr ngot ondt eller farligt, utan att hafwa en ewig trygghet och rolighet i den frklarade Frlsarens sllskap och under ett bestndigt och ondligt stigande i ljus fwer Guds underbara hemligheter o, till ett sdant lif r den underliga warelsen, menniskan, egentligen skapad. Ja, det kunde man ock tnka sig om Gud, d Han skapade ett slgte, som skulle wara hans belte likt hans, hwilken r all salighets Gud, och hwilken kunde lika ltt skapa ondlig salighet, som att Han skapade det omtliga hafwets wattenmassor. Med Och Nr Och Jesus salighetens stig jag funnit, himlaarsfwet Han t mig har wunnit jag insomnar, Han mig omfamnar, p hans armar jag i himlen hamnar.
Som fgeln fri wid ljusan dag sig glder, S glad i ljusets rike jag intrder. Wid nglasngen och harpoklangen Jag skdar ewighetens dag uppgngen. Den 18 Juli. Du bermmer dig af lagen och wanhedrar Gud med lagens fwertrdelse. Ty fr eder skull warder Guds namn frsmdadt ibland hedningarna. Rom. 2:23,24. Hr samlar apostelen allt, hwad han frut i kapitlet sagt och nnu kunnat sga, till en enda frkrossande slutanmrkning: "Du bermmer dig af lagen och wanhedrar Gud med lagens fwertrdelse;" d. . just dermed att du bermmer dig af lagen och likwl frer ett brottsligt
lefwerne, bringar du wanra och frsmdelse fwer Gud och hans ord; "ty fr eder skull warder Guds namn frsmdadt ibland hedningarna, ssom det r skrifwet". I lefwen p ett sdant stt, att nr hedningarna se edra gerningar och hra, att I bermmen eder af den sanne Gudens knnedom och lag, de mste tnka, att denne Gud och denna lag kunna icke wara goda, efter det I, som ren hans folk, gren s onda gerningar. Ssom det r skrifwet hos edra egna profeter klagar Gud sjelf hrfwer och sger: "De hllo sig lika som hedningarna, dit de kommo, och ohelgade mitt heliga namn, s att man sade om dem: r detta Herrens folk?" Detta r sjelfwa tyngdpunkten i den frkrossande bestraffning, apostelen hr gifwer judarna. Att med sitt lefwerne komma Guds dyra namn till frsmdelse, r en s fruktanswrd sak, att ett fromt hjerta will alldeles frgs wid blotta tanken p mjligheten att hafwa gjort ngot sdant. Och hr sger apostelen om judarna, att de frde ett sdant lefwerne, att sjelfwa hedningarna i sitt mrker kunde straffa dem och fr deras skull frsmdade Herrens namn. D man betnker, huru hgt juden ansg sig st fwer hedningarna genom de mnga och stora fretrden, han hade framfr dem huru han alltid medlidsamt blickade ned p dem, ssom p "blinda", i "mrker warande", och att apostelen nu kastar fwer honom den anklagelsen, att sjelfwa hedningarna fr hans synder lrde att frakta och frsmda Gud, d mste man sga: Det war en frskrckligt krossande sammanstllning. Och s mste menniskohjertat sndersls och tillintetgras, om der skall blifwa en ny fdelse, ett sannt annammande och saligt troslif af den nd, som evangelium frkunnar. Och detta war apostelens ndaml med denna frkrossande predikan: det war att "rdja Herrens wg", att "frnedra de berg och hgar". Han mste slunda sra och bedrfwa, p det hans herrliga evangelium skulle sedan desto bttre hela och hugswala. Men hwad apostelen hr sagt om judarna, har tywrr en alltfr trffande tillmpning p de flesta namnchristna, isynnerhet de skriftlrda ibland oss, de lrare, som icke lra sig sjelfwa, utan lefwa fram uti ett obotfrdigt wsende. O, att hwar och en, som lser dessa apostelens ord, kunde taga dem till sitt hjerta och eftersinna, om de icke intrffa p honom! Du r genom det heliga dopet intagen i Guds frbund, du framtrder kanske fwen till Christi lekamens och blods sakrament, du har kanske god christendomskunskap, s att du kan riktigt tala Guds ord till andra, kanske fwen talar om bttringens ndwndighet, om en sann tro och ett heligt lefwerne; men huru r det med ditt egentliga wsende, ditt hjerta och lif? Detta r ju en rtt tillmpning af texten. Lefwer du sjelf i den bttring, som r infr Gud? "Fr Honom r intet kreatur osynligt." Han knner det. Lefwer du sjelf i en sann trosfrening med din Frlsare? Lefwer du sjelf i en daglig helgelsens fning att dda ditt eget ktt, dess lustar och begrelser? Eller kanske din christendom bestr uti att blott weta och tala s att du sger: man skall frukta och lska Gud fwer allting, men du lefwer i dina smgudars dyrkan, utan ngon fruktan eller klagan derfwer wid ndestolen? Kanske du utlgger och inskrper alla Guds bud fr andra, men r sjelf en swrjare? kanske en sabbatsbrytare? kanske en drinkare? kanske du lefwer i hat till en medmenniska? eller i en hemlig last? O, det wore ju ett frskrckligt skrymteri! Men Herren, den Allsmktige och Helige, ser det. Han knner dig. P detta stt "samkar du dig sjelf wrede p wredens dag, nr Guds rttwisa dom blir uppenbar", s sannt Gud icke ljuger. Och p detta stt ger du andra anledning till frsmdelse och frakt fr den heliga lra, du beknner. Ditt husfolk och dina grannar skola stdja sig p din ogudaktighet och trsta sig i sitt oomwnda tillstnd. Du bidrager sledes att frderfwa och frhrda dem, fr hwilka Christus lidit dden. Sdant skall Han en dag utkrfwa af dig. Om du blott icke beknde hans religion, s syndade du fr dig sjelf; men nu syndar du p Herrens heliga namn
och p hans dyrkpta. Det r fr denna omstndighet, Herren sger: "Hwi frkunnar du mina rtter och tager mitt frbund i din mun? Efter du dock hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig." Besinna dig, hwart will du fly Ur dina synders djupa dy, Nr det nu werkligt gller? Si, Herren, Herren kommer snart Och gr det dolda uppenbart Och fr sin dom dig stller. Det gifs blott En, som tar dig an, Som hjelpa will och hjelpa kan I lifwet och i dden. Ack, fly till Herren Jesus kr, Ty Han, blott Han, den wnnen r, Som hjelper dig i nden. Hans hjerta brister n fr dig. Och n Han will frbarma sig Och dig sin Ande snda. Frspill d ej i fwerdd En sdan outsglig nd, Ty si den har en nda. Den 19 Juli. Han (Abraham) twiflade icke p Guds lfte med otro, utan wardt stark i tron, gifwande Gud ran. Rom. 4: 20. Apostelen sger hr, att d Abraham icke twiflade p Guds lfte, utan fortfor att tro och wnta dess uppfyllelse, huru illa det n sg ut fr menniskogon, har han dermed "gifwit Gud ra". Detta r ett mycket tnkwrdt ord. Den som under swra trosprfningar nd fortfar att hlla Gud fr sannfrdig i sitt lfte, fortfar att hoppas, der intet hopp r, blott derfre att Gud har gifwit lftet, den gifwer Gud ra; den menniskan erknner p allwar, att Gud r allsmktig och sannfrdig. Ssom Luther sger: "Att gifwa Gud hans rtta ra, r intet annat n att hlla Honom fr en trofast och sannfrdig, wis, barmhertig och allsmktig Gud och, kortligen, erknna Honom fr den, som allena skapar och gifwer allt godt." Sdant gr endast tron; d wi deremot genom otron berfwa Gud hans ra och gra Honom till ett swagt, wanmktigt eller trolst wsende, ssom Johannes sger: "Den som icke tror Guds wittnesbrd, han gr Honom till en ljugare", hwilket ju r alldeles frskrckligt. Men sdan r otron. "Derfre", sger ter Luther, "fordrar wr Herre Gud intet hgre af oss, menniskor, n att wi gifwa Honom hans ra och hlla Honom fr wr Gud, d. . att wi icke hlla Honom fr en inbillad och tom afgud, utan fr en rtt sannfrdig Gud, som antager sig oss, hr wra bner, frbarmar sig fwer oss och hjelper oss i all nd. Nr Han fr det af oss, d har Han sin gudom hel och ofrkrnkt, ja, d har Han allt, som ett troende hjerta mjligen kan gifwa Honom. Att af hjertat gifwa Gud sdan ra, r derfre wisserligen en wishet fwer all wishet, en (menniskans) rttfrdighet fwer all (mensklig) rttfrdighet, en gudstjenst fwer all gudstjenst, ett offer fwer alla offer." Om wi rtt besinna sdant, skulle wi wl ngot mer, n wanligen sker, fara efter trons gfwa; ty det skulle wl dock wara oss en lust att f gifwa t Gud ngot, som riktigt behagar Honom. Och det gra wi, om wi endast tro Honom p hans ord och tillsgelser och dermed gifwa Honom ra. Huru Abraham genom tron gaf Gud ra, wisar apostelen ytterligare, d han tillgger:
Och war fullwiss derp, att den som lofwade, Han war ock mktig det att hlla. Han war "fullwiss", djupt fwertygad och genomtrngd af den sanningen, att Han, som hade gifwit lftet, war ock mktig att fullgra det. Herren Gud hade med den frgan: Mnne fr Herren ngot wara omjligt? bragt Abraham till en djup eftersinning af den omstndigheten, att hwadhelst Herren lofwade, kunde Han ock fullgra efter Han war sjelfwa Skaparen, den Allsmktige. Fr Honom kunde ju icke ngonting wara omjligt. Det war genom samma anmrkning jungfru Maria ocks bragtes att tro den underliga bebdelsen, att hon, som "wisste af ingen man", skulle blifwa Guds Sons moder, d ngelen erinrade: Ty fr Gud r ingenting omjligt. Wi mrka hr, att tron mste st p sjelfwa Guds allmakt; tron skall hafwa s hga och fr allt frnuft orimliga ting fr sig, att intet mindre n Guds allmakt betryggar henne. Det r d icke att tro, nr man s jemkar och uttyder lftesordet, att wi, arma, wanmktiga och blinda warelser, skola kunna begripa, huru det skall tillg att fullgra det. Detta r ju twrtom att mta Guds makt och wishet efter wr egen, att sledes gra Gud lika med oss, fallna, wanmktiga drar, hwilket r rentaf en hdelse. Nej, d jag blott har ett ord af den allsmktige Guden, lte jag detta wara mig nog! Tron lter d icke mer uppehlla sig med frnuftets frgor: "Huru r det mjligt?" utan hon afhugger alla sdana fwerlggningar med den enda genfrgan: "Mnne ngot wara omjligt fr Herren?" Det war ock just med dessa sprk och wra textord, Luther och hans medkmpar strkte sig i striden fr den rtta lran om sakramenterna emot dem, hwilka wille i dessa inlgga endast s mycket, som med frnuftet kunde frklaras. Men isynnerhet m alla trogna bereda sig p sdana prfningar, swl fr tron p den nrwarande nden under all knnbar synd, frestelse och anfktning, som ock fr tron p Guds bnhrelse och hjelp i all annan nd under wandringen sdana prfningar, att intet mindre skall frsl till trons upprtthllande n Guds egen starkhets makt. Herren Gud skall sjelf draga frsorg derom, att wi skola f sdana prfningar; ty det gller hans ra och wr fullkomning i nden. Ju hrdare wi prfwas, s att wi ropa och skria af all inre och yttre nd och dock genom Honom frlsas, desto mer warda hans makt och trohet frherrligade, ssom Han sjelf sger: "Jag will g fr dig och gra backarna till jemn mark, sndersl koppardrrar och snderbryta jernbommar; p det man skall frnimma bde frn stan och westan, att utan mig r intet. Jag r Herren och ingen mer." Stor, gudomlig r din makt, Dden har du nederlagt, Nederlagt i wldig strid Mrkrets hr till ewig tid. Pris ske dig i himmelshjd! Bre jorden frid och frjd, Och din ra med ditt ord Kring all werlden blifwe spord! Den 20 Ju1i. Lofwa Herren, min sjl ... den dig alla dina synder frlter. Ps. 103:2. Ja, sger du, jag skulle ock tro mina synders frltelse, om jag icke hade en wiss synd, som r allt fr swr och otillbrlig! Du har
sledes en hemlig tyngd p ditt hjerta; detta r wisst swrt, men mrk, huru orden hr lyda: "Den dig alla dina synder frlter." Det r sannt, det r en synd till dds, som aldrig kan frltas, "frsmdelse mot Anden"; men de, som begtt denna, plga aldrig ska frltelse. Nu sger ock Christus uttryckligen, att denna synd r den enda, som aldrig warder frlten. Fr frigt sger Han, att "all synd och smdelse warder menniskorna frlten", fwen s swra synder som frsmdelse mot Gud, ja, de grufligaste synder, ssom Herren sjelf s hgtidligt frskrar: "Om edra synder n wore blodrda, skola de dock warda snhwita; och om de n wore ssom rosenfrg, skola de dock warda ssom en ull!" Stanna hr! Skulle du icke wid en s stor frskran af den barmhertige Guden gra Honom till wiljes och tro Honom p orden, fwen om du alls intet knner i ditt hjerta? Eller will du nnu strida mot Herren och wid ett s stort och trstligt ord icke tro Honom? Du kunde dermed beg den grufliga synden, som heter gra Gud till ljugare! Will du nnu ett enda gonblick g borta ifrn din Gud i otro, kall och stel och wrng till sinnes? Men, sger du, jag har ock en gng ftt och trott frltelse, men har ter syndat. Gud kan wl icke bestndigt frlta! Swar: Att du syndat, sedan du ftt nd och upplysning, r wisst den swraste synd; men mrk dock ter p orden. Hr str icke frltit, ssom om det hade skett blott en gng, utan frlter, bestndigt och oafltligen frlter. Om Gud icke frlter bestndigt, s r hans frltelse till ingen nytta, och s blefwe ingen sjl frlst; ty d wore allt genast frloradt, efter der r bestndigt synder i wrt ktt, hwilka ock bestndigt framtrda. Hit hra Luthers kostliga ord: "Emedan uti wrt ktt hftar en ewig synd, s lnge wi lefwa hr p jorden, och ingen nde r p fel och frseelser, s r sannerligen af nden, att wi deremot hafwa en ewig och stadigt warande frltelse, p det wi icke fr syndens skull m ter falla under Guds wrede, utan fr frltelsens skull nd alltid frblifwa under nden." Detta r Herrens ewiga frbund, som gr, att synden icke kan frdma oss! Tag hr sjelfwa David fr dig till bewis. Han hade ocks sttt i nd hos Gud en lng tid och tnjutit en alldeles utomordentligt stor nd: tidigt i sin ungdom begfwad med Guds ords och Andens upplysning, frn frherde utwald och smord till Guds folks konung, sedan wlsignad med stora segrar och mycken ra, ja, att han ock war en stor Herrens profet, och si, han faller p en gng i tw de grufligaste synder, hor och mord! Der woro nu "blodrda synder", och mrk, begngna af den mest upplyste och bendade man, och likwl likwl fick han frltelse! fick en herrlig tillsgelse och frltelse, och det genast, nr han beknde infr Herren sin fwertrdelse. Och hwad hade han gjort fr att frsona Gud och f frltelse? Alldeles intet, nej, icke det ringaste, utan hade endast efter mycket motstnd ndtligen drifwits af nden att midt i sin skam komma fram fr Gud och beknna synden, och d fick han genast frltelse. Han sger sjelf: "D jag wille frtiga det, frsmktade mina ben fr min dagliga grt; ty din hand war dag och natt swr p mig. Men jag sade: Jag will beknna fr Herren min fwertrdelse; d frlt du mig min synds missgerning." Hr ser jag nu, hwad Guds ewiga frbund will sga, som gr, att ingen synd kan frdma oss! Hr ser jag, att om ock synderna ro blodrda, skola de dock, aftwagna i Lammets blod, warda snhvita. Hr ser jag, att "Jesu Christi Guds Sons blod renar oss af alla wra synder". Hr ser jag, att fwen fastn man haft nd och upplysning frut, synden nd genast frltes. Hr gr jag den sunda, enkla slutsatsen: Har Gud frltit David, som hade s stort ljus och s stor nd och dock syndade s groft, d wgar jag icke ett gonblick misstrsta
och g fjerran frn min Gud; d kan, d br och d fr jag wara wiss, att Han ocks lika wl frlter mig s wida jag icke till mina andra synder nu fwen skall lgga den frsmdelsen mot Gud, att jag skulle sga, det Han, twrt emot sitt ord, har anseende till personen och icke hller sina ord! Beware mig Gud fr en sdan otro! Jag r ju ock en menniska fwen jag, lika wl som David. Jag r ju dock frsonad med Christi dyra blod, fwen jag, lika wl som David. Och David war en lika grof syndare som jag. D nu likwl han fr s swra synder fick nd, d wgar jag icke misstrsta; helst den store, barmhertige Guden sjelf sger: "Jag will ingen syndares dd" "allenast knn dina missgerningar" "och om dina synder wore blodrda, skola de dock warda snhwita!" Om dina synder n blodrda wore, Skola de likwl bli snhwita hr. O ja, det blodet af Herren, den store, Tusenfaldt mera n synden dock r. Ack, att du fick Endast en blick In i det helga, dit Medlaren gick. Den 21 Juli. Och helar alla dina brister. Ps. 103:3.
Mrk fwen detta. Detta r ocks en outsglig trst. Detta r den andra stora hjelp, som wi behfwa mot synden. Nr wi frst ftt syndernas frltelse, behfwa wi ock nd till syndernas afltelse. Och fwen den will Herren sjelf gifwa: Han helar alla dina brister. S sannt som Han har frltit dig alla dina synder, s sannt som du har werkligt annammat denna frltelse och r ett Guds barn och i frening med Frlsaren och sledes har den Helige Ande, lika s sannt har du ock ett sdant sinne, att det r din hgsta angelgenhet och nskan att blifwa fri frn de brister, som widlda dig, och att ingenting r dig en swrare plga n dina egna swagheter och synder ja, mrk detta: ett sdant sinne, att dessa dina brister ro din swraste plga! Har icke detta sinne tfljt din tro, s wet du icke nnu, hwad den sanna tron r. Om du ock mycket erfarit och frstr alla stycken i ndens ordning och nu tror, att du har tron, s r dock din tro nnu blott en sjelfgjord inbillningstro, om du icke beswras af dina egna brister mer n af ngot annat ondt p jorden. Skriften sger uttryckligt: "De som ro andliga, de ro andligen sinnade;" och "hwilken icke har Christi Ande, han hr icke Honom till". Men det r omjligt, att den, som har Christi Ande, icke skulle tnka p att warda helig och Christus lik, ja, hafwa deruti sin djupaste angelgenhet, samt i samma grad lida af bristerna. Ty omjligt kan Christi Ande wara i frid och enhet med kttet; och lika omjligt r, att kttet, sjelfwa den syndiga naturen i oss, kan wara ense med Anden. Hwarfre ock Paulus om sig sjelf beknner: "Jag har lust till Guds lag efter den inwrtes menniskan (det nya kreaturet i oss, som r fdt af Gud); men jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider mot den lag, som r i min hg, och griper mig fngen uti syndens lag." Men fr det andra fordras ock, att wi rtt frst, hwad det r, att Herren helar wra brister. Mnga mena, att det innebr, att wi skola helt befrias ifrn dem, hwarigenom wi skulle snart wara alldeles rena, ssom Christus war, och ssom wi skola wara i himmelen. Men icke s. Detta r willfarelse. Herren skall wl fr hwar gng hela wra brister och andliga sjukdomar, men de kunna alltid igen terkomma. Ware ingen sker! Wi hafwa sett, att Paulus mste alltid knna en lag i sina lemmar, som stridde mot lagen i hgen och stundom grep
honom fngen. Nej, hr tillgr det likasom med det lekamliga helandet. I det lekamliga kan en menniska alltid igen snafwa, falla, stta sig, skada sig, eller eljest blifwa sjuk, och Gud har aldrig gifwit oss ngon trygghet deremot; men i dess stlle har Han uppfyllt jorden med lkemedel samt gifwit oss lkare att hela allehanda krankheter. S ock hr. Gud gr oss aldrig p jorden fria frn alla brister, men Han will sjelf stdse wara wr lkare, ssom Han sger: "Jag r Herren din lkare!" Christi kyrka r p jorden endast ett stort sjukhus, der hwar och en har sina krankheter. Du skall ingen enda helig finna, som icke har ngon srdeles brist att dragas med. Och derjemte ro wi alldeles fr wanmktiga att gra oss fria derifrn; ty om det stode i wr makt, skulle skert hwarje christen genast gra det. D r det wr enda trst, att Herren will sjelf wara wr lkare och bestndigt hela alla wra brister. Ssom ock hr icke str har helat, liksom det en gng wore s gjordt, att det aldrig mer behfdes, utan hr str helar hwilket sker och skall ske bestndigt. Och detta gr Han p det sttet, att Han frst straffar, bedrfwar, slr och ddar wr gamla menniska; och sedan, nr wi ropa om nd, ter trstar, hugswalar och upprttar oss och gifwer oss d ett nytt uppst att wandra warligare. Han sger sjelf trstligen: "Sen I nu, att jag allena r det. Jag kan dda och lefwande gra, jag kan sl och kan hela." Tag sjelfwa David till exempel hrp. Utom smrre hwardagsbrister, fll David stundom i swra andliga sjukdomar: Den ena gngen i en oren lusta, s mktig, att han tog sin nstas hustru; och si, Herren slog honom, men helade honom ock. Den andra gngen i hgmod, s att han derfre rknade sitt folk; och si, Herren slog honom, men helade honom ock. D sjng han denna psalm: "Lofwa Herren, min sjl, den dig alla dina synder frlter och helar alla dina brister." Jag br min synd till Jesus, Han tager den p sig Och med sin dd mig friar Frn dd evinnerlig. Jag br min skuld till Jesus, Hans dyra blod allen Kan tv de flckar mnga, Att jag blir vit och ren. Jag br min nd till Jesus, Hos Honom fullhet bor; Han mina brister helar Och br med mildhet stor. Jag br all sorg till Jesus, Allt qwal, all brda swr; Han will dem alla lindra, Han dem s wl frstr.
Den 22 Juli. Om jag kunde profetera och wisste all hemlighet och allt frstnd och hade all tro, s att jag frsatte berg, och hade icke krleken, s wore jag intet. 1 Cor. 13:2. Det r en bekymmersam freteelse, att under det en finare sjlfrttfrdighet will gra wr krlek och dess bewisning till salighetswg, se wi andra sidan fwen christna, hwilka lrt den stora hufwudsanningen, att wi warda rttfrdiga utan frskyllan endast genom tron p Christus, samt genom denna tro fwen erhllit den nya himmelska krleken, brja
ter efter ngon tid dels blifwa s kalla, dda och efterltna i krleken och dess bewisning, att de nu tyckas "lefwa blott sig sjelfwa", dels ock kunna mycket ltt trsta sig fr denna brist och anfra, att wi warda dock saliga blott af nd genom tron, likasom skulle wi warda saliga genom en tro, som icke werkar ngon krlek. Det r isynnerhet mot detta olyckliga bedrgeri, wi bra ofta och allwarligt besinna, hwad Herrens ord lrer i denna frga. Sannt r nu det, att wi warda rttfrdiga allenast af Guds nd genom tron p den krlek, hwarmed Gud i Christus lskat oss, och icke genom ngon wr krlek; men det r icke sannt, att wi warda rttfrdiga genom en tro, som icke werkar krlek. Nej, sger apostelen, "om jag hade all tro, s att jag frsatte berg, och hade icke krleken, s wore jag intet". "Det r s omjligt, att den lefwande tron kan wara utan krlek, som att elden kan wara utan wrme" (Luther). D i Skriften lres, att wi warda rttfrdiga blott genom tron, menas der endast den tro, som gr hjertat lefwande och warmt i krlek. S sade Herren Christus: "Deraf skola alla frst, att I ren mina lrjungar, om I hafwen krlek inbrdes." Och Johannes upprepar idkeligen i sin frsta epistel, att wi just genom krleken skola "weta, att wi ro af sanningen", "weta, att wi ro Guds barn", "ro fdda af Gud". Hafwa wi en gng kommit till tron, minnas wi ock, huru wi d fingo en ny, brinnande krlek i wra hjertan, icke blott till den ndige Guden, som frlt oss alla wra synder, utan ock till wr nsta, nemligen dels en "broderlig krlek" till alla dem, som wi ansgo tro och lska Jesus, dels ock en "allmnnelig krlek", s att wi med innerlig omsorg tnkte p alla menniskors frlsning och salighet. Har nu denna heliga krlek upphrt, huru r det d med wr tro? M ock wr frtrstan wara n s lugn och stark, m ock wrt andliga ljus wara n s stort, r dock wr tro nu wisserligen endast ett ddt belte, af hwad hon frut war, d hon nu icke werkar ngon krlek. Se fwen, hwilka stora och priswrda gerningar, Herren Christus fann hos frsamlingens ngel i Ephefus, och dock hade denne fwergifwit sin frsta krlek, hwilket Christus frklarade wara ett s betnkligt tecken, ja, ett sdant "affall", att om icke bttring skedde, skulle ock ljusstaken bortsttas frn dess rum. "Jag wet dina gerningar", sger Herren, "och ditt arbete och ditt tlamod, och att du icke kan frdraga de onda; och du har frskt dem, som sga sig wara apostlar, och ro det dock icke, och du har funnit dem wara ljugare, och du lider och har tlamod och arbetar fr mitt namns skull och r icke worden trtt. Men jag har emot dig, att du har fwergifwit den frsta din krlek. Betnk, hwarifrn du r fallen, och bttra dig och gr de frsta gerningarna; annars skall jag snart komma till dig och bortstta din ljusstake frn dess rum, om du icke bttrar dig." Hr finna wi, att krleken r nnu en srskild sak i hjertat och kan wara frlorad fwen under en s priswrd werksamhet, s kraftiga och christliga gerningar, som dem Christus hr upprknar, nemligen d du nu icke mer ligger fr dina synder wid Jesu ftter, utan r sjelf god och derfre icke heller blir upptnd i krlek till brderna. Att man slunda under de prktigaste gerningar kan sakna denna krlek, det wisar ock apostelen, d han sger: "Om jag talade med menniskors och nglars tungor och hade icke krleken, s wore jag en ljudande malm och en klingande bjellra. Och om jag kunde profetera och wisste all hemlighet, om jag gfwe alla mina egodelar t de fattiga och lte min lekamen brinna (ssom martyrerna p blet) och hade icke krleken, s wore det mig intet nyttigt." Wisserligen borde detta frhllande wcka oss att infr Herrens gon besinna, huru wi hafwa det med krleken. Wi finna af bde Christi och apostelens ord, att hwadhelst wi ro, tro eller gra , utan att hafwa denna werkliga krlek i hjertat, hwilken genom tron och nden fdes, s r alltsammans falskt och blott bedrgeri, huru christligt och wackert det n synes. Mtte wi i alla wra lifsdagar minnas och besinna detta!
Du lskar fr din egen skull, Den intet lskwrd r; Min otro kan ej sl omkull Din trohet, Herre kr. Din krlek r s rik och fri, Att du ej mer kan lta bli Att ewigt lska mig. Men sen du ltit mig frst, Att du s lskat mig, Att du fr mig, fr mig ocks Har ltit offra dig, D wille jag ock lska dig Och wandra p din wiljas stig I krlek och i tro. Den 23 Juli. Ehwad wi lefwa eller d, hra wi Herren till. Rom. 14:8. Detta r bde hemligheten och hgheten af de trognas lif p jorden. Med hela sitt lif, sin tillwaro, och fwen med sin dd, tillhra de Herren. De ro icke sina egna; de ro hans, hwilken skapat, terlst och helgat dem. De ro hans, icke blott efter frbundet med Honom, utan ock efter sin ande och sitt lifs hela riktning. Ty ingen af oss lefwer sig sjelf. De andligen dda kunna icke annat n "lefwa sig sjelfwa", lefwa fr sin egen rkning och efter sina egna lustar, "fria frn rttfrdigheten". Att de trogna ter i sin ande och sitt hela lifs riktning werkligen lefwa fr Herren, det kommer deraf, att den nya fdelsen och det andliga lifwet icke ro en blott tanke och frestllning, utan en stor werklighet, som bewisar sig i krafter och egenskaper, hwilka aldrig finnas i naturen. Bland dessa krafter och egenskaper r denna utmrkande, att wi icke mer lefwa oss sjelfwa, utan nu hafwa i Herren, hans sak, bans ra, hans wlbehag wrt lifs hgsta och dyraste ml, huru wl eller illa det n m lyckas oss att i werk och gerning utfra, hwad wi innerligast lska och efterstrfwa. Ssom redan r sagdt, lefwa wi fr Herren, icke blott efter wrt frbund med Honom, utan ock efter wr ande, wr innersta hg och strfwan. Gr det icke fullkomligt i lefwernet, utan wi brja i ngot fall lefwa oss sjelfwa, s r detta en afwikelse frn wr innersta wilja, hwilken afwikelse wi d sjelfwa bestraffa. Och ingen dr sig sjelf. fwen i afseende p sin dd r en christen icke mer sin egen, utan Herrens och Honom undergifwen. En christen har hwarken rttighet eller wilja, att efter sitt eget tycke, t. ex. fr sin egen ra, frspilla sitt lif; mste han fwentyra eller uppoffra det, s skall det ske efter Herrens bud och ordning. I ren icke edra egna, I ren dyrt kpta," sger apostelen. Endast om Herrens ra och wlbehag eller hans bud och ordning s fordra, skola wi wara williga att uppoffra wrt lif, och d p hwad stt eller tid Herren behagar. En trogen m hwarken nska sig att lefwa eller att d med afseende p sig sjlf. Han br alltid s: Will Gud, att jag skall nnu lngre wara hr p jorden, s will ock jag det; will Gud ter taga mig hem, s will jag icke wara p jorden. Wi fela den ena gngen med att nska oss ett frlngdt lif; den andra gngen med att sjelfwiskt nska oss dden. Allt hwad wi ro och hafwa, fwen wrt lif, hrer Herren till och br t Honom fwerlemnas. Lefwa wi, s lefwa wi Herren. Att wi "lefwa Herren" innebr,
att wi betrakta wrt lif, wr hela tillwaro ssom Herrens egendom och derfre fwen i allt handla ssom hans tjenare. Det innebr, att wi uti allting se p hans wilja, ssom det enda rttesnret fr allt, hwad wi gra eller fretaga; att wi hafwa hans ra och hans wlbehag till wrt enda gnaml. Det innebr ock, att wi uti allt, hwad wi erfara hr i lifwet, fwerlemna oss t hans ledning, i lust och nd, ehwad Han gifwer eller Han tager ngot, samt wilja t Honom offra alla wra gfwor och krafter. D wi, s d wi Herren. Ssom hela wrt lif r Herrens och t Honom helgadt, s r fwen wr dd. Om wi ock d en naturlig dd, s sker det d i medwetande, att wi ro Herrens; Derfre wilja wi ock wara njda, hvilken stund och p hwilket stt Han behagar att kalla oss. Men i wissa hndelser beror ock wr dd af wrt eget wal, ssom nr martyren under en blodig frfljelse kan undg dden, om han frnekar evangelium, eller nr missionren ser en bestmd ddsfara fr sig wid ett wisst fretag till sjlars rddning, eller nr krigaren enligt Guds ordning skulle wga sitt lif, men kunde genom flykt rdda det. Uti alla sdana fall r en christen bde pligtig och efter anden willig att hellre offra sitt lif, n swika sin trohet mot Herren, hans sak eller hans ordning. Och nr han slunda fr Herrens skull offrar sitt lif, d heter det ock, att han "dr Herren". Ehwad wi nu lefwa eller d, s hra wi Herren till. Wi ro s wl i lifwet som dden bde hans egendom och hans tjenare. En sdan trst och frmn hafwa de trogna allena, att hwarhelst de ro, i lifwet, i dden eller efter dden, "ro de Herrens" Herrens egendom och freml fr all hans krlek och trofasta omsorg. De ro alltid i hans hnder, t hwilken r gifwen "all makt i himmelen och p jorden". Lefwa wi hr i frmlingslandet, s ro wi dock hans barn och tjenare, i hans osynliga sllskap; och kallas wi hdan, d ro wi "hemma nr Herren" fr att ewigt se Honom, ssom Han r. Hr i tiden hra wi Herren till, frst efter tron och samwetet, sedan efter krleken oc h tjenandet. Och d wi d, d ro wi ock Herrens egendom och i hans wrd bde till kropp och sjl. Kroppen r i hans hemlighetsfulla, men skra frwar undangmd intill uppstndelsens dag, d den skall ofrgnglig terstllas till ett ewigt lif; och sjlen r i Guds paradis, i Christi och hans helgons umgnge intill den stora dag, d den skall ter bekldas med den "andliga lekamen", hwilken r lik Christi frklarade lekamen. War wiss derp, att den, som tillhr Herren i tiden, tillhr Honom ock i dden och i ewigheten. Det r d ett fwer alla wra tankar saligt frhllande, att "ehwad wi lefwa eller d, hra wi Herren till". Jeg wet, att jag hr Herren till Och will ej weta mer. Ehwad jag lefwer eller dr, Det till mitt bsta sker. Pris ware dig, o Jesu kr, Att du har stllt det s. Och pris ske dig i ewighet, Att jag ftt syn derp. Den 24 Juli. Den der tror och blir dpt, han skall warda salig. Marc. 16:16. Wilja wi hafwa ett bibelord, hwaruti dopets alla herrliga skatter ro i korta, starka och frklarande ordalag innefattade, s hafwa wi ett sdant i Gal. 3:27: "Ty I, s mnga som ren dpta till Christus, hafwen eder ikldt Christus." Hjelp Gud, att wi en gng mrka denna
omstndighet! I hafwen eder ikldt Christus!" Si, det r hela hemligheten af den obegripliga renhet och wlbehaglighet fr Guds gon, som sknkes oss i dopet. Wi ro ikldda Christus. Wi st icke mer fr Guds gon i wra egna personer, utan i hans Sons Christi person; likasom Christus p frsoningsdagen stod fr sin Fader icke i sin egen person med sitt eget anseende, utan i wra personer ssom den ende syndaren fr alla syndare, brande p sig hela werldens synder. D war Han ikldd werlden. Nu blifwa wi i dopet ikldda Christus och betraktas infr Gud, icke efter hwad wi sjelfwa ro, utan hwad Christus r; wi st fr Gud i Christi klder, i Christi person, i Christi rttfrdighet och anseende. Detta heter hr wara "ikldd Christus". Allt, hwad Christus fr oss war, gjorde och hade, r i dopet p oss fwerflyttadt, t oss sknkt; ty Christus hade efter sitt ndefulla behag genom sina ord om dopet uti detta nedlagt, med detta sammanbundit hela saligheten, som Han frwrfwade oss. Hwaraf kommer, att s mnga, som warda dpta till Christus, blifwa p en gng ikldda allt detta, som hr till att warda salig, nemligen: hela Christus och all hans frtjenst; s at t hwad Christus fr oss war och r, det r s alldeles wrt, som om wi sjelfwa i wra egna personer wore detsamma, och hwad Christus i wrt stlle gjort, r s alldeles wrt, som om wi sjelfwa gjort detsamma. Ty wi ro ikldda Christus. Men hwad r nu Christus? Frst r Christus idel renhet och rttfrdighet, derfre ro wi ock idel renhet och rttfrdighet. I oss sjelfwa? Nej, i Honom allena; ssom "Han, hwilken icke wisste af ngon synd, blef fr oss gjord till synd, p det wi skulle warda Guds rttfrdighet genom Honom". Widare: Christus r tck och skn, s att Fadren i Honom har allt sitt behag, Christus r Guds Son och rikets arfwinge; derfre ro wi Guds barn, arfwingar och Christi medarfwingar. Nu frst wi, huru det gick till, att de skrpliga lrjungarna woro alldeles rena; nu frst wi, hwad det sprket betyder: "S r nu intet frdmligt fr dem, som ro i Christus Jesus", d. . oaktadt de nnu i sitt ktt och p sina ftter i wandringen hafwa mycket orent och skrpligt, kan likwl intet deraf tillrknas dem till frdmelse. Ty just derfre ro de ikldda Christus, att de icke mer skola skdas och dmas, efter hwad de sjelfwa ro, utan efter hwad Christus r. Nu frst wi, hwarfre det hos profeten war frutsagdt: "Och detta skall wara hans namn, det man skall kalla Honom: Herren wr rttfrdighet." Den som rtt och wl frstr denna hemlighet, han kan i sanning sgas weta ngot, han r kommen temmeligen lngt ut ur djefwulens wld och har lagt en orygglig grund till en rtt gudomlig frid i sitt hjerta. Men den som icke frstr eller will frst denna hemlighet, han har ingen rtt insigt i evangelium och kan hwarken rda sig sjelf eller andra, kan icke heller denna hemlighet frutan ngonsin i sin lifstid komma till ngon frid, icke heller till ngon sann helgelse, n mindre hjelpa andra dertill. Derfre r det denna salighetens kunskap, som en christen s ndwndigt behfwer. D kunde han ndtligen en gng f ett warmt och christligt sinne, bde mot sin Gud och sina medmenniskor, samt en wlgrundad och helsosam frid i sitt hjerta. Ty nr detta kommer in i en menniskas hjerta, att hon icke mer str i sina egna orena klder fr Gud, utan r ikldd Christus och r i Honom alldeles ren, tck och behaglig fr Guds gon; att hennes synder, som s jmmerligt plga henne, aldrig skola tillrknas henne, o, d blir hon en ny menniska, d wmjes hon wid allt sitt eget, wid bde sin fromhet och sin ofromhet; d blir Christus, Christus, endast Christus hennes allt i alla,
bde hennes rttfrdighet och hennes helgelse, ja, hennes lifs, hennes tankars medelpunkt; d lskar hon Honom och hans heliga wgar; d tager hon med nje farwl af sin frra werld, sitt frra wsende i synd och ffnga;, d will hon gerna flja sin Herre och tjena Honom i ewig rttfrdighet, oskuld och salighet; d har hon fwen fr den saken sitt hopp i Honom allena, frtroligt bedjande: Tag du, min Jesu kr, mitt hela hjerta, rensa mig du, dda du mitt ktt. Och si, detta r det, som bde werkas uti oss och frebildas genom dopet hwilket apostelen derfre kallar nya fdelsens bad och den Helige Andes frnyelse. Nr jag i synd frdjupad lg Och ingen hjelp mig wisste, Din hulda krlek till mig sg, O Herre Jesu Christe. Du gt fr mig ditt dyra blod Och uti denna helsoflod Mig ren frn synden twdde. Gud Fader, Son och Ande gif, Att stds min tro frkes. Mitt dopsfrbund i hjertat skrif Mig strk, nr jag frskes Lt mig i nden stadgas s, Att jag till slut m kronan f Som du de trogna gifwer. Den 25 Ju1i. Och gick satan in i Judas, som kallas Iskarioth, och war en af de tolf. Luc. 22:3. Hwad wi isynnerhet bra lra af denna frskrckliga hndelse, r, att ingen m wara sker och tnka: skrymtarena ro skrymtare; en redlig christen har intet att frukta. Nej, annat lrer oss Jude exempel. D Judas af Frlsaren utwaldes till apostel, war han wisserligen icke hwad han sedan blef. Och huru mnga ro icke de, som brjat i Anden, men lyktat i kttet? Se hr p Jude exempel och alla andra syndafall, huru ltt och snart det kan wara gjordt, att en christen r frlorad. Isynnerbet nr den rtt onda stunden r inne, nr djefwulen med sina listiga och starka anlopp griper dig an och p en gng upptnder kttets begrelse och frblindar ditt frstnd, s att de frskrckligaste synder synas dig icke det ringaste farliga, men ondligen kra, ja ndwndiga d r det snart gjordt, att du faller. Till sdan frestelsestund hrer isynnerhet trenne ting: Frst att synden blir dig synnerligen kr och behaglig; fr det andra att om du n s mycket betraktar den, du omjligen skall kunna finna, att den r farlig, utan den skall synas dig helt ringa och obetydlig; och fr det tredje att du brjar synda med ngot litet och tnker, att "s litet gr ju intet". S war det, nr ormen beswek Eva med sin illfundighet. Han sade: Icke skolen I d; det r ju blott att taga ett pple; och ett pple r ju blott ett pple. Men deremot skolen I winna mycket, nemligen frst den ljufliga fruktens njutande och sedan ett strre frstnd. Likas nr han frfrde Judas. Det brjades blott med litet snattande, och d hette det: Jag tager ju endast ngot s litet och blott denna gng! (fr hwar gng) och det r icke ortt, att jag har ngot fr mitt beswr. Widare, nr djefwulen ingaf honom i hjertat, att han skulle frrda Jesus, war det ju ngot s naturligt att tnka: Trettio silfwerpenningar ro icke att frakta och ingen fara! Jesus r frst oskyldig och sedan allsmktig; icke kan det glla hans lif emellertid gr jag mig en god frtjenst. Sdant hade Judas wisserligen tnkt. Hwem skulle hafwa sagt honom, att han dagen efter gerningen skulle wara s frtwiflad, att han skulle g bort
och hnga sig? Det trodde han icke, utan han tnkte blott p, huru han den dagen skulle njuta af sina penningar. Hade han p thorsdagen, d Jesus warnade honom, trott, hwad han dagen derp fick erfara, wisserligen hade han bfwat fr den handeln ssom fr sjelfwa helwetet. Men han sg det nnu icke sjelf, och djefwulen fyllde honom med andra ingifwelser. Hwar och en betnke detta i tid och lre en gng frst syndens och djefwulens rtta art, nemligen att om du blott lnrymmer synd och skrymteri uti ett fall och wid ett tillflle, skall du snart s frsoffas, frtjusas och frblindas, att du icke frmr se, att det r den ringaste fara frde, och s skall du smningom g steg fr steg till ditt yttersta frderf. Ja, det r s besynnerligt i en sdan ond, satanisk tjusningsstund, att om du p det grundligaste will fwerwga och betrakta den synd, till hwilken du frestas, du dock skall omjligen kunna se annat, n att den r alls intet farlig, utan ringa och ltt som en fjder. Men deremot skall den ock p samma gng synas dig ondligen kr och ljuflig. Dessa ro de rtta frgerna p syndens framsida i frskelsens stund, samt de rtta tecken, att du fr tillfllet r i en frskelse, eller str ett prof, d din oddliga sjls wl eller we torde skola afgras. Ty brjar du nu allenast skrymta, hylla synden och dlja henne, s r det frbi med dig. Skrymteriet r syndens och djefwulens gyllene fwerkldnad, frutan hwilken de ingen wg komma. Sannerligen, tag bort skrymteriet, och du skall aldrig kunna blifwa i ngon synd, eller fortfara deri, utan du skall d alltid uppst derur och frlsas. Hade Judas blott beknt, hwad djefwulen hade ingifwit honom om det ock endast skett infr ngon af lrjungarna s hade djefwulen genast warit afwpnad, och Judas hade icke lngre fortgtt i synden. Detta r ett medel, som hrdt frestade christna i alla tider begagnat emot djefwulen, och alltid med stor wlsignelse. Derfre gller just hr apostelens frmaning: "Beknnen inbrdes synderna den ena fr den andra och bedjen fr eder inbrdes, att I warden helbregda." Men allt detta r ngot, som man sllan rtt tror och besinnar, frrn man af egen bedrflig erfarenhet lrt det, d det ofta r fr sent. Hwad r det d, man icke tror? Jo, att man i frestelsestunden undergr en werklig frblindelse och frtjusning, s att man blir trygg, sker och dristig och tycker sig se, att det r alls ingen fara, d det likwl spelas om sjelfwa lifwet och sjlen. Och om ngon tror detta frut, hnder det honom likwl, att nr han sjelf faller i frestelse till ngon synd, synes honom dock den synden icke farlig. Hr skulle man dock billigt komma i fruktan och med lrjungarna frga: "Ho kan d warda salig?" Och Jesus swarade och sade: "Hwad som r omjligt fr menniskor, det r mjligt fr Gud." S lnge wi blifwa uti denna fruktan och denna trst, kunna wi aldrig frgs, utan wi skola alltid wara uti Guds hand. Han r en trofast hjelpare och herde och sger sjelf: "Ingen skall rycka de mina utur min han d." Hr gller lif, hr gller dd; Och will du lifwet winna, S strid i Gud, som striden bd, Du hjelpen ock skall finna. Men skyr du kampen feg och swag S frest dig nederlag Och fngenskap och dden. Den 26 Juli.
Hmnens eder icke sjelfwa, kra wnner, utan lten Guds wrede hafwa rum. Rom. 12:19. Hr stller nu apostelen emot hwarandra Guds rttwisa wrede och hmnd samt wr ogudaktiga sjelfhmnd, hwarmed han antyder, att om wi lta Gud wara wr beskyddare, will Han uti allt hafwa omsorg om oss, hmnas allt, hwad ortt oss tillfogas, och skaffa oss rtt; men om wi sjelfwa hmnas, d hafwa wi gtt Gud i frwg och tagit saken ifrn Honom och d f wi hjelpa oss sjelfwa. Sdant antydes dermed, att apostelen stller Guds hmnd emot wr hmnd och sger: "Hmnens eder icke sjelfwa, utan lten Guds wrede hafwa rum." Apostelen sger icke, att wr lidna ofrrtt skall blifwa ohmnad, utan han will endast, att Herren Gud skall f behlla sin majesttsrtt och wara alla menniskors domare, s att wi icke trnga oss in i hans embete med ngon sjelfhmnd. Herren will wara ensam konung och domare fwer sina skapade warelser. Ty det r skrifwet: Min r hmnden, jag skall wederglla det, sger Herren. Dessa Herrens ord borde wisserligen fr alltid gra slut p allt wrt hmndbegr; ty d den store Guden will wara wr hmnare, borde wi med rtta s bfwa fr hans wrede, att wr wrede blefwe wnd uti innerligt frbarmande och frbn. Nr wi se, huru hgt Gud lskar sina barn och wnner, s att det heter: "Den eder rrer, han rrer Guds gonsten" d wi se, med hwilket brinnande nit Han wakar fwer dem, s att Herren Christus frskrar: "Alla edra hufwudhr ro rknade", hwilket ock innebr, att Gud skall aktgifwa p den mest frdolda ondska ochobarmhertighet, som ngon kan tillfoga oss; och d wi derjemte weta, huru grufligt det tillgr, nr Herren Gud sjelf wredgas och straffar d borde wi wisserligen blifwa stilla och endast bedja: Gud, war oss alla ndig! Frlt oss wra skulder, ssom ock wi frlta dem, oss skyldiga ro. Ty d Herren Gud hemsker dem, som gra dig ortt och ondt, tillgr det ngot grufligare, n du kanske sjelf skulle nskat. Ty wi m aldrig glmma, att den, som tillfogar oss ofrskyldt lidande, har icke gjort det endast t oss, utan i nnu hgre grad t Herren Gud, hwilken mycket hjertligare srjer fr oss n wi sjelfwa; och d r din frtryckare genast under Guds wrede och Honom skall han icke kunna undkomma, ssom nnu ingen menniska undkommit Herren Gud! Det skra r, att synden icke blir till intet det skola Guds hga fullkomligheter srja fr; synden skall alltid p ngot stt drabba syndaren, antingen i tiden eller i ewigheten; och hr i tiden antingen i bttringssorgen och delaktigheten af Christi lidande, eller ock i straffets och hmndens lidande. Kommer syndaren i tiden till bttring och delaktighet i Christi lidande fr synden, d kommer han icke att uppbra syndens rtta straff, emedan detta har fwergtt Christus; men ngrens och tuktans lidande skall han dock hafwa. Sker ter icke detta, d skall alltid Guds wrede drabba honom. Detta sker d ofta hr i tiden p ett sdant stt, att wi icke se det ssom syndens straff, d det nemligen sker genom wanligare olyckor, sjukdom, hungersnd, eld, watten, krig o.s.w., men stundom sker det ock p ett sdant stt, att fwen wi menniskor kunna tydligt se Guds rttwisa hmnd deruti, t. ex. d en man, som frtryckt de swaga, enkor och faderlsa barn och med ortt tillwllat sig andras egendom, blir hemskt med besynnerliga olyckor och stannar i yttersta fattigdom och elnde; d den, som frsmdat, frrdt och beljugit menniskor och berfwat dem deras goda namn och rykte, sjelf faller i uppenbar skam och wanra; eller d den, som tillfogat menniskor swra hjertesr, ja, lifstidslnga sorger, hwilken den menskliga rttwisan icke tkommit, slutar i det olidliga stumma wemodet,
wansinnet eller sjelfmordet o.s.w. Men sker det icke hr i tiden, att Gud hmnas missgerningen, d terstr hans rttwisa hmnd till den frskrckliga ewigheten, den tillkommande wreden. Och nu, huru will du d wredgas fwer din own, huru skulle du wilja ytterligare hmnas, eller hysa ngra onda tankar och nskningar emot honom, nr du wet, att en s swr Guds wrede redan hwilar fwer honom? Borde du icke hellre d gripas af innerligt medlidande och bedja fr honom, att han mtte komma till bttring! Sdant bra wi wl betnka, d den store, fruktanswrde Herren sger: "Hmnden r min, jag skall wederglla det." Detta frestller oss nu apostelen fr att rtt allwarligt tillbakawisa och qwfwa wr starka bengenhet fr ondska och sjelfhmnd. Och detta borde wisserligen wara nog att frm alla, som wilja wara christna, som sjelfwa lefwa af idel barmhertighet och fr hwar stund behfwa Guds tlamod, att de icke mot en felande medtjenare skulle utfwa den ringaste hmnd eller owilja. War sen till wrede, men war snar Att glmma och frlta; Som Christus dig frltit har Och n frlter alla dar, S m du ock frlta. Ack, Herre Jesu, sjelf mig lr Att i din fruktan wandra; Frlt och hjelp och war oss nr, Och lr oss, lr oss, Herre kr, Att lska rtt hwarandra. Den 27 Ju1i. Det brdet, som wi bryta, r det icke Christi lekamens delaktighet? 1 Cor. 10:16. Hr sger oss apostelen, hwad Herren Christus med sin lekamen och sitt blods utdelande till wr spis syftar och stadkommer. Detta r nemligen den innerliga freningen mellan Honom och hans trogna Derom sger Han sjelf uttryckligen: "Hwilken som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han blir i mig och jag i honom." Och straxt efter nattwardens instiftande sade Han: "I skolen frst, att jag r i min Fader, och I i mig, och jag i eder." "Jag r wintrdet, I ren grenarna; den som blir i mig, och jag i honom, han br mycken frukt." Och ter i samma stund till sin Fader: "Jag har gifwit dem den herrlighet, som du har gifwit mig, att de skola wara ett, ssom ock wi ro ett. Jag i dem, och du i mig, att de skola wara fullkomna uti ett." Tnk, hwad sdana Christi ord mnde innebra! Hwilket under af den gudomliga krleken! "Den som ter mitt ktt, han blir i mig, och jag i honom." Tnk, dessa ro ju Christi egna ord! Wi studsa, wi kunna icke omfatta en s stor herrlighet, men hwad skola wi gra? Det r Christi egna ord; det r ju icke ngon drm eller dikt; Christus kan dock icke ljuga. Och dessutom, hwar r wl grnsen fr den store, underlige Gudens herrliga rd och gerningar? Nr Han frst frsonat oss med sitt blod, gjort oss fr Gud rena, rttfrdiga och tcka, s behagade det Honom ocks att gra oss herrliga, att sjelf s innerligen frenas och sammansmlta med oss, som wi hr kunna mrka, d Han gifwer oss sin heliga lekamen att ta och sitt blod att dricka. Ty likasom det wi ta och dricka blir s alldeles wrt eget, att ingenting annat s kan blifwa det t. ex. det guld och silfwer, jag eger, kommer mig icke s nra, icke heller werkar det s hos mig, som det brd och win jag njuter
allts har wr Herre Christus welat frordna t oss sin heliga lekamen att ta och sitt blod att dricka fr att p det nrmaste infrlifwas med oss, samt oupplsligen frena wr ande med sin Ande, wr kropp med sin kropp, wrt blod med sitt blod, att hans krlek, hans renhet, hans vrdighet mtte blifwa wra egna, ewinnerligen wra egna. Hwarom den fromme Taulerus har fljande mrkliga ord: "Intet r Guds Son nrmare, n hans antagna menskliga natur, den Han genom den personliga freningen frbundit med sig; men oss r intet nrmare, n det wi ta och dricka, emedan det frbytes i wrt ktt och blod. Emedan nu Christus p det nogaste wille frena sig med oss, insatte Han detta heliga sakrament, hwaruti wi medelst det wlsignade brdet ta hans kropp och medelst det wlsignade winet dricka hans blod."
O, detta mtte wl wara hjden af detta hgwrdiga sakraments herrlighet. Huru borde icke denna frening wara oss den strsta herrlighet p jorden! Ja, d en sjl frst ftt den stora trsten emot alla sina synder, som detta sakrament will sknka, blir hon ofta s brinnande af krlek till sin Herre och Frlsare, att hon wl nskade kunna trycka Honom in i sitt hjerta, att hon icke hlle ngot fr strre salighet, n om hon kunde blifwa med Honom p det innerligaste stt frenad; och si, d kommer den milde Herren hr och utfinner ett stt, huru fwen en sdan nskan skulle tillfredsstllas. Men om man will tnka p den egentliga grunden hrtill, mste man ihgkomma, att det just war menniskans terfrening med sitt ursprung, med Gud, som war mlet fr hela frsoningens rd. Menniskan war skapad till att wara innerligt frenad med Gud. Derfre war hon ock gjord till hans belte. Detta frlorades genom syndafallet; d afslets freningsbandet, menniskan skilde sig frn sin Skapare, och deruti bestod den dd, hwarom Herren hade sagt: "P hwad dag du ter deraf, skall du d dden." Frsta steget till terfreningen mellan Gud och menniskan togs genom Guds Sons fdelse, Guds Sons menniskoblifwande, d Han blef ssom en af oss, d Han ikldde sig wrt ktt, d Han antog wr natur och blef wr blodsfrwandt; d war redan en mrklig frening skedd emellan Gud och oss ty wi woro med blodsband frenade. Hwarfre ock profeten hade frutsagt: "Han skall heta Emmanuel, Gud med oss" d.. icke blott: Gud ibland oss, utan: Gud i oss, Gud i wrt ktt, Gud wr blodsfrwandt; hwarom ock apostelen sger: "Efter den, som helgar, och de, som warda helgade, ro alla af en, derfre skmmes Han icke kalla dem brder." Men denna i Jesu fdelse brjade frening tyckes Han wilja fullnda i detta underbara sakrament, der Han lter oss ocks frena denna sin antagna hela menniskokropp med wr. O, detta r dock ngot, det ock nglarna lyster se! O, hwilken helgedom den menniska br hos sig, som r worden delaktig af Christi heliga lekamen! som r en kropp och en ande med Honom! Hwilken ra och salighet! Afplanat har du med ditt blod Den handskrift, som emot oss stod, Mot oss du, Jesu, war s huld, Att du betalte all wr skuld. Att detta trofast r och sannt, Du gifwit oss din Andes pant Uti din helga nattward, der
Wi smaka, huru ljuf du r. Ty din lekamen, helig, sann, S ock ditt blod, som fr oss rann, Wi undf wid ditt helga bord, Som du har lofwat i ditt ord. En herrlig spis r detta wisst, P hwilken aldrig blifwer brist, Ett himmelskt manna, som wr sjl Till ewigt lif bewarar wl. Den 28 Juli. Ssom I nu hafwen annammat Herren Jesus Christus, s wandren i Honom. Col. 2:6. Mrk hr det lilla ordet: "s" ssom I annammat Christus, s wandren i Honom. P samma stt som det tillgick wid annammandet, wid begynnelsen, wid lifwets uppkomst, s skall det ock tillg i wandringen, i fortsttningen, i lifwets tillwxt. Detsamma som frsta gngen blef den gamla menniskans dd och den nyas uppkomst, detsamma skall allt framgent blifwa den gamlas dd, den nyas tillwxt. Hela det kapitel, der dessa ord st, gr derp ut, att de trogna, som en gng annammat Jesus Christus, aldrig skola lta frwilla sig att tro, att det fordras ngot srskildt fretag fr att warda heliga, utan de borde weta, att den samme Christus och samma tro, hwarigenom de blifwit rttfrdigade och bendade, fwen werkat och werkar helgelse de borde blott enfaldigt blifwa och tilltaga i den pbegynta tron samt "hlla sig wid hufwudet, af hwilket hela lekamen genom leder och ledamter fr kraft och hnger tillsammans och tillwxer i den frkelse, som Gud gifwer". Summan hraf r: Alltsammans beror p blifwandet i Christus hwilken r oss af Gud gjord bde till rttfrdighet och till helgelse. S sade ock Christus: "Blifwen i mig, och jag i eder. Ssom grenen icke kan bra frukt af sig sjelf, med mindre han blir i wintrdet, s kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig." Genom blifwandet i Honom hafwa wi frst allt lif, all lust, all kraft; fr det andra all behflig sktsel, tillsyn och tuktan, ssom Han sger: Den gren, som br frukt (som sannfrdeligen r i mig, lefwande och fruktbrande), den rensar wingrdsmannen ty denna goda gren r dock icke helt ren, den behfwer nnu alltid rensas att han skall bra mer frukt. Sedan det frst r rtt med sjelfwa grunden och det inre lifwet, sedan gller det sledes, att kttet ddas och Anden regerar i alla frhllanden. Hela den gamla menniskan r i dopet dmd till dden. Wi ro dpta till hans dd. Nr ngon blir en christen, mste han straxt brja taga afsked af sitt frra wsende och lefwerne. "Christus r frdenskull dd fr alla, att de, som lefwa, skola nu icke lefwa sig sjelfwa utan Honom, som r fr dem dd och uppstnden." Att f lefwa fr Christi rkning och afd sig sjelf, dertill fr man ock hjertligen lust, nr man ftt nd och frid med Gud. Om ngon beknner tron, men icke har ftt den williga anden hrtill, icke will wara korsfst med Christus, utan will, jemte sin tro, hafwa frihet att lefwa, som han tycker, will ingen ordets frmaning hrsamma, utan wara ostraffad och tygells i sitt naturliga wsende han bedrager sig sjelf med en falsk inbillningstro. "De, som tillhra Christus, korsfsta sitt ktt samt med lustar och begrelser." Wi wilja hr gifwa spdare ndebarn ngra enfaldiga exempel p, huru och nr detta kttets ddande br fwas: Nr du om morgonen waknar, hwad r billigare, n att du med innerlig gldje begynner tacka
och tillbedja ditt lifs Gud, din himmelske Fader, fr allt hwad Han gifwit dig till bde kropp och sjl? isynnerhet att Han gifwit sin Son och ordet och sakramenterna, att du r ett Guds barn, ikldd Christus ren och tck i Guds gon o. s. w. Tacka d och bed! Knner du hrtill trghet, si, det r kttet, det skall icke rda utan ddas. Se hr det nya lifwets fning! Du br sedan under hela dagen wara warm fr din Gud, rdas fr att gra Honom ngot emot, rdas fr synden mer n fr dden; r du kall och sker, det r kttet, det skall ddas. Du har ock ngon jordisk kallelse, denna br du med flit och omsorg skta; r du dertill trg, lttjefull, det r kttet, det mste ddas. r du husfader eller husmoder, br du med omsorg och nit, men med mildhet och saktmod regera i ditt hus; r du antingen frsumlig och wrdsls, eller ock otlig och wred, det r kttet, det mste ddas. r du barn eller tjenare, br du med krlek, wrdnad, mildhet, flit och trohet gra, hwad dig befalles; reser sig otlighet, missnje, det r kttet, det skall ddas. Blir du af ngon frolmpad, beljugen, och du will warda wred, hatfull; det r kttet. Uppstiga orena lustar, eller afund, eller hgfrd, eller sjelsbehag allt r det kttet, det fr icke rda, det skall ddas. Se hr trons fning. P detta stt wet du af Guds egna bud, hwad den rtta heligheten r, och behfwer icke i owissa gerningar och egna inbillningar fara efter en helighet, som du icke rtt wet, hwaruti den bestr. Hr fr du ock s mycket att gra, att du icke skall blifwa srdeles njd med dig, nemligen om du rtt och allwarligt ser p Guds heliga wilja och ser p ditt inre, ser p Guds lags andliga kraf. Derigenom blir du i alla dina lifsdagar uti ett stndigt beroende af din Guds trofasthet och hjelp. Och si, detta r just wgen, detta r helgelsekonsten, att fr hwar dag ssom ett barn bero af Gud, fr hwar dag hlla sig wl med sin Gud, genom hans Son, ideligen med ordet om Christus underhlla tron, barnafrtroendet, gldjen och lusten och kraften, och s, med denna williga ande, gifwa akt p Guds heliga wilja och p Christi skna frebild. Detta gr wl icke s jemnt och wackert, som det nu uttalas; men det gr, ssom Herren gifwer det, utdelande t hwar och en trons mtt. Frn synden och werlden jag nskar mig dd Att helt wara Herrens i lust och i nd, Att lefwa fr Herren, hans sak och hans ra Och gerna i werlden hans smlek att bra. Den 29 Juli. Och ormen sade till qvinnan: Ja, skulle Gud hafwa sagt? 1 Mos. 3:1. O, att hwar och en, fr sin dyra sjls ewiga wl, wille en gng fr alla lra, hwad som r sjelfwa hufudsaken i all djefwulens strfwan med oss och den egentliga punkten, hwarp det kommer att bero, om wi skola rddas, eller twrtom fngas af denne fiende. Det r nemligen den punkten, som satan frst anfll det war frgan om Guds ord om man skulle bestmdt tro, hwad Gud hade sagt, eller om man icke med eget eftertnkande kunde finna skl att tro ngot annat. Sannerligen, p denna punkt kommer stridens utgng att bero. D en gammal christen i mnga rtionden kmpat med satan och sist wille med korta ord uttrycka, hwad som warit hufwudsaken, hwarp det alltid berott, om han skulle st eller falla, s mste han sga: Det har berott p, huruwida jag har kunnat hlla mig fast wid Guds ord, eller om jag twrtom slppt detta ur gonsigte och brjat endast tnka fritt tnka, efter eget tycke, utom ordet, tnka och swfwa hit och dit med egna och andras meningar. Ja, derp beror det i alla frestelser, bde dem till hgra sidan och till den wenstra. Eller huru gr det till, att en christen, som en tid uppfylldes med fasa blott wid en aflgsen tanke p ngon
wiss synd, d den nnu war lngt ifrn, kan en annan tid rentaf gra frbund med samma synd och med skert och ofrskrckt mod gifwa sig till att fritt fwa och frswara henne? Endast s, att han har i frestelsens tider wndt gat ifrn Guds bud emot samma synd och brjat endast tnka fritt tnka fwer saken, utan att se p ordet. Huru gr det till, att menniskor i religionens och samwetets namn, fr Herrens skull, fretaga sig de strsta drskaper, gra till god och helig gerning, sdant som Herren aldrig begrt af oss, ja, t. o. m. det Han frbjudit, och deremot gra till synd sdant, som Herren aldrig i sitt ord talat om, hwarp s mnga exempel gifwas i den judiska och pfwiska kyrkan, men hwilket fwen ofta sker ibland oss? Endast s, att man icke ser efter, huru Gud talat, utan man tycker s, man har en knsla, en inre rst, som sger det och det; eller att andra menniskor tycka och sga s, och icke att Gud sger det. Huru gr det till, att en kmpande christen fr sina synder och brister frlorar tillfrsigten till Guds nd och wnskap, blir frmmande och skygg fr sin Frlsare och bunden i trldomsanda, med allt hwad Guds evangelium sger oss om Christus och den ewiga nd och frihet ifrn lagen, som Han oss frwrfwat? Endast s, att menniskan wnder sitt ga ifrn Guds ord inp sig sjelf och brjar blott tnka och tnka och nu tycker, att det r alldeles omjligt, att hon kan wara Guds barn och wn, d hon r och knner sig s och s. O, att man kunde ropa, s att bergen darrade, den sanningen in i alla Guds barns ron och hjertan: All satans makt fwer dig beror derp, om han kan fra ditt ga ifrn Guds ord. All din seger skall bero derp, om du kan blifwa wid Guds ord. Guds ord, Guds ord, hwad sger det? Se efter, huru Gud talat. Derp skall allt bero. Allt r galenskap, allt r falskt, som will anses andligt, men icke har grund i Guds ord. Blott det r godt och heligt, som Gud pbjudit: blott det r synd, som Gud frbjudit. Hwad Gud kallar synd och frbjuder, det r synd och farligt, om ock ditt hjerta tusende gnger sger nej dertill, och om hela werlden med alla heliga och lrda hlle det fr oskyldigt. Hwad Gud kallar godt och heligt, det r godt och heligt, om ock du och hela werlden tycker, att det r oheligt. Och hwad Gud icke srskildt nmnt, det r alltid att efter krlekslagen bedmas, anwndas eller frsakas, allt efter som det tillflligtwis gr godt eller ondt, t dig eller din nsta. S str den grundregeln fast, att hwad Gud icke pbjudit, i bestmda ord eller i den allmnna krlekslagen, det r ingen god gerning, om det ock har det herrligaste sken fr dina eller andras gon. Hwad Gud icke frbjudit i bestmda ord eller i den allmnna krlekslagen, det r ingen synd, om ock du och alla menniskor i werlden tycka s. Allt beror af Guds ord. Fasthller du icke det, s skall du alltid wara ett rr, som drifwes hit och dit af alla wder. Och d kan djefwulen fra dig, hwart han will. Huru kraftigt blef icke detta predikadt fr oss i den mrkwrdiga striden mellan satan och Christus, d Han, som kunnat sjelf tala de heligaste och renaste Guds ord, likwl icke swarar satan med ett enda eget ord, utan endast med Skriftens: Det str skrifwet det str skrifwet. Betnk blott, och minns det i alla dina lifsdagar, att Herren Christus sjelf wisste ingenting att sga emot satan, utan endast: Det str skrifwet. r icke detta ett starkt skslag emot alla wra egna tankar och tycken, och ett ewrdeligt wittnesbrd derom, att allt, hwad djefwulen will med sina frestelser, r att fra oss ifrn ordet, och att allt, hwad som skall fwerwinna honom, r att hlla sig fast wid det, som Gud talat. O Jesu, ditt ord r min skld och mitt swrd, Min borg och mitt wrn i den farliga werld. Ett ord af din mun och en blick af ditt ga Mot dessa all werlden m glla mig fga.
Den 30 Juli. Sannerligen sger jag eder: Utan I ten menniskans Sons ktt och dricken hans blod, d hafwen I icke lif i eder. Joh. 6:53. S barbariskt och hrdsmlt det r fr mnga, nr Christus talar om sitt ktts tande, s begripligt, krt och lifwande r det fr dem, som dagligen st i fning och tnjutande af sjelfwa saken. De trogna kunna aldrig bttre uttrycka sig, d de wilja beskrifwa sitt egentliga hjertelif, n om de sga, att Christi ktt r deras mat, frsoningens ord r just deras djupaste lifsbehof och lifsnring. Se p de kta ndebarnen; jag kan aldrig s wl igenknna dem, som just genom denna egenskap, att Christi blods trst r deras lifsbehof. De ro icke alltid, hwad de bra, och sdana, som man kunde nska; de hafwa sina mngahanda skrpligheter att kmpa med. Men ett utmrker dem, och det r, att Christus r deras lifsbehof.r efter r fortfara de bestndigt med ett och samma hufwudmne fr sina betraktelser, lsa, hra, sjunga, skrifwa och tala, frst och sist, om Frlsaren, om Christus och hans nd, om Christi ktt, ssom utgifwet fr oss; och s om fynden, som alltid lder wid dem och gr dem trga och owrdiga, och huru man skall kunna blifwa synden fwermktig, och dylikt; men s terigen om Frlsaren och hans nd och makt. Nr de ngon tid warit i saknad af det dyra ndesordet, antingen det skett genom frhinder af jordiska bestyr, eller genom trghet och frsumlighet, r hela deras inwrtes menniska s swag och matt, som den menniskas kropp r, hwilken r hungrig och saknar nring; de g der nu s kraftlsa och olustiga, ansigtet r dunkelt, beknnelsen tystnad, wandringen ostadig och wacklande. Men om de nu komma till ordet, gr det dem alldeles s, som en lekamligt hungrande, hwilken kommer till ett godt bord: nr de suttit en stund framfr en evangelisk predikan om Christus och hans frsoningsnd, ser man snart blicken ljusna, hjertat blir ter upplifwadt, frtrstan och bttringsuppsten frnyas, och nr de g ut derifrn, kunna de ofta knappt tiga derom det har gtt dem efter ordsprket: "P en mtt mage sitter ett gladt hufwud." Wi sga icke, att de alltid ro beqwma att s ta, att warda wederqwickta af evangelii ord, icke ens att alltid s hungra derefter; nej, stundom ro de andligen sjuka och obeqwma. Men wi sga, att skola de ngonsin blifwa rtt lifwade och styrkta till sin inwrtes menniska, skall det ske genom ordet om Christus, fr oss utgifwen, och att ordet om Christus r deras bestndiga lifsbehof, deras egentliga sjlsmat. Och det r denna egenskap, som Christus hr frklarar ssom alldeles ndwndig, d Han sger: "Sannerligen, sannerligen sger jag eder, utan I ten menniskans Sons ktt och dricken hans blod, s hafwen I icke lif i eder." Ett hjerta, som icke kan lefwa utan nringen af frsoningens ord, r slunda det skraste wittnesbrd om ett andligt lif och en fortgende bttring; ty det r just den lefwande syndaknnedomen, som werkar detta bestndiga behof af nd och af ndens ord. Ja, r icke det ett mrkwrdigt tecken, att en menniska, som ingenting s mycket studerar, lser, hrer och betraktar, som just detta ndens ord om Christus, likwl aldrig kan deri blifwa fullrd, aldrig kan minnas och behlla detta? Annat, som jag lrt frn trettio, fyratio r tillbaka, det kan jag minnas och behlla, men icke detta kraste stycke, som jag mest och dagligen studerar. Wittnar icke det, att min tro blifwit ngot annat n kunskap, d dess nring s frbrukas och frgs, likasom den mat jag ter? D deremot andra andliga menniskor ingenting s litet behfwa som detta frsoningens ord, det r ngot, som de hafwa en gng lrt och nu weta och wilja derfre nu hra ngot annat. Dessa kunna icke nog frundra sig fwer de frra, swaga och besynnerliga sjlarna, som aldrig blifwa mtta p ordet om nd; och de mena derfre gerna, att det
r ett sjukligt folk, som icke gr ngra framsteg, utan stannar wid frsta stycket, fraktar lagen, frmaningarna och helgelsen m. m. O, om de wisste, hwad detta deras frstnd frrder om dem! Lefde de sjelfwa under Andens tuktan i sann fning af bttring och tro, s skulle de ju weta, att det r twrtom just derfre, att Anden dagligen drifwer och tuktar hjertat fr all qwarboende synd, och att lagen gr s djupt p det inwrtes frderfwet, att menniskan aldrig kan f ro och trst i sin fromhet det r derfre, och blott i sdana fall sjlen idkeligen p nytt behfwer ordet om nden och Christi frsoning. Ja, jag frstr det icke riktigt, men ngot besynnerligt r det med de sjlar, som aldrig kunna blifwa fullrda i det stycke, som de mest studera; men det skra r, att p sdana sjlar sannas Christi ord, att hans ktt r deras mat - deras mat - och d hafwa de hans wissa frskran, att de ock skola ewigt lefwa "fr hans skull". Och om ngon bekymrar dig fr den egenskapen, att hans ktt, hans frsoning, r din bestndiga sjlsmat, m du trsteligen pminna dig din Herres ord: Mitt ktt r den rtta maten. Men den ter, som icke har ett sdant hjerta, utan i detta lifsmne r utlrd och kan nu blifwa lika lifwad af mnen, som tminstone aldrig kunna utgra lifwets brd ssom Pretorius sger: "De ro lika lifwade af Syrach som af Paulus" sdana sjlar hafwa wisserligen ett betnkligt tecken, att de icke hafwa i Christi frsoning sitt lifsbehof och sin nring. Den, som icke will uppstligen sky ljuset, m wl stanna fr detta mrkliga tecken. Det r Herren Christus sjelf, som har talat detta. Jag Jag Jag Jag Den behfwer behfwer behfwer behfwer 31 Juli. dig, o Jesu, din frltelse, din trst, stndigt hra ljudet af din knda rst. din frsoning, dyre Herre Jesu Christ, dig i lifwet och en gng i dden sist.
ren I utan aga, i hwilken alla ro wordna delaktiga, s ren I okta och icke barn. Ebr. 12: 8. Gud r ett obegripligen krleksrikt och huldt wsende detta r det wissaste, som finnes p jorden. Men hwad betyder det d, att alla Guds barn p jorden skola lida? Ja, hr r wisheten, hr Guds hemliga tankars uppenbarelse. Om wi blott finge gonen ppnade att se, hwad Guds barns lidande betecknar, s skulle wi s innerligt lska och frjdas t allt wrt lidande, som t ljufliga himlabudskap frn wr Fader, hwilken genom dessa wnligt helsar oss: "Waren wid god trst! I kommen till himmelen. Knnen I icke, att jag har redan brjat bereda eder dertill, brjat dda edert ktt, rena, luttra, feja och helga eder ande, sjl och kropp! Tron skert, att jag icke utan mening s tillreder eder! Tron skert, att om jag i tiden bereder eder fr himmelen, jag ocks tnker werkligen taga eder dit." Detta tecken r s tydligt talande, att t. o. med de blinda hafwa hrigenom ftt syn p den stora sanningen, att Gud mnar sina barn ett ewigt lif i himmelen. Genom blotta frnuftet hafwa mnga tnkare endast genom den freteelsen kommit till wisshet, att det r ett ewigt lif efter detta, nemligen den freteelsen, att det hr i tiden "gr den rttfrdige, ssom hade han gjort de orttfrdigas gerningar", och deremot gr den orttfrdige allt wl d dessa tnkare likwl frsttt, genom allt hwad de se af Gud i skapelsen, att Gud mste wara ett alldeles fullkomligt wsende, fullkomligt i rttwisa och ondligt i godhet, krlek och mhet om menniskan; d hafwa somliga frsttt s mycket, att det mste komma en annan tid, d det ojemna skall jemnas, d Lazarus skall f sitt goda och rike mannen sitt frtjenta onda; och andra hafwa t. o. med frsttt, att allt det lidande, som Guds barn hafwa, intet annat r n den Heliges arbete att dda synden uti oss och
fullborda wr helgelse. Ty de hafwa sett med gonen, hwad annars apostelen sger, att "den, som lider i kttet, wnder ter af synden", att den gamla menniskan genom lidanden och bedrfwelse frswagas och mattas i sina lustar och begrelser. Slunda frst wi d Guds mening med alla wra lidanden: Han bereder oss fr himmelen. Han ddar wr synd och fullbordar wr helgelse. Och huru skulle det g med hela wr christendom, med allt Andens werk i sjlen, om icke Gud bestndigt tuktade och saltade oss med lidanden? Knna wi icke dagligen, huru wi genast brja blifwa smniga, kttsliga och werldsliga, nr p ngon liten tid allting gtt oss wl, warit lugnt och lyckligt? Och huru skulle tron fwas och underhllas, om wi icke komme i prfningar? Fr tron r ju det den naturliga fningen, att wi fras i en stllning, der wi intet se, ingen hjelp och kraft ega, utan mste bero blott p den allsmktige och sannfrdige Guden. Huru skulle det blifwa med wr bn, om wi alltid hade det wi behfde, eller kunde sjelfwa hjelpa oss? Huru skulle det g med wr gudsfruktan, om icke Gud stundom wisade sig wred? Huru skulle wi p lngden wrdera nden, om wi blefwe p en gng fria frn wra synder i kttet, eller kunde, nr wi wille, gra oss fria ifrn dem? Huru skulle det blifwa med krleken och dmjukheten, om wi aldrig hade ngra frdmjukelser? Det gr tywrr nd nog sakta och skrpligt med alla dessa goda tingens tillwxt; men huru skulle det g, om wi icke hade ngon aga? Hraf se wi, huru alldeles ndwndigt det r fr wr tillwxt i det goda, fr wr helgelse och wrt bewarande frn andlig dd och syndens fwerhandtagande, att Gud bestndigt fljer oss med sin wckande och tuktande aga. Hr r nu hufwudgrunden, hwarfre alla heliga fordom och alla kta Guds barn nnu i dag mste hafwa ngot bittert, ngot lidande, ngon tuktan. Och detta r en s bestmd Guds ordning, att apostelen sger: "ren I utan aga, i hwilken alla ro wordna delaktiga, s ren I okta och icke barn." Detta r ett tydligt sprk. Det sger oss uttryckligen, att s sannt du r ett Guds barn, skall du hafwa aga; att om du r utan aga och fr lefwa fritt efter ditt behag, s r det ett afgrande tecken, att du r okta och icke barn i huset. Wi frst wl, att de sm, spda barnen ej nnu kunna behfwa yttre tuktan, de ledas nnu s wl blott genom Anden och ordet, men nr de dels tillwuxit, s att de tla de hrdare luttringarna, dels brjat under tidens lngd blifwa smnaktiga och wrdslsa, d skola de hafwa aga; ty att ett Guds barn skulle wara s rent och godt, att det icke mer behfwer renas, luttras och tillwxa, det r ngot, som Skriften icke wet af. Sledes blir det en regel utan undantag, att alla de, som skola beredas fr himmelen, skola agas, risas och luttras. Ack, hwi will jag d p jorden Sitta jemt wid gldjeborden? Will jag blifwa Jesus lik, Mste jag wl ock frdraga Herrens ndefulla aga, Ty hans krlek gr mig rik. O, du helsodryck af galla, Fast du will mig bitter falla, Will jag taga dig nd! Gud har tckts min kalk tillaga, Gud skall den ock frn mig taga, Nr det tckes Honom s.
Den 1 Augusti. I som frukten Herren, trsten upp Honom; ty Han felar eder intet. Syr. 2:7. Hr frgar ngon: Huru skola wi d frukta Gud och frtrsta p Honom? Swar: Blott s, att det motswarar, hwad Gud werkligen r. Wi mste knna Honom rtt, d hafwa wi genast bde gudsfruktan och tro. D wi ro lttsinniga och skra, kommer det endast deraf, att wi icke weta, tro eller besinna, huru Gud r. Trodde wi rtt, huru stor och mktig Gud r, och hwilken helig nitlskare emot all synd Han r, huru sannfrdig Han r i sina hotelser, huru nra Han r oss och ser allting, samt huru ndelig och trofast m. m., s skulle wi sannerligen bde frukta Honom och frtrsta p Honom. Och nr wi nu betrakta alla dessa Guds egenskaper, hwilka wi borde liksom med gonen se i alla hans domar, som wi knna ur ordet och erfarenheten, och om wi dermed jemfra, hwad Han sjelf i ordet s ofta bjuder om wr fruktan och frtrstan p Honom, s blir swaret detta: Wi skola s frukta Gud och p Honom frtrsta, att wi frukta eljest ingenting, huru fruktanswrdt det i sig sjelft m wara, nej, platt ingenting skola wi frukta, utan endast Gud; och att wi frtrsta eljest p ingenting, huru starkt, frtrffligt och plitligt det n m synas, nej, p alldeles ingenting, utan endast p Gud. Si, d blefwe Herren wr ende Gud. D blefwe Han ensam fremlet fr wrt hjertas fruktan, frtrstan och dyrkan. Men huru skall jag dock frst detta, att jag fr ingenting skall frukta, utom fr Gud? Det r ju dock mnga fruktanswrda ting p jorden, fr hwilka man mste rysa wid blotta tanken derp. Tnk dig blott, huru mycket ondt bittra och mktiga fiender kunna gra oss, eller tnk dig, hwad det wore, att under mrdarens hand uppgifwa sin anda, eller att frlora sin syn eller sitt frstnd fr hela sin lifstid, eller att angripas af ngon frskrcklig sjukdom, som aldrig kan botas, eller blifwa snderkrossad af ett skslag, med flera fruktanswrda hndelser. Mste man icke frukta sdant? Swar: Jo, s mste wisserligen hwar och en, som icke i den allsmktige Herren har sin ende Gud. Den ter, som werkligen tror och besinnar, att en lefwande, tnkande, wakande och allsmktig Gud r allestdes nra, ja, den som fr sina andliga sinnen ppnade, s att han ser och tror sdant, den wet, att ingenting af allt detta frskrckliga kan rra ens ett hr p hans hufwud, med mindre denne trofaste och allsmktige Fadren beslutit det. Om Han will, trffar dig blixten, sjukdomen, olyckan, brddden; men har Han beslutit annat, kan intet af allt detta rra dig. Ser Han det fr dig ndwndigt eller nyttigt, att ditt hjerta skall ter frkrossas, lida, blda, d snder Han dig en sorg, en frlust, eller en ond menniska, som frorttar, beljuger och frsmdar dig; will Han gifwa dig ro, d fr intet sdant hnda dig. Se, huru Christus swarade Pilatus: "Du hade ingen makt fwer mig, wore den dig icke gifwen ofwanefter." Se, huru David talar om den onda menniskan Simei: "Lt honom banna, ty Herren har bjudit honom banna David." Och d Jeremias talar om mngahanda bedrfwelser, ssom att man "undertryckes", "dmes falskeligen" o.s.w., sger han: "Ho trs sga, att sdant sker utan Herrens befallning, och att hwarken ondt eller godt kommer genom hans befallning?" Nr satan fr lof att plga Job, d freskrifwer honom Herren Gud uttryckligen mttet och graden. Ja, profeten Amos sger: "r ock ngot ondt i staden, det Herren icke gr?" Och Herren sjelf frklarar det s: "P det man skall frnimma bde frn stan och westan, att utan mig r intet: Jag r Herren, och ingen mer. Jag, som gr ljuset och skapar mrkret; jag, som gifwer frid och skapar det onda. Jag r Herren, som gr allt detta." Si, den som icke tror p denne ende Guden, den har p alla sidor tusen saker att frukta, ser n hit och n dit och har
bestndig oro. I dag fruktar han sjukdom, i morgon fattigdom eller frluster. I dag fruktar han en ond menniska, som skall gra honom skada; i morgon, att en kr wn skall swika honom. Kommer en bekymrande underrttelse, d wet han ingen hjelpare, om icke han sjelf eller andra menniskor kunna hjelpa. Si, allt sdant r det rttmtiga straffet fr dem, som icke lta den allsmktige Herren wara ensam deras Gud. Deremot, hwilken salig trygghet och frid njuter icke den, som tror blott p en Gud, en mktig, och denne en trofast Fader. Hjelp mig d att hwila tryggt och stilla Wid din trofasthet, o Herre kr, Och i otro ej den trst frspilla, Som i ordet mig frwarad r. Hjelp mig s, att jag, ehwad mig hnder Tager af din trogna fadershand Allt, det du mig till mitt bsta snder, Tills jag nr det goda land. Den 2 Augusti. Jag r Herren, det r mitt namn; och jag skall icke gifwa min ra t en annan, icke heller mitt lof t afgudarna. Es.42:8. Judarna wisste af Skriften, att Gud hade lofwat att snda en stor, god herde fr menniskorna; ty s lydde lftena derom: "Jag skall uppwcka dem en enig herde, den dem fda skall, nemligen min tjenare David; Han skall fda dem och skall wara deras herde." Nu sger Herren i Joh. 10: Denne utlofwade herden r jag. Alla de, som ro komn a fre mig, med ansprk p att wara det, ro tjufwar och rfware, jag r den gode herden, som warit eder lofwad. Dermed wille Herren fwen lra oss, att Han r den ende gode herden i sitt slag; Han r den gode herden i en sdan bemrkelse, att ingen mer n Han r det. En wigtig sanning, bde till warning och trst! Christna skola nemligen wakta sig fr ett afgudiskt widhngande wid ngon underherde. Det r ett afgudiskt och skadligt widhngande, nr du blifwer s beroende af en menniska, att fr det frsta om denna dr eller bortflyttas, all din trst och ledning skulle dermed wara frlorad; och fr det andra, att om din lrare skulle wika ifrn sanningens wg, fwen du skall wika med ifrn sanningen. Tnk, hwilken fara! Nej, en christen mste hafwa sitt hufwudste och egentliga hjertestd i Herren allena, s att, om han kommer till den mest dsliga ort, der ingen huld herderst ljuder frn ngra menskliga lppar, han dock mtte kunna med endast Frlsaren och hans ord uppehlla sin sjl och af hjertat utbrista med David: "Herren r min herde, mig skall intet fattas." Och att fr det andra, om den eljest frtrffligaste lrare predikar ett annat evangelium, n det Christus och hans apostlar predikat, du d mtte lta det fara och ndock blifwa wid Herrens ord, sgande: "Jag wet, huru Christus lrde och handlade med syndare, derwid blir jag; Han r den gode herden, wid Honom blir jag." O, det r ock bland andra plgor, som trycka de trogna underherdarna, icke den minsta, d de mste erfara, att de arma fren, hwilka de welat draga endast till "den store fraherden", som kpt dem med sitt blod, brja blifwa s beroende af tjenaren, att de honom frutan ro olyckliga eller utan all trst och ledning i sanningen. Fr ett sdant widhngande mste mngen trogen tjenare bortryckas eller ock med ngon flck utskmmas, p det man m lra att besinna sig och icke gra en menniska till Gud. S sger Herren: "Jag will icke gifwa min ra t en annan, eller mitt lof t afgudarna. Jag, jag r Herren, och utan mig r ingen Frlsare. Jag r den gode herden." Wi wilja hrmed wisst icke prisa den kalla och sjelfkloka anda, som fraktar
alla de redskap, Herren af stor barmhertighet gifwit sin frsamling, och frakta det ljus i ordet, som Gud genom dessa redskap gifwit werlden, och hwilka sjelfkloka endast tro sin egen anda, under namn af Guds Andes ensamma tolkning af ordet, d de fr sin egen enskilda blick kunna frakta fwen sdana herrliga redskap, som Gud anwndt till hela sin kyrkas omskapning, och hwilka i de rikaste frukter ftt Guds egen besegling p sin sndning. Icke r det denna sjelfkloka anda wi prisa; wi wilja icke heller emotsga Paulus, som bermmer de galaters tillstnd ssom synnerligen "saligt" p den tid, d de emottogo honom ssom en Guds ngel, ja, ssom Christus Jesus sjelf, och hade kunnat uttaga sina gon fr honom, nej, fwen en s brinnande krlek kan wara blott det sknaste tecken af ett rtt saligt tillstnd. Utan wi wilja endast warna fr det afgudiska och slafwiska widhngande, som wi nyss beskrifwit, och hwilket r s skadligt bde fr fren och fr underherdarna. Wi wilja uttala detsamma som Johannes Dparen, d han sade: "I ren sjelfwa mina wittnen, att jag sade: Icke r jag Christus, jag r endast snd fre Honom; jag r blott en ropandes rst; den som har bruden, Han r brudgummen Honom br wxa till, och mig br frminskas." Och detsamma som apostelen Paulus, d han sade: "Mnne Paulus wara korsfst fr eder? Eller ren I dpta i Pauli namn?" Wi se af dessa stllen, huru fwen dessa heliga mn woro utsatta fr denna plga, att lrjungarna wille hnga wid tjenaren. Wi skola derfre icke undra, om det fwen nu hnder, men wi skola taga oss till wara derfr, ssom fr ngot hwilket r menligt fr dyrkpta sjlar. Och mnga skna exempel wisa, att just d en christen blef berfwad en god herde icke fraktade, utan blef berfwad hans tjenst och twangs att nnu ttare hlla sig till Herren sjelf och hans ord, just d wann icke blott hans andliga lif i allmnhet en mognad och fasthet, som det eljest icke hade wunnit, utan hans hjerta wann ock en mycket hgre och waraktigare gldje i den nrmare bekantskapen med Frlsaren sjelf, som nu uppskte och sktte det ensamma fret. Och genom sdan erfarenhet lr man att frst och knna, hwad Herren hr sger: "Jag r Herren, det r mitt namn. Jag skall icke gifwa min ra t en annan". Kom till mitt kalla, Domnade sinne! Afgudar alla Fr dig frswinne. Kom att befalla Ensam derinne! Kom, o min Jesu! Kom, du min kra, Mig att beska. Tron wrdes nra Kraften frka. Wrdes mig lra Allt hos dig ska! Kom, o min Jesus. Den 3 Augusti. Om wrt hjerta frdmer oss, d r Gud strre n wrt hjerta och wet allting. 1 Joh. 3:20. Mrk de orden: Gud wet allting derfre skall Han flla en annan dom n wrt hjerta. Huru skall det frsts? Det skola wi nu se. Christus sger, att hans lekamen och blod blefvo utgifna fr oss. r det icke sannt, att om du kunde rtt tro och besinna, hwad det wger, att Guds Son utgifwit sin lekamen och blod fr oss, d skulle du begynna att ropa af idel frjd och sga: "Alla synder ro deremot
ssom ett intet, knappt ssom en gnista emot det stora hafwet." Men just s ser Herren det bestndigt. Uti himmelen hlles Christi blod bestndigt i hg ra, der gller det mer n hela werlden. Du och jag, wi hafwa s mkliga hjertan, att de ingen stund kunna behlla och besinna, hwad som dock r strre n hela werlden; fr wra mrka och skrpliga hjertan r Christi blod af ganska ringa wrde, men fr Gud r det bestndigt af ett omtligt och outsgligt wrde. Det wet Christus; derfre kunde Han sga: "Den som r twagen, han r alldeles ren, och I ren rena." Du och jag kunna icke riktigt tro, men Christus tror fullkomligt, att hans blod gller; derfre kan Han dma, ssom wi nu sett. Besinna detta djupt, s skall du i din allrawrsta syndand kunna sga till Gud: "Helige Fader! om du nu will frkasta mig, s mste du frst frkasta din lsklige Son, hans lekamen och blod, som du emottagit till lsepenning fr mig. Du kan icke frkasta mig, s lnge du gillar lsepenningen." Detta r den egentliga grunden, hwarfre nden r ofrnderlig. Men Johannes sger: "Gud wet allting." Det r nnu flera omstndigheter, som Gud wet, hwarigenom nden r orubblig. Det str (Luc. 22), att Christus wisste frut, att Petrus skulle falla och frneka Honom. D tnker jag s: Om denna Petri skrplighet hade utgjort ett skl fr Christus att frkasta honom, s hade Han gjort det redan frut, s hade Han aldrig ngon stund warit honom ndig; ty Han wisste frn brjan alla Petri skrpligheter, Han trodde aldrig ngon stund ngot bttre om Petrus. Det r en tankewilla hos oss, att wi tycka, liksom Gud finge se wra synder d och d, nr likwl Han har sett dem alla ifrn brjan. Han ser i ett gonblick allt, hwad som bor i oss, allt hwad ondt, som skall utbryta genom hela wrt lif. Skulle Han ngonsin fr sdant frkasta oss eller trttna med oss, s skulle Han aldrig brjat med oss, att frlsa oss, draga oss till sig och benda oss. Han wet, att wi egentligen ro desamma i alla stunder, de bttre och de smre. Hos en christen ro twenne naturer, kttet och anden, hwilka alltid strida mot hwarandra. D framtrder den ena stunden anden s herrlig, att man knappt mrker ngot af kttet, utan endast lif och frid och krlek och gudaktighet. Den andra stunden ter framtrder kttet och djefwulen s grufligt, att man knappt mrker ngot af anden. Hwem kunde under sllningens stund se ngot af anden hos Petrus? Men ter en annan stund framtrdde anden, d han "gick ut och grt bitterligen". Nu, Christus wet alla stunder, att wi egentligen ro desamma i alla dessa wexlingar; Han lter icke frwilla sig. Den stund Petrus wisar sig s stark och trogen wid rtagrden, wet Christus nd, huru han samma afton skall falla; och den stund han faller, wet Christus nd, huru Petrus i hjertat, i anden, r densamme trogne wnnen. Hwilken stund skulle Han d frkasta honom? Att besinna detta hr till den "hemliga wisheten". Men nnu en gng: "Gud wet allting." Christus sger, att desamma skrpliga lrjungar, hwilka i sllningens stund fwergfwo Honom, en gng skulle wara i himmelen, sitta p sina stolar och med Honom dma de tolf Israels slgter. D skulle ingen synd och skrplighet widlda dem. Christus wet, huru wi en gng genom hela den ondliga ewigheten skola wara alldeles rena, herrliga och skna, fulla af krlek och helighet, Honom till ett ondligt lof. Nu tnker jag, ssom ock en ldre lrare skrifwer, att wi kunna med all trst sga till Honom: "O, min kre Gud! Jag beder dig, att du, i det gonblick d jag faller, wille anse mig i det tillstnd, hwari jag en gng skall wara i himmelen, der jag p intet stt skall synda emot dig, utan ondligen lska och lofwa dig. Will du deremot betrakta mig, sdan jag r p jorden, d finner du en syndare, som hwarje dag och stund med ngon synd
frolmpar dig. Men betraktar du mig i paradiset, d ser du ett helgon, som tillbringar den ndlsa ewigheten utan att en enda gng frolmpa dig, utan bestndigt och fullkomligt lskar och prisar dig. Skda mig i detta tillstnd och wredgas icke, att du mste i tretio, fyratio eller femtio r det r: tw eller tre sekunder af den lnga ewigheten se mig underkastad swaghet och skrplighet." O, mtte denna outsgliga nd s intaga, styrka och gldja alla trogna hjertan, att de ingenting hgre lska n denne kre, milde Frlsaren, s skall den krleken wara den rtta helgelsens klla och kraft; ty krleken gr allting ltt, och "krleken r lagens fullbordan". Gud frke oss, fr sin krleks skull, tron och krleken! Just som jag r i denna stund, S kall ock dd och ond i grund, Att finna allt, som fattas mig, I saligt fwerfld hos dig, Jag kommer, o Guds Lam! Just som jag r, du har mig kr, Ty du har kpt mig, som jag r; Och wl du knde, hur jag war, D min och werldens synd du bar, O du, Guds dyra Lam. Den 4 Augusti. Jag r genom lag dd ifrn lagen. Gal. 2:19. Sdana ord innehlla hemligheten af wr frihet frn lagen. S heter det ock i Rom. 7: "S ren ock I, mina brder, ddade ifrn lagen;" "dda ifrn henne, som hll oss fngna." Mrk orden ddade och dda. Och i samma kapitel wisar apostelen, huru det tillgr och hwad det will sga att genom lagen ddas ifrn lagen. Han sger: "Jag lefde fordom utan lag; men nr budordet kom, fick synden lif igen, och jag wardt dd. Ty synden tog tillflle af budordet och beswek mig och drpte mig dermed." Hwad betyda sdana ord: Jag wardt dd genom lagen? Synden drpte mig dermed? Om du gr till botten med den frgan, skall du finna ett dyrbart ljus. Hwilken dd menar apostelen hr, d han i detta sammanhang sger: "Och jag wardt dd" "dd genom lagen?" Katekesen omtalar treggehanda dd: lekamlig, andlig och ewig; men hr omtalas nnu en fjerde dd; ty andligen dd war ju apostelen redan frut, innan budordet kom. Hwad menar han d hr med ordet "dd"? De erfarna weta det; och andra tro det icke. Jo, s gr det, om lagen rtt trffar menniskan, om Guds heliga gon brja att frflja hennes tankar och hjertats anslag d blir hon ddad. Och ju allwarligare hon blir angripen, desto frr blir hon ddad. Det war den gamle fariseen Saulus, som blef ddad, innan der kunde blifwa en Paulus. Jakobs hftsena mste frslitas i nattlig brottning med den oknde, innan han kunde sga: "Jag har sett Gud under ansigtet, och min sjl r worden frlst;" och d fick han ett nytt namn. Sedan dess gick han aldrig mer rak. Kortligen: Tag apostelens ord, ssom de lyda, d mrker du, hwem som blef dd. Han sger: "Jag wardt dd." Det war hans jag, hans sjelfwerksamma, sjelfrttfrdiga, sjelfheliga jag, som stupade i striden med synden under lagen. Lagen eggade striden med idkeligt pdrifwande, med fordringar och anmrkningar, och den djupa inbillningen om wr egen kraft, som utgr sjlen i den gamla menniskan, underhll ett segt hopp om framgng i striden; men alltsammans bidrog att dessmer utmatta och dda honom. Allt detta uttrycker han s: "Synden beswek mig och drpte mig med budordet". Nu r den bruten, den gamla inbillningen om egen kraft och
om lagens frmga att gra menniskan from och helig; och d ligger menniskan der, frlorad, hjelpls, wanmktig, ja, "dd". Men d nu Guds ewiga frsoningsrd, d Christus med sin grande och lidande frtjenst blir frklarad fr den utmattade sjlen, som nu frtwiflar p allt eget arbete, bde p sin wilja och frmga, p sin bn, sin nger,
p allt hwad som r i henne "d drages hon till Honom fram, sdan hon r, s lam, ofrdig, och s till all Guds nd owrdig, att hon will sjunka ned fr skam". D sjunker hon i brudgummens famn, den andre mannens "att hon skall lefwa nr en annan, nr Honom som r uppstnden ifrn de dda". Och si, d fr hon p en gng hela lagens fullbordan i Honom, som war "lagens nde till rttfrdighet fr hwar och en, som tror." Och nu lefwer bruden blott af hans rttfrdighet och af hans frsorg i allting, och sger: "Jag sitter under hans skugga, som jag begr; och krleken r hans banr fwer mig." Si, en sdan sjl r nu friad ifrn lagen; ssom apostelen uttryckligt frklarar: "S har nu lagen warit wr tuktomstare till Christus, p det wi skola warda rttfrdiga af tron. Nu, sedan tron r kommen, ro wi icke lngre under tuktomstaren." Wl uppwxer den gamla inbillningen om egen kraft nnu tusende gnger, wanligen under den finare formen att jag genom bn och Guds kraft kan och br s och s mycket wara och gra och frrder sig ssom adamitisk inbillning derigenom, att jag, jag, jag, icke Christus, blir medelpunkten fr alla mina tankar men d blir jag ock ter p nytt utmattad och ddad, tilldess jag ter mste sjunka ned till min Frlsares ftter och lta Honom blifwa mitt allt. Och s lnge det frhllandet fortfar, att jag bestndigt p nytt blir terfrd till Christus, r jag ock icke under lagen utan under nden. Hraf kan du ock frst, hwilka som icke ro under nden, utan under lagen, nemligen de, som icke ro ddade af lagen, ssom wi nu sett, utan nnu hafwa qwar sitt hopp, sin frtrstan till lagen, till sitt arbete, sin bn, och icke blifwit s frtappade och misstrstande p det arbetet, att de ndgats gifwa sig gifwa sig ssom frtappade p blott nd utan nnu med uppst och mening strfwa efter segren genom det nmnda arbetet. ro de hrunder mer nedslagna fwer sig, kunna de wara "hardt nr Guds rike"; det fordras blott, att de misstrsta p sina frsk och s f ett gonblick se Jesus hwit och rd, d.. att Han blir i en salig stund frklarad fr dem. Men om med detta arbete nnu fljer mycken trst och sjelfbeltenhet, och deras tro och beknnelse om Christus r blott en del af deras egen rttfrdighet deras tro r icke en ndstlld och frtappad syndares werkliga tillflykt till Jesus, utan en ny, sknare klut p det gamla kldet d ro de mer fjerran frn den sanna nden. Intet kan jag gifwa dig, Till ditt kors jag sluter mig, Naken, dig om klder ber, Hjelpls, upp till nden ser. I ditt blod, o, lt mig tws, Jesus, eljest jag frgs. Den 5 Augusti. Genom tlamod och Skriftens trst skola wi hafwa en frhoppning. Rom. 14: 4.
Detta r Guds syfteml med Skriftens ord, nemligen att wi der icke blott skola hemta kunskap i hufwudet, utan isynnerhet denna wsendtliga nytta och kraft i lifwet, "att wi genom tlamod och Skriftens trst skola hafwa en frhoppning". Genom tlamod och Skriftens trst, will sga: Genom det tlamod och den trst, som Skriften gifwer som Skriften dels i ord och exempel frehller oss, dels ock werkar hos oss, d wi rtt betrakta den. Och att wi derigenom skola "hafwa en frhoppning", huru skall det frsts? Frst bra wi weta, att med "hoppet" menas de trognas salighetshopp. Men att wi skola genom tlamod och Skriftens trst hafwa detta hopp, sker isynnerhet s, att d wi i bedrfwelse och nd lsa Skriftens ndefulla tillsgelser, eller skda de skna exemplen af sdana, som haft mycket bittra och lngwariga lidanden, och dock med tlamod uthrdat, wntat efter Herren och omsider blifwit krnta med ett herrligt slut, s gifwer detta oss trst, "Skriftens trst"; d lifwas ock wi till tlamod, uthllighet, wntande efter Herren, samt till det hoppet, att fwen wi skola efter allt lidande f ett saligt slut. Wi lifwas att tro, det Herren nnu skall wara samme trofaste Gud som fordom, skall bewisa fwen oss samma nd som wra fder, och wi sledes i wr wntan efter Honom icke skola komma p skam. Orden "tlamod" och "trst" sga oss, att wi skola hafwa lidanden och bedrfwelser; ty annars behfwes icke tlamod eller trst. Men s r det ock endast i lidande och bedrfwelser tlamodet fwas, och Skriftens trst rtteligen smakas. Utan lidande och bekymmer ro alla Skriftens trstesprk helt kraftlsa och onyttiga; det r i bedrfwelsen Skriftens trst blir kraftig och gifwer oss tlamod och hopp. Men detta sker ock endast genom Skriftens trst. Ty lemna wi ordet ur gnasigte, s r det slut med detta ljus i bedrfwelsen. Det r endast genom det tlamod och den trst, Skriften gifwer, som hoppet under lidandet strkes. M detta belysas genom ngra exempel, s torde wi genast frnimma ngot af den trst, Skriften gifwer. "Om Jobs tlamod hafwen I hrt", sger Jacob. Nu se wi i Jobs historia, huru grufligt denne Guds wn blef plgad, d han frst berfwades allt, det han hade krt p jorden, sedan blef "slagen med onda sr ifrn fotbladen upp till hjessan" och derefter hnad och begabbad af sin hustru och sina grannar. Nr wi nu se, huru Herren under allt detta likwl war hans bulde wn och eftert gaf honom dubbelt mera godt redan i tiden, jemte det ndefulla wittnesbrdet, att han war rttfrdig m. m., d r detta oss en lrdom och trst, att fwen wi under allt lidande kunna hafwa Guds hgsta wnskap, kunna ock, nr Gud behagar, erhlla lindring och trst, samt efter detta lifwet ett herrligt slut. Se p Abrahams lngwariga prfning, och huru han dock till slut blef s rikligen wlsignad. Gud hade gifwit honom det lftet, att han skulle blifwa stamfader fr en mycket stor slgt, och d lt Han honom g barnls till sitt hundrade r. Och nr "lftets son" ndtligen war gifwen, d befallde Herren, att denne skulle offras till ett brnneoffer. Se hwilka prfningar! Och likwl, se huru herrligt Gud fullbordade sitt lfte! Se hwilken stor och mrkwrdig slgt Abraham erhll, d fwen Guds Son skulle efter kttet tillhra denna! Men nnu ett exempel. David war "en man efter Guds hjerta", och likwl hwilka outsgligt bittra erfarenheter hade ej han att genomg, t. ex. d han, som war en helig profet, gjorde s grufligt swra fall, att han blef till en uppenbar frargelse och frsmdelse i Israel, en wisa i alla de otrognas mun; och d hans egen son stiftade ett uppror och frdref honom frn hans thron; eller d han genom hgmod rknade folket och blef derfre s grufligt straffad, att d Herren hemskte det syndiga folket med den pest, som borttog sjutiotusende menniskor, David skulle anse
sig ssom orsak till alla dessas dd. (1 Chrn. 21). Hwem hade dock innerligare n David nskat sig att wara detta folk blott till den strsta wlsignelse! O, huru frfrligt bittert Gud kan plga sina kraste wnner! Nu skulle David, n genom swra syndafall, n genom nmnda hgmodsgerning, se sig blott ssom en olycka fr folket. Och dock war samme David icke frkastad, utan i en s hg nd, att Guds Son p jorden skulle anwnda Davids ord till uttryck fr sina djupaste knslor, ja, fwen i sitt bittra lidande p korset. Sdan r Skriftens trst. Genom sdana exempel skola wi wisserligen styrkas i hoppet, styrkas att fwen i wra bittraste erfarenheter nnu behlla tillfrsigten till den underlige, men trofaste Guden. Och likwl ro wi i nya testamentet frnmligast hnwisade till Christi lidande, till att skda huru Han wardt plgad och efter all sin pina ingick i sin herrlighet. P det wi mtte med tlamod lpa i den kamp, som r oss frelagd, sger apostelen, "lt oss se p Jesus, hwilken, d Han mtte haft gldje, led korset och r nu sittande p Guds hgra hand. Tnken p Honom, att I icke trttens i edert sinne, gifwande eder utfwer." Sdan r Skriftens trst, genom hwilken wi skola lra tlamod och hafwa hoppet oryggligt intill ndan. Hur wgorna brusa i nattens stund, Hur djupen n frsa kring dig, Du har fr ditt hopp dock en klippfast grund; Guds lften frndra ej sig. De bra dig slutligt till fridens hamn, Till hwila och seger i Jesu namn. Den 6 Augusti. Winnlggen eder derom, att I kunnen ing genom den trnga porten. Luc. 13:24. Hwad r wl det yttersta ndamlet med allt wrt andliga strfwande, wrt forskande, lsande, om icke att wi skola blifwa saliga, att wi skola i tiden st wl med Gud och i dden g hem till Gud och wara nr Herren alltid? Skulle wi d icke bra besinna oss ngot, stanna och underska, om wrt andliga strfwande r af den beskaffenhet, att det werkligen leder till detta saliga ml, p det wi icke m "lpa ssom till ngot owisst eller kmpa, ssom den der hugger i wdret"! Fr mnga blir det d ndigt att frst underska, om tillfwentyrs allt andligt strfwande leder till mlet, om hwar och en, som p ngot stt sker Guds rike, werkligen skall komma derin, eller om twrtom wgen till lifwet r blott en; och sedan underska, om wi ock befinna oss p denna enda saliga wg, s att wi kunna med frjd se ren ila till slut; eller om wi nnu mste komma till ngot annat lif, innan wi kunna saligt d. Olyckligt, hemskt, om man icke fr nd till en sdan besinning! Olyckligt, hemskt, om man kan med den kttsliga skerhetens lttsinne genast sjelf afgra saken, utan prfning infr Herren! Men den, som fr nd till besinning och will wara uppriktig mot sin sjl, wakte sig wl att icke ska swaret p sina frgor ur luften, icke stta sig ner att blott tnka och eftertnka eller wnta omedelbart swar i hjertat. Icke heller br du i s wigtiga frgor tnjas med ngon menniskas mening, utan hr rdfrge du endast den Herrens egna ord, som skall dma p den yttersta dagen. Till sdant ndaml anfra wi ngra tnkwrda ord af Christi egen mun. Gud gifwe oss nd att mrka, hwad Han talar! "Winnlggen eder derom, att I kunnen ing genom den trnga porten; ty mnga, sger jag eder, skola ska derefter, att de m inkomma, och skola dock icke kunna." Hr blir nu den wigtigaste frgan: Hwad betyder detta? Huru sker det, att fwen sdana, som ska att ing genom den trnga porten, likwl icke skola kunna? Lyckligtwis har
Herren fwen frklarat detta. Och Skriftens frklaringar hraf ro tw. Den frra lyder s: Mnga ska Guds rike, men icke med nog allwar fr att kunna g igenom den trnga porten. De ro ngot wckta, men icke helt uppwckta; de wilja hafwa Gud och hans nd, men ocks werlden och dess wnskap; de wilja tjena tw herrar; de wilja fwergifwa wissa synder, men undantaga andra, hwilka de aldrig wilja anse ssom synder, utan frswara dem. Christus sade: "Hwilken som kommer till mig och icke hatar sitt lif, icke kan fr min skull lta fara allt, fader, moder, brder, ja, sitt lif, den kan icke wara min lrjunge. Den liknar en man, som begynte bygga ett hus, men hade icke medel nog att fullborda det." Han har d wisserligen nedlagt mda och kostnad derp, men har intet deraf. Det war en rik yngling, som gerna wille flja Jesus; men det lt icke gra sig med bibehllande af rikedomen, och nr han hrde, att han mste lemna denna, d gick han bort bedrfwad! S gr det fr mnga. O, en m omstndighet, att de g bort bedrfwade! De woro s nra himmelens port! De sgo Herren och lskade Honom p wisst stt, men woro twungna att g ifrn Honom, ty de kunde icke lemna allt fr hans skull. Dessa skte d att ing, men kunde icke. Men andra g owetande bort ifrn Herren i falsk trst, menande, att de ro hans, fastn nya fdelsens och det nya kreaturets knnetecken alldeles felas dem. nnu andra ro de, som wl icke fr ngot i werlden wilja fwergifwa skandet, icke heller mena, att allt r redan wl, men som alltid drja med sjelfwa ingendet genom porten, de tnka p bttring och tro, men att fretaga sjelfwa saken, att fretaga den bttring, de tnka p, eller att nu ska nd och frlikning med Gud, nu ska trons gfwa, trons lif och frid, det blir icke af, utan de drja och wnta, tilldess det r fr sent. De drja och drja det ena ret efter det andra och mena, att Herren alltid skall wnta p dem, skall icke kunna lta igen drren, frrn de ingtt, och blifwa s bedragna, att de till slut icke kunna ing. Den andra orsaken r mycket swrare att fatta, den r sjelfwa "sttestenen och frargelseklippan". Denna kan uttryckas slunda: Mnga skola s allwarligt ska att ing genom den trnga porten, att de kunna derfr fwergifwa fader, moder, brder, ja, sitt lif, men skola likwl icke kunna ing blott derfre, att de icke wilja frsaka ngot, som de nnu mer hnga wid n sitt lif, nemligen sitt eget tycke och sin egen bttrings och frsakelses anseende. Med andra ord: De ska att ing genom den trnga porten, men lta icke sga sig, hwarest den trnga porten r, utan g p och stta hufwudet mot wggen, der ingen port r. Detta r det folk, Christus egentligen menar och beskrifwer med den mannen i brllopet, som icke hade brllopsklder, och de jungfrur wid brllopet, som wl hade lampor, wl gingo ut mot brudgummen, men icke hade olja i sina kril. De hafwa wl Christus och tron i lran, i frstndet och i munnen; men i hjertat r ngot annat deras wg, ngot annat fr dem wigtigare, nemligen hwad de sjelfwa genom Guds hjelp skola wara och gra. Alla lpa de, men en fr lnen, Lp, o dyra sjl, att du den fr! Kmparna, som redan hunnit mlet, Skda efter dig, hur dig det gr. Se ej kring dig, det frlamar foten Och gr blicken irrande och matt. Se blott oafltligt, fast och troget P det ml, som r dig fresatt. Den 7 Augusti. Och ingen inbyggare skall sga: jag r swag; ty folket, som
bor deruti, skall hafwa syndernas frltelse.
Es. 33:24.
Hr se wi nu, att den syndafrltelse, som frwrfwades oss i Christi dd och som wi genom tron annamma, skall wara oss en ewig tillhrighet, en daglig och ewig nd, att den icke skall ryggas eller oss frntagas genom de oss widldande, beswrande och under tiden, tywrr, fwen utbrytande synderna, utan s lnge wi blifwa i Christus genom tron, skola wi wara alla stunder i en och samma nd hos Gud, emedan nden icke kommer af gerningarna, ja, emedan wi i oss sjelfwa ro alla stunder lika wrda frdmelsen, men i Christus alla stunder lika rttfrdiga. Nr Herren redan i gamla testamentet omtalar det nderike, som genom Christus skulle stiftas p jorden, kallar Han det i Ef. 33 "wr hgtids stad", samt "Jerusalem", och sger omsider om den staden: "Och ingen inbyggare skall sga: jag r swag; ty folket, som bor deruti, skall hafwa syndernas frltelse." D Gud i ttinionde psalmen omtalar sitt frbund med sin Son frbundet om en ewig nd fwer dem, som Sonen med sin frsoning frwrfwade och frswarade, hwilka trodde p Honom, och hwilka hr kallas "hans (Sonens) barn" sger Han: "Men om hans barn fwergifwa min lag och icke wandra i mina rtter; om de ohelga mina stadgar och icke hlla mina bud, s will jag hemska deras synd med ris och deras missgerningar med plgor; men min nd will jag icke wnda ifrn Honom och icke lta min sanning fela; jag will icke ohelga mitt frbund och icke gra ogildt, hwad som r utgnget af min mun." Och i nya testamentet sger Johannes: "Mina barn, detta skrifwer jag eder, att I skolen icke synda; och om ngon syndar, d hafwa wi en frswarare nr Fadren, Jesus Christus, som r rttfrdig; och Han r frsoningen fr wra synder, icke allenast fr wra utan ock fr hela werldens." Wi upprkna icke hr flere af de otaliga trstfulla ord hrom i Skriften, utan betrakta endast ett af dessa. I det frsta sger Herren, att inbyggarena i den staden, ndens rike, icke skola behfwa fwerklaga eller med bekymmer omtala, att de ro swaga, ty de skola hafwa syndernas frltelse. Herren tyckes wilja sga: syndernas frltelse frutstter ju redan p frhand, att der ro synder och swagheter, ty eljest hette det icke syndernas frltelse, men tillika att synderna icke skola tillrknas, ptnkas eller straffas, ty det heter frltelse. Det, som r under frltelse, behfwer icke mer omtalas och med ngslan ptnkas, ty frltet r frltet. "Ingen inbyggare skall sga: jag r swag; ty folket, som bor deruti, skall hafwa syndernas frltelse." Detta sprk pminner fwen om ett srskildt frhllande med enfaldiga, redliga ndebarnen. De tro wl sina synders frltelse, men under och med detsamma hafwa de ngot annat (ssom de tycka), hwarfwer de qwlja och bekymra sig ngot, som de icke komma ihg att anse fr synd, utan det r ngon swaghet, ngon brist i christendomen, ngot fel, eller hwad det skall kallas. De sga: Nog tror jag, att Gud frlter mig alla synder, men jag r s swag, har den och den swagheten o. s. w. Nu sger Herren hr, att det hr allt under en titel: synder. "Ingen inwnare skall sga: jag r swag; ty folket, som bor deruti, skall hafwa syndernas frltelse;" och denna frltelse borttager eller fwertcker all swaghet. Hwilken r den swaghet, som icke r en synd? Lagen krfwer ju hela menniskan, hjertat, tankarna, knslorna; derfre anklagar den ock allt, hwad dessa gra, nr det strider emot ordet. fwens: mnne icke bristerna i din christendom ro synder? r det icke synd att wara kallsinnig, wara trg till ordet och bnen, feg i beknnelsen o. s. w.? Men allt, hwad fom r synd, hr under syndernas frltelse. Det str icke, att Christus frsonade handens eller tungans synder, utan hela menniskans alla synder. Derfre, s lnge du blir i Christus genom tron, d du ock alltid lider af synden, wakar, beder
och strider emot henne, s "r intet frdmligt" hos dig, utan frltelsen strcker sig fwer allt, hwad du r och har. fwer detta mne sger wr kre Luther: "Man br wl fatta den lran, s att man hller alldeles s fre, att wr fromhet infr Gud bestr deruti, att wi tnjuta syndernas frltelse. Nr menniskan will handla med Gud, br hon weta, att hwarken hennes synd eller fromhet gller ngot." Nr det gller, att jag skall gra ngot, tnka, tala och lefwa infr Gud eller infr menniskor, d will jag wara from, akta mig fr synden och gra mnga goda gerningar; men s snart frgan r, huru jag str infr Gud, om jag har hans nd, eller huru jag skall f den, d will jag intet annat wara n en syndare, p det denna artikel om syndernas frltelse mtte p mig ega tillmpning; ja d will jag dristigt i tron sga: Har jag synder, s har Christus rttfrdighet. Hans fromhet r min fromhet. Jag r nu p den plats, der synderna icke n mig. Sdant r det ndefulla rike, den lyckliga stad, hwarom Herren sjelf sade: "Och ingen inbyggare skall sga: jag r swag; ty folket, som bor deruti, skall hafwa syndernas frltelse." O syndafrltelse, dyrbara skatt, Af ofrskylld nd t oss wunnen! Du r ju fr oss i wrt elndes natt Den fldande salighetsbrunnen. Med stundelig synd mot Guds heliga bud Hwart skulle wi fly, om ej blodet hos Gud Wr synd oupphrligt utplnar. Den 8 Augusti. Ssom grenen icke kan bra frukt af sig sjelf, med mindre han blir i wintrdet, s kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig. Joh. 15:4. Du klagar: "Jag r s kall, s wanmktig i striden mot frestelserna, jag ser faran och anstrnger alla mina krafter, lser frmaningens ord, men allt r fruktlst, jag r lika kall och lika swag." Hwad r d felet? Just det, som d du i den frsta bttringen lg i samma nd, nemligen otron, den kalla, ddande otrosdimman, som omgifwer din sjl; du knner icke Frlsaren rtt, du smakar icke lifswrmen wid hans brst, der du frr fick lif och wrme. Hr wore derfre terigen hjelpmedlet att, sdan du r, blott kasta dig i frltelsens famn och ligga der s lnge, tills du blir warm och stark igen, d. . bortwnda dina gon ifrn dig sjelf, din uselhet och dina synder och blott skda Guds hjerta och Christi frsonande blod och frbn fr dig s lnge, tilldess du terfr den gldje och frid, som frr gaf dig krlek och helgelsekrafter. O, att det kunde med guldstil skrifwas i alla trognas hjertan, att hela saligheten hwilar sist p en enda punkt, nemligen att blifwa i Honom, som har lskat oss; ty mot synden skall wl d bli rd. Tag hr lrdom af en affallen menniskas olyckliga erfarenheter. Hon fll frst af wrdslshet uti en synd, som war kanske ganska ringa, om ngon synd kan kallas s, men som likwl nedslog hennes tro och frid; hon skte upprtta dessa och terstlla det rubbade goda frhllandet mellan sig och Frlsaren genom att bttra sig, hwilket i hennes mening war att frst en tid ngra sig och bewisa bttringsprof och sedan omsider ska nd och frltelse. Men hwad hnder? Frestelsen till samma synd blir allt starkare och i samma grad otron och den deraf fljande vanmakten strre, s att hon faller nyo och hemtar deraf frdubblade skl till misstrstan och till ett hfligt aflgsnande frn den rene, helige Guden. S
gr d den arma menniskan genom otro steg fr steg frn den ende Frlsaren, tilldess hon ndtligen anser allt frloradt; och nu, fr att stilla det oroliga, ropande medwetandet, brjar hon ska ngon falsk trst, ngon ursgt fr den henne fwermktiga synden, eller att uti den allmnna otron och werldsyran bortblanda de sista tankarna p, hwad hon haft och frlorat. Och s r det slut, hon r dd. Hwad war nu hr den afgrande ddsorsaken? Jo det, att hon efter synden icke genast skte frsoningsnden, rentwagningen i Lammets blod, utan gick bort att sjelf bota sin skada; ty mrk: det war wisserligen illa, att hon fll i synd, hon hade hellre bort waka och strida intill blods emot det onda men si, detta fall hade kunnat botas genom nden, om hon hade genast flytt till densamma. Ty "Christus har undftt gfwor fr de afflliga ock". Men att hon wid den punkten lt frnuftet och djefwulen bedraga sig och tog miste om wgen till upprttelse, det blef det ddliga. Hr hafwa wi ter fr gonen den smala wgen, nemligen den att fre synden, d. . i frestelsestunden, eller redan frut, frukta och rdas, "wandra i rddhga", men efter synden, d. . om du rkat falla, g dristeligen fram till ndestolen, tillsluta gon och ron fr frnuft och knsla och blott kasta sig i ndens elf och der aftw sin orenlighet. Farorna ro, att wi ro alltfr skra och dristiga fre synden, men efter synden alltfr klenmodiga och frsigtiga. Till vaksamheten skulle hra, att du wid den frsta egenkra inbillningen om din styrka fruktade fr fall; att du wid frsta tecken till frestelsens nrwaro bfwade och genast ropade p hjelp; att du, s widt din kallelse medgifwer, flydde alla tillfllen, rum, personer och frhllanden, som du wet medfra frestelse. Ty att bedja: "inled oss icke i frestelse", men sjelfwilligt kasta sig i hennes skte, r att gcka Herren och uppstligt bedraga sig sjelf. Men till tron hrer, att s snart du fallit, du icke sker hjelpa det sjelf, utan, just ssom det wore frsta gngen du sker nd, genast framg med dina flckar till det renande frsoningsblodet och der tw dina klder. Denna fning skulle bryta ditt frnuft, frkrossa och smlta ditt hjerta och twinga dig att dagligen umgs med ordet och bnen. Hwad som nu icke utrttas genom dessa medel, det gr den Trofaste och Underlige genom korset, om du beder Honom derom. En redlig sjl suckar ofta: Jag aktar icke, hwad jag skulle lida, allenast att Guds werk i mig ginge fram; o, att Gud sjelf wille dda mitt ktt, ty jag r sjelf dertill fr swag! Si, sdana suckar uppfngar den trofaste Guden med en synnerlig beredwillighet. Det r deraf det kommer, att om du t. ex. frestas till afguderi och brjar hnga wid ngot jordiskt, Han tager det ifrn dig s knnbart, att du kanske grter och klagar derwid eller ock gifwer Han dig det, som du begr, men lter det blifwa din strsta bedrfwelse. Kan du icke hllas i dmjukhet, utan brjar tnka ngot stort om dig, slpper Han p dig en djefwul, lter dig rka i swra frestelser, ja falla i synd och skmmas. Dermed r mindre frloradt, n om du blefwe liggande i hgmod, ty derigenom wore allt frloradt hwarfre regeln r: s mycket dmjukhet en menniska winner, s mycket af helighet och ndegfwor fr hon ock. Brjar du akta ordet ringa och blifwa det olydig, d lter Gud dig falla i den helweteselden att betwifla dess gudomliga ursprung o. s. w. Blott du r redlig i wiljan att warda helgad, s skall din Gud wl gra det, ehuru p annat stt n du menade. Mrk: Wisshet i trone att wara Guds barn r starkaste wrnet mot alla de garn, Som satan och werlden utlgga. Den 9 Augusti.
Frmana tjenarena, att de ro sina herrar underdniga, uti allting behagliga ... p det de m pryda Guds wr Frlsares lrdom i alla stycken. Tit. 2: 9,10. Mrk hr den bewekelsegrund, apostelen framstller fr sin frmaning till tjenare: "P det de m pryda Guds wr Frlsares lrdom i alla stycken." Och mrk: "i alla ting behagliga". Tjenarena skola rtta sig efter sitt husbondfolks behag och icke efter sina egna tycken och wanor; de skola ska i allt behaga sitt husbondfolk. S har det tillgtt i den gamla frommare tidsldern bland de trogna i Israel, d David kunde taga detta frhllande af tjenare till bild fr de heligas lif infr Gud dermed han ock wisar, huru trogna tjenare skola wara. Han sger s sknt i Ps. 123: "Ssom tjenarenas gon se upp deras herrars hnder, och ssom tjenarinnornas gon upp deras fruars hnder; allts se wra gon upp dig." Tjenarenas gon se upp deras herrars hnder, d. . de gifwa blott akt p sin herre, huru han will hafwa det; och likas ska tjenarinnorna blott att gra sin fru till njes. Men i Col. 3:22 sger apostelen widare, att detta derjemte br ske med hjertans lust fr Herrens skull och med uppriktighet, alldel es lika om husbondfolket ser det eller icke. Han sger: "Icke med tjenst fr gonen, ssom menniskor till wiljes, utan med hjertans enfaldighet och med gudsfruktan." gontjensten, eller att tjenaren under sin herres gon r arbetsam, trogen och omforgsfull, men wid hans frnwaro frsumlig, otrogen, wrdsls, r ett sdant skrymteri och frakt fr Guds nrwaro, att Herren sjelf mste hemska sdant. Tjenen derfre, sger apostelen, med hjertats enfaldighet, d. . med uppriktighet, och med gudsfruktan, d. . fr Herrens skull, ssom infr Herrens ansigte, hwilken allestdes ser edra gerningar, hr edert tal och skall allt wederglla. Derfre sger apostelen ter: "Allt hwad I gren, det gren af hjertat, ssom fr Herren och icke fr menniskor." Men han wisar genast, att hans mening r, icke blott att wi skola tjena s, som om wi tjenade Herren; nej, utan tjenare skola besinna, att de verkligen tjena Herren sjelf, nr de p hans befallning tjena sitt husbondfolk. Apostelen sger: "Och weten, att I af Herren skolen f arfwets ln, ty I tjenen Herren Christus." Hr hafwa wi nu den stora grundwalen fr tjenares bde pligter och uppmuntringar: I tjenen Herren. Ack, om det en gng blefwe oss gifwet att se detta! Det r en hrd och tjock hinna fwer wra gon, s snart det gller att se Herrens ord och wgar; det r en djefwulens makt fwer wra sinnen, att wi icke f lof att se dessa herrliga ting. Hr sger apostelen, att tjenare och tjenarinnor, d de p Herrens bud tjena sitt husbondfolk, tjena Herren Christus, att de med de simplaste hussysslor tjena Herren! Men hwem kan se sdant? r det icke en drskap fr frnuftet, det apostelen hr sger? Tjena Herren? sger du; nej, en simpel bonde, en fattig torpare, en elak matmoder, ja, kor, fr och hstar tjenar jag, och icke Herren, icke ens en ngel! Att jag skulle f tjena en ngel, wore redan ngot alltfr stort; icke skulle jag begra s mycket som att f tjena sjelfwa Herren Christus! o. s. w. Men bida litet, du ansprkslse tjenare! Du sger, att du tjenar kor, hstar, fr. Det r sannt. Och hwem har befallt dig det? Mnne icke ditt husbondfolk? Wisserligen. Men tjenar du icke d dessa, som befallt dig det, just dermed att du tjenar deras kreatur? Man tjenar ju den, hwilkens befallning man fullgr! Men d frgas ter: Hwem har d befallt dig att tjena och lyda husbondfolket? Wisserligen Herren i himmelen. Tjenar du icke d Honom, emedan Han befallt dig det? Tjenar du icke d Herren just dermed, att du tjenar dessa hans kreatur, nemligen din husbonde, din matmoder? Dessa
ro wl lika wisst Guds kreatur, som de nmnda husdjuren ro husbondens. Skall icke Gud, som skapat din husbonde, lika mycket nitlska om hans tjenande, som husbonden nitlskar om sina kor och fr? Om dina gon rtt ppnades, och du finge nd att endast se p Guds ord och ordning, s skulle du se, att du icke blott har s stor ra, som att f tjena nglar, utan att du werkligen tjenar Gud sjelf i dina ringaste hussysslor, emedan det r Gud, som befallt dig tjena och lyda ditt husbondfolk. Hraf flja dyrbara lrdomar fr tjenare. Den frsta lrdomen r denna: Nr det r Gud, som befallt dig tjena och lyda ditt husbondfolk, fr du icke frga efter, hurudana dessa ro, eller huruwida ock de fullgra sin pligt. Din pligt blir i alla fall densamma; ty du tjenar Herren. Fr det andra, om du r en christen och gerna wille gra ngra goda gerningar, men tycker det du saknar alla tillfllen dertill fr den trgna tjenstens skull, hwarigenom ditt lif frgr s onyttigt, s skall du lra besinna, att du just i din tjenst gr de bsta gerningar, nr du fr Herrens skull underkastar dig alla tjenstens obehag, r tlig, lydig, dmjuk och trogen emot ditt husbondfolk; "ty du tjenar Herren Christus". Du, Herre, afskilt har min lott; Gif, att jag, njd med hwad jag ftt, Gr allt det goda, som jag kan, Och sker frid med hwarje man, Men ock p deras bsta str, I hwilkas tjenst mitt brd jag fr. Lr mig s lyda deras bud, Att frmst jag tjenar dig, o Gud, Hwars klara blickar skda ner, Dit intet menskoga ser. Ja, hjelp mig alltid wandra s, Att jag din lra pryda m. Den 10 Augusti. Lten Christi ord rikligen bo uti eder. Col. 3:16.
S tillgr det werkligen, der lifwet i Christus r friskt och warmt Och s br det ju alltid wara! P sdan tid r denna frmaning icke mycket behflig. Men det kommer andra tider "d brudgummen drjde, blefwo de alla smniga och sofwo" d tiden blir lng och enformig och christendomen en gammal hwardagssak, d trghet, kallsinnighet och frsumlighet bde fr egen och fr brdernas sjlar infinna sig det r isynnerhet d, som denna frmaning behfwes. S lnge nnu ngon olja r i lampan, lska dock de trogna denna frmaning och skiljas derigenom ifrn dem, som ro kttsligen sinnade, hwilka rentaf strida mot denna apostelens lra. Men likwl, ehuru anden r willig hos de trogna, r dock kttet s swagt och trgt, att de icke heller efter denna frmaning kunna "gra, hwad de wilja", att den icke s efterlefwes, som den lskas och erknnes. O, nr man ena sidan knner och betnker detta, nemligen huru Christi ord, som skulle bo rikligen i alla christnas hjertan och hus, twrtom bor der ganska torftigt; huru det inbrdes lrandet och frmanandet hos mnga nstan helt upphrt; huru psalmerna och lofsngerna och de andliga wisorna der hafwa tystnat, eller wl sjungas, men icke nu till Herren och i hjertat, utan blott fr menniskor och med munnen och man den andra sidan knner och betnker sakens fwermttan stora wigt, betnker, att
just detta, nemligen att Christi ord bor rikligen uti oss, utgr det sanna "universalmedlet" emot allt andligt ondt, bde hos enskilda christna och hos frsamlingar af sdana, ja, fr hela Christi kyrka p jorden; nr man besinnar, huru stor wlsignelse det wore, s wl fr enskilda christna som fr all deras omgifning, om Christi ord rikligen bodde hos dem, och deremot hwilken stor skada och frlust det r, nr detta icke sker; d betages man af en wiss ngslan och nedslagenhet, nr man betraktar denna frmaning och knner, att inga ord ro hrom nog starkt talande, och inga hjertan nog ppna fr en sak af sdan wigt. Men hwad skall man gra? Den som kan taga det, han tage det! Wi wilja nu se, hwad apostelen menar med sin frmaning. Apostelen frmanar oss hr just till det, som man, Gud ske lof, fr skda p sdana tider och orter, der en Andens wckelse och ett evangeliskt troslif upplgar, der en Guds plantering blomstras, nemligen huru rikligen Christi ord d bor i sjlarna, huru det blir ett lsande, talande, sjungande, inbrdes underwisande och frmanande, gladt och frtroligt och med hjertans frjd och smak, och detta p alla tider och rum, s att werlden str der nnu i dag lika hpen och frbittrad och smdefull, som judarna p den stora pingstdagen, d apostlarna brjade med nya tungor tala om Guds drpliga werk, och de sade: "Dessa ro druckna af stt win!" Der ser man d, hwad apostelen menar, nr han sger: "Lten Christi ord rikligen bo uti eder med all wisdom; lren och frmanen eder inbrdes med psalmer och lofsnger och andliga wisor." Om wi alltid frblefwe lika brinnande i anden, om den frsta krleken aldrig kallnade, s wore detta just, hwad apostelen hrmed frmanar. Wrt andliga och ewiga wl fordrar det, att wi skola stdse fortfara och tillwxa i nden och Christi kunskap, derfre aldrig blifwa frsumliga och lta ordet sttas sido, utan alltid med lsande, talande, sjungande, inbrdes lrande och frmanande underhlla och utbreda den heliga elden; ty i annat fall gr det, ssom Jesus sade till frsamlingens ngel i Ephefus, att om han icke terwnde till den frsta krleken, skulle Herren bortstta ljusstaken af dess rum. Detta r derfre icke en fri sak, som man efter sitt behag kan gra eller lta och likwl behlla lifwet, utan om wi icke wilja lykta i kttet och i den ewiga dden, ndgas wi alltjemt underhlla det andliga lifwet med ett dagligt umgnge med Guds ord. Ssom ett barn uppfdes med mjlk, s mste ock den nya menniskan hafwa sin mjlk, och denna r "Christi ord". En christen mste derfre med bestndig flit umgs med bibeln och der spisa sin sjl. Apostelen sger: "Lten Christi ord bo uti eder!" Icke ssom en gst blott hafwa herberge hos eder en kort tid, utan fr alltid bo uti eder, sger han. Christi ord skall helt frena sig med wrt innersta, der bestndigt bo och regera. Han sger ocks: rikligen, icke blott wissa korta stunder, utan bestndigt, allestdes och p mngahanda stt. Om du icke har tillflle att s mycket hra eller lsa det, kan du dock tnka derp, tala eller sjunga ngot Guds ord; ssom Herren bjuder, att wi skola med sdan flit allestdes inskrpa ordet hos wra barn, "nr du sitter i ditt hus, sger Han, eller "nr du gr p wgen, nr du nedlgger dig eller uppstr". P samma stt skola wi ock alltid och allestdes fwa oss sjelfwa i Christi ord, fwen d wrt lekamliga arbete icke tillter oss att srskildt dert egna oss. Ditt ord r i wr nd ock sorg Wr skra trst och fasta borg; Derwid behll din kyrka ren Och skydda henne frn allt mehn. Gif, att ditt ord oss lyser s, Att wi i mrkret icke g, Men genom denna jmmerdal
