Nr 1 februari 2013

Arbete
Tema: Föreningen Pedagogiskt Arbete

Pedagogiskt

Pedagogiskt Arbete söker ett helhetsperspektiv som möjliggör trygghet, delaktighet och utveckling för alla. Denna tidning syftar till att lyfta upp människors lika värde och betydelsen av det gemensamma lärandet i arbete med människor. Tidningen ges ut av föreningen Pedagogiskt Arbete som verkar för * Allas lika värde *Jämliket, delaktighet, mångfald * Livskvalitet för människor med funktionsskillnader *Arbetsplatsdemokrati, vilket är en nödvändig del av en fungerande pedagogisk struktur *Utveckling av metod/arbetssätt som en del i arbetet med individer med funktionsskillnader (Ur föreningens stadgar)

Innehåll
Vilka är vi? Varför PA? Lika värde för alla (intervju) En människa är inget företag (intervju) Empati och respekt (intervju) En stark tro på rättvisa (intervju) En fri förening (intervju) Ida En förening för mångfalden Övergrepp, inte bara i USA Bättre livsvilkor leder till trivsam arbetsmiljö Timanställning ger sämre livskvalitet för boende Autism och arbetssätt 2 3 5 6 7 8 9 10 11 12 12 15 17

Vilka är vi?
Vi är personal som jobbar med personer med funktionsskillnader på olika verksamheter. Publiceringen av PA är ett resultat av våra gemensamma protester för våra grundläggande rättigheter och för en bättre livskvalitet för de individer vi jobbar med. Vi publicerar PA på personalens eget initiativ och innehållet diskuteras mellan oss innan publicering. Detta innebär att vi inte är professionella journalister. Tiden för studier, diskussioner och skrivning samt kostnader för publiceringen av denna tidning kommer från våra månadslöner och föreningens medlemsavgifter. Den ständiga strävan efter att skapa en bättre arbetsmiljö har skapat ett kollektivt medvetande hos oss. Bildandet av föreningen Pedagogiskt Arbete är ett resultat av detta. Vi är emot orättvisor, diskriminering och marginalisering av människor på grund av deras annorlunda funktionalitet, färg, sexuella läggning och kön. Vi är emot den funktionshinderpolitik som reproducerar utanförskap och utsatthet för redan maktlösa och röstlösa grupper. Gå med i vår förening. Tillsammans blir vi starkare. Pedagogiskt Arbete

Omsorgförvaltningen kör med svågerpolitik och beter sig korrupt 20 Har alla människor lika mycket värde inom Partille Kommun Partille kommun bryter mot lagar och tystar personal Avbryt avstängningen omedlbart 21 24 24

Tidningen PA ges ut av föreningen Pedagogiskt Arbete som är en partipolitiskt och religiöst obunden förening.

Ansvarig utgivare: Atbin Kyan Hemsida: www.pedagogisktarbete.com Kontakt: info@pedagogisktarbete.com

2

Varför Pedagogiskt Arbete?
Av: Iraj Yekerusta

Du har nu första numret av vår tidning PA framför dig. Idén om publiceringen av en tidning föddes vid mötet för bildandet av föreningen Pedagogiskt Arbete. Vi vill genom publiceringen av denna tidning lyfta fram frågan om livskvalitet för människor med funktionsskillnader och betydelsen av det gmensamma lärandet i arbete med människor.
Enligt LSS-lagen och SOL har människor med Tack vare kompetens och olika funktionsskillnader rätt till ett värdigt liv och drivkraft hos personal de ska leva som alla andra. Detta innebär att dessa bildades under åren 2007 personer ska kunna vara så självständiga som till 2009 utvecklingsgrupmöjligt och kunna klara sig i sitt vardagsliv med per i vår verksamhet och hjälp av olika materiella och pedagogiska några andra verksamheter. stödsinsatser. Dessa individer skall bemötas med Målet var att satsa på ett gemensamt respekt och få stöd för att kunna arbetssätt och en fungerande struktur Personal upplever i sitt dagliga inom autismverksamheter. År 2008 vara delaktiga i det samhälleliga liarbete att en del insatser inom och år 2010 presenterades det positiva vet. Partille kommun bygger på resultatet av denna process på andra grunder än dessa Livskvalitet och pedagogiska Göteborgsregionens (GR) funtionsindividers behov. Detta skapar hindermöte , vilket var mycket insatser Personalens kompetens är en viktig en tuffarbetsmiljö för personal uppskattat av andra personalgrupper och försämrad livskvalitet för de och verksamheter. Detta utvecklingsfaktor i utsatta individers individer de jobbar med. livskvalitet. Att arbeta som arbete byggde dels på Tydliggörande habiliteringspersonal innebär att arbetskvalitet är pedagogik och dels på ett systematiskt arbete kring dessa individers livskvalitet. Ett sådant arbete beteendeproblem. En anpassning av arbetssätt och förutsätter pedagogiska insatser och metodiska miljö till individens behov i form av en anpassad arbetsverktyg. Ett pedagogiskt arbetssätt som utgår individuell pedagogisk plan (IPP) enade personal från människans helhet och som fungerar i det kring individen. dagliga livet. Men personal upplever i sitt dagliga arbete att en del insatser inom Partille kommun Erfaren personal kunde sätta ord på sin tysta bygger på andra grunder än dessa individers behov. kunskap och skapa ett dokumentationsverktyg. Detta skapar en tuff arbetsmiljö för personal och Denna arbetsprocess motarbetades av chefer och försämrad livskvalitet för de individer de jobbar ledningen. Utvecklingsgrupper eller metodgrupper med. löstes upp samtidigt som kompetent personals kritiska röster tystades ner. Istället började man satsa Den ena interna utbildningen efter den andra, både på Lean Production, för effektivisering. Ett projekt informella och formella kompetensutbildningar som har sina rötter i fordism och toyotism. arrangeras, men det visar sig att dessa insatser inte Vi vill gärna diskutera en sådan funktionshinderens värderas av beslutfattarna själva. Låt oss ta politik. Vi tycker att resultatet av den blir slöseri med konkreta exempel på pågående utvecklingsprojekt resurser, en plågsam arbetsmiljö och försämrad inom Partille kommun. livskvalitet för personer med funktionsskillnader.
3

En gammaldags hierarki som driver arbetsplatser med chefens hårda hand och som bygger på informella övervakningsmetoder hör inte till dagens samhälle. Frågan om arbetsplatsdemokrati måste tas på allvar..... Vi har lärt oss att arbetsplatsdemokrati är något annat än den demokrati som partier och politiker talar om i riksdagen. Vi vill ha en demokrati där människor utan parti, utan röst och utan ansikte också ska ha en plats för sin existens.
Det finns även andra insatser inom Partille kommun, Avdelningen Funktionshinder som förtjänar en kritisk belysning, såsom sättet att tillämpa validering av personalens kunskap för titelbytet från habiliteringspersonal till stödassistent och stödpedagog. Vi anser att sättet att tolka GR:s dokument om personalens tidigare utbildningar och erfarenheter är under all kritik. Likaledes är sättet att organisera det helt oförståeligt. Några bland personalen vägrade anmäla sig till en sådan validering och kallade denna för kompetensförnedring istället för kompetensutveckling. Faktum är att det hela är en del av en personalpolicy som präglat vår arbetsmiljö under några år. Dessa typer av beslut om dyra insatser tillämpas på pesonal utan att deras röster blir hörda. Vi vill ha en dialog och en debatt kring en sådan funktionshinderpoltik. ledningen betraktar kompetens som hot, en sådan arbetsplats kan aldrig utveckla livskvalitet och delaktighet för utsatta individer. Hur kan personal som själv inte är delaktig i sitt arbetsliv skapa förutsättningar för utsatta individers delaktighet? Hur kan personal arbeta för ett mänskligt bemötande när de själva bemöts på kränkande sätt? Hur kan en organisation, där pedagogiska utvecklingsprocesser motarbetas av ledningen, skapa utvecklingsmöjligheter för personal och livskvalitet för individer? Vi har lärt oss att arbetsplatsdemokrati är något annat än den demokrati som partier och politiker talar om i riksdagen. Vi vill ha en demokrati där människor utan parti, utan röst och utan ansikte också ska ha en plats för sin existens.

