You are on page 1of 4

Mexikos hallucinogena växter

i vetenskap och folktro


A. Hofmann

Vid farmaceutiska fakulteten i Uppsala hålls Hallucinogena växter har spelat en mycket Meskalin, den aktiva substansen i peyotl-
den 9 december varje år, Carl Wilhelm betydelsefull roll i de gamla centralameri- kaktusen, isolerades år 1896 av Arthur Hett-
Scheeles födelsedag, den traditionsenliga kanska kulturerna. Växterna i gruppen blev ler. 1919 lyckades Ernst Späth även synteti-
Scheeleföreläsningen. 1971 års föreläsare var kända i Europa först efter 1521. Spanska sera meskalinet. Upptäckten av meskalin in-
dr Albert Hofmann, känd för sitt arbete krönikörer och botaniker började då om- nebar att hallucinogena effekter för första
med olika mjöldrygealkaloider och som nämna ett stort antal växter med berusande gången noggrant kunde studeras ur farma-
framstående etnobotanist. eller narkotiska egenskaper, vilka användes kologisk, vetenskaplig synvinkel. Dessa ti-
Under sin yrkesverksamma tid var dr av indianbefolkningen i Mexiko. diga forskningsresultat publicerades på 1920-
Hofmann som chef knuten till Sandoz forsk- Hallucinogener brukades i medicinskt syf- talet i Beringers nu klassiska verk "Der
ningsavdelning för naturprodukter i Basel. te såväl som i religiösa sammanhang. Många Meskalinenrausch".
Den som önskar lära känna något av av drogerna betraktades av indianerna som I och med upptäckten av LSD väcktes på
Albert Hofmanns arbete kan, förutom att heliga och var även föremål för religiös dyr- 40-talet nytt intresse för hallucinogenforsk-
läsa denna artikel, t.ex. läsa kapitlen "Peyotl, kan. De kristna missionärerna lyckades en- ningen. Sedan dess har den fått allt större
nanacatl och ololiqui" samt "Mjöldrygan — dast delvis häva bruket. I hemlighet fortsatte betydelse inom psykofarmakologin.
Guds eld" i Matts Bergmarks bok "Lust och det långt efter det befolkningen övergick till Det mellanamerikanska bruket av hallu-
lidande". kristendomen. cinogena svampar, är omkring 3000 år gam-
Peyotl, teonanacatl och ololiuqui var de malt. Att indianbefolkningen i Centralame-
tre viktigaste magiska drogerna. De använ- rika mycket tidigt började använda teonan-
des ursprungligen av aztekerna och deras acatlsvampen framgår bl.a. av de omkring
grannstammar. Bruket förekommer än idag 3000 år gamla s.k. "svampstenar" vilka på-
bland vissa spåmän och läkarpräster i Mexi- träffats i framförallt Guatemala. Trots att
kos avlägsnare delar. det medicinska och ceremoniella bruket av
De psykiska verkningarna av peyotl, samt svampar noga beskrivits i flera av de gamla
drogens användning i kultsammanhang be- krönikorna från tiden för Mexikos erövring,
skrevs först av den tyske farmakologen t.ex. i fransiskanermunken de Sahaguns väl-
Louis Lewin i monografin "Phantastica". kända krönika, ägnades bruket av halluci-
Monografin får betraktas som ett av hallu- nogener ytterst litet intresse under de föl-
cinogenforskningens grundläggande arbeten jande århundradena. Det skulle dröja till
där hallucinogenerna för första gången får perioden 1936—1938 innan amerikanerna
bilda en egen grupp. Weitlander, Reko, Johnson och Schultes

Figur 1. Kaktén Lophophora Williamsii, den


växt som ger peyotl.

Figur 2. En "svampsten" från Guatemala.


