You are on page 1of 7

LSD - en genväg till lycka?

LSD börjar bli ett begrepp i Sverige. Men hur många känner till vad det är för preparat, hur
många känner till dess verkningar. Dags- och veckopressen har i sensationsartiklar
framställt drogen som "vår tids farligaste nervgift" och överträffat varandra i dramatiska
skildringar av dess skadeverkningar. BAZAAR har gjort en enkät bland ett antal människor
som i olika sammanhang har prövat LSD, och dessutom har vi komplicerat denna med en in-
formerande artikel, baserad på litteratur om LSD och samtal med läkare, psykiatriker och
psykologer.

Universitetsstud 28 år, f.d. legaliserad narkoman


Skräcken fanns på andra sidan . . .
Första gången jag tog LSD var i samband med ett experiment som gjordes på ett
Stockholmssjukhus och där fick vi relativt små doser. Det var ett försök som skulle göras på
folk som var "normala", men jag ljög för läkaren och framställde mig själv som normal.
Min upplevelse stördes hela tiden av att läkarna gjorde olika prov med mig, så det hände inte
så mycket. Det mest remarkabla med den gången, då jag bara fick 75 mikrogram, det var två
saker: det ena var då jag låg på en sån här psykiatrisk vilobänk och plötsligt fann jag mig
själv stående halvgråtande mitt på golvet och höll ett tal om mina problem med min farsa.
Det var en väldig chock för mig, det tog en lång stund innan jag insåg vad det var jag gjorde,
att jag liksom avslöjade bland de djupast liggande betingelserna för mitt liv som jag levde då,
så jag hejdade mig och gick till handfatet och tvättade av mig.
Det andra var att när jag kom därifrån så blev jag plötsligt alldeles sjövild av någon slags
förtvivlan och satte i min en hel flaska whisky hemma hos en vän. Sen dröjde det länge innan
jag tog LSD igen. Den gången gick jag på centralstimulantia ganska regelbundet och hade
just varit och vilat upp mig på landet.
Så kom jag tillbaks till stan och började tända på igen. När det hade gått några dygn var jag
jävligt färdig och då var jag uppe hos några goda vänner. Vi tycker mycket bra om varandra
allihop, dom hade tagit LSD nyligen allesammans utom jag. Då var jag alltså redan innan
ganska trasig i själen eftersom jag inte sovit ordentligt på flera dygn och gick på uppåttjack
som jag var relativt tillvand på då och mådde jävligt bra.
Då tog jag 150 mikrogram och när "kicken" började komma så minns jag att jag befann mig
på gränsen till överslag hela tiden. Det var en oerhörd skräckkänsla som hela tiden tryckte på
mot en väldig tunn genomskinlig vägg inom mig, men eftersom den känslan aldrig bröt
igenom så var den hela tiden fullkomligt svindlande, därför jag liksom kunde leva med den
där skräcken och samtidigt se in i mig själv och i det som jag förnam omkring mig och levde
i en jävligt absolut verklighet som jag upplevde det och kunde samtidigt vara en jordisk
varelse: jag kunde samtala med dom andra och veta vem dom var och vara som en vän till
dom som jag försöker vara i vanliga fall, alltså jag miste inte mitt vanliga jag, det var bara det
att det vidgades. Den dröm som jag försökte ge gestalt: ett liv utan villkor, utan gränser, utan
rädsla, den var plötsligt möjlig. Vi var som sagt goda vänner och hade liksom gemensamma
repripunkter vi som var där.
Vi var fem stycken. Vi delade ett djupt intresse för religioner, för kulturella frågor som går
tvärs igenom kulturen och tvärs igenom historien och jag upplevde det som vi stod väldigt
fria: dom personliga relationer som vi hade inom oss när alla parter är väldigt medvetna om
sitt förhållande till varandra och alla relationer till varandra, prestigefrågor, hierarkiska
situationer osv., dom var kvar men det var någonting som vi plötsligt tog för självklart. Alla
visste att alla visste, rädslan var borta också där, va.
Ja sen hände det ju en väldig massa saker, man hade synupplevelser och när man slöt ögonen
så såg man liksom en film som var flerdimensionell och som gav fantastiska färgupplevelser.
Så skulle vi i alla fall äta. Jag började äta med fingrarna. Då var det en av de andra killarna
som jag upplevde som en broder i anden, nästan som en replik av mig själv i anden. Han
agerar ofta som en vek och svag varelse, när han är någorlunda i balans så är han väldigt
innerlig, han har sån där snabb intelligens som har lite svårt att få fäste kanske.
Plötsligt märkte jag att han satt och såg på mig och jag såg på honom. Plötsligt yttrade han
något slags kärleksfullt ord, det var inget ord, han sa ÅÅÅ eller nåt sånt. Jag kände att det
fanns kärlek i det där ljudet och jag visste plötsligt att jag var Jesus.
Jag förstod att det var nattvarden vi höll på med och jag tyckte jag förstod evigheten: att det
som är verkligt det har inget med tidsplan eller andra plan att göra. Det var en absolut di-
mension till skillnad från de relativa dimensioner som vi lever i. Jag tror dom är på väg att bli
fler våra dimensioner, också i vårt medvetna liv och det är något som jag fått genom droger
rätt mycket.
LSD var liksom en slutpunkt där, jag hade haft oerhörda upplevelser av andra droger, i första
hand centralstimulantia, kokain, heroin och haschish. Men genom LSD kunde jag liksom leva
på flera ställen på en gång och veta det i stället för att skriva eller måla.
Tredje gången jag tog LSD också då 150 mg tillsammans med centralstimulerande medel.
Plötsligt mådde jag taskigt och lade mig på en säng och då, jag såg! Jag såg planeter som
brann i alla färger och jag såg planeter som exploderade och dom förmerades liksom och blev
fler och fler.
Det enda mitt medvetande språkligt kunde förmedla var ordet Mars och jag skrek: oj! nej! det
är underbart vilka prylar. Så hög som jag var då har jag aldrig varit. Min organism var så
utvidgad och så laddad, det var fruktansvärt och underbart.
Sista gången jag tog LSD hade jag druckit sprit innan
och då var det inte så bra. Det tände inte, jag fick en negativ inställning till allting. Jag tyckte
att folk hatade mig. Senare samma dag såg jag Becketts film med Buster Keaton och då tyck-
te jag det var underbart. Sen blev jag hysterisk och började tala med min flicka om mina
samvetskval och i den stilen.
Min flicka tyckte plötsligt illa om mig, och jag tyckte illa om henne, färgen på hennes hud,
hennes kläder osv. Det är kanske sant som den amerikanske vetenskapsmannen Timothy
Leary säger att det kan vara olämpligt att vara tillsammans med andra människor som inte
tagit LSD när man själv gjort det. Jag gick ifrån min flicka och drack en massa gin och som-
nade. Nu tänker jag vänta ett tag med att ta LSD och överhuvudtaget försöka låta bli droger
av vilken sort det vara må. Jag tror det kan vara farligt att kombinera LSD med andra droger,
annars har mina upplevelser av LSD varit så gott som hundraprocentigt positiva.