M wandra till din himmelssal. Den 11 Augusti. Om ngon syndar, d hafwa wi en frswarare nr Fadren, Jesus Christus, den rttfrdig r. 1 Joh. 2:1. Hr talar apostelen till de trogna, hwilka han kallar: "Mina barn". Han frmanar dem, att de skola icke synda; men i detsamma stter han i frga, att det nd kan hnda dem, att de synda "om ngon syndar". Men hwad sger han nu om en sdan? Hwad skall en sdan tnka och gra? Apostelen sger, att han i det gonblicket har en frswarare nr Fadren, samt br d ihgkomma det. "Och om ngon syndar, d hafwa wi en frswarare nr Fadren, Jesus Christus, den rttfrdig r." Anden af apostelens ord tyckes wara: Mina barn, jag skrifwer eder detta, att I skolen icke synda, icke wara wrdslsa, nu d I hafwen blifwit renade i Jesu Christi blod och ftt syndernas frltelse (ty s har han nst frut talat), utan I skolen nu desto trognare waka, bedja och strida mot all synd. Men om nnu s illa sker, att I synden, af kttslig swaghet, werldens frfrelse och djefwulens list hwilket ltt sker, ty I kunnen aldrig s troget waka, att icke dessa fiender skulle stundom kullkasta eder s r detta wisserligen beklagligt, och hade det warit bttre, att I aldrig haden s syndat, ja, I hafwen werkligen frtjent Guds ond och frkastelse; men nu skall detta likwl icke ske, att Gud skall warda eder ondig, ty I hafwen en frswarare nr Fadren, som tjenar eder just d, nr I hafwen syndat, ja, eljest aldrig. Ty den, som icke syndat, behfwer icke en medlare, frsonare och frswarare. Sledes: Gud will ingalunda, att I skolen synda, men nnu mindre, att I skolen misstrsta och frgs, derfre har Han sjelf gifwit eder en frswarare. Men Johannes brukar widare om Christus det ordet: den rttfrdig r. Hwad br jag derwid tnka? Jo slunda: r jag syndig, s r Christus rttfrdig och helig; och det r nog. Hans rttfrdighet r min rttfrdighet. Widare: "Och Han r frsoningen fr wra synder." Fr hwilka synder? Wisserligen fr alla; ty eljest wore Han oss icke nyttig, wore Han ffngt dd. Men Christus har med sitt blod frsonat sannerligen icke blott ngra synder, utan alla; och icke blott tnkta och diktade, utan werkliga synder; icke blott de sm, utan ock de stora; icke blott handens eller tungans synder, utan ock hjertats och tankarnas; icke blott de fordna, utan ock de nrwarande, eller ssom Luther dristar sga: "Icke blott de fwerwunna och bortlagda, utan ock de nnu starka och mktiga synder." Sger du nu: Ja, Christus r en frsoning fr de heligas synder, ssom fr Johannis, Petri, Pauli och andra sdanas, men hwem wet om fwen fr mina, s sger Johannes hr: Icke allenast fr wra, utan ock fr hela werldens. Nu betyder "hela werlden" icke blott Johannes, Petrus, Paulus och andra heliga, utan till werlden hrer allt, hwad menniska heter. Undersk allenast, om du r en menniska, s wet du, att fwen dina synder ro frsonade och borttagna i Christi dd. Men, torde du sga, detta fr jag dock icke trsta mig med eljest n nr jag warit from, gjort, hwad Guds ord krfwer, och icke syndat! Twrtom sger apostelen: "Och om ngon syndar, d hafwa wi en frswarare nr Fadren." Mrk noga detta lilla ordet d, ty derp hwilar hela sprkets wigt och wrde. Wi wilja gerna tro och wrdera frsoningsnden, men blott d, nr wi sjelfwa warit bttre, mer andgtiga, bedit, lst, gjort ngot godt o. s. w. Men s snart wi rkat falla och synda eller frsummat bnen och warit kallsinniga, hwilket allt r swra synder, d fr icke Christus med sin frsoning glla ngot, d
r man, som om man ingen frlsare och frswarare hade, eller ssom denne endast wore kommen fr de rttfrdiga, endast tjenade oss, d wi sjelfwa ro, hwad wi bra. Men apostelen sger hr motsatsen: det r just, d wi syndat, som frswararen tjenar oss. Hraf fljer, att de, som tro p Christus, ro uti en bestndig nd, hwilken icke wacklar och skiftar, ssom deras egen fromhet skiftar. Detta r nu den i allt Herrens ord uppenbarade lran om den dagliga och ewiga syndafrltelsen en s ljuflig och trstfull lra, att ingen skrymtare eller falsk christen borde f hra den, hwilket wanligen sker till deras frtappelse, ty "de draga wr Guds nd till lsaktighet". Och dock hafwa wi icke lof frtiga den, utan till de arma, frtwiflade och fattiga hjertans trst och salighet mste den uttalas. Sdana hjertan hemta ock af den fwerfldade nden endast frnyad lust och kraft till helgelse. De deremot, som deraf taga anledning till skerhet, till att blifwa i synden, d. . de som ska icke fwerwinna och bortkasta synden, utan hellre att ursgta och frswara den, de ro de, som "draga wr Guds nd till lsaktighet" och som gra synd, hwarom samme ljuflige Johannes i samma bref tillknnagifwer, att den som gr synd, han r af djefwulen den, som r fdd af Gud, gr icke synd, han kan icke synda (gra synd), ty han r fdd af Gud. "Sga wi, att wi hafwa ingen synd, d bedraga wi oss sjelfwa och sanningen r icke i oss. Men om wi beknna wra synder, Han r trofast och rttwis, att Han frlter oss synderna och renar oss af all orttfrdighet." Blott Frlsarens rttfrdighet Min prydnad r i ewighet; Dermed will jag fr Gud best, Nr jag skall fram fr Honom g. Jag tror, att Jesu dyra blod r mot all synd en reningsflod, En orsak till all salighet Samt gllande i ewighet. Och derfr skall hans blod och dd Nu bli min enda trst och std. I lif och dd jag lita fr P Jesu dyra blod och sr. Den 12 Augusti. Ssom Christi lidande r mycket kommet fwer oss, s kommer ock mycken hugswalelse fwer oss genom Christus. 2 Cor. 1:5. Fr att icke i denna onda, jmmerliga werld alldeles "uppslukas af bedrfwelse" och frlora den s wigtiga friden, huru ndigt blir det icke fr en christen att hafwa sitt hjertas fste, skatt och gldje i Herren allena samt att bestndigt underhlla och styrka hjertat med wra hga himmelska frjdmnen, wr hga lycka, wra herrligheter och rikedomar i Herren. Det fr icke nekas, att outsgligen bittra erfarenheter kunna drabba en christens hjerta i denna onda werld, som med skl kallas en jmmerdal. Huru mycket lidande och bedrfwelse har icke syndafallet utbredt fwer worden: de mest hjertslitande frluster och sorger, den mest tryckande nd och smrta! Och fr en sjl som lefwer under Andens tuktan, huru mycken bedrfwelse medfr icke den inneboende synden, det oroliga samwetet och alla satans gldande skott i det skrmda och bldiga hjertat. Derjemte ro wi omgifna af hela massan onda sjlar, som st i fiendens frbund; och huru mngfaldig ledsamhet och hjertepina kan icke den hopen tillfoga en arm flykting, som wgat g ut frn Babel och wittna om dess frderf! Wisst ro hr sorger och
anfktningar nog! Wisst fordras hr en fwermensklig och fwerjordisk hugswalelse, om wi under allt detta nnu skola behlla ngon trst och icke uppgifwas i wgen. Och dock sger Paulus, att han icke blott hade trst, utan ock "outsglig gldje i all sin bedrfwelse". Huru gr nu detta till? Huru kommer man till ett s besynnerligt sinne, att man kan hafwa gldje i bedrfwelsen, ja, en outsglig gldje? Wi hafwa sett otaliga exempel derp i alla tider exempel af swaga, skrpliga christna, som kunnat frlora allting, till och med sitt lif, och det med leende, gladt ansigte och frjdefullt hjerta. Hwad r hemligheten och konsten att f ett s fwer allt jordiskt upphjdt sinne, att komma till en s oberoende stllning, att hela werldens ondska och alla helwetets makter icke kunna berfwa oss wr frid och gldje? Hr och mrk! Det sker blott genom att ega och i hjertat lefwande fasthlla en s stor lycka, hwilken tillrckligen fwerwger allt det bittra, som hr kan mta oss. Hr r hemligheten: att hafwa en tillrcklig och allt fwerwgande lycka, men detta icke blott i ett kallt frstndets wetande, utan med en lefwande hjertats tro och i full wisshet. Jemte den stora lyckan fordras sledes fwen den Helige Andes nd i hjertat; hwarfre apostelen helt kort frklarar, att frjd och frid ro Andens frukter. Men grunden och sttet fr deras winnande r detta, att hjertat uppfylles af sin stora lycka. Gif blott akt p fljande bild: En rtt lycklig brud, som blifwit upptagen ur den djupaste fattigdom och lghet och har blifwit freml fr en rik, frnm och i alla mtto lskwrd herres krlek, och hwilken hon mer n sitt lif lskar, om hon nu r p wgen till hans palats, fr att der med honom frenas och der emottaga all den rikedom, lycka och gldje, som wntar henne, huru ltt frdrager icke hon alla resans beswrligheter! Huru gldtigt ler hon icke t en liten frlust! Om en wild menniska wid wgen kastar p henne en wred blick och ett frolmpande ord, det gr henne ingen lng bedrfwelse, hennes mans krlek och leende mot henne r henne nog, och hennes stora lycka uppfyller s helt hennes hjerta. Se hr! Det fordras blott, att hjertat r uppfyldt af den stora, allt fwerwgande lyckan att st i frening och wnskap med den Allsmktige, weta sig wara utkorad till ewinnerligt lif, till barn och arfwinge i himmelen, till herrlighetens Herres brud. Att i hjertlig tillfrsigt kunna luta sitt hufwud till Frlsarens brst och med full troswisshet sga: Min wn r min och jag r hans si, detta r ngot, som kan gra wr gldje "fullkommen", det will sga: icke sdan som den i himmelen skall blifwa, utan sdan som den hr i trons rike kan wara, der wi nnu ro p wgen till wr Herres palats och nnu i denna jordiska hyddan blott se och knna det, som r fr gonen, uti oss och omkring oss. D wi likwl redan wunnit och kunna gldja oss t det, som wrt hjerta hufwudsakligen nskar och sker, s att wi sjunga: "Min hgsta sllhet grnskar, jag har allt, hwad jag nskar; ty hela Frlsarens person r min igenom tron" d heter det en "fullkommen gldje". Aldrig r jag utan fara, Kan dock alltid sker wara; Alltid ngon nd, men se, Alltid ock en frlsare. Aldrig fri frn syndens smrta, Men dock trstad wid Guds hjerta; Aldrig utan kamp och strid, Alltid dock p djupet frid.
Ofta jagad, ofta fngen, Men dock aldrig helt frgngen; Ofta utan kraft och rd, Aldrig utan hjelp och nd. Alltid tck fr Fadrens ga, Jesu, fast jag tror det fga; Alltid helt frdmd i mig, Alltid salig blott i dig. Den 13 Augusti. Jag wet dina gerningar; ty du har namnet, att du lefwer, och r dd. Uppb. 3:1. Detta r ett fruktanswrdt frhllande. Herren talar hr om den finare och doldare arten af skrymteri, hwarigenom en menniska kan wara uti all christendomens bewisning oklanderlig, ja kanske en bland brderna utmrkt christen, som wet tala bde om bttring och tro, om nden och helgelsen, och dessutom lefwer i enlighet med sin beknnelse och med christliga plgseder, s att hon skligen rknas fr rttsinnig af menniskor, hwilka blott se det, som r fr gonen; men under allt detta kan i hennes dolda, tysta inre finnas en wigtig brist, nemligen den p erfarenhet af andligt lif, s att hon t. ex. icke igenknner den, de lefwande christna utmrkande, rddhgans eller Herrens fruktans ande, som yttrar sig uti misstankar p sig sjelf, rdsla att bedraga sig, missnje och bedrfwelse fwer sitt inre onda, hwilket allt r lagens werk i hwarje sann christen. I fljd deraf erfar hon icke heller den wederqwickelse och ro, som Jesus gifwer de arbetande och betungade; hon smakar aldrig det fwer begnget fel bedrfwad barnets frdubblade hugswalelse wid frltelsens undfende; hon har aldrig den barnsliga gldjen i evangelium, som till hennes frundran lyser ur de enfaldiga, men rttroende barnens gon och utmrker lif. Men si, hon lser likwl om alla dessa lifstecken, dessa Andens frukter, i den heliga Skrift, ssom utmrkande sannt lif, och dock, ehuru hon sjelf saknar dem, fortfar hon att tro det bsta om sig, lter icke sjelfwa Skriftens utsatta tecken warna sig, utan tror mer p sig sjelf n p dessa, och frblir orrlig detta m man wl kalla att draga nden till lsaktighet. Att icke igenknna uti egen erfarenhet de beskrifningar p ett sannt ndelif, som Guds Ande i Skriften gifwit oss, och likwl fortfarande frblifwa lugn, menande att den stora, rika nden skall fwertcka fwen den bristen, det r att p ett finare och doldare stt, men lika olyckligt, draga nden till lsaktighet, som att under ndens tckmantel framlefwa i grofva kttets gerningar. Det r icke frga om, att icke nden r s stor, att allt kunde frltas, men saken r: ditt hjerta r icke rtt fr Gud, du lefwer i en dold andlig dd. Det r denna finare art af ndens missbruk till lsaktighet, som Jesus s hpnadswckande frekastar frsamlingens ngel i Sardis: "Jag wet dina gerningar; ty du har namnet, att du lefwer, och r dd." Mrk: "du har namnet, att du lefwer", du frer sdan beknnelse och wandel, att du anses och helsas fr en af de lefwande christna; du r icke af werlden, hwilken icke har namnet att lefwa, utan du tillhr de lefwande christnas hop; men du r dd. Samma frdolda dd omtalar Jesus i Matth. 25, om de tio jungfrur, af hwilka fem woro wisa och fem fwitska. Mrk! dessa tio woro i allt synbart helt lika, de woro alla jungfrur, d. . afskilda frn werlden och frn besmittelse med laster; de hade alla sina lampor, gingo alla ut emot brudgummen, och ingen anade ngon wigtig brist. S skildrar Herren Jesus hr ett sjlstillstnd! Men der inne i lampan, der war bristen,
och en s betydande brist, att de blefwo utestngda frn brllopet fr ewigt; de hade ingen olja, det tog icke eld, det brann icke, det war ddt. Hade de olyckliga jungfrurna sdant frmodat, frwisso hade de prfwat sina lampors inre frut. Fr detta ndens dolda missbruk till lsaktighet r fwen en rttsinnig christen i fara, om han frlorar "Herrens fruktans ande", s att han upphr att underska sin tros inre lif och kraft, tjusad och njd genom kunskap och sken, belten med att det finnes tillgng p nd i Guds hjerta, liknjd om han har ndens lif i eget hjerta - ja om han brjar blifwa njd med sig sjelf, frlorar knslan af synd och strid inwrtes och har alltid ltt fr att tro. Hrtill kan han ltt komma, d han warseblifwit faran af den motsatta sidan, nemligen att gra detta inre lif, denna nd i eget hjerta till grund fr tro och trst, genom den frfinade egenrttfrdighetens willfarelse, att man icke fr fly till Christi frtjenst, frrn man har ndens werk och lif i sitt hjerta nr han lrt frst denna willfarelse, d kan han ltt fwerg till denna motsatta, att han i kttslig skerhet fraktar apostelens frmaning: "Prfwen eder sjelfwa, om I ren i tron." Men denna hemliga dd och kld, som medfr ewig dd, r den, att du icke s mycket knner din kld och ogudaktighet, att du deraf drifwes att werkligen fly till Christus, utan du nalkas Honom blott med munnen och hedrar Honom med lpparna och med en stark dd tro, som icke har uti sig ngon hjertats hunger och trst efter Honom, ingen gldje uti Honom. Af allt detta kunna wi mrka, att wgen r smal och gudaktighetens hemlighet stor. O, Herre, mig bewara, jag kan ej wrna mig, Och farorna i werlden ro mnga, Jag r ej nnu hemma fr ewig tid hos dig! S lt blott intet taga mig till fnga. Ack lt mig aldrig tycka, att sjelf jag ngot r Och lt mig aldrig trifwas i frmlingslandet hr Men wnta glad i tron ditt slla mte. Den 14 Augusti. Jesu Christi Guds Sons blod renar oss af alla synder. 1 Joh. 1: 7. Du som r en rtt swr syndare, tnk, hwad wger du emot detta? Gif akt p, huru apostelen hr talar! Att du mtte till ngon del mrka, hwad detta stora frsoningsmedel gller, wilja wi betrakta hwarje ord i detta dyra sprk. Betrakta frst, hwilken personen r, som hr omtalas. Jesu Christi Guds Sons blod. Tnk Jesus Christus den s lnge frut utlofwade "qwinnans sd", "Herrens Smorde" (Christus), "hwilkens utgng har warit af begynnelsen och af ewighet", men hwilken dock fddes i Bethlehem, d nglar sjngo i skyn: "I dag r eder fdd Frlsaren, Herren", och ter: "Han skall heta Jesus; ty Han skall frlsa sitt folk ifrn deras synder." Denne Herrens Jesu Christi blod tnk, hwad det gller! Hwilken kraft skulle icke detta sprk hafwa, om det ock stode endast s! Men det str nnu ngot herrligare deri. Apostelen will med flit ppeka personens wrde och betydenhet, derfre har han nnu inlagt tw wigtiga ord: Guds Sons "Jesu Christi Guds Sons blod". S flj d apostelens fingerwisning och se p de orden: Guds Sons! O, r det mjligt! r det sanning! Guds Son! Och Guds Son utgjuter sitt blod fr oss! r det sanning, ja, r icke detta sanning, d r ingenting sannt i Guds ord, d skola wi st alltsammans i wdret. Nej, du knner, att det r sanning. O, s betnk d, hwad detta wger! Den store,
allsmktige Herren Gud, som i tidens begynnelse skapade hela werlden och skapade detta slgte, menniskan, Han har s lskat werlden, att Han utgifwit sin ende Son, sitt eget wsende, lter Honom iklda sig wrt ktt, blifwa wr broder och medlare. Tnk, hwilken person! Herren Gud gaf oss icke en ngel eller ett helgon ty ngot sdant frslog icke utan ende Sonen, sann Gud af Gud, jemlik Fadren i gudomsmakt och herrlighet. En sdan person utgifwes till de fallna barnens frlsning. Och det r mrkligt, att denna Sonens antagna mandom r p ett sdant stt frenad med gudomen, att hans blod i Skriften ocks kallas Guds blod; ssom d Paulus sger: "Den Helige Ande har satt eder till biskopar att regera Guds frsamling, hwilken Han har frwrfwat med sitt blod." Tnk, hwilken dyr lsepenning! Himlarna ro hans hnders werk, jorden och allt, hwad derupp r, har Han gjort, s att emot Honom "alla menniskor ro blott ssom en droppe i mbaret och ett grand i wgsklen", och en sdan person utgifwer sig sjelf, samt sitt lif och blod till menniskors frlsning. Om detta blod sger nu apostelen, att det "renar oss af alla synder. Hwad menas med detta "renande"? "Hjelper det oss att blifwa rena?" Nej, det renar oss, sger han. "Renar det oss frn lusten till synd?" Icke s; det renar oss frn synden. "Ja, frn den andliga smnaktighetens och trghetens synd!" Nej, begagna blott gonen: "frn alla synder", sger han. Och det gr "blodet"? Ja, blodet. Men lrer icke Johannes sjelf, att Anden renar oss. Ja, men icke i samma mening, som Guds Sons blod gr det. Det r alldeles ndwndigt, att du frst frstr och tror, hwad detta blodet gr, innan du kan f ngon Andens rening. Hade hr talats om Anden, s hade renandet betecknat helgelsen; men hr talas om blodet, frsoningsmedlet. Det r sledes frsoningens renande, det r skuldens utplnande, som hr omtalas. Det r, hwad Christus sjelf sade om sitt blod: "hwilket warder utgjutet till syndernas frltelse." Det skulle gifwa lif och ande i ditt hjerta, om du finge nd att se, huru Guds Sons blod ensamt renar oss infr Gud af alla synder, s att Gud sjelf sger: "I ren rena." Frst utplnades alla werldens synder i Christi dd; ssom apostelen uttryckligt sger, att Christus "tillfredsstllde genom blodet p sitt kors bde det, som r i himmelen och p jorden" hwarfre Gud, tillfredsstlld, ser alla menniskor ssom dyrt frsonade, och hans sndebud nu endast bedja: "Lten frsona eder med Gud." Men fr det andra fljer hraf och detta r, hwad wr text egentligen syftar att hwar och en, som hller sig till Christus, som lter straffa sig fr synden, men dock hller sig wid ndestolen, och sledes "wandrar i ljuset", r fr samma blods skull infr Guds gon bestndigt ren frn alla sina synder, s att allt det orena och syndiga, som nnu bor i hans ktt och dagligen, tywrr, rrer sig i tankar, ord och gerningar, aldrig tillrknas honom, utan han r fr Guds gon alla stunder ren, blott genom detta ewigt gllande blodets frsoningskraft; han r ssom under ett bestndigt nderegn. Det r hos Gud afgjordt, att honom skall aldrig tillrknas ngon synd, ty han har blodets frsoning fr sig, och derfr r han ren. Hr mrka wi, att detta blodet gller ngot mer infr Guds gon n infr wra att fr Guds gon r allt rent, der wi se idel orenlighet, s snart ngon r i Christus; att om ock icke wi mycket se och tro af blodets frsonande kraft, det dock gller infr Gud. Har du mycken skuld, Dock r Gud dig huld, Hr, wid Jesu kors, Han slagit Skuldregistret, dig upptagit. Se Guds rena Lam Och g dristigt fram.
r du sargadt lam, Kom till korsets stam! Se det blodet, som der runnit, Just fr dig det seger wunnit. Se Guds rena Lam Och g dristigt fram. Den 15 Augusti. Waren tacksamma i allting, ty det r Guds wilja om eder genom Jesus Christus. 1 Thess. 5: 18. Hwilken menniskotanke kan rcka till, hwilken tunga kan uttala allt, hwarfre wi borde wara tacksamma, prisa och lofwa wr Gud! Hela jorden r full med hans ra. Allt, hwad gat mter, wittnar om Guds godhet och storhet och om hans krlek till menniskan, d allt, hwad som r p jorden, r skapadt fr oss. Och sedan tro och beknna wi, att Han ock utgifwit sin ende Son fr oss alla, att wi skulle ssom en fri gfwa emottaga det ewiga lifwet, "det riket, som r oss tillredt ifrn werldens begynnelse". Huru skulle icke wra hjertan fr allt detta wara blott ett ewigt och oupphrligt lof och pris och tack! Sannerligen, wrt hela lif skulle icke wara ngot annat n lof, pris och tack. Allt det uti mig r, sjl och sinnen, hjerta och tankar, ord och gerningar, allt skulle lofwa Herren. r icke detta billigt? Nr nu detta icke sker, utan du gr twrtom alldeles kall och otacksam och kanske missnjd och otlig fr de allraminsta obehag, r det icke d rtt, att du wl frtjent, det Gud med ewig wrede p gonblicket kastar dig till helwetet? Ja, sdant se och knna de trogna, s att de af hjertat betyga, att de blott fr denna synd alla dagar frtjena helwetet. Men nu, de som icke blott ro kallsinniga och frsumliga uti att prisa wr Gud, utan ock rentaf ro missnjda och otliga med hwad Han tilldelat dem, de skola wl akta sig, att icke Herren werkligen gifwer dem efter frtjenst, nr de icke ro njda och tacksamma fr det de hafwa ftt. Otacksamheten r en s wederstygglig synd, bde infr Gud och menniskor, att man sagt, det en otacksam menniska skall wara den tyngsta brda jorden br. Otacksamheten r det uttorkande wder, fr hwilket alla Guds ndeskllor fr dig utsina. Herren Gud kan ju icke rttwisare och lmpligare lna otacksamheten, n genom att taga ifrn dig det goda, du s ringa aktar. Derfre bra wi i tid wakna fwer denna swra synd, bedja Gud om frltelse och om nd till bttring. Ty, ssom redan r sagdt, s mnga och stora ro dock Guds wlgerningar emot oss, att hela wrt lif borde wara ett ewigt och oupphrligt tack och lof. Utom det att tacksamheten r din heligaste pligt emot Gud, s skulle den ock gra dig sjelf till en lyckligare menniska, gra ditt sinne frnjdt, din bn warm och trstefull. Wi wilja blott tala om detta sista. Hwad r orsaken, att mngen eljest allwarlig sjl r s kall, dd och nedslagen i sin bn, har s liten trst och tillfrsigt derwid under bekymrets stunder? Utan twifwel den, att man begynner direkt att bedja, utan att hafwa frst tackat och lofwat. "Jag undrade", sger en man, "nr jag lste Luthers allwarsamma anmrkning fwer denna frwnda ordning, att man brjar frst bedja och icke frst tackar och lofwar; men jag har nu lifligt erfarit, hwilken frtrfflig anmrkning det war." Luther talar fwer Ps. 18: 4: "Jag will lofwa och kalla Herren", och sger: "Man kan icke tro, hwad Guds lof r fr ett kraftigt medel wid tillsttande fara. Ty s snart du begynner lofwa Gud, blir det onda genast
mildradt, det trstliga modet wxer, och derp fljer Guds kallande med tillfrsigt. Frdenskull hafwa alla rtta Guds tjenare sett sig wl fre, att de icke begynt p ngot annat stt, eller i ngon annan ordning skt trst och hjelp emot det onda, n denna vers lr oss: man skall icke frst kalla Herren, utan frst lofwa Honom. Det finnes menniskor, som jmra sig infr Herren, men blifwa icke hrda. De ropa, men der r ingen hjelpare, till Herren, men Han swarar dem intet. Hwarfre det? Emedan de, d de ropade till Herren, icke lofwade Honom, utan woro harmsna p Honom; de hafwa icke frestllt sig Herren, huru ljuflig Han r, utan endast tnkt p sin bittra erfarenhet. Men ingen blir befriad frn det onda derigenom, att han endast ser p sitt elnde och frskrckes fr detsamma, utan derigenom, att han sluter sig till Herren och ser p hans godhet." Det tyckes dock wara ett swrfljdt rd, att man skall i ndens stund begynna med att lofwa Gud. Men detta r ock ngot, som skall utmrka den renare tron och den kta bruden, som hller brudgummen fr mer n alla hans gfwor, som wrdar och prisar Herren sjelf, icke blott nr Han gr, hwad oss behagar, utan i all tid, fr hwad Han r i sig sjelf. Skkokrleken kan blott tacka fr gfwor, men icke lofwa fr Herrens egen frtrfflighet. Dock blir det fwen fr trogna en swr konst, att midt i ndens och bekymrets mrker hja sig till Guds egen ewiga godhet och trohet; men frsk endast, nr du r i detta mrker, och grip till Guds lof, frsnk dig i Guds egenskaper och de stora prof deraf, som du och alla heliga haft frut, s skall du snart erfara lttnad och omsider besanna Davids ord: "Att lofwa wr Gud r en kostlig ting; det lofwet r ljufligt och dgligt". Lofwen d Herren! ty Herren att lofwa Det r en kostelig, dgelig ting; Ty de elnda med nd Han upprttar, Sjungom till skiftes med harpor hans lof. Han Men Dem Dem har ej lust till de stolta och starka, till de fattiga har Han behag; Honom frukta och hoppas p Honom, Han wlsignar och skaffar dem frid.
Den 16 Augusti. I dygden beskedlighet. 2 Petr. 1:5 D apostelen Petrus i sitt andra bref frmanat de troende: "S lggen eder nu derom all winning, att I uti eder tro lten finnas dygd", tillgger han: "Och i dygden beskedlighet." Ett besynnerligt ord, men rikt p helsosam lrdom, och det fwen fr de mest nitiska christna. Hwad betyder d detta: "i dygden beskedlighet?" Ordet betyder egentligen kunskap, wisdom, frstndighet. Se hr r lrdomen! En sann christen skall icke blott utfwa "dygd", heligt nit och kraft, utan skall ock se till, att han utfwar den p det frstndigaste stt, med wisdom och urskiljning; han fr icke g blindwis till wga, utan, med bn om upplysning af Herrens Ande, bestndigt eftersinna, hwad som fr hwarje tillflle r det wisaste och mest tjenliga fr befrmjandet af Guds ra och menniskors wlfrd. r icke fwen detta en hgst wigtig frmaning! Ja, nr wi rtt betnka, huru mngkonstig satan r till att frwilla oss, och huru stor skada och frargelse det stadkommer, d en christen i wlment, men owist nit begr ngon "galenskap i Israel", gifwer lastarena rum och swaga sjlar anstt o, huru wigtigt det d br blifwa oss, att med rdsla fr wr egen ande oupphrligt bedja Gud om hans
ljus, oupphrligt ska erhlla mer och mer kunskap om, hwad som r Guds goda, behagliga och fullkomliga wilja. Men o, hwilken uppriktig ande och strng uppmrksamhet p hjertat hr fordras, att icke en skalk gmmer sig under fregifwandet af denna wisdom, d det likwl i werkligheten icke r Guds ra och sjlars wl, man sker, utan endast menniskogunst och kttslig ro, s att din wisdom och frsigtighet egentligen utgr ett naturens slingrande undan korset, undan menniskors hat och frfljelse. O, hwad hjertat r falskt, hwad wgen r smal! Den ene fraktar ordets lra om wisdom och dmjukhet, med frebrande af "uppriktighet" och heligt nit; den andre r ett kraftlst salt, som mistat sin slta och derfre har s ltt att bja sig efter allas smak, men kallar detta wishet och frsigtighet. O, huru ndigt det r att strngt gifwa akt p hjertat, p bevekelsegrunderna, om det werkligen r Guds ra och menniskors wl, du sker och werkligen befrmjar, eller om det r blott menniskogunst och kttslig ro. Wi wilja nu med ngra exempel ur nrwarande frhllanden wisa, hwad det r: "i dygden "beskedlighet". Det r dygd, det r ett heligt nit och kraft, att du nitlskar om Guds ra och hans rikes tillwxt, sker wcka de sofwande och frmana de osediga; men "beskedlighet", frstnd och urskiljning r, att du ock gifwer akt p det rtta sttet och den rtta stunden. Den rtta "stunden" r i allmnhet den frsta stunden, eller att du genast straffar den synd du ser; men wisheten krfwer ofta, att du icke skall gra s t. ex. d din nsta r i ett retadt tillstnd, eller d han nyss frgtt sig emot dig, ty d skall din frmaning alltid tagas ssom en yttring af din egen frtrytelse; utan wlj twrtom ett tillflle, d mellan dig och honom rder det bsta frhllande, att han m inse, att du drifwes af krlek. Det rtta "sttet" r i allmnhet att afpassa bestraffningen efter frseelsen, att hrdare bestraffa ett swrare fel och lindrigare ett mindre. Men wisheten lr ofta, att man icke fr gra s, utan afpassa bestraffningen efter personens tillstnd; s att, om det r en mer stark och sjelfbelten person, du straffar det minsta fel, men deremot om det r en swag, mtlig lrjunge, att du antingen helt tiger, eller ock brukar de allralindrigaste ord, lter frst, att du sjelf knner frestarens makt och din egen swaghet, att du erknner det goda, som finnes hos din broder, samt fwen trstar honom i hans sorg fwer sin synd, men endast warnar honom fr sjelfwa synden. Men nnu ett exempel: det r dygd, det r ett heligt nit och kraft, att du afskyr allt ffngligt och lsligt wsende, ssom flrd och fwerfld i mat, klder och husgerd, lttsinne och obetnksamhet i umgngesttet m. m. och allwarligt winnlgger dig om den gamla menniskans spkande, samt derom nitlskar bland medchristna detta r dygd, heligt nit och kraft. Men fwen hr gller det: i dygden beskedlighet fwen i detta afseende skall du bruka frstnd och urskiljning, s att du ser p nyttan och ndamlet, nemligen Guds ra samt ditt och andra menniskors gagn, och derefter rttar mttet och graden af det ena och andra fr hwarje fall; s att du icke rkar in i ett blindt formwsende, sdant som fariseernas, munkarnas och dylika helgons andlighet r. Ser jag p ndamlet med t. ex. fasta och mttlighet i mat, klder, smn, husgerd m. m., s mste jag stundom wara mer strng, stundom mindre, allt efter som omstndigheterna fordra sledes lefwa strngare, d det behfwes, t. ex. fr mitt eget ktts spkande, eller fr de frommas sed p orten, eller fr mina timliga tillgngar o.s.w., men deremot mindre strngt, nr omstndigheterna fordra den frndringen, d. . nr en sdan frndring bttre tjenar att befordra Herrens sak, samt mitt eller mina medmenniskors wl. Apostelen frmanar: "Allt det I gren, ehwad I ten eller
dricken, det gren allt i Herrens Jesu namn". Se, ett sdant aktgifwande p omstndigheter, p ndamlet, p krlekens och wishetens freskrift i hwarje fall, det r "i dygden beskedlighet". Att gra godt, gra gagn, det r sledes, hwad Gud ser efter, d det gller wrt lefwerne. Lr mig att i din fruktan wandra Och gladt och willigt tjena andra P alla stt. Men, Jesu, mig derwid bewara Fr hwarje knd och oknd snara. Led du mig rtt. Den 17 Augusti. Wrt sllskap skall wara med Fadren och hans Son, Jesus Christus. 1 Joh. 1:3. Detta r en stor frborgad hemlighet, ssom den ock plgar kallas den "hemlighetsfulla freningen", men r dock en lika stor werklighet. Den r grundad redan i Guds ewighetsrd om menniskan och i hennes skapelse. Apostelen sger: "Wi ro Guds slgte". Detta r den frsta grunden. Men denna frening med Gud, hwilken upplstes genom syndafallet, fick en ny, nnu herrligare grund uti Christi mandomsannammelse. I Honom blef Gud och menniskan frenad i en person. Han skall heta Immanuel, Gud med oss, Gud i wrt ktt. Dermed r menniskan upphjd till den ra och wrdighet, att hon kan wara Guds boning och sllskap, en kropp och en ande med Herren. Denna frening brjar d, nr en frkrossad ande hungrar och trstar efter Herren och hans rttfrdighet. D r hjertats drr upplten, och "d", sger Herren, "will jag ing och hlla nattward med honom, och han med mig". Brudgummen sker bruden, och bruden sker Honom hwem skulle d kunna frhindra freningen? Och Christus sger, att Han skall "blifwa boende" i en sdan sjl. O, hwem kan tro en sdan herrlighet? Den r alldeles fr stor, och wra hjertan allt fr sm och trnga; frnuftet ropar: Nej, nej, omjligt! Men hwad hjelper! Det r Herrens eget underliga rd. Och Han sjelf har sagt det. "Den mig lskar", sger Han, "han warder hllande mina ord, och min Fader skall lska honom; och wi skola komma till honom och blifwa boende nr honom." Kan du icke begripa, huru det r mjligt, s betnk blott, hwilken den Herren r, som sger det. "Fr Honom r ingenting omjligt." Hwad r lttare fr den allsmktige n att gra, hwad Han will! Nu r det hans egen wiljas rd och hans fria wlbehag, att Han will terfrena sig med menniskan, bo och lefwa i sina barn p jorden. I Joh. 17, d Jesus talar med sin Fader, sger Han: "Jag i dem och du i mig, att de skola wara fullkomna uti ett." Ja det str uttryckligen s. Kan ngonting wara tydligare? Och Paulus sger: "I ren lefwande Guds tempel, ssom Gud sger: Jag will bo uti dem och wandra uti dem." Det r genom denna innerliga frening, som wi, enligt Petri ord, warda delaktiga af Guds natur. Se, detta r nu det frsta, som hrer till wrt sllskap med Fadren och hans Son Jesus Christus! Med denna frening fljer, fr det andra, ocks delaktighet i Christi goda, hans rike och hans skatter. Wi weta af allt Guds evangelium "wr Herres Jesu Christi godwillighet, att ndock Han war rik, wardt Han likwl fattig fr wr skull, p det wi genom hans fattigdom skulle warda rika." Han kom ju sannerligen icke fr sin egen skull och blef menniska; det skedde ju allt fr wr skull och oss till godo. Ssom Skriften s tydligt wittnar och sger: "Den der af ingen synd wisste, Honom har Gud fr oss gjort till synd, p det wi skulle warda Guds rttfrdighet genom Honom." Se hwilket kostligt byte! Han tager wra synder och gifwer oss sin rttfrdighet.
Bruden war fattig och skuldkrfd; men brudgummen tager hennes skulder och gifwer henne sina rikedomar. Detta r ju hela evangelii hufwudinnehll. Men fr det andra innehller det, att hwar och en, som nu tror p Christus och blir frenad med Honom, r ock i samma stund delaktig af allt detta, som Christus frwrfwat oss: hans lydnad, hans helighet och rttfrdighet, hans lidande och dds frtjenst, allt blir s alldeles wrt eget, som om wi sjelfwa hade gjort och warit och lidit, hwad Han gjorde och led. D en arm syndare brjar hungra och trsta efter denna nd och med ngon hjertats tro omfattar den, d warder all denna Christi frtjenst honom sknkt och tillrknad ssom hans egen frtjenst och rttfrdighet, hwaraf han skall i alla sina lifsdagar trsta och bermma sig emot sina dagliga synder och uselheter. Mrk: det r alldeles icke nog, att du wet detta och ofta har hrt det, utan det mste f lnge behjertas, beskdas och betraktas, att ditt hjerta fr trst deraf och kan med allwar sga: Det r mitt! D frst ger det lif, och d frst brjar en salig umgngelse mellan bruden och brudgummen. O, hwilken underlig och hg trst att kunna med hjertats tro sga: "Allt mitt r hans, och hans r mitt. Min synd r hans synd; min nd blef hans nd; men hans rttfrdighet r min rttfrdighet; hans lydnad min lydnad; hans blod min renhet; hans dd mitt lif! Lofwadt ware hans namn! Mot min synd stter jag hans rttfrdighet; mot min kld hans krlek; mot min swaghet hans starkhet och sger s: r jag syndig, s r Christus rttfrdig; r jag kall, s r Christus warm; r jag frsagd och ngslig, s r Christus allsintet frsagd, Han wet rd. Kortligen, allt hans r mitt, och mitt r hans." Si, s will Han sjelf, att wi skola tro! Nu p Jesus jag tror, Och hos Honom jag bor, I hans skte jag hwilar s godt; Jag r hans, Han r min, Han mig tagit till sin, Uti Honom all sllhet jag ftt. O, min Jesus, s blif I mitt hjerta och drif Derur allt, som kan stra min frid! Nu ej annat jag will n blott hra dig till, Du min brudgum och frlsare blid! Den 18 Augusti. fwer allt detta iklden eder krleken, hwilken r fullkomlighetens band. Col. 3:14. Summan af allt, hwartill apostelen i detta kapitel (Col. 3) frmanar, r krleken. Fr att icke widare upprkna enskilda dygder, will han sga, s iklden eder krleken. Denna r fullkomlighetens band, denna innefattar alla andra Andens frukter och christliga dygder ssom han sger i Rom. 13: "Den som lskar, han har fullbordat lagen. Krleken gr sin nsta intet ondt. S r nu krleken lagens fullbordan." Derfre kallar han honom ock hr fullkomlighetens band, "fullkomlighetsknippet", alla fullkomligheters sammanfattning, krleken gr allt godt och intet ondt; ssom ter samme apostel sger: "Krleken r tlig och mild; krleken afundas icke; krleken skalkas icke, han uppblses icke, han sker icke sitt, han tnker intet argt; han frdrager allting, han tror allting, han hoppas allting, han lider allting." Kortligen: Slutet af den kostliga kldnad, som apostelen hr utbredt fr oss, r krleken. Krleken r det strlande perlbandet, som sist upplyser hela bekldnaden, eller det gyllene bltet, som omfattar och sammanhller alla andra en
christens prydnader, den r fullkomlighetens band. Se nu hr, i hwilken skn kldnad Guds barn skola wandra! Och likwl utgr icke denna deras "hgtidsklder", hwarmed de skola st infr konungen. Dertill fordras en wida fullkomligare kldnad, nemligen det hwita silket, som r twaget i Lammets blod. Utan detta r nnu blott hwardagskldnaden, med hwilken wi skola wandra och arbeta infr menniskor. Fr Gud gller icke ens de heligas strsta helighet, fr Honom ro icke ens himlarna rena. "Si, ibland sina tjenare finner Han otrohet, och i sina nglar finner Han drhet." Fr Gud gller endast Christi rttfrdighetskjortel, hwilken Han sjelf till slut mste draga fwer fwen wrt bsta och mest wlmenta lefwerne och sga: Det kan wara godt infr menniskor, men icke fr Gud; men "jag, jag utstryker dina fwertrdelser fr min skull; jag har tagit dina synder ifrn dig och kldt dig i hgtidsklder". Om nu ngon sger: "Ja, det r detta, som jag tror: wrt lefwerne kan icke best infr Gud, derfre r det icke wrdt att gra s stor affr deraf" och lemnar s sin natur full frihet, talar om tron och nden, men lemnar kttet frihet, emedan wi dock icke kunna annat n blifwa brottsliga s r hos den menniskan icke ngot godt tecken, att Guds Ande skulle bo i hennes hjerta. Nej, der Guds Ande med nd och frid ftt rum i hjertat, der mste det dock blifwa ett nytt frhllande. Den Helige Ande kan omjligt wara owerksam. tminstone uppenbarar Han sig dermed, att om ock naturens hetta fwerrumplar ndebarnet, skall det likwl derfwer hafwa en frkrossad ande, erknna sdana sina swagheter, straffa sig sjelf och bedja bde Gud och menniskor om tlamod och hjelp. Der Guds Ande bor, mste man tminstone st i ngot farande efter det goda, om ock med mycken mda och strid och swaghet, men man kan dock icke lemna saken. Kortligen: Den gren, som br frukt, den rensas; den, som icke br frukt, rensas icke, fr wara fri och wxa efter behag, men skall brnnas. Gud hjelpe hwar och en att wara uppriktig! Hr torde en annan sga: "Detta r just, hwad jag tnkt. Derfre bekrftas, att jag r hwarken infr Gud eller infr menniskor, hwad apostelen hr sagt. Det r just min frdmelse, att jag i detta fall icke kan wara, ssom jag br, men derfre r jag ock icke af Guds utkorade." Sga wi d: Du mste wara, ssom apostelen hr frmanar; du fr icke wara efter din natur, du mste bttra dig, du mste war a efter ordet, s swarar sjlen: "Det r just detta, jag tror; men ju mer jag beder Gud om nd att warda annorlunda, desto wrre blir jag, s att jag omsider icke ens r rtt allwarlig, icke ens strider, ngrar och beder rtt". S mrker jag d, att du icke tror, icke har frid med Gud och r salig i Herren? Du ligger ju nere i lagens trldom, du r icke dd ifrn lagen och uppstnden i Christi rttfrdighet, du r icke fri och salig i tron; och huru war det d mjligt, att du skulle hafwa trons frukter. Mrk, det r icke skmt, nr evangelium talar; det r icke blott fr att wara ljufligt och behaga, utan det r hgsta nd och allwar, som krfwer lydnad fr evangelium lika wl som fr lagen, swida sjlen skall frlsas. Och det bjuder: Hwila dig ifrn ditt arbete. Annars blir du ewigt olycksalig. Hwila och lt fwertyga dig, att du r en alldeles frtappad syndare, som nu mste upptagas ur syndablodet sdan som du r. Nr du s blifwit salig och helig af idel nd och glad och fri i ditt hjerta, d, frst d, kan ngon kraft, ngon trons frukt wntas. Ack, har du blott frfarit, att Herren Gud r god Och ftt ditt hjerta twaget i Jesu dyra blod,
Nog will du lefwa Honom i tro och tlamod. Men Uti Ett Den will du tjena Honom, o, tjena Honom d din arma nsta och glds, nr du fr g rende t Honom, som ser ock till de sm. 19 Augusti.
Detta r domen, att ljuset r kommet i werlden, men menniskorna lskade mer mrkret n ljuset. Joh. 3: 19. D Herren fr sista gngen intgar i Jerusalem och wid en blick fwer staden grter fwer honom och nnu en gng derfwer uttalar den oterkalleliga domen, d uttrycker Han orsaken dertill med dessa ord: "Derfre att du icke kunde knna den tiden, deruti du wardt skt." D wingrdsmnnen frst p mngfaldigt stt misshandlat husbondens tjenare, och de slutligen, nr han snde sin son, sade: "Denne r arfwingen, kommen, ltom oss sl honom ihjel;" d de, som woro bjudna till brllopet, icke blott frsummade det, utan ock togo fatt p hans tjenare, hdade och drpte dem, "d wardt konungen wred och snde ut sina hrar och frgjorde de drpare och brnde upp deras stad". S lnge judarna lto "hyfla sig af profeterna" och wrdade ordet, fastn de ock syndade deremot, s tuktade och uppfostrade Herren dem ssom en fader sina barn; men d de icke mer wille hra hans rst, utan kastade hans ord bakom sig och omsider frgrepo sig p hans lsklige och frkastade det enda frsoningsoffret, d stod dem intet mer offer igen fr synderna, utan en frskrcklig domens frbidelse och det eldsnitet, som skall frtra motstndarena. Och s sger Herren ter: "Detta r domen eller frdmelsens wg och orsak att ljuset r kommet i werlden, men menniskorna lskade mer mrkret n ljuset." Detta r den otro, som frdmer, nemligen att menniskan r genom ljuset utan ursgt; att hon icke will stanna fr dess frmaning, utan str emot och frbittrar Guds Helige Ande; ssom wi lsa i Es. 63: "De bedrfwade och frbittrade hans Helige Ande, derfre wardt Han deras fiende och stridde emot dem." "Men om wi sjelfwa dmde oss, d blefwe wi icke dmda", sger apostelen. Den menniska, som stannar fr Herrens rst, knner och erknner sin synd, wille gerna wara den qwitt, men knner, att hon r bunden och wanmktig under synden, ja, wanmktig och frtappad, och derfre sker barmhertighet och frlsning blott i Christus med den menniskan har Gud ett bestndigt tlamod ja, "ssom en fader frbarmar sig fwer barnen, s frbarmar sig Herren fwer dem, som frukta Honom" tillrknar den menniskan ingen synd till frdmelse, utan skdar henne blott i sin lsklige Son, ssom sitt tcka och lskliga barn. S sger Herren och bedyrar det wid sitt ewiga wsende, d Han ingen strre hade, wid hwilken Han kunde swrja: "S sannt som jag lefwer, jag har icke lust till den ogudaktiges dd, utan att han omwnder sig och lefwer." Och ter: "Jag r A och O, begynnelsen och nden; jag skall gifwa honom, som trstar, af lefwande wattens klla fr intet." Hr! fr intet! Eho du r, som lser desda majesttiska ord, och om du har mrkt af det fregende, att en lefwande och nrwarande Gud och helig nitlskare talar i sdana ord, bj dig skyndsamt infr Honom! Knn den tid, deruti du warder skt! Om du har det p ngot stt illa med din sjl, bunden under synden och frmmande fr din Gud, skynda till Honom, till Honom, som blott ropar: Kom, jag will frlta dig allt! Allenast knn din missgerning, att du har fyndat emot Herren din Gud. Och om dina synder ro blodrda, skola de dock warda snhwita." "Icke att du har kallat mig, eller arbetat om mig, eller med dina offer behagat mig; nej, mig har du gjort arbete uti dina
synder och gjort mig mda uti dina missgerningar. Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull och kommer intet ihg dina synder." O, hwilka ndefulla ord! Gud frlne oss sin Andes nd till att tro och frlsa sjlen! Och I, som stn i Guds frbund, frjden eder, att I hafwen "det rike, som icke kan bfwa"! P denna tid af besynnerlig oro och owisshet, d nstan hela werlden brjar mrka sitt rikes bedrglighet och wansklighet, och d uti det andliga de mngahanda lrdomswdren prfwa hwarje sjl, om hon will fwergifwa "det gamla ordet" hwilken nd att f luta ett trttadt hufwud till hans brst, som heter "den Gamle" och "Ewig Fader", som r, och som war, och som skall blifwa; hwilken nd, att hans eget ord r s tydligt i frgan, om huru wi warda saliga. Gud ware ewigt lof, att wi icke behfwa wara owissa i den frgan! Lt sedan ingenting i denna werld mycket bekymra dig. Allt r wanskligt, allt r ffngligt, utom detta enda att hafwa Guds wnskap och wisshet om det ewiga lifwet. "Tiden r kort; de, som frjda sig, ware, ssom de frjdade sig icke; och de som grta, ssom de grte icke; och de som kpa, ssom behlle de det icke; ty denna werldens wsende frgs" snart hafwa wi alla lika. Saliga d alla de, som trsta upp Honom! Och redan i tiden, hwilken himmelsk trst i alla wederwrdigheter, att icke det allraminsta hnder mig, icke s mycket som p ett hr af mitt hufwud, utan min Faders tillskickelse! "Det allraminsta, som glder mitt hjerta, det r skickadt af min Fader; det allraminsta, som oroar och bedrfwar mig, det r ock skickadt af min Fader. Detta r den enda grunden fr ett fridfullt hjerta i denna oroliga werld. Derfre, nnu en gng: "Frjden eder och waren glada, alla I, som Herren frbiden! Han r nr oss alla dagar intill werldens nda." Jesu, hjelp oss alltid lyssna Till din Helge Andes rst, Stilla med din ljufwa nrhet Oron inom wra brst. M wi bjas icke brytas, M wi, Herre Jesu Christ, Wandra infr dig i ljuset Utan swek och utan list. Den 20 Augusti. D tiden wardt fullkommen, snde Gud sin Son, fdd af qwinna, gjord under lagen. Gal. 4:4. Mrk hr den hga, ewiga grunden fr wr frihet ifrn lagen! Gud snde sin Son under lagen! Och det fr att frlossa dem, som woro under lagen. Mrk, det str ju s: "P det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen." I fattiga sjlar, prisen och upphjen Honom ewinnerligen! Detta trstrika hufwudinnehll af sprket r s framstende, att hwar och en mste se det. Den helige apostelen har med mycken eftertanke och djup ande frfattat sina ord, s att de fordra en noggrann eftersinning. Frst sger han: "D tiden wardt fullkommen" nemligen "den tid, som war af Fadren frelagd", d gamla testamentets frmyndarregering skulle hafwa sin nda och alla profetians lften och frebilder g i fullbordan. Dessa orden, "d tiden wardt fullkommen", fra sledes wra gon p hela det gamla testamentets lnga gyllene kedja af gudomliga lften, frebilder och mlningar, allt ifrn det frsta lftet, som gafs p syndafallets dag om "qwinnans sd, som skulle sndertrampa ormens hufwud" p alla dessa gudomliga frutsgelser och frebilder uti den
widlyftiga levitiska gudstjensten, der s mnga tusende offerdjur, jemte offerpresterna, alla frebildade den store fwerstepresten och det stora frsoningsoffret. Sannerligen, ett ondligt starkt, ett tusenfaldigt wittnesbrd af Gud, mot hwilket alla wra tankar, tycken, knslor och motsgelser mste frblekna och blifwa till intet. Hwad frsl wi emot en hel lng werldslders tusenfaldiga frebilder och lften af Gud sjelf? Och hwad sga nu alla dessa lften och alla dessa blodiga offerdjur i den frebildande gudstjensten? Uti Ebr. 10 lsa wi: "Lagen hade skuggan till det tillkommande goda och icke sjelfwa warelsen. rligen mste man offra alltid enahanda offer, som aldrig kunde gra dem fullbordade, som det offra ty omjligt r genom oxablod och bockablod borttaga synder. Derfre, d Han (Christus) kommer i werlden, sger Han (till Fadren): Offer och gfwor har du icke welat, men kroppen har du mig beredt. Si, jag kommer; i boken r skrifwet om mig, att jag skall gra din wilja, o Gud." S talar Guds Son, d Han kommer i werlden! "I boken r skrifwet om mig; hela gamla testamentets heliga bok handlar om mig, att jag skall gra din wilja, o Gud. Det war icke sjelfwa offerdjuren, du wille hafwa, o Fader; nej, kroppen har du mig beredt det war min kropp, som de allesammans frebildade; det r min kropp, som skall blifwa offret, hwilket du welat hafwa, o Gud." Gud ppne wra sinnen fr en s outsgligt herrlig text! Hr se wi grunden fr wr frihet ifrn lagen. Hr se wi frklaringen af orden: Christus r lagens nde och Guds lam. Gud ppne wra sinnen och hjertan! "Gud snde sin Son, fdd af qwinna, gjord under lagen." Allt ifrn ttonde dagen, d Han enligt lagen tog omskrelsen, war hela hans lif blott lagfullbordan fr oss. Lagen krfwer s billigt och s idkeligt, att wi skola lska Gud af allt wrt hjerta, af all wr sjl, af alla wra krafter och af all wr hg, och wr nsta ssom oss sjelfwa; men ingen af oss fullgr detta. D kom Christus och gjorde det fr oss: Han lskade Gud af allt sitt hjerta och af all sin sjl; det war hans mat, att Han gjorde Fadrens wilja; och Han lskade sin nsta ssom sig sjelf, Han gaf sitt lif fr brderna, ja, fr sina ownner. Och apostelen sger uttryckligt, att allt detta skedde fr oss, skedde "fr att frlossa dem, som woro under lagen". Betnk allt detta wl, s skall du till stor salig frundran finna, att wi aldrig behfwa hlla lagen fr att derigenom ega Guds nd och saligheten, utan att den saken r af Guds stora barmhertighet alldeles lagd p en annan, p wr medlare och lagfullgrare. "S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son." Syndafallet war s grundfrstrande fr alla wra krafter, att i oss fanns icke det minsta, som icke war frgiftadt, uppfyldt af synd och ondska, s att icke en enda warelse af hela slgtet kunde fullgra Herrens lag, utan allt, hwad som r i oss, strider emot densamma i alla dess bud; hwilket ock de djupt och bittert knna, som blifwit af Guds helighet berrda, s att de kmpa och arbeta med att fullgra lagen. Och d nu Gud fr sin ewiga sanning och rttfrdighet icke kunde eftersknka en bokstaf eller prick af lagen, hwarfre allt ktt lg under en ewig frbannelse, ssom wi ock dagligen knna, d fattade Gud, drifwen af sin ofrnderliga barmhertighet och krlek till menniskan, det ndefulla rdet att snda sin egen Son till att fr oss fullgra lagen. Sdant ligger i det dyra sprket: "D tiden wardt fullkommen, snde Gud sin Son, fdd af qwinna, gjord under lagen; p det Han skulle frlossa dem, som woro under lagen." Och detta r grunden, hwarfre Gud icke ser p oss och dmer oss efter lagen, hwarfre "ingen frdmelse r fr dem, som ro i Christus Jesus", utan de ro i Honom s "tcka" fr Gud, som om de aldrig gjort en enda synd. Han fullgjorde, hwad wi borde,
Och blef wr rttfrdighet. Han afwnde wrt elnde Fr bd tid och ewighet, Han frwrfde, att wi rfde Ljus och frid och salighet. Wi frlossas, ormen krossas, Afgrundens och ddens makt Nu r bunden. Frn den stunden Allt r Sonen underlagdt. Nu r heladt, hwad wi felat, Och Guds nd i ljuset bragt. Den 21 Augusti. Herre, du wet allting, du wet, att jag lskar dig. Joh. 21:17. Mtte nu hwar och en wara s uppriktig mot sin sjl, att wi infr Jesu ansigte se till, om wi kunna wara med om denna Petri beknnelse. Dig, som detta lser, frgar Herren: lskar du mig? Swara infr Honom, blott ssom det werkligen r, och tag dig icke fre att frska bja ditt hjerta att lska Jesus, ty denna krlek kan icke tagas, endast fdas. Utan hr r frgan: Har du genomgtt sdana erfarenheter, att det nu blifwit dig s i hjertat, att Christus sjelf, eller hwad Han r i sin egen person, blifwit din hgsta gldje, trst och skatt, s att du icke kan lta bli att lska Honom, hungra och trsta efter Honom? P denna frga skola mycket olika swar gifwas. Fr att icke tala om de tjusta, sjelffrnjda helgon, som aldrig kunna frukta fr sig sjelfwa och derfre icke taga frgan till sig, utan tnka blott p andra, wilja wi i stllet tala om de trogna och allwarliga jlars olika swar p denna frga. Mnga trogna ndebarn kunna med liflig knsla genast swara ssom Petrus: "Ja, Herre, du wet, att jag lskar dig." Andra ter blifwa af denna Jesu frga helt frskrckta och wille swara blott s: "Herre, du wet, att jag icke lskar dig; du wet min grufliga kallsinnighet, hrdhet och liknjdhet. O, det r frskrckligt!" Si, p detta stt skola mnga trogna christna wilja swara. Ltom oss d en stund tala med dessa sistnmnda. Hwad skall en sdan christen gra, som intet annat knner n sin stora kallsinnighet? Och antagom, att ngon, som werkligen icke lskat Jesus, utan warit ljnm, eller ock, under allt sitt lagarbete, helt kall fr Frlsaren, med frskrckelse waknar fwer detta frhllande hwad skall en sdan gra? Prisad ware den ewiga krleken, att Han har sjelf swarat p denna frga! Annars hade jag aldrig blifwit riktigt wiss i mitt sinne. Herren Christus har twenne srskilda gnger talat just till sdana, som nu ro i frga. Om den ene af dem sger Han, att han hade "fwergifwit den frsta krleken", och om den andre, att han war "hwarken kall eller warm, utan ljum". Gud ware ewinnerligen prisad, att wi f se, hwad Han sger till sdana! Hwem skulle wi tro, om icke Honom sjelf! Nu, hwad sger Han? Hans egna ord st fr allas gon i Uppb. 2: 15 och 3: 1422. Det frsta, wi dock bra anmrka, r, att Han likwl der talar egentligen till sdana, som icke sjelfwa woro bekymrade fwer sig, utan twrtom sade: "Jag r rik, har nog och behfwer intet;" derfre tilltalar Han dem med allwarsamma hotelser, ssom att Han wille "bortstta ljusstaken" i Ephesus, och att Han wille ur sin mun "utspy" den ljumme i Laodicea d wi deremot aldrig i hela bibeln finna ett enda exempel p, att Han med hotelser och strnghet tilltalat ngon, som sjelf dmt och straffat sig och warit frdig att misstrsta. Men mrk nu det herrliga, som kan komma oss att af gldje ropa, eller ock ljufligt grta, om wi f nd att besinna det! Jo, att midt i det frskrckliga talet till den ljumme i Laodicea, der Han hotar att "utspy
honom utur sin mun", midt i det strnga tilltalet inlgger Herren det obegripligt ljufwa ordet: "De jag lskar, dem agar jag och npser. S war nu flitig och bttra dig!" O, min Herre och Gud! War detta din mening med det frskrckliga tilltalet? Kom det deraf, att du lskade honom, en "ljum", owrdig lrjunge? O, d kan man riktigt begynna att lska dig, nr du har ett sdant hjerta, en sdan mening i det mest frskrckande tilltal. D wet jag, hwad det betyder, nr du fwen i dag frskrcker wra hjertan: du lskar de jag lskar, dem agar jag. Du will d blott wr frlsning, icke wr dd, icke att wi skola frtwifla och fly bort ifrn dig. Skall jag f krlek till Herren Jesus, mste jag derfre p ngot sdant stt lra knna Honom, att jag blir intagen af Honom. Wi weta, att hjertat r s beskaffadt, att det ofta r lika swrt blifwa fri frn en krlek, hwilken man ogillar, som att erhlla den krlek, man nskar sig. Nu, krleken till Jesus kan du aldrig ogilla den blir tywrr alltid fr swag men wi anfra detta, att du m en gng besinna, huru det tillgr att f krlek, nemligen att det sker endast s, att ngonting intager mitt hjerta. Att f krlek till Jesus, sker aldrig genom att arbeta p sjelfwa hjertat, utan endast genom sdana erfarenheter af hans krlek, att du blir intagen af Honom. "Den mycket frltes, den lskar mycket." Sdant frstod den gamle lraren, hwilken fick besk af en nra till frtwiflan bedrfwad man, som just hade detta bekymmer, att han icke lskade Jesus, ty han sade, att han p Jesu frga: "lskar du mig?" icke kunde annat swara n: Du wet, att jag icke lskar dig. Den gamle sjlasrjaren swarade: "D wet jag intet bttre rd, n att du genast wnder frgan tillbaka till Frlsaren och frgar Honom: lskar du mig? Ty det r dock icke din krlek till Honom, utan hans krlek till dig, som hr kan hjelpa; ssom Johannes sger: Deruti str krleken: icke det wi hafwa lskat Gud, utan det att Han har lskat oss och sndt sin Son till en frsoning fr wra synder." Och nr lraren en stund hade talat i denna ton, d brast den nedslagna mannen i gldjegrt och sade: Nu kan ock jag sga: "Herre, du wet att jag lskar dig." Sjl, sg om du lskar Jesus? Han lskar dig. Will du komma hem till Jesus? Han lskar dig. Will du Honom blott tillhra, Skall Han ewigt godt dig gra, Genom faror tryggt dig fra, Han lskar dig. Jesu god, hwad salig lycka! Du lskar mig. Lt d intet, intet rycka Mig bort frn dig! Lt mig uti dig f wara, Wl mig rensa, tukt ej spara! Men min arfwedel bewara, Gm mig hos dig. Den 22 Augusti. Jag skall gra ett nytt frbund med Israels hus ... Jag skall gifwa min lag uti deras hjertan. Jer. 31: 3133. Redan det borde wcka allas uppmrksamhet, att Herren Gud hr sger: "Jag skall gra ett nytt frbund" och sger uttryckligt: icke
sdant som det frra frbundet war, det jag gjorde med deras fder, d jag frde dem utur Egypti land och kom med dem till det berget Sinai. Mrk dock, att Herren sger, att Han wille gra ett frbund, som icke skulle wara sdant som lagfrbundet icke sdant icke sdant, sger Han. O, s besynnerligt, att likwl ingen menniska tror detta, nstan ingen p ett lefwande stt wet af ngot annat n lagfrbundet. Men Herren Gud sger ock uttryckligt, hwaruti skilnaden mellan de tw frbunden skulle best. Det war isynnerhet i trenne punkter. Frst att d i det frra frbundet lagen war skrifwen p sten, och menniskornas hjertan woro owilliga, s att Herren "mste twinga dem", skulle nu lagen skrifwas i sjelfwa hjertat och sinnet, d. . Han skall gifwa oss den Helige Andes innerliga lust och krlek till det goda, som blir i oss en inre, lefwande lag. Fr det andra, att d det frra frbunders lagar kunde genom en menniska meddelas den andra, emedan den moraliska lagen, ehuru frdunklad, ligger i sjelfwa naturen fwen hos hedningarna, s skulle det nya frbundet wara sdant, att ingen kunde inkomma i detsamma genom all den underwisning, en broder kan gifwa den andra, utan, ssom Jesus utlgger detta, de mste "alla warda lrda af Gud". Detta r, hwad Jesus ofta sade: "Ingen kommer till mig, utan Fadren drager honom ;" "ingen knner Fadren utom Sonen och den, som Sonen will uppenbara det." Men den tredje skiljepunkten war, att d synderna skulle efter det frra frbundet alltid utkrfwas, alltid afstraffas p syndaren, skulle de deremot efter det nya frbundet frltas, eftersknkas, icke tillrknas. Och denna punkt inledes med ett betydelsefullt ty ty jag will frlta dem hwilket wisar, att denna frltelse r grunden och orsaken till de tw fregende punkterna. Ja, s r det ock. S lr hela Skriften, och s all erfarenhet, att frst d lr menniskan knna Gud, och frst d blir lagen skrifwen i hjertat, genom en innerlig lust till Herrens budords wg, nr Han frlter henne alla synder och trstar hennes hjerta. Detta r, hwad apostelen s starkt betygar emot dem, som fwen p hans tid menade, att den trstfulla "trons predikan" skulle gra lagen om intet, och att deremot lagen skulle werka helgelse. Han sger till dem: "I ofrstndiga galater! Detta will jag allenast weta af eder: hafwen I undftt Anden genom lagens gerningar eller genom trons predikan?" Och s sger han ock till de romare: "Gra wi d lagen om intet med tron? Bort det, utan wi upprtta lagen." Och s sger Herren Gud nu hr: Lagen skall inskrifwas i deras hjerta och sinne; "ty jag will frlta dem deras missgerningar och aldrig mer komma ihg deras synder". Och s sger hndelsen i Apg. 10, att just d Petrus uttalade det ordet: "Honom bra alla profeterna wittnesbrd, att hwar och en som tror p Honom, han skall f syndernas frltelse genom hans namn" just "wid det Petrus talade dessa ord, fll den Helige Ande p alla dem, som hrde talet". Wi skola derfre lra att i grund frkasta den meningen, att det jemte trons predikan nnu r en annan predikan, som skall gifwa den Helige Ande och helgelsen. Nej, det r just denna trons predikan allena, som gifwer den Helige Ande. Ingen menniska blir troende och rttfrdiggjord i Christus utan den Helige Ande; och der den Helige Ande bor, der werkar Han helgelse. Och all fromhet, som icke fdes af nden och tron, utgr blott naturens "dda gerningar", eller framtwungna "lagens gerningar^, hwilket allt r under frbannelsen. Derfre sger apostelen uttryckligt: "Jag r genom lag dd ifrn lagen, p det jag skall lefwa fr Gud." Och ter: "Nu ro wi friade ifrn lagen, s att wi skola tjena uti ett nytt wsende efter Anden; och icke uti det gamla wsendet efter bokstafwen." Sdant menar Herren Gud, d Han sger: "Jag skall gifwa min lag i deras hjerta, och i deras sinne skall jag skrifwa den; ty jag will frlta d em
deras missgerningar och aldrig mer komma ihg deras synder." Och denna Guds helgelselra utesluter aldrig den hulda och allwarliga frmaningens bruk eller den trogne wingrdsmannens rensande af grenarna, men den uppenbarar blott det fwitska uti att rensa de dda grenarna, hwilka ju i alla fall skola brnnas, fwen om de ro n s wl rensade. Men detta inre lif, denna krlek och lust till det g oda, kommer endast genom den p en tillintetgjord syndare fwerfldande nden, som smlter hjertat och gifwer den Helige Ande. S frst wi d de orden af Herren Gud: "Jag skall gifwa min lag i deras hjerta ty, ty jag will frlta dem deras synder och aldrig mer komma ihg dem." Gud wrdes i mig strka Den nya menniskan; Att trones frukter werka Din Ande endast kan. Skall ditt behag jag gra, Du mste sjelf mig fra Till ndens hemlighet. Du klla af all nde, O Herre Jesu Christ, Afwnd all sjlawde, Frlt all synd och brist. Hjelp mig, du lifwets klla, Din wilja att werkstlla, Mig bist med din kraft. Den 23 Augusti. Du skall icke begra din nstas hustru, ej heller hans tjenare . . . ej heller ngot, som din nsta har. 2 Mos. 20: 17. Hr har nu det gudomliga majesttet slutligen uttalat, hwad Han egentligen will och menar i alla sina bud, nemligen att wi skola wara helt rena och heliga, ssom Han r helig. Hr har det gudomliga majesttet frbjudit den frsta rrelsen, ja blotta tillwaron af ett syndigt begr i hjertat. Mrk likwl "syndigt" begr. Det kan icke nekas, att det ock finns oskyldiga begr, nemligen frst de rent naturliga, ssom till mat, dryck, smn m.fl., nr dessa blott hllas inom mttlighetens grnser; fr det andra de andliga, ssom lngtan och begr efter Gud och allt godt, hwarom David s ofta talar: "Min sjl lngtar och trngtar efter Herrens grdar och efter den lefwande Gud, ssom hjorten trstar efter friskt watten." Men syndiga ro alla de begr, som p ngot stt strida emot Guds bud och frordnande, ssom t. ex. dessa begr, hwilka Herren hr nmner: Begr till nstans hustru (eller den orena wllustens begr), eller efter hans tjenare (som kan wara egennyttans begr) eller efter hans oxe eller hans sna (girighetens begr), eller efter ngot, som din nsta har, d. . allt hwad Gud icke gifwit t dig, utan t din nsta, ehwad det r jordiska egodelar eller ra och utmrkelse eller ngot annat fretrde till sdant skall du, endast af wrdnad fr Guds delning och wlbehag, icke hafwa begr. Kortligen, begret r syndigt, s snart du icke r underdnig fr Gud och hans wlbehag begret r d syndigt, om ock fremlet fr detsamma r oskyldigt; ssom wi se, d Israels barn i knen hade begrelse till det, som war ondt, s war fremlet i sig sjelft alldeles oskyldigt, nemligen ktt, fisk och kryddor. Men att de icke bjde sig fr Guds wilja och frordning fr deras kenlif, utan nu wille hafwa detsamma som i Egypten, och icke lto sga sig, nr Guds wilja frehlls dem,
deri lg det onda, hwarfwer Guds wrede s drabbade dem, att det rummet heter "lustgrifter" n i dag, derfre att man der begrof det lystna folket. Wi finna hraf, att summan och hemligheten af detta bud r denna: Wi skola ssom goda barn ingenting begra mer n Gud och hans behag. Om Gud will gifwa oss mat, dryck, klder, wnner, ra och anseende, s m wi njuta deraf till wrt bsta och tacka Herren, s lnge Han frunnar oss det; men om Gud behagar taga dessa ting ifrn oss, d skola wi wara lika frnjda, som d Han sknkte oss dem, emedan wi nd f hafwa Honom och hans wlbehag, som skall wara wrt enda ndwndiga. Och hraf finna wi nu, att det sista budet sammanlper med det frsta alldeles ssom i en ring; s att det egentligen fordrar blott, att Herren Gud fr wara hjertats enda Gud, enda fremlet fr wrt begr, wr krlek, wr trst och trngtan. Och detta war ju det gudomliga majesttets mening, d Han skapade menniskan till sitt belte, nemligen att hon skulle i allting blott se p Honom, lefwa i Honom och af Honom, ssom sitt ursprung och element. Till Guds belte och det sanna lifwet hrde frnmligast det, att menniskan hade ett hjerta, i hwilket Gud bodde, ett hjerta, som icke kunde lefwa utan Honom, som trstade efter och nrde sig med Honom, liksom barnet nr sig med sin moders mjlk. Ja, denna trst efter Gud inplantade Han s djupt i menniskan uti skapelsen, att wrt hjerta skulle wara utan lugn, ro och frid, s lnge det icke omfattade Honom, den lefwande Guden, och i Honom allena hade sin lust och fulla frnjelse. Ingen jordisk lust eller frjd, intet silfwer eller guld, ingen konst eller wetenskap, ingen ra, intet herrawlde, ingen werld och ingen himmel med alla sina hrar skulle tillfredsstlla menniskohjertats innersta stundan eller lngtan. Menniskohjertat skulle midt i besittningen af alla dessa ting wara fattigt och elndigt utan Honom, den lefwande Guden, det hgsta goda. Allt annat, hwad namn det ock mtte hafwa, skulle menniskan akta owrdigt sitt begr. Hela werlden, med allt hwad hon r och har, skulle icke gifwa oss s mycket som en droppe af tillfredsstllelse fr wrt trstande hjerta. Efter det allrastrsta, det allrahgsta, efter det ondliga och ewiga, efter Honom allena, wr Herre och Gud, skulle wi trsta. Han allena wille wara wr wederqwickelse, wr ro och wr uppfyllelse. Detta war Guds wilja, nr Han skapade menniskan till sin afbild. Derfre danade Han wrt hjerta s, att det r fullt af ondlig trngtan, begr och stundan. Men hans mening war, att Han sjelf skulle wara fremlet derfr. Nu frgas: Har icke den store Guden nnu i dag samma wilja och mening? Jo, sannerligen, hans frsta och sista bud g nnu i dag ut p detsamma: "Du skall lska Herren din Gud af allt ditt hjerta, af all din sjl, af alla dina krafter och af all din hg." Du har igenlst mig, Jesus, med ditt blod och gjort mig fri, Att jag skulle lefwa Gudi och hans egen ewigt bli; Att jag skulle Honom lska i rttfrdighet och frid, Frst p jorden, sen i himlen, efter wl fullndad strid. Tag du d mitt arma hjerta, dyre Herre Jesu Christ! Det r ondt frn moderlifvet, fullt med skrymteri och list. Tag det, tag det dock till godo och frnya det alltmer Efter det belte, Herre, som med wlbehag du ser. Den 24 Augusti. Hwar och en som tror p Jesus, han skall f syndernas frltelse genom hans namn. Apg. 10:43.
Hwad br jag tro och weta om denna frltelse? Swar: Det br du weta och p Guds egna ewiga ord tro, att om dina synder ro n s swra, ja "blodrda", s r dock syndernas frltelse genom Christus en alldeles srskild sak, hwilken af all synd icke kan till en hrsmn frminskas, rubbas eller ryggas. Dertill r synden fr swag, att hon skulle fwerwinna den store, allsmktige Frlsarens rttfrdighet och frswar fr oss; nej, hon m utgra ojemnheter hr nere p jorden, d. . i wr jordiska rttfrdighet, men himmelen nr och rubbar hon icke. David sger nemligen: "S hg som himmelen r fwer jorden, s lter Han sin nd wara wldig fwer oss". Och hr blir frga om, hwilken som r mer wldig, antingen wr synd eller Christi rttfrdighet; men Paulus sger, "att ssom synden har warit wldig till dden (i Adam), s skulle ock nden wara wldig genom rttfrdigheten till ewinnerligt lif genom Jesus Christus. Ty om dden har fr ens synd skull warit wldig igenom en (Adam); mycket mer skola de, som undf ndens och gfwans fullhet till rttfrdighet, wara wldiga i lifwet genom en, Jesus Christus." Nden r likwl wldig fwer synden. Wi ro dock emot den store Herren Christus alltfr sm och swaga warelser; wrt werk, synden, kan dock icke fwerwinna hans werk, nden, frltelsen. Skulle jag, som tror p Christus, hafwa nden den stund, d jag sjelf r from, och frlora nden, den stund jag syndar och frgr mig, d wore ju Christi rike ett gerningsrike, som wore wldigt fwer nden, icke ett nderike, som r wldigt fwer gerningarna. Hwartill wore oss Christus d nyttig? Om jag skulle hafwa nd, den stund jag r from, men icke lngre; d wore ju sannerligen rttfrdigheten af gerningarna! Men d wore Christus ffngt dd! Fr en sdan ostadig nd har Han icke blifwit menniska och offrat sitt blod. "S r nu ingen frdmelse fr dem, som ro i Christus Jesus." "Detta skrifwer jag eder, kra barn, att I skolen icke synda; men om ngon syndar, d hafwa wi en frswarare nr Fadren, Jesus Christus, som r rttfrdig." Wi skola derfre weta, att nr Gud i sitt ord straffande och hotande talar om wra synder och pligter, sker sdant endast till att wcka och frskrcka de skra och lttsinniga sjlar, som aldrig wilja omwnda sig, fr att slunda drifwa dem till Christus, samt att fwen hlla de trogna wakna och i fning, men aldrig till att rygga sjelfwa nden, ty d wore lagen emot Guds lfte! Bort det! Utan hwar och en, som tror p Christus, r fr ewigt fri frn all lagens frbannelse, lefwer nu i den fristad och p den plats, der ingen synd kommer t honom, eller tillrknas honom. Ssom det str skrifwet: "Salig r den man, som Gud ingen synd tillrknar." Mrk: ingen synd tillrknar! Detta r Christi rike, en ewig, stundlig och oafltlig frltelses rike, om hwilket Herren hgtidligt sger: "Folket, som bor derinne, skall hafwa syndernas frltelse." Sledes: hwad helst jag knner eller ser hos mig, som r ondt, ware sig kallsinnighet och trghet, eller feghet och menniskofruktan, eller otlighet och wrede, eller orena lustar, eller hwad det m wara, s r det allt synder, hwilka wl frtjena att straffas, ngras och afbedjas. Men nden, frltelsen, den ryggas icke till en hrsmn, utan den har jag i Christus alldeles ofrminskad, s lnge jag hller mig till Honom genom tron; d jag ocks genom samma tro alltid har det sinne, att jag straffar mig sjelf, lider af det onda och hller med Anden. Sledes br jag wl med allwar erknna och straffa synden hos mig och frbttra lefwernet men hwad samwetet angr, eller mitt frhllande till Gud, br jag lefwa i en sdan frihet, likasom ingenting wore synd, likasom ingen lag funnes, hwarken ett eller tio bud, utan ssom wore jag redan i himmelen ty alldeles s str min sak infr Gud; ty der Gud talar om syndernas frltelse, om att ingen synd tillrknas m. m., der r det icke ordlek utan fullt allwar, gudomligt allwar och sanning. Detta r den frihet, till hwilken Christus har friat oss. Icke s att frsts, att ingen synd finnes hos en christen, eller att
ingenting wore synd, hwad han gr; utan ssom sagdt r, han r nu i det rike, der ingen synd tillrknas honom fr Christi skull, p hwilken han tror, och hwilken tagit all synd p sig det rike, i hwilket lagen icke har ngon frdmande kraft. Oroa och bekymra oss, kan hon wl, men frdma oss, kan hon icke. Lofwad ware Guds barmhertighet! Hrom har Luther de frtrffliga orden: "Emedan uti wrt ktt hftar en stndig synd, s lnge wi lefwa hr p jorden, och ingen nda och terwndning r p fel och frseelser, s r sannerligen af nden, att wi deremot hafwa en ewig frltelse, p det wi icke mtte fr syndens skull komma under Guds wrede, utan fr frltelsens skull lefwa under nden. Si detta r hans ewiga frbund, som str fast och icke wacklar, s att wra hjertan m derom wara frwissade, att synden icke kan frdma oss." Ja, wore din synd n som sanden i haf, S sger Guds heliga ord, Att Jesus dem alla dock planade af, Nr Han blef till synd fr oss gjord; Och wet, att hwad en gng Han tagit p sig, Det kastar Han aldrig tillbaka p dig Det r borta. Den 25 Augusti. Wi hafwa en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herren, Herren, den ifrn <sp>dden</sp> frlsar. Ps. 68: 21. Att ocks Guds barn, som ofta hjerteligen gldja sig i hoppet p den saliga stund, d de skola g frn uselheten in i herrligheten, likwl stundom bfwa och sky fr dden, kommer helt naturligt blott deraf, att de nnu icke ro idel ande, utan ock ktt, och att, ssom Luther sger, "det dumma kttet" icke wet bttre. r du frmmande fr Gud, r samwetet sjukt och du icke har wisshet om Guds wnskap, d r det icke underligt, att du bfwar wid ddens anblick och d r det hgsta skl, att du sker snart f denna wisshet; men d fwen de, som annars st i ett godt frhllande till sin Gud, stundom gripas af en besynnerlig bfwan fr dden, borde de dock mrka, hwadan denna kommer, nemligen endast af den arge satans "gldande skott", hwarmed den fienden, s lnge han kan, sker sarga de trognas bldiga hjertan. Der hjelper d intet annat n anropa Honom, som med makt utdref djeflar. Annars r det i tider af ddsfruktan isynnerhet twenne ting, wi borde wl besinna. Det frsta: att ingenting kan hnda oss, som icke wr trofaste Fader tillsndt oss icke ens s mycket som att ett hr faller af wrt hufwud mycket mindre det stora, att wi skulle flyttas ur tiden in i ewigheten. Wi borde dock icke s alldeles frglmma, att wr Frlsare, den trofaste och sannfrdige, har sagt: "ro ock edra hufwudhr alla rknade. Sljas icke tw sparfwar fr en penning; och en af dem faller icke till jorden eder Fader frutan. I ren mer wrda n mnga sparfwar." Ja, Herre! du hller oss wisst ngot mer wrda n en sparf! Tack och lof! D skall ingenting hnda oss utan din befallning. "Ingen dr af en hndelse", yttrar Krummacher, "utan man dr just i det gonblick, d man skall d, hwarken frr eller sednare." "Alla mina dagar woro skrifna i din bok, frrn ngon af dem war kommen", sger David. Och Job: "Du, Herre, har satt ett ml, hwilket ingen menniska fwerskrider." Dden r icke ett sjukdomens eller swrdets, utan ett Guds werk. Huru otillbrligt r det icke derfre, nr de christna mycket frukta fr dden! Ingen olyckshndelse, ingen menniskohand, ingen farsot kan skada dem, s lnge icke den timme slagit, som bredwid deras namn str infrd i den stora boken i himmelen.
Fr det andra: Om ock kttet stretar emot, r det likwl godt, nr Herrens stund kommer, att Han kallar oss. Fastn en moder ofta mste twinga ett barn till smns och hlla p dess sm armar, tilldess det, trttadt af grt, somnar, s gr det nd barnet godt, att det fick sofwa. S r det fwen fr en christen ett ondligt godt, nr han somnar in i tron frn en werld full af uselhet, faror, synder och sorger, fastn kttet icke lskar den smnen. Wi f ock tacka Gud, att denna wr obengenhet fr dden icke frdmer oss, d wi ju i allting lefwa p frltelse! nej, wr bendning str p en wida fastare grund, n att den skulle rubbas genom ngon slags swaghet eller synd, s lnge wi i allt hafwa wrt hopp under Christi wingar. Och nu, hwad hnder d, nr Herren kallar oss? O, d hnder det stora, hwarp wi s lnge tnkt, det hgtidliga intrdet i Herrens rolighet, i en werld, hwars herrlighet intet ga frut sett, och intet ra hrt. Tnk, d wi skola frlossas frn allt ondt i denna syndens och sorgernas onda werld och emottaga allt det goda, som en allsmktig Gud kan i sitt salighetsrike bereda sina wnner, nr Han just fretager sig att gra dem godt! S finna wi d, att fastn naturen icke lskar dden, utan krker sig och skyr fr honom, r han likwl mycket god och wlgrande, nr man blott insomnar under Christi wingar. Derfre bra de christna stilla sitt hjerta fr Gud och ska f en mild och frsonad stmning emot dden, att de icke falla i djefwulens snara och brja egenwilligt sky fr sin hulde Faders wisa och goda wilja med dem. Likwl r det alldeles i sin ordning, att en christen blir ngot underlig till mods, nr den sista gsten helsar honom. Att g frn en werld till en annan, o hwad r det icke fr ett steg! Att ur sitt sofrum framtrda infr den Hgstes ansigte, i kretsen af de heliga nglarna tnk, hwilken frndring! Af hwilken sllsam knsla mste icke hjertat klappa wid en sdan stund! Men hwad som r otillbrligt fr ett bendadt Guds barn, r denna egenwilliga afsky och otrosbfwan, hwarigenom man betraktar ddens inbrott ssom ett fiendtligt anfall, d den likwl kommer fr att befria oss frn allt ondt och bereda oss en god hwila. Skulle man wl anse det som ett fiendtligt anfall, nr en moder lgger sitt spda barn i waggan? Eller om jag wore insprrad af fiender i ett torn, och min konung komme med krigsmakt fr att befria mig der blefwe wisst strid och buller, men skulle wl jag d bfwa, ssom fr ett fiendtligt angrepp? Skulle jag icke betnka, att det war mig till godo! Skall jag blifwa ngslig, d ett hgtidligt tg af nglar nalkas, fr att rycka mig frn mina fiender och p mitt hufwud stta lifwets krona? Allt detta hnder ju sannerligen hwarje Guds barn i dess dd, s wisst som wr Frlsare sjelf sade wid sitt hulda afsked: "Jag kommer ter till eder, fr att taga eder till mig, att hwar jag r, der skolen I ock wara." Uppswulgen i segren r dden frwisst, S str det, ja, s str det skrifwet. Sitt wlde "frskrckelsens konung" har mist, Besegrad fr ewigt af lifwet. Hwad fruktar jag nnu och ngslar mig? Hwad? Nej, hellre jag sjunger, frimodig och glad, Uppswulgen i segren r dden! Den 26 Augusti. Den som blir fast intill ndan, han skall blifwa salig. Matth. 24: 13. Skriften gifwer wid handen, att wi nnu hafwa att wnta mycken yttre frfljelse, att wr fiende djefwulen skall p det yttersta hafwa en
stor wrede, wetande, att han icke har lng tid. Men fr att icke tala om kommande tider frfljelsen afskrcker, jagar och bjer redan nu mngen sjl ifrn Christi fotspr. Frfljelsen har mnga wgar och grader. Sedan ormens fiendskap emot qwinnans sd i kyrkans frsta tider s fruktlst frskte sin makt genom blodig frfljelse, gr han nu wanligen finare och frsigtigare till wga, men kan dock outsgligen pina och frskrcka wrt swaga ktt. Huru bittert f icke ofta trogna barn och tjenare i husen lida fr Christi namns skull, blott genom bittra ord och blickar! Huru blir icke en christlig handtwerkare eller handlande, som har hustru och barn att frsrja, frskrckt och plgad i sitt hjerta blott genom att se, huru de gamla kunderna draga sig tillbaka i fljd af deras christliga nit och beknnelse! Huru bittert fr icke ofta en trogen lrare bde hos frmn och hrare uppbra, att han strer den gamla friden och icke lemnar syndaskerheten, otron och ogudaktigheten i ro! D grufwar sig det swaga kttet fr lidandet; d r det fara, att man wiker undan och gr sig en egen beqwmare fromhetswg fr att njuta ro och fljer de frnuftiga rdgifware, som sga: Skona dig sjelf, detta wederfares dig icke. Denna frestelse blir isynnerhet d mktig, nr man frst blifwit p ett knnbarare stt frfljd och af frfljelsen trttad, och derp fljer ett stilla lugn, d werlden wisar ett blidt ansigte. Detta r fr det trttade sinnet en s mktig tjusning, att det r ett Guds under, om man icke d fwerwinnes. Men att ngon fwerwinnes, behfwer icke yttra sig uti en hel och ppen tergng till werlden, utan endast uti dessa nya jemknings- och klokhets-principer, hwarigenom man nu skall kunna p en gng wara bde Guds och werldens wn. D skall man icke gra det och icke det, som werlden misstycker och hwad Christus will, hwad sjlars wl fordrar, det efterfrgas icke. Deremot kan man nu deltaga i det och det, som werlden lskar, och om Christi ord och exempel, om enfaldiga sjlars anstt bekymrar man sig icke. S ser det ut, d den inre kraften r frswagad, och man brjar flja med windarna. Men hwad sger Skriften? S sger apostelen: "Ingen ibland eder lide ssom en mrdare, tjuf, illgerningsman, eller som den der trder in i en annans embete. Men lider ngon ssom en christen, skmme sig intet, utan prise Gud fr den delen". "Lider ngon ssom en christen", det r, d han lider blott fr Christi skull, fr tron, beknnelsen och Christi efterfljelse, fr det som klara, otwetydiga Guds ord fordra. Om han deremot gr ngot ondt och galet, eller trder in i en annans embete, d lider han icke fr Christi skull. Men de, som lida fr Christi skull, hafwa den strsta uppmuntran och trst i Skriften. Huru ljufligt och styrkande r det icke, d Christus sger: "Saliga ren I, nr menniskorna frsmda och frflja eder och sga allt ondt emot eder, ljugande fr min skull. Gldjens och frjden eder." "Ty hwar och en, som beknner mig fr menniskorna, honom will jag ock beknna fr min Fader, som r i himmelen. Men den som wedersakar mig fr menniskorna, honom skall jag ock wedersaka fr min Fader, som r i himmelen." "Och om werlden hatar eder, s weten, att hon har hatat mig frr n eder. Woren I af werlden, s lskade werlden det, som wore hennes; men efter det I icke ren af werlden, utan jag har utwalt eder ifrn werlden, derfre hatar werlden eder." Dessa ro hulda och ljufliga ord af Frlsaren. De skola ock tillrckligen trsta och styrka oss, om wi blott tro dem och st i en werklig bekantskap med den trogne Herren. Och hr r nu hela hufwudsaken, eller hwad som egentligen behfwes fr alla mtande strider och faror. Wi frga ofta med ngslan: "Hwar fr jag kraft till allt? Jag ser, hwad jag br gra, men hela nden bestr deri, att jag har ingen kraft dertill." O, att wi en gng lrde och trodde detta, som s ofta i Guds ord upprepas, att all kraft beror af den innerliga freningen och bekantskapen med Frlsaren. Det r aldrig wrdt, att du strider tnk aldrig p att segra i frestelsens stund det skall blott blifwa
wanmakt, nd och dd, s lnge du icke str i en frtrolig bekantskap med Frlsaren, utan nnu r sjuk i samwetet, bunden under lagen och frmmande fr Gud. Derfre r ingenting s ndigt som att komma till en hel troswisshet; ssom Skriften ju s uttryckligt betygar i de ofta upprepade orden: "Segren, som fwerwinner werlden, r wr tro. Frjd i Herren skall wara eder starkhet. Genom tron ro de gamla wordna kraftiga af swagheten, ro wordna starka i striden" o. s. w. Endast en hel troswisshet och frening med Christus, hwarigenom ni uppfyllas med den Helige Ande, ger oss den rtta lusten och kraften att kmpa och fwerwinna i allt, som kan mta oss. Den, som till nden trogen r, Skall lifwet f att rfwa; Det lif, som dden ej blir nr, Mnd Jesus oss frwrfwa. Gif oss, o Gud, en stadig tro Att Jesus hr omfamna Och sedan hamna, der sjlen hafwer ro Du oss till dig annamma! Den 27 Augusti. Jag utstryker dina missgerningar ssom ett moln och dina synder ssom en dimma. Wnd dig till mig, ty jag frlossar dig. Es. 44:22. I elnda sjlar, som aldrig finnen edert bttringsarbete, eder frkrosselse, nger, bn och helgelse, sdana de borde wara, och derfre bestndigt stn tillbaka ifrn den fulla trsten i Christus hren hr, hwad Frlsaren sger eder: "Jag utstryker dina missgerningar ssom ett moln och dina synder ssom en dimma. Wnd dig till mig; ty jag frlossar dig." Det r sannt, allt Guds ord talar om bttringens ndwndighet, om nger och bn m. m.; men att man will gra bttringen, ngern och bnen till en ny frsoning, att man fr de mnga stora bristerna i nger, bttring och bn icke wgar tro den fria nden i Christus "det r en smitta i dens mod, som ej wrderar Jesu blod". Det r bttring, nger och frkrosselse nog der, hwarest man icke mer kan f ro i werlden eller sin egen fromhet; det r frkrosselse nog der, hwarest man fr sin owrdighet icke wgar tillegna sig den stora ofrskyllda nden, wore det ock endast din bristande frkrosselse, din hrdhet och lttsinnighet, som frkrossar dig. Det r just bristen i ngern, bttringen, bnen, som ofta allramest frkrossar och utblottar oss. Att d icke wilja, s oskicklig och owrdig, fly till Christus och omfatta hans frtjenst o, "det r en smitta i dens mod, som ej wrderar Jesu blod" det r att gra sig sjelf alltfr wigtig. Du gller icke s mycket, hwarken med dina synder eller din bttring; du fljer med p det stora kpet, om du nu blott will emottaga och tro Guds stora nd. O, frstode wi Guds gfwa! Frstode wi, hwad som ligger under de orden: "Jag utstryker dina missgerningar." Frst ser jag der ter, hwad allt Guds evangelium frn werldens begynnelse frkunnat, att det war Guds stora ewighetsrd, att all werldens synd skulle lggas p en och med "ens lydnad", lidande och dd frsonas, afplanas och borttagas. "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd fr oss." Si, det r hemligheten, att all synd r till sin frdmande kraft redan i Christi dd borttagen, alldeles "i hafwets djup kastad", s att den aldrig mer gr hinder fr nden, s att ingen frdmes egentligen fr synden, utan endast fr sitt bortoblifwande frn nderiket. O, att menniskor wisste, att deras synder redan ro borttagna! O, att de wisste, att de allt ifrn Christi dd haft syndernas frltelse sig frwrfwad!
Detta r det frsta. Fr det andra ser jag ter hr det brinnande krlekshjertat i Christus. Jag ser, att den kre syndabraren icke r missnjd derfwer, att Han arbetat med wra synder. Han har gjort det i fwerfldade krlek. Ltom oss d icke s alldeles frgta wr Herres Christi krlek! "Blifwen i min krlek", sger Han, "ingen har strre krlek, n att en lter sitt lif fr sina wnner." Men Paulus anmrker, att Han ltit sitt lif fr sina ovnner. Gr s en sund slutsats och sg, om icke hans krlek d mste wara alldeles fri och oberoende af oss och wrt frhllande? Kortligen: d du ter uppfylles med dessa tankar: "Om jag blott wore s och s; jag r icke, ssom jag br, icke s frkrossad och allwarlig; jag r s hrd, kallsinnig, lttsinnig, skrymtaktig, syndfull, och huru kan jag d tro, att jag har Guds nd?" s mrk en gng, hwad som uti allt detta ditt tal r medelpunkten, omkring hwilken alla dina tankar wnda sig, och hwarp din tro beror, nemligen det lilla ordet: jag "om jag wore", "om jag kunde", heter det det r di tt jag, som r s betydande; du will sjelf wara rttfrdig och s blifwa din egen frlsare. Wakta dig fr den smittan! Paulus war s rdd fr den ringaste inblandning af ngon egen trst, att han hll sin hgsta rttfrdighet fr skada och trck, sger han p det jag m warda funnen i Christus, icke hafwande min rttfrdighet, som kommer af lagen, utan endast den, som kommer af Christi tro. Och mrk hr, att d wi s idkeligen sga: jag, jag, upprepar ock Herren sitt jag och sger: "Det r sannt, du r icke, ssom du br, du r i allt brottslig och owrdig; men jag, jag, jag utstryker din fwertrdelse ssom ett moln." Prisadt ware hans namn! Derfre, d du sger: "Jag ngrar icke synden rtt!" s sger Han: "Nej, icke att du har rtt ngrat; jag har ngrat fr dig (i rtagrden); jag, jag utstryker." Du sger: "Jag beder icke rtt." Han sger: "Nej, icke att du har bedit rtt! jag, jag har offrat bn och kallan med starkt rop och trar; jag utstryker." Du sger: "Jag r icke rtt angelgen." Han sger: "Nej, icke att du har kallat mig; men jag har warit angelgen om dig, jag har arbetat, jag, jag utstryker dina missgerningar ssom ett moln och dina synder ssom en dimma." O, skulle wi icke wrda hans ndefulla tillsgelser, dmjukt falla ned fr Honom och tacka och beknna: Icke oss, icke oss, Herre, utan ditt namn gif ran! Du, du allena r rttfrdig och gr den rttfrdig, som tror p dig. Herre frka oss tron! Pris ware dig, som mandom tog Att lif t werlden gifwa! Din krlek blott dig dertill drog, Wrt hopp du wille blifwa. Du sg wr synd och stora nd, Oss frestod en ewig dd, Och helwetet lg ppet. D tcktes du frbarma dig Och kunde icke lida, Att mrkrets makt oss tog till sig; Du wille fr oss strida. Du kom till oss i werlden ned, Beredde oss en ewig fred Med blod och dd och pina. Den 28 Augusti. I hustrur, waren edra mn underdniga, ssom tillbrligt r i Herren. Col. 3:18.
Grunden till hustruns alla pligter emot sin man bestr i underdnigheten. Apostelen hade kunnat nmna flera pligter, ssom wnlighet, trohet, husaktighet m. fl., men han nmner blott den, som r hustruns srskilda pligt: waren underdniga. Detta war ock det enda bud, som Herren Gud i begynnelsen gaf qwinnan, d Han sade: "Din wilja skall wara din man undergifwen, att han skall wara din herre." Sedan kan mannen alltid pminna om, hwad han widare skar; derfre kunde apostelen s kort uttrycka hustruns pligter. Men hr hra wi genast mngen hustru frga: Skall d mannen regera, huru helst han will? Swar: Icke s! fwen han fr sina regler att rtta sig efter. Men om han icke rttar sig efter dem, s se d, hwilket tillgg apostelen genast hr gr, d han sger: "Ssom tillbrligt r i Herren." Det r icke fr mannens skull, eller med afseende p hans fullkomlighet, som hustrun skall wara underdnig, utan: "ssom tillbrligt r i Herren", sledes fr Herrens skull, ehwad mannen fullgr sina pligter eller icke. Apostelen Petrus sger redan om blott mensklig ordning, att man br wara den underdnig fr Herrens skull, huru mycket mer en rent gudomlig ordning, ssom denna r. De orden: ssom tillbrligt r i Herren, innefatta tw ting. Frst att hustrun skall wara sin man underdnig fr Herrens skull, af christlig grund, ssom redan r sagdt; fr det andra att det br ske p ett christligt stt, p ett stt, som fwerensstmmer med Herrens ord: att hon r s underdnig, som Herren befallt; att hon sledes lter mannen wara sin herre, och att icke blott hennes ord och gerningar, utan hennes wilja r honom undergifwen "din wilja skall wara din man undergifwen" att hon med hjertans lust, "fr Herrens skull", gr sin mans wilja till sin wilja. Men hit hrer d ocks andra sidan, att d du gr allt fr Herrens skull, du aldrig lter frm dig att wara din man s lydig, att du skulle blifwa din Gud olydig. Utan ifall mannen skar ngot emot Guds bud, d gller den allmnna regeln: Man mste mer lyda Gud n menniskor; hwarom ock kyrkolraren Gregorius sger: "Hustrun skall s wara sin man till behag, att bon icke blir sin Skapare till missbehag." Men i allt frigt lrer Skriften uttryckligt, att hustrun skall wara sin man underdnig uti allt; ssom apostelens ord lyda: "Hustrurna ware sina mn underdniga, ssom Herren; ty mannen r hustruns hufwud, ssom ock Christus r frsamlingens hufwud. Ssom nu frsamlingen r Christus underdnig, s
skola ock hustrurna uti allting wara sina mn underdniga." Detta r ju hga och herrliga bewekelsegrunder! Ssom Christus r frsamlingens hufwud, och frsamlingen, hans brud, "Lammets hustru", r Honom underdnig; s r mannen hustruns hufwud, af Gud dertill frordnad, och s br hustrun wara mannen underdnig. S sger ock Petrus: "Hustrurna ware sina mn underdniga, p det ock de, som icke tro p ordet, m af hustrurnas umgngelse blifwa wunna utan ord, nr de frmrka eder kyska umgngelse med fruktan." Hr talar apostelen om hustrur, som hade rentaf hedningar till mn, hwilket i apostelens tid ofta war fallet, d evangelium frsta gngen predikades och af tw hedniska makar den ena blef omwnd. Fastn nu den christna och upplysta hustrun hade en hedning till man, bjuder dock apostelen, att hon skall wara honom underdnig. O, att hwarje christlig hustru wille mrka p detta! Om du r omwnd och din man icke; om du ock r frstndigare och skickligare n din man, din pligt blir dock densamma att wara honom underdnig, s lnge han icke krfwer en bestmd synd af dig. Tnk, hwilket groft och ogudaktigt wsende mste rda hos en hedning! Och dock bjuder apostelen, att en christlig hustru skall wara honom underdnig, och will, att om hon icke med ord fr predika fr honom, hon dock m gra det med sin christliga undergifwenhet, mildhet, wnlighet, trohet, d mjligen fwen
han, bewekt af dmjukhetens och krlekens frsmltande kraft, stannar fr Guds ord, besinnar sig och sger: Jag ser p min hustru, att de christna ro ett godt folk; Gud hjelpe ock mig att blifwa en christen! Gifwe Gud, att hwarje christen hustru besinnade detta och allt, hwad wi nu sett om hennes pligter! Det r wisserligen pkostande fr ktt och blod, hwilket gerna will resa sig emot Guds ordning och sga: Skall jag alltid wara underdnig? Men der Christi Ande bor, der mste kttet korsfstas, och der br det wara fwermttan ljuft fr anden att f weta, hwilka gerningar Gud will hafwa af oss, och att f gra det, som man med wisshet wet behagar Honom. Ssom Luther hrom sger: "Det r en hg och del skatt, som en hustru kan hafwa, nr hon s skickar sig, att hon r mannen underdnig, att hon nemligen d r sker, att hennes gerning behagar Gud. Hwad strre gldje kan wl wederfaras henne? Derfre, den som will wara en christlig hustru, hon br tnka s: Jag will icke se p, hurudan man jag har, om han r god eller ond; utan derp wlll jag se, att Gud har satt mig uti ktastndet, och derfre will jag wara min man underdnig och lydig." Troende qwinna, christliga maka, Herren har bjudit: din wilja frsaka! Gr det t Honom, om knslan n lider, Frjden och lnen Han gifwer omsider. Blif i det dyra namn, som allena Friden kan gifwa och hjertan frena! Omsorg, bekymmer i hemmet, det kra, Ensam du br ej, ty Herren r nra. Den 29 Augusti I mn, lsken edra hustrur och waren icke bittra emot dem. Col. 3:19. Ssom grunden till hustruns pligter r underdnighet, s r grunden till mannens pligter: krleken. "I mn, lsken edra hustrur". Der blott krlek r, der fljer ock allt annat af sig sjelft; ssom apostelen sger: "Krleken r tlig och mild, han frdrager allting, tror allting, hoppas allting, han tnker intet argt" o. s. w. Men fr att betrakta den kta mannens krlek till sin hustru, ltom oss srskildt samla wr uppmrksamhet omkring den hgtidliga framstllningen derom i Eph. 5. Apostelen sger: "I mn, lsken edra hustrur, ssom ock Christus lskade frsamlingen och har utgifwit sig sjelf fr henne. S skola ock mnnerna lska sina hustrur ssom sina egna kroppar. Den som lskar sin hustru, han lskar sig sjelf. Ingen har ngon tid hatat sitt eget ktt, utan hellre fder och fodrar det, ssom ock Herren frsamlingen." Se hwilken hg bild till hg ra fr ktakrleken att den afbildas med Christi krlek, hwilken fwergr all kunskap! Ltom oss nu bese lrdomarna hraf. Det mest utmrkande i Christi krlek till frsamlingen r, frst, att Han lskar ofrskyldt, utan wr frtjenst eller wrdighet, blott p Fadrens ewiga utkorelse; hwarom Han sjelf sger: "De woro dina, och du har gifwit mig dem. Allt, det du har gifwit mig, har jag frwarat. Och ingen skall rycka dem utur min hand; ty Fadren, som har gifwit mig dem, r strre n alla." S skall ock mannen lska sin hustru fr Fadrens wiljas skull, utan afseende p hennes strre eller mindre fullkomligheter, blott derfre att Fadren gifwit honom henne, att hon r hans hustru. Den krlek, som beror af egenskaper, af bttre och smre stunder, r en flyktig, obestndig och ytlig krlek. Om Christus hade lskat oss s, d hade Han icke gifwit sig sjelf ut fr oss. Nej, att Gud gifwit dig denna maka, frt henne i din famn och sagt: Denna skall wara din, lska denna, hll dig till denna si, det r tusen gnger mer n
alla de sknaste egenskaper hos en qwinna! Fr det andra, Christi krlek gjorde Honom och frsamlingen till ett; ssom apostelen hr genast anmrker: "Wi ro ledamter af hans kropp, af hans ktt och af hans ben." S, tillgger apostelen, ro ock kta makar wordna ett, af de tw warder ett ktt. Detta sker dock icke blott genom krleken, utan grundar sig egentligen p en Guds tanke wid qwinnans skapelse. fwerwgom blott den mrkliga berttelsen derom i 1 Mos. 2. Frst omtalas, huru Gud skapade qwinnan af ett refben af mannen, och huru mannens frsta utrop, d han sg qwinnan, war: "Detta r dock ben af mina ben och ktt af mitt ktt." D fljer just derp Guds frsta ord om den ktenskapliga freningen, s lydande: "Frdenskull skall en man fwergifwa fader och moder och blifwa wid sin hustru, att de skola warda till ett ktt." S har Herren Christus sjelf frklarat saken, d Han pminte fariseerna om denna Guds stiftelse och sade om kta makars oupplsliga frening: "S ro de nu icke tu utan ett ktt." Derp grundar sig nu det apostelen hr sger, att mnnerna skola lska sina hustrur ssom sina egna kroppar, nemligen ssom werkligt warande deras egna kroppar; ty mrk, hwad som fljer: "Den som lskar sin hustru, han lskar sig sjelf; och ingen har wl ngonsin hatat sitt eget ktt" m. m. Borde icke denna omstndighet wcka mngen man till besinning och mer krlek till sin kta hustru? Fr det tredje, Christi krlek war en uppoffrande krlek; Christus har lskat frsamlingen och gifwit sig ut fr henne, derjemte fder och fodrar Han henne; och icke det allenast, utan Han gifwer henne ocks hennes gladare stunder, hennes frjder och wederqwickelser. S skall ock mannen gra allt, fr att icke blott frsrja sin hustru, utan ock bereda henne trefnad och wederqwickelser, ssom krleken ju sjelfmant gr. Kortligen, alla mannens pligter innefattas i krleken. "I mn, lsken edra hustrur!" Men apostelen tillgger widare: "Och waren icke bittra mot dem." Det r sannt, Gud har gifwit eder herradmet, hustrurna ro skyldiga underdnighet; men tnken icke derfre, att I mn efter behag fritt flja ett wredgadt sinne, wara wresiga och hrda i ord och bemtande mot edra hustrur, utan waken fwer eder sjelfwa! Apostelen Petrus sger: "I mn, bon nr edra hustrur med frnuft och gifwen det qwinliga krilet, ssom det der r swagast, sin ra, ssom ock medarfwingar till lifwets nd, p det edra bner icke blifwa frhindrade." Wi ro alla swaga kril, "lerkar", men likwl r qwinnan det swagare krilet; huru kan d mannen wnta en sdan fullkomlighet af henne, att han aldrig skulle frdraga ngot fel? Han br derfre anwnda sin makt "med frnuft" och aldrig glmma, att qwinnan r fr Gud lika hgt aktad, ty fwen hon r medarfwinge till lifwets nd. nnu en gng sagdt: Hon r skyldig att wara underdnig, det r sannt, och du har makt att befalla; men anwnd din makt s, att du icke gr skada p det swaga krilet eller werktyget, att icke hennes sinne helt nedstmmes och frslas fr dig. r dig en lska och Bristerna Swagheten maka beskrd, wrda den gfwan; grannlaga fyll, wrna och std!
Wet, att din maka dock br Sknaste smycket bland alla. G1m ej, att sdan hon r, r hon en gfwa af Gud. Den 30 Augusti. Waren nyktra och waken. 1 Petr. 5:8.
En wg, p hwilken mnga saliga Guds barn frlora lifwet, r:
den andliga lttjan bortlggandet af wapnen, frsumlighet i ndemedlens bruk, samt i trons och goda gerningars fwande. I brjan af ndewgen war det s krt att f umgs med ordet, lsa, hra, tala, skrifwa om Christus, om tron, om nden, om krlek och goda gerningar, samt att i bnen tala med sin Gud och wid nattwardsbordet bespisas af Honom. D woro ock alla dessa stycken lifliga och dyrbara fr hjertat, och hela wsendet war christligt. Men efter ngot r blef detta allt mindre angelget, d kommo till fwentyrs nya groml och hinder; djefwulen gjorde dessa mycket wigtiga och ingaf sjlen dessutom, att hon ju wisste, hwad hon behfde weta, kunde nu ngon tid lefwa af minnet och hoppas, att Gud wl skulle uppehlla lifwet. Kan han nu blott fra sjlen ifrn ordet, d kan han sedan fra henne, hwart han will, ingifwa henne hwad som helst. Detta r en wg till allehanda afwgar, sjukligheter och fall. Snart ser sjlen icke flera synder hos sig, n dem frnuftet straffar; snart tror hon icke mer om nden, n hwad hon anser sig wrd att f tro; men d syndaknslan utdr, har hon nog trst nd. Och s str hon snart ter blott i ett naturtillstnd. Till den andliga lttjan hr ocks att frsumma ordets efterlefnad och att icke gifwa akt p Andens rst. I brjan wille sjlen gra allt, hwad Herren har befallt oss, war uppmrksam p alla christliga pligter. Wisst icke kunde hon fullgra dem alla, dock stod hon i uppst och strfwan derefter och hll hwarje brist deruti ssom en synd, den hon infr Gud beklagade, bedjande om frltelse derfr samt om nd och kraft till frbttring. Nu deremot brjar hon frestta sig sjelf ett wisst mtt, huru mycket hon kan och skall gra; och allt det friga lemnar hon alldeles, strfwar icke derefter, tnker icke derp. Och nr hon slunda icke far efter mer, n hwad hon redan gr, blir deraf en naturlig fljd, att hon icke fr ngon brist att ngra, att hon snart r s god, som hon will. All sjelfbeltenhet kommer nemligen blott af lttja och utaf frgtande af Guds helighet, Guds buds andliga kraf. Och nr nu menniskan r njd med sig, icke mer knner skuld och brist, hwad r d tron och hela det andliga lifwet? Hwad r d Christus fr henne? En drmbild, eller wl en heliggrare, men icke en frswarare nr Fadren; en konung, hwilken man skall beknna, hylla och hedra, men hwilken i sanning i hjertats djup icke r s wigtig, kr och oumbrlig, som en frswarare wore, hwilken str i Guds syn fr oss och stundligen r wr enda rttfrdighet. Kortligen, Frlsaren, Frsonaren har fr hjertat frlorat sitt rtta och egentliga embete och wrde, r icke i sanning hjertats lif och trst, utan r det endast i inbillningen och i munnen. Nr frsta stycket, bttringen, syndens knsla, r frloradt, s r bde det andra och det tredje falskt. Det r p denna wg, som det af en christen blir en farise. Af denna lttja kommer fwen en annan olycklig fljd, nemligen denna tomhet i sjlen, denna ledighet, ledsnad, ljumhet och skerhet, hwarigenom alla portar ppnas fr djefwulen och hans sllskap. D der icke mer r ngon strid eller ngon segerfrjd, ingen synd, ingen nd, ingen bn, ingen gldje fwer nden, kortligen ingen fning, s r christendomen snart utlrd, har intet synnerligt uti sig, endast ledsnad och tyngd. Detta r det tillstnd, som Christus kallar, att huset r rensopadt och wl tillpyntadt. Dit gr djefwulen och gifwer sjlen en sysselsttning i ledsnaden, en uppfyllelse i tomheten ngon afgud, eller ngon syndalusta, som han framstller mycket behaglig och ljuflig och intet farlig. Denna smakar nu owanligt wl efter fastandet, emedan der r frut s tomt, s ledigt, der war ingen fning, ingen skatt, intet krt sllskap fr hjertat; och menniskohjertat r s danadt, att det alltid will hafwa ngon uppfyllelse, ngon skatt, ngot sllskap d nu skatten saknas, gldjen fwer nd, umgnget med Gud och abbaropandet upphrt, d smaka och intaga de nya sakerna, d super hjertat i sig, hwad
djefwulen erbjuder, ssom en tom swamp suger i sig watten. Och med denna lustan eller afguden, t. ex. werldswnskap, eller werldsra och utmrkelse, eller jordisk winning, eller wllust, eller ngon annan afgud med denna gr den gamle "starke" med sina sju nnu skadligare andar der in, "och de bo der". Det r sannt, wl fr hwarje christen frebr sig mycken andlig lttja och frsumlighet; men derwid br den tskilnad mrkas, dels att deras fwerklagade trghet ofta r blott en saknad af knslans liflighet, under det de dock dagligen st i fning, bruka ndemedlen och fara efter att bde tro och lska; dels att fwen om werklig lttja intrffar, men de likwl lta Herrens Ande straffa och uppwcka sig, s att de rdas derfr, begynna taga till ordet och hos Gud ska nd att blifwa bttre, s blir dock der icke dd. Men gr det deremot s, att man icke har ngra bestraffningar fr sin lttja, eller icke fr tid att lyssna till Andens wckelser, utan det fr g an och g fram, s illa det r, d lutar det till fall och dd. Herre, m jag stdse Uti fning st, S att intet hindrar Mig din wg att g. Ware du s dag som natt Hjertats enda skatt. Lt mig aldrig finna Ro frutom dig. Blif allt mer omistlig, Kr ock dyr fr mig, Tills jag ntt min wandrings slut Och fr hwila ut. Den 31 Augusti. Guds frid regere i edra hjertan. Col. 3:15. Att wi skulle hafwa frid med Gud, war det frnmsta mlet fr hela Christi frsoning. "Npsten ligger upp Honom, p det wi skulle hafwa frid. Rttfrdighetens frukt skall wara frid, och rttfrdigbetens nytta skall wara ewig stillhet och skerhet. S att mitt folk skall bo uti fridshus uti trygga boningar och i skn rolighet." Och Paulus frklarar det s: "D wi ro wordna rttfrdiga af tron, hafwa wi frid med Gud genom wr Herre Jesus Christus." Nu, s talar Skriften. Skulle icke d Guds frid regera i hwarje troende hjerta? Eller r det icke sannt, hwad Skriften sger, att d wi blifwit rttfrdiga af tron, hafwa wi frid med Gud? Skriften kan icke ljuga. Hwadan kommer det d, och hwad betyder det, att likwl denna werkliga frid med Gud r en s sllsynt gst ibland oss? Wi tala icke om dem, som aldrig ens weta, hwad en sann frid med Gud will sga. Dessa hafwa antingen s mycken frid af annan art, att de aldig kunna f Guds frid, de lefwa i skerhetens frid, en frid, som kommer af ett friskt, ltt blod, eller af god lekamlig stllning och dylikt. Eller ock ro de wckta, jagade och marterade trlar under otro och lagarbete, inwrtes gnagna af en pinsam oro, af fruktan och styng i samwetet. Dessa borde blott mrka, att det fattas dem ett wigtigt stycke, ty Skriften sger ju uttryckligt, att d wi ro wordna rttfrdiga af tron, hafwa wi frid med Gud. Eller mnne Skriften ljuger! Frstr du icke, att det fattas dig den werkliga tron? Men wi wilja tala om dem, som hafwa kommit till tro och frid, men ter nedsjunkit i ofrid, rddhga, mrker och trlsinne, och hwilka sucka: "Min npst r hwar morgon fr handen; waknar jag, s r det
rddhga; somnar jag, s r det ngslan; mitt lif r suckan." D frgas: Hwad r orsaken, att fwen troende sjlar ofta g i ofrid och qwal? Swar: Att en christen blott saknar knslans frid, under det han dock ser p Christus och evangelium, men han fr det icke s in i hjertat, att det ger lif och frid, detta r mer pinsamt n farligt. Ty om han dock kan sga: "Likwl blir jag, Herre, stdse wid dig; om mig n kropp och sjl frsmktade, r du, Gud, alltid mitt hjertas trst och min del. Om du n lter mig wandra i en mrk dal, s r du dock trofast, och det blir efter ditt ord." Si, om jag nnu kan tala s med min Gud, d r det icke farligt, d r den ofriden icke till dds, utan till Guds ra; d kan den best blott uti ett Guds frdljande, en behflig tuktan, eller ock uti en naturlig sjuklighet, som icke alls rr sjlen. Men d man r utan allt fste i ordet, tnker hit och dit, ser p sina synder och sina pligter och sina fretag att hjelpa sig, men allt r trldom och rddhga; d r det fara p frde, d r det en otro och ett trlsinne, som kan blifwa till dds, om der icke snart blir hjelp och trst. Hwad bra d sdana sjlar gra? Frst bra de upphra med allt eget grande; de bra lta straffa sig fr sin otro och sjelfrttfrdighet och besinna, huru de dermed frsmda den kre Frlsaren fr allt, hwad Han s rikligen har gjort och lidit fr oss samt i ordet och sakramenterna sknkt och tillsagt oss. De bra wakna och besinna sig, att de g och skda blott p sig sjelfwa, sina synder och sina knslor, liksom deras synder nu gllde mer n hela Christi frtjenst, och deras tankar, knslor och tycken gllde mer n alla Guds wittnesbrd, bde Andens, wattnets och blodets! De bra besinna sig, att de g och tnka, gissa och mena hit och dit och wnta swar p sitt hjertas frgor ur luften, d Herren lemnat swaret i sitt ord och sina sakramenter. Derfre nr dig fattas frid med Gud, nr i ditt hjerta r mrkt och ngsligt, stt dig icke ned att blott tnka hit och dit, huru det m wara med din sjl och med Guds nd emot dig. Tag dig icke heller fre att blott arbeta p ditt hjerta, att det m tnka godt om Gud. Nej, hr, ls, betrakta evangelii ord, under suckan till Gud om ppnade sinnen, om trons gfwa. Och si, om du blott fr gonen ppnade, s att du ser Guds herrlighet i hans evangelium, s skall du f stor, outsglig frid. Den wrsta fridstraren och anfktningen bestr i wra synder samt i twiflen p wr omwndelse och rttsinnighet. Men nu sger apostelen: "Wi wordo frlikta med Gud genom hans Sons dd, den stund wi nnu woro ownner." Om jag r i den anfktningen och sorgen, att jag icke r rttligen omwnd och derfre icke fr tro, s sger apostelen, att wi blefwo frlikta med Gud, den stund wi nnu woro ownner icke den stund wi blefwo omwnda och Guds wnner och genom hans Sons dd, icke genom wr bttring, nger och tro. Kunde jag blott tro detta, att hela werlden blef i Christi dd frlikt med Gud, och att p gonblicket nr denna nd blir mitt hjertas freml, dess trst eller tminstone lngtan, jag genast r rttfrdig och salig, att jag sledes br tro p en nd, som finnes till, frrn jag tror, som finnes till fr hela werlden; d mste jag ju f en stor, hg och salig frid fr den nmnda anfktningen. Och nr en om sin synd och sin bttring bekymrad sjl fr denna trst, d r der bde omwndelse, bttring och tro af rtta slaget. Lofwa Herren, min sjl, Allt r godt, allt r wl, Du behfwer ej srja nu mer, Det r frdigt och gjordt, Hwad du gra har bort, Gud till dig i barmhertighet ser. O, hwad under af nd I Guds ewiga rd,
Att wi sdant f lita upp. Nr Guds Son r wr frid I all mda och strid, O, hwi frukta och ngslas wi d? Den 1 September. Derfre beprisar Gud sin krlek till oss, att Christus r dd fr oss, nr wi nnu woro syndare. Rom. 5:8. Gud "beprisar dermed sin krlek", sger apostelen, "framstller sin krlek", d. . frklarar och bewisar den infr hela werlden, "gr den s sior, s wiss och uppenbar, att det icke r mjligt, att en menniska, som rtt betnker detta krleksbewis, kunde twifla derp" (Luther). Den som ock eljest wore full med twifwel p Guds krlek, full med samwetsoro och bfwan fr Guds wrede fwer synden, borde dock wid detta bewis begynna att ana ngot om Guds hjertelag, begynna inse och frst, att med allt Guds heliga nit emot synden Han likwl mste hafwa i sitt hjerta en ondlig krlek och warkunsamhet fwer syndarena. Sdant hade wi aldrig kunnat tnka, om icke Gud sjelf genom detta stora bewis uppenbarat det. Dermed beprisar Gud sin krlek till oss; ssom ock Christus anfr endast detta bewis, d Han will frklara sin Faders krlek till oss: "S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son." S sger ock Johannes, att detta r det egentliga bewiset: "Derp knna wi Guds krlek, att Han har ltit sitt lif fr oss." Och ter: "Derp r Guds krlek till oss worden uppenbar, att Gud har sndt sin ende Son i werlden, att wi skola lefwa genom Honom." Och wi hade eljest aldrig kunnat tnka ngot sdant om Guds hjertelag. Derfre heter det ock rtteligen, att Gud har slunda framstllt sin egen krlek det r endast Guds egen exempellsa krlek, som p detta stt bewisat sig. Nr wi lska ngon, mste det wara en wn, eller tminstone en god, lskwrd menniska; se wi twrtom ngot frhatligt hos en menniska, eller hon r wr own och belackare, d plga wi icke lska, utan hata en sdan. S r det med wr krlek efter naturen. Men Gud, som har det hgsta hat till synden och derjemte ser oss allesammans fulla med synd, Han har dock en sdan krlek till syndaren, att Han hellre gaf sin lsklige Son i dden, n Han wille se syndarens dd. Och nr wi rtt betnka, hwad apostelen s ofta upprepat, nemligen att Gud gjorde detta fr ogudaktiga, fr syndare, fr ownner, mste wi wl med stor frundran frga: O du milde Gud, hwadan har du dock en sdan krlek? r det sannt, att du s lskar? Och hwad r det, som bewekt dig till en sdan krlek? S beknner en gammal och till himmelriket lrd Guds tjenare, att han lnge hade frdjupat sig i den frgan, hwad som kunde wara den egentliga bewekande orsaken och grunden fr Guds krlek till syndare; och han sger sig omsider hafwa kommit till detta slut i frgan: "Gud lskade, derfre lskade Han." Orsaken lg just i Guds egen krlek; Han hade ett sdant hjerta, som lskade, derfre lskade Han. Gud har sjelf frklarat sin krlek med bilden af en moders krlek. D du ser en moder med outtrttlig krlek bra och skta sitt sjuka barn den ena dagen efter den andra, och fwen under natten, d andra menniskor sofwa, lika ofrtrttligt waka wid dess bdd eller bra det p sina armar, ett barn som nnu intet annat gjort n med alla sina behof af hjelp, af ans och sktsel utmatta sin moder, och du frgar henne, hwarfre hon nnu s lskar det; s kan hon intet annat skl gifwa, n att hon knner det s i hjertat, hon skall undra p din frga och sga: Det r ju mitt barn. Att hon lskar sitt barn, r sledes en naturens lag fr modershjertat; hon behfwer icke lgga sig det, och det betecknar icke ens en from moder, utan endast en moder. Och denna modershjertats natur r s mktig, att om barnet ock framdeles blir ett sdant sorgebarn, som fr sina brott faller i den borgerliga
rttwisans hnder och mste straffas, kan en naturlig moder icke med likgiltighet tnka derp, utan har derwid nnu det bittraste lidande. Sdant r modershjertats natur. Tnk, om det ock r s med Guds hjerta! Tnk, om Gud har en lika djup krlek till oss, som en moder har till sitt barn! Men Herren Gud sger sjelf, att Han har en nnu djupare krlek. S sger Herren: "Mnne ock en qwinna kan frgta sitt barn, s att hon icke frbarmar sig fwer sitt lifs son? Och om hon n frgte honom, s will jag dock icke frgta dig." "Och derp knna wi Guds krlek, att Han har ltit sitt lif fr oss." Men hrwid hafwa wi dock widrrt nnu en omstndighet, som kan frklara Guds krlek till menniskan. Det r en krlek till barnet. Sdant antyder Herren dermed, att, d Han talar om sig sjelf, Han frgar: "Mnne ock en qwinna kunna frgta sitt barn?" Huru djupt fallna och mkligt wanstllda barn wi ock ro, och huru lngt bortkomna i synd och ogudaktighet, kan Gud dock icke frgta, att menniskan r hans barn. Han sger sig hafwa en moders krlek till oss. Herren Gud har dock skapat oss till sina barn och arfwingar. Och d djefwulen frfrde oss, wille Gud dock icke dermed lemna honom rofwet. Han wille nnu gra ngot fr att frlsa barnet. Detta kan till ngon del frklara denna annars obegripliga Guds krlek, att Christus r dd fr oss, d wi nnu woro syndare. Jag wet, att Herren r min Far Och jag hans kra barn, Ty Han r den, som sjelf mig har Gjort fri frn syndens garn. Jag wet, hans krlek r s stor Att den tar aldrig slut; S lnge jag hos Honom bor Han ej mig drifwer ut. Den 2 September. Hwilken r Gud fwer allting, hgtlofwad ewinnerligen. Amen. Rom. 9: 5. D detta sges uttryckligen om Christus, nemligen att Han r "Gud fwer allting, hgtlofwad frn ewighet till ewighet", s hafwa wi hr ett af de mrkwrdigare sprken om wr Herres Jesu Christi ewiga gudom. Apostelen hade frst talat om Christi menskliga hrkomst, och d war det just nu p sitt stlle att ocks erinra om hans gudomliga natur. Och hr gr han det med s klara och otwetydiga ord, att detta stlle alltid medfrt ett swrt bekymmer fr dem af wr Herres fiender och hans gudoms frnekare, hwilka i sin drskap dock icke kunnat bortkasta hela Skriften. Men desto mer dyrbart r detta sprk fr alla troende, srdeles fr dem som blifwit wl beskjutna med twiflens gldande skott. Har du ock aldrig twiflat p Christi gudom, s betnk likwl storheten och wrdet af den tro, som du d beknner! Tror du werkligen, att den ewige Guden blifwit menniska som wi, synden undantagen? Betnk en gng, hwad det innebr och medfr. Och tnk, om wi icke hade tillrckliga wittnesbrd hrom! Prisom d Gud, att Skriftens wittnesbrd i denna wr hgsta lifsfrga ro s tillrckliga och otwetydiga. Wi wilja erinra oss ngra ibland dem. Ibland mngden af dessa wittnesbrd upptaga wi nu endast sdana, som tala om, hwad Christus warit och gjort fre sitt menniskoblifwande. Sdana ro fljande. Han framstlles sga till Fadren: "Brnnoffer och syndoffer behaga dig icke; d sade jag: Si jag kommer; i boken r skrifwet om mig, att jag skall gra din wilja, o Gud." Och ter: "Efter barnen
hafwa ktt och blod, r ock Han worden delaktig deraf." Uti dessa stllen uttryckes, att Han warit till fre sitt menniskoblifwande. S ock i det mrkwrdiga stllet Joh. 1: "I begynnelsen war Ordet, och Ordet war nr Gud, och Gud war Ordet. Genom det ro alla ting gjorda, och det frutan r intet gjordt, dom r gjordt. Och Ordet wardt ktt och bodde ibland oss; och wi dgo hans herrlighet, dsom enda Sonens herrlighet af Fadren, full med nd och sanning." Hr sges uttryckligt, att densamme, som i begynnelsen skapade allting, wardt ktt och bodde ibland oss. S ock i Phil. 2, der det sges om Christus, att "ndock Han war i Guds skepelse, rknade Han icke fr rof att wara Gud jemlik, utan frnedrade sig sjelf, tagande p sig en tjenares skepelse och wardt lika som en annan menniska och i thfwor funnen som en menniska." Hr sges ock, att Christus sjelf antog tjenareskepelsen och wardt ssom en annan menniska, fljaktligen att Han war till, frrn Han gjorde sdant. S sger Han ock sjelf, att Han warit i himmelen, frrn Han kom till jorden. "Ingen far upp i himmelen, utom den som for ned af himmelen, menniskans Son, som r i himmelen;" och i v. 31 sger Dparen om Honom detsamma: "Den af himmelen kommer, Han r fwer alla." Och ter sger Christus: "Jag r nedkommen af himmelen, icke att jag skall gra min wilja, utan hans wilja, som har sndt mig." Och ter: "Huru skall d ske, nr I warden seende menniskans Son uppstiga, dit Han frr war." Och ter: "Fader, frklara du mig nr dig sjelf med den klarhet, som jag hade nr dig, frr n denna werlden war." Hr dock sdana ord! Han war hos Fadren, frr n denna werlden fanns. fwen sges p mnga stllen, att allting r skapadt genom Sonen. Utom det redan anfrda Joh. 1, sges ock i Col. 1 om "Guds lskelige Son": "Genom Honom ro alla ting skapade, som ro i himmelen och p jorden, synliga och osynliga, ware sig thron, eller herrskap, eller frstadme; allt r skapadt genom Honom och till Honom;" och i Ebr. 1: "Genom hwilken Han ock har gjort werlden." Uti sdana stllen sges uttryckligt, att Jesus Christus, som gick hr p jorden, har skapat allting, och att sdant skett, frrn Han blef menniska. En sdan person mste wara den ewige Guden sjelf. S sges ock i Mich. 5, att densamme, som skulle fdas i Bethlehem, hade sin tillwaro ifrn ewighet: "Och du, Bethlehem Ephrata, som r liten bland de tusende i Juda, utaf dig skall mig den komma, som skall wara en Herre i Israel; hwilkens utgng har warit af begynnelsen och af ewighet." S sade ock Herren Jesus med majesttiskt lugn till judarna: "Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Frr n Abraham war fdd, r jag." Men huru kunna wi upprkna alla sdana wittnesbrd? Ltom oss endast prisa och tillbedja! Och till denna frklaring, att Christus war Gud, hgtlofwad i ewigheterna, stter nu apostelen Amen. Amen war ett bekrftelseord, som betecknade, att det sagda war en wigtig och en orubblig sanning. Den sanningen, att Jesus Christus war den ewige Guden, bekrftades ock rtteligen med Amen. Det hafwa wi sett i de anfrda bibelstllena. Christus r Gud fwer allting, hgtlofwad ewinnerligen. Amen. O hgsta gudomshemlighet Af allt, hwad jord och himmel wet, Att Gud r menska worden; Guds egen Son r menskobarn. Gud fwerallt, bland h och skarn, Nedbddas mrk de orden. Ingen man nnsin kan Det utgrunda, nej, wi blunda Sitta tysta. nglarna det skda lysta.
Den 3 September. Waren glada i hoppet. Rom. 12:12. Med hoppet menar apostelen de trognas frwntan af den tillkomande herrligheten. Tron omfattar Guds nrwarande nd, men hoppet ser upp till "den herrlighet, som Gud skall gifwa". Nu sger apostelen, att wi i detta hopp skola wara glada. Apostelen bjuder icke, att wi skola wara glada fwer ingenting icke heller fwer ngot ringa eller frgngligt, utan han frestller oss hela den ewiga salighetens hopp till gldjemne. Om wi rtt besinnade detta, nemligen till hwilket hopp wi ro kallade, och sedan rtt lefwande trodde, hwad Gud lofwat, skulle wi skert wara fulla med frjd och det icke blott i de dagar, d det gr oss wl, utan fwen wid wra bedrfligaste erfarenheter p jorden. Och denna gldje, gldjen i hoppet, r af en wida strre wigt och wlsignelse, n wi wanligen tnka; den medfr en ny kraft i hela wr christendom. M wi derfre ngot nrmare betrakta detta mne. Hwad nu angr hoppets freml, eller de herrliga ting wi af Gud frbida, skola wi wl aldrig i tiden kunna rtt fatta dem; ty "hwad intet ga sett, och hwad intet ra hrt, det har Gud beredt dem, som Honom lska". Men redan det, som wi uti Guds lften se och ana, r s stort och herrligt, att ingen menniska kan utsga det. Hwem kan sga, huru mycket det innebr, att wi skola warda Guds arfwingar och Christi medarfwingar? Och hwilka ro de, som skola blifwa s rofulla och saliga? Uttryckligen alla de, som hri tiden ro Guds barn; ty s lyder ordet: "ro wi nu barn, s ro wi ock Guds arfwingar och Christi medarfwingar" sledes, hwar och en som blifwit uttagen frn werlden, som genom Guds ord och Ande blifwit uppwckt ur syndasmnen och funnit sin salighet blott i Christus samt nnu stdse, med alla sina skrpligheter, hnger wid Honom, icke kan umbra hans nd och wnskap, ja, hans ktt och hans blod, d. . hans frsoning, utan har deruti sin mat, sitt lifsbehof fr sjlen. S sger Herren Christus: "Hwilken som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han har ewinnerligt lif, och jag skall uppwcka honom p yttersta dagen." Tnk, att Herren Christus sger sjelf om alla sdana fattiga sjlar, som blott i hans frsoning hafwa sin trst, att de skola hafwa det ewiga lifwets salighet. Och det sger Han alldeles bestmdt och upprepar det mnga gnger. Hwem kan d sga, huru lycklig en sdan menniska r? Hwem kan utsga, huru mycket som ligger i Christi egna ord: "D skola de rttfrdiga skina ssom solen i deras Faders rike." Hwem kan utsga, huru mycket det innebr, som Johannes sger: "D warda wi Honom lika; ty wi f se Honom, ssom Han r." Och detta hopp hade redan David,. d han sade: "Jag will skda ditt ansigte uti rttfrdighet; jag will warda mtt, nr jag uppwaknar efter ditt belte." Herren Christus har ock uttryckligt frklarat: "Fader, jag will, att der jag r, skola ock de wara med mig, som du har gifwit mig, att de skola se min herrlighet, den du har gifwit mig." Hwad kan wara wissare, n det Herren Christus sjelf sger? Wrt salighetshopp har sledes en alldeles oswiklig grund, hwarfre det ock kallas ett "skert och fast wr sjls ankare". Hafwa wi nu ett s herrligt och s fast grundadt hopp om den ewiga gldjen, wisst borde wi d taga afsked frn alla jordiska sorger och sga: Bort bedrfwelse, bort ngslan och oro! Jag har en ewig lycka; jag gr mot en ewig gldje s sannt salighetens hopp icke r grundadt p wr wrdighet eller wra tankar, utan p Guds egna gerningar och ewiga rd. Det r bde owrdigt fr Christi beknnare och fwen stor skada fr wr christendom, att wi glmma wrt salighetshopp och icke gldjas deraf, utan g med tunga steg och suckar emot himmelens gldje. Om wi med mer allwar och flit winnlade oss om wrt
salighetshopp, skulle det, ssom nyss sades, gifwa styrka t hela wr christendom; det skulle gra oss mer angelgna om den rtta wgen till lifwet och mer liknjda fr det jordiska; det skulle lifwa oss till mer tlamod och uthllighet i striderna fr kronan. Derfre blir ock salighetens hopp kalladt en hjelm. Hjelmen r en wigtig del af wapenrustningen; den gr, att wi med mera mod lpa fram i striden. Och d apostelen kallar hoppet ett "skert och fast wr sjls ankare, har han dermed uttryckt, att salighetens hopp skall under alla frestelsestormar qwarhlla oss hos Herren, att wi icke helt bortfras p werldens wilda haf. Ett lefwande och fast hopp skall i lidandets och ndens tid infra oss uti himmelens ewiga hugswalelser och i den jordiska lyckans och gldjens dag hlla oss nyktra och frstndiga, s att wi nnu med apostelen sga: "Jag stundar att skiljas hdan och wara nr Christus, hwilket ock wore mycket bttre." O, mtte Herren frlta wr otro, att wi s litet gldjas i hoppet! Och mtte Han hjelpa oss till ngon frbttring fwen hruti! I himmelen, i himmelen Der Herren Gud sjelf bor, Hur herrlig blifwer sllheten, Hur outsgligt stor! Der ansigte mot ansigte Jag ewigt, ewigt Gud fr se, Se Herren Zebaoth. O, Fader, Son och Ande dig Ske ewigt lof och pris! Ack, ppna ock en gng fr mig Din himmels paradis! Ja, d jag gms i dina sr, Jag af din nd min krona fr, O, Herre Zebaoth. 495 Den 4 September. Kreaturens hgliga stundan wntar efter, att Guds barn skola uppenbaras . . . .Ty kreaturen skola ock warda fria af frgnglighetens trldom till Guds barns herrliga frihet. Rom. 8:19,21. Med en hg och storartad framstllning om skapelsens suckan efter frlossning will apostelen hr gifwa Guds barn en ytterligare grund fr wissheten och storheten af deras tillkommande herrlighet, hwarom h an frut talat. Emedan Gud i begynnelsen skapade allt, hwad som r p jorden, till sina barns tjenst och gldje, och dermed till sitt herrliga namns lof och ra, men denna skapelse wid wrt syndafall fick sin del af frbannelsen, s att den nu icke uppfyller denna sin ursprungliga bestmmelse, i det den dels icke tjenar Guds barn s, som den skulle hafwa tjenat dem, om synden icke tillkommit, dels ock till strsta delen tjenar Skaparens fiender och frsmdare, ja, tjenar synden, emedan den af de flesta menniskor missbrukas till synd; s r dock detta ett frtryck, en trldom, som skapelsen lider emot sin wilja eller utan sin skuld, men fr hans skull, som underkastat den sdan trldom. Detta missfrhllande skall dock icke alltid wara; skapelsen r underkastad frgnglighetens trldom "p en frhoppning" att ocks den en gng skall warda fri derifrn till Guds barns herrliga frihet. Detta r den egentliga saken, som hr framstlles. Men likasom profeterna ofta tala om den frnuftslsa skapelsen ssom om frnuftiga warelser, d de t.ex. sga, att berg och hgar frjdas, att trd p marken klappa med hnderna, att sol och