Arbetsplatsdemokrati och livskvalitet Vi arbetar med människor som måste motiveras till delaktighet i det dagliga livet. En gammaldags hierarki som driver arbetsplatser med chefens hårda hand och som bygger på informella övervakningsmetoder hör inte till dagens samhälle. Frågan om arbetsplatsdemokrati måste tas på allvar.
Inom funktionshinderverksamheter är arbetsmiljöfrågor egentligen de utsatta gruppernas livskvalitetsfrågor. Dessa arbetsmiljöfrågor hänger ihop med arbetssätt och den pedagogiska strukturen. Där dessa frågor har drivits av kompetent personal eller pedagog har makten visat sitt rätta ansikte. Locket läggs på och pedagogen eller kompetent personal blir nedtryckta. Därför hänger frågan om arbetsplatsdemokrati samman med livskvalitet för individer med funktionsskillnader. En arbetsplats, där personal berövas sina grundläggande rättigheter och där
4

Alla människors lika värde Vi lever i ett samhälle, där makt och pengar styr politiken på alla nivåer. I ett samhälle där människor diskrimineras på grund av sin annorlunda funktion, sin annorlunda bakgrund, färg eller en annorlunda sexuell läggning. I ett sådant samhälle berövas de utsatta tysta grupper sina medborgarliga rättigheter på ett osynligt sätt. I ett sådant samhälle är det viktigt att den politik och den kultur som styr våra beslut och handlingar diskuteras utifrån ett kritiskt pespektiv.
Vi tror att samhällets normer och självklarheter kan leda till verksamhetskulturer, där maktens intresse föregår de utsatta individernas behov. Vi är för alla människors lika värde och allas rätt till ett värdigt liv. Vi är för ett helhetsperspektiv som har själva människans helhet som utgångspunkt i arbetet med människor. Kort sagt, vi är för jämlikhet, delaktighet och mångfald.

Pedagogiskt Arbete intervjuar fem av föreningens medlemmar

Zola Tekadiomona:

Lika värde för alla
Berätta om dig själv! Jag heter Zola Tekadiomona och jag har läst omsorgsprogrammet med inriktning mot habilitering. Nu jobbar jag som stödassistent på ett LSS-boende i Partille. Jag har jobbat ca 10 år på detta gruppboende och under dessa år har jag gått en hel del olika så kallade kompetensutbildningar men framför allt har jag som de flesta av mina kollegor varit på kursen på Sunne, det pedagogiska arbetssättet anpassat för personer med autism. Hur jobbar du? Vi jobbar här på vår arbetsplats enligt IPP (Individuell Pedagogiska Plan) vilket innebär att man ser på individens helhet, bland annat aktiviteter, intressen, svårigheter etc. Det är mitt pedagogiska verktyg. Kring varje boende finns alltid tre personal som delar på olika ansvarsområden exempelvis dokumentation, ekonomi, kontaktperson, etc. Jobbar man på så sätt blir resultatet alltid positivt. Vi försökte någon gång följa enbart struktur och apassning enligt Sunne-utbildningen men resultatet blev inte uppnått. Boende var mer oroliga, antalet utbrott ökade och det var svårt för personal att utföra sitt jobb.
Men efter vårt egna utvecklingsarbete med arbetsmetoden och fokus både på individens beteende och på struktur har allvarliga avvikande beteenden hos individer minskat kraftigt. Det är tredje år i rad som det pågår en nedtrappning av medicin eftersom dessa individer mår betydligt bättre än tidigare.

"Jag är med i föreningen för att berätta om vårt arbete och våra insatser men framför allt om mina åsikter utan att bli straffad. Detta är extra viktigt när ledningen motarbetar våra pedagogiska insatser och inte erkänner vår kompetens."

Trots att vår arbetsplats under ombyggnationen delades till fem olika nya boenden klarade alla individer dessa snabba förändringar tack vare vår fungerande pedagogiska struktur.

Varför är du med i föreningen? Jag är med i föreningen för att berätta om vårt arbete och våra insatser men framför allt om mina åsikter utan att bli straffad. Det är extra viktigt när ledningen motarbetar våra pedagogiska insatser och inte erkänner vår kompetens. Vilka visioner har du för föreningen? Min vision om föreningen är att den arbetar för att personer med handikapp ska integreras i samhället som alla andra. Och att föreningen arbetar för lika värde för alla. Min förhoppning är att tillsammans med kollegor åka runt i Sverige och berätta om våra erfarenheter i arbetet med personer med funktionshinder samt lära av andras erfarenheter.
5

Jakob Bolinder:

En människa är inget företag
Berätta om dig själv! Jag heter Jakob Bolinder och jag jobbar på ett LSSboende i Partille kommun. Jag har arbetat med den typen av jobb större delen av mitt arbetsliv. Nu är jag endast 20 år men ändå tycker jag att jag har en del erfarenhet inom området. Eftersom jag har jobbat en del som timvikarie har jag sett många olika boenden och hur det kan vara på olika sätt.
På min fritid spelar jag musik i en rad olika band. Jag är väl egentligen med och startar fler band än jag spelar i, sen rinner det ut i sanden. Det har blivit lite av en klassiker i min umgängeskrets. Ändå så blir de band som väl kommer igång roliga att spela i.

Hur jobbar du? Jag jobbar efter det arbetssätt som verksamheten och framför allt mina kollegor med pedagogiska vägledaren etablerat inom verksamheten. Men samtidigt försöker jag hitta mitt eget sätt att använda arbetssättet. När jag jobbar så gör jag det för individen jag hjälper. Det ligger konstant i bakgrunden att alltid göra vad som är bäst för individen.
I ett samhälle som vårt är det väldigt lätt att de individer jag arbe-tar med stöts ut, de har inte möjlighet att tjäna pen-gar på det sätt som normen i samhället säger och har tyvärr därför mindre att säga till om. För mig är det mer än bara ett kneg, jag lär känna dessa personer och vill deras bästa. Jag tror att det är lätt att glöm-ma individernas livskvalité när det ständigt fokuseras på ekonomiska frågor. Dock är det viktigt att förbättra personalens arbetsmiljö och gemenskap. Vår arbetsplats är andras hem och därför är det för mig självklart att stämningen på arbetsplatsen går i ett med livskvalitén för de individer jag arbetar med.
6

Varför är du med i föreningen? Jag är med i föreningen för att jag tror på idén att arbeta för livskvalitet i samband med arbetsmiljö. Jag tror det är viktigt att personer som har funktionsskillnader som gör att de inte kan protestera mot orättvisor ändå får sin röst hörd. Jag vet att det bästa sättet för att skapa ett bra samarbete är att alla parters åsikter väger lika tungt. I kommuner och företag brukar det inte fungera på det viset. Besluten kommer alltid uppifrån och personalen och anhöriga blir ofta överkörda på grund av ekonomiska intressen. Att vissa gruppboenden sparar in på säg kryddor går inte riktigt ihop med alla fina ord som skrivs i deras visioner. En människa är inget företag, därför är jag med i föreningen. Vilka visioner har du för föreningen? Min vision med föreningen är att den ska bli en bas för människor med funktionsskillnader och närstående till dem. Jag hoppas att föreningen sprider sig och blir stor så att vi kan dela kunskaper och erfarenheter om livskvalitet och arbetsmiljö. Annars hörs protesten först när det pågått något dåligt under en lång tid och det till sist skrivs om i media. Jag hoppas att det här blir en chans att rentav förebygga dålig arbetsmiljö, genom att personal på ett gruppboende i Haparanda får reda på vad som har hänt i Malmö.

Tomas Lindblom:

Empati och respekt
Berätta om dig själv! Jag har en mångårig akademisk musiker- och lärarutbildning. Under mina 12 års arbetserfarenhet på en gruppbostad för personer med autism, har jag gått på olika utbildningar som är relevanta i relation till vårt arbetssätt med personer med kognitiva funktionsskillnader. I detta arbete har jag tillägnat mig mycket. Man bör vara någorlunda kritisk till alla de olika arbetsmetoder som gör anspråk på att ha alla patentlösningar. Med utgångspunkt från de kunskaper och erfarenheter jag och mina kollegor har, beträffande individernas behov för att uppnå en optimal livskvalitet, bestämde vi oss för att starta en förening. Hur jobbar du? Enligt IPP-modellen, d.v.s. att ta till vara på och utveckla personens styrkor och intressen och även att genom kontinuerliga bedömningar väcka nya intressen, istället för att se problem och fokusera på individens svaga sidor (exempelvis lära någon att knyta skor i fem år).
Vi försöker identifiera individens färdigheter och utvecklingsmöjligheter, att fokusera och satsa på de starka sidorna, även s.k. säregna intressen. Man ska göra allt i sin makt för att i så hög grad som möjligt försöka förstå dessa personer med speciella behov och visa stor empati, tålamod och respekt. En välkänd klyscha som stämmer, är att vi är deras förlängda arm.

"Jag är helt övertygad om att det finns ett behov av en förening utan vinstintressen eller personliga karriärintressen, där arbetare, anhöriga och övriga inblandade i individens liv kan mötas på ett neutralt plan, där vi stöttar varandra utan kommunens begränsningar."

inblandade i individens liv kan mötas på ett neutralt plan, där vi stöttar varandra utan kommunens begränsningar. En sådan förening kan bidra mycket till ett verkligt fungerande arbetssätt samt till många andra utvecklingsmöjligheter. En förening har stora möjligheter att finna sponsorer och donatorer för att realisera idéer och visioner. Föreningen skall också vara ett forum där man kan ventilera synpunkter, eftersom det ibland/ofta kan vara ett psykiskt påfrestande jobb.