Figur 3. En nattlig ceremoni då indiankvinnan och läkarprästen Figur 4. Psilocybe Mexicana Heim.
Maria Sabina i byn Hautla de Jimenez försatt sig i rus med hjälp
av syntetiskt psilocybin, fotograferades år 1962 av författaren.

upptäckte att svampar fortfarande använ- präst, som verkligen äter svampen. Ceremo- substans man dittills inte kunnat isolera.
des vid magiska riter i vissa avlägsna delar nin äger rum nattetid och är numera en Isoleringsförsök med extrakt från Psilo-
av södra Mexiko. En farmakologisk analys blandning av gammal magi och en kristen cybe Mexicana Heim där bl.a. piloerektion
publicerad 1939 av professor Santesson vid katolsk gudstjänst. Om någon drabbas av och pupillreaktioner hos hundar och möss
Karolinska Institutet i Stockholm visade att sjukdom eller någon olycka vänder han sig ingick, gav inga entydiga resultat.
extrakt av svamparna gav vissa beteende- till curanderon som då i ceremonin äter För att utröna eventuell verkan på män-
förändringar hos grodor och möss. Föränd- svampen. Under det följande ruset förutsä- niska prövade jag slutligen svampen på mig
ringarna definierades som ett narkosliknan- ger sedan läkarprästen om patienten kom- själv. 32 torkade exemplar av svampen gav
de tillstånd, men ingen specifik aktiv kemisk mer att överleva eller dö. kraftiga hallucinationer under cirka sex tim-
substans kunde isoleras. Vid senare expeditioner åtföljdes Wasson mar. Verkan påminde starkt om den av
På 1950-talet började amatörforskaren av mykologen Roger Heim. Heim fann att LSD. Efter flera humanförsök kunde så
Wasson systematiskt studera den mexikan- de heliga svamparna tillhörde familjen småningom den aktiva substansen isoleras
ska svampkulten från forntida riter till dess Strophariaceae, och i huvudsak arten Psi- och till sist kristalliseras. Substansen fick
nuvarande form. Sommaren 1955 lyckades locybe, även om en av dem tillhörde den namnet psilocybin, dess alkaloid kallade vi
Wasson få delta i en hemlig ceremoni hos närbesläktade arten Stropharia och en annan psilocin.
mazatekfolket och blev där den förmodli- till arten Conocybe. Laboratoriestudier gav Ett närmare studium av dessa ämnens
gen förste västerlänning som ätit de tabu- en särskilt god bild av en av arterna, vilken kemiska strukturer visade att de tillhörde en
belagda heliga svamparna. fick namnet Psilocybe Mexicana Heim. ny typ av indolderivat. Psilocybin är fort-
Enligt mazatekisk folktro hjälper svam- farande den enda kända indolen med en
parna "goda" människor, medan en "dålig" Teonanacatl — gudarnas svamp — fosforsyraradikal.
person mister förståndet eller dödas. "God" blir psilocybin Under en resa till Mexiko tillsammans
betecknar här den som är ceremoniellt ren, 1958 ombads jag av professor Roger Heim med Gordon Wasson 1962 besökte jag den
respektive oren. Det är därför vanligen en- att inleda en kemisk undersökning av svam- berömda läkarprästinnan Maria Sabina i
dast den s.k. curanderon, en slags läkar- pen Psilocybe Mexicana Heim, vars aktiva byn Hautla de Jimenez. Under en nattlig
Figur 5. Psilocybin är 4-fosforyloxydimetyI-
tryptamin, psilocin är hydroxy-dimetyltryp-
tamin. De är båda nära släkt med de syd-
amerikanska hallucinogenerna.

Psilocybin Psilocin

Figur 6. Psilocybin är den enda hittills kända


naturliga indolföreningen med en fosforsyra-
radikal. Psilocybin och psilocin kan båda
Psilocybin
syntetiseras enligt detta schema.