mne, wilddjur och fiskar lofwa Herren; s ser ock apostelens andliga ga hela skapelsen uti en lidande, en orolig lngtan att komma till sitt ml; han hrer skapelsen sucka och ngslas i wntan efter Guds barns och sin egen frlossning frn den nrwarande trldomen. Och detta framstller apostelen till att styrka och uppmuntra alla christna, fr det frsta med den wisshet, den borgen fr wr herrlighets uppenbarelse, som ligger deruti, att hela skapelsen skall frst med Guds barns herrliga frihet komma till sin bestmmelse; ty de mste d wisserligen hafwa ett annat och bttre lif att wnta, efter den nrwarande werldsordningen icke kan wara den rtta, eller den som Gud i begynnelsen syftade, utan wi hafwa efter hans lfte att wnta nya himlar och en ny jord. Och fr det andra skulle de besinna storheten af den herrlighet, som d kommer att uppenbaras, nr hela skapelsen skall frnyas och frherrligas till deras herrlighets uppenbarelse, nr alla Guds skapade werk, de, som skola tillhra den nya himmelen och den nya jorden, skola renas, frnyas och frsknas blott derfre, att Guds barns herrlighet skall desto mer framst. Apostelen will sga, att skapelsen, hwilken fr syndens skull blef genom Guds dom underkastad wanskligheten, skall terstllas frn sin nrwarande frnedring, under hwilken den suckar, och att den, enligt Guds lften om en frnyelse, wntar att tillika med Guds barn f del i befrielsen frn frgnglighet och frderf och att med dem ikldas den herrlighet och sknhet, i hwilken den en gng ur Skaparens hand framtrdde. Nr endast en dotter i ett rikt hus skall st brud, s blir hela huset renadt, prydt och siradt fr hgtidligheten; alla gster, ja, fwen tjenstefolket skola d bra sina hgtidsklder. Skapelsen r det rika hus, i hwilket Gud insatte menniskan till barn och arfwinge. Nr Christi brud skall ing i sin brudgums herrlighet, nr Guds barn skola aflgga den ringhet och det frakt, hwarunder de i tiden warit frdolda, och uppenbaras i deras sanna hghet och herrlighet, d skall ock allt, som tillhrt deras boning, frnyas, renas och prydas; hwarom Petrus sger, att elementen skola smlta af hetta, och jorden med de werk, som ro derp, skola afbrnnas; men nya himlar och en ny jord wnta wi efter hans lfte, deruti rttfrdighet bor. De ting, som skola tillhra den nya himmelen och den nya jorden, tillredda fr Guds barn, skola befrias ifrn frbannelsen och terstllas i det tillstnd af fullkomlighet, i hwilket de woro, d Gud i begynnelsen sg p allt, det Han hade gjort, och frklarade, att "det war allt ganska godt". Gr.-textens ord p hgliga stundan betecknar egentligen en wntan, deri man med upprckt hufwud skdar ut efter den wntade. Lutkeman ser derfre hr bilden tagen af en hop menniskor, som s innerligt lngta att f se sin lskade konung komma, att de med uppstrckt hals hja sig fwer hwarandra fr att se, om han nnu nrmar sig. S wntar ock hela skapelsen med innerlig stundan efter ngot. Och hwad r d det, som den s innerligt efterlngtar? Apostelen sger: Guds barns uppenbarelse; den wntar efter, "att Guds barn skola uppenbaras". Hr ro Guds barn s frdolda dels under allehanda sin egen skrplighet, dels ock under tidens wedermda, kors och lidande, att de icke ens sjelfwa weta, hwilka de ro. Mycket mindre kan werlden knna dem. Men en gng skall deras frdolda herrlighet framlysa; och derefter wntar hela skapelsen med innerlig stundan. Nya himlar och den nya jorden Wnta wi de dyra lftesorden Skola i sin tid fullbordan n. Herrens wnner lngta till den stunden, Skapelsen ock lngtar, nnu bunden Wid frgnglighetens band ocks.
Snart, ja snart skall Herren Jesus komma, Samla sina kra, sina fromma, Helt beklda dem med herrlighet. Och med dem skall skapelsen frklaras Och till samma frihet uppenbaras, Njuta den med dem i ewighet. Den 5 September. Gifwen icke synden edra lemmar till orttfrdighetens wapen, utan gifwen eder sjelfwa t Gud. Rom. 6:13. Apostelns frmaning r hr, att om wi ock icke kunna undkomma syndens inre rrelse i onda tankar och lustar, wi dock icke mtte fwen med wr kropps lemmar utfra det onda, utan nnu, twrtemot den inre ondskan, tala och lefwa efter Guds ord. Derfre menar han werkligen hr wr ddliga kropp och dess lemmar, gon, ron, tunga, hand, fot o.s.w. Till exempel: Ditt ga knner sig retadt antingen af jordens frgngliga skatter, eller af en frfrande kroppsfgring, eller af werldens flrd och prl. Dessa synliga freml wilja d draga dig till synden. D gller det att fly den uppstigande lustan och icke ens lta gat sysselstta sig med de frledande fremlen; annars lemnar du det t synden till ett orttfrdighetens wapen. Genom ditt ra emottager du frestelser af syndigt och frledande tal; stannar du likwl och lyssnar, d gifwer du ditt ra t synden till ett orttfrdighetens wapen. Du frestas af wreden att med din tunga sra, sticka eller rifwa din medmenniska; du frestas af hemligt agg eller afund att frtala eller illa berykta din frnwarande nsta och till det wrsta uttyda hans ord och gerningar. Lemnar du nu i sdana frestelser tungan frihet, d gifwer du henne t synden till ett orttfrdighetens wapen. Utan gifwen eder sjelfwa, d. . sjl och kropp, med alla inre och yttre krafter, t Gud. Frst hjertats fruktan, frtrstan och krlek, och sedan all lydnad och tjenst med grande och lidande: detta r, hwad wi skola gifwa t Gud. Honom skola wi gifwa oss sjelfwa, med allt hwad som r i oss; t Honom skola wi egna hela wrt l1f, med alla wra frmgenheter; wi skola icke undandraga oss ngot arbete, som Han will hafwa af oss; intet lidande eller kors, som Han plgger oss; fr Honom skola wi icke hlla wrt lif fr krt. O, hwilken nd, att s f gifwa sig t Gud, att Han will hafwa oss till sina egna, att Han will sga till en arm syndare: "Gif mig, mitt barn, ditt hjerta." Och d wi s gifwit oss sjelfwa t Gud med allt, hwad som r i oss, mste wi ock egna t Honom wra lemmars tjenst till rttfrdighetens wapen. Hr finna wi, att den fromheten r icke den rtta, d man will gifwa t Gud endast hjertats inre dyrkan och fwen afhlla sina lemmar frn synden, men will sedan frblifwa owerksam och ingenting gra till Herrens tjenst. Apostelen sger hr, att wi ock skola tjena Honom med wr utwrtes menniska han sger, att wi skola "gifwa Honom wra lemmar till rttfrdighetens wapen". Wi skola icke blott wara fromma och intet ondt gra, utan ock wara werksamma och anwnda wra lemmar i Herrens tjenst. Till wapen, sger apostelen Det antyder, att fwen wr konung frer ett krig p jorden, uti hwilket wra lemmar skola tjena ssom wapen. Och till rttfrdighetens wapen, sger han. Wr konung skall "upprtta rtt och rttfrdighet p jorden", d. . allt hwad sannt, godt och heligt r, och dertill skola wi f bidraga. Detta kunna wi gra p mngahanda stt, "hwar och en med den
gfwa, som han har ftt". Wi skola bruka wra lemmar, gon, ron, hand, tunga, icke blott till det man wanligen kallar gudstjenst, hra och betrakta hans ord, tillbedja och beknna Honom, utan ock till allt hwad krleken krfwer i wrt dagliga lefwerne, i huset och den jordiska sysslan, d wi af Christi krlek bewekta gerna tjena wr nsta. Nr du fr Herrens skull tligt och rligt arbetar, eller gifmild utdelar af ditt jordiska goda, d gifwer du dina hnder t Gud till rttfrdighetens wapen. Nr du fr Herrens stora nds skull gerna gr krlekens renden, d gifwer du Honom dina ftter. Nr du af krlek talar det, som r godt och nyttigt, antingen frmanar, trstar och lrer menniskor i allmnhet, eller wrdar dig om barn, sjuka och bedrfwade, d helgar du t Gud din tunga till ett rttfrdighetens wapen. Ja, nr en arbetare p fltet eller i werkstaden, nr en fattig tjenare och tjenarinna, lifwade af nden, troget gra sina sysslor och med tlamod frdraga sina beswrligheter, skola de hafwa den uppmuntran, att de icke blott tjenat menniskor, utan Gud sjelf. Ty om alla, som i tron och krleken fr Christi skull tjenat sin nsta, p hwad stt de kunnat, skall den store, trofaste Herren en dag hgtidligt betyga: "I hafwen gjort det t mig." Hwilken mktig trst och uppmuntran, om wi alltid besinnade detta! Hwilken salig kallelse, att d hela werlden tjenar synden, wi f egna wrt lif med alla wra krafter och gfwor t den store Herrens tjenst och deltaga i hans heliga krig p jorden! Det r d en fr anden fwermttan ljuflig uppfordran: "Gifwen eder sjelfwa t Gud och edra lemmar t Gud till rttfrdighetens wapen." Saliga de, som s werkligt lefwa i tron, att bde deras ande och deras wandel hrtill swara ja och amen! Lr mig att d ifrn synden och werlden, Lr mig att lefwa, o Jesu, fr dig: Lifwet i lustarna, synden och flrden, O i hwad jmmer frbyta de sig! Jesu, min Jesu, wlsigna mig nu, Kom till mitt hjerta och uppfyll det du! Den 6 September. Du sger det; jag r en konung, dertill r jag fdd. Joh. 18: 37. Jag r en konung, beknner hr Herren infr Pilatus. Och si, den af hela werlden oknde och fraktade Christus skall omsider finnas wara en stor och mktig konung, som har ett wldigt rike p jorden, som lgger alla folk och lnder under sin spira. De blinda otrogna hra och sjunga derom, men se intet, frnimma intet deraf, Christi rike r fr dem ssom en drmbild, ett intet, blott en inbillning hos ngra frwillade menniskor. Men skda dock, hwilken utomordentlig makt det riket utfwar i werlden; se, huru alla folk och lnder blifwit alldeles omskapade, s snart Christi evangelium blir rdande ibland dem; se, huru det utan swrdsmakt gr segrar midt ibland sina fiendtligaste motstndare; och sedan, huru ingen mensklig makt kan bekmpa det, utan nr denne konung hade t sina fattiga wittnen blott gifwit den befallningen: "Gn ut i hela werlden och prediken evangelium fr alla kreatur", s gingo de och frgade ingen kejsare om tilltelse, utan trotsade alla kejsares strngaste frbud och wldsammaste motstnd; kejsarena hade mot Christi rike ingen makt i alla sina rustkammare och pinowerktyg, alla bl och bilor och swrd blefwo hr wanmktiga. Christi rike r ingen drmbild, ssom werlden menar, d antalet af egentliga martyrer, hwilka icke endast blifwit andligt omskapade, utan ock welat lida de grymmaste marter fr Christi sak, r s stort, att det uppgr till flera millioner. Christi rike r ingen drmbild, d t.ex. hela bibeln r fwersatt p fwer tw hundrade srskilda tungoml o.s.w.
Wr Herres Christi rike r d ingen drmbild, d du kanske sett med dina gon, att menniskor, som af ingen mensklig makt eller konst kunde i hjerta och hg frndra frn sitt kttsliga och ogudaktiga sinne, blifwit endast genom Christi evangelium s frwandlade, att den menniska, som frut lefde af idel ffnglighet blott i jordiska tankar, ord och sysselsttningar ifrn morgon till qwll och dag frn dag, har nu ftt ett andligt sinne, hjerta och frstnd, s att hon med hjertlig gldje och krlek tnker och talar om Christus och det, som tillhr Honom, och will bde med ord och gerningar tjena Honom; och detta icke af ngot twng, utan af sitt eget hjertas innersta lust och hg. Du har kanske med gonen sett ngon menniska, som frut alltid war sker och njd med sig sjelf, men nu r bestndigt missnjd med sig och rdd fr sitt hjerta, egande all sin trst endast i Christus att en menniska, som frut war bestndigt olycklig och missbelten med bde Gud och menniskor, nu ftt en djup hjertats frid och frjd i sin Frlsare eller att en mnniska, som frr aldrig brydde sig om sin nstas ewiga wl eller we, har nu en sdan krlek, att hon oupphrligt tnker p, huru den och den sjlen skall blifwa frlst o.s.w. r icke allt sdant tecken af en stor, underlig makt, som kan s omskapa menniskors innersta wsende? Och st icke sdana tecken uppenbara fr wra gon? Se d, hwad Christi rike r, och att Han werkligen r en konung en stor och mktig konung, som gr fram med sin sak i trots af alla konungars motstnd och werkar sdant, som fr alla menniskors makt och klokhet r omjligt. Men allt detta, som wi endels se med gonen, r ju alldeles, hwad wi kunna wnta af denne konungens person och wsende. Det kunde ju icke annorlunda wara, nr wi betnka, hwem denne konung egentligen r, samt att Han tidigt uppenbarat, att Han skulle p jorden werka ett sdant werk. "Dertill r jag fdd och r dertill kommen i werlden", sger Han. Hwem r Han? De orden, "kommen i werlden", mste tagas i den betydelse, som de i hans mun werkligen ega, och som wi se i andra stllen af hans tal, t. ex. d Han sade: "Jag gick ut af Fadren och kom i werlden, ter fwergifwer jag werlden och gr till Fadren." Uti Bethlehem skulle den fdas, "hwilkens utgng har warit af begynnelsen och af ewighet". Det r en konung, som war hos Fadren, frrn werlden war skapad. Tnk nu, skulle icke denne konung regera och hafwa ett stort och mktigt rike! Sdant war ock genom hela gamla testamentet frutsagdt. S talar Fadren till Sonen: "ska af mig, s will jag gifwa dig hedningarna till arf och werldens ndar till egendom." Och ter: "Det r en ringa ting, att du r min tjenare till att upprtta Jacobs slgter och igenfra det frskingrade i Israel; utan jag har ock gjort dig till hedningarnas ljus, att du skall wara min salighet intill werldens nda." "Hans herradme skall warda stort, och p friden ingen nde." S framstlles Han ock i Daniels syn, nemligen frst ssom en menniskas Son, som kom i skyn, och sedan sges: "Honom gaf Han wlde, ra och rike, att alla land och folk och tungoml skulle tjena Honom; hans wlde r ewigt, det icke frgs, och hans rike har ingen nde." Derfre framstlles Han ock i Uppb. 19 ssom en konung, p hwilkens hufwud ro mnga kronor, och p hwilkens klder och lnd war ett namn skrifwet allts: honung fwer alla konungar och Herre fwer alla herrar. O, du rans konung, Herre Jesu Christe, Du den frste och den siste, Du som ingen wexling och frwandling lider Ssom wi af r ock tider,
Pris ske dig, innerlig! M hwar sjl och tunga blott ditt namn lofsjunga. fwen jag will prisa, prisa dig allena, Dig, Guds Lam, du dyra, rena, Dig, du rans konung, konung utan like, Som mig kallat till ditt rike. Pris ske dig! Lr du mig Sjelf t dig hembra ewigt lof och ra! Den 7 September. Om husbonden wisste, p hwad stund tjufwen skulle komma, frwisso wakade han och icke tillstadde uppbryta sitt hus. Luc. 12:39. Med denna liknelse om tjufwen will Herren Christus framstlla: Faran af att icke wara beredd fr hans ankomst, samt att, d wi skert skulle waka, om wi wisste stunden fr hans ankomst, det r skl att wara alla stunder beredda. Att detta r liknelsens syfte, det se wi af Herrens egen tillmpning: "Derfre waren ock I redo, ty den stund I icke tnken, skall menniskans Son komma." Frst se wi, huru detta Christi tal i grund nedslr den drmmen, att med hans synliga ankomst skall blott en ny herrligare ndetid brja p jorden och icke den yttersta domen. En sdan Christi ankomst wore ju icke farlig ssom tjufwens. Herren sjelf sger, att nr Han kommer i sitt majestt, skall Han dma allt folk och p det sttet, att de rttfrdiga skola blott inbjudas att besitta det riket, som r dem tillredt ifrn werldens begynnelse, men de andra bortwisas i ewinnerlig eld. S har ock den apostoliska tron af begynnelsen warit: "Uppstigen till himmelen ddan igenkommande till att dma lefwande och dda." Huru lrda, fromma eller wlmenande de tolkare m wara, som motsga de mnga och tydliga frklaringarna af Christus sjelf, att nr Han terkommer synlig i skyn, Han kommer till den yttersta domen, m wi frimodigt frkasta och bortwisa deras tydning, ssom hwarje annan motsgelse mot Christi tydliga ord. Likas nedslr denna wr text den andra drmmen, hwarmed ffnga sjlar trsta sig, nemligen den, att om man icke i tiden kommit i godt frhllande till Gud, skall det kunna ske efter dden; att i andewerlden skall ocks wara en ndetid. Wore detta sanning, skulle icke Christus gra det s angelget att wara redo, nr Han kommer. Ja, d skulle det wara idel ffnga ord, nr Skriften sger: I dag, i dag, om I fn hra hans rst" "i dag r den behagliga tiden, nu r salighetens dag". Herren Christus lr allts, att nr Han kommer antingen med dden eller med sin egen synliga uppenbarelse, d r det slut med ndetiden, d terstr blott den afgrande domen och ewigheten. "Waren derfre redo d, nr menniskans Son kommer", sger Han, redo, frdiga att d ing med Honom i brllopssalen. De, som icke d ro redo, icke d hafwa olja fr sina lampor, utan wilja nu skaffa den, blifwa fr ewigt utestngda. S lr Herren sjelf i Matth. 25:112. Och de jungfrurna ropade och bdo: "Herre, Herre, lt upp fr oss!" Men nej, hr gafs nu ingen nd det war slut p ndetiden. Ja, s lr Herren. Derfre tillgger Han fwen der: "Waken frdenskull, ty I weten hwarken dag eller stund, nr menniskans Son r kommande." O, r det sannt, hwad Herren hr frkunnat, att det r fr ewigt slut med all nd och alldeles frloradt med den menniskans salighet, som icke r redo, nr Han kommer, eller nr Han kallar hennes sjl
bort genom dden? Huru helst wrt blinda frnuft m tycka derom, s har dock Han sagt det, hwilken r den ewige domaren. Hwem skall jag tro om icke Honom? Men d r det ju alldeles frskrckligt, att en enda stund wara oberedd en enda afton somna, utan att med wisshet weta sig wara i Guds wnskap. Tnk, om dden fwerraskar dig (han kommer ju ofta ssom en tjuf om natten), s att du icke mer waknar i tiden, och du har gtt in i ewigheten osalig! Hr finnas inga ord att uttrycka frskrckligheten af en sdan hndelse. Fr ewigt osalig fr ewigt frtappad! Det r fr den hndelsen, Herren Christus hr warnar. Och hwad rd gifwer Han d, att wi m undg den frskrckliga hndelsen? Waren redo, sger Han, waken! Men hwad r d det att wara redo? Det mste ju ndwndigt betyda, att wi hafwa det s med Gud och wr sjl, som Herrens eget ord lr om det fr saligheten alldeles ndwndiga. Och detta r ju d, att wi ro "kldda och icke finnas nakna", kldda i "brllopsklderna". Det r ju en outsglig, tnkwrd frkunnelse, d Herren Christus sger, att fwen ibland dem, som genomtrngt hindren af kpenskap och afwelsgrd, likwl finnas sdana, som sist skola kastas i det yttersta mrkret! Och det blott derfre, att de icke haft den erfarenheten, den slags bttringen, hwarigenom man s afkldes och berfwas all trst i sin egen fromhet, att man icke kan umbra Christi rttfrdighet och evangelii ord om Honom. Om du icke har "gjort ett frbund med dden och frwetat dig med helwetet", mste du ju taga sdana Herrens egna ord till hjertat och frga dig infr Honom: r jag i en s beskaffad erfarenhet? Har jag till mitt lifsbehof Christus, hans frsoning, hans rttfrdighet, s att jag icke blott frstr och wet, att det s skall wara, utan werkligen lefwer deri, werkligen af min syndand twingas att "tw mina klder i Lammets blod". Si, kra sjl, har du det s, bj dig d fr Gud och tillbed. Ty d r du wisserligen "kldd i brllopsklderna". Si nu r salighetens dag, si, nu Str himlen dig till buds! Hwi drjer du? Tnk, om du snart infr din Herre trder, Och Han fr se dig utan brllopsklder? Ack, fly i tid till Herren Jesus Christ, Han ensam r din Frlsare frwisst; Han ensam kan ditt onda hjerta rena, Och reningsmedlet r hans blod allena. Den 8 September. D sade ormen till qwinnan. Ingalunda skolen I d. 1 Mos. 3:4. Mrk hr, huru djefwulen brjar sina anfall. Han brjar med att sakta lossa p det band, som hll menniskan, nemligen tron p Guds ord. Han sger allrafrst: Ja, skulle Gud hafwa sagt, I skolen icke ta af allehanda trd i lustgrden? Han talar nnu frsigtigt. Han sger nnu intet bestmdt, han hemstller det till Evas egen eftertanke, will, att hon skall bruka sitt frnuft och eftersinna, om ett sdant Guds bud kunde wara rimligt, eller om de icke tillfwentyrs hade missfrsttt det. S snart Eva inlt sig i samtal, steg genast hans dristighet, s att han sedan sger bestmdt: Ingalunda skolen I d. S brukar djefwulen. Han brjar med att rubba tron, frwirra frstndet om Guds ord och gr menniskan owiss om Guds mening. Winner han deruti, d winner han allt. Frblir menniskan deremot fast i en lefwande tro p ordet, d r ingen begrelse s mktig, intet fall s djupt, att icke allt nnu hjelpes. Detta wet djefwulen. "Derfre", ssom Luther
sger, "umgicks han dermed, att han genom sitt tal skulle fra Eva ifrn det, som Gud hade sagt, och har sledes, sedan han rjt ordet ur wgen, frderfwat den bsta wilja, hwilken menniskan frut hade, s att hon uppreste sig emot Gud; har ock frwridit och frderfwat frstndet, s att det twiflade p Guds wilja. Deraf fljer d en olydig och Gud motstrfwig hand, som utstrcker sig mot Guds bud att plocka pplet; derefter fwen en olydig, motstrfwig mun och tnder. Kortligen, p otro eller twifwel om Gud och hans ord fljer allt ondt. Ty hwad kan wara mer ondt n att blifwa Gud ohrsam och lyda djefwulen?" Sdant syftade han nu med sin frsta frcka och frstliga frga: Ja, skulle Gud hafwa sagt? swl som ock med dessa ord: Ingalunda skolen I d. Som wille han sga: I ren sannerligen goda narrar, om I tron, att Gud har s sagt; ty Gud r ingalunda en sdan, som synnerligen frgar efter, om I ten eller icke ten. Och dessutom, skullen I, som ren insatta till herrskare fwer hela jorden, st under ett sdant band, att I icke skullen hafwa frihet att ta af allehanda trd i lustgrden? Wore icke detta en motsgelse, mot hwad Gud har sagt till eder: Si, jag har gifwit eder allehanda fruktsamma trd, eder till mat. P detta stt arbetar den gamle ormen p att frbrylla qwinnan samt fra henne i owisshet och otro p Guds ord. Samma stt brukar han nnu i dag. r det icke mrkwrdigt, att man nnu ofta hr alldeles amma ord af mngen listig orm, genom hwilken djefwulen sker bortrycka tron ur enfaldiga sjlar! "Skulle Gud hafwa sagt?" t. ex. skulle Gud hafwa sagt, att den, som icke hller hela lagen, skall wara frdmd? Eller skulle Gud hafwa satt menniskan p jorden, d Han sg, att hon skulle falla, och Han till slut skulle frdma henne? Eller skulle Gud lta en oskyldig lida fr de skyldiga? Eller skulle Gud hafwa sagt, att Han skall icke lta den blifwa ostraffad, som blott missbrukar hans namn? Skulle Gud, som r sjelfwa krleken, wara s nogrknad? o.s.w. P detta stt styrker djefwulen de ogudaktiga i deras skerhet. Dem hjelper han till en orubblig tro p Guds godhet, att intet ondt skall drabba dem. Ingalunda skolen I dden d, heter det. Men de trogna ter deras frtrstan anfktar han oupphrligt. D heter det ter: Skulle Gud hafwa sagt? t. ex. skulle Gud hafwa sagt, att Han icke tillrknar mig synden, den jag werkligen har och knner hos mig och deremot tillrknar mig en rttfrdighet, som jag icke har och knner hos mig? Skulle Gud hafwa sagt, att jag, som tywrr syndar alla dagar, skall likwl wara hans kra barn, liksom om jag aldrig syndade? och allt detta blott fr hans egen Sons skull, som gaf sig sjelf ut fr wra synder? Eller, skulle Gud hafwa sagt, att Han r nr oss alla dagar sledes r fwen i mitt lilla rum och hr allt, hwad jag beder eller suckar o.s.w. P detta stt anfktar den gamle ormen i alla stycken wr tro p Guds ord, fr att gra oss owissa och swfwande i wra tankar, hwarigenom han sedan kan fra oss, hwart han will. Sdant skola wi alltid bereda oss p och wara p wr wakt. Jesu, hjelp segra! jag jemt str i fara Fr sjlafienden, listig i allt, Hwem kan undwika hans frestelsesnara, D han framtrder i ljusets gestalt? Om du bortwiker, hwad will jag d gra, Nr mig hans ormalist sker frfra. Jesu, hjelp segra! mig styrk i all mda, Att jag m winna och kronan undf; S skall ur hjertat tacksgelsen flda, D wid din thron jag infr dig skall st. Ewigt ditt herrliga namn skall bli prisadt,
Att du din nd mig s mktigt bewisat. Den 9 September. Lagen r med inkommen, att synden skulle fwerflda; men der synden fwerfldade, der fwerfldade nden mycket mer. Rom. 5:20. Det hjelper icke annat! Menniskan kan aldrig frms att rtt hylla Syndborttagaren, med mindre hon jagas och twingas af synd och lag. Gud r frsonad "frblidkad fwer wra orttfrdigheter" hans frbarmande hjerta brinner af krlek till alla sina dyrkpta; men de kunna icke frlsas, de kunna icke frms att fly till fristderna, med mindre de jagas och drifwas af blodhmnaren. Derfre mste Han alltid plga, frskrcka och utmatta oss med lagens bud och domar. Likasom Joseph brann af krlek, nr hans brder kommo till Egypten, och genast beslt att gra dem godt, men likwl genom sin tolk "talade skarpt" till dem, lt binda och fngsla, frskrcka och bedrfwa dem, fr att gra deras hrda hjertan mjuka; s mste ock Herren genom sin tjenare och tolk, Moses, frskrcka, fngsla, twinga och bedrfwa oss. Men Han bedrfwar icke menniskorna utaf hjertat allt det lagen sger, det sger han derfre, att hwar och en mun skall tillstoppas, och all werlden skall fr Gud warda brottslig att synden skall fwerflda. Huru syndens fwerfldade werkas af lagen, wisar apostelen i Rom. 7, nemligen att lagen icke blott ssom en spegel wisar oss synden, utan ock genom frbudet uppwcker den slumrande synden till werksamhet och strid, p det hon icke skall ligga frdold och syndaren anse sig syndfri. "Jag lefde fordom utan lag, och d war synden dd; men nr budordet kom, d fick synden lif och uppwckte i mig all begrelse." Och nu r syndaren straxt elndig och jmmerlig, som frut war s sjelfbelten, sker, stolt och dygderak nu r han elndig och jmmerlig, wanmktig och rdls, s att hela werlden blir honom fr trng. Nu blir det frut s kra syndalifwet bittert, frmmandelandet dsligt, fadershuset ljufligt, ja till och med drngtjensten der! O, huru mycket godt, som kommer af detta mkliga syndens fwerfldade! Och sdant werkades icke genom laglshet, utan genom lagen. Dertill r lagen god, och icke till att gra menniskan from. Mrk och mins det en gng fr alla, att Skriften sger: "Lagen r kommen, p det synden skall fwerflda." Mrk icke fwerwinnas utan "fwerflda" s att, just nr du will blifwa bttre, blir du wrre. D du will wara hygglig och helig, d blir du ohygglig, synden "fwerfldar". Du will lska Gud, d knner du hat, tminstone en odrglig kld i hjertat. Du will wara mild, saktmodig, d kokar bitterhet hos dig. Du will wara ren i tankar och hjerta, d "uppwckes i dig all begrelse". Du will wara frkrossad och dmjuk, d r du stenhrd, styf och full af hgmod. Sdant kallar Paulus, att "budordet, som war mig gifwet till lifs, wardt mig till dds" att "synden wardt fwermttan syndig genom budordet". Sdana ro de rtta werkningarna af lagen, nr den trffar hjertat. Men nu blir det alltfr orimligt och halsbrytande att midt i ett sdant syndaelnde emottaga nd. Derfr krker sig sjlen t alla sidor och sker andra utwgar. Har lagen icke trffat rtt djupt, s kan menniskan finna lttnad och trst i sina egna gerningar, sin nger, sina bner, sin frbttring, sin seger fwer wissa synder, sitt nya religisa lif. S danas en farise. Den ene fretager sig yttre gerningar, barmhertighetswerk, religis werksamhet; den andre sker sin frlsning i botfningar, trar, bner, frsakelse, dmjukhet, afdende frn werlden; en tredje kan stilla det wckta bekymret genom att sysselstta sitt hufwud med ett andligt studium, att samla kunskap, klara och skna insigter, utan att sjelf i sanning ega och fwa, hwad kunskapen omfattar o.s.w. Nu r tiden fr Andens straffembete. Alla
dessa helgon skall Anden straffa. Fr hwad nu? Fr synd; ty de tro icke p mig. Anden skall uppenbara, att d de ndtligen gjort allt, hwad ngon ddlig gjort: d de ngrat synden, s att de kunnat grta blod; d de bedit dag och natt p sina bara knn; d de p det strngaste spkt sin lekamen, "intill blods kmpande mot synden"; frbjudit sina gon att se, sina ron att hra och sin tunga att tala ngot ffngligt; frbjudit sin mun att smaka och sin hela warelse att njuta ngot fwerfldigt; d de gifwit alla sina egodelar t de fattiga och anwndt alla sina levnadsstunder fr nstans wl; d de profeterat i Jesu namn och i Jesu namn gjort mnga kraftiga gerningar d skall den Herren med sren i hnderna och sidan frdma dem, sgande: "Gn ifrn mig, I ogerningsmn fr synd, ty I trodden icke p mig." Anden skall uppenbara, att de med all denna sin helighet skola kastas i det yttersta mrkret, emedan de icke ro kldda i Christi rttfrdighets brllopsklder, emedan de icke i den blodige Frlsaren p Golgatha haft sin enda trst icke med Honom gjort det bytet, att ssom Han tagit deras synder p sig, de ock emottagit hans rttfrdighet. O, mrk en gng, kra sjl! att om icke hans gerningar ro dina gerningar, om icke hans nger, hans bner, hans lidande och dd ro dina, s r du ewigt frlorad. O Jesu min starkhet, min helsa, min frid, Min ewiga salighetsgrund, Behll och bewara mig stdse derwid Jemwl uti sllningens stund: Att ssom det allt r frloradt i mig, S r allt fullkomnadt fullkomnadt i dig, Ja, fr ewigt. Den 10 September. Si, Guds Lam, som borttager werldens synd. Joh. 1.29.
Detta r det sprk, som Christi frelpare, snd af Fadren att utwisa Sonen och frkunna hans werk fr werlden, i helig gldje utropade, nr han fick se Jesus komma till sig, nemligen de orden: "Si, Guds Lam, som borttager werldens synd." Detta r det stora krnsprket om Christi egentliga werk p jorden, ett sprk, som wl wore wrdt, att man wid dess utropande lte ringa i alla klockor; det krnsprket, som i alla wra tempel sjunges fwer wra hufwuden, nr wi bja wra knn wid altaret fr att emottaga Jesu lekamen och blod, d man trefaldigt upprepar: "O, Guds Lam, som borttager werldens synder." Ltom oss d wl betrakta detta djupa sprk! Lammet, Guds Lammet, heter det egentligen i gr.-t. Och d Johannes i denna bestmda form talar om Lammet, pminner han wisserligen om alla de lam, som i den fremlande gudstjensten i Israel warit offrade, bland hwilka de mrkwrdigaste woro pskalammen, en orknelig mngd frebilder, d man rligen offrade ett lam i hwarje hus i hela folket. Men d Johannes hr icke blott sger Lammet, utan: "Guds Lam, som borttager werldens synd", synes han srskildt hafwa syftat Es.53, der wi terfinna bde saken och ordet i detta sprk. Ty der sges, icke blott att Christus skulle wara "ssom ett lam, hwilket ledes till slagtning, och ssom ett fr, det stilla tiger fr sin klippare och lter icke upp sin mun", utan fwen att Han skulle bra werldens synder. Der frekomma de dyra orden: "Wi gingo alla uti willfarelse ssom fr, hwar och en sg upp sin wg; men Herren kastade allas wra synder upp Honom." Och ter: "Han br deras synder;" "Han r sargad fr wra missgerningars skull och slagen fr wra synders skull;
npsten ligger upp Honom, p det wi skulle hafwa frid, och genom hans sr ro wi helade." Sdant allt uttrycker nu hr Johannes med detta korta, rika ord, i det han wisar med handen p Jesus och utropar: "Si, Guds Lam, som borttager werldens synd." Undrar nu ngon, huru detta werkligen skett, nr wi nnu oupphrligt se, huru synden r qwar i hela werlden, och knna den hos oss sjelfwa ssom nnu inneboende, s bra wi betnka, att hr talas om ett borttagande, som sker genom ett offer. Men genom de frebildande offren betecknades endast skuldens och straffets borttagande eller flyttande frn den skyldiga menniskan till det framfrda offerdjuret, hwilket ock derfre slagtades. Sdant sger ock Esaias med de orden: "Herren kastade allas wra synder upp Honom." Och ter: "Han r sargad fr wra missgerningar skull; npsten ligger upp Honom." Hwarken i dessa ord eller i offrens frebildande handling ligger ngon antydning om syndasmittans borttagande ur den syndiga menniskan, utan der sges endast om npsten och straffet, att det lades upp Honom. Men, p det wi skulle hafva frid, sger Esaias. S sger ock Ebreer-epistelen, att om offret werkligen borttager synderna, skola wi icke bra dem p samwetet; ty der sges, huru det war ett bewis, att de levitiska offren icke borttogo synderna, att de, som s offrade, nnu hade dem qwar p samwetet. Till denna samwetets frihet frn synderna fordras nu blott, att wi werkligen tro och weta, hwad Lammets offer har utrttat. Hr blir det sledes frga om wr tro. Hr beror det endast p, huruwida wi tro. P Christi werk felas det icke. Nej, derp felar det icke, att icke Guds Lam med sitt offer werkligen borttagit werldens synder. Utan om wi nnu sjelfwa bra p wra synder och sakna samwetets frid och frihet, r hela felet, att wi icke tro, hwad Gud wittnat om sin Son, att Han kastade allas wra synder upp Honom. Och hr skola wi se, hwad tro r, och fwen hwilken frdmlig synd otron r. Med detta sprk fr gonen r tron en s enkel sak som blott att hlla det ordet fr sannt, att Guds Lam br werldens synd, eller ssom Esaie ord lydde, att Herren kastade allas wra synder upp Honom. Wr fulla frihet frn syndens skuld och dom infr Gud och wrt samwete beror p en s enkel sanning som denna, att om ngon sak tages ifrn sitt rum och lgges p ett annat stlle, s ligger den icke qwar p det frra. Om dina synder ro lagda p Guds Lam, ligga de icke p dig. Har Herren Gud kastat, tillrknat och afstraffat dina synder p Lammet, st de icke mer qwar p din rkning. Det r wisserligen du, som begtt dem och brutit emot Guds lag; men d Herren Gud af stor barmhertighet tagit dem ifrn dig och kastat dem p sitt Lam, skall Han sannerligen icke tillrkna dig desamma synderna. Hrom har Luther talat p fljande trstliga stt: "Herren Gud sade: Jag wet, att dina synder ro dig fr swra att bra, si, jag will frdenskull lgga dem p mitt Lam och borttaga dem. Tro du hrupp, ty nr du det gr, r du fri frn synderna. Synden har endast tw stllen, der den kan wara; antingen r den hos dig, att den ligger dig p halsen, eller r den hos Christus, Guds Lam. Om den hwilar p dina skuldror, r du frlorad, men om den hwilar p Christus, r du fri och blir salig. Wlj nu, hwilketdera du will. Att synderna blefwe p dig, det wore efter lag och rtt, men af nd ro de kastade p Christus, Lammet. Eljest, och om Gud wille g till rtta med oss, wore det med oss frloradt." Fruktar du Guds dom, Kra sjl, d kom! Skda hr Guds krleksunder Uti Jesu sista stunder. Se Guds rena Lam Och g dristigt fram!
Se, fr dig det r, Som Guds Son sig hr S i ddens wnda gifwer Och ett skuldoffer blifwer. Se Guds rena Lam Och g dristigt fram. Den 11 September. Densamme skall sndertrampa ditt hufwud, och du skall stinga Honom i hans hl. 1 Mos. 3: 15. I dessa ord ligger det frsta frkornet till icke blott de frsta menniskornas trst och salighet, utan ock till allt Guds evangelium, till hela Guds nderike p jorden. Det frsta, wi hr skola betrakta, r, att d Herren brjar sitt strafftal till satan, med de orden: "Efter du har gjort detta" (nemligen beswikit menniskan, frt henne i synd och frbannelse), slutar Han med de orden: "Densamme skall sndertrampa ditt hufwud". Hr ser jag, att det r fr wrt syndafall, som Herren hr brinner, att det war detta, som skulle hmnas och s kraftfullt, att Han sger till frfraren: Ditt hufwud skall snderkrossas, sndertrampas efter du har gjort detta. Hr ser jag, att Herren Gud sjelf antagit sig wr sak och str p wr sida emot satan, att hmnas p honom och frlsa oss och det med s brinnande hjerta, att han brukar de starkaste hotelseord, som kunna tnkas; ty hwad kan tnkas mer frskrckligt och ddande fr ormen, n att hans hufwud skall sndertrampas, snderkrossas. Detta har wisserligen fr den listige satan warit ett frfrligt ord. S se wi ter hr, att Gud brinner af nit fr sin frlorade son, menniskan. Likas se wi, huru Christus upptndes, nr Han talade om dem, som frarga (d. . frleda, frderfwa) de sm, som tro p Honom; man har aldrig hrt af den milde Frlsarens mun s hrda ord, som d Han talar om en qwarnsten, som borde bindas wid halsen p sdana frfrare och i hast fra dem i hafwets djup. Af sdana ord borde man dock mrka Guds brinnande hjerta fr sjlarna, borde man tminstone mrka, att Gud icke r s liknjd om oss, som wrt arga, otrogna hjerta utmlar Honom. Wi hafwa wisserligen hans bestmda frskringar om detta hans krleksnit wi hafwa nnu mer bewis deraf i werk och gerning, i allt hwad Han gjort fr wr frlsning; men wra hjertan ro sdana, att wi ofta icke tro eller besinna dessa stora bewis. D kunna wi ofta lttare tro, hwad wi sjelfwa upptcka, nr Herren icke talar till oss. Hr f wi liksom lyssna lyssna p Herrens tal till ormen, och sjelfwa deraf upptcka hans innersta tankar om oss. Efter du har gjort detta, frbannad ware du fwer allt det, som har lif och qwinnans sd skall sndertrampa ditt hufwud. Det andra, som jag hr mrker, r, att Herren gr wr sak till en affr mellan Christus och djefwulen. Han sger, att qwinnans sd skall krossa ormens hufwud, och ormen skall krossa qwinnosdens hl. Det frtjenar mrkas, att i grundtexten str samma ord om ormens anfall p qwinnosdens hl, som om dennes frstrande af ormens hufwud, fastn det i wr bibel r fwersatt med stinga, nr det talas om ormen. Det hebreiska ordet betecknar egentligen allt slags ondt, som fiendtligt tillfogas, och dess nrmare betydelse beror, dels af hwem som tillfogar det onda, dels af den lem p hwilken det tillfogas. Deraf frstr man, hwarfre det p frra stllet blifwit fwersatt med sndertrampa, p det sednare med stinga. Men hr r det en mrkwrdig antydning, huru ocks Christus skulle krossas i denna strid, huru ormen skulle ocks anwnda allt wld emot Christus och krossa Honom, dock endast till hlen hans lgre del, hans mandom, som ock blef krossad i hans dd, d Han deremot till sin hgre del behll segren och lifwet.
Det hela uttrycker, att det skulle blifwa en hrd kamp, en strid p lif och dd emellan qwinnans sd och ormen. S talar Herren och talar deremot icke ett ord om oss, om ngot wrt tillgrande i denna stora affr, wr frlsning frn synden, dden och djefwulen. S alldeles har Herren tagit denna sak frn oss; s alldeles r den gjord till Christi egen. Wi wore ock eljest ewigt frtappade; ty att bota syndafallet, fria oss ifrn synden, djefwulen och dden, r ett werk, som wida fwergr alla wra krafter, "wi ro der alltfr swaga i harnesket"; derfre har den ndige Herren gjort det till sin egen sak, prisadt ware hans namn! "S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son." "Ssom igenom en menniskas olydnad synden och dden r kommen i werlden, s kommer ock igenom ens lydnad lifwet och rttfrdigheten." Allts sger Herren: "I ren slda fr intet, I skolen ock warda lsta utan penningar." "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd fr oss." Och hwad blifwer frukten fr oss? Att wi skola alls intet behfwa gra till wra synders afplanande, utan wi skola f allt helt till sknks af Guds alldeles fria, ofrskyllda nd, blott wi wilja taga emot den, blott wi wilja komma till hans ndesbrllop, nr Han kallar, och lta Honom gra oss godt. Och d skola wi blifwa icke ngot mindre n sjelfwa Guds rttfrdighet genom Honom. O Gud, frka oss tron! Hr sannas Mose ord: "Herren warder stridande fr eder, och I skolen st stilla dertill. Frukten eder icke, stn och sen till, hwilken en salighet Herren warder grande med eder." Herren frke oss tron! Allt hwad oss Adam i fallet dragit, Det r nu botadt af "qwinnones sd". Christus har werldenes synder borttagit Just p den dagen, Han dog upp trd. Han, som war ren, gjort det allen, En dog fr alla och alla i en. "Si, min lekamen och blod jag fr eder Till edra synders frltelse ger", Sjelf Han ju sade och bjuder och beder "Tagen det, lten det glla fr er. Allt hwad jag gr, lider och dr, Gr jag fr eder, fr eder, ack hr." Den 12 September. Ditt ord hller oss uppe, d wi det f; och det samma ditt ord r wrt hjertas frjd och trst. Jer. 15: 16. Hr wisar oss profeten nyttan och ndvndigheten af Guds ords bruk. Men wid tanken p omjligheten att om denna sak tala, ssom det br sig, wid tanken p mnets wigt samt de mktiga motstndare, som hr mta, nemligen det trga kttet, den fngslande werlden, den arge satan, will handen sjunka ned af wanmakt. Hr borde orden skrifwas med eld i hwarje hjerta, och det wore dock fr swagt taladt. Ty hwem besinnar wl, att det r Guds ords frsummande, som r egentliga skulden till allt andligt elnde i werlden, all swaghet inom kyrkan och inom dess enskilda lemmar, och att Guds ords flitiga och rtta bruk r orsaken till allt andligt godt i werlden? Det r sannt, menniskan r fallen; och bedrfliga ro syndafallets fljder: otro, synd, mrker, skerhet, hrdhet m. m. Men allt detta kunde botas. Guds barmhertighet och rttfrdighet kunde icke lemna menniskan i detta tillstnd utan medel till upprttelse. Han gaf oss derfre frn himmelen ett botemedel, ett heligt sde, som, nedlagdt i menniskohjertat, skulle der terstlla det frlorade Guds beltet, ljus i frstndet, helighet i wiljan samt nya andliga krafter. Du r blind, du r hrd, otrogen, osalig och bunden
i synden; men allt detta kan botas genom det botemedel, som Gud gifwit oss frn himmelen; du kan genom detta medel blifwa seende, frkrossad, troende, salig och fri i Christus. Men utan detta medlets bruk r det dig omjligt att fwerwinna ditt onda och upprttas, om du ock p det hjertligaste beder Gud om nd dertill, om du ock wakar och strider dig till dds mot det onda. Det r allt frgfwes, syndafloden bryter fram med oemotstndlig kraft. Allt detta bekrftar ock erfarenheten. Det finns stder och frsamlingar, som hafwa trogna lrare, hwilka med oupphrligt predikande plja och uts och med frbner och trar wattna utsdet; men der str dock helt jmmerligt till ibland folket, der frsprjes ingen waraktig christendomens kraft och bewisning, ingen fning i tro och gudaktighet, utan blott ngot lst frstnds- och knsloprl. Hwad r d orsaken? Undersk, och du skall finna, att der har folket icke nnu brjat sjelfwa begagna Guds ord, och s lnge frflyger allt det goda, de hra frn predikstolen, och br ingen frukt. Det r orter och tider, p hwilka det sker kraftiga wckelser, mycket folk r i rrelse, det brjar grnska och blomstra fwerallt, och man frjdar sig i hoppet om rika frukter af denna skna Herrens plantering. Men ngra r g frbi, och du besker detta flt och igenknner det icke. Du skdar med sorg det frdda landet, ser blott tistel och trne, frkad frckhet och ogudaktighet. Och hwad menar du war orsaken? Jo, en kraftig arbetare borttogs, och det war nu ingen, som wrdade sig om folket, och sjelfwa hade de icke kommit in i ordet, att p egen hand begagna det. Deremot finner du andra orter, der kanske ingen utmrkt personlighet sttt ledande i spetsen fr Guds werk, men der folket sjelfwa hade brjat uppbygga sig inbrdes med Guds ord. Och du frjdas och frundras att se Guds werk icke blott bibehllet, utan mrkligen frkadt, utwidgadt och mognadt. Dessa hndelser ro blott wanliga, dem hwar och en med ngon insigt i Guds rikes tillstnd skdar. Och huru skola de frklaras? Jo, tnk p din egen erfarenhet, om du r en christen, som ngon tid gtt i Andens skola. Hwad har du att bermma dig af ssom medel till ditt andliga lifs uppehlle och tillwxt? Har du warit s stark, s trogen, s waksam, s upplyst, att du derigenom sttt fast i alla beprfwelser? Nej, intet annat n Guds trofasthet will du bermma. Men nu r Gud lika trofast mot alla; det har icke warit brist p Guds trofasthet, der christendomen dtt ut. Nej, skilnaden har warit den, att der har ndemedlet frsummats, men af dig har det blifwit begagnadt. S trg och glmsk du ock r, har du dock alltid under tiden umgtts med ordet, gerna lst och hrt det, ehuru du har ock hruti mycken frsummelse att frebr dig. Du har ock erfarit olika werkningar af olika frhllanden i den delen. Har du icke ofta erfarit, huru du stundom efter lngwarigare saknad af ordet eller frsummelse deri blifwit kall, dd, olustig till din inwrtes menniska, swag fr hwarje frestelse, werldslig och kttslig? Men deremot, att de tider, d du flitigare umgtts med ordet, har du ock mtt bttre till din inwrtes menniska. Och ter, war det icke mngen gng du war nra att falla i skerhet och synd, men ett bibelsprk, en predikan, kortligen, ngot Guds ord wckte dig utur slummern och frlste dig? War det icke mngen gng, du war kall och dd, hela werlden war dig mrk och dyster; men du kom att lsa i bibeln en vers, ett kapitel, eller ett stycke ur en god bok, eller du trffade en wn, som hade Guds ord i sin mun, och du fick nytt lif, ny wrma, och du ljusnade upp? Har du icke d Davids erfarenhet och beknnelse: "Herre, om icke ditt ord hade warit min trst, s wore jag frgngen i mitt elnde?" S ser du, huru ordet war medlet, hwarigenom Gud uppehllit ditt ndelif. P samma stt r det med alla andra christna. Guds ord kallas icke frgfwes ndemedel; och det frutan r det omjligt att behlla ndelifwet.
Jesu, du r sjelfva lifwet, Och ditt ord r sannt och rtt. Du af nd oss det har gifwit, Att wi skulle gmma det I wrt hjerta; hjelp oss bruka Stdse s ditt dyra ord, Att dess kraft i oss blir spord. Den 13 September. Af nden ren I frlsta genom tron; och det icke af eder, Guds gfwa r det. Eph. 2:8. Nd r ett wigtigt hufwudord i salighetslran; derfre m wi wl betrakta det. Det tyckes wara mycket ltt att frst, s lnge det nnu blott gller att tnka och tala derom; men s snart det gller tillmpning, nr wr ewiga salighet eller frdmelse beror deraf, d r intet ord swrare att rtt fatta och tro n det korta ordet nd. Lran om nden r en wigtig del af lran om Gud. Men att rtt knna Gud uti hans nd, det r ewinnerligt lif. Frst r hela werlden i ett tjockt mrker i frga om Guds nd, d hon anser den wara ngot sdant, som att Gud icke skall wara s nogrknad med menniskan, efter hon r swag och icke kan wara fullkomlig; "men Gud r ndig", sger man d, "Han rknar icke s noga med oss." Detta r den ndespredikan, med hwilken den gamle ormen sfwer och bedrager hela werlden. Guds nd r p detta stt ett slags flathet, som alldeles tillintetgr hans rttfrdighet och sanning uti hans domar. Men ngot annat lrer Skriften om Guds nd. Ngot annat skall du lra wid Christi blodswettning, hudflngning och hrda rop p korset. Sedan ock wid Jerusalems frstring och allt det grsliga, som derwid fwergick Guds egendomsfolk, d likwl ingen fgel fr falla till jorden Honom frutan. Guds nd r icke eftergift eller flathet. Gud har wisserligen uti sitt hjerta en fr oss obegripligt stor krlek och barmhrtighet; men denna kan icke utfwas i strid med hans lika stora och fullkomliga rttfrdighet. "Rttfrdighet och dom ro hans stols stadfstelse; nd och sanning ro fr hans ansigte." Ingen kan f Guds nd utan i den fullkomligaste fwerensstmmelse med hans rttfrdighet. Christus kan grta fwer Jerusalem, men kan icke frlsa det, d det icke will hra hans rst. Tala wi om Guds frltande nd, hwarigenom menniskan upptages i hans frbund och wnskap, s mste wi alltid weta, att denna nd aldrig gifwes utom Christus. Men r hon i Honom och eger allt, hwad Han fr oss gjort och r, d r der ock en alldeles fullkomlig nd och den allrahgsta wnskap och krlek. Ty likasom utom Christus gifwes ingen nd, utan blott efter frtjenst, s gller twrtom ingen gerning, ingen synd, ingen owrdighet hos dem, som ro i Christus Jesus. Sdant betyder nd. Nden r alldeles motsatsen mot allt afseende gerning och frtjenst. Detta r en mycket wigtig anmrkning, om man will frst, hwad nd r. Apostelen sger: r det nu af nd, s r det icke af gerningar annars wore nd icke nd. r det ock af grningarna, s r det nu icke nd, annars wore gerning icke gerning." Och ter sger han: "Honom, som hller sig wid gerningarne warder lnen icke rknad af nd, utan af pligt." Der blifwa nd och pligt stllda emot hwarandra ssom motsatser. Och ter: "Af nden ren I frlsta genom tron; och det icke af eder, Guds gfwa r det; icke af gerni
ngar, p det ingen skall bermma sig." Af alla sdana stllen mrka wi, att nd och gerningar, nd och frtjenst, ro alldeles motsatta ting, s att det ena ndwndigt utesluter det andra. Nr det i Skriften lres, att menniskan warder rttfrdig och salig blott af nd, s blifwa de, hwilka tnjuta denna nd, betraktade, ssom de der icke blott ingen rtt ega till denna gfwa, utan twrtom ssom sdana, hwilka blott frtjent Guds straff och wrede och nnu, s lnge de lefwa p jorden, ingenting annat frtjena, om Gud skulle handla efter wr frtjenst, emedan den fullkomliga rttfrdigheten krfwer en fullkomlig helighet, och i oss r bestndigt synd. Allt detta r nu ganska ltt att frst, nr det gller blott lran derom; men nr Gud beskt och wckt en menniska ur smnen, s att hon nu ser och knner det djupa, ondliga syndafrderfwet i sjlens innersta wsende, i tankar, begr, sinnesrrelser, och det gamla hjertat alltid will den ortta wgen, och kttet r fullt med syndiga bjelser, hwilket allt blir mer och mer belyst och knnbart genom den inneboende Anden o, d blir det en swr konst att frst, det nden r sdan, att allt detta frderf icke det minsta hindrar och rubbar den. Ty nr lagen dock r skrifwen i menniskans wsende, och Guds stora bewista nd gr alla dess kraf s mycket mer billiga och wigtiga fr sjlen, s blir den inre anklagelsen fr synd allt mer knnbar. I samma mn Gud r ndig, blir all synd dessmer owrdig och krnkande. Och nr nu fienden icke lngre kan behlla menniskan i smn och skerhet, r det ock hans bestndiga arbete att ska bringa henne i misstrstan och oro, hwartill han nu anwnder alla medel: frst att bestndigt uppwcka den qwarboende synden, och sedan att med alla hotande Guds ord frskrcka och pina sjlen, frmrka frstndet om Guds nd och idkeligen framhlla Guds helighet och wrede fwer synden. Att nu behlla ordet nd i sin sanna och fulla betydelse, det r en wisdom, som fwergr allt menskligt frstnd. Mtte d Gud bewara hwarje christen frn den frsoffningen, hwarigenom han skall blifwa utlrd i detta mne! d likwl alla sanna helgon alltid hruti frblifwit spda lrjungar, ssom wi wl se uti all den klagan, frskrckelse, ngest och nd, hwarom wi lsa i Davids psalmer och alla heligas historia. Pris dig, o Gud, som lrt mig Ditt rd att nu frst, Och sker grund beskrt mig Att nu f hwila p: P nden i ditt hjerta, Den Jesus bragt oss fram, D Han fr oss i smrta Blef dd p korsets stam. Den 14 September. De frstodo Gud och hafwa icke prisat Honom som en Gud, och icke heller tackat; utan de wordo ffngliga i sina tankar, och deras ofrnuftiga hjerta r wordet mrkt. Rom. 1:21. Hr lra wi, huru allwarligt Gud skar af menniskan, att hon skall prisa Honom, i den mn hon knner Honom. Knna wi Honom ock blott ssom en wis och allsmktig skapare, s will Han, att wi dock skola dyrka Honom ssom en sdan; wi ro redan d skyldiga Honom allt wrt hjertas krlek, wrdnad och lydnad. De hafwa "icke heller tackat Honom", tillgger apostelen. Wi bra oafltligen pminna oss, att Gud r kllan till allt, det wi ro och hafwa; "i Honom lefwa wi, rras och hafwa wr warelse." Derfre r det ock en hufwuddel af
wr gudsdyrkan, att wi bestndigt tacka Honom, erknna wrt beroende af Honom och uti allting gifwa Honom ran. Och tnk, d fwen hedningarna, som sakna evangelii ljus, likwl ro utan urskt, nr de icke slunda frherrliga och tacka Gud, huru will det d g oss, till hwilka Han talat genom sina profeter och omsider genom sjelfwa Sonen, om wi icke frherrliga och tacka wr Gud! Men hwad det r att frherrliga Honom ssom en Gud, det frtjenar wl att nnu bttre betnkas. Det sker icke blott med ord, thfwor och wackra gerningar, utan de som frst, att Gud r en Ande, de skola ock tillbedja Honom i anda och sanning. Ssom redan r anmrkt, will Gud, att wi skola dyrka Honom i samma mn, som Han uppenbarat sig fr oss: lska Honom s, som wi frst, att Han r lskwrd; frukta Honom s, som wi frst, att Han r fruktanswrd; tro p Honom s, som wi frst, att Han r trofast och sannfrdig; uti allting s lyda Honom, som wi frst, att Han har makt och rtt att i allting befalla fwer oss. Detta heter att prisa Honom ssom en Gud. Om wi nu allwarligt wilja s prisa Honom, d mste wi frkrossas infr Honom, fr alla de brister och synder, wi d finna hos oss, och beknna, att Han dmer alldeles rtt, om Han kastar oss till helwetet. D prisa wi Honom ssom en Gud d terfr Gud den ra, som i syndafallet berfwades Honom, nr ormen ingaf menniskan: "Skulle Gud hafwa sagt, att I skolen d." Nr wi nu gifwa oss skyldiga till dden, d prisa wi Honom ssom en Gud. Men har Han ocks uppenbarat oss sitt rd om wr salighet uppenbarat oss sin Son och sin allwarliga wilja att saliggra alla dem, som hylla Sonen d fordras, att wi ock lta Honom hruti wara sannfrdig, s att wi icke bortkasta Guds nd, utan bja oss fr hans ord och tro p hans barmhertighet. Sdant heter att prisa Honom ssom en Gud. Frst wi widare, att det r hans allwarliga wilja, att "de, som nu lefwa genom hans Sons dd, skola icke lefwa sig sjelfwa, utan Honom, som r fr dem dd och uppstnden"; att de skola taga afsked frn allt, som misshagar Gud, och gra, hwad Honom tckes d fordras, att wi ock med glada, tacksamma och williga hjertan gra detta och, hwadhelst som derwid nnu brister, alltid tro p den ewiga frltelsen, som Han s dyrt frwrfwat och s allwarligt tillsagt oss. Allt detta hrer till att prisa Honom ssom en Gud. Sker nu icke detta, utan wi blifwa "ffngliga i wra tankar" och brja fritt lefwa emot wrt frstnd om Gud, d fljer, ssom ett rttwist straff, att Gud tager sitt ljus ifrn oss och lter wra ofrstndiga hjertan frmrkas och falla i allehanda galenskaper, ssom apostelen hr sger om hedningarna. Detta r den allwarsamma lrdom, som denna text gifwer oss, och hwilken isynnerhet br wara gripande fr oss, t hwilka Gud gifwit sitt evangelium. D Gud har s hgt bendat oss, att Han icke blott stllt fr wra gon hela skapelsen, full med wittnesbrd om hans ewiga kraft och gudom, utan ock gifwit oss sin Son frn himmelen, som blifwit wr broder och trofaste medlare, som med sin lagsuppfyllelse och sitt blods utgjutelse frlossat oss frn synden och lagens frbannelse; widare, gifwit oss sitt ord om allt detta och nnu dagligen snder oss den Helige Ande, som sjelf werkar, allt hwad som r ndigt till lif och gudaktighet, kallar, wcker, upplyser, tuktar och hugswalar oss, allt efter som wi behfwa det tnk, d Gud gifwit och gifwer oss allt detta, men werlden nd gr sin wg fram, r sker och ogudaktig, icke fruktar Gud, icke prisar och tackar Honom fr all hans nd, utan lefwer fri i sina synder, sin ffnglighet och afgudadyrkan: hwem kan undra, att wr Gud d lter werlden fara, ja, lter henne s frblindas och frstockas, att hon knappt fruktar ett gonblick fr helwetet? Men mycket mer, om ock wi, som fwen warit bendade med Andens lif och ljus, smakat Guds godhet och begynt wandra i Anden, skulle p nytt affalla, blifwa ffngliga i wra
tankar och ter lefwa i skerhet och uppstliga synder; huru billig men frskrcklig mste icke d Guds dom blifwa! Wore wi ock n s swaga och syndiga, men wi allenast gfwe Honom ran, beknde infr Honom wr synd, dmde oss sjelfwa och skte hans nd, s blefwe ju allting botadt; men d wi frakta Honom, missbruka och trotsa det ljus, Han gifwit oss, och brja att frhlla sanningen i orttfrdighet: hwem kan d undra, sga wi ter, att Gud i sin majesttiska rttfrdighet nu handlar med oss s, som denna text lrer! O, Helge And gr sjlen from, Rtt waken, ofrfrad: Gr hjertat till en helgedom, Der Gud i allt blir rad. Gif std, gif trst i all wr brist, Hjelp, att wi tro p Jesus Christ, Bd nu och alltid. Amen. Den 15 September. Sammaledes hjelper ock Anden wr skrplighet. Rom. 8: 26.
Hr r nu den djupa kllan till alla Guds barns outsgliga suckar: wr skrplighet. Detta r dock ngot, som wi igenknna, ett ord taget ur wra hjertan "wr skrplighet". Och tnk, att apostelen sjelf sger det och sger "wr skrplighet", dermed inneslutande fwen sig sjelf ibland dem, som widknnas skrplighet. Ja, ju lngre wi lefwa under Andens tuktan, desto djupare knna wi wr skrplighet, s att wi omsider sga: Allt, hwad som r i oss, r idel skrplighet. Hwad Gud r och gr, r ngot annat; men i oss sjelfwa r idel skrplighet, och det frnimma wi knnbarast uti allt, hwad som r oss mest dyrt och wigtigt, ssom i wrt andliga frstnd, i wr tro, i wrt hopp, i wr krlek, i wrt christliga allwar, i wr waksamhet, wr bn o. s. w. Uti allt sdant knna wi den strsta skrplighet. Fastn Gud har gifwit oss ett nytt andligt frstnd, s ro wi dock wissa tider ssom alldeles blinda; wi se icke det mest tydliga i ordet. Der st fr wra gon de allrastarkaste trstegrunder, och just fr rdlsa syndare, och det r dock, ssom wi icke sge dem; wi likna en man, som str midt framfr en wgg och dock icke ser den. Wi icke blott tro, att Gud r allestdes nrwarande, utan wi knna det ock i wrt samwete, wi knna, att Han ser fwen wra hemligaste tankar; och dock genomlefwa wi timmar och dagar s, som wore Gud icke till; wi hwarken frukta Honom i frestelsestunder, eller hafwa trst af hans nrwaro i ndens eller bnens stund. Huru hnger sdant tillsammans? Sdant mste wisst heta "skrplighet". Fastn Gud har frklarat oss sin Son, s att wi hlla ingenting s stort och dyrt som Christus, hafwa wi det likwl wissa tider s, som wore ingen Christus till, utan wi mste nnu best fr Gud med wr egen rttfrdighet. Fastn Gud gifwit oss de starkaste grunder fr wrt salighetshopp, r det dock med wrt hopp och wr wntan ofta s skrpligt, att wi framlefwa lnga tider utan ngon tanke derp, att wi g mot en ewig herrlighet; nej, det hoppet r oss blott ssom en drm; det r oss i hjertat och knslan s, som wore det med detta lifwet slut med oss. Fastn Gud werkat i wrt hjerta en ny krlek, mrka wi dock ofta, att wi frst och sist tnka p wrt eget bsta. Fastn wisserligen med barnaskapet en bnens Ande r fdd i wra hjertan, och bnen dessutom borde wara, hwad den wl wissa tider r, det allrakraste fr Guds barn, hafwa wi dock andra tider rent af en leda wid bnen och kunna midt i wr bn upptagas af ffngliga tankar. Sdant allt r wisserligen en stor skrplighet. Nr wi nu icke blott inse och erknna, utan werkligt erfara, att wr swaghet r s stor, d ro wi bjda att alldeles misstrsta. Men d
sger apostelen: Misstrstom icke; wi hafwa en hjelpare: "Anden hjelper wr skrplighet". Anden sjelf, sger apostelen. Denne r nu den store hjelparen, ledaren, hugswalaren, fresprkaren, t hwilken den himmelske Fadren, p Sonens frtjenst och frbn, gifwit uppdraget att flja och skta barnen under deras wandring p jorden. Med allt hwad Gud gifwit oss genom Christus och med alla ndens medel och allt Andens werk i wra hjertan, kunna wi dock icke komma lyckligt igenom de faror och swrigheter, som ro i wr wg, om icke fwen "Anden sjelf" skter oss, leder, warnar och hugswalar oss. Sdant antydde fwen Christus sina lrjungar, d Han frberedde dem p sin bortgng ifrn dem och just nu s ofta upprepade lftet om en annan hugswalare. Han hade ock dessutom gifwit dem de herrligaste lften: Han hade frskrat dem, att fastn Han nu fore ifrn dem, skulle Han icke lta dem wara faderlsa; de skulle ock ter se Honom och f en gldje, som ingen skulle kunna taga ifrn dem; Han hade sagt dem, att i hans Faders hus woro mnga boningar, och att Han nu ginge att bereda dem rum; att de wisste wgen, nemligen att Han sjelf war wgen, samt att Han skulle terkomma och taga dem till sig m. m. Men med allt detta frklarade Han, att de nnu icke wore rtt betryggade fr alla faror; Han gaf dem nnu ett lfte, hwilket Han ofta upprepade, att Han ock skulle snda dem en annan hugswalare, sanningens Ande, som skulle alltid blifwa hos dem, leda dem i all sanning och pminna dem allt, det Han hade sagt dem. Detta bra wi alla djupt inskrifwa i wra hjertan, att wi alldeles icke ro lemnade t oss sjelfwa, t wr egen omsorg, eller att wr seger i striderna skall bero af wr egen styrka. Nej, d wore wi alldeles frlorade. "Anden sjelf hjelper wr skrplighet." Ordet hjelper r i gr.-t. mycket betydelsefullt. Det betecknar egentligen "fatta med uti" eller "med ngon, som man will hjelpa, lgga hand wid werket"; sledes att Anden sjelf med oss fattar uti wra skrpligheter, icke till att nnu helt borttaga dem, utan till att s leda dem, att hans kraft skall blifwa uppenbar i wr swaghet, och wi till slut skola endast beundra och prisa Honom, hans wishet, trohet och makt. Gamla, unga M lofsjunga Fadrens makt och herrlighet; Och hembra Sonen ra Fr s stor barmhertighet; Prisa Anden, Som wid handen Frer oss till salighet. Den 16 September. Lten edra lnder wara omgjordade och edra ljus brinnande. Luc. 12: 36. Dessa ord uttala i bildsprk just detsamma, som Herren straxt derp tillgger: "Waren lika de menniskor, som wnta sin herre, d han skall igenkomma frn brllopet, att nr han kommer och klappar, lta de honom straxt upp." Och hwad sjelfwa saken eller den andliga meningen deraf betrffar, will Herren sga: Waren hwar stund beredda fr min ankomst, lten mig och min tjenst wara edert bestndiga gonml, wakten eder, att edra hjertan icke frsjunka i ngonting annat och blifwa frsoffade, beherskade af werlden eller kttet och sledes oskickliga att rtt tjena mig och med frjd emottaga mig. Jag r till min synliga umgngelse borta ifrn eder, tills jag wunnit min brud (det r,
den frsamling eller hela det antal af menniskoslgtet, som skall winnas); men d skall jag terkomma i stor herrlighet till att dma lefwande och dda. Sen till, att I bestndigt ren beredda fr den dagen. Men till att wara beredd fr den dagen fordras isynnerhet twenne stycken: Det frsta r, att wi ro bestndigt kldda i brllopsklderna, det r, lefwa i tron, i dagligt ikldande af Christi rttfrdighet, sledes att wi icke afsomnat frn den syndaknsla, som werkligen drifwer oss till Christus, utan alltid hafwa en sdan nd af wra synder, att wi icke kunna lefwa utan Christus och ordet om Honom. Detta r den stora hufwudsaken fr att med frjd mta domaren, ty "den som har Sonen, han har lifwet"; den som lefwer af hans ktt och blod, det r, af hans frsoning, den eger alldeles bestmda frskringar om det ewiga lifwet. Detta r det frsta wilkoret fr att kunna saligt d och st fr Christi domstol. Men sedan, p det wi mtte hafwa en "riklig", en fri och fridfull "ingng i wr Herres och Frlsares ewiga rike" och icke inkomma blott "ssom genom eld", r ock ndigt se till, att wi lefwa i en frisk krlekens ande, att wi med lust och gldje tjena Honom och fara efter det, som r ofwantill, att icke wra hjertan ro frtungade af lefwernets omsorger, af girighet och andra herrskande synder eller af hat och ofrsonlighet mot ngon medmenniska, hwarigenom det frtroliga framgendet till Gud frhindras. Att alla sdana hinder undanrdjas och krlekens tjenst r i fning, det r, hwad som nrmast syftas med de orden, "att lnderna ro omgjordade" och "ljusen brinnande". Herren Christus wille hrmed isynnerhet frmana oss, att icke lta det kttsliga, skra och ffngliga lefwernet ter taga fwerhand. Detta se wi nnu tydligare genom hans tillgg i v. 45, 46, der Han sger: "Men om den tjenaren sade i sitt hjerta: Min herre drjer fast att komma igen, och begynte sl tjenarena och tjenarinnorna och ta och dricka och warda drucken; s kommer den tjenarens herre, p den dagen han det sig icke frmodar." Denne tjenare betecknar wisserligen en icke blott wrdsls utan helt affallen christen, ssom wi se deraf, att sjelfwa den ewiga wredens dom drabbade honom, hwarom Herren sger: "Han skall hugga honom i stycken och skall stta hans lott med de otrogna." Men wi skola aldrig glmma, att det r just till detta frskrckliga slut, det kan leda, nr en christen blott brjar wara s wrdsls och sker, att han icke fruktar fr farorna och icke lter warna sig. En sdan skerhet leder just till ett helt affall, till andlig dd och till ewig frdmelse. Derfre r det alldeles skert, att swida wi skola frlsas, mste wi owilkorligt taga Christi warning till hjertat och, om wi brjat blifwa werldsliga, ffngliga och skra, bryta upp frn detta skerhetens lger och ska all Guds barmhertighet och nd att terkomma till en frsta, gudfruktiga och waksamma anden, hwaruti wi frn brjan lefde, d Gud omwnde oss. Wi skola i hela den heliga Skrift ifrn dess frsta sida till den sista icke finna ett enda stlle, som gifwer hopp t en sker menniska, att det skall g wl fwen fr henne. Det str aldrig ett enda ord, som innehller: Gud r s ndig och trofast, att fwen om du icke rdes fr synden och djefwulen, fwen om du r sorgls, s skall dock Herren genom sin nd hjelpa dig. Nej tnk, ngot sdant lfte finnes aldrig i Skriften. Der ro underbart ndefulla lften fr syndare, ja wid de allraswraste frestelser, fall och synder, men mrk, alltid blott fr den hndelsen, att syndaren lter tukta sig, kommer till bttring, nger, rddhga, strid, bn; d hjelpes allting men eljest icke. Sjlafiendens hrar skola bestmdt frderfwa de skra. Uti detta fiendeland skall menniskan antingen wara i kamp och rddhga och d endast genom Guds starkhets makt frlsas, eller ock blifwa sker och obekymrad och d frgs. S tillgr det alltid i ett werkligt krig. S tillgr det ock fr den, som har att strfwa upp mot en strid flod, fr att icke fras ned i det
branta fallet; lgger han sig att sofwa i sin bt, s skall han genast brja wrka och snart frgs i djupet. Och wi hafwa ju i hela wr natur ett frderf, som bestndigt drager bort frn salighetens wg; och dertill kommer werldens och djefwulens ofrtrutna arbete i samma syfte. Allt detta kan frklara, hwarfre wi ndwndigt mste hrsamma denna, Herrens frmaning: "Lten edra lnder wara omgjordade och edra ljus brinnande." Dyre Jesu, lr du mig rtt vedja, waka, Lpa i min kamp och ej se tillbaka, Att allsintet m min sjl kunna sfwa, Den dess skrud berfwa. Den 17 September. Allt det I bedjen i mitt namn, det skall jag gra, p det att Fadren skall warda prisad i Sonen. Joh. 14: 13. Hr skola wi wl mrka, bwad det will sga att bedja i Jesu namn. Att bedja i Jesu namn betyder egentligen att bedja p grund af Jesu medlarefrtjenst, att i bnen troende beropa medlaren. Detta r, hwad sjelfwa uttrycket, bedja i en annans namn, nnu alltid betyder, och hwilket r oss wl bekant genom det, som dagligen i det menskliga lifwet frekommer, d en rik och betrodd man gifwer en fattig hjelpbehfwande blott sitt namn och frord hos den, som innehafwer de medel, hwilka den fattige behfwer. Med ett sdant namn och frord frn en rik och ansedd person gr den fattige alltid med stor tillfrsigt till den, som skall lemna den behfliga hjelpen; och denne hjelpare r derwid s trygg och frdig att lemna denna hjelp, att han icke ens frgar efter den fattiges frskran om ordentlig terbetalning, utan swarar: Jag behfwer icke mer n detta namn. S gr det, nr man fr komma i en annans namn. Hraf kunna wi wl till ngon del fatta, hwad det i allmnhet r att bedja i Jesu namn, och hwilket i wra kyrkobner wanligen uttryckes med slutorden: "Genom din Son Jesus Christus, wr Herre." Men se wi p det sammanhang, hwari textorden frekomma i Joh. 14, s ligger wl i detta sammanhang ocks ngon grund fr deras mening, hwilka frklara bedjandet i Jesu namn fwen syfta, att man beder i enlighet med Jesu sinne. Men fr att kunna rtt bedja p Jesu frtjenst och bedja i Jesu sinne fordras ndwndigt det Andens werk i sjlen, hwarigenom wi blifwa sanna Jesu lrjungar och Guds barn. S djupt ligger den smittan i all menniskonatur, att Gud skall se p oss och wr wrdighet och wara oss ndig, d wi warit rtt fromma och lydiga; men deremot att wi icke kunna wnta, att Han skall i nd se till oss och hra wra bner, d wi hafwa samwetets frebrelse fr synd och owrdighet s djupt sitter den sjelfrttfrdighetssmittan i allas wr natur, att fwen sanna Guds barn, som i den frsta stora sinnesndringen warit af lagen s tillintetgjorda och frkrossade, att de endast med stor nd kommit igenom den trnga porten af tro p idel nd p Christi frtjenst allena, men blifwit genom denna tro alldeles saliga i Christus, att de samma nnu tusende gnger, ja s lnge de lefwa p jorden, ter falla i samma willfarelse, att Gud skall wara dem ndig och hra deras bn, endast i den mn de warit lydiga och fromma, och deremot wara wred och icke wilja hra dem, nr de hafwa blifwit fwerrumplade af synden och knna stor owrdighet. Men att framkomma i bnen med den tanken, att Gud skall hra oss, i den mn wi sjelfwa ro wrdiga, det r just motsatsen mot att bedja i Jesu namn eller med trst endast till hans medlarefrtjenst. O, huru mycken nd och hwilka frdmjukande erfarenheter fordras icke, fr att wi omsider skola alldeles mena det sannt och rent: bara
p Jesu vrdighet, bara i Jesu namn, bara fr Jesu skull war mig ndig och gif mig det goda, fastn jag frtjent blott det onda. Men r nu detta den swraste konst fwen fr pnyttfdda Guds barn, huru omjligt r det icke d fr de oomwnda att kunna rtteligen bedja en enda bn p Jesu frtjenst allena! Lika omjligt r det ock i det opnyttfdda tillstndet att kunna bedja i Jesu sinne, att hafwa af hjertat samma angelgenheter och bner som Herren Jesus sjelf, hwilket war det andra, som hrde till att bedja i Jesu namn, ty till bn hr sjelfwa hjertats begr och angelgenhet. Men tnk, hwilket ndens underwerk nr jag upptcker, att jag genom tron ftt ett sdant hjerta, att fwen nr jag icke tnker p Jesu freskrift eller exempel fr bn, utan gr i mitt hwardagliga arbete, jag likwl har i mitt hjerta samma bekymmer, samma omsorg, nskningar och suckar, som jag terfinner i Herrens bn och i andra uttryck af Jesu sinne. Jag gr och tnker och tnker och suckar, att Gud m gifwa sin nd till sitt rikes frkelse i mitt eget och andras hjertan jag har ett sdant sinne, att ingen strre gldje wederfares mig, n nr jag frsprjer Guds werk i en menniskas sjl, nr jag mrker, att Guds rike tillwxer p ngot stlle, att Guds namn blir kndt och radt. Si, der har jag d samma sak, som ligger i de tw frsta bnerna af Fader wr: "Helgadt warde ditt namn; tillkomme ditt rike." Detta war ock summan af allt, hwad Jesus hr skte, fr hwilket Han smakade dden och anwnde alla krafter att frlsa sjlar och utbreda salighetens rike p jorden. Du, som nu gr kanske med ngslan och suckan och tnker p samma sak, sjlars frlsning och salighet, glds och hpna fwer den nd som r dig wederfaren, att samma sinne r i dig som i Jesus. M d hela werlden fr frigt wara dig mrk och trng, det r ett ndens under werkadt i din sjl, som tusenfaldigt fwerwger allt, hwad p jorden eljest kan tnkas. Nr du, utan ngon tanke p Jesu freskrifter eller p bnerna i Fader wr, kanske bde dag och natt umgs med denna suckan: Ack, att Gud mtte genomdrifwa sin wilja med mig, fwen om hans wilja skulle frhindra och dda min egenwilja, blott att hans wilja sker! Ack, att jag kunde gra Guds wilja! d r i ditt hjerta samma sinne som i den tredje bnen: "Ske din wilja". Wakna med frjd och hpnad fwer det underwerket i ditt hjerta, att samma sinne r i dig som uti Jesus. Hwilken nd, hwilken herrlighet, att samma Ande bor i oss som i Gud! r icke detta ett bewis p en "delaktighet af Guds natur"? Jesus, Jesus, Jesus, Han r Jesus nu allena, som mig terlst, Han, Guds Lam det rena, nu min enda trst.
r jag trg till bnen, ropar Han med stark och wldig rst Och sin Fader fwerhopar Med sin bn, allt mig till trst. Har jag syndat, Han frlter, Ej med mig tillrtta gr, r jag fridls, Han mig lter Finna ro i sina sr. S i Jesus trygg jag hwilar, Jag ej heller mer begr. Tills jag saligt hdan ilar Fr att blifwa der Han r.
Den 18 September. Lydnad r bttre n offer, och hra till r bttre n det feta af wdrar. 1 Sam. 15: 22. Hr hra wi, att fr Gud r det blott frga om lydnad. Deraf skola wi lra, att den ena gerningen r fr Honom lika stor som den andra, att en gernings wrde beror endast af Guds bud; att om Gud har befallt en sak, s r den en stor och wigtig gerning, wore den ock s liten som att upptaga ett halmstr; men om Gud icke befallt den, r den mindre n intet, wore den ock s stor, som att uppwcka de dda eller att omwnda hela werlden. S blir d endast Guds uppenbarade ord och bud wra ftters lykta, wr wandrings rttesnre. Mtte wi d hwar och en wl eftersinna, hwad Gud har befallt oss. Hvarje christen har alltid twenne slags pligter, af Gud oss lagda: frst ngra enskilda eller kallelsens; fr det andra de allmnna el ler de tillflliga krlekstjensternas emot nstan. Om de frsta sger Skriften: "S frmanar jag nu eder, att I wandren ssom tillbrligt r uti den kallelse, deruti I ren kallade alla lemmar hafwa icke allt samma embete. Hwar och en ssom Herren har kallat honom, s wandre han. Omskrelsen r intet och frhuden intet, utan hlla Guds bud. Hwar och en blifwe uti den kallelse, i hwilken han r kallad" o. s. w. Om de gemensamma pligterna heter det: "Allt det I wiljen, att menniskorna skola gra eder, det gren I ock dem. lska din nsta ssom dig sjelf. S r nu krleken lagens fullbordan." Likwl br mrkas, att just i kallelsens werk utfwas wanligen de flesta krlekstjenster emot nstan. Hwad kallelsen angr, r det f menniskor, som rtt besinna, huru Gud just der nedlagt sin frsta och frnmsta fordran p oss. Man br derfre ppna sina gon och se, huru nda uppifrn Guds thron i himmelen och ned till det nedersta jordens rum rder uti allt en Guds ordning och inrttning. Gud, som r "ordningens Gud", har s frordnat, att den ena skall wara regent, den andra underste; den ena husherre, den andra tjenare; den ena fader eller moder, den andra barn; den ena rik, den andra fattig; den ena gift, den andra ogift; liksom uti kroppen den ena lemmen skall wara ga, en annan ra, en tredje hand, en fjerde fot. Nu r Guds frsta wilja och fordran, att hwar och en skter sin syssla, att den regerande wl regerar, den lydande troget lyder; att gat ser och lemnar t rat att hra; att foten gr och lemnar t handen att arbeta. O, hwilken salig lefnad d skulle intrda p jorden, om hwar och en besinnade, att det r Guds frsta wilja och fordran angende lefwernet, att hwar och en gr sin kallelses werk, att detta r en sann och helig gudstjenst, som behagar Herren wl, att man midt i hushllet, i de enklaste gerningar str i ett heligt tempel och frrttar den behagligaste gudstjenst. Men ack, hrtill fordras ett andligt ga, som icke blott ser, det som r fr gonen, utan ser Guds ordning och befallning. Om wi med lekamliga gon sge Gud framfr oss och hrde Honom begra en tjenst af oss, om ocks den allraringaste, s wore den oss icke mer ringa, utan finge straxt ett hgre wrde, och wi skulle med strsta lust utfwa den, blott derfre att wi finge tjena Gud dermed. Ssom Luther sger: "Om Gud med sina nglar en dag beskte dig och befallte dig sopa golfwet, skulle du wl blifwa s glad dert, att du icke wisste, huru du skulle stlla dig derwid sannerligen icke fr gerningens skull, som i sig sjelf war ringa, utan fr hans skull, som befallt dig densamma." Och nu har Gud werkligen gifwit dig sdana befallningar, d Han t. ex. ltit dig blifwa en tjenstepiga eller ett barn i huset, ty till dem har Han sagt: "Waren edra herrar hrsamma och lyden dem. Hedra din fader och din moder" allts: Gr, hwad
de stta dig att gra! Detta r sledes Guds befallning. S ser du d, att nr din fader, moder, husbonde eller matmoder bjuder dig gra ngot, s str Gud bredwid med sitt fjerde bud och sger: Ja, g och gr det! Derfre sger apostelen: "Waren all mensklig ordning underdniga fr Herrens skull." Mrk: fr Herrens skull fr Herrens skull! Hwad betyder detta ordet, om icke just det, att denna menskliga ordning i grunden r en Guds ordning, en Guds befallning nemligen s lnge den r en ordentlig mensklig ordning och icke en djefwulsk uppresning emot ngot Guds bud. Den r en Guds ordning, alldenstund Gud har inrttat densamma. Det r wigtigt och ndigt att christna wl gifwa akt p sdana stllen i Skriften och ofta betnka detta mne; ty huru hrdt anstter oss icke satan i detta fall och werkar hos den ena trghet och frsumlighet, hos en annan de grufligaste anfktningar, missnje och frestelser, som med makt och wld wilja fra honom bort ifrn sin kallelse, gra honom afundsjuk och ostadig, s att han med ingenting trifwes, utan kastas hit och dit. M wi d i hwarje frhllande wl besinna dessa Herrens ord: Lydnad r bttre n offer. O, Jesu, tala du till mig Och lr mig dag frn dag Att hra, flja, lyda dig Och ej mitt eget "jag". Ja, hjelp mig i min kallelse Stds wandra infr dig Och endast p din wilja se Och wandra p din stig. Ack, uppryck egenwiljans rot, Sl ned min sjelfwiskhet, Bj mig alltmer wid korsets fot Till hjertlig dmjukhet. Den 19 September. Si, upp hnderna har jag upptecknat dig. Es. 49: 16. Si, upp hnderna har jag upptecknat dig, sger Herren. Hrmed will Herren fulleligen fwertyga sitt bedrfwade Sion, sina arma barn p jorden, att om Han ock wille hwilket Han dock uttryckligen nekar s kan Han likwl icke frgta dem; ty, sger Han, upp hnderna har jag upptecknat dig. Hwar skulle jag d gra af mina hnder, om jag skulle frgta dig, d du str der inskrifwen och sledes str ssom en tnkeskrift stdse fr mina gon? Men det r icke blott denna bild, som Herren afser. Hr r ngot djupare. Herren har oss tecknade p sina hnder icke blott s, som man kan der bra en mans namn infattadt uti en ring, utan ordet i grundsprket betecknar det flata i handen; derfre, och d Herrens Ande fwen i gamla testamentet, lngt frrn dessa ord talades, frkunnat Christi hnders och ftters genomborrande ssom i Davids tjuguandra psalm, der Messias klagar: "Mina hnder och ftter hafwa de genomborrat", s r det p goda grunder, som biskop Hersleb menar, att de orden: si, upp mina hnder har jag upptecknat dig, hafwa afseende p den handteckning, som Herren Christus fick af spikarna i sina hnder, hwilka Han ock med en synnerlig omsorg ofta wisade sina lrjungar efter sin uppstndelse. Hersleb tillgger: "Hlen efter spikarna uti Christi hnder ro Honom en stadigwarande pminnelse om dem, fr hwilka Han s ltit genomborra sig. Der har Han upptecknat oss icke med blck, utan med sitt eget blod; icke s lsligen, utan alldeles twrtigenom; icke med penna eller griffel, utan med jernstil, jernnaglar eller spikar p det Han aldrig skall kunna, hwad Han
dessutom aldrig will, frgta oss utan det skall heta, ssom David sger: "Om jag frgter dig, Jerusalem, s warde min hgra hand frgten!" S will ock Herren hr sga: "Du behfwer icke frukta, du suckande sjl, att jag skall frgta dig, s lnge jag icke frgter min hgra hand, mina begge hnder, p hwilka du str upptecknad; jag mste frst frglmma mina egna hnder, om jag skall frgta dig." Sannerligen menar Herren ngot stort med sina ord: Si, upp hnderna har jag upptecknat dig och ngot stort war ock det, att Christus uppfor frn jorden med genomborrade hnder till himmelen. Men hwad som fr oss r det begripligaste, skraste och nyttigaste r, att wi alla ro fr ewigt intecknade i de sren, ssom delegare i den frsoning, som r skedd i Christus Jesus; att wi hafwa alla del deri, det r, hwad Skriften tydligast uppenbarat. Och frn den delaktigheten kunna wi aldrig skiljas, huru frtwifladt illa det kan se ut fr oss. Ja, fwen om wi ro affallna och borta frn Herren och derfre icke st tecknade i de lefwandes bok, st wi dock nnu tecknade i Christi frsoningstecken, d. . den frsoningen r dock skedd fr oss och kan aldrig blifwa om intet, utan gller ewinnerligen och medfr alltid salighet, s snart wi ter annamma den. Sdant frstod den evangeliske sngaren, som skref: "Gud ware lof, jag min oro ftt slippa, sen jag mig inskrifwen ser i din sr. Frr skall du neka dig sjelf och din Fader, frrn jag nnsin utstruken skall bli." Huru kan det s wara? Om jag affaller d? Swar: Jag kan wl saknas i de lefwandes bok, men jag str dock alltid tecknad i Christi sr, ssom delegare i den ewigt gllande frsoningen. Denna r den fasta grunden, hwarfre allt kan botas och jag aldrig kan af Gud frgtas. Sdant gller att fasthlla, d allt ser frtwifladt ut. S skall man gra wld p Guds rike genom att icke se och dock tro. Hwad fruktar jag n? Se, Jesus r min Och str i Guds syn fr mig. Han knner nnu min nd ssom sin, Ty en gng Han tog den p sig. Och nnu i himlen rren Han br efter sren. P hnderna har Han tecknat mitt namn Och ser det bestndigt fr sig, Jag hwilar alltjemt s trygg i hans famn, Och aldrig frgter Han mig, Ty nnu i himlen rren Han br efter sren. Wisst brusar ett djup n hr och n der, Men floden, den hinner mig ej, Ty starkare min Immanuel r, Och Han kan ej swika, o nej! Ty nnu i hmlen rren Han br efter sren. Den 20 September. Guds frid, som fwergr allt frstnd, frware edra hjertan och sinnen i Christus Jesus. Phil. 4: 7. Den, som under alla det christliga lifwets wexlande erfarenheter will blifwa bestndande samt behlla och frstrka friden uti sitt hjerta, mste framfr allt flitigt och enfaldigt umgs med fridens evangelium. Detta r rtta kllan till Guds frid. Evangelium mste bestndigt hlla oss uppe fwer de anfktningar, qwal och sorger, i hwilka frnuftet, knslan, samwetet och satan oupphrligt wilja neddraga oss. Emot alla dessa fridstrare hafwa wi endast ordet och sakramenterna till wrn och murar. Der bor Hugswalaren och talar med oss, trstar oss och sger: Frukta dig intet! War wid god trst! r du syndig, s r Christus rttfrdig; du r nu i det rike, der synden aldrig tillrknas
dig; du r nu icke i ett gerningsrike, som r wldigt fwer nden, utan i ett ndrike, som r wldigt fwer gerningarna; du r till ewig tid frsonad med Gud, och Han har swurit, att Han icke will wredgas fwer dig till ewig tid. Detta r Guds rikes rtta fridsbasun, som mste oupphrligt ljuda i wra ron och hjertan, om wi hr skola hafwa ngon frid. Men jemte ordet behfwa wi fwen Herren sjelf, det r, wi skola flitigt bedja den Helige Ande om dess kraft p hjertat. "En christen br", ssom Pretorius sger, "hwarje morgon, d han uppwaknar, samt ofta under dagen sucka: Guds frid, som fwergr allt frstnd, frware i dag mitt arma hjerta fr all ofrid, som af djefwulens tyranni, af werldens ondska och andra wederwrdigheter kunna pkomma mig". Och nu huru nskligt wore det icke, att hos alla christna Guds frid mera regerade i hjerta och sinnen! Frst r det ju den barmhertige Gudens hjertliga wilja om oss, att wi icke skola frnta wra dagar i mrker och qwal nr wi dock ro s dyrt kpta, ro ock fr Guds gon s dyrt aktade, s herrligt kldda, s mycket rika och lyckliga i Christus utan att wi skulle hafwa stor frid i Honom. Apostelen sger uttryckligt: "Waren alltid glada, ty det r Guds wilja om eder." Och Christus sjelf: "Jag r kommen, p det mina fr skola hafwa lif och hafwa fwer nog." Mrk: denna frid war ett hufwudndaml fr hela Christi frsoning; ssom uttryckligt str: "Npsten ligger upp Honom, p det wi skulle hafwa frid, och genom hans sr ro wi helade." Och ter: "Rttfrdighetens frukt skall wara frid, och rttfrdighetens nytta skall wara ewig stillhet och skerhet." Derfre, ju gladare och fridfullare ngon r i Christus, desto krare r det fr Gud; och desto mer ras och upphjes dermed Christus, som r grunden till denna frid och gldje. S har ock en christen fr frigt icke just mycken gldje p jorden; det behfwes wl i denna onda werlden, der intet annat r n strid och anfktning af kttets, djefwulens och werldens ondska, att han r wl utrustad med en hg, orubblig Guds frid uti sitt hjerta; ssom Jesus sger, d Han slutar sitt afskedstal till lrjungarna natten fre sin dd: "Detta har jag talat med eder, att I skolen hafwa frid i mig; i werlden hafwen I twng; men waren wid en god trst, jag har fwerwunnit werlden." Det war sledes Frlsarens allwarliga wilja, att wi skulle hafwa frid i Honom, oaktadt ingen bttre n Han wisste, huru syndiga och owrdiga wi ro! Nr nu Han nd unnar oss att hafwa frid, ja, derfre lider och dr fr oss, trstar och talar wnligt med oss, p det wi skola hafwa frid i Honom, s wore det ju billigt, att wi ock gfwe oss wl tillfreds p hans rkning, ssom sm barn wid sin moders skte. ndtligen r det ock just denna frid, som framfr ngot annat styrker och bewarar wra hjertan i Christus, gifwer lif, lust och kraft till allt godt; ssom det str skrifwet: "Guds frid, som fwergr allt frstnd, frware edra hjertan och sinnen i Christus Jesus;" och ter: "Frjd i Herren r eder starkhet." D jag i tron har frid med Gud, d kan jag allting gra och lida; d kan hwem som will f wara ownlig mot mig, nr jag r wiss om Guds wnskap: d kan jag lida en jordisk frlust, nr jag r glad fwer den himmelska skatten. Deremot nr hjertat r tomt p Guds frid, d r jag swag i allt, ppen fr hwarje frestelse. Det r derfre en sanning, som hwarje christen m wl minnas, att Guds frid frwarar hjertat, att frjd i Herren r wr starkhet. O, hwad r wl all frjd p jorden Mot en droppe af Jesu frid! r jag deraf delaktig worden, Rr mig fga all werldens strid. Han r friden, de dyra orden Trsta stdse i ndens tid.
Fr jag alltid ej knnbart smaka Denna himmelska, ljufwa frid, Kan jag fwer den rtt ej waka Under andens och kttets strid, Str den trsten mig dock tillbaka; Jesus, Jesus Han r min frid. Den 21 September. Si, Herrens hand r icke fr kort, s att Han icke kan hjelpa och hans ron icke lomhrda wordna, att Han intet hrer. Es. 59: 1. Det r mnga menniskor, som eljest i allt bewisa sig ssom rtta kristna, men g i ngon wiss sorg, nd eller frlgenhet s frdjupade, liksom stode denna aldrig till att hjelpa, liksom funnes det en nd, hwari wr Gud icke kunde hjelpa, liksom wore Gud dd, eller hade Han blifwit wanmktig, och den Hgstes barn behfde i ngonting wara olyckliga. De tyckas fr frigt hafwa bde tro och frstnd nog: men i en wiss nd eller swrighet ngslas, sucka och srja de p sdant stt, som om de icke hade ngon Gud och Frlsare. Pminnas de om att frtrsta p Gud, swara de: "Nog wet jag, att Gud r mktig och trofast m. m., men hr r ju ett sdant frhllande, som icke kan hjelpas." Ja denna sorgens ande kan p sina tider angripa hwilken christen som helst; men det r endast mrker, otro och willfarelse deri, att en kristen anser sig olycklig, anser ngot frhllande ohjelpligt. Herren swarar nnu alltid: "r min hand nu worden s kort, att hon icke kan frlossa, eller r med mig ingen kraft till att frlsa?" Eller har jag icke mer ngot hjerta fr eder? "Hwar r eder moders skiljobref, med hwilket jag har fwergifwit eder? Eller ho r min ockrare, till hwilken jag har slt eder?" Det r allts idel mrker och willfarelse i den tanken, att en christen behfver i ngot fall wara olycklig ett Guds barn r aldrig olyckligt, kan icke wara i werkligheten olyckligt. Ty frst r redan det att wara ett Guds barn i sig sjelft en sdan olycka, att hwarje lifwets olycka, fwen om den icke kunde afhjelpas, r deremot blott ssom ett litet sandkorn emot hela jordklotet, blott ssom ett runstyckes frlust emot winsten af millioner riksdaler; och fr det andra kan wr Gud hjelpa allting, "Herrens hgra hand kan frwandla allting" och det Herren icke will eller finner fr godt att hjelpa eller frwandla, br aldrig gra Guds barn olyckliga; ty det r d skert till deras strsta lycka, att det fr fortfara, enligt apostelens ord: "Wi weta, att dem, som hafwa Gud kr, tjenar allting till det bsta." Det r den stora frmn, som Guds barn hafwa framfr andra menniskor, att hwad helst som hnder dem, skall det ndwndigt tjena till deras bsta. Werlden kan wl hafwa mer guld och silfwer, mer hus och grdar, mer mat och klder, mer skmt och lje; men det lyckliga frhllande kan hon aldrig tkomma, i hwilket Guds barn lefwa, att allting skall tjena till deras bsta, utan twrtom anwnder hon allting till sin skada. Och d hon har allt som bst och kommit som hgst, r det icke mer, n att hon r djefwulens slafwinna och medarfwinge till ewinnerlig eld. Deremot, nr Guds barn hafwa det som wrst och kommit som djupast ned i lidandets och frskelsens jmmerdal d Job sitter i sck och aska och qwidande skrapar sina sr; d Jeremias ligger i trckgropen, Daniel i lejonkulan, och den fattige Lazarus i sr och trasor fr den rikes drr r det intet wrre med dem, n att de midt under detsamma ro Herrens "gonstenar", hans hjertas lust, rttfrdighetens barn, det heliga folket och det egendomsfolket, som sist skall bras af nglar till Abrahams skte.
Si, p detta stt kunna ju Guds barn aldrig wara olyckliga; sjelfwa olyckan mste tjena dem till gagns och hwad nnu mer r, sjelfwa synden, som r det strsta onda, skall icke frdma dem, djefwulen icke fwerwinna dem, dden icke skada dem, utan twrtom mste alla dessa grufliga fiender p Herrens wink tjena dem till ngot gagn. Hraf se wi d, att det finns ingen nd, deri wr Gud icke kan hjelpa; finns ingen makt, som kan skilja oss ifrn Guds krlek, som r i Christus Jesus, wr Herre; finns ingen fiende, som kan rycka Christi fr ifrn Honom. Fr att ngonsin kunna frloras, skola dessa, s wl som wra frsta frldrar, "sjelfwiljande" g bort ifrn Christus, sjelfwiljande blifwa ohrsamma hans rst, frtjusta af ormens rst och syndens bedragelse. Hr r grunden till den wigtiga sanningen, att ingen christen frloras, s lnge han fruktar derfr, wrdar och hr Guds ord och will lta sga sig. Nej, s lnge kan icke ngot wld skilja honom ifrn Christi krlek, wore han ock n s swag, sge det ock n s illa ut, lge han ock n s djupt nere i elnde. Allting kan hjelpas, s lnge han sker hjelp nr Herren och enligt det stt, hwarp Herren lofwat hjelpa; ty det r omjligt, att ngon, som frtrstar p Herren och i tron kallar Honom, skulle nd till slut komma p skam. Ransaken Skrifterna ifrn tidens begynnelse och undersken, om ngon som frtrstat p Herren och kallat Honom, ngonsin kommit p skam. Nej, det r blott en mklig otro, att en christen i ngot ml srjer, ssom hade han intet hopp; ty allting kan wr Gud hjelpa. Han r i allt en Fader, en allsmktig och trofast Fader, som i allting srjer fr sina barn, tager del i allt, hwad dem hnder, samt hjelper, wrnar och wrdar, ssom skrifwet str: S sger Herren Zebaoth: Den eder rr, han rr hans gonsten. O Herre, jag ej slpper dig, Frrn du har wlsignat mig. Du wisst skall frlsa sjlen min, Du har den kpt, den r ju din. Fr dina ftter jag helt still, Tills du mig hjelper, ligga will. Sjelf har du sagt: "kalla mig I nden: Jag will frlsa dig". Ditt lfte mste wara sannt, Derp din ra r en pant. Frr himmel skall frgs och jord n minsta prick utaf ditt ord. Den 22 September. Detta r nd, om ngon fr samwetets skull till Gud frdrager bedrfwelse och lider ortt. 1 Petr. 2: 19. I en predikan p femtonde snd. eft. Trin. sger Luther: "Det heter i allmnhet att tjena Gud, nr man gr, hwad Gud befallt, och underlter, hwad Gud frbjudit. Och p det sttet kunde hela werlden wara full af gudstjenst, icke allenast i kyrkan, utan ock i huset, i kket, i kllaren, i werkstaden, p kern, hos borgare och bnder, om wi blott wille skicka oss rtt deruti. Ty wisst r det, att Gud har frordnat och will uppehlla icke blott kyrkan och det werldsliga regementet, utan ock hushllet. Hwar och en derfre, som dertill tjenar, fader och moder frst och frmst, dernst barnen och slutligen tjenstfolk och grannar,
alla tillsammans tjena Gud; ty det r hans wilja och befallning. S kunde en menniska wid all sin mda wara glad och wid godt mod, och ingenting skulle warda henne beswrligt, om hon s skickade sig i sin tjenst och kallelse. Men djefwulen strfwar med hnder och ftter deremot, att man icke m komma till denna frjd, utan att hwar och en m hafwa en owilja, till det han skall gra och till det, som r honom befaldt, p det menniskorna ingen krlek mtte f dertill och Gud ingen tjenst." S lngt Luther. Hr r nu endast af nden, att hwar och en af oss hade ett willigt hjerta och andliga gon, tro och krlek och lust till Guds lag andliga gon, att hwar och en i sitt stnd och kallelse m se Gud, se Gud framfr sig, se Guds bud och wilja, och icke stanna wid gerningens eget anseende. Fr det andra fordras hr ock ofta ett outtrttligt tlamod, d djefwulen gr oss wrt stnd och wra omstndigheter rtt bittra och widriga. O hwilken nd att d hafwa den krlek till Gud, hwarigenom wrt misshag kan frdrnkas i hans wlbehag, s att wi blott fr hans wiljas skull lida och framhrda med tlamod! Apostelen Petrus sger: "I tjenare, waren underdniga edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och saktmodiga, utan ock de genwrdiga. Ty detta r nd, om ngon fr samwetets skull till Gud frdrager bedrfwelse och lider ortt. Nr I fr wlgerningars skull liden och hafwen tlamod, det r nd fr Gud. Ty dertill ren I kallade, efter ock Christus led fr oss, lemnande oss en efterdmelse." I tjenare och barn, mrken de orden: Icke allenast de goda och saktmodiga, utan ock de genwrdiga! Mrkom de orden: Fr samwetets skull till Gud frdraga bedrfwelse och lida ortt det r nd fr Gud dertill ren I kallade efter ock Christus led fr oss. Ja, detta r nd, nr ett barn, som tror p Frlsaren, lider ogudaktiga frldrars och syskons afwighet, men lider det dmjukt, tligt och uthrdande, "fr samwetets skull till Gud" - hwarken reser sig upp till otillbrlig genswarighet, icke heller gifwer sig utfwer i sorg och wemod, eller terwnder till werlden, utan lider och har tlamod, bidande efter Herren, hafwande sin trst, sin wn och tillflykt i Frlsaren allena detta r nd fr Gud. Detta r nd, nr en trogen christen, som har en ogudaktig och swr make, "fr samwetets skull till Gud" tligt frdrager sin bedrfwelse, lider ortt och bewisar krlek och tjenar sin make med ett oafltligt frltande. Detta r nd, nr en from fader eller moder, som har ogudaktiga och wanartiga barn, med outtrttlig fasthet, tlamod och krlek arbetar p deras uppfostran, frmanar, straffar, frlter, pminner och frst och sist befaller dem t Gud i bnen. Detta r nd, nr en trogen lrare, som har en ofruktsam jordmn, nd med krlek arbetar och har tlamod och icke warder trtt nitiskt och krleksfullt, offentligt och enskildt, i tid och i otid hller p, straffar, trugar, frmanar med all saktmodighet och lrdom, och fr allt detta willigt lider hela werldens, sina embetsbrders och alla onda andars fiendskap frst och sist fwande sig sjelf i gudaktighet, underhllande sitt eget ndelif. Detta r nd, nr en from studerande med tlamod lider sina ogudaktiga kamraters bespottelser, hller sig obesmittad af werlden och gerna aktas fr en dre fr Christi skull, gerna offrar t Honom sina frmgenheter och endast fr sin kallelse och af pligt studerar sina hedniska auktorer, historier och andra wetenskap, hafwande den himmelska till
sitt hjertas lsklingsmne. Detta r nd, nr en from handtwerkare, "fr samwetets skull till Gud", r redlig och trofast i sitt yrke, hellre lider fattigdom och afsaknad, n att han skulle betjena sig af de konstgrepp och det swek, hwarmed hans brder i yrket gra sig winning o. s. w. Si, p detta stt har hwar och en i sitt stnd sina prof och swrigheter; hr fordras d tlamod och andliga gon och hjertan till att bde se och lska Guds wlbehag, blifwa fast och owiklig, trogen och flitig i sin kallelse, s tjena sin nsta och dermed gra Guds wilja detta r nd fr Gud och den rtta wgen fr lefwernet. Hjelp mig, o Jesu, i din fruktan wandra Och lefwa heligt, som du mig befallt. Hjelp mig att ocksa willigt tjena andra Och prisa dig med ord och werk i allt. O du, som icke blott all synd frlter. Men helar ock all brist o, kom till mig, Frnya hg och kraft och wilja ter Och lr mig rtt af hjertat lska dig. Den 23 September. Jag rder dig, att du kper guld af mig, det genomeldadt och beprfwadt r, att du m blifwa rik. Uppb. 3: 18. Mrk, hwad Herren hr sger: "Kp af mig!" Tnk en stund p, hwad det will sga, att Herren i denna brinnande ande, i hg, majesttisk, allwarsamt frmanande ton sger: Jag rder dig, att du kper af mig! af mig! Det r ju att kraftigt bortwisa alla wra egna werk, allt sjelfgjordt, att kraftigt inprgla, att ingenting gller fr Gud, utom det som r af Sonen. Men "kpa"? Huru sker det? S sger Herren: "Nu wl, alla I, som ren trstiga, kommen hit till watten! Och I, som icke hafwen penningar, kommen hit, kpen och ten, kpen utan penningar och fr intet bde win och mjlk." Och ter: "Den der trstar, han komme, och den der will, han tage lifwets watten fr intet." Mrk: fr intet! Om sdant kpande sger Han hr: "Jag rder dig, att du kper guld af mig;" d. . jag rder dig, att du upphr med ditt eget arbete och blott tror, blott tager emot af mig. Wisst talar Han i en halft straffande ton, en allwarsam frmanande ande; men desto ljufligare r det, ssom om Han sade: Jag befaller dig, att du icke sjelf gr det ringaste till att gra mig ndig, eller dig warm; jag befaller dig, att du afstr med din sjelfwerksamhet, utan blott tager emot; jag befaller dig, att du tror, att hwad jag har gjort, r tillrckligt fr dig! Den, som fr nd till besinning samt att med tro och tillegnelse betrakta dessa Herrens majesttiska ord: "Jag rder dig, att du kper guld af mig, det genomeldadt och beprfwadt r, att du m warda rik", skall erfara, att de werkligen kunna gra en ljum sjl brinnande, en kall och dd lefwande och warm. Ty hr r allting stort och herrligt. Frst att Herren nst frut gjorde den starkaste beskrifning p den personens elnde och owrdighet, hwilken dock allt detta erbjudes, sa att hr ingen enda sjl br kunna draga sig undan, st lottls eller wara fr owrdig; sedan, att detta r den store Herrens egna allwarligaste rd och majesttiska ord till en sdan owrdig syndare, mot hwilka rd och ord alla wra tankar, tycken och knslor ro blott ssom flygande str och sandkorn mot ett stort, hgt berg.
Men hwad mnne Christus mena med detta "guld", som Han bjuder? Ngra hafwa menat, att det wore tron, men detta r ortt, det duger alls icke hr. Tron r hr betecknad med sjelfwa kpandet, som innefattar begra och tro; men guldet, som skall kpas, och hwilket skulle utgra sjelfwa rikedomen, betecknar det, som med tron omfattas, nemligen Christi dyra blod eller hela frtjenst, som i hans pinas eld r genomeldad och beprfwad; hwarom Petrus sger: "Weten, att I icke ren igenlsta med frgngligt silfwer eller guld, utan med Christi dyra blod ssom med ett menlst och obesmittadt lams." Apostelen will sga: Till att igenlsa ngon fordras silfwer och guld; men det guld, hwarmed wi ro igenlsta, r icke det frgngliga, utan det ofrgngliga, nemligen Christi dyra blod. Detta blod, eller Christi frtjenst, r det enda, som utgr en fattig syndares rikedom. Sjelfwa tron r icke den rikedom, som gller fr Gud. Den som will best fr Gud, honom r det icke nog, att han framstller sin egen tro eller sin nger, sin bn, sin krlek, sin dmjukhet; ty icke ens detta, som den Helige Ande i oss werkat, kan frswara oss eller best i domselden, det r nnu alltid ofullkomligt genom krilets skrplighet; utan den, som will best fr Guds dom och kallas "rik" fr Gud, mste hafwa ngot nnu hgre och frtrffligare, nemligen det guld, som frut i Guds dom r genomeldadt och beprfwadt. Detta r endast Christi egen rttfrdighet. Och betnk allwarligt, hwad wrde detta guld har, som Christus hr erbjuder, nemligen sitt dyra blod. Du r mycket syndig och fattig, du r skyldig tiotusen pund, du har syndat s ofta, s groft och s otillbrligt, men lgg allt detta elnde i den ena wgsklen och i den andra Guds Sons utgjutna blod, och sg, hwilket som gller mer. Wisst ro de stora och otillbrliga wra synder; men sedan jag har hrt af hans egen mun: "Detta r mitt blod, som warder utgjutet till syndernas frltelse", och af hans apostel: Jesu Christi Guds Sons blod renar oss af alla wra synder, o, d r min fattiga, syndiga, bedrfwade sjl full af trst och frimodighet; d brjar jag ter att lefwa upp, ja, att warda brinnande i min ande. Ty hwad kan wara en tillrckligare frsoning n Christi blod? Hwilken synd af ett ndligt wsende kan fwerwga den Ondliges blods wrde? Och Christus sger hr till den mest owrdiga, frn sin frra nd djupt sjunkne mannen: "Jag rder dig, att du kper guld af mig, att du m warda rik." Han betygar, sledes, att denne skulle warda rik, icke blott skuldfri, utan ock rik, blott genom detta guld! Jesus, Jesus, Han allena, Jesus, sjlawnnen huld, Har i blodet gjort oss rena Och med blod betalt wr skuld. Allt det onda, som wr frsta Fader Adam p oss drog, Frn det minsta till det strsta, Blef allt godt, nr Jesus dog. S r werlden salig worden, S r slgtet kpt t Gud, S r nu hwar sjl p jorden Jesu egendom och brud. Lt d, sjl, dig ej frwilla, Wga fritt p blodets pant. Tror du ej, s gr dig illa, Men Guds ord r lika sannt. Den 24 September.
Ltom oss bortkasta mrkrets gerningar och iklda oss ljusets wapen. Rom. 13: 12. Hwad apostelen menar med "mrkrets gerningar", se wi af nsta vers, der han upprknar ngra af dem, ssom frosseri, dryckenskap, otukt, kif, o. s. w. Och att han kallar sdana synder "mrkrets gerningar", betyder icke blott, att man fr deras begende skyr det nattliga ljuset, ty om naturligt ljus eller mrker talas icke hr, utan egentligen att de tillhra det andliga mrkret, den kttsliga skerhetens och ogudaktighetens mrker, under hwilket man lefwer fri i alla synder och laster. Men hwad wi isynnerhet bra mrka, r, att apostelen sger: "Ltom oss bortkasta", eller "aflgga" dessa mrkrets gerningar och sger sdant till de troende. Deraf lra wi frst, att de trogna icke ro belt fria frn hwarje grad eller form af sdana synder, utan om wi ock icke kunna lefwa i dem ssom werlden, hwilken sjelfwiljande syndar, utan bttring fwar synden, kunna wi dock besmittas och under tider af smnaktighet eller hrda frestelser mer eller mindre fngslas af lustarna, ssom mnga heligas historia wisar. Deraf lra wi frst, att icke genast frtwifla och frdma oss sjelfwa eller andra christna, nr ngot sdant egt rum. Nej, om sjlen nnu i bttring och tro hller sig till sin Frlsare och sker hans nd bde till frltelse och till frlossning, s r dock nden nnu wldig fwer henne. Det hafwa wi att tacka Herren Christus fr, hwilken frskaffat oss en fullkomlig nd fwer werkliga synder. Men det andra, wi hr skola mrka, r apostelens egentliga frmaning, att wi skola bortkasta dessa mrkrets gerningar; wi skola fr all denna nd fara efter att alldeles aflgga dem. Apostelen sger icke: Ltom oss blott knna och erknna dem; utan han sger: Ltom oss aflgga dem. Hr r nu det rtta profwet, som skiljer en sann christen ifrn en falsk. D den frre hjertligen frskrckes fwer sin synd och sker all Guds nd och alla ndens medel fr att blifwa henne qwitt, gr den sednare ett hemligt frbund med synden, tnker att behlla henne; han ursktar henne fr sig sjelf, om han ock med munnen stundom erknner henne. Wl kan den trogne fwen i sllningens stunder glmma Gud och wara alldeles ssom fwergifwen af Anden, hwilket wi se hos Petrus, d han tre gnger frnekade sin Herre; men likasom Petrus straxt derp gick ut och grt bitterligen, s r ock hwarje sann christen i sin ande djupt fiendtlig mot sin egen synd. Men huru gr det dock att egentligen aflgga henne? Dermed gr det olika. Somliga synder kunna wi genast aflgga; och d m wi frjdas och icke tala om swaghet, utan prisa Guds nd. Men andra synder ter blifwa wra tuktoris fr lnga tider, kanske fr hela lifwet eljest blefwe wi wekligt syndfria; ty ingenting mindre ska wi efter Anden, hwilken ingen enda synd tillter. Att wi dock bekmpa wra widldande synder, s att de icke f herrawldet, ssom hos werlden, det sker icke heller med wr egen kraft, utan endast med flyende till "Guds starkhets makt". Och iklda oss ljusets wapen. "Ljusets wapen" ro motsatsen till "mrkrets gerningar"; och d dessa bestodo i synder och laster, best ljusets wapen uti den sinnets och lefwernets renhet, nykterhet, waksamhet, samt framfr allt den tro, den krlek och det hopp, hwarmed wi kmpa emot kttets frestelser, emot werldens och djefwulens frfrelser. Och att apostelen nu, d han nyss talat om "mrkrets gerningar", likwl, ssom deras motsats, brukar orden "ljusets wapen" och icke sger "ljusets gerningar", dermed har han ltit frst, att hr skall blifwa strid och kamp, hr skall fordras wapen, fr att kunna alltid frblifwa i tro och gudaktighet. Det christliga lefwernet skall icke blifwa ett ltt och lugnt lif ssom deras, hwilka "sofwa om natten", utan en ofta hrd, lngwarig och fwentyrlig strid, der det gller kmpa fr sjelfwa lifwet, eller ock d och frlora allt der det tillgr ssom uti krig. Uti krig r icke lugn och skerhet, utan bestndig oro, lifsfara och rddhga; man mste
der bestndigt waka och wara rustad till nya strider. n anfalles tron och samwetet, s att wi ro i fara att p nytt "fngas under trldomens ok"; n det yttre lefwernet, d djefwulen will kasta oss i synd och skam; n ter krleken, d wi ro nra att stanna i hat och ownskap o. s. w. Mot alla sdana anfall mste wi nu wara rustade och ikldda ljusets wapen. Och hr kan striden ofta blifwa s hrd och fwentyrlig, att wi ro nra att frtwifla, att wi endast genom "stora under" af den allsmktige och trofaste Herren blifwa frlsta. Derfre sger ock Petrus, att "den rttfrdige warder med plats salig". Huru skall det d g med dem, hwilka wilja wara christna och dock lefwa i sdant lugn, som wore de i det tryggaste hem, som hade de icke mer ngon andlig fiende, som hade djefwulen icke mer ngot ondt i sinnet emot dem, som wore kttet och werlden icke mer farliga fiender? Bde ordet och erfarenheten wittna, att ingen christen utan rddhga och strid kommit lyckligt igenom detta fiendeland. r jag icke i fruktan, s r jag i fara. Att midt ibland bestndigt ptrngande fiender anse sig utan fara, r blott bedrgeri. Antingen skall jag wara i rddhga och kamp, och d med Guds makt frlsas, eller ock sker och sorgls, och d frloras. Derfre har ock Herren Christus s troget frmanat: "Waken och bedjen" "och det jag sger eder, det sger jag alla: waken!" Herre, lr mig taga wara P den nd, mig gifwen r. Led mig i ditt ljus, det klara, P den wg som till dig br. Lr mig waka, strida, bida, Hjelp mig blifwa stds wid dig, Att jag en gng wid din sida Lofwar dig ewinnerlig. Den 25 September. Lt dig icke warda fwerwunnen af det onda, utan fwerwinn det onda med det goda. Rom. 12: 21. D dessa ord betraktas i sammanhang med fregende vers, tyckes meningen allrafrst wara denna: Lt icke din owns ondska fwerwinna dig, s att ocks du blir ond, utan fwerwinn hans ondska med din oafltliga krlek, s att du frwandlar honom till din wn. Men hrtill fordras d, att fwerwinna sitt eget hjertas ondska, att icke denna fr fwermakt fwer den frltande krleken. Den, som stannar i hat och hmndlystnad, har blifwit "fwerwunnen af det onda", nemligen af ett twfaldigt ondt. Det onda hos hans own och det onda i hans eget hjerta hafwa frenat sig att fresta honom till hat och hmndbegr; och de hafwa d wunnit seger fwer honom, nr han hyllar sin egen ondska och icke will frlta, lska och gra sin nsta godt. Och nr du s r fwerwunnen af det onda, d r du ock p ett twfaldigt stt olycklig. Icke dermed nog, att du ligger i hat och ownskap med din medmenniska, hwilket redan i sig sjelft r ett olyckligt och fridlst tillstnd, utan du r ock genom samma hat och ofrsonlighet utestngd ifrn Guds nd och wnskap, s sannt Herren Christus frklarat: "Om I icke af hjertat frlten hwar och en sin nsta, det han bryter, s skall icke heller eder himmelske Fader frlta eder." Det r d en ganska angelgen sak, att wi icke lta fwerwinna oss af detta onda och stanna i hat och ofrsonlighet, ja, det r alldeles ndwndigt till salighet. Det r ett alldeles srskildt frhllande med detta onda, nemligen hatet, emedan det wittnar om din sjls stllning till Gud, till synden och nden. Ty om du blott sger, att du icke kan frlta en wiss menniska, frklarar du dermed, att du kan umbra Guds nd och dina synders frltelse, ja du kan umbra din sjls ewiga salighet. Om blott din egen
synd blir rtt knnbar och Guds nd rtt oumbrlig, d kan du frlta de allraswraste lidna ofrrtter. Kan du icke detta, bed d Gud, att Han frbarmar sig fwer dig och gr dig waken, bde fwer dina synder och fwer Guds dyra nd, s skall du kunna frlta hwad som helst och icke lta fwerwinna dig af detta ddliga onda, det ofrsonliga hatet. Utan fwerwinn det onda med det goda. Detta will d allrafrst sga: fwerwinn din owns ondska med din fortsatta krlek och wlgrenhet emot honom. Fr ett "hrdt ord" gif du ett "mjukt swar". s stillar du wreden. Fr en ownlig blick gif du en huld och wnlig. Nr du sprjer, att din granne talat ngot illa om dig, omtala du ngot godt, som du wet om honom, s kan fwen han sprja det efter dig och blifwa bjd till wnskap. Nr han nekat dig en tjenst, passa du p att f tjena honom i ngot, som fwen han kan behfwa o. s. w. P detta stt "fwerwinnes det onda med det goda". Din owns ondska r ssom i en tflingskamp emot ditt tlamod, din krlek och wlgrenhet. Se d till, att detta goda hos dig icke dukar under, utan twrtom fwerwinner ownnens ondska. Och kan endast det goda hos dig icke fwerwinnas och terwnda, utan du nnu alltid fortfar med krlek och wlgrenhet, skall wisserligen i de flesta fall ownnens ondska deraf fwerwinnas. Men om nu ock icke det sker, har du dock fwerwunnit det farligaste onda, nr du blott fwerwunnit ditt eget hjerta och kan frblifwa i krleken. Men fwen detta onda, det som rrer sig i ditt eget hjerta, skall ocks endast genom en annans godhet fwerwinnas, genom nden i Guds hjerta. Kmpar du blott med egna krafter emot ditt hjertas ondska, blir du snart fwerwunnen; men om Guds stora krlek, hwarmed Han bestndigt frlter dig alla dina synder, blir uppenbar fr ditt hjerta, blir der bestndigt regerande, d skall du ock alltid wara innerligt bewekt till frbarmande krlek emot din nsta, och d har du dock i hgsta mening "fwerwunnit det onda med det goda". Sdana ro de christnas strider och segrar. Werlden kallar det att segra, nr man kunnat hmnas p sin fiende; i Christi rike bestr segren deruti, att man icke hmnas, att man fwerwinner sitt begr att hmnas. De christna strida frst mot sin egen ondska, och att denna kan bekmpas, utgr deras dyrbaraste seger. Men nr de ock strida mot andras ondska, anwnda de krlek och wlgerningar till att bekmpa den. Mtte Gud med sin stora, ewiga krlek allt mer lifwa war hg till sdan strid och kamp att "fwerwinna det onda med det goda"! O Herre Jesu, lr du mig Att uti krlek likna dig, Frlta, lska, om jag n Fr hat och bitterhet igen. Ja lr mig lna ondt med godt Och se p dig, min Jesus, blott. Den 26 September. Edert lif r frdoldt med Christus i Gud. Col. 3: 3. Mrk: wrt lif i Gud r frdoldt! och frdoldt med Christus! Christus r wrt lif, men Christus r frdold; derfre r wrt lif frdoldt. S talar hr apostelen. Sdant bekrftar ock alla heligas erfarenhet. Men wi wi wilja icke lta detta wara sannt och riktigt taladt, utan wi sga: Wore det ett werkligt lif med Christus i Gud, skulle det wl icke wara s frdoldt, utan lysa fram, frnimmas, synas och knnas ngot mer. Nu, ltom oss se, huru hrmed frhller sig. Sannt r det, att "den som tror p Guds Son, han har wittnesbrd i sig sjelf" att "Guds Ande wittnar med wr ande, att wi ro Guds barn". Sannt r det, hwad Johannes s ofta upprepar: wi weta
wi weta, att wi ro af Gud; wi weta, att wi ro Guds barn; wi weta, att Gud blir i oss. Sannt r det, att den menniska, som icke wet med sig ngon omwndelse, ngon wckelse ur syndasmnen, ngot arbete under lagen, ngon frlossning i Christus, ngot nytt lif med Christus och ny wandring efter Honom, utan nnu r ett med werlden, om ock icke i hennes grfre wsende sannt r det, att en sdan bedrager sig sjelf, om hon menar sig nd kunna lefwa det frdolda lifwet med Christus i Gud, om hon s will frst detta sprk, som skulle lifwet i Christus icke hafwa ngra bestmda tecken, icke ngon wiss kraft och bewisning. Nej, nog str det fast, hwad Skriften lrer om Andens frukter, hwaraf det goda trdet skall igenknnas. Men att det andliga lifwet dock p samma gng r s frdoldt, det kommer af fljande omstndigheter: frst att wrt fallna, blinda frnuft dels aldrig rtt frstr sig p Andens werk och frukter, dels icke aktar dessa, utan wi wilja liksom med hnderna gripa sjelfwa lifwet, se och frnimma detsamma. Stundom ro wi icke njda med de Andens frukter, som Skriften uppgifwer, utan wilja sjelfwa bestmma, huru det andliga lifwet skulle uppenbara sig; s att t. ex. d Skriften nmner, ssom de frnmsta Andens frukter: krlek, frjd, frid etc., s sger mngen: "Ja, hwad r detta? Wisst blef det en ny krlek i mitt hjerta, d jag fick frltelse fr alla mina synder, wisst fick jag en frjd och en frid med Gud, som jag aldrig frr haft; men, hwad r detta? De ro ju s swaga och obestndiga dessa ting hos mig. Jag borde ju hafwa en wida strre och bestndigare krlek, frjd, frid, saktmodighet" o. s. w. Eller ock trna wi efter ngra inre frnimmelser och knslor af sjelfwa lifwet uti oss, och nr sdan knsla saknas, genast twifla wi p lifwet. Fr det andra r wrt lif i Gud allradjupast frdoldt d, nr Gud icke blott undandrager oss all knsla och kraft af tron, utan ock lter mycken synd och skrplighet fwerfalla oss, tillstder satan p det grufligaste slla oss, fresta och plga oss med syndiga tankar, lustar och begrelser, ja, s att wi ock under tiden frg oss, s att Petrus frnekar sin Herre, ljuger och bannas; s att Paulus och Barnabas trta. Si, nr ngot sdant hnder oss o, hwar r d wrt lif med Christus i Gud, mena wi. O, nej? Att tro det Guds Ande skulle bo i mig det r grfsta galenskap! Nej, icke Guds Ande, utan djefwulens. Si, nu r sannerligen wrt lif med Christus rtt djupt frdoldt. ndtligen kommer ock hrtill, att Gud lter hwarjehanda widriga erfarenheter, olyckor och lidanden mta oss, ja, ssom en strtflod fwersklja oss; s att mot en from Job frena sig p en gng alla krafter, naturen, menniskor och andar, d rfware, stormwdret och skan frntaga honom allt, det han eger, nda till barnen; djefwulen rifwer hans kropp, hans hustru begabbar hans tro, hans arma hugswalare wlta nya stenar p hans brda, och hans eget hjerta rasar i hdelse, s att han frbannar sin fdelsedag. O, hwar r nu den hgt bendade mannen, hwars like icke fanns i landet? Hwar r nu den synnerliga Guds wnskap, som han skulle ega? Sdant m wl heta att djupt, djupt frdlja wr herrlighet. Af allt detta onda, som fwertcker och frdljer wrt lif med Christus, r likwl icke ngot att likna wid synden. Yttre lidanden ro deremot gyllene lidanden. Man kan snart nog lta lra sig, att dessa ro ett faderligt ris, att "den Herren lskar, den agar Han"; men synden, djefwulens rasande i kttet, ihrdiga syndalustar och den derp fljande dda knslan och frestllningen om Guds rttwisa fwergifwelse, om Andens bortwikande m. m. si, dessa ro de rtta ddssttar, som g oss genom mrg och ben och i grund frmrka wrt ndelif. D hjelper wanligen intet annat n fwergifwa all tanke p sitt eget ndelif och blott se p den ewige, ofrnderlige Guden sjelf, om icke Han kan frlsa och nnu hjelpa saken. Men nr det ter klarnar, kan man wl f se, att midt i det swarta mrkret frdolde sig icke blott
ett ofrndradt fadershjerta i Gud och wr ofrminskade rttfrdighet i Christus, utan ock ett sannt, lefwande, kmpande ndelif i wrt hjerta. Att wl weta, huru Gud frer sina heliga underligen och p detta stt frdljer lifwet under dden, rttfrdigheten under synden, nden under wreden, ja, himmel under helwete, det r den hga Guds wisdom, som framfr allt annat r oss ndig, om wi skola hlla ut med denne Herren. Hwad r wrt lif? En liten tid af mda, kamp och strid, I wntan p den "rolighet", som krner oss med frid, En liten tid af brist och nd och ofullkomlighet, Men ock en glad frbidan af Guds rikes herrlighet. Den 27 September. Stn nu omgjordade kring om edra lnder med sanningen. Eph. 6: 14. Detta talestt r lnadt ifrn den tidens stridsstt, nr apostelen skref. Krigaren skulle nemligen med en grdel eller blte omlinda sina lnder, hwilket tjenade icke blott till att uppfsta de lnga klder, som den tiden brukades, och hwilka eljest fladdrade omkring och hindrade lpandet, utan ock att gifwa kroppen en wiss fasthet och hllning. Men hwad r nu sjelfwa grdeln, med hwilken wi skola omlinda oss? Apostelen sger: "med sanningen." O, den gudomliga wisheten! Hr talar Herrens Ande. Wi skola omgjorda wra sinnens lnder med sanningen. Liksom wr fiendes egentliga wsende och kraft r lgnen falskhet, lgn och frstllning s skall wrt frsta wapen emot honom wara sanningen. Men ordet sanning har i Skriften en twfaldig betydelse, nemligen frst lrans sanning eller Guds ord, och det skulle d beteckna , att wi bra rusta oss med en klar och wiss kunskap i Guds ord, s att wi icke lta oss omfras med mngahanda och frmmande lrdom. Men fr det andra betecknar ordet ocks sanning i wrt wsende, d. . uppriktighet, allwar, werklig mening, att wi uti allt wilja endast weta, hwad Gud will, fr att ock gra derefter. Och utan twifwel bra wi omgjorda oss med sanningen i bda bemrkelserna. Emot alla djefwulens frfrelser finnes intet kraftigare medel n att hrdt fasthlla, hwad Gud talat i sitt ord. Likasom krigarens eljest kringfladdrande klder fastbundos med stridsgrdeln, skola wra kringswfwande tankar hrdt fstas med sanningen, s att wi alltid sga: Det och det har Gud sagt; och himmel och jord skola frgs, men icke ett ord af hans mun.Det Gud sjelf talat, det r wisst och fast; derwid blir jag. O, hwilken salig trygghet, att s f omgjorda sig med Guds egen sanning! Och detta r det frsta och ndwndigaste, om wi skola st fast i frfrelsens onda dag. Men hwad r all fasthet i lran, om wi icke hafwa ett af Guds Ande werkadt allwar uti sinnet, s att wi uti allt endast wilja weta, hwad Gud will, fr att derefter gra? Hwad hjelper krigarens wapen, om icke lifskraft finnes i hans lemmar? D faller swrdet af sig sjelft ur hans hand. S lemnar man ock ordets sanning af sig sjelf, om icke den af Guds Ande werkade sanningen i hjertat, uppriktigheten i sinnet qwarblifwa. Hwarje menniskas hjerta r af naturen fullt af skrymteri och falskhet, alla menniskor ro lgnaktiga. Det r endast i den nya fdelsen, Herrens Ande skapar i oss detta heliga allwar i sinnet,
att man sger: Kosta, hwad det kosta will, om jag ock skall d derfr,
blott jag fr weta, hwad Gud menar, huru Han will hafwa det. Hans wilja skall wara mitt rttesnre." D will jag gifwa akt p allt Guds ord; d will jag icke utwlja ngra wissa gerningar och iakttagelser, d aktar jag fwen p det innersta, p hjerta, tankar, begr och hemliga bjelser, som ingen menniska ser. Derigenom blir jag wl i allt straffad och nedslagen fwer mig; men d fwen Christus blifwit frklarad fr min sjl, och jag har frltelse fr allt, s att jag frjdas t en bestndig nd, har jag ock en innerlig krlek till allt, hwad Gud will, och d r det sanning i min gudaktighet, nr jag gr det goda af hjertats lust och icke af twng. Jag wandrar nu infr Guds ansigte med bde min inre och yttre menniska och blir derigenom alltmer rensad, uppriktig och sann i tankar, ord och allt mitt wsende. Detta r helt och hllet ett werk af Herrens Ande, som ock derfre, att Han werkar sanning i wrt wsende, kallas sanningens Ande; och hela nya fdelsens werk i oss kallas derfre att wara af sanningen och wandra i sanningen. Men allt, hwad Gud werkat, will djefwulen frstra; derfre arbetar han bestndigt derp att nyo gra sjlen falsk och slapp, att den icke skall wara s noga uti att akta p Guds mening och wilja. D fordras, att genom den erhllna nden allwarligt rdas fr detta hans swek och wara synnerligen nogrknad, att icke ngon falskhet i sinnet inrymmes, utan wid frsta frnimmelse deraf genast ropa till Gud: Lt hellre allt annat ondt hnda mig, blott jag icke blir falsk infr dig! Anwnd hellre de bittraste medel, o Gud, blott du gr mig rtt uppriktig infr dig. Detta r ock att omgjorda sinnets lnder med sanningen. Och fwas icke detta, s r allt frloradt. Att en christen nnu knner ormasden hos sig krypa i naturen uti alla onda bjelser, fwen falskhetens, det r icke till dds, s lnge den uppriktiga Anden kmpar deremot, frbannar detta ormayngel och kallar Gud ja, den, som ingen falskhet knner hos sig, utan tycker sig wara alldeles ren derifrn, r redan sfd af dess anda. Men d blir falskheten till dds, nr man brjar hylla den, gr hemligt frbund med honom och rnar flja honom. D r sjelfwa anden och wsendet falskt. En sdan christen kan icke fra Andens strid. Nej, wore det ock blott i en enda sak, han wet med sig, att han hyllar falskheten, r han genast wanmktig, skygg fr Gud, feg i striden och ostadig i all sin wandel. Deremot, der uppriktigheten bor, kan djefwulen ingenting utrtta, ty der gra alla frestelser till synd blott frkad bn och gudsfruktan. O, sannings Ande dyre, Min arma sjl du styre Och lr att blifwa barn. Lr mig att jemt blott ligga Wid korset, be och tigga, S undflyr jag wisst satans garn. Den 28 September. Frakta icke Herrens aga och gif dig icke utfwer, d du npses af Honom. Ebr. 12: 5. Du som har den nden att tro dina synders frltelse och hlla dig fr ett Guds barn, men nd r frdig att blifwa otlig och missnjd fwer den himmelske Fadrens hushllning, derfre att det icke gtt dig efter ditt hjertas nskan, plan och utrkning, utan du har gtt miste om ngot, som du hade mycket nskat dig, och deremot har ngot drabbat dig, som du mest fruktade med dig wilja wi tala ngra ord. Mnga kortare prfningar och bedrfwelser kunna ock gra hjertat ondt, ssom att den ene frfljes af menniskor till ngon tid; den andre blir sjuk, men blir ter frisk; den tredje har gjort en frlust, som dock icke rrde hans framtid o. s. w. Men detta allt r sm barnafningar, mot hwilka man ltteligen blir trstad. De rtt djupgende lidanden
ro de, hwilka synas rra hela ditt lif och din framtid, d du ser dina kraste lifsnskningar och frhoppningar felslagna; du skte blifwa lycklig och tyckes hafwa blifwit olycklig; du r behftad med ngot, frn hwilket du icke kan hoppas ngon befrielse i tiden, t. ex. en s beskaffad sjukdom, eller en person, wid hwilken du r fst fr hela lifwet och hwilken r dig ett kors; eller du hade fstat ditt hjertas hela lycka wid en person, och denna r tagen ifrn dig o. s. w. Du, som nu i tysthet srjer och anser dig olycklig lyft dock upp dina gon en gng och se rtt fram mot den ondliga ewigheten! r du alldeles wiss, att du ej behfwer Guds underliga och hrda wgar fr att komma lyckligt fram? Har du s frgtit, hwilken stor och hpnadswckande strid det gller, om du skall warda frlst och komma till himmelen, d hela werlden r stadd i det onda, och du tror, att de ro f, som warda saliga, ja, att "den rttfrdige warder med plats salig"? Du tror och erfar kanske, huru hela ditt wsende r genomdrnkt af den gamle ormens gift, ty s r det i sanning med hwarje menniska; ditt hjerta r ett argt och illfundigt ting, som alltid will den ortta wgen; ditt ktt r fullt med lustar och begrelser; du tror och ser, huru hela werlden omkrlng dig r full med frfrelser, och huru djefwulens makt och list r s stor och mngfaldig, att mnga stora helgon blifwit frfrda, hemligen bedragna och frtjusta, s att de blifwit ewigt borta. Detta r ju frskrckliga ting att skda. Och dock kan du mena, att endast du skulle wara fritagen frn all fara! Dig kan det falska hjertat och den gamla ormen aldrig bedraga, menar du. Du r sker, att det bestmdt skall g wl fr dig, att komma igenom alla faror i denna werld? "O!" sger du, "hwad har allt detta fr sammanhang? Att jag hller mig olycklig, r wl icke detsamma, som att jag r sker och anser mig fritagen frn en ewig fara?" Swar: Hr r ett djupare sammanhang, n du menar. War wiss, att Gud icke plgar menniskorna af hjertat, utan endast hwar s behfwes. War wiss, att om icke lidandet behfdes fr ditt ewiga wl, skulle den ondliga krleken i Guds hjerta hellre gifwit dig ett paradis p jorden. Och om det icke alltid r frga om sjelfwa den ewiga ddens undflyende, borde det wara dig nog, att Herren will nnu mer helga dig, dda din gamla menniska och gra dig mer rik p andlig kraft, lif och anda, tro, bn, krlek, waksamhet, dmjukhet. Hller du sdant fr ett intet? Hller du synden och din kttslighet fr s likgiltiga ting, att det r dig okrt, att Gud ddar dem? Huru aktar du d Gud och hans wlbehag? Om Gud will winna mer ra p dig, skall detta wara dig okrt? r du mer mn om din jordiska trefnad n om Guds ra? Betnk dock, o menniska, hwem som skapat dig till denna werld med en oddlig sjl, och icke det allena, utan gifwit ut sin egen lsklige Son i en blodig dd fr din frlsning! Har Han icke rttighet att gra af dig "ett kril till heder"? att s gra, att du blir till hans ra? Och det skall wara dig okrt, s att du frargas derp? "O! nej", sger du, "derp frargas jag icke; twrtom r det min innerliga bn, atr Gud mtte gra mig rtt allwarlig och helig till sitt namns ra. Och huru ofta har jag icke bedit, att Han mtte dda mitt ktt, d jag knt min egen stora frsumlighet och wanmakt dertill. Dermed att Han ddar mitt ktt, r jag icke missnjd; men jag talar om mina bittra erfarenheter, det r dessa, som gra mig olycklig." Swar: Du will sledes blifwa korsfst och ddad, men utan lidande; du will lida korsdden leende, hafwa spikar genom hnder och ftter, men utan smrta. O ja, s galet gr det omkring i wra tankar. Besinna derfre nu, att den gamla menniskan kan icke warda ddad utan lidande. Nr du bedit Gud dda ditt ktt, undra d icke, att mycket bittert drabbar dig. Du har sjelf med sdan bn dragit det fwer dig. Gud r mycket bengen att hra, nr du beder om kttets ddande och ndens frkande, men Han wet d intet bttre stt, n lidanden, widrigheter,