Tjänsteman, 30 år
Toaletten var hundra meter djup . . .
Första gången jag tog LSD visste jag inte mycket om det. Jag hade läst Huxleys bok och hade
en bekant som tagit det och berättat litet om hur det var. Vi var fyra kompisar hemma hos mej
i min villa, min fru och mina barn var tillfälligt bortresta. Den killen som gav oss LSD ville
stanna kvar och se hur det hela förlöpte. Han förberedde mej på att jag kanske skulle må lite
illa i början.
Han uppmanade mej att inte spjärna emot när reaktionen började komma. Jag skulle ha varmt
på mig, man blev lite frusen i början. Så la jag mig på sängen och väntade på vad som skulle
hända. Efter en kvart började jag höra ljud, ja man kan inte säga att det var ett vanligt ljud,
det var som en blandning mellan ljud och ljus. Vibrationer! Jag blev lite ängslig, tänkte att nu
blir jag oförmögen att göra någonting. Efter en timme ungefär bestämde jag mig för att jag
var pissnödig, jag hade en känsla av att jag borde pissa men jag visste inte riktigt om det var
nödvändigt.
Så började liksom allting att röra sig t.ex. raka linjer buktade sig. Ljuset i rummet blev så
varmt på ett skönt sätt. Så skulle jag alltså gå och pissa och jag blev glad när jag märkte att
jag kunde resa mig. Jag hade trott att det skulle göra ont, att jag skulle få ångest och så, men
jag kände inget sånt.
Det var en inbilling som gick över med detsamma. Så gick jag ner på toaletten och när jag
pissade tyckte jag strålen försvann flera hundra meter ned i toaletthålet. Så slog det upp
droppar, det blev som ett fyrverkeri, en kaskad, det var underbart vackert. Sen gick flera
timmar åt att bara njuta av dom här upplevelserna. Jag gick ut och tittade på fruktträden, jag
såg hur dom växte, hur dom levde. Jag förstod vad ett träd verkligen var. Och det kan jag
fortfarande, när jag betraktar mina fruktträd utan att vara påverkad av LSD. Det var som om
jag såg allt för första gången. Jag tyckte mitt medvetande blev fritt, min egen personlighet
hade liksom inget med upplevelserna att göra och nu har jag mycket lättare att uppleva saker
på det där sköna och berikande sättet.
Fram på morgonen avtog det hela. Jag tog tunnelbanan in till stan och jobbet. Jag tittade på
människorna omkring mig och tänkte: vad är det för värld dom lever i? Dom ser ut som
Eichmann allihop. Så kom jag till jobbet och satte mig vid mitt bord och tyckte att allting var
nytt, jag tyckte jag var där för första gången. Men jag hade inga svårigheter att prata när det
ringde en kund, jag var kanske lite tankspridd, men det gick bra att arbeta som vanligt. Jag
kände inga efterverkningar av obehagligt slag, tvärtom tyckte jag att LSD hade berikat mig
och jag tyckte det är en erfarenhet som alla människor borde få göra.
För mig var det som jag hade badat själen och hjärnan, jag kände mig ren och den känslan
satt i flera veckor. Jag har lite svårt att uttrycka mig kanske, men det var som när man gjort
en resa långt bort och upplevt en massa saker.
Det är så mycket jag skulle vilja säga om LSD, därför att för mig var det en fullkomligt
överväldigande upplevelse. Det gav mig så mycket, både beträffande kännedom om mig själv
och min omvärld.

