Använd huvudet.

AV: Nemo Karlsson Asp, MU1 efter en gammal saga ifrån Gotland.

Längst ned på den södra delen av Tjalves ö så finns en vacker plats kallad Hoburgen, precis vid kusten. Där kan man se solen gå upp och ned och höra vågorna slå mot pallkanten. Hoburgsgubben var en varelse som för länge sedan levde just vid denna plats. Han var ett troll som var höll god grannsämja med de människor som delade landskapet med honom. Att påstå att han var gute stämde inte, sade en smålänning som en vacker dag hade satt sin fot där. Han sade att Hoburgsgubben en gång hade levt i Pukebergshålan i Småland men hade där blivit bortskrämd av Lofta bjällror, Kåfve källa och Nårse hund och flytt tvärs över Ancilusksjön till Gotland. En bonde i närheten av trollet fick ett barn en regnig och blåsig dag då sjöns vatten slugt drogs ned i havets tvära djup. Han blev lycklig men kände sig tvingad att bjuda Hoburgsgubben på privilegiet att bli gudfar och då på sammankomsten. Och vad kunde han bjuda honom på i sitt magra hus? Men bonden hade den slugaste drängen av alla drängar på ön som gärna tog på sig uppdraget att försöka få trollet negativt till att gå på festen. Han tog med sig en säck och bankade på trollets klippa. Trollet grymtade, och nyvaken gick denne fram till klippans öppning. Han undrade vem det var som bultade på hans klippa mitt under hans dagliga trollsömn. Drängen svarade ”det är jag” varpå trollet konfronterade med ”vilken jag?”. Drängen fnissade för sig själv och sade ”jag har kommit ifrån bonden alldeles bredvid för att be om lite fisk” så vardagligt som möjligt. Trollet suckade tungt och tittade tröttsamt på grottväggen där drängen antagligen stod på andra sidan. Han sade ”vad skall han med fisk just nu, jag trodde att fångsten var fin i år?”. Drängen svarade trollet ”jo, jag är ute på bondens begäran och han vill göra dig till gudfar över mors veckogamla barn och bjuda dig på en sammankomst för att fira händelsen”. Trollet piggnade till snabbt och ruskade på hans huvud och det vårtfyllda ansiktet sken upp. ”Jag har levt här och hört fåglar och stenar sjunga till havet i över 700 år men en heder som denna har jag aldrig hört maken till! Men vilka fler är bjudna?”. Drängen räknade upp listan: ”Vår Herre Kristus är bjuden”. Trollet svarade misstänksamt ”hm, vilka fler då?”. Och drängen fortsatte med ”Sankte Per kommer också” varpå trollet sade ”åhå, han hatar min släkt, men det får gå ändå”. ”Sankt Mickel” sade drängen. ”Bevare mig väl!” utbrast trollet och fortsatte med ”men jag vill i alla fall komma. Vem ska bära barnet?”. ”Det ska Sankt Gertrud göra” svarade drängen. Trollet lät mer nöjd med den gästen. Men när drängen sade den näste bjudne, trumslagaren Tor, så kom det ett ogillande läte långt ned ifrån det gamla trollets mage. ”Nej, då får det vara” sade han. ”Jag kommer ihåg vårt senaste möte; det var när jag var ute vid pallkanten och badade fötterna som Tor helt plötsligt kom flygande och kastade en av sina trumpinnar efter mig. Det ledde till att mitt lårben bröts i två bitar. Du får hälsa bonden att jag inte kan komma till kalaset”. Trollet gav honom tre skopor silvermynt och ett guldmynt som gåva till barnet, och drängen gick belåtet därifrån ty han hade sett till genom ren slughet, precis det som bonden ville, att Hoburgsgubben inte kom till deras lilla hus. Och än idag så kan man se Hoburgsgubben sitta stilla som en sten och blicka ut över havet. Använd ert sunda förnuft, använd huvudet! Då slipper ni ha troll på middag. Källor:
http://www.guteinfo.com/?id=1199 Björn Dahlbäck

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful