Framgångsfaktorer för Stockholms ICT-kluster

Baserad på klusterforskning och en omvärldsanalys kring internationella ICT-kluster

Rapporten är framtagen som en del av följeforskningen av projektet ”förstärk Stockholms ICT-kluster”. Följeforskningsteamet har bestått av: Mats Magnusson/IMIT, Christian Sandström/IMIT, Torbjörn Skarin/Teknik och samhälle samt Max Valentin/Fabel Publicerad februari 2011

Innehållsförteckning
Inledande sammanfattning ................................. 4 Forskning och teori om kluster ........................... 4
Framväxten av kluster............................................................... Aktörerna i ett kluster............................................................... Aktiviteterna i ett kluster........................................................... 6 7 8

Omvärldsanalys av internationella ICT-kluster 10
Silicon Valley ........................................................................... Fairchild och den tidiga ............................... halvledarindustrin ............................... 11 Goda förutsättningar för entreprenörskap ............................... 12 Forskning och utbildning ............................... 13 Hsinchu på Taiwan................................................................... Bakgrund ............................... 14 Ett statligt initiativ ............................... 15 Vikten av kunskapsintensiv verksamhet ............................... 16 Kunshan (Shanghai).................................................................. Bakgrund ............................... 18 18 18 19 Företagsklimat nyckel till framgång ............................... Brist på kunskapsintensiv verksamhet problematisk på sikt .. Bakgrund ............................... Klubbar ............................... 19 21 22 17 14 11 10

Sophia Antipolis....................................................................... Stiftelsen Sophia Antipolis ............................... 20 Universitet och forskningsinstitut ............................... 22 Uleåborg (Oulu)........................................................................ Bakgrund ............................... 23 Nätverk och aktörer ............................... 23

En jämförelse mellan Kista och andra framgångsrika kluster.................................. 24
En beskrivning av Kista Science City........................................... En jämförande analys ................................................................ 24 26

Sammanfattande slutsats....................................... 28 Referenser.................................................................. 29

Inledande sammanfattning
Rapporten ger en grundläggande genomgång av forskning och teori om ICT-kluster samt en omvärldsanalys där framgångsfaktorer för ett antal kluster i världen identifieras. Det görs genom att inledningsvis beskriva vad som enligt forskning kännetecknar framgångsrika ICT-kluster. Illustrationer av hur kluster växer fram och blir starka görs sedan genom studier av Silicon Valley, Hsinchu på Taiwan, Kunshan utanför Shanghai, Uleåborg i Finland samt Sophia Antipolis i södra Frankrike. Omvärldsanalysen understryker att varje kluster har en egen historia, men påvisar samtidigt ett antal gemensamma orsaker till områdenas framgångar, såsom tillgång till kunskapsintensiv verksamhet, starka nätverk och mobilitet samt en fördelaktig miljö, såväl affärsmässigt som socialt och kulturellt. Utifrån dessa framgångsfaktorer ges ett antal reflektioner och förslag på hur Kista Science City kan arbeta för att stärka sin konkurrenskraft. En expansion av universitetens närvaro i området samt ett ytterligare fokus på att göra Kista till en mer attraktiv miljö är två möjliga vägar framåt för Kista.

och kreativa regioner uppvisar en hög diversitet i termer av branscher medan industriella distrikt och kluster är mer fokuserade kring en specifik verksamhet. Skillnaden mellan industriella distrikt som exempelvis rostbältet i USA och kluster är att de förstnämnda brukar ha ett fokus på produktion och stordrift medan kluster snarare fokuserar på innovation. Forskningen kring regional tillväxt och konkurrenskraft har under de senaste decennierna kommit att fokusera alltmer på hur orter eller regioner skapar tillväxt genom att specialisera sig inom vissa branscher eller teknologier. Ett ICT-kluster kan ses som en samling geografiskt närbelägna aktörer såsom tillverkande företag, underleverantörer, universitet, offentliga organisationer och kunder med en stark koppling till informations- och kommunikationsteknologier. Kluster växer fram i områden där det finns en kritisk mängd resurser och förmågor som i sin tur leder till att fler aktörer väljer att lokalisera sig i regionen. Enligt Porter kan kluster ha ett flertal positiva effekter såsom en ökad produktivitet hos företagen, att innovationer utvecklas samt att nya affärer växer fram. Medvetenheten om hur kluster skapar välstånd och nationell konkurrenskraft har ökat successivt sedan 80-talet då Harvardforskaren Michael Porter började intressera sig för ämnet. Uppfattningen att tillväxt och välstånd skapas genom ett samspel mellan ett flertal aktörer med likartad kompetens står i kontrast till den industristruktur Sverige hade under stora delar av efterkrigstiden. Under 50- och 60-talet rådde det brist på arbetskraft i storstäderna och många företag flyttade ut produktionen till mindre orter där fabriken ofta var den enda privata

Forskning och teori om kluster
Det är ingenting nytt inom ekonomisk forskning att verksamheter tenderar att lokaliseras i geografisk närhet till varandra. Inom ekonomisk geografi har detta fenomen kategoriserats som städer, industriella distrikt, kreativa regioner och kluster. Städer

Sida.4

arbetsgivaren. Bruksorterna kan därmed ses som motsatsen till kluster då dessa karakteriserades av stabilitet snarare än flexibilitet och en mångfald i form av flera olika arbetsgivare. Många bruksorter fick stora problem under de kommande decennierna, delvis på grund av låglönekonkurrens och delvis eftersom man blev isolerade från omvärlden. När den svenska kontorsmaskinstillverkaren Facit fick stora problem i början av 70-talet sammanfattade en direktör på bolaget situationen på följande sätt: ”vi sitter nere i skogen och har ingen aning om vad som händer ute i världen”. Citatet ovan kan ses som en utmärkt illustration av de problem Sverige ställdes inför när digitaliseringen bröt igenom på allvar. Det visar också att regioner som består av en mångfald av olika aktörer och en gemensam kompetensbas blir mindre sårbar än de samhällen som byggs runt en arbetsgivare. I ett kluster kan olika resurser såsom teknik, arbetskraft och kapital omorganiseras mer effektivt. Därmed blir ett kluster mindre sårbart och mindre beroende av enskilda företag. De uppsägningar som ägde rum på Ericsson under delar av 2000-talet i Kista har i hög utsträckning resulterat i att nya företag växt fram i regionen. Den här effekten är särskilt viktig inom just ICTsektorn eftersom den präglas av ett mycket högt utvecklingstempo, som i sin tur resulterar i snabba branschomvandlingar och ett ökat krav på att nya strukturer kan skapas. Ett annat ofta förekommande argument för kluster är de kunskapsexternaliteter1 som skapas. Då en individs användning av en viss kunskap inte exkluderar andra från att använda samma kunskap brukar

den här typen av externaliteter ofta framhållas som en orsak till att nya företag och teknologier ofta utvecklas i kluster. Vidare kan kluster ofta erbjuda tillgång till användare som är långt mer avancerade än den breda marknaden, något som ger en möjlighet att testa nya koncept. Vidare har kostnaden för att inte vara specialiserad ökat under de senaste decennierna, främst eftersom många marknader har globaliserats och därmed också skärpt konkurrensen. Forskning på området har också visat att regionalt ekonomiskt välstånd såväl i Europa som i världen samvarierar positivt med styrkan i ett kluster (Sölvell, 2009). I en studies gjord av European cluster observatory visades hur styrkan i ett kluster är sammankopplad med välståndsnivån. Klustrets styrka mättes mellan 0 och 100 procent. Studien visar att samtliga regioner som har en genomsnittsinkomst över 40 000 euro hade en klusterstyrka på över 40 procent. Det är med andra ord vedertaget idag att regional specialisering inom kunskapsintensiva branscher såsom ICT har en positiv inverkan på välståndet i ett område. För regional utveckling är det följaktligen. Idag ses kluster som en viktig anledning till att vissa regioner blir starka konkurrensmässigt och länders ekonomier blir mer dynamiska. En ansamling aktörer inom ett geografiskt begränsat område medför klassiska skalekonomiska fördelar och konkurrens och rivalitet har betydelse för företags vilja att utvecklas. Bland klustrets aktörer – individer, företag och organisationer – kan kunskap och information lättare utvecklas och spridas och bana väg för kunskapsbaserade innovationer, något som får allt högre vikt i kunskapsbaserad ekonomier.