Ensam mor, 24 år
Efter LSD kan jag älska mitt barn . . .
Första gången jag tog LSD var här i min bostad. Jag var tillsammans med två av mina vänner,
men det var bara jag som tog det. 100 mikrogram tog jag då. Det hände inte så mycket den
gången, det var bara att jag kände mig väldigt säker, jag tordes vara mig själv.
En annan gång jag tog LSD hade jag en känsla av att man kan springa ifrån sig själv, men
genom LSD kommer man liksom tillbaka till sig själv.
Dom flesta människor är ju inte som dom är längst inne, utan dom har en massa andra saker
på sig, så LSD kan föra in en i en konfliktsituation. Det är liksom ett stort finger som pekar
på en, eller det är man själv som pekar rättare sagt. Man måste känna att man vill ta LSD när
man tar det. Jag tror att folk som är ute för att "tända på" med vadsomhelst och tar LSD, dom
kan få fruktansvärda upplevelser. Mycket beror på omständigheterna.
Ibland ser man färger, hallucinationer, men det är inte alltid man får dom här synerna, men
man kliver upp ett steg över sig själv liksom. Det är ett hjälpmedel alltså, LSD, som jag ser
det. Man ser saker och sen gäller det att praktisera dom sakerna i mellantiden om man
någonsin tar LSD mer.
Det har varit litet obehagligt ibland, man blir så oerhört känslig: man tycker man känner
varenda strömning mellan människor, man tycker att alla människor kan läsa ens tankar. Då
kan man få "noja" alltså, men den kan man komma över och säga: okej, så här är jag, ni får se
vad ni vill se. Det är när man försöker gömma något inom sig själv man kan få obehagliga
känslor.
Jag använde LSD till att lösa gåtor med liksom, nu har jag inte fler gåtor att lösa, och jag vet
inte om jag skall ta LSD mera.
Tänk vad dom har skrivit i tidningarna sista tiden: "Farligt nervgift", Biologiskt stridsmedel"
och i den stilen. Det är ju alldeles vansinnigt. Jag tycker det borde finnas platser över hela
stan där folk under vetenskaplig kontroll kunde få ta LSD. Det är lämpligt att någon som
känner till LSD är med när man tar det. En sak jag som tycker är fantastiskt bra i samband
med LSD är att jag har haft en massa problem om hur jag skall vara när jag är tillsammans
med min dotter, det där problemet hur en mor skall förhålla sig till sitt barn. Jag kom under-
fund med sen jag tagit LSD att så är hon jämt.
Min dotter är så oförstörd, hon har inte en massa saker pålagd sig, hon är där hela tiden.
Barnen kommer ju hit till världen och vet inte vad dom skall ta sig till med allting,
föräldrarna bör ju hela tiden vara där och guida dom. Genom att ta LSD har jag mycket
lättare att förstå vilket plan min dotter är på och det har gjort det mycket lättare för mig som
mor och uppfostrare. Ibland kan jag kontrollera henne bara genom mina vibrationer: om det
var något jag ville att hon inte skulle göra, om hon inte skulle gnälla, öm hon skulle skratta
och sånt.
Dom flesta föräldrar verkar att lämna barnen åt sig själva alldeles för mycket. Förälder det
skall man bli när man är klar med sig själv och har löst sina problem, men så är det ju tyvärr
inte. Barnen blir guidade av folk som inte kan guida sig själva. För mig är det inte så, jag
tycker jag har fullständig kontroll över min dotter.