Varför är du med i föreningen? Jag är helt övertygad om att det finns ett behov av en förening utan vinstintressen eller personliga karriärintressen, där arbetare, anhöriga och övriga
7

Vilka visioner har du för föreningen? En förening bestående av människor med starkt engagemang och tydliga mål kan åstadkomma mycket. Jag tror på, att med gemensam handlingskraft och engagemang kan man realisera visioner!

Sandra Berg:

En stark tro på rättvisa
Berätta om dig själv! Jag heter Sandra Berg och arbetar på ett gruppboende i Partille. Jag har arbetat på detta boende lite mer än fyra år. Innan dess jobbade jag inom äldreomsorgen. Jag tror att arbete med personer med intelllektuella funktionsnedsättningar har gjort att jag har vuxit mycket som person. Det är något som alla, speciellt yngre personal med mindre arbetserfarenheter kan hålla med om. Man får en djupare förståelse av livet, mänskliga relationer och av sig själv. Någon gång hade jag planerat att läsa på polisskolan och bli polis, men idag har jag ändrat mig och mitt mål är att läsa pedagogisk linje inom funktionshinderområdet. Utanför arbetslivet har jag aktiviteter som löpning och simning. Hur jobbar du? Vi arbetar mycket med pedagogisk struktur, hjälpmedel och bemötande för att kunna stödja de idivider vi arbetar med. De pedagogiska hjälpmedel vi använder är baserade på Teacch-prgrammet och jag som andra kollegor har fått denna utbildning i Sunne. Vi använder exempelvis en hel del instruktioner i form av bilder, texter och symboler. Men dessa hjälpmedel är faktiskt en liten del av den helhet vi har som arbetssätt. Kollegor kallar detta arbetssätt för IPPmodellen. Vi har tre viktiga dokumentationsverktyg i jobbet. En pärm handlar om individen: personlighet, historik och den grundstruktur som denna individ har, en pärm är olika mallar och blanketter samt arbetsanteckningar och allt detta är samlat i en anpassad individuell pedagogisk plan för individen. IPP är alltså förkortning för denna.
samtidigt har vi regelbundna pedagogiska möten,
8

då vi diskuterar bemötande och hantering av beteendeproblem. Detta arbetssätt är ett ständigt lärande för mig och alla kollegor. Vi har olika dokumentation och mallar som hjälper oss att diskutera och sätta ord på våra erfarenheter och försöka hitta lösningar för de problem som upp-står i det dagliga arbetet. Jag själv har, efter förän-dringar på vår arbetsplats och chefens avgång fått en ny roll som användarstöd på min arbetsplats, vilket är roligt för att jag hjälper mina kollegor i administrativa sammanhang.

Varför är du med i föreningen? Vi har tillsammans arbetat mycket för att utveckla arbetssättet och höja vår kunskap. Jag ville gärna vara med från start i en sådan förening och bidra till dess utveckling. Samtidigt vet jag att jag själv kommer att utvecklas med den. Jag tror att föreningen kommer att bidra till det pedagogiska abetssättet för personer med olika funktionsskillnader En annan sak som är viktig för mig är rättvisetänkande och en av föreningens grundidé är just en stark tro på rättvisa. Därför är jag med i före-ningen. Vilka visioner har du för föreningen? Jag förväntar mig att föreningen sprider idéer och kunskap om det pedagogiska arbetssättet, eftersom den lyfter de positiva sidorna av de individer vi jobbar med men också de möjligheter vi personal har för lärande. Min vision är att föreningen bidrar till de utsatta individernas livskvalitet och en god arbetsmiljö, där personal trivs.

Alain Boudon:

En fri förening
Berätta om dig själv! Jag heter Alain Boudon och jag arbetar på ett LSSboende inom Partille kommun. Här har jag arbetat cirka 6 år. Tidigare arbetade jag som systemuvecklare i IT-världen. Men sedan började jag utbilda mig till habiliteringspersonal. Jag trivs bra med nvarande arbetet och jag tycker att man utvecklas som person när man arbetar med människor. Förutom jobbet brukar jag läsa böcker, speciellt i områden som historia och religion samt jag tränar när jag orkar. Hur jobbar du? Det arbetssätt vi arbetar med kallas för ett pedagogiskt arbetssätt. Men nu har jag lärt mig att man menar olika saker när man använder denna formulering. Vår tidigare chef som blev tvungen att avgå använde detta begrepp på ett helt speciellt sätt. Personal fick inte kommunicera med varandra och vi fick arbeta totalt isolerat inne i individens lägenhet. Varje problem som uppstod hänvisades till bilder och rätt sätt att använda bilder och dagsplanering. Eftersom våra boende inte mådde bra och det hände mycket, uppstod ofta konflikter mellan personal. Senare blev det tydligt att chefen gärna ville ha olika konflikter och grupperingar mellan personal. Men personal tillsammans med vår autismpedagog utvecklade arbetssätt till en välfungerande struktur som sätter fokus på människan och idag har vi en bättre arbetsmetod jämfört med tidigare, trots att det fortfarande kallas för pedagogiskt arbetssätt. Idag är ett gemensamt synsätt och ett gemensamt arbetssätt grunden för vårt arbete. Varför är du med i föreningen? Denna förening är ett steg i vår gemensamma strävan att utveckla arbetssättet och att skapa en soldarisk fungerande arbetsmetod. Jag tror att denna förening kan göra mycket när det gäller att bidra till
9

ett fungerande arbetssätt med personer med intellektuella funktionsskillnader. Men den kan samtidigt skapa möjligheter för tankeutbyte och förståelse mellan personal, anhöriga och de indvider vi jobbar med. En annan sak som jag tycker är viktig är våra erfarenheter av de chefer och den ledning som av olika skäl sänker kompetenta personal. Jag tycker att en fri förening som inte har någon koppling till marknaden kan lyfta upp sådana kompetenta personer och verksamheter och skapa ett nätverk mellan dem. Jag tycker att vår förening kan göra detta och därför är jag med i föreningen. Vilka visioner har du för föreningen? Jag hoppas att föreningen skall kunna skapa möjlighet för nätverk och tankeutbyte mellan olika boenden, verksamheter och personalgrupper. Jag ser fram emot att föreningen sprider den kunskap och det arbetssätt som inom vår verksamhet varit välfungerande och gett mycket bra resultat. Men jag förväntar mig samtidigt att föreningen blir en träffpunkt för personal med olika erfarenheter och en möjlighet för att vi kan ventilera oss och göra det tunga arbetslivet lättare.

Ida

Av: Lina Asplund
Mitt första jobb efter gymnasiet var som timvikarie på ett gruppboende i mellansverige. Där bodde tre personer med olika diagnoser. Den jag arbetade mest med var en gammal tant, vi kan kalla henne Ida. Ida hade grav autism och inget språk. Faktiskt ingen kommunikation över huvud taget, eller i alla fall var det vad jag tänkte vid vårt första möte. Senare märkte jag självklart att Ida också kommunicerade, precis som alla människor gör. Däremot kommunicerade hon inte på precis samma sätt. Hon såg mig aldrig i ögonen, hon visade inte några känslor. Hon tog mig i handen när hon ville nånting, och drog mig till den plats hon ville. På det sättet kunde jag förstå om hon var hungrig, godissugen eller ville åka bil, hennes favoritsyssla. Ida var väldigt liten, kort och smal, med flygigt vitt hår. En gång satt Ida i mitt knä och åt geléhallon. Hon verkade lugn och det kändes som att vi hade kontakt. Ida hade inga tänder. De andra sa att det berodde på att hon bitit andra boende förut, och de därför dragit ut alla hennes tänder. Hon hade också många ärr i huvudet, som man lätt såg genom hennes tunna hår. De ärren har jag ingen aning om var de kom ifrån, för jag fick aldrig veta mer om Idas historia än de rykten de andra anställda berättade. Men jag fick höra att hon tidigare bott på ett mentalsjukhus, i ett rum med en galonmadrass, där det gått ganska våldsamt till. Jag hade precis tagit körkort och tyckte att det var en stor lyx att kunna åka ut och köra bil. Det tyckte Ida också. Bilen var den enda plats där hon var riktigt lugn och avslappnad, i bilen tystnade hon och lät käken slappna av. En bilresa gav henne bättre vila än de mediciner vi gav henne flera gånger om

dagen. Både jag och Ida tyckte att det var skönt att komma bort från gruppboendet ett tag, känna lite frihet. Jag tänkte på hur hennes liv sett ut tidigare, när hon varit instängd på mentalsjukhuset, på glomadrassen. Jag tänkte på hur mycket bättre allt var för henne nu, när hon inte längre sågs som ett problem, utan som en individ med speciella behov. Att hon inte betraktades som en belastning utan som en människa. Ganska snabbt insåg jag att bilen inte alls sågs som en självklarhet för Ida. Den räknades inte som hjälpmedel, medicin eller hobby. Bilen sågs inte som en del i att ge Ida ett bra liv trots att bilåkning var det enda, förutom geléhallon, som hon visade något direkt intresse för och faktiskt det hon mådde bäst av. Tvärtom var det en ständig kamp kring bilen, skulle den få vara kvar eller inte? Det var frågan om pengar förstås, och om kommunens regler kring färdtjänst. Bilen sågs som just lyx, en onödig utgift för kommunen. Trots alla fina ord om människovärde, anpassning och pedagogik handlade i slutändan allt om ekonomi. Och en ordlös gammal tants tysta önskan om avslappning väger lätt när det handlar om pengar.
10

En förening för mångfalden
Av: Sean Pook

Som en personal som jobbar med vuxna människor med intellaktuella funktionsskillnader har jag tänkt lite på frågor om solidaritet. För att underlätta det pedagogiska arbetet måste man tänka lite solidariskt.

Från mental sjukhus till LSS-lagen Rättigheter för funktionsnedsatta människor har inte alltid varit en självklarhet, och i förbättrandet av deras rättigheter finns en koppling till de civila rättighetsrörelser som har spridit sig runt om världen.
Vi vet att i tidigare faser av historien har människor med funktionsskillnader blivit behandlade som människor av lägre värde och instängda i stora anstalter. De stora institutionerna, som socialpsykologen Erving Goffman kallar för ”total institutioner” var för det mesta så kallade mentalsjukhus. Egentligen var de förvaringsplatser för olika sorts intellektuellt nedsatta människor, och människor med långtids psykisk ohälsa. Avvecklingen av dessa institutioner började skapa nya möjligheter för att jobba med människor med autism och göra livet bättre för dem. LSS lagen (lagen för stöd och service åt handikappade människor) utvecklade möjligheterna vidare. Med LSS har människor med autism och andra funktionsnedsättningar rätten att få ett jobb eller en meningsfull sysselsättning efter deras behov. För vissa personer med psykisk ohälsa gick dock situationen åt andra hållet efter avvecklingen av de totala institutionerna. De släpptes ut på gatan för att ta hand om sig själva, vilket ledde till självmord, alkohol- och drogmissbruk och hemlöshet.
11

Inkludering Frågan om normalisering för funktionsnedsatta människor har gått ihop med målet om integration. Målet har också varit att avveckla särskolan och att få mera assistans åt dem som behöver. Inkludering som begrepp har blivit målet för att låta funktionsnedsatta människor delta mer i vardagslivet tillsammans med ’normala’ människor. Inkludering är riktat mot en växande mångfald där vad som anses som normen blir bredare och mer varierande.
När vi tänker på inkludering för människor med autism, jobbar vi för att ge dem ett så normalt, betydelsefullt och värdefullt liv som möjligt. Det är inte så konstigt till exempel att vara ute bland vanliga människor på offentliga platser nu för tiden.

Ett pedagogiskt förhållningssätt Ett tydliggörande pedagogiskt förhållningssätt har provats vara den bästa väg att nå människor med autism och underlätta för dem att utvecklas som personer.
Pedagogiskt arbete handlar om kommunikation och respekt åt individen oavsett deras bakgrund. Alla skall behandlas som likvärdiga och vi måste göra allt som krävs för att underlätta utveckling av individer som har det särskilt svårt. Det pedagogiska förhållningssättet är filosofiskt men det är också väldigt praktiskt och effektivt. Vår pedagogiska förening är byggd på solidaritet med funktionsnedsatta människor och för att driva de frågor vi som arbetar med dessa människor ser som viktiga.

Övergrepp - inte bara i USA
Av: Catherine Holt
För några veckor sedan rapporterade Aftonbladet om hur barn i USA med autism och andra funktionsnedsättningar straffas med elchocker, tvingas ner i säckar och blir handfängslade. Sammanlagt 75 barn mellan 1988 och 2006 har dödats av dessa metoder, metoder som i USA fortfarande är lagliga. Även om vi i Sverige har kommit längre förekommer fortfarande övergrepp mot barn och vuxna med autism. Det krävs inte många minuters efterforskningar innan man får läsa om det ena fruktansvärda fallet efter det andra: På en kommunal verksamhet för barn med autism i Borås blir två pojkar, bröder, under flera år behandlade med handgripligheter, frihetsinskränkningar, straff, hot och höga röster. Den yngste pojken som vid den här tidpunkten är hyperaktiv binds fast i en kontorsstol om dagarna. På en annan verksamhet hålls en rullstolsburen man, på läkares ordination, bakbunden med en strumpa både dag och natt i 25 år, för att inte skada sig själv. Mannens armar är fria bara korta stunder, när han duschar, är på toaletten eller åker bil. Ännu en annan verksamhet låser en 14-årig pojke med autism in i ett bås med betonggolv, kallat ”Mysen”, när personalen tycker att han blir för besvärlig. De pengar som skulle använts till fortbildning av personalen på hemmet hade tidigare sparats bort i socialnämndens budget. Tanken med LSS-lagen är att ge människor med funktionsnedsättning goda levnadsvillkor, möjlighet att leva som andra, full tillgänglighet till hela samhället och inflytande och självbestämmande över sitt eget liv. Enligt Autism & Asperger-förbundet ser
12

dock verkligheten ofta annorlunda ut. Personer med autism får inte den hjälp som behövs för att kunna äta och kommunicera. De brottas ner med våld för att de inte kan tala om vad de vill och blir arga för det, och de får inte den hjälp de behöver för att förstå sammanhang och vad som ska hända. Socialstyrelsen håller med om denna verklighetsbeskrivning. En granskning som Socialstyrelsen gjorde under 2010 visar att många kommuner bryter mot LSS. När 70 olika LSS-boenden granskades visade det sig att människor utsätts för allvarliga kroppsliga kränkningar. Det är lätt att skylla dessa typer av övergrepp på enskilda personal eller personalgrupper, men det är samhällets skyldighet att se till att personal får den utbildning och de personalresurser som krävs för att arbeta med personer med autism. Detta lyfts även fram av Håkan Ceder, överdirektör för Socialstyrelsen, och Per Anders Sunesson, chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning i en debattartikel i DN i maj 2011. ”Anledningen till att tvång används är ofta att det inte finns tillräckligt med personal. Men det behövs också högre kompetens om funktionsnedsättningar, om förhållningssätt och bemötande och om vad som är tillåtet enligt lag. Det gäller personal på alla nivåer .Från de som arbetar närmast den enskilde till ledningspersonal med ansvar att driva och utveckla verksamheten.”

Bättre livskvalitet för boende leder till trivsammare arbetsmiljö
Av: Atbin Kyan

Vi människor tillbringar mer än en tredjedel av vårt liv på jobbet, vilket gör arbetsplatsen till en viktig del av vårt liv och vår hälsa. Alla studier har visat att en spänd arbetsmiljö ökar risken för stressrelaterade besvär, psykisk ohälsa samt hjärt- och kärlsjukdomar. Om man tittar på statistik är det personal inom vård och omsorg som är mest utsatt för arbetsrelaterade hälsoproblem.
För att skapa en arbetsplats där personal trivs och behåller en god hälsa, är det viktigt att arbeta systematiskt med arbetsmiljön, speciellt de psykosociala förhållandena. Fram till 1970-talet koncentrerade man sig i arbetsmiljöarbetet på den fysiska arbetsmiljön, dvs frågor som produktion, lokal och ekonomi. Men senare ändrade man rikning så att det omfattade även de psykosociala förhållandena på arbetsplatsen. Den psykosociala miljön innebär att personal är delaktig i beslut och i den utveckling som berör arbetsplatsen. Det innebär att man ska kunna kritisera missförhållanden, diskutera arbesmiljöfrågor och kunna förändra den. Arbetsmiljön ska utformas på så sätt att det förstärker gemenskapen och samhörigheten bland personal. I allmänhet handlar den psykosociala arbetsmiljön om relationen mellan anställda och ledningen samt relationen anställda emellan. Men i vårt fall där man jobbar med människor, speciellt med människor som har funktionsnedsättning är den psykosociala arbetsmiljön mer än så. Det finns en tredje part vars livssituation, livskvalitet och beteende starkt påverkar vårt arbete och vår arbetsmiljö på alla nivåer. Ju bättre den fysiska och psykosociala miljön är anpassad till dessa människors behov desto bättre
13