Sida.5

1

Jmf med engelskans knowledge spillovers. Att dessa existerar har bland annat visats av Audretsch & Feldman, 1996 och Jaffe, Trajtenberg & Henderson, 1993.

Framväxten av kluster Vad är det då som gör att kluster blir till? Harvardprofessorn Michael Porter argumenterar att regioner blir konkurrenskraftiga genom ett samspel mellan fyra olika faktorer: Strategi, struktur och rivalitet mellan företag. En direkt konkurrens mellan olika företag i samma bransch leder till att en region utvecklas och att dessa företag blir starkare. Inom exempelvis den svenska fordonsindustrin har Sverige haft två konkurrerande tillverkare inom lastbilar och bussar (Volvo och Scania) och inom bilindustrin (SAAB och Volvo). Efterfrågan i regionen. Krävande kunder inom en region innebär i regel att företagen måste ligga i framkant. Dessutom får de tillgång till en testmarknad där nya koncept kan prövas. Som exempel kan nämnas hur den amerikanska militärens behov av tillförlitlig kommunikationsteknologi initialt drev utvecklingen av först vakuumrör och därefter transistorer i Silicon Valley. Relaterade industrier. Närvaron av underleverantörer och andra delar av branschstrukturen skapar en interaktion som gör det enklare att samarbeta och utveckla innovationer. Villkorsfaktorer. Tillgången på produktionsfaktorer såsom välutbildad arbetskraft och kapital inom en särskild region bidrar till dess långsiktiga konkurrenskraft. Närvaron av universitet, privat och publik forskning samt riskkapital framhålls ofta som nyckelfaktorer.
Figur 1 beskriver the faktorer som enligt Michael Porter (1990) leder till framväxten av kluster.

ACADEMIA

INDUSTRY

STATE

För att förstå framväxten av ett kluster, dess styrkor och förbättringsmöjligheter blir det därmed viktigt att analysera områdets historia, den makroekonomiska kontexten och den kompetensbas som finns i en viss region. Enligt Porter kan formationen av kluster också uppmuntras av staten, som kan agera som katalysator och utmanare. Offentliga initiativ kan bland annat stödja klusterbildningar genom att stimulera ett behov av nya teknologier, skapa villkorsfaktorer eller uppmuntra till konkurrens. Staten kan exempelvis tillhandahålla publik forskning, skattesubventioner m.m. Kluster skiljer sig åt avseende mängden planering och statlig involvering. Amerikanska föregångsexempel såsom Route 128 och Silicon Valley framhålls ofta som exempel på kluster som växt fram organiskt. I Sydostasien har dessa framgångshistorier influerat regeringar som inte sällan blivit framgångsrika i skapandet av kluster. En viktig framgångsfaktor för kluster är styrkan i nätverken och integrationen i området. Ofta

Sida.6

utvecklas tekniska innovationer i en del av samhället, men behöver kommersialiseras i en helt annan struktur. Exakt hur detta kommer att ske kan ingen veta på förhand, processen kan inte planeras, men i ett kluster går det icke desto mindre att skapa förutsättningar för att detta skall ske. Att människor, kunskap och teknik kan röra sig över gränser är därför av yttersta vikt för skapandet av ett framgångsrikt kluster. Starka nätverk och institutioner som kan facilitera tekniköverföring blir därför centrala för ett framgångsrikt kluster. Även om dessa innovationsprocesser kan ske globalt, tenderar de ofta att äga rum på regional nivå. Kunskapsöverföring kräver stora mängder tillit och socialt kapital, samt starka nätverk och dessa faktorer resulterar i att kluster ofta ter sig lämpliga för innovationsarbete. Aktörerna i ett kluster Inom ett kluster finns det ett antal olika, som alla intagit olika roller i nätverket. Enligt Sölvell (2009) kan ett kluster betraktas som en samling av följande aktörer: • Företag, såväl stora som små företag som leverantörer, konsulter och tillverkande företag. • Finansiella institutioner som banker, venture capital, private equity och affärsänglar. • Offentliga aktörer som exempelvis arbetar med industri- och regionalpolitik, infrastruktur, klusterprogram, innovation och samarbete mellan universitet och privat sektor. • Akademiska aktörer som universitet, högskolor forskningsinstitut och science parks • Halvt privata organisationer som NGOs, handelskammare, formella nätverk, klusterorganisationer

• Media och andra aktörer som skapar publicitet kring klustret och upprätthåller det gemensamma varumärket.