Psykolog, 37 år
Han skrek efter motgift. . .
Vid ett tillfälle jag tog LSD, tog jag tillsammans med en vän (första gången för honom). Jag
tog sju tabletter (175 mikrogram). Min vän tog 125 mikrogram. Omständigheterna var då helt
annorlunda än vid mina tidigare försök. Jag insåg att drogen är som den alltid är: progressiv.
Jag återupplever inte mycket från de tidigare gångerna, utan fortsätter snarare in i nya upp-
levelsestadier. Min vän reagerade mycket fortare än jag, för honom tog det bara fyrtio
minuter. För mig tog det en timme och en kvart.
Min vän blev mycket uppskrämd, trodde han skulle bli tokig, och han ville ha något motgift.
Trots allt; sedan han lugnat ned sig, började han känna sig säkrare och försökte få ut det
mesta möjliga av upplevelsen. Han förblev dock mycket aktivare än jag. Jag började känna en
sorts mildare fysiska sensationer och började få hallucinationer med de vanliga geometriska
mönstren.
Då drogens effekt övertog min självkontroll, började jag bry mig mindre om min väns
olustkänslor, för jag visste att han skulle bli all-right. Vid detta stadium började min värld bli
mer levande och mer intressant, avstånden mellan mig och tingen kunde inte längre mätas i
vanliga måttenheter.
Världen och jag var delar av varandra. Jag kände också att jag hade större valfrihet på så sätt
att om min andra vän, som såg efter oss (han hade inte tagit LSD), sa någonting som skulle ha
kunnat irritera mig, så kunde jag ignorera det. Detta fick för mig en ny och allvarlig mening.
Så var livet, allt betydde mycket mer, ändå betydde det ingenting alls. Försök av den
oinitierade vännen, som inte tagit LSD, att definiera mitt tillstånd, roade mig, därför att hans
definitioner inte sa mig någonting, upplevelsen var obeskrivlig.
Jag tycktes snabbt dyka ned i vad jag ansåg vara min varelses centrum. Jag skrattade mycket,
senare grät och skrattade jag på en gång. Jag kände mig ytterligt säker, och jag förstod att
denna säkerhet härrörde från en kunskap om, och ett accepterande, av min balanserade
position i världen.
Gråten och skratten kom från samma källa. Jag kände att jag kunde komma i kontakt med det
innersta hos andra människor. Jag tyckte att detta tillstånd av välbefinnande kunde uppnås
utan att använda drogen, men att det skulle bli fantastiskt svårt, därför de av mitt liv
uppbyggda motstånden skulle vara omöjliga att bryta igenom utan användandet av LSD. Som
barn har alla människor denna känsla av närhet, men detta att växa upp medför restriktioner
och uppställer gränser, karaktäristiska för uppbyggandet av vårt samhälle.
Vid ett annat tillfälle då jag tog LSD, gjorde jag det tillsammans med en vän som var
psykiatriker. Hans fru hade gått med på att övervaka oss. Min vän tog 200 mg, medan jag tog
225 mg. Drogen började att påverka min vän efter 40 minuter, medan det för mig tog en
timme och en kvart. Hans upplevelser skilde sig avsevärt från mina, såtillvida att han
uppnådde avsevärda insikter och kunde tala om dom. Han hade inga hallucinationer.
Så började drogen verka på mig.
Jag fick hallucinationer med slutna ögon. Förutom de geometriska mönstren såg jag också
annonser, ofta med kvinnokroppar på. Medan annonserna förändrades efter en stund, förblev
kvinnokroppen tämligen konstant, och utgjorde bakgrunden till de flesta av mina övriga
syner. En ny faktor tillkom till de andra milda färgerna, och denna var små fläckar av rött och
grönt. Jag öppnade ögonen
och fann att mitt synsinne var betydligt förändrat, golvet och fönstret rörde sig på ett glidande
sätt. Jag försökte prata med mina vänner, men fann det för svårt, då vi befann oss på olika
nivåer.
Hallucinationernas mönster började sedermera förändras till gamla skulpturer och mönster.
Jag fick efterhand associationer till olika gamla kulturer: aztekerna, kineserna, hinduerna och
egyptierna. Det var som om jag förflyttades tusen år tillbaka i tiden.
Hela tiden höll sig dessa skilda syner inom en geometrisk ram, även om jag försökte bryta
sönder denna och släppa bilderna lösa, men då märkte jag att ljudet av min väns röst gjorde
att synerna i mina hallucinationer stördes, de började hoppa upp och ned i takt med hans röst,
och plötsligt bröt sig de ur det geometriska mönstret och började ta formen av spindlar, stora
fruktansvärda saker (jag är mer rädd för spindlar än för någonting annat).
Sedan förstod jag att jag såg på spindeln inifrån spindeln. Jag såg på hans håriga ben genom
hans ögon; jag hade blivit spindeln. Trots att denna erfarenhet var skrämmande, var jag inte
rädd.
LSD har ju visat sig vara mycket effektivt i samband med psykoterapeutisk behandling av
alkoholister, psykopater, personer med sexuella störningar m.m. Det är min övertygelse att
det med goda resultat aven skulle kunna användas vid behandling av narkomaner; morfinister
m.fl.

