P. 1
Magisteruppsats Tro&Liv JosefBengtson

Magisteruppsats Tro&Liv JosefBengtson

4.0

|Views: 556|Likes:
Published by josefbengtson5877

More info:

Published by: josefbengtson5877 on Jul 01, 2009
Copyright:Attribution Non-commercial

Availability:

Read on Scribd mobile: iPhone, iPad and Android.
download as PDF, TXT or read online from Scribd
See more
See less

05/11/2014

pdf

text

original

När det gäller hur olika traditioner skall kunna leva i fredlig samexisten blir frågan
om vad som skiljer oss åt, och vad som förenar, central. Är vi enbart enskilda
individer och traditioner, eller finns det överbryggande och förenande likheter som
knyter oss samman? Detta klassiska problem som på engelska ofta benämns ”The
one and the many”, rymmer många av de problem som Habermas tar sig an vad
gäller det partikuläras relation till det universella, eller annorlunda uttryckt om
relationen mellan enhet och mångfald. Även för Milbank är denna fråga central:

... we can reappropriate our Western legacy, not as the history of an
evolutionary progress away from religion and towards human freedom
and control, but rather as the history of a tremendous revolt against

140 Robert Audi och Nicholas Wolterstorff, Religion in the Public Squares. The Place of Religious
Convictions in Political Debate. (Lanham: Rowman & Littlefield Publishers, Inc., 1996). s.98

141 James K.A. Smith, Introducing Radical Orthodoxy. Introducing a Post-secular Theology. (Grand
Rapids: Baker Academic, 2005). s.181

142 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic
Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992). s.190

51

either particularism or the cult of universalizable power, in the name of
the trancendent Good. 143

Habermas ser en fara i att enhetstänkande, universalism eller metafysiskt tänkande
blir till en förtryckande norm, och utgör här genom sitt post‐metafysiska tänkande
en reaktion på Kant och Hegel. Habermas invändning mot religion är just att de är
partikulära traditioner med förment universella anspråk.144 Habermas
argumenterar istället för en sorts universalism som överbryggar partikulära
traditioner, genom att söka en tredje väg mellan å ena sidan Hegels framhållande av
det universella över det partikulära, och å andra sidan Rortys och Lyotards
framhållande av det partikulära över det universella. Detta då Habermas menar att
ett för starkt betonande på tillvarons enhet genom universella anspråk riskerar att
leda till förtryck av det avvikande. Samtidigt så problematiserar Habermas vad han
kallar den radikala kontextualismen som den framträder hos exempelvis Lyotard
och Rorty.145 Habermas kritiserar den radikala kontextualismen för att själv hämta
sin näring från en sorts omvänd metafysik: “The metaphysical priority of unity above
plurality and the contextualistic priority of plurality abover unity are secret
accomplices”. Habermas universalism är icke‐metafysisk, eller postmetafysisk, och
fokuserar istället på att söka hitta det som förenar det partikulära och det
universella.

Habermas kan beskrivas som både Hegelian och Kantian. Han är Kantian i den
meningen att han håller fast vid rationalitetens transcendentala kraft, och han är
Hegelian i den utsträckning som han betonar det mänskliga förnuftets beroende av
historiska faktorer.146

Habermas föreställer sig detta som en sorts minsta gemensamma nämnarens
process där han destillerar det som är gemensamt ur mångfalden av partikulära
traditioner och språk. För Habermas tycks möjligheten till att förena det enskilda

143 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.175

144

Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006). s.92

145

Jürgen Habermas, Postmetaphysical thinking: Philosophical essays. (Cambridge: Polity Press, 1992).

s.115

146 Ali Muhammad Rizvi, Habermas’ conception of “transcendence from within”: An interpretation
(Victoria: La Trobe University, 2007).s.9

52

och det allmänna ligga i själva kommunikationen, eller i översättnings möjlighet att
gå från ett språk till ett annat. Milbank menar att föreställningen om det
transcendenta som något människan själv kan kanalisera, leder till att det heliga
manipuleras i maktsyften och därmed resulterar i absolut teokrati. Milbank
förespråkar istället en syn på transcendent universalitet som något som förmedlas i
det partikulära och tas emot som gåva.147