Figur 7, 8. Verkan av psilocybin på uttrycksförmåga har prövats Det symboliska innehållet i bilder av denna typ kan ge psykiatern
bl.a. av Roubicek i Tjeckoslovakien och av Volmat i Frankrike. värdefull information.

svampceremoni i hennes hydda gav jag hen- mg) uppstår mera djupgående psykiska för-
ne på försök tabletter med syntetiskt psilo- ändringar av såväl tids- som rumsuppfatt-
cybin. Resultatet blev lyckat. När vi lämna- ningen, samt av medvetandet av den egna
de hyddan berättade vår tolk att Maria Sa- kroppen och jaget. Visuell överkänslighet är
bina inte kunnat märka någon skillnad mel- vanlig, parad med illusioner och hallucina-
lan tabletterna och svamparna. Vi betrakta- tioner. Under detta tillstånd kan minnen
de försöket som ett slutgiltigt bevis på att ända från barndomen ofta återkomma.
vår syntes av preparatet var fullgod.
Psilocybin ger inga typiska symtom på en- Ololiuqui
skilda organ såsom uterus, tarm eller hjärta, Ololiuqui är det aztekiska namnet på frön
om man undantar en markerad inhibering från vissa Convolvulaceae-arter vilka använ-
av serotonin. Det har däremot karakteristis- des av aztekerna. Bruket liknar mycket bru-
ka centrala autonoma effekter såsom t.ex. ket av svampar och peyotekaktusen. Olo-
pupilldilatation, kontraktion av blinkhinna liuqui används fortfarande inom vissa isole-
och piloerektion, dvs. ett ergotropt retnings- rade indianstammar i södra Mexiko. En av
syndrom. Effekterna av psilocin är i stort de tidigaste beskrivningarna av ololiuqui pu-
desamma. blicerades 1651 av den spanske läkaren Figur 9. "Oliliuhqui, av några kallad coaxi-
Små doser psilocybin ( < 4 m g ) påverkar Fransisco Hernandez i arbetet "Rerum me- huitl eller ormört, är en slingerväxt med
hos människa stämningsläge och kontakt dicarum novae Hisponiae thesaurus", där tunna gröna, hjärtformiga blad, smala grö-
med omvärlden. Ruset medför en känsla av örten noga klassificerades under rubriken na stjälkar och långa vita blommor. Fröna
välbefinnande och avslappning samt av av- "De Oliliuhqui, seu planta Orbicularium äro runda och likna koriander. Om indian-
skildhet. Ganska ofta kombineras effekten foliorum" (figur 9). prästerna ville möta sina gudar och tala till
med en behaglig fysisk trötthet och tyngd, i Av flera gamla källor att döma måste olo- dem, åto de fröna — de fingo då tusen vi-
andra fall av lätthet. Vid större doser (6—20 liuqui ha använts i Mexiko långt innan sioner och demoniska hallucinationer".
den spanska erövringen och då främst av såsom Claviceps eller Rhizopus. Senare un- Isolated from OLOLIUQUI
(Rivea corymbosa,
Semi-synthetic
compound:
spåmän. Drogen ansågs ha en egen innebo- dersökningar visade att ergotalkaloider fö- Ipomoea violacea):

ende gudomlighet med undergörande för- rekommer även i andra Ipopomoeaarter.


måga. d-lysergic acid amide
Trots Hernandez noggranna beskrivning Farmakologiska effekter av ololiuqui- d-lysergic acid methyl
kom den botaniska identifieringen av ololiu- alkaloiderna carbinolamide
d-lysergic acid amide
qui att bli mycket omdiskuterad ända fram Lysergsyreamiderna ger hos kaniner kraftiga
d-isolysergic acid amide
till 1897, då plantan slutgiltigt identifierades autonoma symtom såsom mydriasis, pilo- chanoclavine
elymoclavine
som Rivea corymbosa. erektion och hypertermi, ett syndrom som lysergol
LSD 25
d-lysergic acid
ergometrine
De gamla aztekerna använde ololiuqui till även utlöses av psilocybin. Den narkotiska diethylamide

såväl medicin som till olika magiska salvor. verkan på människa beskrivs av Solms som
Idag blandas de krossade fröna i vatten likgiltighet och sänkt psykomotorisk aktivi-
eller alkohol. Spåmannen dricker blandning- tet, en känsla av att sjunka ner i intet, samt
d-lysergic acid
en och ger sina råd under rusets inflytande. en längtan efter sömn. methylcarbinolamide
Vissa kemiska analyser av Rivea corym- Beträffande verkan av den högervridande Figur 10. Det finns en nära släktskap mellan
bosa gjordes 1937 av Santesson. Några iso- varianten d-isolysergsyreamid är mitt expe- ololiuqui och LSD.
lerade substanser kunde dock inte kristalli- riment på mig själv det hittills enda kända.
seras, även om experimenten antydde före- Två mg av substansen gav trötthet, apati
komsten av en gluko-alkaloid. samt en känsla av overklighet. Hallucinogenic Drugs Neurohumoral Factors

