Väktarnas dotter by Emma Lundqvist - Read Online
Väktarnas dotter
0% of Väktarnas dotter completed

About

Summary

Shanna, den vilda och vackra dottern till Karima och Nilor, en gång Väktare över eld och luft, befinner sig i gränslandet mellan barndomens trygghet och vuxenlivets lockelser.
Enligt en profetia utgör hon början på den blodslinje som en gång kan komma att rädda naturen från människors obarmhärtighet och enfald, och hon känner ansvaret att föra arvet vidare tynga.
Förblindad av sina föräldrars storslagna saga drömmer hon om en kärlek som når bortom verklighetens gränser, men tiden för magi tycks vara förbi och hennes egen kärlekssaga kommer att ta helt andra vägar än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Väktarnas dotter är den fristående uppföljaren till romanen Elementens Väktare, och vänder sig till dem som längtar efter fantasy som ersätter blodiga krig och ändlösa maktkamper med äventyr och romantik.

Published: Mörkersdottir förlag on
ISBN: 9789187015281
List price: $2.00
Availability for Väktarnas dotter
With a 30 day free trial you can read online for free
  1. This book can be read on up to 6 mobile devices.

Reviews

Book Preview

Väktarnas dotter - Emma Lundqvist

You've reached the end of this preview. Sign up to read more!
Page 1 of 1

honom.

Det här kommer sannerligen bli en kväll att minnas, säger han belåtet och kastar sig ned i en fåtölj. Aliana! Ge männen något att dricka!

Uppfattat! skriker hon från rummet intill och Temrik tappar bort det han tänkt säga. Vad är det här för ställe?

Slå er ner, gossar, uppmanar Torian. Aliana är en pärla, men middagen är tyvärr fortfarande långt borta. Dessutom måste vi invänta Morlan innan vi kan äta.

Ridel sjunker ned i sin fåtölj igen, men Temrik står envist kvar. Torian betraktar honom med ena ögonbrynet höjt och trots det älskvärda leendet är hans irritation märkbar.

Aliana berättade att ni gått genom en hel del för att kunna ta er hit. Nu är ni framme och jag har välkomnat er som mina gäster. Rätta mig om jag har fel, men borde du inte vara i alla fall en aning glad?

Glad? fnyser Temrik. Du glider in här som om du äger världen och kastar dig över Shanna utan att …

Är du hennes fästman? avbryter Torian och lägger ena benet över det andra.

Hm, nej, men …

Torian nickar kort och vänder sig till Ridel. Är du?

Ridel skakar suckande på huvudet och Torian lutar sig tillbaka i stolen med händerna bakom nacken. Då så.

Aliana sveper in med en bricka, förser dem med var sitt litet glas och ger Ridel ännu en slängkyss innan hon skyndar ut igen. Drycken är genomskinlig som vatten och Torian höjer glaset till skål och ett finger till varning.

Det här, ska ni veta, är lömskare än ormar och starkt som deras gift. Men livet är till för att levas och risker är till för att tas. Skål, mina herrar!

Temrik sätter sig ytterst på soffans armstöd och tar tveksamt en liten klunk. Vätskan bränner i strupen och tvingar honom försmädligt nog att hosta. Torian flinar till, vilket får Temrik att gnissla tänder och tömma sitt glas i ett enda drag.

Shanna visas in i ett smakfullt inrett sovrum som domineras av en himmelssäng. En storartad möbel med vita, skira förhängen och spetsprydda kuddar.

Åh, andas hon hänfört. Vems rum är det här?

Ingens, för tillfället. Här brukar Torians … hm, speciella gäster bo.

Shanna registrerar att pigan inte sade det hon först tänkt säga, men är alltför upptagen av rummets skönhet för att vilja forska vidare i frågan.

Kom ska vi se om vi hittar något som passar, fortsätter flickan och leder Shanna till en bred garderob. Hon öppnar de dubbla dörrarna och Shanna drar efter andan när hon ser mängden av kostbara klänningar.

Men, det här är ju helt otroligt! Var kommer alla de här ifrån?

Torian tycker om det som är vackert, ler pigan och väljer ut en purpurfärgad klänning i frasande tyg. Prova den här. Den kommer att se fantastisk ut mot dina gröna ögon. Hon studerar Shannas ansikte och säger sedan tankfullt: Och på tal om grönt: Jag tror jag vet ett sätt att täcka över de där blåmärkena.