Figur 2 illustrerar Triple Helix-modellen, som säger att interaktionen mellan industri, företag och stat skapar förutsättningar för ett starkt kluster. Henry Etzkowitz har argumenterat att det är i interaktionen mellan stat, företag och akademi som innovationer blir till och som tillväxt skapas. När dessa aktörer arbetar tillsammans mot en gemensam vision och produktionsfaktorerna är på plats enligt Porters diamant skapas ett starkt kluster (Etzkowittz, 2002).

ICT-observatorierna i Milano utgör ett bra exempel på hur universitet och företag kan samarbeta. Då tidigare forskning har fastställt att interaktion mellan forskningsinstitutioner som universitet och det privata näringslivet ofta utgör en gränsyta där innovation skapas belyses ett intressant exempel på detta nedan.

Sida.7

I Milano har universitetet Politecnico di Milano sedan 1998 arbetat med ICTs inverkan på en rad olika branscher. Detta i syfte att hjälpa företag att exploatera dessa teknologier i sina respektive branscher och samtidigt bedriva forskning på området. Ett annan ambition har varit att öka medvetenhet om de möjligheter som ICT skapar inom en rad olika områden såsom fastigheter, human resources, mode etc. Detta görs i form av olika observatorier där en grupp forskare genom fallstudier, jämförelser och detaljerad forskning på området söker efter konkreta möjligheter att förnya företagens produkter och tjänster med hjälp av ICT. Forskning sker också i nära interaktion med ICT-företag i syfte att utveckla och förbättra deras erbjudanden. På så vis får företag inblick i trender och förändringar som ligger bortom deras dagliga prioriteringar samtidigt som forskarna får en möjlighet att arbeta med specifikt avgränsade affärsproblem. Observatorierna består idag av 33 olika forskningsområden och omkring 60 forskare är involverade i arbetet. Hittills har mer än 3000 företag analyserats genom fallstudier och enkäter, totalt har mer än 15 000 människor deltagit i olika workshops och evenemang. Forskningsrapporter som ges ut i anslutning till arbetet har laddats ner mer än 60 000 gånger och observatoriets hemsida har mer än 10 000 besökare varje månad. Initiativet har även resulterat i en hel del forskning – 30 artiklar har publicerats i vetenskapliga journaler genom åren. Genom alla dessa aktiviteter har ett stort nätverk växt fram i regionen och universitetet har kommit att fungera som en nod, där dess forskning håller samman och utökar kontaktytorna.

Ett flertal samarbeten med andra universitet har också ägt rum, bland annat med University of California, London Business School, Warsaw University och universitetet i Sao Paolo. Även om observatorierna inte kan betraktas som ett kluster-initiativ utgör det ett intressant exempel på olika former av samarbeten som kan äga rum mellan akademin och industrin med ett särskilt fokus på ICT. Därmed kan det vara av intresse för Kista Science City att få en viss inblick i hur observatorierna fungerar. Aktiviteterna i ett kluster Nationella och regionala initiativ till kluster sker idag runtom i hela världen. Enbart i Europé finns det omkring 1000 sådana initiativ. Sölvell, Lindqvist och Ketels (2003) definierar ett kluster-initativ på följande sätt: ”Cluster initiatives are organized efforts to increase the growth and competitiveness of clusters within a region, involving cluster firms, government and/or the research community.” Ett kluster-initativ kan därmed ses som en formalisering av samarbetet i en region där en sammanhållande funktion tillvaratar klustrets intressen. Ett kluster kan ses som ett nätverk och skiljer sig därmed från den traditionella synen på samhället som präglad antingen av hierarkier eller av marknader. Ett nätverk är inte en organisation där en ledning kan utöva exekutiv kontroll, därmed är det ofta svårt och inte heller önskvärt med en övergripande riktning för ett kluster. Samtidigt är det inte en marknad i neoklassisk bemärkelse där köpare och säljare möts, byter varor och tjänster utan att ha någon djupare relation till varandra.

