MÄNNISKANS OKÄNDA VÄRLDAR

Utforskning av det omedvetna genom LSD-terapi Stanislav Grof

Vad mikroskopet betytt för den medicinska forskningen och teleskopet för astronomin - det kan LSD betyda inom psykologi och psykiatri.
Stanislav Grof presenterar rön från noggrant kontrollerade vetenskapliga experiment som han utfört under ett tjugotal år i hemlandet Tjeckoslovakien och sedan fortsatt i USA. LSD har visat sig vara ett oöverträffat hjälpmedel för att vidga den psykiatriska forskningens synfält nedåt mot hittills okända djup i människosjälen. Fallen beskrivs med en ödmjukhet som tvingar läsaren att reflektera i stället för att avvisa.

ISB N 91-518-2073- 0

9 7 8 9 1 51 8 2 0 7 3 6

Stanislav Grof

MÄNNISKANS OKÄNDA VÄRLDAR
Utforskning av det omedvetna genom LSD-terapi
Översättning av Gunnar Ruud

Bokförlaget Prisma Stockholm

MÄNNISKANS OKÄNDA VÄRLDAR

Denna bok tillägnas min hustru Joan och mina föräldrar

Originalets titel: Realms of the human unconscious - observations from LSD research Omslag av Agneta Pihlström Vetenskaplig granskare: Björn Wrangsjö © 1975 Stanislav Grof och Joan Halifax-Grof ISBN 91-518-1120-0 Berlings, Lund 1977

Innehåll
Förord Författarens tack 1 .Allmän inledning LSD-debatten LSD och dess inverkan på människan Den empiriska basen för en ny teoretisk referensram Det heuristiska värdet av LSD-forskningen 2. Abstrakta och estetiska upplevelser vid LSD-behandling 3. Psykodynamiska upplevelser vid LSD-behandling COEX-system (System av förtätade upplevelser) COEX-systemens upphov och dynamik COEX-manifestationer vid LSD-behandling Det dynamiska samspelet mellan COEX-system och miljöfaktorer 4. Perinatala upplevelser vid LSD-behandling Perinatal prägling I. Den ursprungliga föreningen med modern (Upplevelser i livmodern innan förlossningsarbetet börjar) Perinatal prägling II. Antagonism gentemot modern (Sammandragningar i ett slutet livmoderssystem) Perinatal prägling III. Samverkan med modern (Utdrivandet genom livmoderkanalen) Perinatal prägling IV. Avskiljandet från modern (Avslutandet av den symbiotiska föreningen och bildandet av ett nytt slags relation) De fundamentala perinatala präglingarnas betydelse vid LSDpsykoterapin 5. Transpersonella upplevelser vid LSD-behandlingar Upplevelse-utvidgning inom ramen för "den objektiva verkligheten" Tidsmässig utvidgning av medvetenheten Embryo- och fosterupplevelser Förfäder-upplevelser Kollektiva och rasiska upplevelser Fylogenetiska (evolutions-)upplevelser Upplevelser av tiden efter själavandringen Förkänningar, klärvoajans, kläraudians och "resor i tiden"

Rumslig utvidgning av medvetenheten Jag-överskridande i mellanmänskliga relationer och upplevandet av dubbel enhet Identifikation med andra människor Gruppidentifikation och gruppmedvetenhet Identifikation med djur Identifikation med växter Uppgående i livet och allt skapat Medvetenhet om oorganisk materia Planetarisk medvetenhet Utomplanetarisk medvetenhet Utomkroppsliga upplevelser, "resande klärvoajans och kläraudians", "rymdfärder" och telepati Rumslig begränsning av medvetenheten Organ-, vävnads- och cellmedvetenhet Upplevelse-utvidgning utanför ramen för "den objektiva verkligheten" Spiritistiska och mediumupplevelser Upplevelser av möten med ovanmänskliga andeväsen Upplevelser av andra världsallt och möten med deras invånare Arketypupplevelser och komplicerade mytologiska händelser Upplevelser av möten med olika gudar Intuitivt för stående av universella symboler Aktiverandet av chakras och uppväckandet av Ormens kraft (Kundalini) Medvetenheten om Världssjälen Det ovankosmiska och metakosmiska tomrummet Betydelsen av transpersonella upplevelser inom LSD-psykoterapin Transpersonella upplevelser och den samtida psykiatrin 6. LSD-upplevelsens mångdimensionella och mångnivåiga natur Intryck från omgivningen och de konkreta omständigheterna vid behandlingen Terapeutens personlighet och den terapeutiska situationen Aktuell livssituation Det förflutna Den tidiga barndomen och småbarnsåldern Den biologiska födelsen och den perinatala perioden Embryonal- och fosterperioden Transpersonella och transhumana källor Efterskrift Litteratur

Förord

Denna volym är den första i en serie böcker i vilken jag planerar att på ett systematiskt och uttömmande sätt sammanfatta mina observationer och rön under 17 års forskningar kring LSD och andra psykedeliska droger. Kartläggningen av de möjligheter dessa ämnen ger för studiet av schizofreni, för undervisningsändamål, för djupare insikter i konst och religion, för personlighetsdiagnostik och terapi i fråga om emotionella störningar samt för förändring av upplevandet av döden har utgjort mitt huvudsakliga yrkesintresse under dessa år och har tagit i anspråk större delen av den tid jag har ägnat åt psykiatrisk forskning. 1965 inbjöds jag att delta i en internationell konferens om LSD-psykoterapi i Amityville, på Long Island, och överlämnade då en avhandling om de erfarenheter jag hade samlat under nästan ett decennium av LSD-forskningar i Prag i Tjeckoslovakien. Under en föreläsningsturné i USA efter konferensen fick jag erbjudande om att tillbringa ett år i Väst som gästforskare vid Foundations' Fund for Research in Psychiatry i New Haven, Connecticut. Sedan jag kommit tillbaka till Prag fick jag ett brev från dr Joel Elkes, ordförande i Department of Psychiatry and Behavioral Sciences vid Johns Hopkins University i Baltimore med en inbjudan att komma till Baltimore och där fortsätta mitt arbete med LSD som gästkliniker och forskare vid Henry Phipps Clinic and Research Unit vid Spring Grove State Hospital. När detta ovanliga erbjudande dök upp var jag hårt engagerad i mitt forskningsarbete i Prag. Jag hade samlat detaljerad dokumentation från hundratals LSD-försök och höll på att analysera dessa data för att försöka bygga upp en teoretisk ram för tolkningen av de förbluffande observationer jag hade gjort under arbetets gång. Vid

den tidpunkten hade jag just gjort färdigt det första utkastet till den grundmodell som föreföll kunna redovisa huvuddelen av mina forskningsresultat i fråga om LSD; modellen gav underlag för uppställandet av flera delhypoteser, vilka skulle prövas noggrannare. Dessutom hade jag fascinerats av de möjligheter LSD-psykoterapin tycktes erbjuda till lättnader i cancerpatienternas lidanden, de patienter som ställdes ansikte mot ansikte med en snar död. På grundval av vissa preliminära observationer förberedde jag ett projekt för att på ett mera systematiskt sätt kartlägga detta nya område. Men dr Elkes erbjudande var för frestande för att jag skulle kunna tacka nej. Jag beslöt ta chansen och ansöka hos de tjeckoslovakiska myndigheterna om tillåtelse att vistas utomlands ett år i USA. Efter många turer inom den statliga byråkratin fick jag till slut det begärda tillståndet. När jag i mars 1967 kom till Kennedy Airport bestod mer än hälften av mina tjugo bagagekilon av material beträffande den LSD-forskning jag hade genomfört vid Psykiatriska forskningsinstitutet i Prag. Vid den tiden planerade jag att slutföra analysen av mina data och genomföra en kontrollerad klinisk studie beträffande effektiviteten i den teknik med LSD-psykoterapi som jag hade utvecklat under många års experimenterande på det terapeutiska området. Jag hyste en hemlig förhoppning om att jag dessutom skulle bli i tillfälle att genomföra åtminstone en av de mera teoretiskt betonade studierna med test på några delar av min nya grundmodell. Efter min ankomst till USA stod det snart klart att dessa planer var höggradigt orealistiska - för att uttrycka saken försiktigt. Jag blev förvånad över hur läget i fråga om psykedeliska, dvs. sinnesutvidgande, droger i USA hade ändrats sedan mitt första besök där 1965. Vid tiden för min avresa från Tjeckoslovakien tillverkades LSD helt lagligt av den ledande tjeckiska läkemedelsfirman, med statligt stöd, och LSD fanns med i den officiella farmakopén såsom ett terapeutiskt medel med särskilda indikationer och kontraindikationer, tillsammans med så välrenommerade ämnen som penicillin, insulin och digitalis. LSD ställdes utan vidare till kvalificerade yrkesmäns förfogande vid försök och terapi; för utlämnandet gällde speciella bestämmelser. Den utbildning som krävdes för LSD-terapeuter anslöt i stort sett till den som gällde för psykoanalytiker: minst fem LSD-behandlingar för den studerande samt ge-

nomförandet av minst 30 LSD-behandlingar på utvalda patienter under överinseende av en erfaren LSD-terapeut. Allmänheten visste knappast någonting om psykedeliska ämnen eftersom rapporterna om forskningen på detta område publicerades praktiskt taget uteslutande i vetenskapliga tidskrifter. När jag gav mig iväg till USA fanns det i mitt hemland ingen svartabörs-handel med dessa ämnen, och de användes inte heller för andra ändamål än medicinska. De som var intresserade av att experimentera på sig själva kunde genomgå en LSD-behandling, förutsatt att den utfördes av någon med legitimation och i en för medicinsk behandling utrustad lokal. Situationen i USA stod i skarp kontrast till den jag just har skildrat. Psykedeliska medel hade blivit föremål för allmänhetens intresse. LSD föreföll vara tillgängligt på svarta börsen över hela landet och för alla åldersgrupper. Egenexperiment med psykedelika blomstrade bland studenterna vid universiteten, och många stora städer uppvisade hippie-områden där det hade utbildats en utpräglad drogkultur. Offren för psykedeliska medel blev rubriker i tidningarna, och nästan varje dag kunde man läsa sensationsartiklar om psykotiska sammanbrott, självstympning, självmord och mord som tillskrevs LSD. Samtidigt påverkade den psykedeliska "rörelsen" starkt den samtida kulturen: musik, måleri, poesi, design, inredningsarkitektur, mode, film, teaterpjäser och TV-pjäser. Lagstiftarnas ingripanden i syfte att undertrycka farliga egenexperiment visade sig vara tämligen ineffektiva i fråga om att hålla tillbaka det icke-medicinska användandet av LSD, men de hade samtidigt fått en direkt och indirekt skadlig effekt på den vetenskapliga forskningen. Under dessa komplicerade förhållanden överlevde bara en handfull projekt. LSD-forskningen hade krympt till ett minimum, och paradoxalt nog framkom mycket få nya vetenskapliga fakta vid en tidpunkt när sådana som bäst behövdes. LSD och andra psykedeliska medel hade blivit ett allvarligt problem över hela landet; det tedde sig svårt att förstå hur effektiva mått och steg skulle kunna vidtas utan ingående insikter i detta problems verkliga natur. Den upplysning om psykedeliska ämnen som massmedia och andra spred var övervägande ytlig, felaktig och ensidig. Denna situation kan delvis tillskrivas okunnighet och känslomässiga fördomar och en önskan att avskräcka dem som ägnade sig åt eller

sammanhänger med upprepat intag av LSD. Ett betydande antal av dessa människor var psykiatriker, psykologer, sjuksköterskor vid psykiatriska sjukhus samt socialarbetare, som var oroliga för patienter som hade problem till följd av användning av psykedelika. De ville veta mer om LSD i syfte att förstå patienternas värld och för att kunna upprätta bättre kontakt med dem och ge dem effektivare hjälp. Jag mötte emellertid även liknande krav på en ärligare information från många desperata föräldrars sida, föräldrar som kände ett behov av att överbrygga den ständigt ökande klyftan mellan generationerna och få bättre kunskap om sina barns problem. Likaså har lärare och kuratorer, som stått frågande och främmande inför sina elever, uttryckt sitt intresse för opartisk upplysning om LSD. Präster har också visat ett behov av att kunna loda de religiösa och mystiska upplevelser som psykedelika utlöser. De hoppades att en sådan förståelse, vid sidan om den filosofiska och andliga innebörden, skulle hjälpa dem att bli mer lyhörda herdar för församlingarna, vilka ofta kämpade med narkotikaproblem. Då och då har också advokater sökt kontakt med mig på grund av att de har hyst allvarliga tvivel på att de narkotikalagar vi har är lämpliga och effektiva, och de har velat veta mer om de problem som sammanhänger med narkotika-användning. Experter från olika områden har bett mig om speciella uppgifter ur mina observationer eftersom de har ansett att dessa data kan ha stor betydelse på sådana områden som personlighetsteori, religionspsykologi, psykoterapi, genetik, konstens psykologi och psykopatologi, antropologi, mytologi, undervisning, psykosomatisk medicin och obstetrik. Sist men inte minst har de flesta bönerna om mer systematisk och allsidig information kommit från människor som har tagit LSD och letat efter en förklaring på de problem de mött. Hos den yngre generationen, inte minst bland de studerande, har jag mött ett ovanligt livligt och seriöst intresse för dessa frågor. Som jag nämnt i det föregående hade jag vid min ankomst till USA planerat att göra färdiga analyserna av resultaten från mina forskningar i Prag kring LSD och att genomföra kontrollerade försök för att pröva några av de nya hypoteser jag hade kommit fram till. Jag betraktade de tio årens forskningar med LSD i Prag som en fortlöpande pilot-studie. Det kan förefalla vara en överdrivet lång period för orientering på ett nytt område, men man måste

tänkte ägna sig åt lekmannaexperiment, något som florerade trots lagstiftarnas alla ansträngningar att hindra det. Sådan snedvriden information betraktades med misstro av de unga, beroende på att den var obalanserad, oproportionerlig och ofta tydligt felaktig; många av de unga hade inte svårt att skratta åt den, förkasta den helt och hållet, och att strunta i de verkliga faror som var förenade med de psykedeliska ämnena. Under dessa förhållanden började det inträda en försämring i anseendet för de läkare som ägnade sig åt den psykiska hälsovården, inte minst bland de yngre och de yngres mot-kultur. Många psykiatriker och psykologer hamnade i situationer där de konsulterades som experter för att ingripa i katastroffall med anknytning till användning av psykedelika; de förutsattes ingripa med auktoritet i krislägen och behandla offren för dessa droger. Men samtidigt fick de inte den rätta utbildningen och träningen på området och inte heller gavs de möjlighet att öka sina teoretiska insikter om psykedelika som följd av det kritiska läget för den vetenskapliga forskningen på området. Den situation jag hamnade i 1967 har inte på något avgörande sätt ändrats under de år som har gått. Hundratusentals människor enbart i USA har experimenterat med LSD och andra psykedelika; många har utsatt sig för det ofta och experimenterat med flera olika ämnen. Detta experimenterande med sig själv har åtföljts av många mycket speciella erfarenheter och har ofta som resultat fått djupgående förändringar i personlighetsstrukturen, värdeskalorna och världsbilden. De fenomen som har iakttagits vid psykedeliska försök utgör manifestationer av det omedvetnas djupa skikt, det okända, och är icke erkända av vetenskapen. Tillämpandet av existerande teoretiska begrepp och praktiska metoder på problem som sammanhänger med psykedeliska droger har därför blivit olämpligt, otillräckligt och ineffektivt. Efter min ankomst till USA har jag föreläst i olika delar av USA, Kanada och Europa vid universitet, psykiatriska sjukhus, forskningsinstitutioner, college och kyrkliga sammanslutningar. Under dessa föreläsningsturnéer har jag upptäckt att alla slags auditorier har visat ett djupt, livligt intresse för de upplysningar jag gav. Vid många tillfällen kom åhörare fram till mig för att få mera detaljerade uppgifter och frågade efter referenslitteratur och särtryck av redogörelser, av vilka de skulle kunna få veta mer om de problem som

ta med i beräkningen att uppgiften innefattade ingenting mindre än att göra de första skisserna av ett nytt, okänt, tidigare icke kartlagt område i människosjälen. Mitt beslut att på detta stadium av forskningarna skriva en serie böcker fattades på grundval av flera omständigheter. Det stod snart klart för mig att det skulle bli svårt att åstadkomma en "replik" av mina studier i Europa under bättre kontrollerade förhållanden vid en tid när hysterin kring psykedelika snabbt växte och dessutom förvärrades av alarmerande rapporter om möjligheten av genetiska skador, dvs. skador på kommande generationer, orsakade av LSD. En annan viktig faktor var att antalet personer som led av allvarliga komplikationer som följd av egen-experiment med LSD ökade. Det föreföll som om mer klinisk information om LSD och större insikt i dess verkningar var trängande nödvändig om sådana problem skulle kunna angripas effektivare än förr. Dessutom tydde intensiteten i intresset från den psykiska hälsovårdens yrkesmän, plus ett tvärsnitt av allmänheten i stort, på att det fanns ett omedelbart behov av uppriktig och objektiv information i fråga om psykedeliska droger. Till det nämnda kom att några av de ovanliga upplevelser som är så typiska vid försök med psykedelika har observerats och beskrivits med ökande frekvens i anslutning till nya psykoterapeutiska metoder och laboratorieexperiment, bland dem bioenergetics, maratongrupper, upplevelsegrupper, Gestalt-terapi, biofeedback, sensorisk isolering och sensorisk överbelastning. Det föreföll som om medvetande-kartor utvecklade med hjälp av ett kraftigt hjälpmedel såsom LSD kunde visa sig vara användbara vid insamlandet och integreringen av data från dessa till varandra gränsande områden. Mitt avgörande skäl för att skriva denna serie böcker är baserat på övertygelsen att materialet från upprepat intag av LSD även i sin nuvarande form är av avgörande teoretisk betydelse och utgör en allvarlig utmaning mot de existerande teorierna inom nutida vetenskap. Jag anser att dessa data bör göras tillgängliga för övervägande och utvärdering av forskare från olika vetenskapliga grenar. Av den anledningen har jag försökt lägga fram materialet med stark tonvikt på aktuella kliniska observationer och belysande fall som redovisas. I denna form kan det, hoppas jag, utgöra initiativet till och en plattform för funderingar även för de läsare som inte godtar den teoretiska referensram jag har framlagt för att ge en

föreställning om de fenomen jag har observerat. Efter moget övervägande har jag beslutat lägga fram resultaten av mina LSD-forskningar i fem separata volymer. I denna bok, som är den första i serien, har jag sammanfattat grundläggande fakta om LSD, i stora drag skildrat de olika etapperna i mina egna forskningar i ämnet och lagt huvudvikten vid "den inre rymdens kartografi", en beskrivning av fenomenen på de olika nivåerna och om de olika typerna av upplevelser som kommit fram vid försök med psykedelika. Volym nummer två i serien, vilken skall ha titeln "The Human Encounter with Death" (Människans möte med döden) och vilken skrivits av min hustru dr Joan Halifax-Grof och mig själv, är avsedd att redogöra för användandet av psykedelisk terapi på patienter med obotlig cancer och ta upp problemet döende och död från historisk, tvärkulturell, klinisk, filosofisk och andlig synpunkt. Tredje volymen i serien kommer att handla om främst de praktiska aspekterna av LSD-psykoterapin, t.ex. patient-förberedelser, metoder för behandlingens genomförande, indikationer och kontraindikationer, de terapeutiska resultaten samt problemet med bi-effekter och komplikationer. Den fjärde boken är avsedd att täcka några av undervisningsaspekterna på LSD-forskningen och dess betydelse i fråga om personlighetsteorin, de emotionella störningarnas etiologi, utövandet av psykoterapi och kunskaper om den mänskliga kulturen. Seriens sista volym har som huvudtema LSD-upplevelsernas filosofiska och andliga dimensioner, med särskild vikt lagd vid ontologiska och kosmologiska frågor. I den kommer att i detalj redogöras för det överraskande entydiga metafysiska system som tycks framkomma ur experimenten med psykedeliska ämnen.

Författarens tack

Jag vill gärna begagna tillfället att uttrycka min stora tacksamhet gentemot åtminstone några av de många lärare och vänner jag är tack skyldig för ovärderlig hjälp och dito råd under olika stadier av det forskningsarbete som har resulterat i publicerandet av denna bok. Första gången jag kom i kontakt med LSD var 1955, vid dr George Roubiceks avdelning; han var tidigare biträdande professor vid psykiatriska avdelningen vid Karlsuniversitetets i Prag medicinska fakultet, och det var han som införde detta ämne i psykiatrin i Tjeckoslovakien. Under de två sista åren av mina medicinska studier, när jag var verksam som auskultant vid fakultetens psykiatriska sjukhus, hade jag tillfälle att följa och intervjua några av de försökspersoner som var engagerade i dr Roubiceks pionjärarbete. På hans avdelning och under hans ledning var jag 1956 med om min första LSD-behandling. Denna upplevelse fördjupade och intensifierade det intresse jag redan hade för psykedelika på ett sätt som gjorde att dessa frågor har blivit min livsuppgift. Under de tidigare åren av min forskning fick jag ovärderlig hjälp av dr Milos Vojtéchovsky; vid den tiden var han chef för det forskarlag som jag ingick i och som var sammansatt av personal från olika discipliner. Det inriktade sig på förhållandet mellan effekterna av olika psykedelika och schizofrenins symptomatologi. Efter åtskilliga års stimulerande och resultatrikt samarbete med hans forskningsgrupp övergick jag från "modell-psykos"-forskning till diagnostiska och terapeutiska experiment med psykedeliska ämnen. Även om vårt samarbete i yrkessammanhang hade varit relativt kort, fortsatte vår vänskap långt efter det att vi hade skilts åt s.a.s. intellektuellt. Jag minns med tacksamhet och uppskattning

den grundutbildning i vetenskapligt tänkande och metodik jag fick under denna period. I anslutning härtill anser jag mig stå i särskilt stor tacksamhetsskuld till dr Lubomir Hanzlicek, chef för Psykiatriska forskningsinstitutet i Prag, där jag genomförde större delen av den forskning på vilken föreliggande bok bygger. Mina undersökningar om LSD skulle inte ha kunnat utföras och färdigställas utan hans ovanliga vidsynthet, förståelse och stöd under de år jag höll på med min okonventionella kartläggning av detta nya vetenskapliga gränsområde. I detta sammanhang vill jag också uttala mitt tack till två tidigare kolleger vid samma institut, dr Julia Sobotkiewicz och dr Zdenék Dytrych, vilka deltog i den LSD-forskning i Prag i vilken jag hade uppgiften att vara den huvudansvarige. Under våra dagliga samtal var dessa båda vänliga nog att dela med sig av sina erfarenheter från LSD-behandling av patienter och de ställde sitt material till mitt förfogande. Även om jag delvis baserar mig på deras kliniska material är de teoretiska resonemang som beskrivs i denna bok helt mina egna, oberoende av de idéer och undersökningsmetoder de båda kollegerna tillämpade. Vidare är jag skyldig dr Thomas Dostál ett tack - hans förståelse, uppmuntran och vänliga hjälp var väsentliga vid en tidpunkt när jag kartlade dittills okända områden av människosjälen och gjorde det i relativ isolering från de flesta av mina yrkeskolleger. Utöver det sagda vill jag gärna nämna sjuksköterskorna vid min avdelning vid Psykiatriska forskningsinstitutet i Prag. De var utomordentligt samarbetsvilliga och hjälpsamma under de år jag sysslade med min LSD-forskning. De visade ett ovanligt intresse och förtroende genom att välja att själva i utbildningssyfte pröva LSD för att förstå våra patienters upplevelser under drogernas inflytande och deras terapeutiska betydelse. Under det vardagliga arbetet på kliniken översåg de tåligt med de ofta dramatiska omständigheterna kring det nya behandlingsprogrammet, och med aldrig sviktande entusiasm och hängivenhet utförde de alla de extra arbetsuppgifter som de ålades i samband med LSD-programmet. En avgörande faktor vid påbörjandet och färdigställandet av denna bok var den tvååriga gästforskar-period jag tillbringade i USA åren 1967-69, vilken gav mig den tid och det betraktelsesätt jag behövde för att skriva den första versionen av manuskriptet, i vilken jag sammanfattade min LSD-forskning. Jag vill rikta ett

särskilt tack till Foundations' Fund for Research in Psychiatry i New Haven, Connecticut; tack vare dess generösa ekonomiska bistånd möjliggjordes min vistelse i USA. Jag skulle också vilja uttala min stora uppskattning av den hjälp och de råd jag fick av dr Joel Elkes, professor och chef för Department of Psychiatry and Behavioral Sciences vid Johns Hopkins-universitetets medicinska fakultet i Baltimore, Maryland. Det var dr Elkes som skickade mig inbjudan att komma till Johns Hopkins-sjukhuset som gästforskare och som hjälpte och stödde mig under min vistelse där. Ett särskilt tack vill jag rikta till dr Albert A. Kurland, chef för Maryland Psychiatric Research Center och ekonomiskt delansvarig för forskningen vid Maryland State Department of Mental Hygiene. Det var tack vare dr Kurland jag blev i tillfälle att fortsätta min LSD-forskning från min ankomst och till nu. I detta sammanhang skulle jag också vilja nämna forskarna vid Maryland Psychiatric Research Center och deras familjer. Den vänliga atmosfär av ömsesidig respekt och förståelse de skapade inte bara vid centret utan också under de många kvällar och veckoslut vi tillbringade tillsammans hjälpte mig betydligt att anpassa mig till den nya tillvaron i USA. Jag uppskattade speciellt den vänskap Robert Leihy och hans hustru Karen visade mig; deras hem var under många år mitt andra hem. Denna bok skulle troligen aldrig ha kunnat skrivas och utkomma utan uppmuntran och stöd från många av mina amerikanska vänner, vilka aldrig har tröttnat på att försäkra mig om värdet av den information jag kunde göra andra delaktiga av. Ett speciellt tack i detta avseende går till Huston Smith, Joseph Campbell, Walter Clark, Margaret Mead, Alan Watts, Laura Huxley, Anthony Sutich, Gaby och Sonja Margulies, och alldeles speciellt till Abraham Maslow. Ett djupt känt tack går till Esalen Institute vid Big Sur, Hot Springs, Kalifornien, och till det växande nätet av utvecklingscentra* i USA och Kanada, vilket givit mig tillfälle att hålla seminarier och föreläsningar och praktiska arbetsmöjligheter där jag på ett tidigt stadium kunde pröva mina idéer i samverkan med förstående och välvilliga auditorier. Esalen Institute har också erbjudit min hustru och mig utomordentligt gynnsamma villkor, vilka har gjort
* Eng. growth centers, arbetar med tekniker för personlighetsutveckling. B.W.

det möjligt för oss att arbeta på en länge planerad serie böcker. Under årens lopp träffar man vissa människor vilka blir goda vänner och likaså "katalysatorer" när det gäller viktiga förändringar i ens liv. I det avseendet känner jag mig stå i stor skuld till Robert Schwartz och Lenore Schwartz för den roll de har spelat såväl i mitt privatliv som i mitt yrkesliv. Det var tack vare deras generositet min hustru och jag blev i tillfälle att under en tid koppla loss från administrativa plikter och forskningsverksamhet för att koncentrera oss på vårt författarskap. I anslutning till detta vill jag också nämna Michael Murphy, Richard Price, Julian Silverman, Andrew Gagarin och Richard Grossman, vilka alla är nära vänner till oss och - liksom paret Schwartz - har skapat idealiska villkor för oss i vårt arbete. Min bror, dr Paul Grof, har i en unik kombination av roller bidragit till denna bok. Hans bakgrund i fråga om psykiatrisk forskning gav honom de nödvändiga kvalifikationerna och insikterna, och våra relationer livet igenom har möjliggjort för honom att bli min mest hängivne supporter och min mest uppriktige och hänsynslöse kritiker. Det är svårt att finna de rätta uttrycken för den tacksamhet jag känner gentemot min hustru, dr Joan Halifax-Grof. Under våra gemensamma föreläsningar och seminarier och vid många av våra privata samtal har hon hjälpt mig att sätta in resultaten från LSD-forskningen i ett brett tvärkulturellt perspektiv, kristallisera ut nya idéer, och finna de rätta formuleringarna för mina funderingar. Som med-terapeut i ett forskningsprojekt, vid vilket användes psykoterapi med inslag av LSD på individer som låg döende i cancer, bidrog hon tack vare sin antropologiska bakgrund och sin personliga känslighet med många nya och betydelsefulla dimensioner till forskning och behandling. I vårt hem skapade hon en atmosfär som befrämjade tankeutbyte och författande. Hennes entusiasm, energi och djupa emotionella engagemang har varit en värdefull "medicin under perioder av idétorka och tröghet. Hennes ständiga uppmuntran och hjälp har utgjort de nödvändiga ingredienserna vid färdigställandet av denna text De som har spelat den allra viktigaste rollen för utvecklandet av de idéer som jag redogör för i denna bok och som har gjort den största personliga uppoffringen måste vara anonyma - det är de hundratals patienter och LSD-brukare som ingick i forskningsarbe-

tet. Dessa människor hade tillräckligt mycket förtroende och mod att bege sig ut på upprepade färder in i det okända och delade med sig av sina upplevelser från den mest fascinerande av alla gränstrakter. Jag känner djup tacksamhet mot dem alla för deras deltagande i dessa undersökningar och för deras unika individuella bidrag, vilka har möjliggjort denna bok. Big Sur, Kalifornien December 1973

1. Allmän inledning

LSD-debatten Det har förflutit mer än ett kvarts sekel sedan den schweiziske kemisten Albert Hofmann av en slump upptäckte de kraftiga psykoaktiva egenskaperna hos lysergsyradietylamid, mera allmänt känd som LSD-25. (17) En kort tid senare uppstod kring detta ämne en häftig debatt, vilken under årens lopp har fått mycket stor omfattning. Det förefaller vara riktigt att inleda redogörelsen för LSD med en kort översikt över dess stormiga historia. Upptäckten av LSD:s egenskaper blev en sensation i vetenskapliga kretsar och den fick en stimulerande inverkan på forskare från många olika grenar av vetenskapen. Många av de tidiga rapporterna underströk likheterna mellan den av LSD framkallade "experimentella" eller "modell-psykosen" och naturliga psykoser, i synnerhet schizofreni. Möjligheten att simulera schizofreni-symptom hos normala försökspersoner under laboratorieförhållanden och att genomföra komplicerade laboratorieförsök och forskning före, under och efter denna tillfälliga "modell-psykos" föreföll erbjuda en lovande väg till kunskap om de gåtfullaste sjukdomarna inom psykiatrin. Som en drog, vilken kunde åstadkomma en kort resa med returbiljett in i schizofrenins värld, rekommenderades LSD också som ett enastående instrument för utbildningen av psykiatriker, psykologer, medicine studerande och sjuksköterskor inom den psykiatriska vården. Gång efter annan rapporterades i anslutning härtill att en enda LSD-upplevelse kunde avsevärt öka försökspersonens förmåga att förstå psykiskt sjuka, att behandla dem med större känslighet och mer effektivt. Debatten om LSD började när uppfattningen om LSD-tillståndet som ett slags "modell-schizofreni" utsattes för angrepp från många fenomenologiskt och psykoanalytiskt inriktade psykiatriker och

slutligen avvisades av de flesta kliniska forskare. Det stod klart att det trots vissa ytliga likheter också fanns verkligt grundläggande skillnader mellan de båda. Hoppet att forskningen med LSD skulle kunna ge en enkel provrörslösning på mysteriet schizofreni förbleknade gradvis och uppgavs slutligen helt. Den "psykomimetiska", dvs. psykos-stimulerande, tyngdpunkten i LSD-forskningen överskuggades snart av ett ökande antal uppsatser i optimistisk ton i vilka hävdades att LSD skulle kunna ha en terapeutisk potential av dittills icke skådat format. Enligt många kliniska forskare verkade det som om psykoterapi med hjälp av LSD innebar att behandlingstiden skulle kunna avkortas betydligt. Dessutom rapporterades vid upprepade tillfällen terapeutiska framgångar hos olika kategorier psykiatriska patienter för vilka utsikterna till bot var dåliga eller som inte uppvisade påverkan av konventionell behandling: kroniska alkoholister, narkomaner, kriminella psykopater, sexuellt avvikande och sådana som hade svåra karaktärsneuroser. Dessa påståenden om framgångsrik behandling fick inte stå oemotsagda. Många kliniker, vilka kände till hur svårt det är att ändra djupt liggande psykopatologiska symptom, för att inte tala om personlighetsstrukturen, trodde inte på de dramatiska effekter som uppnåddes med behandling några dagar eller veckor. De som var kritiska mot rapporterna påpekade att det inte fanns kontrollerade undersökningar som bekräftade att LSD-terapin var användbar. Sådana invändningar framfördes emellertid också i fråga om psykoanalysen och andra typer av allmänt accepterade och tillämpade metoder med psykoterapi utan droger. Det mesta av kritiken gällde metodproblem och ingen av skeptikerna ifrågasatte på allvar behandlingsmetoden som sådan. Sålunda visade Sidney Cohens uppsats, publicerad 1960, att riskerna i fråga om LSD-försök på normala frivilliga försökspersoner var minimala, förutsatt att försöken utfördes av ansvariga yrkesmän. (2) Riskerna blev något högre när LSD användes på psykiskt sjuka, men i allmänhet verkade LSD-psykoterapin vara mycket säkrare än många andra metoder som vanligen användes inom psykoterapin, bland dem elbehandling, insulinkoma och psykokirurgi. I stort sett verkade det under förra delen av 1960-talet som om LSD intog en fast position inom psykiatrin som ett värdefullt hjälpmedel för grundforskning, psykiatrisk utbildning och terapeutiska försök.

Det fanns vidare åtminstone två andra områden inom vilka användandet av LSD öppnade nya lovande möjligheter och nya perspektiv. Många som hade behandlats med LSD rapporterade om ovanliga estetiska upplevelser och insikter i den skapande processens natur; de fick nya insikter i fråga om konst, isynnerhet i de moderna strömningarna. Målare, skulptörer och musiker skapade under inflytande av LSD ytterligt intressanta och okonventionella konstverk, vilka skilde sig avsevärt från dessa konstnärers vanliga produktion. Det stod klart att försöken med LSD medförde viktiga slutsatser i fråga om konstens psykologi och psykopatologi. Ytterligare ett område på vilket användandet av LSD föreföll bli tämligen revolutionerande var religionspsykologin. Man hade observerat att vissa LSD-försök gav upphov till djupgående religiösa och mystiska upplevelser, ganska lika dem som beskrives i de stora religionernas heliga skrifter eller beskrivits av helgonen, profeterna och religionsstiftarna under alla tider. Möjligheten att utlösa sådana upplevelser genom att använda en kemikalie gav upphov till en intressant och höggradigt kontroversiell debatt kring temat "kemisk" eller "ögonblicks-mysticism" och om hållbarheten och den andliga äktheten hos dessa fenomen. Debatten fördes av beteendeforskare, filosofer och teologer och svängde mellan tre ytterlighetsuppfattningar. Många experimentatorer ansåg att iakttagelserna vid försök med psykedelika gjorde det möjligt att flytta religiösa fenomen från "det heligas rike", skapa sådana fenomen i ett laboratorium när man så behagade, studera dem och slutligen beskriva dem i vetenskapliga termer. I det perspektivets förlängning såg man den dag när ingenting i religionen längre var mystiskt och heligt utan allt sådant kunde förklaras med termer från hjärnfysiologin och biokemin. Vissa teologer tenderade att betrakta LSD och andra psykedeliska ämnen som heliga och behandlingen med dem som sakrament därför att de kunde sätta individen i förbindelse med översinnliga verkligheter. En motsatt riktning förnekade att LSD-upplevelserna utgjordes av äkta religiösa fenomen jämförbara med dem som kommer såsom följd av "Guds nåd" eller är följden av disciplin, avhållsamhet, fromhet osv.; enligt denna riktning innebar den tydliga lätthet med vilken sådana upplevelser kunde utlösas av en kemikalie grund nog för att förneka deras andliga betydelse. I mitten av 1960-talet, när LSD kom ut i ansenliga mängder på

svarta börsen och "LSD från gatan" användes av mängder av ungdomar som ett medel för okontrollerade lekmanna-experiment, fick LSD-debatten nya inslag. Den situation som nu uppstod var mycket olik den ganska upprörda men i grunden vetenskapliga och akademiska diskussionen tidigare. De nyktra och rationella argumenten försvann praktiskt taget helt från debatten, vilken i stället dominerades av en emotionellt laddad fientlighet mellan två oförsonliga motståndare. Å ena sidan proklamerade LSD:s anhängare att en ny religiös epok hade inletts, och att dess "messias" var en kemikalie. För dem var LSD ett universalbotemedel för en sjuk mänsklighet och det erbjöd det enda vettiga alternativet till mass-självmord i en värld som hotades av utplåning med kärnvapen. Dessa LSD-anhängare ville att alla, utan undantag, skulle använda LSD så ofta som möjligt och under vilka omständigheter som helst. De förnekade att det förelåg några risker härmed eller också underskattade de dem; i de fall de erkände att risker fanns, ansåg de dem värda att ta med hänsyn till målet. Å andra sidan skapades en atmosfär som var näst intill masshysteri bland allmänheten, som blev skräckslagen av denna nya rörelse och opponerade sig våldsamt mot den. Nästan varje dag skrev sensationshungriga journalister artiklar om de förfärliga följder, för att inte säga katastrofer, som orsakades av okontrollerade LSD-experiment som lekmän företog; enligt artiklarna steg folk ut genom fönster på skyskraporna, rakt ut i solnedgången, andra dödades medan de försökte hejda bilar med sina kroppar, ytterligare andra blev blinda som följd av att de satt och stirrade in i solen i timmar. Andra hårresande historier gällde fall när människor hade skadat sig själva genom att skära av bitar ur kroppen med köksknivar, eller mördat sina älskare eller svärmödrar eller också hamnat på stormavdelningarna på de psykiatriska sjukhusen, i ett stadium av permanent psykos. Dessa skräckskildringar skapade en bild av LSD som en djävulsk drog och gav tillräckligt med underlag för en häxjakt från föräldrars, lärares, prästers, polismyndigheters och lagstiftares sida. Tyvärr deltog i viss utsträckning många yrkesmän från den psykiska hälsovården i denna aktion; trots att rapporterna från två årtiondens vetenskapliga försök med LSD fanns tillgängliga i den psykiatriska och psykologiska facklitteraturen, tillät dessa yrkesmän att en sådan vrångbild av LSD skapades av rubrikerna i tidningarna.

Kopplingen av förhållandena på drogområdet med Hippie-rörelsen och motkulturens revolt ökade de redan allvarliga problemen med en socialpolitisk dimension. Saken förvärrades av de motsägande rapporterna om det möjliga sambandet mellan LSD och kromosom- och genetiska skador, leukemi och cancer. Sålunda hade bilden av LSD mycket stor spännvidd, från ett andligt, emotionellt och socialt universalbotemedel för mänskligheten och ett verksamt terapeutiskt hjälpmedel för människor som led av grava psykiska och psykosomatiska störningar, till en farlig fiende som gav upphov till organiska hjärnskador och allvarliga fysiska och psykiska skador på individen och innebar risker för framtida generationers välbefinnande. För att komplettera denna kontroversiella bild av LSD bör jag påpeka att drogen på allvar hade betraktats som ett effektivt hjälpmedel vid "hjärntvätt" och ett verksamt medel i den kemiska krigföringen. Denna hysteriska atmosfär, plus bristen på seriös forskning, hade gjort det utomordentligt besvärligt att få en klar uppfattning om den vetenskapliga innebörden i många av de företeelser som denna debatt kretsade kring. De som på amatörmässig nivå experimenterar med LSD på sig själva hamnar ofta i en upplevelsevärld som förbryllar de psykiatriker och psykologer som tillkallas för att ta hand om akuta kriser orsakade av denna drog. Å ena sidan kan LSD-upplevelser inte inpassas i något existerande teoretiskt system, å andra sidan är många kliniker på det klara med att det är fel att etikettera LSD-upplevelser enbart som psykotiska. Därtill kommer att många människor som följd av LSD-experiment har undergått dramatiska förändringar i fråga om personligheten, till vilka jag räknar värderingsnormer samt religiösa och filosofiska uppfattningar, liksom livsstilen i allmänhet. På grund av bristen på en teoretisk referensram för förklaringar till de mekanismer som verkar på detta område har yrkesmän, som tillfälligtvis fått en inblick i sådana omvandlingar, betecknat dem som oförklarliga. Även några av de negativa följderna av intagande av LSD, t.ex. psykotiska sammanbrott eller självmordsförsök, skulle kunna ge viktiga upplysningar om dessa fenomens dynamik om de granskades från vetenskaplig synpunkt i stället för emotionell. Om vi tittar närmare på denna LSD-debatts karaktär och omfattning förefaller det klart att den speglar något mycket väsentligare än de farmakologiska effekterna av ett enstaka kemiskt ämne.

Även om debatten förefaller gälla LSD är det andra ingredienser i meningsutbytena som ger dessa deras emotionella laddning. Flera årtiondens LSD-forskning har givit många bevis i fråga om den "gemensamma nämnaren" för de faktorer som har lett till denna situation. Såsom framgår av de följande kapitlen tyder en omsorgsfull analys av LSD-data på att detta ämne vidgar de själsliga processerna och därmed för upp till ytan åtskilliga element från det omedvetnas djup. Det vi observerar vid LSD-upplevelser och i olika förhållanden i anslutning till dem verkar att i grunden vara att de konflikter som är inbyggda i människans natur och i hennes civilisation "flyttas ut" och förstoras. Om de betraktas från denna synpunkt utgör LSD-fenomenen ett utomordentligt intressant material till en djupare kunskap om psyket, människans natur och det samhälle människan har skapat.

LSD och dess inverkan på människan Under de senaste åren har kunskaperna om LSD ökat. De har vidarebefordrats till allmänheten via dagspressen, en del tidskrifter, böcker, propagandan mot droger, radio- och TV-program samt film, liksom via samtal man och man emellan. De flesta vuxna liksom ungdomar har kommit i kontakt med materialet. Större delen av denna information har emellertid inte varit systematisk, för att uttrycka saken milt, och mycket av den har av kommersiella och politiska skäl varit vinklat och förvrängt. Därför anser jag det angeläget att ge en kort översikt av basfakta beträffande LSD, vilka kan tjäna som allmän bakgrund till den fortsatta debatten. En sådan översikt torde vara lämplig när det gäller att sätta sig in i de mera speciella, dynamiska aspekterna av LSD-upplevelserna, vilka utgör denna studies väsentliga innehåll. LSD-25, lysergsyradietylamid, är ett halvsyntetiskt, sammansatt ämne; dess naturliga beståndsdel är lysergsyra, basämnet för alla de viktigaste ergot-alkaloiderna,* medan dietylamidgruppen tillsätts i laboratoriet. Enligt Stoll, Hofmann och Troxler (18) ser den kemiska formeln ut så här.
* Finns bl.a. i mjöldryga. Ergot-alkaloiderna har kärlsammandragande egenskaper och används bl.a. i migränmedicin. B.W.

C2 H5 H C* HC C HC HC CH C NH C C C CH CON C2 H5 CH 2 NCH 3 CH* CH 2

LSD som sådant har inte upptäckts i något känt organiskt ämne, även om man har misstänkt att naturligt LSD produceras i hjärnan på djur smittade av toxoplasmos. (19) Syntes av flera andra lysergsyraamider har påvisats i kulturer av svampen Claviceps paspali. (1) Liknande amider har också hittats i frön av "blomman för dagen" Rivea corymbosa, vilken i Mexico under århundraden har använts för rituella ändamål i form av smörjelser och giftdrycker, s.k. ololiuqui. (3) Det kan vara intressant att erinra sig att LSD syntetiserades första gången i Sandoz-laboratorierna i Schweiz av Stoll och Hofmann såsom ett medel som möjligen kunde vara användbart inom obstetrik och gynekologi och vid behandling av migrän. Det underkastades sedvanliga laboratorietester på djur och befanns vara ointressant, och undersökningarna lades ned. Ungefår fem år senare, i april 1943, upptäckte Albert Hofmann de hallucinogena egenskaperna hos LSD. (17) Vid en genomgång av materialet från de tidigare forskningarna kring ämnet slöt Hofmann sig till att det gav antydningar om möjligheten till en intressant retningseffekt på centrala nervsystemet. Medan han höll på med att syntetisera ett nytt prov av LSD för fortsatta undersökningar råkade han få i sig en dos av ämnet och upplevde mycket dramatiska psykiska förändringar. Han lyckades åstadkomma den av honom förmodade kopplingen mellan sitt abnorma psykiska tillstånd och den drog han var sysselsatt med. Senare tog han avsiktligt 250 mikrogram (miljon-

dels gram) LSD för att på ett vetenskapligt sätt undersöka om hans förmodan var korrekt. Hans reaktion på den dosen liknade i hög grad den första men den var betydligt mera dramatisk och intensiv. En liten kvantitet LSD ändrade på ett drastiskt sätt Hofmanns psykiska funktioner under åtskilliga timmar; under den tiden befann han sig i en fantastisk värld av intensiva känslor, strålande, klara färger och böljande former. Hofmann beskrev sedan för Stoll sitt ovanliga experiment - Stoll var verksam vid Zürichs psykiatriska klinik - och kollegan blev intresserad av att genomföra den första vetenskapliga undersökningen av LSD på dels normala frivilliga försökspersoner, dels psykiatriska patienter. (17) Hans observationer i fråga om LSD:s effekter på dessa båda kategorier försökspersoner publicerades 1947 och väckte ett enormt intresse samt uppmuntrade till fortsatt forskning i många länder. Senare studier bekräftade Stoils iakttagelser om att LSD var den dittills kraftigast verkande psykoaktiva drogen. I otroligt små mängder, med början vid doser på 10-20 mikrogram, gav ämnet upphov till djupgående och skiftande psykiska förändringar, vilka varade åtskilliga timmar. LSD var alltså omkring 5 000 gånger starkare än meskalin, ett ämne som redan var känt, och 150 gånger mer verksamt än det senare upptäckta psilosybin. Fortsatta forskningar visade att LSD kan ges genom de vanliga metoderna: intas genom munnen, sprutas in i musklerna eller i ådrorna, via bukhinnan eller direkt i den cerebrospinala vätskan i ryggradens centralkanal. Det förefaller finnas ett ovanligt stort område inom vilket LSD kan användas utan risker. Djurförsök med akuta och kroniska förgiftningar tydde på att LSD har låg förgiftningsnivå och stor säkerhetsmarginal; vid kliniska experiment gavs doser på mellan 10 och 2 000 mikrogram utan påvisbara biologiska biverkningar. LSD-reaktionen sätter in efter en latensperiod, vilken kan variera mellan tio minuter och tre timmar, beroende på individen, sättet att ge drogen, doseringen, graden av psykologiskt motstånd och andra variabler. En sådan latensperiod förekommer inte när LSD sprutas in direkt i den cerebrospinala vätskan; i det fallet sätter verkan in praktiskt taget omedelbart. En okomplicerad LSD-behandling har en varaktighet på mellan 4 och 12 timmar. Den viktigaste faktorn därvidlag är försökspersonens personlighet, den na-

tur och den dynamik som det omedvetna material har vilket aktiveras under upplevelsen, och dosens storlek. Förlängda reaktioner, vilka ibland uppträder vid arbete med LSD, kan räcka i dagar eller veckor. Intensiteten i LSD-upplevelsen kan mildras genom att personen i fråga öppnar ögonen och rör på sig, och den kan också förstärkas om försökspersonen stannar kvar i bakåtlutad ställning, använder skydd för ögonen och lyssnar till stereofonisk musik. LSD-fenomenen sträcker sig över ett mycket brett område och inträffar på nästan alla områden av psykiska och fysiska livsfunktioner. Här skall bara ges en skiss i grova drag. Fysiska symptom är ett typiskt, ett standardinslag i LSD-reaktionen; de flesta av dem kan uttryckas med termer från stimuleringen av de vegetativa, motoriska och sensoriska nerverna. Vegetativa manifestationer kan vara av sympatisk natur, av parasympatisk natur, eller bådadera. De sympatiska reaktionerna inkluderar att pulsen blir snabbare, blodtrycket ökar, pupillerna utvidgar sig, bilden av det man ser blir suddig och man får problem med fokuseringen, tjock saliv utsöndras, man svettas ymnigt, sammandragning sker av de finaste artärerna, vilket ger upphov till kyla samt blåfärgning av händer och fötter, varjämte håret på kroppen reser sig. Parasympatiska effekter utgörs av en sänkning av puls och blodtryck, stark ökning av salivavsöndringen, utsöndring från tårkörtlarna, diarré, kväljningar och uppkastningar. Symptom av mer allmän karaktär förekommer också, t.ex. illamående, en känsla av att vara förkyld, trötthet samt omväxlande känslor av värme och av kyla. De oftast förekommande motoriska fenomenen omfattar ökad muskelspänning, darrningar, ryckningar eller komplexa slingrande rörelser. Även om de nämnda fenomenen är mera allmänt förekommande upplever vissa försökspersoner även en total avslappning av alla kroppens muskler. Vid sidan av de vegetativa och motoriska manifestationerna har hos personer som genomgått LSD-behandling noterats skilda typer av förändringar i nervreflexerna. Symptom som är kopplade till aktiveringen av det sensoriska nervsystemet är huvudvärk, smärtor i diverse andra kroppsdelar, en känsla av tyngd i armar och ben och en flora av egendomliga sensationer samt sexuell stimulans. Förändringar i perceptionen är den mest frekventa och konstanta delen av LSD-reaktionen. Även om de kan uppträda i varje senso-

riskt område tycks dominansen ligga på visuella fenomen. Dessa sträcker sig från elementära visuella upplevelser av blixtrande ljus, geometriska figurer och förvrängning av omgivningen till komplicerade bilder som innefattar grupper av människor, olika djur och alldeles speciella landskap. Mindre ofta förekommande är perceptuella förändringar på det akustiska området. Typiska reaktioner är överkänslighet för ljud, svårighet att skilja mellan olika ljudretningar, hörselvillor och pseudohallucinationer. Förändringar i lukt- och smakorganen är ganska vanliga hos normala försökspersoner och psykiatriska patienter; de kan dominera behandlingen med LSD av blindfödda, vilka vanligen inte får några upplevelser av optiska fenomen efter att ha fått LSD. Typiskt är att lukt och smak hämmas under behandlingens höjdpunkt, medan de förstärks mycket kraftigt under dess slutfas. Lukt- och smakvillor eller pseudohallucinationer är speciellt frekventa när personen i fråga försätts tillbaka till sin tidiga barndom. Förnimmelsestörningar i fråga om känseln innefattar såväl en minskning som en ökning av känsligheten i olika delar av kroppen; ovanliga sensationer av olika slag förekommer också ofta vid LSD-behandling. Speciellt intressanta är komplicerade och ofta bisarra förändringar i kroppsuppfattningen. Förvrängningar i tids- och rumsuppfattningen är ett av de mest utmärkande och ständigt förekommande inslagen i LSD-behandlingen. Tidsbegreppet förvrängs tämligen regelbundet; det vanligaste är att en kort tidsperiod förefaller försökspersonen vara mycket längre än vad den är, även om ibland motsatsen förekommer. I ytterlighetsfallen kan minuter uppfattas som århundraden eller årtusenden, eller också kan en lång period uppfattas som om den inte hade varit mer än några sekunder lång. Ibland förändras tiden inte bara kvantitativt utan också som dimension. Den stannar helt och hållet, så att händelsernas verkliga följd upphävs: det förflutna, det närvarande och det framtida upplevs som liggande omedelbart intill varandra. En särtyp av förändring av tidsbegreppet är att man upplever sig såsom förflyttad till olika perioder i sin levnad. Rumsbegreppet ändras också på ett typiskt sätt: avstånden kan förefalla större än vad de är, eller också underskattas de. Föremål uppfattas som större, alternativt mindre, än vad de egentligen är. Rummet kan förefalla hoptryckt, vertikalt eller horisontellt. De behandlade kan få känslan av att förlora perspektivet eller uppleva

växlingar i rummets "konsistens", t.ex. förtunning eller förtätning. LSD-behandlade visar sig också kunna skapa subjektiva rum och privata mikrovärldar, vilka är autonoma och utan samband med vårt tids/rums-kontinuum. Ofta förekommer att upplevelserna ger en känsla av att man upplöses i rummet; de kan frigöra känslor av extas eller förknippas med känslor av dödsskräck och utplåning. En ytterlighet när det gäller upplevelser beträffande förändring av tid och rum är känslan av oändlighet eller evighet. Emotionella förändringar uppträder som en av de första LSD-reaktionerna och representerar ett mycket regelbundet, konstant behandlingsinslag. Tidiga rapporter om LSD:s verkan tryckte hårt på den uppskruvade glättigheten, euforin, vilken är ganska typisk för de normala människor som får medelstora doser. Denna eufori kan ta sig flera olika former: upprymdhet med omotiverade skratt, överflödande glädje, en djup känsla av frid, högtidlighet och avslappning, orgiastisk extas, sinnlig njutning eller känslor av vällust och sensualitet. Om de behandlade är psykiatriska patienter och om doserna de ges är större, ökas betydligt frekvensen av inslag av nedstämdhet. Oro kan då dominera försöken och få som yttersta följd total panik och djup dödsskräck. Depressioner kan ta formen av lugn ledsnad, ett tårlöst svårmod eller upprörd förtvivlan med ganska dramatiska yttringar. Vid vissa tillfällen kan allvarliga funderingar på självmord eller till och med försök härtill inträffa och detta tvingar försöksledarna att hålla noggrann uppsikt över den behandlade. Plågsam underlägsenhetskänsla och skuldkänsla förekommer ofta, i synnerhet vid terapeutisk behandling av psykiatriska patienter. Uppskruvad obalans eller, som motsats, håglöshet, är vanliga inslag i bilden. I vissa fall är plågsam kluvenhet och obeslutsamhet de mest typiska inslagen. Även om aggressiva känslor är tämligen frekventa, utlevs aggressiviteten inte i okontrollerad och destruktiv form och ger inte upphov till allvarliga problem, låt vara att det naturligtvis finns undantag från denna regel. Förändringar i sättet att tänka, intellektet och minnet är ganska tydliga, även om de inte alltid är klart påvisbara vid psykologiska test. I vissa typer av LSD-upplevelser påskyndas tankeprocessen, i andra bromsas den. Att tänka logiskt och abstrakt är vanligen möjligt för de behandlade, men det är subjektivt svårare; ickelogiskt och ohämmat associativt bildtänkande av drömlik natur tränger i förgrunden. Ibland kan detta resultera i en plötslig för-

enkling och beslut i fråga om vissa problem, inte olik konstnärlig inspiration eller den skapande gnistan hos en vetenskapsman eller uppfinnare. Sådana intuitiva "inblickar" kan då och då samla information från olika områden på ett resultatgivande sätt. Lika frekvent är emellertid att uppfattningen om händelser som inträffat blir förvriden, och att dessa händelser tolkas negativt: förföljelsemani, självöverskattning eller tron att i sig obetydliga händelser eller yttranden gäller honom eller henne och har djup innebörd. I varje fall skall man inte lita på att den behandlade har oförvillat omdöme, och man skall inte sätta någon tilltro till allvarliga, oåterkalleliga beslut som fattas av en person som handlar under påverkan av denna drog. Undersökningar rörande funktionen hos intellekt och minne under behandlingen med LSD - utförda som psykologiska standardtest- avslöjar vanligen en smärre försämring i förmågan att klara de förelagda uppgifterna. Det är emellertid svårt att tolka dessa testresultat; det är inte klarlagt huruvida detta beror på en återgång i de intellektuella funktionerna till tidigare utvecklingsstadier, på en toxiskt betingad försämring av hjärnfunktionerna eller på den behandlades brist på intresse och motivation och på koncentrationen på de fascinerande inre upplevelserna. Vad så beträffar ihågkommandet av LSD-upplevelserna finner vi att ett mer eller mindre klart minne vanligen kvarstår av allt sådant som klart uppfattades och upplevdes vid tiden för behandlingen. Minnesförlust är ganska ovanlig, utom i de fall stora doser har använts eller mycket starkt emotionellt laddat material föreligger. Ibland kan LSD-upplevelserna vara så överväldigande att den behandlade inte kan klart skilja mellan de olika fasetterna ens vid tiden för behandlingen. I dessa fall minns personen i fråga snarare den allmänna atmosfären än specifika detaljer. Psykomotoriska förändringar blir vanligen mycket tydliga, men de går inte alla i någon speciell riktning. Vissa personer som får LSD uppvisar en tydlig aktivitetssänkning, med brist på omedelbarhet och initiativ, andra åter visar tydlig psykomotorisk upphetsning, då och då med inslag av inadekvat uppträdande, t.ex. omotiverade skratt, vag aggression, teatraliskt beteende eller utagerande av olika impulser. Medvetandeförändringar har vanligen en ganska specifik karaktär. I de flesta fall uppträder inga tecken på kvantitativ försvagning

i riktning mot sömnighet, dvala eller koma (djup medvetslöshet), och typiskt nog inte heller något som helst tecken på den förvirring och bristande orienteringsförmåga beträffande den egna identiteten, tiden och platsen för behandlingen som kan iakttas hos dem som har fått vanliga lugnande medel såsom atropin, skopolamin och benactyzin.* LSD-behandlades medvetande uppvisar en kvalitativ transformation av drömlik natur. Det kan vidgas utöver de normala gränserna och omfatta fenomen från det djupt omedvetna vilka inte är möjliga att nå under normala omständigheter. Detta brukar ofta betecknas som en utvidgning av medvetandet. Sexualiteten kan påverkas på olika sätt. Ibland är den så förträngd att ingenting verkar mer främmande för patienten än sex. Men den kan också ökas avsevärt, så att under behandlingen långa perioder domineras av intensiva sexualkänslor och dito föreställningar. Sexuella upplevelser vid LSD-behandling får ibland en ganska ovanlig "touch"; de kan inrymma grymma eller onaturliga inslag eller ta sig sataniska, omättliga eller raseri-former. Under slutfasen av en behandling med god "upprullning" ökas vanligen förmågan till orgasm, såväl hos män som kvinnor. Samlag under en behandling kan bli den starkaste upplevelsen på det området i parternas liv. Upplevelsen av konst är i många fall en viktig ingrediens i LSD-behandlingen. Ett unikt upplevande av färger och former och en överväldigande effekt av musik utlöser ofta en ny förståelse för konst och artistiska företeelser. Denna förmåga att uppleva intryck av konst kan kvarstå efter en enda behandling, utan någon begränsning i tiden. Ibland kan observeras en påfallande ökning av en persons kreativitet under och efter behandling med LSD, men det är inte regel. Upplevelser av religiös och mystisk art tillhör de intressantaste LSD-fenomenen. Deras förekomst förefaller ha direkt samband med doseringen och antalet tidigare behandlingar för personen i fråga. De kan också underlättas av behandlingsmetoden i fråga om "set and setting".** Upplevelsen av döden och återfödelsen, upp* Samtliga tre preparat har antikolinerga effekter, dvs. motverkar acetylcholin, som är transmittorsubstans i parasympatiska nervsystemet. B.W. ** Uttrycket "set and setting" bildar en teknisk term som hänvisar till ett komplex av icke-farmakologiska faktorer som är förbundna med LSD-reaktionen. "Set" innefattar den behandlades psykologiska förväntningar, försöksledarens uppfattning

2 - Människans

3

gåendet i universum eller Gud, möten med demoner eller genomlevandet av "tidigare inkarnationer" verkar att fenomenologiskt icke kunna skiljas från liknande skildringar i de stora religionernas heliga skrifter och de antika civilisationernas hemliga texter. Ända sedan LSD-försökens tidiga år har det varit svårt att få klarhet i hur en enda drog kan ge upphov till ett så enormt brett spektrum av upplevelser, vilka uppträder i olika kombinationer och till synes i samma kontinuum. Det stod klart att en långsiktig systematisk forskning kring LSD-processen med ett stort antal människor skulle krävas för att utveckla, uppställa, en typologi för upplevelsemönster och visionssekvenser, för att relatera dem till varandra och till försökspersonens personlighet och för att undersöka principerna bakom denna till synes kaotiska process. Den forskning som beskrivs i denna bok har som grundläggande karakteristikum en oavbruten strävan att få fram tillräckliga mängder data, att analysera dessa omsorgsfullt och att uppställa nya begreppsramar för de observerade kliniska realiteterna. Den empiriska basen för en ny teoretisk referensram De uppfattningar som framföres i denna bok är baserade på min egen kliniska forskning kring LSD under 17 år. Under denna tid har jag använt nämnda drog på olika försökspersoner och i olika stora doseringar, och likaså har förhållandena kring försöken (se not s. 33) varierat starkt. Mina kunskaper om LSD och mina idéer om hur det kunde utnyttjas i terapins tjänst genomgick grundläggande förändringar under dessa år av kliniskt experimenterande. Jag skall här i korthet skildra de viktigaste etapperna i denna utveckling. Såsom jag nämnde beträffande meningsskiljaktigheterna i fråga om LSD kännetecknades den tidigaste perioden av LSD-forskningen av den s.k. "modellpsykos"-metoden. Den slumpartade upptäckten av LSD och pionjärinsatsen i fråga om dess verkningar visade att otroligt små mängder av detta ämne kunde ge upphov till dramatiska och djupgående förändringar i individens psykiska funktioner. Många forskare ansåg på den tiden att LSD kunde
om LSD-behandlingens natur, det överenskomna syftet med den psykedeliska processen samt förberedelser och programuppläggning. "Setting" är termen för själva den miljö i vilken behandlingen sker, såväl fysiskt som i fråga om de medverkande, de konkreta omständigheter under vilka drogen ges.

efterbilda schizofreni-symptomen, och de föreställde sig att studiet av LSD skulle förse dem med nyckeln till förståelsen av denna sjukdom såsom en i grunden biokemisk avvikelse. Det kunde tänkas att människokroppen som följd av ett fel i ämnesomsättningen kunde producera oändligt små mängder LSD eller ett liknande psykoaktivt ämne; om så var fallet kunde schizofreni i själva verket vara ett utslag av en abnormfunktion i hjärnan och ett tecken på allmän självförgiftning i organismen. Denna frestande teori utövade ett starkt inflytande på den tidiga forskningen i Tjeckoslovakien kring hallucinogenerna, ämnen som framkallar sinnesvillor. 1956 anslöt jag mig till en forskargrupp som sysslade med mångdimensionella jämförande undersökningar av olika psykedelika. Gruppen bestod av psykiatriker, psykologer, invärtes-medicinare och biokemiker;försöksprojektetgenomfördes vid olika forskningsinstitut i Prag och samordnades av dr Milos Vojtéchovský. Grundidén gick ut på att ge ett antal psykiskt friska frivilliga försökspersoner olika psykoaktiva droger samt att använda en standardserie undersökningar och laboratorietest med regelbundna tidsmellanrum för att utvärdera de olika ämnenas verkningar. Urvalet av test gjordes så att de återspeglade förändringarna i en mångfald kliniska, psykologiska, fysiologiska och biokemiska parametrar. Syftet med denna del av undersökningarna var att finna likheter och olikheter mellan verkningarna av olika psykekedelika, bland dem LSD, meskalin, psilosybin, dimetyl- och dietyltrytpamin samt adreenalinderivaten adrenokrom och adrenolutin. En annan del av undersökningen utnyttjade samma laboratorietest för en grupp utvalda schizofrena pattienter och mot bakgrunden av tanken att utvärdera likheter och olikheter mellan den kliniska bilden av "modellpsykoser och symptomatologi hos schizofrenin. Det stod snart klart att de psykedeliska droger vi testade - med undantag för adrenokrom och adrenolutin - uppvisade fler grundlikheter än skillnader. Inte desto mindre misslyckades vi med att finna tydliga paralleller mellan fenomenologin i fråga om de tillstånd som dessa droger gav upphov till och schizofrenins symptombild. När vi hade nått fram till dessa slutsatser fanns det redan åtskilliga andra forskargrupper i Europa och i USA som hade allvarliga invändningar mot uppfattningen att man kunde sätta likhetstecken mellan LSD-förgiftning och schizofreni. När jag i teorin och praktiken övergav metoden med "modell-

psykos" upptäckte jag att det blev allt svårare att dela de kritikers uppfattning vilka hävdade att ett tillstånd uppnått med LSD helt enkelt var en icke-specifik reaktion från hjärnans sida på en giftig kemisk substans, dvs. "toxisk psykos". Jag upptäckte allt fler slående skillnader i reaktionen hos olika individer på LSD, skillnader som speglade deras grundläggande karakteristika i personligheten. För mig innebar observationerna härvidlag en viktig milstolpe, vilken innebar början till nästa etapp i min forskning. Det mest förvånande och förbryllande jag fann vid LSD-försöken under de första åren av min forskning var den enormt stora skillnaden mellan försökspersonerna. Trots att vi använde lika stora doser av samma drog och gjorde detta under relativt likartade förhållanden fick vi fram ett utomordentligt brett spektrum av individuella reaktioner hos de olika försökspersonerna. Den litteratur som då fanns om LSD tycktes antyda att det fanns ett standardmönster av LSD-reaktioner. Den klassiska beskrivningen innefattade en uppfattning om att det fanns en latensperiod på 30-40 minuter, varpå den s.k. autonoma eller vegetativa fasen inträdde, med diverse fysiska manifestationer, av vilka de flesta var otrevliga, och så inträdde slutligen den "psykotiska fasen". Dramatiska förändringar på det optiska området, t.ex. intensifiering av uppfattandet av färger, abstrakta bilder, illusioner och pseudohallucinationer ansågs unikt typiska för LSD-stadiet. Enligt mina rön kunde detta klassiska mönster observeras bara hos några av våra försökspersoner. Det kunde sålunda hända att tesen om att den vegetativa och psykotiska fasen följde på varandra inte besannades, att vegetativa symptom uteblev helt och hållet eller, tvärtom, dominerade hela försöket, alternativt dök upp eller försvann vid vilken som helst tidpunkt under behandlingen. Några individer uppvisade inga som helst förändringar på det optiska området, och ett sådant försök blev totalt olikt den helt annorlunda form som kallades "visionsorgier". Det fanns personer som upplevde ett LSD-försök uteslutande som en period av ytterligt fysiskt obehag eller till och med som ett kroppsligt sjukdomstillstånd. För åtskilliga av personerna vid våra försök bestod dessa av en serie tillstånd av mycket stark erotisk upphetsning och sexuell spänning, omväxlande med känslor av orgasm-befrielse - några andra förnimmelseförändringar observerade vi inte hos dem. När dessa personer tillfrågades om hur de reagerade på LSD sade de sig vara

övertygade om att ämnet var världens kraftigast verkande afrodisiakum. Andra åter reagerade på ett sätt som föreföll bekräfta teorin om "modellpsykos": de upplevde en överväldigande ängslan eller homosexuell panik, inbillade sig att repliker eller händelser hade en undermening riktad mot dem, och visade en stark tendens att tolka experimentet i paranoiatermer. Inte sällan formade sig hela försöket eller en del av det till djuppsykologiskt självutforskande personerna fördes tillbaka till olika perioder av livet, återupplevde traumatiska händelser under barndomen och fick intressanta inblickar i sina grundläggande psykodynamiska processer. Där fanns åtskilliga försökspersoner som under identiska omständigheter var med om vad som föreföll vara starka mystiska eller religiösa upplevelser, med död och återfödelse, uppgående i kosmos, förening med Gud. Vidare stod det klart att när samma person upprepade gånger gavs LSD uppstod också en variation inom individen som inte var mindre påfallande än skillnaderna mellan olika individer. I takt med att det antal experiment jag gjorde ökade, växte min insikt om att många av de fenomen som orsakades av LSD verkade ha en intressant psykodynamisk innebörd och kunde tolkas i psykologiska termer. Logiskt blev nästa steg ett försök att klarlägga huruvida vissa allmänna principer, eller i varje fall regelbundenheter, kunde upptäckas i fråga om LSD-försökens innehåll, karaktär och förlopp. Det föreföll vid den tiden rimligt att anta att LSD-upplevelsernas fenomenologi kunde ha samband med individens personlighetsstruktur och - om det gällde en psykiatrisk patient - med den kliniska diagnosen. Två andra variabler att beakta var vederbörandes biografiska data ur det förflutna samt den aktuella livssituationen. Jag hade en allmän idé om hur det problemet borde angripas men kunde inte se hur det skulle kunna ske utan en enorm insats av tid och arbete. Jag fick emellertid ett unikt tillfälle att klarlägga denna fråga utan att behöva lägga upp ett separat, dyrbart forskningsprojekt. Vid den tidpunkten arbetade jag vid Psykiatriska forskningsinstitutets i Prag institution för studiet av psykogena störningar. Vår uppgift var att studera problemet missanpassning i fråga om mellanmänskliga relationer under olika perioder av neurotiska patienters liv. Detta krävde en detaljerad undersökning av varje patients tidigare liv och likaså hans aktuella situation. Vi lade ner hundratals timmar på individuella kartläggnings- och terapi-intervjuer med dessa pa-

tienter och deras föräldrar, syskon, makor och makar, barn, vänner, överordnade och kolleger. Pågående gruppförsök med transaktionen metodik med dessa patienter gav ytterligare värdefulla data om deras uppförande gentemot andra och mönstren härvidlag. När undersökningen avslutades hade vi en grupp på 72 patienter med varierande psykogena störningar, till större delen varaktiga oföränderliga neuroser och psykosomatiska sjukdomar, om vilka vi hade en betydande mängd detaljerade uppgifter. Detta var en idealisk situation för forskning i fråga om psykodynamiska och situations-determinanter i LSD-reaktionen. Efter att ha undertecknat ett medgivande - där experimentet och dess syfte angavs - fick dessa patienter mellan 100 och 200 miljondels gram LSD i en skyddande och stödjande men ostrukturerad miljö; terapeuten var vid dessa experiment närvarande under hela den tid drogen var verksam, dvs. 6-8 timmar. De närmast följande dagarna diskuterade patienten och terapeuten den förres upplevelser i detalj. Maskinskrivna journaler fördes beträffande varje patient; noteringarna innefattade ett sammandrag av de upplysningar vi hade fått om patienten innan behandlingen inleddes, terapeutens och patientens detaljerade rapport om LSD-upplevelsen som sådan samt en redogörelse för alla viktiga förändringar som hade observerats omedelbart efter behandlingens slut och under uppföljningsperioden. En analys av dessa journaler visade tydligt att LSD-reaktionen är höggradigt typisk för försökspersonens personlighet. I stället för att ge upphov till en odefinierad "toxisk psykos" (förgiftnings-psykos) föreföll LSD vara en kraftigt verkande katalysator för psykiska processer som aktiverade omedvetet material från olika djupa skikt i personligheten. Många av de fenomen som uppträdde under försöken kunde tolkas med termer från psykologin och psykodynamiken; deras struktur var inte olik den som gäller vid drömmar. Under denna noggranna analys stod det klart att LSD kunde bli ett oöverträffligt medel för djupdiagnos om vi fick ökad kunskap om dess specifika verkan och symbolspråk. Jag försökte också bedöma huruvida dessa försök, som inte hade något klart angivet behandlingsmål eller dito struktur, fick någon påvisbar verkan på patientens kliniska symptom. Jag fann då att bara tre av 72 patienter uppvisade en dramatisk och varaktig förbättring i fråga om sitt kliniska tillstånd efter denna enda behandling med LSD. Bland patienterna fanns många som visade olika

grad av förbättring, men dessa positiva effekter var bara tillfälliga och efter några dagar eller veckor kom dessa patienters gamla symptom tillbaka och deras beteende återgick också till det "normala". Å andra sidan uppvisade flera av dem en intensifiering av psykopatologin och en tillfällig försämring av det kliniska tillståndet. Återstoden av patienterna företedde bara tecken på icke-typiska, icke betydelsefulla och övergående förändringar, vilka inskränkte sig till den dag som följde efter behandlingen; dessa förändringar var t.ex. "bakrus", trötthet, dåsighet och distraktion eller känslan av ovanligt lugn och avslappning. 1 stort sett fanns det i denna grupp ingen större skillnad mellan det kliniska tillståndet före försöket och efter det. För många av de patienter som hade använts vid denna klarläggande undersökning blev LSD-experimentet inte begränsat till en behandling, och ytterligare försök planerades till en senare tidpunkt. Ibland tillkom dessa experiment på begäran från en patient som hade gillat försöket eller funnit det värdefullt för honom/henne, medan det vid andra tillfällen gjordes därför att terapeuten hade gjort en observation som ansågs värd att ytterligare klarlägga. Så inträffade t.ex. att av något skäl några få individer under en period på flera månader fick 5-8 behandlingar. Analysen av journalerna från denna försöksserie uppdagade mycket intressanta fakta som innebar ett avgörande och viktigt steg mot fördjupad kunskap om LSD-upplevelserna och angav i vilken riktning den fortsatta forskningen borde gå. När jag studerade materialet från flera LSD-behandlingar i rad för samma individ blev jag klar över att det existerade ett otvetydigt samband mellan försöken. I stället för att vara slumpartat, utan samband med andra försök i serien, tycktes upplevelseinnehållet ge en bild av att allt djupare skikt av det omedvetna avslöjades. Det var mycket vanligt att identiska eller mycket likartade grupperingar av syner, känslor och fysiska symptom uppträdde under flera på varandra följande behandlingar. Patienterna hade ofta en känsla av att de gång på gång återvände till ett visst upplevelseområde och att de varje gång trängde allt djupare in i det. Efter flera behandlingar brukade sådana grupper av upplevelser fogas ihop till ett komplicerat återupplevande av chockartade minnen. När dessa minnen återupplevdes och integrerades, återkom aldrig de tidigare ofta uppdykande fenomenen under de följande behandlingarna, utan andra uppträdde i

stället. Det stod snart klart att denna observation kunde ha stor betydelse för den dynamiska psykoterapins praktik och teori. Användandet av upprepade LSD-behandlingar för ett begränsat antal försökspersoner föreföll plötsligt att vara betydligt mer lovande än studiet av enstaka behandlingar för stora grupper av personer. Dessa observationer blev den plattform på vilken jag utvecklade grunden för en terapeutisk serie LSD-behandlingar - oberoende av åtskilliga andra europeiska terapeuter - vilka brukar kallas psykolytisk terapi* På basis av de preliminära resultaten inledde vi en ny undersökning, varvid vi inriktade oss på en systematisk undersökning av behandlingspotentialen i LSD-behandlingar i serie inom ramen för psykoanalytiskt inriktad psykoterapi. Grundidén härvidlag var att en serie behandlingar skulle kunna ge patienterna möjlighet att gradvis ställas inför olika skikt i deras omedvetna och lösa djupt rotade konflikter vilka fanns bortom deras psykopatologiska symptom. Det fanns flera olika principer som inverkade på urvalet av möjliga deltagare i dessa LSD-behandlingar. För det första tycktes det oss vara viktigt att alla de diagnostiska huvudgrupperna var representerade i undersökningsmaterialet, från depressiva störningar, psykoneuroser och psykosomatiska sjukdomar till karaktärsstörningar och borderlinefall, lika väl som otvetydiga psykoser av typen manodepression och schizofreni. Skälet härtill var att vi ville inte bara ta reda på de specifika skillnaderna i den terapeutiska responsen hos patienter med varierande känslostörningar utan också bestämma särdragen i fråga om deras reaktion på LSD och deras behandlingars natur. För det andra besatt alla de patienter som vi valde ut för denna undersökning en begåvning över genomsnittet, vilken vi bedömde med utgångspunkt i deras bildningsnivå och uppträdande vid psykologiska test. Detta var ett viktigt krav eftersom LSD-upplevelserna är tämligen svåra att med ord berätta om. För att erhålla högkvalitativa forskningsdata var det nödvändigt att ha tillgång till patienter med förmåga till själviakttagelse och hög funktionsnivå på det intellektuella planet. För det tredje fanns det en otvetydig, negativ inställning till vaga kliniska prognoser. De
* Termen "psykolytisk terapi" myntades av Ronald A. Sandison, en engelsk terapeut av Jung-skolan och pionjär inom den kliniska LSD-forskningen. Ledet lysis antyder upplösning eller utlösning av spänningar och konflikter i det mänskliga psyket.

flesta av patienterna led av allvarliga och varaktiga emotionella störningar som hade varat i många år och hade visat sig ovanligt oemottagliga för olika konventionella behandlingsmetoder. Detta ansågs kunna moraliskt motivera att de utsattes för det experimentella äventyr som upprepad behandling med en ny och otillräckligt utforskad, starkt verkande psykoaktiv drog innebar. Innan denna LSD-behandling inleddes, behandlades varje patient under flera veckor med psykoterapi utan droger. Under denna tid gick psykoterapeuten med patienten igenom dennes tidigare liv och försökte få honom att förstå sitt problems natur, liksom sambandet mellan sina symptom och sin livssituation. En annan viktig uppgift under denna initialperiod var att skapa goda terapeutiska relationer. Ganska tidigt under detta terapeutiska experiment stod det klart att förtroende var det viktigaste enskilda inslaget i en framgångsrik LSD-behandling. Sedan målen för den förberedande etappen hade nåtts inleddes en serie LSD-behandlingar. Intervallerna mellan dem var mellan en och två veckor. Vanligen gjorde vi så att vi började med 100 mikrogram och ökade dosen i varje följande behandling tills vi hade funnit den optimala dosen. Kriterierna härpå var att själv-utforskandet nådde lämpligt djup, att viktiga psykologiska försvar eliminerades, att tillräckligt mycket omedvetet material framkom och dessutom att möjligheten till en god terapeutisk kontakt bestod. När en sådan dos hade fastställts för en viss patient, gavs den även vid de kommande behandlingarna, såvida inte särskilda skäl motiverade att den ökades eller minskades. Medeldosen vid mina terapeutiska experiment låg vid omkring 200 mikrogram, men den kunde i vissa fall uppgå till 400 eller 500 mikrogram. Den var typiskt låg för patienter som led av hysteri - de är mycket känsliga för LSD:s verkan - och mycket hög för sådana som led av tvångsneuroser, vilkas överdrivet starka psykologiska motstånd utgör den motsatta ytterligheten. Antalet behandlingar per patient varierade mellan 50 och 100. Vid varje behandlingstillfälle i försöksserien tillbringade terapeuten flera timmar tillsammans med patienten och gav honom medmänskligt stöd och såg till att säkerhetsåtgärderna genomfördes på rätt sätt, plus naturligtvis yrkesmässig hjälp och ledning. Tillvägagångssättet i behandlingssituationerna under det inledande skedet liknade det som används vid psykoanalytiskt inriktad behandling;

i fråga om själva LSD-behandlingen liknade metoden den FrommReichmannska för psykoterapibehandling av psykotiska patienter.* Senare, när vi fått bättre kunskaper om LSD-tillståndet och blivit mera förtrogna med dess specifika karakteristika, fann vi att förändringar i de ursprungliga metoderna behövdes. De viktigaste av dem var användandet av fysisk kontakt, införandet av olika experimentmetoder, stereofonisk musik samt, i synnerhet, full uppskattning av de möjliga behandlingsresurserna i LSD-upplevelsens mystiska och religiösa dimension. Slutresultatet blev en unik behandlingsmetod som innebar ett väsentligt avsteg från den tidiga, psykoanalytiska modellen. När drogens huvudverkan avtog diskuterade terapeuten med patienten de viktigaste händelserna under dagen och hjälpte honom att placera in dem i totalbilden. Sedan överlämnade han patienten åt dennes medpatienter, vilka tack vare terapeutisk behandling utförd på dem kände till LSD-tillståndet. Specialutbildade sköterskor visste vad LSD-upplevelser innebar, eftersom de själva hade prövat LSD under sin utbildning. Det fanns en otvetydig bestämmelse utfärdad: Den som hade fått LSD fick inte lämnas utan tillsyn under de närmaste 24 timmarna. Mellan behandlingarna träffade terapeuten patienterna för samtal, utan någon som helst tillförsel av LSD, och tillsammans diskuterade terapeut och patient anteckningarna från föregående behandling och analyserade resultaten samt gav sig tillsammans i kast med eventuella överföringsproblem. Vid sidan om sin terapeutiska funktion gav dessa intervjuer värdefulla forskningsdata. Såväl terapeuten som patienten förde detaljerade anteckningar om upplevelserna vid LSD-försöken, liksom i fråga om händelser och förlopp under de drogfria perioderna mellan behandlingarna. Syftet med detta var att vi ville "ringa in" typiska mönster och karakteristiska upplevelsesekvenser samt se dem mot bakgrunden av patientens personlighet, kliniska problem och de terapeutiska framstegen. Huvudvikten lades inte enbart vid de variabler som styrde syftet med behandlingen och försökets förlopp utan också vid de dynamiska lagar som låg bakom förändringarna under den tid som följde på behandlingarna, oavsett om de
* Frieda Fromm-Reichmann, Principles of Intensive Psychotherapy. (Chicago: University of Chicago Press, 1950.)

förändringarna var de ofta observerade dramatiska kliniska förbättringarna eller de lika gåtfulla negativa efterverkningarna, bland dem förlängd reaktionstid, "tillbakablickar" eller andra komplikationer. Sedan den psykolytiska serien för en patient hade avslutats, analyserades i efterhand allt material som hade samlats ihop, och vi försökte tolka det som hade inträffat under behandlingsproceduren och inordna det i en lämplig teoretisk referensram. Under den tid jag tjänstgjorde vid Psykiatriska forskningsinstitutet i Prag behandlades 52 patienter med psykiska sjukdomar med en LSD-serie. Även om jag hade huvudansvaret för detta forskningsprojekt ledde två andra psykiatriker, dr Julia Sobotkiewicz och dr Zdenék Dytrych behandlingen av ca en tredjedel av dessa patienter. Journalerna från psykolytisk terapi utgör de främsta källorna till de data på vilka jag grundat antagandena och de teoretiska spekulationerna i denna bok. Från 1967 till 1973, efter min ankomst till Förenta Staterna, fortsatte jag min forskning vid Spring Grove i Baltimore. Jag anslöt mig där till en grupp psykiatriker och psykologer som genomförde kontrollerade undersökningar med LSD-psykoterapi. Detta arbete hade påbörjats några år tidigare vid forskningsenheten vid Spring Grove State Hospital och överfördes senare till det nyinrättade Maryland Psychiatric Research Center. Den terapeutiska användningen av LSD under dessa forskningar skilde sig avsevärt från den psykolytiska behandling jag har redogjort för här ovan. I stället för inriktning på ett gradvis inträngande i de olika skikten av det omedvetna, vilket karakteriserade min metod under forskningarna i Europa, var syftet här att underlätta upplevelser av djupt religiös och mystisk art; ibland blev därvid konfliktområden på den psykodynamiska nivån "överhoppade". Kliniska data antydde att dessa upplevelser utgjorde en unik behandlingsresurs vid behandlingen av olika emotionella störningar; ofta var förändringarna så dramatiska att de verkade kräva systematiska undersökningar. De doser som användes vid denna metod var ganska stora, mellan 300 och 500 mikrogram. Patienterna uppmanades bli kvar i en tillbakalutad ställning under större delen av försöket, täcka över ögonen med ögonskydd och lyssna till stereofonisk musik via hörlurar. Terapeuten och en specialutbildad sköterska eller biträdande terapeut - det är mycket viktigt att i detta team båda könen är representerade -

stannade kvar hos patienten så länge drogen verkade, ibland upp till 12-16 timmar. Hela antalet behandlingar begränsades till tre på grund av undersökningens uppläggning och andra speciella omständigheter. Under den drogfria förberedelseperioden, vilken vanligen varade mellan 15 och 25 timmar, kartlade terapeuten patientens tidigare liv, hjälpte honom att förstå sina symptom och diskuterade patientens filosofiska och andliga inriktning. Patienten fick grundläggande information om hur LSD verkade och om syftet med behandlingen. Vidare ingick i projektet flera drogfria samtal under perioden efter behandlingen, varvid patientens anteckningar om sina LSD-upplevelser diskuterades i detalj. Huvudsyftet med dessa samtal var att individen skulle få hjälp med att infoga LSD-upplevelserna i sin vardagstillvaro. Till skillnad mot den psykolytiska behandling jag tidigare har beskrivit kallas denna form av psykoterapi med LSD för psykedelisk terapi* Vid Spring Grove-forskningarna kartlade vi systematiskt hur effektiv denna behandling var i fråga om alkoholister, neurotiker, heroinmissbrukare samt patienter med obotlig cancer. Mina kliniska erfarenheter i fråga om LSD baseras på över 2 500 behandlingar som jag ledde eller i vilka jag deltog under mer än fem timmar. Dessutom har jag haft tillgång till journaler förda vid mer än 1 300 behandlingar som utförts av åtskilliga av mina kolleger i Tjeckoslovakien och USA. De flesta av dem som har behandlats under dessa försök har varit patienter med många olika störningar, såsom allvarliga psykiska neuroser, psykosomatiska sjukdomar, gränspsykoser samt diverse typer av schizofreni, sexuella avvikelser, alkoholism och narkotikamissbruk. En annan ganska stor kategori behandlade var "normala" frivilliga - psykiatriker, psykologer, studenter och sjuksköterskor, vilka fick LSD som ett led i sin utbildning; vidare målare, skulptörer och musiker som sökte konstnärlig inspiration; filosofer och vetenskapsmän från diverse vetenskapsgrenar vilka var intresserade av de rön som ofta kommer fram vid behandlingarna. Slutligen har också präster och teologer deltagit eftersom de har önskat få inblickar i de mystiska och religiösa dimensionerna av de psykedeliska upplevelserna. Ett litet antal försök gjordes med patienter som led av en obotlig sjukdom
* Termen psykedelisk myntades av Humphrey Osmond, en av de främsta pionjärerna inom LSD-forskningen. Ordets bokstavliga betydelse är "något som uppenbarar, avslöjar, psyket".

och stod ansikte mot ansikte med döden - detta gällde särskilt cancerpatienterna. Den omständigheten att jag under 17 år under min verksamhet som forskare hade tillfälle att ge många olika personer och under varierande förhållanden LSD, har kommit mig att inse hur invecklade LSD-upplevelserna är samt insikt i alla de väsentliga variabler som inverkar. Medvetandet härom har hjälpt till att utveckla mina begrepp beträffande LSD:s verkan och att formulera en mer allmän teori om LSD-psykoterapi och människans omedvetna.

Det heuristiska värdet av LSD-forskningen Innan vi övergår till att diskutera den teoretiska innebörden i LSD-forskningen är det nödvändigt att rättfärdiga det heuristiska värde LSD har som instrument för utforskandet av människans omedvetna och det berättigade i att dra mera allmänna slutsatser av arbetet med detta ämne. Det har bland många yrkesmän funnits en tendens att avfärda upplevelserna vid LSD-behandlingen såsom yttringar av en som följd av förgiftning uppkommen förändring i hjärnans funktion (toxisk psykos), en förändring som har obetydlig, om ens någon, betydelse för kunskapen om människans psyke så som detta fungerar under mera normala förhållanden. Detta är en grundläggande och allvarlig invändning som kräver särskild uppmärksamhet och omsorgsfull granskning. Det viktiga är huruvida det existerar oföränderliga, varaktiga och standardeffekter vid behandling med LSD, vilka är enbart farmakologiska till sin natur, icke knutna till den behandlades personlighetsstruktur, och om de uppträder utan undantag hos varje individ som ges en tillräckligt stor dos av ämnet. De fenomen som uppträder vid en LSD-behandling täcker ett mycket brett område; de förnimmelse-, känslo- eller psykosomatiska fenomen som över huvud taget existerar har praktiskt taget alla observerats och redovisats som del av en LSD-upplevelse. Den extremt stora spännvidd dessa upplevelser har och den stora skillnad mellan olika individers upplevelser som förekommer, kompletteras med de inte mindre stora växlingarna i en och samma persons upplevelser. Om en och samma person får LSD upprepade gånger blir var och en av dessa behandlingar en upplevelse helt skild från

de övriga i fråga om upplevelsens innehåll, allmänna karaktär och förlopp. Denna växling är i och för sig en allvarlig invändning mot idén att LSD-reaktionen är ett resultat av enkla kemiska och fysiologiska determinanter. Det är både intressant och teoretiskt viktigt att observera till hur stor del icke-farmakologiska faktorer inverkar på LSD-upplevelserna. En viktig ingrediens i mitt analysarbete beträffande LSD-data var letandet efter de typiska bestämmande farmakologiska effekterna av LSD. Resultatet av denna analys blev ganska överraskande; efter att ha analyserat över 3 800 journaler förda vid LSD-behandlingar fann jag inte ett enda symptom som skulle kunna utgöra en absolut konstant komponent i dem alla och alltså kunna anses verkligt oföränderlig. Förändringar i synförnimmelserna påstås vanligen vara en typisk manifestation av LSD-tillståndet och följaktligen en allvarlig aspirant på rollen som ett farmakologiskt, oföränderligt inslag. Även om de uppträdde tämligen frekvent i våra journaler fanns det ett antal högdos-behandlingar, vid vilka förändringar på synområdet inte alls förekom även om, vilket fallet var i några av dessa behandlingar, LSD-dosen var på 500 mikrogram. Åtskilliga av de reaktioner på LSD vilka inte innehöll några visuella fenomen tog formen av intensiva sexuella upplevelser, medan andra kännetecknades av en massiv somatisering, vilken drabbade olika delar av kroppen och yttrade sig i känslor av obehag och fysiskt illamående eller av fruktansvärda plågor. Vid avancerade stadier av psykolytisk behandling och vid några psykedeliska behandlingar uppträdde fall utan förändringar i synförnimmelserna, däribland antingen ett brutalt och primitivt biologiskt upplevelsekomplex som av ett flertal personer beskrevs så, att de hade återupplevt sin egen födelse, eller översinnliga upplevelser med en paradoxal karaktär av att vara "utan innehåll och ändå innehålla allt". Fysiska manifestationer av LSD-tillståndet förtjänar speciellt omnämnande i detta sammanhang, eftersom i de tidigare rapporterna dessa manifestationer betraktades som enbart farmakologiska verkningar och en följd av direkt kemisk aktivering av hjärnans vegetativa centra. Omsorgsfulla observationer under ett stort antal behandlingar och en analys av journalerna gav inget stöd för denna tolkning. Spektret av s.k. vegetativa symptom är mycket brett och större än någon annan känd drogs, med undantag för

vissa andra psykedelika. Underligt nog innefattar dessa symptom såväl sympatiska som parasympatiska fenomen, och de uppträder i grupperingar och med olika kombinationer. De fysiska reaktioner som sammanhänger med LSD:s verkan varierar från behandling till behandling. De påverkas praktiskt taget inte av dosens storlek, och det finns inget påvisbart samband mellan dos och verkan. Vid många behandlingar med stora doser LSD förekom inga fysiska manifestationer, eller också uppträdde de periodiskt och i nära samband med ett komplicerat och starkt försvarat material ur det omedvetna. En annan aspekt på dessa symptom som kunde nämnas i detta sammanhang är att de starkt påverkas av olika psykologiska faktorer; de kan ofta förändras eller till och med upphöra som följd av olika yttre inflytelser och speciella psykoterapeutiska ingrepp. En av de fysiska manifestationerna av LSD-reaktionen förtjänar att understrykas speciellt, nämligen utvidgning av pupillen (mydriasis). Den är så vanlig att dess förekomst har utnyttjats av många experimentatorer och terapeuter som ett pålitligt tecken på att den behandlade fortfarande är påverkad av drogen. Under lång tid var mydriasis också ansedd såsom en högst möjlig icke-variabel manifestation av LSD-effekten vid mina försök. Senare övervar jag åtskilliga behandlingar med LSD, några av dem ytterst dramatiska, vid vilka de behandlades pupiller föreföll sammandragna eller snabbt växlade mellan stark sammandragning och stark utvidgning. En situation liknande den som gällde för de vegetativa symptomen uppträdde i fråga om yttre fysiska manifestationer, muskelkramp, darrningar, ryckningar, anfallsliknande symptom m.m. Inga av dessa symptom förekom tillräckligt ofta eller kunde förutsägas med tillräcklig grad av säkerhet för att de skulle kunna betraktas som en typisk farmakologisk LSD-verkan. Detta innebär inte att LSD i och för sig inte har typiska fysiologiska effekter; sådana kan tydligt påvisas vid djurförsök, vid vilka man använder ojämförligt större doser. Min erfarenhet tyder emellertid på att inom gränserna för de doser som vanligen används vid försök på människor eller vid psykoterapeutisk behandling, fysiska manifestationer inte är följden av en direkt farmakologisk stimulering av centrala nervsystemet. De förefaller ha sitt ursprung i kemisk aktivering av psykodynamiska präglingar i det omedvetna och har en struktur som liknar den som gäller för hysteriska förändringar,

organ-neurotiska fenomen eller symptom på psykosomatiska störningar. Lika omöjlig att ange som hur LSD-reaktionen förlöper är dess intensitet. Den individuella reaktionen på samma dos-storlek växlar betydligt. Min erfarenhet tyder på att graden av mottaglighet eller motstånd i fråga om LSD sammanhänger med komplicerade psykologiska faktorer snarare än med variationer av konstitutionell, biologisk eller metabolisk natur. De människor som i sitt vardagsliv måste bibehålla full självkontroll och har svårt för att koppla av och "släppa loss" kan ibland ha motståndskraft mot relativt höga doser (mellan 300 och 500 mikrogram) och inte visa tecken till några förändringar. Tillfälligtvis kan en person motstå en avsevärd dos LSD om han av något skäl har beslutat sig härför. Han kan besluta sig för det för att utmana terapeuten och tävla med denne, eller för att bevisa för sig själv och andra att han är "stark", uthärdar mer än medpatienterna, eller av något annat skäl. Vanligen ligger emellertid mera relevanta skäl ur det omedvetna bakom sådana ytliga rationaliseringar. Ytterligare en anledning till hög motståndskraft mot drogens verkan kan vara otillräckliga förberedelser, instruktioner samt för litet ingjutande av lugn hos personen i fråga, brist på helhjärtad inställning till medverkan och samarbete, eller brist på förtroende i de terapeutiska relationerna. I sistnämnda fall löper inte LSD-reaktionen alltid som den skall förrän anledningarna till motståndet har analyserats och tolkats. Tillfällig plötslig "tillnyktring", vilken kan inträffa vid vilken som helst tidpunkt under behandlingen och vid vilken dos som helst, kan tolkas som en tillfällig mobilisering av försvar inför uppträdandet av obehagligt traumatiskt material. Bland de psykiatriska patienterna är motståndet mot LSD:s verkan särskilt högt hos dem som lider av tvångsneuros. Jag har ofta observerat att sådana patienter kan motstå doser på över 500 mikrogram LSD och visa endast mycket små tecken till fysiskt eller psykiskt betryck. I ytterlighetsfall kan det krävas flera dussin behandlingar med höga doser innan det psykiska motståndet hos sådana individer kan bringas ner till en nivå vid vilken de börjar få perioder av återvändande till barndomen och blir medvetna om det omedvetna material som de måste tränga igenom. Det extremt höga motståndet hos denna kategori av patienter kan illustreras med följande kliniska exempel.

Denna bild speglar den plötsliga mobiliseringen av psykologiska försvar mot framträngandet av traumatiskt omedvetet material under en behandling med LSD. Patienten känner sig absolut "klar" och miljon förefaller "mer verklig" än vanligt. Föremålen i lokalen är skarpt avgränsade från varandra och har förstärkta konturer.¨

Erwin, en 22-årig student, remitterades till LSD-behandling efter att man i fyra år förgäves prövat terapi på honom för en allvarlig tvångsneuros. Under årens lopp hade han utbildat ett mycket komplicerat system av tvångstankar och sysselsatte sig så mycket med dem att de förlamade alla hans övriga aktiviteter. Han kände sig tvungen att för sin inre syn "rita upp" en geometrisk figur med två koordinataxlar och inom detta system placera alla de problem och plikter han mötte i sitt dagliga liv. Ibland kunde han tillbringa timmar med att i en desperat ansträngning söka den rätta platsen för någon aspekt av tillvaron, men han misslyckades alltid. Innan han kom under behandling hos oss ansåg han att tyngdpunkten i hans inbillade koordinatsystem försköts åt vänster. Detta gjorde honom enormt upprörd och gav upphov till spänningar, vaksamhet, oro, osäkerhet och depression. Erwin uppvisade olika psykosomatiska symptom och hade en benägenhet att tolka dem som en inbillningssjuk. Han remitterades till psykolytisk terapi efter att ha intagits på sjukhus åtskilliga gånger och utan framgång behandlats med lugnande och antidepressiva medel, liksom med psykoterapi utan droger. Erwin uppvisade ett tämligen uppseendeväckande motstånd mot LSD:s verkan. Efter två veckors förberedelser av psykologisk art började han få regelbundna behandlingar med LSD med en veckas mellanrum. Den första dosen på 100 mikrogram ökades med mellan 50 och 100 mikrogram varje vecka, eftersom han knappast visade någon reaktion alls. Till slut fick han 1 500 mikrogram i injektion, i hopp om att detta skulle bryta ner hans motstånd. Mellan andra och tredje timmen av behandlingen, när LSD:s verkan vanligen är högst, kände Erwin sig uttråkad och litet hungrig. Enligt vad han själv berättade och efter vad vi kunde döma efter yttre manifestationer hände ingenting speciellt. Han föreföll vara väl samlad och ha full kontroll över sig själv, och han tilläts därför att i sällskap med terapeuten gå till ett litet kök som fanns vid avdelningen, skära en skiva bröd med en kniv, öppna en burk leverpastej och äta en smörgås. När han var färdig med detta ville han bege sig till avdelningens sällskapsrum och spela schack eftersom han - som han sade - kände behov av förströelse under detta händelselösa, monotona experiment.

Det dröjde tills Erwin hade fått 38 behandlingar med höga doser av LSD innan hans försvar hade brutits ner till den punkt från vilken han började färdas tillbaka in i barndomen och återuppleva traumatiska händelser. Efter denna och liknande observationer stod det klart att högt psykologiskt motstånd mot LSD inte kan brytas ner bara med en ökning i doserna och att det måste luckras upp gradvis genom en serie behandlingar. Det förefaller finnas en mättnadspunkt för LSD någonstans mellan 400 och 500 mikrogram. Om den behandlade inte då reagerat på "rätt" sätt tjänar det ingenting till att i den situationen ge mer LSD. Efter att ha visat att LSD inte har någon otvetydig icke-varierande verkan på den doseringsnivå som vanligen förekommer vid experimentellt och kliniskt arbete med mänskligt material kan vi fråga oss vilka LSD-effekterna egentligen är. Enligt mina erfarenheter är de tämligen ospecifika och kan beskrivas endast i mycket allmänna termer. I det övervägande antalet behandlingar uppträder en genomgående tendens till perceptuella förändringar på olika sinnesområden. Medvetenheten förändras vanligen kvalitativt och får en drömlik prägel. De emotionella reaktionerna förstärks nästan alltid kraftigt, och affektiva faktorer spelar en viktig roll som determinanter i fråga om LSD-reaktionen. En slående aspekt av LSD-verkan är en markerad intensifiering av alla psykiska processer och nervprocesserna; detta innefattar fenomen av olika natur och ursprung. Tidigare och färska psykogena symptom, liksom sådana som den behandlade har lidit av under barndomen eller senare under livet, kan "dras fram", förstärkas och upplevas under LSD-behandlingarna. Traumatiska eller positiva upplevelser i det förflutna, förbundna med stark emotionell laddning aktiveras, hämtas upp ur det omedvetna och återupplevs på ett invecklat sätt. Olika dynamiska präglingar från olika skikt av individuellt och kollektivt omedvetet kan bringas upp till ytan och medvetet upplevas. Tillfälligtvis kan fenomen av neurologisk natur förstärkas och komma till uttryck vid behandlingarna. Ofta är dessa smärtor förbundna med artrit, förskjutning av ryggradens mellankotskivor, inflammationer eller postoperativa och posttraumatiska förändringar. Speciellt vanligt är att den behandlade återupplever sådant som sammanhänger med tidigare skador och operationer; från teoretisk

synpunkt är det intressant att LSD-behandlade förefaller kunna återuppleva till och med smärtor och andra sensationer som har samband med operationer som utfördes medan patienten var helt nedsövd. LSD:s egenskap att förstärka olika neurologiska processer är så anmärkningsvärd att den med framgång har använts av ett antal tjeckiska neurologer såsom ett diagnostiskt instrument för att bringa till ytan latenta förlamningar och andra organiska skador på centrala nervsystemet. Den negativa sidan av denna intressanta egenskap hos LSD är att den kan ge upphov till anfall hos patienter som lider av uttalad epilepsi eller sådana som har en latent disposition för den sjukdomen. Över huvud taget har jag inte under analysen av mina data kunnat finna några sådana tydliga farmakologiska effekter av LSD på människor som skulle vara konstanta och icke-varierande och därför kunna anses som drog-typiska. För närvarande anser jag att LSD är ett kraftigt verkande icke-specifikt förstärkande eller katalyserande medel för biokemiska och fysiologiska processer i hjärnan. Ämnet förefaller skapa en situation med odifferentierad aktivering som underlättar en process, vilken innebär att material som den behandlade är omedveten om tränger upp från olika nivåer ur psykets djup. LSD-upplevelsernas stora rikedom och deras ovanliga tendens till variation såväl mellan individer som inom en och samma individ kan därför förklaras med den avgörande roll som spelas av icke-farmakologiska faktorer, bland dem den behandlades personlighet och hans omedvetna uppbyggnad, personligheten hos terapeuten eller den som är hos patienten under drogens aktiva tid, samt de komplexa faktorer jag har kallat "set and setting". LSD:s och vissa andra psykedeliska drogers förmåga att bringa till ytan annars osynliga företeelser och processer och att göra det möjligt för vetenskapsmännen att studera dem ger dessa ämnen en unik potential som instrument för diagnos och som redskap för forskningen i fråga om människans psyke. Det är inte någon överdrift eller någon felaktig slutsats om man jämför deras inneboende betydelse för psykiatrin och psykologin med den betydelse mikroskopet har haft för medicinen och teleskopet för astronomin. I de kommande kapitlen har jag försökt kartlägga det mänskliga omedvetna så som detta har manifesterats vid behandling med LSD av mina patienter och försökspersoner. Jag har blivit mycket uppmuntrad av det faktum att det på olika områden av den mänskliga

kulturen finns talrika tecken på att de medvetenhetskartor som härrör från mitt arbete med LSD är helt förenliga, och ibland parallella, med andra system. Exempel härpå finner man i C. G. Jungs analytiska psykologi, Roberto Assagiolis psykosyntes och Abraham Maslows undersökningar om upplevelsetoppar, liksom i de religiösa och de mystiska skolorna i olika kulturer och under olika epoker. Många av dessa system baseras inte på utnyttjandet av psykedeliska droger utan på olika, kraftigt verkande metoder, vilka utan hjälp av droger används för att förändra medvetenheten. Denna parallell mellan LSD-upplevelserna och en mängd fenomen som uppträder utan att något kemiskt medel används för att utlösa dem ger ytterligare bevis som stöd för LSD:s icke-specifika och katalyserande verkan. Denna redogörelse för den nya modellen för det omedvetna ger upphov till betydande svårigheter. Modellen ger en bild av ett mångdimensionellt och mångnivåigt kontinuum av fenomen som överlappar och växelverkar med varandra. För undervisningsändamål måste diskussionsobjektet dissekeras och dess komponenter isoleras från de större sammanhangen - varje försök att förmedla denna modell på ett linjärt sätt resulterar med nödvändighet i en viss grad av överförenkling och onaturlighet. I fullt medvetande om de avigsidor och begränsningar som ligger i att åta sig en sådan uppgift kan vi ställa upp följande fyra huvudtyper av LSD-upplevelser och däremot svarande fält av det omedvetna: 1) abstrakta och estetiska upplevelser, 2) psykodynamiska, 3) perinatala och 4) bortomjagiska upplevelser.

2. Abstrakta och estetiska upplevelser vid LSD-behandling

De fenomen som beskrivs i detta kapitel inträffar vanligen i initialfasen av LSD-behandlingen när små och medelstora doser används, eller vid början och slutet av högdos-behandlingarna. Omfattningen och betydelsen av dessa upplevelser verkar minska med ett ökande antal behandlingar, och de observeras sällan vid behandlingarna längre fram i LSD-serien. Som följd av vissa specifika skillnader mellan de abstrakta fenomen som upplevs med ögonen slutna och de som inträffar när den behandlade har ögonen öppna anser jag det lämpligt att beskriva de båda upplevelsekategorierna separat. I de fall den behandlade håller ögonen slutna är vanligen det första tecknet på att LSD-reaktionen sätter in en tydlig aktivering av synfältet och ökningen i de entoptiska (intraokulära) fenomenen, dvs. sådana som uppträder inne i ögat. Dessa innehåller visioner av ovanligt färgrika fläckar som ändrar skepnad och periodiskt övergår i sin komplementfärg. En ganska typisk aspekt av de abstrakta LSD-upplevelserna är efterbilderna. När den som fått LSD betraktar ett visst föremål i sin omgivning under lång tid och sedan sluter ögonen, kan ljuskontrasterna och ibland en tydlig bild av föremålet ligga kvar. Sådana efterbilder är vanligen mycket dynamiska - de uppträder och försvinner periodiskt och växlar till komplementfärgerna. Dessa fenomen är speciellt livliga om originalbilden är kontrastrik, t.ex. solen, en lampa med starkt lysande glödlampor, eller ett fönster sett mot himlen. Då och då kan det entoptiska fältets färgrika och dynamiska mosaik uppfattas som otydliga, flytande, bilder av ett fantastiskt, exotiskt sceneri, t.ex. visioner av mystiska djungler, yppiga bambusnår, tropiska öar, Sibiriens tajga, algskogar under vattnet och korallrev.

Ganska ofta domineras det visuella fältet av abstrakta geometriska figurer eller arkitekturliknande mönster som ligger "dubbelexponerade" bakom de dynamiska färgskiftningarna. De människor som upplever detta beskriver dem ofta som interiörer av gigantiska tempel, skepp i otroligt vackra gotiska katedraler, kupoler på monumentala moskéer, eller dekorationsmönster i moriska palats, "arabesker". Ibland kan visionerna jämföras med målningar av olika abstrakta konstnärer såsom Piet Mondrian och Vasilij Kandinskij. Vid andra tillfällen kan det vara fråga om enastående kalejdoskopiska scener, magiska ljusskimrande fontäner, vattenkonster eller ståtliga fyrverkerier. I regel är de behandlade tjusade och helt fängslade av dessa upplevelser; ofta söker de sig spontant fram till manövrer som förstärker upplevelserna: hopknipning av ögonen och därmed en ökning av det inre trycket i ögat, tryckning på ögongloberna, häftig in- och utandning plus det att de håller andan. Med ögonen öppna blir färgerna mycket klara, genomträngande och explosiva; ljus- och färgkontraster förstärks och djupnar. Fixeringen av blicken försvåras, och konturerna av med synen uppfattade föremål blir suddiga. Omgivningen förefaller att befinna sig i en vågrörelse och döda föremål tycks få liv. En mycket karakteristisk uppfattningsförändring är att mänskliga ansikten, djur och föremål "ornamentaliseras" och "geometriseras". Många som upplever sådana förändringar uppger att deras perception har förändrats i riktning mot Seurats eller van Goghs målningar och att LSD-behandlingen har hjälpt dem att få djupa insikter i dessa målares värld, att s.a.s. göra den till sin egen, och förstå denna konst. Lika frekventa är häntydningar till fauvisterna, såsom Henri Matisse, och deras utnyttjande av ornamentala linjer för porträtt och stilleben. I samband härmed nämns också Gustav Klimt* och andra konstnärer tillhörande "Wien-secessionen" (österrikiska modernismen), vilka i sina målningar kombinerade figurativa motiv med mosaik och ornamentala inslag. Ibland jämför de LSD-behandlade den ökande "geometriseringen" av verkligheten med den stegrade upplösningen av färger och former i den berömda serien
* Gustav Klimt (1862-1918), österrikisk målare samt grundare och ordf. i "Wien-secessionen". Han är mest känd för sina monumentala muralmålningar i vilka de mänskliga figurerna målas i silhuett och med platt yta utan skuggor och alternerar med ornament.

Illusionsförvandling av ett hörn i behandlingsrummet vid ett tillfälle när estetiska upplevelser dominerade. Luften tycks vara fylld av egendomliga vibrationer och magiska strömmar. Vecken på en handduk som hänger på väggen uppfattas som en alf.

av målningar av katter, utförda av Louis Wain.* Alla dessa förändringar blir mycket mera dramatiska när den som upplever dem fäster och ställer in blicken på ett speciellt utsnitt av omgivningen. Synfältet blir då alltmer töcknigt och krymps i allt snabbare takt. Den betraktade ytan förlorar sina fasta rumsliga och logiska anknytningar till den omgivande världen och förvandlas till en självständig miniatyrvärld av upplevelser. Uppträdandet av efterbilder är inte nödvändigtvis begränsat till det läge när personen i fråga har ögonen slutna. Tidigare förnimmelsers kvardröjande kan också bidra till rikedomen i de estetiska upplevelser som uppträder när man har ögonen öppna. Detta är mest framträdande när den LSD-behandlade betraktar sin hand med utspärrade fingrar och låter den röra sig sakta framför ögonen. Som en följd av kvardröjande efterbilder kan han iaktta olika stadier av denna rörelse samtidigt. Totaleffekten liknar stroboskop-bilder eller enbilds-tagningar. De mest intressanta förnimmelseförändringarna i denna grupp är sannolikt de optiska villorna. Olika föremål i omgivningen kan förlora sina normala former och förefaller pulsera, befinna sig i ett tillstånd av egendomlig instabilitet, ett flytande. Under denna process förefaller de ofta ha våldsamt felaktiga mått, de är förvridna och förändrade. Den behandlades och de närvarandes kroppar uppvisar groteska förändringar: vissa kroppsdetaljer verkar miniatyriserade, andra förstorade eller förlängda. Liknande bisarra förvrängningar omfattar även intrycket av livlösa föremål. Som en följd av denna process kan uppfattandet av omgivningen förändras på ett sätt som starkt påminner om de berömda kubisterna, en Pablo Picasso, en Georges Braque, en Fernand Léger eller en Marcel Duchamp. Fantasin förstärks vanligen betydligt och ger dessa intrycksförändringar ett viktigt skapande inslag. Formlösa ytor, föremåls ytstruktur, och fläckar på golv eller väggar kan uppfattas som fantastiska djur, groteska ansikten eller exotiska scenerier. Den optiska sidan av de estetiska LSD-upplevelserna kan bli så överväldigande och rik att den har beskrivits som "orgiastiska visioner".
* Louis Wain (1860-1939) var en engelsk målare som upplevde en psykotisk episod när han var i 25-årsåldern. De dramatiska perceptionsförändringar som är förbundna med denna process har han omsatt i en serie målningar av katter som visar alla förvandlingarna, från realistisk återgivning av dessa djur till geometriska och abstrakta målningar, som har ytterligt litet gemensamt med verkligheten.

a

En serie tecknin gar gjorda av författaren under en tidig LSD-behandling. Den illustrerar den gradvisa förvandlingen av uppfattningen av ett klocktorn som iakttogs under slutskedet av behandlingstillfället. Den första bilden är en skiss av tornet sådant det uppfattades i normalt medvetandetillstånd; de följande teckningarna speglar optiska förvrängningar av samma föremål under inverkan av 100 mikrogram LSD.

b

c

d

e

f

g

Den visuella aspekten av de estetiska LSD-upplevelserna kompletteras av jämförbara förändringar på det akustiska området. Typisk är sålunda överkänsligheten för ljud; de behandlade uppfattar ljud från omgivningen vilka är omedvetna och inte skulle uppfattas under normala förhållanden. Samtidigt försämras förmågan att klart skilja mellan olika ljud, vilket får som följd akustiska villor; monotona ljud, t.ex. rinnande vatten eller surret från elektriska apparater, kan illusoriskt förvandlas till vacker musik. Ibland kan sinnesretningar locka fram gensvar i icke motsvarande sinnesceller: En person kan under inverkan av LSD t.ex. "se musik" eller "känna färger". De impulser som går genom ett sensoriskt område ger i detta fall upphov till mycket klara gensvar från andra sensoriska områden. Detta kallas vanligen synestesi. Ibland är den perceptuella förvrängningen av den behandlades omgivning mycket obetydlig, men å andra sidan tolkar han omgivningen på ett ovanligt sätt. Den kan förefalla otroligt vacker, sensuell och inbjudande; den kan vara komisk; mycket ofta beskrivs den som magisk, något av en förtrollad värld. På liknande sätt kan den emotionella inverkan av ljud vara olika. Inte sällan upptäcker LSD-behandlade dimensioner i musiken vilka de aldrig har kunnat uppfatta tidigare. Vid behandlingarna verkar det vara möjligt att lyssna till musik med hela sin varelse och från en helt annan utgångspunkt. Det verkar ofta som om musiken åstadkommer genklang i olika delar av kroppen och utlöser starka känsloupplevelser. Ett av de vanligaste omdömen man läser i de behandlades rapporter hänsyftar på känslan att de den dag de fick LSD för första gången i sitt liv verkligen hörde musik. De estetiska upplevelserna tycks utgöra den ytligast liggande delen av LSD-upplevelserna. De avslöjar inte den behandlades omedvetna och har ingen psykodynamisk betydelse. De viktigaste aspekterna av dessa upplevelser kan förklaras med psykologiska termer som en följd av kemisk retning av sinnesorganen och en återspegling av deras inre struktur och funktionskarakteristika. Det är i detta sammanhang intressant att notera att några av de fenomen som återfinns i denna grupp kan åstadkommas med hjälp av olika fysiska medel. Så kan t.ex. geometriska och andra elementära visioner utlösas av elektrisk retning av de optiska nervbanorna, mekaniskt tryck på ögongloben eller intensivt stroboskopiskt ljus. Några LSD-behandlade har också understrukit likheten mellan så-

En intressant optisk villa vid en behandling med starka inslag av sexualsymboler. Patienten iakttog sin egen handflata och såg då att den förvandlades till skiftande grupper av nakna kvinnokroppar. Detta fenomen kunde spåras tillbaka till problem förknippade med ett övermått av masturbation.

dana upplevelser och förändringar i de signaler som följer på tekniska störningar i elektroniska apparater, t.ex. TV och radio. Ibland verkar det som om de geometriska och ornamentala visioner eller de elementära hörselvillor som uppträder i samband med LSD-behandling har en specifik emotionell innebörd. Den behandlade kan t.ex. känna det så, att de abstrakta formerna erinrar om det glada, belåtna barnets mjuka, varma ombonade tillvaro. De kan också uppfattas som äckliga och frånstötande, farliga och aggressiva, sinnliga och förföriska, liderliga och obscena. En sådan situation innebär en överflyttning av LSD-upplevelsen från det abstrakta till det psykodynamiska området. I sådana fall sammanhänger de emotioner som förändrar och färgar de abstrakta bilderna med personens eget biografiska material. Ibland samverkar abstrakta och figurativa inslag till komplexa bilder; detta fenomens tillfälliga karaktär är särskilt framträdande. Följande exempel från en LSD-behandling på en psykiatriker som deltog i en LSD-kurs kan tjäna som illustration härtill: Jag sjönk djupt in i en abstrakt värld av virvlande geometriska former och ymnigt flödande färger vilka var starkare, mer lysande än någonting jag dittills hade sett. Jag var fascinerad och hypnotiserad av dessa otroliga kalejdoskopiska bilder. Vid ett tillfälle stabiliserades de geometriska figurerna och ordnades till något som såg ut som en rikt ornamenterad ram på en barockspegel, med ett virrvarr av grenar med rikt lövverk snidade i trä. Spegeln var indelad i fem eller sex sektorer med oregelbunden storlek, skilda åt av kvistar som sköt ut från ramen. När jag tittade in i dessa spegelsektorer började till min stora förvåning diverse intressanta scener utspelas inför mina ögon. De personer som agerade i dessa scener var starkt stiliserade och hade en viss likhet med dockor. Atmosfären var över lag ganska nöjsam och komisk men med en otvetydig underton av hemlighetsfullhet, mystik och förställning. Plötsligt insåg jag att jag såg en symbolisk satir över min egen barndom, vilken jag tillbragte i en liten provinsstad med småborgerlig atmosfär. Den befolkades av karakteristiska figurer som representerade "gräddan" av den lilla stadens societet. De vuxna som träffades i olika kombinationer var höggradigt

ombytliga i sitt uppträdande och i sina omdömen om andra människor. De hängav sig åt småskvaller och åt oändligt löjliga hycklande sociala lekar, och de utbytte små "hemligheter" av sexuell karaktär ("så barnen inte kan höra och förstå"). Jag uppfattade mig själv som deltagare-åskådare i och av dessa groteska scener, ganska nyfiken och upphetsad men ofta förvirrad. Till min överraskning flöt alla mina känslor från den tiden av mitt liv upp ur det djupt icke-medvetna och blev verkliga och levande igen.

3. Psykodynamiska upplevelser vid LSD-behandling

De upplevelser som faller under denna rubrik har sitt ursprung i individens omedvetna och i de skikt av personligheten som är möjliga att nå fram till i vanliga tillstånd av medvetenhet. De har samband med viktiga minnen, emotionella problem, olösta konflikter och bortträngt material från olika perioder av vederbörandes liv. De flesta av de fenomen som uppträder vid denna nivå kan tolkas och förstås i psykodynamiska termer. Att analysera dessa upplevelser kräver kännedom om grundprinciperna för den omedvetna dynamik Freud beskriver, i synnerhet drömmandets mekanismer, och likaså krävs förtrogenhet med vissa speciella karakteristika i fråga om LSD-tillståndet och dess symbolspråk. De minst komplicerade psykodynamiska upplevelserna tar formen av verkligt återupplevande av emotionellt höggradigt relevanta händelser och livligt upplevda "återuppföranden" av traumatiska händelser eller ovanligt angenäma minnen från spädbarns- och barnaåldern eller andra tidigare perioder av livet. De mest komplicerade fenomenen i denna grupp består av konkretioner i bild av fantasier, dramatisering av önskedrömmar, hågkomster av filmer samt komplicerade blandningar av fantasi och verklighet. Dessutom inrymmer den psykodynamiska nivån en mångfald upplevelser som innehåller viktigt omedvetet material som flyter upp i "hemlig" form, förklätt i symboler, försvarsbetingade förvrängningar och bildanspelningar. Psykodynamiska upplevelser är speciellt vanliga vid psykolytisk terapi på psykiatriska patienter och vid icke-vetenskapligt intag av LSD av individer som uppvisar betydande emotionella problem. De spelar en väsentligt mindre roll när LSD ges personer som är emotionellt stabila och vilkas barndom har varit relativt händelse-

lös. Under den psykolytiska behandlingens första skeden kan psykodynamiska upplevelser dominera många på varandra följande behandlingar innan det underliggande omedvetna materialet upplöses och integreras och patienten kan övergå till nästa nivå. Vid psykedelisk terapi framkommer vanligen sådant biografiskt material i början och i slutet av behandlingen. Tillfälligt kan psykodynamiska upplevelser dominera hela förloppet av en psykedelisk högdosbehandling, men i allmänhet blir det så att de speciella förberedelserna, användandet av stora doser LSD samt "set and setting" vid denna form av LSD-terapi underlättar upplevelser från de djupare skikten av det omedvetna, vilka kommer att redovisas senare (dvs. perinatala och transpersonella fenomen). De psykodynamiska upplevelsernas fenomenologi i samband med LSD-behandlingar överensstämmer till stor del med den klassiska psykoanalysens grundbegrepp. Om psykodynamiska behandlingar vore den enda typen av LSD-upplevelser kunde observationerna från LSD-psykoterapin anses vara laboratoriebeviset för Freuds grundläggande premisser. Den psykosexuella dynamiken och det mänskliga psykets grundkonflikter så som Freud beskriver dem uppträder med ovanlig tydlighet och livlighet, även när sådana naiva personer ges LSD vilka aldrig har analyserats, inte har läst någon psykoanalytisk litteratur och inte har exponerats för andra former av implicit eller explicit indoktrinering.* Under LSD:s inverkan upplever sådana personer återvändande
* Detta påstående kanske inte verkar övertygande på de amerikanska läsarna, som bokstavligt talat översvämmas av psykoanalytisk information. Det måste därför understrykas att på grund av särskilda omständigheter tjeckiska medborgares kontakt med psykoanalytiska idéer har varit mycket begränsad. Vid tiden för den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien 1939 rensade nazisterna biblioteken från psykoanalytiska böcker som de sedan brände upp, eftersom Freuds verk ansågs vara ett farligt redskap för den "judisk-bolsjevikiska och frimurarindoktrineringen". Efter den kommunistiska statskuppen och maktövertagandet 1948 flyttades den psykoanalytiska Utteraturen, vilken under de första efterkrigsåren åter hade blivit tillgänglig på biblioteken, till speciella utrymmen för förbjudna böcker. De var där tillgängliga endast för marxistiska filosofer med särskilda tillstånd, vilka var i färd med att skriva kritiska uppsatser mot psykoanalysen. Sovjetideologerna betraktade psykoanalysen som en speciellt farlig produkt av "den kapitalistiska, borgerliga och reaktionära propagandan", vilken syftade till att förtrycka de arbetande massorna. Under dessa stormiga år flyttades minnesplaketten på det hus i Pribor (Freiberg), där Freud föddes, bort två gånger och sattes sedan upp igen. Bara en enda psykoanalytiker i Tjeckoslovakien överlevde andra världskriget och kunde svara för kontinuiteten i utbildningen.
3 - Människans

till barndomen, till och med den tidiga spädbarnsåldern, återupplever olika psykosexuella traumata och komplicerade intryck som sammanhänger med barnsexualiteten och konfronteras med konflikter som omfattar aktiviteter i olika libidinösa zoner. De ställs inför och måste arbeta sig igenom några av de grundläggande psykologiska problem som beskrivs i psykoanalysen, såsom Oidipus- och Elektrakomplexen, kastrationsångest och penisavund. Trots denna långtgående överensstämmelse kan freudianska begrepp inte förklara vissa av de fenomen som uppträder i samband med psykodynamiska LSD-behandlingar. En ny princip måste införas i det psykoanalytiska tänkandet om man vill nå fram till fullständigare kunskap om dessa behandlingar och om de följder de får för patientens kliniska tillstånd, liksom för personlighetsstrukturen. På denna nivå kan LSD-fenomenen förstås, och ibland förutses, om vi tänker i termer av specifika minneskonstellationer, vilka jag brukar kalla "COEX-system", system av förtätade upplevelser.* Detta begrepp har fötts ur analyserna av seriebehandlingarnas fenomenologi under den första fasen av min LSD-forskning i Prag. Det visade sig vara ovanligt användbart för förståelsen av de drogbetingade psykodynamiska upplevelserna under inledningsskedena av psykolytisk terapi för psykiatriska patienter. COEX-system (System av förtätade upplevelser) Ett COEX-system kan definieras som en specifik konstellation av minnen vilken utgörs av förtätade upplevelser (och med dem förbundna fantasibilder) från olika perioder av livet. De minnen som hör till ett visst COEX-system har ungefärligen samma grundtema eller omfattar likartade element, och de är förbundna med en stark emotionell laddning av samma slag. De djupaste skikten i systemet utgörs av livfulla och färgstarka minnen av upplevelser under barndomen och spädbarnsåldern. De mera ytligt liggande skikten i ett sådant system omfattar minnen av likartade upplevelser från sena* Förekomsten av styrsystem som viktiga principer för förståendet av dynamiken i psykolytisk terapi med LSD upptäcktes och beskrevs självständigt av H. Leuner (11). Han myntade termen "transfenomen-dynamiska styrsystem", tdysts. Även om det finns många likheter mellan idén bakom COEX-systemet och Leuners "tdyst" bör den terminologiska skillnaden upprätthållas på grund av de begrepp och förgreningar därav som sammanhänger med "COEX-systemet" inom ramen för detta verk.

re perioder i livet, fram till aktuell tid. Varje COEX-system har ett bas-tema som tränger igenom alla skikten och bildar deras gemensamma nämnare; dessa tematas natur skiftar betydligt från en COEX-konstellation till en annan. Olika skikt inom ett och samma system kan t.ex. innehålla alla minnen av att personen tidigare utsatts för förödmjukelser och förnedrande situationer, vilka har skadat hans självkänsla. 1 andra fall kan det gemensamma elementet vara en ångestupplevelse i samband med chockerande och skrämmande händelser, känslor av att vara instängd och av kvävning orsakade av olika nedtryckande och hämmande förhållanden och omständigheter, varvid personen i fråga inte haft någon möjlighet att slå tillbaka och försvara sig eller att undslippa, liksom en intensiv känsla av skuld och moraliskt misslyckande, en känsla som utlösts av specifika situationer. Upplevelser under olika utvecklingsperioder av att man satts på svältkost emotionellt är ytterligare ett vanligt motiv i många COEX-mönster. Lika vanliga är temata som målar upp sex som farligt eller motbjudande och sådana som har inslag av aggression och våld. Speciellt viktiga är COEX-system som förtätar individens möten med situationer som sätter i fara hans överlevande, hälsa och fysiska integritet. Den kraftiga emotionella laddning som är hopkopplad med COEX-systemen (som visar sig genom det ofta mycket starka känsloutlevande som åtföljer upplösandet av dessa system vid LSD-behandlingar) verkar vara en summering av de emotioner som följer med alla minnen av ett visst slag, vilka ingår i systemen. Individuella COEX-system har fasta anknytningar till vissa försvarsmekanismer och är förbundna med specifika kliniska symptom. De detaljerade inbördes förhållandena mellan individuella delar och aspekter av COEX-systemen står i de flesta fall i samklang med freudianska idéer; det från teoretisk synpunkt nya är uppfattningen om det organiserande dynamiska system som av komponenterna åstadkommer ett fungerande helt. Personlighetsstrukturen innefattar vanligen ett större antal COEX-system. Dessas karaktär, antal, omfattning och intensitet skiftar betydligt från en individ till en annan. Alltefter den emotionella laddningens grundkaraktär kan vi skilja mellan negativa COEX-system (sådana som utgör en förtätning av oangenäma emotionella upplevelser) och positiva COEX-system (förtätning av angenäma emotionella upplevelser och positiva as-

pekter av individens tidigare liv). Även om det finns vissa inbördes bindningar och överlappningar härvidlag, kan separata COEX-system fungera relativt självständigt. 1 komplicerad samverkan med omgivningen påverkar de selektivt individens bild av den egna personligheten och världen, känslor och föreställningsvärld, ja till och med många somatiska processer. I följande text illustreras begreppet COEX-system med flera kliniska exempel från den psykolytiska terapin. Alla dessa exempel uppvisar negativa system, vilka förekommer oftare i den psykolytiska behandlingen och uppvisar större omväxling än de positiva. Peter, en 36-årig lärare, intogs med olika långa intervall på sjukhus och behandlades på vår avdelning under två år innan den psykolytiska terapin sattes in. Intensiv psykoterapi och behandling med mediciner hade bara givit honom ytlig och tillfällig lättnad i hans allvarliga psykopatologiska tillstånd. Hans huvudsakliga problem vid den tiden var symptom på tvångsneuros kombinerade med masochistiska inslag. Han kände sig ständigt tvungen att leta upp en man med vissa fysionomiska drag och helst klädd i svart. Det han främst ville var att upprätta kontakt med denne man, berätta sitt livs historia för honom och slutligen för honom avslöja sin längtan efter att bli inlåst i en kolmörk källare, bunden med ett rep och utsatt för djävulsk psykisk och fysisk tortyr. Han var oförmögen att koncentrera sig på något annat än detta och vandrade runt på gatorna och i parkerna, offentliga toaletter, järnvägsstationer och värdshus för att hitta rätt person. Vid flera tillfällen lyckades han övertala eller muta människor som han på det sättet hade fått tag i att låta honom genomgå det han önskade. När det inträffade, misslyckades han med att få något masochistiskt nöje av det; i stället blev han fruktansvärt rädd och avskydde tortyren. Han hade en speciell förmåga att leta reda på folk med markerat sadistisk personlighet och två gånger höll han på att dö av misshandeln, flera gånger blev han allvarligt skadad och vid ett tillfälle band hans partner honom och stal hans pengar. Vid sidan av dessa problem led patienten av depression med självmordstankar, spänningar och oro, impotens och, med ganska långa mellanrum, epilepsibetonade kramper.

a

b
Två teckningar utförda av en patient med tvångsföreställningar under en psykodynamisk LSD-behandling i vilka han manifesterade sin brist på förmåga att hävda sig, sin underkastelse och att han uppfattade sig som en toffelhjälte. Bild a är en symbolisk uppfattning av hans idé om mansrollen. Den komprimerade bilden visar en man som är utrustad med horn som en oxe och öron som en åsna; dessa båda djur används ofta som symboler för dumheten. Skägget har stiliserats till en fisk, vilket innebär att mannen har svårt att hävda sig i ett meningsutbyte med en kvinna. Hela teckningen ger emellertid intryck av djävul och avslöjar patientens undertryckta aggressioner. Bild b speglar patientens uppfattning om kvinnans roll. Skönhet är en viktig ingrediens i kvinnligheten och den symboliseras av en ros. Vassa törnen, med blodsdroppar, och diverse farliga djur- en skorpion, en orm och en tusenfoting - i hyllebladen avslöjar den fara som döljer sig i skönheten.

Retrospektiv analys visade att de allvarligaste symptomen började visa sig när han befann sig som tvångsarbetare i Tyskland under andra världskriget.* Två nazistofficerare tvingade honom under pistolhot att medverka i deras homosexuella handlingar. När kriget slutade upptäckte han att dessaupplevelser hade inympat i honom en förkärlek för den passiva homosexuella rollen vid sexuell samvaro. Åtskilliga år senare utvecklades hos honom en typisk fetischism i fråga om svarta manskläder. Den utvecklades steg för steg till ett masochistiskt begär, beskrivet härovan, vilket ledde till att han kom under behandling. Under en serie om 15 psykolytiska behandlingar framträdde ett mycket intressant och viktigt COEX-system hos honom. De ytligaste skikten utgjordes av hans minnen av traumatiska sammanträffanden med sina sadistiska partner. Vid flera tillfällen hade de män han hade kontaktat verkligen bundit honom med rep, låst in honom i en källare utan mat och vatten och torterat honom med strupgrepp och piska. En av hans sadistiska partner hade bundit honom i en skog, slagit honom i huvudet med en stor sten och sprungit därifrån med hans plånbok. En annan av dessa typer lovade låsa in Peter i en källare som han hade vid sin sommarstuga i skogen. De tog tåget ut till stugan. Peter tyckte att hans ressällskaps ryggsäck såg mystisk ut och när denne lämnade kupén och gick ut på toaletten passade Peter på att kolla hans bagage. Han fann då att ryggsäcken innehöll en komplett uppsättning mordvapen: en stor slaktarkniv, en pistol, en kirurgisk såg som används vid amputationer och en nyslipad yxa. Peter greps av panik och hoppade av tåget. Eftersom tåget var i gång skadade han sig svårt, men han var övertygad om att det språnget räddade hans liv. Dessa och liknande dramatiska episoder avslöjades under de första LSD-behandlingarna. De sadistiska upplevelserna förekom också i symbolisk form. Ett djupare skikt i samma system utgjordes av Peters upple* Under andra världskriget importerade nazisterna ett stort antal unga människor från de ockuperade områdena till Tyskland och utnyttjade dem som slavarbetare i riskabla arbeten, t.ex. stenbrott, gjuterier, kolgruvor och ammunitionsfabriker. Tyskarna kallade detta Totaleinsetzung.

velser i Tredje Riket. Vid de LSD-behandlingar som påverkades av denna del av COEX-mönstret avslöjade han i detalj sina erfarenheter av homosexuella nazistofficerare, med alla de komplicerade känslor dessa episoder uppväckte hos honom. Dessutom återupplevde han en mängd andra minnen från kriget vilka speglade den atmosfär som kännetecknade det nazistiska tyranniet. Han såg fanor med hakkors, pompösa SS-parader, jättestora salar i riksdagshuset och hotfulla örnemblem -men också utmärglade fångar i koncentrationslägren, Gestapo-räder i privathem och olyckliga offer för våldet uppställda framför gaskamrarna. Kärnan i dessa upplevelser sammanhängde med Peters barndom. Vid behandlingar senare i serien återvände han till upplevelser från den tiden, bland annat bestraffningar som hans föräldrar utsatte honom för. Det framkom att hans mor brukade låsa in honom i en mörk källare under långa perioder utan att ge honom något att äta, och hans despotiske far brukade straffa honom genom att på ett mycket brutalt sätt piska honom med en läderrem. Vid det laget fick patienten klart för sig att hans masochistiska böjelser var ett eko av föräldrarnas bestraffningsmetoder. Under återupplevandet av nämnda händelser observerade vi slående svängningar i patientens huvudproblem, men detta försvann inte för gott. Men till slut genomgick Peter den ångestfyllda upplevelsen av sitt födelsetrauma i all dess biologiska brutalitet. Enligt vad han senare berättade omfattade det just de element som han förväntade sig som följd av den sadistiska behandling han så desperat försökte att få någon att utföra: ett mörkt slutet rum, inskränkning i möjligheterna att röra sig och den intensiva fysiska och psykiska pinan. Genom att återuppleva sin biologiska födelse befriades han från sina svåra symptom. Detta återupplevande av födelsetraumat ligger bortanför psykodynamiken så som denna tolkas i den traditionella psykoterapin. Det togs med i ovanstående redogörelse därför att det utgör en logisk komplettering till det övriga; detta fenomen hör egentligen hemma under nästa skikt av LSD-upplevelser, vilka vi skall diskutera i nästa kapitel.

En jämförelse mellan föregående kliniska exempel och det som nu följer visar att trots de stora skillnaderna i innehåll, visar olika COEX-system stora likheter i fråga om den dynamiska strukturen. I varje enskilt fall tycks likartade traumata under olika perioder av livet registreras i minnet i nära samband med de äldsta upplevelserna i en sådan serie, vilka sålunda utgör det primära traumat. Den längst tillbaka liggande händelsen, som bestämmer mönstret, bildar kärnan i COEX-konstellationen, utgör "kärnupplevelsen" i systemet. Minnena från senare perioder i livet grupperas kring kärnan, och sedan kopplas hela konstellationen till en viss fas av den biologiska födelsen. (Se även redogörelsen för perinatalt återupplevande på s. 118.) Renata, 32-årig hemmafru, hade ofta måst läggas in på psykiatriska avdelningar för cancerskräck, tvångstankar och tvångshandlingar, djupa depressioner med självmordstankar, tendenser till självstympning och vaga symptom på gränspsykos. Hon hade lidit av neurotiska störningar ända sedan tidig barndom, men de svåra symptomen uppträdde första gången flera år innan hon undergick LSD-terapi: En gynekolog hade talat om att hon hade ett sår på livmodershalsen. Ända sedan dess hade hon plågats av en överdriven oro för att hon skulle få cancer, en oro som alternerade med den inbillningssjukes misstankar om att hon i själva verket redan hade denna sjukdom. Hon konsulterade läkare vid olika kliniker och krävde att få genomgå alla möjliga undersökningar och laboratorieprov med sådan frenesi att hon av hälsovårdspersonalen började betraktas som ett hot. I flera år höll hon fast vid idén om att hon hade cancer, men den misstänkta härden skiftade, från sexualorganen till hjärnan, munhålan och strupen, bronkerna och lungorna, magen och ryggraden. När hon hade fått för sig att hon hade cancer i munhålan tog hon en sax och klippte bort bitar av tungan och gommen för att ta bort "växterna". Detta fick många gånger som följd blödningar som hon inte själv kunde stoppa, varför hon måste tas in på akutavdelningen på något sjukhus. Vid andra tillfällen lyckades hon som följd av sin permanenta oro få läkare att företa onödiga undersökningar och ingri-

panden. Under en period när hon misstänkte att cancerhärden satt i lungorna tvingade hon läkare att utföra fyra helt onödiga undersökningar av bronkerna med bronkoskopi (en ganska smärtsam procedur som innebär att ett långt metallrör med en i röret inbyggd optisk anordning införs i huvudbronkerna så att dessa kan avsynas). Renata hade också avsevärda problem med sitt sexualliv. Det var mycket svårt för henne att nå intima relationer och hennes erfarenheter av män var tämligen chockartade och förvirrande. Ögonblick av brutalt sexuellt närmande och våldtäktsförsök utgjorde huvudmönstret. Hon hade aldrig under ett samlag upplevt orgasm. Sexuell upphetsning gav regelbundet upphov till känslor av panik, intensiv dödsskräck och, senare, förstärkning av hennes cancerskräck. Å andra sidan blev hon sexuellt stimulerad av stark ångest, t.ex. sådan som uppstod under flygräderna under andra världskriget, riskfyllda trafiksituationer i bil och fasansfulla scener i skräckfilmer. Under perioden med psykolytisk terapi avslöjades ett mycket framträdande och viktigt COEX-system, vilket var nära förbundet med hennes huvudsakliga psykopatologiska problem. Det återlevdes av henne och integrerades i ett antal på varandra följande behandlingar med LSD. Grundtemat var att hon uppfattade mannen som en brutal, sadistisk och ytterligt farlig företeelse. Här fanns också en djup omedveten förbindelse mellan sex och livsfarligt hot, lömskt hotande sjukdomar - t.ex. cancer, könssjukdomar och spetälska - samt döden. De ytligaste skikten av detta COEX-system innefattade minnen av relativt näraliggande chockupplevelser som hade inträffat i hennes äktenskapliga liv och i yrkeslivet. Hon var gift med en ganska vek man som var mycket blyg, hämmad, sexuellt oerfaren; hon kände sig intellektuellt överlägsen honom. Under sådana omständigheter kände hon inte relationerna som ett hot och ansåg att hon hade full kontroll över situationen. Parets sexualliv var mycket oregelbundet och fullt av konflikter. Det dröjde flera månader efter giftermålet innan de hade sexuellt umgänge och efter det var makarnas sexuella kontakter oregelbundna och fåtaliga. Efter några års äktenskap vägrade hon sin man samlag över

huvud taget; detta sammanföll i tiden med upptäckten av såret på livmodershalsen. Hennes make, som inte kunde få utlopp för sin sexualitet, blev alltmer otålig i denna abnorma situation. Han började gå handgripligt till väga, reta och ofreda henne, och inför hennes bestämda motstånd mot sexuellt umgänge blev han fysiskt aggressiv och till slut försökte han flera gånger våldta henne. Samtidigt började liknande saker hända Renata på hennes arbetsplats. Flera av hennes arbetskamrater satte oberoende av varandra i gång med att flirta med henne. Den räcka öppna sexuella attacker mot henne som blev följden skrämde, förvirrade och irriterade henne. Minnen av dessa sexuella närmanden från hennes mans och hennes arbetskamraters sida utgjorde de närmast tillgängliga skikten i detta COEX-system. De djupare skikten av samma system hade med hennes ungdomsårs och de därpå följande årens upplevelser att göra. Under den perioden hade hon flera erotiska förbindelser som alla följde samma oföränderliga, upprepade mönster. I vart och ett av dessa fall fanns en stark känslobindning vid partnern. Hon hade en tendens att betrakta sin partner på ett idealistiskt sätt, tyckte om långa promenader och att diskutera saker och ting som inte hade med deras inbördes förhållande att göra, och likaså var hon benägen att utbyta ytliga och till intet förpliktande uttryck för sympati. Men så snart någon av hennes pojkvänner inledde ett aldrig så oskyldigt sexuellt närmande, t.ex. smekte henne, omfamnade henne eller kysste henne, överväldigades hon av skräck. Hon tyckte i en sådan situation att hennes älskade faktiskt förändrades fysiskt och fick djuriska drag. Åtskilliga gånger flydde hon från honom i ett tillstånd av panisk förskräckelse och ville aldrig mer träffa denne pojkvän. Episoder av det slaget återkom ofta i det hon upplevde under behandlingen med LSD, och då gick hon åter igenom den fysiska miljön från dessa upplevelser, även de fysiska sensationerna och de känslor som vid tillfället i fråga uppstod hos henne. Efter hård kamp och emotionell plåga övervann Renata till slut det enorma motstånd och det försvar hon hade byggt upp och blev i stånd att modigt se på komplexets kärnupplevelse. Det skedde under många på varandra följande behandlingar

Bild av en symbolisk syn som åskådliggör det intima sambandet mellan sex och död och Renatas omedvetna. Den skildrar en berömd kolonn i Prag som restes som ett magiskt skydd mot pestepidemier. Här omsvärmas den av spermier. Patienten tolkade pest, spetälska, cancer och veneriska sjukdomar som ett straff för sexuella handlingar.

Den här synen såg Renata i en av behandlingarna med LSD som en symbol för sin cancerskräck. Analys visade att det var en sammansatt bild med en intressant struktur: Alla bilddelarna var i själva verket överdimensionerade symboler för Renatas traumatiska erfarenheter av styvfadern, vilken hade bidragit till detta symptoms psykogenes.

och på ett mosaikartat sätt: fragment av en komplicerad berättelse återlevdes separat och kunde sedan sammanställas till ett meningsfullt helt. Enligt den slutliga rekonstruktionen ingick i kärnupplevelsen följande komponenter. När Renata var 7-8 år gammal lämnade hennes mor hemmet en lördagseftermiddag och gick på teatern med en släkting. Renata stannade hemma med sin styvfar. Vid den tiden var hon mycket fästad vid honom och de brukade ofta leka tillsammans, med hög grad av fysisk kontakt under samvaron. Styvfadern hade gift sig med Renatas mor när han var relativt gammal, 55 år, efter att tidigare ha levat ett ganska riskfyllt och äventyrligt liv som globetrotter; mellan honom och Renatas mor var åldersskillnaden ganska betydlig. Enligt vad som framkom under Renatas behandling med LSD hade styvfadern stått i badrummet, där han slaktade en anka som de skulle ha till lunch på söndagen. Blodet och karvandet i ankan gjorde honom sadistiskt och sexuellt upphetsad. Han bad Renata komma in till honom i badrummet och började bete sig underligt. Han klädde av henne, smekte och sög på olika delar av hennes kropp, stimulerade hennes könsorgan med sina händer och deflorerade henne med fingrarna. Slutligen knäppte han upp byxorna och stack in sin penis i hennes mun. Han bad henne suga och slicka på den och försäkrade henne att den skulle växa och bli styv om hon gjorde det. Renata tror att hon också såg på när han fick utlösning, en upplevelse som gjorde henne mycket förvirrad. Ett viktigt inslag i upplevelsen var förändringen i styvfaderns utseende. Han såg inte ut som han brukade och som hon var van vid, utan hans ögon fick en hektisk glans och ansiktet såg ut att anta djuriska drag. Vissa av de här inslagen i hennes kärnupplevelse kunde spåras tillbaka till en tidigare händelse som inträffade när hon var fyra år gammal: Hon och styvfadern lekte i sängen och han manövrerade så att hon hamnade i närheten av hans underliv, varvid hon upptäckte hans erigerade penis. Enligt vad hon nu berättade fick denna chockartade händelse ett komplicerat efterspel. Styvfadern tog troligen Renata ner i källaren, slog henne och hotade henne för att hon inte skulle berätta vad som hade hänt i badrummet. Han tvingade

henne att lova att inte tala om för sin mor vad som hänt. De straff han hotade med om hon inte höll sitt löfte gick ut på att hon skulle bli inlåst för alltid i den mörka källaren och få tungan utskuren; kanske skulle han döda henne. När detta COEX-system återupplevdes under en serie behandlingar med LSD måste Renata först arbeta sig igenom chockupplevelserna tillsammans med maken och arbetskamraterna, vilka ju låg närmare i tiden, och sedan vidare genom händelserna i samband med hennes pojkvänner, fram till olika aspekter av kärnhändelsen. Grundtemat i systemet kom också fram vid behandlingarna i form av en mängd olika symboliska metaforer och hänvisningar till böcker, filmer, målningar och myter som alla rörde våld, våldtäkt, sex och döden, sexualmördare, sådana som förgick sig mot barn, graviditet och veneriska sjukdomar. När dessa upplevelser väl hade återupplevts och infogats på sin plats i sammanhanget, fick Renata klart för sig hur djupgående hennes neurotiska symptom och irrationella uppförande var sammankopplat med kärnupplevelsen. Hon fann paralleller mellan sin cancerskräck och barndomens uppfattning om graviditet - efter händelsen i badrummet trodde hon att hon skulle bli med barn. Det hon trodde sig känna i olika kroppsorgan och tolkade som cancer kunde spåras tillbaka till de sensationer som blev följden av styvfaderns manipulationer. Hon tolkade sin känsla av att hon var tvungen att konsultera olika läkare som en omedvetet motiverad nödvändighet att åter spela upp scenen med styvfadern. Vid läkarbesöken klädde hon av sig, läkarna vidrörde henne under loppet av undersökningen, kände med fingrarna i hennes könsdelar under den gynekologiska delen av undersökningen; mörka och stängda rum förekom under röntgenfotograferingarna och vidare förekom vid bronkoskopin införandet av ett fallosliknande instrument - alla dessa undersökningsmetoder och instrument motsvarade de element som ingick i scenen i badrummet och i källaren, i mer eller mindre förklädd form. Renata blev också på det klara med i vilken omfattning hon själv spelade nyckelrollen i senare upprepningar av sina chockupplevelser av samvaro med män. Det var en ovanlig kombination av flirt och förförelse med motstånd och bortstö-

tande som hade en starkt sexuellt stimulerande inverkan på hennes man och hennes arbetskamrater, en inverkan som till slut kom dem att attackera henne fysiskt. Renatas symptom försvann inte efter att hon hade återupplevat COEX-komplexet och dess kärnupplevelse, även om symptomen modifierades och lindrades avsevärt. Liksom Peter i det föregående exemplet fann Renata en djupare orsak till sin psykopatologi i de djupa och destruktiva upplevelserna i samband med födelsen. Grundkomponenterna i hennes symptom - panisk rädsla, en känsla av fysiskt hot och skada, inåtoch utåtriktad aggressivitet, andningssvårigheter (som hon upplevde i samband med sin "lungcancer" och i anslutning till bronkoskopin), diverse bisarra somatiska sensationer, plus en kuriös blandning av känslor av sexuell och aggressionskaraktär samt hopblandning av sex och döden - allt detta utgör en del av upplevelsen av födelsen. När Renata hade nått denna insikt upptäckte hon att det detaljerade innehållet och dynamiken i hennes cancerskräck, vilka hade framträtt tidigare som en direkt följd av hennes upplevelser tillsammans med styvfadern, också hade ett logiskt och innehållsligt samband med det som inträffade när hon föddes. Detta kliniska exempel visar att COEX-system inte nödvändigtvis består enbart av minnen av traumatiska upplevelser vilka har sin rot i mellanmänskliga relationer och mänskliga situationer. Ibland kan traumatiska händelser, som har samband med djur eller andra ickemänskliga element, självförvållade olyckor, liksom sjukdomar och andra situationer som sätter överlevandet och den kroppsliga integriteten i fara, inlemmas i COEX-systemet och spela en mycket viktig roll. Richard var en 26-årig student som under åtskilliga år hade lidit av svår permanent depression, vilken hade fått som följd sex allvarliga självmordsförsök. Vid ett av dem åt han råttgift, något som enligt vad han sade återspeglade det han kände om sig själv och hans katastrofalt låga uppfattning om sig själv. Dessutom hade han haft täta anfall av intensiv fritt flotterande ångest, plågsam huvudvärk, pinande smärtor i hjärtat och hjärtklappning och han led av svår sömnlöshet. Själv kopplade

patienten ihop de flesta av dessa svårigheter med störningar i sexuallivet. Även om han hade många vänskapliga förbindelser med kvinnor kunde han inte närma sig dem sexuellt och skapa en situation som ledde till samlag. Han försökte dämpa sina starka sexuella spänningar genom att masturbera intensivt, men det följdes regelbundet av uppslitande skuldkänslor. Med olika långa mellanrum blev han inblandad i homosexuella samspel, varvid han spelade en passiv roll. Där var han i stånd att uppnå momentan sexuell tillfredsställelse, men i dessa fall var de på akten följande skuldkänslorna och samvetsförebråelserna värre än när det gällde masturbationen. I ett tillstånd av ytterlig förtvivlan, förstärkt av oförmågan att tygla sin sexualdrift, försökte han kastrera sig själv genom att förtära stora doser av östrogent hormon. Efter att länge ha behandlats med konventionella metoder började han genomgå psykolytisk terapi. Ett av de viktigaste COEX-system som avslöjades under den behandling med LSD Richard fick sammanhängde med hans passivitet, hans hjälplöshet och den roll som offer han hade tenderat att spela i en mängd olika livssituationer. Grundtemat i komplexet var mötet med en överväldigande yttre kraft som trängde sig på honom och utsatte honom för fara utan att han fick den minsta chans att försvara sig eller fly. De översta skikten av hans COEX-komplex var relaterade till ganska sena chockhändelser i hans liv. Richard relegerades från universitetet efter att ha haft betydande trassel av politisk natur under perioden av Stalinkult. Under de första LSD-behandlingarna återupplevde han dessa händelser och desperata känslor av orättvisa och av individens hjälplöshet när han ställdes inför de starka och destruktiva krafter av social och politisk natur som spelar i ett totalitärt styrt samhälle. Ett djupare skikt av komplexet avslöjade minnesmaterial som hade samband med Richards erfarenheter av en brutal, despotisk och autokratisk far, en kronisk alkoholist, som brukade misshandla honom och hans mor på det mest brutala sätt. Under LSD-behandlingarna återupplevde Richard många av de situationerna på ett ganska komplicerat och realistiskt sätt. De värsta av dessa händelser fick allvarliga fysiska skador som följd. Under ett av sina alkoholrus slog fadern till honom

så våldsamt att han slungades ut genom ett fönster. Richard ådrog sig då mängder av djupa skärsår och blödde starkt; han måste föras till olycksfallsavdelningen på ortens sjukhus där en kirurg sydde ihop såren. Denna speciella episod, plus många andra, återupplevdes under behandlingen med ovanlig skärpa och stark rörelse. Dessutom upplevde Richard många symboliska scener som hade anknytning till faderskonflikten. Under en av dessa förvandlades han i sin egen inbillning till en karp som simmade omkring i en damm, och hans far uppträdde som fiskare med ett långt spö; Richard - som karp - fångades, håvades upp ur vattnet och dödades med ett hårt knytnävsslag. Nästa skikt i Richards COEX-system bestod av diverse chockminnen från barndomstiden. Det första av dem gällde en händelse som inträffade när han var omkring 7 år gammal. En dag försökte han undersöka innanmätet på familjens radio och fick en kraftig elektrisk stöt. Det andra av dessa minnen hängde samman med en allvarlig barnsjukdom. När han återupplevde den uppfattade han det som om han var helt invirad i filtar och höll på att kvävas av difteriinfekterade pseudomembran i strupen. Ytterligare ett av dessa minnen var knutet till en situation när han en kort stund befann sig under vattnet i en badbalja när hans mor, som höll på att bada honom, lämnade honom för att ta hand om mat som kokade på en spis. Kärnupplevelsen i det komplexet var ytterst ovanlig och intressant. Trots den äkta skräck Richard kände när han återupplevde den, saknade episoden inte en viss situationskomik. Under någon tid innan han återupplevde detta minne dök diverse lantliga, jordbruksanknutna element upp i olika sensoriska former under LSD-behandlingarna. Han såg liar och skäror och räfsor, mogen säd som sakta vajade i vinden, betande kor och hästar, ängsblommor mot himlen och limpor och mjölkkrukor, typiska ingredienser i en bondes mellanmål under arbetet på fälten. Allt detta ackompanjerades av ljud från lantbruksredskap och husdjur (gnägganden, råmanden, hundskall och hönskackel). Han kände hur brisen blåste över fälten och kände doften av mogna sädeskorn, nybakat bröd, ängsgräs och vilda blommor. Men de känslor som beledsagade dessa skenbart

idylliska upplevelser var inte idylliska: känslor av ångest, depression och hjälplöshet. Vid en av behandlingarna återvände Richard plötsligt in i spädbarnsåldern och upplevde sig själv som ettårig baby, invirad i en filt och liggande i gräset vid sidan om ett åkerfält medan de vuxna skördade vete. Han såg en ko komma emot sig och börja beta intill hans huvud, och plötsligt slickade kon honom i ansiktet flera gånger med sin stora sträva tunga. Vid återupplevelsen av den episoden antog kons huvud jättedimensioner och fyllde nästan hela rummet. Richard fann sig själv stirra hjälplöst in i kons jättestora salivdräglande mun och kände hur saliven rann ner över hela hans ansikte. När Richard hade återupplevat det lyckliga slutet på den händelsen - de vuxna observerade vad som höll på att hända och räddade honom - kände han en enorm lättnad och en våg av vitalitet och verksamhetslust. Han skrattade i drygt fem minuter och kunde skämta om sin chockerande upplevelse vid mötet med kon. Vid ett senare tillfälle under behandlingen upptäckte Richard en djup funktionell relation mellan grundtemat i hans COEX-system och upplevelsen av den biologiska födelsen. Han kom till slutsatsen att födelsetraumat var den grundläggande prototypen av alla de situationer i vilka han kände sig absolut hjälplös och utlämnad åt en destruktiv yttre kraft. Efter att han nu återupplevat födelsen uppträdde positiva extatiska känslor av lång varaktighet i Richards behandlingssituationer. De medförde en långtgående förbättring av hans kliniska tillstånd. Hans depressioner, ångest och psykosomatiska symptom försvann helt och hållet och han kände sig full av verksamhetslust och optimism. Hans uppfattning av sig själv förbättrades betydligt, och han kunde upprätta erotiska relationer med en kvinna och för första gången i sitt liv uppleva sexuell samvaro med en person av motsatt kön.

COEX-system liknande dessa tre här beskrivna kan man finna hos många psykiatriska patienter som genomgår psykolytisk behandling. Eftersom dessa system förefaller ha stor betydelse för förståendet av psykodynamiska upplevelser under LSD-behandling anser jag det lämpligt att mera utförligt redogöra för de problem

som sammanhänger med deras upphov, dynamik och det sätt på vilket de kommer till uttryck under LSD-processen. COEX-systemens upphov och dynamik Återupplevandet av händelser som bildar olika skikt i COEX-systemet är ett av de mest frekventa och konstant observerade fenomenen i LSD-psykoterapin vid behandlingen av psykiatriska patienter. Detta återupplevande är ganska realistiskt, livligt och komplicerat; det kännetecknas av diverse övertygande tecken på återvändande, regression, till den ålder när den s.k. kärnhändelsen skedde. En av de viktigaste aspekterna på detta återvändande är att patientens uppfattning om den egna kroppen alltid stämmer med den ålder till vilken han förs tillbaka. Sålunda följer med återvändande till spädbarnsstadiet att patienterna finner att huvudet är oproportionerligt stort i förhållande till kroppen i övrigt. Att återuppleva minnen från barnaåren, med en sexuell underton, innebär för patienterna att de med förvåning upptäcker att penis förefaller vara löjligt liten, respektive att de är utan blygdhår och att brösten är outvecklade. Tämligen vanligt är en naiv uppfattning av världen, brist på referensramar, samt primitiva känslor, vilka är typiska för den ålder det är fråga om. Även mer objektiva tecken kan nämnas i detta sammanhang, bland dem vissa drag i teckningar som de ritar under regressionsperioden eller förekomst av neurologiska reflexer som är karakteristiska för tidiga utvecklingsstadier (t.ex. Babinskis reflex, sugreflexen eller de s.k. axon-reflexerna). Viktiga känsloupplevelser i det förflutna återupplevs med alla den ursprungliga upplevelsens fysiologiska, sensoriska, emotionella och uppfattningskarakteristika och ofta med en detaljerad, realistisk bild av miljön. Vissa patienter kan under psykolytisk behandling genomgå djup åldersregression under den första LSD-tillförseln, även om dosen är liten. Denna lättillgänglighet i fråga om barndomsminnena förefaller vara särskilt typisk för dem som lider av hysteri. Mera typiskt är att det krävs flera behandlingar med LSD med medelstor dos innan en djupare regression till barndomen kan iakttas. I undantagsfall krävs ett stort antal behandlingar med drogen innan ett effektivt återupplevande av barndomsminnena inträffar. Ett sådant motstånd mot LSD:s regressionsverkan är särskilt typiskt för pa-

tienter som lider av svåra tvångsneuroser. Listan över karakteristiska traumatiska upplevelser som inträffar som kärnelement i negativa COEX-system spänner över ett brett register av situationer som inverkar störande på barnets känsla av trygghet och tillfredsställelse. De längst tillbaka liggande kärnupplevelserna är kopplade till spädbarnsålderns tidigaste skede, dibarnsperioden. Ganska ofta återupplever patienterna orala frustrationer som sammanhänger med ett strikt matningsschema, brist på mjölk, spänningar, ångest, nervositet och brist på kärlek från den ammande moderns sida och hennes oförmåga att skapa en emotionellt varm, lugn och skyddande atmosfär. Lika ofta förekommande verkar det vara att andra traumatiska upplevelser från barndomen dyker upp, t.ex. att patienten som barn har utsatts för köld och andra oangenäma sensationer, plågsamma medicinska undersökningar, fysiskt lidande under barnaårens sjukdomsperioder, tvångsmatning eller tvångsmässigt intagande av motbjudande vätskor (torskleverolja, olika mediciner, kraftiga desinfektionsmedel), hotfulla ljud, veritabelt bombardemang med ett överväldigande antal impulser som barnet inte kan smälta, vårdslös behandling och känslokyla. Enstaka patienter har redovisat upplevelser som gått ut på att de har tappats av vuxna eller äldre barn när de har burits, eller fallit ur en vagn eller ned från ett bord, en säng eller nedför en trappa. En typisk kategori obehagliga erfarenheter sammanhänger med avvänjningen: oangenäma känslor som följd av uppfödning med flaska eller sked, t.ex. att skeden är hård och kall, att ersättningen för bröstmjölken smakar illa, för hög temperatur på vällingen, otålighet hos den som matar babyn. Många patienter upplevde åter sina tandsprickningsbesvär, när försök att bita och tugga gjorde ont. Av särskild betydelse är händelser som sätter barnets liv i fara som följd av andningsbesvär. De oftast förekommande upplevelserna av den kategorin är de som sammanhänger med kvävning efter att barnet har inandats vätskor eller fasta föremål, episoder när vederbörande har varit nära att drunkna i ett badkar, vid difteri, kikhosta, lunginflammation, polyper som hindrat andningen, samt hot om att bli kvävd av den sovande moderns bröst eller andra kroppsdelar. Upplevelser från senare skeden av spädbarnsåldern och barndomen som ofta har befunnits vara betydelsefulla ingredienser i

Djup regression till den tidi ga spädbarnsåldern, med återupplevande av plågsamma och obehagliga upplevelser i samband med amningen. En symbol för "den onda modern".

Denna teckning skildrar de kluvna känslor en patient fick vid en LSD-behandling när han återvände till en tidig oralnivå. Inkorporerandet uppfattas både som förstörelse avföremålet (symboliserad av stora tänder) och kärleksfull förening (hjärtat).

negativa COEX-system är problem i samband med urinering och avföring och konflikter med föräldraauktoriteten i anslutning till försöken att vänja barnen vid att sitta på pottan. Andra viktiga och ofta anförda traumata inbegriper vuxnas sexualakter (särskilt primalscenen i freudiansk betydelse när personerna i fråga är patientens egna föräldrar), upptäckten av att de båda könen kroppsligt är olika, i anslutning till kastrationsångest eller penisavund, sexuella handlingar med jämnåriga; till denna kategori minnen hör också att vederbörande som barn har förförts av vuxna, vilket fått som följd för tidigt sexualmedvetande, samt anblicken av födslar hos människor eller djur. Ganska viktiga upplevelser på detta område är också masturbation, sammankopplad med helt orealistisk fruktan och skuldkänsla eller med att den masturberande har överraskats av vuxna och bestraffats. Traumatiska minnen från senare perioder i livet, vilka återupplevs i nära samband med kärnupplevelserna, är ovanligt många och sträcker sig över ett stort fält. I detta sammanhang skall vi bara nämna några av de vanligast förekommande. Emotionellt bortstötande av olika slag, liksom chockerande och skrämmande händelser och brutal behandling som fått som följd fysiskt och psykiskt lidande är typiska för denna kategori. Lika vanligt är att föräldrarna haft något av de andra barnen som kelgris och den därav uppkomna syskonrivaliteten, användande till övermått från föräldrarnas sida av uppfostringsmetoder såsom kritik, uppväckande av skuldkänslor, förebråelser, förnedrande eller ofördelaktiga jämförelser med andra barn, förnedrande behandling, hån och nedvärderande omdömen från föräldrarnas, syskonens, kamraternas och skolkamraternas samt lärarnas sida. Andra ofta inträffande händelser av detta slag är de som kännetecknas av invecklade mönster ifråga om det inbördes förhållandet mellan familjemedlemmarna (särskilt dubbelbindningen i Gregory Batesons mening), opålitligt uppförande av vuxna, med likgiltighet, förräderi, lögner, löftesbrott och åsyn av scener som skakat föräldraauktoriteten och orsakat osäkerhet. Händelser senare i livet, t.ex. förpuberteten, uppträder sällan som typiska kärnupplevelser. Om de gör det sker det ofta i form av en chockerande situation på det sexuella området, såsom våldtäkt eller att vederbörande förförts av styvfar eller styvmor eller av de biologiska föräldrarna, samt att den unge har blivit vittne till våldsamma eller äckliga sexuella scener. Vanligen kan minnena från

senare perioder av livet återfinnas i de ytligare skikten av COEX-systemen men med kärnupplevelserna förankrade i den tidiga barndomen. Förteckningen över angenäma barndomsminnen vilka utgör kärnupplevelser i positiva COEX-system är betydligt kortare än den som gäller chockupplevelser. Den innehåller episoder av trygghet och tillfredsställelse, bland dem erfarenheten av "goda bröst" och andra lustfyllda och sensuella erfarenheter, av att bli älskad, accepterad och uppskattad, samt känslor av spänning och äventyr i förhållande till omgivningen, intressanta djur och lek med jämnåriga. Äktheten och objektiviteten i barndomsminnena sådana de återupplevs vid LSD-behandling är en öppen fråga. Ända sedan jag gjorde de första observationerna på det området har jag betraktat det som en ganska intressant teoretisk fråga och har försökt att i varje enskilt fall utnyttja alla till buds stående medel för att nå fram till objektiv bekräftelse. Det är lätt att förstå att omständigheterna inte alltid har varit så gynnsamma för sådana försök. Ibland har jag träffat på fall av dåligt minne hos vittnena (föräldrar, äldre syskon, bekanta, husläkare, lärare, tjänstefolk m.fl.) eller brist på objektivt material. Vid andra tillfällen har vittnena varit döda eller oanträffbara. Det var ingenting ovanligt att de problem som omöjliggjorde verifiering var av emotionell karaktär. Detta gäller särskilt om sådana situationer i vilka vittnet antogs ha deltagit i den episod som patienten återupplevat och där vittnet för att bekräfta episodens korrekta förlopp skulle ha varit tvungen att medge att han eller hon hade uppträtt på ett sätt som inte skulle ha varit acceptabelt från personlig eller social synpunkt. Men ibland hände det att den episod den behandlade mindes var så ovanlig och omständigheterna så speciella att det därför blev möjligt att få fram korrekta uppgifter och få insyn i problemet med äktheten av vissa av de episoder som LSD-behandlade mindes. Vid sådana tillfällen avslöjade intervjuer med vittnen, liksom andra typer av undersökningar, ofta hur slående riktiga minnesbilderna var. Det stod klart att händelser från den tidiga barndomen eller spädbarnsåldern kan återupplevas under LSD-behandling med otrolig trohet även i de små detaljerna. Detta kan ifrågasättas i de fall patienten själv tog initiativet och samlade ihop det nödvändiga bevismaterialet; man kan tänka sig många sätt på vilka uppgifter under sådana omständigheter kan manipuleras. Emellertid härrör

en stor del av det mest slående materialet till stöd för minnesbilderna från situationer där undersökningen gjordes av yrkesfolk som systematiskt och omsorgsfullt undvek att på något sätt påverkas av patienterna eller vittnena för att undvika ovidkommande påverkan vid granskningen. De problem och kontroverser som mötte forskare sysselsatta med undersökningar på detta område kan bäst illustreras med åtskilliga kliniska exempel; dessa har utvalts från dussintals liknande redogörelser insamlade under ett årtionde av psykolytisk verksamhet i Prag. Dana, en patient med ganska djupa och komplicerade neurotiska symptom, återupplevde under en av behandlingarna med LSD en chockepisod från barndomen som hon litet trevande, osäkert, förlade till slutet av första levnadsåret. Hon beskrev mycket detaljerat hur det såg ut i det rum där episoden utspelades; hon kunde till och med rita upp broderier i sängtäcket och på bordduken, och det var ganska komplicerade mönster. Danas mor ombads, helt oberoende av Danas skildring, att beskriva ifrågavarande rum. När hon fick del av det material patienten hade åstadkommit blev hon utomordentligt förvånad över exaktheten i skildringen av såväl chock-episoden som den miljö i vilken den utspelades. Liksom många andra föräldrar som ställs inför sådana återupplevelser hos barnen blev hon nästan skrämd och litet generad av att dottern så exakt kunde göra en återresa till barndomen. Det alstrade hos henne starka skuldkänslor och ett försök till urskuldande förklaringar. Hon begrep inte mekanismen bakom dotterns minnesbild. Dennas beskrivning av rummet var "fotografiskt" korrekt ända in i minsta detalj, och minnesbildens äkthet var ställd utom allt tvivel med tanke på det ovanliga möblemanget och vissa andra föremål som figurerade i episoden. I rummet fanns en spegel med mycket ovanligt utseende, krucifixet på väggen var ett ovanligt arbete, och broderierna och möblerna var alldeles speciella, med mycket typiska detaljer. I detta fall föreföll det inte möjligt att informationen skulle ha kunnat överföras av något annat medium. Familjen flyttade från detta hus innan dottern fyllt två år, och kort därefter utdömdes det och revs. Den gamla rumsinteriören försvann därmed för alltid; inredningen följde inte med till familjens nya bostad. Det fanns inga

foton av rummet eller något av de föremål som fanns i det och modern kunde inte dra sig till minnes att hon vid något tillfälle för sin dotter hade nämnt något om de föremål som fanns i rummet. Det andra exemplet gäller ett betydligt mer kontroversiellt minne. I det fallet var inte tidsangivelsen så förvånande, men däremot episoden som sådan. Det material som framkom vid återupplevandet var så osannolikt att terapeuten såg det som ett utslag av ren fantasi ända tills ytterligare observationer gjorde frågan mer komplicerad. Eva, en patient som undergick psykolytisk terapi som följd av många neurotiska symptom av främst hysterisk karaktär, återupplevde under en av LSD-behandlingarna en mycket ovanlig och dramatisk episod som hade inträffat under hennes barndom. Hon förlade den till en period när hon var nio år gammal. Rekonstruktionen av det ursprungliga händelseförloppet såg ut så här: Hon och hennes bror, som var ett år yngre än hon, var vid den tidpunkten mycket intresserade av sexuella ting och tillbringade mycken tid med att diskutera befruktning, havandeskap och födsel, liksom hur en man och en kvinna beter sig vid avlelseproceduren, en detalj som de kände sig osäkra på. Eftersom de inte på egen hand kunde komma till klarhet i fråga om det sistnämnda beslöt de en dag fråga sin far och be honom om upplysningar och förklaringar. När fadern hörde vad barnen ville veta ansåg han att det bästa sättet att förklara saken för dem skulle vara att praktiskt demonstrera hur det gick till. Han kallade på sin hustru och tvingade henne att klä av sig. Trots hennes invändningar och ängsliga motstånd genomförde han i barnens åsyn en demonstration av ett samlag. Han använde kondom och berättade för Eva och hennes bror vilken funktion en sådan hade och vilka fördelarna med att använda en sådan var. Efter att han hade fått utlösning öppnade han ugnsluckan och kastade in kondomen i elden. När Eva återupplevde denna händelse fick det som följd att hon kände en betydande emotionell lättnad. Efter att ha satt in episoden i sammanhanget stod det klart för Eva att detta minne förklarade många av hennes psykopatologiska symp-

tom och kastade nytt ljus över hennes irrationella beteende, speciellt i sexuella sammanhang. Det klarlade också hennes dittills dunkla tvångsföreställningar i fråga om ugnar; hon kände ofta en stark drift att sitta vid ugnen och stirra in i flammorna samt peta bland kolbitarna med en käpp som om hon letade efter något. Denna episod föreföll höggradigt osannolik, även om Evas far var tydligt emotionellt störd. Han var kronisk alkoholist, med många psykopatiska och sado-masochistiska drag i sitt beteende. Ibland hade hans hustru och barn måst springa hemifrån eller barrikadera sig på vinden eftersom han förföljde dem med en kniv eller yxa och hotade mörda dem. Dessa händelser kunde inte hållas inom familjen, eftersom de var så dramatiska och bråkiga att grannarna blev indragna i dem och irriterade över dem. Grannarna var också förskräckta över hans sadistiska behandling av djur, i synnerhet katter. Han tillverkade kattfållor och när han hade fångat en katt brukade han spika fast den vid logdörren och låta den dö i solhettan. Även om detta otvivelaktigt var ett bevis på allvarlig psykopatologi hos fadern, föreföll tanken på att han arrangerat ett samlag med hustrun som en lektion i barnens sexuella "skolgång" vara alltför långsökt för att tas på allvar. Dessutom bidrog kännedomen om att vilda sexualfantasier är vanliga hos hysteri-patienter till tvivlen på att episoden verkligen hade inträffat. Omkring två år senare begick Evas far självmord under en av sina alkoholperioder. Hennes yngre bror var den förste som påträffade hans kropp, och med hjälp av en granne bar han ut faderns kropp ur huset. Han reagerade genom att få ett psykotiskt sammanbrott: Han överväldigades av en panisk ångest och började se och höra sin döde fars ande. Liksom när fadern levde jagade han nu sonen och hotade döda honom. Driven av en skräck bortom gränsen för det uthärdliga rusade Evas bror hemifrån och tillbringade åtskilliga dagar i södra delen av landet. Han strövade omkring i närheten av sjödistriktet och sov i skogarna. Där upptäcktes han, identifierades och skickades till sjukhus. Han överfördes slutligen till vårt LSD-experiment och genomgick psykolytisk terapi. Vid en av behandlingarna återupplevde han till terapeutens oerhörda förvåning

exakt samma episod som hans syster hade redogjort för två år tidigare. Båda redogörelserna var slående lika i alla detaljer och förloppet var exakt detsamma. Alla tillgängliga uppgifter tydde på att händelsen hade undertryckts hos båda syskonen, och att de innan de började behandlas med LSD aldrig hade diskuterat saken. Eva hade inte återupplevt episoden samtidigt som brodern gjorde det, och det fanns ingen annan redogörelse för vad hon hade berättat under behandlingen. Många av de upplevelser som en LSD-behandlad godtar såsom ett faktiskt återupplevande och inte bara som symboliska eller fantasiprodukter förefaller vanligen sannolika, eiler i varje fall möjliga, om de betraktas av en utomstående. När de väl är kända hjälper sådana upplevelser till att kartlägga patientens symptom och förklara vissa skenbart irrationella inslag i hans eller hennes beteende. Återupplevandet av sådana episoder följs av dramatiska förändringar i patientens kliniska situation. Varje så återupplevd händelse verkar innebära att en viss felande länk i den psykodynamiska tolkningen av patientens psykopatologiska symptom kommer på plats i kedjan. Sedan bildar allt det framkomna omedvetna materialet en tämligen komplett bild, en mer eller mindre tillfredsställande mosaik, med en mycket logisk och vidsträckt struktur. Detta skiljer sig inte från vad Sigmund Freud en gång kallade "pussel-principen" när han redogjorde för det logiska sambandet hos det material som man fick fram vid psykoanalys av neurotiska patienter. (6) I undantagsfall verkar de återupplevda episoderna så ovanliga och innehåller så många osannolika drag att det är svårt att tro att de utgör äkta minnen. Enligt min erfarenhet är patienten vanligen lika skeptisk som terapeuten. Ett av de mera slående exemplen härpå var de observationer som gjordes vid psykolytisk behandling av George, en patient som led av svår karaktärsneuros; i bilden fanns beroende av smärtstillande medel, psykofarmaka och sömnmedel. Hans beteende-avvikelser gränsade nästan till psykos, och han fördes upprepade gånger till sjukhus i ett koma-liknande tillstånd efter att ha tagit överdoser av droger. Under många på varandra följande LSD-behandlingar rapporterade George att han

hade återupplevt sex olika episoder från sin barndom, varvid han hade sett hur hans far sadistiskt mördade små flickor. Varje gång fanns det med i bilden komplicerade, sinnrika metoder för sexuellt utnyttjande av flickorna, vilket kulminerade i våldtäkt, varpå fadern på ett bestialiskt sätt mördade dem. George kunde i detalj beskriva de miljöer i vilka morden hade begåtts och alla detaljer i de kriminella handlingar som sammanhängde med episoderna. Dessutom återupplevde han många scener som han beskrev; det rörde sig om alla upptänkliga typer av incestuösa och perverterade sexuella handlingar mellan medlemmar av hans familj, närmaste släktingar, bekanta och tjänstefolk. Vid vissa tillfällen var han bara åskådare och vid andra hade han varit ett av offren för dessa handlingar. Även om det var höggradigt osannolikt att dessa händelser verkligen hade inträffat, föreföll ändå dessa återupplevanden i fråga om form och dynamik, liksom de emotionella och motoriska avslappningar som åtföljde dem, omöjliga att skilja från sådana som var sannolika och hade bekräftats såsom korrekta i fråga om andra patienter. Även återupplevdsernas inverkan på Georges kliniska tillstånd liknade dem som verkliga minnen åstadkom. Georges egen inställning till dessa upplevelser pendlade länge mellan tro på möjligheten att hans far var en sadistisk mördare och att "återlevandet" var en produkt av hans egen inbillning. När han slutligen under behandlingen ställdes inför sin biologiska födelses brutalitet intog han en mycket kritisk attityd gentemot sannolikheten i fråga om upplevelserna och framlade en alternativ psykodynamisk tolkning: Hans slutsats var att "återupplevandet" troligen var en följd av hans desperata motstånd mot att konfronteras med födelseupplevelserna och ett slags reaktion för att fördröja deras uppdykande. I de våldsamma mordscenerna dödade en vuxen man, hans far, små flickor; i återupplevelsen av födelsen dödade en vuxen kvinna, hans mor, en liten pojke, George. Födelsens brutala och blodiga karaktär fasthölls och återkom i mordfantasierna. Som en följd av effektivt försvar mot att uppleva födelsetraumats livshot uppstod en omkastning av huvudrollsinnehavarnas kön och Georges roll förvandlades från offer till åskådare.

Vid denna tidpunkt stod det klart för honom att innehållet i upplevelserna också tillgodosåg hans behov av hämnd på det kvinnliga elementet för den smärta födelsen innebar för honom. Han ansåg att liknande psykodynamiska mekanismer och motivationskrafter kunde ha spelat in när det gällde fall av sadistiska mord.

Efter att vid åtskilliga tillfällen ha gjort observationer av denna art stod det klart för mig att jag stod inför en modern variant av det gamla problemet om minnesbildernas objektiva verklighet vid psykoanalys. Freud fann vid sina tidiga undersökningar att var och en av hans hysteri-patienter hade utsatts för sexuell förförelse under barndomen; han förutsatte att ett sådant trauma utgör den viktigaste etiologiska faktorn vid uppkomsten och utvecklingen av en hysterisk neuros. (5) När han senare hade samlat tillräckligt mycket material som pekade mot att vissa av de påstådda förförelserna eller våldtäkterna hade inträffat endast i hans patienters fantasi, blev han först så besviken att han var nära att ge upp vidare forskning om psykoanalysen. Han kom över denna svårighet när han fick klart för sig att dessa fenomen utgör en psykisk realitet för patienten, oavsett vilken historisk objektivitet de uppgivna händelserna har. Vi kan följa Freuds exempel i fråga om återupplevandet under LSD-behandlingarna; oavsett om de utgör verkliga minnen eller foster av en livlig fantasi uppkomna ur djup och skapade av mekanismer som vi ännu inte har tillräcklig kunskap om, så förefaller de utomordentligt relevanta mot bakgrunden av patientens psykopatologi, lika väl som LSD-psykoterapins psykodynamik. Återupplevandet av händelser under barndomen, följt av starkt emotionellt utlevande, är ett ofta och regelbundet återkommande fenomen i LSD-psykoterapin. Denna företeelse har rapporterats av många terapeuter i olika delar av världen. Även om det slutliga återupplevandet utgörs av en enstaka chockupplevelse som den behandlade förlägger till barndomen eller spädbarnsåldern, visar systematiska observationer under ett antal på varandra följande behandlingar att situationen är mycket mer komplicerad än så. Det finns flera kliniska fakta som verkar stödja tesen om COEX-systemen som jag har beskrivit dem tidigare i boken, enligt vilka dessa barndomsupplevelser utgör kärnan eller de djupast liggande skikten

av komplicerade minnesanhopningar som fungerar som styrande dynamiska system. Innan de enskilda minnena från barndomen kan helt återupplevas måste först intensiteten i den emotionella laddningen släppa. Mängden "lössläppta" emotioner förefaller att inte stå i rimlig proportion till häftigheten och relevansen hos de traumatiska händelser som finns med i bilden. Det förefaller finnas en betydande skillnad mellan "orsak och verkan" även om vi tar i beaktande den biologiska, fysiologiska och psykologiska särarten hos de tidigare utvecklingsskedena och den höga sårbarheten hos ett barns psyke. Det verkar vara riktigare att se den emotionella laddningen som en "slutsumma" av ett antal likartade chocksituationer under olika perioder av livet. För det andra följs återupplevandet av traumatiska händelser under barnaåren av långtgående förändringar i den kliniska symptomatologin, beteendemönstren, värderingarna och attityderna. Den starka förvandlingseffekten av återupplevandet och integrerandet av sådana minnen antyder att en mer allmän dynamisk princip medverkar. Det tredje - och viktigaste - skälet till att vi snarare bör tala om minnes-konstellationer än om enstaka minnen har som grund innehållsanalysen av på varandra följande behandlingar i en psykolytisk serie. Innan den behandlade kan närma sig och återuppleva ett traumatiskt minne från den tidiga barndomen (en kärnupplevelse) måste han vanligen ställas inför och arbeta sig igenom många situationer från senare skeden i livet vilka har ett liknande tema och innehåller samma grundelement. Alla dessa traumatiska situationer från olika perioder av livet har anknytningar till emotioner av samma typ och med samma försvarsmekanismer. Deras återupplevande åtföljs av samma typiska anhopning av somatiska symptom, bland dem huvudvärk, illamående och uppkastningar, smärtor i olika delar av kroppen, kvävning, muskelryckningar, skakningar och darrningar. En eller flera av dessa fysiska manifestationer kan uppträda som konstanta och upprepade beledsagande företeelser till innehållet i olika skikt av ett visst COEX-system. En intressant observation från den psykolytiska terapin bör nämnas i detta sammanhang. Hos några av de behandlade spelar vissa kroppsorgan en alldeles speciell roll under LSD-behandlingarna. Av skäl som vi inte känner till tillräckligt förefaller dessa

organ att ha dragit till sig och laddat upp spänningar som har sin rot i organismen som följd av ett antal chocksituationer under olika etapper av individens utveckling. Under loppet av psykolytisk behandling tycks den omvända processen inträffa, dvs. en urladdning från dessa organ av spänningar av olika ursprung. De delar av kroppen som oftast figurerar i denna process är musklerna, hjärtats kranskärl, inälvorna samt urinorganen och könsorganen. Som vi har angivit härovan tycks COEX-systemen vara av grundläggande betydelse för analyserandet av LSD-behandlingar med psykodynamiskt innehåll. Som följd av LSD:s icke-specifika verkan är dessutom kunskapen om dessa system, härledda ur LSD-forskningen, direkt tillämpliga på det omedvetnas dynamik under drogfria förhållanden och på den mänskliga karaktärens funktion såväl när individen är frisk som när den är sjuk. Det förefaller därför lämpligt att utnyttja material från LSD-psykoterapin och försöka fundera över dessa systems ursprung och försöka rekonstruera deras dynamik. Den viktigaste delen av COEX-systemen tycks vara kärnupplevelsen. Den var den första upplevelsen av ett speciellt slag som registrerades i hjärnan och lade grunden till ett specifikt COEX-system. Denna kärnupplevelse utgör därför en prototyp, ett utgångsmönster, för registreringar i minnet av senare upplevelser av liknande slag. Det är inte lätt att förklara varför vissa slags händelser får en så stark chockeffekt på barnet att de påverkar dess psykodynamiska utveckling under många år, ja årtionden. Psykoanalytiker har i detta sammanhang vanligen tänkt på konstitutionella och ärftliga faktorer av okänd natur. LSD-forskningen tycks peka hän mot att denna speciella känslighet har sin grund i djupare liggande skikt av det omedvetna, i funktionsdynamiska präglingar som är medfödda och transpersonella till sin natur. Vissa av dessa faktorer har när de medvetandegörs i LSD-psykoterapin formen av arvs-, ras- eller fylogenetiska minnen, arketypstrukturer eller till och med upplevelser från en tidigare inkarnation. En annan viktig faktor kan vara den dynamiska likheten mellan ett visst trauma under barndomen och en viss fasett av födelsetraumat (eller perinatalt trauma). I det fallet skulle chockverkan från en senare inträffad händelse bero på reaktiveringen av en viss aspekt av det psykobiologiska minnet av födelsen. Att redogöra för de transpersonella och perinatala faktorerna skulle vara förhastat innan de motsvarande skikten

av det omedvetna har beskrivits i anslutning till LSD-psykoterapin. Vi skall återkomma till några av dessa frågor i de följande avsnitten i denna bok. Låt oss här begränsa redogörelsen till de faktorer som är verksamma på det psykodynamiska området. Från den synpunkten kan en variabel av möjlig betydelse vara att det förekommer vissa kritiska perioder i ett barns utveckling, jämförbara med dem som har avslöjats hos djur genom etologiska observationer och experiment. Under en viss kritisk period skulle barnet kunna vara särskilt sårbart inför upplevelser av ett speciellt slag, vilka under tidigare eller senare utvecklingsperioder inte har någon större inverkan, om ens någon. En faktor som tycks vara av största betydelse är den emotionella atmosfären i familjen och de mellanmänskliga relationerna mellan dennas medlemmar. En enstaka chockupplevelse kan få stor sjukdomsframkallande betydelse om den inträffar mot bakgrunden av en familjestruktur som uppvisar specifika störningar. Men det förefaller också vara så att det dagliga patogena samspelet mellan familjemedlemmarna, vilket ju pågår månader och år, kan fortlöpande registreras i minnesbankerna, summeras på ett "förtätat" sätt och slutligen bli ett patologiskt fokus som är jämförligt med det som uppstår som följd av ett makrotrauma. Kärnupplevelsen upplevd vid LSD-behandlingar utgör i senare fallet ett slags pars pro totoupplevelse (en enstaka upplevelse som representerar samtliga liknande händelser). Det är intressant att se att patienterna själva vanligen kan inse den generaliserande karaktären hos sådana upplevelser även när de uppträder under LSD-behandlingarna i form av en påstått enstaka chockupplevelse. Som följd av en kombination av ovannämnda faktorer (och kanske andra variabler som f.n. är okända) blir en viss händelse i barnets liv kärnan i ett COEX-system. När denna väl är "inpräglad" i psyket tjänstgör den som minnesmatris, och senare liknande upplevelser registreras i nära samband med den ursprungliga händelsen. Detta upprepade adderande av nya skikt kan till slut som produkt ge den specifika dynamiska minneskonstellation som jag har kallat ett COEX-system. De yttre skikten kan tydligen bildas under medverkan av två skilda dynamiska mekanismer. Ibland sker tillförandet av nya minnen på ett tämligen mekaniskt sätt. Livet kan ge upphov till betydelsefulla emotionella upplevelser

som på ett eller annat sätt liknar kärnupplevelsen. Som följd av minnets analytiska och syntesfunktion sammanförs dessa upplevelser i COEX-system på grundval av identiska inslag eller allmän likhet. En detaljerad analys av journalerna från psykolytisk terapi pekar emellertid mot att en betydligt viktigare dynamisk mekanism inverkar. Under sina tidigaste utvecklingsstadier är barnet ett mer eller mindre passivt offer för omgivningen och spelar vanligen inte någon aktiv roll i de kärnupplevelser som vore värda beaktande. Den situationen ändras senare och individen blir mer och mer aktiv i fråga om utformandet av relationerna med andra människor och de allmänna livsupplevelserna. När grunden till ett COEX-system väl har lagts tycks den påverka individen i fråga om hans uppfattning av omgivningen, sättet att uppfatta världen, attityderna och uppträdandet. Under inverkan av kärnupplevelsen utvecklas hos individen starka specifika förhoppningar och generella förväntningar i förhållande till vissa kategorier människor och situationer. Dessa förhoppningar och förväntningar följer det allmänna mönstret i kärnupplevelsen och kan logiskt härledas ur dennas speciella innehåll. Som följd av en tidig chock eller upprepade händelser kan barnet sålunda utveckla en stark känsla av att det i allmänhet inte kan lita på någon. I en sådan situation är det hela tiden på sin vakt och varje ny person som uppträder i barnets liv betraktas som en möjlig fiende eller angripare. En annan typ av traumatiska upplevelser kan skapa övertygelsen att känsloengagemang medför stor risk för besvikelse och skada på känslolivet, och att det är en svaghet som till varje pris måste undvikas. På liknande sätt kan en viss typisk upplevelse under barnaåren komma en människa att tro att sexuella upplevelser är farliga, motbjudande eller förnedrande. Ibland kan dessa intryck nå en högre grad av allmängiltighet: som följd av vissa negativa upplevelser under barnaåren kan en man betrakta alla kvinnor som svaga och opålitliga, nyckfulla, irrationella och excentriska, eller också som liderliga och förförande. På motsvarande sätt kan en kvinna betrakta alla män som i grunden brutala och sadistiska, behärskade av djuriska instinkter i fråga om sexuallivet eller som väsentligen otrogna och promiskuösa. Dylika förutfattade uppfattningar och attityder ger upphov till speciella missanpassningar i beteendet mot alla nya människor av

en viss kategori som en person träffar senare i livet. Dessa människor kommer att behandlas på ett sätt som dikteras av ifrågavarande kärnupplevelse (eller COEX-system). Personen i fråga uppfattar dessa nya människor som symboliska representanter för den grupp till vilken hans omedvetna har hänfört dem, och han närmar sig och behandlar dem i enlighet därmed. Som en följd av detta är han oförmögen att skapa nya mellanmänskliga relationer på ett effektivt och anpassat sätt, vilket skulle ha kunnat leda till ett realistiskt och tillfredsställande samspel. Ett hälsosamt upptagande av nya figurer i individens krets av vänner, bekanta, kontakter m.fl. förutsätter förmåga till en relativt neutral och förväntansfull attityd tills ömsesidiga kontakter och mellanmänskligt samspel ger tillräcklig information som grund för ett mera realistiskt ställningstagande till människorna ifråga. Med ökande mängder av konkret information styrs utvecklingen av relationerna över mot den positiva eller den negativa sidan, beroende på de faktiska erfarenheterna av en viss speciell partner. Den individ som förmår närma sig nya situationer på detta sätt får en rimlig möjlighet att behandla andra människor inte bara beroende av vem och vad dessa innebär för vederbörande, utan också av vem de egentligen är. En människa vars nya mänskliga möten smittas av inverkan från starka negativa COEX-system träder in i ett nytt kontaktförhållande med stark slagsida. På grund av den ömsesidiga karaktären i de mänskliga relationerna väcker beteendemönster baserade på starka förutfattade meningar i den mellanmänskliga och sociala miljön specifika motreaktioner. Den resulterande konstellationen utgör då en ungefärlig motsvarighet till den ursprungliga situationen i kärnupplevelsen. Detta kan visas i de exempel vi tidigare har givit. Under inverkan av sitt starka COEX-system letade Peter aktivt efter sadister av en viss typ och inledde ett samspel med dem. Han skapade på det sättet situationer som innebar upprepningar av de ursprungliga chockupplevelser han hade haft i barndomen och som bildade kärnupplevelsen i nämnda system. Vad Renata beträffar var hon uppenbarligen ett i stort sett passivt offer i den traumatiska kärnsituationen. Även om hon kunde ha bidragit till att den uppstod genom att hon var barnsligt kokett och attraktiv, var det hennes styvfar som spelade huvudrollen. Senare i livet byggde hon emellertid omedvetet upp sina relationer med männen i enlighet med det gamla mönstret och spelade då en viktig roll i de många chockarta2 - Människans

de upprepningarna. Den ovanliga anhopningen av sexuella angrepp och försök till våldtäkt ligger långt bortanför varje statistisk sannolikhet och uppvisar starka tecken på att hennes bidrag till dessa scener av sexuellt trauma var väsentligt. I fråga om Richard åstadkom det kraftigt verksamma COEX-system som har beskrivits härovan inte bara en blockering av hans aktivitet och förmåga att hävda sig och försvara sig effektivt utan också ett specifikt beteende som lockade fram fientlighet från omvärlden. Under tiden vid universitetet, till exempel, tilldrog han sig ledningens uppmärksamhet som följd av sin inställning och blev syndabocken i en situation i vilken många av hans kolleger, vilka i stort sett delade hans politiska uppfattning, lyckades överleva utan att gå in i systemet, samarbeta eller kompromettera sig. En kärnupplevelse kan på detta sätt återkomma senare i livet i form av många händelser av liknande slag, slumpvis inträffande eller självförvållade. Denna fortlöpande aktivering och förstärkning av den ursprungliga sjukdomsframkallande konstellationen genom flera mellanmänskliga kontakter senare i livet kan kanske utgöra en förklaring till intensiteten i den känsloladdning som individuella COEX-system uppvisar. Denna mekanism skulle också kunna vara en orsak till den starka effekt dessa system har i fråga om inverkan på en människas beteende samt när det gäller de ofta dramatiska terapeutiska effekterna av att de minskas, avreageras och integreras. Att summera känsloladdningarna i de olika skikten i COEXsystemet är bara en av förklaringarna till den enorma mängden affektiv energi som vanligen måste urladdas innan kärnupplevelsen avslöjas och systemet "släcks ut" och integreras. En annan betydelsefull källa till denna energi kan man finna i de underliggande perinatala präglingarna. Likheten mellan födelseupplevelsen och vissa chockhändelser senare i livet skulle kunna förklara en urladdning av djup känslomässig och instinktmässig energi knuten till detta grundläggande trauma i människolivet vid en tidpunkt när ett COEX-system uppträder vid LSD-behandlingen. (Se kapitlet om perinatala upplevelser vid LSD-behandling.) Den successiva tillväxten av COEX-system som följd av den positiva feedback-mekanismen* skulle kunna ligga bakom latens* Positiv feedback användes här i den cybernetiska betydelsen, inte i den som ofta används när det gäller individuell eller gruppsykoterapi. Den mellanmänskliga

eller "inkubations"-perioden mellan de ursprungliga chockupplevelserna och senare neurotiska eller till och med psykotiska sammanbrott. Klart framträdande psykopatologiska system tycks uppträda vid en tidpunkt när COEX-systemet når en viss kritisk utbredning och traumatiska upprepningar inverkar ofördelaktigt på viktiga områden av patientens tillvaro och ingriper i tillfredsställandet av hans grundläggande behov. Denna uppfattning står helt i överensstämmelse med talrika iakttagelser från psykolytisk terapi på psykiatriska patienter. Detaljerad analys av deras symptomdynamik avslöjar djupgående paralleller mellan innehållet i kärnupplevelserna i deras COEX-system och mönstret i deras mellanmänskliga samspel vid tiden för debuten av den kliniska symptomatologin. Vid många tillfällen tycks det som om mångfaldiga upprepningar av bastemata i ett eller flera COEX-system på viktiga fält av det mellanmänskliga området kommer omedelbart före de första yttringarna av de emotionella eller psykosomatiska störningarna. Dessutom kan dessa system i sig själva ofta tolkas som ett symboliskt "uppförande" av kärnupplevelsen. Detta illustreras bäst med fallet Renata. Början till hennes cancerskräck sammanföll med de försök till våldtäkt som hennes man och flera av hennes arbetskamrater begick mot henne och med en gynekologisk undersökning som visade att hennes könsorgan inte var helt friska (sår på livmodershalsen). Som vi har anfört tidigare var hennes cancerskräck och hennes symptomatiska beteende i samband med den symboliskt knuten till kärnupplevelsen. COEX-manifestationer vid LSD-behandling Aktiverandet av ett starkt negativt COEX-system vid en LSD-behandling och dess framträdande på upplevelseområdet får typiska följder för behandlingens innehåll och förlopp. Det tidigare flödet av bilder, känslor, idéer och kroppsliga förnimmelser störs plötsligt och dessas inre sammanhang och inbördes sammanhang avbryts. Detta åtföljs av vissa typiska fenomen som kan anses förebåda ett uppdykande COEX-system.

"feedback" som individen mottar vid samvaron med andra i situationer som påverkas av ett starkt COEX-system tenderar att öka det ursprungliga misstaget och avvikelsen från normen i stället för att korrigera det.

Två teckningar av syner som åtföljde framträngandet av ett barndomsminne vid en LSD-behandling av den psykodynamiska typen. Den kaotiska mosaiken består av element i den ursprungliga traumatiska händelsen och av olika symboliska variationer på dennas grundtema.

De syner som uppträder vid detta tillstånd blir suddiga, osammanhängande och fragmentariska. De behandlade jämför dem ofta med en ström eller en strömvirvel; ofta talar de om sådana upplevelser som sensorisk gulasch, karusell eller helt enkelt kaos. Det är emellertid möjligt att i denna amorfa blandning urskilja fragment av människo- eller djurkroppar, utsnitt ur landskap, delar av möbler, leksaker och diverse andra föremål som tillhör vardagsmiljön. Tillståndet jämförs ofta med delirium eller en vildsint feberaktig mardröm. Senare, när kärnupplevelsen har återupplevts och dess innebörd klarlagts, kan några av de sensoriska fragmenten i efterhand identifieras som ingredienser i det ursprungliga chockminnet från barndomen och andra som symboliska och metaforiska variationer på dettas bastema. Ett annat typiskt tecken på ett inträdande COEX-system är

dissociationen mellan affekt och innebörd. Många av detaljerna i LSD-upplevelser av detta slag uppträder först på ett helt absurt och helt obegripligt sätt och kan förstås endast i efterhand, när man känner till hela systemet. Så till exempel kan åsynen av ett trivialt föremål, såsom en vattenkran, en tillbringare, en stol, en docka eller ett vackert broderi sammankopplas med panisk ångest, aggressiva utbrott, sexuell upphetsning, depression med självmordstankar eller avsky, åtföljd av starkt illamående och kräkningar. Senare rekonstruktioner visar vanligen att detta till synes absurda, paradoxala, samband trots allt är logiskt. När kärnupplevelsen en gång är helt tillgänglig står det klart att den emotionella reaktionen stämmer med det ursprungliga traumats natur. Kopplingen mellan affekten och diverse vardagsföremål speglar det faktum att de senare utgjorde en del av den miljö i vilken den traumatiska händelsen utspelades. Omotiverade och oförklarliga särdrag i patienternas lynne, med stark intensitet, är också tecken på att COEX-system tränger upp till ytan. Panisk ängslan, svår depression, ofta i samband med självmordstankar, känslor av isolering och ensamhet, intensiv avsky, känslor av skuld eller mindervärdighet, barnslig hjälplöshet, känslor av moraliskt och fysiskt fördärv, stark sexuell upphetsning, bittert självförakt eller allmänt aggressiva spänningar - alla sådana i början oförståeliga känslor kan senare identifieras som logiska komponenter i COEX-systemen. Dramatiska, fysiska och motoriska manifestationer förebådar ofta uppdykandet av ett COEX-system. Några av dessa kroppsliga symptom är tecken på en stark aktivering av det autonoma nervsystemet; de omfattar illamående och kräkningar, andningssvårigheter, diverse klagomål över kranskärlsbesvär, stark salivavsöndring eller svettning och plötslig diarré. Mycket vanliga är känslor av intensiv smärta i olika delar av kroppen, t.ex. huvudet, nackmusklerna, magen, urinblåsan, livmodern och testiklarna. Typiska motoriska manifestationer som hör till denna kategori innefattar bl.a. allmän eller lokal muskelspänning, darrningar, skakningar och ryckningar, komplicerade vridrörelser och katatoniform upphetsning, eller orörlighet. Det tycks vara så att upprepade och enformiga rörelser och speciellt verbala manifestationer (verbigeration) har en mycket hög indikativ betydelse. Innan beståndsdelarna i ett starkt COEX-system börjar flyta upp i medvetandet kan det inträf-

fa att patienten oupphörligt upprepar samma ord eller meningar. Detta upprepande är vanligen helt mekaniskt och påminner om när nålen i en grammofonskiva fortsätter i samma spår. Beskrivningen här ovan innefattar alla de kroppsliga symptom som har iakttagits vid olika tillfällen såsom hopkopplade med framträngande traumatiska upplevelser. I praktiska behandlingssituationer förekommer alla dessa aldrig samtidigt i anslutning till ett visst COEX-system. I några fall uppträder ett av symptomen som en indikator, men det är vanligare att de förekommer flera tillsammans. Det förefaller vara mer än en slump att alla de fenomen som fungerar som förebådare av framträngande COEX-system upplevs med utomordentlig intensitet vid de behandlingar vid vilka patienterna återupplever födelsetraumat. Det är sannolikt så att det komplex av sensationer och innervationer som är förbundet med födelseprocessen är den djupast liggande präglingen för dessa manifestationer. Under den period när beståndsdelarna i ett COEX-system tränger fram till medvetandet och dominerar upplevelserna antar systemet en styrande funktion och bestämmer natur och innehåll för LSD-behandlingen. Den behandlades uppfattning av sig själv och omgivningen förvrids och förvandlas i riktning mot ett grundmotiv och de specifika beståndsdelarna i den framträngande COEXkonstellationen. De inbillade förvandlingar de personer genomgår, vilka är närvarande under behandlingen, speglar ofta dem som spelade huvudrollerna i de återupplevda händelserna, och förändringarna i behandlingsrummet eller den fysiska miljön knyts till den omgivning i vilken händelsen ägde rum. De kan också utgöra symboliska variationer på det allmänna temat, personerna och miljön för det inträffade. Men den styrande funktionen hos det COEXsystem som rullas upp är inte begränsad till perceptuella förändringar. Den allmänna känsloatmosfären och den särskilda beskaffenheten hos sinnesstämningarna, tankeprocessernas art och sammanhang, reaktionen inför miljön samt individens beteende påverkas också på ett karakteristiskt sätt. Den bestämmande funktionen hos aktiverade COEX-system när det gäller innehållet i LSD-behandlingar visas i materialet från de fall som redovisats tidigare. När Peter arbetade sig igenom de yttersta skikten av det

beskrivna COEX-systemet såg han terapeuten förvandlad till Peters tidigare sadistiska partner eller till figurer som symboliserade aggression, t.ex. en slaktare, en mördare, en medeltida bödel, en inkvisitor eller en cowboy med lasso. Han uppfattade terapeutens reservoarpenna som en orientalisk dolk och väntade att han skulle bli anfallen med den. När han på bordet fick syn på en kniv med skaft av älghorn, vilken användes som papperskniv, förvandlades i hans ögon terapeuten till en vildsint jägare. Vid flera tillfällen bad han att få bli torterad och han ville "lida för doktorn" genom att hålla tillbaka urinen. Under den här perioden förvandlades i hans inbillning behandlingsrummet och utsikten från fönstret till olika "scenbilder", där patientens äventyr med sina sadistiska partner hade utspelats. När de äldre skikten från andra världskriget nåddes såg Peter terapeuten som Hitler och andra naziledare, kommendanter i koncentrationsläger, SS-medlemmar och Gestapo-officerare. I stället för vanliga ljud hörde Peter det hotande klampet av soldatstövlar i korridoren, musiken vid nazistiska parader vid Brandenburger Tor och det nazistiska Tysklands nationalsång. Behandlingsrummet förvandlades gradvis till en sal i det tyska riksdagshuset med örnemblem och hakkors, en barack i ett koncentrationsläger, ett fängelse med tjockt galler för fönstret eller till och med en dödscell. När kärnupplevelsen från barndomen framträdde under dessa behandlingar uppfattade Peter terapeuten som de straffande föräldrafigurerna och han visade en benägenhet att gentemot terapeuten spela upp diverse anakronistiska beteenden som var karakteristiska för hans relationer med föräldrarna. Behandlingsrummet förvandlades ofta till olika delar av hans hem under barndomen, inte minst den mörka källare som hans mor ofta brukade låsa in honom i. Motsvarande dynamik observerades vid LSD-behandlingen av Renata. När hon trängde in i ett av de ytligast liggande skikten av COEX-systemet förvandlades terapeutens ansikte vid flera tillfällen till hennes makes. Hon misstänkte att han liksom hennes make hyste aggressiva känslor gentemot henne och att han kände sig allvarligt frestad att utsätta henne för

fysiskt våld. Ibland trodde hon sig se ett liderligt uttryck i hans ansikte och väntade att han skulle gå till attack mot henne sexuellt. I sin överföringsrelation uppvisade hon attityder som var typiska för hennes äktenskapliga situation. När hon återupplevde det skikt som var relaterat till den del av hennes liv som låg alldeles efter hennes inträde i vuxenåldern förvandlades terapeuten gradvis till hennes pojkvänner från den tiden. Omgivningen uppfattade hon som de platser där hon hade träffat dessa människor, t.ex. parker, en sovsal i en skola och vissa platser på landsbygden. När kärnhändelsen i hennes COEX-system "avtäcktes" under behandlingarna med LSD förvandlades terapeuten till hennes styvfar, med dennes ansiktsuttryck och enormt stora hårbevuxna händer, fulla av pigmentfläckar. Han föreföll henne vara klädd i samma kostym, skjorta och slips som styvfadern brukade ha på sig. Vid ett annat tillfälle föreföll henne terapeuten bli förvandlad till en beryktad tjeckisk sadistisk mördare. Komponenterna i kärnupplevelsen fick också stark inverkan på överföringsrelationen. Renata upplevde omväxlande panisk ångest med fruktan för en aggressiv sexuell attack från terapeutens sida och en överdrivet stark sexuell drift med tendenser till att attackera honom. I hennes sexuella aptit fanns ett starkt oralt inslag och hon sysselsatte sig mycket med tanken att stimulera penis med munnen. De flesta av de andra fenomen som uppträdde under dessa behandlingar kunde förklaras som symboliska framställningar av eller allusioner till kärnupplevelsen. Ibland uppträdde hennes styvfar i skepnad av ett farligt djur, t.ex. en pytonorm eller en jättestor skräcködla. Vidare förekom många scener med övergrepp mot barn och sexuellt våld, liksom hänsyftningar på filmer, pjäser och böcker med sådana teman, t.ex. John Knittels Via Mala eller Friedrich Dürrenmatts Kommissariens löfte. Ett annat intressant fenomen under dessa behandlingar var en återkommande vision av ett torn som befann sig i olika stadier av förfall och förstörelse. Enligt Renatas beskrivningar fungerade dessa som indikator eller barometer på det terapeutiska framåtskridandet. Utom att ha en komplicerad flernivåig och överdeterminerad symbolisk innebörd speglade de också de gradvisa förändringarna i patientens försvarssystem

och graden av motstånd hos henne mot att konfronteras med kärnhändelsen. Som följd av deras mycket illustrativa karaktär återger vi dessa teckningar i boken. När Richard höll på att arbeta sig igenom de senast uppkomna skikten av sitt COEX-system, vilka hade samband med den politiska förföljelsen, förvandlades den röda stolen i behandlingsrummet till ett omättligt, fruktansvärt vidunder med en öppen mun som hotade sluka honom; för honom symboliserade den den "röda terror" han hade utsatts för. En målning på väggen förvandlades till en affisch som de nazistiska propagandamakarna hade distribuerat under andra världskriget som en varning mot farorna med den sovjetiska expansionen. Den visade en röd jättehand med hotfulla klor vilken sänkte sig ner över slottet i Prag. Affischen bar texten "Om den får tag i dig är du dödens". Det största problemet i fråga om överföringsreaktionen vid denna tid var Richards misstanke att terapeuten kunde vara medlem av kommunistpartiet, och han hade sina tvivel på att han kunde lita på honom. Innan han återupplevde händelsen då han fick en elbehandling såg Richard terapeuten som en stor science fiction-robot byggd av ett komplicerat system av kondensatorer, transformatorer, solenoider, relän och kablar. Över robotens ansikte rusade elektriska gnistor som tydde på hög spänning och en pulserande röd lampa på dess huvud varnade för omedelbar fara. Richard fruktade att en elektrisk laddning skulle strömma över från terapeutens kropp och träffa honom; han visade också en intensiv skräck för glödlampor, elektriska urtag, proppar och elektriska apparater i behandlingsrummet. Vid de behandlingar vid vilka Richard arbetade sig igenom sina chockupplevelser med fadern misstänkte han att terapeuten var berusad. Han såg honom också förvandlad till olika figurer, inklusive kroniska alkoholister, luffare och till slut till en bild av sin egen alkoholiserade far. Han upplevde bortstötande, nonchalans, grymhet och misshandel från terapeutens sida. Medan han närmade sig kärnupplevelsen uppfattade Richard terapeuten som en bonde; miljön var lantlig och ljud och dofter påminde honom om en varm dag på fälten.

En annan intressant observation som rör manifestationer av COEX-system vid LSD-behandling bör nämnas i detta sammanhang. När en traumatisk händelse inrymmer en mellanmänsklig situation tycks det vara så att den behandlade, medan han återupplever händelsen under inverkan av LSD, måste uppleva och arbeta igenom alla de roller som de i händelsen inblandade spelade. Om sålunda grundtemat innehåller en aggressiv attack mot honom, måste han återleva såväl offrets roll, med alla de emotionella och fysiska förnimmelser som den innebär, som den aggressives roll.* Om den behandlade råkade vara vittne till en sådan scen skulle han till slut uppleva alla de tre inblandades roller. Så till exempel innefattar det fulla återupplevandet av den typiska freudianska "primal-scenen"- när ett barn blir vittne till ett samlag mellan föräldrarna - successiv identifikation med såväl den aggressive mannen som kvinnan som underkastar sig, och vittnet. Det dynamiska samspelet mellan COEX-system och miljöfaktorer Detaljerade studier av innebörden och dynamiken i individuella LSD-behandlingar i en psykolytisk serie, liksom långtidsanalyser av förändringarna i patientens kliniska symptomatologi och livssituation i perioderna mellan behandlingarna, avslöjar mycket svårutredda samband mellan COEX-systemen och miljöfaktorerna. Dessa observationer förefaller vara av så grundläggande betydelse att de förtjänar särskild uppmärksamhet. I föregående avsnitt beskrev vi hur ett COEX-system som aktiverats vid en LSD-behandling bestämmer karaktären hos patientens upplevelser och det sätt på vilket han uppfattar omgivningen, miljön. Detta förbinds regelbundet med en stark tendens att bringa till ytan innebörden i ett speciellt skikt av COEX-konstellationen, att agera ut den i behandlingssituationen och skapa om omständigheterna kring behandlingen till överensstämmelse med bastemat. Om vi analyserar dynamiken hos detta fenomen finner vi en mycket intressant bakomliggande mekanism. Det är tydligen mycket svårt och störande att uppfatta en djup brist på överensstämmelse mellan de inre känslorna och sensationerna och händelserna i den
* Denna situation är i psykodramatiskt hänseende en analogi till vad Anna Freud beskrev i Das Ich und die Abwehrmechanismen (1936) (Jaget och dess försvarsmekanismer Stockholm 1972) såsom en identifikation med angriparen. (4)

yttre omgivningen. Det tycks vara betydligt mer acceptabelt att uppleva olika oangenäma emotioner såsom en adekvat reaktion inför de faktiska omständigheter som existerar f.n. i en objektiv realitet än att uppfatta dem som obegripliga och oförklarliga "element" som kommer från ens eget inre. En person som vid LSD-behandling torteras av annars irrationella skuldkänslor kan sålunda vara böjd för att anfalla terapeuten, förolämpa honom, uppföra sig på ett sätt som han själv anser ytterligt olämpligt eller bryta mot grundreglerna för behandlingen. Skuldkänslorna kan sedan förknippas med vad som faktiskt händer här och nu och verkar adekvat och i samklang med situationen. På samma sätt kan ångestkänslor och medvetande om ett allvarligt hot, som har sin rot i det omedvetna, få som följd aktioner som syftar till att framkalla fientlighet hos terapeuten. Obegripliga ångestkänslor tar sedan form i påtaglig och välbekant skräck, t.ex. att förlora terapeutens stöd och sätta i fara terapins fortsättande. Eftersom dessa på konstgjord väg skapade situationer vanligen är mindre relevanta än de ursprungliga traumatiska händelserna, kan tendensen att bringa COEX-systemen till ytan utgöra en verkligt effektiv mekanism för försvar mot det framträngande materialet ur det omedvetna. Denna tendens kan illustreras med något som hände under den psykolytiska behandlingen av Renata, vars fall vi tidigare har redovisat. Under flera på varandra följande LSD-behandlingar krävde Renata att få lämna behandlingsrummet så snart hon kände sig illamående och fruktade att hon skulle kräkas, trots att det fanns flera spottkoppar vid behandlingssoffan. Terapeuten kom snart underfund med att detta beteende inrymde ovanliga försvarsmekanismer, och saken diskuterades öppet. Renata förklarade att hon betedde sig så för att skydda kontakten mellan henne och terapeuten, vilken var nödvändig för hennes fortsatta behandling. Hon trodde att terapeuten skulle drabbas av stark avsky för henne om han skulle behöva bevittna en så "vedervärdig" händelse som att hon kastade upp, och att han till och med skulle överväga att sluta med LSD-behandlingen för henne. Hon fick en försäkran om att kräkning var ett ganska vanligt inslag i behandlingen och att terapeuten hade hjälpt många patienter i sådana situationer utan att känna sig illa berörd. Vi underströk att det var viktigt för henne att

En serie teckningar som visar förloppet av Renatas LSD-terapi och de olika etapperna i hennes genomarbetning av det traumatiska materialet från barndomen.

Renatas teckning av badrummet i fågelperspektiv, där den traumatiska händelsen utspelades. Det torn som Renata såg i en av behandlingarna när hon närmade sig händelsen i badrummet första gången. Tornets väggar speglar hennes försvar, vilket hindrade henne från att klargöra för sig den traumatiska händelsen. Som texterna i bilden anger har tornet byggts upp av rädslan; händelsen i badrummet utspelas inne i tornet och pilarna symboliserar LSD:s attacker mot hennes försvarsmur. Visionen av samma torn under en senare LSD-behandling. Attackerna har redan delvis demolerat murarna, men tornet har reparerats med järnplåtar. På ett ställe där en pil trängde in i tornet har bandagetejp placerats i korsform. (Detta är en dubbeltydig symbol eftersom det samtidigt skildrar ett inslag i den ursprungliga traumatiska händelsen - det röda korset på den lilla lådan med första förband som hängde på väggen i badrummet.,

Den syn Renata upplevde omedelbart efter att hon hade försjunkit djupt in i återlevandet av traumat. Tornet håller på att rasa och blodet, som flyter ut ur sprickorna, är kopplat till avlivandet av ankan och till den blödning som uppstod när styvfadern med fingrarna deflorerade Renata. Denna syn följde omedelbart på den upplevelse som skildras ovan. På vänstra sidan återfinns familjens hus med badrummet på vinden. Den höga fabriksskorstenen böjer sig över gatan och vidrör den lilla skorstenen på huset. På samma fält finns en måltavla med en pil som har träffat mitt i pricken. ("Det var det, nu är vi framme.") Renata tolkade av sig själv den sexuella symboliken i denna syn.

Under en av de följande behandlingarna återkom tornet som en ruin av ett monument. Gräs och träd växer upp bland ruinerna som symboler för ett nytt liv. Minnesplaketten på monumentet fungerar också som en TV-skärm på vilken händelsen i badrummet tydligt kan ses. Helt återupplevande av traumat får som följd tillfällig upplösning av jaget. Detta symboliserades av en väldig explosion vid vilken såväl tornet som Renata slets i bitar.

Scenen på bilden är den som följer ome delbart efter den totala upplösningen och förstörelsen. Terapeuten kom, samlade försiktigt ihop bitarna av Renatas kropp och satte ihop dem igen. Medan han höll henne i sina armar framträdde en stor regnbåge som tecken på hopp och optimism för framtiden.

I en bild från en av de följan de behandlingarna finns bara några få stenar kvar av det ursprungliga tornet. De står uppställda i cirkel och omger en eldstad. Ett nytt, mycket mindre torn uppträdde, en symbol för nya försvar på lägre nivå. Nedan till vänster: En upplevelse som följde omedelbart efter den som skildras i föregående bild. Renata sitter vid elden som en infödingskvinna och grillar terapeuten, och sedan slukar hon honom. Hon slickar på hans lårben, en handling som har en symbolisk innebörd och pekar tillbaka till penisstimulerandet med tungan i den ursprungliga upplevelsen. Renata blev förvånad över sin egen djärvhet och ritade för jämförelses skull upp en scen som symboliserade hennes inställning till terapeuten ett år före behandlingen. Nedan till höger: Denna teckning illustrerar den vidare utvecklingen och modifieringen av det lilla tornet. Det har utrustats med en spiraltrappa och förvandlats till en observationsplats. Från dess krön kan Renata nu se exakt vad som hände i badrummet. Samtidigt kan hon betrakta saken från en punkt som ger ett vidare perspektiv eftersom hennes horisont har vidgats avsevärt.

Under en av de följande be handlingarna uppträdde en håla i marken på den plats där tornet ursprungligen stod. Dess uppträdande sammanföll med förvandlingen av ångesten till vällustkänslor och Renatas upptäckt av att hon var kvinnlig.

I en senare syn var hålan djupare och vidare; soldathjälmen i den symboliserar Renatas äktenskap och vissa tidigare chockupplevelser.

Den fortsatta utvecklingen av temat med hålan: Den har nu förvandlats till en skruvspiral som tränger allt djupare ner i jorden. Renata upptäckte själv den sexuella betydelsen av denna syn.

Sista visionen i "tornse rien". Den från början mycket handfasta, konkreta byggnaden uppfattas nu som ett fata morgana, en hägring i öknen. Den brännande hettan symboliserar Renatas frigjorda könsdrift; tornets nederdel (Eiffeltornet i Paris) antyder kontakt med mun och könsdelar (fransk kärlek), vilken vid den tidpunkten behärskade Renatas föreställningar och dagdrömmar.

återuppleva situationen och att avreagerande genom att kräkas under inverkan av LSD ofta har starkt terapeutiska följder. Hennes tidigare attityd kunde klart betecknas som motstånd och omedvetet "sabotage" mot behandlingen. Vid den första LSD-behandlingen efter denna diskussion med Renata kunde hon genomföra en kräkning i spottkoppen med hjälp, uppmuntran och positiv emotionell "feedback" från terapeutens sida. Detta åtföljdes av ett totalt återupplevande av en förödmjukande scen från barndomen när hon hade blivit våldsamt illamående medan hon åkte buss med sin mor. Hon hade kräkts ymnigt och sölat ner kläderna för en passagerare på sätet bredvid hennes eget. Hennes mor hade blivit fruktansvärt generad och upprörd och gjort händelsen till ett stort drama och senare ofta påmint Renata om denna "nesliga och chockerande" händelse och om hennes "omöjliga" uppförande. Tendensen att omedvetet material tränger upp till ytan kan vara ovanligt stark och ge upphov till svåra och pressande situationer för terapeuten. Eftersom patienten ofta utövar stark press på honom för att försätta honom i olika roller som överensstämmer med temat i COEX-systemet kan dessa situationer innebära en verklig utmaning i fråga om överförings- och motöverföringsdynamiken. Det är absolut nödvändigt för ett framgångsrikt fortsättande av terapin att terapeuten inte låter sig manövreras in i roller som innebär en "kopia" av de traumatiska beståndsdelarna i ursprungsupplevelsen. Han måste klara den svåra uppgiften att djupt engagera sig i processen och ge äkta mänskligt stöd, och samtidigt stanna kvar i den terapeutiska roll som gör det möjligt för honom att befinna sig på tillräckligt avstånd för att kunna känna igen patientens manövrer, tolka dem och närma sig patienten på ett sätt som leder till en botande känsloupplevelse. Den ovan beskrivna mekanismen har sin dynamiska motsvarighet: tendensen från yttre retningar att aktivera motsvarande COEXsystem och underlätta att de manifesteras under behandlingarna. Detta händer vid de tillfällen när specifika yttre inflytelser, t.ex. detaljer i den fysiska miljön, mellanmänsklig omgivning eller den terapeutiska situationen företer likheter med den ursprungliga chockupplevelsen eller innehåller samma beståndsdelar. Detta

tycks vara inkörsporten till förståendet av den mycket stora betydelse olika utomfarmakologiska faktorer har för dynamiken i LSD-behandlingarna. Den fysiska och mellanmänskliga miljön, terapeutens beteende - eller någon annan närvarandes - och till och med olika tillfälliga händelser under behandlingen kan få långtgående inverkan på dess innehåll, förlopp och resultat. Aktiveringen av ett COEX-system som följd av specifika yttre retningar, som av en slump uppstår under en terapeutisk situation, kan exemplifieras med en sekvens vid en LSD-behandling som Peter genomgick; vi har tidigare givit en sammanfattning av hans fall. En av de viktiga kärnhändelser Peter avslöjade under behandlingen var minnet av att ha blivit inlåst av sin mor i en mörk källare och hennes vägran att ge honom mat medan de andra medlemmarna av familjen åt en festmåltid. Återupplevandet av detta minne utlöstes helt oväntat av ett ilsket skall från en hund som kom springande förbi behandlingslokalens öppna fönster. Analysen av denna händelse visade ett intressant samband mellan yttre retningar och det aktiverade minnet. Peter kom ihåg att. hans källarfängelse, där modern alltså låste in honom som straff, hade ett litet fönster från vilket han kunde se ut över grannens gård. Där fanns en schäfer som skällde nästan oavbrutet vid de tillfällen Peter var instängd i källaren. De som undergår behandling med hjälp av LSD uppvisar ofta till synes ovidkommande och höggradigt överdrivna reaktioner inför olika retningar orsakade av miljön; dessa överdrivna reaktioner är specifika och selektiva och kan vanligen förklaras mot bakgrunden av den dynamik som styr COEX-systemen. Sålunda är patienterna speciellt känsliga för vad de betraktar som "ointresserad", kylig och "yrkesmässig" behandling när de är under inverkan av minneskonstellationer som innehåller känslokyla, en avvisande attityd eller nonchalans från föräldrarnas sida eller från andra personers sida under deras barndom. När de borrar sig ner genom problemen med syskonavund försöker patienterna "lägga beslag på" terapeuten och vill vara den enda eller i varje fall favoritpatienten. De har svårt att acceptera att terapeuten har andra patienter, och de kan bli mycket starkt irriterade om denne visar tecken att intressera sig för någon annan. Patienter som vid andra tillfällen inte har något

emot, eller till och med önskar bli lämnade ensamma under en behandling, står inte ut med att terapeuten lämnar rummet, vilket skälet än må vara, när patienterna avbördar sig minnen av ensamhet under barndomstiden. En annan viktig dynamisk mekanism måste nämnas i detta sammanhang; den är av avgörande betydelse för kunskapen om olika komplikationer i LSD-behandlingen, i synnerhet för utdragna reaktioner och s.k. flash-backs. När ett starkt COEX-system aktiveras vid en LSD-behandling men inte upplöses genom att kärnupplevelsen återupplevs, händer det att den behandlade stannar kvar under dess inflytande under en obegränsad tid efter behandlingen. I det fallet kan den dynamiska växelverkan som vi beskrev tidigare också observeras utanför sådant som har med behandlingen att göra. En sådan patient upplever en intensifiering av de kliniska symptom som är knutna till detta system och uppfattar omgivningen såsom "snedvriden" på ett alldeles särskilt sätt. Dessutom kan han visa en tendens att "överföra" systemets allmänna tema eller dess komponenter på olika sektorer av sin dagliga tillvaro. Han kan reagera överdrivet inför vissa situationer och bli selektivt överkänslig för vissa omständigheter. I hans beteende kan ingå komplicerade psykologiska manövrer i syfte att framkalla specifika ömsesidiga attityder hos hans partner. På det sättet kan den situation som då uppstår bli en något så när riktig "dubblett" av den chockhändelse som under behandlingen förblev undertryckt och oupplöst. Observationen av sådana dynamiska relationer ledde till formulerandet av hypotesen om COEX-systemens ursprung och dynamik, vilken vi har redogjort för tidigare. De var betydelsefulla för uppfattandet av dessa systems självförstärkande natur och för uppfattningen att genom självförverkligande-mekanismen nya skikt tillfördes under olika perioder av individens liv. Den föregående redogörelsen har speciellt inriktats på de negativa COEX-systemen. Liknande dynamik kan emellertid påvisas även vid positiva system. Detta har stor betydelse för LSD-psykoterapitekniken och för integrerandet av terapeutiska förändringar. Införandet av positiva element i "set and setting" vid LSD-behandlingar tenderar att underlätta framträngandet av positiva COEX-system. Detta kan vara en teoretisk förklaring till och dito berättigande av vikten av sådana variabler som förtroendefaktorn i förhållandet till terapeuten, en estetiskt tilltalande, trygg och behag-

lig miljö och ett bra "klimat" under behandlingen, vacker musik mot slutet av denna, fysisk kontakt samt en vacker omgivning. Dessa komponenter ingår i det spontana uppträdandet av positiva COEX-konstellationer; omvänt tenderar de att när de införs som element i LSD-behandlingen främja uppträdandet av positiva upplevelser. En person som befinner sig under inverkan av ett positivt COEX-system under slutfasen av en LSD-behandling utstrålar vanligen under de följande dagarna en känsla av optimism i fråga om tillvaron och uppfattar världen och andra människor som i huvudsak vänliga och hyggliga. Denna nya, öppnare och ärligare inställning gentemot människor i vederbörande patients umgängeskrets ger vanligen upphov till gensvar av samma karaktär och skapar en plattform för en gradvis inträdande positiv omformning av förhållandet individerna emellan. En serie psykodynamiska LSD-behandlingar kan betraktas som en process med stegvis öppnande, avreagerande och integrering av olika skikt av negativa COEX-system och frigörandet av vägar för positiva systems verkan. Ett framdykande COEX-system får en styrande inverkan på alla delar av upplevelsen. Element ingående i en speciell COEX-konstellation fortsätter att uppträda vid behandlingarna tills det äldsta minnet, kärnupplevelsen, återupplevs och integreras. Därefter förlorar ett sådant system för gott sin styrfunktion, och dess avlagringar dyker inte upp i följande behandlingar. Sedan tar ett annat system över och dominerar upplevelsefältet. Ofta inträffar det att olika skikt av två eller flera COEX-system alternerar i den styrande funktionen vid en enstaka behandling eller vid en serie sådana. LSD-behandlingar tycks orsaka djupgående förändringar i COEX-systemens dynamik och ömsesidiga relationer och likaså sätter de igång dramatiska förändringar i det selektiva inflytandet på patientens jag. Kunskap om denna process är nödvändig för det psykoterapeutiska arbetet med LSD på den psykodynamiska nivån. Tillämpandet av denna uppfattning vid det kliniska användandet av LSD skall vi redogöra för i en kommande volym med tonvikten på LSD-psykoterapin i praktiken; här skall därför endast ges en snabbskiss av dess kliniska innebörd. Vi har redan nämnt att en enstaka LSD-behandling kan ge som resultat aktiverandet av ett speciellt COEX-system. Om det omedvetna materialet inte genomarbetas kan patienten stanna kvar un-

der detta systems inverkan sedan behandlingen är slut, trots att drogens effekt har avklingat. Vid andra tillfällen kan upplösningen bli ofullständig och få som följd en osäker emotionell jämvikt. I sådana fall kan olika faktorer som mjukar upp försvarssystemet, t.ex. brist på sömn, utmattning, fasta, alkohol, marijuana eller fysisk sjukdom, senare störa denna balans och orsaka ett tillfälligt återuppdykande av det icke upplösta materialet. Denna jämvikt kan också rubbas av påfrestningar på känslolivet, i synnerhet när problemen har en karaktär som liknar dem som kvarstod oupplösta vid den senaste behandlingen. Detta ger upphov till mekanismen med försenade återuppdykanden av LSD-liknande upplevelser, vanligen kallade "flash-backs". Om å andra sidan återupplevandet av ett betydelsefullt COEX-system fullständigas mot slutet av behandlingen och inget annat negativt system tar över, får slutfasen formen av en höggradigt positiv, spänningsfri upplevelse. När detta inträffar tidigare under behandlingen kan ett positivt COEX-system dominera upplevelsesektorn och individen återupplever positiva minnen från sitt tidigare liv. 1 de båda senare fallen kännetecknas tiden efter behandlingen vanligen av en påfallande klinisk förbättring. Vid några av behandlingarna kan en "transmodulering av COEX" observeras, dvs. en övergång från att ett negativt system har övertaget till att ett annat har det. Detta kan få som följd en anmärkningsvärd kvalitativ förändring i den kliniska symptomatologin; ibland kan denna förändring vara så dramatisk att patienten förflyttas till en helt annan diagnoskategori. Den tid som krävs för nedbrytning av olika COEX-system uppvisar enormt stora variationer såväl mellan individer som inom samma individ. Ibland kan mindre betydelsefulla, ganska oväsentliga, COEX-system reduceras, återupplevas och upplösas under en enda behandling med LSD. Processen tar emellertid normalt längre tid, med flera behandlingar, i synnerhet när det gäller allvarligt störda psykiatriska patienter. I undantagsfall kan ett mycket starkt, extensivt och förgrenat system styra upplevelsesektorn under upp till 15 eller 20 på varandra följande behandlingar med LSD. En jämförbar variation finns i fråga om den mängd psykodynamiskt material som måste upplevas och integreras vid en serie LSD-behandlingar. I fråga om några av de behandlade dominerar de freudianska problemen under många behandlingar efter varandra, medan andra relativt snabbt kommer ner till de djupare skikten av

det omedvetna. Oavsett vilken tid eller hur många behandlingar en sådan utveckling kräver, tenderar komponenterna i individens omedvetna att försvinna ur LSD-upplevelsen, och varje individ som genomgår psykolytisk terapi hamnar i de upplevelsernas trakter där de perinatala och transpersonella fenomen uppträder, vilka vi skall redogöra för i kommande kapitel.

4. Perinatala upplevelser vid LSD-behandling

Grundläggande särdrag i perinatala upplevelser och deras fokus är problemen kring den biologiska födelsen, fysisk smärta, åldrande, sjukdom och skröplighet, döendet och döden. Den skakande konfrontationen med dessa avgörande inslag i människolivet och den djupa insikten om människans bräcklighet och medvetandet om att människolivet har en begränsad längd i fråga om den biologiska tillvaron åtföljs av en plågsam existentiell kris. Individen får klart för sig, via erfarenheten, att oavsett vad han gör kan han inte slippa undan det oundvikliga: Han måste lämna denna värld, berövad allt vad han har samlat och åstadkommit och allt det som han känslomässigt har varit knuten vid. Likheten mellan födelse och död, den förfärande insikten om att livet börjar på samma sätt som det slutar, är den filosofiska huvudfråga som åtföljer de perinatala upplevelserna. Den andra betydelsefulla följden av det chockerande emotionella och fysiska mötet med döden är att grindarna slås upp till fält av andliga och religiösa upplevelser, vilka synes vara en del av människans personlighet och oberoende av individens kulturella och religiösa bakgrund och utbildning. Min erfarenhet säger mig att alla som har nått dessa nivåer utvecklar övertygande insikter i den yttersta betydelse de andliga och religiösa dimensionerna har i det universella föreställningsschemat. Även stenhårda materialister, positivistiskt inriktade vetenskapsmän, skeptiker och cyniker jämte övertygade gudsförnekare och antireligiösa korsfarare som t.ex. de marxistiska filosoferna blir plötsligt intresserade av andligt sökande sedan de själva har ställts inför de fenomen vi nu talar om. För att undvika missförstånd vill jag understryka att mötet med döden på den perinatala nivån tar sig uttryck i en djup förstahands-

upplevelse av den slutgiltiga ångesten som är ganska komplicerad och har emotionella, filosofiska och andliga lika väl som klara fysiologiska inslag. Medvetandet om döendet och döden i denna situation förmedlas inte bara på symbolisk väg. Speciella eskatologiska inslag i tankeprocessen och föreställningar om döende människor, ruttnande lik, kistor, kyrkogårdar, likvagnar och begravningsprocessioner uppträder som typiska följdföreställningar och bilder, illustrationer, till denna dödsupplevelse. Dess egentliga grund är emellertid känslan av den slutliga biologiska krisen, vilken många förväxlar med det verkliga döendet. Det är inte ovanligt att den som är med om en sådan upplevelse förlorar den kritiska insikten att han befinner sig i en psykedelisk situation och blir övertygad om att hans död är omedelbart förestående. Tecknen på en allvarlig kris är emellertid inte av rent subjektiv art. Upplevandet av döendet och födelsen, eller återfödelsen, är ofta ytterligt dramatiskt och manifesteras biologiskt på många sätt, uppfattbara även för den utomstående betraktaren. Patienten kan tillbringa timmar i svår ångest, med ansiktet förvridet, snappande efter luft och med enorma muskelspänningar med olika slags skakningar, darrningar och invecklade vridrörelser. Ansiktsfärgen kan vara mörkviolett eller dödsblek, pulsen överdrivet hastig och svag, och andningsfrekvensen varierande inom ett stort område; han kan svettas ymnigt, och ofta uppträder illamående med våldsamma kräkningar. Ovan anförda erfarenheter och upplevelser tycks på ett sätt, som på forskningens nuvarande stadium inte är helt klarlagt, vara knutna till omständigheterna kring den biologiska födelsen. LSD-patienter talar ofta om dem - utan rum för tvivel - som en återupplevelse av deras eget födelsetrauma. De som inte gör denna koppling och uppfattar sitt möte med döden och döds-återfödelseupplevelsen på ett helt och hållet filosofiskt och andligt sätt, uppvisar ganska regelbundet den anhopning av fysiska symptom som vi tidigare har beskrivit, vilken snarast kan tolkas som en återklang av den biologiska födelsen, som härledd av denna. De intar också de ställningar som är typiska för den och rör sig på ett komplicerat sätt, ett sätt som har en slående likhet med det som kännetecknar ett barn under födelsens olika etapper. Vidare rapporterar dessa patienter ofta syner av eller identifikation med embryon, foster och nyfödda. Lika vanliga är olika äkta känslor av att vara pånyttfödd,

Upplevandet av kvä vning och andnöd i en LSD-behandling i vilken patienten återlevde födelsetraumat.

Skräcken kring födelsetraumat sådant det upplevs i symbolisk form under en LSD-behandling. Det hjälplösa och bräckliga fostret hänger ner i navelsträngen från toppen av en stor kupol; de nedbrytande krafterna i livmodern symboliseras av de väldiga klorna och näbbarna på fågellika monster.

liksom en sådans beteende, samt syner med kvinnliga könsdelar och bröst. Med utgångspunkt i dessa observationer och annat kliniskt material har jag döpt ovan skildrade fenomen till perinatala upplevelser. En orsaksbindning mellan den verkliga biologiska födelsen och de omedvetna "präglingarna" av dessa upplevelser återstår att åstadkomma. Det förefaller emellertid befogat att beteckna detta skikt av det omedvetna som "rankianskt"; med någon modifiering kan Otto Ranks modell användas för att klarlägga dessa fenomen.* De perinatala upplevelserna är en manifestation av ett djupt liggande skikt av det omedvetna, klart utom räckhåll för den klassiska freudianska metoden. De fenomen som hör hemma i denna kategori har varken beskrivits i den psykoanalytiska litteraturen eller beaktats i de freudianska analytikernas teoretiska funderingar.** Vidare ger den klassiska analysen enligt Freuds teorier inget utrymme för förklaringar till sådana upplevelser och erbjuder inte heller någon adekvat begreppsram för tolkningen av dem. Vid psykolytisk behandling med LSD av psykiatriska patienter nås nämnda skikt vanligen efter ett större antal behandlingar av psykodynamisk typ. När det är fråga om patienter som inte uppvisar svåra emotionella problem uppträder vanligen de perinatala fenomenen tidigt i behandlingsprocessen. I den psykedeliska terapin, där man använder höga doser av LSD och där behandlingarna är betydligt mer inåtriktade, observeras perinatala element ofta vid den första eller andra behandlingen. Detta tycks vara fallet oavsett om de behandlade är vanliga frivilliga, människor som är döende i cancer eller psykiatriska patienter. Av skäl som f.n. inte är helt utredda förefaller alkoholister och narkomaner ha lättare att ta sig ner till det perinatala skiktet av det omedvetna än människor med psykoneurotiska problem, i synnerhet de som har en tvångsneuros som inslag i den kliniska bilden. Psykoterapi med LSD som en beståndsdel i behandlingen är inte det enda tillfälle då uppträdandet av perinatala upplevelser kan
* Den wienske psykiatrikern Otto Rank, en avfälling från den ortodoxa psykoanalysens huvudriktning, understryker i sin bok The Trauma of Birth (1927) de perinatala upplevelsernas stora betydelse. (16) ** Påståendet är i stort sett giltigt, speciellt vad gäller klassisk psykoanalytisk metodik. Vad gäller teorin kan bl.a. sägas att Freud betraktade födelsetraumat som prototypen för alla senare ångestskapande situationer. B. W .

främjas. Tillfälligtvis kan detta skikt i det omedvetna aktiveras av krafter inom organismen eller utanför den. De processer som medverkar härvidlag är ännu otillräckligt kända av psykiatrin. Sålunda kan kliniker observera perinatala inslag i ett antal olika psykotiska tillstånd, särskilt mano-depressiva psykoser och schizofreni. Fall av perinatala upplevelser kan emellertid också observeras utanför ramen för psykopatologin. Liknande upplevelser har observerats och beskrivits av psykoterapeuter med varierande inriktning vilka använt upplevelse-tekniker på normala och neurotiska personer.* Ett stort antal andra exempel finner man i den antropologiska och etnografiska litteraturen. Sedan urminnes tider har mäktiga krafter verkat i många antika och s.k. primitiva kulturer, krafter som tycks ha underlättat sådana upplevelser hos såväl individer som grupper. I det fallet har upplevelserna - och det gäller fortfarande - förekommit nästan uteslutande i religiösa sammanhang, antingen vid särskilda tillfällen såsom invigningsriter, eller också som inslag i det dagliga utövandet av extatiska religioner. De metoder dessa kulturer har använt sträcker sig över ett brett område, från användandet av psykoaktiva ämnen från växtriket eller djurriket, danser i trance, fasta, brist på sömn, chock och fysisk tortyr till invecklade andliga övningar av den typ som utvecklats inom hinduismen och buddismen. Perinatala upplevelser utgör ett intressant skärningsplan mellan individualpsykologi och transpersonell psykologi eller, vad det beträffar, mellan psykologi och psykopatologi å ena sidan och religionen å den andra. Om vi betraktar dessa upplevelser som förbundna med individens födelse skulle de förefalla höra hemma under individualpsykologin. Vissa andra aspekter ger dem emellertid en mycket tydlig transpersonell karaktär. Intensiteten i dessa upplevelser rör sig bortanför gränsen för allt sådant som vanligen anses rymmas inom individens upplevelsesfär. De åtföljs ofta av identifikation med andra människor eller med den kämpande och lidande mänskligheten. Dessutom utgör ofta andra typer av otvivelaktigt transpersonella upplevelser - t.ex. evolutionsminnen, element i det kollektiva omedvetna och vissa jungska arketyper - en integrerande del av de perinatala präglingarna. LSD-behandlingar på denna
* Dessa tekniker, eller metoder, innefattar bioenergetics och andra, baserade på den reichska traditionen, Gestalt-terapin, upplevelsegrupper, maratongrupper och Paul Bindrims nakenmaraton.

nivå uppvisar vanligen en ganska invecklad natur där mycket subjektiva upplevelser kombineras med tydligt transpersonella inslag. Jag anser det riktigt att i detta sammanhang nämna en typ av upplevelser som utgör en övergångsform mellan den freudianska psykodynamiska nivån och den rankianska nivån. Det är återupplevandet av traumatiska minnen från individens liv vilka snarare är av fysisk än av psykisk natur. Typiskt nog innefattar sådana minnen ett hot mot överlevandet eller den kroppsliga integriteten, såsom t.ex. svåra operationer eller smärtsamma och farliga skador, svåra sjukdomar, i synnerhet sådana som är förbundna med andningssvårigheter (difteri, kikhosta, lunginflammation), räddning i sista minuten från drunkning, samt brutal fysisk misshandel (inspärrande i koncentrationsläger, hjärntvätt och nazistiska eller kommunistiska förhörsmetoder och misshandel under barndomen). Dessa minnen är tydligt individuella till sin natur, men tematiskt är de nära knutna till perinatala upplevelser. Ibland uppträder återlevandet av fysiska chocker samtidigt med perinatala fenomen som en mera ytlig ingrediens i födelseångesten. Observationer gjorda vid LSD-psykoterapi tycks antyda att minnen av kroppsliga trauman spelar en betydelsefull roll i olika emotionella störningars psykogenes, särskilt depression och sado-masochism. Detta begrepp har de i dag förhärskande riktningarna inom den dynamiska psykoterapin inte accepterat. De inslag i det rika och invecklade innehållet i LSD-behandlingarna vilka speglar detta skikt av det omedvetna tycks uppträda i fyra typiska grupperingar, "präglingar" eller upplevelsemönster. När jag sökte ett enkelt, logiskt och naturligt sätt att begreppsmässigt beteckna detta faktum slogs jag av de tydliga parallellerna mellan dessa mönster och de kliniska etapperna av födelseprocessen. Det visade sig vara en mycket användbar princip, både för teorin och den praktiska sidan av LSD-psykoterapin, att knyta de nämnda fyra kategorierna av fenomen till den biologiska födelsens olika stadier och till barnets upplevelser under den perinatala perioden. Därför betecknar jag för korthets skull de fyra huvudpräglingarna i upplevelserna på Rank-nivån som fundamentala perinatala präglingar, FPP, I-IV. Jag måste än en gång understryka att detta mot bakgrunden av vår kunskaps nuvarande läge bör ses bara som en användbar modell och inte nödvändigtvis innebär orsakssammanhang.

Dessa grundläggande perinatala präglingar är hypotetiska dynamiska styrsystem, vilka på Rank-nivån av det omedvetna har en funktion som liknar den som COEX-systemen har i fråga om den freudianska psykodynamiken. De har ett speciellt eget innehåll, nämligen de perinatala fenomenen. Dessa senare uppvisar två viktiga sidor eller komponenter: biologiska och själsliga. Den biologiska sidan av perinatala upplevelser består av påtagliga och tämligen realistiska upplevelser förbundna med de olika etapperna i den biologiska födelseprocessen. Varje steg i denna tycks ha en specifik själslig motsvarighet: för den ostörda tillvaron i livmodern är det upplevelsen av samhörighet med världsalltet; födelseprocessens upptakt, det s.k. öppningsskiftet, är en parallell till känslor av uppgående i universum. Den första etappen i födelsens kliniska förlopp, sammandragningarna i ett slutet livmoderssystem, motsvarar upplevelsen av "ingen väg ut", dvs. helvetet. Utträngandet genom livmoderkanalen under det andra kliniska stadiet, det s.k. utdrivningsskedet, har sin själsliga motsvarighet i döds-återfödelsekampen. Den metafysiska motsvarigheten till födelseprocessens sista fas och händelserna under det tredje stadiet är upplevandet av jagets död och återfödelse. Jämsides med denna speciella innebörd har de grundläggande perinatala präglingarna också en funktion som ledprinciper i fråga om materialet från andra skikt av det omedvetna, nämligen för COEX-systemen, och vidare också för vissa typer av transpersonella upplevelser vilka ibland förekommer samtidigt med perinatala fenomen såsom t.ex. arketyperna Den fruktansvärda modern eller Den stora modern, identifikation med andra människor eller grupper, djur eller fylogenetiska upplevelser.* De individuella perinatala präglingarna har fasta bindningar till vissa typiska kategorier minnen från patienternas liv. De är också knutna till specifika aspekter av aktiviteter i de freudianska erogena zonerna och till specifika psykopatologiska syndrom och psykiatriska störningar (se det synoptiska paradigmet s. 125-127). Den klara parallellen mellan de fysiologiska aktiviteterna under de stadier som följer efter den biologiska födelsen och mönstret av aktiviteter i olika erogena zoner, i synnerhet orgasmen, förefaller ha stor teoretisk betydelse. Därmed blir det möjligt att flytta den
* Definitionen och en detaljerad redogörelse för transpersonella upplevelser ges nästa kapitel.
i

Fundamentala perinatala präglingar

Inbördes förbundna psykopatologiska syndrom FPP I FPP II
schizofrenipsykoser (paranoida symptom, känslor av mystisk enhet, möte med metafysiska onda krafter, karmiska upplevelser); hypokondri (grundad på egendomliga och bisarra fysiska sinnesintryck); hysteriska hallucinationer och hopblandning av dagdrömmar och verklighet schizofrenipsykoser (inslag av helvetestortyr, upplevelser av en meningslös "tivolivärld"); svåra hämmade endogena depressioner; irrationella känslor av mindrevärde och skuld; hypokondri (orsakad av smärtsamma fysiska sinnesintryck); alkoholism och narkotikamissbruk

FPP III
schizofreni-psykoser (sadomasochistiska och skatologiska inslag, självstympning, abnormt sexuellt beteende); agiterade depressioner, sexuella avvikelser (sadomasochism, manlig homosexualitet, dricka urin och äta exkrement); tvångsneuroser; psykogenisk astma, spasmer, stamning; konversions- och ångesthysteri; frigiditet och impotens; neurasteni; traumatiska neuroser; organ-neuroser; migrän; ofrivillig urinavgång och dito tarmtömning; psoriasis; magcancer

FPP IV
schizofrenipsykoser (döds-återfödelseupplevelser, messias-illusioner, inslag av världsuppbyggande och världsförstörande. syndaförlåtelse, identifiering med Kristus); maniska symptom; kvinnlig homosexualitet; exhibitionism.

Motsvarande aktiviteter i de freudianska erogena zonerna FPP I FPP II
libidinös tillfredsställelse i alla de erogena zonerna; driftskänslor vid gungning och badning; delvis närmande till detta tillstånd efter oral, anal, uretral eller genital tillfredsställelse och efter barnafödande oral besvikelse (törst, hunger, smärtsamma stimulanser); tillbakahållande av avföring och/eller urin; sexuella missräkningar; upplevelser av kyla, smärta och andra oangenäma sinnesförnimmelser

FPP III
tugga och svälja föda; oral aggression och förstörande av ett föremål; urinering och avföring; anal och uretral aggression; sexuell orgasm; fallisk aggression; barnafödande, statoakustisk erotisk läggning (skakning, gymnastik, sportdykning, fallskärmshoppning)

FPP IV
tillfredsställande av hunger och törst; sugning; driftskänslor efter tarmtömning, urinering, orgasm eller barnafödande

Associerade minnen från livet efter födelsen FPP I
situationer senare i livet då viktiga behov har tillfredsställts, t.ex. lyckliga ögonblick under småbarnstiden och barndomen (god omvårdnad från moderns sida, lek med jämnåriga, harmoniska perioder i familjelivet m.m.), kärlek, svärmerier; resor till eller semestrande i vacker natur; upplevande av konstnärliga skapelser av högt estetiskt värde; simturer i havet och sjöar med klart vatten m.m.

FPP II
situationer som hotar överlevandet och den kroppsliga integriteten (krig, olyckor, skador, operationer, smärtsamma sjukdomar, knapp räddning från drunkning, kvävning, fångenskap, hjärntvätt och olaga förhör, fysisk misshandel m.m.); svåra psykiska traumata (känsloberövande, bli avvisad, hotande situationer, tryckande atmosfär inom familjen, förlöjligande och förödmjukande m.m.)

FPP III
kamp, strid och äventyr (anfall i krig och vid revolutioner, erfarenheter från militärtjänsten, flygturer i dåligt väder, segling på stormpiskade hav, riskfylld bilkörning, boxning); starkt sensuella minnen (karnevaler, nöjesfält och nattklubbar, vilda parties, sexuella orgier m.m.); upplevelser under barndomen av vuxna personers sexuella handlingar; förförelse och våldtäkt; hos kvinnor deras barnafödande

FPP IV
undsluppit farliga situationer (slut på krig eller revolution, överlevande vid olycka eller efter operation); avklarande av svåra hinder tack vare en effektiv egen insats; episoder med anspänning och ihärdiga ansträngningar som får tydlig framgång som resultat; naturscenerier (upptakten till våren, lugnet efter en storm på havet, soluppgångar osv.)

LSD-behandlingens fenomenologi FPPI
ostörd tillvaro i livmodern: realistiska minnen av "den goda livmodern"; den "oceaniska" typen av extas; upplevelse av förening med kosmos; visioner av paradiset; störningar i tillvaron i livmodern: realistiska hågkomster av den "onda" livmodern (fosterkriser, sjukdomar och emotionella störningar hos modern, tvillingsituationen, abortförsök), uppgående i kosmos; paranoida föreställningar; oangenäma fysiska sinnesförnimmelser ("baksmälla", köldrysningar och svaga spasmer, oangenäm smak, avsky, känslor av att bli förgiftad); association till diverse transpersonella upplevelser (arketyp-inslag, rasiska och evolutionsminnen, möte med metafysiska krafter, erfarenheter av tidigare inkarnationer m.m.)

FPP II
stora fysiska och psykiska smär tor; outhärdliga och ofrånkomliga situationer som aldrig tar slut; visioner av helvetet; känslan av att vara fångad i en fälla och att vara inburad (ingen väg ut); pinande känslor av skuld och mindrevärde; apokalyptiska syner av världen (krigets fasor, koncentrationsläger, inkvisitionens terror; farliga epidemier; sjukdomar; skröplighet och död m.m.); meningslösheten och det absurda i människolivet; "tivolitillvaron" eller atmosfär av konstgjordhet och "prylar"; hotfulla mörka färger och otrevliga fysiska symptom (känslor av förtryck och hoptryckning, hjärtkramper, temperaturvågor genom kroppen och köldrysningar, svettning, andningssvårigheter)

FPP III
intensifiering av lidandet så att detta får kosmiska proportioner; vistelse på gränsen mellan smärta och välbehag; "vulkanisk" extas; strålande färger; explosioner och fyrverkerier; sadomasochistiska orgier; mord och blodiga offer, aktivt deltagande i blodiga strider; vilda äventyr och farliga forskningsresor; intensiva sexualorgiastiska känslor och scener med harem och karnevaler; döden och återfödelsen; religioner med blodiga offer i sin ritual (aztekerna, Jesu lidande och död på korset, Dionysos osv.); intensiva fysiska manifestationer (tryck och smärta, kvävning, muskelspänning och utlösning av darrningar och ryckningar, illamående och kräkningar, heta och kalla vågor genom kroppen, svettning, hjärtbesvär, problem med kontroll över ringmuskeln i anus, ringningar i öronen).

FPP IV
enorm "förtunning", utvidgning av kosmos, visioner av gigantiska salar; strålande ljus och vackra färger (himmelsblått, guldgult, regnbågen, påfågelsfjädrar); känslor av återfödelse och frälsning; uppskattning av enkel livsföring; skärpning av sinnena; broderskänslor; humanitära och välgörenhetsböjelser; momentan manisk aktivitet och känslor av storhet; övergång titt inslag av FPP I; angenäma känslor kan avbrytas av navelsträngskris: svåra smärtor i naveln, andnöd, rädsla för död och kastrering, förändringar i kroppen, men inget yttre tryck.

0

1

2

3

etiologiska tonvikten i de emotionella störningarnas psykogenes från sexualiteten till perinatala präglingar, utan att förneka riktigheten i många av Freuds grundläggande principer. Även inom en på så sätt utökad ram förblir psykoanalytiska observationer och begrepp användbara för kunskapen om det som inträffar på det psykodynamiska området och dessa händelsers inbördes verkan. I följande avsnitt skall vi tala om de biologiska och obstetriska grunderna för de olika perinatala präglingarna, deras upplevelse-innehåll, deras funktion som styrprinciper för andra typer av upplevelser samt deras specifika anknytning till fysiska aktiviteter i de freudianska erogena zonerna. De perinatala präglingarna kommer att redovisas i den ordning i vilken de motsvarande etapperna av den biologiska födelsen följer på varandra under födelseprocessen. Perinatal prägling I. Den ursprungliga föreningen med modern (Upplevelser i livmodern innan förlossningsarbetet börjar) Denna prägling är knuten till det ursprungliga tillståndet i vistelsen i livmodern, under vilken barn och mor bildar en symbiotisk enhet. Såvida inga skadliga retningar förekommer är barnets villkor optimala: säkerhet, skydd, lämplig miljö och tillfredsställande av alla behov. Detta är naturligtvis inte alltid fallet. Det finns ett brett kontinuum av övergångar, från havandeskap där dessa optimala villkor bara tillfälligt störs och det bara under en kort tid (t.ex. lindrig sjukdom, brott mot dietföreskrifter, tillfälligt bruk av cigarretter och alkohol, tillfällig vistelse i mycket bullrig miljö, gynekologiska undersökningar, sexuellt umgänge under havandeskapets sista månader), till havandeskap där de knappast föreligger alls (t.ex. i fall av allvarliga infektioner och inresekretoriska eller ämnesomsättningssjukdomar hos modern, svåra förgiftningar, kronisk ångest, spänningar och stress, arbete i en olämplig miljö där det förekommer starkt buller och skakningar, missbruk av narkotika och kroniska förgiftningar, brutal behandling av modern med upprepade slag mot henne, försök till abort med olika medel). Även om dessa störningar under havandeskapet vanligen betraktas mot bakgrunden av barnets senare utveckling endast som en källa till möjliga kroppsliga skador, tycks iakttagelser i samband med LSD-psykoterapi tyda på att barnet också kan uppleva dessa skad-

liga verkningar på en primitiv subjektiv nivå. Om så är fallet skulle vi kunna skilja mellan den "goda" livmodern och den "dåliga" i enlighet med hypoteser som utformats av psykoanalytiker i fråga om det "goda" och det "onda" bröstet. Summan av ostörda livmodersupplevelser under havandeskapet kan, med avseende på personlighetens framtida stabilitet, spela en viktig roll, jämförbar med den som positiva upplevelser av amningen innebär. Ostörda livmodersupplevelser beskrivs endast undantagsvis vid de tidiga LSD-behandlingarna av patienterna, men senare i behandlingsserien uppträder de oftare. Vissa patienter redovisar tämligen verklighetsbetonade, komplicerade hågkomster av den ursprungliga embryonalsituationen. De upplever sig själva som mycket små, med en typisk disproportion mellan huvudets storlek och kroppens, och de kan känna den vätska som omger dem och ibland till och med navelsträngen. Sådana upplevelser förbinds med ett lyckligt, enhetligt "oceaniskt" medvetandetillstånd. Ofta händer det att de konkreta biologiska inslagen saknas, och aktiverandet av denna prägling tar sig uttryck i en känsla av att man uppgår i kosmos. Dess grundkännetecken är överbryggande av tudelningen subjekt-objekt, utomordentligt stark positiv affekt (frid, lugn, glädje, högtidlighet och lycka), en speciell känsla av helighet, förflyttning bortom tid och rum, en känsla av "purt varande", och en rikedom på insikter av kosmisk relevans. De LSD-behandlade talar ofta om det nuvarandes tidlöshet och säger sig vara i kontakt med oändligheten. De talar om denna upplevelse såsom obeskrivbar och understryker att det är omöjligt att med vårt språks symboler och med dess struktur till någon annan förmedla händelsens natur och dess betydelse. Skildringar av uppgåendet i världsalltet är vanligen fyllda av paradoxer som bryter mot de fundamentala lagarna och själva kärnan i den aristoteliska logiken. Så kan t.ex. en individ berätta om sin upplevelse som innehållslös och dock innehållande allt; allt han över huvud taget kan föreställa sig tycks finnas med. Han talar om totalt utplånande av jaget och samtidigt påstår han att hans medvetande har vidgats till att omfatta hela universum. Han är fylld av respektfylld fruktan, känner sig oansenlig och ytterligt liten, men samtidigt har han en känsla av att han har åstadkommit någonting betydande och uppfattar sig själv som en varelse med kosmiska proportioner, något som ibland går så långt att han känner sig som
5-Människans

Gud. Han kan uppfatta sig själv och återstoden av företeelser i omvärlden som på samma gång existerande och icke-existerande; materiella tings form uppfattar han som tomhet och tomheten så a tt den har form. Vid detta stadium känner den behandlade det som om han hade tillgång till direkt insiktsfull kunskap och klokhet i fråga om sådant som har fundamental och universell betydelse. I vanliga fall förekommer inte här konkreta uppgifter om speciella tekniska detaljer som skulle kunna utnyttjas pragmatiskt. Det är snarare en fråga om invecklade uppenbarelser, insikt i varandets kärna.* Denna insikt åtföljs typiskt nog av övertygelsen att sådan kunskap egentligen är mer verklig och giltig än våra begrepp och den uppfattning rörande världen som vi omfattar i det vanliga tillståndet a v medvetenhet. Denna spänningsfria "smälta" extas, exemplifierad av känslan av uppgående i världsalltet, omtalas som "oceanisk extas" (i motsats till "vulkanisk extas", vilken vi skall beskriva senare i samband med FPP III). Hos en patient som håller ögonen slutna uppträder den som en oberoende komplicerad upplevelse. Om han däremot har ögonen öppna får han en känsla av sammansmältning med omgivningen och känslor av förening med uppfattade föremål. Världen blir en plats av obeskrivlig strålglans och skönhet. Förnuftsmässigt tänkande och behovet av rationell analys minskas betydligt och universum förvandlas till "ett mysterium som måste upplevas, inte en gåta som måste lösas". I detta tillstånd finner den behandlade det svårt att anlägga negativa synpunkter på världen och världsalltets utformning - allting förefaller vara perfekt, allt är som det bör vara.** Världen tycks vara en vänlig plats där man med fullt förtroende och med en känsla av total trygghet kan acceptera en barnslig, passiv-beroende attityd. För en människa som befinner sig i detta sinnestillstånd förefaller det onda vara oviktigt, tillfäl* Flera belästa patienter hänvisade i detta sammanhang till Upanishaderna och det berömda citatet "Kunskapen om Det, om vilket kunskapen leder till kunskap om allt". ** Denna inställning till universum betyder inte nödvändigtvis inaktivitet och passivt accepterande av status quo. Den kan jämföras med en skapande livsstil, strävan till självförverkligande och olika tendenser till reformer. Detta kan illustreras av ett citat från en av Baba Ram Dass' föreläsningar: "Världen är helt och hållet perfekt, vilket också innefattar din otillfredsställelse med den och dina ansträngningar att förändra den." Detta uttalande under föreläsningen sammanhänger med den hinduiska traditionen och inte med Ram Dass' drogupplevelser.

ligt eller obefintligt; som vi skall se senare står denna selektiva uppfattning av universum i skarp kontrast till det som är typiskt för en person som upplever FPP II. Känslan av uppgående i universum så som det beskrivs av LSD-behandlade tycks ha nära samband, om än inte vara identiska, med de transcendentala upplevelser som kännetecknas av Walter Pahnkes mystiska kategorier (15) och dem för vilka Abraham Maslow (13) myntade uttrycket "peak experiences", ung. "de högsta upplevelserna". Vid behandling med psykedelika fungerar detta fenomen som en viktig entré till en mängd transpersonella upplevelser, som vi skall redogöra för i detalj i nästa kapitel. Vid det fortsatta transpersonella upprullandet av upplevelsemönstret i fråga om sammansmältningen med kosmos kan överbryggandet av tid och rum anta en ganska verklig, påtaglig form och illustreras av ett antal specifika bilder. En person kan uppleva en sekvens av syner som ger utrymme för tolkning i termer av regression i den historiska tiden. Detta innefattar en mångfald embryonala intryck, minnen av förfäder, inslag av det kollektiva omedvetna och evolutionsupplevelser åtföljda av fylogenetiska "flash-backs" och darwinistiska insikter. En motsvarande överbryggning av de vanliga begränsningarna i rummet kan illustreras genom identifikationen med andra människor och grupper av människor och med djur, växter, ja till och med oorganisk materia. En betydelsefull variation i denna utveckling är den subjektiva identifikationen med det fysiska universum så som vi känner det, med dess galaxer, solsystem och myriader av stjärnor. Visioner av olika gudomligheter och av jungska arketyper är ett annat typiskt drag i upplevandet av sammansmältning med kosmos. Störningar i tillvaron i moderlivet tycks ge upphov till speciella fenomen i samband med LSD-behandling. Liksom när det gäller icke-störda upplevelser redovisar behandlade ibland ganska realistiska hågkomster av sin fostertillvaro. De kan känna sig som ett embryo i livmodern, uppleva embryonala förnimmelser och ha upplevelser av obehag i livmodern av varierande grad och form. I vissa fall kan typen av störning kartläggas genom att man utnyttjar repliker och liknande "nycklar" när vederbörande har blivit vuxen, t.ex. mekanisk tävlan med en tvilling, fysisk sjukdom hos modern, hennes känslomässiga uppror såsom intensiv oro eller aggression, abortförsök eller andra skadliga retningar. Dessa stör-

ningsepisoder omväxlar vanligen med de positiva upplevelser som vi har redogjort för tidigare. Vid sidan av sådana realistiska upplevelser uppträder andra manifestationer av obehag under vistelsen i livmodern. Visionen av en stjärnströdd himmel, typisk för extatiska episoder, kan plötsligt blandas med en vidrig film. Det förekommer visuella störningar liknande dem som kan iakttas på en TV-skärm, åtföljda av olika obehagliga kroppsliga symptom. De oftast förekommande av dem är fysiska fenomen som liknar ett utbrott av förkylning, dvs. känsla av mattighet, huvudvärk, köldrysningar, darrningar och lokala ryckningar i små muskler. Lika ofta inträder symptom på matförgiftning eller "baksmälla", dvs. illamående, äckel, dålig matsmältning, ökade peristaltiska rörelser och gaser i magen. En typisk följdföreteelse är en specifik, oangenäm smak i munnen vilken vanligen beskrives så, att den har en viss biologisk karaktär (gammal buljong, skämt blod, ammoniak), kombinerad med en oorganisk tillsats (smak av metall, jod, järn eller helt enkelt "gift"). Dessa kroppsliga symptom skiljer sig helt från dem som åtföljer upplevelsen av födelsen. De är vanligen inte några objektiva tecken på kvävning eller några dramatiska beteendemanifestationer såsom bisarra ställningar, vridrörelser, våldsamma skakningar eller spastiska sammandragningar av stora muskelgrupper. Den behandlade känner inget yttre tryck mot huvud eller kropp, inte heller några känslor av instängdhet och förtryck. Alla symptom är betydligt mer subtila och de upplevs medan personen i fråga är helt klart medveten, medan han när det gäller upplevelserna av födelsen är inbegripen i en kamp på liv eller död. Under det att patienten upplever obehaget med vistelsen i livmodern kan LSD:s verkan ibland begränsas till denna fysiska symptomatologi och förändringar i sinnesförnimmelserna kan utebli helt. Patienten kanske klagar över att LSD-dosen är för liten eller att drogen inte har någon verkan. När han har arbetat sig igenom obehagsepisoden och denna har integrerats, ändrar emellertid behandlingssituationen karaktär och patienten upplever intensivt uppgåendet i världsalltet. Det finns vissa tecken på att de visioner av demoner och vredgade gudomar, vilka uppträder i dessa situationer och tycks skilja patienten från det sällhetsfyllda universum han förenats med, också är intimt förbundna med inre störningar i livmodern och embryonala kriser. Liksom de gudar som är förknippade med posi-

tiva upplevelser i livmodern kan de ta formen av demoner kända från olika kulturer eller också kan de identifieras som arketyp-figurer. Utom möten med demoner och episoder av kroppsligt obehag upplever vissa personer också olika scener som de betecknar som återupplevande av minnen från en tidigare tillvaro. Dessa upplevelsers karaktär kan illustreras med en behandlingssituation i ett sent skede i en psykolytisk serie med en läkare som deltog i ett utbildningsprogram med LSD. Under en behandling vid vilken han omväxlande upplevde episoder från en "god" och en "ond" livmoder ansåg han att han hade utvecklat en ny insikt i kännedomen om demoner från åtskilliga kulturer, i synnerhet Indien och Tibet. Plötsligt såg han ett slående samband mellan det sinnestillstånd som kännetecknar Buddha sittande på en lotus, försänkt i djup meditation, och det som ett foster i en "god" livmoder upplever. De demoner som omger den fridfulla Buddha-figuren på många indiska och tibetanska religiösa målningar tycktes honom representera olika former av störningar i tillvaron inne i livmodern. Han kunde bland dessa demoner urskilja de blodbesudlade, öppet aggressiva och vildsinta, vilka symboliserar riskerna förbundna med den biologiska födelsen; de andra, mera lömska och kurande, förknippade han med de skadliga inflytelserna på tillvaron inne i livmodern. I ett annat skikt upplevde han samtidigt episoder vilka föreföll utgöras av minnen från föregående inkarnationer. Det tycktes som om element ur dålig karma* blandades in i hans nuvarande liv i form av störningar i hans fostertillvaro och som negativa upplevelser under den period hans mor ammade honom. Han såg upplevelserna från den "onda" livmodern och de "onda" brösten som transformationspunkter mellan karma-lagens domän och fenomenvärlden, styrd av de naturlagar vi känner till. De som under behandling med LSD upplever episoder av livmoders-obehag beskriver ofta perceptuella och begreppsliga förvräng* Karma är i den hinduistiska och buddistiska själavandringsläran summan och konsekvenserna av individens handlingar under de olika inkarnationerna och bestämmer hans slutliga öde. Övers. anm.

ningar som företer stora likheter med de schizofrenas värld. De LSD-patienter som har släktingar eller bekanta vilka lider av schizofreni eller paranoida tillstånd kan här känna full identitet med dessa personer och utveckla en djup psykologisk förståelse för deras problem. Många psykiatriker och psykologer har under utbildning på LSD rapporterat att de kommit ihåg eller rent av "sett" sina psykotiska patienter och kunnat koppla in sig i deras värld och förstå dem. Iakttagelser från sådana behandlingar tyder på att ostörda upplevelser av tillvaron i livmodern är intimt förbundna med insikt i religiösa och mystiska fenomen. I motsats härtill verkar de subjektiva följeslagarna till störningar i tillvaron i livmodern vara orsaken till upplevelser av schizofren och paranoid karaktär. Att de båda lägena ligger så nära varandra och att en övergång lätt sker från det ena till det andra kan förklara den många gånger smala gränslinjen mellan schizofreni och andlig klarhet, liksom det spontana inträffandet av religiösa och mystiska upplevelser hos vissa allvarligt störda psykotiska personer. I fråga om sambandet med minnesfunktionerna tycks de positiva aspekterna av FPP utgöra grunden för inpräntandet i minnet av alla senare situationer i livet vid vilka individen är avslappnad, tämligen bekymmersfri och icke störd av plågsamma och obehagliga inflytelser. Upplevandet av minnen som kännetecknas av känslor av tillfredsställelse, trygghet och andra höggradigt positiva känslor inträffar vid LSD-behandling i nära anslutning till de extatiska känslor som sammanhänger med FPP I, antingen samtidigt eller parallellt med dessa. De positiva COEX-system som är förknippade med denna prägling inbegriper lyckoperioder från småbarnsåldern och barndomen, bl.a. tillfredsställelse i fråga om det psykologiska beroendet av andra människor, lekar utan bekymmer, glada lekar och lek med jämnåriga, eller harmoniska upplevelser inom familjelivet. Minnen från senare perioder av livet vilka dyker upp i detta sammanhang innefattar speciellt tillfredsställande förbindelser på kärlekslivets område, med intensiv känslomässig och sexuell tillfredsställelse. Lika viktiga är minnen av upplevelser av naturens skönhet, såsom soluppgångar och solnedgångar, lugna havs- och insjövatten, färgrik blomsterprakt och djurliv vid korallrev samt andra delar av undervattensvärlden, blå eller stjärnbeströdd himmel, romantiska floder, tropiska öar, yppiga blommande djungler, höga berg, skogslandskap och illuminerade droppstens-

valv. Även av människan skapade ovanliga estetiska värden spelar en betydelsefull roll härvid. Bilder av vackra målningar, skulpturer, konsthantverk och juveler liksom kyrkor, tempel, borgar och palats som patienten tidigare har sett dyker ganska regelbundet upp i nära anslutning till de extatiska känslor som är förenade med FPP I. Särskilt typiskt och betydelsefullt tycks vara förknippandet av ett särskilt slags musik och dans med denna perinatala prägling. Detsamma gäller simning och badning i bergbäckar, vattenfall, stora floder och sjöar med rent vatten samt i havet. De tankekopplingar som är knutna till obehagliga sidor av FPP I utgör den negativa spegelbilden av den beskrivna situationen. De minnen som hör under denna kategori innefattar deformerad kommunikation i den ursprungliga familjen, felfunktioner och sjukdomar under barnaåren, högt industrialiserade städer och fula landskap, förorenad luft, sjöar och floder samt smaklös eller på annat sätt negativ konst. I fråga om de freudianska erogena zonerna sammanfaller de positiva aspekterna av FPP I å ena sidan med det biologiska och psykologiska tillstånd i vilket det inte råder några spänningar i dessa zoner och där alla partialdrifterna tillfredsställs. Å andra sidan kan tillfredsställande av behoven i dessa zoner (hungern stillas, spänning löses tack vare urinering och avföring, sexuell orgasm eller barnafödande) få som följd ett ytligt och delvis närmande i fråga om den spänningsfria extatiska upplevelse som tidigare beskrivits. Följande redogörelse för en behandling med LSD ingående i utbildningen för en psykiatriker kan användas som en illustration till en psykedelisk upplevelse styrd av positiva och negativa sidor av FPP I. Trots en relativt hög LSD-dos (300 mikrogram) föreföll latensperioden överdrivet lång. De första manifestationerna inträffade inte förrän mer än en timme hade förflutit sedan dosen hade givits, men till och med då - under minst en timme - var de helt försumbara. Jag upplevde inga intrycks- eller känsloförändringar, bara smärre fysiska symptom som påminde om en förkylnings inledningsskede. De innefattade en känsla av allmänt obehag, köldrysningar, en märklig och oangenäm smak i munnen, lätt illamående och oro i matsmältningsappa-

raten. Vågor av smärre darrningar och ryckningar inträffade i olika muskler i kroppen och huden var täckt av små svettdroppar. Omkring två timmar efter att jag hade fått drogen blev jag otålig: Jag kunde inte tro att en stor dos LSD, som under mina tidigare behandlingar hade givit upphov till dramatiska förändringar - ända dithän att jag ibland fruktade att min hälsa eller till och med mitt liv stod på spel - kunde alstra en så obetydlig reaktion. Jag beslöt mig för att sluta ögonen och noga iaktta vad som hände. Just då tycktes upplevelsen djupna och jag blev på det klara med att vad som när jag hade ögonen öppna verkade vara en vuxens upplevelse av en virussjukdom nu förändrades till en realistisk situation för ett foster som led av vissa egendomliga toxiska anfall under sin tillvaro i livmodern. Jag minskade betydligt i storlek och mitt huvud blev avsevärt större än resten av kroppen samt armarna och benen. Jag svävade i en vätskemiljö och genom navelsträngen trängde skadliga kemikalier in i min kropp. Tack vare några för mig okända receptorer uppfattade jag dessa verkningar som giftiga och skadliga för min organism. Jag kunde också märka denna verkan från de inträngande ämnena på smaknerverna; det liknade den smak som jod plus blod eller gammal buljong i upplösningstillstånd ger. Medan detta hände var jag medveten om att dessa toxiska "attacker" hade något att göra med moderorganismens tillstånd och vad den företog sig. Tillfälligt kunde jag märka att det uppträdde verkningar som hade med min mors föda att göra - alkohol, olämplig mat eller rökning - och andra som jag uppfattade som kemiska medel intagna av min mor mot oro, nervositet, ilska, motstridiga känslor inför havandeskapet och till och med sexuell upphetsning. Föreställningen om att det hos ett foster existerar ett vaket medvetande och möjligheten av subjektivt medvetande om alla nyanser i dess växelverkan med modern stod i högsta grad i motsats till den uppfattning jag tidigare hade omhuldat som följd av min medicinska utbildning. Dessa upplevelsers "verklighet" och konkreta art, liksom den övertygande verkan de gjorde, gav under en tid upphov till en mycket allvarlig konflikt med "vetenskapsmannen" i mig. Sedan kom plötsligt lösningen på detta dilemma:

Jag begrep att det var riktigare att betrakta nödvändigheten av att revidera de nu gällande vetenskapliga trossatserna - något som har hänt många gånger under människosläktets historia än att ifrågasätta relevansen i min egen upplevelse. När jag förmådde uppge mitt analytiska tänkande och acceptera upplevelsen för vad den var, förändrades behandlingens natur dramatiskt. Känslan av illamående och svårigheter med matsmältningen försvann och jag upplevde en alltmer stegrad extas. Detta åtföljdes av att mitt synfält klarnade och ljusnade. Det var som om många lager tjock,smutsig spindelväv på ett magiskt sätt slets undan och upplöstes eller som om bilden från en billig filmprojektor eller en dålig TV-apparat ställdes in rätt och korrigerades av en osynlig kosmisk tekniker. Sceneriet vidgades och en otrolig mängd ljus och energi inhöljde mig och strömmade genom hela min varelse i form av svaga vibrationer. Vid en punkt under denna process var jag fortfarande ett foster som upplevde en "god" livmoders hela fullkomlighet och lycka eller en nyfödd som diade ett fullmatat livgivande bröst. På en annan nivå blev jag hela universum - jag såg hela skådespelet i makrokosmos med oräkneliga pulserande galaxer och samtidigt var jag kosmos. Dessa lysande och oerhörda kosmiska vidder som tog andan ur mig blandades med upplevelser av det lika fantastiska mikrokosmos, från atomernas och molekylernas piruetter till livets ursprung och de enskilda cellernas biokemiska universum. För första gången upplevde jag universum som det verkligen är - ett ofattbart mysterium, ett gudomligt spel av energiformer. Allt i detta universum föreföll vara medvetet. Efter att ha tvingats acceptera möjligheten av att foster är medvetna om vad som händer dem ställdes jag inför en ännu mer förvånande upptäckt: Medvetenheten kan i själva verket genomtränga allt existerande. Det var en hård påfrestning på mitt vetenskapliga sinne, tills jag insåg att även om många av dessa upplevelser var oförenliga med vad vi brukar kalla sunda förnuftet låg de inte nödvändigtvis utanför vetenskapens sfär. Dessa uppenbarelser var inte mer förbluffande än innebörden i Einsteins relativitetsteori, kvantmekaniken, diverse astronomiska idéer och moderna kosmogenetiska teorier. De panteistiska religionerna, Spi-

nozas filosofi, Buddhas läror, hinduismens uppfattning om Atman-Brahman, maya och lila - plötsligt fick allt detta liv och ny mening. Denna otroligt rika och komplicerade upplevelse varade under vad som föreföll vara evigheter. Jag pendlade mellan två tillstånd, ett som innebar att jag var ett olyckligt, sjukt foster, och ett som kändes som en livmoderstillvaro av högsta lycka och serenitet. Ibland tog de giftiga verkningarna formen av demoner eller illasinnade monster från sagornas värld. Jag fick inblickar i varför barnets psyke i så hög grad fångas och fascineras av diverse mytiska berättelser och personagerna i dem. Några av dessa insikter hade emellertid en betydligt bredare bäring. Längtan att återvända till det stadium av total uppfyllelse som en gång har upplevts i moderlivet tycktes vara den yttersta drivkraften hos varje människa. Denna princip tycktes ligga bakom den oundvikliga händelseföljden i sagorna vilken leder till ett lyckligt slut, på samma sätt som revolutionären drömmer om sitt Utopia, konstnären om att bli accepterad och beundrad och likaså bakom jakten på ägodelar, ställning och ryktbarhet. Det stod klart för mig att här fanns svaret på mänsklighetens grundläggande dilemma: Detta omättliga behov och strävan kan inte tillfredsställas av någon prestation och succé i den yttre världen, hur stora de än är. Den enda lösningen ligger i kontakt med moderlivstillvaron via psyket, i det omedvetna. Jag förstod plötsligt det budskap som har framförts av så många andliga lärare: Den enda revolution som verkligen kan fungera är varje människas inre omvandling. Under vad som verkade vara episoden av återupplevandet av positiva minnen av fosterexistensen upplevde jag känslor av en grundläggande identitet och förening med universum det var Tao, "Det Som Ligger Bortanför Det Som Är I Det Inre", Tat tvam asi (Du är Det) i Upanishaderna. Jag förlorade känslan av individualitet, mitt jag upplöstes och jag blev ett existerande. Ibland var denna upplevelse icke påtaglig och innehållslös, ibland åtföljdes den av mängder av vackra syner - arketyp-bilder av paradiset, det slutliga ymnighetshornet. den gyllene tidsåldern, eller den jungfruliga naturen. Jag blev en fisk som simmade i kristallklart vatten, fjärilar som svävade omkring i luften över bergsängar och måsar som seglade ovan-

för oceanernas yta. Jag var oceanen, djuren, växterna, molnen - ibland allt detta samtidigt. Vid ett tillfälle tycktes den goda-livmodersupplevelsen öppna sig in mot tiden i stället för rummet. Till min ytterliga förvåning återlevde jag min egen avlelse och diverse etapper i min utveckling som embryo. Medan jag upplevde alla de härmed förbundna invecklade förhållandena, med detaljer som överträffade de bästa medicinska läroböckerna, förflyttades jag tillbaka till ett ännu längre bort beläget förflutet och såg spår av mina djur-förfäder. Vetenskapsmannen i mig slogs av en annan fråga: Kan den genetiska koden under vissa omständigheter överföras till en medveten upplevelse? Jag beslöt mig för att senare undersöka den frågan och överlämnade mig åt det lockande spel naturens mysterier uppförde. Under eftermiddagen hände ingenting påtagligt och under kvällstimmarna tillbringade jag större delen av tiden med att känna mig som ett med naturen och universum, badande i ett gyllene ljus som sakta minskade i intensitet. Endast motvilligt lämnade jag denna upplevelse och återvände till mitt vanliga medvetande. Jag visste emellertid att något utomordentligt viktigt hade hänt mig denna behandlingsdag och att jag aldrig mer skulle bli densamme som förut. Jag nådde en ny känsla av harmoni och själv-accepterande och en total tolkning av tillvaron, en tolkning som är svår att definiera. Under lång tid kände jag det som om jag bestod av ren energi och rena andliga vibrationer, helt omedveten om min fysiska existens. Senare på kvällen återvände mitt medvetande gradvis till vad som föreföll vara en helad, sund och perfekt fungerande kropp.

Perinatal prägling II. Antagonism gentemot modern (Sammandragningar i ett slutet livmoderssystem) Den perinatala präglingen nr II sammanhänger med de första kliniska etapperna av födandet. Vistelsen i livmodern, vilken under normala förhållanden är näst intill idealisk, är slut. Fostrets värld är störd, i början omärkligt, lömskt, som följd av kemisk påverkan, senare på ett grovt mekaniskt sätt som följd av de periodiska sammandragningarna i livmodern. Detta skapar en situation av yttersta nöd och livshot, med olika tecken på intensivt kroppsligt

obehag. Under denna fas "inkräktar" kontraktionerna på fostret men livmoderkanalen är fortfarande stängd och vägen ut alltså ännu inte öppen. Mor och barn utgör en plåga för varandra och befinner sig i ett stadium av biologisk antagonism och konflikt. Denna fas i födandet varierar betydligt i fråga om varaktigheten (det gäller också för hela processen). Man har anledning tro att denna upplevelse är mer förödande vid en patologisk födelse med ett utdraget förlopp som följd av smalt bäcken eller bäckenhinder, abnormt fosterläge, otillräckliga sammandragningar i livmodern, ovanlig storlek på fostret och andra typer av komplikationer. Det är emellertid tänkbart att skräcken och förvirringen hos en oerfaren moder eller en klart negativ eller starkt kluven inställning från hennes sida gentemot det ofödda barnet eller gentemot själva födandet kan göra denna fas ännu svårare (för såväl moder som barn). Sådana känslor kan påverka den fysiologiska samverkan mellan livmoderns sammandragningar och livmodershalsens öppnande.* Inslag av FPP II kan inträffa vid LSD-behandlingar i rent biologisk form som realistiska hågkomster av denna speciella fas i födelseprocessen. Oftare förekommer emellertid att aktiverandet av denna prägling ger upphov till en ganska typisk andlig upplevelse av "Ingen utgång" eller "Helvetet". Patienten känner sig vara instängd i en cell och upplever en otrolig fysisk och psykisk tortyr. Denna upplevelse kännetecknas av ett intensivt mörker över synfältet och av hotfulla färger. Denna situation är typiskt nog absolut outhärdlig och samtidigt verkar den vara utan slut och utan hopp; man ser ingen möjlighet att fly, vare sig i tid eller rum. Ofta händer det att patienten tycker att inte ens självmord skulle kunna få slut på lidandet och ge lindring. Detta mönsters karakteristiska inslag kan upplevas vid olika nivåer; dessa nivåer kan uppträda separat, samtidigt eller alternerande. De djupaste nivåskikten är knutna till olika uppfattningar om helvetet, till situationer av outhärdlig fysisk, psykisk och metafysisk smärta som aldrig tar slut, så alltså som de har beskrivits av olika religioner. Vid en ytligare version av samma upplevelsemöns* Det är intressant i detta sammanhang att många av mina kvinnliga patienter som under LSD-behandlingen återlevde födandet av sina egna barn fick nya insikter i hur deras negativa känslor och attityder inverkade på födandet.

En teckning som ger uttryck för upplevelsen av djup depression, hopplöshet och förtvivlan under en LSD-behandling.

ter är den LSD-behandlade bekymrad över världens situation och uppfattar den mycket negativt. Han är medveten endast om det fula, onda och hopplösa i tillvaron. Vår planet uppfattas som en apokalyptisk plats full av skräck, lidande, krig, epidemier, olyckor och naturkatastrofer. Individen är oförmögen att finna eller uppskatta något positivt i universum, oavsett om det rör sig om positiva sidor av den mänskliga naturen, trevliga episoder i livet, naturskönhet eller en konstnärlig skapelse. Typisk för denna upplevelse är empati (inlevelse i andra människors känslor) och identifikation med de förtryckta, nedtrampade. En patient kan således uppleva sig själv som tusentals soldater som har dött på slagfält världen över från tidernas begynnelse eller som de torterade offren för den spanska inkvisitionen, som koncentrationslägerfångar, som patienter döende av obotliga sjukdomar, som åldrande individer, hjälplösa och senila, som mödrar och barn som dör vid barnets födelse, eller som intagna på ett sinnessjukhus, utsatta för omänsklig behandling. En annan typisk kategori av föreställningar kopplade till denna prägling innefattar automaters, robotars och mekaniska apparaters omänskliga, groteska och bisarra värld, med en atmosfär

av monstruösitet och anomali som i en cirkusföreställning, eller ett femte klassens tivoli. För den som upplevelsemässigt hamnar i ingredienser från FPP II tycks livet ha förlorat all mening. Att leva verkar inte bara meningslöst utan groteskt och absurt, och det tycks vara helt bortkastat att försöka hitta någon mening med tillvaron, försök som från början är dömda att misslyckas. Det förefaller dem som om människan kastats in i detta jordeliv utan något val i fråga om ifall, var, när och av vem de skulle födas. Det enda säkra i livet verkar vara det faktum att dess längd är begränsad och att det en dag kommer att upphöra. Människans dödlighet och alltings förgänglighet ses som ett Damoklessvärd som hänger över oss varje minut av vår tillvaro och dödar varje hopp om att någonting har någon mening. En LSD-behandlad som upplever mötet med döden inom ramen för FPP II drar ofta en parallell mellan födelsesmärtan och dödsångesten, något som ytterligare ökar hans nihilism. I en sådan situation känner han det som om han just då var döende och han blir djupt indragen i föreställningar om de yttersta tingen. Samtidigt kan han känna med sig att hans nu aktuella smärta är identisk med det lidande han upplevde under sin biologiska födelse. Han kan också se sig själv som hunnen till slutet av sitt liv och märka att samma känslor finns med som dödssmärta. Vi lider när vi föds och vi avlider i smärta; födelsesmärtan är lika med dödssmärtan. Vad vi än tar oss för under tiden mellan de båda punkterna ändras inte det faktum att vi inför döden alla är lika och att vi befinner oss i samma situation som vi var med om när vi föddes. Vi kommer till denna världen hjälplösa och nakna och utan personliga ägodelar och vi lämnar den i samma tillstånd. Denna existentiella kris illustreras vanligen av en mängd visioner som ger bilder av livets meningslöshet och det absurda i att göra några som helst ansträngningar för att förändra detta faktum. Sådana föreställningar kan visa hur livet och döden har gestaltat sig för mäktiga konungar och diktatorer, människor som har nått alldeles särskilt stor berömmelse, eller sådana som har samlat otroliga rikedomar. Budskapet här är att i dödsögonblicket dessa människor inte skiljer sig från "vanliga" enkla människor, tiggare och småfolk. Patienter som har ställts inför denna kris har som ofta framförd kommentar att upplevelsen har hjälpt dem att fatta den djupa

innebörden i uttryck som "Tänk på att du skall dö", "Fåfängligheters fåfänglighet" och "Av stoft är du kommen, stoft skall du åter varda". För mera intellektuellt inriktade personer brukar denna upplevelse vanligen innebära en ny förståelse för och uppskattning av existentialismen och arbeten av sådana som Martin Heidegger, S0ren Kirkegaard, Albert Camus och Jean Paul Sartre. Sartre och andra existentialismens profeter och författare tycks vara särskilt känsliga inför detta upplevelsekomplex, dock utan att kunna finna den enda möjliga lösningen, transcendens. LSD-patienterna hänvisar ofta till Sartres pjäs Slutna dörrar såsom en utomordentlig beskrivning av deras känslor när de granskade sina liv och deras mellanmänskliga förbindelser under inverkan av "det stängda rummet"-prägeln vid FPP II. En del hänvisar till Célines roman Resa till nattens ände, vilken de anser är ett briljant exempel på selektiv inriktning på den mänskliga tillvarons negativa aspekter. Genomgående inslag i FPP II är smärtfyllda känslor av utstötthet, främlingskap, hjälplöshet, hopplöshet, underlägsenhet och skuld. Oavsett om personen i fråga betraktar den aktuella situationen och beteendet eller sitt förflutna, tycks omständigheter och händelser i hans liv bekräfta att han är en värdelös, onyttig och dålig människa. Känslor av skuld står vanligen i en skriande disproportion till de händelser som individen förknippar dem med. De förefaller ha en primär innebörd som ligger inbäddad i den mänskliga naturen och kan nå den metafysiska dimension som den bibliska arvsynden har. En annan viktig dimension i "det stängda rummet" -situationen är känslan av att man håller på att bli sinnesrubbad; patienterna har en typisk känsla av att de har helt förlorat kontrollen över sitt själsliv och blivit varaktigt psykotiska eller att de har nått den yttersta insikten i universums absurditet och att de aldrig blir i stånd att återvända till det barmhärtiga självbedrägeri som är en nödvändig förutsättning för själslig balans. De symbolbilder som åtföljer upplevelserna av FPP II sträcker sig över ett ganska brett kulturellt spektrum. Vanligast är visioner av "helveten" så som dessa beskrivs och i bild skildras av olika religioner. De kan omfatta de traditionella kristna föreställningarna om helvetet, de antika grekernas underjordsvisioner, och jämförbara inslag från hinduismen och buddismen. Speciellt vanliga är häntydningar till de väsen som befolkade underjorden i den grekis-

ka mytologin: Sisyfos och hans fåfänga försök att vältra ett stenblock uppför ett berg, Ixion fastnaglad vid hjulet av eld, Tantalus ständigt plågad av hunger och törst och lika ofta utan möjlighet att äta av de druvor och dricka av det vatten som tycktes finnas inom räckhåll, och Prometeus fjättrad vid en klippa och torterad av en örn som hackar i hans lever. Den grekiska tragedin, med sin tonvikt på en ständig och oförsonlig förbannelse, med synd nedärvd genom generationerna samt på ett oundvikligt öde tycks vara intimt förbunden med detta område av de perinatala präglingarna och en viktig källa till symboliska illustrationer. En vanlig bild från samma mytologiska tradition är erinnyerna, hämndens gudinnor. De temata från Bibeln som uppträder i detta sammanhang innefattar bl.a. Adams och Evas fördrivande ur paradiset och Kristi syner i Getsemane örtagård och, främst, hans förlöjligande och förödmjukelse (Pilatus: Se människan!), hans lidande medan han släpade sitt kors till Golgata, samt hans biologiska och psykiska lidande under själva korsfästelsen (Fader, fader, varför har du övergivit mig?). Ibland dök även den spanske mystikern och munken Juan de la Cruz' formulering om "själens mörka natt" upp. En annan intressant källa till symboliska bilder är Buddhas liv, innebörden i "de Fyra tecknen"* och tonvikten på lidandet så som det står i "de Fyra sanningarna". Då och då dyker situationer och personager ur världslitteraturen och speciella verk av berömda målare upp i LSD-behandlingarna inom ramen för FPP II. De oftast förekommande är scener ur Dantes Inferno i Den gudomliga komedin, scener ur Emile Zolas böcker om de mörka och frånstötande sidorna av den mänskliga naturen och Fjodor Dostojevskijs romaner med deras själsliga lidande, deras atmosfär av vansinne och den meningslösa brutaliteten. Särskilt levande står tydligen Edgar Allan Poes makabra skild* De s.k. Fyra tecknen påskyndade Buddhas beslut att lämna sin familj och det lyxiga livet i palatset och stimulerade honom till att söka "upplysningen". Under sina vandringar i områdena utanför palatset såg han i följd fyra scener som gjorde ett outplånligt intryck på honom: Först en gammal man, skröplig, med trasiga tänder, grått hår och en böjd och krokig kropp; sedan en människa som låg svårt sjuk vid sidan av vägen; för det tredje en död; för det fjärde mötte han en munk med rakat huvud och klädd i en ockrafärgad mantel. Det är intressant att observera att det är den brutala konfrontationen med ålderdomens skröplighet, sjukdomen och döden (FPP II) som förefaller ge upphov till förändringarna i de LSD-behandlades inriktning, från de världsliga ambitionerna till ett sökande efter andliga mål.

ringar av omänsklig tortyr och skräck. De målningar som uppträder i samband med den perinatala präglingen nummer II är bl.a. Hieronymus Boschs målningar av mardrömsaktiga och bisarra skepnader, Francisco Goyas etsande skildringar av krigets grymhet, James Ensors dystra värld av skelett och morbida maskerader, Salvador Dalis och andra surrealisters apokalyptiska visioner samt talrika berömda framställningar av helvetet och yttersta domen. Den människa som är fångad i en situation som kännetecknas av "slutna dörrar" inser klart och tydligt att människolivet är meningslöst och ändå känner hon ett desperat behov av att finna en mening med tillvaron. Denna kamp sammanfaller ofta med det som uppfattas som fostrets försök att ta sig ur den slutna livmodern och rädda sitt liv. Den omöjliga uppgiften att hitta en mening i tillvaron kan i detta sammanhang förefalla vara ett nödvändigt villkor för att födas till denna värld och därmed få slut på den olidliga situationen i "det stängda rummet". En intressant variant av den perinatala präglingen nr II tycks vara hopkopplad med inledningen till och de första etapperna av själva födelsen. Denna situation upplevs vid LSD-behandlingarna som en ökad medvetenhet om en omedelbart förestående och livshotande fara eller som ett "kosmiskt uppslukande". Där finns en intensiv ängslan, men orsaken till den kan inte identifieras; känslan av lömskt hot kan ge upphov till paranoida föreställningar. Det är inte ovanligt att patienterna tolkar dessa alarmerande känslor som ond påverkan från medlemmar av diverse hemliga organisationer eller från invånare från andra planeter, eller som förgiftning, skadlig strålning eller giftgaser. Denna upplevelses intensifiering alstrar typiskt nog visioner av en gigantisk och oemotståndligt verkande virvelström, en kosmisk malström som suger in och ner patienten och hans värld, utan misskund, till centrum. En ofta förekommande variation av detta "uppslukande" är känslan av att uppslukas och bli en del av ett fruktansvärt monstrum, t.ex. en jättestor drake, en pytonorm, en bläckfisk, en val eller en spindel. En mindre dramatisk form av samma upplevelse tycks vara känslan av att nedstiga i underjorden och där råka ut för diverse vidunder. Typiska fysiska symptom förenade med perinatal prägling II är bl.a. extremt starkt tryck mot huvud och kropp, ringningar i öronen (liknande det man erfar när man dyker på djupt vatten), intensiva smärtor i olika delar av kroppen, andningssvårigheter, kraftiga

störningar i hjärtfunktionen samt vågor av hetta och kyla genom kroppen. Som en minnesprägling utgör FPP II grunden till hågkomster av alla otrevliga situationer i livet vid vilka en överväldigande nedbrytande kraft verkar på den passiva, hjälplösa patienten. De mest typiska och frekventa exemplen på det är situationer som kännetecknas av hot mot överlevandet och mot kroppens integritet. Sålunda uppträder ofta minnen av vad patienterna känt i samband med operationer, t.ex. blindtarmsoperation, borttagande av tonsillerna, hoppassning av brutna benpipor och besvärliga tandutdragningar, ja till och med ett återupplevande av sådana ingrepp. Detsamma gäller i fråga om fysiska sjukdomar, skador och olyckshändelser, särskilt starka påfrestningar på musklerna och utmattning, upplevelser av fängslande och brutala förhörsmetoder samt sådana som sammanhänger med hunger och törst under lång tid. Vi har redan nämnt att sjukdomar och situationer som inbegriper kvävning verkar vara speciellt knutna till denna prägling. Patienter som varit med om någon dramatisk situation under kriget men i en passiv roll - belägring, flygangrepp, fångenskap - eller varit instängda - kolgruva, jordskred, i ruinerna av ett sammanstörtat hus, eller under vatten - erinrade sig ofta sådana händelser i anslutning till FPP II vid LSD-behandling. På en något mer subtil nivå innefattade denna kategori upplevelser också minnen av psykologiska besvikelser såsom att de hade blivit övergivna, utstötta osv., hotande händelser samt nedtryckande situationer i sin egen familj. När det gäller de freudianska erogena zonerna verkar denna prägling vara förbunden med obehagliga spänningar i dem: hunger, törst och smärtsamma stimuli, förstoppning, urineringssvårigheter. Motsvarande företeelser i fråga om könsorganen utgörs av sexuell frustrering och starka spänningar liksom smärtor upplevda av den födande modern under förlossningens första stadium. Om vi betraktar hela hudytan som en erogen yta kan vi också ta med fysiska smärtor och känslor av obehag i olika delar av kroppen. Nedan redovisade upplevelser under LSD-tillförsel hos en ung sociolog under utbildning dominerades nästan uteslutande av inslag från FPP II och kan anses som ett mycket bra exempel på denna präglings fenomenologi. Det föreföll dröja mycket länge innan drogen begynte verka. Ef-

ter en period av otålighet som dolde oro började jag uppleva en tydlig känsla av illamående. Detta kom först nästan omärkligt: lätta känslor av illamående och spänningar. Men snart ökade dessa känslor i styrka tills det föreföll som om varenda cell i min kropp var inblandad. Det är svårt att beskriva denna upplevelse; den var så genomträngande, så "allsidig". Den i början lätt smålustiga känslan av att en tandläkare höll på att borra i varje cell i min kropp började utvecklas till en känsla av förestående katastrof, ett verkligt nödläge, och följdes av fruktansvärda smärtor som tycktes mig vara i evigheter. Även om jag inte fick några bildvisioner började jag tänka på Petronius, Seneca, Sartre och andra filosofer, som hävdade att självmord var det enda meningsfulla dödssättet. Jag inbillade mig att jag låg i ett varmt bad och att livet med mitt blod strömmade ut ur ådrorna. Jag är övertygad om att ifall jag då haft möjlighet till det skulle jag ha begått självmord. Jag var helt försänkt i en situation från vilken det inte kunde finnas någon annan flyktmöjlighet än döden. Liksom livet tycktes det mig vanvettigt hela detta absurda skeende och utsikten att behöva släpa min pinade kropp genom dagar, år, decennier, en livstid. Varför skulle jag behöva fortsätta med något så ytterligt meningslöst som att leva - bara för att så småningom tvingas uppleva dödens smärta? Detta tillstånd varade i timmar. Jag fruktade att jag aldrig skulle komma därifrån; men även om det fanns ett inslag av något främmande i detta tillstånd av medvetande kände jag igen det. Det var ett tillstånd som jag hade upplevt tidigare i olika former; i själva verket föreföll det mig vara den bakomliggande prägling som har påverkat min världsåskådning och mitt sätt att leva. Att uppleva det så intensivt, även om upplevelsen bara varade några timmar, i form av ett utvidgat helvete från vilket det inte fanns någon utväg, var en viktig lektion. Under senare delen av denna upplevelse kände jag att jag inte längre ville fortsätta att spekulera över det mänskliga lidandet, men - hade jag något val? Jag visste att jag skulle göra vad som helst för att komma ur detta tillstånd, men frågan var om jag verkligen kunde komma ur det. Plötsligt insåg jag att vid en viss nivå, i ett visst skikt, hade jag inte något val. Jag forslades genom en intensiv smärta i varje

cell och jag kunde inte reglera skeendet själv. Jag tänkte på karma och började fundera över vad det var i mitt förflutna som gjorde att jag hade hamnat på en så fruktansvärd plats. Men ingen analys av det slaget gav något svar. Jag kände mig fångad i en labyrint utan utgång. Jag var fast och det var mitt öde att befinna mig på ett ställe som inte innebar skapande liv utan i stället att jag var fjättrad vid lidandets hjul. Jag hatade min fixering vid lidandet, men ju mindre jag vägrade acceptera mitt öde, desto svårare blev det för mig. Jag var såsom en fånge i ett koncentrationsläger, och ju mer jag försökte ta mig därifrån, desto hårdare skulle jag bli misshandlad, ju mer jag försökte kämpa för att komma loss, desto hårdare snördes repen åt. Och ändå visste jag längst inne att jag måste slåss, att jag måste ut och att jag skulle komma ut - men hur? Denna aldrig upphörande pina varade i timmar och fortsatte in i den senare delen av behandlingsetappen. När jag hade nått ett tillstånd av nästan normalt medvetande kände jag mig fortfarande söndersliten av kval. Jag kände allt klarare igen de känslor som läcker ut ur mitt omedvetna och påverkar min dagliga tillvaro; de hade alla framträtt såsom välkända fiender. Och jag undrade när striden skulle vara över...

Perinatal prägling III. Samverkan med modern (Utdrivandet genom livmoderkanalen) Denna prägling är kopplad till andra etappen av födandet. Sammandragningarna i livmodern fortsätter, men livmoderhalsen är nu öppen och den svåra och komplicerade processen med utdrivandet av fostret genom livmoderkanalen går nu steg för steg. För fostret innebär detta en oerhörd kamp för att överleva, med mekaniskt tryck och ofta en hög grad av kvävningskänsla. Systemet är emellertid inte längre slutet och hoppet om ett slut på den outhärdliga situationen har uppenbarat sig. Här sammanfaller moderns och barnets intressen och ansträngningar; deras intensiva förenade ansträngningar syftar till att få slut på denna ofta smärtsamma del av födandet. I denna etapps slutskede kan barnet komma i kontakt

med olika slags biologiskt material: blod, slemhinna, urin och avföring.* Från upplevelsesynpunkt är denna perinatala prägling tämligen komplicerad. Den inrymmer diverse företeelser på olika nivåer vilka kan ordnas i en ganska typisk sekvens. Vid LSD-behandlingar upplevs den antingen som ett återlevande av inslagen i den verkliga biologiska situationen eller i symbolisk form som död-återfödelsekamp, eller båda. FPP III uppvisar fyra olika upplevelseaspekter: den titaniska, den sadomasochistiska, den sexuella och den skatologiska. Det är angeläget för mig att understryka att trots denna variation i fenomenologin, det bakomliggande temat i upplevelser kopplade till FPP III är mötet med döden. Det tar sig emellertid särskilda uttryck, vilka klart kan skiljas från dem vi beskrev under FPP II. Detta mönsters mest framträdande drag är känslan av en väldig kamp, vilken ofta antar katastrofproportioner. Intensiteten i den plågsamma spänningen når en höjd som förefaller vara långt bortanför vad en människa uthärdar. Den LSD-behandlade upplever en enorm energikondensering och dess explosiva utlösning och berättar hur intensiva känslor av kraftiga energiströmmar går genom hela kroppen. De visioner som åtföljer dessa upplevelser innefattar scener av naturkatastrofer och lössläppandet av naturkrafter, som t.ex. vulkanutbrott, förödande jordbävningar, orkaner, cykloner och tornador, åskväder, väldiga kometer och meteorer, expanderande novor och diverse kosmiska omvälvningar. Lika ofta förekommande är bilder av liknande händelser förbundna med mänsklig aktivitet, främst avancerad teknik: atombombsexplosioner, väldiga kraftstationer och vattenkraftverk, högvoltsledningar, elektriska kondensatorer och blixtutlösningar, raket- eller rymdskeppsstarter, avfyrande av kanoner och raketer, omfattande flyganfall samt andra dramatiska aspekter av krigets förstörelse. Vissa personer beskriver komplexa katastrofhändelser och ödeläggelse, såsom t.ex. Atlantis' undergång, förstörelsen av Pompeji och Herculaneum, Sodom och Gomorra, Harmageddon, ja till och med invasion från en annan planet, inte olik H. G. Wells' Världarnas krig.
* Vid födslar utanför normal medicinsk miljö och utan insats av lavemang och kateterisation är avföring och urin ett vanligt inslag. Vid många av födslarna under de första årtiondena av vårt århundrade speglade det latinska uttrycket inter faeces et urinas nascimur (vi föds bland träck och urin) en klinisk realitet snarare än en filosofisk metafor.

Mindre vanligt är att bilderna visar förstörelse genom vatten i stället för eld; här upplever personen den enorma kraften hos en översvämmande flod, stormpiskade oceaner samt tidvattenvågor eller vattenfall och, naturligtvis, ofta den bibliska syndafloden. En aspekt av sådana upplevelser som är knutna till FPP III förtjänar speciell uppmärksamhet, nämligen det faktum att lidandet och spänningarna intensifieras långt utöver den gräns som personen i fråga har brukat anse uthärdlig för en människa. När de når den yttersta upplevelsegränsen upphör situationen att vara lidande och ångest, då förändras upplevelsen till att bli en vild, extatisk "vulkanisk extas". I motsats till den fridfulla och harmoniska hänryckning av kosmiska proportioner, vilken kan betecknas som "oceaniska extasen", vilken är typisk för den första perinatala präglingen, innefattar den vulkaniska typen av extas enorma explosiva spänningar med många aggressiva och destruktiva inslag. Patienterna alternerar vanligen i fråga om upplevelserna mellan offrets eller offrens lidande och ångest och förmågan att identifiera sig med naturkrafternas vildhet och njuta av de förstörande krafterna. Under skedet av "vulkanisk extas" sammansmälter olika i sig motsatta sensationer och känslor till ett enda komplex vilket tycks innehålla ytterligheterna i alla möjliga dimensioner av mänsklig erfarenhet, upplevelse. Smärta och intensivt lidande kan inte skiljas från högsta njutning, svidande hetta från isande kyla, mordisk aggression från passionerad kärlek, stark oro från religiös extas och dödsångest från födelseextasen. Det sadomasochistiska inslaget är ett framträdande och konstant drag i de upplevelser som är kopplade till den tredje perinatala präglingen. De sekvenser av scener som åtföljs av enorma urladdningar av förstörande och själv-förstörande impulser och energi kan vara så starka att patienterna kallar dem "sadomasochistiska orgier". De inbegriper tortyr och grymheter av alla typer, bestialiska mord och massavrättningar, våldsamma strider och revolutioner, utrotningsexpeditioner sådana som korstågen eller erövringen av Mexico och Peru, stympningar och självstympningar utförda av religiösa fanatiker av det slag olika sekter av gisslare eller de ryska skoptserna* ägnade sig åt, blodiga ritualoffer eller
* Skoptser (från ett ryskt ord, skoptsy, som egentligen betyder snöping) var en rysk religiös sekt vars medlemmar stympade sig själva, i synnerhet genom att kastrera sig själva.

Symboliskt självporträtt tecknat av en patient efter en behandling dar aggression utåt och inåt dominerade. En stiliserad rovfågel krossar med sin högra klo en hjälplös mus. Den vänstra klon har förvandlats till en kanon och står vänd mot rovdjurets eget huvud. Den gamla bilen högst upp hänsyftar på en ordlek (självporträtt-autoporträtt) men också pa sambandet mellan denna typ av aggression och hänsynslös bilkörning.

Fyra teckningar som speglar otyglad mordlust, en typisk LSD-behandling med perinatala inslag.

egen-offer, kamikaze, olika fruktansvärda typer av blodiga självmord eller det besinningslösa slaktandet av djur. Patienterna tenderar att identifiera sig med hänsynslösa diktatorer och grymma militära ledare som har haft tusentals eller miljoner människors liv på sitt samvete, en kejsar Nero, Djingis khan, Francisco Pizarro, Hernán Cortés, Hitler och Stalin. Andra personer som är kända för sina sadistiska perversiteter dyker också då och då upp i detta sammanhang: Salome, Cesare Borgia, Vlad Tepes av Transsylvanien (Greve Dracula)*, Elizabeth Báthory** och även berömda samtida massmördare. LSD-patienter som är under inverkan av FPP III anser att de inte bara kan förstå hur sådana avvikande människor har kunnat handla som de har gjort utan också att de själva i sitt undermedvetna härbärgerar sådana krafter, med samma intensitet, och att de själva under vissa omständigheter skulle kunna begå liknande förbrytelser. De uppgår utan svårighet i alla de roller som förekommer i komplexa sadomasochistiska scener, t.ex. avrättandet av grupper av kristna i det antika Rom genom korsfästning eller genom att de kastades för vilda djur på arenan, de aztekiska hekatomberna vid vilka tiotusentals människor slaktades rituellt på en enda dag, brännandet av kättare vid massautodaféer arrangerade av den katolska inkvisitionen, eller nazisternas kallt iscensatta överlagda grymheter. Maktkampen vid kungahov och i politiska kretsar under alla åldrar med dess "dolken och kappan-mentalitet" är en annan ofta förekommande symbolik av detta slag. Om de båda nämnda sidorna av FPP III, dvs. det titaniska och det sadomasochistiska, upplevs i mildrad form blir följden visioner och upplevelser av diverse vilda äventyr. De mest typiska av dem är jakt på stora och farliga djur, kamp med jättestora ormar, sportdykares kamp med hajar, bläckfiskar och andra havsvidunder,
* Vlad Tepes, eller vojvoden Dracula, var en mindre furste som levde på 1400talet och härskade över provinsen Valakien. Hans öknamn tepes, betyder ordagrant "den som spetsar folk på pålar"; han brukade behandla sina avrättade offer så. Enligt vissa källor gjorde han sig skyldig till avrättandet av över 100 000 människor. Den irländske författaren Bram Stoker baserade sin roman Dracula på Vlad Tepes liv och leverne. ** Elizabeth Báthory var en ungersk grevinna som levde på 1500-talet. Hon brukade tortera unga flickor, och sedan mördade hon dem för att kunna bada i deras blod. Hon gjorde sig också känd för sitt flitiga användande av ett snillrikt tortyrinstrument, järnjungfrun.

gladiatorstrider enligt antik modell, upptäckande av nya kontinenter och conquistadorernas strider med urinvånarna, utforskande av rymden och äventyr av science fiction-typ, men också flygakrobatik, fallskärmshopp, farliga racertävlingar, boxning och andra farliga sporter. En annan viktig aspekt av den tredje perinatala präglingen är överdriven sexuell upphetsning.* Enligt LSD-patienternas skildringar innebär dessa sensationer en likhet med den första fasen i sexuell orgasm, vilken kännetecknas av en gradvis ökning av den instinktmässiga spänningen. I detta fall är den emellertid ojämförligt mycket mer intensiv och verkar genomtränga hela organismen i stället för att vara koncentrerad till könsdelarnas område. Det förekommer att patienter befinner sig i en överväldigande sexuell extas under timmar, och de uttrycker sina känslor i orgiastiska rörelser. De ackompanjerande bilderna speglar vilda orgier, med alla tänkbara variationer av sex. Patienterna kan identifiera sig med ägarna till orientaliska harem och delta i fallos-tillbedjan eller otyglade fruktbarhetsriter, med manliga och kvinnliga prostituerade och hallickar, eller med historiska personligheter och fiktiva figurer som har blivit berömda som sexualsymboler: Don Juan, Casanova, Rasputin, fader Grandier, Maria Magdalena, Maria Theresia och Poppaea. En patient kan uppleva scener från Soho, Pigalie och andra berömda platser med bordellernas röda lyktor och nattklubbsskyltar, delta i de mest utspekulerade strip-teaseshower och gruppsexorgier, vara med om babyloniska religiösa ceremonier med ohämmad promiskuitet eller tro sig bevittna och delta i vilda primitiva ritualer med sensuella rytmiska danser och en markerad sexuell underton.
* Ett intressant teoretiskt problem är varför en sådan stark sexuell spänning och upphetsning utgör en viktig och en standardkomponent i upplevelsen av födelsen. Iakttagelser vid LSD-behandlingar och från flera andra fält verkar tyda på att denna koppling har fysiologisk grund. Att kvävning och lokal blodbrist kan ge upphov till intensiv sexuell stimulans har observerats hos brottslingar som avrättats med hängning (män som avrättats på det sättet uppvisar ofta erektion och till och med ejakulation när de hänger i galgen) och likaså hos personer som har försökt begå självmord genom att hänga sig men räddats. Den nära förbindelsen mellan fysiskt lidande och sexuell upphetsning är också väl känd från psykopatologin. När det gäller sadomasochism är orsakande eller upplevande av smärta en nödvändig förutsättning för sexuell tillfredsställelse. Iakttagelser vid extrema situationer under krig, där tillfångatagna utsattes för omänsklig tortyr, verkar tyda på att förmågan att förvandla svårt lidande till njutning, och ibland extas, är inbyggd i den mänskliga naturen.

Ett särskilt ofta förekommande inslag vid dessa behandlingar är atmosfären av färgstark, dynamisk och kättjefull karneval, med dess karakteristiska blandning av nöjsamma, upptändande och glättiga element samtidigt med bisarra, groteska och makabra. Lössläppandet av annars tillbakapressade och aggressiva sexuella impulser utgör en annan likhet mellan LSD-upplevelser av denna typ och atmosfären i Rio de Janeiro under karnevalen, liksom den i Nice, på Trinidad eller Mardi Gras i New Orleans, vilken LSD-patienterna ofta talar om i detta sammanhang. Den skatologiska aspekten av FPP III tycks höra samman med den sista etappen i döds-återfödelsekampen och föregår ofta omedelbart upplevandet av födelsen eller återfödelsen. Dess främsta karakteristikum är en nära konfrontation med olika slags biologiskt material, vilket identifieras som slemhinnor, svett, förruttnelseprodukter, menstruationsblod, urin och avföring. Utom visuella och taktila inslag innefattar denna upplevelse också mycket realistiska lukt- och smaksensationer. Patienterna kan uppfatta ytterst autentiska känslor av att äta exkrement, dricka blod eller urin eller slicka ruttnande sår. Mycket frekventa är också föreställningar om eller upplevande av att man med tungan stimulerar clitoris och att detta sker under ohygieniska förhållanden. I början reagerar patienterna mycket negativt inför det biologiska material som upplevelsen omfattar; de anser det motbjudande och avskyvärt. Det är emellertid inte ovanligt att den attityden senare förändras och att den LSD-behandlade passivt accepterar det eller till och med erfar ett slags primitiv njutning.* Ibland uppträder de skatologiska inslagen i form av symboliska bilder, t.ex. tonvis med sopor som utsänder vidrig lukt, högar av ruttnande avskräde eller dito fisk, människokroppar i upplösning och djurkadaver, omockade svinstior med stora dynghögar och pölar med stinkande urin, enorma gödselstackar och kloakbrunnar i städernas kloaksystem. Den mytologiska symbolik som har observe* Dessa upplevelser synes vara nära kopplade till vissa ovanliga sexuella perversiteter som t.ex. koprofili (=vara fascinerad av avföring och andra ämnen som vanligen anses frånstötande), koprofagi (att äta exkrement i eller utan samband med sexualhandlingar), och urolagni (dricka urin). Iakttagelser vid LSD-behandlingar lägger en ny dimension till kunskapen om dessa abnormiteter. Den djupaste drivkraften till dessa avvikelser förefaller vara bindningen mellan kontakten med sådana biologiska ämnen och slutfasen i den smärtsamma erfarenhet födelsen innebär.

rats i detta sammanhang innefattar sådana föreställningar som när Herkules gjorde rent i Augias' stall, när harpyorna förorenade maten för den hjälplöse blinde Phineus och den aztekiska gudinnan Tlacoltentl, födandets och den köttsliga lustans gudinna, vars namn betyder "Ätare av smuts", som troddes befria människorna från synd. En viktig upplevelse som är förknippad med den tredje perinatala präglingen är värd att nämnas här, nämligen konfrontationen med en förtärande eld, vilken uppfattas som ett renande medium. Den person som i och med de föregående upplevelserna har mött alla de fula, motbjudande, förnedrande och skräckinjagande sidorna av sin personlighet finner sig kastad in i denna eld eller också kastar han sig själv in i den och passerar igenom den. Han tycker att elden förstör allt som är ruttet och korrumperat hos individen och bereder honom för återfödelsens förnyande och föryngrande bad. Härvid anknyter de mera sofistikerade patienterna till djävulsutdrivningen under medeltiden genom att kättare och häxor brändes på bål, till buddistmunkarna som brände sig till döds och till det eldprov som utgjorde ett av delproven för inträde i alkemisternas värld. Sådana patienter uppger att de har nått intressanta inblickar i dessa fenomen, liksom en ny förståelse i fråga om symbolismen i vissa konstverk, bl.a. den föryngrande eld som gav evig ungdom åt översteprästinnan i Rider Haggards She (Hon) och offrandet av Siegfried och Brynnhilde i Wagners Ragnarök, vilket förebådar de gamla gudarnas skymningstid. En mycket passande symbol kopplad till begreppet "den renande elden" förefaller vara Fenix, sagofågeln som sätter eld på sitt bo och omkommer i lågorna; av hettan från elden kläcks en ny Fenix ur ett ägg i det brinnande boet. Den religiösa symboliken i FPP III är sammankopplad med religioner som i sina ceremonier har med och förhärligar blodiga offer. Ganska ofta förekommer hänvisningar till den fruktansvärde straffande guden, Jehova, i Gamla testamentet, och till krönikorna om Abraham och Isak, syndafloden, Egypti gissel och Sodoms och Gomorras undergång. Likaså kan en vision av Moses och den brinnande busken förekomma; Guds tio bud tycks utgöra ett speciellt skydd mot alla de negativa aspekterna och frestelserna, vilka så klart sammanhänger med FPP III. Inslag från Nya testamentet innefattar i synnerhet symboliken från Herrens nattvard och de transcendenta aspekterna av korsfästelsen och Jesu lidande samt

de positiva sidorna av Yttersta domen. Till denna kategori hör också begreppet skärselden såsom den uppfattas i olika kulturer. Särskilt frekventa är visioner från olika prekolumbianska kulturer med huvudvikten vid människooffer och själv-offer, av den typ alltså som återfinnes i ceremonierna i aztek-, maya- och olmec-religionerna. I denna upplevelseprägling tycks också rituell kannibalism vara förankrad. Patienter omtalar ibland upplevandet av scener med tillbedjan av blodtörstiga gudar som liknar Kali, Molok, Hekate, Astarte, Huitzilopochtli eller Lilit. Den gåtfulla sfinxen, vilken förefaller företräda det destruktiva kvinnliga elementet liksom det transcendentala i det djuriska inslaget i människan, kräver särskild uppmärksamhet. Visioner av religiösa ceremonier med sensuella inslag, sexuell uppeggning och vilda rytmiska danser, från de antika grekernas backanaler till infödingarnas stamriter, är ganska vanliga symboliska illustrationer till återfödelsekampen. Vissa personer beskriver upplevelser som har påfallande likhet med dem som föregick Buddhas "upplysande", i synnerhet de ansträngningar "den världsliga illusionens mästertrollkarl", Kama-Mara, gjorde för att avskräcka Buddha från hans sökande efter sanningen genom att gentemot Buddha använda sexuella frestelser och dödshot. En iakttagelse som är värd att notera är FPP III:s betydelse för kunskapen om de fenomen som uppträder i djävulsmässor och häxsabbater. Härvid är sex, vanligen i form av orgiastisk gruppsex, kopplat till sadomasochistiska ytterlighetselement med djureller människooffer, rituell deflorering samt psykisk eller fysisk tortyr. Ofta förekommer stark tonvikt på biologiska ämnen såsom blod, menstruation, missfall och inälvor. Miljön är vanligen osund och hemsk och den allmänna atmosfären är hädelse, skräck och död. En alldeles speciell blandning av sex, död och exkrement tycks vara vanligt förekommande i form av föreställningar om samlag bland inälvorna av uppskurna djur eller i en öppen grav på en kyrkogård. Kombinationen av perverterad sex, sadomasochism, skatologi och död, med inslag av hädelse, inverterad religiös symbolik och en kvasireligiös atmosfär är typiska för FPP III. De Patienter som är inriktade mot denna prägling redovisar ofta upplevelser av deltagande i Walpurgisnatten, en Svart mässa eller djävulska sexuella handlingar. Detta ger vanligen inblickar i inkvisitorernas och häxjägarnas psykologiska sinnesförfattning. Dessa upp-

levelser tycks antyda en långtgående likhet mellan svartkonstmästarnas psykiska beskaffenhet och deras fanatiska förföljare. Båda dessa gruppers beteenden avslöjar påverkan från den tredje perinatala präglingen. Typiska inslag från FPP III vid LSD-behandlingarna blandas ofta med visioner som sammanhänger med berömda målningar eller arbeten av vissa filosofer och författare. Speciellt vanliga är häntydningar på tematiskt anknutna målningar av de "fantastiska realisterna" och surrealisterna, t.ex. Leonardo da Vincis teckningar av djävulska krigsmaskiner och hans bisarra karikatyrer av människor, och Rubens feta och sensuella mytologiska figurer som ägnar sig åt yppiga fester och orgiastiska backanaler. Många av van Goghs målningar förefaller innehålla modifierade inslag av vulkanisk extas, såsom t.ex. hans tavlor med höga cypresser som sträcker sig mot den glödande solen, fält med vete i vågor och en luft som är full av dynamiska vibrationer. Den gotiska andan är speciellt typisk för den tredje präglingen här finns både de stolta och utmanande formerna hos den gotiska arkitekturen som speglar dess intensiva himmelssträvan, och de smala asketiska figurerna i El Grecos måleri, vilka också förefaller sträcka sig mot himlen. Likaså vanligt förekommande är hänsyftningar på skärselden, exemplifierad i Dantes Den gudomliga komedien, på symboliken i andra volymen av Goethes Faust, på vissa av Edgar Allan Poes berättelser samt på huvudtemat i Wagners operor, särskilt Tannhäuser, Parsifal och Nibelungens ring. I detta hänseende tycks upplevelserna av vulkanisk extas vara intimt förknippade med Friedrich Nietzsches idé om det dionysiska hos människan. Antydningar om berömda thriller och gotiska romaner liksom om science fiction-litteraturen är så talrika att en detaljerad redovisning skulle spränga ramen för vårt resonemang. Upplevelserna av FPP III åtföljs ofta av bländande inblickar i den mänskliga naturen, samhället och kulturen. De förefaller kasta nytt ljus över företeelser som våld, krig och revolution, sexualpsykologin samt olika aspekter av de religiösa och konstnärliga strömningarna. I detta sammanhang händer det att en patient ingående granskar den värdeskala som tidigare har dominerat hans livsuppfattning. Han känner att han måste omvärdera det förnuftiga i komplicerade maktmönster och jämföra dessa med ett enkelt och lugnt liv, liksom relevansen i kärleken och mellanmänskliga rela-

tioner kontra yrkesambitioner som siktar mot att ge status, ryktbarhet och rikedom, och slutligen också det emotionella värdet i att ägna sig åt ytliga och promiskuösa sexuella äventyr i stället för att odla en meningsfull förbindelse. Det är i anslutning till denna perinatala prägling som värdeskalan verkar genomgå den mest djupgående omvandlingen och kristalliseringen. En typisk gruppering av fysiska manifestationer som regelbundet följer med FPP III tycks bekräfta kopplingen mellan denna prägling och traumat vid den biologiska födelsen. Dessa fysiska manifestationer inkluderar ett enormt tryck på huvud och kropp, kvävning och strypning, svåra smärtor i olika delar av organismen, allvarliga störningar i fråga om hjärtat, omväxlande kalla och varma vågor genom kroppen, ymnig svettning, illamående och våldsamma uppkastningar, ökad verksamhet i magen, urineringsbehov och svårighet att kontrollera ringmuskeln, samt allmän muskel spänning som utlöses i skakningar, darrningar, ryckningar och invecklade vridrörelser. Som minnesprägling kan FPP III kopplas till minnen av anfall under krig och revolutioner, jakt på vilda djur, dramatiska händelser under militärtjänst, våghalsig bilkörning, fallskärmshoppning eller sportdykning, samt brottning och boxning mot en stark motståndare. En annan typisk minnesgrupp som återlevs i detta sammanhang omfattar bl.a. upplevelser på tivolin och nattklubbar, vilda parties med ett övermått av alkohol och promiskuös sex, färgstarka karnevaler och andra höggradigt sensuella äventyr. Primalscener från barndomen, även med sadistisk tolkning av sexualakten och erfarenheter av att ha blivit förförd av vuxna, liksom sexuellt ofredande och våldtäkt, tycks höra hemma under denna kategori. Ofta observerades att kvinnliga patienter som återlevde sin egen födelse vanligen också återupplevde - på en mera ytlig nivå - sina egna barns födelse. Båda händelserna återlevdes samtidigt, varför dessa kvinnor ofta inte kunde säga om de var på väg att föda eller födas. När det gäller Freuds erogena zoner tycks FPP III vara kopplad till de aktiviteter som leder till plötslig avspänning och avslappning efter en lång period av spänning. På den orala nivån gäller detta tuggandet och sväljandet av mat (men också upphävandet av illamående i och med kräkning). I fråga om anal- och uretralnivån gäller det avföring och urinering efter en lång period av stopp i

dessa funktioner. På genitalnivån kan vi finna slående paralleller mellan denna prägling och det första stadiet av orgasm, liksom barnafödande. Sexuell stimulans som följd av t.ex. att barn vaggas och gungas, av gymnastik och akrobatik synes också vara kopplade till FPP III. Åtminstone ett visst mått av aggression i alla de erogena zonerna förefaller uppstå som följd av FPP III. Oral aggression med kramp i käkmusklerna kan spåras tillbaka till den besvikelse ett barn erfar i livmoderkanalen, då käkarna låses tillsammans av yttre tryck. Det kan visas att genvägsförbindelser finns mellan elementen i denna prägling och anal, uretral och fallisk aggression. Reflexbetingad urinering eller exkrementavgång för såväl moder som barn under födandeprocessen verkar tyda på att dessa båda funktioner är djupt inblandade. En kombination av vällustkänslor och smärtfyllda fysiska sensationer med kraftig aggression i denna fas tycks vara roten till senare masochistiska och sadistiska böjelser. Även om FPP III:s fenomenologi är alldeles för vittförgrenad och komplex för att manifesteras i sin helhet under en enstaka LSD-behandling, innehåller nedanstående redogörelse för en behandling i utbildningssyfte med en klinisk fysiolog och psykoterapeut tillräckligt många av de viktigaste särdragen i denna perinatala prägling för att den skall kunna användas som en god illustration till det vi nu diskuterar. Det första jag minns av denna behandling var att jag kände mycket stark samhörighet med Joan (med-terapeuten) - jag älskade henne på ett ytterst starkt och dittills okänt sätt. Det visade sig sedan att en stor del av den kärlek jag hyste för henne då var känsla av enhet med henne och en föraning om att något stort och förfärligt låg framför mig i fråga om min identifikation med Joan. Det blev mycket snart klart för mig att detta stora och förfärliga var födelseupplevelsen och att Stan och Joan var mina föräldrar. Inte så att jag trodde de var mina biologiska föräldrar - jag visste vilka dessa var - utan så att jag trodde att de var mina nya föräldrar som fick mig i och med denna upplevelse av en andra födelse och att Joan skulle föda mig. Men att jag identifierade mig med henne betydde också att jag skulle föda henne, dvs. vi gav livet åt varandra. Jag hade en stark känsla av att jag var i kontakt med en av

de verkligt grundläggande kosmiska processerna, men samtidigt var det ju så att jag såsom man aldrig skulle kunna föda någon och att jag på något sätt bröt cirkeln. Sedan försvann denna känsla och jag upplevde i mig den urgamla kvinnliga arketypen, den födande modern. Rollen som mor var på något sätt klarare för mig än rollen som baby och den känslan hade jag ganska länge. Jag kände mig fylld av min baby, vilken var både jag själv och Joan, och eftersom jag var totalt ur stånd att ge livet åt denna baby ville jag öppna mig. Jag var en moder utan slida, utan livmoderkanal, en mor som inte kunde ge liv åt det liv som dunkade i henne. Jag kämpade och slet för att hitta ett sätt att föda barnet, att låta det komma ut, att ge liv åt det, men det gick inte. Att känna sig bli född var en mycket, mycket förvirrande känsla. Jag såg aldrig riktigt livmoderkanalen eller födandeprocessen eller lättnaden efter födandet. Det enda jag visste var att jag utsattes för tryck och blev föst framåt och att jag var ytterligt förvirrad. Den tydligast förnimbara delen av min roll som baby var att jag sjönk in i något som tycktes mig likna smuts och slem, och det omgav mig helt och trängde in i munnen och kvävde mig. Jag försökte spotta ut det, flera gånger, och bli kvitt det, och slutligen lyckades jag få mun och hals rena genom att skrika högt, och jag började andas. Det var ett av de viktigare momenten av befrielse under behandlingen. En annan sida av födelseupplevelsen var den förvirring som blev följden av det faktum att kvinnans könsorgan och höfter var sätet för sex och kärlek men samtidigt det ställe där denna mardröm av födelse och smuts hade utspelats. Jag såg många syner, där den torterade och den som utförde tortyren var samma person, i lika hög grad som jag såg modern och babyn som samma person. Vid ett tillfälle upplevde jag ohyggligheterna i Buchenwald och jag såg Stan som nazist. Jag hyste inget hat mot honom utan bara en djup känsla av att han, nazisten, och jag, juden, var en och samma person och att jag i lika hög grad var bödel och offer; jag kände mig både som nazist och jude. En gång kände jag att jag var farlig och jag varnade Joan och sade till henne att akta sig för mig. Jag kände hur mina tänder
6 - Människans

blev farliga, blev till gifttänder, och jag kände att jag förvandlades till en vampyr. Jag befann mig högt uppe någonstans en mörk natt och flög på jättestora fladdermusvingar med mina huggtänder blottade och mina klor utfällda, fyllda av gift. Jag kände mig som en i en skara häxor som red genom nattluften döden susande genom en natt full av stjärnor men utan måne, en farlig ondska med häxornas kraft. Någonting gjorde slut på den bilden; jag tror att det var förändringen i musiken. Scenen slocknade och jag slungades in i en extatisk, flytande, skimrande strålglans. Det avsnitt som nu följde var länge - så som jag minns det fyllt av erotik. Jag vadade i en serie sexualorgier och fantasier, i vilka jag spelade alla rollerna och i vilka Joan och Stan ibland fanns med, ibland inte. Jag fick klart för mig att det inte fanns någon skillnad mellan sex och födelseprocessen och att de slemmigt-glatta rörelserna vid ett samlag var identiska med de slemmigt-glatta födelserörelserna. Jag lärde mig lätt att varje gång kvinnan kramade mig var jag tvungen att ge efter och glida iväg åt det håll hon sköt mig. Om jag inte sökte kämpa emot blev kramandet intensivt angenämt. Ibland undrade jag om det fanns ett slut och ingen öppning ut och om jag skulle kvävas, men varje gång jag knuffades och min kropp förvreds lät jag det ske och gled lätt åt det håll jag trycktes. Min kropp var täckt med samma slem som tidigare under detta behandlingstillfälle, men det kändes inte längre obehagligt. Det var det gudomliga glidmedlet som gjorde det så lätt att ge efter, bli knuffad hit och dit, och ledd. Om och om igen fick jag uppfattningen att "mer än så här blir det inte" och "det är så otroligt enkelt" - att alla år av kamp, av smärta, av försök att förstå, av försök att fundera ut det var lika absurda och att det hela tiden hade funnits rakt framför mig, att allting var så enkelt. Man bara ger efter och livet trycker på och knuffar en och leder en igenom. Förvånande, fantastiskt - så fånigt att jag hade lurats vilse på detta sätt som följd av tillvarons invecklade förlopp! Om och om igen kände jag det så och jag skrattade av rena välbehaget, välbefinnandet.

Perinatal prägling IV. Avskiljandet från modern (Avslutandet av den symbiotiska föreningen och bildandet av ett nytt slags relation) Denna prägling är förbunden med födandets tredje kliniska etapp. Smärtförnimmelserna kulminerar, utdrivandet genom livmoderkanalen avslutas och till sist följs den ytterligt intensifierade spänningen och lidandet av en plötslig befrielse och avslappning. Samtidigt avslutas perioden av försvårad och vanligen otillräcklig syretillförsel. Barnet tar sitt första djupa andetag och andningsvägarna öppnas. Navelsträngen skärs av och det blod som tidigare cirkulerade i navelsträngskärlen återstyrs till lungregionen. Det fysiska avskiljandet från modern har avslutats och barnet börjar sin tillvaro som en kroppsligt självständig individ. Sedan den fullständiga fysiologiska balansen har återställts är den nya situationen ojämförligt bättre än de båda föregående etapperna, men från många viktiga synpunkter sämre än den ursprungliga, ostörda föreningen med modern. De biologiska behoven hos barnet tillfredsställs inte på en kontinuerlig bas och inte heller skyddas barnet automatiskt mot temperaturväxlingar, störande ljud, skiftande ljusförhållanden och oangenäma beröringserfarenheter. Det beror i hög grad på moderns sätt att sköta barnet i vilken utsträckning dettas erfarenheter under den postnatala perioden (FPP IV) kan bringas nära de prenatala upplevelserna (FPP I). Liksom de andra präglingarna uppvisar FPP IV dels en biologisk, dels en själslig sida. Dess aktivering vid LSD-behandlingar kan ge upphov till ett konkret, realistiskt, återlevande av omständigheterna kring den biologiska födelsen. Detta kan ibland innebära överraskande och mycket specifika detaljer, vilka ibland kan bekräftas tack vare separat utfrågning av vittnen. Oftast förekommande är hänvisningar till lukten av de narkosmedel som har använts, ljud från instrument som använts vid förlossningen eller andra ljud, arten av belysning i rummet eller inredning och utrustning där och i all synnerhet vissa sidor av födelsen (skinkornas läge, om navelsträngen hamnat runt halsen på barnet, användandet av kirurgiska tänger, återupplivningsbehandling). Manifesterandet av FPP IV på en symbolisk och själslig nivå utgör döds-återfödelseupplevelsen, slutet på och upplösningen av döds-återfödelsekampen. Lidande och smärta kulminerar i en erfarenhet av total utplåning på alla nivåer - fysiska, emotionella,

intellektuella, etiska och transcendentala. Individen erfar slutlig biologisk destruktion, emotionellt nederlag, intellektuellt sammanbrott och den yttersta moraliska förnedring. Detta illustreras vanligen av en snabb sekvens av bilder av händelser från personens förflutna liksom från hans nuvarande livssituation. Han anser att han är totalt misslyckad från varje synpunkt sett, hela hans värld tycks falla ihop, och han tappar alla tidigare betydelsefulla referenspunkter. Denna upplevelse brukar kallas jagets död. Sedan patienten har varit med om den totala utplåningen och "nått kosmos' botten" upplever han visioner av bländande vitt eller gyllene ljus och har en känsla av en enorm tryckminskning och att universum utvidgas. Den allmänna atmosfären ger en känsla av befrielse, frälsning, kärlek och förlåtelse. Han känner sig renad, som om han hade gjort sig av med en otroligt stor mängd "avfall", skuld, aggression och ängslan. Han känner en överväldigande kärlek till sina medmänniskor, varma medmänskliga relationer, solidaritet och vänskap. Sådana känslor åtföljs av ödmjukhet och en böjelse att engagera sig i tjänande och välgörenhetsarbete. Irrationell och överdriven ambition, längtan efter pengar, status, prestige eller makt verkar när patienten befinner sig i detta tillstånd vara något absurt och barnsligt och han har svårt att föreställa sig att han en gång ansåg dessa värden betydelsefulla och eftersträvansvärda. Av denna redogörelse framgår att det finns överlappande inslag mellan FPP IV och FPP I. I själva verket följs ofta upplevandet av den biologiska födelsen och den andliga återfödelsen av känslor av att man hör samman med universum. Element som i detta sammanhang är transcendentala blandas med "den goda livmodern"- och "det goda bröstet"-upplevelsen och minnen från en lycklig barndom och bildar ett enda komplex. Individens förmåga att uppskatta naturskönhet ökas starkt, och en enkel livsföring i nära kontakt med naturen förefaller vara den mest eftersträvansvärda. Djupet och visdomen i tankebyggnader som predikar denna attityd gentemot livet - oavsett om det gäller Rousseaus filosofi eller taoismen och zen-buddismen - synes vara naturliga och ifrågasätts inte. När den LSD-behandlade befinner sig i detta stadium är alla de sensoriska vägarna vidöppna och han erfar en ökad känslighet och glädje över de nyanser i sinnesuttrycken som han upptäcker i omvärlden. Uppfattningen av omvärlden har en viss primär kvalitet; varje sinnesretning, oavsett om han uppfattar den med ögonen,

öronen, luktsinnet, smaklökarna eller känseln verkar vara helt frisk och ny och samtidigt ovanligt rik och stimulerande. Patienterna talar om att de nu i själva verket ser världen för första gången i livet, de talar om att de upptäcker helt nya sätt att lyssna till musik och de njuter oerhört av dofter och smaker. Den som kommit till detta upplevelseområde upptäcker vanligen hos sig äkta positiva värden, bland dem känsla för rättvisa, uppskattning av skönhet, känslor av kärlek, självrespekt och respekt för andra människor. Dessa värden, liksom motivationen för att leva i överensstämmelse med dem, tycks på denna nivå vara en i personligheten ingående del. De kan inte tolkas i psykoanalytiska termer såsom reaktionsbildning mot motsatta tendenser eller som en sublimering av primitiva instinktiva drivkrafter. Individen upplever dem konfliktlöst som en naturlig, logisk och integrerad del av en högre universell ordning. Det är i detta sammanhang intressant att peka på de slående parallellerna med Abraham Maslows idé om "meta-värden" och "meta-motivation", med ursprung i observationer av personer som i sitt dagliga liv varit med om spontana "höjdpunktsupplevelser" (peak experiences). Hos en människa som har avslutat döds-återfödelsesekvensen och stabiliserats under inverkan av FPP IV åtföljs känslorna av glädje och befrielse av djup emotionell och fysisk avslappning, frid och lugn. Ibland observeras att känslorna av befrielse och personlig triumf blir starkare och överdrivs så att de blir en karikatyr. Vid detta tillstånd är en persons beteende av ångestdriven och manisk art, han kan inte sitta eller ligga stilla, springer omkring och gastar högt om sin upplevelses överväldigande skönhet och betydelse, vill ordna ett stort party för att fira händelsen och gör upp grandiosa planer för att förändra världen. Denna situation visar på att upplevandet av återfödelsen inte är helt avslutat. En sådan person har visserligen redan kommit in i FPP IV men befinner sig alltjämt under inverkan av oupplösta inslag av FPP III, särskilt i fråga om ångest och aggression. Sedan dessa kvarstående bakomliggande negativa känslor har arbetats igenom och integrerats, uppträder upplevelsen av återfödelsen i ren form. Den positiva stämningen i FPP IV kan också plötsligt avbrytas av ett speciellt komplex av oangenäma symptom. Det innefattar genomträngande och skarpa smärtor i navelområdet, vilka vanligen strålar ut mot urinblåsan, penis och testiklarna, eller livmodern.

Med dem följer andningssvårigheter, känslor av ångest och nöd, känslan av dramatiska förändringar i kroppen samt en intensiv rädsla för döden och för kastrering. Denna skräck kan vara förbunden med återlevandet av händelser som inneburit hot om kastrering eller tolkades som sådana. Vanligast är omskärelseproceduren; i fråga om oomskurna personer uppträder i stället föreställningar om andra kirurgiska ingrepp på penis (t.ex. operation av förhudsförträngning) eller i närheten av penis (t.ex. vid pungbråck eller ljumskbråck eller vid smärtsamma inflammationer av förhuden). Kvinnliga patienter kan i detta sammanhang återleva sensationer som är anknutna till en utvidgning av livmodershalsen och skrapning, aborter där komplikationer tillstöter i form av infektioner, svår blåskatarr, infektioner efter barnafödande och andra inflammationer i könsorganen. Denna episod, som vanligen är kortvarig, beskrevs av några av de behandlade som att de återlevde den kris som är förbunden med avklippandet av navelsträngen. Den kan skiljas från liknande upplevelser som är knutna till det tidigare stadiet (FPP III) i och med att den förstnämnda uppvisar total frånvaro av en känsla av utifrån kommande tryck och därför att smärtorna är lokaliserade till bäckenpartiet. Iakttagelser vid LSD-behandlingar tyder på att denna upplevelse utgör en djupt liggande källa till kastrationsskräck. Den fjärde perinatala präglingens religiösa och mytologiska symbolik är rik och varierad och den kan liksom de andra präglingarna utnyttja olika kulturella traditioner. Upplevelsen av jagets död är ofta förbunden med bilder av diverse skräckinjagande och destruktiva gudomligheter, vilka vi har talat om tidigare. En patient kan inbilla sig att han offras till gudinnan Kali; medan han genomlider slutfasens smärta tvingas han se rakt mot hennes förfärliga uppenbarelse, lyssna till det ohyggliga rasslet av dödskallarna som hon har som halsband samt kyssa och slicka hennes blodiga slida. Han kan också identifiera sig med en baby som av sin mor kastas in i de förtärande lågor som glöder inne i en jättestaty av Molok och tillsammans med många andra småbarn dö i denna offerritual. Vid åtskilliga tillfällen har den slutliga förintelsen uppfattats så att den härrör från ett tramp av Shiva Förstöraren under en av hans skräckinjagande danser på likbränningsplatsen. En annan ofta förekommande symbol av jagets död är att patienten uppfattar sig som ett offer åt den aztekiske solguden Huitzilopochtli. Här upp-

fattar den behandlade saken så att han skärs upp med en ritualkniv och det ännu levande hjärtat slits ur kroppen på honom av översteprästen. Sekvensen med död-återfödelse symboliseras ofta av identifikation med vissa gudar som t.ex. den prekolumbianske guden Quetzalcoatl som uppträder i form av en fjäderklädd orm eller den egyptiske guden Osiris, dödad och styckad av sin ondskefulle bror Seth och åter ihopsatt av hustrun och systern Isis. Ibland förekommer andra gudar som symboliserar död och uppståndelse, bland dem Dionysos, Orfeus, Persefone och Adonis. Den kanske vanligaste symbolikstommen vid denna upplevelse är Kristi död på korset och hans uppståndelse, långfredagsmysteriet och Graal-legenden. Dessa förknippas med intuitiva inblickar i den grundläggande betydelsen och relevansen hos denna symbolik som den djupaste kärnan av den kristna tron. Som en följd av sådana upplevelser förstår även patienter som tidigare var starka motståndare till kristendomen detta andliga budskaps värde. Kristendomens perinatala rötter avslöjas klart och tydligt av det samtidiga betonandet av smärta och död (Kristus på korset), de faror som det nyfödda barnet är utsatt för (Herodes mördande av barnen) och av modersomsorgen och skyddet av barnet (jungfru Maria och Jesusbarnet). Den patient som har övervunnit alla de enorma svårigheterna och växlingarna i födelsesmärtan och åtnjuter upplevelsen av återfödelsen får känslor av triumf och heroism, vilka åtföljs av bilder av övermänskliga prestationer eller en slutlig seger över diverse mytologiska monster: Herkules som en baby som segrar över de jätteormar som anfaller honom eller som en vuxen som klarar svåra uppgifter, Sankt Göran som dödar draken, Teseus som vinner över Minotaurus, Mithra som dödar tjuren i offergrottan eller Perseus som lurar och dödar Medusa. Andra skräckinjagande figurer som förekommer i detta sammanhang har likheter med sfinxen, hydran, Kimaira, Tyfon och andra sådana företrädare för den mytologiska djurvärlden. Upplevelsen av återfödelsen inbegriper också de goda och ljusa makternas seger över de onda och mörka. Detta inslag kan illustreras av bilder av t.ex. vedaguden Indras förintande av skaror av mörkrets demoner med hjälp av sin åskvigg, den nordiske guden Tors oskadliggörande av de farliga jättarna tack vare sin magiska hammare, eller den seger Ahura Mazda vann med sina härar över Ahrimans, så som striden skildras i den antika persiska

Zend Avesta, mazdaismens heliga bok. Återfödelsens frigörelseaspekt och bekräftandet av att det i universum finns positiva krafter tar sig ofta uttryck i syner av starkt strålande, bländande ljus som har en övernaturlig karaktär och tycks härröra från en gudomlig källa. Ibland uppträder i stället för det klara skenet en genomskinlig disig blåhet, vackra regnbågsspektra eller subtila och invecklade mönster som påminner om påfågelsfjädrar. Mycket karakteristiska för detta stadium är nonfigurativa bilder av Gud, uppfattad som ren andlig energi, som en transcendental eller kosmisk sol. En särskild upplevelsetyp härvidlag förefaller vara Atman-Brahmanföreningen så som den skildras i hinduismens heliga skrifter. Här anser patienten att han erfar sin varelses innersta gudomliga kärna. Hans personliga jag (Atman) förlorar sin skenbart individuella identitet och förenas med vad som uppfattas som dess gudomliga källa, den kosmiska kraften, Världssjälen (Brahman). Detta får som följd känslor av direkt kontakt eller jagets identifikation med Brahman, med Gud {Tat tvam asi, "Du är Det" i Upanishaderna). Lika vanliga är personifierade föreställningar om Gud, exemplifierade av den traditionella kristna bilden av Gud som en välmenande äldre vis man som sitter på en rikt utsmyckad tron, omgiven av "kerubim och serafim", i en bländande strålglans. Vissa patienter upplever vid denna punkt enhet med "Den stora modern" eller en mera specifik version av denna, såsom t.ex. gudinnan Isis i det antika Egypten. En annan vision av samma tema är liknelsen med att man inträder i Valhall eller får vara med om de grekiska gudarnas fest på berget Olympos och njuta av nektar och ambrosia. Särskild symbolik förbunden med FPP IV innefattar störtandet av en tyrann eller despot, nederlag för en totalitär regim, slutet på ett långt och utmattande krig, överlevande vid naturkatastrofer eller slutet på en farlig, hotande situation. Mycket typiska för denna perinatala prägling är visioner av jättestora salar med rikt utsmyckade pelare, väldiga marmorstatyer och kristallkronor. Den symbolik som innehåller bilder som är förbundna med naturen förtjänar speciell uppmärksamhet. Innan vi redogör för de inslag som förekommer i anslutning till FPP IV kan det vara lämpligt att framföra några allmänna kommentarer. Det existerar mycket karakteristiska och fasta associationer mellan individuella perinatala präglingar och kosmo-biologiska cykler, årstider och vissa

sidor av naturfenomen. Sålunda innefattar bilder med anknytning till FPP II nakna vinterlandskap, sterila, obeboeliga öknar, månens yta och andra miljöer som är fientliga mot liv, svarta och farliga grottor, förrädiska sumpmarker, inledningen till stormar, med ökande atmosfärisk spänning och med himlen mörknande allt mer, samt en förmörkad och sjunkande sol. FPP III är förknippad med bilder som visar elementens raseri, dvs. vulkanutbrott, orkaner, åskväder och oväder på havet, jordbävningar och kosmiska katastrofer, och dessutom farliga djungler och en undervattensvärld med glupska rovfiskar. Den för FPP IV karakteristiska symboliken målar selektivt upp situationer som följer på perioder av naturfenomen av utbrottskaraktär och kris, t.ex. vårliga landskap med smältande snö eller när isen går upp på floderna,* ljuvliga ängar och idylliska betesmarker om våren med flöjtspelande herdar, träd översållade med knoppar och blommor, den stilla och lugna atmosfären efter en storm, med vackra regnbågar mot himlen, kristallklara soluppgångar efter kalla nätter och ett lugnt hav efter hårda stormar. Mycket karakteristiskt för FPP IV tycks vara syner med höga snötäckta bergstoppar som snuddar vid den blå himlen, med uppfriskande kylig luft och flödande solsken; den själsliga upplevelsen av återfödelse utformas ofta som ett framgångsrikt bestigande av en brant, hög bergstopp. I detta sammanhang dyker också ofta upp de nyfödda djurens oskyldiga värld: fågelungar som kryper ur ägget och djurföräldrar som matar sina ungar. För att avsluta serien av paralleller mellan perinatala präglingar och naturföreteelser måste vi tillägga att syner som är typiska för FPP I skildrar scener i vilka naturskönhet kombineras med trygghet, fruktsamhet och generositet. Fysiska manifestationer typiska för FPP IV är t.ex. att man håller andan längre än normalt, kvävning, samt ökande muskelspänning, följd av plötslig inandning, lättnad, avslappning och känslor av fullständigt fysiskt välbefinnande. När det gäller minnet representerar FPP IV den prägling som rör ihågkommandet av situationer som kännetecknas av att patienterna undsluppit en fara. De kan återleva minnen från perioder som följt
* Det explosionsartade lössläppandet av emotionella och fysiska undertryckande, begränsande, krafter (befrielsen från "karaktärspansar") uttrycks ofta symboliskt som kalvande isberg eller smältande snömassor och det fria vattenflöde detta ger upphov till.

omedelbart efter krig och revolutioner, med särskild betoning av glädjefyllda minnesfester, och vidare att de har överlevt flygangrepp, olyckor, operationer, allvarliga sjukdomar eller tillbud till drunkning. En annan typisk grupp av minnen innefattar diverse svåra livssituationer, vilka personen i fråga har klarat upp själv tack vare en aktiv insats och skicklighet. Alla utpräglade succéer under livet kan uppträda i anslutning till denna prägling som i en snabb återblick. I fråga om de freudianska erogena zonerna överensstämmer denna prägling på alla utvecklingsnivåer med det tillstånd av tillfredsställelse som följer på en aktivitet som innebär befrielse från eller minskning av spänningar. På det orala området gäller det tillfredsställandet av hunger och törst (eller slutet på ett illamående som följd av kräkning) eller den njutning som följer med sugandet på eller det fullständiga smältandet i munnen av ett föremål. På analområdet gäller spänningsupplösningen den tillfredsställelse man känner när man har haft avföring och när vi kommer in på urinsektorn har vi den lättnad man känner när man tömt blåsan. Motsvarande företeelser på könsdelsområdet är avslappningen omedelbart efter en orgasm; hos kvinnorna har vi dessutom den njutning som är förenad med födandet av ett barn. Övergången från FPP III till FPP IV och den fjärde präglingens fenomenologi kan mycket bra illustreras av följande utdrag ur journalen för ett led i LSD-utbildningen av en präst. Musiken började låta "förvriden" och den rörde sig mycket snabbt. Crescendoliknande kraftiga stötar uppåt med ett spjut. Vid den tidpunkten började jag känna betydande förvirring. Jag var fortfarande medveten om vem jag var och att jag låg på en soffa i behandlingsrummet. Vågor av värme sköljde igenom mig och jag var vagt medveten om att jag svettades. Darrningarna fortsatte och jag började känna mig litet illamående. Sedan dränktes jag i den vilda symfonin. Det kändes som om jag först befann mig i en vagn på toppen av en berg- och dalbana och fördes över den högsta punkten, att jag förlorade kontrollen över vagnen och var totalt oförmögen att hejda den rasande färden nedför den brant jag såg framför mig. En bild som jag då tänkte på var att det här var som att svälja en tunna krut med en tänd lunta. Jag kunde inte komma åt luntan, och

krutet skulle komma att explodera, och det fanns ingenting jag kunde göra åt det. Det sista jag minns att jag hörde innan vagnen på berg- och dalbanan började rusa nedåt var musik som lät som om den kom från en miljon hörlurar. Mitt huvud kändes enormt stort just då och jag hade ett tusen öron, vart och ett försett med en separat hörlur, och från varje lur kom det en speciell sorts musik. Så förvirrad har jag aldrig tidigare känt mig. Jag visste att jag låg på soffan - jag höll på att dö där och jag kunde inte göra någonting åt saken. Varje gång jag tänkte försöka stoppa det blev jag skräckslagen. Det enda jag kunde göra var att låta saken ha sin gång. Orden "tillit och lydnad", "tillit och lydnad" trängde in till mig i något som liknade en blixt, och jag låg inte längre på soffan och hade inte min nuvarande identitet. Diverse scener utspelades; det verkade som om de alla uppfördes på en gång. Men låt mig försöka sortera upp intrycken. Den första scenen: Jag slungades ut i ett kärr fyllt av vidriga skepnader. De kom emot mig, men de kunde inte nå fram till mig. Plötsligt förvandlades sumpmarken till en kanal i Venedig, vid Suckarnas bro. Min familj - min hustru och mina barn - stod på bron och tittade ned på mig. Deras ansikten var uttryckslösa. De bara stod där och tittade på mig. Det bästa sätt jag kan komma på i fråga om att beskriva denna berg- och dalbanefärd och omöjligheten att kontrollera skeendet skulle vara att jämföra det med att gå på en mycket slipprig yta. Där skulle finnas ytor överallt och till slut skulle de alla komma att bli halkiga och det skulle inte finnas något att hålla fast i. Man slant och halkade iväg, allt längre in mot utplåningen. Den scen som slutligt fullständigade min död var en förfärlig scen på ett torg i en medeltida stad. Det omgavs av gotiska katedralfasader. Från statynischerna i fasaderna och från takrännornas droppnäsor på takskäggen strömmade djur, människor, djur-människor, demoner, andar - som de figurer man ser på målningar av Hieronymus Bosch - ner på torget och fram mot mig. Medan djuren, människorna och demonerna trängde ihop sig omkring mig på torget framför katedralfasaderna började jag känna en intensiv ångest och smärta, panik,

fruktan och skräck. Mellan mina båda tinningar gick ett band av tryck, och jag var döende. När trycket överväldigade mig fullbordades min död och jag slungades in i en annan värld. Det visade sig att denna yttre värld var en fortsättning på dödar vid mycket olika nivåer. Paniken och skräcken var slut; allt som var kvar var våndan och smärtan när jag deltog i alla människors död. Jag började uppleva vår Herre Jesu Kristi lidandes historia. Jag var Kristus, men jag var också alla andra och vi dog alla medan vi var på väg i procession till Golgata. Vid den här punkten fanns inte någon förvirring kvar - synerna var mycket tydliga. Smärtan var intensiv och sorgen var kval. Just då föll från Guds ansikte en blodstår. Jag såg inte Guds ansikte men hans tårar började strömma och de flödade ut över världen när Gud själv var i alla människors död och lidande. Den sorg jag kände i detta ögonblick är fortfarande så intensiv att det känns svårt för mig att tala om den. Vi rörde oss närmare Golgata och där korsfästes jag tillsammans med Kristus och alla människor, och min plåga var mycket stor. Jag var Kristus och jag vart korsfäst och jag dog. När alla människor hängde döda på korsen intonerades den mest himmelska musik jag någonsin i mitt liv har hört; den var otroligt vacker. Det var sjungande änglar vi hörde, och vi började sakta lyftas. Detta i sin tur liknade födelsen. När döden på korset hade inträffat kom ett vinande ljud som om vinden svepte från korset in i en annan värld. Då började alla människor lyftas uppåt. Där fanns stora processioner i enorma katedraler - vaxljus och ljussken och guld och rökelse. Jag hade ingen känsla av någon personlig existens då. Jag fanns med i alla processionerna och alla processionerna rörde sig inne i mig. Jag var alla människor och alla människor började lyftas. Den scenens höghet och härlighet var nästan obeskrivbar. Vi lyftes mot ljuset, högre och högre, mellan majestätiska vita marmorpelare. Vi lämnade bakom oss det blå, det gröna, det röda, purpurn och guldet i katedralerna och de kungliga mantlar somliga bar. Vi lyftes in i vitheten och de pelare mellan vilka vi lyftes var vita och rena. Musiken steg, alla sjöng, och sedan såg jag en syn. Denna syn var helt olik något jag hade upplevt under hela LSD-behandlingen. Det känns ännu som en syn - som om jag

verkligen fick en uppenbarelse - så verklig förefaller den. Den klädnad Kristus bar vid uppståndelsen snuddade vid mig. Och ändå: Den snuddade inte vid mig - den snuddade vid alla människor, och i och med det snuddade den också vid mig. När den gjorde det inträffade flera händelser på en gång, på samma sätt som skedde vid många andra tillfällen under denna upplevelse. Vi blev alla mycket små, små som celler, som atomer. Vi blev mycket ödmjuka och böjde oss ned. Jag fylldes av frid och känslor av glädje och kärlek; min kärlek till Gud var fullständig. Medan detta hände kändes vidrörandet av Kristi mantel som en högvoltsstöt. Allt exploderade och vi slungades upp till den högsta punkt som finns - till den, där det absoluta ljuset finns. Tystnaden var total: ingen musik, bara ljus. Det var som att befinna sig i själva centrum av en energikälla. Det var som att vara i Gud; inte bara i Guds närhet utan i Gud, och att ingå i Gud. Detta tillstånd varade inte länge (även om tiden inte betyder något vid en upplevelse som denna), och vi började nedfärden. Det var inte en förflyttning till en tidigare välkänd värld, utan vi kom till en värld av mycket, mycket stor skönhet. Till sången från körerna, under Sanctus, Gloria och Hosianna hörde vi då och då en orakelstämma: "Begär ingenting, begär ingenting". Jag kan fortfarande höra denna röst. Den följdes av en annan stämma som sade: "Sök ingenting, sök ingenting". Under detta centrala avsnitt av behandlingen såg jag många andra syner, och jag skulle vilja dela med mig av dem till er. En av de viktigaste var att jag såg ner genom jorden till universums grundvalar. Jag steg ned till djupen och fann den hemligheten att Gud prisas från djupen såväl som från höjderna. Till och med i universums djupaste djup kan ett ljus skönjas. I dessa djup finns många fängelseceller. När jag vandrade där öppnades dörrarna till cellerna och fångarna kom ut och prisade Gud. En annan mäktig syn: Jag såg en skepnad vandra i en bred, vacker flod som flöt genom en djup, bred dal. Vita liljor växte upp genom flodens yta, och flodens vatten flöt lugnt och stilla. Dalen omgavs av mycket höga berg med många, många vat-

tenflöden som rann ner i dalens botten. Så hörde jag en stämma: "Livets flod flyter mot Guds mun." Jag ville vara i floden och kan ännu inte säga om jag gick i floden eller om jag var floden själv. Den rörde sig och medan den rörde sig i riktning mot Guds mun kom skaror av människor och djur - hela skapelsen - nedför tillflödena och strömmade in i huvudfåran av livets flod. När min symfoni närmade sig slutet kände jag hur jag vaknade och förflyttades tillbaka till behandlingsrummet. Jag var fortfarande uppfylld av det oerhörda i upplevelsen, av ödmjukhet och frid, lycka och glädje. Jag hade otvivelaktigt en förnimmelse av att ha varit hos Gud i universums kraftcentrum. Fortfarande kände jag mycket starkt att alla människor är en och densamma och att livets flod flyter in i Gud och att det inte finns någon skillnad mellan människor - vänner eller fiender, svarta eller vita, män eller kvinnor. Vi är alla en och densamma. De fundamentala perinatala präglingarnas betydelse vid LSD-psykoterapin Av undervisningsskäl har de fundamentala perinatala präglingarna här redovisats i den ordning som motiveras av etapperna vid födelseprocessen. Det är emellertid viktigt att understryka att denna följd aldrig uppträder vid LSD-terapi eller vid enstaka LSD-behandlingar. Perinatala präglingar uppträder i varierande mönster och sekvenskombinationer vilka uppvisar stora variationer hos en och samma individ liksom mellan olika personer. De mångfasetterade former upprullandet tar och de många nivåer på vilka det utspelas beror på en mängd variabler, av vilka de mest framträdande är patientens personlighet och hans livs förlopp, den kliniska symptomatologin, eller frånvaron av sådan, hans aktuella livssituation, terapeutens eller behandlingsövervakarens personlighet och "set and setting". Vid psykolytisk terapi för allvarligt störda psykiatriska patienter - i synnerhet psykoneurotiker - kan det ta lång tid och krävas ett stort antal behandlingar innan alla skikten av traumatiska upplevelser har genomarbetats. Efter att den psykodynamiska nivån har passerats och de perinatala inslagen uppträder vid behandlingarna

konfronteras patienterna vanligen först med FPP II, dvs. "ingen väg ut". Med ökande antal behandlingar kommer i förgrunden de fenomen som är förknippade med döds-födelsekampen, FPP III. Ibland förekommer här korta episoder av återfödelse (FPP IV) och av uppgående i kosmos (FPP I). Slutligen, när jagets död och återfödelse upplevs i ren och slutgiltig form, öppnas vägen till inslag av den första perinatala präglingen och till olika, klart transpersonella dynamiska strukturer. Sedan försvinner vanligen ur bilden de fenomen som är förknippade med den biologiska födelsen (FPP II, III och IV), och de återkommer inte under den fortsatta behandlingen. Alla senare behandlingar består nästan uteslutande av transpersonella upplevelser och har en klar och tydlig tonvikt på religion och mysticism. När det gäller personer som är emotionellt mindre störda samt "normala" personer kan positiva extatiska upplevelser knutna till FPP IV och I uppträda under de tidiga behandlingarna i serien, i synnerhet vid höga doser. I dessa fall domineras de första timmarna av behandlingen vanligen av FPP II och III, medan de återstående präglingarna, IV och I, inträder under behandlingsperiodens slutskede. Vid psykedelisk terapi nås ofta de perinatala skikten under de första behandlingarna när det gäller normala personer, patienter som lider av obotliga sjukdomar och är nära döden, samt de flesta kategorierna psykiatriska patienter. Det tycks som om användandet av högre doser, särskild förberedelse och terapeutiska metoder, ögonskydd och stereofonisk musik kan påskynda och underlätta uppträdandet av upplevelser av återfödelse och förening med kosmos. Begreppet fundamentala perinatala präglingar är mycket användbart när det gäller att sätta sig in i dynamiken i LSD-behandlingar i vilka ingår döds-återfödelsefenomen och i de på behandlingen följande intervallerna. Dessa präglingars styrfunktion kan jämföras med den roll COEX-systemen spelar på den psykodynamiska nivån. Begreppets specifika kliniska innebörd kommer att behandlas i en separat volym med tonvikten på de praktiska sidorna av LSD-psykoterapin. Här skall vi bara redovisa några huvudlinjer i korthet. Aktiverandet av en speciell perinatal prägling påverkar det sätt på vilket den behandlade uppfattar de personer som är närvarande

vid behandlingen liksom den närmaste fysiska miljön; intrycken bestäms av det speciella innehållet i den aktuella präglingen. De händelser som äger rum under en behandlings slutfas är av avgörande betydelse för behandlingens resultat och för vad som kommer att känneteckna tiden närmast efter behandlingen. Om den behandlade befinner sig under stark påverkan av någon av de perinatala präglingarna när drogens farmakologiska verkan avtar, händer det att han känner av den aktuella präglingens inverkan i modifierad form under dagar, veckor eller till och med månader efter att ifrågavarande behandling avslutades. Dessa följder är mycket tydliga och karakteristiska för var och en av de fyra präglingarna. När slutfasen i en LSD-behandling styrs av prägling nr II och den behandlade stabiliseras under denna präglings inverkan, kännetecknas tiden efter behandlingen av djup depression. I denna situation irriteras patienten av diverse höggradigt oangenäma känslor; ängslan, skuld, mindrevärde och skamkänsla tycks behärska hans uppfattning om det förflutna. Han uppfattar sin tillvaro för ögonblicket som outhärdlig och full av problem som det inte finns någon lösning på. Framtiden tycks honom totalt utan hopp. Livet har berövats varje mening och det är totalt omöjligt att glädjas åt något. Världen uppfattas som hotfull och utan färg. Den behandlade tycker att allting sammansvärjer sig mot honom. I denna situation är självmordstankar inte ovanliga; de tar sig vanligen uttryck i en önskan att falla i sömn eller medvetslöshet, glömma allting och aldrig vakna mer. De som befinner sig i detta sinnestillstånd hänger sig åt idéer om att ta en överdos av sömntabletter eller narkotika, supa ihjäl sig, inandas lysgas, dränka sig på djupt vatten eller ge sig ut i snö och frysa ihjäl (självmord I). Typiska kroppsliga symptom i anslutning till detta tillstånd är huvudvärk, tryck över bröstet, andningssvårigheter, känsla av hjärtbesvär, ringningar i öronen, förstoppning, brist på matlust och likgiltighet för sex. Mycket vanliga är känslor av utmattning och trötthet, dåsighet och sömnighet, samt en böjelse för att tillbringa hela dagen i sängen i ett mörklagt rum. Stabiliseringen av en LSD-behandling med prägling III som dominant ger upphov till känslor av intensiv aggressiv spänning, ofta förknippade med en stark men diffus känsla av hotande katastrofer. Personer som befinner sig i detta stadium beskriver sig ofta såsom

"en tidsinställd bomb" vilken kan explodera när som helst. De svajar mellan förstörande och självförstörande impulser och är rädda att göra andra eller sig själva illa. Typiskt för detta tillstånd är en hög irritationsgrad och en stark tendens att provocera våldsamma gräl. Världen uppfattas som en farlig uppehållsort där allt kan inträffa och där man hela tiden måste vara på sin vakt och bereda sig på att kämpa för att kunna överleva. Ett pinsamt medvetande om verkliga eller inbillade handikapp och begränsningar kombineras med överdrivna ambitioner och ansträngningar att hävda sig. I motsats till den hämmade och tårlösa depression som är förbunden med prägling II liknar manifestationerna här en upprörd depression, som åtföljs av en emotionell instabilitet och psykomotorisk upphetsning. Självmordstankar förekommer ganska ofta och följer ett mönster som tydligt skiljer sig från det som gäller för prägling II. De som befinner sig i detta tillstånd har funderingar på blodiga och våldsamma självmord, t.ex. att kasta sig under ett tåg, hoppa från ett fönster eller ner från ett berg, begå harakiri eller skjuta sig (självmord II). Typiska fysiska symptom vid detta syndrom innefattar stark muskelspänning, ofta med darrningar och ryckningar som följd, smärtor i olika delar av kroppen, illamående med tillfälliga kräkningar, intensifiering av matsmältningsapparatens verksamhet och diarré, täta urineringar eller störningar i urineringen, samt våldsam svettning. En karakteristisk manifestation på sexualområdet är en överdriven ökning av könsdriften, varvid inte ens flera orgasmer ger tillräckligt stor lättnad. Hos manliga patienter är denna intensifiering av den sexuella spänningen ofta förknippad med impotens och för tidig sädesavgång, medan kvinnor uppvisar en emotionell oro som är typisk för tiden just före menstruationen, smärtsam menstruation och kramper i könsorganen under samlaget (vaginism). De LSD-behandlade vars behandling under slutfasen påverkas av prägling IV uppvisar en helt annan bild. Detta stadiums mest anmärkningsvärda sida utgörs av en ofta dramatisk lindring eller till och med upphörande av tidigare psykopatologiska symptom och en minskning i emotionella problem av alla typer. De känner att de har lämnat sitt förflutna bakom sig och att de är i stånd att inleda ett helt nytt kapitel i livet. Upprymda känslor av frihet från ängslan, depression och skuld förbinds med djup fysisk avslappning och en 177

känsla av att alla de fysiska processerna fungerar perfekt. Tillvaron tycks dem enkel och lustfylld och de har en känsla av ovanlig rikedom på sinnesintryck och intensiv glädje. Vad beträffar prägling I kan den behandlade stabiliseras under inverkan av dess positiva eller dess negativa verkan. I förra fallet liknar perioden efter behandlingen den som har redovisats i fråga om prägling IV. Alla de här förekommande känslorna är emellertid mycket djupare och erfars inom en ram av religion eller mysticism. Patienterna upptäcker nya dimensioner i universum, får starka känslor av att ingå i skapelsen och har en tendens att betrakta alla vardagslivets yttringar - måltider, promenader, lek med barn eller sexuell samvaro - som heliga. Upplevelsen av förening med kosmos har en ovanlig terapeutisk potential och kan få kvarblivande välgörande effekter på individen. Om den behandlade efter en LSD-behandling stannar kvar under de negativa aspekterna av prägling I, upplever han olika typer och grader av emotionell och fysisk betryckthet vilken är förbunden med begreppsförvirring. Dessa svårigheter inpassas i en metafysisk referensram, i ockulta, mystiska eller religiösa termer. Ovannämnda obehagliga tillstånd tillskrivs fientliga ödeskrafter, "dålig karma", ondskefulla astrologiska eller kosmobiologiska krafter eller diverse onda andliga makter. I extrema fall kan detta tillstånd nå psykotiska proportioner. Sedan patienten har arbetat sig igenom och integrerat upplevelsen intar han en försiktig, metaforisk attityd gentemot de tolkningar han tidigare givit upplevelsen.

5. Transpersonella upplevelser vid LSD-behandlingar

Transpersonella upplevelser inträffar bara sällan under de tidiga behandlingarna i psykolytisk terapi. Däremot är de ganska vanliga vid behandlingstillfällena längre fram när den behandlade har arbetat igenom och integrerat stoffet på de psykodynamiska och perinatala nivåerna. Efter slutupplevelsen av jagets död och återfödelse dominerar transpersonella inslag alla de följande behandlingstillfällena. Ibland kan sådana inslag uppträda vid kulminationsperioderna av den första högdosbehandlingen vid psykedelisk behandling. Eftersom transpersonella upplevelser utgör ett relativt nytt begrepp inom psykologin skall vi låta ett försök till definition föregå den detaljerade redogörelsen. Den gemensamma nämnaren för denna i övrigt så rika och vittförgrenade grupp av företeelser är individens känsla av att hans medvetenhet utvidgas bortanför de vanliga jag-gränserna och begränsningar i tid och rum. Vid normala eller vanliga medvetenhetstillstånd uppfattar en person sig själv som existerande inom den fysiska kroppens gränser, vilka klart skiljer honom från den övriga världen. Han är klart medveten om den volym han upptar som fysisk enhet och likaså av dennas kontaktyta med omvärlden. Den vanliga beteckningen på detta är individens kroppsbild. Hans uppfattning av omvärlden begränsas av de fysiska sinnenas räckvidd. Såväl uppfattandet av det inre (interoception) som uppfattandet av omgivningen (exteroception) är underkastade specifika rum-tidbegränsningar. En person kan vanligen endast uppleva det som händer "just nu" och på det ställe där han befinner sig. Han kan återkalla i minnet sådant som har inträffat vid andra tidpunkter och andra platser, samt föreställa sig eller anta att något kommer att inträffa. Grundkännetecknet på den transpersonella upplevelsen är att en eller flera av dessa begränsningar förefaller att

överskridas. I vissa fall uppfattar patienten det som om jagets vanliga gränser upplöses och hans medvetande och medvetenhet om sig själv utvidgas till att omfatta andra människor och element av omvärlden. Vid andra tillfällen fortsätter individen att känna det som om han behöll sin egen identitet men i en annan form, vid en annan tid och på en annan plats, eller i ett annat sammanhang. 1 andra fall återigen erfar den behandlade en total förlust av sin egen identitet och full identifikation med en annan varelses eller enhets medvetenhet. I ännu en stor kategori transpersonella upplevelser, slutligen, förefaller patientens medvetenhet omfatta inslag som inte har någon anknytning till hans vanliga jag-identitet och inte kan betraktas som enbart följder av hans upplevelser i den tredimensionella världen. Mot bakgrunden av det sagda kan man definiera transpersonella upplevelser som "upplevelser i vilka förekommer en utvidgning eller uttänjning av medvetenheten bortanför jagets normala gränser och bortom tids- och/eller rumsbegränsningen". Transpersonella upplevelser täcker ett så vitt spektrum av företeelser och är så mångfasetterade att det är utomordentligt svårt att hitta en lämplig principium divisionis (indelningsregel) och lägga fram ett enkelt men heltäckande system för klassificering och systematisk beskrivning. Det problemet kan man angripa från många olika utgångspunkter, vilka alla skulle som resultat ge intressanta alternativ. För denna redogörelse har jag valt att använda ett klassifikationssystem baserat på om innehållet i en transpersonell upplevelse består, respektive inte består, av element från den tredimensionella fenomenvärlden (dvs. den objektiva verkligheten) sådan vi känner till den från våra normala tillstånd av medvetenhet. Vissa transpersonella erfarenheter omfattar fenomen vilkas existens är allmänt accepterad på basis av sinnesintryck, empiriska bevis eller vetenskaplig forskning. Detta gäller t.ex. upplevelser på embryonalstadiet, minnen nedärvda genom generationerna eller inslag av det kollektivt omedvetna. Det ovanliga och förvånande är inte upplevelsens innehåll (fosterutvecklingen, arvssambandet med människo- och djurförfäder eller tillhörigheten till en viss ras eller kulturkrets), utan det är att dessa inslag existerar i människans omedvetna och likaså möjligheten att uppleva dem medvetet på ett levande och realistiskt sätt. Denna kategori transpersonella upplevelser kan vidare uppdelas med utgångspunkt i huruvida den

utvidgning av medvetenheten som de medför kan respektive inte kan tolkas i termer som uttrycker förändringar i tids- eller rumsdimensionerna. Det finns också en grupp utomsinnliga varseblivningsfenomen som skulle kunna betecknas som transpersonella upplevelser, vilkas innebörd kan tolkas inom ramen för "objektiv verklighet". När det är fråga om föraningar, klärvoajans och kläraudians, "resor i tiden", utomkroppsliga upplevelser, "resor i rymden", och telepati är det återigen inte upplevelsernas innebörd som är det ovanliga utan det är sättet på vilket viss information inhämtas eller en viss situation uppfattas, vilket enligt allmänt accepterade modeller ligger utanför sinnenas räckvidd. Den andra stora kategorin transpersonella upplevelser skulle då omfatta fenomen som inte hör hemma under rubriken "objektiv verklighet" i ordets västerländska betydelse. Det skulle i så fall gälla upplevelser som t.ex. förbindelser med avlidna människors andar eller med ovanmänskliga andeväsen, sammanträffanden med eller identifikation med olika gudomar, arketypiska upplevelser m.m. Nedanstående försöksindelning är baserad på ovan redovisade princip: Transpersonella upplevelser 1. UPPLEVELSE-UTVIDGNING INOM RAMEN FÖR "DEN OBJEKTIVA VERKLIGHETEN" A. Tidsmässig utvidgning av medvetenheten Embryo- och fosterupplevelser Förfäder-upplevelser Kollektiva och rasiska upplevelser Fylogenetiska (evolutions-) upplevelser Upplevelser av tiden efter själavandringen Förkänningar, klärvoajans, kläraudians och "resor i tiden" B. Rumslig utvidgning av medvetenheten Jag-överskridande i mellanmänskliga relationer och upplevandet av dubbel enhet Identifikation med andra människor Gruppidentifikation och gruppmedvetenhet Identifikation med djur

Identifikation med växter Uppgående i livet och allt skapat Medvetenhet om oorganisk materia Planetarisk medvetenhet Utomplanetarisk medvetenhet Utomkroppsliga upplevelser, "resande klärvoajans och kläraudians", "rymdfärder" och telepati. C. Rumslig begränsning av medvetenheten Organ-, vävnads- och cellmedvetenhet
II. UPPLEVELSE-UTVIDGNING UTANFÖR RAMEN FÖR "DEN OBJEKTIVA VERKLIGHETEN"

Spiritistiska och mediumupplevelser Upplevelser av möten med ovanmänskliga andeväsen Upplevelser av andra världsallt och möten med deras invånare Arketypupplevelser och komplicerade mytologiska händelser Upplevelser av möten med olika gudar Intuitivt förstående av universella symboler Aktiverandet av chakras och uppväckandet av Ormens kraft (Kundalini) Medvetenheten om Världssjälen Det ovankosmiska och metakosmiska tomrummet. Det är nödvändigt att hålla i minnet att transpersonella upplevelser, i synnerhet vid psykedeliska behandlingar, inte alltid uppträder i ren form. Vi nämnde tidigare att t.ex. perinatala fenomen ofta åtföljs av vissa typer av transpersonella erfarenheter såsom identifikation med andra människor eller grupper av människor, vissa arketypiska upplevelser eller möten med olika gudar. På liknande sätt kan embryonala upplevelser uppträda samtidigt med förfäder-minnen och upplevandet av enhet med kosmos. Dessa bindningar är tämligen konstanta och återspeglar djupa inre relationer mellan olika slags psykedeliska företeelser liksom den mångnivåiga arten av LSD-upplevelsen. I det följande skall vi kortfattat redogöra för var och en av de transpersonella upplevelserna i listan härovan; vissa av dem skall vi illustrera med typiska kliniska exempel.

Upplevelse-utvidgning inom ramen för "den objektiva verkligheten"
TIDSMÄSSIG UTVIDGNING AV MEDVETENHETEN

Embryo- och fosterupplevelser Det första transpersonella fenomen jag observerade under loppet av den tidiga psykolytiska terapin var embryo- och fosterupplevelserna. Deras existens utgör en allvarlig utmaning mot de accepterade vetenskapliga modellerna, även om de faktiskt är de minst kontroversiella av de olika transpersonella inslag som uppträder vid LSD-behandlingar. Vi har redan i korthet nämnt vissa sidor av dessa upplevelser i förbindelse med prägling I eftersom de ofta dyker upp i anslutning till upprullandet av de perinatala händelserna. Vid psykedeliska eller avancerade psykolytiska behandlingar är livliga, konkreta episoder, vilka tycks vara minnen av specifika händelser från individens livmodersfas, ganska vanliga. Många av dem innefattar moment av psykisk traumatisering som följd av giftiga och störande stimuli av mekanisk, fysisk, geologisk eller biokemisk art. De som redovisar dessa återlevanden förefaller vara övertygade om att fostret subjektivt kan uppleva inte bara grova störningar som t.ex. abortförsök, genomträngande och höga ljud, intensiva vibrationer och mekaniska stötar, utan också betryck, sorg, i anslutning till moderns kroppsliga tillstånd när hon är sjuk, uttröttad eller berusad. Ännu mer överraskande är talrika, av varandra oberoende, påståenden om att fostret är medvetet om eller deltar i moderns affekttillstånd. LSD-behandlade har i detta sammanhang redovisat deltagande från fostrets sida i moderns ångestattacker, emotionella chocker, utbrott av aggression eller hat, depressiva perioder och sexuell upphetsning eller också, i motsats till dessa negativa upplevelser, hennes känslor av avslappning, tillfredsställelse, kärlek och lycka. En annan intressant sida hos denna kategori fenomen är redogörelser för utbytet av tankar mellan modern och barnet i livmodern, ett tankeutbyte som tar formen av telepatisk förbindelse. Många LSD-behandlade har medan de upplever de olika livmoderetapperna känt att denna mångnivåiga kommunikation med modern har talat om för dem om de har varit önskade och älskade eller oönskade och avskydda. Vid behandlingen av många psykiatriska patienter har den saken varit av avgörande betydelse och många

patienter har tillbringat lång tid under behandlingarna för att arbeta sig igenom denna sida. För tvillingar föreföll det faktum att de delade livmoder med en "kompis" och samtidigt rival vara ett svårt och invecklat problem som krävde mycket, besvärligt och grannlaga psykologiskt arbete vid behandlingarna. Obehag hos fostret är emellertid inte den enda ingrediensen i upplevelserna från livmoderstadiet; lika ofta förekommer episoder med positiva "oceaniska" känslor och lycklig samhörighet med modern, åtföljd av ett värdefullt utbyte av fysisk, emotionell och andlig energi, plus tröstande, värmande tankar och insikter i den enas betydelse för den andra. Liksom fallet är med återlevandet av barndoms- och födelseminnena är äktheten i hågkomster av upplevelser i livmodern en öppen fråga. Det syns därför vara riktigare att betrakta dem som upplevelser och inte som minnen. Jag skulle dock vilja understryka att jag har gjort försök att objektivt bekräfta sådana episoder, utan hänsyn till hur absurda dessa försök kan ha förefallit mina kolleger. Den uppgiften var svårare än när det gällde barndomsminnena. Jag lyckades emellertid vid flera tillfällen få överraskande bekräftelser på vad patienterna berättat genom att fråga modern eller andra personer; det bör understrykas att detta genomfördes under iakttagande av alla nödvändiga försiktighetsmått för att undvika "färgning" av uppgifterna. En annan intressant sida av dessa upplevelser, vilken jag fann vara ganska ovanlig, var det faktum att patienterna när de diskuterade dem verkade utnyttja kunskaper i embryologi och havandeskapets fysiologi vilka var långt överlägsna deras tidigare utbildning på området. De beskrev ofta exakt vissa särdrag i fråga om moderns och barnets hjärtljud, ljudfenomen i bukhålan, specifika detaljer beträffande lägen, fysiska drag och beteendet hos fostret, fakta om blodcirkulationen i moderkakan, ja till och med detaljer beträffande blodbytet mellan mor och barn i de fina kapillärerna i moderkakan. Ibland speglar beskrivningarna av graviditeten, vilka förekommer i redogörelser av LSD-behandlade, en medvetenhet och ett deltagande i hithörande processer beträffande vävnadsfysiologi, cellutbyte och biokemiska reaktioner. Vetenskapsmän från olika områden, bland dem psykiatriker, psykologer och biologer, vilka frivilligt har genomgått ett utbildningsprogram på LSD, har uttryckt förvåning över hur övertygande och äkta dessa upplevel-

ser kunde vara. Samma intelligenta och högt utbildade personer underströk vanligen att upplevelser av detta slag dök upp i deras behandling trots det faktum att de före behandlingarna inte godtog tanken på prenatala minnen; ja, att sådana fenomen existerade gick tvärtemot deras vetenskapliga uppfattning. Ibland formar sig erfarenheterna av vistelsen i livmodern till bilder av mycket tidiga stadier i embryots utveckling. I det fallet ligger tonvikten vanligen inte på samspelet mellan moder och barn eller på fostrets reaktion på yttre inflytelser utan i stället på vävnadernas tillväxt, bildandet av de olika organen och de biokemiska processer som är verksamma vid snabb tillväxt. De insikter som upplevs på denna nivå har samband med ärftliga, själsliga och kosmiska faktorer som i samverkan bestämmer fostrets utveckling; bland dessa insikter finns en medvetenhet om inverkan från tidigare generationer, kosmobiologiska och astrofysiska kraftfält, metafysiska krafter, arketypiska konstellationer samt den karmiska lagens funktion. Av den föregående redogörelsen framgår det att embryonal- och fosterupplevelser uppträder i nära anslutning till andra typer av transpersonella fenomen. Positiva erfarenheter av tillvaron i livmodern kan vara förbundna med känslan av uppgående i universum, föreställningar om diverse välsignelsebringande gudar och välvilliga arketyper, i synnerhet Den goda modern och Moder natur. Embryonal- och fosterkriser åtföljs av traumatiska förfäder-minnen, syner med demoner och vredgade gudar, onda arketyp-skepnader och negativa upplevelser av tillvaron efter själavandringens slut ("dålig karma"). Dessutom observeras - vilket vi har antytt tidigare - i detta sammanhang inslag av vävnads- och cellmedvetenhet. Andra typiska följeslagare till embryonal- och fosterupplevelser är fylogenetiska (evolutions-) minnen. Denna koppling uppträder även hos icke-intellektuella, vilka inte vet någonting om Ernst Haeckels biogenetiska lag, enligt vilken fostret under sin utveckling (ontogenes) upprepar härstamningshistorien (fylogenes) på ett förkortat och förtätat sätt. Vi avslutar detta avsnitt med en kort illustration till livmoderupplevelsernas natur; den är en av flera observationer i vilka försök till objektiv bekräftelse har givit positivt resultat. Det gäller en del av en LSD-behandling på Richard - långt fram i serien - vars fall vi redogjorde för tidigare i anslutning till COEX-systemen (s. 78).

Under en av behandlingarna beskrev Richard något som föreföll vara en äkta livmoderupplevelse. Han kände sig omgiven av fostervatten och förbunden med moderkakan via navelsträngen. Han kände hur näring strömmade in i hans kropp via navelområdet och erfor underbara känslor av förening med sin mor. Det existerade en oavbruten cirkulation mellan dem: livgivande vätska - blod - tycktes skapa ett slags magisk länk mellan honom och henne. Han hörde två olika slags hjärtljud, med olika frekvens, vilka blandades till ett akustiskt vågmönster. Detta åtföljdes av egendomliga ihåliga och rytande ljud som han efter någon tvekan identifierade såsom de ljud gaser och vätska ger upphov till vid tarmarnas sammandragande-framdrivande rörelser hos modern i området kring livmodern. Han var helt medveten om sin kroppsbild och visste att den var mycket olik hans vuxna kropp: huvudet var oproportionerligt stort i förhållande till kroppen och armar och ben. Med utgångspunkt i "nycklar" som han var ur stånd att identifiera och berätta om diagnostiserade han sig själv som ett ganska fullgånget foster just innan han föddes. I detta tillstånd hörde han plötsligt underliga ljud från yttervärlden. De hade en mycket ovanlig ekokaraktär, som om de genljöd i en stor hall eller kom genom vatten. Effekten påminde om det slags ljud som musiktekniker uppnår med elektronisk utrustning vid moderna inspelningar. Han drog slutligen slutsatsen att bukväggen och fostervattnet var orsaken till ljudförvrängningen, och att detta var den form i vilken yttre ljud når fostret. Han försökte klarlägga vad det var som åstadkom ljuden och varifrån de kom. Efter en stund kände han igen mänskliga röster som skrattade och skrek och ljud som liknade leksakstrumpeter. Plötsligt kom han på att det måste ha rört sig om den marknad som anordnades i hans födelseby varje år och hölls två dagar före hans födelse. Sedan han lagt ihop dessa pusselbitar kom han fram till att hans mor måste ha varit med på marknaden i ett långt framskridet stadium av havandeskapet. Richards mor intervjuades separat om omständigheterna kring hans födelse - utan att hon fick veta något om hans upplevelse vid LSD-behandlingen - och hon berättade bland annat följande historia, helt av sig själv. I det relativt händelse-

lösa livet i byn utgjorde den årliga marknaden ett sällsynt upppiggande inslag. Trots att hon befann sig i havandeskapets sista stadium skulle hon inte ha velat missa den upplevelsen för någonting i världen. Trots allvarliga invändningar och varningar från modern och mormodern gick hon hemifrån för att delta i festligheterna. Enligt hennes släktingar påskyndade den bullriga miljön och festyran Richards födelse. Richard förnekade att han någonsin hade hört talas om händelsen och hans mor kunde inte minnas att hon någonsin hade nämnt den för honom. Förfäder-upplevelser Denna grupp transpersonella upplevelser kännetecknas av en stark känsla av tillbakafärd i tiden, tillbaka till perioder som ligger före befruktningen och patientens embryonala utveckling. Personen känner att hans minne har trängt bortom de vanliga gränserna och att han har kontakt med uppgifter som hör ihop med hans biologiska förfäders liv. Ibland kan sådana upplevelser vara förknippade med relativt sena händelser och förfäder som levat ganska nyligen, t.ex. föräldrar eller far- och morföräldrar. I extrem form kan de emellertid gripa tillbaka många generationer eller till och med århundraden. I allmänhet finns alltid en anknytning mellan innehållet i dessa fenomen och individens ras-bakgrund och kulturella historia. Sålunda kan en judisk patient uppleva episoder från stammarnas liv i Israel under biblisk tid och utveckla en stark förbindelse med det historiska, religiösa och kulturella arvet. En skandinav kan få vara med om olika scener från vikingarnas äventyrliga härjningståg, med stor livlighet i detaljerna med hänsyn till kläder, vapen, smycken och navigeringsmetoder. En afroamerikan kan återleva scenföljder från sina afrikanska förfäders tillvaro med såväl vardagslivet i byn som stora festligheter och ritualer. Vid andra tillfällen kan han återleva chockhändelser från slaveriets tidiga period. Sådana upplevelser är vanligen förbundna med intressanta psykologiska inblickar; patienten kan anknyta dessa arkaiska element till sin nuvarande personlighet och bli medveten om deras inflytande på det dagliga beteendet. Förfäder-upplevelser är invecklade och tar sig många former. Ibland förekommer faktiskt återlevande av korta episoder ur någon

förfaders liv eller hela sekvenser som är specifika och rika på konkreta detaljer. Vid andra tillfällen följer de det mönster som innebär att patienten "förvandlas" till en förfader med dennes fysiska, emotionella och intellektuella karakteristika. Då och då är förfäder-upplevelserna av en mera diffus och obestämd natur; de kan ha formen av invecklade känslor som rör andan och de mellanmänskliga relationerna i familjer, klaner och stammar eller också intuitiva inblickar i kulturella attityder, trosmönster, familjetraditioner, vanor, vidskepelse och fördomar. Vissa patienter har i detta sammanhang redovisat att de som följd av sådana upplevelser har fått ny förståelse för vissa av sina personliga problem och konflikter. De har kunnat spåra dem tillbaka till friktioner och motsättningar mellan sin mors släkt och sin fars släkt och blivit på det klara med att vad som antogs vara primära intrapsykiska problem i själva verket utgjorde konflikter inom släkterna mellan generationer av avlidna förfäder. Det finns två viktiga kännetecken i fråga om förfäder-upplevelserna som skiljer dem från nästa grupp, rasens och kollektivets upplevelser. De som individen identifierar sig med tillhör alltid hans egen kulturella grupp eller hans möjliga biologiska förfäder. En ännu viktigare skillnad är ett visst särdrag i förfäder-upplevelsen: de åtföljs av en övertygelse om att patienten upplever händelser som utgör en del av hans egen utvecklingslinje, alltså som om han läste sin egen genetiska kod. En sida av förfäder-upplevelserna kräver särskild uppmärksamhet. Omsorgsfulla och neutrala undersökningar kan då och då avslöja att dessa upplevelser förmedlar speciella upplysningar, vilka var okända för patienten och i en del fall inte ens tillgängliga för honom vid tiden för behandlingen. Mekanismen bakom dessa upplevelser är f.n. ganska oklar. Ingen av de förklaringar som nu erbjuder sig tycks täcka alla de ovanliga sammanträffanden av detta slag som har observerats under mitt arbete med LSD. Problemet kan illustreras med följande typiska exempel. Nadja, en 50-årig psykolog, genomgick vid ett behandlingstillfälle med LSD i utbildningssyfte en mycket påtaglig identifikation med modern och återlevde en scen som hon ansåg ha inträffat under moderns barndom. Här är hennes redogörelse för den återlevda händelsen: 'Till min stora förvåning föränd-

rades plötsligt min jag-identitet. Jag var min mor när hon var tre eller fyra år gammal, dvs. år 1902. Jag var klädd i en stärkt, mycket utstofferad finklänning och gömde mig under trappan. Mina ögon var uppspärrade som på ett skräckslaget djur, och jag kände mig orolig och ensam. Jag höll handen för munnen, smärtsamt medveten om att någonting förfärligt hade inträffat. Jag hade sagt något mycket olämpligt, hade bannats och någon lade med en häftig rörelse handen hårt över munnen på mig. Från mitt gömställe kunde jag iaktta en scen med många släktingar - farbröder och tanter - som satt på verandan till ett hus av trä, klädda i de för den tiden typiska kläderna. Alla tycktes prata, utan att bry sig om mig. Jag hade en känsla av misslyckande och överväldigades av de vuxnas orealistiska krav: att vara snäll, uppföra mig väl, tala belevat, inte smutsa ner mig. Det föreföll omöjligt att klara kraven. Jag kände mig utesluten, utstött och skamsen." Driven av sitt yrkesintresse frågade Nadja sin mor för att få uppgifter om dennas barndom, vilken de aldrig tidigare hade talat om. Hon ville inte erkänna att hon hade fått LSD, något som hennes mor skulle ha ogillat, och i stället sade hon att hon hade drömt om moderns barndom och nu ville veta om drömmen var korrekt. Hon hade knappt börjat berätta sin historia förrän modern avbröt henne och berättade färdigt precis som dottern hade återlevt händelsen. Hon lade till många detaljer om sin barndom, vilka logiskt fullständigade den episod dottern hade upplevt vid LSD-behandlingen. Hon bekände för Nadja hur hotfullt och strängt modern hade behandlat henne och berättade om de ytterligt hårda kraven i fråga om renlighet och korrekt uppförande som hade ställts på henne. Denna attityd återspeglades i Nadjas mormors tes: Barn skall synas men inte höras. Sedan underströk Nadjas mor hur ensam hon hade känt sig under hela sin barndom - hon var enda flicka och hade två betydligt äldre bröder - och hur hon hade längtat efter lekkamrater. Hennes beskrivning på huset stämde exakt med vad Nadja hade "sett" under LSD-behandlingen, däribland den stora verandan och trappan som ledde dit. Hon nämnde också klänningen med det stärkta förklädet som var så typisk för hennes barndom. Enligt moderns berättelse brukade Nadjas

mormor inbjuda många släktingar till sammankomster på söndagarna och lagade mat åt allesamman. En forskare som studerar transpersonella fenomen som inträffar under LSD-behandlingar måste vara beredd på många förvånansvärda iakttagelser och sammanträffanden, vilka kan starkt ifrågasätta gällande vetenskapliga teorier och ge anledning till tvivel om hållfastheten i en del allmänt accepterade premisser. Följande exempel utgör ett av de ovanligaste sammanträffanden jag har råkat på under mitt arbete med LSD. De fenomen som förekommer där har en dubbeltydig innebörd eftersom de uppvisar en kombination av förfäder-upplevelser och sådana som förekommer när själavandringscykeln har genomlöpts. Exemplet visar tydligt hur komplicerat detta forskningsområde är. Det är hämtat från den psykolytiska behandling Renata genomgick (se s. 72). Långt fram i den serie LSD-behandlingar Renata genomgick iakttogs en tidigare icke observerad händelsesekvens. Under fyra på varandra följande behandlingar uppträdde nästan uteslutande scener från en speciell historisk period. Renata upplevde ett antal episoder som ägde rum i Prag under 1600-talet. Denna period var en ödestid i den tjeckiska historien; efter det för landet katastrofala slaget vid Vita berget 1620 norr om Prag, vilket innebar upptakten till 30-åriga kriget, upphörde landet att existera som självständigt kungarike och kom under habsburgarna. I ett försök att krossa nationalkänslorna och slå ned de krafter som reste sig till motstånd skickade habsburgarna ut legotrupper för att fängsla landets främsta adelsmän. Tjugosju framstående medlemmar av aristokratin arresterades och halshöggs vid en offentlig avrättning på en schavott uppbyggd på torget i gamla staden i Prag. Under de behandlingar som kännetecknades av Renatas historiska återupplevd ser såg hon en räcka ovanliga syner och fick visioner av arkitekturen under denna period och av typiska dräkter, liksom av vapen och olika redskap som användes i det dagliga livet på den tiden. Hon var också i stånd att skildra åtskilliga av de komplicerade förbindelser som vid den tiden fanns mellan kungahuset och vasallerna. Renata hade aldrig specialstuderat denna period i landets historia och speciallitte-

ratur konsulterades för kontroll av det hon hade redovisat. Många av hennes upplevelser var relaterade till olika perioder i en ung adelsmans liv, en av de 27 medlemmar av aristokratin som halshöggs av habsburgarna. I en dramatisk följd av scener återlevde Renata till slut under stark upprördhet och med angivande av mängder av detaljer själva avrättningen, till och med adelsmannens ångest och smärta. Vid många tillfällen upplevde Renata full identifikation med denna person. Hon var inte helt klar över hur de historiska händelserna var förbundna med hennes nuvarande personlighet och vad de betydde. Trots sin nuvarande tro och livsinställning slöt hon sig slutligen till att dessa upplevelser måste ha varit ett återlevande av en av hennes förfäders liv. Eftersom jag hade varit ett nära vittne till detta personliga drama kände jag starkt med Renata i hennes förvirring och rådlöshet. För att försöka tränga igenom slöjorna använde jag mig av två metoder. Dels tillbringade jag mycket tid med att försöka få bekräftelse på de historiska data som förekom i Renatas skildring, och efter hand blev jag i allt högre grad imponerad av hur exakta hennes uppgifter var. Dels försökte jag tillämpa en psykoanalytisk metod på innehållet i Renatas berättelser i hopp om att jag skulle kunna tolka dem i psykodynamiska termer och förklara dem som en symbolisk förklädnad för hennes upplevelser under barndomen eller som inslag i hennes nuvarande livssituation. Hur mycket jag än försökte gick hennes upplevelsescener inte ihop, mot denna bakgrund, och slutligen gav jag upp när Renatas LSD-upplevelser flyttades över till andra fält. Jag inriktade mig på andra, mera näraliggande uppgifter och slutade upp att tänka på denna speciella aspekt. Två år senare när jag befann mig i Förenta Staterna, fick jag ett långt brev från Renata, med följande ovanliga inledning: "Bäste dr Grof. Ni tror förmodligen att jag är fullständigt galen när jag meddelar Er resultatet av mina nyligen genomförda undersökningar." I fortsättningen av brevet beskrev Renata hur hon hade råkat träffa sin far, som hon inte hade sett sedan föräldrarna skildes när hon var tre år gammal. Efter ett kort samtal bjöd fadern henne på middag tillsammans med honom och hans nya hustru och deras barn. Efter middagen

berättade han att han gärna ville demonstrera sin favorithobby, vilken hon kanske skulle finna speciellt intressant. Under andra världskriget krävde nazisterna att varje familj skulle förse de tyska myndigheterna med ett stamträd och bevisa att det under i varje fall de senaste fem generationerna inte hade förekommit judiskt blod i släkten. Medan han höll på med denna släktforskning, från början påtvingad, blev han allt mer fascinerad av vad han fann. Sedan han hade gjort färdig den föreskrivna fem-generationerstablån fortsatte han med forskningen kring släktens tidigare medlemmar och spårade familjens historia bakåt genom århundradena; han lyckades med det tack vare det relativt omfattande folkbokföringsregister som finns på de flesta pastorsexpeditioner i Europa. Efter middagen visade fadern Renata med åtskillig stolthet ett omsorgsfullt ritat stamträd för familjen, vilket utvisade att släkten härstammade från en av de adelsmän som hade avrättats efter slaget vid Vita berget. När Renata hade kommit så långt i sitt brev förklarade hon att hon trodde att de emotionellt starkt laddade minnena kan präglas in i den genetiska koden och föras fram genom seklerna till kommande generationer. De upplysningar hon hade fått av fadern bara bekräftade hennes tidigare misstankar, vilka i sin tur fotades på den övertygande karaktären hos de återlevda minnena. När min första förvåning hade lagt sig upptäckte jag en ganska allvarlig logisk kullerbytta i Renatas redogörelse. En av hennes upplevelser under de "historiska" LSD-behandlingarna var återlevandet av dödsångesten hos adelsmannen när han avrättades. Den fysiska döden klipper naturligtvis av den biologiska arvslinjen: en död människa kan inte avla och "genetiskt" vidareföra minnet av sin dödsångest till framtida generationer. Innan man helt avfärdar innehållet i Renatas brev som stöd för teorin om att det existerar förfäder-minnen måste man allvarligt tänka över åtskilliga fakta. Ingen av de övriga tjeckiska patienterna, vilka tillsammans hade genomgått mer än 2 000 behandlingar, hade någonsin ens nämnt denna period i vårt lands historia. I Renatas fall däremot rörde sig fyra behandlingstillfällen nästan uteslutande om historiska händelser

från denna tid. Det ovanliga sammanträffandet mellan dessa upplevelser och resultatet av hennes fars självständigt företagna släktforskning gör denna kliniska observation till ett ganska besvärligt problem när det gäller att tolka den inom ramen för traditionellt godtagna modeller. Kollektiva och rasiska upplevelser Denna kategori transpersonella fenomen är förknippade med C.G. Jungs teori om det kollektiva och det rasiska omedvetna. Det spontana uppträdandet av sådana upplevelser hos icke-intellektuella patienter, vilka inte har kännedom om Jungs teorier, kan anses vara viktiga stödbevis och experimentell bekräftelse på en av de mest kontroversiella sidorna i Jungs psykoanalys. De patienter som kommer in i dessa områden av det omedvetna kan gå igenom korta eller långa episoder med detaljerade scener som utspelas i olika länder och målar upp olika kulturer, ur historien eller det nuvarande. Dessa scener kan upplevas i rollen av observatör men det är ännu vanligare att patienten identifierar sig med någon företrädare för den aktuella kulturen eller med ett större antal sådana. Detta förbinds med såväl globala som detaljerade inblickar rörande den sociala strukturen, den religiösa kosmologin, gudstjänstformer, moralkodex, specifika kännetecken i fråga om konst, teknisk utveckling och många andra sidor hos dessa kulturer. Kollektiva och rasupplevelser kan vara förbundna med vilket land, historisk period och kulturell tradition som helst, även om det förefaller vara så att de antika kulturerna dominerar, vilket också gäller länder med högt utvecklade religiösa, filosofiska och konstnärliga traditioner. Scener som har anknytning till Egypten, Indien, Tibet, Kina, Japan, det prekolumbianska Mexico och Peru samt det antika Grekland har en tendens att uppträda med överraskande hög frekvens. Valet av kultur och dennas speciella sidor tycks vara helt oberoende av patientens etniska bakgrund, fosterland, kulturell tradition och till och med tidigare utbildning samt intressen. Därför kan en anglosaxare uppleva full identifikation med olika perioder i afroamerikanernas historia eller de nordamerikanska indianernas och som en följd därav förete en helt ny känslighet för och medvetenhet om rasproblem. En person av judisk härkomst kan "vrida stationsratten" till kulturer från Fjärran Östern och åter7 - Människans

Målningar utförda vid en behandling långt fram i serien visar arketyp-material och inslag av rasisk och kollektiv omedvetenhet. Upphovsmannen har aldrig studerat antika kulturer och kunde inte förlägga dessa bilder till någon känd kultursfär.

leva scener från det gångna Kina eller Japan, vilka förstärker hans kunskaper om och uppskattning av buddismen eller taoismen, japansk musik, krigskonsten och andra sidor av dessa orientaliska traditioner. På liknande sätt kan en person av slaviskt ursprung delta i Djingis khans asiatiska krigståg med de mongoliska horderna, identifiera sig med afrikanska bushmän eller urinvånare i Australien, eller uppfatta sig som deltagare-observatör i de heliga riterna under de centralamerikanska prekolumbianska kulturerna, varvid blodiga offer och självmord i offersyfte utspelades. Det material som uppstår vid dessa upplevelser är vanligen helt korrekt och kan bekräftas vid konsultation av arkeologisk och antropologisk expertis. Det omfattar ofta specifika esoteriska detaljer; i många fall överensstämmer det historiska eller etnografiska kunnande som uppvisas under LSD-upplevelserna inte med patientens tidigare bildning och kunskapsnivå på nämnda områden. Ibland har icke-intellektuella personer beskrivit detaljer i egyptiska begravningsceremonier, inklusive form och innebörd hos diverse amuletter och kistor, metoderna vid balsamering och mumifiering samt den ordning i vilken de olika inslagen i ritualen genomfördes. En patient som vid ett behandlingstillfälle uppfattade sig själv som en balsamerare i det antika Egypten kunde ange storleken på och typen av mumiebandagen, de material som användes för att fixera mumiens klädnad, samt formen och innebörden i de fyra gravkärlen för inälvor och de "kistor" i vilka dessa kärl placerades.* Andra LSD-patienter fick intuitiv kunskap om olika egyptiska gudars funktion och deras symbolik samt om den esoteriska innebörden i pyramiderna och sfinxen. Vid ett tillfälle var en patient som hade upplevt scener ur de gamla parsernas liv i stånd att beskriva inte bara deras religions karaktär och deras begravningsriter utan också speciella tekniska detaljer i parsernas begravningsplatser, dakhmas, "tystnadens torn", i vilka de döda åts av gamar så att de inte skulle förorena de heliga elementen, dvs. jorden och elden.
* "Kanoper" är benämningen på den serie om fyra kärl i vilka en avliden persons inälvor placerades. Varje kärl var helgat åt var och en av de fyra genierna i den antika egyptiska trons undre värld, var förknippat med vart och ett av de fyra huvudväderstrecken och var utformat som den gud åt vilken det var helgat. Kärlet med manshuvudet (söder) innehöll magen och de större inälvorna, det med hundhuvudet (norr) de mindre, sjakal-kärlet (öster) lungorna och hjärtat samt det hökhövdade (väster) levern och gallblåsan. Lådorna eller kistorna där kärlen förvarades tillverkades av trä och målades vanligen svarta.

Vid andra tillfällen har LSD-patienter fått intressanta inblickar i hinduismen och buddismen och uppvisat en djup känsla för dessa religioners riter liksom för symboliken i målningar och skulpturer i dem. Många andra exempel som gäller andra kulturer skulle kunna anföras. Ibland åtföljs sådana upplevelser av symboliska gester eller invecklade och detaljerade sekvenser av motorisk aktivitet som uttrycker eller illustrerar upplevelsernas innehåll. Det är inte ovanligt att i anslutning till specifika LSD-upplevelser vissa behandlade upptäcker innebörden i olika symboliska gester (mudras) eller spontant intar mycket ovanliga kroppsställningar (asanas) ur hatha yoga. Vid åtskilliga tillfällen har personer som möter inslag ur en viss kultur känt en stark lust att dansa. Utan tidigare utbildning eller speciella kunskaper om dessa kulturer har de varit i stånd att utföra komplicerade danser. Exempel på detta varierar mellan Kungbushmantrancen och andra afrikanska stamceremonier, arabisk magdans och virveldanser i likhet med sufi-dervischerna, till indonesiska konstformer utövade på Java eller Bali och den symboliska dansen i den indiska Kathakali- eller Manipuri-skolan. * Kollektiva och rasupplevelser kan vara kombinerade med andra typer av transpersonella fenomen som beskrivs senare i detta kapitel. Som vi har antytt tidigare innebär de ofta total identifikation med individuella företrädare för olika kulturer eller inslag av gruppmedvetande. I sin extrema form kan upplevelserna innefatta medvetande om hela raser eller rent av människosläktet. En sådan utvidgning av individens upplevelser till en hela mänsklighetens insikt kan snudda vid den jungska arketypen "Den kosmiska människan". Några av dessa fenomen har en touch av klärvoajans och kläraudians, "resande" klärvoajans och av färder i tid och rum. Ett viktigt särdrag i fråga om kollektiva och rasminnen är det faktum att de LSD-behandlade uppfattar dem som insikter i mångfalden av kulturella grupper inom den mänskliga rasen, exempel ur mänsklighetens historia, eller manifestationer av det kosmiska dramat och det
* Kathakali-dansen utövas längs Malabar-kusten. Den uttrycker temata från hinduismens mytologiska källor, såsom de stora eposen Mahabharata och Ramayana, senare Puranas. Aktörerna, rikt utstyrda och målade, talar inte utan mimar texten. Manipuri-danserna förekommer i det lilla kungariket Manipur i Assam. De innehåller ett rikt symbolspråk som används för att överföra olika berättelser ur guden Krishnas och hans älskade Radhas liv.

gudomliga skådespelet (lila). I en sådan situation känner patienten det inte som om han utforskar sin egen biologiska historia - något som är nödvändigt för förfäder-upplevelserna - eller att han återlever scener ur sina tidigare liv, vilket i sin tur är typiskt för upplevelserna av stadiet efter avslutandet av själavandringen. Fylogenetiska (evolutions-) upplevelser Denna typ av upplevelser innehåller fullständig och helt realistisk identifikation med djur på varierande nivåer av fylogenetisk utveckling. Liksom fallet är med förfäder-upplevelserna åtföljs den av en känsla av tillbakaresa i tiden; patienten får en mycket livlig och övertygande känsla av att de djurarter han identifierar sig med ingår i härstamningshistorien och att han utforskar utvecklingen av arterna i naturen. Föremål för identifikation är vanligen däggdjur, fåglar, reptiler, amfibier och olika slags fiskar. Ibland kan de utgöras av livsformer som är mycket mindre olika inbördes såsom insekter, sniglar, skaldjur, bläckfiskar samt havsanemoner och maneter. Den subjektiva identifikationsprocessen vid fylogenetiska upplevelser är ganska komplicerad och autentisk; den kan omfatta storlek, kroppsbild, en mångfald specifika fysiologiska upplevelser, speciella emotioner och driftinstinkter, liksom ovanliga sinnesintryck av omgivningen. Utvecklingsminnen har särskilda upplevelsedrag vilka gör att de blir fenomen sui generis; de skiljer sig tydligt från mänskliga erfarenheter och förefaller ofta gå utanför innehåll och gränser som gäller för den mänskliga fantasin och föreställningsförmågan. Personen i fråga kan t.ex. få en inblick i hur det känns att vara en hungrig orm, en sexuellt upphetsad sköldpadda, en kolibri som matar sina ungar eller en haj som andas genom gälarna. Patienter har rapporterat att de har erfarit den drift som leder en ål eller en lax på deras heroiska färd mot en flodmynning, den känsla en nätspinnande spindel upplever, eller den mystiska förvandlingen från ägg via larv och puppa till färdigutbildad fjäril. Identifikation med andra ryggradsdjur kan ibland åtföljas av specifika fysiska företeelser som ligger inom räckhåll för den objektive observatören. Sådana upplevelser kan åtföljas av ovanliga retningar i skelettmusklerna, förändringar i neurologiska mönster och sekvenser av motorisk aktivitet som inte iakttas hos människan

under normala omständigheter. De tycks vara förknippade med det selektiva aktiverandet och den automatiska funktionen hos det s.k. extrapyramidala systemet och andra ur fylogenetisk synpunkt gamla nervbanor. Det är inte ovanligt att patienter rapporterar evolutionsminnen med detaljerad kännedom om de djur som de identifierar sig med fysiska kännetecken, vanor, beteendemönster - vilken går långt utanför deras kunskaper i naturvetenskap. Ibland beskriver LSD-behandlade exakt parningsdanser, komplicerade reproduktionscykler, bobyggningsmetoder, aggressions- och försvarsmönster och många andra zoologiska och etologiska uppgifter om de djur de har upplevat under LSD:s inverkan. Som exempel kan vi ta följande utdrag ur rapporten om en behandling långt framme i den serie Renata undergick (basuppgifter om det fallet har vi givit tidigare; se s. 72). Vid ett tillfälle under en behandling fick Renata en känsla av total identifikation med en hona av en art stora reptiler som dog ut för miljoner år sedan. Hon kände sig sömnig och lat där hon vilade på sandstranden vid en stor sjö och gassade sig i solen. Medan hon upplevde detta öppnade hon ögonen och tittade på terapeuten; hennes lättja försvann genast och hon kände en stark sexuell lust och dragning till honom. Enligt vad hon berättade hade dessa känslor ingenting att göra med mänsklig erotik och sexuell upphetsning, utan det var ett helt unikt och mycket speciellt "reptilintresse" för och dragning till det motsatta könet. Det fanns ingenting hos munnen, könsorganen eller andra delar av kroppen som kunde ha väckt hennes intresse för en mänsklig partner. Hon var helt fångad av de fjälliknande fasetter hon tyckte sig se på sidan av terapeutens huvud. Ett stort fält av fjäll tycktes ha en form och en färg som hon fann oemotståndliga; de föreföll utstråla starka sexuella vibrationer. Eftersom vissa detaljer i denna upplevelse var så ovanliga och konkreta beslöt jag mig för att rådfråga en god vän som är paleontolog med utbildning i zoologi och väl förtrogen med djurs beteenden. Som jag väntade hade han inte någon etologisk kunskap om de antediluvianska reptilernas parningsvanor. Han visade mig emellertid på zoologisk litteratur som gav

vid handen att det hos vissa nu existerande reptilarter finns vissa tydligt färgade fläckar på huvudet vilka spelar en viktig roll som utlösare av sexuella retningar. Upplevelser av tiden efter själavandringen Denna grupp upplevelser är troligen den intressantaste och samtidigt mest gåtfulla av de transpersonella fenomenen. De består av fragment av scener, individuella händelser eller hela sekvenser, klara och logiska, vilka inträffar på en annan plats och vid en annan tidpunkt i historien. Därigenom liknar de inslag från det kollektiva och rasmedvetandet och vissa av förfäder-upplevelserna. De händelser som dyker upp är emellertid mycket dramatiska och åtföljs av en ovanligt intensiv emotionell laddning av klart positiv eller klart negativ art. Ett viktigt kännetecken på dessa fenomen är något som man skulle kunna kalla "en upplevelsekvalitet av själavandringstyp". Den som är med om dessa dramatiska händelser behåller sin identitet; även om han uppfattar sig själv i en annan form, en annan tid och på en annan plats och i ett annat sammanhang känner han att han i själva verket är samma individ som i sin nuvarande existensform. Han har också en stark känsla av att konfronteras med ett minne, av att uppleva något som han redan har sett och varit med om. Detta drag av déjá vu och déjå vécu (redan sett och redan upplevt) är mycket typiskt - man känner och "vet" utan något som helst tvivel att denna upplevelse inte är förbunden med eller har sitt ursprung i ens egen nuvarande livstid och att det är en manifestation av en tidigare inkarnation. Dessa upplevelser är inte ovanliga vid avancerade psykolytiska behandlingar och kan ibland iakttas vid en första högdosbehandling med psykedelika. Tro på själavandringen och kännedom om det begreppet är inte nödvändig för att sådana upplevelser skall uppträda. De kan iakttas vid behandling av vetenskapsmän som tidigare ansett att den idén är absurd, en vidskepelse hos ointellektuella och obildade typer eller en primitiv kulturell missuppfattning som omfattas av vissa grupper av religiösa fanatiker i Indien. Vid flera tillfällen hade LSD-behandlade som inte har känt till reinkarnationsbegreppet haft inte bara upplevelser av själavandringen utan också fått invecklade och detaljerade inblickar på detta område, vilka starkt påminde om dem som beskrivs i olika religiösa

och apokryfiska böcker. I ett fall fick en obildad diversearbetare som led av obotlig cancer upplevelser av detaljerad och upplysande art i fråga om själavandringen och karma. Han hade inte läst mycket i sitt liv och försäkrade att han aldrig tidigare hade diskuterat detta slags frågor. I själva verket var han i början mycket förlägen över att behöva tala med terapeuten om dessa ting, eftersom han uppfattade dem som mycket underliga och främmande. När han redogjorde för vad han hade upplevat under behandlingen var han mycket försiktig och ursäktande och trodde att terapeuten skulle betrakta honom som "knäpp". Inträngandet i detta transpersonella område hjälpte honom att möta livets brutala verklighet och till slut möta döden med jämvikt i sinnet. Själavandringserfarenheterna innefattar vanligen en eller flera personer; det är sällsynt att djur uppträder som partner i sådana händelser. När de gör det, känner patienten det som om han blev "karmiskt präglad" på en scen i vilken han dödas av en tiger, blir stungen av en giftorm, trampad till döds av en vild elefant eller spetsad på hornen av en vild tjur. Ibland är den som upplever dessa scener den ende agerande. Han kan bli tvungen att återleva det hat, den bitterhet och den avundsjuka som förefaller vara förknippad med en smärtsam och handikappande sjukdom eller olyckshändelse i en tidigare tillvaro. Patienter har också återlevt den ångest och den pina som är förbunden med att man omkommer vid en olycka, t.ex. att man dödas av ras, långsamt sjunker och dör i ett träsk eller i kvicksand eller omkommer under ett vulkanutbrott eller annan eldkatastrof. Karma-upplevelserna sönderfaller i två tydligt avgränsbara grupper, vilka man skiljer åt med ledning av arten av de känslor som spelar med. Vissa av dem speglar höggradigt positiva affektiva förbindelser med en annan människa. Vanligast av dem är en fullständig ömsesidig förståelse, ett fruktbart och stödjande utbyte av känslor m.m., starka band av kärlek, djup och varaktig vänskap, eller själslig gemenskap. Den andra gruppen består av scener med starka negativa emotionella följder. De upplevelser som hör till denna grupp slungar in patienterna i själavandringssituationer som kännetecknas av svåra fysiska smärtor, bitterhet, hat och mordlust, omänsklig skräck, vällustig passion, sjuklig svartsjuka eller sjukligt habegär och snålhet. Många som redovisar sådana upplevelser har erfarit att alla

ovan nämnda negativa känslor, intensifierade bortanför en viss punkt, faktiskt i hög grad liknar varandra. I enlighet därmed existerar ett allmänt emotionellt mönster vilket utgör alla dessa känslors gemensamma nämnare. Det är i ett stadium av hög emotionell och biologisk "tandning" alla affektiva modaliteter sammanstrålar, en "smältdegel" av upplevelsetyper av omänsklig och icke-mänsklig art, och en punkt där de bestialiska sidorna av människan når metafysiska dimensioner. Mer intellektuella personer sätter likhetstecken mellan denna odifferentierade "tandning" och trsna eller tanha, köttets och blodets törst vilken enligt buddismen är den kraft som håller i gång cykeln av liv och död och alltså är orsaken till allt lidande. Det är detta upplevande av en ospecifik affektiv aktivering som inpräglas som en ofullbordad "gestalt", vilken under följande liv kräver upprepning och upplösning. En sådan karmisk fixering under LSD-behandlingar kan inte arbetas igenom bara i och med ett totalt återlevande av alla de smärtsamma känslor som är förknippade med en destruktiv karmisk händelse. För att nå ett avslutande måste patienten genomgå händelsen emotionellt, etiskt och själsligt, höja sig över den och slutligen förlåta och bli förlåten. LSD-behandlade har ofta konstaterat att det förefaller att inte innebära någon skillnad om de i en karmisk situation är förtryckare eller offer - det tycks som om det är det dubbla chockmönstret som präglas in. På en djupt liggande nivå liknar den sadistiske plågoandens känsloläge den torterades, och mördarens besinningslösa drift blandas med det döende offrets vånda. Oförmågan att förlåta och "släppa" sitt lidande tycks leda till karmisk prägling såsom aktivt genomförd oförrätt eller våld. Inträdet på det område som utgörs av erfarenheterna av själavandringen under LSD-behandlingar föregås ibland av komplicerade instruktioner som meddelats genom icke-verbala medel (t.ex. på intuitiv väg), vilka ställer individen inför reinkarnationens faktum, kommer honom att erkänna sitt ansvar för begångna handlingar och lägga fram karmas lag som en viktig del av den kosmiska ordning som är oeftergivlig för alla förnimmande varelser. Utöver denna mera allmänna information kan dessa insikter innehålla återfödelseprocessen och de för karmisk frigörelse nödvändiga förutsättningarna. Enligt redogörelser avgivna av personer som har behandlats med LSD är reinkarnationens lagar nära förknippade med men ändå oavhängiga av den behandlades biologiska härstamning och

den genetiska överföringen av idioplasma. Vid befruktningen tilldelas en viss fysisk kropp en individuell själslig entitet i enlighet med dess karmiska förflutna; ett val som sker utanför ärftlighetslagarna. Upplösningen av ett karmiskt mönster och frigörelsen från banden det representerar förknippas med en känsla av högsta uppnående och triumf. Ofta känner patienterna att de har väntat på och arbetat sig fram mot denna händelse under många sekler och att även om de inte åstadkommer något mer i sitt liv detta ändå har varit fruktbärande och framgångsrikt eftersom till slut en av de karmiska bindningarna slitits av. Upplösningen av ett enda karmiskt mönster kan sålunda ge upphov till känslor av obeskrivlig lycka; denna händelses relevans förefaller bestämmas av kosmiska krafter och ligger utanför patientens fattningsförmåga. Vid flera tillfällen har detta åtföljts av en upplevelse med en gigantisk karmisk storm eller cyklon som blåser genom århundradena och sliter av karmiska band som är förbundna med händelser från olika liv, vilka var andrahandsderivat och upprepningar av den ursprungliga prägling som löstes upp vid behandlingen. Dessa fenomenologiska händelser har en viss likhet med några av de subjektiva upplevelser som följde med Buddhas ansträngningar att nå upplysning. Det förefaller för tidigt att här diskutera problemet med dessa upplevelsers ursprung och deras ontologiska relevans. Det råder emellertid inget tvivel om att de utgör samma fenomen som under århundraden har beskrivits inom olika religiösa, filosofiska och mystiska ramar, såsom t.ex. vissa afrikanska och amerikansk-indianska kulturer, orficismen och Platons filosofi, den tidiga kristna idévärlden och åtskilliga av huvudreligionerna i Indien, särskilt hinduismen, buddismen och jainismen. Förkänningar, klärvoajans, kläraudians och "resor i tiden" Den mest typiska sidan av de utomsinnliga upplevelsefenomenen i denna grupp är överskridandet av de vanliga begränsningarna i tiden och den därav följande utvidgningen av medvetandet. Ibland rapporterar LSD-behandlade, i synnerhet under behandlingar långt fram i serien, förkänningar av händelser som kommer att inträffa. Ibland ser de komplicerade och detaljerade syner i fråga om framtida händelser och kan också höra de ljudfenomen som åtföljer dem. Dessa senare kan vara allt från vanliga miljöljud ur vardagslivet,

musik, enstaka ord, eller hela meningar, till oväsen från motorfordon och olika akustiska larmsignaler (brandbilar, ambulanser eller bilhorn). Vissa av dessa upplevelser uppvisar olika grad av likhet med verkliga händelser som inträffar senare. På detta område kan objektiv bekräftelse vara svår att uppnå. Om inte dessa detaljer rapporteras och tydligt registreras under behandlingen, uppstår stor risk för fel i uppgifterna. De största fallgroparna är slarvig tolkning av fakta, skeva minnesbilder, samt möjligheten av déjá vu-fenomen under uppfattandet av senare händelser. En allmän kommentar bör göras i detta sammanhang rörande frekvensen av utomsinnliga upplevelsefenomen under LSD-behandlingarna. Objektiva prov i laboratoriet bekräftar vanligen inte att det förekommer någon ökning av förnimmelserna utanför sinnena som ett standardinslag i LSD:s verkan. Tillstånd som leder till olika paranormala fenomen och som kännetecknas av en ovanligt hög förekomst av utomsinnliga upplevelser befinner sig emellertid bland de många alternativa själstillstånd vilkas uppkomst kan underlättas av denna drog. Ett annat intressant element i denna kategori är upplevandet av "resor i tiden". Den LSD-behandlade är övertygad om att han kan överskrida tidens gränser när han vill och färdas till vilken epok som helst på ett sätt som liknar science fiction-författarnas tidmaskiner. En sådan person kan få intryck av en orsakskoppling mellan hans medvetna val av tidsperioder och de därpå följande subjektiva upplevelserna. Detta kombineras vanligen med en liknande frivillig manipulation i fråga om platsen för upplevelserna. Hans känsla av att det är han själv som väljer skiljer dessa upplevelser från spontana, elementära och okontrollerade upplevanden av händelser under barndomen, förfäder-upplevelser eller det kollektiva och rasiska omedvetna.

RUMSLIG UTVIDGNING AV MEDVETENHETEN

Jag-överskridande i mellanmänskliga relationer och upplevandet av dubbel enhet Detta slags transpersonella företeelser kännetecknas av ett överskridande av de vanliga rumsliga gränserna för medvetandet. Patienten erfar olika grader av upplösning och upphörande av jagets

gränser och sammansmältning med en annan människa, till ett stadium av enhet och en-varande. Trots känslan av att vara helt uppgången i partnern behåller individen alltid samtidigt känslan av sin egen identitet. Vid LSD-behandlingar kan detta stadium av dubbel enhet upplevas med terapeuten, den övervakande, familjemedlemmar eller andra personer som är inblandade i behandlingen. Detta tillstånd kan också uppträda helt i den behandlades inre kosmos på en rent subjektiv nivå och vara helt oberoende av att det finns andra människor närvarande i behandlingsrummet. Typiska exempel på denna upplevelsekategori är den symbiotiska föreningen mellan mor och barn, fusionen med sexualpartnern (med eller utan samlag), samt känslan av enhet med en andlig lärare i guru-elev-relationen. Upplevelserna av dubbel enhet åtföljs av djupa känslor av kärlek och av det sakrala i relationerna. Identifikation med andra människor I motsats till den föregående kategorin transpersonella upplevelser är det här fråga om en känsla av fullständig identifikation med en annan människa och i hög grad förlust av den egna identiteten. Denna identifikation är total och komplicerad; den omfattar kroppsbilden, känsloreaktioner och attityder, psykologiska särdrag, ansiktsuttryck, typiska gester och maner, ställningar, rörelser och till och med röstläget. Denna typ av upplevelser tar sig många uttryck och förekommer på olika nivåer. Sålunda kännetecknas ofta återlevandet av traumatiska händelser under barndomen, där mer än en person figurerar, av samtidig eller alternerande identifikation med alla personer som förekommer i scenen. Detta kan ge en transpersonell touch åt många eljest typiskt personliga upplevelser. I detta sammanhang - eller helt självständigt - kan patienten identifiera sig med sina barn, föräldrar och andra nära anhöriga, med vänner, bekanta och lärare. Vid andra tillfällen har denna process inneburit identifikation med framträdande politiker, vetenskapmän och konstnärer, eller med typiska representanter för olika yrken, etniska grupper eller raser. Lika vanligt är att patienten identifierar sig med berömda historiska personer eller religionsstiftare. Listan på sådana personer skulle kunna göras mycket lång, men vi skall begränsa oss till några av de berömda personager som dyker upp med stor frekvens:

Albert Einstein, Richard Wagner, Ludwig van Beethoven, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Galileo Galilei, Franz Kafka, Djingis khan, kejsar Nero, Adolf Hitler, Josef Stalin, Abraham Lincoln, John F. Kennedy, den helige Franciscus av Assisi, den heliga Teresa, Jesus, Buddha och Sri Ramana Maharishi. Gruppidentifikation och gruppmedvetenhet Denna upplevelsekategori kännetecknas av en ytterligare rumslig utvidgning av medvetenheten. I stället för att identifiera sig med individer uppvisar patienten en allomfattande medvetenhet om en hel grupp människor. Den faktor som förenar och kännetecknar de enskilda individerna i en sådan grupp kan vara ras, nationalitet, kulturarv, religion, yrke, ideologi eller öde. På detta sätt kan en patient uppleva rollen av de genom århundradena förföljda judarna, de kristna som torterades och offrades av romarna, den spanska inkvisitionens offer eller fångarna i nazisternas koncentrationsläger. Patienten kan känna hur muslimerna erfar sitt religiösa nit under pilgrimsfärden till Mecka, hinduernas fromhetshängivelse när de förrättar sin gudstjänst vid Ganges, eller den fanatism som kännetecknar extrema religiösa sekter såsom gisslarna, ormtjusarna eller de ryska skoptserna. Vid en LSD-behandling kan det förekomma att patienten upplever hela det lidande som all världens soldater har utsatts för sedan historiens gryning, den revolutionära glöden hos alla kommunister i världen i deras ambition att välta överända alla kapitalistiska regimer, eller alla mödrars kärlek till sina barn och omsorgen om deras välbefinnande. Det förekommer också identifikation med hela socialklasser eller kaster, eller med befolkningen i ett helt land. I extrem form av gruppidentifikation kan patienten uppleva hur hans medvetenhet utvidgas till att omfatta samtliga medlemmar av den mänskliga rasen, dvs. hela mänskligheten. Identifikation med djur Detta slags identifikation förekommer ofta och påminner i många avseenden om dem som vi tidigare har redogjort för under avsnittet om de fylogenetiska minnena. Identifikationen med olika djur är lika äkta och realistisk och båda upplevelsekategorierna kan inne-

hålla intressanta och exakta upplysningar i fråga om zoologi, studiet av djurens beteende och djurpsykologi. Den viktigaste skillnaden mellan kategorierna är att enkel djuridentifikation inte åtföljs av känslan av återfärd och av att individen utforskar linjerna i den fylogenetiska utvecklingen. Det är viktigt att skilja mellan verklig identifikation med djur och de betydligt mera ytliga autosymboliska förvandlingarna till djur. De senare är förknippade med det psykodynamiska skiktet av det omedvetna och har en symbolisk innebörd och en dynamisk struktur som inte är olika den som förekommer i drömsyner. Individen uppfattar dem vanligen som ett kryptiskt meddelande om hans personlighets kännetecken eller om hans livssituation och är öppen för ett psykoanalytiskt sätt att betrakta fenomenet. En autosymbolisk stilisering till ett rovdjur, t.ex. en tiger, ett lejon eller en svart panter, kan tolkas som ett uttryck för patientens intensiva aggressionskänslor. Förvandling till apa kan innebära polymorft perversa böjelser och ett ohämmat sysslande med genitala såväl som pregenitala nöjen. En stark sexualdrift kan symboliseras av en hingst eller en tjur; om den har en stark ingrediens av lusta och promiskuitet kan den ta formen av identifikation med en vildgalt. Ett inslag av manlig fåfänga och sexuellt färgad exhibitionism kan förlöjligas genom att patienten uppfattar sig symboliskt som en galande tupp på en gödselhög. Om man själv uppfattar sig som en åsna eller en oxe innebär det en koppling till dumhet. En mula tolkas som envishet, och en gris uttrycker att man är slarvig med sig själv, slafsig, och att man uppvisar sprickor i moralen. Äkta identifikation med djur är en tydlig transpersonell upplevelse och har en primär kvalitet: den är ett fenomen sui generis som inte kan uppkomma ur annat omedvetet material och tolkas symboliskt. De tre kategorier LSD-upplevelser som är förknippade med djur - autosymbolisk förvandling till djur, identifikation med djur och fylogenetiska minnen - har var sina specifika kännetecken. Patienter som har träffat på alla tre kan mycket lätt skilja mellan dem. Identifikation med växter Antalet fall av identifikation med diverse växter är i allmänhet mycket lägre än antalet fall av djuridentifikation. De som upplever

identifikation med växter har en känsla av att de bevittnar och medvetet deltar i växternas fysiologiska processer. Patienten kan uppfatta sig själv som ett groende frö, ett blad inbegripet i fotosyntes, eller som en rot som sträcker sig efter vatten och näring. Vid andra tillfällen kan han identifiera sig med en flugfälla eller någon annan insektsätande växt, förvandlas till plankton i havet eller uppleva pollinering eller celldelning. Patienter har också rapporterat att de har varit vittnen till botaniska processer på molekylnivån; de var medvetna om den biokemiska syntes som ligger till grund för produktionen av tillväxtämnen, växtpigment, oljor och socker, aromatiska ämnen och olika alkaloider. Upplevandet av växtmedvetenhet utgör en intressant kategori av de transpersonella fenomenen. Det är svårt att avfärda dessa upplevelser som enbart fantasier, hur fantastiska och absurda de än kan tyckas vara. De uppträder självständigt hos olika individer vid behandlingstillfällen långt fram i serien och har en mycket speciell "upplevelsekvalitet" som svårligen kan formuleras i ord. Det är svårt att identifiera deras ursprung i det omedvetna eller förklara dem med utgångspunkt i något av det vanligare omedvetna materialet. Likaså är skälet till att patienterna får dessa upplevelser helt okänt. Inslag av växtmedvetenhet kan åtföljas av filosofiska och själsliga föreställningar och insikter. Åtskilliga patienter har sålunda funderat över renheten och osjälviskheten i växternas tillvaro och har betraktat växternas liv som modellen för idealt mänskligt beteende: till skillnad från djur och människor dödar inte växterna och de lever inte på andra organismers bekostnad. De har direkt kontakt med alla fyra elementen-jord, vatten, luft och eld (solen)-och deras förmåga att omforma kosmisk energi är oundgängligen nödvändig för livet på denna planet. Växterna är obesmittade av frågor om syfte, målinriktning eller bekymmer för framtiden. De tycks i stället representera det rena varat här och nu, många mystiska och religiösa skolors ideal. Att inte utnyttja och skada andra organismer kännetecknar alltså växterna - men samtidigt utgör de en näringskälla för andra organismer och förser dessa med upplevelser av skönhet och glädje. Många som har haft upplevelser av växtmedvetande anser att de nu förstår betydelsen av den vetenskapliga forskningen kring växternas känslighet, bl.a. den som utförts av sir Jagadis Chandra Bose i Calcutta och Darjeeling och de senare

experiment som har genomförts av Cleve Backster. Stora träd, vilka är kända för sin långa livslängd, t.ex. sequoia och redwood, upplevdes under behandlingarna som företrädare för tidlösheten och koncentrerad medvetenhet opåverkad av yttervärldens tumult och omstörtningar. Andra inblickar förknippade med liknande upplevelser hade samband med den mystiska touchen och den djupa religiösa innebörden hos vissa växter. Det mest framstående exemplet på detta är lotusblommans symbolik i buddismen, innebörden hos majsen i de nordamerikanska indianernas kosmologi, de antika ariernas tro att soma-drycken gav gudomlig kraft, mistelns användande i druidernas kult och framför allt de religioner och kulter som byggdes upp kring psykedeliska växter, bland dem peyotl, de heliga mexikanska svamparna, och yajé. Vid talrika tillfällen har dessa upplevelser haft praktisk betydelse; den fascination med vilken patienter har betraktat växtrikets renhet, plus motviljan mot slakt, alstrad under behandlingar där perinatala präglingar har framträtt, har fått som följd en uppskattning av och intresse för vegetarisk kost. Uppgående i livet och allt skapat Vid sällsynta tillfällen har det hänt att en LSD-patient har haft en känsla av att hans medvetenhet har utvidgats till att omfatta allt liv på vår planet, alltså hela mänskligheten och flora plus fauna, från encelliga organismer till högt utvecklade arter. En patient kan identifiera sig med den fylogenetiska utvecklingen av livet i all dess komplexitet och nå fram till en intuitiv förståelse för de bakomliggande biologiska lagarna. Han kan utforska de faktorer som inverkar på arternas ursprung eller åstadkommit deras utslocknande, och även se hur de darwinistiska och lamarckska krafterna bestämmer det naturliga urvalet. Liknande insikter kan upplevas i fråga om växelverkan mellan olika former av liv vid alla permutationer av deras synergismer och antagonismer inom vår planets ekologi. Medvetenheten om allt levande kan också sammankopplas med utforskandet av de motsägelser och konflikter som är inbyggda i livet, med försök att beräkna de egna livsbevarande krafternas styrka i jämförelse med den mänskliga självförstöringspotentialen och med en uppskattning av livsdugligheten som kosmiskt feno-

men. Upplevelser av detta slag kan få som följd en ökad insikt om och känslighet för ekologiska problem i samband med teknisk utveckling och snabb industrialisering. Medvetenhet om oorganisk materia Den utvidgning av medvetenheten som åstadkommes vid LSD-behandling är inte begränsad till biologins område utan kan innefatta makroskopiska och mikroskopiska fenomen av oorganisk art. Patienter har upprepade gånger rapporterat att de har upplevat medvetenhet om oceanen, kännetecknad av tidlöshet, flytande tillstånd, allomfattande och lugnande egenskaper, samt en paradoxal blandning av oföränderlighet och dynamisk växling. Vid andra tillfällen har de identifierat sig med vad de har erfarit som medvetenhet om elden, med dennas oändliga mångrörlighet, obeständighet, förmåga att skapa och förstöra former och även dess renande förmåga. Ganska vanlig är en subjektiv förnimmelse av de krafter som släpps lösa vid naturkatastrofer: vulkanutbrott som både skapar bergstoppar och förorsakar förödelse, den dynamiska spänning och rörelse i massa som jordbävningar innebär samt kraften av luftströmmarna i stormar, för att ta de mest typiska exemplen. Moderna teknologiska varianter av dessa upplevelser har också beskrivits vid behandlingarna. Man kan sålunda få förnimmelser av medvetenheten hos en dator eller identifiera sig med ett jetflygplan, en rymdsatellit eller någon annan modern uppfinning. Många LSD-patienter har också förklarat att de har haft förnimmelser av ett visst material, främst diamant, granit, guld och stål. Liknande upplevelser kan nå in i mikrovärlden, och här förekommer atomens struktur och de elektromagnetiska krafter som verkar i den och de krafter som håller ihop atomkärnan. I ljuset av dessa fenomenologiska upplevelser spekulerar LSD-behandlade ofta över möjligheten att medvetenhet är ett fundamentalt kosmiskt fenomen som sammanhänger med organiserandet av energin och att det finns överallt i universum. De talar också härvid om att människans medvetenhet förefaller vara bara en av många varianter av nämnda fenomen. Episoder med medvetenhet hos oorganisk materia kan åtföljas av diverse inblickar av filosofisk och religiös art; de kan förmedla en ny förståelse för animism och panteism och för paralleller mellan själsliga stadier

och materiella substanser så som alkemisterna beskriver dem, Empedokles lära om de fyra elementen eller om vattnets betydelse i taoismen. För dem som har omslutits av medvetenheten hos graniten eller hos de vulkaniska processerna var det lätt att fatta varför hinduerna ser Himalaya som en framställning av den vilande Shiva eller varför hawaiianerna tillbeder krafterna i vulkanutbrotten såsom gudinnan Pele. Erfarenheterna av medvetenhet av särskilt stabila, oföränderliga och varaktiga ämnen uppfattas som att dessa är höga själsliga tillstånd med inslag av helighet. Vissa LSD-behandlade har framfört åsikten att Himalaya, från hinduistisk synpunkt, granitskulpturerna i Egypten och de prekolumbianska guldstatyerna i själva verket inte utgör sinnebilder av gudomligheterna eller "riktiga" bilder av dem - de är gudarna. Det var oföränderligheten och den permanenta medvetenheten i dessa material som tillbads, eftersom det så drastiskt skilde sig från människornas starkt växlande fokusering och de virvlande medvetenhetstillstånd som kännetecknar dem. Planetarisk medvetenhet Detta är ett sällsynt fenomen som vanligen uppträder långt fram i en LSD-serie. Den behandlades medvetenhet tycks omfatta alla sidorna hos vår planet, även den geologiska, liksom de oorganiska materialen på dess yta, plus alla livsformerna där. Från denna synpunkt tycks jorden vara en komplicerad kosmisk organism och de olika aspekterna av den geologiska, biologiska, kulturella och tekniska utvecklingen på vår planet manifestationer av ett försök att nå en högre grad av integration och självförverkligande. Utomplanetarisk medvetenhet I detta fall upplever den LSD-behandlade företeelser som är förknippade med himlakroppar utanför jorden och med astronomiska händelser som inträffar i vårt solsystem eller bortanför det. Flera LSD-behandlade har i detta sammanhang talat om förhållandena på månens yta, kärnreaktionerna i solens inre, de ovanliga fysikaliska förhållandena på olika planeter, exploderande novor, kvasarer och pulsarer samt krympande stora stjärnor, vilket resulterar i de "svarta hålen" i rymden.

En särskild typ upplevelser i denna kategori är medvetenheten om den interstellära rymden, som vid flera tillfällen har rapporterats av olika personer. Den kännetecknas av känslor av oändlighet och evighet, lugn, frid, renhet och alla motsatsers förening. Den tycks ha sin själsliga motsvarighet i upplevelsen av tomrummet, vilken vi skall redogöra för senare i detta kapitel. LSD-behandlade som är väl bevandrade i matematik och fysik har rapporterat att många av uppfattningarna om dessa områden, vilka går bortom rationellt resonerande, lättare kan förstås och faktiskt upplevas när medvetenhetstillståndet förändras. Dessa insikter omfattar sådana teoretiska system som den icke-euklidiska geometrin, Riemanns geometri för en n-dimensionell rymd, Minkowskis behandling av relativitetsteorin samt Einsteins speciella och hans allmänna relativitetsteori. Tidens och rummets relativitet, rymdens krökning, teorin om ett oändligt men ändå slutet universum, energins och massans utbytbarhet, m.m. - alla dessa svårbegripliga teorier inom den moderna fysiken och matematiken kunde under psykedelisk behandling förstås och faktiskt upplevas subjektivt. Utomkroppsliga upplevelser, "resande klärvoajans och kläraudians", "rymdfärder" och telepati Denna grupp av utomsinnliga upplevelser kan tolkas med användande av termer för en utvidgning av medvetenheten bortanför de vanliga rumsliga begränsningarna. Känslan av att man lämnar sin kropp uppträder ofta under LSD-behandlingar. En del av de behandlade har känt det som om de helt lösgjordes från sina fysiska kroppar och svävade ovanför dem eller betraktade dem från någon annan del av rummet. Tillfälligtvis kan patienten också förlora känslan av att befinna sig i behandlingsrummet och hans medvetenhet förflyttar sig till upplevelseområden och subjektiva verkligheter som tycks vara helt oberoende av den materiella verkligheten. Mindre vanligt förekommande är att denna upplevelse tar formen av en "resande klärvoajans och kläraudians", varvid patienten har en känsla av att förflytta sig till en annan plats i den fysiska världen och kan detaljerat beskriva den situation han då hamnar i. Försök att verifiera sådana förnimmelser utanför sinnena har givit intressanta resultat. I sällsynta fall har patienten en känsla av att han kan aktivt

kontrollera en sådan process, överskrida de vanliga begränsningarna i rummet och färdas till ett ställe som han själv väljer ut. Här nedan ger vi ett exempel på en sådan "färd i rummet" vid en behandling i utbildningssyfte för en psykiatriker. Exemplet illustrerar dessa fenomens art och visar också de svårigheter som kan uppstå om den behandlade försöker experimentera i gränslinjen mellan två verkligheter och sätta sin upplevelse på hårt prov. De första tre timmarna av behandlingstillfället utgjordes av en fantastisk kamp mellan ljusets och mörkrets krafter, en vacker illustration till den passage i den antika persiska Zend Avesta i vilken skildras striden mellan Ahura Mazdas och Ahrimans härar. Den utkämpades på alla tänkbara nivåer - i min kropps celler och vävnader, på vår planets yta genom hela mänsklighetens historia, i rymden samt på ett metafysiskt, transcendentalt plan. Då och då fick jag en övertygande känsla av att den strid jag var vittne till och upplevde hade någonting att göra med sambandet mellan ande och materia, i synnerhet med andens fängslande i materien. När striden var slut befann jag mig i ett ganska ovanligt sinnestillstånd. Jag kände en blandning av frid och lycka, med de första kristnas naiva och primitiva tro. Jag befann mig i en värld där under kunde inträffa, accepteras och förstås. Jag ägnade mig åt att fundera över tids- och rumsproblemen och den olösliga paradoxen i oändligheten och evigheten, vilken trotsar vårt förnuft när vi befinner oss i vårt vanliga stadium av medvetenhet. Jag kunde inte förstå hur jag kunde ha gått med på att bli "hjärntvättad" till den grad att jag accepterade den slätstrukna idén om den endimensionella tiden och det tredimensionella rummet såsom existerande i den objektiva verkligheten. Jag tyckte snarare att det var klart och tydligt att det i andens rike inte finns några gränser och att tid och rum var godtyckliga konstruktioner. Det föreföll mig som om det skulle vara möjligt att medvetet skapa och uppleva ett obegränsat antal rymder med olika oändligheter. En enda sekund och evigheten verkade vara helt utbytbara. Jag funderade över den högre matematiken och såg paralleller mellan diverse matematiska begrepp och förändrade medvetenhetstillstånd. Då slog det mig plötsligt att jag inte var tvungen att känna

mig bunden av tidens och rummets gränser utan kunde färdas i ett tid-rumkontinuum utan några begränsningar. Denna känsla var så verklig och överväldigande att jag ville pröva den med hjälp av ett experiment. Jag beslöt mig för att färdas till min födelsestad, vilken låg åtskilliga tusen kilometer bort. Sedan jag för min syn framkallat riktning och avstånd började jag förflytta mig och försökte flyga genom rymden till min bestämmelseort. Denna ansträngning fick som följd en upplevelse av en flygning genom rymden med oerhörd hastighet, men till min besvikelse rörde jag mig inte ur fläcken. Jag stannade upp och tänkte igenom situationen. Jag kunde inte förstå att experimentet inte skulle fungera - jag var ju övertygad om att sådana resor i rummet var möjliga. Jag kom emellertid genast på att jag fortfarande befann mig under inverkan av mina tidigare föreställningar om tid och rum. Jag fortsatte att tänka i riktnings- och avståndstermer och angrep problemet i enlighet därmed. Plötsligt slog det mig att den rätta metoden skulle vara att övertyga mig själv om att det rum där behandlingen försiggick i själva verket var identiskt med min destinationsort. När jag närmade mig problemet på det sättet erfor jag mycket speciella och bisarra känslor. Jag befann mig på ett främmande, ganska trångt ställe fullt av vakuumrör, ledningar, motstånd och kondensatorer. Efter en kort stund av förvirring stod det klart för mig att jag var instängd i en TV-mottagare som stod i ett hörn av det rum jag hade haft som mitt i den våning vår familj hade bott i när jag var barn. På något sätt försökte jag utnyttja högtalarna för att höra och bildröret för att se. Plötsligt blev jag på det klara med att denna upplevelse var ett symboliskt sätt att göra narr av mig för att jag fortfarande var fast i mina tidigare idéer om rymd och materia. Det enda sätt för överföring av bilder över långa avstånd som jag kunde fatta och acceptera var baserat på användandet av elektromagnetiska vågor som vid TVsändningar. Sådana överföringar begränsas naturligtvis av dessa vågors hastighet. I det ögonblick jag fick klart för mig och blev övertygad om att jag kunde operera i den fria själens rike och inte behövde vara beroende av ens ljusets hastighet eller hastigheten hos andra slag av elektromagnetiska vågor - då förändrades upplevelsen

Jag krossade TV-skärmen och klev ut i mina föräldrars våning. Jag kände just då inte någon inverkan av LSD och upplevelsen var lika självklar och verklig som vilken annan upplevelse som helst under mitt liv. Jag gick fram till fönstret och tittade på klockan i gathörnet. Den visade fem timmars tidsskillnad i jämförelse med den tidszon där experimentet gjordes. Trots att denna skillnad speglade den verkliga tidsskillnaden mellan de två zonerna var jag inte övertygad. Jag kände till denna tidsskillnad sedan tidigare, och jag kunde mycket väl i mitt sinne ha fuskat ihop upplevelsen. Jag kände alltså med mig att jag behövde ett betydligt klarare bevis på om det jag upplevde var "objektivt verkligt" i den vanliga meningen. Jag beslöt utföra ett test - att ta ner en tavla från väggen och senare kontrollera med mina föräldrar om något hade hänt just vid den tiden i deras våning. Jag sträckte ut handen efter målningen, men innan jag nådde ramen överväldigades jag av en allt starkare känsla att detta var något ytterligt riskabelt och farligt. Jag kände plötsligt en kuslig inverkan från mörka makter och något som kunde kallas "svart magi"; det kändes som om jag spelade om min själ. Jag gjorde en paus och började analysera vad det var som höll på att hända. Syner från världens berömda kasinon strömmade förbi mina ögon - Monte Carlo, Lido i Venedig, Las Vegas, Reno... Jag såg rulettkulan snurra i en sinnesbedövande fart, jag såg de mekaniska rörelserna hos spelautomater, tärningar som vältes ut över grönt kläde, spelare vid baccaratbord och blinkande lampor på enarmade banditer. Dessa syner följdes av hemliga sammanträden mellan statsmän, politiker, höga officerare och världsberömda vetenskapsmän. Jag förstod att jag ännu inte hade övervunnit min egocentricitet och inte kunde motstå maktens frestelser. Möjligheten att överskrida tidens och rummets begränsningar föreföll vara ett "gift" i sinnet och farligt frestande. Om jag kunde kontrollera tiden och rummet skulle, tycktes det mig, pengar flöda in i obegränsade kvantiteter, liksom sådant som man kan köpa för pengar. Allt vad man behövde göra under dessa omständigheter var att bege sig till närmaste spelhåla, fondbörs eller lotteriexpedition. För den som behärskade ti-

den och rummet skulle det inte existera några hemligheter. Han kunde tjuvlyssna vid toppmötena mellan politiska ledare och ha tillgång till vetenskapens hemligaste rön. Detta skulle öppna hittills oanade möjligheter att styra världens gång. Jag började förstå de faror som mitt experiment innebar. Jag kom ihåg passager jag hade läst i diverse böcker som varnade för att leka med dessa makter innan individen har övervunnit sin jag-begränsning och nått andlig mognad. Det fanns emellertid något annat som tycktes ännu mer betydelsefullt. Jag upptäckte att jag var ytterligt kluven i fråga om utgången av mitt experiment. Å ena sidan var det mycket frestande att bli i stånd att frigöra sig från tidens och rummets tyranni. Å andra sidan stod det klart att detta hade långtgående och allvarliga följder och inte kunde ses som ett isolerat experiment med viljans kontroll över rummet. Om jag kunde få bekräftelse på att det var möjligt att manipulera den fysiska miljön på ett avstånd av flera tusen kilometer skulle hela min världsbild rasa samman som följd av detta enda experiment och jag skulle befinna mig i ett tillstånd av ytterlig metafysisk förvirring. Den värld jag hade känt skulle inte längre finnas till. Jag skulle förlora alla de "kartor" jag kände till och kände mig hemma med. Jag skulle inte veta vem eller var jag var eller när jag existerade och skulle vara förlorad i en helt ny, skrämmande rymd, vars lagar skulle vara främmande och okända för mig. Jag kunde inte förmå mig att fullfölja det tilltänkta experimentet och beslöt ge upp problemet om upplevelsens objektivitet och verklighet. Detta satte mig i stånd att leka med tanken att jag hade besegrat tiden och rummet och samtidigt blev det möjligt för mig att, ifall det hela blev för skrämmande, betrakta episoden som en av de många illusioner som uppstått i hjärnan som följd av förgiftning med en psykedelisk drog. I samma ögonblick som jag övergav tanken på att fortsätta experimentet förflyttades jag tillbaka till behandlingsrummet. Jag har aldrig förlåtit mig själv för att jag försatt ett så unikt och fantastiskt experiment. Minnena av den metafysiska skräck som fanns med i bilden av experimentet kommer mig emellertid att tvivla på att jag skulle kunna mobilisera mer mod nästa gång om ett sådant tillfälle skulle erbjuda sig i framtiden.

Ibland kan telepatiska upplevelser iakttas vid behandling med psykedelika. Den starka känsla en LSD-behandlad har av att han kan läsa tankar som tänks av dem som är närvarande vid behandlingen eller sätta sig i förbindelse med människor i andra delar av världen är oftare ett självbedrägeri än ett faktum som kan bekräftas. Bortsett från grova förvrängningar och feltolkningar finns det dock situationer som starkt pekar mot ett äkta utomsinnligt förnimmande. En LSD-behandlad kan därför vara ovanligt exakt i fråga om den övervakandes tankar och känslor utan att se på honom. Två personer som genomgår behandling samtidigt kan tänka på samma saker eller uppleva detsamma utan större verbal kommunikation. I undantagsfall kan ett påstående som görs av en LSD-patient beträffande telepatisk kontakt med en person långt borta stödjas av objektiva iakttagelser gjorda vid självständiga undersökningar.

RUMSLIG BEGRÄNSNING AV MEDVETENHETEN
Organ-, vävnads- och cellmedvetenhet

Vid denna typ av upplevelser tycks individens medvetenhet vara begränsad till mindre områden än den vanliga kroppsbilden; i de flesta fall innefattar de delar av patientens kropp och fysiologiska processer som under normala betingelser inte är tillgängliga för medvetenheten. Sådana fenomen omfattar sålunda en rumsbegränsning men också en funktionsutvidgning för medvetenheten. Patienter som befinner sig i detta upplevelsestadium erfar en känsla av att de kopplas in på medvetenheten hos olika organ eller vävnader i sin kropp. De kan sålunda "se" hur "pacemakern" i hjärtat fungerar, hur hjärtmuskeln drar sig samman och hur hjärtklaffarna öppnas och stängs. På ett motsvarande sätt kan de iaktta leverns sätt att fungera och därmed produktionen och uppsamlandet av galla, matsmältningsprocessen och uppsugningen av näringen i magen eller, vad det beträffar, funktionen hos vilket annat organ som helst. Vid detta tillstånd färdas tydligen medvetenheten tillbaka till cellnivån eller till och med mindre enheter. Då och då har LSD-patienter rapporterat att de har haft en förnimmelse av att vara nervceller i sin egen hjärna, vita och röda blodkroppar, livmodervävnad eller sädesceller. Till denna kategori hör den ofta redovisa-

de upplevelsen av identifikation med ägget och spermien vid tidpunkten för befruktningen. Ett annat intressant fenomen är den medvetna utforskningen av cellkärnan och kromosomernas uppkomst. Detta kan kombineras med en känsla av att "läsa sin DNA-kod". Liksom när det gäller andra transpersonella upplevelser kan episoder med organ-, vävnads- och cellmedvetenhet förknippas med många påtagliga inblickar. Olika detaljer som rör kroppens anatomi, histologi, fysiologi och kemi, vilka har påträffats i redogörelser för sådana upplevelser, avslöjar ofta en kunskapsnivå som patienterna inte hade före behandlingen. Några av företeelserna i denna kategori liknar starkt olika scener i filmen "Fantastic Voyage". Hänvisningar till denna film påträffas ofta i skildringarna av sådana LSD-upplevelser. Följande utdrag ur en journal från en behandling för utbildningsändamål av en psykiatriker uppvisar flera goda exempel på upplevelser i fråga om cell- och vävnadsmedvetenhet. De mest intressanta händelserna under denna behandling återstod. Min medvetenhet blev mindre och mindre differentierad och jag började uppleva en egendomlig upphetsning, vilken inte liknade någonting jag tidigare hade erfarit. Mittpartiet på min rygg alstrade rytmiska impulser och jag hade en känsla av att drivas fram genom tid och rum mot ett okänt mål. Jag hade bara en obestämd uppfattning om den slutliga bestämmelseorten, men uppdraget tycktes vara utomordentligt viktigt. Efter någon tid upptäckte jag till min stora häpnad att jag var en sädescell och att de regelbundna explosiva impulserna alstrades av en biologisk "pacemaker" och överfördes till en lång gisseltråd som utförde vibrationsrörelser. Jag deltog i en hektisk kapplöpning till källan för ett kemiskt budskap som var lockande, oemotståndligt. Då fick jag klart för mig att målet var att nå fram till ägget, tränga in i det och befrukta det. Trots att hela synen föreföll absurd och löjlig sedd med mina vetenskapliga ögon kunde jag inte motstå frestelsen att på allvar delta i denna kapplöpning och med utvecklande av hela min energi. Genom att uppleva mig själv som en sädescell inbegripen i en tävlan om att komma först till ägget blev jag medveten om

alla de processer som medverkar. Det som hände hade de grunddrag som detta fysiologiska skeende har enligt den undervisning som meddelas under den medicinska utbildningen. Där fanns emellertid många andra dimensioner som låg långt bortanför allt som någon skulle kunna fantisera om med sinnena i normalläge. Denna sädescell var ett helt självständigt mikrokosmos, ett universum i sig. Där fanns ett klart medvetande om de biokemiska processerna i cellplasmat. I en dimmig atmosfär kunde jag urskilja strukturen hos kromosomer, enstaka gener och DNA-molekylerna. Jag kunde se deras fysiokemiska skepnad såsom varande samtidigt inslag ur förfäder-minnen, ursprungliga fylogenetiska former, kärnformer av historiska händelser, myter och arketyp-bilder. Genetik, biokemi, mytologi och historia verkade vara oupplösligt invävda i varandra och utgjorde olika aspekter av samma fenomen. Sädescellens mikrovärld var samtidigt påverkad och styrd av krafter som modifierade och bestämde kapplöpningens utgång. De tycktes ha formen av karmiska, kosmobiologiska och astrologiska fältstyrkor. Upphetsningen i denna tävling byggdes upp sekund för sekund och den hektiska kapplöpningen verkade öka så starkt att det påminde om ett rymdskepps fart nära ljusets hastighet. Sedan kom höjdpunkten i form av det triumferande inträngandet i och den extatiska sammansmältningen med ägget. Under detta spermielopp växlade min medvetenhet mellan sädescellen på väg mot sin destination, och ägget, som kände en obestämd men stark förväntan inför en överväldigande händelse. Vid tiden för befruktningen förenades de båda tidigare enskilda enheterna av medvetenheten och jag var båda cellerna samtidigt. Underligt nog tycktes de båda medverkande enheterna tolka samma händelse som en individuell seger men också som en gemensam triumf. Båda nådde sitt mål: spermien och äggcellen, en händelse med två medverkande och som resultat en total tillfredsställelse hos båda. Jag kände att här fanns en ideal modell, inte bara för samverkan mellan den manliga och den kvinnliga principen i vuxna människors sexuella handlingar utan också för mellanmänskliga situationer i allmänhet. Uppgiften föreföll vara att ordna omständigheterna på ett sådant sätt att alla som deltog tolkade utgången som en

personlig succé. Vid det laget insåg jag hur de existerande tolkningsramarnas komplexitet och mångfald skulle kunna möjliggöra något sådant. Upplevelsen fortsatte sedan könscellerna hade smält samman. Det var fortfarande samma hets. På ett förtätat och accelererat sätt upplevde jag fostrets uppkomst efter befruktningen. Här fanns åter den totala medvetenheten om biokemiska processer, celldelning och vävnadstillväxt. Där fanns talrika uppgifter som måste utföras och kritiska perioder som måste klaras. Jag såg bildandet av nya organ. Jag förvandlades till embryots andningsorgan, det pulserande fosterhjärtat, leverceller och celler i tarmarnas slemhinna. Fostrets utveckling ackompanjerades av ett enormt frigörande av energi och ljus. Jag kände att detta bländande gyllene ljus hade något att göra med biokemisk energi som medverkade i den snabba tillväxten av celler och vävnader. Vid ett tillfälle hade jag en mycket tydlig förnimmelse av fostrets utveckling, och det uppfattade jag som en stor prestation, individuell succé lika väl som en triumf för naturens skapande krafter. Till och med när jag hade återvänt till mitt vanliga stadium av medvetenhet hade jag en känsla av att denna upplevelse skulle komma att få en varaktig inverkan på mitt självförtroende. Hur min levnadsbana än gestaltar sig har jag redan upplevat två klara framgångar - jag vann spermiekapplöpningen i tävlan med många miljoner andra tävlande, och jag klarade framgångsrikt den komplicerade uppgiften med att alstra ett foster. Även om mitt förnuft tvingade mig att le nedlåtande medan jag funderade över dessa idéer, var känslorna bakom dem mycket starka och övertygande.

Upplevelse-utvidgning utanför ramen för "den objektiva verkligheten" Spiritistiska och mediumupplevelser Dessa sällsynta upplevelser liknar starkt fenomen som är kända från spiritistiska seanser och den ockulta litteraturen. Så kan t.ex. LSD-patienten plötsligt hamna i ett tillstånd som liknar mediets trance. Hans ansiktsuttryck förändras på ett slående sätt, hans

gester verkar främmande och hans röst förändras dramatiskt. Han kan tala främmande språk, skriva automatiska texter och rita upp mystiska hieroglyfiska mönster eller göra egendomliga teckningar och åstadkomma otolkbara krumelurer. Andra upplevelser i denna kategori kan ta formen av möten med astralkroppar eller avlidna personers andar och även utomsensoriska kontakter med dem. Vissa av dessa fenomen har samma kännetecken som den ande-besatthet som vi känner från medeltida skrifter eller skildrats av antropologer som har studerat religionsutövning och olika kulturers trosläror. Följande episod ur en psykolytisk LSD-behandling långt fram i serien vid Prags psykiatriska forskningsinstitut ger exempel på en djup och skakande spiritistisk upplevelse. Den noterades under den terapi Dana genomgick; hon var en neuros-patient som vi tidigare har omnämnt i korthet (s. 87). Vid en av behandlingarna upplevde Dana en ytterligt smärtsam chockhändelse från sin barndom. Hennes far var i många år intagen på sjukhus för ett allvarligt psykotiskt tillstånd. När hon var tio år gammal fick han en hjärnblödning och sändes hem från sjukhuset för att dö hemma. Dana såg sin far försämras allt mer och satt vid sidan av hans säng när han utkämpade sin dödskamp. Under LSD-behandlingen färdades hon bokstavligen tillbaka till denna situation och förvandlades till en rädd liten flicka som bevittnade sin fars dödskamp. I början iakttog hon hans dödsångest men senare började hon uppleva denna ångest själv. Genom total identifikation med sin far närmade hon sig den fysiska döden. När de i denna egenartade förening hade överskridit gränsen mellan livet och döden inträdde hon i ett tillstånd av nästan okontrollerbar panik. Under två timmar var vi oförmögna att nå kontakt med henne. När vi hade lyckats återupprätta förbindelse med henne var hon i stånd att beskriva sin upplevelse: "När vi hade trätt över dödens tröskel befann jag mig i en kuslig och skrämmande värld. Den var fylld av självlysande eter av en underligt makaber art. Det fanns ingen möjlighet att bedöma om den rymd jag upplevde var ändlig eller oändlig. Ett otal själar från avlidna människor svävade i den lysande etern. 1 en atmosfär av

En målning som speglar Danas "spiritistiska" upplevelse under en av LSD-behandlingarna. Hon återupplevde sin fars dödsångest, vilken hon hade bevittnat som barn. Efter att ha varit åskådare upplevde Dana full identifikation med sin far i denna situation. Sedan hon passerat över tröskeln till dödsriket befann hon sig i en skrämmande rymd fylld av fluorescerande eter. Avlidna människors själar var upphängda i detta universum och kommunicerade med henne på telepatisk väg. När hon tittade på sin hand såg hon där som en dubbelexponering sin döde fars astralhand.

säregen sorg och oroande upphetsning sände de mig icke-verbala budskap via kanaler utanför sinnena. De verkade ovanligt fordrande, och det tycktes som om de behövde något jag kunde ge dem. Rent allmänt påminde stämningen mig om de beskrivningar av underjorden jag hade läst i den grekiska litteraturen. Men objektiviteten och verkligheten i situationen låg bortanför min föreställningsförmåga. Den framkallade ett tillstånd av ren och skär metafysisk skräck, som jag inte ens försöker beskriva. Min far fanns också i denna värld som en astralkropp. Sedan jag trädde in där tillsammans med honom kände jag det som om hans astralkropp placerades ovanpå min. Jag kunde inte kommunicera med er [terapeuten] över huvud taget och dessutom verkade det betydelselöst. Jag var säker på att ni visste lika litet om denna kusliga värld som jag, och att ni därför inte kunde vara till någon hjälp. Det var utan tvivel mitt livs mest kusliga upplevelse; inte i någon av mina tidigare LSD-behandlingar har jag påträffat något som liknar detta." Upplevelser av möten med ovanmänskliga andeväsen Det antika temat om möten och samspel med andliga ledare, lärare och beskyddare är en av de värdefullaste och mest givande transpersonella upplevelserna vid LSD-behandlingarna. Patienten uppfattar dessa varelser som ovanmänskliga eller andliga väsen, som befinner sig på ett högre plan av medvetenhet och på högre energinivåer. Endast undantagsvis åtföljs denna upplevelse av en verklig bild eller förbindelse i verbal form. Ibland är dessa andliga ledare en ljus- eller energikälla, med eller utan åtföljande högfrekvensvibrationer. Patienten förnimmer i regel deras närvaro och mottar budskap, riktlinjer och förklaringar via kanaler utanför sinnena. Patienten bibehåller sin identitet och uppfattar dessa väsen som åtskilda från honom själv. Det förekommer emellertid att han upplever olika grader av sammansmältning eller till och med full identifikation med dem. Andliga ledare uppträder under behandlingstillfällena i olika funktioner. Ibland förklarar de vad som håller på att hända eller ger råd i fråga om den önskvärda attityden gentemot LSD-upplevelsen. Vid andra tillfällen följer de patienten genom diverse svåra

upplevelser, ungefär som Vergilius i Dantes Den gudomliga komedin, och ger intellektuellt och andligt stöd; ja, det kan till och med inträffa att de skapar sköldar av positiv energi som skyddar patienten mot onda makters nedbrytande inverkan. Sådana ledare kan också leverera speciella direktiv och anvisningar om patientens nuvarande livssituation eller hans livs allmänna förlopp. Ibland förblir dessa andliga hjälpare anonyma, medan vid andra tillfällen patienten identifierar dem som olika sidor av sitt eget högre jag eller som religiösa ledare och upplysta varelser som inte längre har någon kropp, som t.ex. Sri Ramana Maharishi, Ramakrishna, Sri Aurobindo, Gandhi eller Jesus. Denna upplevelsekategoris fenomenologi har dramatiskt beskrivits av John C. Lilly i hans bok Stormens öga (12). I denna skildring berättar Lilly för läsaren om sina kraftladdade sammanträffanden med två väktare från medvetenhetens högre plan, vilka spelade en viktig roll i flera kritiska perioder under hans andliga sökande. Upplevelser av andra världsallt och möten med deras invånare De underliga, främmande världar som de LSD-behandlade upptäcker och utforskar vid detta slags upplevelser tycks ha en egen verklighet, även om den inte ryms inom vårt normala kosmos. Dessa världar tycks existera i andra dimensioner, i världsallt som finns parallellt med vårt. Patienten kan träffa på skepnader som uppvisar bisarra fysiska former, handlar enligt obegripliga lagar och kännetecknas av metaboliska och fysiologiska processer som är helt olika våra. De uppfattas som tydligt intelligenta varelser men deras kännetecken i fråga om föreställningar och känslor liknar ingenting av det människan känner till. Vid flera tillfällen har LSD-behandlade rapporterat kontakter eller möten med flygande tefat och andra typer av rymdfarkoster från andra himlakroppar. Ibland har de uppfattats som besök från långt bort belägna platser i vårt universum eller som astrala expeditioner från andra dimensioner och parallella världsallt. Dessa främmande världsallt, upplevda vid LSD-behandlingar, kan vara mycket mindre eller oändligt mycket större än vårt och styras av okända energiformer. Sedan patienterna har genomlevt dessa egenartade kosmiska äventyr har de jämfört dem med de mest snillrika science fiction-berättelser

som någonsin har skrivits. Vissa behandlade har fått i tankarna Swifts Gullivers resor, medan andra har jämfört dem med olika sekvenser i den amerikanska TV-serien Star Trek. Arketypupplevelser och komplicerade mytologiska händelser En viktig grupp transpersonella upplevelser vid LSD-behandlingarna är fenomen som C . G . Jung har kallat "ursprungliga bilder", dominanter i det kollektivt omedvetna, eller "arketyper". De uppträder upprepade gånger vid behandlingar av både sådana som känner till detta begrepp och sådana som inte tidigare har någon kännedom om Jungs teorier. I ordets vidaste betydelse kan uttrycket "arketyp" användas om alla statiska mönster och konturer, liksom om dynamiska händelser inom psyket vilka går utanför individen och har en universell karaktär. En sådan avgränsning och definition av arketyper skulle kunna gälla många typer av fenomen som beskrivs i detta avsnitt. Vi kommer emellertid att begränsa oss till den grupp av transpersonella upplevelser av arketypnatur vilka representerar biologiska, fysiologiska och sociala typer och roller. Sålunda kan en LSD-behandlad uppleva full identifikation med arketyperna martyren, flyktingen, parian, den upplyste härskaren, tyrannen, dåren, den barmhärtige samariten, den vise gamle mannen, gnidaren, den lastbare förstöraren, asketen och eremiten. Dessa upplevelser är nära förknippade, men inte identiska, med de element av kollektivt medvetande vi har redogjort för tidigare. I senare fallet känner de behandlade samtidigt identifikation med alla de enskilda individer som ingår i en viss grupp. Dessa arketyp-upplevelser utgör personifierade uppfattningar om förekommande roller (t.ex. alla judar i förhållande till Juden). Arketypfenomen av detta slag kan spegla olika nivåer av abstraktion och skilda grader av generalisering. I fråga om några av de allmännaste arketyperna kan det hända att patienten identifierar sig med rollerna modern, fadern, barnet, kvinnan, mannen eller älskaren. Många starkt universella roller uppfattas som heliga, t.ex. den goda modern, den förfärliga modern, moder jord, moder natur, den stora hermafroditen och den kosmiska människan. Arketyper som speglar vissa sidor hos den behandlades personlighet, såsom Skuggan, Animus och Anima, eller Persona, förekommer också ganska ofta i behandlingar långt fram i LSD-serien. Visionerna av Den gyllene tids-

åldern och Den mörka tidsåldern, liksom visionen av flödet av alla hinduismens yugas kan nämnas som exempel på rika, omfattande och generaliserade arketyper. Ibland deltar LSD-behandlade i legendariska, mytologiska eller sago-händelser i stället för att uppleva den individuella och vanligen oföränderliga arketyp-bild som vi har beskrivit härovan. Vissa av de förstnämnda företer tämligen enkla och vanliga motiv, såsom den onda styvmodern och den illa behandlade styvdottern, den snälle brodern och den elake brodern, samt den stora kärleken som sätts i fara av ogynnsamma omständigheter eller intriger. Andra återigen är mycket mera speciella och ovanliga - dit hör motiv som den eviga fördömelsen sådan denna framställs i berättelserna om Tantalus, Sisyfos, Prometeus, Ahasverus eller Den flygande holländaren, temat hjältens födelse eller död, legenderna om människans strävanden och hennes törstande efter kunskap, så som t.ex. berättelserna om Daedalus och Ikaros, eller om Faust, och myten om superhjälten som klarar besvärliga uppgifter eller räddar och befriar en fången och hotad kvinna. Inte sällan redovisar icke-intellektuella behandlade skildringar som starkt påminner om de antika myterna från Mesopotamien, Egypten, Indien, Grekland, Centralamerika och andra länder. Dessa iakttagelser stämmer nära överens med C. G. Jungs beskrivningar på uppträdandet av relativt okända men tydligt arketypiska temata i barns och okomplicerade patienters drömmar, liksom i vissa schizofrenas symptom. Upplevelser av möten med olika gudar Denna grupp upplevelser är nära anknuten till närmast föregående. I strikt jungsk mening skulle möten med diverse gudar och/eller identifikation med dem anses som arketypiska upplevelser. Det föreföll emellertid som om de yrkesmänniskor som var förtrogna med Jungs teorier och frivilligt deltog i behandlingar med LSD klart skilde mellan arketyperna i form av allmänna roller och universella prototyper å ena sidan och upplevelser av konkreta gudar förknippade med specifika kulturer å den andra. Ibland händer det att patienterna är förtrogna med de gudar eller demoner de upplever och kan ge dem särskilda namn och placera dem i rätt kulturområde. Vid andra tillfällen händer det att de ger detaljerade skildringar av sina syner eller till och med tecknar av dem och identifierar den
8 - Människans

kultur det är fråga om. Sedan tillkommer det terapeuten att skaffa fram den nödvändiga informationen och beräkna graden av exakthet hos ifrågavarande inblickar. Det förekommer också tillfällen när en uppdykande guds identitet inte kan klarläggas, trots den behandlades och terapeutens förenade ansträngningar. De flesta gudar som uppträder vid LSD-behandlingarna kan indelas i två tämligen skarpt avgränsade grupper: den första omfattar dem som sammanhänger med det ljusa och goda, medan den andra innehåller mörkrets och det ondas gudar. Typiska företrädare för godsinnade gudar är Isis och Osiris, Ahura Mazda, Apollo, Boddhisattva och Krishna, medan den andra kategorin omfattar Seth, Hades, Ahriman, Kali, Molok, Astarte, Huitzilopochtli och Satan. Vid LSD-behandlingar i serie uppträder dessa gudar vanligen första gången i anslutning till den perinatala fasen; i det sammanhanget förknippas visionerna av de gudar som företräder de mörka makterna med födelsesmärtan i präglingarna II och III, och de godsinnade i de extatiska upplevelserna i präglingarna I och IV. Senare uppträder sådana visioner av gudar separat, antingen i form av statiska syner eller som inslag i de mytologiska händelser vi har redogjort för i föregående avsnitt. Tillfälligtvis bevittnar LSD-behandlade hela kosmologiska dramer, t.ex. striden mellan Ahrimans och Ahura Mazdas härar, mellan gudarna och jättarna, Lucifers och andra änglars fall, olika versioner av världens skapelse, den bibliska syndafloden samt Yttersta domen eller Harmageddon. Patienter som upplever ett möte med olika gudar, godsinnade eller ondskefulla, uppvisar vanligen mycket starka känsloreaktioner, vilka spänner över ett brett område, från extatisk hänryckning och gudomlig sällhet till metafysisk skräck och en känsla av att de är sinnesrubbbade. De flesta anser emellertid inte att de har mött Den högste eller den yttersta kraften i universum. Intuitivt förstående av universella symboler Syner med olika universella symboler utgör en viktig del av behandlingarna med LSD. Synerna kan uppträda separat eller i förbindelse med diverse andra typer av transpersonella företeelser. Upplevelserna av universella symboler följs eller åtföljs av en intuitiv förståelse på olika nivåer av symbolernas esoteriska innebörd. Många som behandlas med LSD har upplevt syner av kom-

plicerade geometriska kompositioner vilka starkt liknar orientaliska mandala (magiska offercirklar i buddismen); vissa patienter kunde till och med rita upp sådana och leverera tämligen detaljerade förklaringar till innebörden i olika detaljer i dem. Det är ganska vanligt att personer som inte på något sätt är hemma i den orientaliska och mystiska litteraturen kommer med tolkningar av universella symboler i överensstämmelse med tillhörande esoteriska texter. De vanligast förekommande symbolerna under behandlingarna har varit korset, den sexuddiga Davids-stjärnan, den indoiranska svastikan, det egyptiska ankh (Nil-korset eller crux ansata), lotusblomman, taoismens yin-yang, hinduernas heliga fallos (Shiva linga), diamanten och andra juveler, buddismens hjul av död och återfödelse, samt cirkeln (vilken ofta uppträder som den arketypiska ormen Duroboros som slukar sin stjärt). På annat ställe har vi nämnt att som en följd av LSD-behandlingar vissa patienter har uppvisat insikter i hela system av esoteriskt tänkande. Sålunda har personer som är helt obekanta med kabbala haft upplevelser som beskrivs i Zohar och Sefer Yetzirah och visat förvånande kännedom om kabbalistiska symboler. Andra har spontant sysslat med den transcendentala innebörden i tal och kommit fram till slutsatser som legat jämsides med Pythagoras algebra och siffermagi. De som tidigare har förlöjligat astrologin och intagit en nedlåtande inställning gentemot alkemin har upptäckt en djupare innebörd i dessa system och nått fram till en stark uppskattning av deras metafysiska betydelse. En sådan ny förståelse har också iakttagits i fråga om olika antika former av spådomar såsom I Ching och Tarot. Aktiverandet av chakras och uppväckandet av Ormens kraft (Kundalini) Många upplevelser på det transpersonella området vid LSD-behandlingar har en slående likhet med de fenomen som redovisas i olika skolor av Kundalini-yoga såsom tecken på aktiverandet och öppnandet av individuella chakras.* Sådana paralleller förekom* Chakras (sanskrit-term för "hjul") är tänkta centra för utstrålning av ursprunglig energi (prana), en ungefärlig motsvarighet till vissa nivåer av ryggmärgen och vissa kroppsorgan. De flesta systemen skiljer mellan sju olika chakras: 1) rotchakra (muladhara), 2) könschakra (svadhisthana), 3) navelchakra (manipura).

mer inte bara hos dem som får positiva upplevelser; fenomenologin och följderna av misskötta och dåligt upplösta LSD-behandlingar påminner mycket om de komplikationer som inträffar under loppet av okontrollerade och amatörmässigt genomförda Kundalini-övningar.** De som har kännedom om indisk filosofi och religion hänvisar ofta till Ormens kraft, olika chakra och tantras-övningar. Det är inte nödvändigt att man har studerat detta område; upplevelser därifrån kan inträffa för personer som är helt okunniga om det. I sådana fall har sådana patienter kunnat ge överraskande detaljerade beskrivningar av liknande upplevelser och ibland till och med om de teoretiska systemen, visserligen - naturligtvis utan att använda termerna ur sanskrit. I allmänhet syns chakra-systemen ge värdefull orientering åt medvetandet vilken är till stor hjälp vid tolkandet och begreppsskapandet i fråga om många ovanliga upplevelser under LSD-behandlingar. En detaljerad redovisning av dessa intressanta paralleller skulle emellertid ligga utanför ämnet för detta kapitel och måste reserveras för en kommande volym. Ett utomordentligt sällsynt och märkligt fenomen som kan uppträda vid ett behandlingstillfälle långt fram i serien är uppväckandet av Kundalini i den heliga sektorn av ryggmärgen och det uppåtriktade flödet av andlig energi, med åtföljande aktivering av alla chakras. I sin fullständiga form kan denna process ge upphov till en djup transcendental upplevelse av extatisk och integrerande art, förknippad med den högsta chakra, tusenblads-lotusen. Här skulle jag vilja nämna en mycket intressant diskussion som följde på min presentation av parallellerna mellan LSD-upplevelser och de indiska religionerna vilken jag framförde vid den Första internationella konferensen om vetenskaplig yoga i New Delhi, i Indien, i december 1971. Åhörarna - över 200 personer - bestod av företrädare för många olika andliga riktningar i dagens Indien, inklusive flera grupper tibetanska buddister som hade flytt från Tibet efter den kinesiska invasionen. Diskussionsdeltagarna tyck4) hjärtchakra (anahata), 5) strupchakra (vishuddha), 6) pannchakra (ajna), och 7) kronchakra (sahasrara). Prana-flödet sker genom en central kanal (sushumna) och två sidokanaler (ida och pingala). ** Gopi Krishna ger i sin skildring av sitt andliga sökande i Kundalini: Människans utvecklingsenergi (7) talrika exempel på de skadliga bieffekterna av okunnigt genomförda experiment av detta slag.

tes vara ense om att av alla yogasystemen Kundalini är det som ligger närmast LSD-psykoterapin. Båda metoderna innebär en ögonblicklig och enormt stor frigörelse av energi, alstrar djupa och dramatiska upplevelser och kan ge imponerande resultat på relativt kort tid. Å andra sidan innebär de också de största riskerna och kan vara ganska farliga om de inte utövas under omsorgsfull övervakning av kompetenta ledare. Medvetenheten om Världssjälen Detta är en av de djupaste och mest omfattande upplevelser som har observerats vid LSD-behandlingar. När patienten identifierar sig med medvetenheten om Världssjälen förnimmer han att han har upplevt "den totala existensen". Han känner att han har nått den verklighet som ligger i botten på alla andra verkligheter och att han har konfronterats med den högsta och slutliga princip som ligger bakom allt varande. Materia, rymd och tid, liksom ett oändligt antal andra subjektiva verkligheter har passerats, och de har slutligen förtätats till denna enda medvetenhet, som utgör deras gemensamma källa och nämnare. Denna upplevelse är utan gräns, omätbar och obeskrivbar - det är varandet i sig. Kommunikation med ord och vårt vanliga språks symbolstruktur verkar löjligt ofullkomliga medel för att hålla fast och förmedla upplevelsens art. Upplevandet av fenomenvärlden och det vi brukar kalla medvetenhet förefaller i detta sammanhang vara endast mycket begränsade, fördomsbetingade och styckade aspekter av den allomfattande medvetenheten om Världssjälen. Principen är total och definitivt bortanför rationell förståelse, och ändå tillfredsställer till och med en kort upplevelse den LSD-behandlades intellektuella, filosofiska och andliga behov. Alla frågor som någonsin har ställts tycks få sitt svar och det finns inget behov av att fråga mer. Det närmaste vi kan komma förståelsen i fråga om denna upplevelses art är att beskriva den med de termer som används när det gäller saccidananda, vilket förekommer i indiska religiösa och filosofiska texter. Detta sammansatta ord på sanskrit består av tre separata rötter: sat betyder existens eller varande, cit medvetande och intellekt, och ananda sällhet. Den formlösa, dimensionslösa och icke-påtagliga princip som en person kan förnimma som

Världssjälen kännetecknas av oändlig existens, medvetande och kunskap och oändlig sällhet. Alla beskrivningar och definitioner måste emellertid formuleras med ord som vi knyter till den tredimensionella världens företeelser, och därför kan de inte användas för att förmedla det väsentliga i denna den yttersta transcendentala principen. Vid samtal om upplevelser av denna art har patienter ofta kommenterat det faktum att poeternas språk, även om det fortfarande inte är heltäckande, verkar vara ett lämpligare instrument för detta ändamål. Man förstår varför så många stora visionärer, profeter och religionsstiftare har tagit sin tillflykt till poesi, liknelser och metaforer för att förmedla sina transcendentala syner. Medvetenhetens upplevande av Världssjälen är intimt förknippat med den kosmiska enhet som vi har beskrivit tidigare, men den är inte identisk med den. Dess viktiga följdfenomen är intuitiva insikter i skapandet av fenomenvärlden sådan vi känner den och i buddisternas begrepp om dödens och återfödelsens hjul. Detta kan ge upphov till en tillfällig eller varaktig känsla av att individen har nått fram till ett totalt, icke-rationellt och bortomrationellt förstående av de fundamentala ontologiska och kosmologiska problem som hemsöker människorna. Det ovankosmiska och metakosmiska tomrummet Den sista och mest paradoxala transpersonella företeelse som vi skall tala om i detta avsnitt är upplevandet av det ovankosmiska och metakosmiska tomrummet, den Ursprungliga tomheten, Intet och Tystnaden, den yttersta källan till och vaggan för allt liv och "det oskapade och outsägliga Högsta". Termerna supra- och meta-kosmiska, använda av intellektuella LSD-behandlade i detta sammanhang, häntyder på det faktum att detta Tomrum tycks vara både överordnat och underordnat vår företeelsevärld. Det ligger bortom tid och rum, bortanför all form och varje möjlighet till analys via en upplevelse och likaså utanför motsatser såsom gott och ont, ljus och mörker, orörlighet och rörelse, smärta och extas. Tomrummet innebär också ett överskridande av våra vanliga begrepp om orsakssammanhangen. LSD-behandlade har rapporterat att de har bevittnat uppträdandet av saccidananda från Tomrummet såsom det första uttrycket för detta, eller också motsatsen, dess återvändande till Tomrummet och dess försvinnande. Detta

fenomen har inte anknutits till de negativa känslor av absurditet som man skulle uppleva vid normala medvetandetillstånd medan man begrundade möjligheten av att något kan uppstå ur ingenting eller att något försvinner utan att lämna spår efter sig. På liknande sätt ifrågasätts inte på denna nivå det faktum att något händer utan att det har förekommit ett tidigare, tillräckligt starkt skäl eller igångsättningsimpuls. Hur paradoxalt det än kan förefalla uppfattas Tomrummet och Världssjälen såsom identiska och helt utbytbara; de utgör två sidor av samma fenomen. Tomrummet förefaller vara en tomhet dräktig av form, och de subtila formerna hos Världssjälen uppfattas som fullständigt tomma.