frestelser, kors och bedrfwelser. Alltid salig, om ej alltid glad, Wandrar jag till Salems nya stad; Och hur arm och swag jag wara m, Wet jag, Jesus lskar mig nd. Alltid salig, om n mngen gng Tryckt och nedtyngd under tidens twng. Alltid salig - hwad n med mig sker; Alltid salig - o hwad will jag mer? Den 29 September. Efter sin barmhertighet gjorde Han oss saliga genom den nya fdelsens bad. Tit. 3: 5. Hr se wi, hwilka ndeskatter Herren fstat wid dopet, hwad och huru mycket wi der undf. Det heter nemligen intet mindre n: warda salig. Att warda salig ter, innebr att befrias ifrn alla sina synder, ifrn ddens och djefwulens wld och deremot insttas uti det ewiga lifwets ondliga arf och hfwor; att p en gng terf all den nd, det barnaskap hos Gud, den ra och herrlighet, hwartill wi uti skapelsen woro mnade, hwarifrn wi genom synden woro fallna, men hwartill Christus med allt sitt grande och lidande, ja, med sin dd och uppstndelse ter frwrfwade oss rttighet. O, makalsa krleksrd! Allt detta wille Christus sammanbinda med och likasom nedlgga uti dpelsens watten, fr att slunda med ett synligt tecken i sin frsamling kunna utmrka den enskilda egaren af all denna nd och dermedelst ndtligen frm oss till att omfatta hans stora, men andliga och osynliga gfwa och taga trst t oss. Dpelsens watten, s ringa det n synes fr utwrtes gon, r d likwl ett fwermttan rikt och dyrbart watten. Det r hrmed, likasom om en stor egendomsherre sade om en ringa guldring: "Hwilken som fr och emottager denna ring, den skall ega mig sjelf och all min egendom." D wore den ringen, om ock i sig sjelf blott af ngra f riksdalers wrde, likwl nu en underbart dyr ring; ty den innebure icke blott sitt eget wrde af ngra riksdaler, utan nu wore hela personen, som gjorde lftet, jemte alla hans stora egodelar inneslutna i denna ringens wrde. Och hwarfre s? Jo, endast fr det lftesord, som war fstadt wid denna ring, nemligen att den, som finge och annammade honom, skulle f ega allt detta. S r det ock med dopet: Utan Guds ord r det blott watten och af intet wrde, men genom det lftesord, Christus fstade wid detta watten, r det ett sakrament, hwari all nd och salighet ro nedlagda. Det r lrorikt att betrakta, huru Gud ofta brukat detta stt att wid jordiska och synliga ting och tecken sammanknyta osynliga och himmelska ndegfwor. Det swaga, sinnliga, klentrogna menniskohjertat har alltid behft sdant. Wi hafwa hrp mnga exempel i gamla testamentet exempel hwilka just frebilda wr frlsning genom Christus. Nr Israels barn skulle skonas fr mordngelns swrd, skedde det genom det synliga tecknet, att drrtrden skulle bestrykas med pskalammets blod. Och nr de i knen woro bitna af de brnnande ormarna, skulle de frlsas frn dden genom den upphjda kopparormens
skdande - om hwilket rddningstecken uttryckligen str: "De, som wnde sig till detsamma tecknet, blefwo helbregda, icke genom det, som de skdade, utan genom dig, som r allas Frlsare. Ty hwarken rter eller plster helade dem, utan ditt ord, Herre, som helar alla." Uti
2 Kon. hafwa wi fwen en trffande frebild till dopet, samt huru wrt frnuft frhller sig deremot. Nr den syrlske hfwitsmannen Naaman kom till profeten Elisa fr att ska rening och bot fr sin spetelska, erhll han endast genom en tjenare profetens tillsgelse: "Tw dig sju gnger i Jordan, s warder du ren." D blef Naaman wred och wille resa sin wg, derfre att profeten icke sjelf kom och brukade ngra hgtidliga ceremonier, utan endast skickade en tjenare med ett simpelt bud. Men nr han ndtligen lt frm sig att p profetens ord nedstiga i Jordan, blef han ock genast, enligt tillsgelsen, alldeles frisk och ren. Och hwarfre det? Wisserligen icke fr ngon egenskap hos Jordans watten, utan endast fr det derwid fstade lftesordet: "Tw dig, s warder du ren!" Se nu hr en bild af dopet och af oss. Frst se wi blott en ringa ordets tjenare frrtta dopet, och det med s enkla, oansenliga tbrder. Om wi dock sge Gud sjelf med himmelsk hgtidlighet dpa och hrde Honom sjelf tillsga oss salighet, d skulle wi tro, d wore det af wigt och wrde, men nu r det en s gammal och lngwga tillsgelse, nu se wi ingenting fr gonen. Fr det andra stirra wi p sjelfwa wattnet och tnka: ro d icke t. ex. mina ngerfulla trars watten bttre att aftw synden n detta, som r taget blott ur brunnen och gjutes p kroppen? Men om wi s fortfara att blott se p wattnet och frgta tillsgelsens ord, blifwa wi dopets och Christi lttsinniga fraktare och frblifwa i wr syndaspetelska. Kunna wi deremot i tron se p Christi tillsgelse om detta watten, d skall det ske oss alldeles efter orden, att wi ocks warda rena och saliga. Ty det r ju likwl icke en drm eller dikt, utan det r en ewig, gudomlig sanning. Han kan ju icke ljuga, Han, som sade: "Den som tror och blir dpt, han skall warda salig." Nr denne Herre sger ett ord, gller likwl det tusen gnger mer n alla wra tycken och tankar. Ltom oss derfre, utan ringaste sidoblickar, hlla gonen hrdt fstade endast wid Herrens ord; ty ingenting i hela werlden r wisst och plitligt mer n detta. O, dyraste Jesu, nu r mig allt wl, Hwad will jag nu mer, d min fattiga sjl Ur djupa frderfwet du dragit Och ren i ditt blod henne twagit! Den 30 September. Han handlar 1cke med oss efter wra synder och wedergller oss icke efter wra missgerningar. Ps. 103: 10. Hr ro nu orden s ndefulla och trstliga och s tydliga, att man kan aldrig nog frjdas dert, prisa och tacka, och aldrig nog behjerta dem! Frst r det hela evangelii innehll, att Gud icke handlar med oss efter wra synder, utan efter sin Sons frtjenst. Herren har en gng handlat med en efter wra synder och wedergllt Honom efter wra missgerningar. "Ty Honom, som af ingen synd wisste, har Gud fr oss gjort till synd." "Sannerligen Han bar wr krankhet och lade upp sig wr sweda, Herren kastade allas wra synder upp Honom. Han, Han r sargad fr wra missgerningar skull och slagen fr wra synders skull." "Ty Gud war i Christus och frsonade werlden med sig sjelf och frebrdde dem icke deras synder." Hr r grunden, hwarfre Han icke handlar med oss efter wra synder, hwarfre de strsta syndare ftt nd och de strsta helgon, i gerningarne blifwit frdmda. Men det r sannt, Herren will med ett wisst folk handla efter deras synder. Det str i Rom. 4: 4: "Honom, som hller sig wid gerningarna, warder lnen icke rknad af nd, utan af pligt", d. . de skola f efter frtjenst, derfre att de s wilja, och sledes icke i sanning hyllat Sonen. "Men honom, som icke hller sig wid gerningarne utan tror p Honom, som gr den ogudaktiga rttfrdig, hans tro warder
honom rknad till rttfrdighet." Kortligen: Att Gud icke handlar med oss efter wra synder, r hela evangelii innehll; och likwl sitter den smittan outplnlig i alla menniskor, fwen de trogna, att Gud nd skall wara oss ndigare, d wi warit frommare, och mindre ndig, d wi frsyndat oss. Men wore det s, d wore rttfrdigheten sannerligen af gerningarna, och d r Christus ffngt dd. "Men r det nu af nd, s r det icke af gerningar; annars wore nd icke nd! r det ter af gerningar, d r det icke nd; annars wore gerning icke gerning." Men se nu widare, huru hg denna tillrknade rttfrdighet r. O, underbara ord, som nu flja i wr psalm: "S hg som himmelen r fwer jorden, lter Han sin nd wara wldig fwer dem, som frukta Honom." Mtte hwarje christen djupt inskrifwa i sitt hjerta dessa herrliga ord, denna stora bild, som Herrens Ande sjelf brukat, och de skola gra ett himmelskt paradis i hans hjerta. Tnk: S hg som himmelen r fwer jorden det kan ju intet menskligt ga mta; och dock str hr, att lika hgt lter Herren sin nd wara wldig fwer oss. Nu r himmelen s hg fwer jorden, att fr alla de ojemnheter, som ro p jorden, icke den minsta ojemnhet deraf uppkommer p himmelen. Wisst r det fr oss hr nere ett stort afstnd mellan dalbottnen och de hgsta bergspetsarna; fr oss hr nere ro sledes p jorden stora ojemnheter. Men war wiss, att ingen bergspets nr till himmelen att der gra ngon ojemnhet. S r det ock med synderna och nden. Fr oss ro wra synder ofta ssom hga berg; men Guds nd r s hg fwer dem alla, som himmelen r hg fwer jorden, s att alla wra synder icke ens skola gra den minsta ojemnhet i nden. Och tnk: Skulle synderna gra en ojemnhet i nden, s att wi hade nd hos Gud, d wi gjort ngra bttre gerningar, och icke hade samma nd, d ngra brister wisat sig, d wore ju rttfrdigheten sannerligen af gerningarna, och allt wore falskt, hwad evangelium lrer om frsoningen och nden. Men knn hr, huru frnuft och knsla hisna wid denna tanke! Och Christus, som sger om de skrpliga lrjungarna: "Nu ren I rena, och alldeles rena", och Paulus, som sger: "r det af nd, s r det icke af gerningar", och David, som hr sger, att nden r s hg fwer oss, som himmelen r hg fwer jorden, de mste alla wara drar och lgnare! S djupt sitter den smittan i oss, att nden mste bero af gerningarna. Men den, som skall kunna st fast i sdan trons kamp, mste djupt inskrifwa den Helige Andes ord i sitt hjerta och rtt allwarligt bedja Gud om tron. Wisst elndig jag r, Men se Jesus mig br, Han mig skyddar, min Frlsare god; Sen Han synderna tog Och wid korset dem slog, r jag salig och frlst i hans blod. Huru med mig det n r, Hur n synden mig tr, r jag salig likwl och har ro; Allt i Jesus jag ftt, Nu jag har det s godt; Ack, hur saligt det r att f tro. Under sorger och strid Jag i Honom har frid, I min nd jag hos Honom fr bo; Kommer synd eller dd, Dock det har ingen nd,
Ty i Jesus jag hafver min ro. Nr p Honom jag ser, Emot dden jag ler Och gr lugn emot gapande graf; Ty jag wet nu, att Han I sin dd fwerwann Ock min dd, och dess glafwen brt af. Den 1 Oktober. Frlt oss wra skulder. Matth. 6: 12. Denna bn: Frlt oss wra skulder, r den nya menniskans hjertearbete, hwarigenom alla friga krafter i henne sttas i rrelse. D hjertat i kroppen stannar och icke mer drifwer blodet genom drorna, d r det slut med lifwet, d flyktar sjlen; s ock, d denna bn upphr, s att man icke mer suckar om frltelse, icke mer behfwer komma till ndestolen, d r det slut med ndelifwet, d flyr Guds Ande. Wi weta ju, att hela det andliga lifwet beror af twenne hufwudsakliga ndewerk, hwilka i korta ord kallas bttring och tro, el ler ena sidan syndens lefwande knnedom, som drifwer menniskan till bn bde om frltelse och hjelp mot densamma, och andra sidan den ndens knnedom, hwarigenom menniskan kommer till ndestolen och begr och emottager denna frltelse. Det r fr denna allrawigtigaste punkt i wrt andliga lif, som Herren lrde oss denna bn. Wi weta, att om allt annat, som tjenar till lif och gudaktighet, finns hos en menniska, men denna umgngelse wid ndestolen saknas, s r allt falskt och ddt; ssom Herren Christus gifwer tillknna, d Han sger till frsamlingens ngel i Ephesus: "Jag har emot dig, att du har fwergifwit den frsta din krlek". "Den frsta krleken" r trolofningskrleken, den nyss bendades krlek fr erhllen frltelse, hwarom Herren sade: "Den som mycket frltes, han lskar mycket." Detta r det frsta, denna bn will lra oss. Ty d Herren lrde sina barn i denna dagliga bn bedja: Frlt oss wra skulder, mrker jag deraf allrafrst, att hans barn skola wara sdana, som allt framgent knna behof af frltelse och sledes knna synder, hwilka bekymra dem; ty icke kan Han hafwa mnat sin bn till ett tomt uttryck af ngot, hwarom man icke mer bekymras, sledes till skrymteri, utan sannerligen till uttryck fr ett werkligt bekymmer. Gud frskrcke oss fr det skrymteriet, att wi skulle fortfara att bedja denna bn, under det wi inga bekymrande synder wisste med oss! S finna wi d, att denna bn wittnar, att de rtta christna skola hafwa en fortfarande syndaknsla och fortfarande behof af frwissning omsfyndernas frltelse. Detta war det frsta, wi hr borde lra och allwarligt betnka. Men det andra, wi hr finna, r, att det icke lr bewisa ngot emot wr christendom, att wi weta med oss bekymrande synder. Det finns ngra christna, som med allt sitt ljus i evangelium och sitt flitiga bruk af detsamma ro sllan rtt fria i sin ande, blott derigenom att de icke erhllit den kraft och befrielse frn sina synder, som de anse, att den rtta tron skall medfra. De weta wl, ty de se det i hela Skriften, att de trogna ocks hafwa synd, att kttet strider emot anden o. s. w., men icke dessmindre, s snart ngra werkliga synder framtrda hos dem sjelfwa, blifwa de frbryllade och frlora sin frimodighet genom den tanken, att sdana icke skulle ega rum hos dem, om de wore rtta christna; och dermed frrda de, att i deras innersta dock gmmer sig den frestllningen om de rtta christna, att de ro fria frn werkliga synder. Sdana borde likwl, hwarje gng de bedja denna bn, wckas ur sin
frwillelse och besinna, att det mste nnu finnas werkliga synder hos de rtta christna; ty icke behfwa wi bedja om frltelse fr ngra synder, som icke werkligen finnas hos oss. Nej, d Herren Christus hr lrer sina bsta lrjungar en bn, som de och alla rtta christna skulle dagligen bedja, och i denna bn lrer dem sga: "Frlt oss wra skulder, ssom ock wi frlta dem, oss skyldiga ro", d mrker jag, att hans sanna barn nnu hafwa werkliga synder att dragas med; d mrker jag, att Han icke frestllt sig ngra barn, som skulle wara fria ifrn synder, utan twrtom, att synden skulle nnu alltid bekymra dem. Det tredje jag mrker deraf, att Herren lrde oss bedja denna bn, r, att Han rnade och wille werkligen frlta oss synderna, att Han beredde sig p ett bestndigt frltande med sina barn. Tnk, nr den trofaste Frlsaren sjelf sade: "Bedjen allts: Fader wr, frlt oss wra skulder", d will Han ju sannerligen frlta dem. Hr hafwa wi ter den wldiga trst, som ligger i den omstndigheten, att Herren lrt oss bedja om ngot wisst. D weta wi ju alltid, att tminstone den saken, som Han sjelf lrt oss begra, mste Han wilja gifwa oss. Eller skulle wi frestlla oss, att den trofaste Herren och Frlsaren, som utgaf sitt blod till syndernas frltelse, skulle, nr Han derjemte lagt orden i wr mun, huru wi bra begra denna frltelse, likwl icke gifwa den, nr wi komma och gra, just ssom Han sjelf lrt oss, och bedja derom? Skulle Han i denna allra allwarsammaste angelgenhet fr wra sjlar s gcka oss Han, som kommit af stor krlek och gifwit sitt blod ut fr oss? Hwem r det d, som likwl gr oss denna sak s owiss, som qwljer wra hjertan med ett dunkel och en owisshet om Guds nd, hwarigenom wi nstan aldrig ro rtt tillfreds och wissa derom? Skola wi icke mrka, att det r wra sjlars fiende, och derfre begynna p Christi trofasthet wara p det hgsta wissa om denna frltelse! I synd jag fdd och aflad r, I synd jag lefwat har, Och full jag r af ondt begr, Dock will jag hlla qwar, Att synden r frlten. Och derwid stds jag lefwa will Det r min enda trst Och nr jag syndar, lyssna till Den gode Herdens rst, Att synden r frlten. Den 2 Oktober. Ssom ock wi frlta dem, oss skyldiga ro. Matth. 6: 12. Detta tillgg till den femte bnen anses af mnga fromma sjlar mycket frskrckligt, s att de hraf ofta blifwa modfllda; men det beror af missfrstnd. Detta tillgg skall twrtom bidraga till en frwissning i tron, om wi rtt frst det. Fr ngra falska christna, som kunna lefwa i ofrsonlighet och hat, r det med rtta frskrckligt och r fr dem den bindenyckel, hwarmed de sannerligen ro bundna till ewig frdmelse. Ltom oss d betrakta detta tillgg: Ssom ock wi frlta dem, oss skyldiga ro. Mngen har undrat, om Herren Christus werkligen wille sga, att endast s wida wi frlta wr nsta, skall Han frlta oss, och man har tnkt: Han r ju Gud och icke menniska och dmer ju icke, ssom gonen se; och huru kunde wi ngonsin wara rtt trygga om frltelse, om Gud icke frlter, mer n wi frlta? men wi behfwa icke wara i owisshet om meningen af detta tillgg, d wi ju
se, huru Herren sjelf frklarade det, s snart Han hade frestafwat Fader wr. Det frsta, Han d talade, war just till frklarande af detta stycke, och Han sade: "Ty om I frlten menniskorna deras brott, s frlter ock eder himmelske Fader eder. Men om I icke frlten menniskorna deras brott, s skall eder Fader icke heller frlta eder edra brott." Och i Matth. 18 gr Herren en srskild liknelse att inskrpa detta frhllande, nemligen om den tjenaren, som war skyldig tiotusen pund och fick allt eftergifwet, men sedan utkrfde till yttersta skrfwen sin medtjenares skuld om hundra penningar och fr denna obarmhertighet ter fll under sin egen stora skuld, som nu skulle ocks betalas till yttersta skrfwen. D frklarar Herren: "S skall ock min himmelske Fader gra eder, om I icke frlten af edert hjerta hwar och en sin broder, det de bryta." Af allt detta mrka wi wl Herrens allwarliga mening med detta tillgg. Men af denna liknelse finna wi ock, att denna punkt alls icke angr werlden. Den will sga: Om en god menniska, som dock icke fr egen del gjort rkenskap med Konungen, d. . icke genom bttring och tro kommit i frening med Gud, utan lefwer i det naturliga tillstndet om en sdan r n s sll i medwetandet, att ingen own hafwa p jorden, utan att hon hjertligen gerna frlter alla elaka menniskor deras brott emot henne, s blir hon dock kastad till afgrundens yttersta mrker, blott derfre att hon icke hade fr egen del gjort rkenskap med Konungen. Detta r det frsta, som hr m betnkas. Men andra sidan: om en menniska genom Guds stora nd och Fadrens dragande werkligen kommit till bttring och frlikning med Gud, men sedan ter, nr hon kommer ut i werlden, blir frd i sdana widlyftigheter att den der ena punkten, som i omwndelsen war hennes gonml, nemligen Guds nd och wnskap, blir bortblandad, s att hon kan, t. ex. fr ngon mycket stor ondska och orttfrdighet af menniskor, stanna i hat till dessa och icke kan af hjertat frlta, d har den sjlen ter frlorat sin erhllna bendning hos Gud och har d lidit en grufligt sior frlust p de menniskornas ondska eller egentligen genom sin andes affall. "Men r det mjligt", sger du, "att Gud s dmer en swag menniska, fr det hon icke kan frlta alla onda menniskor?" Ja, det r icke blott mjligt, utan det r just, hwad Christus med uttryckliga ord och den anfrda liknelsen sagt oss; och derfre har Han om detta mrkliga frhllande inlagt en pminnelse i denna dagliga bn. Si, saken r den: wisst blifwa fwen de orttfrdiga, som retat dig till hat, straffade; och wisst har Christi blod afplanat s stora synder som ditt hat. Men att du kan stanna i hat, det bewisar, att du r fallen, att du icke mer str i nya fdelsens nd; ty allt det som r fdt af Gud, det fwerwinner werlden, fwerwinner fwen hennes strsta ondska, ssom wi se, att de heliga martyrer kunde med gladt och mildt hjerta lta sig stekas o. s. w. Och segren, som fwerwinner werlden, r wr tro. Saken r, att den rtta Guds nd, hwarigenom dina egna synder en gng woro dig ett s stort ondt, att deremot alla andra menniskors ondska blefwo dig ringa, och Guds wnskap war dig ett s stort godt, att allt annat fick fr detta goda fara att detta sinne r nu frloradt, efter du kan s fwerwinnas af det onda, att du stannar i hat. Ty detta beror alltid af, huru hgt man uppskattar sin egen synd och Guds nd. Blir din egen synd rtt stor fr dig, d blir dig andra menniskors ondska ringa; blir Guds nd rtt dyrbar fr dig, d lemnar du med ltthet allt annat. Deraf kommer, att de swagaste, uslaste christna, som g nedtryckta under sina egna synder och uselheter, kunna mycket ltt st detta profwet att frlta andra; ja, ju swagare och uslare de ro i egna gon, desto lttare gr det att frlta andra. Se nu hr hemligheten af detta tillgg. O, det r s fint, s sknt, att det wl frrder sin Mstare! Will du ej lefwa Honom, som dtt fr dig, ja, dig, Som tagit dina synder och deras straff p sig,
Will du ej fritt frlta din broder? Ja, Och Nog Den har du rtt erfarit, hur ondt ditt hjerta r, huru mt din Jesus dig p sitt hjerta br, kan du sen frlta din broder. 3 Oktober.
Christus r uppstnden p tredje dagen efter Skrifterna 1 Cor. 15: 4. Med denna erinran om Christus har apostelen i 1 Cor. 15 helt ofrmrkt lagt den fastaste grunden fr hela sin bewisning af lran om de ddas uppstndelse, frrn han nnu hade sagt corinthierna, hwad han ernade bewisa. Fr det frsta hade han hrmed frt dem ifrn deras egna tankars och tyckens ostadiga drifsand till den fasta grunden fr all sann tro, nemligen att Gud har talat Gud har talat p jorden och hwad Gud har talat, mste ewinnerligen glla, trots allt hwad wra arma hufwuden och hjertan inwnda. Himmel och jord skola frgs, men icke en bokstaf eller prick af Guds ord. Detta r hr wigtigt att mrka; ty hela grunden fr alla wra twifwel i denna och hwarje trosartikel r endast den, att wi icke begripa, huru det r mjligt. Wrt lilla hufwud reser sig upp emot den store Guden och will, ssom Luther sger, "taga Honom i kragen och frga, huru Han kan sga s". Och wi betnka icke i wr blindhet, att wi icke ens begripa wr egen kropp och sjl, hwilka wi hafwa s nra; wi kunna icke begripa wra egna frmgenheter, t. ex. wrt minne, wr tanke, wr syn, wr frmga att tala. Om man tnker grundligt blott p dessa frmgenheter, mste wi beknna, att de ro underbara Guds skapelser, hwilka wi icke begripa. Och dock wilja wi frst sjelfwa Skaparen, eller mstra Honom och gra Honom till ljugare, s snart Han sger oss ngot, som wi icke frst. Hwilken af oss war hans rdgifware, d Han skapade det frsta menniskohufwudet p jorden? Gud ware oss ndig, lt oss icke blifwa drar! Si, d nu apostelen brjade med att pminna corinthierna, hwad som war dem frkunnadt efter Skrifterna, wille Han p en gng taga hela frgan ifrn frnuftets afgrande och fra dem direkt till ordet. Tron skall alls intet annat hafwa fr sig n ordet och icke tillta frnuftets mstrande af heliga trosartiklar; ty eljest skola wi snart frlora allt sannt ljus och omsider intet annat tro, n hwad wi se med gonen och knna med hnderna. Ssom i den artikeln, att jag skall tro de ddas uppstndelse, att alla menniskor skola p en dag warda ter lefwande, och wr kropp och sjl komma tillsammans, ssom de nu ro, det kan sannerligen icke frnuftet begripa. Ty det ser blott, hwad som r fr gonen, att werlden sttt s lnge, och den ena dr efter den andra, och alltsammans blir ddt, frmultnadt och alldeles till stoft i grafwen, och att nnu ingen enda r terkommen; derjemte, att somliga kroppar blifwit frbrnda till aska, och askan frskingrad, och andra hafwa fallit i hafwet och blifwit upptna af fiskar. Nr nu frnuftet will utgrunda, huru wr Herre Gud skall hafwa reda p alla dessa och p en dag gra nya kroppar af dem, d r det sannerligen ute med hela trosartikeln. Och s gr det alltid, nr frnuftet skall bedma en ren trosartikel, och menniskan icke hller sig blott till ordet. Ssom nr jag oroas af mina synder, af lagens och samwetets domar, mste jag ju frlora all wiss tillfrsigt om Guds nd och wlbehag, om jag icke strngt hller mitt ga fstadt wid Guds ndefrbund i Christus och hans frskringar derom. Slpper jag detta fste och kommer blott in i mina egna tankar och knslor, d r det snart ute med tron. S har det ock ofta gtt med sjelfwa lran om Christus, d man har welat
frst, huru Gud kunde bestmma sin Son till wr frsoning, eller huru Guds Son kunde blifwa menniska, grta, bedja, lida, d, eller huru Gud kunnat lemna en stor del af werlden i okunnighet hrom och icke med sin allmakt, t. ex. genom nglar, utbredt sitt evangelium o. s. w.; d har man fallit p allehanda underliga och galna tankar och slutat med att tro ingenting. Ja, s gr det ock nnu i dag fr mnga i affeende p sakramenterna; man ser i dopet, att wattnet r watten, hwilket ock ett djur ser; man ser i nattwarden, att brdet r brd och winet win o. s. w., och nr man d frgter, att Gud r allsmktig, eller ock med munnen erknner detta, men i hjertat tnker: Det och det kan Han icke gra d har man snart borttappat de herrligaste trossanningar blott fr det blinda och frmtna frnuftets inblandande. Gud har talat, det skall d wara allt. Ty att jag skall blifwa stndande i den tron, att jag skall f ett ewigt lif med en skn och herrlig lekamen, nr jag ligger under jorden, frmultnar och blir stoft, dertill fordras en gudomlig och himmelsk frskran och wisshet, som icke rttar sig efter ngot knnande och seende, utan kan se upp fwer allt sdant till Honom, som talat det, och hwilken rikligen frmr gra fwer allt, det wi bedja eller tnka. Det sg icke heller likt ut, att Christus skulle uppst, nr Han war s jmmerligen ddad och lg nere i grafwen under den frseglade stenen; d war det sannerligen allt fr swrt att tro, att Han nu skulle wara en Herre fwer dd och graf. Men efter Han hade sagt det, Han, hwilken "br hela jorden med tre fingers mtt", s mste det dock ske. P detta mste fwen wr uppstndelse, s orimlig, ja, omjlig den synes fr allt frnuft, likwl en dag blifwa en werklighet, s sannt Gud sjelf har sagt det och icke kan ljuga. Si, s wigtigt war det, att apostelen hr frde corinthierna in p det gudomliga ordets grund. Uppstnden r Christus, gudomliga lif! Fr oss Han d ddade dden. Uppstnden r Christus, min frjdesng blif Mot synden och yttersta nden. O Jesu, i hjertat jag gmmer ditt ord, Mer hgt och mer dyrbart n himmel och jord: Jag lefwer, I skolen ock lefwa. Den 4 Oktober. Om I lefwen efter kttet, skolen I d. Rom. 8: 13. Hr afsger apostelen domen helt kort och rakt fram fwer alla dem, som lefwa efter kttet. Hrmed will han isynnerhet wcka dem till besinning, som under fregifwande af evangelii frihet wilja flja kttets lustar; ty apostelen talar hr till en hop christna. Han will om mjligt wcka dem ifrn en sdan willfarande inbillning, att de icke mtte i stllet fr lif och nd, hwaraf de bermma sig, stanna i den ewiga dden. Det rimmar sig alldeles intet, will han sga, att I, som nu ren frlsta frn synden och dden och delaktiga af Christi nd, skullen fortstta edert frra kttsliga lefwerne; ty om I det gren, skolen I icke tnka, att I nd kunnen behlla lifwet och warda saliga, utan I msten d stanna i den ewiga dden. Christi frtjenst skall sannerligen icke tjena dem, som wilja blifva i sina synder; nej, Christi dd r gifwen till att tjena endast dem, hwilka gerna wille wara fria ifrn sina synder, men icke sjelfwa kunna befria sig ifrn desamma. Men hr fordras nu att ngot bestmdare fatta, hwad det will sga att lefva efter kttet. Utom det att hjertat wanligen will tyda den frgan efter sitt tillstnd, s att skrymtaktiga sjlar wilja, att det skall beteckna endast ett groft lefwerne i uppenbara laster, och deremot allwarliga och rdda sjlar frukta, det hwarje swaghetssynd antyder detta
lefwerne efter kttet; s har man ock ofta wid utlggningen af dessa ord warit nog swfwande och owarsam, hwilket r srskildt farligt, nr frgan gller lif och dd, ssom hr r hndelsen. Hwad menas d hr med att lefwa efter kttet? Frst mrka wi d, att med kttet icke menas ngon wiss synd eller lusta, utan hela wr frderfwade natur, sdan den r frn wr fdelse af fader och moder; ssom Christus sger: "Det som r fdt af ktt, det r ktt." Men nu sga somliga: Att lefwa efter kttet, r att gifwa kttet frihet, att gra, hwad kttet lyster. Detta r blott s obestmdt uttryckt, att det ltteligen kan missfrsts. Knappt finnes ngon ogudaktig, som icke i ngot fall strider emot sitt ktt och skulle d kunna tnka: Jag gifwer icke kttet all frihet och mste derfre icke lefwa efter kttet. andra sidan finnes ingen troende christen, som icke mste med nger beknna, att han fwen i ord och gerning frsyndar sig; men sdant frutstter ju alltid, att kttet ftt ngon frihet. Derfre fordras hr ett mera bestmdt begrepp om saken. De som med christligt frstnd och mer utfrligt tolkat detta sprk, hafwa ofta sagt: Apostelen will sga, att om de christna blifwa wrdslsa och gifwa efter fr kttet, s kunna de derigenom andligen d, d synden werkar antingen smn och frhrdelse, eller otro och frtwiflan. Detta r wisserligen en christlig tolkning, men dock r utan twifwel nnu en annan riktigare. Apostelens ord ro nemligen mycket mer bestmda n nyssnmnda tolkning. Att wara wrdsls och gifwa efter fr kttet, r wl fruktanswrdt farligt, men icke nnu detsamma som att lefwa efter kttet; och orden, I skolen d, beteckna, efter apostelens talestt, ngot mer n detta, att I kunnen andligen d. Wi finna nemligen af andra stllen, der apostelen anwnder detta hotande sprk till de christna, att han afkunnar den egentliga ddsdomen, talar om den ewiga dden, ssom syndens ln. Just detta, apostelens talestt, r den wigtigaste frklaringsgrunden. S heter ock att "lefwa efter kttet", ssom ordet lefwa wisar, icke att blott tillflligt frg sig, utan att fra ett lif, som r enligt med kttet eller den fallna naturen. Att lefwa efter kttet mste allts betyda detsamma som att "wandra efter kttet", att bde till sinnet och lefwernet flja den fallna naturen. Nu weta wi, att affallet stundom sker till hgra sidan, eller till egen rttfrdighet, till lagens gerningar, ssom de galaters fall, hwarom apostelen sger: "I hafwen mist Christus, I, som wiljen warda rttfrdiga genom lagen, och I ren fallna ifrn nden." Och just om detta fall sger han: "I hafwen begynt i Anden; wiljen I nu lykta i kttet?" Stundom ter sker fallet till wenstra sidan, i syndens orenlighet; hwarom Petrus sger, att de, som hafwa en gng "genom Christi kunskap undflytt werldens orenlighet, hafwa ter bewefwat sig deruti och ro fwerwunna". De hafwa nu antingen uppskt en falsk trst fr synden och brjat "sjelfwiljande" lefwa i densamma, ssom Judas; och de hafwa d alltid samma tecken som denne, att de icke mer beknna fr Herren sin synd och ska frlossning, utan hylla och frswara henne. Eller ock lefwa de under en dold frtwiflan, d de hafwa "bortdrifwit ett godt samwete och ro skeppsbrutna i tron", s att de icke mer lefwa wid ndestolen. Allt sdant heter att "lefwa efter kttet" och r ngot helt annat n att tillflligt "gripas fngen af syndens lag i lemmarna", hwarunder anden kmpar emot synden och nnu kan "tacka Gud genom Jesus Christus, wr Herre". Hjelp mig tro, att fastn synd och strid Nedsl modet och bedrfwa mig, Att jag mngen gng ej ser min stig, r jag likwl salig. Men d, Herre, will jag icke mer Synda bort den tid, som du mig ger;
Jesu god, om blott din wilje sker, r jag alltid salig. Den 5 Oktober. Om I dden kttets gerningar med Anden, s skolen I lefwa. Rom. 8: 13. Hr wisar oss nu apostelen den rtta segerkraften fwer kttet till trst och ledning fr dem, som knna sin egen swaghet och wanmakt i striden. Till att fwerwinna och dda kttets mktiga lustar, dertill fordras ngot annat n blott menskliga krafter. Ssom ock Luther anmrker, d han om kttets ddande med Anden sger, att wi uti frestelsestunden skola "komma ihg Guds ord och genom tron p syndernas frltelse styrka oss deremot". O, att wi alla kunde minnas detta, att nr det blir mycket illa med oss, d wi sakna all kraft i striden och knna endast kttet mktigt, s att wi ofta falla och frg oss, och det tyckes oss, ssom Gud wore alldeles dd och frswunnen ur werlden om wi dock kunde minnas detta, att d r tid att upphra med wr egen strid och nu wnda oss blott till att hra om Guds stora nd i Christus, nu wnda oss till evangelium och alla ndens medel, fr att terstlla wr rubbade trosfrid; nu lemna all tanke p wr egen kraft eller swaghet och fretaga blott en enda frga: Gud, fr jag din nd? Fr jag din frltelse fr allt? P denna frga mste wi hafwa ett bestmdt swar, innan wi kunna f ngon kraft. Men d gller att 1cke ska detta swar i knslan, utan endast i Guds eget ord. Om du nu fr den trsten, att Gud r din wn och Fader, lemna d t Honom fwen den omsorgen om dina frestelsers fwerwinnande. Detta r segerkraftens hemlighet. S lnge du tror dig sjelf kunna ngot gra, fr du idkeligen falla. Ty s stor r Herrens nitlskan om sin nds frherrligande, att Han hellre lter wr sknaste wandel frstras, n att hans ra skulle gifwas t kreaturet. Slutlrdomen af alla wra strider fr kttets ddande r, att det r allenast Herren, som har makt hrtill, att det r Herren, som gr det, ehuru p det sttet, att Han hos oss uppwcker omsorg derom, hos oss werkar en fattig ande samt tro, willighet och bn, och derfre tilltalar oss, p det wi mtte ska det allt hos Honom. Och nr det kommit dertill, att wi i tron innerligen nska af Honom all nd och kraft, d utfrer Han alltid sitt werk till wrt ktts ddande, huru helst Han nu frer oss. Hrer Han wr bn och gifwer oss nd och kraft att frsaka all ogudaktighet och werldslig lusta, d ddas wrt ktt; men undandrager Han oss sin kraft och lemnar oss att sllas af satan, d ddas ocks wrt ktt d ddas det innersta i den gamla menniskan, den djupa inbillningen om wr egen kraft. Kttets gerningar, som skola ddas, ro allehanda yttringar af det inneboende frderfwet, hwilket inblandar sig i wra tankar, sinnesrrelser, ord och handlingar, s att tillfllen fr kttets ddande saknas aldrig. Uti Gal. 5 upprknas ett stort antal af "kttets gerningar". Men r du ock icke i frestelse till grofwa synder, s har du en djup och ondlig egensinnighet, eget tycke, egen wilja och egen ra att bestndigt waka emot. Detta finare inre frderf blir hellre bortglmdt n det yttre och grfre, men r likwl sjelfwa kllan till allt ondt; derfre fordrar det en srskild allwarlig uppmrksamhet. Betnk derfre ofta, att hwad du sjelf tnker, will och tycker, r det frsta, som br misstnkas, wid Guds ord prfwas och med Andens kraft ddas. Sedan frestas du t. ex. till wrede och otlighet emot menniskor; d gller det att ihgkomma, huru mycket Gud frlter dig, och huru du derfre br frlta din nsta. Du frestas kanske till hgmod fwer ditt frstnd, din lrdom, konst, skicklighet; kom d ihg, att Gud str emot de hgfrdiga, men de dmjuka gifwer Han nd. Du frestas kanske af wllust
och orena begrelser; d mste du ihgkomma, att du r ett heligt Guds tempel, hwilket icke br orenas men frst och sist, att du r i Guds ewiga nd och sllskap och br derfre wandra Honom wrdigt. Du frestas kanske till girighet och egennytta i handel och arbete; kom d ihg, att du r en himmelens arfwinge, som br fara efter det, som r ofwantill. P detta stt fordras hr wisserligen ett bestndigt kttets ddande, hwilket ofta blir oss ett bittert lidande och fordrar derfre ett ondligt tlamod. Men saliga de menniskor, som hrmed hlla ut intill ndan! De ro Guds barn och himmelens arfwingar. Det blir ofta bittert, men r fr Gud, nglar och helgon en ljuflig syn, nr t. ex. en ung menniska, som mycket lskade werlden och dess njen, nu fr Herrens skull frsakar det allt; eller nr ett barn, som war af naturen mycket egensinnigt, nu strider mot sig sjelft och underkufwar sin egen wilja under Guds och frldrars; nr en menniska, som war mycket bjd fr hgfrd och flrd, har nu genom Andens tuktan blifwit ansprksls och enkel; ja hwilken skn syn, nr den stolta och wredsinta brjar tukta sig sjelf och wara mild, dmjuk och saktmodig o. s. w. Nr menniskan slunda brjar fr ndens skull g rakt emot sin natur och strida emot sig sjelf: sdant heter wisserligen att dda kttets gerningar med Anden. Och sdana skola lefwa, sger apostelen; sdana skola intaga himmelen, skola, efter en kort tids ddande af kttet, hafwa det ewiga lifwet hos Gud, nglar och helgon i en ondlig salighet. All sllhet Jesus med sig fr, All nd Han mig af hjertat gr; Hans krona r af helighet, Hans spira af barmhertighet. P all min jmmer gr Han slut, Och all min synd Han plnar ut. Dig ware pris, o Jesu Christ, Som hjelper mig af all min brist. Den 6 Oktober. Hwilken will klaga dem, som Gud har utkorat? Gud r den, som rttfrdigar. Rom. 8: 33. Mer kort och ordagrannt: "Hwilken will klaga Guds utwalda?" "Guds utwalda" ro de, som "ro i Christus Jesus", i hwilken Gud har allt sitt behag, och "i hwilken Han har utwalt oss fre werldens grundlggning". Dessa ro de, hwilka Han ock i tiden uttagit frn werlden eller afskiljt till sina barn och arfwingar; hwarom Herren sade: "Jag har utwalt eder ifrn werlden." Detta r den enda sanna och helsosamma anwndningen af ordet "utwalda", hwilken anwndning str tillsammans med allt Guds ord och ingifwer bde trst och gudsfruktan. Skulle jag deremot wnda mina tankar p Guds fr oss hemliga frutseende och gra mig antingen den tanken, att Han sett, det jag skall blifwa i tron intill ndan, eller ock att jag icke skall blifwa det, s wore detta att bruka ett fr christna owrdigt lttsinne i heliga och allwarsamma frgor, ja, att grunda sin trst eller sin oro p lsa tankar och frestllningar. Det enda skra r, att s lnge wi icke "sjelfwiljande synda" eller affalla, utan frukta fr att frlora Christus, skall ingenting kunna skilja oss ifrn hans krlek, och d ro wi alla stunder Guds utwalda. Likasom Petrus sger: "I ren det utwalda slgtet", s betecknar wr apostel hr de trogna ssom Guds utwalda, men anfrer dock en annan och srskild grund fr den trsten, att ingen anklagelse skall drabba dem, nemligen denna: Gud r den, som rttfrdigar. Deraf mrka wi, att han i denna frga icke grundar wr trst p Guds frutseende, hwilket alltid r fr oss frborgadt. Men emot "anklaga" swarar "rttfrdiga", ssom en fullkomligt motsatt handling. D Gud
rttfrdigar, gller ingen anklagelse. Sdan r apostelens trst p detta stlle. Gud r den, som rttfrdigar. Gud r den ende domaren, Gud r den, som wi med wra synder frolmpat; ssom David sger: "Mot dig allena har jag syndat". D nu Gud rttfrdigar, hwilken will d anklaga? Hwad glla d hjertats eller samwetets anklagelser? Det ligger en besynnerligt mktig trst i den omstndigheten, som mnga frbise, att under det Gud r den ende, wi hafwa att frukta, det r Gud sjelf, som rttfrdigar, Gud sjelf, som frswarar oss, Gud sjelf, som tagit wr sak p sitt hjerta, Gud sjelf, som brukar s mnga ord fr att fwertyga oss om sin nds fasthet. Tnk, d Herren Gud alltifrn ewighet haft detta uppst och frn werldens begynnelse frkunnat, att Han sjelf wille gifwa en hjelp fr wra synder, och har i tidens fullbordan utgifwit sin egen Son till att fullgra allt, hwad lagen icke kunde stadkomma, hwarfre Han ock rttfrdiggr alla dem, som tro p Honom: huru kunna d synderna infr Gud ngot glla till wr frdmelse? D skulle Gud sjelf hafwa ogillat sitt eget ewiga rd och sin egen dyraste gerning. Wi m aldrig glmma detta, att wr rttfrdiggrelse r Guds egen fria gerning; ssom apostelen sger: "Han har tagit oss sig sjelf till barn efter sin wiljas goda behag." S sger ock Herren Gud sjelf: "Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull." Det r ock ingen, som kan rttfrdiga eller frisga en syndare fr hans skuld och frklara honom rttfrdig, utom Gud allena. Det r Gud allena, som rttfrdigar. Huru kan d ngon anklagelse glla emot dem, som Gud rttfrdigar? Apostelen talar hr i samma trstfulla, trotsande ton, som Christus i liknelsen om arbetarena i wingrden, deri husbonden sger: "M jag icke gra i mina ting, hwad jag will? Att jag will gifwa denne en ofrtjent gfwa, hwad kommer det dig wid?" S will ock apostelen hr sga: Det r Guds egen fria sak att rttfrdiga, hwem Han will. Nu will Han rttfrdiga alla dem, som hylla Sonen; dem beklder Han med gudomlig rttfrdighet och dmer, att inga synder skola dem tillrknas till frdmelse; Han dmer, att alla de synder, som nnu beswra dessa, skola alltid wara dem frltna; m Han icke gra i sina ting, hwad Han will? Han r ju ensam menniskornas Herre och domare. Om ock icke wi rtt frst och uppskatta Guds Sons frtjenst, eller Guds rttfrdiggrande nd, uppskattas den dock af Honom sjelf; Han hller dock sjelf sitt eget werk stort och dyrt. Om nu mitt hjerta och samwete, hwilka icke frst och akta, hwad Gud i sin Son gjort fr oss, blott knna och uppskatta mina synder, r dock detta ngot, som icke gller infr Gud. Och nr det icke gller infr Gud, utan endast i min knsla, mitt otrogna hjerta och tycke, utrttar all sdan anklagelse ingenting; den kan endast en stund oroa mig, men kan icke frdma mig. Sdant menar hr apostelen, d han sger: "Hwilken will anklaga Guds utwalda? Gud r den, som rttfrdigar." D Gud sledes sjelf mste hlla denna wr rttfrdiggrelse fullkomlig, bra wisserligen wi blott i salig trst och trygghet prisa detta hans stora ndewerk och sga: Allt r wl, allt r fullkomnadt! Om ock mina synder wore tusenfaldt flere och strre, wga de dock intet emot den store Gudens gifna rttfrdiggrelse. Lofwadt ware hans namn! Hwem will nu mer klaga mig? Guds Lam sig underkastat Min dd och tagit upp sig Den synd, som mig belastat. S r jag njd. Mitt qwal och we, Min dom, mitt straff, min wnda, Allt ser jag i Gethsemane Guds Lam fr mig utstnda.
Uti hans blod min syndand Jag ser som stoft frrinna, Upp hans kors jag ser min dd I lifwets flod frswinna. Den 7 Oktober. fwer allting tagen trons skld, med hwilken I kunnen utslcka alla den ondes gldande skott. Eph. 6: 16. Uti de forntida krigares bewpning war sklden, som bars med wenstra handen och armen, egnad att skydda hela kroppen emot pilar och kastspjut, ty en sdan stllning kunde krigaren taga bakom sin skld. Men sdan r ock trons skld tron, som endast framhller Christus och hans ord, ja, som emot alla satans anfktelser, d intet annat hjelper, stller sjelfwa Guds Son framfr sig och skyler sig bakom Honom denna tro r ock en sdan skld, som skyddar wrt hela wsende, huru mnga och swra fel och synder wi n m hafwa. Hwem helst du r, som detta lser, och will wara en christen, lgg wl denna lrdom p hjertat. Ty war derom fwertygad, att huru sannt Guds werk n m wara uti oss, och huru allwarligt wi ock iklda oss allt Guds harnesk och waka och bedja, komma wi dock alltid att knna och se hos oss mycket mer synd och otrohet n fromhet och rttfrdighet, s framt wi icke ro helt frtjusta och sofwande och s blir dock i allt, hwad som frn Adam finns qwar uti oss, ett outtmligt frderf, s att wi mste dock till slut blifwa saliga alldeles lika ofrskyldt som en strtrfware, hwilken kommer direkt frn rfwarskogen till Jesus. Wi arbeta wl derp, wi predika, frmana, bestraffa, warna, bedja, uppmuntra, att de christnas hela wsende mtte warda heligt; och alla uppriktiga sjlar ligga fr ingenting s trget infr ndestolen som fr den saken, att de mtte blifwa fria frn sitt onda. Men det blir dock aldrig hr p jorden annorlunda, n att mnga brister nnu ro qwar, att kttet r fullt med ondska och synder, hwilka tywrr ofta sticka fram i gerning, och att allt Andens werk, tron, krleken, bnen, nnu r besmittadt och uppblandadt med krilets orenhet. Derfre mste wi till slut begra blott ofrskylld nd, ssom andra stora syndare, eller att Christus mtte med sin frtjenst fwertcka, skyla och frswara oss, annars ro wi frlorade, och detta fwen d wi lefwat som bst. S mste wi alltid hlla den punkten fwer alla andra hg, stor och ofrkrnkt, att wi warda saliga endast fr Christi skull, och mste alltid stlla Christi egen rttfrdighet framfr oss infr Gud. Ty icke ens tron i sig sjelf, ssom en dygd hos oss, kan skydda oss fr wreden, utan det r egentligen trons freml, Christus, med sin lydnad och blodiga dd fr oss, som utgr den skld, mot hwilken alla satans gldande skott stanna och utslckas. Mtte d hwarje christen framfr allt annat, som kan tnkas och nmnas, wl wnja sig att i alla mjliga fall bruka denna trons skld, nemligen slunda, att s snart Gud warnar, bjuder eller frbjuder ngot, du p det gudfruktigaste wrdar allt detta och anropar Honom om nd att kunna gra derefter; men s snart du ter ser din stora brist och uselhet, att du icke fullgjort eller kan fullgra, hwad Gud befallt, du genast lter det wara en sak fr sig, att du dock r skyddad fr wreden genom Christi ktt allena. Ndefrbundet i Christus, det r en sak fr sig, som bestr ewinnerligen, det m g bttre eller smre med wr lydaktighet och fromhet, s lnge wi dock nnu frblifwa wid ndestolen. Det r ondligt olika grader i fromhet och wandel hos christna, men saligheten ligger i ett allena, att wi ro i Christus genom tron; ssom Johannes sger: "Den som har Sonen, han har lifwet."
Derfre, hwad helst som brister hos dig, sg genast: Gud frlte och hjelpe mig, arma syndare! Det r jmmerligt, det r grufligt, att jag nnu skall wara s elndig; men Gud, den ewige honungen, ware ondlig tack och pris, att jag dock har en annan, som infr Honom r min rttfrdighet! Du arge satan, som uppfyllt mitt hela wsende med s mycket ondt, du will dermed nu till dds frskrcka och alldeles frdma mig; men det skall en annan man frbjuda, som heter Jesus Christus. Han r min ewige och trofaste Frlsare, samt min fulla och tillrckliga rttfrdighet. r icke Han det, s r jag och hwarje christen ewinnerligen frlorad. Du har rtt t. ex. deri, att jag icke r s wl omgjordad med sanningen, som jag borde; det r, tywrr, nnu mycken falskhet i mitt hjerta; men jag knner en man, hwars sida uppstacks med ett spjut i den sidan allena r det hjerta, som r fullkomligt uppfyldt med sanningen; den sidan r min skld mot dina gldande skott. Det r sannt, och det r jmmerligt, att mina gerningar och min wandel nnu ro s skrpliga och ostadiga; men jag har sett en man med genomborrade hnder och ftter i de hnderna ro mina goda gerningar; i de ftterna min goda wandel. Om icke Christi gerningar ro mina, r jag ewinnerligen frlorad. Det r sannt och r min dagliga plga, att jag nnu har s mnga onda tankar; men jag har sett ett heligt hufwud med trnekrona i det hufwudet ro mina goda tankar. Jag wille s innerligen gerna, att min egen christendom wore fullkomlig, jag har om ingenting s mycket bedit som derom; men gller det min salighet, d sger jag s: Jag will ingen annan rttfrdighet hafwa n min Herres Christi. Hller icke min christendom profwet, d hller min Herre Christus. Derfre r Han mig ock kr, kostlig och oumbrlig. Si, s kunna wi med endast denna skld mta och utslcka "alla den ondes gldande skott". Jesus lefwer - jag skall lefwa! Satan, ligg der nu och frt! Intet, intet mig skall wefwa Mera in uti ditt nt. Jesus gtt att mig bereda Rum p Fadrens hgra hand; Nu han sitter fr att leda Mig till Kanaans slla land. Han skall mig alltfort bewara Med sitt lif frn dd och fall, Han skall skydda i all fara Mig, ja mig Han skydda skall. Fr jag lefwa, trygg jag hwilar I hans hulda herdefamn, Kommer dden, glad jag ilar Hem till fridens slla hamn. Den 8 Oktober Tagen p eder salighetens hjelm. Eph. 6: 17. Hwad salighetens hjelm r, se wi af parallelstllet, 1 Thess. 5: 8, der det heter: Ikldda salighetens hopp fr en hjelm. Det r sledes salighetens hopp, eller ett fast och lefwande hopp om den ewiga saligheten i himmelen, som utgr wr hjelm. Hjelmen, eller stridshatten, war hos forntidens kmpar en metallbetckning p hufwudet, hwilken sledes skyddade en mycket wigtig del; ty ett enda swrdshugg p hufwudet kunde genast medfra dden eller gra krigaren obeqwm att
widare strida. S wigtig r ock wr andliga hjelm: borttag endast saligtens hopp, och all andlig kraft r borta, allt Guds ord r utan wigt, menniskan ser nu blott "de ting, som synas", och duger d hwarken i grande eller i lidande. Men likasom metallbetckningen p krigarens hufwud gjorde, att han med frdubblad dristighet ilade fram i striden och icke war rdd fr swrdshuggen, s gr ock ett fast och lefwande salighetshopp, att man icke s noga ger akt p, hwad som kan mta oss hr i tiden, utan att wi med enfaldigt ga blott se efter Herrens wlbehag, emedan wi weta, att d striden r slut, wnta oss s herrliga ting, att allt lidande r deremot allsintet att akta. Men skall salighetens hopp werkligen blifwa oss en sdan hjelm och kraft i striden, fordras hr ngot annat n en hop ord och wackra tankar hr fordras ett djupt begrundande och werklig tro. Medan nnu solen skiner och allt gr wl och wackert p wr wg, kan man ltt tala och sjunga fwen om himmelens salighet, men ock p samma tid allraminst behfwa den trsten. Men bered dig p, att andra tider komma, nemligen de onda, mrka dagar, d hela werlden blir dig fr trng, d ditt hjerta will brista af obeskrifliga qwal, s att du wille "uppgrfwa dden utur frdolda rum", d hela ditt lifs sllhet r frspilld, och du skulle frgs fr den tanken, att du skulle helt upphra att wara. Gr dig derfre wl reda fr detta stycke; undersk p det allwarligaste, om wi hafwa ngon werklig och sker grund fr wrt hopp, och bed Gud om hans Helige Ande att f det djupt inskrifwet i ditt innersta wsende, s att det blir din ledande hufwudtanke genom hela lifwet. Ett wisst och fast salighetens hopp skall grunda i din sjl den rtta lefnadswisheten i alla jordelifwets skiften, en djup orubblig trst i alla bedrfwelser, en gudomlig frid och kraft i alla strider och prfningar. Men detta r icke ett mne fr hwem som helst. Frst kan det ju icke smaka annorlunda n ssom ljumt watten i munnen fr dem, som wilja hafwa sitt goda hr, som ro denna werldens barn. "Himmelen! hwad? himmelen? Nej, sg oss ngot om helsa och gldje hr", s lyder det i deras hjertan. "Sg oss ngot om mat, klder ra, njen; himmelen himmelen, den kommer wl p sin tid. Den behfwa wi icke nu." Men fwen ibland dem, som brjat ska det, som r ofwantill, och st i Guds frbund, ro mnga nnu alldeles obeqwma att knna wrdet och kraften af salighetens hopp, nemligen de, som icke nnu blifwit mycket ddade, af jordlifwet beswikna, srade, nedslagna och trttade, utan hafwa nnu hwarjehanda wackra planer och frhoppningar fr detta lifwet. Men bered dig derp, att s framt du skall beredas fr himmelen, det kommer andra tider, d du i hela den heliga Skrift icke finner ljufligare ord, n de som handla om en salig hdanfrd. S sannt du tillhr Christus, skall din gamla menniskan wara korsfst, tillika med dess lustar och begrelser; och ett korsfst lif r ett ngsligt, hngande lif, ett bestndigt dende. Hwad gldje kan man bereda den, som hnger p korset? Ja, en tillfllig lindring och hwila kan wl genom Guds nd gifwas honom, ssom en ngel sndes fwen till Gethsemane och styrkte Jesus; men denna lindring afbrytes snart af ngon ny anstt, wrk och bitterhet, trar och rop. Ju lngre wi lefwa ssom christna, desto mer besanna wi apostelens ord: "Om wi allenast fr detta lifwet hafwa hoppet till Christus, s ro wi uslast ibland alla menniskor." Ju lngre desto mer besanna wi den gamla Skriftens ord om hela detta lifwet: "D det har warit som bst, har det warit mda och arbete;" och ter: "En usel och jmmerlig ting r det med alla menniskors lefwerne allt ifrn moderlifwet, intill dess de warda begrafna i jorden, allas wr moder. Hr r alltid sorg, fruktan, wntan och p sistone dden; s wl nr den, som sitter i stor ra, som nr den ringaste p jorden. Hr r alltid wrede, nit, wedermda,
ofrid och ddsfara." Det skall d mktigt strka ditt salighetshopp, om du wl betnker, att det djupa, ondliga sllhetsbegret hos menniskan aldrig kan p denna jord tillfredsstllas, att hela detta lifwet r blott ett stort bedrgeri. D den rikaste och lyckligaste konung i Israel hade under en lng och herrlig lefnad oupphrligt skt efter sllhet uti allt, hwad p jorden kan gifwas, stannade han slutligen i den nedslende erfarenheten, att allt war bedrgeri, allt ffnglighet. Jorden har icke, hwad som kan gra den oddliga sjlen lycklig. Den, som fr mest af hennes lycka och gldje, fr alltid derjemte ett hjerta, som icke kan njuta deraf. Och s kommer dertill omsider den ledsamma tanken, att det skall snart wara slut med alltsammans. Snart fr jag g till Jesus, Min dyre Frlsare, Och lefwa i hans rike Och Honom ewigt se! En gst som mina fder, Jag r ej hemma hr, Men lngtar till det landet, Der sjelf han solen r. Snart fr jag g till Jesus, Och lst ur tidens tvng Fr ewigt st fr Honom Och sjunga Lammets sng! Dit upp str all min lngtan, Dit upp str mitt begr; Snart fr jag g till Jesus Och wara, der han r. Den 9 Oktober. Kra brder, jag kan icke sga, att jag nnu sjelf har fattat det. Phil. 3: 13. Hr kunna wi skda, hwad det heter att wara frisk och sund till den inwrtes menniskan! Hr hr, hwad den store apostelen Paulus sger, att han nnu icke sjelf fattat det. Hwad menar apostelen? War han nnu icke kommen till tron, till den evangeliska friheten, till lif och salighet i Christus? O, wi weta det, han skref denna epistel, d han redan hade uppfyllt hela landet med sin lrdom. Nr wi besinna detta och hra honom likwl hr sga: "Icke att jag allaredan har fattat det", d frundras wi nnu mer och frga: Huru hade apostelen det till sin inwrtes menniska? Eller kanske han talar i andras namn; kanske han uttrycker, huru en nybrjare i christendomen har det en menniska, som nnu icke r wiss om sitt ndestnd, eller en, som icke alls kommit genom den trnga porten? Men nej! Han har i detta kapitel, v. 114, just berttat sin egen andliga historia, talat blott om sig sjelf och sger nu hr uttryckligt: "Kra brder, jag kan icke sga, att jag nnu sjelf har fattat det." Dessa ord talar sledes en man, som icke r ngon nybrjare i christendomen, utan just str p en sdan hjd af det evangeliska troslifwet, som wisserligen ingen af oss. Sdana ord talar densamme apostel, som kunde sga: "Jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig!" densamme troshjelten, som triumferande kunde utropa: "Hwem skall skilja mig ifrn Christi krlek?" densamme helige, i hwilken Christus hade wunnit en gestalt ssom i ingen annan efter honom, och som till Guds
ra kunde med sanning utropa: "Waren mina efterfljare och sen p dem, som wandra s, som I hafwen oss fr en efterdmelse" den manen beknner hr fritt och ppet, att fwen han icke nnu helt fattat det eller war fullkommen. Hr lr mngen evangelisk christen bland oss studsa och frundras. Det mn I ock med skl gra, men tillika se till, att I fatten det rtt. D Paulus hr talar om ofullkomlighet, talar han icke om, hwad han r i Christus infr Gud. Nr han handlar derom, d fr han sannerligen ett annat sprk. D heter det: "Hwilken will klaga! Hwilken will frdma?" "Wi ro wordna rttfrdiga af tron." "Med ett offer har Han ewinnerligen fullkomnat oss". Hr war Paulus "fullkomnad". Men d han talar om ofullkomlighet, d talar han om sitt hjertas tillstnd, om sin inre stllning till Herren , om sitt troslif, och endast med blicken derp tillstr han, att han nnu icke fattat det, nnu icke war kommen till mlet fr sitt strfwande; han hade icke nnu det ljus i Christi frsonings hemlighet, som han stundade, nnu icke den fasthet i tron och den trst deraf i sitt hjerta, som han skte. "Ack ja", sgen I, "hwad r d s underligt i denna dmjuka beknnelse? Ty hwilken skulle wl i afseende p sitt eget troslif anse sig fullkomlig och redan st wid mlet!" Sgen icke det! Wisst mste man anse sig fullkomlig eller befinna sig wid mlet fr sitt strfwande, nr man icke sker ngot mer, nr man r njd med den punkt man uppntt i det andliga. Tagen det icke illa, utan tagen det till sjelfprfning, ssom infr Guds ansigte! Wi hafwa alla ett argt och illfundigt hjerta. Wi hafwa alla en fiende, som har swurit oss dden, och som tnker utfra det. Nr han icke lngre kan behlla oss i uppenbar synd och otro, d wnder han saken p en annan sida och hjelper till att ingjuta i wrt falska hjerta en trst och hwila, som lika skert leder till hans ml, nemligen denna trst: Du r nu en upplyst och evangelisk christen, du behfver nu intet mer, det r nu allt wl. Och om han ock icke i s utredda tankar sger oss det, blser han dock p sjlens ga sin smngifwande andedrgt, bringar henne till slummer och liknjdhet, s att fljden blir densamma, nemligen att sjlen r mtt och belten med sin stndpunkt och bekymras icke widare om ngon frnyelse och tillwxt i nden och wr Herres Christi kunskap. Men den som werkligen anwnder evangelii lrdom, icke har den blott i frstndet och i munnen, uran will hafwa dess kraft till tro, frid, frjd, krlek och gudaktighet, den skall aldrig blifwa utlrd, utan blott mer och mer knna, huru mycket som fattas honom. Och hr r just orsaken, hwarfre wi gra s stor affr af den andliga mttheten, nemligen att den wittnar om ngot wittnar om ett stillastende, ett brjadt utdende af sjelfwa ndelifwet. Du fr tillfwentyrs en s. k. christlig wandel, du hller din gudstjenstliga dagordning med dina bestmda andaktsfningar och goda gerningar; du kan ock med sanning beknna: Mina synder ro mig frltna, den och den tiden fick jag trons frwissning derom och s r du njd, allt r wl, du r wid mlet? "Ja", sger du, "ro wi icke werkligen d wid mlet? r icke werkligen d allt wl?" Jo, om du ock nu str i tron och lefwer i Christus, d r wisserligen allt wl med din rttfrdighet infr Gud! Mrk, kra sjl, infr Gud, uti Christus, r du s fullkomnad, att du aldrig kan nog tro det? Gud gifwe dig nd att alltid kunna hlla den punkten skr! Men fwen d, och just d, nr det r rtt med ditt ndelif och fullkomligt wl infr Gud, d mste du sjelf knna, att nnu bestndigt ngot fattas dig; d mste du hafwa Pauli sinne, som sger: "Jag r icke nnu wid mlet, jag far fast derefter" d mste du knna de mnga bristerna i ditt ndelif, din tro, din frjd i Herren, din krlek och gudaktighet; d mste du st i en daglig hunger och trst efter rttfrdigheten, ssom du hr ser det hos Paulus.
Hjelp mig, o Jesu, att framt jag ilar Sen du mig twagit helt ren i ditt blod. Ls mig frn allt, att wid intet jag hwilar, Utom wid dig, o min Frlsare god. Den 10 Oktober. Den som owrdigt ter och dricker, han ter och dricker sig sjelf domen. 1 Cor. 11: 29. En ibland de grufligaste willfarelser med afseende p den heliga nattwarden r den, att hwilken menniska som helst skall genom en s. k. "christlig beredelse" kunna blifwa en wrdig nattwardsgst, utan afseende p om hon r en sann Jesu wn och lrjunge; att fwen de, som bde fre och efter sin nattwardsgng genom hela sitt lif tillhra den allmnna, oomwnda hopen skola genom en fr tillfllet gjord beredelse kunna g wrdigt till Herrens heliga nattward. O, en gruflig willfarelse, hwarwid hren kunna resa sig hos hwarje upplyst christen! Hwar finnes ett enda ord i Skriften, som antyder ngot sdant, att fwen de skola bereda sig till Herrens nattward, och derigenom blifwa wrdiga, som icke frut ro omwnda till Herren, icke ro Jesu wnner och lrjungar och alla dagar hela lifwet igenom lefwa af Christus och med Christus? O, att alla, som hafwa ron, mtte hra, och alla, som hafwa rst, mtte ropa fwer denna willfarelse! Eller mnne Christus lter bedraga sig med en tillfllig beredelse, med en fr tillfllet antagen fromhet att hlla dig fr sin wn? Mnne den Helige lter s bedraga sig af en ptwingad och sjelfgjord fromhet, nger, syndabeknnelse och bn, hwarefter du genast tergr till samma ffngliga lefwerne som frut, nr du blott undangjort din rliga nattwardsgng? Gud frbarme sig! Och Gud wcke alla lrare ur slummern, hwilka icke rligt sga folk sdant! Skulle icke de i korta, tydliga och rliga ord utsga den sanningen, att hr r endast frga om ett, fr att wara en wrdig nattwardsgst, nemligen om du r en Jesu wn och lrjunge, eller tminstone r stadd i bekymmer och skande efter att blifwa det fr hela din lifstid? Genom en tillfllig beredelse blir ingen en wrdig nattwardsgst, utan endast genom en hel omwndelse, hwarigenom han fr hela sitt lif blir en Jesu wn och lrjunge. r du detta, d r du en wrdig nattwardsgst; r du icke detta, d r du owrdig. Man m icke beswra sig med ngon blott tillfllig beredelse, utan weta, att man i alla fall "ter och dricker sig sjelf en dom", om man ock, icke blott ett dygn, utan en wecka, en mnad arbetar p sin nattwardsberedelse s nitiskt, att man ock p sina bjda knn derunder badade i trar man r lika wl en owrdig gst, ter och dricker sig sjelf en dom, s lnge man blott will gra en nattwardsberedelse och icke fr hela sitt lif warder Herrens egen, blir och lefwer under Honom i hans rike. Hr r saken! Christus stiftade denna hga mltid fr sina wnner. Den innerliga frening, som uti nattwarden sker emellan Christus och hans trogna, r densamma, om hwilken Han samma afton, som Han instiftade nattwarden, sade i sin bn: "Jag i dem och de i mig, att de skola wara fullkomna uti ett, ssom du, Fader, i mig, och jag i dig!" Och om den bnen tillade Han: "Jag beder fr dem, som du har gifwit mig, fr werlden beder jag icke." Och huru war det mjligt, att Han kunde bedja ngot sdant fr werlden? Huru r det mjligt, att Han kunde bjuda werlden fira sin ddsminnelse, bjuda sina fraktare att ta hans ktt och dricka hans blod? O, det r frskrckligt, nr man betnker, hwad det will sga, att en menniska, som i alla sina dagar "lefwer utan Gud i werlden" och bergar sig s wl Honom frutan, skall en gng om ret trda Gud under ansigtet, i denna hans wnners heliga krleksmltid, och skall nu antyda den innerligaste wnskap med Honom fr att straxt derp terg till samma ffngliga wsende och ogudaktiga lefwerne som frut! r icke
detta alldeles detsamma, som nr .udas wid rtagrden framtrdde och helsade Jesus: "Hel Rabbi!" och kysste Honom? Skall icke Herren sga fwen till sdana nattwardsgster: "Min wn, hwarefter kommer du? frrder du menniskans Son med kyssande?" Skulle du icke bfwa genom hela din sjl och kropp fr att med ett sdant sinne trda Gud under ansigtet! Frstr du icke, att den store, helige Herren d skall sga till dig: "Du skrymtare, jag wet dina gerningar! du r icke min utan werldens wn; hwarefter kommer du hit, der mina wnner fira min ddsminnelse? Jag wet, att du i morgon skall g bort till samma werldens och syndens tjenst som hrtills. G bort, du skrymtare!" Skulle du icke wnta dig ett sdant swar af den Helige, hwars gon ro ssom eldslgor du, som blott gr en nattwardsberedelse, som eljest alla dina lifsdagar igenom icke bryr dig om att tillhra och flja. Honom? Sll r hr hwarje wrdig gst, Som r wid Jesu lfte fst! Ty Jesus sjelf med krlek bor Hos den, p Honom werkligt tror. Men den owrdig gr hrtill, Ej tror, ej sig omwnda will, Han finner ingen frlsning hr. P Herrens blod han saker r. O Jesu Christ, wr broder kr, Som fr wr skull korsfstad r, Med dina sr du helar wl En sargad och bedrfwad sjl. Den 11 Oktober. Waren alltid glada. 1 Thess. 5: 16.
Hr sger ngon: "Frjd i Herren r en trons och Andens frukt: man kan icke taga den, frrn den warder gifwen; den kan icke frambringas genom frmaningar." Det r sannt. Men liksom krlek, dmjukhet, mildhet ocks ro Andens frukter, och apostlarna likwl frmana till deras fwande, s hafwa de ocks frmanat oss till denna Andens frukt, frjden i Herren, och sagt: "Waren alltid glada, ty det r Guds wilja om eder; frjden eder i Herren alltid" och s bra wi fara efter den nden och anwnda alla medel, som befordra densamma. Frloras trons gldje, d frloras ock alla andra gfwor och krafter. Men en annan sger: "Gldjen beror af omstndigheterna; d jag har skl till gldje, d r jag glad, men huru kan jag gldjas, d nd och bedrfwelse tillstta?" Dessa ro riktiga uttryck blott fr den menskliga och kttsliga gldjen. Men apostelen sger: "Ssom bedrfwade och dock alltid glada." Han sger: "Jag r uti outsglig gldje i all wr bedrfwelse." Han sger: "Frjden eder i Herren alltid, och ter sger jag: frjden eder." r du nnu en otrogen, d kan du wisst icke gldjas i Herren, och d r din gldje beroende af tillflliga omstndigheter; men en trogen har en hg och besynnerlig frid, s att han fwen kan gldjas i bedrfwelsen! M dock ingen tnka, att de yttre omstndigheterna icke inwerka p de trognas hjertan; nej, s lnge de omfra denna hyddan, knna de wl, hwar det swider. Assaph beknner om sig: "Det gr mig ondt i hjertat och stinger mig i mina njurar, att jag mste wara ssom en dre och ett wilddjur fr dig." Men hr, hwilken djup gldjeklla han nnu hade qwar! Han tillgger: "Likwl, Herre, blir jag stdse wid dig. Nr jag har dig, frgar jag intet efter himmel och jord. Om mig n kropp och sjl frsmktade, s r du
dock, Gud, alltid mitt hjertas trst och min del." Om ett sdant hjerta talas hr. En otrogen sjl r alldeles obeqwm fr gldjen i Herren; antingen r hon uppfylld med afgudar, helt lttsinnig och jordisk, eller ock tryckt af lagen, trlaktig och frskrckt fr Gud och att uppmuntra en sdan sjl till gldje i Gud, det wore ssom att wilja frm wattnet att brinna. En otrogen har ock allsintet skl till gldje. Det r endast det mkligaste wansinne, att ett werldens barn en enda stund kan le, d det lefwer under den Allsmktiges wrede och gr mot den ewiga dden. Sdana olyckliga sjlar har icke ngon apostel uppmanat till gldje, utan till dem heter det: "Grten och tjuten fwer eder uselhet, som skall fwerkomma eder". Men hr talas till de pnyttfdda ndebarnen, som st i den Allsmktiges wnskap; och dessa hafwa i sanning skl, ja, de allrastrsta skl att bestndigt gldjas och frjdas, fwen om de swraste jordiska olyckor och sorger drabbat dem. De ro dock alla stunder lyckliga ja, om icke alltid glada, dock alltid lyckliga; dert borde de alltid gldja sig. Ingen christen kan redan den konsten att bestndigt gldjas knslan gr sin wg och omwexlar ssom skyhimmelen; men skl har han att bestndigt gldjas, ty lycklig r han. "Si, wi hlla dem saliga, som hafwa lidit." Och fr det andra finns det ock en djupare gldje n knslans, en medwetandets, en trons gldje, som sger: Dock likwl r jag glad! - fastn jag icke nu knner synnerlig gldje, r jag dock glad, att jag har en Herre, en wn, en skatt, som wida fwerwger allt. En sdan gldje bra de christna hafwa. Derom frmanar apostelen, d han sger: "Frjden eder alltid!" Men han uppgifwer ock grunden dertill, d han sger: i Herren, mrk! i Herren, icke i silfwer och guld, icke i yppighet och sng, icke i helsa och starkhet, icke i konst och wishet, icke i wlde och ra, icke i wnskap och gunst, ja, icke heller i goda gerningar och helighet; ty sdant gifwer blott en bedrglig och falsk frjd, uti sdant skolen I icke lnge f gldjas, om I ren kta barn, under Guds Helige Andes aga. Dels r detta en farlig gldje, som drager hjertat frn Herren, hwilken will ensam wara sina barns gldje, skatt och frnjelse; dels ock ger allt sdant en kort och vansklig frjd, som snart tager nda. Derfre om I wiljen frjdas "alltid", ja, ewinnerligen, skall eder frjd wara "i Herren". Att all annan frjd, fwen den fwer Andens gfwor, ssom fwer sin helgelse, kraft och goda gerningar, r en farlig frjd, derom hafwa wi en tnkwrd lrdom i den hulde, waksamme Herrens hastiga warning till sina lrjungar, d de med fgnad omtala, huru de i Jesu namn utdrifwit djeflar: "Frjdens icke, att andarna ro eder underdniga, men frjdens, att edra namn ro inskrifna i himmelen". S warnar ock Herrens Ande genom profeten: "En wis bermme sig icke af sin wishet, en stark bermme sig icke af sin starkhet, en rik bermme sig icke af sin rikedom; utan den som will bermma sig, han bermme sig deraf, att han wet och knner mig". Herren r en stor nitlskare; Han tl icke, att hans brud har sin egentliga hjertegldje och skatt i ngot annat n i Honom. Dig jag prisar, min Gud, Wandrar glad i ditt bud Och mig fgnar af din rikedom. Fr min synd tar jag nd, Fr min nd du wet rd, Si, s wandrar jag "rttsligen fram". S jag tgar framt Upp himmelens strt, Tills jag hamnar helt trygg i din famn, Under tiden jag hr Uti alla beswr Har mitt lif och min frid i ditt namn.
Den 12 Oktober. Synden skall icke warda wldig fwer eder, efter I ren icke under lagen utan under nden. Rom. 6: 14. Apostelen sger, att de som lefwa under nden och icke under lagen, fwer dem skall synden icke warda wldig. Detta r ju en besynnerlig frskran. Men hwaraf beror d detta frhllande, att synden icke skall f herrawldet fwer oss, derfre att wi icke ro under lagen, utan under nden? Detta grundar sig p twenne omstndigheter. Den frsta grunden ligger i det af nden pnyttfdda hjertats art; den andra ter i Guds hjerta och regering. D en sjl r "genom lagen ddad ifrn lagen" och nu lefwer blott af nd, har hon dermed fwen ftt ett nytt hjerta, som nu innerligen lskar Gud och hans wilja och werkligen hatar synden; d hon deremot frut, nr hon gick under lagens trldomsok och icke trodde denna frltelse, utan sg Gud hotande och wred fr hennes synder, icke kunde af hjertat lska Honom och hata synden. Hon kunde wl fr Guds hotelser ngslas fwer synden och lida af henne, men icke werkligt hata och frbanna henne, utan frhll sig till synden ssom en frjagad lskare, hwilken med sorg sliter sig frn det lskade fremlet, blott fr fadrens strnghet. Emedan Gud stod fr sjlens ga blott ssom hotande och wred, kunde hon icke f krlek, lust och frjd i Honom, och derfre hade hon sin krlek fstad wid den synd, Han frdmde. Det r, ssom en Andens man rtteligen anmrkt: "Ofrlten synd r lskad; blott frlten synd r hatad". Men krleken r den mktigaste kraft i menniskan; det som r freml fr min krlek, det beherrskar mig. Den krlek och frjd i Herren och det hat till synden, som uppstr i en sjl, hwilken ifrn lagens trldom frsttes i ndens rike, r dessutom icke blott en naturlig genkrlek, utan werkligen "Guds sd" i den pnyttfdda, Guds Helige Ande, boende i den troendes hjerta; och det r endast denna Guds sd, som fwerwinner, beherrskar och ddar synden, ja, som t. o. med gr, att wi "icke kunna synda", ssom Johannes sger, icke kunna trifwas med synden och derfre icke kunna "gifwa oss till att tjena" henne och s lnge har hon icke herrawlde. Detta r det frsta, som hr r att mrka, fr att frst wrt sprk. Dessutom r hr nnu en annan hemlighet. D apostelen sger, att "synden skall icke warda wldig fwer dem, som icke ro under lagen, utan under nden", grundar sig denna frskran p ngot mer n wrt nya heliga sinne; den grundar sig ock p Gud sjelf. Hemligheten r den, att d en menniska r "genom lag ddad ifrn lagen" och har all sin trst blott i Gud och hans nd, r hon i det swaga och beroende barnatillstnd, hwilket Gud sjelf tagit sig att swara fr. D apostelen i 2 Cor. 12 sger: "Nr jag r swag, s r jag stark", d uttalar han hemligheten. "Nr jag r swag, s r jag stark." Detta grundar sig nemligen p det frhllande, Herren hade uttalat med de orden: "Min kraft r mktig i de swaga." Guds kraft bewisar sig endast p de swaga. Gud will icke gifwa sin kraft t de starka, t dem som sjelfwa nnu tilltro sig ngon kraft, utan endast t dem, som med allt sitt arbete blifwit till skam och intet och derfre nu lefwa endast af nd. Men de som ro under lagen, hwilka nnu icke blifwit utmattade och tillintetgjorda, utan nnu tro sig kunna sjelfwa ngot gra till syndens beherrskare, de arbeta nnu med egna krafter. Om de ock bedja till Gud om hans kraft, strider det emot hans wishet och ndeslagar att frlna dem denna p en tid, d de nnu innerst hoppas p sin egen kraft, icke blifwit ddade af lagen och lefwa blott p nden. Den, som mer ytligt ser p en sjelfstark menniskas fromhet, kan tycka, att fwen hon eger Guds kraft emot synden; men Herren sger, att det r en blott utwrtes renhet och dgelighet, lik de hwitmenade
grafwars. Sjelfwa syndens inre makt har nnu icke blifwit henne uppenbarad, efter hon nnu kan hoppas p egna krafter och iakttagelser, derfre r nnu det inre frderfwet i sin obrutna kraft. Helt annorlunda r det med dem, som frtwiflat p sig sjelfwa och hafwa all sin rttfrdighet och starkhet endast uti Christus. Och fr sdana tillintetgjorda sjlar, dessa swaga och beroende barn, answarar nu Herren sjelf dem trstar Han och sger: "Lt dig nja t min nd; min kraft r mktig i de swaga." Detta r den andra omstndigheten, hwarfre apostelen kan frskra, att synden icke skall warda wldig fwer dem, som icke ro under lagen, utan under nden. Men d detta r en hemlighet fr allas wrt frnuft, behfwa wi synnerligen gifwa akt p den lrdom, apostelen hr gifwer oss, nemligen att synden endast d kan beherrskas, nr wi ro icke under lagen, utan under nden. Gud ware pris i ewighet och lof frutan nde, Att Han af sin barmhertighet med ende Sonen snde Sin Helge Ande i min sjl, att jag ej mer r syndens trl Sen jag p Jesus trodde. Den 13 Oktober. Honom, som hller sig wid gerningarna, warder lnen icke rknad af nd utan af pligt. Rom. 4: 4. Uti gr.-texten lyder det egentligen s: "Honom som werkar, som arbetar, eller ssom Luther trffande tergifwer det: "som umgs med gerningar." Meningen r wisserligen den, som wr bibelfwersttning uttrycker: "Den som hller sig wid gerningarne" Att ordet "werka" i wr text betecknar hjertats frlitande p gerningarne det se wi af det, som apostelen uttrycker ssom dess motsats, d han sger: "Men honom som icke werkar, utan tror p Honom, som gr den ogudaktiga rttfrdig." Der mrka wi att ordet "werka" hr betecknar, att hjertat har sitt hopp p werkandet. Wi frst dessutom, att om hjertat wore fritt, wore ddadt ifrn lagen och troende p Christus, s utgjorde werkandet intet hinder fr rttfrdigheten infr Gud, utan wore twrtom en frukt och bewisning af densamma. Saken r denna: Huru n ditt frstnd och din beknnelse ro, kan dock hjertat icke annat n hafwa sitt hopp p ett af dessa tw: Antingen p ditt eget werkande, warande, grande, eller ock p Honom, som gr den ogudaktiga rttfrdig. Wr egen werkfrtjenst och Guds nd genom Christus ro rakt emot hwarandra. Har jag nu mitt hopp p mitt eget werkande, s kan jag omjligt hafwa det p Christus, och d utgr alltid mitt werkande hufwudsaken fr mitt hjerta och mina tankar, hwadhelst frstndet och munnen sga, och d kallas jag hr en werkare och fr infr Gud endast efter min frtjenst, endast det mig tillhrer. Honom warder lnen icke rknad af nd, utan af pligt. Mrk: den, som werkar, fr "ln" icke nd, utan "ln". Har han till alla delar fullgjort det, som husbonden fordrat, s fr han den betingade lnen och behfwer d icke tacka derfr, ssom fr ngon ndegfwa, utan det r nu hans egen frtjenst; men brister det ter i hans fullgrande af sin skyldighet, d warder han straffad, han fr intet af nd. Sdan r lagen. Den, som hller sig till lagens wilkor, blir ock dmd endast efter dessa. S hafwa wi redan sett Herren Christus frklara det med arbetarena i wingrden. Och i denna Guds regering r en obeweklig bestmdhet; der r intet skonsml. Den, som hller sig wid gerningarne, skall lnas endast efter sin egen frtjenst och fr intet af nd. D likwl en sdan kanske gjort mycket flere gerningar, n den som sker och fr nd, s tyckes detta wara mycket hrdt. Men hr
hjelper intet; det ligger en strng och obeweklig ton i Skriftens ord hrom. D en af arbetarena knorrade, war der intet undfallande hos husbonden, han wek icke ett gonblick fr hans knorrande, utan swarade s: "War du icke fwerens med mig om en wiss dagspenning? Tag det dig tillhrer och g." Samma frkrossande sprk frer ock apostelen i Rom. 9. Bekymrad fwer judarnas entrtna sjelfrttfrdighet och deraf oskiljaktiga frdmelse, talar han der i denna ton: Det hjelper icke, huru I arbeten och lpen fr att warda rttfrdiga; I hafwen Guds utkorelse emot eder; Gud har utwalt endast dem, som tro, och har frkastat dem, som umgs med gerningar; och det r Guds egen sak; "det str icke till ngon mans wilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet", hwilken som skall warda salig. "De, som farit efter rttfrdigheten, hafwa icke ftt den; men de, som icke farit derefter, hafwa ftt den." Och hwarfre s? Derfre, att de frra skte rttfrdigheten af gerningarna de fingo den icke; de andra ter, som annammade den af tron, de fingo den. P samma stt talar han i Gal. 4, der han skiljer de salighetsskande i twenne slag, betecknade med Abrahams twenne sner, tjensteqwinnans son och den frias, sledes i trlar och i barn, hwilka sednare han fwen kallar "lftets sner". Och d frkunnar han, att det skall utan skonsml g de frra efter det ordet: "Drif ut tjensteqwinnan med hennes son; ty tjensteqwinnans son skall icke blifwa arfwinge med den frias son." Huru hrdt tyckes detta icke wara! D de hafwa lnge arbetat och trlat, d skola de sist utdrifwas! Menniskor, som warit medlemmar i himmelrikets brllop p jorden och s winnlagt sig om gerningar och wandel betecknade med hnder och ftter att de derfre slutligen icke hafwa "brllopsklder", skola "kastas i det yttersta mrkret". Men s stor r Herrens nitlskan om sin lags rttfrdighet och om sin Sons ra! O, att alla menniskor, som wilja wara eller blifwa christna, wl betnkte detta, att det i denna frga icke gr an att swfwa hit och dit med sina tankar och sjelf uppgra en salighetswg efter eget tycke, utan att hr r en obeweklig dom, som ingen menniska uppgjort, och ingen menniska kan ndra, utan r den allsmktige Gudens eget faststllda rd och beslut, att hwilken, som wlll warda salig, skall wara en fattig och frtappad syndare, som misstrstar p all sin egen rttfrdighet och frmga, och som endast i Christi rttfrdighet sker sin frlsning. O, wakna upp och frskrcks fr faran P lagens wg! Hwi will du lngre bli qwar i snaran? Nej, hellre sg: Jag r en syndare infr dig, O, Gud miskunda dig fwer mig! Nr Jesus kallar och wnligt bjuder: O, kom till mig! Hans milda stmma i ordet ljuder: Besinna dig! Ack, lyssna snart till hans hulda rst, Det r ju hans, som dig terlst. Den 14 Oktober. Och han (Abraham) wardt icke swag i tron. Rom. 4: 19. Icke swag i tron. Detta r ett wanligt stt att uttrycka motsatsen och betyder sledes, att han hade en mycket stark tro. Detta m dock icke s frsts, som hade Abraham aldrig haft att kmpa med otro, eller att han aldrig knnt ngon swaghet i tron, hwaraf andra helgon wanligen lidit. Apostelen wisste wl af historien, att fwen Abraham wid lftets frnyande, 1 Mos. 17, icke kunde undg att tnka
p sin och Saras hga lder, ssom wi mrka, d han med ett leende sade i sitt hjerta: "Skulle mig, som r hundrade r gammal, fdas en son", och d han just nu brjade att tala fr Ismael, likasom han frut welat fresl, att Eleasars son kunde f blifwa hans arfwinge. Men d apostelen likwl sger: "Han wardt icke swag i tron", gifwer han oss dermed en ganska nyttig lrdom om trons natur, dess styrka och swaghet. Wi mena wanligen, att trons styrka skall bewisa sig i en bestndigt glad och frimodig anda, och deremot att knslan af swaghet, rddhga och bekymmer skall beteckna en swag tro. Hr kunna wi nu lra ngot annat. Abraham har haft en stark tro och dock kunnat frsttas i fruktan och bfwan. Sanna frhllandet r, att trons styrka bewisar sig egentligen under mrker och anfktning icke i glada och ljusa dagar. Ett gladt och frimodigt sinne kan ofta endast beteckna, att man lttsinnigt frbiser heliga pligter och hotande faror, eller ock att man gynnas med ljufliga ndeknslor. Men att med waken uppmrksamhet p bekymrande frhllanden och under saknad af all knnbar nd likwl kunna fasthlla Herrens lften och p grund af dessa wara frimodig och glad, det r wisst ett tecken till en stark tro. Men fwen om man icke kan wara glad och frimodig under mrkret och kampen, men dock kan behlla fstet i Guds makt och trohet, s r detta icke mindre ett tecken af en stark tro. D hr sges, att Abraham war icke swag i tron, will det sga, att han i striden med sitt frnuft, hwilket har welat berfwa honom hoppet, har genom Guds kraft behllit segren, s att han dock uthrdat i denna kamp, icke lemnat Guds lfte och hoppet ur sitt hjerta, utan nnu alltid, huru orimligt det n syntes, wntat p lftets fullbordan, tilldess omsider frnuftets leende frwandlades till ett saligt leende af skdning, d Saras barn lg fr hans gon, och den lyckliga modren utbrast: "Gud har gjort mig ett lje." Men apostelen frklarar ytterligare, hwari Abrahams trosstyrka wisade sig, d han sger: Han aktade icke sin halfdda kropp, ty han war nra hundrade r gammal, ej heller Saras halfdda qwed. Han har wl knnt tyngden af sin halfdda kropp och sina hundrade r; fienden och frnuftet hafwa wl pminnt honom om Saras ofruktsamhet; men hans trosstyrka bestod deruti, att han icke "aktade" detta, icke lt sin blick stanna p dessa nedslende frhllanden, icke lt af dessa taga sig till fnga, om han ock mste strida med tankarna derp. Han satte alltid Guds allmakt och sannfrdighet emot frnuftets inwndningar. Hans styrka war detta: Gud har sagt det, "Han, som gr de dda lefwande och kallar de ting, som icke ro, likasom de wore"; Gud har sagt det, Han, som skapat werldarna af intet, och som icke kan ljuga. Detta gllde mer n hans och Saras "halfdda" kropp. Det war icke p dessa halfdda kroppars kraft, utan p Guds allmakt och sannfrdighet han trodde. O, ett frtrffligt exempel af tro! Mtte wi ock en gng lra att gra ngot dylikt! Ja den, som will wara en christen och hlla ut i tron under all Guds underliga hushllning, skall wisserligen behfwa att hruti fwa sig, att icke akta sin "halfdda" christendom, sin halfdda tro, krlek, bn, utan oafltligen hlla gat p ngot, som r utom oss, p Gud, p Guds egenskaper och tillsgelser. S t. ex. fordras, att du icke ser p din halfdda tro, utan p Guds trofasthet; icke p din halfdda krlek, utan p Christi krlek; icke p din kalla och skrpliga bn, utan p Guds fasta lfte; icke p din wanmktiga strid i frestelsen, utan p "Guds starkhets makt", Guds trofasthet, "som icke lter oss frestas fwer frmgan". Men war wiss derp, att detta skall icke aflpa s ltt, utan fordra en hrd trons kamp att s dda frnuftet, hwilket bestndigt wisar oss p, hwad wi sjelfwa ro, gra eller frm. Derfre r intet twifwel,
att tron och frnuftet hafwa fwer denna sak hllit en hftig strid inom Abrahams hjerta; dock har tron ndtligen segrat och behllit fltet, fwerwunnit och nedergjort denna allragrufligaste och skadligaste Guds fiende, frnuftet. S mste ock alla andra trogna menniskor gra, hwilka med Abraham ing i trons dunkel och frborgade mrker. Och dermed gra de t wr Herre Gud det allraangenmaste offer och gudstjenst, som Han ngonsin kan f. Nr synd och otro trnga p, D har jag frihet att f g Med allt till ndestolen; Der fr jag trst och frid igen I nden och frltelsen. Gud ware lof och ra. Nr satan med all mrkrets hr, Frnuftet, och hwad detta lr, Mig grufligt fwerfaller; D hller Gud omkring mig wakt Och skyddar mig med all sin makt. Gud ware pris och ra. Den 15 Oktober. Ssom fr en menniskas olydnad mnga ro wordna syndare, s warda ock fr ens lydnads skull mnga rttfardiga. Rom. 5: 19. Ssom alla Adams barn blefwo dmda till syndare blott genom hans olydnad; s dmes ock all Christi sd fr rttfrdig blott genom hans lydnad. Fr ens lydnads skull. Hr sger nu apostelen uttryckligt, hwaruti Christi rttfrdighet bestr; han sger: Det war hans lydnad, hans eget personliga fullgrande af all Fadrens wilja. Ssom syndafallet bestod uti "ens olydnad", s skulle dess godtgrande ske genom "ens lydnad". Hela Christi lif p jorden, ifrn krubban till korset, war idel lydnad. "krleken r lagens fullbordan", sger apostelen. Christus hade en fullkomlig krlek bde till sin Fader och till oss menniskor. Af krlek till oss och lydnad fr sin Fader kom Han till jorden och blef wr broder; i samma krlek och lydnad gick Han omkring, grande wl och hjelpande alla; af krlek till oss och lydnad fr sin Fader wille Han ock "smaka dden fr alla". Han war "lydig intill dden, ja, intill korsets dd". Och ingenting mindre n en sdan hg och fullkomlig lydnad kunde frlsa menniskan frn den frdmelse, som fr ens olydnad war kommen fwer oss. Men se nu hr, i denna Christi fullkomliga lydnad, hwad som betcker allas wr bestndiga olydnad. All de heligas andliga nd och klagan r just den, att de icke kunna rtteligen lyda Gud, utan nnu bestndigt bryta Honom emot. Der anden r willig och helig, der r det medfdda frderfwet blott destomer knnbart och tryckande, och alltid ssom en olydnad. All synd i hjertat eller i lefwernet, i tankar, begr, ord och gerningar, utgr alltid en olydnad emot Gud, hwilken i sin heliga lag frbjuder allt detta onda. D ngslas, qwida och frskrckas de trogna, ssom olydiga emot sin Gud. Men se nu hr! Mot all denna wr olydnad har Gud satt sin Sons lydnad. Hans lydnad skall wara wr lydnad. S sger denna text: "Genom ens lydnad warda mnga rttfrdiga." Just dertill snde Gud sin Son under lagen, att Han skulle frlossa dem, som woro under lagen. D Gud af ewighet sg alla menniskor fallna under synden och domen och uppfyllda med ett sdant frderf, att ingen enda kunde fullkomligt lyda eller fullgra lagen, beslt Han i sin ewiga barmhertighet att sjelf bota allt detta: Hans Son skulle
blifwa en sann menniska, men med fullkomlig lydnad, och ssom en ny stamfader fr oss fullgra lagen och utst dess frbannelse; p det att ssom wi blifwit syndare genom den frste stamfadrens olydnad, wi ocks skulle blifwa rttfrdiga endast genom den andres lydnad. Och det r just denna Christi fullkomliga lydnad, som egentligen utgr sjelfwa rttfrdigheten, hwarmed wi best fr Gud. "Derfre ser tron", sger Concordieformeln, "p Christi person, ssom den der fr oss r gjord under lagen, burit wr synd och i sin gng till Fadren fr oss, arma syndare, bewisat sin himmelske Fader den fullkomliga lydnaden och dermed betckt allas wr olydnad, som bor i wr natur och framsticker i dess tankar, ord och gerningar, s att denna wr olydnad icke tillrknas oss till frmelse, utan af ren nd allenast fr Christi skull warder oss tillgifwen och frlten". Derfre skall hwar och en, som gerna will wara en christen och tro Guds nd, men frhindras och tryckes af sin egen mngfaldiga olydnad, med allwar fatta denna trst och sga: Christi lydnad r min lydnad. Med min egen lydnad och rttfrdighet r det s alldeles frloradt, att jag mste helt frtwifla och aldrig mer tnka p saligheten, om jag skall dmas efter lagen; men derfre har Herren Christus warit under lagen och bewisat en fullkomlig lydnad, att Han skulle dermed "frlossa oss, som woro under lagen". Ty Han behfde ju sannerligen icke wara under lagen fr sin egen person, utan gjorde det ju alltsammans fr oss, i wrt stlle och oss till godo. Detta r d min enda rttfrdighet, nemligen icke min lydnad, utan hans lydnad; ty fwen d min nya menniska will wara lydig, r likwl den gamla naturen i mig full med olydnad. Derfre r nu det min enda trst, att Christus war lydig fr oss. P detta stt skola wi gra oss gagn af denna trstrika text. Ty sger ngon: Hwad hjelper mig det, att Christus war lydig, d jag icke sjelf kan wara det? s swaras: Om icke Christi lydnad r din lydnad, r du ewigt frlorad. Hr sger oss Herrens apostel, att wi skola endast "genom ens lydnad warda rttfrdiga". Wi skola d med mycket nit och allwar inprgla i wra hjertan dessa dyra orden: "genom ens lydnad." Annars mste wi alltid fr knslan, samwetet och otrons ingifwelser kringfras ssom spnor p det wilda hafwet. Deremot, hwilken salig trst och trygghet fr en arm, uttrttad syndare att f hwila wid denna fasta klippa: Guds ewiga rdslut, att ssom wi alla blefwo syndare genom ens olydnad, wi ock skola warda rttfrdiga endast genom ens lydnad. Min rekldning, brllopsskrud, Mitt hjertas enda prydnad, Hwarmed jag will best fr Gud, r Christi blod och lydnad. Uti Guds dom jag blir ej dmd, Ty skulden r betald och glmd, Och jag r fri fr ewigt. Den 16 Oktober. Gud har icke kallat oss till orenlighet, utan till helgelse. 1 Thess. 4: 7. Detta stora hufwudstycke om helgelsen r nst det om Christi frsoning och dess annammande med tron det wigtigaste och angelgnaste fr det andliga lifwets widmakthllande, eller, rttare sagdt, det andliga, ja, det ewiga lifwet ligger i dessa twenne hufwudstycken: Christi rttfrdighet fr oss och Andens helgelse uti oss. De frhlla sig till
hwarandra i ndens rike som skapelsen och uppehllelsen i naturens. Tusen sjlar, som "brjat i Anden, hafwa lyktat i kttet", blott derfre att de icke nog tidigt och nog allwarligt behjertade detta stycke, icke nog gfwo akt p Herrens ord och Ande, d Han wille werka helgelsen uti dem. Se hr en hndelse: En menniska blir wckt och brjar med bekymmer ska sin frlsning. Wanligen kommer hon frst under lagens trldom och olyckliga arbete att upprtta sin egen rttfrdighet; hon sker bttra sig, aflgga synder, waka, bedja och strida emot dem, fr att, nr detta en gng lyckats, taga nd och trst i Christus. Men det misslyckas s alltjemt; synden blir henne fwermktig, hon faller, str wl ter upp, men faller p nytt, hon gr sdant, som hon frr har skytt; hon blir s sker, hrd, lttsinnig, att hon frskrckes och frtwiflar kortligen: "synden fwerfldar". I denna olyckliga belgenhet fr hon hra evangelium, huru Christus r kommen att frlsa syndare, att gra den ogudaktiga rttfrdig, att wi warda rttfrdiga utan frskyllan, utan gerningar, utan lagens tillhjelp, af nden, af tron allena. Hr fr hon lif, hr bir hon frlst, i detta ndens ord finner hon sin frlossning, sin trst, sitt himmelrike p jorden, och brjar nu sannfrdeligen lefwa i Guds barns herrliga frihet; "ty den Sonen gjort fri, han r rtteligen fri". Nu fljer genast med detta trons lif ett nytt, heligt sinne, willigt och frdigt till alla goda gerningar; hon har nu en ny kraft eller ltthet att wandra i Christi efterfljd; och s r den rtta helgelsen sannfrdeligen brjad; hon r nu planterad p det rtta stllet ssom de palmtrd wid wattubckar, nemligen inympad i Christus och lefwande i hans frsoning. Hwem skulle tro, att just hr wid denna ljufliga wrblomstring, under det evangeliska ordets wxtgifwande regn och solwrme, den mask eller rta skulle kunna alstras, som snart skall kunna gra hela den skna planteringen till intet? S sker det likwl bedrfligt ofta. Och huru sker det? Jo, tillfwentyrs p fljande stt: Frst och frmst infinner sig tidigt den gamla ormen, som beswek Eva med sin illfundighet, den arglistige satan, och will nu, efter han icke kunde med lagen frwilla och fasthlla menniskan, frska henne p motsatta sidan och ingifwer henne en trst, som aldrig ordet gifwit, nemligen den, att som hon nu r frigjord frn all syndens skuld och dom, frn lagens frbannelse, frn ddens och djefwulens wld, s r hon ock undkommen all fara, s har hon intet att frukta, utan br hafwa idel rolighet. Men nu r detta en lika skadlig som falsk ingifwelse; ty den rttfrdiggjorda sjlen r icke undkommen all fara; och faran r dubbelt strre och nrmare, nr man icke fruktar den. Den rttfrdiggjorda menniskan r wisserligen fri frn syndens skuld och dom och frbannelse, men hon har qwar en annan fiende, som snart kunde gra hela den wunna skatten om intet, nemligen det onda kttet, det inneboende frderfwet, som oafltligen will hlla frbund med djefwulen och werlden. Fastn nu denna inneboende synd icke tillrknas eller frdmer dig, s lnge du blir i Christus, kan den dock gra ngot annat ondt, om den icke i tid angripes och under daglig bttring korsfstes och ddas ja, ett frskrckligt ondt, som heter: qwfwa och dda ditt andliga lif, ssom Jesus uttryckligen sade om de trnen, hwilka wxte upp tillika med den goda sden och frqwfde den och d r ju ter hela skatten likwl frlorad, som om du aldrig hade wunnit den. Men till nmnda frwillelse af satan komma ock ngra bidragande omstndigheter frn menniskans sida. Hon lser i Guds ord allwarliga warningar att icke lta sig p nytt fngas under trldomens ok, utan blifwa stndande uti den frihet, med hwilken Christus har friat oss. Af detta tager hon jemte den goda lardomen fwen den falska meningen, att hon nu icke mycket br bry sig om det ord, som krfwer ngot af oss, utan uteslutande hlla sig till det ljufliga evangelium frblandar
slunda (i afseende p friheten ifrn lagen) samwetet med kttet, rttfrdigheten infr Gud med lefwernet p jorden, och drager friheten in p begge dessa widt tskilda frhllanden. Ja, tywrr! hon ger wl mycket mer frihet t kttet och lefwernet n t samwetet; ty den smittan och oarten ligger i wr natur, att wi wilja i samwetet wara lagiska och trlaktiga, men i kttet och lefwernet fria och laglsa. D nu ordet fwen talar om frihet ifrn lagen, och hon icke wl tskiljer, hwad som skulle wara fritt och hwad som skulle wara bundet, och derjemte srskilda frestelser till synd pkomma, d sker det ltt, att hon "lter friheten gifwa kttet tillflle" och "drager wr Guds nd till lsaktighet". Jesu, mig bewara Uti hwarje fara, Hll mig ttt wid dig, Att ej kttet, werlden, Sinnligheten, flrden M intaga mig. Lt din Ande dyra Mig alljemt f styra In p lifwets wg. Den 17 Oktober. Lggen bort ifrn eder den gamla menniskan ... och iklden eder den nya, som r skapad efter Gud. Eph. 4: 22, 24. Hwaruti denna nya menniska, skapad efter Gud, eller Guds belte, egentligen bestr, tyckes icke wara s ltt att sga. Men, lofwad ware Gud! Han har gifwit oss en menniska, som hade Guds belte fullkomligt, att wi skola se upp och efterflja Honom, "den menniskan Jesus Christus", som war "hans herrlighets sken och hans wsendes rtta belte". Wilja wi se Guds belte, se, huru wi skola wara och blifwa, s skola wi blott se p Jesus, icke sdan Han war ssom Guds Son eller Guds Lam, wr frsonare, utan sdan Han war ssom menniska. S har d Gud gifwit oss icke blott den allrafullkomligaste och sknaste frebild att skda och efterflja, utan ock den fr oss kraste, i det Han r p samma gng wrt salighetshopp, wr frlsare och frswarare nr Fadren. Den gamla menniskan deremot, som skall afkldas, korsfstas och ddas, bestr i allt det frderf, som Adams fall medfrde, t. ex. frst det kttsliga sinnet, som r en fiendskap emot Gud, den djupa egenkrleken, den egna wiljan och egensinnigheten, hwarigenom man i allt sker sig, menar sig, r mn om sig; det ondliga hgmodet, som will ngot wara; hgfrden, som will ngot synas och hras; den djupa otron med alla dess telningar: frakt fr Guds ord, skerhet i wlgngen, misstrstan i motgngen, jordisk sorg, hrdhet och kallsinnighet emot Gud och nstan, olust till ordet och bnen, onda tankar, orena lustar och begrelser o. s. w. sedermera allehanda utbrottssynder: ffngligt tal, slarfaktigt lefwerne, skrymteri, lgn, oredlighet i handel och arbete, wllust, lsaktighet, otukt, girighet, barmhertighet, wrede, hat m. fl. synder och laster, som knappt kunna rknas. Sdant r det stygga belte, som skall afkldas, korsfstas och ddas. Icke skulle wi wara s skra, fria, frcka och njda med oss, om wi rtt sysselsatte oss med detta. Wi hafwa hr saken fr gonen; nu terstr blott att wi hafwa den i fning. Hrom r Guds wilje och rd, ja, ordets och Andens hulda rst till de trogna af fljande innehll: Efter du r worden fri frn dina synder, s att du slipper tnka p detta allraswraste
bekymmer, nemligen att befria dig frn dina synder, tag d med gldje och tacksamhet denna lttare omsorg till hjertat, nemligen att blott flja Jesu fotspr, att frnyas till hans belte, som har lskat, kpt och friat dig, att likna Honom och i alla dina lifsdagar hata, det Han hatar, och lska, det Han lskar. Efter du r fri frn dina synder och slipper srja fr dem, efter du r ett Guds barn och Christi broder, war d, som Han war, och wandra, som Han wandrade. T. ex. Han war innerligt frenad med sin Fader; Han war full af krlek till Gud och menniskor; det war hans lif och mat att gra Fadrens wilja o. s. w. War ock du innerligt frenad med din Fader, umgs flitigt och frtroligt med Honom, lt det wara fwen din mat och ditt lif att f gra hans wilja, att tjena din nsta, att dda ditt ktt. Efter du r den "Helige Andes tempel", s att samme Ande bor i dig som uti din Frlsare, bortdrif icke denna dufwan; bedrfwa icke Guds Ande med ohrsamhet fr hans pminnelser, med ffngliga ord eller andra synder; frderfwa eller orena icke Guds tempel med kttets lustar eller kttets gerningar, utan lid hellre allt, frrn du skulle gra emot din Gud. Christus beknde sanningen, fwen d det kostade Honom lifwet; beknn ock du Christus, fwen om det kostar dig menniskors aktning, ditt namn och rykte, ja, lif och gods. Christus war njd i hwarje sin belgenhet fr Fadrens behags skull; war ock du njd i din stllning och lt ditt obehag frlora sig i Guds wlbehag. Christus syntes aldrig lttsinnigt skmta, men Han war glad med gudsfruktan. Dig, som r Guds barn och Christi broder, pryder bst detsamma sttet. Men hwem r hrtill skicklig? torde du sga. Om jag blott kunde allt detta! Swar: Att du skulle gra detta sjelf, war aldrig meningen, eller att du skulle straxt blifwa fullkommen, utan att du skulle brja winnlgga dig derom och under det winnlggandet grundligen lra, att du icke kan det, samt d ndgas sucka och ropa efter Herren, som sjelf och p detta stt utfr helgelsens werk. Helgelsen r icke menniskans werk, utan Herrens; men det werket utfres genom detta pdrifwande och warnande samt trstande ordets kraft. "Wi ro icke ens beqwma att ngot tnka, ssom af oss sjelfwa." "Gud r den, som werkar i eder bde wilja och gerning mrk efter sitt goda behag." Hwad som nu icke kan utrttas med ordet samt inre pminnelser och bewekelser, det gr Herren med riset, med bedrfwelsens ugn, "hwar s behfwes" ty "tuktans ris lrer gifwa akt p orden". Och de trogna sga af hjertat: "Lika godt, bruka, Gud, hwad stt du finner, endast du mitt hjerta winner;" ty ett r ndwndigt. Och utan helgelse fr ingen se Herren, hllande dock frst och sist den punkten skr: "Han har med ett offer ewinnerligen fullkomnat dem, som warda heliga." O Jesu kr, dig ware pris! hos Gud du allt gjort wl, Frnya nu ock allt hos mig, min ande, kropp och sjl, Fullborda s det ndewerk, som du begynt hos mig, Och hjelp mig dagligt klda af allt, som misshagar dig. Den 18 Oktober. Kommen och ltom oss g med hwarandra tillrtta, sger Herren. Om edra synder wore blodrda, skola de dock warda snhwita. Es. 1: 18. S snart syndaren r utblottad och afkldd all egen bermmelse, will Gud intet mer Han will nu endast frlta och trsta honom fr allt. Ty det r ju genom allt Guds ord uppenbart, att synden r afplanad och Gud ndig och brinnande af ondlig krleks nitlskan att s frlta och trsta syndaren. Men denne will ingen nd hafwa, utan i sitt adamitiskt styfwa sinne tnker han sjelf best infr Herren. Detta
sinne r den enda dammen mot Guds nd. Men r blott den dammen borta, d har Guds nd fritt lopp, och d blir allt wl. Kan Adamsbarnet blott frdmjukas, s att det will hafwa nd, will icke blott terwnda och frlika sig med Gud, utan ock fwergifwa allt eget tillgrande och taga nd som nd o, d fr det genast frltelse och mycken frltelse; d kommer syndaren tillsammans med den store frltande Gudens barmhertighet, p hwilken icke r ngon grns eller nde. Du har synder p samwetet, gr tryckt och frdmd och kan icke gra det minsta till sakens botande. Men hr! Du slipper. Du slipper gra det minsta dertill, och slipper fwen frtwifla och frgs. Lofwa Herren, o sjl, "den dig alla dina synder frlter!" Du har frtjent att aldrig trstas, utan att alltid och ewigt g sorgsen och frdmd, men du slipper! Du fr wara glad; du fr kasta din brda bort och wara alldeles fri och glad, liksom du allsintet hade syndat. Lofwa Herren, min sjl, den dig alla dina synder frlter! Gud frlter synder, frlter alla synder och i alla omstndigheter och alla tider och frlter alldeles ofrskyldt och frlter grundligt. Lr blott knna det gudomliga frltandet, eller bed Gud om tron, s skall allt blifwa wl! Mnga tro sig rtt wl frst Guds frltande, men frst dock intet deraf. Frst br mrkas, att frltelse eller nd utgr motsatsen till all frtjenst; ssom Paulus sger: "r det nu af nd, s r det icke af gerningar; annars wore nd icke nd. r det ock af gerningar, s r det nu icke nd; annars r gerning icke gerning!" Frltelse r ock helt annat n urskt. Gud ursktar icke synden, men frlter den, hwarfre ock sdant, som r alldeles oursktligt, likwl kan frltas; ty frltelse innebr ren nd, eller att en menniska, som efter all rtt icke skulle skonas, utan dmas och straffas, likwl nu warder af idel barmhertighet bendad och fri frn alltsammans. Frltelsen innebr, att Gud icke handlar med oss efter wra synder och icke wedergller oss efter wra missgerningar. Och si, sdan r Gud! Han handlar alldeles icke med oss efter wra synder; om Gud en enda stund handladt med oss efter wra synder, s blefwe intet ktt frlst! Men hela Christi rike p jorden r idel frltelse fwer alla, som i tron hlla sig till Christus, ja, ett bestndigt frltande, ett alldeles ofrskyldt frltande och ett grundligt frltande. Eller r det icke nog skert och bekrftadt, att Gud frlter alla dina synder? Har icke himmel, jord och helwete, ja menniskor och andar wl och eftertryckligen ftt weta, att Gud frlter alla synder, och att ingen warder frdmd fr syndens storlek, utan endast fr ndens frakt. Gud har sjelf i egen person, samt genom profeter och nglar, ja, genom ende Sonen och hans apostlar och genom en stor evangelisters skara, med tusende fasta frskringar betygat, att Han will frlta synder. Alla helwetets portar skola icke kullsl wittnesbrdet af denna lysande hr, eller berfwa oss wr wisshet om syndernas frltelse. Hela bibeln, frn brjan till slut, innehller egentligen intet annat n Guds stora anstalter till syndernas frltelse. Sjelfwa lagen war utgifwen frnmligast derfre, att wi mtte lra wrdera och emottaga frltelsen. Och allt, hwad Guds Son gjorde p jorden, det skedde allt till wra synders frltelse. Han blef ett menniskobarn, blef wr broder och medlare, uttryckligen derfre, ssom ngelen sade, att Han skulle frlsa sitt folk ifrn deras synder. Han utgt sitt heliga blod uttryckligen derfre, att Han skulle frsona werldens synder, ssom Han sjelf sade: "Mitt blod warder utgjutet till syndernas frltelse." Han instiftade dpelsen, deruti Han upptager oss i ett ewigt ndefrbund. Han instiftade nattwarden, fr att der kunna ofta under wr wandring gifwa oss en ny frskran om syndernas frltelse; Han lrde oss i Fader wr dagligen och bestmdt bedja: Frlt oss wra skulder. Hwarfre skulle Han gra
allt detta, om det icke warit hans allwarliga mening och wilja att frlta synder? Gud har sannerligen icke gifwit oss sin Son frn himmelen fr att frdma werlden, eller blott fr ngot kort, timligt godt! Allt, hwad Herren gjort, frskrar oss, att Han har en werklig och allwarlig wilja att frlta oss wra synder, tertaga oss till sina barn och kraste wnner, ssom Han ock dertill skapat oss och af idel nd gifwit oss det ewiga lifwet. O, sjl dig besinna, sg, r det ej nog, Att Jesus p sig nu har tagit Din synd? Att fr dig upp korset Han dog, Att Han din frbannelse dragit? Sg, r det ej nog och tillrckligt, att hr Du funnit fr domen frskoning, Att frlst och frlossad och frigjord du r Och salig i Jesu frsoning? Den 19 Oktober. Den ditt lif frlser ifrn frderf och krner dig med nd och barmhertighet. Ps. 103: 4. D Gud frlter en menniska alla hennes synder och helar alla hennes brister, s r den menniskan icke blott frskonad frn wreden och frdmelsen, utan hon r ock med detsamma ett freml fr den obegripligaste krlek af Gud den stora gudomliga krleken den all kunskap fwergr. Han hller henne hjertligen kr med sdan krlek, som en m moders mot sitt spda barn, eller en lskande brudgums till sin brud. Detta r den underbaraste och herrligaste sak, som Gud i den heliga Skrift uppenbarat. Skriften har mnga underbara ord hrom, ssom nr Christus sjelf uttryckligt sger, att "det warder gldje fr Gud fwer en syndare, som bttrar sig, ssom det blef fr den frlorade sonens fader, d han ter fick se sin son. Och i Es. 62 str: "Ssom en brudgum glder sig fwer bruden, s skall ock din Gud gldja sig fwer dig". Och ter: "Du skall kallas: min lust i henne; ty Herren har lust i dig." Och Herren sjelf sger uttryckligen om sina trogna: "Det skall wara min lust, att jag m gra dem godt." Eller frst: "Jag skall gra ett ewigt frbund med dem, s att jag icke will aflta att gra dem godt; och jag skall gifwa dem min fruktan i hjertat, att de icke skola wika ifrn mig. Och det skall wara min lust, att jag m gra dem godt." Och ter sger Herren: "O, huru wl will jag gra emot dig, Ephraim! O, huru wl will jag gra mot dig, Juda! Jag har lust till krlek och icke till offer." Och att Guds hjerta med sdan krlek omfattar alla, som komma till Honom, fwen de owrdigaste syndare, wisade Christus tydligt i Matth. 9. Ty d de fariseer knorrade fwer hans stora wnlighet emot publikaner och syndare, swarade Han: "Gn och lren, hwad det r: Jag har lust till barmhertighet och icke till offer!" Den som d tror p Honom, om Han ock r den orenaste publikan och syndare, r genast p det innerligaste stt lskad; och nu nu blir den menniskan i alla sina lifsdagar p det huldaste buren och fr allt ondt bewarad i Guds barmhertighets skte; hennes sjl r fr ewigt fri frn det ewiga frderfwet, terlst af en nrskylld; och hennes timliga lif skall njuta en srskild huld omwrdnad af samme slgtinge, "Goel", wr Frlsare. Ja, hon skall p alla sidor omgifwas af Guds wlgerningar och barmhertighet, ssom en gyllene krona omgifwer, betcker och pryder hufwudet. Detta r meningen af orden: "Den ditt lif frlser frn frderf och krner dig med nd och barmhertighet; ty det hebreiska ordet p frlser handlar om en slgtinges frlsande och omsorg om sina nrskyllda.
Till samma Guds hulda omwrdnad hrer ock, hwad som nrmast fljer i wr psalm: Den dig uppfyller med trst, eller: den din mun med goda ting mttar, att du warder dgelig, och gr dig ung och frisk ssom en rn; ty rnen blir liksom frnyad, d hans gamla fjdrar bortfalla, och han fr nya igen. S frnyas ock wi, d Herren wederqwicker wr sjl med trst. Och om icke Herren gifwer trons gfwa, s kunna wi omjligt taga en werklig trst och frid. Han r trons begynnare och fullkomnare. Widare: Om ngon frtrycker eller orttwist dmer oss, r Herren den, som dmer rtt, beskyddar och hjelper wr sak, ssom hr str: "Herren skaffar rttfrdighet och dom t alla dem, som lida ortt." Deraf kommer t. ex. att fastn wra mest ansedda fiender p det bittraste frsmda oss, msterligt frwrnga wra ord och modigt utropa oss fr willfarande eller falska christna, och wi tiga, fastn wi ofta kunde p det klaraste wederlgga deras smdelser wi tiga och frhlla oss "ssom en df, den intet hrer, och en dumbe, uti hwilkens mun r intet genswar" likwl utfr Gud s herrligt wr sak, att den mer och mer tillwxer och wra motstndare blifwa mer och mer allmnt knda, fr hwad de ro. Detta kommer allt af Herrens trofasthet, blott man kan tro och blifwa stilla och bida efter Honom. "Herren skaffar rttfrdighet och dom t alla dem, som lida ortt." Huru huld och trofast och wnligt betedde sig icke Herren mot Moses och Israels barn? "Herren har ltit Moses weta sina wgar; Israels barn sina werk." Deraf hafwa wi nu den stora lyckan, att wi icke behfwa wara owissa om, hwad som r Guds wilja och mening. Den som blott besinnar, att Gud sjelf uppenbarat sig p jorden, sjelf talat och sagt, hwad som r hans wilja samt hans rd om wr salighet; derjemte med herrliga gerningar wisat, hwem Han war, wisat sig wara sjelfwa den Allsmktige, sjelfwa Skaparen; den skall d icke gissa och tnka i wdret om Guds wilja och mening med oss, utan blott och allenast se ned i Guds ord, der se hans wgar och hans hjerta och der blifwa lika wiss om, hwad Gud tnker om oss, som om domen redan wore hllen. O, en stor nd! Ack, hwi grter jag nu mer, D i nd Gud till mig ser? D Han intet annat kan n mig hjertligt taga an. Hwad jag hr behfwa m, Allt jag skall af Honom f. ra ware Gud derfr, O, hwad nd med mig Han gr. Den 20 Oktober. Den tid wi nnu woro dda i synderna. Eph. 2: 5. Mrk hr det ord, som apostelen brukar om det naturliga tillstndet det korta men mycket sgande ordet: dda dda i synderna. Det r det djupa olycksdigra ordet om hela syndafallets pfljd: "P hwad dag du deraf ter, skall du dden d." Lifwet af Gud r borta, menniskan r andligen ett lik. S har Herren Christus sjelf talat: "Lt de dda begrafwa sina dda." Mnga mena, att det r ett hrdt tal, som icke har en s full betydelse, som ordet dd wanligen eger; men utom det att ingen borde misstnka, att Herren Christus brukat ett fwerdrifwet uttryck och wi se, att Han i nyssnmnda ord sammanstllt den lekamligen och den andligen dde ssom twenne slags lik skola wi blott se p sjelfva saken och med frwning warseblifwa hwilken betydelse som ligger i det ordet: dda. Den lekamligen dda igenknnes deraf, att han icke blott ingenting frnimmer, intet ser, hr,
knner, utan ock att han icke ens har den ringaste andedrgt och detta allt oaktadt han eger sjelfwa organerna, gon, ron, mun, lungor likasom de lefwande. r det icke alldeles s med den andligen dda? Han kan hafwa alla yttre sinnen friska och lifliga, kan hafwa ett ljust frstnd, ett knsligt hjerta, mycken kunskap, dla grundsatser, wackra ord och gerningar; men lifwet i Christus det r endast detta, som fattas honom, blott freningen med Gud, blott sinnet fr Gud, fr hans wilja, hans ord, hans nd. Han ser, hr, tnker och knner p det lifligaste allt, hwad som r jordiskt och sinnligt, men frnimmer intet af det, som tillhr Guds Ande. Wi skola se ngra bewis hrp. Han lser, hr, frstr och tror p ett wisst stt Guds ord, men kan ock lsa och hra Guds bestmdaste domar fwer sitt eget wsende och likwl frblifwa alldeles lugn derwid. Han lser och hr om Guds rike, om Guds nd och wnskap, om den saliga freningen med Gud, men det wcker hos honom icke ens den ringaste lngtan derefter liksom hos ett lik det icke ens finns andedrgt. Hans hjerta r uppfyldt blott med afgudar, med jordiska och ffngliga ting, och: hwad skola wi ta, dricka, klda oss med? Hwad skola wi f se, hra, njuta? Men Gud Gud hwad? Hwad will Gud? Derom bryr han sig intet. Ja mrk, han har en wiss tro p Guds ords sanning, s att han kanske aldrig derp twiflat, han har ett wisst inre wittne derom; och d ser och hr han i samma Guds ord den bestmdaste frdmelsedom fwer hwar och en, som icke r fdd af Gud, fdd p nytt och nu wet han icke af ngon fdelse hos sig; men, han fruktar icke det ringaste! Och han hller likwl detta fr Guds ord! Han ser, lser, hr i detta Guds ord om twenne wgar: den breda, som drager till frdmelsen, och p hwilken "mnga" g, och den smala, som fr till lifwet, och hwilken blott "f" bewandra; men han bekymrar sig icke en enda dag om, hwilkendera wgen han sjelf wandrar. Och likwl anser han bibeln innehlla Guds ord! Men hwarfre fruktar han d icke? Ja sg det! Si, detta heter dd. Se d hr, hwad det will sga: dda <sp>dda</sp> i fvertrdelser och synder. Men d menniskan r andligen dd, hwad r det d, som leder hennes wg genom lifwet? Apostelen sger, v. 2: "Denna werldens lopp, och den fursten, som har makt i wdret, nemligen den anden, som werkar i otrons barn." Frst: Denna werldens lopp. Hon fljer d med strmmen, gr, ssom andra gra, ser p werlden och den rdande seden; r denna mer grof, blir ock hon mer grof, men r seden finare, lefwer ock hon wackrare; hon kan sledes framst i olika gestalter, men hr i alla former dock till werlden, till de mnga, som g p den breda wgen. Men r d werlden sin egen? r hon den egentligen styrande? Nej, sger apostelen; werldens lopp bestmmes af fursten fursten, som har makt i wdret. Christus kallar honom ock werldens furste, och Herren lr icke heller i det ordet blifwa ljugare. Wi skola aldrig glmma, att det r twenne andliga riken och twenne furstar, som kmpa om menniskosjlarna: Christus och Belial, Michael och draken, ormen och qwinnans sd, den starke och den starkare. "Michael och hans nglar stridde med draken, och draken stridde och hans nglar." Det r en strid, som fortgr, s lnge werlden warar. Regeringsformen i mrkrets rike r lgn och mord, bedragelse, synd och dd, ssom Christus sger, att werldens furste r lgnens fader och en mandrpare af begynnelsen. Och understarna i det riket ro, jemte de fallna nglarna, alla otrogna menniskor p jorden och i helwetet. Regeringsformen i Christi rike r sanning och nd rttfrdighet, frid och frjd i den Helige Ande; ssom Skriften sger: "Rttfrdighet och dom r din stols stadfstelse, nd och sanning ro fr ditt ansigte." Och understarna i det riket ro, jemte de goda nglar, alla trogna menniskor p jorden och i himmelen.
O sjl dig besinna, ja, stanna och sg: Hwart mnar du dig, och hwart leder din wg? Hwad slut skall wl en gng du taga? Ack stanna! Hwi rusar du blindwis framt? O bfwa tillbaka fr satans frst, Wnd om! Lt dig icke bedraga! Den 21 Oktober. Tjensteqwinnans son skall icke blifwa arfwinge med den frias son. Gal. 4: 30. Tusende annars ganska upplysta menniskor weta icke, att i christenheten ro twenne andliga riken: frst ett lagrike, der man har allt efter sin egen frtjenst, enligt apostelens ord: "Honom, som hller sig wid gerningarne warder lnen icke rknad af nd, utan af pligt", och hwilket Christus wille wisa oss, d Han sger, att de, som hade arbetat hela dagen och dragit dess tunga och hetta i wingrden, fingo ingen nd, utan blott efter frtjenst, blott "dagspenningarna", emedan de "hllo sig wid gerningarna". Sdana menniskor kallas i Skriften tjenare, trlar, tjensteqwinnans sner, hwilka blott f, hwad de frtjent. Fr det andra finns det ett ndrike, der det aldrig gr efter wr frtjenst, utan de, som hra dit, hafwa en bestndig nd, i bttre och smre stunder samma ndestnd, af orsak att de hafwa en borgesman, hwilken utwerkat, att de icke dmas efter lagen, att inga synder dem tillrknas. Ssom det heter i Rom. 4: "Men honom, som icke hller sig wid gerningarna, utan tror p Honom, som gr den ogudaktiga rttfrdig, hans tro warder honom rknad till rttfrdighet;" ssom ock David sger: "Saligheten r den menniskas, hwilken Gud tillrknar rttfrdigheten utan gerningar" och hwilken Gud "ingen synd tillrknar". Dessa kallas i Skriften barn, sner och den frias sner, hwilka skola "blifwa i huset" och hafwa arfwet. Med dessa ord om tjenare och barn i huset, srskildt i det wigtiga och frebildande Abrahams hus, har Paulus ppekat ett frhllande, som r mycket lrorikt, men hwilket mnga icke betnkt, nemligen huru Gud midt i wra familjer stllt en talande bild af sina ndesanstalter. r det icke sannt, att de kra barnen i huset lefwa i lekamligt afseende under en sdan ndesfrfattning, att de aldrig blifwa skyldiga, huru mycket de n dagligen anwnda, och huru litet de n arbeta; att de hafwa allt, hwad de behfwa, fritt och fr intet; de f sin mat och dryck, sina klder, sin sktsel, sin sng, sin uppfostran. Och dock, ehuru de kanske icke frwrfwa det ringaste, utan endast frbruka, blifwa de aldrig skyldiga, utan till slut, nr de i mnga r emottagit sdant godt, skola de ocks hafwa arfwet. Och tjenarena i huset, hwilka med tungt och troget arbete kanske inbringa allt, som huset lefwer af, med dem hller man rkning, s att, om de under ret tagit ut mer, n den betingade lnen utgr, ro de slutligen i skuld och att rfwa i huset, det kommer icke i frga. Men barnen, n en gng sagdt, fr allt bwad de anwnda och intet frwrfwa, blifwa aldrig skyldiga. r det icke en besynnerlig regering? Och hwaraf kommer detta, att icke barnen blifwa skyldiga? Det kommer blott deraf, att man aldrig hller rkning med dem. "Det r ju barnen", sger man; "hwem hller wl rkning med barnen, s lnge de lefwa i fadrens brd, eller lefwa p barnafot?" Se der Guds rikes hemlighet! Med barnen fres aldrig rkning. Wr skuld eller skuldfrihet beror blott deraf, om wi ro tjenare eller barn, "tjensteqwinnans sner", eller "den frias". Se i din egen familj den sanna bilden af ndriket, den bild, som Skriften s ofta anwnde. Just ssom med dina barn, s r det med dem, som ro i Christus och "lefwa p barnafot" hos Gud: de hafwa ingen rkning; de ro det folk, som Gud ingen synd tillrknar, de lefwa af nd fr deras frstfdde broders frtjenst; derfre ro de uti en bestndig
barnaskapsnd. O, r det sannt, r det mjligt, att det ocks finnes ett sdant ndrike p jorden? Ja, sannt r det? Skriften kan icke warda om intet, fastn wra ostadiga och med lagsinne genomdrnkta hjertan icke kunna behlla denna saliga trst. Men s sannt Skriften icke ljuger, r detta frhllandet med alla trogna, att Gud ingen synd tillrknar dem till frdmelse, att de ro Guds lskliga barn, uti samma nd hos Gud i den smre som i den bttre stunden, d de frjdas fwer erhllen kraft att gra ngot godt, och d de ngslas fr sina synder och drskaper, s att de "ryta fr sitt hjertas oro skull"; i samma nd, d de smaka och se, huru ljuflig Herren r, och d de under lngwarig torka bespisas med malrt och galla. Ty r det icke s, utan wi ro fr Gud tcka blott de stunder, d wi f nd att wara mera fromma och heliga, d r ju rttfrdigheten af wra gerningar, och Christus ffngt dd; d ro wi i ett gerningsrike, som r wldigt fwer nden, och icke i ett ndrike, som r wldigt fwer gerningarna. Det nekas icke, att detta r den grufligaste galenskap fr wrt frnuft, emedan allt hwad i oss r, knsla, frnuft, samwete, r s uppfyldt af lagsinnet, att wi oupphrligen neddragas i dess frestllningar. Men skola wi ock p allwar tro s, som wi efter naturen tycka och knna? Det wore ju att affalla frn tron. Nej ndriket, der ingen synd tillrknas, r summan af all Christi frtjenst och af allt Skriftens wittnesbrd derom. Gud ware ewinnerligen prisad fr sin outsgliga gfwa! Ja, dig, o Gud, ske lof och pris, Att wi som barn p barnawis F tro ditt ord fr intet; Att syndare f komma fram Och se sig slla i Guds Lam, Och detta allt fr intet. Fr all den synd, som i oss bor, Wi hafwa stds en nd s stor, Att den all synd betcker, Och om wi lida nederlag, S rcker ndock ndens dag Hos Gud och det fr intet. Den 22 Oktober. Du dre, det du sr, det fr icke lif, utan det warder ddt... Meu Gud gifwer det en kropp, ssom Han will. 1 Cor. 15: 36, 38. Ssom wille apostelen hr sga: Du dre, som kan ett gonblick anse fr orimligt och omjligt, hwad du dock dagligen ser fr dina gon i ett mycket mindre wigtigt fall, nemligen att Gud gr de dda, torra frkornen just i sin frmultning i jorden fruktbrande, s att de uppst i nya, lefwande och blott sknare gestalter. Du kan icke begripa, att Gud kan gifwa wra nedmyllade och frmultnade kroppar en uppstndelse, d du likwl ser de obetydliga frkornen af hwete eller annat sdant wara bewrdigade med uppstndelse. Du ser hwarje wr uppstndelsen fr dina gon du ser, huru den sd, som p hsten helt torr nedlgges i jorden, ligger der ssom bortkastad, frmultnad och under wintren stelfrusen, under ett stort, tjockt swepklde af sn och is, och hrda kalla winterstormar g fwer den wida grafwen, och under winterns lnga mnader och mrka ntter r den sden fr dig liksom alldeles borta och frlorad. Men huru gr det? Omsider intrder den efterlngtade wren, solen terkommer i sin strlprakt och genom hennes wrma upplser nu Skaparen swepkldet och bjuder derp de dda uppst. Nu uppkomma ur jorden tusentals nya, lefwande och
friska gestalter af grna strn, som sedan mngdubbelt tersknka kermannen dess utkastade sd. Sdant har Gud stllt midtfr allas gon, och ingen menniska undrar lngre, blott derfre att wi rligen se det. Sannerligen, om wi icke hade allt ifrn wr fdelse uppwxt med wanan att se, huru denna dda, torra, bortkastade sd ter uppstr p sommaren, s skulle wi wl finna fwen detta hgst besynnerligt och otroligt. Nu ter r man genom den gamla wanan derwid knappt i stnd att besinna, att det r ett underwerk; nej, man sger blott: "Det wxer", och besinnar icke, att detta wxande dock r ett egentligt skaparewerk, d hela werlden med all sin konst icke kan gra ett enda grsstr. Men broddens uppkomst ur jorden r en sdan skapelse, som har sitt fr i den samma sd, som i jorden frmultnat r sledes en de ddas uppstndelse. Nu, hela werlden kan icke gra ngot sdant, det r den allsmktige Skaparens eget werk. Men om nu densamme Guden uppenbarar fr oss, att Han will gra p samma stt med wra kroppar, will lta ocks dem i jorden nedgrfwas och frmultna, men ter en dag uppst, nemligen d den stora ewighetens sommar nalkas, och "rttfrdighetens sol med salighet under sina wingar" terkommer till oss om denne allsmktige Guden sger oss, att Han d will bjuda wra dda kroppar uppst, d finna wi det orimligt och omjligt. Frtjena icke wi det tilltalet: "Du dre?" Tnk nnu en gng: d wi kunna se, att de obetydliga frkornen af rg, hwete och dylikt uppst, och dock wilja tnka, att de stora, dyra, s underbart skapade och s dyrt pkostade frkornen, wra kroppar, som ro s hgt rade, att Guds egen Son antog en menniskokropp de skola icke hafwa den ran som hwete och rg, att de skola uppst! Och hwarfre? Endast derfre att wrt arma frnuft icke begriper, huru det r mjligt, att den Allsmktige derwid kan gra, hwad Han sagt. Frtjena icke wi att kallas drar? Men den egentliga och stora drskapen bestr deruti, att wi icke stanna och besinna, att hr r frga om ett nytt, stort skapelsewerk af den allsmktige Guden, ssom apostelen hr anmrker: "Gud gifwer det en kropp, ssom Han will" Gud, icke du, o menniska, icke frkornet sjelft, utan Gud, Skaparen, som en gng skapat hela jorden och alla werldskropparna af intet du dre! det r om Honom, som hr talas. "Gud gifwer det en kropp, ssom Han will". Det r blott p hans fria behag, det beror. Hwad r lttare fr den allsmktige Skaparen, n att gra hwad Han will? Men se hr, huru wi helt ofrmrkt blifwa drar, nr wi blott frakta Gud, hans makt och hans ord! Wi hinna d icke mrka det, frrn wi uti andliga ting ro s blinda, att de frsta begreppen om Gud, hwilka sjelfwa hedningen eger blott genom skapelsens skdande, ro oss frntagna, s att wi undra, om det och det r mjligt, d wi likwl tala om den allsmktige Guden. Si, wi skola akta oss fr frblindelsens straffdom. Gud r stor och helig. Den som icke will dmjukt bja sig under hans sanning och makt, den frblindar Han. "Gud gr de wisas wisdom till galenskap." "D de hllo sig fr wisa, ro de wordna drar", werkliga drar, som nu kunna frneka, det wi eljest se med gonen, nemligen att Gud kan med ltthet gra allt, hwad Han will. Det hstliga kornet, som jordas, Ej wintriga mnar frda; Wid wrsolens blick det fullbordas Till sommarens gyllene grda. S, wrmd af det ewiga Och wrdad fr sllare Den trognes lekamen ur Skall uppst frsknad ljuset tider, gruset omsider.
