You are on page 1of 15

Viktor Hansson

I Herostratos fotspår
Så länge människan har existerat har det alltid funnits en önskan om evigt liv. Världshistorien har gett oss många exempel på hur långt människor kan gå för att försöka uppnå detta. Men har någon någonsin lyckats? För att kunna svara på det måste vi först och främst reda ut vad evigt liv egentligen innebär. Vissa skulle nog vilja påstå att det innebär att man i den kropp man en gång föddes vandrar på jordens yta i all evighet. Andra skulle påstå att man kan leva vidare genom att bli ihågkommen. Vad jag tycker om fenomenet i fråga låter jag vara osagt, det är irrelevant för historien. Vad som däremot är relevant är de anteckningar som står att finna här nedan. Dessa är skrivna av en viss Johnny Eriksson och hittades tillsammans med hans dagbok i ett övergivet kassavalv som tömdes strax efter dennes död. Johnny Eriksson är född och uppvuxen på Österlen och Johnny Erikssons liv i stort är inte särskilt intressant. Det som gör hans levnadsöde unikt är de sista månaderna innan hans död. Det är under dessa månader som hans tankar tas i praktik och Ett fascinerande men på samma gång tragiskt levnadsöde. För att presentera Johnny Erikssons levnadsöde på ett mer lättillgängligt sätt har jag valt att skriva en liten berättelse baserad på hans dagboksanteckningar. Denne var nämligen mycket kort och koncis i sitt sätt att skriva. Jag kan utan att överdriva säga att hans anteckningar skulle bli så tradiga och långtråkiga att du inte alls skulle finna dem intressanta, vilket vore synd då denna del av hans liv på ett sätt är mycket fascinerande.

De anteckningar som hittades tillsammans med Johnny Erikssons dagbok Är det inte lustigt hur människor föds, lever och sedan försvinner? Alla dessa levnadsöden som passerar oss under våran väg mot evigheten. Tusentals människor som snabbt skyndar förbi, blottar sitt ytskikt, för att sedan försvinna för alltid. Som om dem aldrig funnits. Kanske existerar dem bara den korta stund då vårt medvetande fokuserar på dem? Skulle man inte då kunna säga att det är minnet som avgör en individs existens? Säg mig, hur kan du käre läsare existera om jag aldrig blivit medveten om din existens? Är du för mig vad ljuset är för mörkret? Vad dagen är för natten? Vad döden är för livet? Fram tills den stund då du blottar dig och gör mig medveten om din existens. Du är inte min motsats, du är ingenting fram tills du blir någonting, i min hjärna. Ditt liv börjar när jag först ser dig och du dör när det sista fragmentet av ditt minne i mitt huvud försvinner. Således är det mitt minne som bestämmer när du ska dö ”SAMTIDIGT” som det är ditt minnes uppgift att döda mig en vacker dag. Jag menar så vidare att Simone de Beauvoir, Charles Baudelaire, J-K Huysmans och Albert Camus lever, medan du min kära läsare, är död. Dessa herrar må ha avlidit och blivit begravda

Skrivarkursen

2007-02-07

Jag har inte lyckats föra mina gener vidare. Jag tog för givet att min själ skulle fortsätta existera någon annanstans.Viktor Hansson för länge sedan. Hans ansikte bar en likblek färg och hans händr skakade okontrollerat. Som om jag aldrig hade existerat. Det är dessa tankegångar som driver mig. Det är först på senare år som dessa tankar börjat skrämma mig. Likt en tyst vind som snabbt passerar kommer också jag att försvinna och tyna bort. Skrivarkursen 2007-02-07 . Vad bevisar detta? Just inget mer än att alla dör samma sekund som du avlider och att dem sedan lever vidare på obestämd tid beroende på de gärningar du begått i livet. Johnny gick sakta ut från läkarmottagningen. Johnny hade precis fått veta att han hade cancer. Jag är inte lika säker längre. Jag har under hela mitt liv levt i tron om att ett liv efter detta men efter har hela min världsbild raserats. jag har inte lyckats begå några ärofyllda handlingar och jag har inte producerat något värt att bli ihågkommen för. Vissa dör innan dem avlider. Ett behov av att helgardera mig har under en lång tid växt fram och efter läkarens diagnos har det växt explosionsartat. I hjärnan. jag kan till och med hävda att jag är skeptisk. Jag kommer med andra ord att gå ur tiden och försvinna utan att bli ihågkommen. men så länge mitt minne står dem bi förblir dem mer levande än vad du är just nu. I min ungdom tog jag lätt på döden och kände inte heller något behov av att leva vidare.

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .

Viktor Hansson Skrivarkursen 2007-02-07 .