kommer de må. Detta innebär i praktiken att vi kan göra ett kvalitativt arbete vilket gör att vi får en bättre arbetsmiljö, med mindre risk för hot, våld och konfliktsituationer och en mer trivsam arbetsplats. Med andra ord har vi ett gemensamt intresse med de vi jobbar med och våra intressen går hand i hand med deras. Deras livskvalitet är en viktig del av vår arbetsmiljö. För att vi ska kunna förbättra livskvaliteten hos de vi jobbar med, är det viktigt att vi utvecklar mekanismer som förstärker dessa människors rättigheter och möjligheter att kunna delta i samhällslivet, få en bättre levnadsstandard, och känna sig delaktiga i hur saker och ting ska göras. Helt enkelt kunna leva som alla andra. För att nå detta mål och genom det skapa ett bättre arbetsklimat är det viktigt att verksamheten vilar på ett pedagogisk arbetssätt och ett demokratiskt perspektiv. Det är avgörande att det finns möjlighet för utveckling, att man får utrymme för sina synpunkter, att man kan kritisera utan att bli markerad och registrerad i arbetsgivarens svarta listor, och att man kan påverka på riktigt, inte bara på låtsas. Makten ska inte koncentreras i en persons eller några få personers händer utan den faktiska makten ska

delegeras på ett sätt att personal inte bara ska tycka, utan kunna påverka på riktigt. Organisationen ska vara transparent där varje fråga ska diskuteras öppet, inte bakom stängda dörrar och bland några få. Delaktighet ska vara en central del av organisationen. Personal ska inte bara uttrycka sin åsikt utan ska kunna få möjlighet att vara med i beslutsprocessen, samt kunna påverka vilka frågor som tas upp till beslut och hur beslutsprocessen går till. Dessa punkter är viktiga för att skapa en bra arbestmiljö. Men i verkligheten råder andra principer, normer och oskrivna lagar på arbetsplatserna. Beslut fattas uppifrån. Kritiska röster tystas ned med direkta och indirekta hot och straffmetoder. Verksamheter drivs av bevakningsmetoder där chefen anlitar sig av några informatörer. Chefernas makt är så omfattande att personal inte ens vågar säga sin åsikt. Arbetsplatsträffar (APT) har blivit chefens möte istället för personalens möte. Maktstrukturen är så inbyggd att vid kritiska situationer var än man vänder sig för att hitta någon lösning ser man ingen möjlighet. Det verkar som att man har hamnat i ett spindelnät. Ju mer man försöker desto svårare blir det.

Ett färskt exempel som nyligen uppmärksammades i massmedia är situationen på arbetsförmedlingen där anställda berättar om en tyst organisation präglad av rädsla med långtgående detaljstyrning. En tyst organisation där frispråkiga bestraffas. Säger man någonting som är obekvämt riskerar man repressalier. Topp-styrning och att allt bestäms uppifrån, är en regel inte undantag. Detta gäller naturligtvis inte bara på arbetsförmedlingen utan inom alla verksamheter, speciellt inom vård och omsorg. Det är personalen som gör det faktiska jobbet och de måste ha utrymme och möjlighet att påverka. Personalen ska kunna uttrycka sin åsikt utan att riskerar repressalier. Arbetsplatsen ska vara transparent och det måste finnas en öppen miljö för kritik. Allt detta, inte bara för att vi har rätt till det eller för att vi ska ha en bra och trivsam arbetsmiljö, utan även för att på bästa sätt kunna ge ett stöd till våra boende och höja deras livskvalitet. Deras livskvalitet är en viktig del av vår psykosociala arbetsmiljö.

Bilder: Robert Nyberg

14

Timanställningar ger sämre livskvalitet för boende
Av: Linda Kreuzinger
En timanställning innebär att du inte har något schema, du rings vanligtvis bara in när det är ”kris” dvs när någon ur den ordinarie personalen har blivit sjuk eller när personalstyrkan inte går ihop sig. Timvikarier utgör ett viktigt fundament för att verksamheter inom LSS överhuvudtaget ska kunna ”fungera”. Fungera sätter jag i citationstecken då det inte gärna kan anses vara särskilt fungerande när man är fullkomligt beroende av timvikarier. Vikarier subventionerar de nedskärningar inom offentlig sektor som chefer och fackföreträdare beslutar om varje år. Hälsan och arbetsrätten låtsas man inte om. Inte heller hur det påverkar de boendes livskvalitet. Timvikarier är rätts-lösa, billiga i drift, och klagar sällan. Arbetsgivaren behöver inte heller stå till svars inför någon. På de flesta arbetsplatser har man dessutom kommit på den fiffiga idén att förvägra dem att delta på arbetsplatsträffarna. Intressant hur en arbetsgivare kan ignorera de som bokstavligen springer till arbetsplatsen när de blir inkallade. Timvikarien förväntas vara glad och tacksam för varje timme den kan få, medan ledningens tacksamhet lyser med sin totala frånvaro när enbart fast personal som flitigt har vabbat, sjukat, semestrat och varit föräldralediga under året blir bjudna på julbord och planeringsdagar. Flera rapporter visar att de flesta myter och föreställningar kring timvikariat helt enkelt inte är sanna. Som att det bara skulle vara studenter som behöver jobba lite extra som tar sådana jobb eller väldigt unga människor. Genomsnittsåldern på en timvikarie inom Kommunal är 35 år och de försörjer sig på
15

igenting annat än sin timlön. Förr var det anorlunda. Då blev du erbjuden betald utbildning om du saknade en sådan och sen var det en riktig anställning som väntade. Arbetsmarknaden är så klart annorlunda idag, frågan är bara om denna sorts nedmontering av trygghet och säkerhet är rättfärdigad genom att hänvisa till övrig arbetsmarknad. Vi arbetar med människor med svår problematik. Det innebär att det tar lång tid att komma in i och lära sig arbetet, och lång tid att skapa ett förtroende med de människor vi arbetar med. Ledningen bör därför satsa på personalen, och se till så att den vill stanna länge på arbetsplatsen. Idag går åren som timvikarie bara och när chefen har mjölkat ut dina sista dagar innan LAS (lagen om anställningsskydd), slutar telefonen plötsligt ringa. Vårt jobb är att stödja känsliga individer med autism. I dessa individers verklighet avspeglar Bild: Robert Nyberg sig osäkerhet genom utbrott. Ibland även mycket våldsamma där de skadar sig själva och personalen. För att hantera denna problematik krävs en trygg, stark, självsäker, kunnig och erfaren personal. En personal som samarbetar bra och som har ett gemensamt arbetssätt och en samsyn kring de pedagogiska metoderna. Försämrade arbetsvillkor har drivits igenom in absurdum, finns det ingen maxgräns på hur många timanställda en verksamhet får leva på? Med

timvikariat eller månadsanställningar ställs vi mot varann, vi ska tävla om arbetstimmar, istället för att samarbeta kring brukarnas bästa. Vi ska inte behöva ha personal som ständigt går runt med oro kring sin situation, all personal har förtjänat medbestämmande på arbetsplatsen och chansen att utvecklas. Det är svårt att bygga ett tryggt och lugnt liv för våra individer på gruppbostaden om vi själva förvägras en Bild: Robert Nyberg trygg tillvaro. Jobbet är givande och roligt på många sätt, men jag tror att både övrig personal och boenden skulle må bra av att alla kunde arbeta under vettiga villkor. Det är lätt att ignorera kollegor som sliter ut sig och bara rycker in på ett par timmar, timmisar är ju inte välkomna att komma på möterna. Varken de

pedagogiska eller APT, båda viktiga mötesplatser för personalen. Be chefen att alla ska delta på möten, för handen på hjärtat, vad har vi att förlora på det? Hur bra kan vuxna med autism må av tillfälliga vikarier som systematiskt blir osynliggjorda? Intressant dock att chefer och politiker hela tiden pratar om att höja statusen för vår yrkeskår, trots att man kringgår LAS och aldrig satsar på sin personal. Vem vill stanna på ett ställe när framtidsutsikterna är lika med noll. Ge vikarierna fasta jobb och minimera antalet timanställningar, det kommer både höja dom boendes livskvalitet och statusen på vår bransch! Vi har alla förtjänat bra villkor, vi delar samma arbetsplats, vi är skyldiga varandra det.