1955 genomförde kanadensaren Osmond Lysergsyre-hydroxietylamid liksom ely- Peyoti


en serie experiment på sig själv. 60 till 100 moclavin och lysergol ger även de en cen-
riveafrön gav apati och slapphet åtföljt av tral sympatikusretning, vilket skulle kunna
ökad visuell känslighet. Efter ungefär fyra antyda en LSD-liknande effekt. Detta är
timmar följde en längre period av välbefin- dock ännu bara ett obevisat antagande.
nande. LSD kan betraktas som en kemiskt modi-
Resultaten motsades av ett senare försök, fierad, förbättrad typ av ololiuqui. Kvalita- Teonanacatl

där Kinross-Wright 1958 gav åtta försöks- tivt skiljer sig inte de psykiska symtomen
personer doser på upp till 125 frön utan nå- av meskalin, psilocybin och LSD; skillna-
gon effekt. Med dessa försök som enda ut- derna på det kvantitativa planet är däremot
gångspunkt började jag senare en serie ana- stora. Den effektiva humandosen av meska-
lyser av två olika varianter av ololiuquifrön lin ligger mellan 200 och 500 mg, av psilo-
dels från Rivea corymbosa, dels från Ipo- cybin mellan 5—10 mg och av LSD mellan
moea violacea. Försöken gav det överras- 0,05—0,1 mg. LSD är alltså omkring 100 Ololiuqui

kande resultatet att de psykotomimetiska gånger mer potent än psilocybin. Motsva-


substanserna i ololiuqui var lysergsyrederi- rande tal gentemot meskalin ligger vid 5.000
vat, lysergsyreamider och även andra ergot- —10.000. Trots dessa skillnader föreligger
alkaloider, dvs. samma substanser som jag dock korstolerans mellan preparaten, vilket
arbetat med under LSD-försöken på 1930- gör det troligt att verkningsmekanismen är
talet. densamma.
De huvudsakliga beståndsdelarna i ololiu- Denna grupp hallucinogener blir särskilt
qui, dvs. Rivea corymbosa, är lysergsyre- intressant eftersom deras kemiska bestånds-
amid samt "lysergsyre-l-hydroxi-etylamid". delar är strukturellt besläktade med våra en- Figur 11. Strukturellt påminner hallucinoge-
Båda är alltså mycket nära släkt med LSD. dogena, fysiologiskt aktiva substanser. nerna peyotl, teonanacatl och ololiuqui om
Även alkaloiderna isolysergsyreamid och Sålunda ligger meskalin till sin struktur de kroppsegna substanserna adrenalin, nor-
isolysergsyre-l-hydroxi-etylamid, chanocla- nära adrenalin och noradrenalin. Psilocybin, adrenalin och serotonin.
vin, elymoclavin samt lysergol kunde isole- psilocin och LSD är alla indoler, liksom vår
ras. Fröna från den närbesläktade plantan kroppsegna transmittorsubstans serotonin.
Ipopomoea violacea innehöll samma alka- Dessa faktorer kan öppna nya vägar till stör-
loider med undantag för att lysergol ersatts re kunskaper om det biokemiska skeendet
av ergometrin. Upptäckten av ergotalkaloi- bakom våra psykiska funktioner.
der i ololiuqui, som ju är en högre stående
växt, var särskilt intressant ur fytokemisk
synpunkt, eftersom lysergsyrealkaloiderna
dittills endast isolerats från lägre svampar,