LSD och dess effekter (en introduktion)


Den amerikanske forskaren Sanford M. Unger beskriver fyra effekter av LSD som är
konstanta och som alltid uppträder, oberoende av vem det är som tar det och oberoende av
miljöfaktorerna:
1. Varseblivningsförändringar. Framförallt sker en stegring av sinnesintryck, vilket medför
att t.ex. musikupplevelser blir oerhört intensiva, att smak- och luktupplevelser blir oerhört
detaljrika, och att tingen utstrålar en intensiv skönhet. Aldous Huxley kallar det "heightening
of intrinsic significance". Så finns också upplevelser av förändringar i rörelseupplevelsen
t.ex. perspektivförskjutningar. Så det här djupseendet som finns beskrivet av mannen som
tittade ned i toalettstolen och tyckte han såg en brunn, hur djup som helst. Vidare kan man ha
en upplevelse att tingen liksom böljar eller pulserar som en levande organism. Det är de mest
karaktäristiska varseblivningsförändringarna.
2. Depersonaliseringsupplevelsen, förändringar i jagupplevelsen. Det är dessa förändringar
som är de mest karaktäristiska dragen och som ger LSD-tillståndet dess unika karaktär. "Vid
högre doser kan ett stadium uppnås då något jagmedvetande inte existerar och då existerar
inte heller någon tidsupplevelse".
Jagkänslan och tidsupplevelsen är sammankopplade med varandra, det är där den mystiska
upplevelsen uppstår, det finns inga begrepp; jagets uppgående i alltet. Man tror att LSD
påverkar strukturer i mellanhjärnan (det limbiska och retikulära systemet). Det retikulära
systemet reglerar vakenhetsgraden och uppmärksamheten. Det är karaktäristiskt att uppmärk-
samhetsspännvidden liksom trycks ihop under LSD-upplevelsen. Det är också denna
depersonaliseringsupplevelse som är ångestskapande, eftersom den kan medföra att man
tillfälligt förlorar sin "verklighetsram".
3. Det ogrumlade medvetenhetstillståndet, klarheten. Man är inte sömnig eller rusig, även om
LSD-upplevelsen kan verka drömlik.
4. Styrkan av upplevelsen. Det finns förmodligen ingen som tagit LSD och sedan sagt: "det
var ju ingenting". Alla har tydligen ett starkt intryck av någon sort, positivt eller negativt.
Dom negativa upplevelserna hänför sig oftast till personer som tar LSD utan att ha satt sig in
i vad det egentligen är för något.
Dessa fyra punkter är alltså gemensamma. Resten av upplevelsen hänför sig till
personlighetsstrukturen hos den människa som tar LSD plus hans speciella förväntningar på
upplevelsen. Dessa förväntningar är av mycket stor betydelse, okunnighet om medlet och
felaktiga föreställningar kan styra upplevelsen i negativ riktning, man kan t.ex. hamna i
scizofreniliknande tillstånd.
Om man jämför de här publicerade amerikanska undersökningarna så visar det sig att man får
mycket bättre siffror i Savages undersökning: "This preparation included discussion of aims,
of willingness to surrender old concepts and preconceived ideas, and of the necessity for
trust." Eftersom LSD-tillståndet utmärks av sin starka suggestibilitet, så kan upplevelsen bli
otäck om man inte tar det under de rätta omständigheterna.
Folk omkring en kan t.ex. påverka en i både negativa och positiva riktningar och man bör
vara förvissad om att dom inte kommer att påverka en i negativ riktning när man tagit LSD.
Genom ett sakkunnigt bruk kan man påverkas att liksom borra sig djupare in i sig själv och
sina problem, och då kan också LSD-upplevelsen skapa varaktiga, positiva effekter. Sedan
1947 har LSD (lysergic acid diethylamide) varit föremål för en starkt expanderande
forskning. I början utnyttjades LSD parallellt med konventionell psykoanalys.
Drogens förmåga att bryta igenom försvarsmekanismer och aktualisera material i det omed-
vetna, t.ex. bortträngda, traumatiska minnen, gjorde att behandlingen ofta kunde förkortas
kraftigt. Sedan fann man att en enda psykodelisk upplevelse genom sin transcendentala
karaktär kunde ge upphov till djupgående karaktärsförändringar vid behandling av vitt skilda
psykiska störningar. Frapperande goda effekter har uppnåtts vid behandling av sexuella
störningar, alkoholism, psykopati etc. Man har också uppnått goda resultat vid behandling av
aueistiswa (scizofreniliknande symptom) barn. "The individuals' conviction that he is, in
essence, an imperishable self rather than destructible ego, brings about the most profound
reorientation at the deeper levels of personality. He percieves illimitable worth in this
essential self, and it becomes easier to accept the previously known self as an imperfect
reflection of this. The many conflicts which are rooted in lack of self-acceptance are cut off at
the source, and the associated neurotic behavior patterns die away."
"The question is who should have LSD, and up to this point I have been talking about those
who shouldn't. The ideal candidate for LSD is one who is mature, intelligent, and stable, who
is fairly well acquainted with himself, and whose life has been a sort of preparation for this
remarkable experience. By that I mean he has survived defeats, frustrations, and losses and
has learned from them. Serious situational problems are not necessarily a contraindication."