Ridel lyckas koncentrera sig på Torians frågor tillräckligt mycket för att åstadkomma kortfattade svar, men det som ockuperar hans tankar är grämelsen över att ha tagit med Shanna till huset. Så dumt. Så urbota dumt. Temrik ser ut som ett åskmoln där han sitter med sitt tredje, halvtömda glas i näven, och för omväxlings skull är det någon annan än Ridel som är målet för hans misslynta blickar.

Här har vi honom nu, säger Torian när det bultar på dörren. Han tar sig spänstigt upp från sin halvliggande ställning och skyndar mot hallen. Aliana! Jag släpper in Morlan! hojtar han på vägen ut och en tryckande tystnad lägger sig över rummet.

För bövelen, Ridel, muttrar Temrik grötigt. Vad skulle du ta med oss hit för?

"Som jag minns det var det helt och hållet din idé."

Temrik tömmer grimaserande glaset och kastar det därefter tvärs över rummet. Det krossas mot den tapetserade väggen med ett ljudligt klirrande och glassplittret regnar ned över en mossgrön divan.

Ridel skakar sakta på huvudet och tar en klunk ur sitt eget glas. Torian får nog rätt. Den här kvällen kommer sannerligen inte bli lätt att glömma.

Vem är Morlan? frågar Temrik plötsligt.

Torians närmaste man och bäste vän. Han bor också här.

Underbart. En till.

Men honom behöver vi nog inte oroa oss för. Om ryktena stämmer är inte Morlan intresserad av kvinnor.

Temriks ögonbryn skjuter i höjden. Vad då, menar du? Menar du det jag tror att du menar?

Ridel rycker på axlarna. Att döma av din förvånade och något äcklade min, så … ja.

Temrik frustar till av skratt och drar handen genom håret så det börjar spreta än mer än vanligt. Oj, oj. Det här blir ju bara värre och värre. Och inget att dricka har jag. Var håller den där rödtoppen hus, nu då?

Han ser sig konfunderat omkring och drar efter luft för att ropa, vilket får Ridel att hyssja förfärat.

Nej! Kalla inte hit henne igen!

Temrik flinar elakt och formar händerna som en tratt kring munnen.

Aliana! Ridel vill att du kommer hit! brölar han och lutar sig sedan skrockande tillbaka mot soffans ryggstöd.

Ridel blundar och gnider sig i pannan. Tack för den, hör du.

Ingen orsak. Men pass på, här kommer vår käre värd.

Torian stiger in i rummet tillsammans med en man vars ansikte till hälften döljs bakom blankt, svart hår. När värden får syn på det krossade glaset ser han frågande på sina gäster.

Urschäkta mig, ler Temrik. Jag råkade tyvärr tappa mitt glas. Men lyckligtvis var det tomt, så inte en enda giftdroppe gick till spillo.

Så bra då, säger Torian syrligt och vänder sig mot den svarthårige mannen.

Morlan, det här är Temrik som jag nyss berättade om. Ridel känner du redan.

Ridel ställer sig upp och Temrik gör motvilligt detsamma. När de presenterat sig bugar sig Morlan kort, vilket gör att hans ansikte skyms än mer bakom hårlängderna, och Torian lägger en hand på hans axel. Vi är bland vänner.

Morlan stryker bak håret från ansiktet och Torian säger stolt: Morlan är den viktigaste brickan i spelet för att krossa rövarligan. Ett listigt dubbelspel, där vi har fått Spindeln att tro att han är ledare för en grupp rövare. Rövare som i själva verket arbetar för mig. Vår förhoppning är att lyckas få till ett möte så Spindeln kan avslöjas och arresteras, men fram till dess måste vi vidta alla åtgärder vi kan för att inte fel personer får reda på Morlans verkliga identitet.

Ridel nickar imponerat men Temrik kan inte göra annat än att stirra. Morlans skarpskurna ansikte är, i motsats till vad han utgått från, inte det minsta feminint. Tvärt emot är det utpräglat manligt med tät skäggstubb över kraftiga käkben. Temrik kommer på sig själv med att tänka att Morlan är påfallande stilig och exploderar i samma ögonblick av skratt. Trots att Ridel stöter till honom hårt i sidan och Torian och Morlan blänger förargat är Temrik inte förmögen att lägga band på sig. Men när Ridel mumlar: Shanna är på väg ner, skärper han hostande till sig och vänder sig i likhet med de andra mot trappan.

