Trollbindande om havet, tonfiskarna och Karen

Sabina Berman: Flickan som dök ner till jordens mitt Brombergs 2010 ”Flickan som dök ner till jordens mitt”... (Brombergs, översättning Manni Kössler) är en ovanlig bok. Författarinnan Sabina Berman (f. 1955) är mexikanska, dramatiker men också poet och journalist, men detta är hennes debut som romanförfattare och man får en känsla av att den fantastiska historien länge funnits i hennes tankar och hennes drömmar, kanske hela hennes liv. Tills den slutligen tog form i en trollbindande bok. Den handlar om den autistiska flickan Karen. . Och om tonfiskar. Den utspelar sig i Mazatlán på den mexikanska Stilla havs-kusten, men också i Japan och Portugal.

Då den eleganta kvinnan Isabelle ärvt sin farfars stora tonfiskfabrik och inkvarterar sig i sig i det förfallna palats, där hennes syster bott, möter hon en skrämd varelse, som tillbringar sin mesta tid i ett slags havsakvarium och inte kan tala. Det är, får hon veta, hennes okända systerdotter. Karen. Isabelle hänger sig åt att för-

vandla ”saken” till en mänsklig varelse, åratal av hårt arbete. Resultatet är en ung, särpräglad men mycket stark kvinna som övertar det mesta ansvaret för tonfiskfabriken samtidigt som hon har en intim kontakt med havet och dess invånare och är lyckligast då hon ligger utsträckt på havets sandbotten i sin dykardräkt: ”Havsdjuren är ett tyst folk, därför tycker Jag om att vara bland dem. De pratar inte och därför hittar de inte på saker som inte finns. De är vad de är och ingenting mer. Ingenting mindre heller.” Karen visar sig, trots sitt psykologiska handikapp, ha en lysande intelligens på vissa områden. Hon kan t ex lätt räkna upp precis alla Nobelpristagare genom tiderna. Hon har en nästan övernaturlig förmåga att göra ritningar med alla detaljer, hon uppfinner en elektrisk flugfälla och hon hittar ett humant sätt att döda tonfiskarna efter bedövning och att förhindra att tonfiskarnas följeslagare delfinerna fastnar i näten. Sabina Berman, som själv är djupt engagerad i frågor om djjur och natur med särskild inriktning på havet, läter i boken Karen berätta sin egen historia på sitt sällsport uttrycksfulla sätt: Den

Efter att ha räddats från drunkningsdöden av en änglalik manet har hon kommit på den idé. bära honom till kajen och slänga honom i havet. den excentriske miljardären Gould. Hon kan därför hiva upp Gould på axeln .är full av härliga episoder. Karen är själv medveten om att hon är ”fröken Annorlunda förmågor” och har ibland svårt att förstå ”standardmänniskorna”. När berättelsen avslutas är Karen 42 år. Djurrättsaktivisternas ”armé” har sprängt företagets sju tonfiskfabriker i luften. Och ett av de festligaste om hur hon hamnar i automatiserad hotelltoalett i Tokyo. Ett av de mest gripande avsnitten handlar om hennes vänskap med den italienske fångstbåtskaptenen Ricardo. men Karen tänker inte bygga upp dem. som det tagit hela hennes vuxna liv att tänka ut. humor och tankar om livet. betraktar henne som imbecill kan hon strunta i eftersom hennes moster testamenterat alla sina aktier till henne. som inte skall avslöjas här. bland vilka hon dock finner många vänner. rädda havens tonfiskar från utplåning.Att hennes kompanjon. Maravillosa! Underbart! TORD WALLSTRÖM . I stället ämnar hon på ett sätt.