Litteratur:
LSD, THE CONSCIOUSNESS-EXPANDING DRUG. Edited by DAVID SOLOMON G. P.
Putnam's Sons, New York. The Psychedelic Reader. UNIVERSITY BOOKS, New York.
Alpert, Cohen and Schiller: LSD, The New American Library, New York.

Enkäten är sammanställd av Bo Holmqvist


Utdrag ur en statistisk undersökning utförd av amerikanska vetenskapsmän.
"När ni ser tillbaka på er LSD-erfarenhet, vad kan ni säga om den nu?"

Ditman Study Savage Study


74 tillfrågade 96 tillfrågade
% %
En mycket behaglig upplevelse 72 85
Någonting jag vill pröva igen 66 89
En upplevelse av stor skönhet 66 81
Ökad kännedom om verkligheten 64 92
Känner att det gagnar mig varaktigt 50 85
Det bästa som någonsin hänt mig 49 78
En religiös erfarenhet 32 83
En mycket otrevlig upplevelse 19 33
Kände mig sinnessjuk 7 18
Skadade mig mentalt 1 1
"Hur var ni, eller vad tycker ni har hänt er efter LSD-upplevelsen?”

Ett nytt sätt att se på världen 48 85

Större förståelse om det viktiga och meningsfulla med mänsklig samvaro 47 86

Ny förståelse för skönhet och konst 43 64

Ett vidgat medvetande om Gud eller en större makt, eller en ursprunglig


40 90
verklighet

En känsla av större respekt för andra människors välfärd och komfort 38 78

Inser att jag behöver psykoterapi 17 26

Ökade möjligheter att koppla av och vara mig själv 40 74

Förbättring påpekad av en person som står mig mycket nära 42 64

Större tolerans mot andra 40 75

En känsla av värdelöshet och tomhet 7 8

En skräckfylld känsla att jag kan bli tokig och förlora kontrollen över mig
3 8
själv

Ökad förståelse för orsaken och källan till mina problem 41

Känsla av avspänning och frihet från oro och spänning 56

Ny förmåga att känna glädje och att roa mig 39

En känsla att jag vet vad liv är för något 27

Hälften av de testade i Ditman Study var folk som genomgick någon form av
psykoterapeutisk behandling, den andra hälften bestod av läkare, psykoterapeuter, advokater,
författare etc. Savage Study omfattar enbart "paying patients".