Bilder: Robert Nyberg

16

Bild: Robert Nyberg

Autism och arbetssätt
Av: Iraj Yekerusta
Autismspektrum, en utmaning Autism är den funktionsskillnad som fortfarande utmanar hela vetenskapen inom hälsa, vård och delvis inom pedagogik. Det handlar om hjärnans medfödda skador. Hjärnan är komplex och vetenskapen har ännu inte kunnat precisera hur hjärnans helhet, strukturellt fungerar. Dessutom är själva hjärnvävnaden svåråtkomlig och man kan inte isolera en bit av den för en exakt undersökning. Detta gör att forskningen inom autismspektrum inte är särskilt framgångsrikt.
Det finns inte ett särskilt område i hjärnan som direkt kan kopplas till autism. Istället är det flera områden som forskarna har fokus på. Hjärnans pannlober, tinningloberna, hjärnbalken och lillhjärnan är de viktigaste områdena, där avbildningstekniker som magnetkamera och positronemissionstomografi visar tecken på en viss dysfunktionalitet hos barn med autism. Forskningsprocessen inom autismspektrum utifrån ett medicinskt perspektiv, vilket syftar till att bota avvikande beteende och normalisera individen. Bortsett från utmaningar inför medicinsk forskning, finns en socioekonomisk faktor som påverkar forskningen om autism. I dagens samhälle styrs alla forskningsprojekt av pengar. Intresset för forskning i områden där det inte finns möjligheter till att tjäna pengar är inte så starkt. Personer med autism kan inte vara en direkt källa för profit, inte heller en aktuell källa för billig arbetskraft. Utifrån ett idéhistoriskt perspektiv har det formella utbildningssystemet inte varit den drivande kraften när det gäller landvinningar i autism-området. Däremot har föräldrar och anhöriga med akademisk bakgrund varit huvudaktörer som drivit den seriösa forskningen framåt. Lorna Wing som lyfte upp frågan om kommunikation och anpassningar av miljön för personer med autism är ett exempel på en sådan drivande förälder till barn med autism. Hjärnans skador och dess annorlunda struktur har viktiga konsekvenser för individens beteende i det dagliga livet. Hjärnan bearbetar sinnesintryck från omgivningen annorlunda. Man har kanske en annan typ av funktion i hörsel, syn, känsel osv. Det resulterar i en annorlunda perception och annorlunda förståelse av omvärlden. Det blir svårt att sätta saker och ting i ett sammanhang och man upplever ett ständigt kaos, vilket skapar hög stress, oro och avvikande beteende som ett uttryck för denna oro. Därför blir hanteringen av kommunikation och skapandet av en förståelse av vad som händer och vad som kommer att hända helt grundläggande för individens trygghet. Det krävs olika genomarbetade metoder och strukturer i arbetet med personer med autism.

Olika metoder i arbetet med personer med autism Utifrån nuvarande kunskap finns det en djungel av olika metoder och arbetssätt med personer med autism. Tydliggörande pedagogik, som är baserad på TEACCH-programmet, (i Sverige Sunne-modellen) är det dominerande arbetssättet för arbete med
17

personer med autism. Andra alternativa arbetssätt är i stort sett baserade på kognitiv beteendeterapi. Tydliggörande pedagogik lägger tyngdpunkten på struktureringar och anpassningar, medan arbetssätt baserade på kognitiv beteendeterapi lägger fokus på beteendeproblemet och betonar utvecklingsmöjligheter. Bland metoder baserade på beteendeterapi är Lovaas-metoden den mest aktuella. Metoden kallas så efter grundaren, Dr Ivar Lovaas som i början av 1960-talet var en föregångare vad gäller beteendeintervention för barn med autism. Här talar man inte om strukturering och anpassning. Däremot handlar det om behandling som ska ha en beteendemässig tyngdpunkt. Användandet av belöning (förstärkning) av lämpliga beteenden för att generalisera lärande är centralt för beteendebaserade metoder. ABA (Applied Behavior Analysis) som är känd för barn med autism har enligt vissa studier kunnat utveckla barn med autism. Men den har inte lyckats hantera beteendeproblem.

Bild : http://www.wkow.com/global/story.asp

förstår konkreta föremål som i sig själva talar om vad som händer, till exempel skor som symbol för promenad, och någon annan kan förstå en bild som symboliserar promenad. En tredje har kanske bättre förståelse för det skrivna ordet, promenad. Alla dessa instruktioner kan fungera olika bra för olika individer. Förutom dagsplanering kan vissa individer behöva vecko- eller månadsplaneringar. Anpassningen av miljön och strukturering av pedagogiska hjälpmedel är lika viktigt som bedömning av situation och rätt bemötande.

Tidigare använde man det så kallade Aversiva tillvägagångssättet när andra alternativa behandlingar misslyckades. Aversiva metoder är ett ”pedagogiskt” namn på avskräckande metoder som fysisk bestraffning och el-chocker. Trots att Lovaas tog avstånd från dessa metoder, kvarstår fortfarande en sådan kultur inom verksamheter som arbetar med normalisering.

Olika arbetsmetoder Faktum är att ingen av marknadens kända arbetsmetoder fungerar fullt ut för att kompensera svårigheter hos personer med autism. Vid tydliggörande pedagogik finns alltid en stor risk att själva människan och bemötandet hamnar i skuggan av strukturen och av en mängd pedagogiska hjälpmedel. Det är viktigt att förstå att trygghet och respektfullt bemötande är grunden för olika metodiska insatser. Därför krävs ett helhetsperspektiv för att samla vissa delar av dessa metoder i ett fungerande verktyg som är anpassat till individen.
Tydliggörande pedagogik har fokus på strukturering och anpassning. Men en ensidig anpassning kan bli ett hinder för personens utveckling. I så fall kan miljön förvandlas till ett förvaringsställe för den redan utsatta individen. Dessutom är en sådan strukturering, genom kognitiva hjälpmedel som bilder, texter och föremål, inget effektivt alternativ för beteendeproblem och självdestruktivitet. Ensidigt fokus på anpassning kan mörklägga svårigheter som inte har att göra med annorlunda förståelse. Den ständiga anpassningen av miljö och hjälpmedel som Teacch-programmet föreslår, ignorerar beteendeproblem som kräver andra lösningar än miljöanpassning. Lösningar som avledningsmetoder, konflikthantering genom identifiering av beteendeproblem och, framför allt, ett anpassat bemötande utifrån individens unika personliga egenskaper.
18

Kognitiva hjälpmedel Vid arbete med tydliggörande pedagogik spelar visuella hjälpmedel en stor roll. Varje visuellt hjälpmedel bör anpassas till varje enskild individs begränsningar. Det finns exempelvis olika typer av dagsplaneringar som består av instruktioner, det vill säga föremål, bild, symbol och text. Hur vet man vad som fungerar?
En professionell bedömning är avgörande för valet av hjälpmedel. Sedan är det en inlärningsprocess som tar olika lång tid för olika personer. Någon

I motsats till den ovan nämnda metoden har terapibaserade metoder, exempelvis Lovaas-metoden en potentiell tendens att utsätta personer med autism för höga krav och sätta igång en normaliseringsprocess utan något resultat. Risken i beteendefokuserade metoder är väldigt hög för att individen blir utsatt för ”uppfostransåtgärder” eller bestraffningar. Det är lätt att underskatta det annorlunda tänkandet, de biologiska begränsningarna. Oavsett de begränsningar som dagens evidensbaserade arbetsmetoder har, finns det lika många sorters autism som personer med autism. Inget pedagogiskt verktyg kan komensera svårigheten om de personliga egenskaperna ignoreras.

inom Partille kommun, har satsat på. Vi har samlat olika delar av etablerade arbetsmetoder för arbete med personer med autism och skapat en helhet med ett fungerande pedagogiskt verktyg. Vårt pedagogiska verktyg fungerar för att: - skapa ett gemensamt synsätt hos personalgruppen kring individens färdigheter och svårigheter - göra social dokumentation enligt LSS, men också för kartläggning och bedömning - ha som underlag för löpande anteckningar utifrån varje individs behov - ge möjlighet till personal att sätta ord på sin tysta kunskap och utveckla sin kompetens. - följa upp ett målinriktat arbete med rimliga målsättningar kring individens utveckling samt skapa en länk mellan genomförandeplan och det dagliga arbetet. Tack vare den gemensamma insatsen har vi lyckats med en av autismens största utmaningar. Idag har i vår verksamhet antal utbrott och avvikande beteenden minskat med cirka 70 procent under 5 år. Trots den tunga tystnaden ovanifrån gentemot denna framgång, är de flesta berörda medvetna om det stora framsteget.

En unik tyst kunskap Varje människa är unik i sina egenskaper och varje person med autism har, precis som alla andra, sina individuella egenskaper. Kunskap om personen får vi genom exempelvis föräldrar och personal, alltså de som spenderar mest tid med personen och därför känner honom eller henne bäst. Denna kunskap är i stort sett en unik tyst kunskap. Det krävs ett pedagogiskt verktyg för att sätta ord på en sådan tyst kunskap. Och det är just detta som ,vi