S hgna med nattliga friden De dda, o jord, i din gmma, Nr natten en gng r frliden, Skall Gud det betrodda ej glmma Nr jordenes grundwalar bfwa Och tidernas lopp r fullbordadt, Skall Skaparen sjelf af dig krfwa, Hwad hr blef i skrplighet jordadt. Den 23 Oktober. S lggen nu bort all ondska, allt swek, skrymteri, afund och allt frtal. 1 Petr. 2: 1. Det r ju ett frskrckligt tecken af wrt djupa frderf, att man, ofta utan att weta en egentlig orsak, hellre hr och talar om det, som r ondt hos nstan, n om hans bermliga egenskaper; och fastn wi sjelfwa ro s mma om wrt eget namn, att wi icke ltteligen kunna frdraga, att ngon talar det minsta illa om oss, utan hwar och en gerna wille, att hela werlden hade allt godt att sga om honom, kunna wi likwl icke hra, att man om andra yttrar sig till det bsta. Frn denna den gamla ormens sd i menniskan har ett sdant syndawsende utflutit och blifwit allmnt, att knappt tw eller tre kunna komma tillsammans, utan att snart ngon menniska blir freml fr ett krlekslst och mindre grannlaga samtal. Ja, finns det icke s. k. wnner och bekanta, till och med slgtingar, som rentaf beska hwarandra blott fr att hemta mnen till onda tankar och berttelser om hwarandra. Finner man d ngot werkligt ondt att sga, blir detta p ett mycket utfrligt och omstndligt stt nagelfaret, begrundadt, utlagdt och utmladt, hwilket heter att frrda och baktala sin nsta. Detta r redan en uppenbar synd mot den heliga krlekslagen: "Hwad I icke wiljen, att menniskorna skola gra eder, det gren icke heller I dem." Men det r wanligen icke dermed nog, att man omtalar, utlgger och utsprider det werkliga onda, utan dermed plgar ock flja, att man gr sina sm tillgg och widare utrkningar, fwen fwer inre bewekelsegrunder och afsigter, som skulle gra det onda nnu swrare; och nr nu hwar och en wid ett frnyadt berttande har samma det onda hjertats art att tillgga och frstora nstans fel, sker derigenom, att ju lngre berttelsen lper, desto strre wxer och utbildas den, s att man slutligen knappt kan igenknna den lilla smula af sanning, som utgjorde frsta frkornet eller upprinnelsen till den nu oformligt utbildade berttelsen. Sdant r ju, hwad wi nstan alla dagar erfara. M hwar och en, som nnu har ngon fruktan fr Gud och fr synden, wl wakta sig att deltaga i sdana tillskapelser. Man kan annars ganska ltt komma att eftersga ngot, som ursprungligen war intet mindre n en af hmnd och owilja uppdiktad lgn. Mnne Gud skall hlla dig till godo, att du, antingen i godmodig tanklshet, eller ock af ngon hemlig illwilja, genast tror och eftersger allt, hwad menniskor bertta? P det sttet blir mngen, utan att han egentligen hade welat det, en afskywrd belackare. Men nu, allt hwad som r herrskande hos werlden och skrymtare, det blir frestelse fr Guds barn s ock denna bengenhet att tnka och tala illa om wissa menniskor. Ty fwen der den goda, williga anden och krleken bor, har man dock fwen qwar det frderfwade kttet, det gamla hjertats ondska. Deraf kommer, hwad de gudfruktiga s ofta med smrta knna och erknna, men hwilket de owaksamma frbise, att deras tycke, omdme eller blick p en menniska ofta blott beror p hennes frhllande mot dem sjelfwa att om en menniska blott r mig
bengen, tnker och talar wl om mig, kan jag s ltt tyda allt hos den menniskan till det bsta, fwen fastn hon eljest icke r den bsta menniska; d deremot om en eljest wida fullkomligare menniska blott rkat att frnrma mig, t. ex. gjort mig ngon obehaglig anmrkning, eller wisat mig ngon missaktning, eller genom ngot fretrde frdunklat min ra o. s. w., straxt bar mitt arga hjerta en wiss hemlig bengenhet att ska fel hos henne och, om mjligt, frstora och utsprida dem. Hwilket wederstyggligt odjur r icke det fallna menniskohjertat! Blott derfre, att t. ex. ditt hgmod blifwit sradt genom en anmrkning, skall du ska att upptnka och sga allt ondt om din nsta! Kan hon icke nd wara en hederlig menniska, fastn hon gjort dig en rttelse? Eller om Gud behagat wlsigna henne med ngon wiss gfwa eller utmrkelse framfr dig, kan hon icke nd wara en hederlig menniska? Hwarfre skall du ska sak med din granne blott derfre, att hans ker eller handel synes mera wlsignad n din? Huru mngen har icke fr en sdan enskild och hemlig orsak inom det arga hjertat brjat tnka och tala ondt om samma menniska, som han frut i flera r lskat, och hos hwilken han p den tiden sg allt godt. Det r mycket nyttigt fr en christen att i tid gifwa akt p denna det arga hjertats falskhet och illfundighet. Wi se ju oupphrliga exempel deraf, att onda eller goda omdmen beror af ens wilja och uttydning. Samma sak, som fr en illwillig menniska kan blifwa alldeles swart, r fr en annan, som har god wilja fr personen, en obetydlighet, eller kanske ngot alldeles oskyldigt, ja bermligt. S kan omdmet bero af uttydningen. Ltom oss wl betnka detta och wakta oss fr wrt hjerta, wakta oss fr att flja de tankar och knslor, som uppkomma hos oss fr dem, hwilka p ngot stt frnrmat oss. Ja, sannerligen! rr sig afund och hat emot din nsta i din sjl, knner du i ditt hjerta en tr att falla fwer honom och brnner dig den och den historien om honom p sjlen o, wakta dig d! d r en mrkrets makt fr handen. Mitt hjerta r s ondt, o Jesu Christ, S fullt af lgn, bedrgeri och list, Ack, skapa om det och frnya det, Du ensam kan det, Herre, som du wet. Lr Och Haf Och Den mig att lefwa uti allt fr dig lska hr min nsta ssom mig. du p alla mina wgar akt frls mig ifrn satans list och makt. 24 Oktober. Luc. 22: 19.
Detta gren till min minnelse.
Nu frgas: Hwad har den kre Herren syftat med den heliga nattwarden, denna underliga och hga stiftelse? Hwad war hans egentliga ndaml dermed? Det r mnga christna, som aldrig f ngot rtt frstnd om nattwarden eller om dess wrdiga tnjutande, icke heller f den trst, gldje och frjd, som nattwarden eljest sknker, blott derfre att de icke weta eller icke besinna, hwad som war Christi mening och ndaml med denna stiftelse. Att nu sga allt, hwad Herren hrmed syftat, lr wl frst i den allt frklarande ewigheten blifwa mjligt; dock kunna wi frst ngot deraf. Wi wilja denna gng blott betrakta nattwardens egenskap af att wara en minnelse af Christi frsoningsdd. Herren sade: Gren det till min minnelse. Nu kunna wi frst wl frst, att Han icke stiftade denna minnelse sig sjelf, utan oss till tjenst; t y allt hwad Christus gjorde p jorden, det skedde fr oss, ssom Han sjelf sger:
"Menniskans Son r icke kommen, att Han will lta tjena sig, utan att Han will tjena och gifwa sitt lif till terlsning fr mnga." S mrk d, hwilken ndefull mening wi redan deruti upptcka, att Han stiftade en minnelse af sig. Christus knde nemligen sina barns swaghet samt den mdosamma wg, de hade att wandra genom detta lifwets ken och jmmerdal; wisste, huru de ofta skulle wara nra att uppgifwas i wgen, huru de, med sina swaga, bldiga, rdda hjertan och under en daglig och oafltlig fejd med ktt, werld och satans list och pilar, skulle blifwa trtta, sjuka, sargade, matta och misstrstande. Han wisste derjemte, att de dock i Honom skulle hafwa all sin trst, kraft och wederqwickelse; att blott de lifligt tnkte p Honom, skulle de ter f nytt lif, mod, styrka och munterhet att fortstta wandringen. Han wisste widare, att hwad som mest skulle nedsl deras mod, gra dem frsagda och ngsliga, skulle wara deras egna synder, fel och skrpligheter; men ock, att emot alla synder intet annat skulle wara deras trst n hans lidande och dd, hans offrade lekamen och blod, som woro utgifna till syndernas frltelse. D instiftade Han denna minnelse af sin frsoningsdd och sade: Barn, kommen ofta hit tillsammans; d det brjar mrkna fr edra gon, och I brjen uppgifwas, kommen d tillhopa till min lekamens och blods tnjutande och tnken p mig. Kortligen, Han wille stta hwilohyddor wid wr wg, der de trtta wandrarena skulle f g in att strka och wederqwicka sig med detta himlabrd, hans lekamen och blod, och med tanken af Honom. Denna minnelse af frsoningens under r wisserligen nyttig till allting fr den inwrtes menniskan: den uppwcker oss frn wr glmska och slummeraktighet; den rensar wra gon frn det dam, som under wandringen frdunklar dem; den mlar bde synden och nden med sina rtta frger; den trstar, hugswalar, styrker och terstller barnafrtrstans frid och frjd i wra nedslagna hjertan; den lyfter wra sjlar ifrn jorden och riktar dem mot himmelen. Men af den omstndigheten, att Christus i sin nattward icke blott instiftade en minnelsefest, utan att Han ock gifwer oss sin lekamen och blod att ta och dricka, samt utaf de ord, som Han talade, just i det Han framrckte wlsignelsens kalk, mrka wi, att det war isynnerhet en wlgerning, Han hufwudsakligen syftade. Hans ord woro: "Detta r mitt blod, det nya testamentets, som fr eder och fr mnga utgjutet warder till syndernas frltelse." Af dessa ord mrka wi, hwad som war det hufwudsakliga, det war nemligen att trsta oss emot wra synder, att tillfredsstlla betungade samweten. Ty det enda, Han sade om sitt blod, war, att det war det nya testamentets och att det utgts till syndernas frltelse. Mrk d Herrens mening och hjertelag! Det war Honom icke nog att blott utgjuta sitt blod till syndernas frltelse, Han wille ocks p det kraftigaste och djupaste frwissa oss om delaktigheten i denna frsoning, wille hafwa oss riktigt trstade och glada derfwer; och Han r derom s angelgen, att Han ock lgger samma sitt blod i wr mun och sger: "Tagen, dricken hraf alla. Drick hr ett kraftigt motgift emot dina synder, emot deras frdmande kraft, emottag hr sjelf lsepenningen, att du m weta, att du, du, du r deraf delaktig detta r mitt blod, det nya testamentets, som warder utgjutet (blott) till syndernas frltelse. I detta blod upprttas ett nytt testamente, ett nytt frbund emellan Gud och eder; icke sdant som det gamla det gamla krfde och frdmde, det nya sknker och frsonar; det gamla sade: Gr, gif, det nya sger: Tro, tag emot. Och det gamla frbundets blod war bockablod och kalfwablod; det nya frbundets r Guds Sons blod; och detta mitt blod utgjutes till syndernas frltelse." Si, sdant will Herren sga. Hr r nu en outslig trsteklla fr alla af synd och samwetsqwal plgade sjlar, om de blott kunde stanna, sansa sig, stilla och grundligt betnka, hwad Herren hr gr och talar.
Hr mitt hjerta, hwarfr grter, Hwarfr qwider du wl n? Hwarfr ngslas du wl ter, D du har en sdan wn? r Han icke mer densamma? r Han ej din Frlsare? Will Han icke mer annamma Dig med andra syndare? Gaf Han ej sitt hjertblod fr dig? Har du ej hans krlek sport? r det intet d, som rr dig Utaf allt, hwad Han dig gjort? Den 25 Oktober. De, som Christus tillhra, korsfsta sitt ktt samt med lustar och begrelser. Gal. 5: 24. Detta r ett ngsligt, ja, frskrckligt kapitel fr den, som icke blifwit ngot mer ddad frn sitt gamla jag och mer helt inswept sig i Christus, utan nnu tnker p, att wi skola gra detta sjelfwa fr att icke tala om dem, som ingen Andens frstling hafwa, utan ro kttsliga fwen till sinnet, hwilket d r en fiendskap emot Gud och hans lag. Wi skola derfre aldrig glmma, att grunden och begynnelsen till den gamla menniskans ddande och den nyas uppkomst r, att wi frst mste wara ddade ifrn lagen i samwetet och frigjorda, glada och saliga i Christus, hafwa i Honom bde wr rttfrdighet och wr helgelse. Si, detta r begynnelsen. Frut, d man wl r wckt, men icke troende och frigjord, r allt ffngt, ngsligt, tungt, trgt, swrt, omjligt, man r en ngslig trl; ssom Paulus wisar, att wi icke frr gra Gud frukt, icke frr kunna wandra i det nya wsendet efter Anden, n wi frst ro ddade ifrn lagen, friade frn honom, som hll oss fngna. Men si, nr jag kan i tron sga med Paulus: "Jag r genom lag dd ifrn lagen, p det jag skall lefwa fr Gud" jag har frskt gra lagen fyllest fr att warda rttfrdig, men kommit p skam, jag blef mer och mer frdmd, rdls, maktls, hjelpls, frlgen, "jag wardt dd". Men allt, hwad jag skte, fann jag i en annan, i Christus; i Honom r jag rttfrdig, ren, salig. Han r min rttfrdighet. Och nnu mer, jag tnkte sedan, att det wore min sak att helga mig, frskte dertill gra mycket: jag skulle bedja, jag skulle strida, och gjorde allt detta till en egen omsorg, ett eget arbete; men fwen detta slog mig felt, jag frmdde intet, kunde icke tro, icke bedja, ja, jag war "icke ens beqwm att ngot tnka", mer n det min Herre fr hwar stund werkade i mig. D mrkte jag, att fwen min helgelse war Herrens fria nd och gfwa, och jag blef intet, "jag wardt dd". Men jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig; ty det jag nu lefwer i kttet, det lefwer jag i Guds Sons tro, som har lskat mig och gifwit sig sjelf ut fr mig si, nr p detta stt Christus blifwit bde min rttfrdighet och min helgelse, och jag i allt beror hwar stund af Honom, d, och frst d, blir det sanning i min helgelse och min gamla menniskas ddande; d blifwa icke blott hennes utbrott hmmade, utan d ddas det inre, ddas sjelfwa hjertat och lifwet i gamla menniskan, den djupa, ondliga sjelfwiskheten, sjelfinbillningen, egenkrleken. Med gamla menniskan menas allt det onda, som r oss medfdt af naturen, ssom arf af Adam. Det frsta och wsendtligaste, som dertill hr, r den nyssnmnda sjelfwiskheten, egenkrleken och inbillningen om sig sjelf; ty dertill inlade ormen srskildta frn, d han till wra frsta
frldrar sade: "Och I warden ssom Gud". Frn denna klla flyter en gruflig syndaflod i alla naturens krafter, som sedan wisar sig i sinnelag, begrelser, tankar, ord och gerningar, ssom hgmod, gudfrgtenhet, skerhet, otro, kallsinnighet, olydnad, sjelfswld, lttja, wllust, orenlighet, hgfrd, wrede, otlighet, wrnghet, hat, afund, girighet, falskhet, lgn, frtal m. fl. synder och odygder. S ser den gamla menniskan ut. Den nya menniskan ter, som skall uppkomma och tillwxa i oss, r det nya wsende, som genom tron af den Helige Ande fdes i hjertat r egentligen en delaktighet af Guds natur och wisar sig hos oss uti ett nytt barnafrhllande till Gud, barnafrtrstan, krlek mildhet, dmjukhet, gudsfruktan och rdsla fr synden, krlek till Guds lag, till helighet och rttfrdighet, till frsakelse, till renlefnad, till saktmod, tlamod, uppriktighet m. m., hwilket wi isynnerhet kunna skda i all sin fullkomlighet uti Christus, som war "Guds wsendes rtta belte" Hwad nu denna nya menniskan i oss angr, r wl barnet litet, d det r nyss fdt, men likwl heligt och Gud behagligt; likasom Christus, d Han lg i krubban, ocks war liten och oansenlig, men war dock Guds Son, aflad af den Helige Ande, dyr och lsklig fr Gud, nglar och menniskor. Och ssom detta heliga barn, midt i ett syndigt Nazareth, fostrades och tillwxte i wisdom, lder och nd fr Gud och menniskor, ja, omsider under mnga strider, lidande och frskelser skred till sitt lifs ml; s skall ock den nya menniskan i oss, Christus uti oss, midt i omgifningen af gamle Adams qwarlefwor, af werldens och onda andars frskelser, fostras och tillwxa i nden, tilldess Christus warder mer och mer ensam werkande och rdande uti oss, mer och mer wrt allt i alla under det den gamla menniskan, fstad wid korset, dagligen lider, mer och mer afmattas, frqwfwes och ddas. Trtta hjerta, du som lider Korsets brda, hrda strider, Syndens tyngd och bitterhet; Du elnda, klena, swaga, Du som ofta mste klaga fwer synd och uselhet. Med all synd till Jesus ila! Sk hos Honom blott din hwila I all gldje, i all sorg! Om det gr dig wl, om illa, Blif alltmer fr Honom stilla! Han r dig en sker borg. Den 26 Oktober. Alla de som drifwas af Guds Ande, de ro Guds barn. Rom. 8: 14. Detta r det stora afgrande knnetecknet. Af alla menniskor p jorden ro blott de Guds barn, som drifwas, regeras och ledas genom tiden af Guds Ande. Guds Andes barn ro Guds barn. Alla de som ro Guds barn, de drifwas af Guds Ande. De som icke drifwas af Guds Ande, de ro icke Guds barn. Sledes sger oss detta sprk det stora, allmnna knnetecken, hwarigenom Guds barn skiljas frn alla andra menniskor. Wi skola i hela werlden se den stora skilnaden, att d mngden af menniskor lefwa blott efter kttet, antingen p ett fritt och groft stt, efter deras egna lustars och efter denna werldens lopp, eller ock p ett finare stt, i ngon egen rttfrdighets upprttande, men utan att regeras af ordet och Anden; s finnes hrjemte, der man dock eger Christi evangelium, ocks ett annat folk, ett folk, som idkeligen
umgs med den frgan, huru man skall rtteligen tro och wandra efter Christus, ett folk, som med alla sina skrpligheter och sin klagan derfwer, dock har det strfwandet till fin hufwudsak att tro och lefwa efter Christus, att dda sitt ktt och med bde ord och gerning beknna sin Herre, s att hela deras lif gr i motsatt riktning mot hela werldens. Sdant werkar aldrig ktt och blod, sdant sker endast genom Guds Ande; och "de som drifwas af Guds Ande, de ro Guds barn". Guds barn, egentligen "Guds sner"! Hwilken menniska kan tro och besinna ngot s stort? De, som ltteligen kunna tro detta, besinna wisst icke, hwad orden innebra; de, som kunna besinna, hwad orden innebra, kunna aldrig p jorden fullkomligt tro det; det r alldeles fr stort, det gr icke in i wra trnga hjertan. Tnk, den store, allsmktige Skaparens, icke tjenare eller tjenarinnor, utan barn, sner och dttrar ! Huru stort detta r, kan ngorlunda inses, d wi betrakta de ord apostelen hr brukar, nr han sger, att om wi ro barn, wi ocks ro den enfdde Sonens medarfwingar "Christi medarfwingar", och sedan, att Christus skall wara "den frstfdde ibland mnga brder". Men huru skola wi dock frst detta? Att i sann mening wara ngons barn, plgar ju wanligen beteckna, att wara fdd af honom. Icke kunna wi wl i denna mening wara Guds barn? Uti en wiss mening r wl Fadrens "enfdde" ensam Guds Son, ssom fdd af Fadren i ewighet och till naturen Gud; men i en annan mening ro ock alla Guds barn p jorden fdda af Gud, d de genom Anden blifwit "nya kreatur", nya Skapelser. Det r wanligen p twenne stt, wi blifwa ngons sner: Det frsta r genom fdelse; det andra r genom upptagelse. Det har behagat den store Guden, att wi skulle wara hans barn genom bda dessa stt. Om det sednare talar apostelen i Eph. 1, d han sger: "Han har tagit oss sig sjelf till barn genom Jesus Christus, efter sin wiljas goda behag." Om det frra sttet talar Johannes ofta, ssom d han sger: "Guds barn, hwilka icke ro fdda af blod, icke heller af kttslig wilja, icke heller af ngon mans wilja, utan af Gud." Och ter: "Hwar och en som r fdd af Gud, han gr icke synd, ty hans sd blir i honom; och han kan icke synda, ty han r fdd af Gud." Hwilka himmelens under p wr syndiga jord! Den br nnu lefwande Guds barn, som r fdda af Gud. "O, hwilken djuphet af den rikedom, som ro bde i Guds wisdom och kunskap; huru obegripliga ro hans domar och oransakliga hans wgar!" Att wi ro Guds barn, det r summan af allt, hwad den treenige Guden gjort fr menniskan, ssom Skapare, Frsonare och Heliggrare. r det alldeles fr mycket, att du skulle wara ett Guds barn, s betnk dock, att Gud dertill skapade menniskan af begynnelsen, d Han gjorde henne till sin afbild och till arfwinge fwer allt, det Han hade gjort, ja, fwen tillredde himmelens boningar fr henne. Men, sger du, wi ro ju fallna, wi ro fulla med synd! Betnk d, att derfre utgaf Gud sin enfdde Son, att blifwa menniska ssom wi och med sin lydnad intill dden terfrwrfwa det frlorade barnaskapet. r det orimligt, att du skulle wara Guds barn, nr du knner s mycken synd, s tnk d p allt, hwad Christus gjort derfr. Men sger du ter: Icke ro derfre alla menniskor Guds barn i ordets rtta betydelse; s swaras: Derfre blifwa wi ock fdda af Gud, fdda af Anden. Om du med all kttets ondska och strid likwl aldrig kan wara fri att synda, icke kan gra synd, emedan "Guds sd" blir i dig, Guds Ande strider emot synden, straffar, hugswalar och leder dig, s tnk p orden i wr text: "Alla de som drifwas af Guds Ande, de ro Guds barn." Sledes, om wi se p grunderna fr wrt barnaskap, nemligen den treenige Gudens egna gerningar, d skola wi nnu med all wr skrplighet och alla hjertats motsgelser beknna, att s sannt Gud r strre n wrt hjerta, wi dock i sanning ro Guds barn, s mnga som drifwas af Guds Ande.
Pris ware dig ewinnerlig, Som oss din nd bewiste. Wi ro nu Guds barn med dig, O, Herre Jesu Christe! S m nu hwar man wara glad, Och prisa Gud i allan stad: Han r wr kre Fader! Den 27 Oktober. Jag skmmes icke wid Christi evangelium. Rom. 1: 16. Man kunde frga, hwarfre apostelen gr denna anmrkning, d evangelium ju icke r ngot att skmmas wid, r af Gud frn himmelen gifwet och sledes det rofullaste, som finns p jorden. Hwarfre sger d apostelen, att han icke skmmes dervid? Utan twifwel derfre, att menniskor dock plga skmmas derwid. Hrwid skola skert mnga mena, att detta kunde endast wara hndelsen i apostelens tid, d otrogna judar och hedningar icke knde evangelii herrlighet och i sin falska wisdom fraktade det. Det r wisserligen sannt, att det war s i apostelens tid, att Guds evangelium war "fr judarna en frargelse och fr grekerna en galenskap"; "efter det judarna begrde tecken, och grekerna skte efter wishet". Men alldeles s gr det ock nu, att Christi evangelium r en frargelse och galenskap fr strsta mngden af dem, som dock ro dpta till hans namn. Den menskliga naturen r i alla tider och p alla orter densamma, oaktadt alla yttre frndringar; derfre har ock allt Guds ord sin tillmplighet i alla tider och p alla folk, det ware judar eller hedningar, muhamedaner eller namnchristna. Det intrffar fwerallt, hwad apostelen sger: ^Den naturliga menniskan frnimmer intet, af det Guds Ande tillhrer; det r henne en galenskap; hon kan icke begripa det." Och icke det allenast, utan Christi evangelium r ock i alla afseenden uti den hrdaste strid emot allt, hwad som ligger djupast i wr natur; i evangelium angripes, hwad menniskan allramest lskar, sitt oberoende; der fordras ett owilkorligt underkastande af bde frstnd och wilja under Christi ord; der blir all hgmodsinbillning och sjelffrtrstan i grund nedslagen; der blir blott Gud stor och menniskan endast en fattig tiggare. Sdant kan aldrig behaga menniskonaturen, utan r fr densamma blott pina och dd. Hr r grunden, hwarfre Christi ord och Christi sanna wittnen alltid mste wara hatade af allt, som icke r fdt af Gud. Derfre sade ock Herren s ofta till sina lrjungar att de skulle bereda sig p att warda hatade af alla menniskor fr hans namns skull; och Han frklarade, att det war icke rtt med dem, de woro icke hans sanna lrjungar, om de icke fingo detta hans tecken, om det icke gick dem ssom Mstaren. Der r icke Christi evangelium i sanning och renhet, om werlden kan lska det, om det icke blir frsmdadt och antastadt. Men d nu aldrig ngon evangelii fiende will synas hata det goda och rtta, mste alltid fiendskapen beklda sig med skenet af nit om sanningen och derfre frsmda Christi sak ssom drskap eller ssom ngot falskt och ondt, som frtjenar att tadlas och afskys. D nu Christi lrjungar och wnner alltid utgra den minsta hopen, blott ngra f fraktade sjlar, och hela werlden, som frsmdar dem, r den stora, tongifwande och ansedda hopen, d kan man ltt frst, att det alltid blir en swr frestelse att blygas wid Honom och hans ord. O, det blir fr mngen christen en outsgligt hrd kamp, att fr Christi skull afsga sig all werldens aktning, blifwa en dre, se sig fraktad och p det wrsta utmlad af sina nrmaste och wnner och af hela samhllet d wi likwl hade ingenting s dyrbart p jorden som menniskors aktning, wnskap och frtroende. Nu skola wi frsaka allt detta. Det fordras ett gudomligt werk i sjlen, till att allt
framgent utst detta. Ty wi tala hr icke om den gudaktighet, som werlden kan gilla och akta, utan om den sanna, kta Christi efterfljelse, som ndwndigt mste wara en frargelse och galenskap fr all werlden, s sannt Christus har sagt: "Tjenaren r icke fwer sin Mstare; hafwa de frfljt mig, s skola de ock frflja eder." Ssom wille Han sga: Fregifwa de, att de hata eder fr ngot fel, t. ex. ngon brist p dmjukhet, mildhet m. m., s weten, att jag war "mild och dmjuk af hjertat", och dock hafwa de hatat mig. Blyges du fr Herren Jesus, fr hans kors, hans marterstig? Se, Han blygdes likwl icke att af krlek d fr dig. Wgar du ej lta mrka, att du hller krt hans namn? Han p korset wgat mera, nr Han ppnat dig sin famn. Rds du fr en liten smlek, nr dock det kan bli din dd? Se, Han rddes ej fr hnet, nr Han tog p sig din nd, Will din sjl sig undandraga, fr att blott ha ostrd frid, Ack, Han drog sig icke undan, nr det gllde kamp och strid. Den ej wgar, kan ej winna, den r mot, som ej r med; r du rdd att offra ngot, trd d straxt ur stridens led Har du hittills kunnat blygas fr en Frlsare s god, Blygs d ej att terwnda och bli salig i hans blod. Den 28 Oktober. Genom Jesus Christus hafwa wi en tillgng i tron till den nd, i hwilken wi st. Rom. 5: 2. Ordet tillgng, tilltrde till nden, r ett ord, fullt af himmelsk trst fr arma syndare. Skriften lrer, att wi hafwa en bestndig tillgng till denna nd. Apostelen sger p andra stllen: "tillgng till Gud", eller "till Fadren genom Christus", och i Ebr. 10 kallar han det "frihet till att ing uti det heliga genom Jesu blod; hwilken Han har beredt oss till en ny och lefwande wg genom frlten, d. . genom sitt ktt". O, en ewig trst, att denna tillgng, denna frihet att ing till ndestolen, denna nya och lefwande wg genom frlten, str oss bestndigt ppen! Det r detta, som hjelper i alla hndelser, hwadhelst jag kan upptcka om mitt tillstnd, fwen om jag finner, att jag hrtills icke trott, utan warit falsk och bedragen, som Judas eller trollkarlen fwen han, som war "full af bitter galla och bebunden i wrnghet", hade tillgng till nden, efter apostelen sade: "Bttra dig och bed Gud, att ditt hjertas tankar m warda dig frltna;" fwen den "ljumme", som fick ett s hrdt tilltal: "Jag skall utspy dig utur min mun", hade dock tilltrde till nden, efter Herren tillade: "Jag rder dig, att du kper guld af mig." S lnge det nnu heter i dag, kan derfre allting hjelpas, emedan wi hafwa alltid tillgng till nden, wi kunna i dag begynna att fly till denna nd; ssom apostelen p grund af denna tillgng frmanar: "Derfre, ltom oss trstligen framg till ndestolen, att wi wga f barmhertighet och finna nd, p den tid oss hjelp behfwes." Allt grundar sig derp, att wi hafwa denna tillgng endast "genom Jesus Christus", att wi hafwa en fwersteprest, som kan warkunna sig fwer wr swaghet, en "ewig fwersteprest", som "har ett ofrgngligt presterskap; hwarfre Han ock kan ewinnerligen gra dem saliga, som genom Honom komma till Gud, och lefwer alltid och beder alltid fr dem". Det r dels af den bestndiga tillgngen till nden, dels deraf att wi hafwa nden endast "genom Jesus Christus, wr Herre", som det kommer, att wi kunna genom tron bestndigt frblifwa i nden. Hrmed r d den stora, trstliga sanningen wiss och bekrftad ur
Skriften, att inga brister och skrpligheter, inga skiften af bttre eller smre stunder, upphfwa eller rubba wrt ndestnd, s lnge wi blifwa i tron p Christus och icke helt affalla frn Honom; utan allt, hwad syndigt som ngonsin kan intrffa under wandringen, skall just botas och motwgas af en gudomlig ndesanstalt, det i Christus grundade ndefrbundet - allt skall botas af den ewige fwerstepresten, som r just dertill ingngen med sitt eget blod i himmelen, att Han skall wara wr Frswarare hos Fadren, ssom Johannes sger: "Detta skrifwer jag eder, kra barn, att I skolen icke synda; men om ngon syndar, d hafwa wi en Frswarare nr Fadren, Jesus Christus, som r rttfrdig." Denne frswarare och detta ndefrbund ro mktigare, n allt hwad mjligen kan intrffa i hela wrt lif. D Andens ljus hos de trogna uppenbarar och bestraffar allt, hwad som r syndigt, uppkomma hos dem mngahanda och swra prfningar fr denna tro. Den ene har af swra frestelser blifwit kullkastad, knner nu grufliga hotelser i samwetet och klagar: Jag har gjort ett uppenbart fall, jag r skild ifrn nden. Den andra klagar under ihrdiga frestelser: Mitt hjerta r falskt, det lskar synden, det r ostadigt och lsligt, jag wakar icke rtt o. s. w. En tredje gr under lngwarig torka, inwrtes knslols och dd, ssom en sofwande, klagar och wet intet rd, fr att blifwa rtt waken och gudfruktig. Allt det frderf, som wi rft af Adam, lter p mngahanda stt knna sig, nr Anden belyser och straffar detsamma. r det mjligt, att allt detta elnde kan fwerskylas af nden? - Ja, berodde nden till minsta del p oss, wore det omjligt. Hr skall det wisa sig, om du tror de orden, att wi st i nden endast "genom wr Herre Jesus Christus". Twiflar du, att allt detta elnde, med hwilket du ligger wid ndestolen, kan fwertckas af nden, d mste du antingen grunda din tro till en del p ngot godt hos dig sjelf, eller ock mste du sga, att Guds Son icke r en fullkomlig Frlsare och Frswarare hos Fadren. Denna punkt r derfre fwermttan wigtig, nemligen att wl fasthlla de orden: "Genom Jesus Christus", och djupt inskrifwa i hjertat den sanningen, att wr rttfrdighet och frid hos Gud r allenast i Honom, som r i Guds syn fr oss eller ock r allt frloradt och allt falskt, hwad Skriften wittnar hrom. Om rttfrdigheten blott till en del kommer af lagen, "s r Christus ffngt dd". "Om arfwet frtjenas genom lagen, s r tron worden onyttig, och lftet r blifwet omintet." S hafwa wi d sannerligen en ewig nd hos Gud, s sannt det sker endast "genom Jesus Christus, wr Herre". Ja, lycklig hwar sjl, som p nden alltid I lifwet och dden har dristat; Ty deruti blott har en syndare frid. Som all sin bermmelse mistat. S tacka d ewigt fr nden! Den 29 Oktober Om Christus r i eder, s r wl lekamen dd fr syndens skull, men anden r lifwet fr rttfrdighetens skull. Rom. 8: 10. Hr kunde nu frgas: Hwarfre skola de trogna d, d Gud har frltit dem deras synder, och dden r ett syndens straff? Swar: De trognas dd br icke anses i ringaste mn frringa Christi fullkomliga tillfyllestgrelse och wr fulla frihet frn lagens frbannelse, emedan deras dd icke utgr ett straff enligt den hmnande rttwisan. Fr dem, som ro i Christus Jesus, ro dden och alla lidanden endast helsosamma reningsmedel i deras Faders hand, endast prfningar fr tron, luttringar fr anden och frstrelser af deras fiender och bojor; allt skall tjena dem till det bsta; "allt r det deras, ware sig lifwet eller dden". Sdant har Christi dd utrttat, genom hwilken all Guds lag ftt sin
fulla rtt, och genom hwilken ett nytt frbund blifwit upprttadt, enligt hwilket alla de, som ro i Christus, ro fria frn syndens ln, dden, och frn all lagens frbannelse. Fr dem r dden "uppswulgen uti segren", och deras ddsdag r frwandlad, ifrn att wara ett syndens straff, till att twrtom wara deras frlossningsdag ifrn dden och allt elnde. Grafwen r fr dem en lnngng till Guds paradis. Deras kroppars nedmyllande r en sdd fr det andra lifwet. Likasom hstsden, som lgges i jorden, skall en annan sommar uppkomma i en ny, fryngrad och skn skepnad, s att, nr den r i jorden, den icke r frlorad; p samma stt ro de trognas kroppar genom dden icke frstrda, utan endast nedlagda fr att uppst i nya, sknare gestalter. "Det warder sdt i frgnglighet och skall uppst i ofrgnglighet; det warder sdt i wanra och skall uppst i herrlighet; det warder sdt i skrplighet och skall uppst i kraft; det warder sdt en naturlig lekamen och skall uppst en andlig lekamen." Kan wl en sdan dd kallas syndens straff eller lagens frbannelse? Twrtom r den ju en alltfr stor nd och wlsignelse. Dess ndaml och nytta fr de pnyttfdas kroppar r att utrota och frstra synden, som bor uti dem de mste d, fr att blifwa helt renade. Syndens gift har s genomtrngt och frderfwat deras kroppar, att de, likasom de spetlska husen i Israel, mste nedrifwas och frnyas fr att blifwa renade. Och ssom hwetekornet icke blir lefwande, frrn det nedmyllats i jorden, s skola ock wra kroppar d och frmultna i stoftet fr att blifwa rtt lefwande och heliga. Nu kunde man wl anmrka: De, som lefwa wid Herrens tillkommelse, skola aldrig d, utan blifwa i ett gonblick frwandlade; hwarfre kunde icke Herren gra s med allt sitt folk och endast i ett gonblick frwandla dem, s att de icke behfde d? Derp m endast swaras: Gud r wisare n menniskor. Huru mnga djupa, helsosamma lrdomar och intryck wore wi icke berfwade, om dden ej mer stode oss fr gonen. De trogna behfwa ju all hjelp emot synden. Med ddens wisshet stfjas dock ofta det kttsliga och werldsliga sinnet; dermed wisas oss bde Guds godhet och strnghet Guds strnghet och hat till synden, d Han, lifwets och salighetens Gud, ltit fr syndens skull dden komma i werlden; och hans godhet, hans innerliga barmhertighet, d Han gifwit sin Son i wr dd fr att afbryta dennas udd och frwandla honom till en god smn. S lnge synden r i werlden, r dden fr de trogna en wlgerning. De behfwa nnu bedja: "Herre, lr oss betnka, att wi mste d, p det wi mga warda frstndiga." ndtligen skola de trogna d ocks derfre, att de skola i allt efterflja sitt Hufwud. Nr Han blef dd, skulle wi, hans lemmar, wara frn denna ordning undantagna? Nr Han gtt denna wg till herrlighet, skulle hans lemmar g en annan wg dertill? Det r en stor trst, att nr wi d, flja wi wr Herre och Frlsare, som gtt fre oss den wgen. Och nr naturen likwl alltid har sin art, att rysa fr dden, ssom fwen mnga heliga erfarit, s r det mycket ndigt och nyttigt, att trogna sjlar wl besinna detta och frst och sist minnas, att de ro i Guds hand, i den trogne Fadrens och Frlsarens armar; att icke ett hr skall falla af deras hufwud hans wilja frutan; att fastn dden har en frskrckande gestalt, det likwl r deras hulde och knde Frlsare, som i dden kommer till dem. Det gr oss i dden, ssom det gick lrjungarna, nr de woro i skeppet, och Jesus kom till dem p wattnet; de frskrcktes och sade: "Det r ett spkelse;" men Han sade: "Det r jag; waren icke frfrade." Och Han, som allt hrtills sktt oss med s stor huldhet, skall icke i dden lemna sina kra eller lta ngot hnda oss, som icke hans krlek freskrifwit. Han skall genom dden endast gifwa oss det, som wi s lnge suckat efter, nemligen frlossning ifrn allt ondt, en fullkomlig helighet och trygghet, wi skola
aldrig mer synda emot Honom, aldrig mer beswras af ngot dunkel i tron, aldrig mer anfktas af djefwulen, aldrig mer sakna wr Frlsare, utan nu se Honom, ssom Han r, i Guds paradis. D wi alltid warit frmmande p jorden, fattiga, skrmda och otrygga, skola wi nu infras i wrt himmelska arfrike, i den ewiga roligheten. Jag lngtar, min Jesus, att, ikldd den skrud, Som du t mig wunnit, f st infr Gud; Att uppst frklarad ur grafwen en gng Och sjunga din nya, din ewiga sng. O, wore jag der, deruppe, der Jesus, min Frlsare, r. Den 30 Oktober. Frukta dig icke, du klena hjord, ty eder Faders godwilje r s, att Han will gifwa eder riket. Luc. 12: 32. Hwilken wldig trst och trygghet fr dem, som ska efter Guds rike, men derwid knna mycken fruktan, swaghet och rdsla, att de icke skola kunna uppn detta rike hwilken wldig trst, om de blott kunde wakna upp fwer betydelsen af ett sdant trsteord af denne Herren. Ty de orden: "Frukta dig icke", af Honom som har all makt, mste ju innebra det lftet, att Han skall hjelpa oss fram, huru illa det n ser ut fr oss. Men hr m dock noga mrkas, att Han icke talar s utan tskilnad till alla menniskor. Han sger icke, att ingen menniska m frukta sig; nej, Han sger uttryckligt, hwilka som skola hafwa den trsten. Han sger: "Du klena hjord." Wisst r Herren i sig sjelf ndefull mot alla menniskor, det kan icke nekas; men likwl ro mnga i ett sdant tillstnd, att de werkligen hafwa skl att frukta, och att frukta det allravrsta, som kan tnkas, nemligen att de rentaf skola blifwa frdmda och aldrig f se Guds rike. Till sdana sger icke Herren: "Frukta dig icke." Hr blir terigen ndigt att skilja p olika sjlstillstnd, medan det heter i dag, d nnu allting kan hjelpas, om wi wilja hra Herrens rst. Detta trsteord: "Frukta dig icke", tillsger Herren endast sin klena hjord, endast de sjlar, som Han betecknar ssom sina fr. Och wi se af Joh. 10, huru alldeles srskildt Han talar om fren och sger: "Jag knner mina fr, och mina knna mig;" "de hra min rst och flja mig", och "ingen kan rycka dem utur min hand". Och i texten om den yttersta dagen sger Han, huru Han d skall skilja alla menniskor, den ena ifrn den andra, ssom en herde skiljer fren ifrn getterna; och fren skall Han stlla p sin hgra sida och getterna p den wenstra. Allt gr derp ut, huru Herren i sina domar skiljer emellan olika sjlar. Han talar allt ljuft och trstrikt till dem, Han kallar sina fr, och deremot till dem, som ro p den wenstra sidan, sger Han de allrafrskrckligaste ord: "Gn bort ifrn mig, I frbannade, uti ewinnerlig eld, som r tillredd fr djefwulen och hans nglar!" Derfre, s trstliga och ljufliga dessa ord n ro, mste wi dock fr att icke bedragas eller bedraga ngon mrka, att denna trst tillhr endast dem, som Christus knner ssom sina fr, och hwilka Han s betecknar: "De hra min rst", "de flja mig"! Han sger icke, att de ro s goda, s trogna och s starka, som de borde wara; allraminst att de ro syndfria helgon. Nej, nog ro de syndare, ssom de sjelfwa bittert beklaga, men deruti skilja de sig frn andra menniskor, att nr hela werlden lefwer fritt efter sitt eget hjertas lustar och tankar, ro Jesu fr sdana sjlar, som med alla sina skrpligheter dock regeras af hans rst, idkeligen frga efter hans ord och hans behag; de hnga wid Honom, blifwa af hans ord straffade och tuktade, men fwen af samma hans ord trstade och ledda genom hela lifwet.
Du som gerna wille wara en rtt christen och icke kan umbra din Frlsare och hans evangelium, men lider af s mycken och otillbrlig synd, att du fruktar, det du aldrig skall f se Guds rike, att du ofta r frdig att helt misstrsta och lemna allt, men genom en besynnerlig Guds nd nnu alltid hnger wid din Frlsare och icke kan helt fwergifwa Honom och det ewiga lifwet hr d, hwad Herren sjelf i wr text sger, den Herren, som skall sist dma alla p den yttersta dagen, den ende wi hafwa att frga efter. Ty hwem skall jag tro om icke Honom sjelf, och Han sger nu hr: "Frukta dig icke, du klena hjord; ty eder Faders godwilje r s, att Han will gifwa eder riket." Hr, hwilken wldig grund fr wr trst: Eder Faders godwilje eller wlbehag! Hr begges nu ter wr trst och wrt hopp endast p det gudomliga majesttets egen goda wilja och fria gifwande. Tro wisst, att detta r ocks den enda rtta grunden. Derfre, s snart du blott r ett af fren i hans klena hjord, s gifwer Han dig riket. Detta war Fadrens fria behag och goda wilja. Ty "Han har tagit oss sig fjelf till barn genom Jesus Christus efter sin wiljas goda behag". Och hwad r nu den ewige Fadrens wilja och wlbehag? S sger Herren: Att Han will gifwa eder riket. t hwilka will Han gifwa riket? t eder, som ren en klen hjord, fulla med brister i tro och lydnad, i mod och frstnd. Derfre will Han gifwa eder riket ssom en fri sknk och gfwa; "ty af nden ren I frlsta genom tron, och det icke af eder, Guds gfwa r det." Gfwa r det. Icke af gerningar, p det ingen skall bermma sig. Men just derfre gifwer Han det t dem, som ro en klen hjord, icke t de starka och modiga, om ock dessa sednare i afseende p gerningarna hafwa mindre att ngra och begrta. "Ty r det af nd, s r det icke af gerningar; annars wore nd icke nd." Och nu r det Fadrens wlbehag, att emedan wi i werkligheten alla ro syndare, will Han gifwa riket t dem, som knna sina synder och endast ska nd och lefwa af tron. Frukta ej fr Herren i din nd och strid r Han icke fjerran; se Han r din frid. Gm dig wid det hjerta, som ju brast fr dig, Som har trst i sig. Den 31 Oktober. Jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som r i min hg, och griper mig fngen i syndens lag. Rom. 7: 23. Hrp hafwa wi tywrr alltfr mnga exempel i wrt skrpliga lefwerne, bde i afseende p tron och p wandringen. Jag har uti min hg fwen den lagen, att jag will tro allt, det min allsmktige Herre sagt, om det ock wore n s orimligt fr mitt blinda frnuft. Men huru gr det? Uti mitt blinda och hgmodiga frnuft r en annan lag, som griper mig fngen och sger: Det och det r orimligt, ja, omjligt och d nu icke jag ser sakens mjlighet, s twiflar jag p Guds ord och "gr Honom till en ljugare". Detta r ju en gruflig synd, den jag aldrig will beg; men att jag dock begr den, det betecknar wisst, att jag "gripes fngen af syndens lag". Eller huru gr det dig t. ex. att tro artikeln om wra kroppars uppstndelse. Efter sinnet hller du Herrens ord hrom heliga och sannfrdiga, och du hller Gud mktig att kunna gra allt, hwad Han will och sagt, men en stund kommer, d du fster gonen p ngra multnade ben, och du tnker: Skola ock wra kroppar uppst? Nej, det r orimligt. D har den lag, som r i dina lemmar, gon och frnuft, gripit dig fngen. Ja, med sjelfwa den stora hufwudartikeln om syndernas frltelse hnder ju oupphrligt detsamma. Du har all din salighet i tron p Jesu blod,
att detta renar oss frn alla wra synder; men frr n du hinner tnka det, har du brjat se p ngon wiss synd, som du mest lider af, hennes otillbrlighet och ondlighet, och du tnker: Det borde dock en gng blifwa slut med synden; jag syndar ju nnu alltjemt; huru kan jag d tro Guds nd? och s r du snart fngen i otrons och frnuftets lag. Likas nr annan nd, brist och bekymmer uppst, d sger dig den lag, som r i din hg: Hoppas p Gud. Han r en allsmktig och trofast Fader. Frukta intet, tro allenast. Men d hrer du genast en annan lag frn ditt otrogna hjerta, som sger: Detta kan dock icke hjelpas, det r omjligt, det r frbi o. s. w. P detta stt erfara wi oupphrligt i wr klena tro, huru lagen i lemmarna griper oss fngna. Och detta sker oss icke blott med tron och hoppet, utan ock med lefwernet. Efter den lag, som r i min hg, hller jag Guds bud icke blott heliga och sanna, utan ock hjertligen kra; men p ett gonblick blifwa de mig ssom ett intet, jag kan icke besinna och wrda Guds nrwaro, det r mig s, som wore Gud icke till; det gr mig s, som apostelen sger: "Jag wet icke, hwad jag gr; ty jag gr icke, hwad jag will, utan det jag hatar, det gr jag". Jag wille wara orubbligt saktmodig och mild, men gripes i ett gonblick af wrede och otlighet. Jag wille wara bestndigt ren och fri frn alla syndiga begrelser, men gripes fngen af syndens lag, s att jag gr, det jag hatar. Jag wille wara dmjuk mot alla menniskor, tlig i bedrfwelsen, oegennyttig och himmelskt sinnad; men p ett gonblick r jag frd frn mitt rtta sinne till ett tillstnd, som r mig en gta och en frskrckelse. Hwad r nu allt sdant, om icke just det apostelen hr sger: Jag gripes fngen i syndens lag, som r i mina lemmar. Och hwem kan sga, huru illa det d kan tillg? Att nu Anden likwl behller segren, det beror derp, att sjlen under allt frblir i den heliga hg, som nnu fortfarande uppreser sig emot kttet, strider emot synden och med nger och tro ter upprttas wid ndestolen, ter fr frnyad trst, hg och kraft att fortstta wandringen efter Anden; det beror derp, att sjlen genom alla frdmjukande erfarenheter blir blott desto mer gudfruktig, alltmer lrer knna sin swaghet och syndens fruktanswrda makt, samt alltmer drifwes till bnen och ordet, att der ska hjelp. Huru hrmed gr, det r ett mycket wigtigt frhllande att gifwa akt upp; ty gr det twrtom s, att sjlen brjar alltmer blifwa borta frn ndestolen, trifwas i synden och urskta henne, d wittnar detta om ett tillbakagende, ja, om smn eller dd. Men blir synden twrtom alltmer frskrcklig fr anden, och just den synd, som mitt ktt mest lskar, s att jag omsider hller alla andra synder ringa emot denna, hller mig sjelf fr den owrdigaste syndare, men nden och Christus alltmer oumbrliga: d wittnar detta, att anden under alla strider blir alltmer gudfruktig och helgad. Skulle det ter hafwa kommit derhn, att all strid upphrt, att sjlen nu finner sig s god och from, som hon will wara, d r detta wisst ett tecken, att hon somnat och stilla gifwit sig t fienden. Nr det gr som bst i detta lifwet, gr det s, att synden icke r dd och ffng, utan beswrlig och tryckande, emedan jag icke lemnar mig t hennes wilja, utan wakande och bedjande kmpar emot henne. Men d blir ofta striden hrd och nden stor. Detta r, hwad de tjusta och sofwande sjlar icke weta af; detta r den strid, som fres af dem, hwilka kmpa fr en krona, och hos hwilka lagen uppwckt all begrelse. Jag arma menska, ho skall lsa mig Frn denna ddens kropp, som s mig trycker? Det gamla sinnet rrer ter sig,
Just nr jag nyss det fwerwunnet tycker. Men Gudi ware tack, som segren ger! Uti hans kraft skall jag allt framgent strida; S tjenar jag nu icke syndens lag, Men skall i allting fwerwinna wida. Den 1 November, Fader, r s din wilje, tag denna drycken ifrn mig; dock likwl ske icke min wilje utan din. Luc. 22: 42. O, nr ngon gng gonen ppnas, att jag fr se fr se Guds stora hufwudangelgenhet, Guds allrammaste hjertesak, hans angelgenhet om sjlars frlsning, s att Han fr den blir en menniska, fr den blir ett offerlam, swettas blod, lter sig gisslas, korsfstas och ddas hwilken outsglig, wldig trst att d bedja: "Ske icke min wilje utan din". Det r framfr allt ndigt, att wi weta och sannfrdeligen tro, ja, i wrt hjertas innersta grund ro derom frskrade, att Gud will och will i ewighet aldrig ngot annat, n att wi skola blifwa saliga. I dag och i morgon och alla dagar skall Han intet annat wilja. Fr denna sin allwarligaste hjertewilja, din sjls frlsning, kan Han lta mycket bittert lidande drabba dig. Blott fr din sjls ewiga wlfrd lter Han din utwrtes menniska frgs, lter Han mycken timlig bedrfwelse drabba dig, ja, stundom de allrabittraste erfarenheter, ssom frlust af dina kraste freml p jorden, freml som woro sammanwxta med ditt hjerta, woro dig krare n ditt lif; hr bortrycker dden en kr hjertewn, kanske din dyra make, eller ditt kraste barn; hr frlorar en annan i hast all sin egendom; hr berfwa dig onda menniskor ngot nd dyrare, ditt goda namn, der fr en annan en obotlig sjukdom o. s. w. Hwilka ondligt bittra erfarenheter har icke jmmerdalen fr dess wandringsmn! D kan ett hjerta alldeles frgs, om det blott ser p det, som r fr gonen. Men kan du med Assaph "g in uti Guds helgedom" och f syn p detta lifwets sanna betydelse, p ewighetens allwar och p den trofaste Gudens hulda mening, d Han tillsndt dig detta, nemligen att Han tnker p din sjl; d skall du med tillbedjan "stilla ditt hjerta fr Gud" och hlla din bittraste erfarenhet fr den allrahgsta nd. Eller wet du, huru mycket lidande som kan behfwas, fr att din sjl skall frlsas? Wi frga ter: Wet du, huru mycket lidande som kan behfwas fr din sjls frlsning? Stanna hr! Om nu din trofaste Gud har ngon sdan huld tanke p dig, att Han rnar gra dig ewigt salig i himmelen, skulle du d wara missnjd, att Han brukar s bittra medel? Och kanske du sjelf, wid knslan af din mkliga trghet och swaghet i helgelse och kttets ddande, har ofta ur djupet ropat: "Gud, jag kan icke waka och strida och dda mitt ktt, ssom jag br; gr det du. O Herre, dda du mitt ktt, befordra du sjelf min helgelse!" Och nu har Herren bewisat dig den nden och hrt din bn; nu har Han brjat dda ditt ktt och har icke funnit bttre medel dertill n just detta lidande. Will du d wara missnjd? O nej! bed Gud om en undergifwen och stilla ande, att du i din gamla menniskas hrdaste ddskamp kan bedja: "Fader, icke som jag will, utan som du will!" Det r blott derp det beror, att man kan gifwa sig gifwa sig i dden, taga afsked frn detta lifwet, frn all tanke p en jordisk sllhet, och wnda sin sjl emot ewigheten. Denna bnen skall man lra i Getsemane. D marternas och ddens fasor afpressa det fromma hjertat Jesus den bnen: "r det mjligt, s gnge denna kalken ifrn mig", tillgger Han likwl: "Dock icke som jag will, utan som du will." Detta war segren. Sedan sade Han med lttad ande: "Skall jag icke dricka den kalk, som min Fader har gifwit mig?" Nr man blott gifwit sig i dden, lindras lidandet.
"Men", sger du, "blott det wore min Fader, som tillsndt mig mitt lidande; men jag ser den och den onda menniskan ssom orsak dertill." Swar: Detta har du deraf, att du icke tror blott en Gud. Detta r hedningen i ditt hjerta, som har flera gudar: frst Skaparen, sedan djefwulen, s en ond menniska o. s. w. Om du i dess stlle trodde, hwad Skriften lr, att det r blott en Gud, som regerar fwer alla andra makter i himmelen, p jorden och i helwetet; att djefwulen icke kan rra Job, utan att han ftt lof dertill; att werlden icke kan rra "ett hr p wrt hufwud, den himmelske Fadren frutan"; s skulle du se, att fwen det, som onda menniskor gra dig, r af den wise Fadren till arten och graden bestmdt, s skulle du icke se p ktt, utan se blott Gud uti allting. Skriften lr, att det r Herren, som tillsnder oss lidandet, fwen d det tillfogas oss af onda menniskor. Sdan blick hade David, d den onda menniskan Simei bannade honom. "Lt honom banna (sade han), ty Herren har bjudit honom banna David. Ho kan d sga: Hwi gr du s?" Det war ock onda menniskor, som marterade Christus, dock sade Han, att "Fadren hade gifwit Honom den kalken". Och tnk, nr Herren Christus sger: "Ett hr af edert hufwud faller icke till jorden, eder Fader frutan." Hwad kan d ske oss utan Guds wilja? Hwad kan wara mindre wigtigt n ett hr? Frskrckliga otro, nr wi icke betnka fdana ord af Christi egen mun! Han har ju hrmed uttryckt, att wr himmelske Fader har omsorg om wra allraminsta angelgenheter; att icke det minsta kan hnda oss, Honom frutan. Skulle wi icke d med glad undergifwenhet anbefalla Honom allting och blott sga: "Icke som jag will, utan som du will." Frukta icke! Herren leder Dina steg, och Jesus beder Hos sin Fader fr din sjl. Om du ocks stundom tycker, Att fr hrdt dig korset trycker, Tnk! en gng skall allt bli wl. Derfr blif i Herrens fruktan Och frakta ej hans tuktan. Bida n en liten tid, Tills det Honom kan behaga Att frn kmpaplatsen taga Hem din sjl till ewig frid. Den 2 November. Salig r den man, som tligt lider frestelse. Jac. 1:12. Detta r wigtigt att mrka. Wi wilja derfre ngot bttre betrakta denna sak. Mnga fromma ndebarn plga alldeles flla modet blott fr sjelfwa frestelsen, och det isynnerhet genom fljande tanke. De sga: "Om jag ock hade fallit i synd, skulle jag icke frtwifla om nd; men jag knner hos mig ngot nnu mycket swrare: jag knner nemligen krlek till synden detta r ju alldeles frskrckligt!" Derp swaras: lskar du, r du njd med denna krlek till synden? "Njd med den! Huru kan jag det wara? Det r twrtom det afskywrdaste jag wet med mig." Nu, detta jag, som afskyr, som hatar denna krlek till synden, det r ditt rtta jag, det r den nya menniskan; d kallas det icke i Skriften att lska synden, utan det som du s kallar, det heter i Skriften: "kttet med dess lustar och begrelser." Det r sledes kttets krlek till synden, som du knner. Och huru skulle wi kunna frnimma en frestelse, om wi icke knde kttets lustar och begrelser? Det r sledes en frestelse, du knner. Se d allenast till, att du icke gifwer din frestelse bifall, s att du begynner gilla, hylla och flja densamma, utan med trons bn str kttet och djefwulen emot
och emellertid, huru helst det gr dig, blir wid ndestolen och den ofrskyllda nden i Christus, s har du dock alltid i Honom det ewiga lifwet, det m fr frigt se ut, huru illa och besynnerligt det kan ja, om du ock skulle tidtals se dig alldeles fwerwldigad af det onda, s att, ssom Luther sger, "djefwulen springer fwer dig med ftterna och trampar dig p halsen", eller han synes alldeles fritt regera fwer dig, och all kraft, all den Helige Andes nd synes wara alldeles frswunnen. O, att hr nnu blifwa stilla och midt i det swarta mrkret frbida Herren, det r "wisdom nr de fullkomliga", det r en stor wisdom, en underbar nd; ty hwad Herren i sdana mrka sllningstider gr med sitt barn, det r en alltfr djup hemlighet. Den som d will flja knslan och utseendet, den mste frtwifla. Det r just ett af ndamlen med dessa djupgende och ruinerande frestelser, att wi skola frlora all bitrst af ngon egen fromhet och starkhet; derfre mste det g s till det yttersta och blifwa s kolswart fr sjlen, att det icke finns det ringaste till trst, som hon kan se eller frnimma hos sig sjelf, utan blott Herrens gudomliga wsende. Hans egen gudomliga trohet och makt skall wara allt, hwad som terstr att hoppas upp. fwen om sdana frestelser glla Jacobs ord: "Hll det fr all gldje, nr I fallen i mngahanda frestelser, (mrk: mngahanda!) och weten, att eder tros beprfwelse gr tlamod;" och ter: "Salig r den man, som tligt lider frestelse; ty d han r beprfwad, skall han f lifwets krona" etc. Att apostelen hr talar om syndafrestelser, se wi tydligt, af hwad han genast tillgger: "Ingen sge, d han warder frestad, att han warder frestad af Gud; ty Gud frestas icke af ondt, Han frestar ock ingen; men hwar och en warder frestad, d han warder dragen och lockad af sin egen begrelse." Men mrk orden: "tligt lider frestelse;" det will sga att icke upptrttna och gifwa sig fr frestelsen till att flja henne, icke heller frtwifla och fwergifwa ndestolen, utan nnu stdse fortfara att med stark tro och lidande bedja: "Inled oss icke i frestelse." S lr oss fwen Petrus att gra wid djefwulens frestelser: "Stn honom emot, stadiga i tron." Mrk: "stadiga i tron!" D man icke mer tror Guds nd, samt hans wilja och makt att hjelpa, d upphr man att bedja och bida efter Herren, d gifwer man sig t fienden. Men skall jag ter bida efter Herren, mste jag bereda mig p att bida lnge och "tligt" det frefaller tminstone oss ssom alldeles ondligt och ohjelpligt, s att wi ro frdiga att sga: "Det r frloradt, det r icke wrdt lngre wnta ngon hjelp, jag knner och ser ju bestmdt, att jag r lemnad t satan." Och kan man stanna wid det beslutet, d upphr bnen, ssom nyss r sagdt. Dertill bidrager ock wr naturliga lttja, att wi frtrttas wid att bedja, d wi icke straxt warda hrda, eller "frargas p Christus", d Han icke frer oss p det stt, som wi tnkt. Men Gud sjelf skulle ju blifwa ljugare, om Han lte oss komma p skam i wr tro och bn p hans lften. Sedan Gud genom allt sitt ord sagt oss: "kalla mig i nden, s will jag hjelpa dig, och du skall prisa mig", mste hans ra och sanning blifwa till intet, om Han icke gr efter dessa sina ord. Wakna derfre och inprgla djupt i ditt hjerta, att det r alldeles omjligt, att den sjl, som s frskt sina egna krafter, att hon lrt misstrsta p dessa och endast ropar till Herren det r alldeles omjligt, att en sdan skulle komma p skam, huru frtwifladt illa det n m se ut. Ty hr r Herrens eget hela gudomliga wsende, hans hela gudomliga trohet, sanning och makt i borgen fr min rddning. Ej frtwifla du behfwer, Ej du br dig gifwa fwer, Ty du r i sker hand! Jesus dig skall wl bewara Och dig frlsa ur all fara Hem till lifwets slla land.
Ingen n Han fwergifwit, Som hos Honom stilla blifwit, Fastn usel, arm och swag; Om det barn, hwars hjerta grter I hans skte, Han sig lter Troget wrda natt och dag. Den 3 November. Waren fasta, owikliga och rika uti Herrens werk alltid. 1 Cor. 15: 58. Du, som detta lser, du r kanske lycklig att hafwa blifwit utwald af werlden" till en Jesu efterfljare lycklig att nu st i en innerlig frening med din Frlsare: O, hll, det du har, att ingen tager din krona! Djefwulen har swurit oss dden och gr omkring, n ssom ett rytande lejon, n ssom en ljusets ngel. Mnga, som "begynt i Anden, lykta i kttet", n genom werlden och lustarna, som p nytt tertaga dem de trttnade wid striden och kttets ddande och gfwo sig p nytt i syndens tjenst n genom att fr ngon mktig och ihrdig frestelse drunkna i misstrstan; n genom nya lrors tjusande makt, hwarigenom de frdes ut frn enfaldigheten i Christus och i sjelfwa lifwet borttorkade "d jag icke satt och stillade min sjl", sger David, "s wardt min sjl afwand, ssom en warder afwand frn sin moder" n genom hgmodsinbillningar, som ro all inneboende nds dd. Somliga affallna igenknnas ltt, d de rentaf terg till werlden och synden och icke mer umgs med Guds ord; andra ter behlla ett sken af gudaktighet, men det r ingen ande uti dem, intet lif, intet behof af nden och evangelium, utan blott "formen af det, som r wetande och rtt i lagen". "Och hade det warit dem bttre, att de aldrig frsttt salighetens wg ... och r det yttersta wordet dem wrre n det frsta." O bed, att Gud ndigt frskonar dig fr en s olycklig ndalykt! Och knn wigten af apostelens frmaning: Waren fasta och owikliga. War fast i tron, hll dagligen wnskap med din Frlsare; lt ingenting wara dig s angelget som att fr hwar dag wara frwissad om din Guds wnskap, att stdse och alltid warda funnen i Christus. War fast i krleken och gudaktighetens fning, att du icke lter trtta dig, hwarken af menniskors ondska och otacksamhet, eller af ditt eget onda, s att du blir slapp och efterlten, nr kampen blir mycket hrd och lngwarig. Hll ut nnu en liten tid med kttets ddande; nu gller det; nu pgr striden fr kronan. "War trofast", sger Herren, "war trofast intill dden, s skall jag gifwa dig lifwets krona." War fast i hoppet och i tlamodet under ett bittert kors och lidande. Hll ut, nu gller det! det r blott en liten ond stund till grande. Affalla kan man ltt, men uthrda och intaga himmelens borg, det fordrar en kamp. Fasta och owikliga, sger apostelen. War "owiklig" frn det gamla ordet! Lt dig icke omfras af mngahanda lrdomswder, ssom de weka rr, hwilka drifwas hit och dit af winden. Wi lefwa i en tid, d alla mjliga nyheter i det andliga utbjudas; den ena uppkommer med ett, en annan med ngot annat. Och menniskonaturen r sdan, att det gamla r snart osmakligt och af intet wrde, och det nya lifwar. Wakta dig att flja denna naturens art. Och war icke nog inbilsk att tro, att ingen kan frwilla dig, att du skall sjelf alltid mrka, hwad som r rtt eller ortt. War icke heller s otacksam mot den gudomlige Anden och sanningen, som har fdt dig p nytt, att du skulle anse nnu en annan lra kunna wara bttre eller att ngot nytt behfwes fr den, som redan "r i Christus". Apostelen sger: I ren i Honom fullkomna; och nu will du fullkomna det ndestndet med ngon
ny egen gerning! Huru will du d swara din Frlsare, nr Han frgar: War du icke redan i mig salig? Wi skola icke wara barn och lta oss bewekas och omfras af allehanda lrdomswder. Nej, ssom I hafwen annammat Herren Jesus Christus, s wandren i Honom och waren rotade och uppbyggda i Honom och waren fasta i tron, ssom I ren lrda, och waren i henne rikligen tacksamma. Waren rika uti Herrens werk alltid. War mer och mer flitig uti Herrens tjenst den lilla tid, som terstr att lefwa i kttet, att du icke, i andlig lttja, "lefwer dig sjelf, utan Honom, som fr oss r dd och uppstnden". Uti allt, hwarmed du kan befordra Herrens ra eller hans dyrkptas wlfrd, m du flitigt och rikligen bewisa din tjenst och icke trttna och aftaga i det goda, utan twrtom blifwa mer och mer flitig deri. Somliga brja s lofwande, att med glad och willig hg tjena Gud och brderna; men efter ngra r ro de slappa och kallsinniga, der r ingen drifwande hg och kraft mer. Detta r en bedrflig utgng af en s wacker brjan. Ltom oss waka! Ltom oss wl akta oss, att icke naturen bedrager oss! "Nr wi gra godt, lt oss icke ledas derwid; ty wi skola ock i sin tid uppskra utan terwndo." "Den som sr i sitt ktt, han skall af kttet uppskra frgnglighet; men den som sr i Anden, han skall uppskra af Anden ewinnerligt lif." O, ditt arbete i Herren r icke ffngt. Wakna upp, besinna dig! Det kommer nnu allt det, som skall komma. Wi hafwa icke efterfljt ngra kloka fabler. Det kommer nnu, nemligen "pris och ra och ofrgngligt wsende dem, som med tlamod uti goda gerningar fara efter ewigt lif". O du, som satt din hand till plogen, G glad framt med helig id! Blif fast, owiklig, rik och trogen I Herrens werk den lilla tid, Han tckes dig nnu frlna! Snart snka qwllens skuggor sig O, det r nd f Honom tjena, Som frst har lskat, tjenat dig. Den 4 November. Den som gr synd, han r af djefwulen. 1 Joh. 3: 8.
Mrk hr skilnaden emellan att hafwa synd eller gra synd. Wi lsa uti 1 Joh. 1: "Sga wi, att wi hafwa icke synd, d bedraga wi oss sjelfwa." Och i samma epistel: "Den som gr synd, han r af djefwulen. Den, som r fdd af Gud, gr icke synd." Men att hafwa synd betyder, att synden bor och rr sig i en christens ktt, att han fwen kan i striden fwerrumplas af henne och falla, men med smrta, med strid att han sledes har synden ssom ett lidande, ja det swraste lidande, det han gerna wore qwitt; d deremot gra synd betyder att hafwa henne som ett groml, till sin wana, icke tnka aflgga henne, utan hellre frswara och hylla henne ehuru skrymtaren likwl kan med orden ogilla henne, men dock i gerning fortfara och hylla henne. Mnga menniskor kunna msterligen klaga och tala p synden, men fretaga aldrig dess werkliga aflggande, utan hafwa en hemlig lust att f behlla henne, eller ock besluta de aflgga henne, men icke nnu; eller ock aflgga de mnga synder fr att f behlla blott en eller annan, som r krast, och hwilken de derfre ofta ska med goda frklaringar frswara eller dlja. Den redliga sjlen sker i ordet efter rd och hjelp att blifwa sin synd qwitt; den andra sker i ordet efter ngot, som kan urskta hans synd. Se der skilnaden emellan att hafwa synd och gra synd, mellan en redlig och en falsk ande.
Hit hrer fwen att mrka en tskilnad p sjelfwa synderna. De ro nemligen af twfaldigt slag: det ena bestr af sdana, som kunna helt utdrifwas eller aflggas, ssom swordom, Guds namns missbruk, sabbatsohelgande, dryckenskap, werldsliga och fr christna owrdiga njen, fr frigt herrskande utbrottsynder i allmnhet, ssom hor, tjufweri, lgn, ofrsonlighet m. fl., hwilka aldrig kunna st tillsammans med sann tro och godt samwete; utan om en christen faller i ngon sdan synd, ssom de heligas exempel wl wisa, att det r mjligt, falla ock med detsamma hans tro och frid, hwilka d endast med bttring och syndernas frltelse upprttas. I afseende p dessa synder kan deremot skrymtaren fortfara i en eller annan, dlja eller urskta den och lta den wara sin wana. Detta r att "gra synd"; och den som s gr synd, han r af djefwulen. Detta r att "lefwa efter kttet". Men om I lefwen efter kttet, skolen I d. Det r om sdana synder, apostelen sger: "De, som sdana gra, skola icke rfwa Guds rike." Det andra slaget af synder ro de, som ligga i sjelfwa kttet ssom frn och rtter till allt ondt och hwilka aldrig kunna helt utrotas, s lnge wi wandra i prfwotiden; ty nr dessa ro helt utplnade, d behfwa wi icke mer waka och strida hwilket icke intrffar frrn i grafwen. Synder af detta slag ro t. ex. bristande krlek mot Gud, feghet i beknnelsen, trghet till bnen och ordet, missnje och olust i kallelsen, otlighet, wrede, orena tankar och begrelser, girighet, otro, sorg o. s. w. I afseende p dessa framstr skilnaden emellan att hafwa synd och gra synd, skilnaden mellan en redlig sjl och en skrymtare, deruti, att den sednare, d han lrt, att ingen r ren, att wi alla ro swaga och syndare, ger sig dermed till freds och will d icke mda sig med ngon waksamhet och strid mot dessa synder, hwilka han likwl aldrig blir fri, och ger derfre synden fritt lopp. Ja det hnder ock, att han will, att dessa icke ens skola kallas synder, utan att han helt fwerser med dem, som wore de ett intet ssom wore t. ex. kallsinnighet mot Gud, olust till ordet och bnen icke swra synder! Den redliga sjlen deremot r i bestndig strid i lidande af dessa synder, i suckan och missnje med sig sjelf, i bn och waksamhet emot det onda. "De, som tillhra Christus, korsfsta sitt ktt samt med lustar och begrelser." D kan wl det "korsfstade" kttet nnu lefwa och wrida sig p korset, med missnje och raseri att komma lst, men emellertid sitter det der och fr icke sin nskade frihet. De ter, hwilka icke korsfsta sitt ktt, ro enligt detta sprk de, som icke tillhra Christus. Men ssom anden r willig och redlig uti det ondas undflyende, s r den det ock uti det godas efterstrvande och skiljer sig deruti ter frn den falska anden. Det r ett slags fromma menniskor, som uti sin gudaktighet, sin bn, tro, krlek och goda gerningar hafwa liksom ett wisst mtt; och nr de fullgra detta, strfwa de icke lngre, bekymra sig icke om ngon tillwxt i nden, utan anse allt nog, om de blott kunna bibehlla sig p den punkt de uppntt. Detta r en inwrtes dd och obotfrdig ande. Den redliga anden ter strfwar alltid efter att tillwxa i det goda, t. ex. i mer dmjukhet, mer tro och krlek, mer angelgenhet och mer kraft att wandra Gud till behag. Det r wissa goda gerningar och trosfrukter, som fr en falsk christen ro fr swra att werkstlla; d frrder sig hans andes falskhet deruti, att han wl stundom kan gilla och bermma dem och wackert tala om dem, men blir aldrig sjelf frdig att brja stta dem i werket. O Jesu, utransaka, beprfwa, wrna mig, Jag r i stndig fara, ack, hll mig hrdt wid dig! Se fienden r listig och mktig, Herre kr, Mitt eget onda hjerta ock hgst bedrgligt r.
Led du mig sjelf i sanningen och ljuset. Den 5 November. Om hans barn fwergifwa min lag ... s will jag hemska deras synd med ris ... Men min nd will jag icke wnda irn Honom. Ps. 89: 3134. Hwad betyder detta? Hr r ngot besynnerligt! Hr talas om, nr barnen synda och derfre hemskas med ris och plgor, att nden nd icke skall tagas ifrn Honom! Hwilken "Honom"? Det skall man se af sammanhanget. Nrmaste orden fre dessa ro: "Jag will behlla Honom ("frste Sonen") min nd ewinnerligen, och mitt frbund skall Honom fast blifwa. Jag skall gifwa Honom en ewig sd och uppehlla hans stol, s lnge himmelen warar." Derp fljer: "Men om hans barn fwergifwa min lag." Men huru kan den nd, som war Sonen lofwad, sttas i frga, nr hans barn syndade? Swar: Jo, ty det war en nd fwer barnen, men den war ptingad af Sonen; det war en nd fwer barnen, men frbundet eller kontraktet om denna nd war uppgjordt med Sonen, "frste Sonen". Han r wr herre och lftesman, wr medlare och frswarare nr Fadren; Han har 1agt sig ut fr oss, Han har betalat skulderna och tillfredsstllt rttfrdigheten, derfre skall nden fr hans skull wara orygglig, fwen nr barnen synda. Men mrk, det str: Hans barn d. . de som tillfallit Honom, de som tro p Honom och genom tron "ro omkring Honom", med tron hnga wid Honom ssom barnet wid sin moder, fr att i hans rttfrdighet hafwa sitt skydd, sin trst och sin rttfrdighet; desamma hafwa fwen barnahjertan till Honom, wilja icke g bort ifrn Honom, ngra sina synder infr Honom och wille gerna, att de wore ogjorda. Dessa ro hans barn. Men fwen dessa kunna under tiden s grufligen falla och frsynda sig, som hr str, att de fwergifwa hans lag (fr tillfllet) "och icke hlla hans bud". Hwad gr Han d? Jo, sger Han, d will jag hemska deras synd med ris och deras missgerningar med plgor, men icke frntaga dem nden; ty det wore att wnda sin nd ifrn Honom, som kpt och ptingat densamma, ssom Luther sger: "Nr Gud synes mig wred, ssom wille Han frkasta mig, s will jag swara: Helige Fader, innan du kan frkasta mig, mste du frst frkasta din lsklige Son, Jesus Christus; ty Han r min borgen, min lftesman, ja min lsen. Gillar du Honom, s mste ock jag wara fri och behllen." Tillmpning: Du som wl kommit till Jesus, brjat tro p Honom och gerna wille wara hans rttsinniga barn, men nu under tiden r s syndig eller faller och frgr dig s swrligen, att du tycker det Gud ndwndigt mste fwergifwa dig i ett wrngt sinne, minns d detta, att hwad Han will gra dig fr dina synder r: hemska dem med ris och plgor, frst inwrtes i samwetet, s lnge det r nog till din tuktan, och sedan fwen utwrtes med bedrfwelse i mngahanda frskelse, hwar s behfwes. Han will hemska dina synder med ris och plgor, men sin nd will Han icke rygga, ty om nden har Han att handla med Sonen om nden talar Han icke med dig, utan med Honom, som frwrfwat den och som r din medlare, frswarare och borgesman, nden str p en annan grund n din fromhet och kan derfre icke ryggas genom dina synder; ja, d wore det icke heller nd. Och nr du erfar sanningen af hans hotelse, nemligen ris och plgor, fruktan och ngest, s br du likawisst tro sanningen af hans lfte, nemligen en ewig nd. Du skall icke, d du syndat, och Han derp hemsker dig med ris och plgor, missfrst Honom och mena, att Han r wred p dig! Han har ju sagt dig det frut, att Han skall hemska din synd med ris och dina missgerningar med plgor, utan att wara wred p dig. Detta br du d weta, ssom en mellan Honom
och dig aftalad sak, nemligen att bde synder och plgor skola infinna sig, men att nden derunder skall ewinnerligen blifwa fast. Derfre, nr du r syndig och plgad, genomtrng det swarta molnet och sg nnu med frtrstan: Fromme Gud, stll dig nnu wredare, risa mig nnu wrre och lngwarigare, jag will aldrig missfrst dig, du har frutsagt detta, att du skulle hemska synden med ris och plgor, men icke rygga nden. Och d will jag gerna lida. Si, detta wore en wacker, christlig tro och erfarenhet. Men deremot, den som icke erfar denna faderliga aga p synden, dessa inre ris och plgor, rddhga och fruktan, utan lefwer hela dagar och weckor utan beswr och lidande af ngon synd, eller ock kan lefwa sker och fri i en och annan medweten kttslighet, han r wisserligen okta och icke barn, han r en dd skrymtare, en fwitsk jungfru, med en torr och ltt lampa. Hr talas sledes om barnen, hwilka ofta hafwa swrt fr att tro, hafwa swaga, skrpliga, fruktande hjertan, men i Christus ska sitt skydd, sin rttfrdighet, p det att sdana skola weta, att de under all sin skrplighet hafwa nd, s lnge deras medlare har nd, s lnge deras lsen r gillad, en bestndig, en ewig nd. Hwarfr sucka, hwarfr klaga, Om ej allt r dig i lag? Nd, frltelse och aga Hfwes barnen hwarje dag. War blott stilla Under Herrens krleksslag. Agan r ju ock bewiset, Att du r en kta son. O, s fly d ej fr riset, Lp ej undan derifrn, Se din Fader Om din wlfrd helt r mn. Ja s m wr Fader rda, Han, som hitintills oss ledt! Nd och aga ro bda Samma sak, som wi nu sett. Nd och aga ro fr Guds barn blott ett. Den 6 November. Hwad r en menniska, att hon skulle wara ren; och att han skulle wara rttfrdig, som r fdd af qwinna? Job 15: 14. Syndens knnedom beror deraf, huru mycket Gud betyder fr menniskan. Har hon en werklig, sannfrdig och helig Gud inp sig, d kan hon frtras, ssom alla heligas exempel wisar. Eller finns det en enda s helig och allwarlig christen, som blott en enda timme fullgr, hwad det strsta och yppersta budet fordrar? Wi frga dem, som ro mest allwarliga och hafwa mest af Guds Ande och kraft. Men hwad r all fromhet, om du icke hller det strsta och yppersta budet? Det budet fordrar, att du skall lska Herren din Gud af allt ditt hjerta, af all din sjl, af alla dina krafter och af all din hg; derjemte, att du skall s helt och hllet frtrsta p Honom allena och Honom allena frukta, som hans gudomliga trofasthet och makt frtjena. r det icke sannt, att om du s lskar Gud af allt ditt hjerta och frtrstar p Honom allena, s att Gud allena r det enda fremlet fr din krlek, din frtrstan och fruktan, mste din sjl wara uti ett e wigt lugn, i det orubbliga tnjutandet af detta enda goda, som du begr, den
ofrgnglige Guden? D mste du tro, att icke ett hr faller af ditt hufwud den himmelske Fadrens wilja frutan; att icke det minsta kan hnda dig, icke ett ord, icke en blick sra dig, utan din Faders wilja. Nr du d ingenting annat lskar n Honom och hans wlbehag, mste ju flja, att du r alla stunder lika lugn och lycklig, hwadhelst som kan wederfaras dig, blott derfre att du wet, att allt kommer ifrn din Gud, och du lskar ingenting annat n hans wlbehag. Hwar r den heliga menniska, som hller detta bud? Wi wilja nu tala med en sdan. r du lika lugn och lycklig, om ngon berfwar dig det kraste du har p jorden? lika lugn och lycklig, om ngon tager ifrn dig all din egendom, och du frsttes i fattigdom och brist? lika lugn och lycklig, om ngon berfwar dig ditt goda namn och rykte, om du blir rels, fraktad och afskydd af alla menniskor fr hela din terstende lefnad? lika lugn och lycklig, om en swr sjukdom, ja, en mrdare frkortar ditt lif? Om det r sannt, att du lskar Gud af allt ditt hjerta, af all din hg, af alla de krafter, som ro i dig, och derjemte tror p Honom allena, att ingenting hnder dig utan hans wilja, d mste du ndwndigt wara lika lugn och lycklig wid alla dessa hndelser. Men kanske det r s lngt derifrn, att du twrtom blir oroad fr en ganska ringa frlust? att om du blott sprjer, huru man talat illa om dig eller blottat ngon din swaghet, detta str ditt lugn fr hela timmar och dagar? Ja, kanske blott en fraktlig blick oroar dig? Huru lskar du d ensamt Gud och hans wlbehag? Ja, knner du, att du riktigt warmt lskar din Gud, s att dina tankar bestndigt ro hos Honom? Kanske du twrtom mycket lifligare lskar och tnker p ngon menniska? Men widare: r det icke sannt, att wi, som ro igenlsta med Guds Sons blod frn alla wra synder, frn dden och djefwulens wld, skulle icke hafwa ngot hgre ml fr wrt lif n att frherrliga Honom, som r fr oss dd och uppstnden? r nu werkligen detta i alla stunder din strfwan? r det icke sannt, att om du lskar Gud af allt ditt hjerta, skulle du aldrig med ngonting s trifwas som med din Gud, i bner och frtroliga samtal? Har du det werkligen s, att du bestndigt will umgs med Honom i bnen? Kanske r det s lngt derifrn, att du hellre frrttar tskilliga hussysslor n umgs med Gud i bnen? Ack, huru r det d med ditt frhllande till det frsta och yppersta budet? Sedan skulle du ock lska din nsta ssom dig sjelf. Tnk alltid allwarligt p de strsta buden af Herren din Gud. Hwad r all fromhet, om wi icke frst hlla de wigtigare buden. r det werkligt sanning, att du har lika mycken omsorg om din nstas bsta som om ditt eget? Betnk, att med din nsta menas icke blott en och annan wn, utan alla menniskor, wnner och ownner. r du lika mn om hwarje menniskas winning som om din egen? lika mtlig fr ett frklenande ord om din nsta, som nr du hr, att man talar illa om dig? Widare: du tror, att hwar och en, som dr oomwnd, blir ewigt frdmd. Om du lskar din nsta ssom dig sjelf, mste du med samma flit och ifwer nitlska fr hwarje menniskas omwndelse, som om det gllde din egen salighet eller frdmelse. Du bemdar dig fr ngra f, men kanske du dagligen ser mnga oomwnda, fr hwilkas wckande du icke gr dig den minsta mda. Huru r det d med din krlek till nstan? Och huru ser det ut med alla de friga budens efterlefnad? r det icke sannt, att fr en ganska liten anledning rra sig i ditt hjerta mnga oheliga saker, som Herren Gud hatar och frdmer, antingen wrede, afund, hat, eller hgfrd och egenkrlek, eller orena lustar, eller begr till andras egendom m. m. Och wi tala likwl nnu om de christtrogna, som ro wakande och knna sin synd. Det finns intet folk, som s mycket jmra sig fr synden som de heliga. Mste icke de heliga bedja. "G icke till doms med oss! Fr dig r ingen lefwande rttfrdig." S wittnar
Skriften: "Si, ibland hans heliga r ingen ostrafflig." "Hwad r en menniska, att hon skulle wara ren; och att han skulle wara rttfrdig, som r fdd af en qwinna! Himlarna ro icke rena fr Honom. Huru mycket mindre menniskan, som r stygg och ond, som dricker orttfrdigheten ssom watten." Jag behfwer dig, o Jesu, ty jag har blott synd i mig, Hjertat r s mrkt och de, r s kallt och ddt i sig, I ditt dyra blod allena kan det blifwa rent och godt! I den kllan will jag bada, i den enda kllan blott. Den 7 November. Christus r lagens nde till rttfrdighet fr hwar och en, som tror. Rom 10: 4. Hwilken outsglig trst ligger icke hri fr alla fattiga syndare! Du will omwnda dig till Herren och f frbttra ditt hjerta och ditt lefwerne, att du skall blifwa efter lagen rttfrdig och d winna Guds nd. Detta r willfarelse. Dels skall du aldrig i tiden blifwa i dig sjelf rttfrdig infr lagen, dels war det just, "det lagen icke kunde stadkomma", som Christus fr oss fullgjort. Du wet icke, att det nu r slut med lagens salighetswg. Hr och betnk, att Christus r lagens nde till rttfrdighet fr hwar och en, som tror. Christus, Guds ewige Son, wr Frlsare, har fr oss warit under lagen, fr oss uppfyllt alla dess bud: lskat Gud fwer allting och sin nsta som sig sjelf, samt slutligen fr oss lidit lagens frbannelse. Allt detta gjorde han ju sannerligen icke t sig sjelf, ty Han behfde det icke, utan t oss "till rttfrdighet fr hwar och en, som tror". Detta skola wi aldrig glmma. Ja, du har kanske ngon gng brjat tro p Honom, men ter funnit dig s brottslig och dmd af lagen, att du misstrstar, emedan lagen ocks r Guds ord och den fordrar mycket, som du icke kommer ut med: du skulle t. ex. tminstone nu lska Gud af allt ditt hjerta, du skulle wara rtt gudfruktig och alla stunder hafwa Herren fr gonen, du skulle wara warm och trgen i bnen, wara rtt tacksam fr all Guds nd, wara rtt allwarlig i kttets ddande; men du finner mycket af motsatta ting hos dig, kallsinnighet, ogudaktigt, lttsinne, och d kan du icke tycka, att Gud skall wara dig ndig och se med wlbehag p dig. Detta r att ter ska din egen rttfrdighet, ska att i egen person kunna best infr lagen. Detta r willfarelse, Du skall aldrig i tiden kunna blifwa i dig sjelf rttfrdig infr lagen. Men Christus r lagens nde till rttfrdighet fr hwar och en, som tror. Du eger nu i Honom samma rttfrdighet och samma wlbehag fr Guds gon, som wore du sjelf alldeles fullkomlig efter lagen. Betnk och glm aldrig, att Christus r de troendes rttfrdighet, och att lagens salighetswg r slut. Det r endast ssom ett krt rttesnre fr lefwernet och en ndig tuktan fr kttet, lagen nnu r till fr de troende; men i salighetsfrgan, eller nr det gller wr rttfrdighet, wrt wlbehag infr Gud, d r det alldeles slut med honom. Ty det r redan afgjordt, att wi i oss sjelfwa alltid ro frdmda infr lagen, och wi hafwa redan wr fullkomliga rttfrdighet i Christus. Men o, r detta sanning, d borde ju wi wakna hrfwer, med stor frjd upplyfta wra hufwuden och ewinnerligen prisa en sdan nd och frihet. Ja, det r ock alldeles icke nog att endast frst detta, wi mste ock bestndigt fwa oss att i samwetet tillmpa det. Hrom skrifwer Luther: "Med dessa ord skulle en menniska kunna wrja sig och best emot djefwulens ingifwelse och anfktning, det ware sig af frr begngna eller nrwarande synder; s nemligen, att man skiljer wida frn hwartannat dessa tw, samwete och utwrtes lefwerne, tro och gerning. Sledes om lagen will trnga sig p mig och frskrcka mitt hjerta, s
r hg tid, att jag gifwer den kra lagen orlof, och om han det icke will, jag d dristeligen slr ifrn mig hans hot och sger: Jag will gerna gra och frmja goda gerningar, hwar jag kan, i sin tid, nr wi komma ibland menniskor; men hr, hwarest mitt samwete skall st infr Gud, will jag intet weta deraf; lt mig hr wara i fred och sg mig intet om mitt grande eller ltande; hr hrer jag hwarken Moses eller fariseerna, utan hr skall Christus ensam regera och wara mitt allt. Men huru? Om jag nnu alltid har synd hos mig, s r det ju icke rtt? Swar: Ja, det r sannt, jag r ju en syndare och gr ortt; men derfore m jag icke frtwifla eller fara till helwetet eller fly fr lagen. Ty jag har nnu en rtt och en gerning utfwer Moses, hwarigenom jag fattar Honom, som har fattat mig, och hller mig wid Honom, som har i dopet undftt mig och lagt mig i sitt skte, samt genom evangelium frsatt mig i delaktighet af alla sina egodelar och bjuder mig att tro p sig. "Detta r endast de christnas konst och lrdom och hrer endast dit, der Christus allena br regera, och samwetet har att handla med Gud. Det predikas icke fr grofwa, frcka och lsaktiga menniskor." Ty mrk slutligen, att hr ter str: "Hwar och en som tror." Det r endast fr den, som tror, Christus r till rttfrdighet. Du tnker: Saken r fwermttan trstlig; men huru skall jag ock weta, att allt detta tillhr mig? Swar: Hr str uttryckligt: Hwar och en som tror. r du en sdan, som lefwer antingen i sorgls ffnglighet, eller under lagisk trldom, och nnu kan berga dig Christus frutan, s hrer wisst denna nd icke dig till; men har det kommit derhn med dig, att du icke mer kan finna ro i allt, hwad du sjelf gr, utan med all din stora uselhet hnger wid Christus, hungrar och trstar efter Christus, har din enda trst i Christus och ordet om Honom, s r du wisserligen en troende. Och d gller allt detta fwen om dig, nemligen att det nu r slut med lagens domsrtt fwer dig; Gud skall aldrig mer dma dig efter lagen, s sannt Christus r lagens nde till rttfrdighet fr hwar och en, som tror. Prisadt ware hans namn ewinnerligen! O,hwilken skatt jag ftt, Jesus r min! Det r s tryggt, s godt, Jesus r min; Wl har jag daglig brist, Men brdan har jag mist, Ty den tog Jesus Christ, Och Han r min. Den 8 November. Hwar och en, som tror p Honom, skall icke komma p skam. Rom. 10: 11. Hr! Du skall icke blifwa bedragen i ditt hopp om salighet, du, som skt den hos Christus. Huru mrkt och twifwelaktigt det n ofta ser ut under wandringen, skall slutet alltid krna ditt hopp, nr du blott lefwat i tron p Honom. Detta r nu ganska snart fattadt med frstndet, men mtte Gud wcka oss att besinna det! Denna frga, om att icke "komma p skam", r en ewighetswigtig frga. Den br tjena somliga till wckelse, somliga till stor trst. Hoppet p den slutliga saligheten kan wara antingen sannt eller falskt. Wi skola betnka, att nstan alla menniskor hafwa ngot hopp fr ewigheten. Grunderna fr menniskornas sista frhoppning ro mngfaldiga. Utom den allmnna grunden, nemligen en blandning af Guds barmhertighet och egen frtjenst,
har ock hwarje otrogen wanligen ngot srskildt, hwarp han hoppas, som skall mildra hans skuld, eller rentaf innebra en frtjenst. Men m detta wara, hwadhelst ngonsin kan nmnas eller tnkas, s skall alltid deras hopp p den yttersta dagen komma p skam. Endast de, som i biblens mening "tro p Sonen", skola krnas med salighet i hans tillkommelse. Men nu r det just dessa, hwilka under prfwotiden s ofta anfktas med denna fruktan: "Blott jag icke nd, efter allt hwad jag trott p Herren Jesus, till slut kommer p skam." S mnga och swra ro de trognas prfningar, s mktigt deras inneboende frderf, s bekymrande deras brister och swagheter, s underlig och dold deras Herres nd, s olika och frbryllande hans regering och slutligen s grymma djefwulens gldande skott, att mngen trogen sjl har med oro tnkt: "Ho wet, om jag icke tror och tror s lnge, tilldess jag stannar i frdmelsen." Den ena har sin wrsta anfktelseklla i ngon mycket ihrdig frestelse, som han med all bn och andra ndens medel aldrig blir rtt fri, utan nnu alltid drages med; den andra ser sitt hela lif s fullt med synd, frsumlighet och otrohet, att han icke kan anse det mjligt, det Guds Ande bor hos honom; den tredje lider af en s bekymrande torrhet och kallsinnighet, en s stor brist p allwar, angelgenhet, syndasorg, bn m. m., att han fruktar, det han r en skrymtare, afsomnad, andligen dd. D blir frgan: Mnne blott det enda, att jag nnu tror p Jesus, hnger wid Honom, icke kan umbra Honom, skall betrygga mig mot all fara? Swar: D du genom tron blifwit en ny menniska, som nnu alltid hnger wid Christus, kan wl nnu mycket wara hos dig att bestraffa, beklaga och frbttra; med det enda, att du likwl lefwer i tron p Christus, r du dock ett ndebarn, intager du dock himmelen. Mste du ock nnu alltid knna en s mktig strid emellan kttet och Anden, som apostelen omtalar i Rom. 7: 1525, och du mste med honom utropa: "Jag arma menniska, ho skall lsa mig frn denna ddens kropp ?" s kan allt detta elnde dock icke bewisa, att tron r falsk, ej heller tillintetgra det ewiga ndefrbund, i hwilket du str endast genom tron p Christus, och genom hwilket allt elnde skall wara under frltelse. Det r dock "ingen frdmelse fr dem, som ro i Christus Jesus". Med det enda att ngon "har Sonen, har han lifwet". Ja, apostelen sger, att d ngon med hjertats tro bygger p den enda grunden, Christus, om han ock derp bygger s illa, att hans werk warder frbrndt, och han "lider skada", han mister sin ln fr sitt byggande, "warder han likwl sjelf salig dock ssom genom eld". Mrk! fr den enda omstndigheten, att han med hjertats tro byggde p den rtta grunden, mste han dock blifwa salig, fastn han byggt s illa, ja, fastn han t. o. med i lran byggt s illa. Mycket mer skall all den brist, som wi sjelfwa (ej blott efter den sanna lran, utan ock efter ett heligt sinne) ogilla, frdma, begrta, hos oss sjelfwa bestraffa, wara under en bestndig frltelse fr den Herrens Christi frtjenst och frswar, p hwilken wi tro. Sdant wittnar Skriften fwerallt. Sdant sger oss detta sprk: "Hwar och en, som tror p Honom, skall icke komma p skam." Wi hafwa endast genom Honom en ewig nd, ja ett nderike, hwilket skall wara wldigt fwer alla de brister, som nnu widlda och bekymra oss. Dertill r Christus gifwen, att Han skall wara en werklig frlsare och frswarare, och d icke fr ngra blott tnkta och inbillade, utan fr werkliga synder. Prisadt ware hans namn! "Hwar och en, som tror p Honom, skall icke komma p skam." I Jesu namn jag funnit frid Mot jordelifwets sorg och strid, Mot mina synder mnga. Jag skte wl frst andra std, Men fann blott sorg, blott qwal och nd, Ehwart jag mig n wnde.
I Jesu namn jag nnu ser, Hur nden fwerfldar mer n alla mina synder. Hur Herren Gud frbarmar sig, Hur innerligt Han lskar mig, Fast dden jag frtjenat. Den 9 November. Si, jag gr allting nytt. Uppb. 21:5. D allt det nya, hwilket Herren werkar uti oss genom evangelium, utgr det ptagliga bewiset p en werkligt skedd fdelse af Anden, p ett "nytt kreatur", en ny skapelse, r det ganska wigtigt att wl betrakta det. M wi derfre ngot nrmare beskda dessa nya ting, som hos hwarje pnyttfdd menniska wisa sig. De best icke blott i en ny andlig syn och hrsel, utan ock i ett nytt hjerta, nya tankar och nytt tal, nytt lefwerne och nytt frhllande till hela werlden. Frut sgo och hrde wi t. ex. Guds domar och tillsgelser alldeles s, som hade wi icke sett eller hrt dem; och detta fwen d, nr wi hllo ordet fr Guds eget ord. Wi sgo med gonen, hwad det sade oss, wi hrde det med ronen, men wi kunde icke frnimma det. Wi kunde se och hra det, som innebar wr dom till ewig dd, och kunde dock genast frgta det, kunde dock ta, dricka och sofwa derp. Och likwl hllo wi det fr Guds ord! Nu ter se och hra wi s, att det tager uti oss, att wi blifwa bde frskrckta och trstade, bde bedrfwade och glada, ja, att det gifwer riktningen t hela wrt lif. Frut kunde wi tnka fritt och efter eget tycke fwen i andliga ting; nu ter hafwa wi ett alltid afgrande rttesnre fr wra meningar derom, nemligen Guds ord. Frut kunde wi hysa ganska goda tankar om oss sjelfwa och hade trst och mod, fwen utan att nra oss med evangelii ord; nu ter blifwa wi alltid nedslagna, nr wi tnka p oss sjelfwa, och hafwa trst endast genom evangelium. Men icke blott syn, hrsel och tankar ro frndrade, utan ock sjelfwa hjertat, s att wi nu hafwa wr strsta lust och gldje i sdant, som frut war oss obehagligt och widrigt; hwaremot wi nu lida och beswras af sdant, som frut war wr hgsta lust och kraste underhllning. Men "dermed hjertat r fullt, deraf talar ock munnen". Frut kunde wi tala millioner ord om idel ffngliga ting, och detta med all lust och ltthet, men kunde p hela r icke tala en half timme om Frlsaren och allt hans himmelska goda wi woro andliga dumbar; nu ter r oss intet mne krare n att tala om Gud, hans ord och hans nd. Men s r ock wrt lefwerne frndradt. Frut lefde wi fritt efter wrt eget tycke och egna lustar, s lngt wr egen frdel och ra tillto; nu hafwa wi ftt bde en helig hg och en helig tuktan fwer allt wrt lefwerne. Kortligen, wi ro ssom i en ny werld, med nya sorger och nya frjder, med nya strfwanden och nya farhgor. Wi hafwa kommit i ett nytt frhllande till Gud, till oss sjelfwa och till alla menniskor: till Gud, ty d Han frut war oss en oknd Gud eller en fruktad domare, r Han nu wr kre Fader; till oss sjelfwa, ty d wi frut woro ense med wrt eget kttsliga hjerta, hafwa wi nu en bestndig strid med detsamma; till werlden, ty d wi frut stodo med henne i frtroligt frhllande, frukta wi henne nu som en fiende ssom ock ordet lrer, att hon r en af de tre hufwudfienderna, "djefwulen, werlden och wrt eget ktt". S r "det gamla frgnget, och allting r wordet nytt". Detta r ju dock fwermttan tnkwrdt och trstrikt. Tnk, nr wi kunna med gonen se sdana nya skapelser, ja, sjelfwa hjertats omskapelse, hwilken ingen menniskomakt i werlden kan stadkomma! Skulle wi icke wakna och prisa den store ndefulle Guden, som gr sdana under ibland oss! Och du, som nnu icke
erfarit denna andliga omskapelse, men ser den hos andra, skulle du icke brja att ana, det en sdan andlig omskapelse mste wara ndwndig till salighet fr hwarje menniska? Och allt detta nya fddes uti oss endast genom nden, genom evangelii lfte lagen kunde icke stadkomma det, ssom apostelen sger: "Han som nu gifwer eder Anden och gr sdana krafter ibland eder, gr Han det genom lagens gerningar, eller genom trons predikan?" Nej, endast genom lftet fddes detta nya uti oss, och det just d, nr wi frtwiflade p oss sjelfwa och allt eget grande. Derfre kallas wi med rtta "lftets barn". Och dessa allena ro Guds barn, sger apostelen. Detta r, hwad han fwerallt inprglar till bewis derp, att Gud r trofast i sina ord, fastn de otrogna frkastas; ty Guds lften glla allenast de sanna israeliter, och icke dem som endast "efter kttet ro Abrahams sd". "Och hwar ngon r i Christus, s r han ett nytt kreatur." S sger ock Johannes i frsta kapitlet af sitt evangelium om Guds barn: "Hwilka icke ro fdda af blod, icke heller af kttslig wilja, icke heller af ngon mans wilja, utan af Gud." Vlsignad min trofaste Herre och Gud, Som tagit mig arma af nd till sin brud, Som fdt mig p nytt till ett hopp utan like Och sknkt mig ett ewigt bestende rike. Den 10 November. D sade Adam: Qwinnan, som du har gifwit mig, gaf mig af trdet, s att jag t. 1 Mos. 3: 12. Hr trder Adams frderf och ondska rtt i dagen. Han har ftt en bestmd frga, om han icke syndat; han kan derfre icke undg att tala om sjelfwa saken; men hwad gr han? Han har icke ett ord af sann erknsla, utan sker endast att undskylla sig: "Qwinnan, som du har gifwit till mig, war orsaken, att jag t." Detta r det frsta, som utmrker de fallna menniskorna, att de icke wilja widknnas sin synd, utan wilja gra sig oskyldiga. Nr Herren genast wnde sig till qwinnan och frgade: "Hwi har du gjort det?" hade hon samma art som Adam, hon fr samma tal, nemligen att hon hade blifwit frledd af en annan hon sade: "Ormen beswek mig, s att jag t." Denna art r s utmrkande fr menniskans natur, att wi ock finna den hos spda barn, s snart de brjat tala. r ngot litet fel begnget genast ska de att skylla det frn sig p ngon annan. Denna odygd finnes hos dem, frr n de ngonsin lrt den utifrn, det r dem medfdt. Denna wr natur uppenbarar sig bestndigt i strre och mindre ting: frst infr menniskor, att ingen will taga skulden p sig, ingen will beknna sina oarter, utan fwerhlja eller frswara dem, fwen fastn man inwrtes knner sig skyldig; fr det andra infr Gud, att man aldrig will stanna fr hans domar och gifwa dem rtt fwer sig, utan alltid sker urskulda och urskta sig, hwilket r grunden till all skerhet, obotfrdighet och osalighet. Men blir menniskan d hrdare angripen och pressad af Guds lag, d stiger ondskan nnu hgre d blir hon ock bitter mot Gud sjelf, som skapat oss och gifwit oss sin lag. Detta r det andra, som wi finna i Adams swar. Han icke blott urskuldar sig sjelf, utan will ock skjuta skulden p sjelfwa Herren Gud, d han sger: "Qwinnan, som du har gifwit mig, gaf mig" etc. Hr mrkes tydligt, att han dermed will frekasta Gud, att Han gifwit honom qwinnan. Han hade eljest kunnat sga blott: qwinnan eller min hustru helst nu icke fanns ngon mer qwinna men han tillgger med flit: som du gifwit till mig. "Derfre", ssom Luther sger, "ro dessa ord fulla af owilja och wrede mot Gud, ssom wille han sga: Denna smuts har du sjelf kastat p mig. Hade icke du gifwit mig qwinnan, utan
gifwit henne en egen lustgrd, s att hon icke bott hos mig, skulle wl jag hafwa blifwit utan synd; men att jag nu har syndat, r din egen skuld, emedan du har gifwit mig qwinnan." Se nu, hwilken gruflig ondska, som intagit den nyss s rena och goda menniskan. D Adam hade bort lpa den barmhertige Fadren tillmtes, kasta sig ned fr hans ftter, med bittra trar beknna sin grufliga synd och bedja om frltelse, d brjar han frst med att gifwa falska och undwikande swar, brjar skylla p Guds rst och den af Gud skapade nakna kroppen, ssom orsaken till hans flykt. Sedan nr Herren rakt frgar honom, om han icke syndat, d brjar han med bestmda ord urskulda sig, ja, till och med frekasta Gud, att Han wore skulden till hans fall, emedan Han gifwit honom qwinnan. I stllet fr att sga: Jag har syndat, sger han hrmed: Du, Gud, har syndat, som gaf mig qwinnan. Hr se wi uti Adam, huru alla menniskor ro och gra, nr de syndat och frnimma lagens rst i samwetet, men nnu intet evangelium och ingen tro intagit och frndrat deras hjertan. Hade Gud genast ropat: Adam, du har frltelse. Jag wet, huru du syndat, men jag har frltit det, d skulle Adam med innerlig frdmjukelse hafwa ngrat och beknt och p det hgsta frbannat sin synd och sagt: Jag har syndat, jag har syndat! Barmhertige Fader, frlt mig! Men emedan hoppet om frltelse nnu icke fanns hos honom, utan endast Guds dom, fruktan och bfwan, war hans hjerta tillslutet, hrdt och bittert emot Gud. Och hr hjelper icke, att man ser, att allt detta r illa man kan dock icke annat, s lnge icke nden eller Guds frltelse uppwrmt och frdmjukat hjertat. Eva sg utan twifwel, huru illa Adams urskuldande lyckades, och hade bort deraf taga lrdom, s att hon hade gifwit Gud ran, beknt synden och i dmjukhet bedt om nd och frltelse. Men nej! hon gr straxt derefter p samma stt som Adam, hon r alls icke bttre. Liksom han hade skjutit skulden p qwinnan, skjuter hon skulden p ormen, hwilken ock war Guds kreatur. Som wille hon sga: Ormen, hwilken du, Gud, har skapat och ltit g omkring i paradiset, beswek mig. S anklaga de Skaparen och urskulda sig sjelfwa. S gr det nnu alltid: p otron fljer alla wra krafters och lemmars olydnad; p olydnad fljer urskuldande. Synden will icke wara synd, eller straffas sfom synd, utan will heta oskyldighet; och nr hon icke det fr, d straffar hon Gud fr lgn och blir s, ifrn en mensklig synd, helt och hllet en djefwulsk; och slunda fwergr otron till Guds hdande och olydnad till Skaparens anklagande. Och detta r d sista graden af synden, nemligen att hda Gud och tillrkna Honom synden, likasom den komme ifrn Honom. Sdant finna wi hr hos Adam och Eva. Hwart flyr jag fr Gud och hans heliga lag? Den drabbar mig nra och fjerran. Hur skall jag p domens frfrliga dag Wl kunna best infr Herran? Gud ware mig syndare ndig. O, Jesu, ditt blod, hwilket talar s mildt, Ditt blod, som frn korset flt neder, Gif, att det p mig ej m blifwa frspildt! P dig jag frtrstar och beder: Gud ware mig syndare ndig. Den 11 November. Efter wi hafwa densamma trons ande, som skrifwet r: Jag tror, derfre talar jag; s tro wi ock, derfre tala wi ock. 2 Cor. 4: 13. Hr sger kanske ngon: "Men det finns ju likwl s mnga fromma
christna, hwilka aldrig hafwa denna art att wilja tala om, det de tro, men bewisa sin tro med sina gerningar." Derp swaras endast: Hwar str det skrifwet? Hwar str det i Guds ord, att sdana ro christna, hwilka aldrig hafwa lust att tala om Christus? "Men de ro ju s fromma?" Jo, och dock: Hwar str det skrifwet, att de ro christna? Fromhet, en stilla, redlig och menniskownlig wandel, kan komma frn mnga kllor, utan att wara trons frukt. Hwar str det skrifwet, att de, som ftt en s stor skatt i hjertat, som Christus r, kunna tiga om Honom? Med Skriftens ord och exempel fr gonen kan endast s mycket medgifwas, att wissa spda och eljest swaga barn i nden kunna till en tid, eller wissa tider, wara andligen stumma; men aldrig war det Guds mening, att de skulle alltid s frblifwa. Till en tid kunde Joseph af Arimathia wara Jesu lrjunge "lnligen, af rdsla fr judarna"; det war ock en tid, d Nicodemus gick endast under nattens slja till Jesus; men p en annan tid framtrdde de bda med en ppen beknnelse. Det r helt annat, om wi af swaghet, fr menniskofruktan eller kttets trghet, stundom tiga om Herren; sdant kan nnu alltid hnda de trogna och str fwen alltid under frltelse, emedan de fr all synd och brist ska bde frltelse och ny kraft wid ndestolen. Men helt annat r det, om wr tro och andlighet r af sdan art, att den aldrig medfrt denna inre lust och drift att beknna Jesus. Hr mste Guds ord glla mer n alla menniskors tankar och tycken. Och nu lrer Guds ord uttryckligt, ssom wi redan sett, frst att det ligger i sjelfwa naturen, att wi gerna tala om det, som uppfyller hjertat; fr det andra att den sanna tron uppfyller hjertat med stora, himmelska skatter, samt med nit om Herrens ra och sjlars wl, och att allt sdant d mste wilja framtrda fwen i wrt tal. Widare lrer Guds ord, att de trogna i alla tider beknt Jesus, icke blott med gerningar, utan ocks med munnen "deraf talar munnen", sade Herren Christus. Och Skriften lrer, att de talat icke blott p uppfordran, utan af hjertats fullhet "dermed hjertat r fullt, deraf talar munnen". S sger Herren. Af allt detta flja nu isynnerhet trenne wigtiga lrdomar. Den frsta: Har du nnu aldrig ftt den arten, att det blifwit din lust att tala om det andliga; har du ej heller det krleksnitet om Herrens ra och andras frlsning, att du nskar dig kunna tala ngot, som kunde tjena dessa wigtiga ndaml, s tag fr afgjordt, att du icke nnu erfarit, hwad den lefwande tron r, utan att, om du ock af alla anses fr en christen, du r i ngon falsk, sjelfgjord fromhet. Will du d hjelpa saken p det sttet, att du nu brjar bemda dig att tala om Jesus, fr att s erhlla det tecknet p den lefwande tron, s heter detta: att endast gra ngot fr att bedraga sig sjelf. Skriften talar om en beknnelse, som gr af den inre hg och drift, hwilken werkas af sjelfwa tron, icke en beknnelse som kommer af ett framtwingadt bemdande. Nej, lt fwertyga dig, att du saknar sjelfwa kllan till beknnelsen, den lefwande tron. Klaga d denna nd fr Herren och gif dig icke tillfreds, frrn du kommit till en sdan tro, som sjelf medfr de werkningar, hwilka du i hela Skriften finner i alla tider hafwa fljt af den sanna tron. Den andra lrdomen r denna: Har du genom Guds stora nd kommit till en sdan tro p Jesus, att det blifwit din lust att tala om Honom med dina wnner och att kunna wittna om Honom till andras wl och till hans ra, om du ock dagligen frdmjukas af stor swaghet och frsumlighet hri; men mrk, om det dock r din lust, och du har den arten, att nr du upplifwas i din tro, du ock fr en frkad lust och kraft i beknnelsen s wet, att alla dina brister oaktadt detta wittnar, att Herren gjort nd med dig och werkat i dig den tro, som wr text och hela Skriften omtalar. Uti ktt och blod ligger aldrig denna lust att tala om Jesus, detta krleksnit om sjlars frlsning och Herrens ra. S skall Guds werk igenknnas af dess frukt, fwen af "lpparnas frukt, de hans namn beknna". Den tredje
lrdomen r: Om du erfarit allt detta och nnu efter anden har lust att wittna om Herren, men kttets trghet, werldens fiendskap eller wnskap, med flera omstndigheter, frhindra dig: waka d och bed, att du icke hr fljer kttet och blir Anden olydig; ty d kan ter Guds werk i dig frqwfwas. Har du mod att flja Jesus, Hwad det n m kosta dig? Har du mod, nr werlden hnar Och till motstnd reser sig? Ack, har Christus endast blifwit Fr ditt hjerta riktigt stor, Se d mste du beknna Infr werlden, hwad du tror. Prfwa dig det gller lifwet. Den, som ej r med, r mot! Har du hittills motsttt Herren, Fall i dag till korsets fot. Bed Uti Bed Bed Den om tillgift, bed om rening Jesu Christi blod! om nd att flja Honom, om heligt hjeltemod. 12 November.
Mitt rike r icke af denna werlden. Joh. 18: 36. Hwad ett rike af denna werlden r, det se wi med gonen, det "kommer med utwrtes thfwor", med yttre prakt och anseende, makt, hrar, wapen, ra, titlar och allehanda anstalter, som tjena fr detta yttre lekamliga lifwet. Christi rike ter r ett andligt och osynligt rike, fr menniskogon fraktligt och elndigt, och tjenar icke fr detta lifwet, utan fr wrt ewiga goda och fr en annan tid. Emot wrt allrastrsta onda, det andliga och ewiga, hafwa alla werldens riken ingen hjelp. Synden bjer de mktigaste konungar under sitt wlde; djefvulen, "denna werldens furste", twingar alla konungar och furstar att tjena sig, d de icke flytt till Christus och blifwit af Honom frlossade; fr dden nedlgger hwarje konung sin spira och lter stilla bortfra sig, ja, den ewiga frdmelsen drabbar lika wisst en obotfrdig konung som ngon annan menniska. Sledes, fr detta ewiga onda hafwa werldens riken ingen hjelp, men hr r det, som Christi rike skall tjena oss. Christi rike har wl i werlden intet anseende, det r fr menniskors gon elndigt och jmmerligt, ssom dess konung war, d Han stod kindpustad, bespottad och frsmdad infr Pilatus. Hans rike synes allts hgst elndigt, det skyddar icke mot frakt af werlden, icke mot frtryck af menniskor, icke mot kors och lidande, icke ens mot frestelser och anfktningar af synden och satan, nej, det drager hellre allt sdant fwer oss. Men fr Guds wrede och den ewiga dden skyddar det; frn synden, bde dess straff och herrawlde, befriar det; frn djefwulens hela regering och fwermakt frlsar det; mot helwetet och den ewiga elden bewarar det. De menniskor, som tro p Christus och ro i hans rike, skola icke d ewinnerligen, utan nr den lekamliga dden gr slut med det elndiga jordelifwet, d skola de frst brja att rtteligen lefwa likasom Christus just d ingick i sin herrlighet, nr han blef ddad. Sdant r Christi rike, sdan hans mening i de orden: "Mitt rike r icke af denna werlden". Men detta skola wi isynnerhet inprgla hos oss genom bilden af sjelfwa konungen; ty fwen dertill skulle Christi djupa frnedring och
lidande i s gripande drag framstllas fr wra gon, att de trogna i alla tider skulle uti Honom se en freblid till deras egen wg genom lidande till herrlighet. Och s nedslende och besynnerlig blir oss ofta den wgen, eller Christi rike p jorden, att ocks dess egna mest upplysta medlemmar oupphrligt frbryllas derfwer. Derfre mste du wl och flitigt betrakta konungen ssom ett exempel p rikets art och beskaffenhet. fwa dig d isynnerhet uti att wl sammanhlla de stora motsatserna hos Christus, motsatserna mellan vsendet och utseendet. Se, hwilken stor och herrlig person! Och se, hwilken djup frnedring, hwilket mkligt utseende! Till personen och i werkligheten r Han den store "rans konung", Fadrens enfdde Son, t hwilken fwen ssom menniska Fadren "gifwit all makt i himmelen och p jorden" och gifwit "ett namn, som r fwer alla namn, att i Jesu namn alla knn skola bja sig, deras som ro i himmelen, p jorden och under jorden, och alla tungor skola beknna, att Jesus Christus r Herren, Gud Fader till ra". Sdan r konungen i werkligheten. Men se, hwad deraf synes p Honom. Han fdes i en stallkrubba, Han r genom hela sitt lif den mest "fraktade och wanwrdade, full med wrk och krankhet", s fattig, att nr "rfwarna hade kulor och fglarna under himmelen nsten, hade menniskans Son intet, der Han kunde luta sitt hufwud till"; och nr Han hller sitt betydelsefulla, hos profeterna frebdade intg i Jerusalem, d rider Han p en lnad arbetssna med sina fattiga lrjungars klder till sadel. r detta den store rans konung, om hwilken profeterna sjungit ifrn werldens begynnelse? Ja, Han r densamme, "rans konung, Herren, mktig i strid". Men s alls intet synes det nu, att man icke kunnat undra, om alla menniskor frestats att hnle t hans konunganamn och sga: Det r d wisst en tiggarkonung. Lggom nu hrtill den syftade lrdomen, att sdan som konungen r, sdant r hans rike ett rike af de skarpaste motsatser, den strsta ra och herrlighet infr Gud, men under den strsta uselhet infr oss sjelfwa och alla menniskor. Hans rike r ett rttfrdighetens och fridens rike, och d r der p samma gng ocks en bestndig synd och strid och oro. Hans trogna ro i den allrahgsta nd och ra infr Gud, ro icke mindre n Guds barn, "sner och dttrar, sger allswldige Herren", ja, wi ro Christi brder och medarfwingar, som skola "skina ssom solen i wr Faders rike"; och d g wi hr p jorden ofta ssom alldeles fwergifna af Gud, ssom wore wi under hans wrede fr wra synder. D skola wi ihgkomma wr konungs gestalt, och att det just tillhr hans rike, att den stora nden och herrligheten skola hr i tiden wara frdolda under all jmmer och uselhet, p det tron skall hafwa en bestndig fning. Ditt helga rike r ju ej Af denna werlden, Herre, Och aktas ej af werlden nej, Hon ser det ej dess wrre! Hon ser de christnas skrplighet, Men aldrig deras herrlighet Och deras konungs ra. Pris dig, pris dig, o Jesu kr, Du konung utan like, Att jag, s arm och swag jag r, Ftt syn p detta rike, Att jag fr, ewigt glad och fri, En innebyggare deri Om dina under sjunga. Den 13 November. Ditt ord r mina ftters lykta och ett ljus p mina wgar.
Ps. 119: 105. Betnk d, huru grymt de behandla sina sjlar, hwilka frneka dem detta gudomliga ljus, Guds ord. Gud har ndeligen sknkt oss af himmelen ett synligt medel, hwaruti Han sjelf bor och werkar, och p hwars rtta och flitiga bruk hela den ewiga saligheten hwilar. Och likwl ser man icke blott den blinda, grofwa werlden frakta och trampa dessa perlor, utan, hwad som r n frskrckligare, de som en gng warit upplysta och smakat det goda Guds ord, de lta ofta werlden och kttet s hindra sig frn ordet, att kanske hela dagen gr frbi, utan att de anwnda en enda stund till sjlens spisande, fr att icke sga hela weckan. Eller om de en stund hastigt sl sig ned wid ordet, ro tankarna och hjertat s uppfyllda af de werldsliga tingen, att ssom ett stormigt och swallande haf omjligen kan uppwrmas af solens strlar, hela frukten af ett sdant umgnge med ordet blir endast frkad ledsnad derwid. Guds ord will annammas med en stilla, betraktande ande, om det skall uppwrma hjertat. Men hindret r: det myckna jordiska, eller hwad Jesus menade med de "trnen, som frqwfde den goda sden", nemligen "lifwets wllust och lefwernets omsorger", kttslighet, trghet och de mngahanda bekymren och gromlen, hwilket allt nu r fr den tjusta sjlens ga wigtigare n det himmelska. Nu heter det: "Jag har icke tid att s flitigt fwa ordet, ty det och det mste gras." Och mrk, detta, som mste gras, r ngot jordiskt, och det, som kan uraktltas, r det himmelska, som nu betyder mindre! S r nu sjlen tjust och frblindad! Du sger: "Kallelsens pligt r en helig pligt, som icke fr frsummas; och den, som icke frsrjer sitt hus, r wrre n en hedning". Men Jesus sger: "Det ena skall du gra, och det andra icke lta". Om du sktt ditt embete och ditt hus p det fullkomligaste, men ltit ndens lif bortd, kan det troget sktta embetet icke frlsa dig i dden och domen. Och den, som fregifwer, att ditt hus eller ditt embete skall lida p de stunder, du egnat t Guds ord och bnen, r blott tjusaren, den gamle ormen, samt hedningen i ditt brst, ditt hjertas otro, som icke wet af ngon Guds wlsignelse, som icke aktar det himmelska, som hellre bortleker och bortpratar tio stunder n anwnder en till Guds ords betraktande. O, hwilket hedniskt frakt fr Gud och din oddliga sjl! Du har tillflle till det saliga, hga och rofulla umgnget med himmelens och jordens Herre, din frlsare och saliggrare, att hra Honom tala, hwilket sker i ordet, och att tala till Honom, hwilket sker i bnen; och du sger, att du har icke tid dertill - men att hra och tala ffngliga ting bland menniskor, dertill har du tid! Detta m wl heta att wara tjust af djefwulen. Du har nu fr dina groml icke tid att till sjlens nring anwnda en timme af dygnets tjugofyra. Men tnk, om Gud slr dig och lter dig ligga sjuk ett r, nog str werlden nd! D har du ringa tacksamhet af det werldsliga, som du s troget sktt; det kan nu icke hjelpa dig. Och Gud och hans ord har du fraktat icke will du wl nu anlita detta fraktade om hjelp? Nr fljden af Guds ords frsummande blir den, att du dagligen afmattas till den inwrtes menniskan, tron frdunklas, gudsfruktan och alla ndekrafter frswagas, d klagar du kanske fwer swaghet och frestelser, dem du icke fwerwinner; men huru war detta att wnta? Att du skall fwerwinna det onda i dig, ndens medel frutan, det wntar hwarken Gud eller menniskor. Nej, sdana krafter ligga icke i menniskan; och det r derfre, Gud gaf oss medlet ofwanefter. Men deremot om du rtt brukade detta medel, skulle ingenting, som tjenar till lif och gudaktighet, wara omjligt. Om du sger, att du frskt och lst Guds ord, men nd icke blifwit bttre, mste hndelsen wara en af dessa tw: Antingen frstr du icke, hwad bttring r; du menade, att du skulle i hast uppn en wiss hjd af kraft, fromhet och helighet, och wisste icke, att wgen dertill gick genom frnedringens och fattigdomens dal,
samt att dertill hrer, att du icke skall se dig sjelf bttre och bttre, utan twrtom. Eller ock, om du werkligen nnu r slaf under synden, nnu icke ftt nytt lif, ny lust, nya andliga krafter, d har du wisst icke rtteligen brukat ordet. Tillfwentyrs har du frwandlat Guds ordning och skt frst fwerwinna det onda i dig, innan du skulle tillegna dig Christi frtjenst; frst bra frukt, innan du skulle inympas i Christus. Begynn nu lyda ordet, som sger: "Fly frst till Jesus, tigg om nd, mot syndens makt skall sen bli rd." Lt den djupa egenrttfrdigheten fara och kasta dig, sdan du r, med alla brister och motsgelser i ndens famn, och du skall s erfara, "att der synden fwerfldade, der fwerfldade d nden mycket mer". Och si nu, nu skall denna fwerfldade nden s gldja, smlta och frwandla ditt arma hjerta, att det icke mer skall hafwa smak p det onda, som nyss hll dig fngen; att det goda, som du icke frmdde, skall nu blifwa din lust. S lrer ordet. Anwnd det med lydaktighet, s r dig ingenting omjligt, som r ndigt till salighet. Ditt ord, o Jesu, skall best, Dess wrde kan ej falla; Hur wildt n otron rasa m Och syndens wgor swalla, Du har ndock fr ewig tid Uti rttfrdighet och frid Ditt rike derp grundat. Wisst synes det, o Jesu kr, Som skulle det g under, Wisst stormar det n hr, n der, Som bfwade dess grunder. Men ack, det synes endast s Ditt ord det str och skall best, Nr jord och himmel falla. Den 14 November. S klden eder nu ssom Guds utkorade, helgon och lskliga, uti hjertans barmhertighet, wnlighet, dmjukhet, saktmodighet, lngmodighet. Col. 3: 12. Se nu hwilka kostliga saker, som skola pryda Guds utkorade, helgon och lskliga! Frst erinrar apostelen om de hga titlar, som tillhra de trogna, och will, att wi skola wara kldda efter wrt stnd, nemligen ssom det egnar och anstr Guds utkorade, helgon och lskliga. Sdan r ock samma apostels frmaning i Eph. 4, d han sger: "S frmanar jag nu eder, att I wandren, ssom tillbrligt r i den kallelse, deruti I ren kallade, med all dmjukhet, tlamod. Mrk: "ssom tillbrligt r i eder kallelse." Det, som r mycket tillbrligt eller passande fr werldens barn, kan wara alldeles otillbrligt och opassande fr ett Guds barn. T. ex. att behlla sitt goda fr sig, eller att wara hgfrdig och flrdfull, eller g till rtta med en trtobroder, eller tala mnga ffngliga ord, det r ngot, som r en allmn sed i werlden, och ngot, hwarp ingen undrar. Men fr ljusets barn wore det otillbrligt; de skola g en motsatt wg mot werldens barn. Det anstr icke konungabarn att g kldda ssom tiggarbarn. Efter I nu ren Guds utkorade, helgon och lskliga, sger apostelen, klden eder s, som det anstr och egnar sdana. Wi wilja nu beskda sjelfwa kldnaden. Frst nmnes hjertans barmhertighet eller barmhertighetens innersta, hwilket betecknar en innerlig och brinnande barmhertighetsrrelse i hjertat, hwaraf sedan fljer warkunsamhet, dels uti att frlta en felande, dels uti att hjelpa en behfwande eller ndstlld. Detta r sledes motsatsen mot det kalla,
sjelfwiska sinnet, som blott ser p sin rtt. Detta r i de trognas hjertan egentligen en delaktighet af Guds natur och af just det innersta och mest utmrkande i Gud, hwilken innerliga barmhertighet Gud sjelf p mnga stllen uttrycker, t. ex. d Han sger: "r icke Ephraim min lsklige son och mitt kra barn? Jag kommer ihg, hwad jag har talat med honom; derfre brister mig mitt hjerta fr hans skull, att jag mste frbarma mig fwer honom, sger Herren." Detta r wr Guds innerliga barmhertighet, hwilken i alla hans barn br terspeglas, ssom Christus sger: "Waren barmhertiga, ssom eder Fader r barmhertig", och ter: "P det I skolen wara eder Faders barn (eller afbilder), ty Han lter sin sol uppg fwer onda och goda och lter regna fwer rttfrdiga och orttfrdiga." Det andra stycket af wr drgt war vnlighet, eller godhet, wlwillighet. Detta r: en bengenhet att wara menniskor till tjenst och nytta, och som utgr en sdan skn prydnad p Guds utkorade, att mnga blott fr denna egenskap blifwit dragna till Gud och hans folk. Guds barn bra wara de wnligaste och wlwilligaste menniskor p jorden. Det som ingen predikan frmtt, det har ofta denna egenskap utrttat. Derfre war ock hela Christi lif p jorden idel wnlighet och wlgrenhet. Han gick omkring, grande wl och hjelpande alla. Den hgsta upplysning och de sttligaste ord gra intet gagn, utan blott frbittring, der ett kallt, ownligt wsende stter tillbaka. O, buru bedrfligt sdant r! Nej, de, som hafwa den dyrbaraste kunskap att meddela, bra hafwa den inswept i det lskligaste, wnligaste wsende. Det tredje stycket, dmjukhet, som hwar och en ltt frstr, hnger hrmed nra tillhopa. Nr en christen, drifwen af hjertats barmhertighet, ofta mste sga sin nsta ett warningens ord till wckelse, r detta i sig sjelft ett groml, hwilket ndwndigt mste uttydas ssom andligt hgmod, hwarfre ock werldens allmnnaste beskyllning mot de trogna r, att de ro hgmodiga ehuru det r inga menniskor, som s mycket knna och beklaga sin egen uselhet som just de christna. Men nr sjelfwa innehllet af en trogens beknnelse ndgas, swida wi skola tala sanning, wara af den beskaffenhet, att det frekommer werldens barn ssom hgmod, r det desto mer ndwndigt, att wi p allt mjligt stt uttrycka och bewisa, att wi icke drifwas dertill af hgmod det r ndigt, att wi icke blott i hjertat ega utan ock klda oss i dmjukhet. Skulle i hjertat uppst hgmod och tycke fr oss sjelfwa, skulle wi hylla och behlla sdant, d r en strre fara p frde, d r ett djupt fall eller ngon annan galenskap snart fr drren; ty Gud str emot de hgfrdiga, och d hjelper det icke med ngot frstnd eller ngon waksamhet att undfly den fallgrop, som sttes i wr wg. Derfre sger apostelen: "Hllen eder hrdt wid dmjukheten, det skall nd knappt wara eder mjligt att blifwa deruti, hllen icke mycket af eder sjelfwa, utan hllen eder lika med dem, som ro ringa; hllen eder icke sjelfwa fr kloka." Det fjerde stycket, som wi skulle iklda oss, war saktmodighet, eller att man icke snart lter frtrna sig; och det femte, lngmodighet, att man icke lter uttrtta sig i det frltande saktmodet, s att man skulle alldeles upphra att tnka p ngon wnskap med den medmenniska, som prfwar wrt tlamod. Du will hjertat skapa om, Derfr kom, o Jesu, kom, Drag oss du frn syndens stig Helt till dig. Kld oss sjelf uti den skrud, Hwilken hfwes hr din brud. Gr oss lika med din bild, Jesu mild. Den 15 November.
Saliga ro de tjenare, hwilka Herren finner wakande, d Han kommer. Luc. 12: 37. Saliga ro de tjenarena, sger Herren. Och till hwilken hg grad saliga, det antyder Han med denna utomordentliga frklaring: "Sannerligen sger jag eder: Han skall uppskrta sig och lta dem sitta till bords, och Han skall d g och tjena dem." Huru mycket detta i sjelfwa werket innebr, det skall endast himmelens ewiga herrlighet frklara fr oss. Men ngot fwermttan stort r det; och ngot lika fullkomligt sannt och werkligt r det, d denne Herre sger det och fwen bedyrar det med de orden: "Sannerligen sger jag eder." Himmelens salighet framstlles p tskilliga stllen i Skriften under bilden af ett gstabud eller tande wid wr Herres bord. Det r denna bild, Herren hr begagnar. Att sjelfwa saken, som hrmed betecknas, r den, att Herren skall i den ewiga herrligheten uppfylla alla sina trogna med en ondlig salighet, med "hans huses rika hfwor", det r nog skert; men utan twifwel bra denne Herrens uttryck fr saken fwen betnkas, d Han alltid dermed gifwer oss ngra djupare blickar in uti bde sitt eget hjertelag och den sak, Han med bilden mlar. M wi d frst pminna oss den anmrkningen, man gjort wid denna bild, deri Christus sger, att brudgummen nu skall uppskrta sig och gra en uppassares syssla wid bordet, skall lta tjenarena sitta till bords, och han skall g och tjena dem man har gjort den anmrkningen derwid, att bilden fwerstiger werkligheten i det menskliga lifwet, der hellre det frhllande eger rum, som Christus omtalar i Luc. 17: 79, att fwen d tjenaren hela dagen arbetat p kern eller i marken, man likwl slutligen ocks lter honom tjena wid bordet. Det har synts wara en alltfr stark mlning att nu sga, det brudgummen skall lta sina tjenare sitta ssom herrar wid bordet, d wi se, att Christus hr med brudgummen betecknar sig sjelf, att Han skall nu uppskrta sig och tjena sina tjenare. Men p denna anmrkning har ock ett godt och riktigt swar blifwit gifwet. Och swaret r detta: Orsaken, hwarfre bilden och mlningen hr fwerstiger werkligheten i det menskliga lifwet, r den, att Christus har mlat efter sjelfwa den syftade saken, den kommande motswarigheten, det himmelska gstabudet, och efter sitt hjerta, sitt ewiga rd, huru Han werkligen skall hedra och frjda dem, som blifwa Honom trogna. D nu hans hjertelag och hga afsigter med oss wida fwerstiga allt, hwad man ngonsin p jorden sett, r detta en naturlig orsak till den fr wra gon fwerdrifna bilden. Wi skola wnta af Christus i den himmelska herrligheten icke ngot mttligt och tnkbart, utan ngot, som fwerstiger alla menniskotankar; ty "hwad intet ga sett, och intet ra hrt, och uti ingen menniskas hjerta r uppstiget, det har Gud beredt dem, som lska Honom". Likasom Gud redan i skapelsen gjort s utomordentligt stora ting, att inga menniskotankar frm deruti flja Honom, s skall Han ock bewisa sig lika utomordentligt stor uti den nd och salighet, Han skall sknka sina wnner, nr Han fretager sig att rtt uppfriska och frjda dem efter mdorna. Och hwad srskildt detta lfte angr, att Han skall lta sina tjenare sitta wid bordet, och Han skall uppskrta sig och tjena dem, har Herren redan gifwit exempel derp under sin synliga wistelse p jorden, och det isynnerhet wid twenne tillfllen. Det frra war, d Han fr sista gngen hade frsamlat sina lrjungar fr att med dem ta pskalammet och derwid talade om, huru Han skulle en annan gng i sin Faders rike p nytt dela med dem dess himmelska rtter, hwarp Han ocks instiftade nattwarden. D war Han den tjenande, Han utdel ade till lrjungarna bde af brdet och winet, och de mottogo det af hans hand liksom Han d ock uppskrtade sig med linnekldet och gick omkring
med wattenbckenet till deras ftter. Detta allt war fwen en yttre frebild till, hwad Han en gng i den ewiga brllopssalen skall gra med alla sina trogna. Det andra tillfllet war den morgonen wid Tiberias haf, d Herren hade fr sina hungriga lrjungar stekt fisk p stranden och fwen d gick omkring och gaf dem bde af fisken och brdet. P detta stt har Han welat redan p jorden wisa, huru Han en gng, d wr frnedringstid i werlden r slut, skall i sitt herrlighetsrike fullkomligt frnja, ra och frjda sina wnner. D de p jorden en liten tid skt hans ra, skall Han i himmelen gifwa dem en ewig ra; d de hafwa hr en tid uppskrtat sig till hans tjenst, skall Han nu der uppskrta sig och tjena dem; d de hafwa hr beknt Honom infr menniskor, skall Han nu beknna dem infr sin Fader och hans nglar. O, underbara byte! O, hga, utomordentliga ra! Och hwem r den personen, som sagt oss detta? Skola wi tro Honom? Kunna ock s herrliga lften wara sanna? Han sjelf, som heter trofast och sannfrdig, har sagt det! Lofwadt ware hans namn ewinnerligen! O, hwad salighet Gud will sknka t sina barn i himmelen! Hr kan ej ngot hjerta tnka, Ej ngon tunga utsga den. Der r herrlighet, hwart wrt ga, Undrande kring sig blicka m, Der man ewigt skall Herrens hga, Ljufliga krlek smaka f. Himlens manna och ljufwa honung Fr man i ewighet smaka der; Sjelfwa lifwets och rans konung Se med sin gon, just som Han. Brist och fattigdom ha en nde, Trycka ej lngre sinnet ner; Sjlens wanmakt och dess elnde Samwetet ej skall gnaga mer. Den 16 November. Hwilken r fr wra synders skull utgifwen och fr wr rttfrdighets skull uppwckt. Rom. 4: 25. Det r detta sprk, som Luther kallar ett "knippe, hwari hela den kristna tron r sammanfattadt"; hwarfre han ock satte detta sprk till fwerskrift i de schmalkaldiska artiklarna ssom grund fr "den frsta och frnmsta artikeln, frn hwilken ingen christen kan wika eller ngot eftersknka, om n himmel och jord och allt annat strtade samman". Apostelen har med en djup eftersinning frfattat detta sprk, hwarfr det ock af oss fordrar djupt begrundande. Det innehller, som redan r anmrkt, en kort sammanfattning af de stora hufwudstyckena af Christi frsoningswerk och r srskildt tnkwrdt fr den frdelning deraf, som hr frekommer. Apostelen sger, att Christus r fr wra synders skull utgifwen och fr wr rttfrdighets (ordagrannt: wr rttfrdiggrelses) skull uppwckt. Nr han stter emot hwarandra utgifwen och uppwckt, mrka wi, att med ordet "utgifwen" menas: utgifwen i dden. D wi nu weta, att Skriften annars fwerallt framstller Christi dd ssom grund fr wr rttfrdiggrelse, samt att hans frsoningswerk dermed werkligen war fullbordadt, ssom Christus p korset lt frst med det utropet: "Det r fullkomnadt", r det ngot besynnerligt och eftersinningswrdt, hwad apostelen hr kan mena, d han sger, att Christus r fr wra synders skull utgifwen och fr wr rttfrdighets skull uppwckt. Meningen r utan twifwel denna: Uti sin dd war
Kristus en syndabrare, belagd med alla werldens synder, hwilka Han betalade med sitt lif; uti sin uppstndelse war Han ssom wr borgesman rttfrdigad och framhade t werlden den ewiga rttfrdigheten, lifwet och ett ofrgngligt wsende. Uti sin dd war Han "gjord till synd fr oss" och frlossade oss d ifrn syndens skuld och lagens frbannelse, i det Han tillfredsstllde den gudomliga rttfrdigheten och utstod den dd, som war syndens ln; men hans uppstndelse utgjorde den rttfrdighetens och lifwets seger fwer synden och dden, som fr alla menniskor och andar krnte och beseglade hans fullbordade frsoningswerk. Ssom wr medlare och borgesman, den andre Adam, hade Han tagit sig att swara fr alla wra synder, att lida wrt frtjenta straff, att fullgra, hwad den gudomliga straffrttfrdigheten krfde. Allt detta fullgjorde Han, d Han gaf sig till ett offer och igenlste oss med sitt blod. Men med sin uppstndelse har Han icke allenast gifwit alla menniskor ett bewis, att Han led och dog ssom helig och Guds Son, fr andras synder och icke fr ngon sin egen skuld; utan ock, att den godtgrelse fr wra synder, som Han tagit sig, war af Fadren fullkomligt godknd och gillad, ssom Skiften sger, att Han r "lefwandegjord efter Anden" och dermed fwen "rttfrdigad i Anden", d. . frisagd frn alla de skulder, straff och domar, hwilka Han ssom menniskornas borgesman hade ptagit sig. Men d wr borgesman war s alldeles i wrt stlle infr Guds dom, som om hela menskligheten gjort och lidit, hwad Han gjorde och led "efter wi det hlla, att om en r dd fr alla, s ro de alla dda" gller detta ocks om hans uppstndelse: wi woro alla i Honom innefattade fr Guds gon, s att Han uppstod rttfrdig fr alla, ssom om wi alla uppsttt rttfrdiga; hwarfre Han ock kallas: Herren, wr rttfrdighet. Derfre r ock Christi uppstndelse i den egentligaste mening grunden fr wr rttfrdiggrelse. Sdant har apostelen wisserligen welat sga med de orden, att Christus r fr wra synders skull utgifwen och fr wr rttfrdighets skull uppwckt. Men Christus har igenom sin uppstndelse ocks intrdt uti det ewiga prestembete, genom hwilket Han bestndigt "r i Guds syn fr oss", r i wrt stlle, "rttfrdig fr orttfrdiga". "Wi hafwa en fwersteprest, som sitter p hgra handen p majesttets stol i himmelen och r en skaffare fwer de heliga hfwor och fwer det sannskyldiga tabernaklet." Ty "Christus r icke ingngen i det heliga, som r gjordt med hnder, hwilket r en eftersyn till det sannskyldiga, utan in uti sjelfwa himmelen, p det Han skall nu wara i Guds syn fr oss". Mrk! "Han skall nu wara i Guds syn fr oss". Detta r wisst wr fullkomliga rttfrdighet infr Gud. Men hwad hra wi hr? r Christus i Guds syn fr oss? r detta sannt? D glla wi skert ngot mer fr Gud, n wi tnkt; d ro wi wisst i en hg och fullkomlig rttfrdighet infr hans gon. Att Christus r bestndigt i wrt stlle infr Fadren och skter gudstjensten fr oss ssom wr fwersteprest, det r wisst, sga wi ter, wr fullkomliga rttfrdighet. Slunda se wi, att wr rttfrdiggrelse r i alla afseenden grundad p Christi uppstndelse. Nu lof och pris! Jag wet ej mer, Som terstr, s allt r frdigt. Hwadhelst hos mig jag knner, ser, r Lammet dock den ran wrdigt, Att det fr mig frsonat allt Och gller ewigt tusenfaldt Mer n allt. Nr jag r skrplig, kall och swag, Frstrdd af allt, som gat mter,