När ljudet av Temriks skratt dött ut blir det knäpptyst i rummet. De fyra männens blickar är alla fästa vid Shanna, som med blankborstat, uppsatt hår och ljuspudrad hy långsamt går nedför trappan, iklädd en klänning som ser ut att vara uppsydd endast för henne. Hon är så vacker att Ridel får svårt att andas. Vackrare än han visste att en kvinna kunde vara. För en kort stund blir han alldeles varm inombords, men sedan gräver skammen in sina klor i honom. Temrik har rätt. Vad är det han har hållit på med? Varför satte han inte ned foten redan när han möttes av Aliana i dörren? Att låta Aliana tro att han liksom vid sitt förra besök vill dela hennes bädd är en oförsvarlig dumhet. En dumhet som sårat och stött bort Shanna och därför omedelbart måste få ett slut. Ridel söker Shannas blick, men hennes leende är inte för honom. Det är för Torian, som skyndar uppför trappen och belevat bjuder henne armen.

Shanna skrider nedför de återstående trappstegen med handen vilande på Torians arm. Naglarna är rena och jämna, klänningen en dröm och hon har bestämt sig för att under denna enda kväll lägga sina bekymmer åt sidan. Allt lidande hon gått igenom behöver vägas upp av sorglöshet och lycka. Och hon behöver vila. Vila från att gång på gång såra och bli sårad och tvingas delta i dragkampen vars utgång endast kan sluta med hjärtesorg.

Kollaps

Torian har Shanna vid bordet och under middagen talar de livligt med varandra utan uppehåll. Varje gång hon skrattar till eller får sin bordsherre att skratta sticker det till i Ridel och han morrar inombords när han märker att Torian diskret ser till att hennes vinglas aldrig blir tomt. Trots att det inte syns vet han att Shannas kinder är rosiga under pudret och hennes skratt blir allt mer uppsluppna under det att Torian trappar upp sitt ogenerade kurtiserande.

Aliana försöker ännu en gång lägga handen på Ridels arm, och han rycker irriterat åt sig den.

Vad är det med dig? viskar hon och plutar med munnen.

"Vad är det med dig? säger han bistert och tar en djup klunk vin. Ta in i ditt näpna huvud att jag inte är intresserad. Försök med någon annan."

Så lät det minsann inte förra gången du var här, säger Aliana näbbigt och lutar sig närmare. Då var du snarare väldigt angelägen om att få komma dit du ville.

Ridel snurrar glasets fot mellan fingrarna och betraktar ingående den skvalpande vätskan. Kanske det, men det var då. Mycket har hänt sedan dess.

Aliana biter sig i läppen och mönstrar honom uppifrån och ned. Jag tror minsann att det är en annan kvinna som har hänt … Visst har jag rätt, Ridel? Hon lutar sig ännu närmare och han känner värmen från hennes vindoftande andedräkt när hon spinnande tillägger: Men hon är inte här nu … Och jag lovar att inte skvallra.

Fjäderlätt låter hon tungspetsen nudda vid Ridels örsnibb och han drar sig undan lika häftigt som om hon bränt honom. Han kastar en förstulen blick mot Shanna, som alltjämt sitter vänd mot Torian, men Aliana ger ifrån sig en kort fnysning när hon förstår hur det ligger till.

Jaså du? Men det är lika bra att du glömmer det. Du ser ju själv att Torian satt klorna i henne. Hon är hans nu.

Ridel pressar samman läpparna och skakar på huvudet. Nej, det är hon inte.

I samma stund som Ridel muttrat fram orden skrattar Shanna högt åt något Torian sagt medan hon vilar pannan mot hans axel. Aliana ler segervisst mot Ridel och han vänder sig demonstrativt bort från henne. Men osäkerheten gnager i honom. Skulle det kunna vara så? Kan Shanna vara på väg att falla för den där sliskige typens konster? Det får inte ske. Han måste ta henne härifrån.

Ridel vänder sig mot Morlan och harklar sig för att få den fåordige mannens uppmärksamhet. När han långsamt höjt blicken från sin tallrik frågar Ridel med tillräckligt hög röst för att alla ska höra:

När kommer mötet med Spindeln att äga rum?

Morlan tuggar noggrant ur munnen och rycker sedan på axlarna. När jag har en tillräckligt bra affär att locka fram honom med. Den ordinära byteshandeln sköter hans underhuggare.