Bilder: Robet Nyberg

19

Omsorgsförvaltningen inom Partille Kommun kör med svågerpolitik och beter sig korrupt
För drygt ett år sedan, efter att vi skickade ett brev till Partille kommuns politiker, fick enhetschefen på Mellbygårdens gruppboende avgå omedelbart. I brevet beskrev vi chefens sätt att leda verksamheten. Vi skrev att favorisering av viss personal (ofta vänner och släkt) och bestraffning av andra är en etablerad kultur i vår verksamhet. Vi gav olika konkreta exempel på hur favoriter får olika uppdrag eller tjänster som belöning. Vi gav samtidigt konkreta exempel på hot och straff mot ”oönskade”, oavsett deras yrkesroller och kvalifikationer. Ett fall av favorisering, som vi påpekade, handlade om en anställd som plötslig fick tjänsten som biträdande enhetschef, trots att han inte var sökande. Ett annat exempel, nu på bestraffning, var hoten mot verksamhetens autism-pedagog (metodutvecklaren). Men framför allt beskrev vi det systematiska maktmissbruk som ledde till arbetsmiljöproblem och missförhållanden inom vår verksamhet. Vi tolkade omsorgsförvaltningens beslut om chefens avgång som en bekräftelse på vad vi förmedlade via detta brev, alltså brott mot lagar och regler. Den handlingsplan som den nya enhetschefen och personalen kom fram till innefattade bland annat följande punkter: Ledningen skall följa lagar och regler, respektera yrkesroller och undvika informella roller och kanaler för information som skapar grupperingar etc. Till vår förvåning upptäckte vi dock att vår gamla chef fick hålla kvar sin chefposition på annan verksamhet! Dessutom valdes hon ut som samordnare för validering och kompetensutbildning inom kommunen. Senare fick vi läsa i omsorgförvaltningschefens månadsbrev att vår tidigare chef har fått rollen som konsult för att stötta andra chefer inom omsorgförvaltningen. Nu under den senaste perioden har vi med jämna mellanrum fått inbjudningar till flera pedagogiska föreläsningar om bemötande och arbetssätt med personer med autism, som denna chef håller. Omsorgförvaltningschefen och avdelningschefen får gärna lyfta upp en chef som missbrukat sin makt på ett systematiskt sätt. Cheferna kan välja vilken konsult som helst. Det är klart att de håller varandra om ryggen till vilket pris som helst. De högre cheferna följer samma linje som vår chef gjorde på vår verksamhet. Det visar att omsorgförvaltningen och kommunen är präglade av korruption och svågerpolitik. Chefer och politiker kan höja varandra på många olika sätt eftersom de har makten, positionen, budgeten och befogenheten. De kan belöna varje allvarligt brott med högre 20 positioner. Det är så korruption och svågerpolitik fungerar. Det var precis denna politik vår chef, med stöd ovanifrån, bedrev. Hon brukade ge tillfälliga anställningar till sina nära släktningar i verksamheten med olika ändamål. Vid ett tillfälle hoppade chefens nära släkt in och arbetade en kort period inom vår verksamhet. Chefen, å sin sida, skrev alltså ett intyg på att personen är kunnig inom området, har utvecklat verksamheten och har haft goda relationer med anhöriga. Alla som jobbar inom verksamheten och känner till händelsen vet att denna person varken hann bli insatt i arbetssättet, kände några anhöriga, eller hade något att göra med verksamhetens utveckling. Med detta kan vi konstatera att vår nuvarande avdelningschef och förvaltningschef beter sig lika korrupt som vår tidigare enhetschef gjorde. Vår tidigare chef kunde placera sina nära släktingar inom verksamheten, med dold agenda, för att sedan skicka i väg dem med förfalskade intyg med Partille Kommuns logo på. Hon kunde samtidigt jaga och hota kompetent personal. Likaledes presenterar avdelningschefen och förvaltningschefen denna chef som autism-expert eller kompetent för konsultjobb inom organisationen, medan de försöker tvinga kommunens autism-pedagog att flytta till en annan bransch eller säga upp sig. Kära chefer och politiker inom Partille Kommun! Ni får använda er makt och era befogenheter hur ni vill. Vi har blivit helt övertygade om att omsorgsförvaltningen inom Partille Kommun kör med svågerpolitik och beter sig helt korrupt. Men låt oss anställda vara i fred. Vi är själva utsatta i vårt dagliga jobb och dessutom jobbar vi med utsatta individer. Vår verksamhet är fortfarande en skadad verksamhet. Vi som protesterat några år för att bli av med en korrupt chef vill inte ha tillbaka henne som utbildare och chefstödjare. Vi vill inte ha tillbaka någon som skapat lidande för oss och för utsatta människor under många år. Skicka inte inbjudningar, kallelser eller brev som påminner oss om vår gamla chefs nya positioner. Ja, vi har fattat budskapet och ni har kunnat återupprätta den gamla rädslan och paniken trots den tidigare chefens fysiska frånvaro. Men vi ber er att inte fortsätta med det.

En kollektiv panik och osäkerhet påverkar vårt dagliga jobb, detta jobb som kräver koncentration och trygghet. Därför betraktar vi omsorgförvaltningens beteende som en del av det gamla psykosociala arbetsmiljöproblemet. En chef med en sådan balansgång lyckades snabbt klättra på karriärstegen och återigen skapa otrygg arbetsmiljö för personalen. Detta visar att Mellbygårdens kris blott var en produkt av missförhållanden skapade av korruption, maktmissbruk och svågerpolitik på hög nivå. När karriärsklättrandet sker på bekostnad av en pressad personalgrupp och en utstött samhällsgrupp har moralen sjunkit så lågt att våra nedtyngda ögonlock inte kan blunda längre. Atbin Kyan (Arbetsplatsombudsman på Mellbygårdens gruppboende) 2013-02-21 Partile

Abryt avstängningen omdelbart !

Vi stöder Atbin och Iraj och kräver att deras avstängning avbryts omedelbart och att kommunen framför en formell och offentlig ursäkt till våra avstängda kolleger. Irajs och Atbins avstängning kommer att påverka vårt arbete väldigt negativt, både på grund av att vi saknar deras kompetens, men också därför att vi mår dåligt av kommunens bemötande mot våra kolleger. Detta är en allvarlig arbetsmiljöfråga. Verksameten fungerar inte fullständigt utan våra avstängda kolleger. Underskrift av 18 personal från Mellbygårdens

PA publicerar här en insändare från våra kollegor till Partille Tidning

Har alla människor lika mycket värde i Partille Kommun?
Om personalens insändare till Partille Tidningen

Efter en lång process av personalens och anhörigas gemensamma protester mot en oklar plan för ombyggnation av LSS-boende förvandlades denna plan till en renoveringsplan. Men det som skedde i praktiken väckte starka rekationer hos personal. Därför skrev de en insändare till kommunens lokala tidning. Insändaren är en direkt reaktion mot en fusk-renovering av lägenheter, där individer med kognitiva funktionsskillnader bor. Bredvid denna insändare finns ett svar, som publicerades på Partille Tidnings hemsida. En tillbakablick på turerna kring denna händelse kan bidra till bättre förståelsen för vad som hänt. Händelserna kring ombyggnationen av detta LSSboende är en konsekvens av en lång period av konflikt mellan ledningen och personal. Konflikten eskalerade under förra året, då personal tillsammans med anhöriga startade ett öppet motstånd. År 2010, när fackliga processer och olika möten med chefer
21

misslyckades bestämde sig personal för att agera självständigt. De skrev ett gemensamt brev till alla berörda inom Partille kommun. Brevets skildring av vad som pågått på denna verksamhet under några år var så skakande att politiker reagerade snabbt och chefen fick avgå omedelbart. I detta brev beskrevs olika repressalier och det stod att man betraktade projektet för ombyggnation som en sista åtgärd för att splittra personal genom att isolera individer. Personal hade krävt underlag och utredning om ombyggnationen samt de nödvändiga bedömningar som skulle ha gjorts för miljöanpass-ningar. Samtidigt skedde all planering och alla beslut fattades bakom stängda dörrar, utan att vare sig personal, pedagog eller anhöriga kunde vara delaktiga i denna process. Efter en period av gemensamma protester backade beslutsfattarna och ombyggnationen förvandlades till en så kallad renovering. Denna genomfördes på

ett konstigt sätt, vilket var en bekräftelse på personalens tidigare uppfattning: det handlade över huvud taget inte om boendes livskvalitet, utan bara om att bli av med en kompetent personalgrupp, eller det som omsorgsförvaltningschefen i sitt svar kallat för en ”engagerad personalgrupp”. Det som framförallt förändrades var byggandet av två kontor för chef inne i gruppbostaden. Ett kontor som nu garanterar chefens närvaro inne i gruppboendet.
Från Partille Tidningens hemsida 2012­10­23

Den nya enhetschefen bör alltså följa förvaltningens policy och vara närvarande inne i verksamheten. Och autismpedagogen, som enligt beskrivning av yrkesroll bör arbeta nära individer och personal, har flyttats till chefens tidigare kontor i en annan byggnad. Därmed nedprioriteras pedagogens nära arbete till förmån för chefens möjlighet till kontroll. Insändaren nedan och förvaltningschefens svar skall ses och förstås i ett sådant sammanhang.
Från Partille Tidningens hemsida 2012­10­29