Habermas och Milbank är båda post‐metafysiker i den meningen att de tar sin
utgångspunkt ifrån det partikulära. Det finns för dem inget sätt att undkomma vårt
eget specifika perspektiv varifrån vi med nödvändighet alltid tar vår utgångspunkt.
Då vi befinner oss i vårt eget språk och vår egen tradition finns det inget sätt att
förstå världen utifrån, utan bara utifrån våra partikulära utgångspunkter. Men
medan Habermas menar att det i alla partikulära traditioner finns ett förenande
förnuft av universell natur som kan överbrygga och förena, så menar Milbank att
endast teologin förmår att överbrygga metafysiken. Där Habermas söker efter en
immanent transcendens inifrån traditionen (transcendence from within), så tänker
sig Milbank att universaliteten medieras som gåva av den Helige Ande.

Habermas menar att kritisk reflektion över den egna traditionen distanserar
individen från densamma och på så sätt gör den mindre auktoritativ.148 Milbank
menar istället i detta sammanhang att det inte finns något sätt att undkomma den
egna traditionens auktoritet då individens hela tänkande är präglat av traditionen
och så att säga opererar inom densamma. Problemet inom detta område uppstår till
exempel när de religiösa förväntas klä av sig sin religiösa identitet för att få träda in
på den offentliga arenan. Då religion för många människor står för något djupt
personligt med existentiella dimensioner låter sig inte detta identitetsavklädande
göras så enkelt som många liberala tänkare föreställer sig. Med Nicholas
Wolterstorffs ord:

It belongs to the religious convictions of a good many religious people
in our society that they ought to base their decisions concerning

147 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.178

148 Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006). s.205

53

fundamental issues of justice on their religious convictions. They do not
view it as an option whether or not to do it. 149


Milbanks invändning handlar dock inte primärt om huruvida en sådan process är
möjlig, utan helt enkelt om de maktanspråk baserade på en förment neutralitet som
den sekulära överhögheten medför.

Är vi då i grunden olika eller lika? Där postmoderna tänkare enligt Milbank tenderar
att betona skillnaden som den yttersta verkligheten, vill Milbank istället betona
enhet och alltings deltagande i det gudomliga.150 Milbanks svar på den postmoderna
ontologi som han menar uteslutande fokuserar på det som skiljer oss åt, och leder
till en våldets ontologi, är istället en fredens ontologi som fokuserar på det som
förenar.151 Hos Milbank utgörs denna förenande transcendenta universalitet, som
förmår att förena och se likhet mellan alla skillnader, av det gudomliga; “Christianity
is therefore (…) something like the ´peaceful transmission of difference´, or
´differences in a continuos harmony´.152

Vad hjälper det då att med Milbank föreställa sig ett tillstånd av ontologisk fred
och harmoni när vi lever i en värld präglad av konflikt och våld? Milbanks svar
går ut på att denna föreställning hjälper oss att avslöja och motverka våld som
en nödvändighet.

But it helps more, because it indicates that there is a way to act in a violent
world which assumes the ontological priority of non‐violence, and this
way is called ´forgiveness of sins´.153

149 Robert Audi och Nicholas Wolterstorff, Religion in the Public Squares. The Place of Religious
Convictions in Political Debate. (Lanham: Rowman & Littlefield Publishers, Inc., 1996). s.105

150 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.422

151 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.416

152 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.422

153 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.416

54

Den brännande frågan för Milbank är dock huruvida frukten av denna ontologiska
skillnad är empiriskt påvisbar. Annorlunda uttryckt, om kyrkan förmår att leva ut
förlåtelse och inkludering i världen.

You're Reading a Free Preview

Download
scribd
/*********** DO NOT ALTER ANYTHING BELOW THIS LINE ! ************/ var s_code=s.t();if(s_code)document.write(s_code)//-->