D har jag En, som natt och dag, I himmelen min gudstjenst skter; Som i Guds syn str fr mig Och uti allt framstller sig Ock fr mig. Den 17 November. Men nu ro wi friade frn lagen, dda ifrn honom, som hll oss fngna. Rom. 7: 6. Apostelen framstller hr lagen ssom ett fngelse, i hwilket wi hllits fngna. Dess bud och domar woro de jerngaller, drrar och ls, som hllo oss frwarade till dden. Ty frst br mrkas, att lagen redan dmer oss till dden fr den synd, som blott ligger i wr natur, ja, wi hafwa synden och dden i arf frn Adam och lagen sger: "Frbannad r hwar och en, som icke fullkomnar allt det, som r skrifwet i lagboken, s att han gr det." Men fr det andra, nr wi icke tro detta, nemligen att wi redan ro dmda, om wi ock aldrig mer syndade, utan wi frska att nu med wr bttring minska wr skuld fr att winna Guds nd, s r hela wr natur s uppfylld af ondska och frderf, att wi oupphrligt p nytt synda och ka wr skuld, hwarigenom samwetet bestndigt stter emot och fngslas af lagens domar, ssom af jerngaller och ls; hwarthelst wi wnda oss, blifwa wi dock alltid "fasthllna". Ett sdant fngelse r lagen. S sger apostelen fwen i Gal. 3: 23: "Frrn tron kom, woro wi frwarade ("bewakade") under lagen, beslutna ("inneslutna") till den tro, som skulle uppenbaras." Men uti denna bild, att lagen r ett fngelse, ligger icke blott det, att wi ro ddsfngar under dess domar, utan wi pminnas ock hraf om arten af den fromhet, som lagen werkar. Derom talar Luther p fljande stt: "Lagens embete r att frwara oss ssom i ett fngelse. Detta r en ganska trffande bild, som wisar, hwad lagen utrttar, och huru fromma han gr menniskorna. Ingen tjuf, mrdare eller rfware, som blifwit tillfngatagen, lskar sina bojor och det dystra fngelset, der han hlles bunden. Twrtom skulle han gerna, om han kunde, wilja nedrifwa fngelset med dess jernbojor, ja lgga det i aska. I fngelset afhller han sig wl frn illgerningar, dock icke af god wilja eller krlek till rttfrdigheten, utan derfre, att fngelset hindrar honom. Och medan han s r innesluten, afskyr och hatar han nnu icke synden och sitt tjufweri (twrtom srjer han hjertligen derfwer, att han icke r fri och fr stjla); men fngelset hatar han, och om det tilltes honom att utg, skulle han stjla ssom frut. Lagen innesluter menniskorna bde i borgerligt och andligt hnseende inom wissa skrankor. Sdan r lagens frmga och rttfrdigheten af lagen, att den twingar oss till en utwrtes fromhet, i det att han hotar fwertrdarena med straff och plgor. Det lyda wi d wisserligen lagen af fruktan fr straff, men owilligt och med stort missnje. Men hurudan r wl en sdan fromhet, d den underlter det onda af fruktan fr straff? Derfre r denna gerningsrttfrdighet i sjelfwa werket intet annat n att lska synden, hata rttfrdigheten, afsky Gud och hans lag samt tillbedja och ra den hgsta ondska. Ty lika hjertligt som tjufwen lskar fngelset och hatar stlden, lika hjertligt lyda wi lagen, gra, hwad han befaller, och underlta, hwad han frbjuder, d wi ro fngna i honom." Sdan r wr fromhet under lagen. Huru helt annorlunda blir det icke i hjertat, nr en i detta lagfngelse utpinad, frdmd och frlgen sjl p en gng fr allt till sknks, d allt, hwad hon under lagen arbetat p och skt efter hos sig sjelf, sknkes henne af en annan, och hon fr nu se Gud i ett alldeles nytt ljus, ssom en huld Fader,
hwilken endast wntar att f gra oss godt, och derfre fwen p detta stt utmattat oss under lagen. Nr en sjl frstr, att alla lagens kraf och domar hufvudsakligen syftade att utmatta och nedsl oss, p det wi skulle fwergifwa det fruktlsa strfwandet att med egen rttfrdighet best infr Gud; att Han will gifwa allting ssom en fri gfwa, bde rttfrdighet och helgelse nr en utmattad sjl frstr sdant och nu i Andens ljus ser sig helt befriad ifrn lagen, tror och ser Guds stora krlek i Christus; d fr hon ett alldeles nytt hjerta fr Gud och lagen; d frwandlas hatet till krlek; d kan hon tjena Gud med innerlig hg och lust. Nu sger hon af hjertat: "Hans bud ro icke swra;" "jag har lust till Guds lag efter den inwrtes menniskan." Nu r fngelset frvandladt till ett palats. Sdant gr friheten ifrn lagen: wi lska nu Herrens bud och rtter s, att hwarje wrt snafwande r wr smrta, och att det skulle hjertligen grma oss, om ngon skulle rubba eller borttyda de heliga buden. Sdant gr Anden, nr sjlen frigres frn lagens hot och domar och frwissas om en ewig nd. O syndare, s skynda d Att ro du fwen finna m, Ty du behfwer den s wl, S wisst du rdda will din sjl. Hwi will du lngre borta g Och sdan salighet frsm, Att frlst frn lagens hot och dom Helt wara Jesu egendom! S wga icke lngre d Att frmmande fr Jesus g. Hwad du har syndat, brutit allt Har Han frsonat och betalt. Den 18 November. Om wi annars lida med Honom, att wi ock m komma med Honom till herrligheten. Rom. 8: 17. Om wi annars lida med Honom. Detta r lparebanan till herrligheten. Wi hafwa wl arfsrtten endast genom barnaskapet, den r wl frwrfwad endast genom Christi lidande, men "wdjobanan" till arfwets emottagande r denna: lida med Honom. Detta r af synnerlig wigt, ssom ett utmrkande knnetecken p de sanna arfvingarna, de kta barnen, dels till att wcka och afskilja ifrn Guds barns antal dem, som falskeligen inbilla sig ega delaktighet i arfwet, d de likwl icke ro Christi efterfljare, dels ock till trst fr dem som lida med Honom, men lida s, att de ofta ro frdiga att misstrsta. Ltom oss d wl betnka dessa ord: "Om wi annars lida med Honom." Hr sger oss apostelen, att wi fwen i lidandet skola hafwa delaktighet med Christus, hwilken gick genom lidande till herrlighet. Det r en s afgjord och bestmd Guds ordning, att lidande skall freg herrligheten, att fwen Christus ssom wr fregngare och fresyn i allting har gtt denna wg och uttryckligt frklarat, att wi deruti skola efterflja Honom. Hwad Christus p jorden led, mste betraktas i twenne srskilda afseenden. Frst led Han ssom frsonare fr wra synder; fr det andra war lidandet hans wg till herrlighet. Hwad frsoningslidandet angr, deri war Han alldeles ensam. Han "trampade winpressen allena, och ingen af folket war med Honom". Han allena tillfredsstllde den gudomliga rttfrdighetens kraf; Han allena frtjente t oss rttfrdighetens ln, det ewiga arfwet. Men i det andra afseendet war Han wr
fresyn och wgwisare; i det afseendet mste wi "flja hans fotspr" och wara Honom lika. Skiften lrer uttryckligt fwen om Honom, att Han haft att kmpa och segra fr sin upphjelse, och att Han hruti skall wara wrt fredme och mnster; ssom d Han sjelf sger: "Den der winner, honom skall jag lta sitta med mig p min stol, ssom ock jag har wunnit och r worden sittande med min Fader p hans stol." Lidandet r sledes den lott, som alla Christi medarfwingar hr p jorden hafwa gemensam med de "frstfdde". Alla arfwingarna mste komma till sitt arf genom bedrfwelse somliga "genom mycken bedrfwelse". Men hr br noga mrkas, att apostelen icke blott sger: Om wi lida; utan s sger han: "Om wi lida med Honom." Ty icke utgr hwarje lidande ett tecken p Christi medarfwingar "den ogudaktige mste ock mycket lida"; och allt, hwad som r lewande p jorden, lider; utan hr r frga endast om det lidande, som wi hafwa genom freningen med Christus och i hans efterfljelse, icke blott werldens fiendskap och frsmdelse, utan ock all den anfktning af synden, kttet och satan, som r en fljd just af wr frening med Christus. Och ndtligen det lidande, som utgr Fadrens aga, hwilken alltid utmrker hans kta barn. Frst r det en i ordet afgjord sak, att "alla de, som wilja lefwa gudeligen i Christus Jesus, mste lida frfljelse". Ssom Christus uttryckligt sger: "Lrjungen r icke frmer n hans mstare; hafwa de frfljt mig, s skola de ock frflja eder." Derfre, om ngon will wara en christen, bermmer sig af tron och hoppet p den ewiga saligheten, men har en s beskaffad christendom och gudaktighet, att han p samma gng kan st wl med werlden, wara aktad och lskad af den allmnna hopen, s ligger blott deruti ett hemskt och afgrande tecken p arten af hans gudaktighet ett tecken, att han icke r en sann och trogen Christi efterfljare. Herren har sagt det. Widare hrer till lidandet med Christus allt det lidande af synden och satan, som wi hafwa blott derfre, att wi kommit i frening med Christus. Ssom Christus bar werldens synder med ngest och nd, s att Han kmpade, bad och swettades i rtagrden, s mste ock alla de, som hafwa Christi Ande, hafwa ngest, kmpa och bedja fr den inneboende synden. Ssom Christus war frestad och anfktad af djefwulen, s mste ock alla trogna hr warda af samma fiende frfljda med pinsamma frestelser och gldande skott. Om ngon will wara en christen, men har en s beskaffad tro och gudaktighet, att synden icke plgar honom, djefwulen icke frestar och anfktar honom, utan han r alltid stark, modig och lugn; s har han deri ett betnkligt tecken, att hans tro och gudaktighet ro falska. Alla heligas historia bekrftar detta. Lidandet med Christus kan dock aldrig rtt igenknnas, om wi icke frst iakttaga, att personen mste wara ett Guds barn, en sjl, som icke lefwer och wandrar efter kttet, utan efter Anden, ja drifwes af Guds Ande, och i denna Ande ropar: Abba, kre Fader. En sdan sjl erfar, att hon har ftt en hel mngd nya lidanden, swl af sin egen inneboende ondska, som af djefwulen och werlden lidanden, som hon frut icke wisste af. Alla sdana lidanden har hon sledes blott derfre, att Christus r i henne; och d utgra de wisserligen skra tecken p en Christi medarfwinge, som nu uppfostras fr det arf, han skall emottaga. Fullkommen genom lidande, Igenom stor bedrfwelse Gr wgen till Guds rike n, Guds barn ha alla wandrat den. Fullkommen genom lidande, Den wgen gick min Frlsare,
Den anstr ock en Jesu brud Och leder slutligt hem till Gud Den 19 November Utrtta alla dina saker efter Guds ord. Syr. 9: 22.
Allt hwad Gud uti sitt ord frkunnat menniskan, gr hufwudsakligen ut p att lra henne twenne ting: Frst huru hon skall f hans nd, f frltelse fr sina synder och blifwa hans barn; fr det andra huru hon ssom ett Guds barn skall lefwa hr p jorden fr att tjena sin himmelske Fader och gra hans wilja. Men som dessa ro de hufwudstycken, p hwilka Guds rike ibland oss str eller faller, s ro de ock de punkter, som djefwulen i alla tider mest angriper och will berfwa oss, och i hwilka s wl hela kyrkosamfund som enskildta wckta sjlar oftast farit wilse. Nr Christus upptrdde, war det i twenne hufwudpunkter Han straffade sitt folk och lrde dem den rtta wgen: straffade nemligen frst deras falska rttfrdiggrelse, deras sjelfrttfrdning, fr det andra deras falska gudstjenst, deras sjelfwalda goda gerningar sgande dem till ex., huru de gjorde "tionde af mynta och ruta och allehanda kl, men det, som war wigtigast i lagen, domen, barmhertigheten och tron, lto de blifwa tillbaka". Nr kyrkans reformation genom Luther genomdrefs, skedde det hufwudsakligen genom twenne lropunkters upprttande och framhllande, hwilka Luther idkeligen predikade, nemligen frst: den rtta, infr Gud gllande rttfrdigheten, Christi rttfrdighet, trons rttfrdighet; och fr det andra: hwad som utgr sanna goda gerningar, sann gudstjenst, heligt och fr Gud behagligt lefwerne, nemligen blott det, som Gud sjelf i sitt ord befallt oss att gra. Dermed angrep och bestraffade han frst den pfwiska rttfrdiggrelselran, som war, att menniskan blir rttfrdig, i den grad hon blir helig; och fr det andra det falska begreppet om ett heligt och fr Gud behagligt lefwerne, som war, att man borde g i kloster, lefwa ogift, fasta, waka, plga kroppen, gra pilgrimsresor etc. Man har derfre rtteligen anmrkt, att det war twenne lropunkter, som tillwgabragte reformationen; och ter, att man har reformationen att tacka fr terstllandet af twenne hufwudlror, nemligen de nu berrdas om den rtta rttfrdigheten fr Gud och den rtta heligheten i lefwernet. Ssom redan r sagdt: Dessa ro ock de punkter, som djefwulen i alla tider angripit och frwndt och det s fint, s tyst, smningom och gradwis, att man icke mrkt det, frrn man redan warit frd ifrn wgen. S ro ock frnuftet, knslan och tycket fiendtliga mot dessa bda lrostycken. Likasom ingenting mera strider emot frnuftet och tycket, n att jag skall wara rttfrdig och tck fr Gud, p samma gng jag sjelf ser och knner mig full af synd - wara rttfrdig och tck blott genom en tillrknad rttfrdighet; s kan jag ock omjligen tycka, att jag gr t Gud de mest behagliga gerningar och en sann, en helig gudstjenst, nr jag inom huset och samhllet gr blott sdant, som antingen min lekamliga, husliga och borgerliga kallelse eller en arm, elndig menniskas nd fordrar gr samma gerningar, som ocks en from hedning, en rbar werldsmenniska kan gra. Jag kan icke heller tycka, att det wore ngon synnerlig fara uti att flja de fromma ingifwelser, som tyckas wara Guds Andes egna rster i mitt hjerta, och som endast g ut p att mana mig till heligare gerningar, att det skall wara ngon stor fara att genast flja sdana ingifwelser och wara s ndigt att frst tillfrga det i Skriften uppenbarade Guds ord det kan knslan och frnuftet icke finna. Men att bde djefwulen och frnuftet wilja med all makt fra oss ifrn ordet fwen angende lefwernet, det lra wi isynnerhet af
erfarenheten. Huru mnga grofwa galenskaper och stora skador har icke djefwulen dermed stadkommit i Christi kyrka, att han i detta stycke frt menniskor ifrn ordet! Den skada, som hraf kommit och nnu dagligen uppkommer, r isynnerhet af twenne slag: Frst att ngra wckta och skande sjlar (som under tiden hafwa ett stort allwar med sin gudaktighet, s att de icke spara ngon mda, blott de kunde tjena Herren) hafwa blifwit frda till allehanda egna fretag, gerningar och lefnadsstt, som dels frnuftet, dels en frment Guds rst i hjertat pyrkat, men som hwarken Guds uppenbarade ord pbjudit, icke heller den behfwande nstan haft gagn utaf. Den andra skadan har warit den, som wi alla dagligen f erfara, nemligen att om wi ock utfwa de rtta goda gerningarne det likwl sker med olust, trghet och frsumlighet, s snart wi frgta ordet, frgta, hwilka gerningar ordet af oss skar; d wi deremot skulle med strsta lust och flit utfwa dem, om wi flitigt sge p ordet, sge och betnkte, att wi med dessa enklaste kallelsens werk tjena Gud sjelf, st infr Guds gon och utrtta hans befallningar. Hjelp mig, o Jesu, blifwa wid det ena, Att tro p dig och nstan willigt tjena I lydnad fr ditt ord, ditt dyra ord. Den 20 November. Nu sedan tron r kommen ro wi icke lngre under tuktomstaren. Gal. 3: 25. Luther sger: "En christen r icke en sdan menniska, som ingen synd har, utan en sdan, hwilken ingen synd warder tillrknad" en sdan, som har det srskildta privilegiet, icke att gra synd, utan att, om s illa sker, att hon frgr sig, hon aldrig skall dmas efter lagen; ty skulle wi nnu swara infr lagen och dmas efter denna, s blefwe intet ktt frlst, och d wore det bst att genast taga afsked ifrn all tanke p saligheten. Men d wore allt Guds evangelium falskt, d wore Christus ffngt dd, och alla trogna frtappade i synder. Men Skriften sger, att "just det lagen icke kunde stadkomma, i det han wardt frswagad af kttet, det gjorde Gud, sndande sin Son i syndeligt ktts liknelse". Skriften sger, att Christus har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss". Skriften sger: "Nu sedan tron r kommen, ro wi icke lngre under tuktomstaren", lagen. Detta r orsaken, hwarfre ingen synd tillrknas de trogna; ssom David och Paulus uttryckligen wittna, att saligheten r den menniskas, hwilken Gud ingen synd tillrknar. Mrk, de sga icke: Hos hwilken ingen synd finnes, utan hwilken ingen synd tillrknas. Men det r icke nog dermed, att wi ro fria ifrn lagen och att ingen synd tillrknas oss, utan dertill kommer nnu, att twrtom en rttfrdighet tillrknas oss, som icke finnes i oss, en hg, fullkomlig och ewig rttfrdighet, nemligen CHristi oss frwrfwade rttfrdighet. Ssom ter Skriften wittnar: "Christus r lagens nde till rttfrdighet fr hwar och en, som tror;" och ter: "Saligheten r den menniskas, hwilken Gud tillrknar rttfrdigheten utan gerningar." Hraf kommer, att wi fr Guds gon icke blott ro fria frn all synd, utan ock twrtom fullkomligt rttfrdiga, ja, ro sjelfwa rttfrdigheten och alla stunder tcka i Honom, som r krkommen, s att Gud nu kan helt obehindradt lska oss med hela sitt hjertas krlek. Allt detta kommer deraf, att wi ro ikldda Christus med allt, hwad Han war och gjorde fr oss, s att Gud ser oss an blott i sin lsklige Son. Se nu, sger Luther, "hwad den christliga tron har fr en fwerfwinnelig rikedom, t hwilken alla Christi werk och lidanden warda gifna till egendom, att hon kan lika s fullt frlita sig derp, som om hon hade sjelf gjort dem. Ty Christus
har sannerligen icke gjort dem fr sig sjelf, utan fr oss. Han behfde intet af dem, utan Han har samlat oss denna skatt, att wi skola tro och ega Honom". Och ter: "Emedan Christus r min genom tron, och jag r hans tillbaka, kan ingen lag beskylla mig mer n Christus. Och om n lagen kommer och angriper mig, kastar jag dock sdant emot honom och sger: Jag har ju gjort allt och mer, n du ens will hafwa (genom min borgesman, Christus); och nsknt jag nnu har synd i mitt ktt, har jag dock min rttfrdighet uti Christus; Han r min och gifwer mig allt, hwad Han har, allts r jemwl hans renhet min slunda kan lagen intet utrtta emot mig. Men ser jag ned p mig sjelf, finner jag nnu mycket orent p mig, dertill lagen har rtt. Lagen sger: Du har synder (infr Gud). Swarar jag: ja, s r jag frlorad. Sger jag: nej, mste jag hafwa en stark grund att st p. Hwarifrn will jag wl taga detta mitt nej? Uti min egen barm lr jag sannerligen icke finna det, utan i Christus; der mste jag hemta det och kasta det fr lagen. Han kan sga nej emot lagen, har ock dertill grund, ty Han r helig och utan synd. Och detta sitt nej sknker Han mig, emedan Han sknker mig sin rttfrdighet." Si, sdant menar Skriften, d hon sger: "I ren dda ifrn lagen genom Christi lekamen", eller att Christus r lagens nde till rttfrdighet fr hwar och en, som tror; att det r ingen frdmelse i dem, som ro i Christus Jesus; och att dem ingen synd tillrknas. O, wi skulle dock hr stanna och besinna oss besinna wra konungsliga fri-och rttigheter besinna, om allt detta r sanning eller icke. Antingen mste ju allt detta wara sanning, eller r det lgn. r det sannt, att intet r frdmligt i dem, som ro i Christus Jesus, att fastn synden nnu bor i dem, ja, fwerrumplar och kullkastar dem, den dock aldrig tillrknas dem, emedan de ro icke under lagen, utan under nden, och att de sledes aldrig skola st till rtta infr lagen, s lnge de hlla sig till Christus i tron. r detta sanning, s r det en frwnande herrlig sanning. O, en frwnande sanning! Och dock, sanning r det, s wisst som Guds ord icke kan ljuga. Sanning r det, trots allt hwad djefwulen, werkhelgonen och wrt eget frnuft m sga derom. Sanning r det, om jag ock nu icke har den ringaste knsla deraf. O, hr wilja wi stanna, hr frlusta oss och frjdas midt i jmmerdalen, att Herren wr Immanuel har grundat ett sdant saligt rike p jorden, att syndare skola wara fr Gud icke syndare, utan heliga, tcka och lskliga. I Jesu namn jag rddning sg, Nr under lagens dom jag lg Och war fast nr frtwiflan. Jag skyndade till detta namn Och fann deri en sker hamn Mot alla lagens domar. I Jesu namn jag lste nd, D jag lg utan hjelp och rd Och trodde mig frtappad. Min stora skuld jag sg betald; Den synd, hwaraf jag stds war qwald, Jag sg der helt borttagen. Den 21 November. Ssom Han r, s ro ock wi i denna werld. 1 Joh 4: 17.
Ltom oss wl betnka dessa Johannis ord, att "ssom Han (Christus) war, s ro ock wi i denna werld". Huru frdold war icke Han i denna werlden? Fadrens enfdde, Guds herrlighets sken och hans wsendes rtta belte, Gud af Gud - huru hemligt krp Han icke in
under wr skepnad! Huru djupt frdold war icke hans herrlighet under "syndeligt ktts liknelse"! Sannt war det, wisst skulle tron hafwa tillrcklig grund fr sin trygghet; wisst sjngo nglar i skyn p hans fdelses morgon; wisst gjorde Han gerningar, som ingen annan n Gud kunde gra; wisst fick Han af Gud Fader ra och pris genom en rst, som skedde till Honom, af den stora herrligheten: Denne r min lsklige Son! Wisst hade Han alla profetiornas knnetecken. "Men", sade Han, "till en dom r jag kommen i denna werld, att de, som icke se, skola warda seende; och de, som se, skola warda blinda." P det att otrons stolta sinne, som stndigt will se tecken, skulle straffas med blindhet, och att Han, efter Fadrens wilja, skulle warda brderna lik och bra deras brdor, war Han p jorden den allramest fraktade och wanwrdade, full med wrk och krankhet, s att man bortgmde ansigtet fr Honom. Tnk, huru frdoldt, huru orimligt fr allt frnuft detta r: Guds Son, fdd i en stallkrubba bland kreaturen, uppfdd i en stad, som hade ett sdant rykte i landet, att en menls Nathanael frgar: "Kan ngot godt komma af Nazareth?" Guds Son p jorden, fattigare n fglarna under himmelen, egande intet, som Han kunde luta sitt hufwud till; fraktad, bespottad, frfljd, ssom den "hinden, som wardt bittida jagad"; och slutligen bunden med rep, hudflngd, sargad, i ansigtet spottad och kindpustad af usla drngar; mellan rfware hngd p tr utom staden, under bdlars hnande trots: "r du Guds Son, s hjelp dig sjelf." Och sist, ropande att Han war af Gud fwergifwen, dr och begrafwes Han! Hwar syntes hr ngot gudomligt majestt, ngon Skaparens makt och herrlighet? Finns wl ngonting p hela jorden mer orimligt, n att denne war Guds Son? Men Han uppstod dock p den tid, Han hade frutsagt; wisar sig i fyratio dagar och fr femhundrade p en gng och uppfar i mngas syn till himmelen. S dolde sig dock ett gudomligt majestt under den yttre skrpliga skepnaden. Och nu: "Ssom Han war, s ro ock wi i denna werlden." Ssom hufwudet, s ro ock lemmarna; ssom brudgummen, s r ock bruden. Elndig och jmmerlig syntes brudgummen, elndig och jmmerlig synes bruden. Men under hennes elnde skall dlja sig gudomlig herrlighet, under fattigdomen himmelsk rikedom, under synd och skrplighet en hg, ewig rttfrdighet. Hr gller blott att icke lta frwilla sig, af hwad som synes och knnes. Det kan knappt en enda gng synas orimligare, att wi ro Guds barn, "Guds utkorade, helgon och lskliga", n det syntes, att Jesus skulle wara Guds Son. Skulle wi icke d tnjas att med Honom, wrt hufwud, wara frdolda i denna tiden! Att g med Honom i frnedringstillstndet i jmmerdalen! D wi nu hafwa Guds bestmda ord derp, att wi blott genom tron p Christus dock ro Guds barn, rttfrdiga och tcka fr Gud, skola wi s wisst och fast tro det, som om wi redan wore i himmelen, ja, s wisst som att Gud sjelf icke kan ljuga. S wisst r det likwl, om ock wi nu icke knna det allraringaste deraf i wrt hjerta. Hufwudgrunden till allt detta frdolda i wrt lif r den, att Christi rike skall wara ett trons rike, en frdmjukande, trng och lg port fr Adams styfwa barn; att Christus skall i alla tider wara till en dom i denna werlden, att de, som wilja se, skola warda blinda, och de, som tnjas att icke se, skola warda seende p det inga andra skola komma i detta rike och kunna flja wr Gideon, n de, som tnjas med, hwad helst Han behagar anordna. Gideons hr bestmdes icke genom fritt wal, utan genom ett frdmjukande prof, nemligen detta: "Den som bjer sig ned och lppjar wattnet ssom en hund, den skall g med Gideon; alla andra skola terwnda." S ock hr: Den som kan wara en hund, den som kan lta sig behaga, hwad som helst han fr erfara, se eller frnimma, blott den kan flja Jesus; den ter, som ndwndigt will se, knna och smaka Guds ljuflighet; den som ndwndigt skall hafwa sitt lif i Gud klart och uppenbart, s att allt skall tillg
wl och riktigt, hans eget inre alltid wara warmt och gudligt, hans wandel alltid stark och helig, hans lycka i werlden wlsignad; att alla christna skola wara helt rena och utan wank, ingen skrplighet, ingen oenighet, intet fel i frstnd eller lefwerne fr finnas hos dem, om de skola hllas fr christna - si, den som skall hafwa lifwet i Gud sdant och icke tnjer sig med, att det r frdoldt, ja, af synd och elnde understundom alldeles fwertckt, den wnde tillbaka nr som helst ifrn denna hr, den duger icke till detta flttg. Den korsfstes folk skall tnja sig med att wandra i trons tjocka swarta dimma, ofta p lnga tider alls intet se och knna af Guds nd, likasom wore de alldeles fwergifna. Fastn du icke kan knna och se det, Fast du r syndig och skrplig likwl Christus har kpt dig, twagit och dpt dig, Br och bewarar dock nnu din sjl. Midt under syndens dagliga plga Dock du en ewig rttfrdighet har. fwen den timma tjockaste dimma Solen frdljer, r solen dock qwar. Den 22 November. Efter du r ljum och hwarken kall eller warm, skall jag utspy dig utur min mun. Uppb. 3: 16. Detta r ett frskrckligt ord af den milde Frlsaren! Herren Gud hjelpe oss alla, att hwar och en mtte wara uppriktig mot sig sjelf, s att han icke hemligen och utan att weta det str under en sdan dom, tilldess den drabbar! Hufwudsaken, som hr r att underska, r nu ljumheten, eller hwad Christus dermed menar. I detta Herrens tal om de ljumma r ngot, som alla se och frst, men ocks ngot, som blott f mrka. Alla inse, att nr Herren sger: "du r hwarken kall eller warm", menar Han: Icke r du en blott wanlig werldsmenniska, helt likgiltig och frmmande fr det andliga; wisst r du ngot annat n den stora hopen; du knner mina wgar, du predikar mitt ord och lrer andra; "jag wet dina gerningar", sdana har du. Men du r icke heller warm, ditt hjerta r icke rtt fr Gud, den rtta krleken, lifwet och umgngelsen med mig fattas dig; du talar hellre om mig, n med mig; du umgs hellre med andras sjlsangelgenheter, n med dina egna o. s. w. Sdant heter ju att wara hwarken kall eller warm, ty hwad "kall" betyder, det se wi p werlden i hennes alldeles jordiska, fr allt andligt likgiltiga wsende. Men hwad "warm" r, det se wi p sdana trogna sjlar, hwilka i allt sitt wsende alltid hafwa samma freml fr sig: Frlsaren och hans nd; s att d de ro mest glada, r det fwer Frlsaren och hans wnskap; d de ro mest bedrfwade, r det fwer sin synd och saknad af Frlsaren; d de tala, sjunga eller skrifwa om det, som mest behagar dem, r det om Frlsaren. Detta r klart och fr alla begripligt. Men d uppstr i tillmpningen en dunkel och swr frga: Nr likwl alla christna under en tilltagande elndets knnedom wid Herrens frdljande och de ljufwa knslornas undandragande sucka och klaga fwer sin stora kallsinnighet, att de kunna icke s lska Frlsaren, som de wille, icke s warmt bedja som frr, de angripas af frestelser, beswras af frmmande, ja syndiga tankar, blifwa frstrdda till sinnet, frsumliga och bristflliga i krleken hwad kunna de d annat tycka, n
att de just hr i Christi tal om de "ljumma" finna sig alldeles beskrifna? Ty icke ro de riktigt kalla mena de, och icke heller riktigt warma hwad terstr d annat, n att de ro ljumma? Ja, hwad skola wi hrom sga? r det werkligen om ett sdant sjlstillstnd, Herren hr talar, som det dessa bekymrade sjlar beklaga? Lofwad ware Herren att Han sjelf frklarade, hwad som utmrker de ljumma! Eljest hade wi alla mst frtwifla fr denna text. Ls d fljande vers. Der frklarar Herren, hwad som war ljumhetens tecken och bewis. Det lyder s: "Ty du sger: jag r rik och har nog och behfwer intet; och wet icke, att du r elndig och jmmerlig och fattig och blind och naken." Si, hr r tecknet p de ljumma, som Herren will utspy utur sin mun! Herren sger ju hr uttryckligt, hwaraf den ljumme igenknnes. "Du r ljum; ty du sger: jag r rik, har nog" m. m. Ordet "ty" brukas alltid, nr en bewisning fljer. Sledes, att du r ljum, will Herren sga, det uppenbaras derigenom, att du sger: "Jag r rik", d. . att du r s njd med dig. Wore du warm, kunde du icke wara njd med dig sjelf. Ordet: "du sger", br icke frsts blott om munnens sgande; ty mngen ljum r wl s fin och klok, att han icke s groft uttalar det infr menniskor, utan det br frsts om hjertats eller det inre tyckets sgande; ssom ock Skriften brukar ordet: du "sger i ditt hjerta". Det betyder sledes att i sitt tysta inre wara njd med sig sjelf, eller icke knna sig elndig och jmmerlig m. m. Detta r ett alldeles mrkwrdigt och dyrbart tecken i afseende p den rtta bttringen i hjertat ett tecken, som gr mycket djupare och finare n alla andra tecken och uppenbarar ofta, hwad man p intet annat stt kan f fram i dagen. Det m nemligen med allt annat wara huru som helst, det r dock skert, att den christen, som r njd med sig sjelf, som icke understundom plgar bekymras, ja, frskrckas och ngslas fwer sig sjelf, utan har alltid lugn i det afseendet, den sjlen r bestmdt stadd i den laodiceiska lrarens ljumhet. Wi tala icke derom, att en christen kan fr wissa tillfllen, antingen under mycken andlig frnjelse eller under en tillfllig slummeraktighet, wara mer njd med sig; han fr ter snart lika stor sorg fwer sig och r dock wanligen fwen midt under strsta trst och gldje i Christus nd missnjd fwer sig sjelf; detta missnje med sig sjelf r sledes nd det wanliga i en christens lif. S kan ock den ljumme af en tillfllig grfre frseelse, helst om denna fallit menniskor i gonen, blifwa fr tillfllet ledsen fwer sig, eller fwer den gerningen, men r dock i allmnhet njd med sig sjelf, stolt och obruten. Hr r sledes att gifwa akt p, hwad som r en menniskas allmnna eller wanliga tycke om sig. Detta r det tecken, som Herren Christus hr framstller. Hur r det? Kanske wandrar du nnu Med hjertat wndt frn Herren, s att du Blott fngen gr i werldens falska hopp Och nnu aldrig riktigt waknat opp. Kom d till Jesus, ty Han wet s wl, Hwad synd och falskhet bor i meniskans sjl, Derfr ock rtt dig hjelpa kan blott Han Och will det hellre, n du tnka kan. Den 23 November Wi ro wordna saliga, dock i hoppet. Rom, 8:24. Wi ro wordna saliga, sger hr apostelen. Detta r bde fr mycket trstfullt och fr mycket hemligt, fr att wi skulle kunna riktigt tro det; detta r, hwad endast den store Gudens ord, ja, hans ed och hans Ande mste sga oss, och det kommer dock icke riktigt in i wra
hjertan. Och likwl r det ju en gudomlig sanning, hwad apostelen hr sger, att wi ro redan hr "saliga" wi som hafwa Andens frstling; wi ro saliga, ehuru p ett sdant stt, att det icke i denna tiden synes och knnes. Gr-textens ord p "wordna saliga" r ock derfre egentligen "rddade", "frlsta", undkomna frdmelsen, bergade fr himmelen, i hwilket begrepp icke ingr ngon wr knsla, wrt tnjutande af saligheten. Det r ngot, som skall endast tros. Derfre sger apostelen, att wi ro wordna saliga "i hoppet". "Frlsta", "rddade", "saliggjorda", r just det ord, hwaraf sjelfwa Frlsaren har sitt namn, och innefattar i sig delaktighet af allt det goda, som Han frskaffade oss; sledes: att wi nu hafwa syndernas frltelse och Guds ewiga wnskap, ro Guds barn, inskrifna i lifwets bok, i himmelen knda, lskade och wntade; att wi st i en innerlig frening med Gud, hafwa den Helige Ande i hjertat, hwilken upplyser, helgar och leder oss i all sanning, tilldess wi hemfrlofwas. Detta allt heter ju wisserligen att wara salig. Och detta ro wi redan, sger apostelen. Werlden menar, att wi skola warda saliga, d wi d. Detta r wl i en annan betydelse sannt, nemligen om man talar derom, att de trogna d frst skola tnjuta sin salighet; men hwad i texten omtalas r, att dessa ro redan hr "saliga", nemligen i den betydelsen, att de redan ro infr Gud barn, arfwingar och rtta egare till salighetens skatter. Abraham blef icke Guds wn derigenom, att han dog; han war det redan frut, den tid han bodde i tjell p jorden. Men samma Guds wnskap, som han d tnjt, fljde honom fwen i dden och i ewigheten. Ingen blir Guds wn i den stunden, d han dr, d sjlen skiljes frn kroppen; nej, redan hr mste man wara det fr att wara det i ewigheten. Den som icke hr genom tron har Sonen, han "skall icke f se lifwet", ssom redan r anfrdt. Men de, som hr hafwa Andens frstling, skola ock en gng f fullheten; de, som hr st i frening med Christus, skola ock wara med Honom i ewigheten; derfre ro de ock redan hr saliga. Eller r icke den menniska salig, som r Guds lskade barn och kan tala med Gud ssom med sin Fader? r icke den menniska salig, om hwilken Christus sger: "Sannerligen, sannerligen sger jag eder, hwilken som tror mig, han har ewinnerligt lif och kommer icke i domen, utan r gngen ifrn dden till lifwet." ro icke de saliga, om hwilka apostelen skrifwer: "I ren komna till Zions berg och till lefwande Guds stad, det himmelska Jerusalem, och till den otaliga nglaskaran och till de frstfddas frsamling, som ro beskrifna i himmelen; och till Gud, som dmer alla; och till de fullkomliga rttfrdigas andar; och till nya testamentets medlare, Jesus, och till stnkelseblodet, som talar bttre n Abels blod" ro icke de saliga? Och dessa, till hwilka apostelen kunde skrifwa s, gingo nnu p jorden, buro nnu denna syndens och ddens kropp och woro nnu omgifna af alla andliga fiender; de hade nnu att kmpa med sitt frderf och att sucka efter frlossning. Och dock sger apostelen, att de woro komna "till Zions berg, till lefwande Guds stad, det himmelska Jerusalem, och till de frstrddas frsamling och till de fullkomliga rttfrdigas andar". Aposteln ser hr blott en enda stor och salig frsamling, af hwilka somliga woro inkomna i himmelen, "de fullkomnade rttfrdigas andar", och somliga woro nnu p jorden, nnu i behof af "stnkelseblodet". S r det ock werkligen med de trogna. Ssom Guds barn och wnner utgra de en enda frsamling med de redan i himmelen ingngna, det r, likasom d wi p sabbaten se en stor folkmassa intga i ett tempel, och somliga ro redan inkomna, somliga ro just i drren och andra ro nnu utanfre, dock utgra de egentligen allesammans blott en enda stor frsamling. S r det ock med de trogna. Wi som nnu ro ute wandrande, tillhra likawisst de saligas frsamling som de, hwilka redan ro i himmelen, ehuru wi nnu icke ro inkomna. Sdant ligger ock i wr text, d hr sges, att wi redan ro "wordna saliga dock i hoppet". O, hwilken mngfaldig wlsignelse, om wi hade denna sanning djupt
inprglad i wra hjertan, att wi redan hr ro saliga, redan hr Guds barn och arfwingar, som nu endast g och wnta p den saliga hemfrlofningen! Denna trons och hoppets trst utgr den egentliga styrkan i hela wr christendom. Jag r frlst s ordet sger Jag r frlst ock skall s bli, Nu min synd som intet wger; Jag r fri, ack, jag r fri! Allt fullkomnadt! lyda orden; Sanning r det, sanning blott, Offret Jesus sjelf r worden Fr min synd nu r allt r godt. Den 24 November. Den, som war sdd ibland trne, r den, som hr ordet, och denna werldens bekymmer och rikedomens swek frqwfwa ordet, och han blir utan frukt. Matth. 13: 22 D Christus sger, hwad som frqwfwer ordets goda sd i hjertan, der den redan uppgtt, nmner Han blott: Lefwernets omsorger och rikedomens swek och lifwets wllust. Han nmner inga grofwa synder eller brott, ingen orlighet, stld, bedrgeri etc., ssom orsaker till sjlens frtappelse, utan endast att ordets werk i hjertat frqwfwes. Hr kunna wi nu lra graden, d en eljest loflig omsorg om det jordiska icke blott fwergr till girighet, utan ock medfrer dden. Detta r ett mycket mrkwrdigt stycke. En redlig christen knner med bekymmer, att han icke r fri frn jordiska omsorger. D frgar han: "Kan jag dock nnu hafwa lif i Gud? Eller nr r mig detta jordiska till dds?" Mrk d Christi swar: Nr det frqwfwer den goda sden i ditt hjerta, d r det dig till dds. Men huru och nr sker detta? - Swar: Efter den goda sden r Guds ord, och detta hade brjat uppg, s betnk frst, hwad det r, som af Guds ord uppgr i hjertat. Ssom ordet r twfaldigt, lag och evangelium, s r ock dess werk i hjertat twfaldigt: Lagens werk r ju ett waket och frkrossadt hjerta, som knner synden och knner den s, att den gr oss hela werlden fr trng, jagar och drifwer oss att ska rddning och frid i Christus. fwen sedan tron uppgtt, r ju det den dagliga bttringen, att man icke kan lefwa som werlden, lustig och fri i synden, icke kan lefwa i wdret, utan att man tyglas, tuktas och korsfstes af Anden, ja, att man nnu alltid s knner sin synd, att man ofta har hgsta mda att kunna tro, och att Christus och evangelium alltid blifwa oss oumbrliga och ljufwa. Detta r bde lagens och evangelii werk. Evangelii egna och srskilda werk r, att den frkrossade sjlen fr frid i Christus, fr lif, trst och gldje af evangelium, fr deraf ocks en ny krlek, som brister ut i en glad, enfaldig beknnelse och krlekswerksamhet. Kortligen: bttring, tro och helgelse ro ju ordets werk i hjertat. D nu detta r gifwet, r det ltt att frst, hwad det r, att den goda sden af lefwernets bekymmer eller ock af rikedomar och lifwets wllust frqwfwes. Det sker d, nr du fr s mycket att tnka p ehwad det r af bekymmer i fattigdomen, eller med fgnad och frnjelse i winst och rikedom du fr s mycket att tnka p, ditt hjerta blir s intaget, uppfyldt och sysselsatt af detta jordiska, att omsorgen om Guds nd och wnskap deraf trnges t sidan, och d har ordet snart ingen werksam kraft p
ditt hjerta. Snart har synden ingen kraft att bekymra och nedkrossa dig; du mrker den knappt, den r dig ltt som en fjder; ty du har andra
angelgenheter, andra sorger eller frjder; du har icke tid att frdjupa dig i ngot andligt bekymmer, du har ett djupt underlag af jordisk gldje, en tjock, mjuk dunbdd under din frid, nemligen din jordiska lycka! Derfre r du alltid stark och modig i din christendom, eller tminstone blir du icke nedbruten och elndig fwer synden nu mera. Samma saker, som frr bekymrade dig, och som werkligen ro synder, kunna nu fritt passera, och du blir icke modflld, nej, du brjar efter hand urskta och frswara dem. S r nu lagens werk frqwfdt, ditt hjerta och samwete insfda och frhrdade. Men nr slunda lagen frlorat sin kraft p dig, nr synden icke mer kan nedkrossa och bekymra dig hwad r d tron? hwad r d evangelium och Christus fr dig? Intet annat n en gammal lexa i hufwudet och munnen, som du nu ganska wl kan, men som ingenting werkar hos dig. Ty der lagen icke frkrossar och ddar, der kan icke evangelium gifwa ngot lif och kraft. Derfre blir du nu hwarken rtt nedbruten och klen fwer dig sjelf, icke heller rtt glad och stark i Herren. Och will du derjemte icke erknna detta frhllande, utan fortfar att bermma dig af evangelium, d intrder det hemska skrymteriet, som fullndar frhrdelsen och gr slut p den sista gnistan af ndens werk. Sdana hjertan likna d dessa hala, glatta och hrda flintstenar, som wid sjstranden blifwit slipade af hafwets wgor och sand. Nr hjertat af brusande werldsomrger ena sidan och ett skrymtaktigt umgnge med ordet den andra blifwit wl tillskafwet och slipadt, r det omsider s hrdt och halt, att ingenting mer biter derp. Och detta war likwl ett hjerta, som en gng war ppet fr ndens Ande, knde synden bittert, men nden i Christus mycket mer fwerfldade. Och nu r denna himmelska sd frqwfd af jordens trnen. O, huru r du fallen af himmelen, du skna morgonstjerna! All jordens lust och smrta den r ju dock s kort, Lt d, o Jesu, intet mig draga frn dig bort; Du wet, jag wiker af s ltt, Ack led mig, led mig rtt. Den 25 November. Det r icke n uppenbaradt, hwad wi skola blifwa; men del weta wi, att d Han warder uppenbar, d warda wi Honom lika, ty wi f se Honom, ssom Han r. 1 Joh. 3: 2. Johannes sger, att wi genom Guds skdande skola warda Honom lika. Apostelen antyder, att Guds saliga skdande skall hafwa den werkan p oss, att wi warda Honom lika, ssom om wi i wra personer d skola upptaga en terglans af den herrlighet, som frn Honom utstrlar. Ja, kunde Mose ansigte blifwa skinande blott derigenom, att han p Sinai stod infr Guds ansigte; och kunna wi redan hr, blott genom att i tron och Anden skda Gud, "warda frklarade (fr-wandlade) uti samma belte ifrn den ena klarheten till den andra", wisserligen mste d, nr wi f se Honom ansigte mot ansigte, hans bild afprgla sig p oss uti en helt annan fullkomlighet n hr. Men sttet, huru wi skola gras Honom lika, m nu wara t Gud anbefaldt. S mycket r dock wisst, att Han d skall fullkomligt terstlla det belte af sig, hwartill Han i begynnelsen skapade menniskan, och hwilket i syndafallet frlorades. Skriften sger uttryckligt: "Ssom wi hafwa burit den jordiskas (Adams) liknelse, s skola wi ock bra den Himmelskas liknelse." Wrt hjerta skall d icke wara, ssom nu, en outtmlig klla af synder och qwal, utan Christi helighet och krlek skola bo uti oss. Wrt frstnd skall d icke mer wara omhljdt af den fallna naturens mrker, utan uppfyldt med ljus af Guds eget ljus. Wrt samwete skall d icke mer hafwa denna oro, anklagelse och rdsla uti sig, som hr plgade oss, utan det skall d wara alldeles lugnt och fridfullt
i Guds krlek och i knslan af wr d inneboende helighet. Wi skola d aldrig mer synda emot wr Gud, aldrig mer fra denna klagan: "Det goda som jag will, det gr jag icke; det onda som jag icke will, det gr jag;" utan wi skola d fullkomligt kunna wara s goda, fromma och heliga, som wi hr nskat, och nnu mycket mer n wi hr i tiden kunna nska. Wr kropp skall d icke mer wara behftad med skadliga begrelser, eller med sjukdom och swaghet, utan alltid ren och skn, frisk och stark och ltt; ty den skall nu wara lik Christi frklarade lekamen. Herren sger uttryckligt. "D skola de rttfrdiga skina ssom solen i deras Faders rike". Wi skola warda Honom lika, d Guds egna fullkomligheter afspegla sig i wra sjlar och kroppar och hafwa fwer dem ett fullkomligt herrawlde; d wi ter hafwa de egenskaper, som tillhrde Guds belte och wsendtligen tillhra hwarje god ande ssom Gud sjelf mste hafwa skapat oss. Och i stllet fr den oro, slitning och smrta, som oheliga sinnesrrelser och begr medfra, skall nu i wra hjertan wara en outtmlig springklla af heliga, rena och aldrig grumlade wederqwickelser. Sdant och mycket mer mste hra dertill, att wi skola wara lika den helige och salige Guden. Men srskildt sger oss Skriften, att wi skola warda Gud lika i krleken, ssom ock krleken r en sdan hufwudegenskap hos Gud, att Johannes sger: Gud r krleken. Warda wi nu Gud lika i krleken, d mste wisst wr salighet till en betydande del skola best uti den sanna krlekens tillfredsstllde, nemligen att se hela den orkneliga skaran af frlsta sjlar tnjuta samma ra, salighet och trygghet som wi. Om denna krlekens frjd att se s mnga saliga kunna de trogna gra sig en frestllning genom den brjade erfarenhet deraf, som de redan hr hafwa, nr de se Guds nd blifwa mktig fwer sjlar. Tnk d, nr wi i Guds paradis skola skda ut fwer de orkneliga skarorna af menniskor, som alla frut kmpat med synd, faror och rddhga, men nu st saliga och trygga i Guds rolighet, och d denna salighet genom krleken wexlas och sprides till alla, genom det glada inbrdes meddelandet och genom sjls inwerkan p sjl ja, nnu en gng sagdt: tnk, nr alla Guds barn, som warit frstrdda i de fyra wder, ro frsamlade i sin Faders rike och alla med samma erfarenheter i det wsendtliga, nemligen af sin egen myckna synd och af Guds stora barmhertighet, tlsamhet och trohet; och d wi nu med frklarade och fullkomnade sjlsfrmgenheter skola p det lifligaste minnas alla de prof af Guds hjelp och lngmodighet, som wi i tiden upplefde, och skola nu frst hela sammanhanget i alla dessa erfarenheter: wisserligen skall allt detta uppfylla wra hjertan med en outsglig salighet. Skriften sger oss, att wi d skola icke kunna sakta lofwa Guds nd, utan skola med hg rst ropa: "Salighet Honom, som sitter p stolen, wr Gud och Lammet!" D skola wi wid minnet af den tillryggalagda wandringen och i tnjutande af Guds salighet utbrista: "r detta det arf, som kostade Jesu Christi blod! O, wlsignade lsepenning och wlsignade krlek! r detta trons ndalykt? r detta den herrlighet, som Skriften talade om? r detta slutet p mina bedrfwelser, mina frdmjukelser, mina bner och strider? D war wisserligen mdan ringa mot en sdan winning. Och ingen dd skall sedan wara; icke heller grt, icke heller rop, icke heller ngon wrk warder mer; ty det frsta r frgnget." Lt mig g, Att min Jesus se jag m, Sjlen lngtar innerlig, Herre Jesus, upp till dig. Lt mig snart fr thronen st.
Trngtande r min hg att dig f se. O, nr skall jag dertill komma Att med dig och alla fromma Skda f ditt anlete? Ack hur stort, Komma genom Salems port! Och p gyllne gator g! Jag kan nu det ej frst, Hwilken boning! O,hur stort! Den 26 November. Christus r ingngen uti sjelfwa himmelen, p det Han nu skall wara i Guds syn fr oss. Ebr. 9: 24. Christus war af Fadren gifwen och frordnad att ssom den andre Adam st i wrt stlle infr lagen. Ifrn krubban till sin graf war och handlade Han i wrt stlle. Detta lrer Skriften uttryckligare n ngot. "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd fr oss." Han fwertog wra pligter och skulder "worden under lagen fr att frlossa dem, som woro under lagen". Hwad Han gjorde, det gjorde wi, hwad Han led, ledo wi "efter wi det hlla, att om en r dd fr alla, s ro de alla dda." Sedan Han nu uppfyllt all rttfrdighet fr oss, och wi uti Honom uppfyllt den, terwnde Han under hela himmelens frjderop dit upp igen, hwarifrn Han war kommen. Och hwad gr Han nu fr oss i himmelen? Apostelen sger: "P det Han skall nu wara, wisa sig, framstlla sig, i Guds syn fr oss." Han framstller sig fr Fadren, icke blott med de frklarade sren, ssom tecken af sin ondliga lydnad, utan i hela den skna skruden af all lagens uppfyllelse fr oss och r, ssom sdan, Fadrens hela wlbehag, frjd och frnjelse. Men det har Han ju warit af ewighet? torde du sga. Nej mrk! Han r det icke blott ssom det ewiga Ordet, som war af begynnelsen nr Gud, utan nu r Han allt detta ssom en menniskans Son, ssom den andre Adam, ssom sin menskliga slgts hufwud och borgesman. Han icke allenast framstller sig fr Fadren, utan Han frestller eller fretrder infr Fadren i sin person alla sina lemmar. Mrk, huru apostelen talar: Han r i Guds syn fr oss fr oss mrk, fr oss! Ssom den ewige Fadren en gng sg hela det menskliga slgtet uti den ene Adam, s ser Han nu alla Christi lemmar i Christus allena. I Christi gestalt ser Han wr gestalt, i Christi renhet, sknhet och lskwrdhet ser Han wr. Ssom Christus sjelf uttryckligen sger: "Jag helgar mig sjelf fr dem, att de skola ock warda helgade i sanningen", och Paulus: "Han har gjort oss tcka i Honom, som r krkommen." Men nr Fadren ser oss i Christus, fljer ock, att Han fwen lskar oss i Christus "med den krlek, som Han lskar Honom med", och som derfre i Skriften kallas hans "krlek i Christus Jesus". O, detta himmelska rd, detta herrliga frhllande, det kan icke med ngon jordisk bild frliknas! Frestllom oss dock, ssom ett swagt exempel: Om konung Pharao, fr hwilken Jofeph war allt i alla, hans hgra hand och folkets rddare, kunnat f fr sitt ga samma bild pa alla de friga Jacobs sner samma bild som han hade af Joseph. Han tnkte sig dem alla i lika mtt lskwrda som denne, lskade dem derfre med samma innerlighet, bestmde fr dem alla samma wlgerningar, ra och frmner, som han sknkt Jofeph. D hade ju Pharao skdat Ruben, Simeon, Benjamin etc. uti Joseph; uti Joseph lskat dem, uti Joseph omfamnat dem, och Joseph har infr konungen fretrdt sina brder, har i sin egen person bragt dem fr hans gon. Nu, p sdant stt fretrder Christus oss infr Fadren, ehuru med den
stora tskilnaden, att den himmelske Fadren icke bildar sig i tanken wr likhet med Christus, utan att wi werkligen ega densamma, nemligen efter den stora gudomliga tillrknelselagen och genom Christi werkliga fretrdande af wrt stlle, hans werkliga uppfyllande af all rttfrdighet fr wr rkning. M ingen gra sig en s fwitsk frestllning af saken, som skulle Gud icke weta, att wi ro orena syndare. Det wet Han wl; det r derfre, Han frer oss i alla de reningseldar, i hwilka wi s ofta wilja helt frsmkta. Men Han betraktar, Han bedmer oss icke mer, efter hwad wi ro i oss sjelfwa, utan efter hwad wi ro i hans krkomne, hans lsklige Son. Derfre lskar Han oss ock fwer allt, hwad wrt frstnd kan fatta, fwen midt i de mngfaldiga swagheter och syndaskrpligheter, som plga oss; s att under det wi g och sucka och tnka, att wi ro hgst wederstyggliga infr Honom, d ser Han sina gons lust p oss allt derfre att Christus r i Guds syn fr oss. Nu beror det blott derp, att wi hrmed tnja oss och icke wilja warda funna i ngot annat n i Christus. Will du icke lta trsta dig, frrn du sjelf r helig, s will du wara funnen i din egen helighet. Will du twifla p Guds wnskap, emedan du icke finner din tro, sdan den br wara, s will du wara funnen i din tro. Tror du, att Gud icke kan lska dig, emedan du knner dig s torr och kall i hjertat, s will du wara funnen i dina warma knslor. Menar du, att Gud skulle mer lska dig, om den och den dygden en gng hunne till en mer fullndad sknhet, s r det i dina dygder, du will warda funnen. Du will sjelf wara din fwersteprest, du will warda salig i ditt eget namn! Wakta dig fr otrons uppror emot Herrens Smorda! "Det finnes intet namn under himmelen, menniskorna gifwet, i hwilket wi warda saliga, utom i Jesu Christi namn." Se ej p mig, o Gud, Samt lr ock mig att Han r min frid, min Se p din Son, se p Den 27 November. min Gud, se p ditt fridsfrbund, se mig tck i Jesus hwarje stund! salighet, med Honom allt jag ftt; din Son och mig i Honom blott.
Nd ware med eder och frid af Gud, wr Fader, och Herren Jesus Christus. Rom. 1: 7. Dessa tw korta ord, nd och frid, innefatta hela det christliga lifwet: nden, syndernas frltelse; friden, ett gladt och roligt samwet e. Men friden innefattar ocks, i sin widstrcktare bemrkelse, allt det goda och all den hjertliga trygghet och sllhet, som fljer med detta goda frhllande till Gud; s att apostelen frklarar, att wi d bermma oss icke blott af den nrwarande nd, i hwilken wi st, utan ock af hoppet om den herrlighet, som Gud skall gifwa; och icke det allenast, utan wi bermma oss ock i bedrfwelsen, wetande, att fwen sjelfwa bedrfwelsen mste tjena oss till allehanda godt. Ja, sger han slutligen: Wi bermma oss af Gud wi bermma oss af sjelfwa Gud, att Han nu r wr Fader, och d mste wi ndwndigt hafwa allt godt; ty r Gud fr oss, ho kan wara emot oss! Tnk, Gud, hwilken icke har skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla, skulle Han icke gifwa oss allting med Honom? S mycket ligger i ordet frid. Och tnk, d Gud har gjort det ndewerket i en menniska, att Han ppnat hennes andliga sinnen, s att hon ser, hwad det will sga, att bimmelens och jordens Herre r hennes wn; och det p en sdan grund, att all hennes qwarboende synd icke det minsta rubbar detta frhllande: wisst mste det wara en hg och salig frid. Nr jag derjemte ftt syn p den sanningen, att icke ett hr kan falla af mitt hufwud den hulde och
mktige Fadrens wilja futan; att det finns intet ondt, som icke Han kan bota, s snart det behagar Honom; och att Han nu omjligt kan lta ngot ondt mig wederfaras, som icke r mig alldeles ndigt: wisst r detta en hg och salig frid. Men denna frid heter wisst med rtta frid af Gud wr Fader och Herren Jesus Christus, ssom apostelen hr sger. Det skola wi frst, att denna frid icke blott r en gfwa, som endast Gud gifwer, utan ock, att friden mste best i sjelfwa Gud, hans wnskap och hans makt. Mrk detta wl! Han sger icke: frid af werlden ty "i werlden hafwen I twng", sger Christus; "werlden hater eder". Han sger icke: frid af kttet ty kttet skall "strida emot Anden", sger han. Han sger icke: frid af djefwulen ty "eder fiende djefwulen har en swr wrede", sger Johannes. Ja, han sger icke heller: frid af goda omstndigheter, frid af de goda wnnerna, frid af ett godt rykte, af god helsa etc., ty allt detta r en ostadig frid, utan s sger han: frid af Gud wr Fader och Herren Jesus Christus. Det r, han nskar oss en gudomllg och himmelsk frid. Ssom ock Christus sger: "Min frid gifwer jag eder; icke gifwer jag s, som werlden gifwer." Werldens frid bestr deruti, att det utwrtes onda, som oroar oss, blir borttaget; ssom nr en fiende ligger fr en stad, d r der ofrid, men frid ter, nr fienden r borta. S r det ock ofrid, nr fattigdom eller sjukdom trycker dig; men nr detta onda r borta, d har du ter frid. Widare, nr onda tungor angripa dig med lgn och smdelse, d har du ofrid; men nr smdelsen upphr, d har du ter frid. Sdan r werldens frid. Men Guds frid bestr deruti, att fastn allt detta utwrtes onda nnu fortfar och anfktar dig, du nd har din hjertefrid blott deruti, att Gud r din wn, och att Gud r allsmktig, att Han hrer dina bner, rknar dina trar och kan p gonblicket, d Han will, npsa stormen och ter gifwa dig hwila. Guds frid bestr deruti, att fwen medan ditt ktt nnu r fullt med synd, och djefwulen med frestelser eller samwetsanklagelser anfktar dig, du nd wet, att Christus med sin rttfrdighet och nd r mycket strre n allt detta och r din mktige frswarare nr Fadren. Guds frid bestr deruti, att fastn allt ondt i werlden nnu kan plga dig, sjukdom, fattigdom, onda tungor m. m., du likwl wet, att Gud och hans wnskap r tusenfaldigt strre n allt detta, och att Han skall snart komma och taga dig frn denna jmmerdal till sig i himmelen, der du skall wara fr ewigt fri frn allt ondt, trygg och salig med Gud och hans helgon. Detta r Guds frid. Men som denna frid beror af nden i hjertat, kan den bde kas och minskas; och d hela wr christendom beror af nden och friden i hjertat: hwilka wigtiga freml ro de ej d, icke blott fr tillnskan, utan ock fr en flitig omwrdnad! Men medlet, hwarmed nden och friden frkas, r endast det, som Petrus nmner: Guds och wr Herres Jesu Christi kunskap. Ju mer wi knna Gud och wr Herre Jesus Christus, desto mer nd och frid i hjertat. Mtte derfre hwarje christen flitigt underhlla dessa dyra skatter i sitt hjerta! Ja, mtte Gud sjelf gifwa oss sin nd dertill! Lt ej ngot mig frn dig frwilla, Eller, Jesus, rfwa bort min frid, Lt mig ej i fwerdd frspilla Ndens korta men s dyra tid! Hll mig alltid i din sanna fruktan, Du, som ewigt, ewigt har mig kr. Led mig troget med din Andes tuktan, Tills jag ewigt, Jesus, blir dig nr. Den 28 November.
Om wi samt med Christus warda inplantade till en lika dd, s warda wi ock uppstndelsen lika. Rom. 6: 5. Mtte hwar och en hr mrka, hwad som r den sanna helgelsens hemlighet. Apostelen sger icke, att wi skola blott fara efter Christi dds och uppstndelses likhet, utan han sger, att wi ro "inplantade, sammanplanterade med Christus till hans dds och uppstndelses likhet". Ordet sammanplanterade eller sammanwxta betecknar den innerligaste frening med Christus. Hwad kan utgra en innerligare frening, n den emellan en wxande gren och dess stam? De ro ju alldeles en kropp; samma lif och safter, som ro i stammen, ro ocks i grenen. De ro till sjelfwa wsendet ett. Hwilket under af Guds nd! Herren Christus har sjelf s beskrifwit freningen emellan sig och de trogna, nemligen med bilden af grenarna i wintrdet (Joh. 15). Der talar Han om detta "sammanwxande" med Honom och sger: Jag r wintrdet, I ren grenarna; den som blir i mig och jag i honom." Han sade ock samma afton till sin himmelske Fader uttryckligt s: "Jag i dem och du i mig; att de skola warda fullkomna uti ett." Detta r wisst ett ndesunder, som fwerstiger alla wra tankar. Och ssom apostelen hr framhller denna innerliga frening med Christus, detta "sammanwxande", ssom grunden till den rtta helgelsen, till kttets ddande och till wandringen i det nya lefwernet, s sger ock Herren Christus: "Den som blir i mig och jag i honom, han br mycken frukt; mig frutan kunnen I intet gra. Ssom grenen kan icke bra frukt af sig sjelf, med mindre han blir i wintrdet; s kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig." Wi borde dock hra och tro Herren sjelf och hans apostel. Hur mnga tala icke om helgelsen, hwilka dock hafwa en helt annan lra derom, d de endast med bud, reglor och pdrifwande wilja gra menniskor heliga, utan afseende p om de st i frening med Christus, ro dda frn lagen och lefwa i tron. M hwar och en akta sig fr denna mktiga frfrelse, hwilken skapar endast "hwitmenade grafwar", skrymtare och werkhelgon, och hwilken derjemte ligger grundad i allas natur, d wi alltid ro bjda att anse oss sjelfwa ega krafter att gra Guds wilja, om wi endast anstrnga oss. Minns d i alla dina lifsdagar, att nr apostelen wille fretaga den lran om helgelsen, han icke brjade med att endast gifwa bud och reglor, icke heller med att endast straffa, frmana och pdrifwa, utan skrifwer frst om grunden och wilkoret fr all sann helgelse, nemligen en innerlig frening med Christus. Wi ro "sammanplanterade", wi ro "dda med Christus", samt med Honom "begrafna" och "uppstndna" sdant mste g frut, sger han. Ssom han ock i epistelen till de colosser brjar frmaningsafdelningen med de orden: "Om I nu ren uppstndna med Christus", "ty I ren dda". Och nr Herren sjelf frklarar, huru wi skola kunna bra frukt, sger Han: "Om I blifwen i mig. Ssom grenen icke kan bra frukt af sig sjelf." Nr skola wi dock warda fria frn den olyckliga drskapen att wnta frukt, innan trdet nnu r planteradt? den djupa inbillningen, att wi i oss sjelfwa ega krafter att bra goda frukter! r du icke sammanplanterad med Christus, s r det omjligt, att du kan bra god frukt. Deremot r det ock lika omjligt, att du kan blifwa utan frukt, om du r i werklig frening med Christus; ssom Han sjelf sger: "Hwilken som blir i mig, och jag i honom, han br mycken frukt." D Han sger: "en gren i mig, som icke br frukt", talar Han om dem, som "hafwa namnet, att de lefwa, och ro dda". Men om allt, som werkligt lefwer i Honom, sger Han, att det br frukt, somt hundradefaldt, somt sextiofaldt och somt trettiofaldt. Det r omjligt, att Christus och hans Ande, boende uti oss, skulle ingenting
utrtta. Derfre, om du lefwer blott "dig sjelf", efter denna werldens lopp, och gr, hwad kttet och sinnet lyster, frmmande fr det sinne, som lskar Guds lag, det sinne, som angriper och kufwar den gamla menniskan, kan du deraf weta, att du icke lefwer i frening med Christus. Och att du i dopet r en gng inplanterad i Honom, eller att du nu beknner dig tro och tillhra Honom, det hjelper dig d icke, nr du fortfarande lefwer utan frening med Christus; du har frnekat ditt dopsfrbund och r en ifrn Christus afbruten gren, som p detta stt alltmer frtorkas. Men Gud, "som gr de dda lefwande och kallar de ting, som icke ro, likasom de wore", Han gr nnu alltid stora underwerk. Just "d wi woro s dda i synderna, har Han gjort oss lefwande samt med Christus". Han r "rik i barmhertigheten fr sin stora krleks skull". Han will nnu, fwen med dig, gra det underwerket, hwarom Christus sade: "De dda skola hra Guds Sons rst; och de henne hra, de skola lefwa." Helge Ande, du, Guds dyra gfwa, Kom, ja, kom till hwar och en af oss! Wck oss upp, nu r ej tid att sofwa, Wck oss upp, att wi ej m frgs. Lt det bli en full, en hel frwandling I frstndet, wiljan, hgen, allt! Wck oss upp till lif och kraft och handling, Gif oss nd att blifwa jordens salt. Led oss s uti all sanning, lr oss, Straffa, tukta, trsta allt r godt! Allt r nd och trohet; war blott nr oss. Tills wi wl det goda landet ntt. Den 29 November. Nd och frid frke sig i eder genom Guds och wr Herres Jesu Christi kunskap. 2 Petr. 1: 2. Wakten eder, I lefwande christna, fr att afsomna, frsoffas, afstanna, bortd! Wxen till, sken alltid mer mer tro och Christi kunskap, mer krlek, mer himmelskt sinne, mer dmjukhet och gudsfruktan! Om ngon sade: Jag har tillrckligt af tro, tillrckligt af krlek till bde Gud och menniskor, tillrcklig frid och frjd i den Helige Ande, tillrckligt af dmjukhet och gudsfruktan m. m. s skulle wi rysa fr ett sdant sjlstillstnd, en sdan mrkrets makt fwer sinnet, en sdan skerhet och frtjusning. Men nr en christen, som wl icke med munnen talar s, dock alls icke sker ngon frkelse i dessa stycken, r fara wrdt, att han d med hela sin sjl sger just detsamma: Jag har tillrckligt af tro, krlek, gudsfruktan! Ja, det r sannerligen icke rtt wl, nr en christen alls icke bekymras om denna sak. Frgan om tillwxten i nden r derfre bland de mnen, som prfwar och uppenbarar wrt tillstnd, frrn wi mena det. Somliga knna en pil i hjertat wid detta mne. Ack, hwar r min frkelse i nden! sucka de. Twrtom gr jag tillbaka. Somliga ter lsa ordet om tillwxten med helt lugn blick, blott forskande, studerande. De lemna t andra att taga det till hjertat. Och hr sannas Luthers ord: "De, som borde frukta sig, frukta icke; men de som icke borde frukta sig, de frukta". Det finnes en frtjusning, en mrkrets makt, som gr sjlen lugn, stark, modig, rdig, hrd, frstockad, s att hon frnimmer intet, fruktar intet, tar t sig intet, blott tnker, frstr, talar. Skulle icke den frtjusningen wara brjad hos dig, som r en christen och hr Herren Christus sjelf utropa: "Den som r from, han warde nnu frommare; och den
som r helig, han warde nnu heligare;" men "den som r ond, ware nnu ond", och du bekymras icke derom du wet med dig, att du under dagarnas lopp icke bekymras om ngon tillwxt och att icke heller Christi egna allwarsamma frmaningar g dig till hjertat skulle icke i ditt hjerta d wara ngon frtjusning? Hwarfre icke? Hwarfre r just du fritagen frn all tjusning af mrkrets ande? Har djefwulen icke mer ngon ond mening med dig? r han nu worden god, eller r han dd? Tnk, nr Christi egna ord af s betnkligt innehll icke mer rra dig! Rtta christna, som icke alldeles somnat, hafwa ofta allrastrsta bekymmer just derfwer, att de icke finna ngon tillwxt hos sig. Dessa hafwa derfre nnu en Herrens fruktans Ande i sina hjertan och st nnu under hans regering, hwarigenom allt hjelpes. Luther sger, att tron i hjertat aldrig r stilla, utan r antingen i tilltagande eller i aftagande, och hwar det icke sker, s r det ingen lefwande tro, utan allenast en dd inbillning i hjertat om Gud. Detta gller om hela ndelifwet i hjertat, tron, krleken, gudsfruktan, och r en sann och tnkwrd anmrkning. Det r ett utmrkande tecken p den plantering, som den himmelske Fadren har planterat, att den r i beroende af den andliga wrden och nringen och derfre stundom upplifwas och tilltager, stundom ter aftager. Den tro ter, som icke beror af nringen, utan str alltid lika fast, r blott en sjelfgjord och dd tro. Hr r dock en tskilnad att mrka: Den allmnna skerhetstron har det grofwa tecknet, att den icke blott lefwer lika wl all andlig nring frutan, utan ock r allrastarkast, nr intet Guds ord kommer den fr nra, den rubbas och frstres just genom Guds ord. Men de finare werkhelgonen likna deruti de christna, att deras tro och frid r beroende och frnderlig, men beroende af deras religisa iakttagelser, s att om de frsummat sin bestmda stund fr dagen att lsa, bedja och dylikt, eller eljest ngon refwa i deras fromhetskldnad blifwit gjord, r deras tillfrsigt rubbad, och friden terstlles endast genom sjelfwa den frnyade iakttagelsen af den frsummade andakten. Men den kta tron beror icke af sjelfwa iakttagelsen att lsa, bedja m. m., utan af innehllet af det, som lses, af Christi kunskaps tillwxande eller aftagande. Derfre sger apostelen, att nd och frid frkas genom Guds och wr Herres Jesu Christi kunskap. Och den trst och starkhet, som icke beror af Christi kunskap, utan lefwer af sig fjelf, r icke den rtta Guds nd, utan ett blomster, som wxer ur sjelfwa hjertat och har den egenskapen, att det frwissnar, "nr Herrens Ande blser derin". Men om ndelifwet r alltid antingen i tillwxt eller i aftagande, r det ju en frskrcklig sak att icke gifwa akt derp, utan framlefwa det helt obekymrad om tillwxten; ty om det werkligen r i aftagande, skall det ock utd, om icke snar ndring sker. Om det en tid wanwrdats och aftagit, mste det ndwndigt snart ter uppwckas, upplifwas och strkas, s framt det icke skall blifwa sjelfwa dden. Hjelp mig din dyra nd rtt akta, Jesu kr, Stds lyda Andens rd, och hwad ditt ord mig lr. Hjelp mig ej trg och lat st still, men wandra fort och wxa till I nd och sanning dag frn dag, dig, Jesus, till behag. Den 30 November. Derfre har ock Gud fwergifwit dem i deras hjertas lustar uti orenlighet. Rom. 1: 24. Hr hra wi, hwad Herren Gud gr med dem, som icke flja det ljus Han gifwit dem. Han fwerlemnar dem i deras hjertans lustar, och genast fras de af dessa sina lustar uti ett djup af orenlighet, som nu blir deras frtjenta ln. "Gud frestas icke af ondt, Han frestar ock
ingen;" men ondskans makt i menniskan r s stor, att om Gud blott lemnar henne, rusar hon genast i all synd och skam. Genom syndafallet uppfylldes menniskans natur af den gamle ormens gift, synd och all ondska, hwilket bestndigt arbetar och ptrnger i hjertats tankar, lustar och begrelser, likasom en swllande flod eller klldra; ssom Herren Gud tidigt klagade, att "menniskans ondska war stor p jorden, och all hennes hjertas uppst och tanke war alltid bengen till det, som war ondt", och hwarom ock Herren Christus sger: "Af hjertat utg onda tankar, mord, hor, skrlefnad, tjufweri, falskt wittne, hdelse." Om icke Gud med sin allmakt och tskilliga naturliga hinder tillbakahlle denna syndaflod, kunde intet samhlle best, ja, hela menniskoslgtet skulle g under fr den ptrngande ondskan, genom hwilken alla menniskor skulle i hast frstra sig sjelfwa och hwarandra. fwen der icke ndens krafter annammas och werka, har Gud i sin allmnna fadersomsorg om menniskoslgtet lagt ngra naturliga hinder och band p den frstrande ondskan, sdana som: en naturlig klokhet, fruktan fr skam och skada, omsorg om den egna nyttan, aktning fr sig sjelf o. dyl.; hwarjemte Han dessutom alltid med sin allmakt regerar och tillbakahller den ptrngande ondskan. Men nr Han nu till rttwist straff fr menniskors frakt och frwndning af hans krleksrd undandrager dessa hinder fr syndens utbrytande och lemnar menniskan t sig sjelf och den onde fiendens ingifwelser, d fwerflda ondskans makt alla mtt och skrankor. D fr man se dessa frskrckliga utbrott, sdana apostelen hr (Rom. 1) anfrer ifrn hedningarnas lif, och sdana man ofta nog ser fwen inom christenheten dessa hemska skrckexempel, d fwen sdana menniskor, som allmnt hllits fr wisa och frstndiga, p en gng finnas sjunkna i ngon frskrcklig synd eller drskap, s att den ene r tjuf eller frfalskare, den andre mrdare, en tredje ligger i wederstyggliga och frstrande laster, en fjerde mrdar sig sjelf o. s. w. Och nr de kanske kort frut woro ansedda fr kloka och hederliga menniskor och nu sluta p detta mkliga stt, d str werlden der och undrar och kan icke begripa, huru sdant tillgtt; ty aldrig kunde den kloka och goda menniskan wilja gra ngot sdant, som hon dock nu gjort. Huru har det d tillgtt? P intet annat stt, n det apostelen sger oss i v. 21: "De frstodo Gud, men hafwa icke prisat Honom som en Gud;" de frnummo Guds rst, men wille icke bja sig, utan "frhllo sanningen i orttfrdighet"; de "hllo sig sjelfwa fr wisa" och wille icke tro, hwad Gud sade dem. Fr allt detta har nu Gud fwerlemnat dem t deras hjertans lustar, och s ro de wordna drar. O, att hwarje menniska, som nnu r mktig ngon besinning, wille i tid betnka, hwad Herrens apostel hr lrer oss! Mngen ung man eller qwinna hrer tidigt af hulda och upplysta frldrar eller lrare Guds rd fr bde wr timliga och ewiga wlfrd; de hra och frst, att Gud r allsmktig, att det icke r rdligt att trotsa denne Herren; de hra och frst, att denne allsmktige Guden allwarligt will och bjuder, att alla menniskor skola omwnda sig till Honom, frukta och lska Honom, tro, lyda och flja Honom genom lifwet. Men de wilja icke lyda detta Guds rd; de wilja nnu flja sina egna lustar och werlden och mena, att de skola wl nd alltid akta sig att icke gra det fr groft, icke sjunka fr djupt i syndaplarna. De mena, att de hafwa det i sin makt att hlla en wiss mtta. Mrk: de wilja icke helt "wara Herrens egna, blifwa och lefwa under Honom i hans rike", men rna dock akta sig att icke falla fr djupt. Detta skall dock icke lyckas dem. Det r sdana, Herren plgar fwerlemna t deras lustars makt till orenlighet, eller gruflig orttfrdighet, eller andra besynnerliga drskaper. "Gud lter icke gcka sig". Will du icke hra hans ord och helt omwnda dig, d hjelper sedan ingen klokhet och waksamhet; du mste ned i djupet. Frr eller sednare i tiden eller i ewigheten skall du bittert erfara, att det war ditt grufligaste ord, att du icke lydde denne
Herren, utan trotsade hans wilja och rd. I lustarnas hwirfwel du drnker din sjl, I synden du finner dig alltid s wl Och tror dig dock utom all fara. Du fljer stds werlden i swindlande lopp Och bygger allena p henne ditt hopp Och menar dig lycklig dock wara. Fr Gud och hans wnskap du hjerta ej har, Du frgar ej efter din himmelske Far, Som stndigt dig srjande sker, Frwillad du r och frwillar dig mer, t warnande rsten blott hnfullt du ler, Och skulden du stndigt frker. O, menska, hwi will du frderfwa dig s? Hwi will du s blindt till frtappelsen g? Hwi will du din sjl s frstra? Den tid, deri Herren besker dig, knn, Ty frlsning och rddning kan sknkas dig n Lt satan dig icke frfra! Den 1 December. Hwar och en ware underdnig fwerheten, som har hgsta wldet; ty ingen fwerhet r utan af Gud. Rom. 13: 1. Hwar och en, som will akta Guds ord, skall weta, att han r skyldig sin fwerhet allt, hwad som hrer till underdnighet, wrdnad, lydnad och trohet. Och detta skref apostelen till de christna i Rom, hwilka sledes stodo under en hednisk fwerhet. Hade de icke erhllit eller aktat denna apostoliska lrdom, utan fljt sitt eget tycke, s hade de wl swrligen kunnat tnka, att de borde fr Herrens skull bewisa fwen tyrannen Nero understlig wrdnad och lydnad, utan hellre, nr lgenhet dertill gifwits, ansett det ganska christligt att hjelpa till med hans strtande frn thronen. Wi weta, huru judarna ofta gjorde uppror, sedan de kommit under Roms wlde. Derfre har apostelen ansett ndigt anwnda s mnga och tydliga ord i detta mne. Men borde nu de christna i Rom wara sin hedniska fwerhet underdniga, huru starkt frdmer d icke hr den frihetsanda, som fwen inom christenheten i wra dagar hjer sin frcka rst emot fwerheten och emot all underdnighet. Detta skola de christna betnka och icke lta sig frwillas af de ogudaktigas rd. Apostlarna hafwa mer n en gng frmanat fwen hrom. "Waren underdniga all mensklig ordning fr Herrens skull, ehwad det r konungen, ssom den fwerste, eller befallningsmnnerna, ssom de der ro snda af honom, de onda till straff och de goda till pris; ty s r Guds wilje, att I med goda gerningar skolen igenstoppa munnen af de galna och ofrstndiga menniskor". "Frmana dem, att de ro frstarna och fwerheten underdniga och lydiga" etc. Wr pligt mot fwerheten r sledes bestmdt uttalad och nog begriplig. Men mer besynnerligt frekommer det oss, hwad apostelen nu widare tillgger: Ty ingen fwerhet r, utan af Gud. Detta r nu hufwudsklet, hwarfre wi skola wara fwerheten underdniga. Men huru skola wi det frst, att all fwerhet r af Gud, d den ju ofta r ond och ochristligt Detta r icke rtt uppfattadt och uttydt, om wi sga, att Gud mste tillstdja allt, hwad som sker, att sledes fwen en gudls verhet endast genom Guds tillstdjelse fr innehafwa sin hga plats. Nej, hwad Gud endast tillstdjer, kan aldrig sgas wara af Gud. Dessutom tillgger apostelen genast, att "den fwerhet som r, hon r
skickad (frordnad) af Gud". Det r icke heller rtt frklaradt, om man sger, att sjelfwa embetet r af Gud inrttadt, om ock de personer, som innehafwa embetet, ro deri emot Guds wilja. Nej, apostelen sger uttryckligt, att "den fverhet som r, hon r skickad af Gud" sledes fwen de regerande personerna, och icke blott sjelfwa embetet. Att sjelfwa embetet r af Gud instiftadt, r ock en tnkwrd sanning. Det grundades redan i faderswldet och i fjerde budet af Guds lag och har sedan med mnga Herrens ord blifwit stadfstadt. Sledes, wisst r sjelfwa embetet af Gud och r en dyrbar gfwa; men hr sges dock ngot nnu mer, nemligen att ocks "den fwerhet som r, hon r skickad af Gud". Huru skola wi d frst detta, nr fwerheten ofta r ond och gudls, och nr Herren alltid hatar det onda? Detta mste frsts endast s, som alla Guds domar i werlden, nemligen att ehwad Han tillskickar oss ngot i sig sjelft godt eller ngot i sig sjelft ondt, s r dock hans skickelse god, wis och rttfrdig. Hr mste wi ter lra att tro p en enda allsmktig Gud och regerande styresman fwer werlden. Herren Christus sade uttryckligt till romerska kejsarens ombud i judiska landet: "Du hade ingen makt fwer mig, wore hon dig icke gifwen ofwanefter." Och om det lidande, Pilatus d dmde Honom, sade Han: "Skall jag icke dricka den kalk, som min Fader har gifwit mig". Det war "ofwanefter", det war af Christi Fader, som Pilatus hade sin makt att dma den oskyldige till dden. Hafwa wi nu en god och christlig fwerhet, s r detta en synnerlig Guds nd fwer landet; men hafwa wi en ond och gudls, s r detta ett straff och en tuktan af samme helige Gud. Wi bra d uti den skickelsen blott se p Gud och wrda hans domar fwer oss. Och d hans straffdomar ro lika heliga som hans ndebewisningar, bra wi fr hans skull fwen wrda och lyda den fwerhet, som Han d tillskickat oss ssom wi en annan tid, nr wi hafwa en god fwerhet, bra ter deruti se endast Gud och fr hans skull wara denna goda fwerhet lydiga. M fwerhetspersonerna wara goda eller onda, s sger dock apostelen hr (Rom. 13) tre gnger, att de ro "Guds tjenare". Den wrsta fwerhet, som ett land kan hafwa, r sledes af Gud och r skickad att utfra hans heliga afsigter. D Gud gifwer ett folk onda, gudlsa, tyranniska regenter, eller blott, ssom Esaias sger, "ynglingar till furstar och barnsliga att rda fwer dem", sker detta till ett straff och plgoris fwer ett ondt och hrdnackadt folk och till prfning fr de trogna. Om ock den wg eller de medel, genom hwilka regenten kommit till sitt wlde, icke warit de rttaste, har han dock icke utan af Gud kunnat erhlla den makt, han nu innehafwer, och Gud skall anwnda honom, ssom redan r sagdt, antingen till straff eller till wlsignelse fr folket. De som wilja frst mnstra verhetspersonernas egenskaper och tgrder, innan de skola erknna sin underdnighetspligt, de kullkasta hela den grundwal, hwarp den understliga pligten hwilar, nemligen den allsmktige Gudens skickelse eller frordnande. Christen, war fr Herrens skull Mensklig ordning undergifwen, Fullgr, glad och krleksfull, Denna lag, i ordet skrifwen: Frukta Gud, din konung ra. Sdan lyder ordets lra. Den 2 December. Frls oss ifrn ondo. Luc. 11: 4. Nr en gudfruktig sjl, som lrt misstro sitt eget illfundiga hjerta och erfarit fiendens stora list och tjusningsfrmga, fwen rdes fr sdant ondt, som hon nnu icke klart ser och knner, fruktar fr djefwulens "listiga anlopp och sitt hjertas mngfaldiga falskhet, d har hon den trstliga utwgen att fly till den allseende och trofaste Guden med den
bnen, att Han mtte waka och afwnda allt ondt. En sdan bn uttrycka wi beqwmligen med det obestmda ordet ondo, eller det onda. "Frls oss du, trofaste, mktige Gud, ifrn allt ondt, fwen det wi icke frst. Du, som ser alla dolda nt och snaror af djefwulen, werlden och wrt eget hjerta, och som har befallt oss att i all nd kalla dig, frls oss du!" Ja, det r ett af de allmnnaste bekymren bland Guds barn, att de sga: "Jag wet wl icke, att jag uppstligen will wara falsk eller hylla ngot ondt, men jag fruktar, att mitt hjerta bedrager mig; jag wet med mig, att jag saknar den och den kraften, men wet icke, hwaruti felet bestr." Si, uti ett sdant dunkel, i en sdan fruktan fr ett okndt ondt, hwilken outsglig trst att d f kasta hela bekymret p den trofaste Herren, som sjelf lrt oss bedja: Frls oss ifrn ondo, och att f sga till Honom: "Frls mig ifrn just det onda, som du ser och wet hos mig, men som r mig frborgadt! Tag du bort det, som misshagar dig, du trofaste, allsmktige Gud, och gif mig du sjelf, hwad som fattas mig!" Och hr blir d ndigt att djupt betnka, att Gud r den ende, som kan utransaka och rtteligen knna det illfundiga hjertats lnngngar s wl som satans djupheter; att Gud aldrig har sagt, att wi skola kunna utransaka hjertat, utan alldeles twrtom. Herrens egna ord ro dessa: "Ett argt, illfundigt ting fwer allting r hjertat; ho kan utransaka det: Jag Herren kan utransaka hjertat och prfwa njurarna." Hr nekar Herren uttryckligt, att ngon menniska kan utransaka hjertat, och sger, att Han ensam kunde det. S se wi ock, att David, som hade en s rik anda och fick i profetiska stunder skda en tusen rs framtid, likwl icke kunde genomskda sitt eget hjerta, utan derom wnde sig till Gud och bad: "Utransaka mig, Gud, och f weta mitt hjerta, beprfwa mig och frnim, huru jag menar det." Fr det andra br man weta och besinna, att Herren Gud ocks r den ende, som kan bota, hwad som r ortt hos oss. Han har aldrig sagt: I skolen skapa uti eder nya hjertan, utan twrtom sger Han: Jag jag skall taga bort utur edert ktt det stenhjertat och gifwa eder ett mjukt, bjligt hjerta. fwen hrom wnde sig David till Herren och bad:
"Skapa - skapa i mig, Gud, ett rent hjerta och gif mig - gif mig en ny wiss anda." D nu Gud sjelf har sagt, att icke wi, utan Han t den, som kan bde knna wrt hjerta och bota, hwad der felar, och nu hr lr oss bedja Honom derom, d bra wi wisst i den nmnda dunkelheten med all trst wnda oss till Honom. Och s sannt som Han r en trofast Gud och icke will gcka den sjl, som sjelf fruktar och dmer sig och som will gifwa akt p allt hans ord, fwen det fr Adam mest ddande, s wisst skola wi tro och weta, att Han ock skall gra, hwad wi bedit: Han skall sjelf taga p sig hela omsorgen om wr frlsning och afhjelpa allt, hwad som r ondt och farligt, fwen det wi sjelfwa icke frst. Han har sjelf lrt oss att bedja: Frls oss ifrn ondo. Men nnu mer wanligt r, att wi under frestelsetiderna wl knna, hwari det onda bestr, men kunna likwl icke gra oss lsa derifrn. Jag ser, att det och det r synd, ja, att det r djefwulen, som arbetar p att fra mig deri, och kan likwl icke befria mig derifrn; det har s "gripit mig fngen uti syndens lag, som r i mina lemmar", det hller mig s fast, att nsknt jag wet, att det r synd, t. ex. wrede, hat, orena lustar, begr till nstans egendom o. s. w., och jag ser det farliga deri, jag mr illa derfwer, kan jag likwl icke upphra att med hjertat och tankarna umgs dermed; ja, det kan omsider s utpina mig, att jag r frdig att helt frtwifla, jag knner mig alldeles frlorad, om icke Gud sjelf gr barmhertighet med mig och frlsar mig. Hr lr jag d, hwad det betyder: Frls, frls oss ifrn ondo. O, fall d genast ned och bed och betnk, att wi i sdana stunder ro under en fiende, mot hwilken ingen makt finns i himmelen eller p jorden, mer n
en enda, nemligen den ende Allsmktige, som derfre hgtidligen frklarat: "Jag, jag r Herren, och utom mig r ingen frlsare." "Rr dig icke", sger Luther, "i mening att sjelf fwerwinna synden; ty d skall hon s rra sig emot dig, att du r fr ewigt frlorad." Utan hr gller att p allwar fly blott till den trofaste, allsmktige Herren och bedja: Frls oss ifrn ondo. Och d skall det blifwa oss en wldig trst, om wi kunna rtt besinna, hwad deri ligger, att Herren sjelf lrt oss s bedja till Honom. Wi borde dock tro, att Herren icke will skmta med de ndstllda barnen, d Han lrde dem denna bn, utan att Han ock werkligen rnar frlsa oss. Han sger ock uttryckligt: kalla mig i nden, s will jag hjelpa dig, och du skall prisa mig. Nr till dig i mrka tider, Swra prof och hrda strider, Hjas wra bneljud, fwergif oss ej i nden, Std oss, led oss och i dden Frls oss, frn allt ondt, o Gud. Den 3 December. Och det ro himmelska kroppar och jordiska kroppar; men en annan herrlighet hafwa de himmelska och en annan de jordiska. 1 Cor. 15: 40. Ssom wille apostelen sga: Skda den ondliga rikedomen p omwexling i Guds skapelse! D det redan r en stor skilnad mellan de jordiska kropparna inbrdes, huru mycket strre mste skilnaden wara mellan de jordiska och himmelska mellan trd, sten, metaller etc. p jorden, och deremot mnena i solen, mnen och stjernorna. Ja, fwen mellan dessa himmelska kropparna inbrdes r stor skilnad. "En annan klarhet har solen, och en annan klarhet har mnen, och en annan klarhet stjernorna; ty en stjerna gr fwer den andra i klarhet." Tnk d, hwilken ondlig mngfald i Guds skapelse! Frukta d icke, "du dre", att wr Herre Gud skall blifwa rdls fr, hurudana kroppar Han skall gifwa oss i uppstndelsen! Wra nya kroppar, hwilka egenskaper de n fr frigt skola hafwa, skola skerligen wara fullkomligt passande fr den nya werld, i hwilken wi blifwa frsatta, och fr de frmgenheter, wr sjl der skall hafwa. Ssom wra nrwarande kroppar ro danade fr de sjlsfrmgenheter, wi nu ega, och fr den werld, i hwilken wi nu lefwa; och ssom alla djurs kroppar ro bildade efter de instinkter, Gud har gifwit dem, och fr det element, i hwilket de skola lefwa, ssom fiskar i wattnet, fglar i luften, djuren p jorden eller maskarna i mullen. Hraf fljer ock, hwad wi fwen se fr gonen, att nr ngon lefwande warelse skall frflyttas till ett nytt element fr att i detta brja liksom en ny werld, erhller han fwen en ny kropp, afpassad fr dess nya belgenhet. Ssom t. ex. silkesmasken, nr den icke lngre skall arbeta i mullbrstrdet, utan skall hafwa friheten och behaget af att kringswfwa i den wida rymden, d utrustas han med en ny och bewingad kropp, passande fr hans nya bestmmelse och element. De flesta ibland oss torde weta, att alla fjrilar hafwa frut en tid warit maskar, som krupit och krlat i stoftet, men nu kringswfwa de i luften. Dessa utgra ju en mrklig Skaparens bild af menniskan, "den masken", och hennes blifwande frwandling. Ltom oss bttre beskda denna bild. Lfmaskarna utgra ett synnerligen skrpligt slgte bland de lefwande warelserna; ehuru silkesmasken, som arbetar det skna och starka silket t menniskan, tyckes wara ngot dlare n klmasken och andra lfmaskar, ro de dock alla elndiga krypande krk p jorden; men just t dessa elndiga krypwarelser har Gud beredt en ljufligare framtid, en mrklig frwandling. D silkesmaskens arbetstid r fullndad, och klmasken ej lngre skall krypa i stoftet, d lggas de i ett slags likkista ett litet swart
skal bildar sig fwer dem, och der ligga de nu i dwala fwer wintern. Men p det nya rets wr, d solen brjar till lif uppwcka den stelnade naturen, d utkommer den frra masken i ny gestalt fr att intaga en ny werld; han skall icke nu mer krypa i stoftet eller p det grofwa klbladet, utan skall nu frlusta sig i det fria, i den fina luften och det glada solljuset, och till nring blott hemta det finaste af blomstren; derfre har han nu skna, ltta, gyllene wingar, med hwilka han hjer sig fwer jorden och kringswfwar i den fria luften. Hwem igenknner icke ter hr wr Faders tungoml? Hwem ser icke, att Han ter hr gifwit oss en bild, hwaraf wi skulle se wr Faders tankar och afsigt med oss? Wi ro wl hr p jorden elndiga maskar och krypwarelser, men dock skapade fr ett helt annat lif; wi g en stor frwandling till mtes. D wr prfwotid r fullndad, och wi icke mer skola krla i stoftet, skola wi, s mnga som blifwit en ande med Honom, som kom af himmelen, ocks af Honom frflyttas till en ny werld, der wi skola, herrliga och saliga, frlusta oss i det ewiga solljuset af hans ndefulla ansigtes skdande och med nya frklarade frmgenheter dricka oss gldjedruckna af hans nu afsljade wisdom, krlek och nd. Och mnne icke det r ett af de wigtigare sklen, hwarfre wi skola f nya kroppar och icke alltid frblifwa kropplsa andar (ssom wi ro under mellantillstndet mellan wr dd och den yttersta domen), nemligen att wi ro bestmda att flytta till en ny werld, wida fullkomligare och herrligare n denna fallna, wanstllda werld, i hwilken wi nu bo en werld, "der ingen dd skall wara mer, icke heller grt, icke heller rop, icke heller ngon wrk - ty det frsta r frgnget - utan Guds och Lammets stol skall wara der, och hans tjenare skola tjena Honom och skola se hans ansigte". Uti denna nya werld skall Gud, som aldrig gr nedt med sina werk, utan alltid bringar dem hgre och hgre i fullkomlighet, wisserligen gra ett mycket rofullare skdespel af sin wishet, godhet och makt, n Han har gjort i denna nrwarande onda werld. Och det r derfre ndwndigt, att wi d skola hafwa kroppar med sdana sinnen, som passa fr denna werld och stta oss i stnd att ega ett samband med densamma, samt att fatta, tnjuta och emottaga den fullkomligare kunskap, som der gifwes om wr herrlige Skapare. Ty d skola "hans osynliga wsende och hans ewiga kraft och gudom rtteligen warda beskdade af gerningarna", hwilka der ro ondligt fullkomligare och strre, n alla dem wi sett i denna nrwarande werld, wr barnalders hem, som warit af synden frdunkladt och wanstldt. Nu r du, o graf, blott en skugga, ej mer, En tid du wl hyddan betcker; Men d sig min Jesus i herrlighet ter, Till lif Han ock stoftet uppwcker. Jag lgger frimodigt mig ned i min grift, Ty Jesus sjelf stter p grafwen den skrift: Jag lefwer, I skolen ock lefwa. Den 4 December. Men till Israel sger Han: Hela dagen har jag utrckt mina hnder till det otrogna och genstrtiga folket. Rom. 10: 21. nskar du att kunna klart se, huru Herren Gud r sinnad, och hwad Han slutligen will gra med oss, s se blott p Israels historia, huru Han handlade bde med arma, botfrdiga syndare och med det otrogna och genstrtiga folket. Skda hr, hwad Gud skall gra med dem, som aldrig wilja lyda hans kallelse till bttring, utan alltid frblifwa i synd och ffnglighet. Skda hr, hwad Han will gra fwen med dem, som med mycket nit om Gud, om fromhet och bn, ocks hafwa i allt detta sin egentliga trst, sin rttfrdighet, och ro s icke "evangelium lydiga". Och nu: hwad gjorde Gud med det sjelfrttfrdiga,
otrogna och obotfrdiga Israel! Detsamma skall Han ock gra med de otrogna och obotfrdiga christna. Profeten sger: "De bedrfwade och frbittrade hans Helige Ande; derfre wardt Han deras fiende och stridde emot dem." Herren Gud gjorde d, hwad Han p ett annat stlle hade frutsagt: "Efter jag nu kallar, och I neken det. Jag rcker min hand ut, och ingen aktar dertill; s will jag ock le t eder ofrd och begabba eder, nr det kommer, som I frukten; nr fwer eder kommer ssom en storm, det I frukten, och eder ofrd ssom ett wder. D skola de kalla mig, men jag skall intet swara; de skola bittida ska mig och intet finna". S gjorde Herren wid mnga straffdomar fwer Israel, men isynnerhet uti den sista wid Jerusalems frstring. D war der ett sdant bedjande inom staden, att stenarna kunnat rras; men himmelen war ssom af koppar, tillsluten fr all bn. Nu war det Herrens tid att icke hra dem, ssom de frut icke welat hra Honom. S handlar Herren. En tid utrcker Han sina hnder i nd och bjuder syndaren komma; en annan tid, d ndens dag r slutad, d fljer en dom utan barmhertighet. O, att hwar och en wille wakna och besinna, att Herren r nnu densamme, och hans hotelser till otrogna christna lika sanna som hotelserna till det otrogna Israel! Men ssom Gud r en frskrcklig domare fwer sina fraktare, s r Han ock fwermttan ndig emot alla dem, som hra hans rst och komma till hans ftter. Se, huru Han hr beskrifwer sitt ihrdiga wntande efter det "olydiga och motsgande folket". Och betnk ter, att Gud r densamme i alla tider. Just sdan Han ngonsin war eller beskref sig, sdan r Han fwen i dag. Och hwad sger Han om sig: Hela dagen har jag utrckt mina hnder. Sledes str Han fwen i denna stund med utrckta hnder emot hwar och en, som nskar att kunna tro och komma till Honom. S sger ock Herren Christus: "Kommen till mig, I alla, som arbeten och ren betungade. Jag will wederqwicka eder." "Den till mig kommer, honom kastar jag icke ut." Detta r wisst detsamma som: Jag str med utrckta hnder. Men d sger du: Denna nd kan dock endast tillhra rtt botfrdiga och lydiga sjlar; jag ter r bestndigt olydig, har icke ens en rtt allwarlig wilja och krlek till det goda; huru kan d jag hafwa ngon trst hraf? Swar: Se dock efter, huru orden lyda. Han sger icke: Jag utrcker mina hnder till ett lydigt och botfrdigt folk, utan twrtom s: "Till det otrogna och genstrtiga folket." Men huru skall detta frsts? Ett sdant folk r ju frkastadt? Ja, frblir du alltid genstrtig och motsgande, s r wisserligen du fr din del olycklig; men Herren Gud r dock sjelf sdan, som Han sger. Frgan war ju, om Gud kan wara ndig, d du r s olydig. Hr och glm d aldrig, att nden i Guds hjerta r alldeles fri och oberoende af din fromhet. Se, huru Han kom till Adam p syndafallets dag med det frsta evangelium, d denne war s full af ondska, att han med bitterhet wille skjuta skulden fr fallet p Gud sjelf. nd frambar Gnd sitt ndefulla budskap. Se, huru den frlorade sonens fader, d den arme sonen "nnu war lngt ifrn", "lopp emot honom, fll honom om halsen och kysste honom". S har Herren Christus sjelf beskrifwit sitt hjertelag. Frblir du bestndigt borta i det frmmande landet, s blir du ock ewigt borta frn Guds nd och salighet; men fadershjertat r dock ofrndradt, fadersarmarna ro dock utstrckta emot dig, s lnge din ndedag warar, s lnge du nnu blir kallad. "Han utrcker sina hnder hela dagen till ett olydigt och motsgande folk. " Men har det ock kommit dertill, att du sjelf straffar din ondska och olydnad, wille gerna kunna tro och lyda, men nnu dagligen knner naturens olydnad, hwilken ock framtrder i tankar, ord och gerningar, fr hwilket allt du dock wid Jesu ftter sker all nd, bde frltelse och hjelp, s r du wisserligen bde skt och funnen af din himmelske Fader. Ty d r olydnaden mot
evangelium bruten, och du r redan i Fadrens famn. Mtte wi aldrig glmma, hwad denna text sger, att Gud str med utstrckta hnder fwen mot ett olydigt folk. S mste d wisserligen den menniska warda med all hans krlek och gldje emottagen, som sjelf straffar sin olydnad och innerligt nskar att kunna bde tro och lyda Honom. Just som jag r i brist af allt, Med hjertat nnu ddt och kallt, Med synd, som stndigt rrer sig, Jag kommer, Jesus, nu till dig, Till dig, som dtt fr mig. Betungad, swag och ngslig o! Jag finner ej p jorden ro. Blott du frstr den konsten wl Att umgs med en sargad sjl. Jag kommer d till dig. Den 5 December. De fara efter att upprtta sin egen rttfrdighet. Rom. 10:3.
Detta sker p mycket olika stt, efter de olika mtt af upplysning eller mrker, som rda hos en menniska. Judarna menade sig wara rttfrdiga blott med ngra yttre gerningar efter lagen, med sina offer, bner, almosor, utwrtes rbarhet, d de icke woro uppenbara mrdare, ktenskapsbrytare, tjufwar. Detta r ock fr den stora hopen ibland oss tillrckligt, fr att man anser sig rttfrdig eller tminstone antaglig infr Gud. De ter som frsttt ngot om Guds helighet, de lgga hrtill nnu ngot mer, ssom att man ock br lska Gud, wrda och betrakta hans ord, hlla sabbaten helig, men kunna nnu st i samband med den rbarare werlden. nnu ngot mer ljus, och man finner, att man ocks skall omwnda sig frn werldswsendet och blifwa en andlig menniska, ngra och aflgga sina synder, waka, bedja och frsaka kttets lustar samt tro p Jesus detta sista fwen ssom en lagens gerning; och somliga bland dessa deltaga fwen i ngon andlig werksamhet fr missionen eller fr andra wlgrande ndaml. Allt sdant r nnu blott att ska upprtta sin egen rttfrdighet, s lnge sjlen deruti har sin salighetswg, sitt egentliga hopp, och icke blifwit ddad af lagen. Sledes beteckna dessa gerningar, att man far efter att upprtta sin egen rttfrdighet? S torde ngon frga. Swar: wisserligen icke. Nej, dessa och nnu flera gerningar kunna ock gras i kta tro och gudsfruktan. Gerningarna beteckna icke sjelfrttfrdighet. Men hr och mrk, hwad som betecknar densamma: Att sdana eller dylika fningar eller gerningar utgra menniskans salighetswg och innersta hjertetrst, om hon ock p det hjertligaste beknner tron p Christus och hans frsoning. Sledes, d detta djupa, i allas wr natur liggande hoppet p wr egen rttfrdighet icke blifwit ddadt genom Guds heliga kraf, s att menniskan lrt hlla sin allwarligaste fromhet och sina bsta gerningar fr "skada och trck", nr det gller best infr Gud och wara rttfrdig, ja, lrt ska nd och frltelse fwen fr sina bsta gerningar, ssom med synd besmittade, utan twrtom flyr till dessa fromma fningar och gerningar, fr att i dem finna ro och trst mot synden: d betecknar all denna fromhet en sjelfrttfrdig menniska. Helt annat r det, nr sjlen i allt frtwiflar p sig sjelf, sin egen fromhet, sin egen kraft, blir fr allting straffad och brottslig, men har sin enda trst i Christi gerningar, Christi lydnad, Christi l idande, Christi bner och blott af den stora, fria nden lifwas att gra det, som r godt. D ro gerningarna Andens frukter och fr Gud behagliga gerningar. Hrmed r dock icke sagdt, att dessa troende nu ro fria
frn all sjelfrttfrdighet; nej, wisserligen icke. Men deras sjelfrttfrdighet r dock icke mer deras salighetswg, utan deras frestelse o ch plga, hwilken de bemta ssom all annan frestelse och synd, nemligen s att de sjelfwa bestraffa och fly densamma. Men om en sdan frestande och beswrande sjelfrttfrdighet talas icke hr, utan apostelen talar om sdana menniskor, som uppstligt, eller med werklig mening att sjelfwa best infr Gud, fara efter att upprtta sin egen rttfrdighet och icke ro Guds rttfrdighet undergifna. Och grunden till ett sdant uppstligt strfwande att upprtta sin egen rttfrdighet r det, att man icke rtt knner djupet af sitt frderf, icke heller af Guds heliga fordringar. Man ltsar icke mrka, att Herren fordrar hjertats renhet, att man i sin fromhet ser blott p yttre gerningar. Och p det sttet kan man blifwa god och from i sina egna gon. Will du d weta, huru du skall erhlla den trsten, att du sjelf r from och god, s wet, att dertill fordras blott att wara s skrymtaktig, att du icke bryr dig om hjertat, huruwida det r alla stunder godt, rent, dmjukt, mildt och krleksfullt, utan att du endast ser p gerningar. D kan du blifwa s from, som du behfwer fr att hafwa trst i dig sjelf och d har du med all din fromhet blifwit en farise. Men har Herren Gud s framsttt fr din sjl, att det blifwit dig angelget att i allt, fwen i hjertat, och p alla stunde r, wara helig och ssom det anstr infr hans gon, d blir du aldrig p jorden njd med dig, nej, d kan du wl ofta f knna synden s frskrckligt mktig, mngfaldig och wederstygglig, att du icke mer wet, hwart du skall wnda dig, utan mngen gng r frdig att alldeles frtwifla, oaktadt all den nd evangelium frkunnar. D kan du icke mer se dig from och rttfrdig i dig sjelf, utan blir nu en elndig syndare, som bestndigt behfwer nd, bestndigt behfwer Frlsaren, hans frsoning, hans frswar. En sdan menniska r en christen. Se till mig i nd, led mig i ditt rd, kre Fader i det hga! Lt ej synd och flrd, eller ktt och werld wnda bort frn dig mitt ga! M jag wara funnen uti Christus blott, Hafwande i Honom werklig del och lott! Den 6 December. Ty jag wet icke, hwad jag gr; ty jag gr icke, hwad jag will, utan det jag hatar, det gr jag. Rom. 7: 15. Det allrafrderfligaste onda, som ormen plantade i wr natur, war inbillningen, att wi sjelfwa skulle warda wra egna frlsare och hjelpare. Det ordet: "I skolen warda ssom gudar", det tog djupt, det lemnade djupa mrken efter sig i wr natur, nemligen allt slags hgmod, och isynnerhet denna allraskadligaste inbillningen, att wi sjelfwa hafwa krafter att emotst det onda och gra det goda. Den "fria wiljan", i denna betydelse, r den drm, hwaraf bde all skerhet och all frtwiflan kommer. Kunde den wckta sjlen blott fwertygas, att hon ingenting frmr, att den fria wiljan r frlorad, att hon r sld under synden; d skulle hon snart komma till trst i Christus, fwergifwa sitt sjelffrlsningsarbete och "kasta sig som dd fr Jesu ftter" p idel nd. Men det heter oupphrligt: "Du har icke nnu rtt frskt, icke nnu anstrngt dig och wakat och bedit och kmpat; i morgon skall du gra det bttre." Och s gr den ena dagen efter den andra lika olyckligt, och likwl lika oupphrligt heter det igen: "Du har icke nnu rtt frskt, icke warit nog allwarlig, icke nog rdd fr synden; du skall i morgon gra det bttre" o. s. w. Den arma sjlen kan icke begripa, att det r just det, hon icke har i sin makt, nemligen att
wara rtt allwarlig, uppriktig, rdd fr synden, waka, bedja och strida att hon icke har i sin makt att ens regera tankarna att wi ro icke ens beqwma ngot tnka, att wi ro alldeles frtappade syndare, att Christus mste gra allt mste frlsa det, som r borttappadt. Paulus sger: "Lagen r andlig, men jag r kttslig, sld under synden." Mrk: sld under synden, ssom en trl r sld t en herre. Och ter sger han: "Det goda, som jag will, det gr jag icke; och det onda, som jag icke will, det gr jag ty jag gr icke, hwad jag will, utan det jag hatar, det gr jag". Hwar r hr den fria wiljan? Mngen har undrat, hwarfre Luther s hftigt strider mot lran om den fria wiljan. Men det har sina stora skl. Om Christus hundra gnger dr fr oss och n s herrligt warit oss frkunnad, s kan det allt gras fruktlst med den enda willosatsen, att wi sjelfwa hafwa krafter att gra, hwad godt wi wilja. Nr den wckta sjlen blott saknar detta hos sig, s r allt predikande om Christus ffngt, hon kan icke tro; ty nr hon har krafter att gra, hwad hon br, och icke gr det, s kan hon ju icke nnu tillegna sig nden. Wi bra derfre wl inprgla denna sanning i wrt hjerta: "Jag gr icke, hwad jag will, utan det jag hatar det gr jag." fwen d Christus genom tron gjort oss "rtteligen fria" frn syndens och djefwulens herrawlde hafwa wi dock icke frmga att gra allt det goda, wi wilja; ty Christus behller denna makt hos sig, lemnar den icke t oss, att wi skola hushlla dermed. Just de, som blifwit frda ifrn satans makt till Gud och ro genom Sonen rtteligen fria, klaga och qwida derfre allramest fwer sin mkliga wanmakt, nr Herren lemnar dem i en frestelsens stund. De grta, de kmpa, de bedja och ropa till Gud om hjelp, och allt tyckes wara frgfwes de ro nra att helt frtwifla. Hwar r nu den fria wiljan? Hwarfre ro de icke fromma, rena? Hafwa de sjelfwa kraft dertill, hwarfre skola de qwida, jmra, bedja? De skulle blott bortwisa det onda, wara starka och glada. Kunna de genom bnen fwerwinna allt, hwarfre skola de d frtwifla? Men Davids psalmer och alla heligas klagan wittna slunda, att menniskan icke mer har en fri wilja, eller frmgan att gra det goda hon will. Petrus hade hellre welat alltid wara s stark, som han frskrade och en stund i rtagrden bewisade sig; men nr han snart, p en qwinnas frga, s grufligen faller, frsta, andra och tredje gngen, d grter han bitterligen d lrde han, att han icke hade styrkan i sitt wld. Paulus beder tre gnger om frlossning frn sin "ple i kttet", men frgfwes och nu lrde han den hemligheten: "D jag warder swag, d warder jag stark". Nej, den fria wiljan r en drm ifrn paradisets dagar den har aldrig funnits i menniskan, sedan Adam missbrukade den, utan sedan har menniskan warit ett ndehjon, som mste tigga af Gud hwarje smula af kraft; och nr hon mste tigga, s kan hon icke taga det, frrn det warder gifwet. Om Herren slpper oss, s rusa wi alltid till afgrunden. Sdan r menniskan efter Adams fall. Gif mig en ny, en wiss, frimodig anda Och kom mig stdse med din hjelp tillhanda, Jag stapplar ofta och frgr mig men Upprtta du mig med din kraft igen. Gr du mig stark och modig uti striden, Si prfwotiden r s snart frliden. Om ej af dig jag kraft och bistnd fr, Jag intet alls, o Jesu, ju frmr. Den 7 December. Lt oss ransaka och ska wrt wsende och omwnda oss till Herren.
Jer. Klag. 3: 40. D Jeremias i Klag. 3 talat om bedrfwelse, ssom "att en r fwergifwen", eller att en blir "falskligen dmd", och om allt sdant sagt: "Ho trs sga, att sdant sker utan Herrens befallning, och att hwarken ondt eller godt kommer genom hans befallning", d tillgger han: "Hwi knorra d menniskorna allts, medan de lefwa? Hwar och en knorre emot sina synder. Och ltom oss ransaka wrt wsende och omwnda oss till Herren." En fwermttan wigtig frmaning, om wi wilja rtteligen frlsas ifrn det onda! Herren r en stor och trofast wn, en wn fr ewigheten. Han will frlsa sjlen Han will frlsa oss ifrn det ewiga frderfwet, ifrn helwetet. Och huru outsgligen bittert mste icke den utwrtes menniskan d ofta angripas, om den inwrtes skall hllas wid lif och helsa! Derfre, war icke s kttsligt sinnad, att du skulle se blott p menniskor och p yttre omstndigheter, nr ngot ondt drabbar dig. Tro dock nnu, att det lefwer en Gud ibland oss, som ock rknat alla wra hufwudhr, och att icke det ringaste ondt hnder oss utan hans wilja. G till dig sjelf och ransaka ditt wsende, om icke deri r ngot, som Herren med detta plgsamma onda will ppeka. Sannerligen, om wi icke ro frblindade, skola wi d snart mrka, hwad Herren syftar t, och ndgas erknna, att det r ngon synd eller otrohet, som r grunden till det onda, wi lida. Wi skola finna och erknna, att wi icke wid ngot enda ondt, som drabbar oss, kunna undskylla oss, ssom stode det icke i ngot sammanhang med wra synder. Och s lnge du icke will uppska grundorsaken, nemligen din synd eller otrohet, och ska frlossning derifrn, fr du ingen ro i din sjl, s wida du r ett kta barn, som skall uppfostras fr himmelen. David talar om att "frtiga synd infr Herren", d. . att icke infr Guds ansigte widg sin synd och ska nd, och han sger derom: "D jag wille frtiga det, frsmktade mina ben genom min dagliga grt; ty din hand war dag och natt swr p mig. D sade jag: jag will beknna fr Herren min fwertrdelse; d frlt du mig min synds missgerning. Fr detta skola alla heliga bedja dig i rtt tid; derfre, nr stora wattufloder komma, skola de icke rcka intill dem." Se hr wgen att blifwa frlsad ifrn det onda. Fr du ter ro uti synden, fr du ro med bibehllande af en medweten otrohet eller hyllad synd, d r befrielsen frn det yttre onda din strsta olycka, d wntar dig en ny sorg i ewigheten. Derfre, ehwad fr ondt, som n trffar oss, i hwilken nd wi n m hafwa rkat, s kunna wi icke bedja: "Frls oss ifrn det onda", utan att tnka p wra synder. Dock, detta gller kta Guds barn, som hafwa en gudsfruktans ande i sina hjertan. Och si, d skall det icke heller lnge drja, fwen om den yttre bedrfwelsen i frstone upptager alla wra tankar, innan wrt ga wnder sig till det inre, eftersinnar och upptcker, hwad Herren dermed syftar; och d gr det, ssom redan r sagdt, du fr ingen ro, du kan icke hafwa ngon riktig tillfrsigt till Herren, frrn du fr Honom beknt dina synder, frrn du anklagat och dmt dig sjelf och gifwit dig skyldig till allt, sgande: "Jag har frtjent tusen gnger mer n detta onda, i tid och ewighet, ty jag har syndat. Frls mig, frls mig ifrn min synd." Och med det gonblick, d wi dmjuka oss infr Herren, beknna wr synd och gifwa Honom rtt i hans domar, med det gonblicket terkommer trst och hugswalelse och en barnslig tillfrsigt till hans nd, jemte den wissheten: Herren skall hra min bn, Han skall frlsa mig ifrn allt ondt. Men si, just emedan allt, hwad Herren gr, gr derp ut, att Han will bota wrt strsta onda, synden, will gra oss andligen helbregda och ewigt saliga, derfre ja, hwad menen I wl, att Han derfre gr? derfre gr Han s ofta twrtemot wr mening och wilja; tager icke bort den utwrtes nden, ja, ofta icke heller den inwrtes, utan
lter ock mycket andligt ondt plga wr sjl, trtta och utmatta wr gamla menniska genom bestndiga frdmjukelser, d wi mycket hellre wille wara starka och helbregda. "Herren frer de sina underligen". Derfre lter Han ditt plgsamma onda nnu ngon tid fortfara, ja kanske hela lifstiden igenom, och lter derjemte nnu ngot nytt ondt tillkomma. Detta skall nu blifwa dig alldeles fr hrdt, ja olidligt, du skall frargas p Herrens regering, om du icke djupt betnker och fster i ditt hjerta hans trofasta mening och ndaml dermed, nemligen att rena och frlossa dig frn det strsta onda, synden, att helga din sjl och kropp, att uppfostra dig fr himmelen. O, nr en sjl kommer till klart medwetande hraf, huru kan hon icke d t. o. m. "bermma sig af bedrfwelsen", gldja sig och tacka Gud fr sina bittraste erfarenheter och omsider blifwa en sdan menniska, som hller sorgen bttre n gldjen, lidandet bttre n njutningen, fattigdomen bttre n fwerfldet, fraktet bttre n ran, dden bttre n lifwet. O Gud, hur swrt, hur mrkt jag allting ser, Dock r jag njd, om blott din wilja sker. Jag wet en orsak och ett ndaml Och wet, att Fadren ser, hwad barnet tl. Ack, synden, synden den r orsak nog, Min syndalust, som hjertat frn dig drog; Men ndamlet det r stort och godt: Min frlsning och min Herres ra blott. S gr d, som du will fullborda blott Det werk, som du hos mig begynna ftt! Gif mig, hwad lidande som tckes dig; Det r min winning, att du npser mig. Det r min winning, fast det kostar p, Blott fr att hela brukar du att sl, Du ddar wl, men ger ock lif igen; Det r mig ljuft, att du mig spker n. Den 8 December. r det nu af nd, s r det icke af gerningar, annars wore nd icke nd. Rom. 11: 6. Hr hafwa wi ett af de kraftigaste krnsprken i Skriften, hwilket just r egnadt att reda tankarna i den wigtiga frgan, hwad nd will sga. Detta r ock mycket behfligt. Tusentals menniskor beknna och sjunga i all sin tid, att det r blott af nd genom Christus, wi warda saliga, och ligga dock med hela sin sjl i eget arbete att frtjena eller warda wrdiga Guds nd. ro de d nnu i det mrkret, att de tycka sig hafwa ngot godt hos sig sjelfwa, s hoppas de ock allt godt af Gud och sga dock: "Af hans nd." S sammanblanda de nd och frtjenst. ro de ter nog wakna att se sin bestndiga synd och ondska, s hafwa de ock aldrig rtt frid i sjlen, utan g alltid i ett qwalfullt mrker, halffrdmda och owissa om Guds nd, emedan de icke kunna finna sig wara och gra allt, hwad Gud skar; och dock beknna de, att wi skola frlsas blott af nd, icke af gerningarna. S sammanblanda de nd och frtjenst och besinna icke, huru dessa strida rakt emot hwarandra. Denna sammanblandning r mycket skadlig, qwfwande fr all andlig kraft; ty d man derigenom aldrig kan f en full frid och wisshet om Guds nd och wnskap, s kan man icke heller f den krlek, lust och kraft till det goda, som flja endast p en full trst och frid med Gud. Wi bra derfre wl betrakta detta sprk och ska att f en rtt syn p nden. Hr d, hwad apostelen sger: "r det af nd,
s r det icke af gerningar" r det af nd blott genom Christus, wi ro fr Gud rttfrdiga och tcka, s r det icke till ngon del genom wr egen wldighet, fromhet, lydnad, krlek, nger, bn, utan helt och hllet af nd, ja, s helt af nd, att alla dina brister icke det ringaste frminska Guds krlek, s sannt det r af nd, af ren nd. Ty d r det icke af wra gerningar, hwarken inre eller yttre; annars wore nd icke nd, annars wore nden icke, hwad den r, en helt ofrtjent sknk och gfwa; nej, d blefwe sjelfwa begreppet af nd upphfwet. Nr i Guds ord talas om nd, s menas der en werklig och ren nd, icke en blandning af nd och belning, utan en nd som utesluter all wr frtjenst. r det ter af gerningar, af ngon frtjenst eller wrdighet, wi af Gud upptagas och rttfrdigas, d r det nu icke nd, d skall man icke mer sga, att Gud gr oss saliga af nd; annars wore gerning icke gerning, d. w. s. nd och frtjenst ro s emot hwarandra, att om det r af gerning eller frtjenst, wi hos Gud upptagas, bra wi ock erknna frtjenstens wrde och icke frneka denna genom talet om nd. Ty det r en dlig frtjenst, om till dess belning fordras ngon nd. S skarpt har apostelen hr talat. Han will sga: Ettdera mste det wara, antingen nd, och d r det icke frtjenst, nej, allsingen frtjenst; eller ock r det frtjenst, och d r det icke nd, nej, allsingen nd. Att ngon r mild emot den, som frtjenar, som r wrd krlek, det r ingen nd. Det r ingen riktig nd, om den icke r riktigt ofrtjent. Detta r det apostelen will sga. Hr terstr nu endast den frgan, om det d werkligen r af nd, Gud will gra menniskan salig. Hwad har Herren Gud i himmelen hrom beslutit och i sitt ord uppenbarat? r det blott af nd, Gud will gra menniskan salig, eller r det p ngon hennes egen frtjenst? P denna frga beror all min frid i tiden och min trst i ddsstunden. Och uti denna hgwigtiga frga will jag ndwndigt weta, hwad Herren Gud sjelf sger. Ja, hwad sger Herren Gud hrom med alla sina uppenbarelser om Sonens utgifvande? Ltom oss betrakta detta. Det allrastarkaste bewiset, att Gud will gra menniskan salig endast af nd, s att all wr frtjenst r utelyckt, ligger wisst i den stora gerningen, att Han utgaf sin ende Son till att fr oss wara under lagen och blifwa ett offer fr wra synder. Sjelfwa den gerningen, och allt hwad Gud derom frkunnat, lgger den djupaste grunden i hjertat fr tron p en alldeles ofrskylld nd. Tnk, d Gud ifrn werldens begynnelse frkunnat, att Han wille utgifwa sin egen Son till wr Frlsare; d Han redan p syndafallets dag talade om qwinnans sd, som skulle sndertrampa ormens hufwud, och sedan genom en lng frberedande werldslder med otaliga frebildande offer och frnyade lften bestndigt underhll sitt folks wntan p den utlofwade Frlsaren; och d denne omsider kom, bebdad af nglar och bewittnad af tecken och under och den Helige Andes utskiftelse d "Ordet wardt ktt och bodde ibland oss, och wi sgo hans herrlighet, ssom ende Sonens herrlighet af Fadren, full med nd och sanning", och wi sgo Honom ssom en lydande tjenare, stlld "under lagen fr att frlossa dem, som woro under lagen"; och wi hrde Honom frklara, det Han war "kommen att gifwa sitt lif till en terlsning", och wi sgo Honom, sjelf helig och oskyldig, fr wra synder lida marter och dd: wisst sger oss detta, att Han wille frlsa menniskan af idel nd. Nr Herren Gud gifwit oss sin enfdde Son till en terlsning, till ett blodigt offer fr wra synder, d kan hwar och en utrkna, om Han nd will se efter ngon wr egen wrdighet och frtjenst. "Om rttfrdigheten kommer af lagen (af ngon wr frtjenst), d r Christus ffngt dd", sger apostelen. Guds nd min trtta sjl hugswalar: Nden, nden r fri! Och hwarje stund hans Ande talar:
Nden, nden r fri! Sen jag p Jesus trodde blott, Har jag hans helge Ande ftt Och mera nd, n jag frsttt. Nden, nden r fri! S sjunger jag i lust, i nden: Nden, nden r fri! S ropar jag i sjelfwa dden: Nden, nden r fri! Och nr jag genom dden gtt Och hos min Gud mitt hemman ftt, Jag sjunger om hans krlek blott: Nden, nden r fri! Den 9 December. Waren hwar med annan wnliga uti broderlig krlek; den ene frekomme den andre med inbrdes heder. Rom. 12: 10. Hr talas srskildt om den "broderliga krleken" krleken emellan brder i Christus. Och derom talar apostelen hr p ett sdant stt, att wisserligen mnga ibland oss skola blifwa straffade. Gr.-textens ord p "wnlig" innebr nemligen mycket mer, n detta ord hos oss betecknar; ty det r ett ord, som brukas om en faders eller moders mma krlek till sina barn och om naturliga brders srskilda krlek till hwarandra. Nu sger apostelen hr, att en sdan innerlig krlek, ett sdant hjertligt deltagande br ega rum emellan alla christna, hwilka efter det himmelska barnaskapet ro hwarandras brder och systrar. Hr straffas d wisserligen detta kalla och stela wsende, hwarmed somliga, hwilka dock wilja wara christna, bemta sina brder i nden, d det gr s till, att om de ock icke tnka och tala illa om dem, de likwl ej heller omfatta dem med denna nra och innerliga krlek, utan lta dem wara och hafwa det, som de kunna. Ett sdant frhllande r wida skildt frn den rtta brdrakrleken. ro wi werkligen brder fr ewigheten, bra wi ock ssom sdana knna och lska hwarandra, ja, omfatta hwarandra med innerligt deltagande bde i sorg och gldje, samt med den omtanke fr hwarandra, med den frdragsamhet och mildhet, som en huld fader eller moder fwar mot sina barn. Sdant innebr apostelens ord p detta stlle; ssom ock Luther hrwid anmrker: "Hwad nu en sdan wnlig, broderlig krlek gr, lider och frdrager med sin nsta, sdant lr af en lekamlig moders frhllande mot sitt barn. S har ock Christus gjort med oss och gr s nnu, i det Han bestndigt frdrager och omhuldar oss oss, som ro s orena, ofullkomliga, skrpliga och syndiga, att det synes, som wore wi icke christna, men hans krlek gr oss till christna, utan afseende till wra skrpligheter." Denna hulda, broderliga krlek de christna emellan har ock djupa och tnkwrda grunder fr sig. Frst den, att Herren i sitt ord s befallt, sedan den, att Christus med sin krlek till oss gifwit oss ett s stort och uppmuntrande fredme i sdan krlek; men slutligen och isynnerhet den, att wi ock werkligen ro brder, ro fdda af samme Fader, ro bestmda fr samma arf. Ssom ock Christus derfre lrde oss sga: "Wr Fader, som r i himmelen." Hri ligga nu stora och kraftiga skl fr krleken till brderna, att de ro wr Faders barn och wra brder. Frst mste wi lska dem fr Fadrens skull. Och sedan, d wi ju alltid lska wra naturliga brder med en srskild krlek, huru bra wi d icke lska dem, som ro wra brder efter det hga barnaskapet hos Gud! Mtte d alla christna warda derp uppmrksamma, att d wi med all rtt kalla hwarandra brder och systrar, wi ock mtte i wra hjertan hafwa sdan krlek, sdant deltagande, som de orden
innebra. "fwer allting", sger Petrus, "hafwen ju en brinnande krlek inbrdes". Den ene frekomme den andre med inbrdes heder. Hr lra wi, att de christna icke blott skola i hjertat lska och i wsendtligare ting tjena hwarandra, utan ock i umgnget och bemtandet wisa hwarandra aktning och heder, ja, ssom apostelen sger, "frekomma hwarandra uti hedersbewisning", d. . att hwar och en will wara den frste att bewisa den andre heder och uppmrksamhet; och detta icke blott med utwrtes tbrder, utan ock med hjertats werkliga aktning. Ssom apostelen frmanar: "Med dmjukhet rkne hwar den andre yppare n sig". En blott yttre hflighet, utan motswarande inre hgaktning, r ett figurerande, som icke anstr Guds barn; men hafwa wi frst i hjertat dmjukhet, krlek och aktning, bra wi ock, enligt denna text, bewisa det i umgngesttet. De christna skola icke wara ett plumpt och ohfligt folk, utan fwen, ssom hr lres, uti umgngesttet skicka sig dmjukt, artigt och tjenstaktigt. Wi minnas, huru Herren Christus inskrpte fwen detta hos sina lrjungar wid fotatwagningen, nemligen att hwar och en skulle wara den minste och wara den andres tjenare. Der stllde Han fwen sig sjelf till en efterdmelse. "Christi krlek och wnlighet till oss har ock det med sig", sger hrom Luther, "att wi hlla den ena den andra i hgt och stort wrde fr Christi skull, som r i oss; och det hfwes icke, att jag fraktar ngon fr hans skrplighets skull, utan jag mste tnka: "Min Herre bor i detta swaga krlet och hedrar det med sin nrwaro. Om nu Christus aktar min broder wrdig och r honom s huld och gunstig, att han fr hafwa lika s stor del i allt hans goda som jag, mste jag buga mig fr honom och ra honom ssom min Herres lefwande tempel och boning. Hwad kommer det mig wid, huru ringa boningen ser ut, i hwilken dock Herren lefwer? r den icke fr ringa fr Honom att bo uti, hwarfre wille d jag, som r en ringa tjenare, icke fwen hedra honom?" fwen detta r ju en helsosam lrdom. Mtte Gud blott gifwa oss sin nd att efterflja den! O, nr du mig med nd s rikt begfwar, Gif, att jag dig fr all din krlek lofwar. Ja, hjelp mig se p dig i allt, i allt, S blir mitt hjerta ej fr andra kallt. Frka s stds krleken och hoppet Och hjelp mig blicka framt uti loppet. Lt Andens frukter wxa mer och mer Att blott din wilja af och hos mig sker. Den 10 December. Om Guds Ande annars bor i eder. Rom. 8: 9.
Hr r ett mycket wigtigt "om" eller wilkor "om annars Guds Ande bor i eder". Hr r en frga, som mste wcka till besinning och sjelfprfning. Men hr r ock en outsgligt stor nd uppenbarad. Guds Ande bor i menniskor, som nnu ro p jorden. Tror du det? Hwilken menniska kan fatta eller uttala, huru stor nd, ra och herrlighet det innebr att wara delaktig af Guds Ande! Ja, hwilken kan fullkomligt tro, att det r en werklighet! Trodde wi detta riktigt, skulle wi wl knappt kunna lefwa fr gldje, hpnad och frundran. Och dock r det ju en gudomlig sanning i afseende p alla dem, som blifwa andligen nya menniskor. Med Guds Ande mena nu mnga intet annat n en Guds kraft och werkan i sjlen, eller ock ett sinne, som fwerensstmmer med Gud, ja, den af Gud i oss skapade nya menniskan. Sdant betecknar ock
ordet "ande" p mnga stllen i Skriften. Men d apostelen hr sger: "Om Guds Ande annars bor i eder", syftar han det hga, hemlighetsfulla frhllandet, att sjelfwa den sanne, lefwande Guden bor och werkar i de trogna han syftar med Guds Ande hr den personliga Anden, den tredje personen i gudomswsendet, hwilken r jemlik med Fadren och Sonen i alla de gudomliga fullkomligheterna. Apostelen sger genast i v. 10: "Om Christus r i eder;" och i v. 26 sger han, att Anden r wr fresprkare och hjelpare, hwilket allt ptagligt handlar om sjelfwa Guds inneboende hos de trogna. Och att "Guds Ande" icke blott r en Guds kraft eller werkan i menniskan, utan en person i Guds trefaldiga wsende, derom m wi endast erinra oss Christi egna ord, d Han befallte, att wi skulle dpas "i Fadrens, Sonens och den Helige Andes namn"; och Petri ord, d han kortligen sammanfattar den treenige Gudens werk till wr salighet och nmner "Guds Faders frsyn, Andens helgelse och Jesu Christi blods stnkelse", och ndtligen Pauli ord i den slutnskan, som kan kallas nya testamentets wlsignelsebn: "Wr Herres Jesu Christi nd, Guds krlek och den Helige Andes delaktighet." P sdant stt sammanstlles i Skriften den Helige Ande med Fadren och Sonen ssom en person i det ewiga gudomswsendet. Och huru uttryckligt talar icke Christus om den Helige Ande ssom en person, och icke en blott kraft, d Han sger: "Jag skall bedja Fadren, att Han skall gifwa eder en annan Hugswalare (fresprkare), att Han skall blifwa nr eder ewinnerligen, sanningens Ande, den werlden icke kan undf, ty hon ser Honom icke och knner Honom icke; men I knnen Honom, ty Han blir nr eder och skall wara i eder." "Hugswalaren, den Helige Ande, hwilken Fadren skall snda i mitt namn, Han skall lra eder allting och pminna eder allt, det jag har sagt eder. Han skall bra wittnesbrd om mig; Han skall leda eder uti all sanning. Han skall prisa mig; ty af mitt skall Han taga och frkunna eder." Af dessa ord lra wi ock, hwad som r Hugswalarens egentliga embete p jorden, nemligen att tillmpa Christi werk och ord p sjlarna, att wittna om Honom och upprtta hans rike, att upplysa, kalla, frsamla, leda, helga och bewara menniskorna inom Christi rike. Fadren har gifwit dem t Sonen, Sonen har terlst dem, den Helige Ande skall samla, helga och leda dem i all sanning. Alla menniskor ro dda i fwertrdelser och synder, till dess "lifwets Ande" ppnar deras hjertan att omfatta Honom, som r oss gifwen till det ewiga lifwet, frenar dem med Honom och werkar i deras inre en ny skapelse. Apostelen sger nu hr, att denne Ande bor i de trogna. S sger Han ock annorstdes: "I ren lefwande Guds tempel, ssom Gud sger: Jag will bo uti dem och wandra uti dem." Stora obegripliga herrlighet! Man kunde frga: Huru kan den ondlige bo i sina barns hjertan? Gud r ju dessutom allestdes nrwarande; hwad betyda d dessa ord, att Gud skall bo och wandra uti sina trogna? Man kan wisserligen swara: Dessa ord beteckna den innerliga freningen emellan Gud och den troende sjlen, Guds bestndiga blifwande i henne med sitt ndewerk och sin frtroliga umgngelse, hwarom ock Christus sger: "Till honom will jag ing och hlla nattward med honom och han med mig." Men ett annat swar lyder s: Denna hemlighet r stor, den fwergr allt wrt frstnd; endast ewighetens ljus skall fullt frklara den; en sanning r det likwl, och en hg och herrlig sanning. Guds Ande bor, lefwer och werkar i de trognas hjertan. Detta r hemligheten af det besynnerliga frhllande, som wi ock erfara, att med alla de frestelsestormar och alla de bttre och smre stunder, som gra en s mngfaldig wexling i wr utwrtes menniska, frblir dock p sjlens djup ett sinne, som alltid r heligt, alltid detsamma, hwilket bedrfwas fwer det onda och syndiga, men frjdas fwer det goda och heliga.
Detta sinne, hwilket alltid r sig likt, s lnge sjlen icke helt "fallit ifrn nden och mist Christus", r intet annat n den hga inneboende Gstens werksamhet i sjlen; ty Guds Ande frutan kan intet sannt heligt rra sig uti oss. Kom Helge Ande, Herre Bo i wrt hjerta, gif Frlna oss din helga Och war med oss i rd god, oss mod, nd och dd.
Gud Fader du oss knna lr. Du wittnesbrd om Sonen br. Bewara oss till sista stund I ndens saliga frbund. Den 11 December. Gud har icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla. Rom. 8: 32. Hr skulle nu wisserligen hwarje hjerta blifwa brinnande af frjd och krlek, om wi blott kunde f andliga gon och sinnen att se och betnka, hwad hr sges; ty hr anfres ett sdant bewis af Guds ofrlikneliga krlek och barmhertighet, att det fwergr alla naturliga tankar. Och detta allrahgsta krleksbewis bestr deruti, sger apostelen, att Gud har fr wr skull icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla. Detta r nu Skriftens stora hufwudmne och det, som wi fr lif och gudaktighet allramest behfwa, men p samma gng det wi allraminst kunna behlla i wra hjertan, det som af otron, frnuftet, knslan, synden och djefwulen mest frdunklas; derfre wilja wi ngot nrmare eftersinna, hwad som ligger i detta sprk. Hwad frst sjelfwa gfwan angr, sger apostelen, att Gud har gifwit oss sin egen Son. Med de orden "sin egen" uttrycker apostelen, att Christus r Guds Son i den egentliga betydelsen, Guds Son till naturen, fr att skilja Honom frn dem, som ro Guds sner genom nd och upptagelse. Det r ock endast i denna hndelse, nemligen att Gud har gifwit oss sin egen Son, i ordets egentliga betydelse, som gfwan kan tjena till att bewisa Guds omtliga krlek. Hade Gud gifwit oss en ngel eller en hgt bendad menniska, hade dermed icke warit bewisadt, att Han ock will gifwa oss "allting". Hr mste wara en gfwa, som r strre n allting annat, efter apostelen kommer till den slutsats och wisshet, som han uttrycker med denna frga: "Huru skulle Han ock icke gifwa oss allting med Honom?" Lofwad ware Herren. hans ord r wisst och klart: Christus r Guds sanne och ewige Son, frn tidens begynnelse utlofwad. Men hwilken menniska kan wl p jorden fullkomligen tro ngot s stort? Kunde wi riktigt tro detta, att Gud werkligen utgifwit sin egen, ewige Son fr oss, s skulle wi wl blifwa ssom drmmande af idel salig frundran, gldje och krlek. Eller kan du tro detta och likwl ett gonblick twifla, att Guds hjerta r fullt af frbarmande krlek och omsorg om allt, hwad som heter menniska? Kan du tro, att Gud utgaf sin ende Son att blifwa wr broder och wr Frlsare, ja, wrt offerlam, och dock p samma gng twifla p tillrckligheten af Guds nd och krlek? Kan du twifla, att Han icke wille gifwa oss allting med Sonen? Detta Guds krleksbewis skall blifwa oss nnu strre, om wi fatta och betnka, hwad som ligger i orden: icke skonat, utan utgifwit. Dessa ord sga oss ngot om sttet och ndamlet fr Sonens utgifwande. D apostelen sger, att Gud har "icke skonat" sin Son, antydes dermed frst, att det warit ett offer, en pkostande sak fr Guds faderliga krlek
till Sonen att utgifwa Honom till att lida och d; Fadren har likasom wldfrt sitt eget hjerta, sin krlek till den enfdde, och just dermed gifwit det hgsta bewis af sitt djupa frbarmande fwer menniskan. S sade ock Herren Gud till Abraham, nr denne stod i begrepp att offra sin son: "Nu wet jag, att du fruktar Gud och har icke skonat din ende son fr min skull." Att Gud icke hllit sin egen lsklige Son fr dyr att utgifwas fr oss till ett offer, war sledes, enligt detta Guds eget erknnande till Abraham, det hgsta prof af krlek, som Han kunnat bewisa. Men isynnerhet derfre, att Han utgaf sin Son till ett offer, till det bittraste lidande och den ngestfullaste dd. S bra Honom alla profeterna wittnesbrd. S sade Han ock sjelf den natten, d Han gick till sitt lidande: "Mitt blod warder utgjutet fr eder till syndernas frltelse." S wittnar en stor evangelisters skara, att "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd fr oss"; att "Han har frlossat oss ifrn lagens frbannelse, d Han wardt en frbannelse fr oss"; att "Han af Guds nd skulle smaka dden fr alla". S ropa ock de saliga skarorna med hg rst infr Lammets thron: "Du r ddad och har igenlst oss t Gud med ditt blod." O, nr sdant blir lefwande och sannt fr wra hjertan, d blifwa wi p en gng saliga och hafwa nu icke mer ord fr att wrdigt prisa denna Guds krlek, att Han fr wr skull icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla. Fr oss alla. Detta r nu den tredje punkten i wrt sprk, som br frklara oss Guds krlek, i det Han utgaf sin Son fr oss. Han gaf Honom ut fr oss alla. Denna omstndighet medfrer twenne hgst wigtiga lrdomar om Guds krlek. Den frra r den, som ligger i sjelfwa uttrycket, att hwar och en, ingen enda utesluten, r frsonad i Christi dd, r igenlst med hans blod ifrn alla sina synder, ifrn dden och djefwulens wld, och kan, fr och br annamma denna nd och warda salig. Den andra lrdomen r den, att nr Christus r utgifwen fr alla, sledes fwen fr de grufligaste syndare, fljer deraf, att Guds nd och krlek mste wara alldeles oberoende af ngon wr wrdighet, och sledes fwen oberoende af wra bttre eller smre stunder den mste sledes wara en ofrnderlig krlek. Ltom oss ofta och djupt betrakta sdant. Ja, detta r wr sjlatrst, En klla af all nde, Att Jesus har oss terlst Och frlsat af all wde. O Gud, hur r din krlek stor. Hur wille du oss lisa, oss hjelp bewisa; Den der p jorden bor, Kan det ej fyllest prisa. Den 12 December. Huru skulle Han icke ock gifwa oss allting med Honom? Rom. 8: 32. Detta r den mest fljdriktiga slutsats af det fregende. D Gud gifwit oss den allrastrsta gfwan, will Han icke frneka oss de mindre. Hans egen Son r wisst den allrastrsta gfwa, som ngonsin kunde blifwa gifwen; d skall sannerligen ingenting, som r godt och nyttigt, undanhllas dem, fr hwilka Gud welat gifwa en sdan gfwa. Han skall gifwa oss allting med Honom. De orden med Honom gifwa tillknna, att wi f allting fr Christi skull och i fljd af, att Han blir oss gifwen; likasom en brud fr del i allt, hwad brudgummen eger. Redan hr har Fadren med Sonen gifwit oss de allrastrsta gfwor:
en ewig nd och frltelse fr alla synder, frihet frn lagens frbund och all frbannelse, en ewig rttfrdighet fr Gud, den Helige Ande i hjertat, de heliga nglars tjenst och beskydd, bnhrelse och hjelp i alla bekymmer, ndtligen seger fwer dden och arfslott i den himmelska herrligheten. Och mnne detta war fr mycket att wnta? Twrtom, sger apostelen, "d Gud icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla, huru skulle Han icke ock gifwa oss allting med Honom?" Det ordet huru uttrycker det alldeles skra, ja, ndvndiga i den na slutsats, att Gud d mste wara sinnad att gifwa oss allting med Honom. Denna herrliga och orubbliga trstegrund bra wi nu besinna och anwnda wid alla mjliga behof af Guds nd och hjelp. Du r t. ex. mycket nedtryckt af synder, faller och frgr dig ofta och tnker, att Gud mste trttna wid dig och fwergifwa dig i wrngt sinne, men du sker och beder nnu wid ndestolen om frltelse och hjelp; huru skulle Han d icke gifwa dig den, Han, som icke skonade sin egen Son, blott fr att frskaffa oss en ewig nd? Huru skulle Han icke ock gifwa dig en s bestndig frltelse, att Han aldrig tillrknar dig ngon synd, utan lter det wara afgjordt, att Han under hela tiden skall bra dig, sdan du r, p sin ewiga nds armar och endast frswara dig? Huru skulle Han icke gifwa dig en sdan nd, d Han icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss p den tid, d wi lgo helt nedsnkta i alla synder, woro hans ownner och fraktare? Huru skulle Han nu brja att se p dina synder? Eller du frskrckes och ngslas fwer din otro och hjertas hrdhet, att du icke kan tro och frjdas fwer allt detta, fwer Guds krlek och Sonens utgifwande, och du suckar: O, om jag blott hade mer tro och lif i min sjl! Men huru skulle Gud icke ock wilja gifwa dig det, nr Han gifwit dig sin Son? Huru mycket mer skall wr himmelske Fader nu gifwa den Helige Ande t dem, som bedja Honom. Men klagar du d, att du icke ens kan bedja s flitigt och allwarligt, som du borde, utan r fwen i bnen kall och frsumlig, och du nskade, att Gud wille fwen hruti hjelpa dig: Huru skulle Han ock icke gifwa dig denna nd, Han, som icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr dig? Om du d derjemte beder om frkad fattigdom i anden, frkad knsla af din wanmakt och uselhet, skulle Han d gifwa dig en knnbar rikedom p andliga gfwor? Nej, d hrer Han fwen denna sista bn och lter dig alltmer knna din fattigdom och stora uselhet, men gifwer dig dock s mycken nd till tro och till bn, och hwad mer du behfwer, att du icke skall komma p skam, icke behfwer frgs, utan werkligen skall f ewinnerligt lif. Misstnker du omsider hela ditt tillstnd och fruktar, att, efter allt hwad du erfarit, hrt och wet i andliga ting, du sist, hemligt bedragen, skall stanna i det ewiga frderfwet, och du ropar derfre med David: "Utransaka mig Gud och f weta mitt hjerta;" huru skulle Han ock icke hra sdan bn och srja derfr, att du icke fr frblifwa i ngot falskt tillstnd, Han, som icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr dig, p den tid d du war hans fraktare? Huru skulle Han icke nu hra din bn, d du bekymrad ropar till Honom och beder blott om nd att blifwa uppriktig och Honom trogen? Eller du knner och ser framfr dig mycket fruktanswrda frestelser och ser icke, huru du skall komma lyckligt igenom dessa, men du nskar och beder, att Gud mtte gra ngon hjelp; eller du lider af lekamliga bekymmer, af fattigdom eller sjukdom, eller af onda tungor och misstankar af menniskor, och du wet ingen hjelp p jorden, utan wnder dig till din Fader i himmelen: Huru skulle d Han icke hra dig och gifwa dig all den nd och hjelp, som du behfwer, Han, som icke har skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla? Kortligen: Nr mitt hjerta af yttre och inre anfktning knner sig ssom i en hwirfwelwind kringkastadt i owissa tankar, och jag wet icke, hwar jag sjelf hller till, eller hwad Gud tnker
om mig; nr jag i samwetet frdmes fr synd och otrohet: Hwilken outsglig trst och hwila, om jag d kan se upp till Honom, som fr wr skull icke skonade sin egen Son och ifrn werldens begynnelse fr hans skull bnhrt och hjelpt alla dem, som Honom kallat! Ja, slutligen, nr min stund r kommen, att ock jag skall d, och kanske ewighetens mrker omgifwer mig, min sjl oroas kanske af skrckfulla tankar p det frflutna och tillkommande; hwilken trst, om d ngon kan ropa i mitt ra: Han, som icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut fr oss alla, huru skulle icke Han nu hjelpa dig? Huru skulle Han icke fwen i dden wara oss en lika trofast wn och hjelpare, som Han warit det i lifwet? Skall Han icke d, nr wr prfningstid slutas, uppenbara hela rikedomen af sin nd och i hgsta mening d gifwa oss allting med Sonen? Pris Gud, all godhetsklla wid, I himmel och p jord. O, stmmen in till ewig tid: Pris Gud fr ndens ord! Den 13 December. Wandren ssom Christi evangelium r wrdt. Phil. 1: 27.
Samla i en bild alla de herrliga ting, som i evangelium ro oss gifna, och se d, huru hg och helig wr kallelse r! Wi ro Guds barn och arfwingar till den ewiga herrligheten, Christi brder och medarfwingar, de heligas medborgare och Guds husfolk, ett konungsligt presterskap, den Helige Andes lefwande tempel, ja, helgon p jorden. Och allt detta r hwar och en skrplig menniska, som lefwer i trons frening med sin Frlsare. Och detta, s orimligt det synes oss, r likwl s sannt, som Gud sjelf har sagt och gjort det och p s fast grund hwilande, att alla de stormar af synd och anfktning, som g fwer wrt wsende, icke kunna gra det om intet, s lnge wi nnu blifwa wid Christus och under hans skygd genom tron. Ty Herren sjelf har sagt och gjort det. Men d wi nu kastat en blick p wr hga kallelse i Christus, se d hwilken kraft ligger i apostelens frmaning, att wi skola wandra, ssom evangelium r wrdt. O, nr man rtt besinnar dessa frhllanden, kan man frgs af frkrosselse fwer sitt lefwerne, fwen om det wore wida bttre, n de flestas r! Det r icke lika, om samma lefwerne fres af en christen eller af en werldsmenniska. Likasom det icke skulle anst konungasner att uppfra sig lika med gatans barn, s anstr det icke christna, icke Guds barn att lefwa ssom werldens barn. Gud hjelpe oss att ngot bttre betnka och ihgkomma detta! Tnk, om du warit s lycklig att blifwa utwald af werlden till en Jesu wn och efterfljare, och du ser, huru hela werlden r stadd i det onda, i andlig dd och frblindelse under den anden, som werkar i otrons barn, bland hwilka wi alla fordom hafwa wandrat uti wrt ktts begrelser, men du har blifwit uttagen frn denna mrkrets wldighet och frsatt i Guds lsklige Sons rike och r nu delaktig af de heligas arfwedel i ljuset, njuter Guds wnskap och umgnge, har en bestndig nd, ja, ewig rttfrdighet mot alla dina brister, har den Helige Ande i ditt hjerta och en fast frskran om den himmelska herrligheten; huru borde icke d hela ditt lif wara helgadt t Herren, s att du aldrig mer ansge dig ssom din egen, utan ssom kallad att alltid lefwa fr din Herre och lefwa helt annorlunda n andra menniskor. Ja, hela ditt lif skulle wara en bestndig wandring i Anden, att du mtte dermed pryda Guds och din Frlsares lra i alla stycken! Det r sannt, Adams fall i hela wr natur r ock en stor makt, som gr, att du wl alltid skall f mycken bedrfwelse fwer brister och skrpligheter och ndgas med
Paulus bittert klaga: "Det goda, som jag will, det gr jag icke, och det onda som jag icke will, det gr jag;" men du mste dock alltid st i denna heliga fning och hafwa till ditt bestndiga ml att gifwa akt p din kallelse, ssom en Jesu wn och efterfljare, fr att f wandra, som evangelium r wrdt. S skrifwer ock wr lrofader Luther: "Apostelen will hrmed sga: I hafwen nu ftt Guds ord och nd och ren wordna s saliga menniskor, att I uti Christus hafwen allt, det I behfwen. Kommen ihg detta och betnken, att I ren kallade till ngot helt annat och hgre n andra menniskor, och lefwen jemwl s, att man m se, att I faren efter ett hgre godt, ja, redan hafwen ftt det och att I med edert lefwerne mgen wara den Herren till ra och bermmelse, som gifwit eder en sdan skatt; och sen till, att I icke gifwen ngon orsak att frsmda denna skatt och frakta hans ord, utan att I mycket mer locken och uppmuntren hwar man dermed, s att de genom eder wandring och goda gerningar m bewekas till att ocks tro p Christus och prisa Honom. Derjemte br hr mrkas, att med hwarje synd, som begs af dem, som heta christna eller Guds folk, warder icke allenast Gud frtrnad genom olydnad, utan hwad som gr synden mycket swrare, r, att fwen Guds ord och namn derigenom warder frsmdadt, och anstt gifwes t andra. Ssom ock Paulus sger: "Fr eder skull warder Guds namn frsmdadt ibland hedningarna." Derfre br en christen s lefwa, att han ndtligen skonar Guds och Christi ra, att Guds namn icke mtte frsmdas och f skuld fr det, att han gr ondt. Ja derfre borde christna flitigt taga sig tillwara, att de med sitt lefwerne ingen frargelse gifwa, utan lta sin Guds och Herres ra och namn wara sig krare, n att de skulle wilja tillskynda det ngon frsmdelse, utan bra de hellre lemna sin egen ra, gods, lif och lefwerne i sticket. Hr m nu hwar och en ransaka sitt lefwerne och eftersinna, huru omsorgsfull han r att frekomma frargelse fwer evangelium samt att stlla sina gerningar och lefwerne efter Guds bud, till hans herrliga namns och evangelii ra. Ja, hr m hwar och en, som lser detta, stanna i sjelfprfning. Christna och prester skola aldrig frglmma, att alla menniskors gon wakta p hwarje rrelse af dem. Hwad werldens barn gra, betyder litet, rrer icke Herrens ra, ty de st icke i ngon frening med Honom, utan handla fr sig sjelfwa; men hwad christna gra, det skrifwes alltid p evangelii rkning. Mtte wi d se till, att wi ndtligen skona Herrens ra och derfre s wandra, som det hfwes i en christens hga kallelse. Kom Helge Ande till mig in, Upplys min sjl, upptnd mitt sinn, Att jag i dig m blifwa! Lt lysa lifwets ljus fr mig Och led mig p den rtta stig. Dig will jag helt mig gifwa! Den 14 December. Hren, s fr eder sjl lefwa. Es. 55: 3.
Se nu, huru profeten hr stadfster hela Skriftens stora hufwudlra, att wi genom tron warda rttfrdiga infr Gud. Paulus sger: "Tron r af predikan;" och Christus: I ren rena "genom mitt tal". Icke mer hafwen I gjort, n att I hafwen hrt mitt tal, och s har tron uppgtt i edra hjertan, och s ren I rena. Och detta sger Christus sjelf, som skall dma p den yttersta dagen. D nu hela Skriften binder all salighet blott wid det korta ordet tron, wilja wi samla all wr uppmrksamhet wid den enda punkten. Huru kommer man till tron? Och hwad r tron? Hwarje wckt och frlsningsskande sjl har till
slut i denna punkt allt sitt bekymmer, och all dess salighet beror p denna frga. Hr d, hwad Herrens Ande derom sger: "Hren, s fr eder sjl lefwa". Endast: hren! Tron kommer af hrandet. Tron kommer icke af sig sjelf. Det r alla wcktas frwillelse och skada, att de blott tnka och tnka och idkeligen tnka, men icke hra, hwad Gud sger. P detta stt uppkommer icke tron, icke heller genom att blott nska och wnta p den Helige Ande, icke heller genom att arbeta p sitt hjerta fr att bringa det till tro. Nej, Christus sger: "genom mitt tal." Stanna och hr, huru Gud talar, tag Gud p orden och lita derp, att Han icke ljuger, det m synas, huru illa det kan med din frtjenst, eller din elndiga bttring, och knnas, huru litet det kan i ditt hjerta. Kan du blott taga Gud p orden och med hjertats tro omfatta hans wittnesbrd om Christus, s har du ock med detsamma hela Frlsaren och allt, hwad Han frwrfwat. Mrk, huru kostligt apostelen Paulus derom talat i Rom. 10: "Den rttfrdighet, som r af tron, sger s: Sg icke i ditt hjerta: ho will fara upp i himmelen? Det r, att hemta Christus hr ned; eller ho will fara ned i djupet? Det r, att hemta Christus upp igen ifrn de dda. Hwad sger Skriften? Ordet r hardt nr dig, nemligen i din mun och i ditt hjerta; detta r det ordet om tron, som wi predika." Hr, en sdan lrdom! Se icke hit eller dit efter Christus, will apostelen sga, speja icke omkring i owissa rymder, i ett dunkelt ondligt fjerran! Hwad sger Skriften! Ordet r hardt nr dig. Hr! du har ordet det ordet om tron! Ja, men Christus? Hr du icke! Du har ordet! Tag ordet, s har du Christus. Du tycker, att Christus r s lngt borta, likasom Han wore i himmelen eller i djupet, du wet icke, hwar Han r, eller huru och nr Han skall blifwa din. Du strcker dig i ett obestmdt fjerran efter Honom. Det behfwer du icke, sger apostelen. Ordet r hardt nr dig, nemligen det ordet om tron. Omfattar du det ordet, s omfattar du Christus. Ty i samma stund det ordet om Christus fr rum i ditt hjerta, i samma stund har du ock Christus med all hans frjtenst, ja, allt hwad det ordet innehller. P detta stt frlsar tron. Gnd ger dig ett ord, du omfattar det, och p stunden har du, hwad det ordet innehll och lofwade. Det war detta, som Christus wille oupphrligen lra oss, d Han gick omkring och hjelpte alla endast med ord. Han sade ett ord, de trodde det ordet, och genast skedde det. Srdeles lrorikt r exemplet af konungsmannen i Joh. 4. Hans son ligger fr dden; d gr han bort till Jesus och beder Honom komma och bota hans son. Men Jesus brjade med att straffa otron och sger: "Utan I sen tecken och under, tron I icke." Likwl upprepade konungsmannen sin begran. Men nej, Christus gick icke med honom. Hwad gjorde Han d i stllet? Han gaf honom ett ord och sade: G, din son lefwer. "D trodde mannen ordet och gick." Men han war s lngt ifrn sitt hem, att han frst den andra dagen mtte de tjenare, som woro utsnda till att bda honom: "Din son lefwer." Och d han utfrgade stunden, nr det blef bttre med honom, fann han, att det war just den stund, d Jesus sade: G, din son lefwer sledes just den stund, d han med tron omfattade ordet. Men se hr, hwad det r att "wandra i tron". Mannen fick ingenting att se; icke gick Christus med honom, icke heller fick han ngot lkemedel att bra och se p; han fick alldeles intet, som kunde ses eller knnas, fick endast ett ord, och med ordet allena gick han till andra dagen och fick under den lnga natten tnja sig blott med ordet; derefter fick han wittnesbrd igenom tjenarena. Se nu hr, p detta stt skola wi ock tnjas med ett enda ord af denne Herren, wandra i tron och se alls intet af dess uppfyllelse. Detta r fwermttan wigtigt att djupt inprgla i sitt hjerta; ty det r alldeles obegripligt, hwilka lngwariga och utpinande qwal det kostar mngen sjl att komma ifrn sina knslor och fatta denna
hemlighet, att wi mste begynna med att blott hra och omfatta ett ord af Christus och derp lita. Man will oupphrligen knna ngot i sitt hjerta och erhlla en mrklig erfarenhet af Andens lif, innan man skall tro. Men sdant kan icke ske oss, frrn wi frst omfattat ordet. Hur Att Att Men Den saligt att s af Guds ord blott bero, wandra fr Honom frn tro och till tro! fga frnimma och smaka och se, likwl ha nog bd i wl och i we. 15 December.
Ltom oss nu icke mer dma hwarandra, utan dmen hellre s, att ingen frtrnar sin broder eller frargar. Rom. 14: 13. Hr talar apostelen i en huld bewekande ton och innesluter fwen sig sjelf i den nskan, han uttrycker: "Ltom oss nu icke mer dma hwarandra." Af sdant borde wi wisserligen mrka, swl att wr bengenhet fr brders dmande eller fraktande mste wara mycket stark, som ock att denna synd mste wara mera betydande och frderflig, n wi wanligen tnka. Att wr bengenhet dertill r mycket stor, det kunna wi snart finna, om wi gifwa akt p oss sjelfwa, nemligen huru frdiga wi ro att fr alla mjliga anledningar dma wra brder. Denna bengenhet widlder oss alla, men r isynnerhet rdande hos obrutna, sjelfkra menniskor, som icke nnu stannat fr Guds kraf p den invrtes menniskan, derfre icke blifwit rtt tuktade af sitt eget elnde, icke heller af Guds nd genomtrngda. Dock, mnne wi icke alla knna hos oss denna bjelse? Om brodren blott icke har samma stt att uttrycka sig, som det wi sjelfwa bruka eller blifwit wana wid, s ro wi genast frdiga att misstnka sjelfwa lifwet, fastn han ingenting talat, som bewisar obotfrdighet eller falskhet i anden. Om han blott har en annan mening n wi uti en frga, som dock icke rr lifspunkten, eller ett annat stt att wara, att klda sig, att ta och dricka ja, genast ter en misstanke om hans uppriktighet och allwar. Mycket mer om wi pstta ngon werklig synd och swaghet hos honom; d tro wi oss hafwa fulla skl att dma honom, utan att frst hra honom, huruwida han hyllar en klart frstdd synd, eller twrtom ligger i nger och kamp mot synden. "Wi ro sdana draktiga helgon", sger Luther, "att ehuru wi sjelfwa alla dagar dragas med synden och fr hela wrt lif stdse behfwa frltelse, s wilja wi dock, att brodren skall wara alldeles felfri." Men har han nu derjemte begtt ett fel emot oss, yttrat om oss ett frnrmande ord eller dylikt, d hafwa wi genast gon ssom rnens, att se och uppska alla fel hos honom. Sdant r menniskohjertat. Och hr r den egentliga kllan, hwarifrn det mngfaldiga dmandet, fraktandet och all krlekslshet hrflyta. Det r hjertat, det r wr natur med dess ondska, sjelfwiskhet och egenkrlek, hwarigenom fwen de trogna ofta s frblindas, att de intet annat weta, n att de drifwas blott af heligt nit, d de dma och frakta sin broder, ehuru de dermed handla twrt emot denna frmaning och emot den stora krlekslagen, efter det de ju icke kunna med sitt dmande gra sin nsta godt, utan alltid ondt. Denna wr stora bengenhet att dma war nu wisserligen den ena orsaken, hwarfre apostelen skrifwit s mycket hrom. Den andra orsaken ter kunna wi tnka oss deruti, att detta dmande ocks r ett mycket strre ondt, n wi wanligen mena. Wi hlla det wanligen fr en ringa sak, om icke rentaf fr ngot godt och rttfrdigt, att wi dma wr broder; men nu r det twrtom en mycket ond och frderflig last. Icke dermed nog, att den dmande fr sin egen del fraktar Guds majesttsrtt fwer sina tjenare och ingriper i sdant,
som endast tillhrer Herren; nej, han frorsakar ock sina medmenniskor mycket ondt. Huru mycken bitterhet och krlekslshet, onda misstankar, sndring och partier hafwa icke uppkommit blott genom en menniskas otidiga dmande! D en dmjuk och frtrolig frmaning alltid r egnad att werka frbttring, r deremot allt dmande fwer hjertats inre stllning och hemliga afsigter egnadt att werka bitterhet och ondska, afskiljande frn brderna, parti och strid. Kortligen, dmandet r i alla hnseenden ett afskywrdt ondt; och detta war wl en orsak, hwarfre apostelen s uthlligt warnar och slutligen sger: "Derfre, ltom oss nu icke mer dma hwarandra." Utan dmen hellre s, att ingen frtrnar sin broder eller frargar. Hr brukar apostelen ordet dma i en srskild betydelse. Frut betecknades dermed det alltid fr menniskan otilltna dmandet fwer brders samweten, inre tillstnd och andra hemliga frhllanden; hr ter betecknar det, att jag gr ett fast domslut fwer mig sjelf, att jag aldrig will gifwa en broder anstt eller anledning till fall. Detta stt att tala, d samma ord brukas i olika betydelser, anwndes till att i hast hnsyfta p ngot fregende, kort antyda motsatser och tskilja den ena saken frn den andra. Hr will d apostelen sga: I stllet fr att anwnda edra tankar p ett krlekslst dmande, anwnden dem nu i krlekens syfte, s att I dmen eller bestmmen eder fr, att aldrig gifwa ngon anledning till anstt fr brderna. Orden "frtrna", "frarga" hafwa i gr.-t. enahanda betydelse, nemligen "gifwa anstt och anledning till fall", "bekymra samwetet", fra brodren i oro och frbryllelse. Sdant kunde nemligen de starkare gra med ett otidigt bruk af sin frihet, hwarigenom de swaga antingen bragtes i oro och bryderi om evangelii rtta uppfattande eller ock till att efterflja ett lefnadsstt, om hwars oskyldighet de nnu icke hade full wisshet i samwetet. Sdant borde de christna icke frorsaka, utan hellre fast besluta att aldrig gifwa brodren anledning till frbryllelse. Jag blifwe ssom Jesus, Saktmodig, m och mild; Jag blifwe ssom Jesus I allt hans sanna bild. Jag komme sist till Jesus Ibland en skara stor Att ewigt prisa Jesus Bland tusen nglars chor. Den 16 December. Uti det (ordet) war lifwet. Joh. 1: 4.
Hwad dessa ordens betydelse angr, r det wisst fwen sannt, hwad skarpsinniga tolkare anmrkt, att "lifwet" hr mste tagas i dess allra vidstrcktaste bemrkelse, betecknande allt det lif, som utgtt frn det skapande ordet, helst som i gr.- texten icke str "lifwet", utan "lif"; och wi weta, att nr Gud genom ordet skapade allt, hwad lif heter p jorden, det war ifrn ordet allt detta lif utgick. Men nr wi betnka evangelistens andliga syfte i sina skrifter samt hans talestt p andra stllen, ssom i 1 Ep. 5: "Lifwet r i Guds Son;" "den som har Sonen, han har lifwet, den som icke har Sonen, han har icke lifwet;" s har han utan twifwel frnmligast tnkt p menniskornas andliga och ewiga lif, menniskoslgtets frlsning, hwilket war hufwudrendet fr Guds Sons menniskoblifwande. Det r utmrkande fr Johannes, som plgar framstllas med solrnen till sin bild, att hans blick r djup och skarp, och att han i enkla och ringa ord inlgger mycket hga och djupa tankar. Uti detta sprk r utan twifwel hans blick riktad derp, huru hela
menniskoslgtet enligt Guds frsta dom: "P hwad dag du ter deraf, skall du dden d", genom syndafallet frlorat allt det lif, som war af Gud, och att detta lif nu finnes endast i Sonen, t hwilken enligt hans egna ord allena r gifwet att hafwa lif i sig sjelf och gra lefwande, hwem han will. Johannes har hr antydt, att allt, hwad ngon menniska kan gra och stadkomma fr sin frlsning, r och frblifwer alltsammans ddt, eller att ingen menniska fwen med den hgsta anstrngning att gra Guds wilja och att tillkmpa sig lifwet frmr detta mer, n ett ddt och stinkande lik kan gra sig sjelft lefwande. Likasom i hela skapelsen icke finnes ett grsstr eller en mask, som icke allenast genom det skapande ordet ftt sitt lif, s har ock ingen i hela menskligheten ngon frmga att genom sig sjelf lefwa i Gud och frwrfwa det ewiga lifwet, utan allt, hwad wi gra, lemnar oss nnu alltid i dden, tilldess wi, frtwiflande p allt eget grande, blott hra Guds Sons rst och derigenom blifwa lefwande. Ssom Herren sjelf betygar: "Sannerligen sger jag eder: Den tid skall komma och r nu allaredan, att de dda skola hra Guds Sons rst, och de henne hra, de skola lefwa." Och wi weta, att Christus har p annat stlle s starkt talat om denna andliga dd, att Han helt enkelt liknade ngra andligen dda menniskor wid ett lik, som skulle begrafwas, d Han sade till mannen, som wille begrafwa sin fader: "Lt de dda begrafwa sina dda." Dermed har Herren nog starkt uttalat, att lifwet r blott i Guds Son, att den endast som har Sonen, han har lifwet. Men att hafwa Sonen, det r icke att blott bedja till Honom eller att arbeta p att tjena Honom, utan det frutstter att hafwa blifwit fdd af Gud, att hafwa blifwit en ny och lefwande menniska, som kan med Paulus beknna: "Men jag lefwer dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig; ty det jag nu lefwer i kttet, det lefwer jag i Guds Sons tro, som har lskat mig och gifwit sig sjelf ut fr mig." S sger ock Paulus p annat stlle: "Om en lag wore gifwen, som kunde gra lefwande, s wore rttfrdigheten sannerligen af lagen" men det har han i sina bref widlyftigt och starkt bewisat, att ingen lag r gifwen, som kan gra rttfrdig och lefwande. Det r en wigtig lrdom, att allt, hwad wi gra efter Guds heliga lag, och all lagens werkan p menniskan icke gifwer lif; ty lagen kan blott krfwa, hwad som finns hos menniskan, och det r icke lif. Endast densamme, som i begynnelsen skapade lif, kan gifwa lifwet, d Han blir sjlens lif och frid. S r nu detta textens mening, att blott Han r lifwet. P detta stt har ock Luther frsttt wr text, d han sger: "Medelst detta enda sprk r nu all mensklig frmga och alla menskliga gerningar nedslagna. Huru will du nu upphja den fria wiljan och egna frtjensten. Gr allt, hwad du frmr, gr alla helgons och nglars gerningar, s r det dock alltsammans ddt; ty hr str dock klart och otwetydigt, att hwad som icke r i ordet, r idel dd." O, att alla arbetande och betungade sjlar wille betnka och tro, att med allt, hwad de ngonsin med hgsta anstrngning kunna gra till sin sjls omwndelse och helgelse, frblifwa de dock alltid andligen dda och frtappade, s lnge de icke misstrsta p allt sitt grande och komma till Sonen, som allena har lif och gifwer lif; att allt wrt arbete sledes r ffngt. Skall ngot andligt och ewigt lif winnas, mste det ter ske blott genom samma allsmktiga skapareord, som i begynnelsen sade: "Warde", och det wardt lif. Likasom all menniskokonst p jorden, huru msterligt den n till den yttre formen kan efterapa ett skapadt ting, icke kan skapa ngot lefwande, skapa lif allt hwad som heter lif, det kan endast Gud gra s r ock all anstrngning att erhlla ett andligt lif ffng. Blott i Honom, som heter ordet och i begynnelsen gjorde allt lif, blott i Honom r nnu alltid det andliga och ewiga lifwet. Sdant wille den djupsinnige Johannes hr sga om ordet: I det war lifvet.
r lifwets furste fr mig dd, Hans eget lif utgifwet Fr mig, d har det ingen nd, D eger jag ju lifwet. Hwi fruktar jag, hwi rds jag d? Jag r ju salig redan, Och lifwets krona skall jag f I andra lifwet sedan. Den 17 December. Hwilken jag r ndelig, honom r jag ndelig, och fwer hwilken jag frbarmar mig, fwer honom frbarmar jag mig. Rom. 9: 15. Gud r stor och sjelfstndig, will apostelen sga, ingen menniska. har ngot att fordra af Honom; ingen menniska kan stlla Honom till rtta eller ska skl, fr hwad Han gr. Han gifwer sin nd, t hwem Han will. S talar ock Christus, fwen i liknelsen om arbetarena i wingrden, d Han framstller husbondens swar till honom, som knorrade fwer, att de, hwilka kommit i elfte stunden, ftt lika mycket som han, hwilken hade arbetat hela dagen och dragit dess tunga och hettan. "Min wn", sger husbonden, "jag gr dig ingen ortt, d du erhllit din dagspenning; men jag will gifwa denne s mycket som dig. M jag icke gra i mina ting, hwad jag will?" P detta stt afwisas hr ocks judarna och alla sjelfrttfrdiga menniskor blott med det korta swaret: Gud sjelf sger: "Hwilken jag r ndelig, honom r jag ndelig; och fwer hwilken jag frbarmar mig, fwer honom frbarmar jag mig." Tnk nu, hwilken outsgligt hg och wldig trst hr gifwes t alla fattiga syndare! Den r ock wl behflig. Wi hafwa allesammans en natur, som ligger alldeles nedsnkt i sjelfrttfrdighet. Hela wr natur r sdan, att om wi ock hundrade gnger haft den djupaste erfarenhet deraf, att allt r frtappadt i oss och allt fullkomnadt i Christus, brja wi dock hwar dag p nytt att ska rttfrdighet i oss sjelfwa, nemligen s, att om wi sjelfwa f nd att wara ngot frommare, d hoppas wi, att Gud r oss ndig; men om wi warit mer olyckliga och haft ngon swr erfarenhet af wrt frderf, d tycka wi, att Gud mste wara wred p oss; d ro wi nedslagna och rdda fr Gud, alldeles ssom berodde hans nd af wr egen rttfrdighet. Emot denna wr galenskap hjelper ingen upplysning eller erfarenhet; det r en sjukdom i sjelfwa naturen, som wi icke kunna undkomma. Men det som d skall uppehlla oss, s att wi icke alldeles flja otrosbjelsen, utan nnu blifwa i tron, det r endast ordet. Mtte wi d fwen gmma och betnka det ord, wi hr betrakta, huru Herren Gud s hgtidligt frklarar: "Hwilken jag r ndelig, honom r jag ndelig; och fwer hwilken jag frbarmar mig, fwer honom frbarmar jag mig." Det r alldeles slut och frloradt med all mensklig wrdighet, sger oss Herren hr. Hwilken jag r ndelig, honom r jag ndelig. Det r blott min egen fria nd, nr jag frbarmar mig fwer ngon syndare. Det finnes ingen menniska, som r wrd min nd. I ren allesamman frtappade, om jag ser p eder wrdighet. Allt r frloradt hos eder, allt r syndigt och frbannadt; det jag gr, det gr jag fr min egen skull. S sger Herren Gud fwen i Es. 43: Icke att du, Jacob, har kallat mig. Ja, mig har du gjort arbete i dina synder och gjort mig mda uti dina missgerningar. Jag, jag utstryker din fwertrdelse fr min skull och kommer intet ihg dina synder." Hr m wi d ngot betrakta grunderna fr en sdan ndens frihet. Den frsta grunden r den, att allt, hwad menniska heter, r under synden frtappadt; att "intet ktt kan af lagens gerningar warda
rttfrdigt fr Gud"; att "den r icke till, som r rttfrdig, icke till en"; att "hr r ingen tskilnad, allesamman ro de syndare". Den frommaste christen br nnu i sitt hjerta de strsta synder, nemligen de som strida emot de strsta och yppersta buden, och sedan fwen en hel mngd syndiga tankar, lustar och begrelser emot alla Guds bud. Nr det nu str s till med alla menniskor, d war det ju alldeles ndwndigt, att nden skulle wara fri och oberoende af oss, s wida ngon menniska skulle frlsas; ty Herren Gud fann ingen menniska, som Han kunde wara ndig fr hennes egen skull. D mste det wisserligen wara s, som Han hr frklarar: "Hwilken jag r ndelig, honom r jag ndelig, och fwer hwilken jag frbarmar mig, fwer honom frbarmar jag mig." Den andra grunden, hwarfre Guds nd r s alldeles fri, r den frlossning, som r skedd i Christus Jesus. Fr sin stora krleks skull, dermed Gud lskade oss, utgaf Han sin ewige Son till att bota syndafallet, att taga p sig alla menniskors synder och fr dem betala med sitt lif, samt att med sin lydnad tillfredsstlla lagens alla fordringar och frwrfwa oss en fullkomlig rttfrdighet. P denna grund r Guds nd s fri, att Gud icke alls ser efter ngon menniskas frtjenst eller synder, nr det gller den saliggrande nden, utan r alltid fullkomligt njd med alla dem, som ro bekldda med Sonens rttfrdighet, och det alla stunder, de bttre och de smre. Ty r det endast i Christi rttfrdighet, wi ro fr Gud rttfrdiga och fria ifrn lagen, d ro wi wisserligen alla stunder rttfrdiga och fria frn all frdmelse, s lnge wi ro i Christus. Skulle Gud nnu se efter wr wrdighet, d wore icke rttfrdigheten endast i Christus. Sdant sger oss nu Herren Gud i denna sin hgtidliga frklaring: "Hwilken jag r ndelig, honom r jag ndelig; och fwer hwilken jag frbarmar mig, fwer honom frbarmar jag mig." Nden, nden den r fri, Alla will den bjuda, kalla, Alla kunna frlsta bli, Nden rcker till fr alla; Mrk blott, att wid ndethronen r ej frga om personen. Salig den, som d gr fram Och p nden dristigt wgar Och allena med Guds Lam Sig i denna sak befrgar; Ty det r fr alla skrifwet, Att den Sonen har har lifwet. Den 18 December. Guds rike r icke mat och dryck, utan rttfrdighet, frid och frjd i den Helige Ande. Rom. 14: 17. Wilja wi weta, hwad som gr oss till christna, gr oss fr Gud rttfrdiga och till hans rikes medlemmar, d sger hr apostelen, att detta icke r mat och dryck, eller ngot som wi kunna gra, utan endast det stora som Gud gjort fr oss, endast "Guds rttfrdighet", med tron annammad. "Den som har Sonen, han har lifwet." Detta r den rttfrdighet, hwari Guds rike egentligen bestr. Derfre har ock Luther kraftfullt och sknt frklarat texten slunda: "Guds rike, hwarigenom Christus regerar fwer alla troende och ssom en trofast konung beskrmar, straffar, besldar, leder och regerar dem, och de fwen deremot trsta upp Honom och willigt emottaga hans faderliga tuktan och straff och flja Honom i lydnad, r icke werldsligt eller timligt, utan andligt. Det bestr icke i mat och dryck eller i ngot yttre ting, utan endast i
rttfrdighet, i trstande och tillfredsstllande af menniskornas hjertan och samweten. Derfre r det intet annat n frltande och borttagande af synden, genom hwilken samwetet blir beflckadt, bedrfwadt och frorenadt. Ty likasom ett werldsligt rike bestr deruti, att folket mtte kunna lefwa i ro och fredligt nra sig med hwarandra, s gifwer Guds rike sdana ting andligen, det frstr syndens rike och r intet annat n ett bestndigt utplnande och frltande af synder. Deruti wisar Gud sin herrlighet och nd i detta lifwet, att Han frn menniskorna borttager och frlter synder. Detta r ett ndens rike hr p jorden. Men nr synden med sitt hofsllskap, djefwulen, dden och helwetet, icke mer kan anfkta menniskorna, d blir det ett herrlighetens rike och fullkomlig salighet." Men nr wi slunda blifwit befriade frn synden och bekldda med Christi rttfrdighet, d fljer wisst ocks deraf nnu en rttfrdighet, som wi kalla "lefwernets rttfrdighet^ hwilken bestr deruti, att wi genom tron och Anden ftt nya hjertan, s att wi nu i krlek och willig lydnad stlla hela wrt lefwerne efter Guds ord, huru ofullkomligt det ock lyckas oss. Men wi begynna och fara derefter, att ock wi mtte s lska och tjena wr nsta, som Christus har lskat och tjenat oss. Wi wilja nu icke blott gra wr nsta all rtt, utan ock allt godt, och blifwa s alla menniskors tjenare, fwen de swagas och ofrstndigas, blott fr att wara alla till tjenst och nytta. Och nr wi slunda regeras af krleken och se endast p wr nstas nytta, d sker det, som Luther ter sger, att "en christens gerningar hafwa intet namn", d. . han
gr icke ngra wissa gerningar, s att man kunde nmna dem, utan han gr allehanda, som r fr menniskor nyttigt; han r icke mera bunden af wissa reglor, utan endast af den, att lska och gra, hwad krleken fr hwarje fall bjuder. Det andra, som apostelen nmner, heter frid. Denna frid bestr egentligen uti det goda frhllandet till Gud, att wi nu icke mer ro under hans wrede, utan i hans fulla wnskap och nd, ro hans barn och wnner. Men med detta frlikta tillstnd fljer ock genom samma tro ett saligt medvetande derom, s att wi fwen hafwa en hjertats och samwetets frid, hwilken kallas en barnaskapets ande, i hwilken wi ropa: "Abba, kre Fader." De genom syndafallet frlorade barnen ro ter i Guds wnskap, kunna ter tala med Honom frtroligt, ssom barn med sin fader. Sdant kan ju i sanning kallas "Guds rike", ja, "himmelriket p jorden". Det tredje stycket, han dertill rknar, r frjd i den Helige Ande. En christen har icke blott frid, utan ock frjd i den Helige Ande, ja, stundom en "outsglig gldje i all wr bedrfwelse". Denna gldje "i den Helige Ande" r wisserligen ocks en naturlig fljd af den lefwande tron p evangelium, hwilket ju bdar oss en "stor gldje", ssom ngelen sade wid Jesu fdelse; men p samma gng r den fwen, likasom tron sjelf, en direkt gfwa af Gud och ett sdant Guds werk, som ingen knner utom den, som erfar det. P denna frjd fwer evangelii nd hafwa wi mnga exempel i Skriften, ssom de tretusen p pingstdagen, den ethiopiske kamereraren, fngwaktaren i Philippi m. fl. Den sjl, som ifrn wredens tillstnd kommit i frlikning med Gud och nu i Andens ljus ser, uti hwilket himmelrike af nd och salighet hon d intrdt, mste ju innerligen gldjas och frjdas, om hon r wid klar besinning. Denna frjd gifwes ock ofta i rikaste mtt genast wid den frsta troswissheten och i de ljufliga brllopsdagarna, d Brudgummen r nra eller frnimbar, d nnu icke hans frdljande och andra prfningar blifwit
fr swra. Dock gifwes frjden mycket olika, efter Herrens srskilda uppfostran med olika sjlar, och wanligen s, att den, som har mindre bedrfwelser, ocks har mindre af den fwernaturliga gldjen, d deremot efter en strre bedrfwelse wanligen gifwes en strre frjd ssom de heligas historia och erfarenheten lra oss. I Jesu namn jag nu har ro, S ofta jag fr nd att tro, Hwad det fr Gud betyder. D fruktar jag fr intet hr, Ty der jag ser, att Herren r Min kre Gud och Fader. I Jesu namn jag frjdar mig, Fast smal och trnig r den stig, Hwarp jag mste wandra. Wisst knnes det rtt swrt ibland, Men nr det br till lifwets land, Hwi skulle jag wl klaga? Den 19 December. Han, som uppwckte Christus ifrn de dda, skall ock gra eder ddliga lekamen lefwande fr sin Andes skull, som bor i eder. Rom. 8: 11. Han skall gra eder ddliga lekamen lefvande. Dessa ord wisa, att just wra egna kroppar, just de kroppar, som nedlggas i jorden, skola genom Guds allmakt terstllas till lifwet, ehuru s frndrade och frherrligade, att de i afseende derp skola icke wara desamma som frut. Sdant war redan fr Job uppenbaradt, d han sade: "Jag skall warda omkldd med denna min hud och skall i mitt ktt f se Gud." Och profeten Esaias sger: "Dina dda skola lefwa och med lekamen uppst igen. Waken upp och bermmen eder, I som liggen under jorden; ty din dagg r en grn marks dagg, och jorden skall gifwa ifrn sig de dda." Hwarje sjl skall p den yttersta dagen terfrenas med sin egen kropp, med hwilken hon i tiden gjort godt eller ondt, tjenat Gud eller djefwulen. Ty ssom kroppen hr i tiden warit sjlens organ eller werktyg, s mste den ock deltaga i den salighet eller de plgor, som flja i den andra werlden, allt efter som menniskan lefwat i mrkrets rike och tjenat synden, eller i Christi rike och d gjort det goda fr hans skull. Men, ssom redan r antydt, skola de uppstndna kropparna wara s frwandlade, att de skola passa fr det ewighetslif, i hwilket de skola ing. Det frgngliga mste iklda sig ofrgnglighet, och de, som warit frenade med Christus och hans Ande, skola nu warda Christi frklarade lekamen lika. S som de hafwa hr i tiden burit den frste Adams liknelse, hwilken war af jorden jordisk; s skola de i uppstndelsen bra den andre Adams liknelse, hwilken war himmelsk. Uti Phil. 3 lsa wi om Christus: "Hwilken skall frklara wr skrpliga lekamen, p det Han skall gra honom lik med sin frklarade lekamen, af den kraft dermed Han frmr underlgga sig allting." Likasom nr Christus frklarades p berget, hans ansigte "sken ssom solen, och hans klder woro hwita som ett ljus"; s skola ock, enligt Christi egna ord, "de rttfrdiga skina ssom solen i deras Faders rike." Herren Gud frke oss tron! Uppstndelsens hemlighet och herrlighet r s ondligt mycket hgre, n att ngot menniskofrnuft kan fatta den, att den, som will hrom tillfrga sitt frstnd och tycke, mste stanna i mrka natten af otro och twifwel. Hr fordras att blott weta, p hwem man tror, weta, om Han r bde allsmktig och sannfrdig, och sedan wet man, huru det skall tillg i uppstndelsen. Men d fordras hr wisst fwen, att mer n en gng bedja Gud om trons gfwa.
Fr sin Andes skull, som bor i eder. Fr nnu mera eftertryck upprepar apostelen hr grunden fr deras wisshet om en herrlig uppstndelse, nemligen att Guds Ande redan bodde uti dem. Han will sga: Tnk, nr Gud redan gifwit eder sin Ande, nr edra kroppar redan p jorden warit Guds tempel, i hwilka Han bott och werkat, hwilka Han helgat och renat, wisserligen wittnar detta, att Han rnar gra ngot herrligt af dem. Det wore att nedstta den Helige Andes majestt och ra, om dessa hans tempel, edra kroppar, skulle ssom ruiner frlggas och blifwa till intet. Och mtte hwar och en tnka hrp. Det r wl och godt, att du i alla fall tror p sjlens oddlighet; men det r alldeles icke likgiltigt, om du tror allt Guds ord, eller upptager och tror, blott hwad du finner rimligt, och deremot twiflar p annat. Dermed har du redan aftrdt frn trons wg och kan sgas icke mera tro, blott p Herrens ord tro, utan du tnker fritt, hwad di tt arma frnuft och tycke frestafwa. Nu r det ju icke sjlarna, utan wisserligen kropparna, om hwilka Herren s ofta frskrade: "Och jag skall uppwcka honom p den yttersta dagen." Om nu du icke frstr, huru frmultnade eller frbrnda kroppar skola kunna uppwckas, eller huru hafwet skall tergifwa sina dda, eftersinna d, om du frstr, huru Gud en gng skapat alla ting af intet, eller hwem som gifwit Honom mnet till allt. Swara Honom p de frgor, Han stllde till Job: "Hwar war du, d jag grundade jorden?" Bj dig fr den Hge och Hgtbesutne och beknn, att du frstr intet, och att Han r en allsmktig undergrare. Bed om en strle af hans ljus och skda sedan p allt, hwad Han gjort fr oss, d Han sndt oss sin Son, sitt ord, sina sakramenter, sin Ande, och eftersinna, om icke allt detta wittnar, att Han rnar gra oss herrliga till bde kropp och sjl och du skall beknna, att Han, "som har igenfrt ifrn de dda den stora Fraherden genom det ewiga testamentets blod, wr Herre Jesus", skall ocks terfra hans folks kroppar fr sin Andes skull, som bor i dem. Hgtlofwad ware hans herrliga namn ewinnerligen! Nr min sista stund mnd wara, Uppehll mig med din hand, Lt min ande salig fara Hdan till ditt frjdeland. ppna du mig lifwets drr Och till Fadrens hus mig fr, Milde Herre Jesu Christe! Jag din krlek aldrig miste. Gud ske pris, att jag r renad Uti Jesu Christi blod, Och med Andens pant frenad Med din Son, min Frlsar god, Du mig nu ser ndigt an, Att fr dig jag framg kan, Lof och tack dig gladligt bra Och ditt namn der ewigt ra. Den 20 December. Mig frutan kunnen I intet gra. Joh. 15. 5. Det r anmrkningswrdt, att i grundtexten str hr ett dubbelt nekande, som uttrycker: "alldeles intet." Jag will icke glmma, att Herren sjelf hr sagt: "I kunnen alls intet, alls intet gra". Och Han har nnu hrtill lagt en bild, som p det starkaste uttrycker detta "alls intet", nemligen i den frn stammen afbrutna grenen, som ligger p
marken och frtorkas; det r ju omjligt, att en sdan gren skulle i detta tillstnd bra frukt. Se, om en sdan gren sger Christus: "Ssom grenen icke kan bra frukt af sig sjelf, med mindre den blir i wintrdet, s kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig." Allt bedjande, allt allwar, all kamp och strid ro fruktlsa, tilldess I ren frst inympade i mig. Utan I blifwen i mig, kunnen I ingen frukt bra. S talar Christus hr. Och s sger apostelen: "Wi ro icke ens beqwma ngot tnka, ssom af oss sjelfwa." Besinna, nr man icke ens kan regera sina tankar, hwad kan man d gra? S sger ock samme apostel, att Gud fwen mste gifwa dig den goda uppriktiga wiljan. Han sger: "Gud r den, som werkar i eder bde wilja och gerning efter sitt goda behag." Och detta werkar Han i de frdmjukade sjlar, som af sina egna fruktlsa bemdanden endast lrt, att de sjelfwa allsintet frm. Nr de hra hans rst och lta sig wndas till Jesus, gr Han dem lefwande i Honom. Men wilja de sjelfwa strida och werka, d mste nnu allt ondt rda fwer dem. Sdant hade en gammal christen lrt, d han till en yngre broder, hwilken klagade fwer sin mkliga wanmakt i striderna, gaf det underliga swaret: "Det r ju icke mjligt, att du kan segra, medan du strider." D detta ansgs alltfr ktterskt, tillade den gamle: "S lnge du strider, menar jag, s lnge ditt eget jag nnu har ngon kraft ofrskt och rnar genom den fwerwinna." Nej, du skall blifwa till intet. D kommer Herren och frgar dig: Har du nnu ngon frmga att frska? Kan du nnu gra ngot sjelf? Swarar du d af hjertat: Nej, jag r frtappad, det r slut med mig; s sger Herren: D kan jag wl draga dig utur trcken och stta dina ftter p ett hlleberg, s att du kan g wisst. S beror d allt lif, all lust och kraft att bra frukt af blifwandet i Christus. Nr jag har den saliga hemligheten i mitt hjerta, att jag r i Guds wnskap, att Gud frltit mig alla mina synder, och att jag har af Christus en sdan outsgligt stor tjenst och nytta, nemligen att ingen synd tillrknas mig, utan jag lefwer i ett sdant frhllande af bestndig skuldfrihet, som om ingenting wore synd, som om aldrig ngon lag warit oss gifwen, hwarken ett eller tio bud - o, d blir mig den Herren p allwar dyrbar, och d bryr jag mig fga om hela werlden, d will jag lefwa fr min Herre, d beknner jag Honom med ord och exempel och gr nu med nje, hwad frr warit swrt. Jag r wl icke befriad frn det orena och motstrfwiga kttet, men i denna trosfrening med Frlsaren ligger dock den egentliga fruktbrande kraften. Derjemte kan jag nu frst rtteligen bedja emot allt ondt, ty jag beder nu i tron och i Jesu namn, och icke med detta sjelfrttfrdiga syfte, som frut gjorde, att Herren icke kunde hra mig; ty d hade endast min sjelfwiska inbillning ftt nring. Nu har jag allt uti Herrens nd och ser blott p hans wlbehag; och d gller, hwad Herren sger: "Om I blifwen i mig, och mina ord blifwa i eder, allt det I wiljen mgen I bedja, och det skall ske eder." Och hwad du icke fr p denna wg, nemligen genom blifwandet i Honom, det befall t hans wishet och wlbehag. Han kunde wl, om Han wille, gra dig alldeles helig och nglaren; men Han wet bst, hwad som r oss nyttigast. Du swarar: "Icke kan den Helige wilja det onda; wisst mste felet wara hos mig, d jag icke fr den och den kraften!" Sannerligen, felet r wisst hos dig, men nemligen ngot sdant fel, som Christus omtalat. Du will t. ex. lefwa i din egen starkhet och icke i hans nd, d r det felet. Fr en sdan bengenhet lt Han Petrus sllas af satan och Paulus kindpustas af en sdan, fr att lra honom icke frhfwa sig, och sade: "Lt dig njas t min nd; ty min kraft r mktig i de swaga." Den gngen war swagheten fr Paulus helsosammare att lra knna n starkheten. Eller du will lefwa i ffnglighet, i en frstrdd och verldslig anda och icke hlla dig ttt intill din Frlsare, men will dock sjelf fra ett warsamt och christligt lefwerne; d r det felet, ty d
aftaga genast frukterna, och Herren sger: "Ssom grenen kan icke bra frukt af sig sjelf" o.s.w. Likas, om du lefwer i otro och trlsinne, ssom redan r wisadt, d kan du icke bra frukt. Hraf kommer, att om det ock ser ut n s orimligt, att du skall fortfara att blifwa i Honom, d det synes dig s skrpligt med din kraft, s finnes intet annat rd; hwart skall du fly? Han r den ende, som har all makt i himmelen och p jorden! Han r den ende ormafrtramparen, som r kommen att frstra djefwulens gerningar. Sk d blott att blifwa nnu nrmare frenad med Honom och komma till en nnu wissare tro. Jag will nu ej ha annan trst, Ej annat rd n detta: Att Jesus har mig terlst Och stllt min sak tillrtta. Ty har jag det, d har jag nog, Mitt samwet att befreda, D skall ock Han, som fr mig dog Mig i sin sanning leda. Den 21 December Detta r mitt testamente med dem, d jag borttager deras synder. Rom. 11: 26. Hr talar den store Herren Gud. Hr hwilket sprk! "Detta r dem testamentet af mig", eller mitt frbund med dem, "d jag borttager deras synder". Detta r Guds testamente. Ett testamente r det mest oryggliga frbund, d det r "gilladt" och stadfstadt "genom hans dd, som gjorde testamentet". Det r d dennes yttersta wilja, och man tager sedan intet derifrn, "man lgger icke heller ngot till", ssom apostelen anmrker. Ett sdant oryggligt frbund sger Herren sig ock gra med det afflliga Israel. Och hwaruti bestr d detta frbund? S sger Herren sjelf: "Att jag borttager deras synder." S beskrifwer Han detta frbund i Jer. 31, nemligen att detta nya frbund skulle icke wara sdant som det frra, det Han gjorde med fderna, d Han frde dem utur Egypten, och de kommo till Sinai; nej, detta skulle wara ett nytt och ett annat frbund. Och skilnaden skulle isynnerhet wara denna, att d i det frra frbundet lagen war skrifwen p stentaflor, fr owilliga hjertan, s att Han "mste twinga dem", s skulle i det nya frbundet lagen skrifwas i deras hjerta och sinne; och d i det frra frbundet synden icke skulle frltas, utan afstraffas, s skulle i det nya frbundet "missgerningarna frltas och synderna aldrig mer ihgkommas". Det war sledes syndernas frltelse och hjertats frndring, som skulle utmrka det nya frbundet. Detta skulle wara ett ndefrbund, ett fridsfrbund och ett ewigt frbund, ssom Herren s ofta frklarade. Och ett sdant frbund wille Herren gra fwen med sitt afflliga Israel. Se d ter hr den omtliga storheten af Guds nd! D de hade s grufligt syndat, som Israels hela historia wisar, d gr Han nnu ett sdant frbund med dem, att Han sjelf borttager deras synder. Wisserligen lt Han frst sin rttfrdiga wrede g fwer dem, dels i deras hjertans frstockande, dels i alla yttre straff och plgor, i Jerusalems frstring och folkets frskingring; men sedan will Han efter detta ter bewisa dem en sdan nd, som det nya frbundet lofwar, will ter frlta dem, will sjelf borttaga deras synder och aldrig aflta att gra dem godt. Sdan r Herren Gud. Minns, att sdan r Herren Gud.
Allt detta r skrifwet oss till lrdom. D Herren Gud bendar ett sdant folk och frlter sdana synder, som Israels woro: hwem skall Han icke d benda? Hwilka synder skall Han icke d frlta? De grufligaste, owrdigaste synder ro wisserligen de, som wi begtt, sedan wi emottagit mycken nd. Ingenting frskrcker oss s, som d wi mste sga oss: Jag wisste Guds wilja, och jag har emottagit s stor nd, och likwl har jag s syndat. Men se nu hr! Just s war det med Israel. Derjemte woro deras synder s grufligt stora. Och dock will Herren Gud frlta alltsammans, om de blott icke "frblifwa i otron". Han will sjelf "borttaga deras synder", tw dem rena i frsoningsblodet och gra dem allt godt. r det icke hr bewisadt och bekrftadt, hwad Han sger i Ef. 1: "Kom och lt oss g med hwarannan till rtta; och om edra synder n wore blodrda, s skola de dock warda snhwita; och om de wore ssom rosenfrg, s skola de dock warda ssom en ull." Och mrkom ter de orden: "Jag borttager deras synder", nemligen att Han, den frolmpade, will sjelf borttaga synderna. Wi mena wanligen, att wi sjelfwa mste frst befria oss frn synderna, innan Gud kan wara oss ndig. Men hr sger Herren ter, ssom fwerallt i ordet, att Han sjelf will borttaga wra synder. Och syndens borttagande r twfaldigt. Frst borttager Han syndernas skuld, genom frsoning och frltelse, s att de icke mer skola frdma oss, utan wi skola fr alltid wara i ett nderike, det will sga, att alla de synder, som nnu ro i wrt ktt och tywrr ofta utbryta, aldrig skola tillrknas oss, utan wara fr Guds gon, ssom de icke wore synder, utan blott sjukdomar och lidanden, fr hwilka Han will trsta oss, ja, "medlida med oss". Sedan skall Han ock borttaga synderna i afseende p deras herravlde, s att de icke mer skola regera oss, utan wi skola kunna g en helt annan wg genom lifwet, n hela werlden gr. Herren sjelf skall med sin Ande och sin tuktan dda synden uti oss och helga hela wrt wsende. Betnkom, att fwen detta skall Herren sjelf gra. Wi mena wanligen, att om ock Gud fr Christi skull frlter oss wra synder, skall det dock wara wr sak att utrensa och dda dem. Men s sger Herren: "Jag skall gifwa dem min lag uti hjertat, och i deras sinne skall jag skrifwa den." "Jag skall gifwa dem min fruktan i hjertat, att de icke skola wika ifrn mig." "Gud r den, som werkar i eder bde wilja och gerning efter sitt goda behag." "Wi ro icke ens beqwma ngot tnka, ssom af oss sjelfwa; men ro wi till ngot beqwmliga, s r det af Gud." Alla bestraffningar och frmaningar till oss skola sledes lra oss att ska allt hos Gud och s lra att begra och emottaga all nd af Gud, att fr allting prisa Gud. Du kpt mig fri med blod och dd, Jag tror, att det r sannt. Du har mig frlst frn ewig nd Och sknkt mig Andens pant. O, dyra sanning, himlaskatt. Trst, ljus i sorgens mrka natt! Nu r jag hjertligt njd. Den 22 December. Si, jag lgger i Sion en frtrnelsesten och en frargelseklippa, och hwar och en som tror p Honom, han skall icke komma, p skam. Rom. 9: 33. Huru gr nu detta till? Huru kan Christus blifwa oss till skada och frderf? Huru det tillgick fr judarna, det se wi tydligt i evangelisternas berttelser. De sttte sig frst p hans personliga ringhet och nesliga dd; och fr det andra p hans lra och domar, hwilka stridde rakt emot deras. P samma stt sker det nnu i dag. Frst weta wi, huru
hela den blinda werlden stter sig p Christus och hans evangelium, ssom p en "draktig predikan", en "galenskap". Guds Sons mandomsannammelse och djupa frnedring, lran om frsoningen genom hans dd, om sakramenterna m. m., allt r det en galenskap fr den naturliga menniskan. Men den egentliga "frargelsen", hwarp wr text mste nrmare syfta, d den betraktas i sitt sammanhang, r sjelfwa den hufwudlran, att Christus bendar och saliggr de owrdigaste syndare, under det Han frdmer de frommaste werkhelgon. Detta r den rtta "sttestenen" i alla tider; s att det nnu alltid heter s: "Denne undfr syndare" "wisste Han, hurudan denna qwinnan r, som handterar Honom; ty hon r en synderska" o.s.w. Christus skulle icke undf syndare, utan blott heliga. Denna "frargelse" eller anstt uppstr nnu allestdes, der evangelium i Ande och sanning predikas; och detta icke blott hos lttsinnigt folk, utan ock hos mnga som "hafwa nit om Gud" och "fara efter rttfrdighet", hos mnga som frut gllde fr de mest upplysta och fromma christna, hwilka nu blifwa alldeles frwirrade och brja frsmda det ewangelium, som dock r Christi eget ndefulla ord. De kalla det d en ny och fr helgelsen farlig lra och blifwa rentaf dess fiender. Det hnder dem alldeles s, som hos profeten sges: "De skola besnrjas och warda fngna." Ty hade icke Christus med sitt evangelium kommit till deras ort, s hade de alltid frblifwit ostrda i sin fromhet; men nu blifwa de "besnrjda" och uppenbara ssom evangelii fiender, blott derfre att detta kom till dem i ett klarare ljus samt i kraft och bewisning. Och hwar och en, som tror p Honom, skall icke komma p skam. Lofwadt ware Herrens namn! Fastn mngden af Israel och mngden i christenheten stta sig och falla p denna stenen, ro dock andra, fr hwilka Han r en "kostlig hrnsten", en salighetsklippa, p hwilken de bygga all sin trst i lifwet och i dden; och till sdana sges nu hr slutligen denna frskran: "Hwar och en, som tror p Honom, skall icke komma p skam." "Icke komma p skam", will sga: icke blifwa swiken i sitt hopp p Honom. Det skall icke fela, att wi ej werkligen skola f allt det, som wi i tron p Christus hafwa hoppats. Men att en srskild frskran derom gifwes, det wisar, att de troende ocks plga anfktas med den fruktan och owissheten: Mnne jag ock werkligen eger och uppnr, hwad orden innehlla och lofwa? Att sdan owisshet beswrat helgonen, se wi ock fwerallt i deras historia, likasom wi alla knna det hos oss sjelfwa. S frdoldt r lifwet i Gud, s mnga ro wra brister och skrpligheter, s swag och dunkel r wr tro, att wi ofta ej weta, om wi werkligen ro ett saligt folk, fastn wi tro p Jesus. D kommer den ewige Fadren hr och frskrar: Byggen med all trygghet p den stenen, som jag lagt i Sion. Han swiker aldrig. Hwar och en, som tror p Honom, skall icke komma p skam. Och mtte wi d synnerligen akta och gmma de orden: hwar och en hr r ingen tskilnad; hr r ej en enda menniska undantagen hwar och en som tror p Honom hwar och en som i sin syndand flyr till Honom, hwar och en som frtwiflar p all sin egen rttfrdighet och alla egna frsk att frlsa sig, men i sdan frlgenhet hrer och omfattar evangelium om Christus, d. . som s drages till Honom och fstes wid Honom ssom de syndare och synderskor, hwilka i Christi ktts dagar blefwo hans folk och nya menniskor hwar och en, som s tror p Honom, skall icke komma p skam kan icke, fr icke komma p skam, utan skall f ewinnerligt lif, s sannt Gud r trofast och sannfrdig och icke kan bedraga de sina. Kom till Jesus, kom till Jesus, Hur elndig du ock r! "Utan penningar", "fr intet"
Allt, ja allt, dig gifwes hr! I sitt blod will Han dig rena, Pryda och dig gra tck, Stlla dig infr sin Fader Utan skrynka eller flck Ingen hr r utesluten, "Kommen alla", ropar Han; Han will wederqwicka alla, Och Han bde will och kan. Fr det arma, trtta hjertat Har ej werlden mycken ro: I den genomstungna sidan, Endast der r tryggt att bo. Lyssna d till bjudningsordet: "Mstarn lter kalla dig!" Mtte ingen, d Han kallar, Hemligt undandraga sig! "Allt r redo", sger Herren, Allt r i hans hjerta godt; "Den der will", o, m han komma, "Den der trstar", dricke blott! Den 23 December. ra ware Gud i hjden och frid p jorden, menniskorna en god wilja. Luc. 2: 14. S sjng den frn himmelen utskickade nglaskaran p Jesu fdelsedags morgon, nr budskapet war utropadt: "I dag r eder fdd Frlsaren." Straxt wardt med ngelen ett stort tal af den himmelska hrskaran, de der lofwade Gud och sade: "ra ware Gud i hjden och frid p jorden, menniskorna en god wilja." Huru mycket mer skulle icke wi, som ro af det s hgt wlsignade menniskoslgtet, wi, hwilka den glada tidningen egentligen angr, bra frjdas och sjunga detta Herrens pris? Detta mne r derfre hgst gldjande och krt fr trogna hjertan. Ja, det r wl i sig sjelft s stort, herrligt och gldjande, att den som kunde riktigt tro och se det gudomliga under af nd och krlek, som ligger deruti, "att den ewige Guden blir ett menniskobarn, att Skaparen ligger p h och skarn och oss helt och hllet sig sknker", skulle wl fr stor gldje knappt kunna lefwa, skulle wl af idel outsglig frjd bestndigt ropa ett ewigt och oupphrligt: "ra ware Gud i hjden!" Ingen p jorden kan wl rtteligen tro och fulleligen besinna detta; men de trogna hafwa dock fwer detta mne, ssom fwer allt hwad Christus gjort till wr frlsning, en sdan gldje, som eljest ingenting annat i hela wida werlden kan sknka, och en sdan gldje som eljest ingen annan, ingen, som icke r rttrogen, ngonsin haft. Hraf kommer, att detta mne fwen frtrffligen tjenar dig, om du en gng wille rtt allwarligt prfwa halten och beskaffenheten af din gudaktighet. En sann julgldje, likasom all werklig gldje fwer Christus och i Christus, utmrker werkligen en sann christen. P gldje och gldje r stor skilnad. Mngen kan wl wid julen wara upprymd fr ngra ljufwa hgtidsknslor, hwartill mnga anledningar kunna bidraga; men att werkligen fr egen del wara s glad t sjelfwa Frlsaren och hans fdelse, att han brjar lska, prisa och omtala Honom, ssom man ju gr, nr man r glad t ngot, det kan han icke en half timme. Mngen gr nnu lngre: han kan wara mycket religis,
andktig, nitisk, werksam fr Guds rike, tnka och tala klokt i andliga mnen, ja, bedja, kmpa och gra mnga goda werk fr att warda salig. Men att werkligen i sitt hjerta gldjas fwer Frlsaren, att med lust tala om Honom, beknna och prisa hans frtjenst, det kan han icke en enda timme. Och hwad bewifar detta? Ja, hwad kan detta bewisa annat, n att Christus icke nnu blifwit sdana menniskors hjertetrst och skatt; att de icke nnu rtteligen trott p Honom; att de icke ftt Anden, som gifwer lif; att de ro antingen i en kttslig skerhet inwrtes midt under all religiositet, ssom fariseerna ty d har icke Christus sdant wrde, att hjertat kan blifwa gladt eller ock ligga de fr hemliga sktesynder, eller af judiskt egenrttfrdighetsarbete, nnu i otro. Skriften kan icke warda om intet, hwilken sger: "Andens frukt r krlek, frjd, frid. Guds rike r rttfrdighet och frid och frjd i den Helige Ande." Der det nu aldrig blifwit frid och frjd i den Helige Ande, der har nnu aldrig Andens lif eller Guds rike tillkommit. Och ter sger Skriften: "Jag tror, derfre talar jag." "Der eder skatt r, der blir ock edert hjerta; och dermed hjertat r fullt, deraf talar munnen." Hraf ter fljer, att den som icke will tala om Christus, icke har sin lust deri, utan hellre talar om andra mnen, hwilka wl ock kunna wara wigtiga, den har i dessa andra mnen strre skatt, strre gldje och trst n i Christus; och Christus r d icke hjertats trosgrund, om ock frstndets och beknnelsens. Ja, hraf fljer, att s lnge du aldrig blifwit s trstad och glad i Christus, att du brjat wilja tala om Honom, prisa och beknna Honom, s har du icke nnu rtteligen trott; du r antingen under syndens trldom, sker och sofwande, eller under lagens trldom i finare eller grfre egenrttfrdighetsarbete. S sannas nnu alltid andligen, hwad de ifrn babyloniska fngenskapen frigjorda israeliter om sig beknde: "D wi woro fngna, d wi sutto wid de elfwer i Babel, d upphngde wi wra harpor p de piltrd, som der nr ro; d bdo de oss sjunga och i wr grt wara glada; men huru skulle wi sjunga Herrens wisa i frmmande land?" Och s r det. Att wilja frm en otrogen sjl, som nnu r frmmande fr Gud och bunden i sin ande, till andlig gldje, r lika fruktlst, som att wilja frm sn och is att brinna. Sjunga och tala kan man mjligtwis; men att werkligen gldjas, det r hjertats egen fria sak, som man icke kan twinga sig till. Och att frjdas i Frlsaren och sjelfmant beprisa hans frtjenst, det r en Andens frukt, r Guds fria gfwa. P Sions berg sjunges en sng om Lammet, som r ddadt; "och ingen kunde lra den sngen", frutom de tecknade. Och ingen kan smaka en rtt julfrjd, frutom de troende. Detta r egnadt att tjena oss till sjelfprfning. Detta wisar oss ock, hwad som egentligen fordras fr att f en sann julfrjd, nemligen att hafwa lrt knna, hwad synden will sga, samt i Christus finna sin frlossning derifrn med andra ord: hr fordras bttring och tro. S m en hwar wara glad Och g med herdarna stad Att se, hwad Gud har oss beskrt Och med sin enda Son frrt. Mitt hjerta, si, ho lades der I krubban ned? mrk, ho det r Det Jesus r, sann Gud och man: Ej strre under sprjas kan. Den hgsta trst Han blifwa skall, Han hjelper oss frn synd och fall, Han r den rtte frlserman Sll den p Honom trsta kan.
Han frer med sig salighet, Den Gud beredt af ewighet t dem, som uti himlens hjd Guds rike f med ewig frjd.
Den 24 December. Ordet wardt ktt. Joh. 1: 14. Ordet, det ewiga ordet wardt ktt! Guds ewige Son blir menniska, en werklig menniska, blott icke en syndig, utan en ren menniska . Fdd af qvinna. Den, som r fdd af en sann, naturlig qwinna, mste wara en sann, werklig menniska. En werklig qwinna fder intet annat n en werklig menniska. S r d Guds ewige Son werkligen en medlem af wrt slgte, s att hans stam och slgtingar rknas ibland Adams afkomlingar, ssom ock frsta bladet af nya testamentet wisar. Guds Son r wr slgtinge, wr blodsfrwandt, "brderna lik", synden undantagen. Obegripliga Guds krlek, som fattade ett s besynnerligt och ndefullt rd om wr frlsning! Men hr swartnar det dock fr frnuftets ga. Guds ewige Son wr blodsfrwandt, wr broder! r det sannt? r det mjligt? Jag brjar och jag slutar, och jag brjar igen med denna punkt. r det sannt? r det mjligt? Jag kan icke begripa det, men jag kan icke heller komma ifrn det. Mina tankar snrjas ssom uti ett nt af ewiga obegripligheter, men ocks oundkomliga wittnesbrd; och frgan har den wigt, att med den hela kristendomen str eller faller, och med den wr frlsning och salighet. ena sidan r det alldeles fr mycket stort och herrligt, att wi arma fallna menniskobarn skola wara s hgt skattade och hedrade, att Guds ewige Son skall wara wr broder och blodsfrwandt det r fr mycket stort och herrligt, s att jag icke kan tro det fr dess storhets skull. andra sidan r mig denna sttesten fr swr att bortkasta. Der str en hel werld af wittnesbrd om Honom: Frst en hel lng werldslder af besynnerliga frutsgelser och sedan en efterfljande werldslder af besynnerliga uppfyllelser, af de underbaraste punktliga uppfyllelser af allt, hwad som war frutsagdt. Kan jag helt bortkasta den personen, som utgr fremlet fr alla dessa frutsgelser och uppfyllelser? Den stenen, som af byggningsmnnerna blef bortkastad, men hwilken Gud dock gjorde till en hrnsten, skall ock jag frska att bortkasta honom? Eller kan jag bortkasta, blott hwad jag ser fr gonen i denna dag af hans rike p jorden? Ja, kan jag bortkasta allt, hwad jag sjelf erfarit af den trogne Herren? O nej, Han r en lefwande och nrwarande Gud, wi knna Honom ju, och det blott ssom uppenbarad i kttet; ty ingen knner Fadren utom Sonen. Men d kan jag d andra sidan tro allt detta stora och herrliga, som ligger deri, att Gud r worden uppenbar i kttet? Det r ju dock alldeles fr mycket stort och herrligt! Och likwl r det en ewig och gudomlig sanning en sanning, som r lika wiss och gudomlig, om ock alla menniskors frnuft gr snder p densamma. Ja, Gud ware lof, att wi icke kunna begripa den, d. . att wi icke hafwa en s liten Gud, att wrt arma blinda frnuft kan flja Honom. Gud beware oss fr att hafwa en Gud, som icke skulle fwerg wrt frstnd! Men att det arma, fallna och trnga hjertat icke kan behlla denna outsgliga skatt och gldje, det r dock en plga, fr hwilken man kan nska sig en snar frlossning. Kunde jag blott behlla denna stora
herrlighet lefwande i mitt hjerta, att Guds ewige Son r wr blodsfrwandt, wr broder, d wille jag intet mer, d hade jag nog. Ja, fr tid och ewighet nog. Ty d skulle jag dock draga sdana slutsatser af det saliga frhllandet, att icke mer ngon enda sorglig tanke skulle kunna f rum i mitt hjerta; nej, mitt arma hjerta skulle wl hellre wilja snderbrista af allt fr stor frjd och gldje. Ty har wrt fallna och frnedrade slgte blifwit s hedradt, att Guds ewige Son har gifwit sig in i wrt slgte, blifwit en af oss, blifwit wr blodsfrwandt o, d will jag icke mer weta d har wrt slgte sannerligen blifwit s radt och upphjdt fwer alla nglathroner, ja, upp till sjelfwa himmelen, att man m wl sga, att wr genom syndafallet lidna skada, skymf och frnedring r mer n rikligen hmnad och ersatt; s att det omsider nu r den allrastrsta ra att wara menniska ja s, att de heliga nglar sannerligen hade skl att nska: "Ack, den som wore menniska!" Det r sannt, hwad Luther anmrker, att sedan Guds Son blifwit en menniska, borde det dock hafwa den frukt och werkan p oss, att wi skulle innerligen lska och gldjas t allt, hwad som heter menniska, och aldrig mer kunna hysa ownlighet mot ngon medlem af det slgtet. Alla christna borde ock till sin trst och uppmuntran mot all lifwets wederwrdighet ngot djupare frsnka sig i denna betraktelse och bedja Gud om nd att f den in i hjertat, s att de med stor frundran och gldje kunde sga: Nu will jag intet mer! Guds Son r en menniska. D skall med allting blifwa wl. r Guds Son worden wr blodsfrwandt, d anar jag ngon strre krlek i Guds hjerta till oss menniskor, n wi wanligen tro; d mste det icke wara, ssom det ofta frekommer oss, att Gud r fjerran och liknjd om oss, nej, d mste det endast ligga ngot djupt frdljande derunder, ngot underligt lekande med oss, nr Han s frhller sig, som om Han intet brydde sig om oss. Ett barn r oss fdt och en Son r oss gifwen, Den ewige Guden r menniska blifwen; Ur menniskoslgtet tog Gud sig en moder Och fddes i armod en menskornas broder. Hwad salighet nu att en menniska wara, D Gud i wrt ktt sig s tckts uppenbara! Nu stige en jublande lofsng frn jorden, Att enfdde Sonen wr broder r worden. Den 25 December. Si jag bdar eder en stor gldje, hwilken skall wederfaras allt folk. Luc. 2: 10. Hwilken r den stora, frjdfulla sak, som ngelen hr bebdar? Swar (Gud ware oss ndelig; Gud ppne wra sinnen!): Det r ju intet mindre, n att Gud r worden ssom en af oss, att Gud r worden menniska, att Gud r worden wr broder i kttet. Hwad sger Skriften? "Efter den, som helgar, och de, som warda helgade, ro alla af en, derfre skmmes Han ock icke kalla dem brder." Hwilken r "den, som helgar"? Gud, den helige, hge och hgtbesutne. Hwilka ro "de, som warda helgade"? Menniskorna, de fallna, syndiga menniskorna. Och de ro alla af en. Hwad r det? De ro begge af en natur, af ett slgte. Gud och wi ro begge medlemmar af menniskoslgtet; Gud r menniska, wi ro menniskor. "Derfre skmmes Han ock icke kalla dem brder", efter de werkligen ro brder, ssom efter kttet hrstammande frn samme stamfader. D tnker Christus: "Hwi skulle jag skmmas att kalla dem brder? De ro menniskor som jag, och jag r menniska som de." S wisade Han ock i sjelfwa werket, att Han fr ingen skmdes, hwarken fr sin himmelske Fader eller fr ngon
menniska, att kalla dem brder, utan sade den ena gngen till sin Fader: "Jag will frkunna ditt namn fr mina brder och midt i frsamlingen prisa dig;" den andra gngen till en qwinna, Maria Magdalena: "G till mina brder och sg dem: Jag far upp till min Fader och eder Fader, och till min Gud och eder Gud;" den tredje gngen infr hela werlden: "Det I hafwen gjort en af dessa minsta mina brder, det hafwen I gjort mig." Om wi nu betnka, att detta r en werklig och gudomlig sanning, att Guds Son r worden wr broder, att det icke r blott en wnlig och krleksfull titel, utan en sann, stor werklighet, som grundar sig derp, att wi ro alla af en, s mste wi medgifwa, att om wi kunde rtt tro och besinna detta, skulle wi wl blifwa utom oss af gldje och frundran, skulle wi wl knappt kunna lefwa; ja, s mste wi medgifwa, att wra hjertan genom Adams fall blifwit frskrckligen frderfwade, stendda, iskalla, frstockade, tillbommade och af ett tjockt, otrosmrker omslutna, d wi s litet gldjas, lska och prisa. Wi skulle lngta att fara hdan och med ngslan ropa: Nr skall det tunga, odrgliga tckelse, som s frdljer Guds herrlighet, borttagas? Ho skall lsa mig frn denna ddens kropp? Men nnu mer: Frgar ngon efter egentliga orsaken och ndamlet, hwarfre Guds Son skulle blifwa menniska, s talar Skriften derom p det allratrstligaste stt: "Efter barnen hafwa ktt och blod, r ock Han worden delaktig deraf, p det Han skulle genom dden nedlgga honom, som hade dden i wld, det r djefwulen, och gra dem fria, som i allt sitt lefwerne genom ddens rddhga mste wara trlar." Och ter: "Derfre mste Han i alla stycken wara lik brderna, p det Han skulle wara barmhertig och en trogen fwersteprest fr Gud att frsona folkens synder." Si hr: Han skulle derfre hafwa ktt och blod i likhet med de frlorade barnen, att Han skulle med sin dd nedlgga honom, som hade dden i wld, djefwulen; att Han skulle frigra ddens trlar; att Han skulle frsona folkens synder; att Han skulle wara barmhertig, mild, medlidande och deltagande. Mrk: Menniskoskulder skulle med menniskoblod betalas, ssom med lag och rtt war enligast; en menniska skulle umglla, hwad menniskan hade brutit. "Ty tog Han blod af qwinnans blod, hwarmed Han gjorde saken god, som qwinnan hade skadat." Derfre war ock Guds frsta lfte, att "qwinnans sd skulle sndertrampa ormens hufwud". Guds Son skulle derfre fdas menniska och wara under den lag, som war menniskorna gifwen, p det att Han skulle frlossa dem, som woro under lagen, samt dermedelst gra oss till Guds barn. Guds Son skulle blifwa menniskobarn, p det menniskobarnen skulle blifwa Guds barn. Denna frlossning ifrn lagen genom detta barnet hade Guds Ande redan genom profeten Esaias tydligt och herrligt frutsagt: "Du har snderbrutit deras brdas ok och deras skuldrors ris och deras plgares staf, likasom i Midians tid; ty oss r fdt ett barn, en Son r oss gifwen." Hwad r denna "brdas ok" om icke synden och lagen, som trycker oss ssom en tung brda och kallas i Gal. 5: "trldomens ok"? Hwad r wra "skuldrors ris" och "plgares staf" om icke lagen, som lik en tuktomstares eller en slafdrifwares gissel slr, drifwer och plgar oss i samwetet fr wra synder, dmer oss till dden, lemnar oss t djefwulen och strtar oss i helwetet? Sdan Guds wrede, sdant grufligt elnde r det "skuldrornas ris" och den "plgares staf", som wr Gideon skulle snderbryta, ssom i Midians tid. Ett barn i dag r oss gifwet, En Son r sknkt oss i dag; I Honom finner du lifwet, I Honom Gud har behag; I Honom uppgr fr jorden
Den nya himmelens sol! Ack skalle, skalle de orden Med makt frn pol och till pol. I werlden krigen wl bullra Och makt sig spnner mot makt, Men p den spdaste skullra r herradmet dock lagdt; Och fwernglarnas skara Kring Honom prisande st, Som r och war och skall wara. D jord och himmel frg. Den 26 December. Det gjorde Gud, sndande sin Son i syndigt ktts liknelse. Rom. 8: 3. Dessa ord ppna fr oss en hel werld af de herrligaste frjdemnen de stlla p en gng fr ett andligt ga den rika uppfyllelsen af hela den orkneliga mngd af gudomliga uppenbarelser, lften och frebilder till Christus, hwaraf hela gamla testamentets lnga wntotid war uppfylld. "Den tiden, som af Fadren war frelagd", war nu kommen, d gamla testamentets barnalder och frmyndare-regering skulle hafwa sin nda, d alla de profetiska orden och frebilderna skulle g i fullbordan. Nr nglabudskapet ljd fwer den bethlehemitiska ngden: "Si, jag bdar eder en stor gldje, hwilken skall wederfaras allt folk, ty i dag r eder fdd Frlsaren", d hade ordet blifwit ktt, Gud hade sndt sin Son i syndeligt ktts liknelse. D sg man med gonen, i den dyra krubban, alla lftens innehll. Hr lg nu fr gonen den "qwinnans sd, som skulle sndertrampa ormens hufwud"; hr lg nu fr gonen den "Abrahams sd, i hwilken alla slgter p jorden skulle warda wlsignade"; hr nu den "hjelten af Juda, hwilken folken skulle tillfalla"; hr nu den "Davids son", som p samma gng war "Davids Herre"; hr nu den Zemah, telningen af den gamla Jesseroten, och det tecknet, att en jungfru fder en son, som heter Immanuel, Gud med oss; hr det "barnet, som br sitt herradme upp sina axlar och heter Underlig, Rd, Gud, Hjelte, Ewig Fader, Fridsfurste; hr den Israels Herre, som skulle fdas i Bethlehem, men "hwilkens utgng har warit af begynnelsen och af ewighet", ja, hr det lammet, som skulle tagas ur hjorden, och hwars blod, struket p drrtrden, skyddade mot frderfwaren. Af sdana frutsgelser och bilder war gamla testamentets tid uppfylld. O, hwad betyder dock detta? Hwad betyder detta, att genom en lng werldslder af fyratusen r lper en kedja af frutsgelser om en wiss stor man, som skulle komma, som skulle sndertrampa ormens hufwud, bra werldens synder, och i hwilken alla slgter p jorden skulle warda vlsignade? Hr blifwa dock mitt mrka hjertas twifwel och motsgelser emot dessa rtusendens orkneliga wittnesbrd ssom fr wdret flygande dam och strn emot det gamla fasta berget. Herren Gud ware ewigt lof och pris och tack fr sin outsgliga gfwa! Gud snde sin Son. Hr r nu sjelfwa hjertepunkten i wrt sprk och i hela wr christna tro. Men hr r ock den punkt, som wi aldrig kunna rtt f in i wrt hjerta. Hr r den punkt, fwer hwilken man blott borde anstlla bner med mycket kallande, att Gud wille frbarma
sig fwer oss och ppna wra sinnen, att wi mtte kunna se och skda ngot i de omtliga djupen af Guds ndesunder, d Han gaf t wrt
arma fallna slgte sin ewige Son. Ltom oss se, huru orden lyda. Det heter: Sndande sin Son. Mrk! det str icke: d fddes Guds Son, utan s: Gud snde sin Son. Det barnet, som du i anden skdar i krubban, r icke ett barn, som erhllit ett s stort mtt af Guds ande och Guds wlbehag, att Gud derfre kallar det sin Son nej, annorlunda talar Skriften. Hon sger nemligen s, att det barnet war Guds ewige Son, hwilken "war nr Fadren, frr n denna werlden war skapad"; hon sger, att i Bethlehem skulle fdas den, "hwilkens utgng har warit af begynnelsen och af ewighet"; att i begynnelsen war ordet, och det ordet war Gud, s att genom det r allting gjordt, och det frutan r intet gjordt, som r gjordt; och ordet wardt ktt och bodde ibland oss, och wi sgo hans herrlighet, ssom ende Sonens herrlighet af Fadren, full med nd och sanning. Sdant ligger i det ordet "snde" Gud snde sin Son sledes en Son, som war till frut, men som nu i tidens fullbordan endast blef snd till jorden. S sger ock Christus sjelf: "S lskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son." "Fader, frklara din Son med den herrlighet, som jag hade nr dig, frrn denna werlden war." "Jag gick ut af Fadren och kom till werlden, nu fwergifwer jag werlden och gr till Fadren." S sger ock apostelen Johannes: "Derp r Guds krlek till oss worden uppenbar, att Gud har sndt sin ende Son i werlden, att wi skola lefwa genom Honom Han har lskat oss och sndt sin Son till en frsoning fr wra synder." Och ter Paulus: "Det gjorde Gud, sndande sin Son i syndeligt ktts liknelse". Si, sdant skall du frst, d du sitter i anden wid krubban i Bethlehem och skdar det mrkwrdiga barnet, hwars fdelse bebdas af hela den himmelska hrskaran fr fattiga herdar i nejden och af den underbara stjernan fr wisa mn i sterlanden. Tack och lof och ra och pris och starkhet ware wr Gud ifrn ewighet till ewighet, fr hans outsgliga gfwa! Gud snde sin Son. S ltom oss gldjas och alla tillsamman Nu hylla det nyfdda barnet med gamman. Pris ware dig, Herre, som fddes p jorden Och nu r wr broder och medlare worden! Ja, ltom oss frjdas och tacka och lofwa Fr denna wr Faders osgliga gfwa. Fast hjertat kan derfr tillfyllest ej prisa, S ware dock Jesus wr sng och wr wisa. Den 27 December. Herren har insknkt eder en swr smns ande och tillyckt edra gon. Es. 29: 10. Det, som hr r fwermttan tnkwrdt och frskrckligt, r, att det r Gud sjelf, den store krleksrike Guden, som omsider s straffar sina fraktare, att Han till deras ewiga ofrd frblindar dem den samme nderike Gud, som s brinner af krlek till menniskorna, att Han utgifwit sin ewige Son fr oss, och att Han frlter de owrdigaste syndare alla deras brott emot Honom, s snart de blott hylla Sonen och blifwa hans lrjungar den Gud, som bestndigt frlter de arma barnen alla deras synder och sist will gifwa dem en ewig herrlighet, fastn de i sig sjelfwa frtjent idel wrede denne krleksrike Gud insknker t ngra andra menniskor en "swr smns ande", till ohjelplig frblindelse och frstockelse, nemligen t dem, som emotst hans ndiga kallelse och skrymta infr Honom med blott yttre gerningar. Och denna frskrckliga straffdom har Han ltit fwerg sjelfwa egendomsfolket, sin wn Abrahams barn, nr de brjade s skrymta infr Honom. Hr skola wi se Guds
frskrckliga rttfrdighet se, att "Gud lter icke gcka sig" se att p samma gng Han r fwermttan ndig mot de arma syndare, som hra hans rst och lta fra sig till bttring och tro, r Han en alldeles frskrcklig hmnare fwer sina fraktare, som emotst hans ndiga kallelse. Och m ingen tnka, att denna fruktanswrda regering af Gud tillhrde blott gamla testamentets tid; nej, fwen den milde Frlsaren, midt i sin krleksrika nitlskan om sjlarna, uttalar samma dom fwer dem, som d hrde Honom, men icke woro hans rst lydiga, icke wille annamma den till bttring och tro. Tnk, hwilka frskrckliga ord af den nderike Frlsaren, att Han uttryckligen (Matth. 13) sger sig "frdenskull" tala med liknelser, att ngra af folket skulle icke fatta det Han sade: "Dem r det icke gifwet;" "den der icke har, af honom skall ock warda taget, det han har." Och hwad en sdan "icke har", det r mottagligheten fr Guds rst, nr denna tilltalar honom. Och hwad som d skall tagas ifrn honom, det r sjelfwa ljuset. S sger ock apostelen i 2 Thess. 2: "Derfre att de icke annammade krleken till sanningen, att de mtte blifwit saliga, frdenskull skall Gud snda dem kraftig willfarelse, s att de skola tro lgnen." Se, s lngt gr Guds rttfrdiga wrede i frblindelsedomen fwer hans fraktare, att Han icke blott undanhller dem ljuset, utan ock snder dem kraftig willfarelse att de skola tro lgnen och warda frdmda. Detta sista stlle frklarar ock en hndelse, som ofta bekymrar wlmenta sjlar, nemligen att p wissa tider, isynnerhet d evangelium blifwit med kraft och wlsignelse predikadt i ett land, fwen de grufligaste willfarelser d uppst och spridas i tal och skrift, ja, uppenbara anfall gras mot tron p Gud och Christus. D frskrckas Guds barn wid tanken p de mnga, som skola bortfras ifrn sjelfwa hufwudsanningarna och frwandlas rentaf till frnekare. Men d bra wi weta, att sdana hndelser utgra Guds straffdomar fwer de obotfrdiga, hwilka, med all den Guds nd som dem erbjudes, aldrig lta sga sig, utan alltid st Guds Ande emot. Och wi f icke klandra Guds domar, fwen d de wisa sig i en s frskrcklig wrede, att Han snder kraftig willfarelse till dem, som icke wille tro sanningen. Det r wisserligen mmande, ja, en gruflig sak att skda, huru oddliga sjlar nu skola frwillas och frhrdas, s att de "skola tro lgnen, p det de skola warda dmda"; men wi mste ock besinna, att det icke heller r ngot ringa, det de hafwa begtt emot den store Herren, d de emotsttt och fraktat all hans nd d de tillfwentyrs icke blott hrt hans ord p det kraftigaste stt framstllas, utan ock sett hans Andes werk inom landet uti mnga menniskors omwndelse, och dock emotsttt den kraftiga wckelse, som deri ligger - d de kanske fwen p sina egna hjertan knnt hans hulda klappande och dock fraktat allt och gtt bort till werlden och ffngligheten. P ett s frskrckligt frakt emot Gud mste ju ock flja ngon frskrcklig dom. Gud r strre n menniskan. Det r wisst grufligt, att menniskor skola frtappas, men det r intet mindre, att den store Guden skall blifwa fraktad och gckad. Det skall wisst fwen blifwa en frskrcklig syn, nr Domaren p den yttersta dagen bortwisar de osaliga till den ewiga pinan; men d skall Gud wara s stor och herrlig fr de rttfrdiga, att de icke skola hlla de obotfrdigas ondska mindre n deras straff, att de under outsglig frundran fwer Guds stora nd och lngmodighet, som frlst dem sjelfwa wid all deras synd och owrdighet, skola med afseende p de osaliga beknna Guds rttfrdighet och endast sga: "Gud, dina domar ro rtta och allesammans rttfrdiga." Sdant bra wi betnka, nr kraftiga willfarelser frwilla menniskor, som hrt men fraktat sanningen. Straffdomen r gruflig, men icke strre n deras brott. Om wi tycka, att Guds straffdom r fr hrd, kommer det blott deraf, att wi icke hlla Gud fr s stor, som Han r.
Dyra sjl, betnk, hwad Gud dig gifwit, Hwad din Jesus wunnit har t dig; D Han, tryckt af dina synders brda, Gick fr dig den tunga korsets stig. O, m Han dig d en gng ej sakna Bland de frlsta i sin brllopssal. Wik ej af, war trofast intill dden, Om uti hans namn du gjort ditt wal. Den 28 December. Guds gfwa och kallelse ro sdana, att Han icke kan ngra dem. Rom. 11: 29. Hwilken mktig trst innehlla icke dessa ord! Textens hufwudtanke r, att en frut af Gud gifwen nd och utkorelse icke kan af Honom ngras eller terkallas. Nu hafwa fwen wi en mycket tidig kallelse och utkorelse till grund fr wrt salighetshopp; oss ro gifna ngra dyra och allrastrsta lften. Tillmpom nu derp: "Guds gfwor och kallelse ro sdana, att Han kan icke ngra dem." Han "utwalde oss i Christus, frr n werldens grund war lagd." Detta Guds frlsningsrd mste wara alldeles orubbligt och af oss oberoende, efter Gud fattade det s tidigt, att ingen menniska kunde dertill medwerka. Det skedde, "frr n werldens grund war lagd." D nnu ingen dag war kommen, d nnu hwarken sol ellrr mne funnos, d Herren Gud i sitt eget ewiga wdendes fria rd tnkte p att skapa werldar och att p jorden skapa ett slgte efter sitt belte, till barn och arfwingar af alla dina gfwor, ett slgte, dom skulle kunna beskda och frjdas af hans werk och hans fullkomligheter; och d Han ocks, p det wi skulle lra att knna fwen hans gudomliga rttfrdighet och barmhertighet, beslt stta oss p ett prof, och Han frutsg, huru wi genom den fallna ngelens afund och list skulle frledas, falla och frderfwas, ja, frutsg allt det frderf och elnde, som skulle flja p fallet si, d fattade Han detta frlsningsrd, att gifwa oss till medlare sin egen ewige Son, hwilken skulle nedstiga till jorden, iklda sig wrt ktt och ptaga sig wr sak, ptaga sig lagens fullgrande och straffets lidande i wrt stlle, p det hwar och en, som i sin syndand endast flyr till Honom, i tron hller sig till Honom, skall icke frgs, utan f ewinnerligt lif. Detta war Guds eget fria frlsningsrd, Guds ewiga ndewal, hwarom apostelen sger: "Han har utwalt oss i Honom fre werldens grundlggning." "Han har tagit oss sig sjelf till barn genom Jesus Christus efter sin wiljas goda behag, sin herrliga nd till lof." Detta sitt rd frkunnade Han sjelf redan p syndafallets dag; och sedan lt Han genom s mnga wittnen och genom millioner frebildande offer bestndigt upprepa sitt lfte, tilldess det i fullbordans tid uppfylldes i Jesu fdelse, lidande, dd och uppstndelse. D wittnade Johannes Dparen: "Si, Guds Lam, som borttager werldens synder." D wittnade Herren sjelf: "Mitt blod warder utgjutet fr eder till syndernas frltelse." D wittnade en stor evangelisters skara, att i Honom allena r salighet; och att hans blod renar oss frn alla synder. Detta frlsningsrd r sledes mycket tidigt fattadt och rikligen frkunnadt. Skulle Herren Gud nu ngra och tertaga denna sin ewiga kallelse och gfwa och brja att ska rttfrdigheten hos oss, samt handla med oss efter wra synder? r d den store Herren Gud icke trofast och ofrnderlig i sitt eget ewiga rd, samt wid sina mnga och dyra lften? Skulle Han ngonsin ndra, hwad Han sjelf beslutit och frkunnat mrk, "efter sin egen wiljas goda behag"?
Sdant tnka wi icke om den store Guden, eljest n nr wr synd frskrcker oss; d tycka wi, att Gud skall handla med oss efter wra synder. Men m wi d wl besinna, att det war just fr wr synds skull, Herren Gud gaf oss sin Son till wr Frlsare. Skulle Han d nu kunna se p wra synder och fr deras skull warda oss ondig, oss, som med allt wrt elnde likwl tro p Sonen och blott i Honom ska wr frlsning? Skulle Han dock fr syndens skull trttna wid oss och frkasta oss? D wore ju hans eget ewighetsrd tillintetgjord. Detta kan ewinnerligen aldrig ske. "Guds gfwor och kallelser ro sdana, att Han kan icke ngra dem." Lofwad och ewinnerligen prisad ware Gud, som fre werldens grundlggning utwalt oss i Christus, eller beslutit blott i Honom wara oss ndig. Detta sitt ewighetsrd skall Han aldrig ngra. Detta r det frsta, wi hr borde betnka. Sedan har Han ock tidigt gjort ett enskildt frbund med hwar och en af oss, nemligen d Han i dopet, som r "ett godt samwetes frbund med Gud", upptog oss till sina barn och "ikldde oss Christus", att wi skulle blott i Honom wara rttfrdiga och "alldeles rena". Skulle wl Herren Gud ngonsin rygga detta frbund och nu brja dma en troende sjl, efter hwad hon r i sig sjelf? r jag i otro affallen, s r jag wisserligen, swl som en otrogen jude, nu en frn wintrdet "afbruten qwist" och kan icke ssom sdan wara delaktig af stammens saft och fetma, af Christi nd; men Herren Gud "tnker ewinnerligen p sitt frbund" och will p mig anwnda en srskild nd, att fra mig tillbaka. Kortligen: Wr otrohet kan icke gra Guds trohet om intet. Herren Gud kan omjligt ndra och rygga sitt frbund. "Guds gfwor och kallelser ro sdana, att Han kan icke ngra dem." Wisst illa det r, att mot Herren du brutit, Men hr dock och mrk, hwad som ewigt r wl. Att ndefrbundet med Christus Han slutit Och icke med dig, du bekymrade sjl. Den 29 December. Gud, som gifwer hoppet, uppfylle eder med all frid och frjd i tron genom den Helige Andes kraft. Rom. 15: 13. Hr tillnskar apostelen oss icke ngot ringa mtt af hopp och trst, utan en full troswisshet, nda till "frjd". "Hoppets Gud", sger han, "uppfylle eder med all frjd och frid i tron". "Uppfylle eder ", sger han, och med "all frjd och frid". Uttrycket "all frjd och frid" pminner om de mnga frjdemnen, wi hafwa genom freningen med Gud. "Frid och frjd i tron", sger apostelen. Hrmed sges ter, att det icke r frga om en gldje, som beror af goda omstndigheter, eller deraf att wi se oss sjelfwa s fromma och goda, att wi kunna derfwer gldjas; nej, hr talas om en gldje, som beror blott p tron, af wrt frlitande p Guds ord och lften, under det wi hos oss sjelfwa se idel sorgemnen. Att tro r att blott p Guds lften hafwa trst i ngot, som icke synes. Och hr menas den saliggrande tron p Christus, emedan den skall werka "frjd och frid", och det "genom den Helige Andes kraft". Denna tro r wisserligen blott en Guds gfwa, om hwilken man wl m bedja, och ett werk som Gud stadkommer endast genom evangelii predikan, nr denna trffar utfattiga och wanmktiga syndare. Men d se och knna wi hos oss sjelfwa endast de mest nedslende saker. Och s skall fwen tron i alla mjliga bekymmer wara ett frlitande p Guds blotta ord, under det wi se och knna endast, hwad som r hotande och bedrfligt. Men huru kunna wi d hafwa frjd och frid? Ja, just d skall det blifwa en fwernaturlig frjd och frid d skall frjden wisserligen wara endast Guds werk. Och ett sdant Guds werk r det,
apostelen hr tillnskar oss; ssom han nu ytterligare tillgger: Att I hafwen ett fullkomligt hopp genom den Helige Andes kraft. Detta r nu den sista och ljufligaste frukten af allt det goda, Gud gjort och gr, nemligen att wi hafwa ett fullkomligt skert hopp om den ewiga saligheten. Ett sdant hopp r den strsta kraft i all wr christendom. Detta hopp gifwer lust och kraft till troget lpande i den kamp, som r oss frelagd; det gifwer mod och styrka att gra, lida och framhrda i allt, som hrer till kampen. "Frjd i Herren skall wara eder starkhet" och salighetens hopp r wr hjelm i striden. Hela lifwet r ock eljest s fullt af bedrfwelse, prfningar och jmmer, att det fordras wl ett fullkomligt hopp till den herrlighet, Gud skall gifwa, om wi icke skola uppgifwas i wgen, blifwa trtta och frsumliga, utan med tlamod och trohet framhrda. Men nu: fr salighetens hopp hafwa wi wisserligen de starkaste grunder; ty fr det ewiga lifwet ro wi skapade; fr det ewiga lifwet ro wi dyrt terlsta; fr det lifwet, och icke fr det korta jordiska har Christus utgifwit sig sjelf till ett frsoningsoffer; fr det ewiga lifwet har Gud gifwit oss sabbaten, ordet, sakramenterna och den Helige Andes werk i sjlen. ro wi Guds barn och wnner, wisst blifwa wi ock d hans arfwingar, wisst skall Han en gng gra sina wnner rtt glada och lyckliga. Men si, oaktadt grunderna ro s fasta och oswikliga, ro dock wra hjertan, genom naturens frderf, s twifwelsjuka och ostadiga, att wi icke kunna fasthlla detta saliga hopp, swida icke Gud sjelf gifwer oss den dyra gfwan. Det hopp, som beror af ngot wrt eget bemdande, tnkande och slutande, r alltid swagt och oskert; men nr Gud sjelf, genom den Helige Ande, ingifwer oss wissheten, uppfyller oss med frjd och frid i tron, d erhlla wi det fullkomliga hopp, som apostelen hr omtalar. Derfre tillgger han de orden: genom den Helige Andes kraft. Hr nmner apostelen nu den tredje personen i gudomen ssom werksam fr wr fulla trst. Den ewige Fadren, som hr kallades "hoppets Gud", werkar i oss ett fullkomligt hopp genom den Helige Ande, d Han uppfyller oss med frjd och frid i tron. Och med detta tillgg, "genom den Helige Andes kraft", wille apostelen ter erinra, att wi icke sjelfwa frm ngot gra eller taga, utan det warder oss gifwet ofwanefter. O, huru wigtigt det r att djupt knna, huru all nd och kraft beror af Guds gifwande! All wr frid och tillwxt i det goda frhindras oupphrligt genom den inbillningen, att wi sjelfwa frm ngot gra. Om wi ock kunna utwrtes bruka medlen, samt, nr wi hra frmaningen, ifrigt nska oss det goda, skola wi dock snart erfara, att wi icke frm sjelfwa taga det. Och dock sitter den inbillningen om wr egen frmga s djupt i wr natur, att den utgr det strsta hindret fr Guds werk uti oss. Dels msie Gud d idkeligen nedsl denna inbillning, genom att lemna oss i wanmakt, dels kommer ock af denna inbillning allt detta otrosarbete, som s mycket frhindrar Guds werkande uti oss. Deremot huru warm och willig blir icke sjlen, nr wi djupt knna och tro, att allt godt kommer af Guds gifwande! Derom handla ock sdana sprk som dessa: "Mig frutan kunnen I intet gra;" "wi ro icke ens beqwma ngot tnka ssom af oss sjelfwa;" "Gud r den, som werkar i eder bde wilja och gerning efter sitt goda behag." Om sdant wille apostelen erinra med de orden: "genom den Helige Andes kraft." Mitt hopp str till Jesus, till Jesus allena! D wet jag, att allt till mitt bsta skall tjena; Och kan jag ej fatta hans heliga rd, Det blir dock derwid, att ock nden r nd. Mitt hopp str till Jesus, till Jesus allena! Behll mig, o Herre, alltjemt wid det ena,
Att aldrig jag wntar det minsta af mig. Men wntar, ja wntar mig allt utaf dig. Den 30 December. Ho skall skilja oss ifrn Christi krlek? Rom. 8:35. Hr mter apostelen det stora hufwudbekymret hos Guds barn, nemligen om frblifwandet i Christi krlek. Apostelen har frut i kapitlet trstat oss fr bekymret om den nrvarande nden mot samwetets anklagelser och fruktan fr Guds wrede. Nu wnder han sig mot bekymret fr de mnga farorna fr det andliga lifwet och will frwissa oss, att ingenting, som ngonsin kan mta oss under wandringen, skall wara mktigt att skilja oss ifrn Christi krlek. Och likasom frut, s framstller han ock hr sin trst i den triumferande tonen af en frga. Han sger: Ho kan skilja oss ifrn Christi krlek? Sjelfwa frgan uttrycker wisserligen en stark tro och frimodighet hos apostelen; men blott det att frga wckes derom, huruwida wi kunna blifwa skilda frn Christi krlek, och att ett utfrligt trstrikt swar hr gifwes oss, bewisar, att ett sdant bekymmer plgar oroa de trogna, och att de behfwa denna trst s wisst wi icke bra tnka, att apostelen skrifwit ngot endast fr att tillknnagifwa sin egen frimodighet, frutan ngon afsigt att dermed trsta ngra, som behfde sdan trst. Nej, det r rentaf ett allmnt bekymmer hos alla sannt trogna, ja, ett utmrkande tecken p den sanna nden i hjertat, att de bekymras om frblifwandet i Christi krlek, att de icke tnjas med att fr nrwarande hafwa trst och wara i Guds nd, utan ock tnka p frblifwandet deruti intill ndan. Det r ett godt tecken, att du s lefwande knner din swaghet och ostadighet, samt hindrens och fiendernas makt, att du fruktar fr att berfwas din dyra skatt ehuru det r en swaghet i din tro, att du icke har en motswarande trst i Guds trofasthet och makt. Men sjelfwa fruktan r ett godt tecken; ty den utmrker icke blott, att du knner din swaghet och fiendernas makt, utan ock att sjelfwa gfwan blifwit dig dyr och oumbrlig. Ty sdan r ju alltid hjertats natur, att i samma mn ngot r oss dyrt och omistligt, knna wi farhgor och fruktan att frlora det. Har jag en mycket liten skatt att frwara, d knner jag icke mycken fruktan fr tjufwar; men r skatten mycket stor, t. ex. en summa af en half million, d tycker jag, att alla tjufwar skola weta af den, d finner jag intet rum nog skert fr dess frwarande. Den, som aldrig fruktar fr att i denna farliga werld frlora sin salighetsskatt, mste icke nnu hlla dess wrde mycket stort. Bttre tecken r det, om du har en besynnerlig fruktansande, en bjelse att nstan bestndigt rdas fr ngot bedrgeri och ngon andlig fara, och att, ssom en gammal lrare skrifwer, "nr du tnker dig den hndelsen, att du en dag skulle frlora gudsfruktan och tron ur hjertat, du intages ssom af ddsbfwan". Sdant wittnar om ett Andens werk i sjlen, som gjort dig ditt ndestnd rtt dyrt och omistligt. Men de som bekymras om Guds nd, de skola trstas med Guds nd. Detta r en hufwudregel i allt Guds ord. Derefter handlar ock apostelen hr: just dem som frukta, dem will han trsta; dem frskrar han hr, att de hafwa en s mktig och trofast Herre och beskyddare, att ingenting skall kunna skilja dem frn Honom. Mnga mktiga fiender och hinder skola wl lgga sig i wr wg, "men i allt detta fwerwinna wi genom Honom, som har lskat oss". Sdan r den trst, apostelen hr frkunnar. Christi krlek. Den nd, frn hwilken ingenting skall kunna skilja oss, betecknas hr med det korta, men rika uttrycket: Christi krlek, icke wr krlek till Christus, utan Christi krlek till oss, ssom hela sammanhanget wisar; ty i nst fregende vers har apostelen beskrifwit blott, hwad Christus gr och gjort fr oss. Men hwad will det d sga att
blifwa skild ifrn Christi krlek? Utan twifwel, att blifwa skild frn den personliga delaktigheten af Christi krlek, sledes frn ndestndet. Uti ndestndet utgr Christi krlek hela wr salighet. Icke dermed nog, att wi genom Christi krlek undftt allt, hwad som hr till lif och salighet, Fadrens ewiga nd, frihet frn all frdmelse, den Helige Ande i hjertat, barnaskapet och arfsrtten i himmelen; utan det r ock just Christi krlek, som redan hr utgr de trognas dyraste skatt och sllhet. Fr den kta bruden r brudgummens krlek mer n alla hans gfwor och egodelar. En trogen sjl sger med Assaph: "Herre, nr jag har dig, frgar jag intet efter himmel och jord. En trogen sjl igenknnes fwen derp, att nr hon frgtt sig, bestr hennes bekymmer mest deruti, att hon fruktar, det hon frtrnat sin Herre och frwerkat hans krlek. Derfre r detta uttryck, "Christi krlek", taget helt och hllet ur ett troget hjerta. Och nu sger apostelen: "Ho kan skilja oss ifrn Christi krlek?" Ssom frut r anmrkt, ligger redan i frgans ton en trstfull wisshet, att ingen och intet skall kunna skilja oss ifrn denna krlek. Och wi mste ju kalla det en stor och gudomlig trst, att wi hafwa en s trogen och mktig Herre, som i alla frestelser och faror skall st oss bi och hjelpa oss lyckligen igenom, nr wi kalla Honom, fastn wi icke f den trsten, som wrt gamla hjerta gerna wille hafwa, nemligen att wi icke mer ro i sdan fara, att wi skola dagligen behfwa kalla Herren och bero af Honom. Lofwad ware Herren! Wi hafwa dock i hans makt och trofasthet alltid trst p den tid, d wi knna behof deraf. Och endast sdan r den trst, Herren will gifwa oss. Hur salig r den lilla flock, Den gode Herdens hjord, Som trots allt werldens hot och pock Dock hr och tror hans ord! Fast fienden r werksam n, De hafwa dock en mktig wn Och wandra, ledda af hans hand, Hem till hans eget land. Den 31 December. Jag will dagligen lofwa dig och prisa ditt namn alltid och frutan nde. Ps. 145: 2. Fr att kunna uppwckas till att rtt lofwa och tacka Herren r oss af nden att wl besinna, hwad godt Han har gjort oss. Tnk d, att wi hafwa all den Guds faderskrlek, hwarom hela skapelsen wittnar; all Sonens frtjenst och frswar, s att ingen synd oss tillrknas, ingen lag eller hotelse oss drabbar; och hafwa den Helige Ande med all hans nd, tuktan och hugswalelse i wra hjertan! Eller kanske det r en ringa ting att hafwa bara Gud? bara Gud hans wnskap och hans rike? Herren beware oss, om wi akta sdant ringa, att wi icke fr en sdan otacksamhet rka i ngot mer grufligt ondt! Upphr derfre icke frr att bedja Gud, n du ftt ett hjerta, som har sin hgsta lycka och frid blott i Honom och hans wnskap. D har du der en djup grund fr en ewig frid, salighet och tacksamhet. Sedan kan ditt hjerta ocks uppwckas till Guds lof genom otaliga andra ndesbewis. Om du blott skdar tillbaka p det gamla ret, huru mnga stora wlgerningar har icke Herren bewisat dig dig och hela Guds frsamling! Huru mnga prof af hans nrwaro och hulda omsorg har du icke erfarit! Kanske du minns mngen dag eller natt, d
du haft bittra bekymmer p ditt hjerta du sg icke, huru det och det skulle blifwa wl; men du ropade till Herren i din nd, och Han hrde din bn och hjelpte dig. Och sedan, huru mnga synder Han har frltit och hwilken huld herdewrd Han haft om din sjl och tillskickat dig n ngot bittert och bekymrande, till wckelse och tuktan, nr s behfdes; n ter ngon trst, wederqwickelse och gldje, nr sdant gjorde godt. Men hans wlgerningar st icke till att rkna. Och nu will Gud fr allt detta icke hafwa ngot mer af dig n blott ett tacksamt hjerta. Och p samma gng r detta din egen sllhet; hwarjemte Gud alltid gerna utgjuter ny nd p de tacksamma sjlar och gr dem bestndigt mer och mer godt. Knner du nu tacksamhet i ditt hjerta, d frgar du ock skert, huru du skall f bewisa den emot din s gode Gud. fwen derom slutligen ngra korta ord. Det frsta, som mycket wl behagar wr Gud, r just detta, som du d redan knner, nemligen ett tacksamt och frnjdt hjerta. Han will blott, att du skall minnas hans godhet och din stora lycka i hans wnskap, s att du derfre fwen kan lida ngot obehag under wandringen, s att du icke genast knorrar och klagar, ssom Israels barn i knen; helst som du fr all hans eget hjertas bewisade krlek br tro och besinna, att intet bittert hnder dig, som icke r till ditt eget bsta af Honom skickadt. Detta r det frsta, som tillhr tacksamheten, nemligen ett med alla Guds skickelser frnjdt hjerta. Fr det andra br du ock ofta i bnen sga din gode Gud ett hjertligt tack och lof fr alla hans wlgerningar. Brja alltid bnen med ett hjertligt lof, n fr Guds faderliga krlek, att Han gaf oss sin Son, n fr all Sonens frtjenst, som gr, att ingen synd frdmer dig; n fr den Helige Andes omwrdnad, tuktan och hugswalelse. Tala ssom ett barn och sg: Helige, allrakraste Fader, dig ware ewigt lof och tack, att du genom din Son uttagit mig frn syndens och den ewiga ddens rike och redan sknkt mig det ewiga lifwet! Dig ware ewigt lof och tack, att jag icke mer behfwer bra mina synders tunga brda eller smaka helwetets eld, utan skall ewigt wara hos dig i det saliga paradiset o. s. w. Detta r en mycket helsosam, ljuflig och styrkande fning fr den inwrtes menniskan. Guds barn bra aldrig frsumma denna fning. Och, ssom frut ngon gng blifwit sagdt, skola alla dina bner blifwa helt annorlunda, om du brjar med att frst tacka Gud fr det goda, Han redan bewisat dig din annars torra och liflsa bn fr derigenom ny tillfrsigt, gldje och frhoppning, att Han fwen nu kan gra dig gott. Fr det tredje br tacksamheten mot Gud ocks bewisas med gerningar, d. . att du blott fr Guds stora nd emot dig r willig att gerna tjena dina medmenniskor, fwen om icke de frtjena det, utan du gr det fr den gode Gudens skull; att du r willig att gifwa den hungrige brd, den nakne klder, willig att bidraga till Guds ords predikan och spridning, och willig att gerna tla och frlta det onda, d Gud s bestndigt tl och frlter dig. Detta r en rtt tacksamhet, och detta de sannt goda gerningar, hwilka flyta frn den rtta kllan. Och hraf skola wi finna, att tacksamheten till Gud r den rtta lifssaften och styrkan i hela christendomen. Men om wi nu wilja icke blott frst detta, utan ock werkliga fwa det, wisst skola wi d erfara, att wi hrtill behfwa Guds Andes nd och hjelp. O, huru elndig naturen r! Den will gldjas och tacka, blott nr ngot behagligt hnder oss. Att kunna prisa Gud i all tid, fwen d Han tuktar och prfwar oss, det r blott ett Guds under, till hwilket wi endast med mycken fning, kamp och bn blifwa beredda. Ltom oss flitigt bedja Gud frlna oss allt detta fr sin
lsklige Sons skull! Amen. Herre signe du och rde Och beware du oss wl. Herre ditt ansigt i nde Lyse alltid fr wr sjl. Herre Gud, dig till oss wnd Och din frid oss alla snd! O, Gud Fader, Son och Ande, Dig ske pris i allo lande! Register fwer de mnen, som ro behandlade i de serskilda betraktelserna. Affall, faran derfr, 43, warning derfr, 437. Afguderi, af lrare, warning derfr, 431. Aga, Guds mening dermed, 425, 651, dess betydelse, 619, dess wlsignelse, 5 43. Ande, den Helige, bor i de trogna, 689, hjelper wr skrplighet, 519, huru ha ns werk uppkommer och bewaras, 41, faran att st Honom emot, 337, frmaning till lydnad fr hans rst, 463. Andens och kttets strid, 609. Barmhertighet, frmaning dertill, 637. Barn, Guds, ro fdda af Gud, 7, hafwa sin umgngelse i himmelen, 177, deras rtt a knnetecken, 325, 331, 599. Barnaskap, hos Gud, wisshet derom, 9, 335, terstldt genom Christus, 279. Bedrfwelse, dess nytta, 65, 311, dess betydelse och frukt, 245. Beknnelse, dess wigt, 101, 275, 631, r en frukt af tron, 373. Blod, Christi, dess wrde, 67, 533, dess kraft, 453. Brd, dagligt, bn derom, 395. Brllopsklder, de rtta, wigten att hafwa dem, 371. Buden, frsta, huru wi skola lska Gud, 27, 203, 621, dess innehll och frbindan de kraft fr alla menniskor, 313, andra, 45, fjerde, 315, femte, 117, sjette, 217, sjunde, 219, ttonde, 221, nionde och tionde, 471. Bttring, dess ndaml, 85, dess rtta wsende, 269. Bn, hwad som fordras till en rtt, 161, hwad som gr wrdig dertill, 261, i Jesu namn, 521. Bnhrelse, dess grund, 215, 239. Christus, r Gud, 157, 491, en herre fwer lefwande och dda, 23, wr konung, 499 , wr frswarare, 447, wr rttfrdig fr Gud, 61, 83, 205, 247, 369, wrt pskalam, 321, wr gode herde, 131, 289, frsoningen fr wra synder, 139, wrt allt i alla, 57, 129, 709, en frtrnelsesten, 713, har tecknat oss p sina hnder, 525, fr oss uppfyllt lagen, 15, 329, arbetat fr oss, 149, sndertrampat ormens hufwud, 509, wunnit en frlossning fr hela werlden, 181, r i sin krlek ofrnderlig, 1, uppstnden till wr rttfrdighet, 641, str i Guds syn fr oss, 661, blef fullkommengjord genom lidande, 163, blef gjord till synd fr oss, 29, till frbannelse fr oss, 171, br werldens synd, 507, frlter synder, 403, utstryker missgerningar, 147, 479, helar brister, 405, handlar icke med oss efter wra synde r, 547, frlser ifrn frderf, 585, knner de sina, och de knna Honom, 175, frsrjer de sina, 235, bewarar de sina, 333, 729, kallar till sig de betungade, 179, skal
l dma oss efter wra gerningar, 125, will hafwa wr krlek, 21, hans lydnad r wr rttfrdighet, 577, wr rttfrdighet i Honom r en ofrnderlig rttfrdighet, 249, de trogna ro hans egendom, 409. Christna, deras rtta knnetecken, 31, ro nya menniskor, 627, ro ett med Gud, 4 59, hafwa i Gud sin hgsta lycka, 357, lefwa icke sig sjelfwa, utan Honom, som r fr dem dd och uppstnden, 23, tnka p Herrens bud till att gra derefter, 191, ro gster och frmmande p jorden, 73, Christus r deras lifsbehof, 423. Djefwulen, r en mktig och listig fiende, 273, 503, hans djuphet, 143. Dopet, dess saliga frmner, 207, ndeskatter, 545, kraft och frbindelse, 33, wi ikldas deri Christus, 411. Dd, andlig, alla menniskor ro andligen dda, 587. Ddsfruktan, trst deremot, 475. Dmande, warning derfr, 699. Efterfljelse, Christi, frmaning dertill, 285, det r Christi lust, att wi flja Honom. 141, Christi fr flja Honom, 303. Egenrttfrdighet, olika grader deraf, 679. Ewangelium, en hemlighet, 201, frmaning att icke skmmas derwid, 601. Frestelse, dess nytta, 613, wigten att wara uppriktig deri, 237, huru wi frlsas derur,673. Frid, Guds, r wr starkhet, 527, dess grund och klla, 487, huru wi f den, 47, hwari den bestr, 663. Fridsamhet, i umgngelsen, 89. Frihet frn lagen, ett oundgnglig wilkor fr helgelsen, 81, trons, br wrdas, 231 . Frakt, fr nden, fljden deraf, 669, warning derfr, 173. Frbund, Guds, med sin Son, 193, det nya, 711. Frbn, wigten af de trognas, 293. ^ Frderf, det medfdda, djupet deraf, 629. Frhrdelse, warning derfr, 723. Frltelse, den inbrdes, en ndwndig fljd af frltelsen infr Gud, 53, 551, syndernas, den fasta grunden derfr, 583, strcker sig fwer hela wrt wsende, 439, wisshet derom, 223, hwad bnen derom har att lra oss, 549. Frmaning, dess ndwndighet, 225. Frsoning, Christus frsoningen fr wra synder, 139. Frtal, frmaning deremot, 593. Gerning, det wigtigaste i wr, 301. Girighet, warning derfr, 657. Gldje, i Gud, r strre n sorgen i kttet, 449, frmaning dertill, 569. Gud, r allwetande och br omsorg om alla, 3, 167, helig, 203, barmhertig och ndelig, 183, r wr Fader, 197, wr Herre och rttmtige egare, 165, har behag till sina werk, 109, har i Christus utwalt oss till barn, 5, 97, 127, utwalt trons wg och icke gerningarnas, 71, 91, skapade menniskan till sitt belte, 113, lskar menni skan, 341, ser till allt, hwad Han skapat, 363, regerar wr wg, 317, kallar oss genom tlamod till bttring, 121, styr och regerar fwer allting, 427, kan gra allt och hjelper allt, 385, hjelper i nden, 529, rttfrdiggr syndare, 559, gifwer oss allting med Sonen, 693, ser efter hjertats lydnad, 345, will blifwa rad, 515, r lika stor i sin hmnande rttfrdighet som i sin nd, 677. Helgelsen, dess wigt, 579, dess klla, 287, 441, 469, dess kraft och hemlig
het. 571, 665,r en frukt af freningen med Christus, 119, farandet derefter, 565. Herre, wi kunna icke tjena tw herrar, 49. Hopp, salighetens, fljer med tron, 387, tager sin nring ur ordet, 435, dess fasthet, 727, trst deraf, 133, skall wara war hjelm i striden, 563, uppmaning ti ll gldje deri, 493. Hustruns pligter, 481. Hmnden, r Guds, 415. Hgmod, warning derfr, 267. Julbetraktelser: Ordet wardt ktt, 717, Guds Son wr broder, 719, uppfyllelse n af Skriftens lften, 721. Julgldje, huru jag fr en sdan, 715. Kallelse, Guds, till syndaren,349, den jordiska, wigten af wr lydnad deri, 523, wi bra frdraga dess beswrligheter, 531. Krlek, Guds, dess klla och bewis, 307, 365, 489, 691, r fri och oberoende af syndaren, 309, wr, till Gud, huru den uppkommer, 353, den frsta, Christus ser dere fter, 229, till brderna, r en frukt af tron, 305, 467, ett wigtigt tecken till den sanna nden, 69, frmaning dertill, 51, 295, 375, 687. Kttet r korsfst hos en christen, 227, 597, segerkraften derfwer, 557, dess dda nde, 209, 255, 361, 419, 497, 581, hwad det r att lefwa derefter, 555. Lagen, ett fngelse deri wi ro inneslutna, 643, dess rtta werk, 11, 505, dess wg, faran att finnas derp, 573, de, som tro, ro fria derifrn, 79, 623, 649, huru wi komma till denna frihet, 439, grunden derfr, 465. Lagens gerningar, hwarfr intet ktt kan frlsas derigenom, 383. Lefwerne, heligt, wigten deraf, 241, rtta grunden derfr, 99, frmaning dertil l,695. Lidande, ett knnetecken p de rtta arfwingarna, 645. Lif, det ewiga, r i Christus, 701, dess herrlighet, 397, de christnas, i G ud, r frdoldt, 539, 651. Ljumhet, andlig, dess utmrkande drag, 653. Ljus, christna, werldens, 291. Lydnad mot frldrar, 111. Lften, Guds, kunna icke swika, 103. Mannens pligter, 483. Mrker, wandra deri, 299, dess gerningar bra bortkastas, 535. Namn, Guds, dess helgande, 391. Nattwarden, ett ndemedel, 75, ett freningsmedel med Gud, 417, en hemlighet, 225, en minnelse af Christi frsoningsdd, 595. Nattwardsgst, huru man blir en wrdig, 567. Nya fdelsen, dess kraft, 59. Nykterhet, andlig, frmaning dertill, 485. Nytt hjerta, huru man fr det, 185. Nden, dess egentliga wsende, 513, r fri och oberoende, 703, enda orsaken til l wr frlsning, 685, dess fasthet, 603, frndras ej genom synden, 135, orsaken till dess ofrnderlighet, 431, 475. Offer, de trogna gifwa dertill sina kroppar t Gud, 63. Olydnad mot Anden, 87. Omwndelsen, dess rtta wsende, 263. Ordet, r de trognas rttesnre, 647, blifwer ewinnerligen, 137, dess rtta bruk, 77,
351, wigten af dess flitiga bruk, 297, 635, frmaning dertill, 445, nyttan deraf, 511, wigten af att hlla sig fast derwid, 421. Otron, enda orsaken till frdmelsen, 37. Renhet, andlig, de som tro ro rena fr Gud, 233, 257. Rensning, de goda grenarnas, ndamlet dermed, 379. Rike, Christi, dess egentliga wsende, 705, hwilka som hra dertill, 607, r et t trons rike, 95, ett nderike, wldigt fwer gerningarne 473, r icke af denna werlden, 633, str icke i ord utan i kraft, 93, bn m dess tillkommelse, 199, i Abrahams hus ro tw andliga, ett lagrike, ett nderike, 589. Sabbaten, dess rtta bruk, 107, en wlsignelse, 55. Salig, hwilken som r det, 115, wi ro det redan hr i tiden, 655. Salighet, de trognas ewiga, hwari den bestr, 281, 659, huru stor den r, 639 . Sanningen, wi skola omgjorda oss dermed, 541. Samwetet br wara frttt frn lagen, 13, dess frid en frukt af tron, 243, ett godt kan icke finnas, der man hyllar synden, 389. Skrymteri, dess art och utmrkande drag, 105, 413, 451. Skld, trons, dess rtta bruk, 561. Sjelfprfning, dess wigt, 211, maning dertill, 399. Stndaktighet, frmaning dertill, 477, 615. Suckan, kreaturens, 495. Syndare, alla, infr Gud, 17, 327, 367. Synden, dess utrensande, 343, dess knnedom kommer af lagen, 159, tecknet p, att denna r rttskaffens, 259, 377, skilnad att <sp>hafwa</sp> synd och <sp>gra</sp> syn d, 617. Skerhet, kttslig, warning derfr, 251. Tacksamhet, mot Gud, huru den bewisar sig, 731, uppmaning dertill, 283, 4 55. Tjenares pligter, 443. Trygghet, Guds frsamlings, 277, hwar och en troendes, 623. Tron frlsar 355, medfr salighet, 35, 123, gr oss till nya menniskor, 145, ge r ran t Gud, 401, hwilar p ordet, icke p knslan, 271, r dd, d hon r utan krlek, 575, huru hon uppkommer, 347, 359, 697, dess art och wsende, 195, kraft, 213, prfning, 151, kamp mot frnuftet, 575, tillwxt, 339, bewisning i lefwernet, 39, 319, 381, frmaning dertill, 461, dess offer behagliga fr Gud, 153, frmaning till bestndighet deri, 169. Undergifwenhet fr Guds behag, 611. Uppstndelse, wr med Christus, 707, de ddas, r Christi werk, 187, ett skapelse werk, 591, den fasta grunden fr wrt hopp derp, 553, wigten af ett fast hopp derp, 189, wra kroppars, 675. Waksamhet, frmaning dertill, 501, 519. Werlden, de trogna bra utg derifrn, 19, hlla sig icke derefter, 265. Wilje, Guds, de trogna lska den, 393, wr, r ond och wanmktig, 681. Wisdom, frmaning dertill, 457. Wntan, efter Herrens tillkommelse, 322. dmjukhet, frmaning dertill, 155. fwerheten, frhllande dertill, 671. fwerwinnande af det onda med det goda, 537.
Register fwer de bibelsprk, som ligga till grund fr de srskilda betraktelserna. 1 Mosebok. Kap. Vers. Sid. 1: 2: 2: 3: 3: 3: 3: 3: 3: 3: l8: 26. 3. 16, 1. 4. 5. 8. 9. 12. 15. 23, ... ... 17. ... ... ... ... ... ... ... 24. 113. 55. ... 345. 421. 503. 143. 309. 349. 629. 509. ... 293.
2 Mosebok. 12: 20: 20: 20: 20: 20: 20: 20: 20: 20: 11. 2. 3. 7. 8. 13. 14. 15. 16. 17. ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... 73. 165. 313. 45. 107. 117. 217. 219. 221. 471.
3 Mosebok. l9: 2. ... 203. 1 Samuelsbok. 15: 22. ... 523. Jobs bok. 15: 14. ... 621. Psalmerna. 14: 3. ... 367. 32: 5. ... 377. 34: 2. ... 283. 46: 4, 5. ... 277. 50: 15. ... 239. 66: 18. ... 389. 68: 21. ... 475. 81: 12, 13. ... 337. 89: 31, 34. ... 619. 103: 1. ... 185. 103: 2. ... 403. 103: 3. ... 405.
103: 103: 103: 103: 104: 119: 130: 145:
4. ... 585. 8. ... 183. 10. ... 547. 17, 18. ... 191. 31. ... 109. 105. ... 635. 6. ... 151. 2. ... 731.
Ordsprksboken. 8: 31. ... 307. 16: 2. ... 331. Esaias. 1: 29: 30: 32: 33: 40: 40: 42: 43: 43: 44: 49: 49: 53: 54: 55: 59: 18. 10. 15. 17. 24. 6. 11. 8. 24. 25. 22. 15. 16. 6. 10. 3. 1. ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... 583. 723. 347. 243. 439. 327. 289. 429. 149. 147. 479. 341. 525. 139. 359. 697. 529.
Jeremias. 10: 23. ... 317. 15: 16. ... 511. 31: 3133. ... 469. Jeremie Klagowisa. 3: 40. ... 683. Hesekiel. 37: 26. ... 193. Sacharias. Kap. Vers 9:11 9:12 ... ... Sid 67. 179.
Syrachs bok. 2:4 2:7 ... ... 65 427
9:22
...
647
Mattheus. 5:13 ... 5:14 ... 5:16 ... 5:44 ... 6:9 ... 6:10 ... 6:11 ... 6:12 ... 6:13 ... 6:26 ... 10:30 ... 11:28,29... 13:22 ... 19:20 ... 22:12 ... 24:13 ... 25:5 ... 25:40 ... 26:28 ... 101 291 241 319 197 199 395 549 237 363 167 195 657 263 371 477 251 381 249
Marcus. 11:24. 14:22. 16:16. ... ... ... 215. 225. 411.
Lucas. 2:10. 2:14. 9:25 10:27 11:2. 11:2. 11:4. 12:32. 12:36. 12:37. 12:39. 13:3. 13:24. 22:3. 22:19. 22:24. 22:42. ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... 719. 715. 43. 27. 391. 393. 637. 607. 519. 639. 501. 85. 437. 4l3. 595. 135. 611.
Johannes.
1:4. ... 1: 12,13. .. 1:14. ... 1:29. ... 3:16. ... 3:19. ... 3:36 ... 5:28,29. ... 6:11. ... 6:53. ... 6:57. ... 10:11. ... 10:14. ... 10:27. ... 13:10. ... 14:13. ... 15:2. ... 15:3 ... 15:4. ... 15:5. ... 15:9. ... 16:8,9. ... 16: 10. ... 16: 23. ... 18:36. ... 18:37. ... 20:17. ... 21:16. ... 21:17. ... 21:19. ... 21:22. ...
701 7. 717. 507 5. 463. 37. 189. 235. 423. 325. 131 175. 303. 233. 521. 211. 257. 441. 709. 287. 35. 61. 261. 633. 499. 279. 21. 467. 141. 301.
Apostlagerningar. 10:43. 10:44. 14:22. 16:30. ... ... ... ... 473. 41. 311. 351.
Brefwet till de Romare. 1:7. ... 1:16. ... 1:21. ... 1:24. ... 2:4. ... 2:23,24... 3:20. ... 3:21. ... 3:22. ... 3:24. ... 3:25. ... 4:3. ... 4:4. ... 4:6. ... 4:8. ... 4:17. ... 663. 601. 515. 669. 121. 399. 383. 205. 123. 17. 25. 83. 573. 369. 115. 385.
4:19 4:20. 4:25. 5:1. 5:2. 5:2.
... ... ... ... ... ...
575. 401. 641. 47. 603. 387.
Kap Vers Sida 5:3. ... 5:8. ... 5:9. ... 5:11. ... 5:19. ... 5:20. ... 6:2. ... 6:3. ... 6:5. ... 6:5. ... 6:12. ... 6:13. ... 6: 14. ... 6:18. ... 7:4. ... 7:4. ... 7:6. ... 7:7. ... 7:13. ... 7:15. ... 7:25. ... 8:3. ... 8:9. ... 8:10. ... 8:11. ... 8:13. ... 8:13. ... 8:14. ... 8:16. ... 8:17. ... 8:19,21... 8:24. ... 8:26. ... 8:32. ... 8:32. ... 8:33. ... 8:35. ... 9:5. ... 9:15. ... 9:31,32... 9:33. ... 10:3. ... 10:4. ... 10:8. ... 10:9. ... 10:11. ... 10:21. ... 11:6. ... 11:26. ... 11:29. ... 245. 489. 247. 365. 577. 505. 59. 33. 119. 665. 209. 497. 571. 49. 81. 79. 643. 159. 11. 681. 609. 721. 689. 605. 707. 555. 557. 599. 9. 645. 495. 655. 517. 691. 693. 559. 729. 491. 703. 71. 713. 579. 623. 271. 373. 625. 677. 685. 711. 725.
12:1. 12:2. 12:3. 12:10. 12:12 12:13. 12:18. 12:19. 12:21. 13:1. 13:12.
... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ...
63. 265. 267. 687. 493. 375. 89. 415. 537. 671. 535. 409. 23. 599. 705. 99. 51. 435 727.
14:8. ... 14:9. ... 14:13. ... 14:17. ... 14:23. ... 15:2,3... 15:4. ... 15:13 ...
1 Brefwet till de Corinthier. 1:30. ... 129. 2:2. ... 31. 4:20. ... 93. 5:7. ... 321. 5:8. ... 343. 10:16. ... 417. 11:23,24.. 75. 11:29. ... 567. 13:2. ... 407. 15:4. ... 553. 15:21,22.. 187 15:40. ... 675. 15:36,38.. 591. 15:49. ... 397. 15:58. ... 615. 2 Brevet till de Corlnthier. 1:5. ... 4:13. ... 5:7. ... 5:15. ... 5:17. ... 5:21. ... 6:15,17... 13:11. ... 449. 631. 95. 255. 145. 29. 19. 155.
Brefwet till de Galater. 2:19. 2:19. 3:5. 3:13. ... ... ... ... 227. 433. 353. 171.
3:24. 3:25. 3:27. 4:4. 4:5. 4:30. 5:1. 5:24.
... ... ... ... ... ... ... ...
259. 649. 207. 465. 15. 589. 231. 597.
Brefwet till de Epheser. 1:4. ... 1:9. ... 2:5. ... 2:8. ... 4:1,2 ... 4:22,24.. 4:30. ... 97. 91. 587. 513. 285. 581. 87
Kap.Vers. Sida 4:32. 6:2,3. 6:12. 6:14. 6:15. 6:16. 6:17. ... ... ... ... ... ... ... 53. 315. 273. 541. 275. 561. 563.
Brefwet till de Philipper. 1:27. 3:9. 3:12 3:13. 3:20. 4:7. ... ... ... ... ... ... 695. 329. 201. 565. 177. 529.
Brefwet till de Colosser. 1:14. 2:6. 3:2. 3:3. 3:5. 3:11. 3:12. 3:14. 3:15. 3:16. 3:18. 3:19. 3:20. ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... 181. 419. 357. 539. 361. 57. 637. 461. 487. 445. 481. 483. 111.
1 Brefwet till de Thessalonicer.
2:13. 4:7. 5:16. 5:18.
... ... ... ...
77. 579. 569. 455.
1 Brefwet till Timotheus. 1:5. ... 105.
2 Brefwet till Timotheus. 1:9. ... 127.
Brefwet till Titus. 2:9,10. ... 2:11,13. ... 3:5. ... 443. 323. 545.
Brefwet till de Ebreer. 2:3. 2:10. 4:1. 4:12. 9:24. l0:22. 10:37. 12:5. 12:6. 12:8. 13:8. 13:9. 13:22. ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... 173. 163. 333. 351. 661 13. 133. 543. 379. 425. 1. 169. 253.
Petri 1:sta Bref. 1:22,23.... 1:25. ... 2:1. ... 2:5. ... 2:19. ... 5:8. ... 295. 137. 593. 153. 531. 485.
Petri 2:dra Bref. 1:2. 1:4. 1:5. 1:5. 3:18. ... ... ... ... ... 667. 103. 457. 39. 339.
Johannis 1:sta Bref. 1:1. 1:3. 1:6. 1:7. 1:9. 2:1. 3:2. 3:8. 3:14. 3:19. 3:20. 4:7. 4:14. 4:17. 5:4. 5:10. 5:14. ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... 297. 459. 299. 453. 269. 447. 659. 617. 69. 223. 431. 305. 157. 651. 213. 335. 161.
Jacobs Bref. 1:12. ... 613.
Uppenbarelseboken. 2:4. 2:23. 3:1. 3:16. 3:18. 5:1. 21:4. 21:5. ... ... ... ... ... ... ... ... 229. 125. 451. 653. 533. 3. 281. 627.