Insändare från personal Är alla människor lika mycket värda i Partille kommun? Alla människors lika värde! Eller? Partille kommun har många fina slogans och visioner. Men hur ser verkligheten ut? På vårt jobb, en LSS-bodende, ser verkligheten ut så här: En "renovering" av huset som ingen vanlig medborgare hade accepterat i sitt hem, slitna grejer som återanvänts, trasiga saker som satts tillbaka, osäkra, farliga, tillfälliga lösningar. Ett fuskbygge helt enkelt! Men de som bor i detta hus är inga "vanliga medborgare". De är personer med svår funktionsnedsättningar, som inte kan göra sina röster hörda. Personer som är extra känsliga för förändring, personer som kan bli våldsamma mot sig själva och andra! Dessa individer borde Partille kommun särskilt måna om. Det är deras ansvar. Istället behandlar kommunen de boende som brickor i ett spel! När diskussionen om ombyggnation började för cirka 3 år sen, var kommunens budskap - "Vi tänker 20 år framåt! Bara fantasin sätter gränserna!" Nu råder totalt kaos. Boende är oroliga, personalen lider av dålig arbetsmiljö och alla skyller på varandra. Partille kommun skyller på Partillebo och tvärt om. Vi i personalen har desperat försökt få gehör för vår oro, men de ansvariga bara slingrar sig och ljuger. Vad är problemet? Finns det chefer som håller varandra om ryggen? Är hela kommunstyrelsen korrupt? "Bara fantasin sätter gränserna" - inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi tro att det skulle sluta såhär! En sak är säker: Det behövs en utredning! Anställda som har fått nog
22

Svar från Erika Hägg

Allas lika värde

Jag som förvaltningschef är glad över medarbetarnas engagemang för Mellbygården och dess boende. Jag har talat både med medarbetare och företrädare och beklagat nuvarande situation. Vård- och omsorgsförvaltningen och Partillebo tar båda på sig ansvar för det uppkomna läget. Förvaltning och nämnd har haft de bästa intentioner i att renovera och bygga till för att förbättra miljön på Mellbygården och det är sant att vi initialt hade planer på större förändringar av lägenheterna än som slutligen beslutades. Vi har varit medvetna om vikten av en noggrann planering, vilken inte har kunnat hållas och vi kan se att det förekommit missar i kommunikation mellan inblandade parter. Tillsammans med Partillebo har vi nu avstämningar, en framtagen handlingsplan och kommer att göra avstämning både med personal och företrädare för de boende när arbetena är klara. Vår avsikt är att det ska bli ett bra slutresultat och allas lika värde är en självklarhet för mig och förvaltningen.

Erika Hägg, förvaltningschef

Gå med i PA:s forum
Pedagogiskt Arbete har skapat ett forum för närmare kontakt och diskussioner mellan forumets medlemmar. En gemensam diskussion förutsätter givetvis ett gemensamt ämne och sakfrågor. Sakfrågor eller relevanta diskussionsfrågor väljs ut av medlemmar. Här kommer exempel på relevanta frågor: - Metoder inom det pedagogiska arbetssättet vid arbete med människor med funktionsskillnader - Kommunikationshjälpmedel och hantering av umanande beteende - Diskriminering och olika perspektiv kring funktionsskillnader och annorlundaskap - Beteendeproblem och olika metoder för hantering av utmanande beteende - Tillgänglighet, bemötande och människors lika värde Du söker medlemskap i forumet via forum@pedagogisktarbete.com. Det enda villkoret för godkännande av ditt medlemskap är att en av forumets medlemmar är din referens. Efter att du har kontaktat oss och ditt medlemskap har godkänts skickar vi dig dina kontouppgifter så att du kan logga in dig i forumet. För att få använda Pedagogiskt Arbetes forum har vi ett antal regler som du måste följa. Dessa regler är till för att vi ska få ett pedagogiskt forum som är värt sitt namn med kvalitet, ordning samt en trivsam stämning för alla. Du kan läsa reglerna som helhet på vår hemsida. Men här kommer några viktiga punkter av dessa regler: - Inlägg som har karaktären av hot, rasism, sexism, personangrepp eller som är allmänt stötande accepteras inte. - Inlägg som bryter mot integritet och tystnadsplikt accepteras inte.
23

- Att publicera personuppgifter, såsom namn, personnummer eller bostadsadress på en annan användare utan dennes samtycke är förbjudet. - Länkar till olämpliga hemsidor, exempelvis hemsidor med illegalt, pornografiskt eller rasistiskt innehåll tillåts inte. Sådana inlägg kan komma att raderas utan föregående varning eller medlemskonto stängas av. - Marknadsföring, spam och liknande inlägg eller annonsering i privat eller kommersiellt syfte är förbjudet. - Signaturer får inte innehålla stötande material och kan komma att raderas utan förvarning om så är fallet. - Spridning eller publicering av upphovsrättsskyddat material utan upphovsmannens tillstånd är förbjudet. - Forumet är inte ansvarigt för den miljö varifrån deltagare kommunicerar med forumet. Men tänk på att forumets nätverk består av personal som arbetar på olika arbetsplatser med speciella regler. Om du deltar i forumet gör du det på rasten eller under din privata tid. Vid överträdelse av dessa regler kan en varning utdelas, och vid fortsatt regelbrott kan en avstängning ske. Är överträdelsen att betrakta som grov kan avstängning utan föregående varning användas.

Partille kommun riskerar funktionshindrades hälsa, bryter mot lagar och tystar personal!
Den 25 februari stängdes arbetsplatsombudet Atbin Kyan av från sitt arbete på ett kommunalt LSS-boende i Partille kommun. Denna avstängning strider mot gällande lagar och avtal, i synnerhet mot lagen om meddelarfrihet. Anledningen till avstängningen angavs vara att Atbin Kyan i sin egenskap av arbetsplatsombud skrev ett brev där han kritiserade Partille kommuns chefspolicy. Atbin redogjorde för problematik som omsorgsförvaltningen skapat genom sina orimliga stödinsatser för en avgången chef. Den avgångna chefen har bland annat fått nya uppdrag som kopplar henne till hennes tidigare verksamhet, vilket skapar uppenbara problem och orosmoment hos personalgruppen, och i förlängningen hos de boende. Vidare menade arbetsplatsombudsmannen att det sätt som cheferna håller varandra om ryggen på, skapar väldiga arbetsmiljöproblem. Han illustrerade sedan i detta brev på flera konkreta sätt vad han kallar korruption och svågerpolitik. Brevet var skrivet i syfte att lyfta fram en åsikt, en åsikt som vem som helst kan ha om vilken förvaltning som helst. Även LSS-boendets pedagogiska vägledare, Iraj Yekerusta, har stängts av från jobbet då han uttryckte sitt stöd för brevets innehåll. Denna pedagog har jobbat för flera verksamheter och har en roll som innebär att ge personalen stöd i det pedagogiska arbetssättet gällande personer med autism. Pedagogen strukturerar verksamheten och handleder personalen på ett sätt som får individerna med autism att vara delaktiga i aktiviteterna i sina dagliga liv. Att en pedagog, vars uppgift är att se till de boendes bästa, uttrycker stöd för åsikter i ett brev, och på grund av detta blir avstängd, är inget mindre än en skandal. I och med sitt brutala och olagliga agerande bevisade cheferna inom Partille kommun att brevets innehåll stämmer: de är korrupta! Att arbetsombudsmannen och pedagogen nu blivit avstängda med omedelbar verkan - trots att pedagogens namn inte ens står

med i brevet - är en skrämseltaktik för att få tyst på alla kritiska röster som höjts mot ledningen. Detta visar nu, mer än någonsin, att Partille kommun som arbetsgivare fullständigt ignorerar inte bara samhällets värdegrunder om demokrati och yttrandefrihet, utan också utsatta människors livskvalitet. Dessa avstängningar är ett allvarligt brott mot yttrandefriheten och skapar en väldigt otrygg situation för de anställda. Vem får gå härnäst? En majoritet av personalen på Mellbygården har uttryckt sitt stöd till Atbin Kyan och Iraj Yekerusta, och kräver nu att avstängningen skall avbrytas omedelbart. Vi kräver även att Partille kommun ger den avstängda personalen en formell och offentlig ursäkt. Vi låter oss inte skrämmas. / Stödgruppen för Iraj och Atbin Kontakt: Linda Kreuzinger, tel 0760-700724, linda.kreuzinger@gmail.com, Catherine Holt, tel: 0768-016816, cathholt@gmail.com Lina Asplund, tel:0768077116, lina.asplund@yahoo.se

Avbryt avstängningen omedelbart!

Den 25 februari blev vårt arbetsplatsombud Atbin Kyan samt vår pedagogiska vägledare Iraj Yekerusta avstängda från arbetet på grund av ett brev där Atbin Kyan framförde sina åsikter om ledningen och om kommunens funktionshinderpolitik. Åsikter som många kolleger delar. Iraj Yekerustas avstängning skedde genom rasistiska påhopp genom att Iraj gjordes ansvarig för sin ”landsmans” åsikter. Dessa avstängningar strider mot gällande lagar och avtal, i synnerhet mot lagen om meddelarfrihet. Dessa olagliga avstängningar är en stor belastning på vår psykosociala arbetsmiljö, drabbar den pedagogiska strukturen och kommer därmed påverka de boendes livskvalité. S. 21