"Och vad skulle en sådan affär kunna bestå i? Tiden går och om det finns något vi kan bistå med för att skynda på händelseförloppet så …"

"… gör vi det som krävs", fyller Temrik i. Han försöker dunka näven i bordet, men träffar kanten av sin tallrik vilket medför att matresterna slungas iväg och landar på Alianas klänningsärm. Hon snörper ihop munnen och borstar av sig med knyckiga rörelser medan Torian ännu en gång brister ut i skratt.

Mina kära vänner …, börjar han, men avbryts av Morlan.

Hon, säger han kort och pekar med gaffeln mot Shanna. Ett sådant lockbete skulle nog fungera.

Det blir tyst runt bordet och Ridel möter Shannas förfärade blick.

Nej, säger han dovt. Kommer inte på fråga.

Precis, instämmer Torian. Det kommer inte på fråga, Morlan. Hur kan du säga något sådant?

Därför att det är sant, svarar Morlan surt och stoppar in mer mat i munnen. Allt som hörs är hans tuggande, tills Temrik bröstar upp sig och kastar fram:

Men vi då? Jag och Ridel?

Morlan lägger ned besticken och betraktar tankfullt de unga männen.

Hm. Inte omöjligt, utifall … Ta av er skjortorna så får jag se på er.

Vad? utbrister Ridel och letar efter tecken på att det Morlan sagt är menat som ett skämt. Torian håller upp handen i en avvärjande gest, men Morlan ignorerar honom medan han oberört tuggar vidare. När Torian därefter öppnar munnen som för att säga något sträcker Morlan på sig och viftar uppfordrande med gaffeln.

Ni förstår väl att jag måste inspektera varorna innan jag vet om de går att sälja.

Ridel skakar skrockande på huvudet och lägger armarna i kors. Inte en chans att han ställer upp på den förnedringen. Men så åker en stol i golvet och på andra sidan om Aliana står Temrik. I färd med att svajande kränga skjortan över huvudet.

Jag sitter inte … på ändan i några … stoppade fåtöljer om dagarna, säger han inifrån det halvt avdragna plagget. Jag arbetar på mina egenhändigt … plöjda åkrar … och det har gett mig nöje, stolthet och … det här!

De sista orden säger han belåtet när han fått av sig skjortan och spänt armarnas och bålens muskler så mycket han förmår.

Det är först när Shanna vänder sig bort från Torian som hon märker hur berusad hon blivit. Rummet roterar långsamt kring henne och hon har svårt att hänga med i det som händer. Vill Morlan sälja henne till rövarna? Varför säger han så? Shanna ser hur Temrik drar och sliter i sin skjorta och medan hon lojt funderar över varför han inte knäpper upp knapparna istället får han av sig det motsträviga plagget. Sedan är det som om hela hennes synfält fylls av naken hud, ljuslockiga hårstrån och både fler och större muskler än hon visste att en människa kunde ha. Är det där Temrik? Vad har hänt med den gänglige pojke som hon minns från barndomens bad i sjöar och bäckar? Han som hon simmade i kapp med under varma sommardagar i en tid som känns lika fjärran som ett annat liv.

Gott nog? ler han mot Morlan, vänder ryggen till och spänner sig igen. Shanna ser fascinerat hur skuldrornas muskler höjer sig under Temriks brunbrända hud och hon måste motstå impulsen att ställa sig upp och sträcka sig över bordet för att känna på dem. Känna på hela honom … Shannas tankar drar iväg åt det håll de allt oftare verkar vilja gå och blodet rusar till kinderna. Vad är det med henne? Hon, som fram till alldeles nyligen aldrig känt sig fysiskt dragen till någon man, verkar med ens tråna efter varenda man hon stöter på. Hon känner hur hon svettas under den trånga klänningen och det snurrande rummet hotar att kantra.

Kom igen nu, Ridel! uppmanar Temrik och det knakar till i stolen när han dimper ned på den igen.

Shanna vänder sig mot Ridel, som sitter med armarna hårt korsade över bröstet. Han ger henne en dyster blick som gör hennes mun än torrare. Hon försöker dra ett djupt andetag, men det stumma tyget vägrar bevilja hennes begäran. Det är så varmt.

Ridel? frågar Morlan och pekar på honom med gaffeln. Din tur.

Jag …, börjar Ridel och harklar sig, … får be dig att tro på mitt ord, Morlan. Jag är visserligen inte lika muskulös som Temrik, men i bättre form än de flesta. Och jag har det största förtroende för att du kommer att lyckas få till ett möte med Spindeln oavsett vilken affär du har att erbjuda.