Betydelsen av transpersonella upplevelser inom LSD-psykoterapin Tolkningen av dynamiken i transpersonella upplevelser är betydelsefull för psykoterapi med LSD eftersom vissa transpersonella fenomen har speciell inverkan i fråga om perioderna mellan behandlingarna. Mekanismen liknar den som redovisades i fråga om COEX-system på den psykodynamiska nivån eller FPP när det gäller den perinatala nivån. Efter en LSD-behandling som har inneburit transpersonella inslag tycks de behandlade stanna kvar under inverkan av den dynamiska struktur som dominerade slutskedet av detta speciella behandlingstillfälle. Så kan t.ex. en person efter en LSD-upplevelse, i vilken han inte har löst upp svåra fosterkriser, under dagar eller månader ha känning av diverse svåra symptom, vilkas natur sammanhänger med det speciella tryck som fostret utsattes för. Det kan vara fråga om panisk ångest, paranoida känslor eller föraningar om katastrof, om ett abortförsök är den handling det rör sig om. Det kan ta sig uttryck i illamående, magbesvär och en känsla av att vara förgiftad om fostret utsatts för inverkan av gifter. I undantagsfall kan den behandlade fortsätta att uppleva element av föreningen med modern överflyttade på terapeuten eller på den som övervakar patienten under drogens verkningstid; jagets gränser kan vara flytande och vaga och det kan vara svårt för honom att hålla isär sina egna och terapeutens funderingar. Patienten kan få för sig att han kan läsa terapeutens tankar och att denne i sin tur kan läsa hans. Han kanske misstänker att terapeuten försöker påverka honom

telepatiskt eller via hypnos. Episoder av denna art är, vilket vi skall redovisa i en kommande bok om de praktiska sidorna av LSD-terapin, vanliga vid psykolytisk behandling av schizofrenifall. Och omvänt: Om patienten kommer från en behandling vid vilken han har förnummit känslor av "oceanisk lycka", förknippade med ostörd fostertillvaro, kännetecknas vanligen perioden efter behandlingen av avslappning, glädje och lugn. I denna situation känner han att världen är en trygg och trevlig vistelseort. Vid fall av fylogenetiska minnen och identifikation med djur kan ovanliga, ofta bisarra, anatomiska och fysiska känslor och förnimmelser, vilka utgör en del av dessa fenomen under LSD-behandlingen, fortfara att uppträda under lång tid efter behandlingstillfället. Själavandringsupplevelser, som har aktiverats men inte brutits ner vid behandlingen, kan ha en mycket stark inverkan på patienten under tiden efter behandlingstillfället. Det speciella innehållet i ett karmiskt mönster påverkar ofta personens uppfattning om sig själv, om livssituationen och hans sociala kontakter, och likaså förändrar det beteendet i en riktning som bestäms av nämnda upplevelse. Omvänt kan en nedbrytning av en karmisk "gestalt" under en LSD-behandling följas av mycket positiva förändringar hos den behandlade och hans kontakter. Förenklingen, uppklarandet och förbättrandet av mellanmänskliga och situationsproblem efter sådana återupplevanden är ofta mycket dramatiska. Vid vissa tillfällen innefattar sådana förändringar omständigheter över vilka personen i fråga inte rådde och vilka därför inte kunde påverkas av honom och hans nya sinnesförfattning. Sålunda har specifika förändringar inträffat i andra människors liv och beteende, vilka enligt patientens beskrivning ingick i ett speciellt karmiskt mönster som har arbetats igenom vid en LSD-behandling. Sådana personer var inte närvarande vid behandlingen eller också kände de inte till den; ibland var de inte ens ett inslag i patientens närmaste tillvaromiljö utan befann sig på långt avlägsna platser, och det existerade inte någon verklig kontakt mellan dem och patienten. Tidpunkten för specifika förändringar i deras liv sammanföll exakt med det karmiska mönstrets uppträdande, upprullande och upplösande under LSD-behandlingen. Dessa ovanliga sammanträffanden tycks tyda på att händelser under behandlingarna ingår i ett bredare mönster, vars omfattning överskrider gränserna för individens energifält. I detta sammanhang är det nödvändigt att erinra sig Jungs teori

om samtidigheten. Det förefaller som om Jungs metod kan vara användbar i många fall av transpersonella företeelser, där tillämpandet av principen om orsakssammanhangen tydligen inte ger tillräckliga svar. Ytterligare en iakttagelse förtjänar nämnas här. Den som har upplevt aktivering av ett starkt karmiskt mönster utan att detta har slutgiltigt upplösts kan finna sig smärtsamt medveten om dess ytterligt stora betydelse. Han kan få en känsla av att krossas under tyngden av "dålig karma" och behärskas av en önskan att slippa följderna av begångna handlingar. På liknande sätt får andra typer av transpersonella fenomen följder under perioderna mellan LSD-behandlingarna. Upplevandet av dubbel enhet med en annan person kan stanna kvar i form av djup sympati, empati, kärlek och förståelse. De mest framträdande exemplen på detta fenomen har iakttagits mellan makar och sexualpartner vilkas intima liv har förändrats efter en sådan upplevelse i riktning mot "oceanisk", "tantrisk" sex. En liknande situation kan iakttas när det gäller upplevande av arketyper. När en stark arketyp dominerar slutfasen av en behandling kan dess inverkan på den behandlade fortsätta sedan drogens verkan har upphört. Den behandlades uppfattning om sig själv, sitt beteende och sin miljö kan starkt påverkas av upplevelsens innehåll. Om en sådan arketyp-struktur uppträder i form av en speciell gud, demon eller annan individuell skepnad kan det följande tillståndet inte skiljas från besatthet. Patienten kan ha en känsla av att ifrågavarande skepnad har tagit kommandot över hans tankar, känslor och beteende. Många transpersonella upplevelser får också en kraftig inverkan på patientens värderingar, attityder och intressen. Sålunda kan upplevelser i fråga om den kollektiva och rasiska medvetenheten alstra känslighet för behov och problem inom en annan kultur och skapa en djup förståelse för dennas religion, konst och livsfilosofi. Inslag av djur- och växtmedvetenhet kan öka kärleken till naturen och åstadkomma en positiv inställning till ekologiska frågor. Djupa transcendentala upplevelser, t.ex. aktiverandet av Kundalini- eller Världssjälsmedvetenheten eller om Tomrummet, är vanligen - vid sidan av det faktum att de har en mycket välgörande inverkan på patientens fysiska och känslomässiga välbefinnande - viktiga för skapandet av ett starkt intresse för religiösa, mystiska och filoso-

fiska frågor och de alstrar också ett starkt behov av att i sättet att leva införa den andliga dimensionen. Transpersonella upplevelser och den samtida psykiatrin Efter att ha definierat begreppet transpersonella upplevelser och redovisat de mest framträdande typerna sådana de uppträder vid LSD-behandling skall vi övergå till att göra några allmänna kommentarer beträffande deras ställning i modern psykiatri och psykoterapi. Situationen härvidlag företer stora likheter med den som gäller i fråga om de perinatala upplevelser vi har beskrivit tidigare i boken. Det är långt ifrån första gången beteendeforskare och yrkesfolk inom den psykiska hälsovården ställs inför transpersonella upplevelser, och inte heller kan de iakttas enbart vid behandling med psykedelika. Många av dessa upplevelser har varit kända under århundraden eller årtusenden. Redogörelser för sådana erfarenheter kan man finna i de stora religionernas heliga skrifter, liksom i dokument som härrör från otaliga mindre sekter och religiösa rörelser. De har också spelat en avgörande roll i helgonens, mystikernas och de religiösa ledarnas uppenbarelser. Etnologer och antropologer har iakttagit och beskrivit dem såsom inslag i infödingarnas heliga riter, i extatiska och mysteriereligioner, i infödingsstammars "läkekonst" och andra riter i olika civilisationer. Psykiatriker och psykologer har iakttagit transpersonella fenomen, utan att identifiera och etikettera dem som sådana, i sin dagliga behandling av psykotiska patienter, i synnerhet sådana som lider av schizofreni. Historiker, religionsforskare, antropologer och experimenterande psykiatriker och psykologer har varit medvetna om dessa upplevelsers existens i en mångfald av såväl gamla som moderna metoder vilka underlättar uppträdandet av transpersonella upplevelser; det är fråga om samma procedurer som vi tidigare i boken har beskrivit som ledande till uppträdandet av de perinatala inslagen. Trots dessa fenomens förekomst och deras otvivelaktiga betydelse för många områden av människans liv har förvånansvärt få allvarliga försök hittills gjorts att infoga dem i psykiatrins och psykologins teori och praktik. De flesta yrkesmäns inställning har skiftat. Några har endast kommit i ytlig kontakt med diverse transpersonella upplevelser och har ignorerat dem, mer eller mindre. De

anser att sådana företeelser inte har någon större betydelse, vare sig teoretiskt eller praktiskt, och de har ägnat sig åt andra områden av psykologin och psykopatologin, vilka de har ansett viktigare för förståendet av människosjälen i friskt och sjukt tillstånd. En annan grupp yrkesfolk betraktar de transpersonella fenomenen som alltför bisarra för att kunna inordnas inom ramen för växlingarna i det normala psykets funktion. Därför betecknas varje manifestation av detta slag som psykotisk, oavsett om den uppträder hos en patient som lider av schizofreni, hos en normal människa som intar psykedelika, hos en person som har tillbringat flera timmar i en sensory deprivation-behållare,* hos en Zen-studerande under en sesshin eller hos mystiska och religiösa ledare såsom Sri Ramana Maharishi, Sri Aurobindo eller Jesus. Från denna synpunkt finns det inte praktiska skäl att studera dessa fenomens art och dynamik, och inga genomslag i undervisningen skulle kunna förväntas av sådana studier. Denna attityd innebär ofrånkomligen ett värdeomdöme, nämligen att de transpersonella fenomenen är oförenliga med "normala" själsfunktioner och därför bör undertryckas. När vetenskapen väl en gång upptäcker hemligheten med effektiv terapi för psykoser kommer det att bli möjligt att över hela världen radera ut alla yttringar av psykisk felfunktion på samma sätt som när det gäller malaria. En praktisk följd av detta resonemang är tendensen att använda lugnande medel vid behandlingen av alla människor som får transpersonella upplevelser; det logiska resonemang som gäller här är att kunna kontrollera åtminstone symptomen när orsakerna till en patologisk process fortfarande trotsar vetenskapen. Ytterligare en annan grupp av yrkesfolk har visat klart intresse för de olika sidorna av de transpersonella upplevelsernas domän och gjort allvarliga försök till teoretiska förklaringar och begreppsformulering. De har emellertid inte erkänt att det rör sig om en unik kategori fenomen eller att upplevelserna har speciella kännetecken. Deras sätt att betrakta ämnet har inneburit att transpersonella upplevelser har förklarats med användande av termer för gamla och allmänt accepterade modeller. I de flesta fall reduceras upplevelserna av denna grupp yrkesfolk till biografiskt bestämda
* Ett ljus- och ljudisolerat utrymme som även på andra sätt är konstruerat för att minimera såväl yttre som inre sinnesintryck. B.W.

psykodynamiska fenomen. Sålunda betraktas vanligen livmodersupplevelser (liksom perinatala inslag), vilka uppträder i drömmar och fria associationer hos många patienter, enbart som fantasier. Olika religiösa idéer och känslor förklaras med att det rör sig om olösta konflikter med föräldraauktoriteten. Upplevelser av sammansmältning med kosmos tolkas som tecken på primär infantil narcissism. Vissa arketyp-visioner ses som en symbolisk förklädnad i vilken döljer sig faders- eller modersfiguren. Själavandrings-upplevelser betraktas som en reaktion inför tanken att människans liv är begränsat till en viss längd eller också som önsketänkande, vilket speglar otillfredsställdhet med olika sidor av personens nuvarande liv. Bara ett fåtal yrkesmänniskor har visat ett äkta intresse för och uppskattning av transpersonella upplevelser som en särskild kategori företeelser. Dessa personer har förstått deras heuristiska värde och deras betydelse för kunskapen om det omedvetna, om den mänskliga potentialen och människans natur. Bland dem förtjänar att särskilt nämnas William James, Roberto Assagioli, Carl Gustav Jung och Abraham Maslow. Det vetenskapliga och populära intresset för psykedeliska droger, vilket utlöstes av LSD, har placerat frågan om transpersonella upplevelser i fokus på nytt. Iakttagelser som har gjorts vid LSD-behandlingar på patienter och på personer som deltagit i försöken på frivillig basis, liksom när det gäller personer som själva har experimenterat med LSD, visar klart begränsningen i den gamla attityden inför den transpersonella domänen. Dessutom har ett stort antal yrkesmän haft möjlighet att själva uppleva transpersonella fenomen under sin utbildning, och de har blivit på det klara med upplevelsernas ovanliga, specifika art. Dessa data blev en av de heuristiska huvudströmmar som flöt samman till den transpersonella psykologin som en självständig disciplin. Under mina många år som forskare i fråga om LSD-terapi har jag tillbringat tusentals timmar med observationer och analyser av transpersonella fenomen vid behandling av såväl andra personer som mig själv. Det finns hos mig knappast något tvivel om att de utgör ett särskilt slags företeelser vilka har sitt ursprung i det djupt omedvetna, i skikt som inte har erkänts eller identifierats av den klassiska freudianska psykoanalysen. Jag är övertygad om att de inte kan reduceras till den psykodynamiska nivån och tillfredsstäl-

lande tolkas inom den freudianska begreppsramen. I detta sammanhang har jag ofta hört en invändning mot det material som framkommer vid LSD-behandlingar vilken förtjänar speciell uppmärksamhet. Vissa yrkesmän, vilka har haft tillgång till material från psykoterapi med LSD, har förklarat att olikheterna i upplevelser mellan olika behandlade kan förklaras med den höga grad av påverkbarhet de behandlade befinner sig i samt indoktrinering från terapeutens sida. Enligt dessa kritiker skulle en psykoanalytiskt inriktad LSD-terapeut tendera att av patienterna få freudianska upplevelser, medan en som är inriktad på Jung mestadels ser arketyp-material. Det råder inget tvivel om att terapeuten är en viktig faktor i LSD-terapin och att han kan underlätta vissa typer av upplevelser. Det stämmer också att det vanligen är möjligt att tolka samma upplevelseinnehåll i såväl freudianska som jungska termer. Men jag tror att de psykodynamiska och transpersonella nivåerna har sina egna alldeles speciella kännetecken och självständig existens och inte kan vara både det ena och det andra. Om en freudiansk och en jungiansk terapeut tolkar samma upplevelse på olika sätt, var och en med sina termer, måste nödvändigtvis en av dem ha misslyckats med att tolka materialet. En av uttolkarna nonchalerade sannolikt eller var inte medveten om vissa fenomenologiska och upplevelsekarakteristika och/eller ignorerade det sammanhang i vilket upplevelsen uppträdde. Omsorgsfull analys beaktar alla dessa faktorer och möjliggör därmed nästan alltid en identifiering av ett visst fenomen och den nivå av det omedvetna i vilken det har sin upprinnelse. Skildringen av min egen LSD-forskning kan användas som ett argument mot ovan refererade påstående om att de specifika skillnaderna i LSD-upplevelserna beror på indoktrinering från terapeutens sida. Jag började mina egna kliniska experiment med LSD som medlem i en psykoanalytisk forskargrupp i Prag och var övertygad freudian. Min negativa förhandsinställning till de rankska teorierna förstärktes ytterligare av vad jag under min medicinska utbildning lärde mig om myelinisering av hjärnbarken.* Även om jag ansåg C . G . Jungs skrifter vara en outtömlig källa till fascinerande kunskaper om den mänskliga kulturen, delade jag många
* En ofta förekommande invändning mot att det existerar livmoders- eller födelseminnen är hänvisningen till att den nyföddes hjärna inte är fullt utvecklad och att myeliniseringen av nervtrådarna i hjärnbarken är ofullständig.

freudianers åsikt att Jungs teorier var ett utslag av mytomani med liten, om ens någon, vetenskaplig betydelse. Vid psykolytiska LSD-behandlingar överskred alla mina patienter förr eller senare den smala psykodynamiska ramen och förflyttades till de perinatala och transpersonella områdena. Detta skedde trots mina intensiva ansträngningar och mitt behov av att i psykodynamiska termer tolka det som hände under behandlingarna. Det var de dagliga iakttagelserna av transpersonella upplevelser - och detta under många år - som slutligen tvingade mig att vidga min teoretiska referensram. Under den processen lade jag märke till inte bara den teoretiska innebörden av de transpersonella upplevelserna utan också deras omedelbara kliniska betydelse. Denna vidgade betydelse av LSD-forskningen sammanfattas i en artikel jag nyligen skrev; den har rubriken "Teoretisk och empirisk grund för den transpersonella psykologin och psykoterapin: Observationer vid LSD-behandlingar" (8) Det ämnet kommer att redovisas i detalj i en kommande volym. Jag skulle vilja avsluta detta avsnitt med ett kortfattat referat av ett kliniskt exempel som åskådliggör några av punkterna i den föregående redogörelsen. För åtskilliga år sedan kallades jag som konsult till en patient som låg på sjukhus för ett psykiskt sammanbrott vilket hade utlösts av LSD. Han gick på höga doser av Mallorol och besöktes ofta av en psykoanalytiskt inriktad psykoterapeut. Trots en enorm insats av tid och arbete från klinikpersonalens sida hade under de sex månader som hade förflutit sedan han togs in på sjukhuset ingen nämnvärd förbättring inträtt. Patienten berättade för mig att han med terapeuten hade diskuterat innebörden i de 25 icke övervakade LSD-"behandlingar" han hade genomgått, och han berättade också om några av de ovanliga upplevelser han hade haft i sin dagliga tillvaro sedan den senaste "behandlingen", den som påskyndade hans sammanbrott. Han klagade över att terapeuten inte begrep arten av de fenomen de diskuterade och inte visste vad patienten talade om. Patienten hyste ingen som helst respekt för terapeuten utan ansåg honom okunnig; några kontakter som kunde ha främjat behandlingen hade inte upprättats mellan dem. Patientens allmänna intryck i fråga om den terapeutiska pro-

ceduren var att det var som om "någon som är helt blind försöker leda en enögd person som har allvarliga bekymmer med synen på det enda kvarvarande ögat". Han kände att han hade kommit vilse och lidit skeppsbrott medan han utforskade trakter i själen som terapeuten inte visste något om och inte trodde existerade. Ett kort samtal avslöjade att patienten under sina tidiga behandlingar hade haft många estetiska och psykodynamiska upplevelser, medan de senare behandlingarna övervägande var perinatala och transpersonella till sin natur. Det problem som utlöste hans psykotiska episod tycks ha varit hans oförmåga att klara av upplevelsen av att ställas öga mot öga med jagets död. Under terapeutiska samtal försökte terapeuten ständigt tolka många mystiska, religiösa och arketyp-fenomen från patientens LSD-"behandlingar" i freudianska termer. I de fall det inte lyckades etiketterade han dem helt enkelt som psykotiska, vilket innebar att de eliminerades ur samtalen. Under många timmar rörde sig diskussionerna med terapeuten om en syn som patienten hade fått under sin sista LSD-behandling; han omtalade den som en scen med tillbedjan av Den kosmiska fallos. Den uppträdde i ett typiskt jungskt sammanhang, var förknippad med ett antal arketyp-upplevelser och hade en klart religiös och mystisk ton. För att inte behöva gå in på en lång och komplicerad beskrivning skall jag nöja mig med att påpeka att ifrågavarande symboliska vision tycktes vara intimt förbunden med hinduismens begrepp "Shiva linga".* Terapeuten gjorde talrika försök att övertyga patienten om att dennes syn tydligt och klart tydde på att han vid något tillfälle under sin barndom utsatts för en chock vid åsynen av en vuxen mans penis. Terapeuten antydde att patienten måste ha sett sin far naken och att denna upplevelse vid LSD-behandlingen omvandlades till visionen av Den kosmiska fallos. När patienten inte godtog den tolkningen ägnade sig terapeuten under många timmar åt fruktlösa försök att tolka detta förmodade motstånd. När jag under vårt samtal accepterade symbolens transper* Guden Shiva representeras i hinduismen av fruktbarhetspelaren, linga, en upprättstående pelare och manlig fruktbarhetssymbol. Övers. anm.

sonella innebörd och talade om den i dess rätta sammanhang utvecklades hos patienten en positiv förbindelse med mig och han visade sig intresserad av terapeutiskt arbete - han blev snart samarbetsvillig. Han förklarade sig beredd att genomgå en LSD-behandling, förutsatt att den planlades omsorgsfullt och försiggick under kompetent övervakning. Efter att han hade genomgått en sådan behandling förbättrades hans kliniska symptomatologi till den grad att han kunde skrivas ut från sjukhuset.

6. LSD-upplevelsens mångdimensionella och mångnivåiga natur

I det föregående har LSD-tillståndets fenomenologi dissekerats och specificerats för undervisningsändamål och redogörelsen har koncentrerats till olika nivåer, olika skikt, av det omedvetna och individuella typer av upplevelser som har uppträtt vid behandlingarna. Nu när vi har hunnit så här långt är det nödvändigt att åter understryka LSD-reaktionens komplicerade och mångdimensionella natur, beskriva några av dess allmänna kännetecken och förklara dem med utgångspunkt i helheten, inte i detaljerna. Av teoretiska och praktiska skäl är det viktigt att sätta sig in i på vilket sätt olika skikt i det omedvetna, vilka bringats till ytan under behandlingarna, är förbundna med den behandlades personlighet, hans nuvarande livssituation och hans psykologiska problem, liksom med den allmänna situation i vilken en behandling sker. Man måste också ha klart för sig alla de variabler som bestämmer en LSD-upplevelses art och förlopp och huvudkällorna till upplevelsematerialet. Innehållet i LSD-behandlingarna är alltid ytterst specifikt för den behandlade och uttrycker med en förtätad symbolisk dramatisering de psykofysiska, emotionella, intellektuella, filosofiska och själsliga problem som är mest relevanta vid behandlingstillfället. Detta framstår särskilt klart när det gäller behandlingar med psykodynamisk natur, där LSD-upplevelserna är mer eller mindre direkt förknippade med individens aktuella livsomständigheter och biografiska data. Samma specifika egenskaper kan emellertid förekomma för olika sidor av perinatala upplevelser och även för transpersonella fenomen. Detta är tillämpligt inte bara i fråga om förfåderminnen och rasminnen utan också för arketyp-dynamik och reinkarnationssekvenser. Alla dessa tycks ha en direkt betydelse för den behandlade som en komplicerad psykobiologisk och social

företeelse och meningsfullt knytas ihop med hans aktuella situation. Det finns några undantag till denna regel; vissa avancerade transpersonella fenomen, såsom upplevandet av Världssjälen eller Tomrummet, har en så hög grad av allmängiltighet att de kan tillämpas på individens problem endast i form av breda, ospecifika filosofiska eller andliga riktlinjer. En mycket viktig princip, som påverkar valet av omedvetet material för bringande till ytan och medveten framställning vid ett speciellt behandlingstillfälle, är det otvivelaktiga företrädet för material med stark emotionell laddning. Det tycks vara så att omedvetna inslag, som vid behandlingstillfället är kopplade till den mest intensiva negativa eller positiva affekten, aktiveras av drogen, tränger fram till medvetandet och bildar det huvudsakliga innehållet i LSD-upplevelsen. Denna specifika bindning hos LSD vid i emotionellt hänseende högladdade dynamiska strukturer har stor diagnostisk och terapeutisk betydelse. Som följd av denna ovanliga egenskap kan LSD användas som ett slags "inre radar" som avsöker det omedvetna, skiljer ut områden med hög affektiv spänning, och tar fram dem i ljuset. Den hjälper patienten och terapeuten att skilja mellan betydelsefullt och oviktigt material, att prioritera och att ringa in de för det terapeutiska arbetet mest väsentliga områdena. På så sätt speglar fenomenologin i LSD-behandlingarna individens nyckelproblem och blottlägger källan till hans emotionella svårigheter på de psykodynamiska, perinatala och transpersonella nivåerna. Detta kan ske på ett direkt, omedelbart sätt som s.a.s. förklarar sig själv och inte kräver någon ytterligare förklaring eller tolkning. Vid andra tillfällen är nämnda koppling mindre uppenbar i början. 1 sådana fall måste man utnyttja fria associationer eller förklarande kommentarer från den behandlades sida på ett sätt som påminner om den psykoanalytiska tolkningen av drömmar. Genom att använda denna metod vid behandlingstillfället eller senare vid analysen av materialet blir det vanligen möjligt att tolka den invecklade strukturen hos LSD-tillståndets symboliska språk. En persons associationer till olika sidor av hans LSD-behandling kan på förvånande kort tid leda fram till de viktigaste delarna av omedvetet material. Freud sade en gång på tal om drömmar att de utgjorde kungsvägen till utforskandet av det omedvetna; i ännu högre grad förefaller det kunna tillämpas på LSD-upplevelserna. Denna ovanliga egenskap hos LSD att dra fram selektivt viktiga

konfliktladdade emotionella temata kan illustreras med fallet Otto, i vilket fenomenologin vid ett behandlingstillfälle med hög dos LSD begränsades till en enda manifestation. Otto var en 31-årig tekniker med schizoid personlighet och många ovanliga intressen. Han remitterades till vår avdelning som följd av svåra depressioner, missbruk av alkohol, anfall av ångest och en böjelse för bisarra föreställningar. Den första LSD-behandling han undergick sattes in efter en lång period av medicinering med Niamid,* en drog mot depressioner; den kuren avslutades tre dagar före behandlingen med LSD. Som vi senare upptäckte ökar långvarig behandling med Niamid i enorm grad motståndet mot LSD och gör personen i fråga nästan immun mot dess inverkan.** Under hela behandlingstillfället fick Otto bara en mycket kort, ovanlig upplevelse, trots att dosen successivt ökades till 350 mikrogram. Trots att behandlingen gjorde oss tämligen besvikna och var ganska händelselös, fick vi fram intressanta resultat när vi efteråt analyserade detta isolerade fenomen. Under förberedelserna för behandlingen talade Otto upprepade gånger om två ångestdrömmar som ständigt återkom. I den ena åtalades och dömdes han för att ha mördat en man genom att skära huvudet av honom. Otto misstänkte att offret kunde ha varit hans far. I den andra drömmen kom en främling fram till honom och började röra vid hans könsorgan. Det började med att han lätt smekte Ottos penis, men senare vred och kramade han sönder hans testiklar. Otto fruktade att dessa drömmar kunde vara tecken på en latent sexuell abnormitet och ville ha en kontroll av om han möjligen var homosexuell. Som vi redan har nämnt reagerade Otto inte på en mycket hög dos av LSD. Den enda uppfattningsförändring vi hade
* Sv. Niamidal tillhörig en grupp antidepressiva medel kallade MAO-hämmare. De har numera utgått ur behandlingsarsenalen på grund av hög frekvens av biverkningar. B.W. ** Vår korta redogörelse för detta rön (9), som vi ansåg teoretiskt intressant men tämligen marginell i samband med våra forskningar, väckte ett oväntat gensvar. Trots att artikeln publicerades i en ganska okänd tidskrift fick vi inom några veckor hundratals brev med begäran om särtryck; de kom från militära instanser i hela världen. Detta kom oss att inse att användandet av LSD allvarligt övervägdes i fråga om andra syften än att intensifiera och påskynda psykoterapin.

observerat under hela behandlingen var en mycket livlig, konkret och realistisk känsla av att hans händer förvandlades till hans fars. Av skäl som han i början inte förstod fann han denna upplevelse mycket skräckinjagande och kände ett djupt behov av att förstå sin skräcks natur och källan till den. Han ombads koncentrera sin uppmärksamhet till förvandlingen av händerna och rapportera de associationer han då fick. Efter mycken tvekan och under stark affekt beskrev Otto tveksamt och med smärta de sönderslitande incestuösa problem han under många år hade haft i fråga om sin mor. Den frågan blev särskilt känslig sedan fadern hade dött; vid den tiden hade den blivit det dominerande temat i Ottos liv. Enligt honom var moderns beteende mot honom då mycket förföriskt och sexuellt stimulerande. Hon krävde att de skulle sova i en dubbelsäng och utnyttjade varje tillfälle till intim fysisk kontakt och slutligen stoppade hon systematiskt hans ansträngningar att gifta sig. Vid upprepade tillfällen föreslog hon att de skulle leva tillsammans under återstoden av livet och erbjöd sig att ta hand om hans små utomäktenskapliga barn. Under fortsatta samtal framkom det att det enda symptom som framkom vid behandlingen av Otto med LSD i förtätad form uttryckte många av de djupa konflikter han upplevde i samband med aggression, sex och incest. Händerna spelade en avgörande roll som instrument i en sexuell förbindelse som inte hade nått och aldrig fick nå fram till samlag. Förvandlingen av Ottos händer till faderns uttryckte hans önskan att ersätta fadern i sexuella aktiviteter. Denna förvandling utgjorde en bro till hans mor och legitimerade närmandet till henne såsom erotiskt objekt, medan han fortfarande respekterade incest-tabut i fråga om faktiska samlag. Händerna var en viktig komponent i de båda drömserierna. Denna koppling avslöjade Ottos starka ambivalens till fadern som varande roten och determinanten till hans stympade LSD-upplevelse. Känslorna sträckte sig från behovet av ett sexuellt närmande från faderns sida (smekningen av penis), till våldsamma mordimpulser (fadermord genom halshuggning) och slutligen till kastrationsångest med självstraffande element (krossandet av testiklarna). Ottos excessiva och skuldladdade masturbation bildade föreningslänken mellan drömmarnas temata och upplevelsen

av händernas förvandling under LSD-behandlingen. Vid denna punkt i analysen fick Otto plötsliga insikter i några av sina ovanliga vanor, speciellt med avseende på hans mani att samla på underliga saker. Under många år hade han fått ihop ett ytterligt bisarrt museum som upptog flera rum i en lagerbyggnad. De mörka väggarna upptogs av en unik blandning av gamla handorglar, "kalliope", och diverse musikmaskiner, sprattelgubbar och andra automater, skallar och skelett som låg på svart sammet. Praktnumret i detta panoptikon var emellertid en samling vaximitationer utställda på svarta hyllor i skymningsljus. De främsta numren i hans lilla privata Madame Tussauds vaxkabinett var vaxhuvuden av beryktade mördare, plus avgjutningar av armar och händer som var förstörda av vitriol, blixtar eller av den spanska inkvisitionens tortyr. Andra modeller visade könsorgan förstörda av syfilis, shanker och cancer. Utöver dessa associationer erinrade sig Otto att under hans barndom fadern alltid hade lagt enormt stor vikt vid händerna och det nödvändiga i att hålla dem snygga, rena och i gott skick. Det material som avslöjades under denna diskussion ökade betydligt Ottos självkännedom och var till stor hjälp under den fortsatta terapin. Ytterligare en sida hos LSD-reaktionen bör åter understrykas här, nämligen dess enormt komplicerade natur och det antal variabler och determinanter som medverkar och kan spela en viktig roll. Kunskap och medvetande om dessa inslag är viktiga för varje terapeut och handledare. Dagens bild av vad som händer under behandlingarna ligger långt från den uppfattning de första experimentatorerna hade vilka betraktade LSD-upplevelsen som en följd av enkel växelverkan mellan drogen och de fysiologiska processerna i hjärnan. Iakttagelser gjorda under flera decennier av LSD-forskning har klart givit vid handen att vid sidan om de grundläggande farmakologiska verkningarna av drogen talrika icke-farmakologiska faktorer måste beaktas om man vill nå fram till en fördjupad kunskap om LSD-tillståndet. I det följande avsnittet skall vi i korthet redovisa de viktigaste områden som LSD-terapeuten måste ha i minnet, eftersom de verkar i olika kombinationer

som potentiella källor till upplevelsematerial eller som modifierande faktorer i LSD-reaktionen. Intryck från omgivningen och de konkreta omständigheterna vid behandlingen Den miljö och de omständigheter under vilka behandlingarna utförs är en ytterligt viktig variabel som kan utöva en stark inverkan på LSD-upplevelsens natur. Det spelar stor roll om behandlingen sker i en jäktig sjukhusmiljö, i en bekväm hemliknande miljö, i en steril medicinsk behandlingslokal med vita rockar och sprutor, eller på en plats med vacker natur. Var och en av dessa miljöer aktiverar och främjar uppträdandet av helt olika präglingar i den behandlades omedvetna. Likaså inverkar olika yttre retningar på hur en behandling avlöper, ofta på ett ganska avgörande sätt. Sålunda kan en tavla på väggen eller i en bok, foton av nära släktingar, en glimt av en viss möbels form och färg, en titt ut genom fönstret eller en blick på toalettstolen under ett fysiologiskt avbrott under behandlingen utlösa mycket speciella upplevelsekedjor. Lika stor inverkan har ljudretningar, t.ex. vissa musikstycken, ringande i en telefon i behandlingsrummet, en fågels sjungande eller en hunds skällande, ljudet av ett jetplan eller en ambulans, liksom det monotona surret från elektriska apparater eller instrument. I denna kategori retningar kan mycket kraftig verkan uppstå som följd av ett enda ord, en mening eller längre yttranden från terapeutens sida eller något som annars sägs under behandlingen. Ibland kan andra sensoriska inslag uppträda; smärta orsakad av en injektion, trycket från en livrem eller en trång krage, att någon håller den behandlade i handen eller åstadkommer någon annan form av fysisk kontakt, temperaturen i rummet, en vindfläkt eller drag - alla dessa kan bli betydelsefulla determinanter i en LSD-upplevelse. Detsamma gäller för retningar i fråga om lukt eller smak; om den behandlade smakar på mat eller dryck kan det, liksom olika dofter, få en ganska stark inverkan. Vissa inre retningar, som kommer från olika kroppsdelar, kan också inlemmas i denna kategori eftersom de har en liknande funktion. Sålunda kan hunger, törst samt behovet att urinera eller få avföring sätta i gång olika upplevelser. Ännu mer betydelsefulla är diverse stimuli av mellanmänsklig

art. Utseende, klädsel och uppträdande hos personer som är närvarande under behandlingen eller gör ett kort besök hos den behandlade kan, liksom samspelet mellan denne och besökaren, bli avgörande inslag i LSD-upplevelsen. Terapeutens personlighet och den terapeutiska situationen Terapeutens eller behandlingsövervakarens personlighet, hans uppfattning om LSD-behandlingen och hans egen inställning till denna är, liksom hans samspel med den behandlade, en av de avgörande variablerna vilka bestämmer inriktning och resultat av LSD-upplevelsen. Utom relationerna mellan behandlad och terapeut och aktuella överföringsproblem kan många andra faktorer som är förknippade med behandlingen utgöra viktiga källor till material för behandlingen. Den allmänna atmosfären i behandlingsrummet, arten av patientens relationer med sköterskor och medpatienter, de typiska omständigheterna kring nyligen inträffade situationer och den information som utväxlas mellan patienterna kan ge upphov till vissa av inslagen i en LSD-upplevelse. Aktuell livssituation Omständigheterna kring den behandlades situation vid tiden för behandlingen är en faktor av betydelse som inte skall underskattas. De mest frekventa källorna till upplevelsematerial under LSD-behandlingarna ur denna kategori är starkt emotionellt laddade och konfliktfyllda relationer, i synnerhet sådana som uppvisar markerat beroende och ambivalens. Hos vissa personer kan detta gälla medlemmar av den ursprungliga familjen - far, mor, syskon - medan det hos andra är fråga om stark koncentration på erotiska, sexuella och äktenskapsrelationer eller problem med barnen. Aktuella konflikter med arbetsgivare och arbetsledare, kolleger och underordnade, och andra svårigheter i fråga om yrkeslivet är ett annat vanligt förekommande tema i denna grupp. Ibland kan ekonomiska, juridiska eller politiska problem spela in. Det förflutna Denna kategori är mycket vid och täcker en ganska lång tid; vidare innefattar den en mångfald viktiga händelser och problem från

barndomen, skoltiden, tonåren och ungdomstiden, liksom från vuxentillvaron. Vissa av dem är traumatiska upplevelser, medan andra speglar positiva upplevelser i det förflutna med anknytning till föräldrar, vänner eller sexualpartner, perioder av personlig framgång och lycka, plus upplevelser av vacker natur och av konstnärliga verk med högt estetiskt värde. Den tidiga barndomen och småbarnsåldern Denna grupp omfattar händelser från individens tidiga livsperioder; de är av grundläggande art och förknippade med en stark negativ eller positiv emotionell laddning. De flesta av dem sammanhänger med besvikelse respektive tillfredsställelse i fråga om primitiva instinktiva behov hos barn; denna kategori beskrev vi i detalj i samband med COEX-systemens kärnupplevelser. Den biologiska födelsen och den perinatala perioden Många LSD-behandlade hänvisar till omständigheterna kring sin biologiska födelse som den yttersta källan till många såväl plågsamma som extatiska upplevelser under behandlingarna. Variationerna när det gäller de fysiska, emotionella och psykologiska inslag som figurerar i födelseprocessen har diskuterats i kapitlet om perinatala fenomen. Ett varningens ord bör här upprepas i anslutning till element av denna kategori och de följande: Det återstår att fastställa om de utgör symbolprodukter av det omedvetna eller om de speglar händelser som en gång har inträffat. Embryonal- och fosterperioden Detta område får speciell betydelse under de senare faserna av serien av behandlingar. Återlevandet av händelser under olika perioder av fostrets utveckling i livmodern innefattar embryonalkriser, lyckliga sidor av fostrets tillvaro samt verklighetsillustrationer till den embryologiska processen. Transpersonella och bortommänskliga källor Som vi har sagt tidigare kan en stor del av det material som framkommer vid LSD-behandling inte tillfredsställande förklaras

av biografiska uppgifter och individens biofysiologiska historia. F.n. är detta förhållande tämligen gåtfullt och någon tillfredsställande förklaring på de mekanismer som uppträder kan inte ges. När sådant material uppträder vid behandlingarna har det formen av förfäder- och fylogenetiska sekvenser, identifikation med andra människor, djur och oorganiskt material eller av arketyp-visioner, kollektiva och rasiska minnen samt själavandringsupplevelser. Från medicinsk synpunkt skulle vi här också kunna hänvisa till sådana källor som att en LSD-behandlad beskriver upplevelser av medvetenhet om enstaka organ, vävnader och celler i sin egen kropp. För att illustrera den komplicerade och mångdimensionella dynamiska naturen hos LSD-upplevelser skall vi nu komplettera ovanstående översiktliga genomgång av de individuella skikten och materialkällorna med konkreta kliniska exempel. Även om vart och ett av dem är särskilt utvalt för att belysa material från ett visst skikt, förekommer alltid samtidigt inslag från andra skikt. Denna överlappning av skikten är typisk och ett viktigt drag i LSD-upplevelserna. Vi blev i tillfälle att lära oss en hel del om betydelsen av miljöoch situationsstimuli under de tidiga åren av experimenterande med LSD, när drogreaktionens natur och komplexitet var ofullständigt känd och omständigheterna i samband med behandlingarna långt ifrån optimala. Jag skall här redogöra för en av de mest drastiska yttre påverkningar jag någonsin har iakttagit vid en LSD-behandling. Ett av behandlingsrummen vid Psykiatriska Forskningsinstitutet i Prag var utrustat med en envägsspegel när vi började använda det för LSD-terapi. Vid den tiden fanns det två ivriga men inte särskilt omdömesgilla psykologistuderande vid vår avdelning. En dag när jag höll på med en LSD-behandling för Armida, en ung kvinnlig patient med vag psykotisk symptomatologi, begick de båda ett brott mot föreskrifterna och dessutom ett allvarligt tekniskt misstag. Utan tillstånd från patienten eller mig beslöt de sig för att titta på behandlingen genom anordningen med envägsspegeln. De visste inte att anordningen för att användas på rätt sätt krävde att ljuset var släckt i åskådarens lokal och de lämnade ljuset där tänt

medan de avtäckte baksidan på spegeln. Som en följd av det framträdde deras spökliga bilder på skärmen i behandlingsrummet. Armida såg dem och reagerade med en blandning av panik och våldsam ilska. I mer än en timme skrek hon och tjöt, kastade sig från ena sidan av rummet till den andra, rullade omkring på golvet. Under den timmen hade jag inte någon kontakt med henne. När hon hade lugnat sig och kontakten åter fungerade blev hon i stånd att förklara vad som hade hänt. Hon hade tittat i spegeln och då förvandlades plötsligt hela sceneriet till en skrämmande skog. Psykologernas spökliga skepnader förvandlades till två unga aggressiva män med vilka hon hade haft en mycket stark chockupplevelse när hon var 17 år gammal. Under den tid hon var upprörd och ur stånd att säga något var hon helt absorberad av återupplevandet av denna händelse. Enligt hennes skildring utnyttjade de båda skurkarna hennes troskyldiga oerfarenhet och lurade in henne i en mörk skog. De hjälptes åt att våldta henne i tur och ordning trots hennes våldsamma, desperata motstånd. Som en följd av den händelsen fick Armida gonorré, vilken fick ett kroniskt förlopp och orsakade henne mycket besvär. De biologiska och emotionella följderna av denna händelse bidrog i hög grad till de problem hon hade i sitt sexualliv. På detta sätt blev de omständigheter under vilka behandlingen genomfördes till en kraftig, dramatisk, utifrån kommande retning. Denna senare förvandlades emellertid till en återupplevelse av en gammal chockupplevelse och utlöste i sin tur ett återupplevande av händelsen. Vikten av de terapeutiska relationerna som en framträdande determinant i innehållet vid en LSD-behandling kan klart visas av den första behandling Charlotte, en 23-årig sjuksköterska, genomgick. Flera år innan hon genomgick LSD-terapi var hon intagen på en sluten avdelning vid ett statligt psykiatriskt sjukhus för ett apatiskt tillstånd som diagnostiserats som "schizofrenia simplex". Sedan hon skrivits ut från sjukhuset fick hon systematisk psykoterapeutisk behandling under flera år innan hon sedan kom under behandling med LSD. Under denna tid uppvisade hon successivt symptom på tvångsneuros och konversions- samt ångesthysteri.

Viktiga inslag i hennes utveckling var en kylig och stel familjemiljö där man inte förstod hennes behov och där föräldrarna inte gav henne något emotionellt stöd. Atmosfären i hemmet dominerades av orealistiska religiösa krav och den var i synnerhet fientlig gentemot allt som hade med sex att göra. Vid tiden för behandlingen var Charlotte helt isolerad, och terapeuten var den enda emotionella tillgång hon hade. Hon uppvisade en verkligt intensiv överföring och sysslade med tanken på att göra slut på den artificiella och yrkesmässiga ramen för relationerna mellan henne och terapeuten och förvandla dem till erotiska och att låta dem bli en del av hennes liv. Detta problem inverkade starkt på arten och innehållet i hennes första LSD-behandling. I början av behandlingstillfället blev Charlotte medveten om styrkan i sin emotionella bindning vid terapeuten och frågade om han var intresserad av henne bara som patient eller om "verkligt mänskligt intresse" också fanns med. Hon kunde inte förlika sig med tanken på att han hade även andra patienter och inte tillhörde enbart henne. Själva det faktum att hon befann sig där i rollen som patient föreföll knappast acceptabelt. Plötsligt tittade hon på sin kropp och med ett alldeles speciellt leende sade hon: "Jag har en känsla av att det inte finns någonting på mig... Jag menar... inte är någonting med mig, i varje fall ingenting som ni skulle vara intresserad av. Jag betyder ingenting för er." Litet senare utvecklades den tendens som avslöjades i hennes tidigare freudianska felsägning. Charlotte uppfattade sig själv som en vacker nakenmodell och terapeuten förvandlades till en lättsinnig, sorglös målarbohem. Behandlingsrummet förvandlades till en trivsam och stökig ateljé i Montmartre. I det ögonblicket föreföll allting vackert och Charlotte kände sig mycket lycklig. Detta korta inslag av romantik avbröts brutalt av syner av djävlar och eldslågor på väggarna. När Charlotte tittade på terapeuten inbillade hon sig att hans tunga växte och såg hans ansikte bli mörkare; hon uppfattade honom som en djävul med förfärliga ögon och små horn i pannan. Senare fick Charlotte en vision av en underbart vacker kvinna med en svart mask. Hon förklarade att hon ville vara lika tilldragande, oemotståndlig och oåtkomlig, så att ingen

man skulle kunna motstå henne. När hon såg på terapeuten med ett lockande uttryck i ansiktet och han inte besvarade det kryptiska förförelseförsöket tyckte hon att väggen blev full av dumgloende tröga oxar. För att vara säker på att han skulle förstå henne bad hon om ursäkt för sina syner och förklarade att de var ofrivilliga och inte skulle tas personligt. Därnäst fylldes rummet med emblem och adliga vapensköldar* som var komponerade av olika kärlekssymboler såsom kyssande duvor, hjärtan, kärlekspar under omfamning och stiliserade manliga och kvinnliga könsorgan under samlag. Kort efteråt fick Charlotte visioner av ett stort antal glasögonprydda ugglor med mänskliga drag. De satt i ett bibliotek fyllt av spindelväv och antika skinnband. De såg mycket lustiga ut och var absurda, ungefär som karikatyrer av vetenskapsmän. När hon tittade på terapeuten brast hon ut i gapskratt - han hade också förvandlats till en av dessa lärda fåglar. Synen med dessa symboliska fåglar varade inte länge, utan snart förvandlades behandlingsrummet till ett rymdlaboratorium där allting verkade kallt och artificiellt. Plast- och metallytor och långa kablar dominerade scenen (en korkad person som inte fattar ett meddelande genast kallas på tjeckiska för en människa med "lång kabel"). Terapeuten föreföll vara klädd i rymddräkt, som "skyddar mot temperaturväxlingar och yttre påverkan". I följande scen hade terapeuten förvandlats till en bråkig, piprökande detektiv som liknade själve Sherlock Holmes. Rummet fylldes av piprök och Charlotte fällde kommentaren att snart skulle ingen kunna se något, och hon njöt av utsikten till en sådan avskildhet. När hon inte fick något uppmuntrande svar från terapeuten fick hon syner av åsnor med stora öron och ett dumt uttryck i ögonen. Hon underströk än en gång att hon inte framkallade dessa syner medvetet och att ingen skulle känna sig förolämpad av dem. Den sista förvandling terapeuten undergick i hennes ögon vid denna behandling var att han blev en landsortsbarberare klädd i en smutsig vit rock. Alla de tidigare nämnda företeelserna är förknippade med
* Patienten förklarade senare att hon kände till den ungerska innebörden i ordet gróf, vilket liksom det tyska Graf är en adelstitel.

patientens överföringsproblem och har en klart ambivalent karaktär. Charlottes känsla av att hon inte hade "någonting på sig" och att det inte "var något med henne" uttryckte på ett koncentrerat sätt hennes önskan att förvandla den terapeutiska situationen till en erotisk och samtidigt att hon var bekymrad för att hon inte var tillräckligt attraktiv för att intressera terapeuten. Nästa scen är en önskad erotisering av situationen. I stället för en läkare och hans patient finns där en glad och upprymd målare och hans nakna modell, i en stökig ateljé. Synerna med adelssköldarna fyllda med sexuella symboler är en variation på samma tema. De syner i vilka det förekommer djävlar har en komplicerad ambivalent innebörd. Mot bakgrunden av Charlottes strängt religiösa uppfostran symboliserar de bestraffning för förbjudna önskningar, men å andra sidan är de uttryck för lössläppta instinktmässiga böjelser av sexuell och aggressiv art (djävulen som förförare). Synerna med ugglorna är en ironisk reaktion på det faktum att terapeuten inte besvarade hennes öppet förföriska närmanden utan behöll en objektiv och "vetenskaplig" attityd. Upplevelsen med rymdlaboratoriet speglar hennes uppfattning av terapeutens kyla och oåtkomlighet och den typ av skyddsutrustning han använde mot hennes koketteri. Astronautens resa till stjärnrymden symboliserar Charlottes fantasier beträffande terapeutens framtida vetenskapliga karriär. Många av synerna under behandlingen speglar också Charlottes besvikelse, ironi och kritik mot psykiatrikerns brist på förståelse för och besvarande av hennes erotiska signaler: oxen, åsnan, ugglorna och de "långa kablarna" i laboratoriet. Att terapeuten förvandlas till en liten landsortsfrisör speglar en ytterligare attack mot terapeutrollen genom inkopplingen av den vita rocken, en vanlig symbol för läkaryrket. Diskussionen av detta behandlingstillfälle och en detaljerad analys av dess innehåll visade sig bli mycket värdefulla för identifierandet och upplösandet av de överföringsproblem som så livligt uppträdde i behandlingsinnehållet. Tillfälligtvis kan även en enstaka vision under ett behandlingstillfälle - om den analyseras noggrant - vara en viktig källa till kännedom

om överföringsprocessen. Vi kan som exempel på det använda en kort upplevelse från Charlottes andra behandling. Det exemplet visar också den invecklade dynamiska strukturen hos LSD-fenomenen på den psykodynamiska nivån. Vid ett tillfälle öppnade Charlotte ögonen och såg en trådtuss på mattan. Den förvandlades till en mus med lustigt utseende, med ovanligt stora öron. Den var klädd som en flygare och satt gränsle över en helikopter. Analysen av denna association visade synens självsymboliska karaktär. Musen representerade Charlotte och hennes komplicerade känslor i fråga om behandlingen och överföringssituationen. Tidigare under behandlingen hade Charlotte använt diverse trick för att driva terapeuten in i olika roller - han hade svarat med vissa terapeutiska motdrag. Det gillade Charlotte inte och hon fick en känsla av att det utvecklade sig till en katt och råtta-lek. Omedelbart efteråt tänkte hon på nyheten i LSD-terapin och kände sig som ett försöksdjur i ett laboratorium där man experimenterade med en ny drog. Under sin utbildning till sjuksköterska hade hon ofta sett hur möss användes som försöksdjur. Medan hon funderade över detta började hon svettas ymnigt; det tjeckiska uttrycket för detta tillstånd är "svettas som en mus". När trådtussen förvandlades till musen/piloten var föreställningen om musen som symbol för henne själv redan starkt överbetonad av olika separata tankespår. Innan tussen förvandlades tittade Charlotte på den och kopplade ihop den med sin egen låga självkänsla: "Det känns så lustigt, som om jag vore en absolut nolla, ett ingenting, ungefär som tussen där borta som väntar på dammsugaren." När vi efter behandlingen diskuterade upplevelserna hade Charlotte intressanta synpunkter på helikoptern som symbol. Den rör sig ju i två riktningar, uppåt och framåt och det symboliserade för henne en framgångsrik karriärs förlopp. Helikoptern representerade terapeuten som hon väntade sig få hjälp av för att kunna förverkliga sina ambitioner. Denna sammansatta bild speglade Charlottes kluvenhet i fråga om överföringsrelationerna. Å ena sidan kände hon sig otillräcklig och väntade hjälp och stöd, och å den andra ville hon styra och ställa. Det tog sig

uttryck i den dubbla roll musen hade: Den var både passagerare och pilot i helikoptern. Musen/helikoptern-symbolen var baserad på aktuella inslag i behandlingssituationen, såsom trådtussen på golvet, försök med en ny drog, och stark svettning. Samtidigt speglade den Charlottes livsstämning och problemen i fråga om de terapeutiska relationerna. Dessutom spårades senare diverse kopplingar till viktiga upplevelser under barndomen, i synnerhet hennes avsky för åskväder och stark blåst. Detta kliniska exempel kan användas för att visa en allmän princip som förtjänar särskild uppmärksamhet. Fria associationer i samband med Charlottes självsymboliska syner tyder otvivelaktigt på att individuella upplevelseelement vid psykodynamiska LSD-behandlingar utgör sinnes- eller motoriska framträngningar av viktiga "skärningspunkter" i det omedvetnas dynamik. Dessa punkter besätter olika associationskedjors "korsvägar"; de förbinder områden med emotionellt starkt laddat omedvetet material. Detaljerade analyser visar att de inslag som väljs för påtagliga bilder (musen och helikoptern i fallet Charlotte) ganska ofta är de som medger ett förtätat uttryckande av ett större antal betydelsefulla emotionella temata. Dessa individuella temata uppträder sedan i de följande upplevelserna på ett pars pro foto-sätt (delen representerar det hela). Med andra ord: Vart och ett av dem representeras av den delkomponent som de har gemensam. Det visar sig ofta att samma syn eller inslag är uttryck för olika betydelsefulla och ofta motstridande temata och böjelser hos den behandlade. Samtidigt är de också meningsfullt kopplade till olika sidor av miljön och behandlingssituationen. Vikten av den aktuella livssituationen för innehåll och förlopp vid LSD-upplevelserna visas av fallet Peter, vars biografiska grunddata har redovisats tidigare (s. 68). Under hela sin barndom led Peter av svår emotionell svält och som en följd av det krävde han under sitt liv som vuxen tillgivenhet, ömhet och moderskärlek. Under en av de tidigare behandlingarna i hans LSD-serie uppträdde en lång, ovanlig episod med omväxlande glada scener från julfirandet och tra-

giska begravningsscener. När han tittade ut genom fönstret såg han ett sagolandskap med snö (behandlingen skedde en solig novemberdag, minst en månad innan vinterns snö började falla) och behandlingsrummet "genljöd av jul". Han "såg" och "smakade" sina favoriträtter, vilka brukade serveras på julafton när han var barn, han hörde julens klockor och julsångerna och såg scener från det traditionella julfirandet sådant det utspelades i hans hemby. Terapeuten förvandlades till en ståtlig, starkt upplyst och fint prydd julgran med leksaker hängande på grenarna. Under de tragiska episoder som omväxlade med julscenerna var stämningen dyster och tung. I en fläck på väggen såg Peter ett begravningståg med många svartklädda människor som gick bakefter en likvagn. Triviala miljöljud, vilka under den tidigare delen av upplevelsen hade uppfattats som julklockors klingande, blev nu plötsligt dovt klämtande, som begravningsklockor. En lampa med mjölkglas förvandlades till en stor, hotande dödskalle som utsände fosforescerande ljus. En annan terpeut som var närvarande under behandlingen såg ut som om han höll på att dö i en svår sjukdom och hade samma färg som ett lik. Till sist förvandlades han till ett benrangel med en lie, den traditionella bilden av Döden. Denna bildföljd framstod som ganska oklar tills den analyserades med hjälp av Peters associationer. Under hela sitt liv hade han känt sig dragen till moderliga kvinnor, i ett försök att få uppleva den ömhet hans egen mor inte hade förmått ge honom. Denna var nu 80 år gammal, och han väntade att hon skulle avlida vilken dag som helst. LSD-behandlingen skedde sex veckor före julferierna; han planerade då att besöka sin mor och tillbringa en tid tillsammans med henne. Han såg detta besök som sin sista chans att se sin mor i livet. I sin fantasi utmålade han för sin inre syn hur hon skulle ge honom en varm omfamning och en kyss och låta honom lägga huvudet i sitt knä. På så sätt förband han tanken på sin mors omedelbart förestående död med julatmosfären och en lycklig återförening. Även om materialet i denna sekvens speglade Peters aktuella problem kunde de djupaste orsakerna till dessa temata senare spåras till fundamentala perinatala präglingar: den omedel-

bara döden och begravningsmotivet var förknippade prägling II och föreningen med modern till prägling I.

med

Den mångnivåiga överbetoningen av en enstaka upplevelse under en behandling med LSD i fråga om materialet från olika perioder av en patients tidigare liv kan illustreras av följande kliniska exempel. Paul var en 32-årig apotekare som hade överförts till vår avdelning efter ett misslyckat försök att ta livet av sig. Diagnosen löd på svår karaktärsstörning, missbruk av narkotika och alkoholism. Han missbrukade preludin, en drog som används för att minska aptiten och har psykostimulerande verkan. Tidigare hade han ökat den från början föreskrivna dosen på 25 milligram tre gånger om dagen tills han hade kommit upp i en genomsnittlig konsumtion av ca 1 500 milligram om dagen. Vid den tidpunkten visade han symptom på akut paranoid psykos med panisk skräck, olika hörselhallucinationer och förföljelsemani. Sedan han i flera dagar levat i en kafkavärld han sprang och gömde sig för inbillade förföljare - försökte han ta livet av sig och infördes till vår institution. Under en av behandlingarna med LSD fick Paul en intensiv känsla av att hans kropp krympte och blev allt mer urgröpt. Med användande av metoden med fria associationer kunde vi rekonstruera denna upplevelses föreställnings- och känsloinnehåll. Några av associationerna ledde oss tillbaka till de omständigheter som kastade Paul in i narkotikamissbruket. Under en lång period av overksamhet efter ett benbrott blev han tjock och däst. Han blev mycket olycklig över det och önskade minska i vikt snabbt; den ambitionen var huvudanledningen till att han började använda preludin. Som följd av medicinerandet minskade han drastiskt i vikt. En annan associationskedja kopplade ihop den upplevelsen med Pauls känslor i fråga om fadern. Paul var barn av ett blandäktenskap. Under andra världskriget tillbringade hans judiske far flera år i ett koncentrationsläger och han själv förföljdes och förödmjukades ofta. Allteftersom kriget framskred brukade han titta på transporterna av utsvultna fångar i boskapsvagnar. Vid dessa tillfällen tänkte han på sin far, kon9 - Människans -

centrationsläger och judarnas tragiska öde. Denna mycket smärtsamma och chockartade period i hans liv utgjorde en viktig anledning till upplevandet av utmärglingen under LSD-behandlingen. Andra associationer ledde till Pauls överdrivna ambitioner vid odlandet av sitt intellekt och hans fruktan för åldrande, skröplighet och död. Pauls intelligens var hans främsta tillgång och hans främsta kompensationsinstrument. Han hade en omättlig intellektuell hunger och pinades ständigt av känslan att han åldrades för snabbt. När han upplevde utmärglingen under LSD-behandlingen fick han vid flera tillfällen en stark känsla av att han undergick ett accelererat åldrande och att han förvandlades till en skröplig senil människa. Den mest skräckinjagande aspekten av denna upplevelse var insikten om minskningen i de intellektuella funktionerna vilken är typisk för dementia senilis (tillbakabildningen av de intellektuella funktionerna som följd av åldrandet). Därför var upplevandet av att bli utmärglad även ett uttryck för de mest betydelsefulla skräckidéerna hos honom. Följande behandlingar visade att skrumpningsupplevelsen också innefattade ett element av åldersregression tillbaka till ett viktigare chockminne från hans tidiga barndom. Pauls upplevelse skulle kunna användas som en ytterligare illustration till framträngandet av skärningspunkter i den omedvetna dynamiken under LSD-behandlingar. I detta fall föreföll ett enstaka upplevelsetema (hopskrumpning och utmärgling) företräda och uttrycka många betydelsefulla traumatiska områden och perioder i hans liv. Nästa exempel omfattar upplevelser från en behandling längre fram i en psykolytisk serie. Den sannolikaste källan till deras innehåll utgörs av traumatiska upplevelser från barndomen, men där finns också ett markerat inslag av perinatala element (prägling III). Dana, en 38-årig gymnasielärare med en doktorsgrad i filosofi, hade under många år lidit av en komplicerad neuros. Hennes symptom innefattade depression med självmordstankar, utbrott av fritt flotterande ångest, hysteriska anfall och olika psykosomatiska manifestationer. Det mest förlamande pro-

blemet var emellertid en tvångsattityd gentemot dottern. Under åtta år, ända sedan flickan föddes, hade Dana känt en stark drift att skada henne - med ett knivhugg, kasta ut henne genom fönstret, eller strypa henne. Detta omväxlade med en panisk förskräckelse för att något ont skulle hända flickan. Varje gång dennas temp ökades uppfattade modern det som ett möjligt tecken på en livsfarlig sjukdom. Diflaskorna och napparna, liksom haklapparna kunde aldrig bli rena nog för att hon skulle kunna vara säker på att eliminera alla risker för farliga bakterier, och varje bortavaro från hemmet såg hon som ett farligt vågspel. Dessutom plågades Dana, som var en person med mycket höga moralbegrepp, av pinande skuldkänslor och självanklagelser för sin destruktiva böjelse gentemot sin egen dotter. En av LSD-behandlingarna av Dana dominerades helt av monstruösa, hädelsebetonade förvrängningar av religiösa ämnen. De heligaste begrepp smutsades ner av "obscena" och brutala biologiska scener. Så t.ex. såg hon scener med Kristi korsfästelse varvid Frälsarens ansikte var förvridet, fingrarna hade förvandlats till blodiga klor och han kastade vatten där han hängde på korset. Skabbiga, smutsiga råttor sprang fram och tillbaka över Golgata och vanhelgade platsen med saliv, exkrement och urin. Efter flera timmars upplevelser av detta slag återlevde hon en chockupplevelse från ungdomen. Det var den första konkreta, personliga situationen i hennes liv i vilken förekom hopblandning av religion och "obscena" biologiska inslag. Hennes pojkvän, en teologie studerande, som utåt framstod som en from och strikt religiös människa, visade gentemot henne något som hon betraktade som perverst sexuellt beteende. Senare, när hennes ytterligt starka motstånd hade mjukats upp, dominerades behandlingen av återlevande av chockminnen från barndomen. När hon var tio år gammal hade hennes psykotiske far drabbats av hjärnblödning och vistades i hemmet trots att hans kroppsliga och psykiska tillstånd snabbt försämrades. Vid LSD-behandlingen fick Dana återuppleva och genomlida många händelser under vilka hon som ung flicka såg hur hennes far struntade i elementär hygien. Starkt negativt påverkad av sjukdomsprocessen och

En serie teckningar av fruktansvärd, hädande förvrängning av de allra heligaste religiösa temata och deras förorening med "obscena" kroppsliga funktioner. Denna patient översköljdes av sådana syner under en LSD-behandling i vilken hon arbetade sig igenom specifika trauman under barndomen och inslag av födelsetraumat.

Upplö sningen, upprullningen, av de problem som illustrerades av - teck ningen på föregående sida. Det andliga elementet, symboliserat av Jesus, höjer sig över det kroppsliga materialet (mage, tarmar, genitalier, urinblåsa och foster) och befriat från det. Patientens händer sträcker sig mot Den svarta solen, den "inre verklighet" som ligger bortanför till och med Jesus.
10 - Människans

den organiska skadan på hjärnan utförde han i dotterns närvaro flera kroppshygieniska åtgärder. Fadern var en religiös fanatiker som hade heliga bilder, små altaren och diverse liturgiska föremål i varje rum i huset. Många av de scener Dana återupplevde nu visade hennes fars ohämmade, beteende i denna religiöst överlastade miljö; detta hade utgjort huvudorsaken till sammanblandandet av religion och biologi under behandlingen. De djupast liggande anledningarna till den nära sammanblandningen av religiösa känslor och "obscen biologi" befanns senare i hennes behandlingsserie vara knutna till prägling III. På den perinatala nivån åtföljdes känslorna av identifikation med Kristus och hans lidande och inslaget av andlig död och återfödelse av ett biologiskt återlevande av födelsetraumat, med dess tonvikt på brutalitet, ohygglighet och obscenitet. Samtidigt med sin egen födelse upplevde Dana också sin dotters födelse. Hon fann att orsaken till hennes aggressivitet gentemot barnet var de känslor hon fick under de tidigare skedena av födandet, när livmoderkanalen ännu är stängd och mor och barn gör varandra illa. Efter att ha till fullo återupplevt och infogat detta minne i helhetsbilden kunde Dana för första gången i sitt liv känna äkta moderskänslor, befriade från aggressivitet, skuld och ångest. Mot slutet av behandlingen fick Dana en vision av en renad och ljusstrålande Jesus, helt skild från de tidigare biologiska synerna; detta associerades med äkta kristna känslor och en ny, intuitiv förståelse för Kristi budskap. Samtidigt kände hon att det fanns någonting bortanför till och med Jesus och för det använde hon symbolen Den svarta solen. Danas beskrivning av denna transcendentala symbol liknade på många sätt begreppet atman i hinduismen. Det sista exemplet är en beskrivning av en behandling långt fram i serien av behandlingar av Michael, en 19-årig schizofren student, som var den yngste vi hade behandlat med LSD. Han var bror till Eva, en patient som led av hysteri; också hon deltog i LSD-behandling. De båda syskonens historia har vi redan givit i sammandrag i anslutning till äktheten i återupplevda minnen från barndomen (s. 88). Trots sin mycket allvarliga kliniska bild lyckades Michael

göra mycket snabba framsteg under den terapeutiska processen. Han förflyttade sig relativt snabbt genom de psykodynamiska och perinatala stadierna av behandlingen och kom fram till de transpersonella nivåerna. Följande redogörelse härstammar från den 32:a behandlingen, vilken vi gav strax innan vi avslutade terapin för hans del. Behandlingen började med en känsla av "ren spänning" som byggdes upp till allt högre nivåer. När spänningen överfördes fick Michael en upplevelse av en överväldigande kosmisk extas: universum tycktes upplyst av ett strålande ljus, som kom från en oidentifierbar övernaturlig källa. Hela världen fylldes av höghet, kärlek och frid, där fanns en atmosfär av "absolut seger, slutlig frigörelse och frihet i själen". Sedan förändrades scenen till en oändlig blågrön ocean, urkällan till allt liv. Michael kände att han hade återvänt till källan. Han flöt sakta omkring i denna närande, lugnande vätska. Kroppen och själen tycktes upplösas och förenas med den. Upplevelsen hade en tydligt indisk underton. Michael frågade terapeuten om detta stadium av individens förening med kosmos fanns beskrivet i indiernas heliga skrifter. Han fick talrika syner av hinduisk tillbedjan, begravningsceremonier vid Ganges och han såg indiska yogis utöva sin religion mot en mäktig fond av Himalaya. Utan att ha någon tidigare kännedom om Hatha-yoga intog Michael intuitivt flera av de klassiska kroppsställningarna (asanas) eftersom de tycktes honom bäst lämpade vid detta sinnestillstånd. Detta extatiska tillstånd avbröts plötsligt och känslan av harmoni stördes starkt. Vattnet i oceanen förvandlades till fostervatten och Michael uppfattade sig själv som ett foster i livmodern. Vissa skadliga inflytanden satte hans liv i fara; han fick en underlig, obehaglig smak i munnen, kände gift strömma genom kroppen, kände sig mycket spänd och ängslig och varje muskel i hans kropp darrade. Symptomen åtföljdes av många skräckinjagande syner av demoner och andra ondskefulla skepnader, vilka liknade dem man ser på religiösa målningar och skulpturer i olika kulturer. Efter att denna episod hade avslutats återupplevde Michael sin utveckling som embryo, från sammansmältningen mellan spermien och ägget, genom miljo-

ner celldelningar och utvecklingen till fullt utvecklad människa. Detta följdes av en enorm utlösning av energi och strålande ljus. Scenerna från utvecklingen av embryot blandades med fylogenetiska återblickar som visade förvandlingen av djurarter under livets utveckling på jorden. Mot slutet av behandlingen återvände Michael till fusionen och sammansmältningen med oceanen, omväxlande med identifikation med universum. Mot denna allmänna bakgrund fick han talrika syner från det antika Egypten, med pyramider, kungagravar, mäktiga granitskulpturer och diverse gudar och mytologiska figurer. Dessa extatiska visioner fortsatte till långt ut på natten. Den sista synen under behandlingen var en triumfatorisk färd som en egyptisk prinsessa företog nedför Nilen, åtföljd av ett stort följe. Dagen därpå befann sig Michael i det lugnaste, gladaste och mest balanserade känslotillstånd han hade erfarit i hela sitt liv. Efter den där behandlingen återkom aldrig hans psykotiska symptom. Åtskilliga år senare gifte han sig och lämnade Tjeckoslovakien. Han har varit i stånd att helt och fullt ta ansvaret för sig själv och sin familj och har framgångsrikt kämpat med alla de svårigheter som drabbar en invandrare. Vi skall avsluta denna redogörelse för den mångnivåiga och mångdimensionella arten hos LSD-upplevelserna med några kommentarer som har direkt anknytning till användandet av denna drog för personlighetsdiagnostik och behandling av emotionella störningar. De kliniska tillämpningarna av de teoretiska principer som har dragits upp i denna volym kommer att diskuteras i detalj i en kommande bok, där vi lägger huvudvikten vid de praktiska sidorna av psykoterapi med LSD. Många av de exempel vi har valt som illustrationer i detta kapitel visar klart att LSD aktiverar emotionellt viktigt material i olika områden och i olika skikt av personligheten; den resulterande mångfaldiga överdetermineringen av det uppenbarade innehållet är ett av de mest karakteristiska inslagen i LSD-upplevelsen. En allmän iakttagelse vid LSD-terapi är att patienterna levererar många relevanta, varandra överlappande, och logiskt hållbara tolkningar av en enda symbolik-upplevelse. Vid komplicerade visionssekvenser är det dock vanligen så att ett av skikten befinner

sig i centrum för upplevelsefältet och i medvetandets "strålkastarljus". Andra skikt kan tillfälligt komma in i utkanten av intrycksströmmen, medan huvudtemat håller på att rullas upp. Vid andra tillfällen avslöjas de vid systematisk analys efter behandlingen med användande av patientens fria associationer, eller också kan de uppträda spontant i senare behandlingar. De variabler som bestämmer djupet av det aktuella skiktet är patientens personlighet, terapeutens underlättande inverkan, LSD-dosens storlek, intensiteten i den emotionella laddning som är förbunden med det aktuella materialet, graden av motstånd hos patienten och styrkan i hans försvarssystem, "set and setting", och antalet tidigare behandlingar med LSD. Den senare faktorn förtjänar särskild förklaring på grund av dess betydelse för inträngandet i arten av LSDreaktionen, variationen mellan olika individer och inom samma individ i innehållet av behandlingen samt dynamiken i LSDpsykoterapin. Olika patienter befinner sig i olika situationer vid tiden för den första LSD-behandlingen. Vissa av dem har byggt upp ett starkt försvar mot omedvetet material, oavsett från vilket skikt det kommer, medan andra lätt har tillgång till inte bara psykodynamiska fenomen utan också till perinatala och till och med transpersonella upplevelser. Under serien av behandlingar visar upplevelsernas brännpunkt benägenhet att växla, från abstrakta och psykodynamiska inslag till problem som gäller döden och återfödelsen och till slut till diverse transpersonella scener. Behandlingar långt fram i serien domineras vanligen av mystiska och religiösa temata och är helt transpersonella till sin natur; inslag av de skikt som patienten har arbetat sig igenom under tidigare behandlingar dyker inte upp igen i detta stadium. I en serie med LSD-behandlingar åtföljs dessa tyngdpunktsförflyttningar, fokusförändringar, från ett skikt av patientens omedvetna till ett annat av motsvarande förändringar i personlighetsstrukturen, emotionella komplex, värderingar, attityder, trossystem och ofta hela världsbilden. Förståendet av denna process och dess specifika dynamikformer utgör basen för känslig ledning och optimalt utnyttjande av LSD-procedurens terapeutiska och tillväxtpotential.

Efterskrift

Jag framlägger denna bok för mina yrkeskolleger och för allmänheten med något blandade känslor och inte utan tvekan. Jag är helt medveten om hur ovanliga och förvånande vissa av avsnitten i den måste förefalla en läsare som inte har någon som helst förstahandsupplevelse av psykedelika eller annan typ av ändrat medvetenhetstillstånd. Jag vet hur svårt det var för mig själv att ta på allvar och acceptera innebörden i några av de verkligt ovanliga iakttagelserna vid LSD-behandlingar. Jag hade motstått flödet av de nya revolutionerande data jag kom i kontakt med i mitt kliniska vardagsarbete och försökte förklara dem inom ramen för de accepterade teoretiska referensramarna, tills min böjelse för att försvara de invanda sätten att tänka bröts ner och översköljdes av en fors av odiskutabla kliniska fakta. Närhelst jag överskred gränserna för traditionen, det konventionella sättet att resonera och för gemensamma antaganden gjorde jag det bara därför att tillräckligt övertygande bevisning gjorde de gamla begreppen ofullständiga, otillfredsställande, orimliga eller ohållbara. Jag skulle i detta sammanhang vilja understryka att jag inte hängav mig åt någonting som skulle kunna kallas bildstormarlust för att riva ner existerande begrepp och hypoteser. Tvärtom - jag hade varit ganska konservativ till min natur och upplevde ett starkt obehag när de accepterade systemen visade sig inte räcka till. Jag genomled en lång period av ganska otrevligt begreppskaos, med pinsam brist på meningsfulla riktlinjer. Detta varade tills jag utvecklade en vidgad teoretisk referensram, vilken tycktes innebära en nyordning i fråga om forskningsdata och möjliggjorde en förenklande gruppering och syntes av de viktigaste observationerna. När jag såg mig omkring efter en lämplig form för spridning av

mina rön förkastade jag det som föreföll vara ett frestande alternativ, nämligen att censurera eller skära bort några av de mest ovanliga observationerna för att på det sättet undgå ogillande och hård kritik. En sådan metod skulle inte bara vara oärlig från personlig och yrkessynpunkt, utan den skulle också ha inneburit att det syfte inte hade nåtts som jag hade uppställt för boken. Det tycktes mig vara viktigt att meddela uppgifterna i deras riktiga form och därvid ha med den utmaning de innebär för vårt sunda förstånd och för vetenskapligt tänkande. Jag har därför beslutat att ta risken av att bli attackerad, hårt kritiserad och möjligen förlöjligad - jag har velat vara sann och exakt i mina uppgifter. Jag tror inte att det blir lätt för läsaren att acceptera de hypoteser som uppställs i denna bok. Det är rimligt att vänta sig att andra människors tvivel på fakta inte kommer att vara mindre än den skepsis jag själv har upplevt. Det verkligt avgörande - bekräftande eller förkastande - kommer att levereras från motsvarande studier utförda av andra forskare. Teoretiskt kan den forskning som beskrivs i denna bok utföras om igen, även om de nuvarande politiska och administrativa förhållandena i fråga om drogforskning gör en sådan uppgift ganska svår. Indirekt kan hållbarheten i de framförda hypoteserna prövas vid okontrollerade experiment, så som sker i stor skala i dagens USA, dvs. den icke övervakade användningen av psykedeliska droger. De som har tagit LSD och de läkare som ägnar sig åt psykisk hälsovård kommer att kunna bedöma i vilken utsträckning det omedvetnas karta stämmer med deras erfarenheter. En annan indirekt testmetod i fråga om den nya referensramen är att tillämpa den på olika tillstånd vid vilka aktiverandet av det omedvetna materialet induceras av starkt verksamma metoder utan droger. Talrika exempel på det återfinns i religiösa skrifter, mystiska traktater och antropologisk litteratur och tidskrifter, liksom i samtida litteratur om terapeutiska metoder med upplevelser som ingrediens samt laboratorietekniker som förändrar psyket. Betydelsen av LSD-observationer överskrider gränserna för psykiatri och psykologi och sträcker sig in i så många andra vetenskapliga discipliner. Det ligger långt utanför en enskild individs möjligheter att skissa upp och värdera den betydelse och de följder dessa rön slutligen får. Detaljerade undersökningar om psykedeliska fenomen skulle kräva att experter från olika vetenskapliga områden samarbetade om ett långtidsprojekt: psykologer, psykiatri-

ker, neurofysiologer, neurofarmakologer, etno-botaniker, fysiker, zoologer, etologer, ärftlighetsforskare, internmedicinare, obstetriker och gynekologer, antropologer, konsthistoriker, teologer, filosofiexperter samt sådana som ägnar sig åt jämförande forskning i fråga om religion och mytologi. För närvarande är den psykedeliska forskningens framtid osäker och det står i vida fältet huruvida det blir möjligt att göra om studiet av LSD-behandlingar i serie på det sätt som beskrivs i denna bok. I varje fall kommer det att ta lång tid innan sådana forskningar blir genomförda och nya data framlagda. Under mellantiden skulle jag vilja erbjuda det material denna bok bygger på som underlag för analyser i detalj, utförda av varje seriös forskare som från sin disciplins synpunkt anser det intressant med en sådan analys. I gengäld skulle jag bli tacksam för kritiska kommentarer och förslag från specialister ur olika discipliner, vilket skulle hjälpa mig att ytterligare belysa de rön som redovisas i denna bok.

Litteratur

1. Arcamone, F. "Production of Lysergic Acid Derivatives by a Strain of Claviceps Paspali Stevens and Hall in Submerged Culture nature". 187 (1960): 238. 2. Cohen, S. "Side Effects and Complications." Journal of the Nervous and Mental Diseases. 130 (1960): 30. 3. Fanchamps, A. "Des drogues magiques des Aztéques á la thérapie psycholytique." Acta Psychotherapeutica. 10 (1962): 372. 4. Freud, A. The Ego and the Mechanisms of Defense. London: Hogarth Press, 1937. 5. Freud, S. "From the History of an Infantile Neurosis." Collected papers, vol. 3. London: Institute of Psychoanalysis and Hogarth Press, 1924. 6. Freud, S. "The Aetiology of Hysteria." Collected papers, vol. 1. London: Institute of Psychoanalysis and Hogarth Press, 1924. 7. Gopi Krishna, Kundalini: The Evolutionary Energy in Man. Berkeley, Calif.: Shambala Publications, 1970. 8. Grof, S. "Theoretical and Empirical Basis of Transpersonal Psychology and Psychotherapy: Observations from LSD Research." Journal of Transpersonal Psychology. 5 (1973): 15. 9. Grof, S., and Dytrych, Z. "Blocking of the LSD Reaction by Premedication with Niamid." Activitas nervösa superior. 7 (1965): 306. 10. Jung, C. G. "Synchronicity: An Acausal Connecting Principle." Collected works, vol. 8. Princeton, N.J.: Bollingen Series. Princeton University Press, 1960. 11. Leuner, H. Die experimentelie Psychose. Berlin, Göttingen, Heidelberg: Springer Verlag, 1962. 12. Lilly, J. C. The Center of the Cyclone. New York: The Julian Press, Inc., 1972. 13. Maslow, A, H. Toward a Psychology of Being. Princeton, N.J.: D. van Nostrand Co., Inc., 1962. 14. Maslow, A. H. "A Theory of Metamotivation: The Biological Rooting of the Value Life." In Redings in Humanistic Psychology, edited by A.J. Sutich and M. A. Vich. New York: The Free Press, Ltd., 1969. 15. Pahnke, W. N. , and Richards, W. E. "Implications of LSD and Experimental Mysticism." Journal of Religion and Health. 5(1966): 175. 16. Rank, O. The Trauma of Birth. New York: Harcourt Brace, 1929. 17. Stoll, W. A. "LSD, ein Phantastikum aus der Mutterkorngruppe." Schweizer Archiv fur Neurologie und Psychiatrie. 60 (1947): 279. 18. Stoll, A., Hofmann, A., and Troxler, F. "Uber die Isomerie von Lysergsäure und Isolysergsäure." Helvetica Chimica Acta. 32 (1949): 506. 19. Varella, G., Vazquez, A., and Toroella, J. ' 'Probable existencia de la LSD-25 en la infecciön porToxoplasmaGondii." Revista del lnstituto de salud y Enfermedades tropicas (Mexico). 16 (1956): 29.