Anne Charlotte Leffler

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Anne Charlotte Leffler

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

<img> Betraktelser fr hwar dag i ret, samlade ur C. O. Rosenii skrifter. Adertonde upplagan. Stockholm, Fosterlands-Stiftelsens Frlags-Expedition.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.

Fader wr, som r i himmelen.

2 Mos. 20: 3.">

<b>Om I stilla blefwen, s worde eder hulpet</b>.

Es. 30: 15.

bor deruti, skall hafwa syndernas frltelse</b>.

En wg, p hwilken mnga saliga Guds barn frlora lifwet, r:

<b>Detta gren till min minnelse</b>.

103: 103: 103: 103: 104: 119: 130: 145:

<b>Syrachs bok.</b> 2:4 2:7 ... ... 65 427

4:19 4:20. 4:25. 5:1. 5:2. 5:2.

... ... ... ... ... ...

575. 401. 641. 47. 603. 387.

3:24. 3:25. 3:27. 4:4. 4:5. 4:30. 5:1. 5:24.

... ... ... ... ... ... ... ...

259. 649. 207. 465. 15. 589. 231. 597.

<b>1 Brefwet till de Thessalonicer</b>.

2:13. 4:7. 5:16. 5:18.

... ... ... ...

77. 579. 569. 455.

<b>1 Brefwet till Timotheus</b>. 1:5. ... 105.

<b>2 Brefwet till Timotheus</b>. 1:9. ... 127.

<b>Jacobs Bref</b>. 1:12. ... 613.

You might also like