Morlan småler och höjer sitt glas: Med smicker kommer man långt här i världen, unge man, vilket du verkar ha förstått. Jag ska undersöka saken imorgon och se vad jag kan göra.

Väl talat, ni båda! tjoar Temrik och höjer även han sitt glas. Imorgon ska det där Spindelskrället darra i sitt nät. Skål för det!

De fyra männen skålar högljutt med varandra, medan Aliana surmulet börjar plocka ihop tallrikarna. Shanna reser sig reflexmässigt upp för att hjälpa till, men då välts rummet åt sidan och hon dråsar i golvet. Kroppen känns avdomnad och tung, världen drömlik och de upprörda rösterna är behagligt avlägsna. Någon lossar till hennes lättnad på det hårt snörade klänningslivet och när hon lyfts upp av ett par starka armar och bärs uppför trappan njuter hon av den gungande färden. Hennes huvud passar precis in i mannens väldoftande halsgrop och hon känner inget behov av att ta reda på vem han är. Det val hon så länge skjutit framför sig har blivit oöverstigligt och tanken på att slippa välja känns farligt lockande och underbart befriande. Hon smyger handen runt mannens nacke och lägger läpparna mot hans hals. Han stryker i sin tur kinden mot hennes hår och skyndar på stegen en aning. Rösterna når fortfarande fram till hennes öron, men hon varken kan eller orkar uttyda orden. Allt hon vill är att någon ska ta hand om henne. Smeka henne, kyssa henne, och lova att allt kommer att bli bra.

Shanna läggs varligt ned på mjuka kuddar och bolster och det böljande tyget ovanför sängen påminner henne om molnslöjor. Är det så här det känns att vara i himlen? Blundande njuter hon av att plagg för plagg bli befriad från de åtsittande kläderna och den svala luften får hennes fuktiga hud att knottras. Varma händer smeker långsamt över den, tänder flammande eldar och jagar bort tyngden från hennes lemmar. Längtansfullt sträcker hon ut armarna, men en hand sluts om handlederna och håller henne tillbaka. Heta kyssar vandrar längs hennes hals och vidare nedåt. Ständigt nedåt tills de når sitt mål och hon suckande vrider sig av vällust.

Åh, Ridel …, mumlar hon men då upphör den ljuva beröringen och greppet om hennes handleder hårdnar. Hon slår upp ögonen och möter Torians genomträngande blick.

Ridel? frågar han skarpt och dimmorna i Shannas huvud skingras i en blinkning. Hon kan med ens se klart, klarare än på mycket länge. Det var inte en önskan om att slippa välja som fick henne att blunda för sanningen, utan förhoppningen om att den okände mannen skulle vara Ridel. Vara den man hon älskar. Hur kan hon inte ha förstått att hon älskar honom?

Shanna blir plågsamt medveten om sin nakenhet och allvaret i situationen hon försatt sig i. Flämtande försöker hon slita sig loss.

Släpp mig, ber hon, men Torian skakar på huvudet.

Nej du, flicka lilla. Nu är det allt för sent för att dra sig ur.

Med sin lediga hand stryker han över hennes kind och låter fingrarna glida in ibland lockarna. Som Ridel brukat göra. Tårarna stiger i Shannas ögon och hon vänder bort ansiktet. Men Torian griper tag om håret och drar till för att tvinga henne att se på honom igen.

Du har inget att hämta hos honom, säger han mellan tänderna. Han gjorde inget för att hindra mig och vilar säkert redan i Alianas famn. Du är min nu. Bara min.

Nej.

Det är först när viljekraften strömmar genom kroppen som Shanna inser att hon inte har varit vid sina sinnens fulla bruk. När hon steg över tröskeln till detta förbannade hus tappade hon kontakten med det som är hon, men nu bryter hon beslutsamt igenom den is hon befunnit sig under. Även om hon har förlorat Ridel för gott betyder det inte att hon behöver förlora sig själv. Shanna låser fast Torians blick, tar ett stadigt men omärkligt grepp om hans sinne och väser: "Släpp mig. Släpp mig och försvinn härifrån."

Torian blinkar förvånat till och släpper sedan taget. Som du vill, säger han kort medan han reser sig upp och ordnar sina kläder. "Jag har inte bråttom. Men förr eller senare ska jag ha dig."

Torian vänder på klacken, stegar fram till dörren och drar upp den med ett ryck.

"Men det var väl ändå … Vad sitter du här och suktar för? Flytta på dig!" fräser han till någon därutanför. När han stängt dörren skyndar Shanna sig att svepa ett lakan om sig och komma på fötter. Ridel. Ridel är därute. Hon snubblar fram till dörren och lägger en darrande hand på vredet. Låt det inte vara försent.

Du?

Åsynen av den ännu halvklädde Temrik, gråblek och sittande på golvet, får den nyväckta kraften att hastigt sjunka undan. Hur mycket smärta kan man åsamka andra innan man själv slutligen förlorar förståndet? När ska det här någonsin få ett slut?

Mår du bra? frågar han hest och drar med handen över ögonen. Jag tänkte att jag skulle sitta här … så jag kunde fråga dig det … Efteråt. Och svarar du nej går jag efter fähunden och dräper honom.

Åh, Temrik, snyftar Shanna, faller ned på knä och slår armarna om honom. Temrik stelnar till, föser undan henne och börjar kämpa för att komma på fötter.

Det förbannade odjuret …, morrar han och Shanna griper förskräckt tag i hans arm för att hålla honom kvar.

Nej! Det är inte det. Torian har inte gjort mig illa.

Temrik sjunker ned igen, men höjer skeptiskt på ögonbrynet. Du gråter.

Shanna nickar och torkar ögonen med en flik av lakanet. Jag gråter för att jag sårat dig igen. Och Ridel. Med svag röst tillägger hon: Var är han?

Ridel? Jag vet inte. När jag gick upp hit stod han kvar och diskuterade med Morlan. Men det var ett bra tag sedan jag hörde något därnedifrån. Jag tror … att de gick ut.

Shannas underläpp skälver, men hon lyckas hålla rösten stadig när hon ställer sin nästa fråga: Gjorde Ridel något för att hindra Torian?

Temrik drar ett djupt andetag och vänder bort blicken. Du såg inte ut att vilja bli undsatt, säger han lågt och en iskyla drar genom Shannas kropp. Allt är hennes fel. Hur kunde allt bli så fel?

Det är sent. Du borde försöka sova, säger Temrik till halvmörkret i korridoren. Jag kan sitta kvar här utanför om du vill.

Shanna sväljer flera gånger och lägger därefter försiktigt handen på Temriks axel. Jag … vill helst inte vara ensam. Skulle du kunna sova inne i mitt rum istället?

Temrik betraktar Shannas hand på sin bara axel och hon tar bort den och tillägger snabbt: På golvet alltså.

På golvet …, upprepar han matt och vänder sig bort igen.

Temrik, jag … Shanna vet inte hur hon ska fortsätta meningen, så de två orden dalar ensamma ned genom luften och lämnar efter sig en tystnad som värker i hjärtat. Hon reser sig på ostadiga ben, vänder ryggen åt Temrik och tar sig halvt förblindad av tårar tillbaka in i rummet och fram till himmelsängen. Hulkande hugger hon tag i förhängena och när det tunna tyget rämnar förbyts en del av den förtärande skammen och smärtan till ilska. Hetsigt river hon ned och sliter itu vartenda ett av de skira tygstyckena. Därefter fortsätter hon med spetskuddarna, lakanen och klänningen hon burit under kvällen. När sedan ilskan ebbat ut och de kringvirvlande fjädrarna lagt sig till ro somnar hon. Naken och utmattad på högen av sönderslitna sängkläder.

Skenmanöver

Temrik dåsar till med ryggen mot väggen utanför Shannas rum, men väcks ur den oroliga slummern när först Aliana och långt senare Morlan passerar honom på väg till sina sovrum. Ingen av dem tar någon notis om honom och han i sin tur skänker dem endast en kort blick. Varför ska han fråga var Torian eller Ridel är? Ingen av dem är hos Shanna, och det är allt han behöver veta.

I gryningen sjunker Temrik in i en djupare sömn och vaknar med ett ryck när något träffar honom över armen. Han griper efter föremålet och får näven full av tyg. Skjortan. När han vänder upp blicken får han syn på Ridel, som med skrynkliga kläder och oredigt hår står lutad mot väggen mittemot.

Jag förstår inte hur du klarar det, säger Ridel och betraktar dörren till Shannas rum.

Han är inte där. Temrik börjar ta på sig skjortan och skakar på sitt dunkande huvud när han ser hoppet som glänser till i Ridels ögon. Men han har varit.

Ridel biter sig