Sida.8

Att styra ett nätverk är därmed ganska svårt och initiativ till kluster får å ena sidan inte styra för mycket då utfallet i termer av nya företag och samarbeten inte kan kännas till på förhand. Å andra sidan, behövs ofta en sammanhållande funktion som kan driva frågor relevanta för klustrets utveckling. Det förekommer så kallade marknadsmisslyckanden inom kluster.

• Innovation och teknik, vilket kan handla om kommersialisering av akademisk forskning. • Policy och företagsklimat, detta handlar mer om att interagera med den offentliga sektorn än företagen i klustret. Frågor kring infrastruktur och institutionella faktorer hanteras lämpligen av klustrets sammanhållande funktioner. Kluster-initativet beror dess framgång på ett antal

Ett sådant misslyckande kan vara att de spillovers som genereras från vissa organisationer inte tillvaratas i regionen. Ett annat problem är relaterat till att företag inom kluster ofta har lite kunskap om varandra då de är upptagna med sin egen verksamhet. Här kan den sammanhållande funktionen skapa plattformar och arenor för att öka kommunikationen mellan företag. Andra kluster-specifika frågor som sällan tas i beaktande av enskilda organisationer rör sådant som infrastruktur, kringliggande miljö och geografisk expansion. Vad kan då en sammanhållande funktion göra för att bidra till ett klusters utveckling? Sölvell (2009) pekar på ett antal olika aktiviteter som ett kluster-initativ kan ägna sig åt: • Investeringar i human resources (HR). Detta kan rikta sig mot en rad olika målgrupper men syftar till att säkerställa klustrets kompetensbehov på lång sikt. Det kan gälla alltifrån managementutbildning för tekniker till att förlägga högre utbildning till regionen. • Expansion av klustret. Ett kluster-initiativ kan bidra till områdets tillväxt genom att skapa inkubatorer, skapa nätverk och attrahera företag. • Affärsutveckling, exempelvis genom att marknadsföra bolag. • Kommersiella samarbeten, ett kluster kan uppmuntra företag att interagera mer med varandra.

olika faktorer. En sådan aspekt är vilka personer som driver initiativet. Det är av stor vikt att dessa personer har starka sociala nätverk i området. Ofta har de en lång yrkeserfarenhet i regionen och utgör en blandning av personer från olika funktioner i klustret. En annan framgångsfaktor är finansiell. Det är viktigt att kluster-initativet har tillräckliga resurser för att driva olika projekt och att man inte behöver söka pengar hela tiden för att kunna ta nya initiativ. Framgångsfaktorer relaterade till ledning av kluster Vad är det då som göra att ledningen av ett kluster blir framgångsrik? I en följeforskningsstudie relaterad till EU-finansierade initiativ till kluster i Norrland pekar Klofsten på fem faktorer som avgör om ett kluster-arbete lyckas eller inte: • Idé – för att ett kluster skall växa behövs en sammanhållande tanke om hur regionen bör se ut. Denna övergripande strategi bör fokusera på vilka klustrets intressenter är och hur man positionerar sig. Idén om klustret utvecklas över tiden i interaktion med klustrets medlemmar och strategin behöver förankras. • Drivkrafter och engagemang – närvaron av engagerade människor som driver aktiviteter, bygger nätverk och identifierar sig med klustret.

Sida.9

• Aktiviteter – det måste finnas en verksamhet som klustrets medlemmar uppfattar som värdefull. Detta kan gälla allt från utbildning till seminarier, frukostar och annat som skapar mötesplatser. Aktiviteter av den här sorten behöver positioneras på ett sådant sätt att de inte konkurrerar med det som erbjuds på marknaden utan utgör ett komplement. Formella och informella nätverk är centralt för ett framgångsrikt kluster. • Kritisk massa – för att ett kluster skall bli livskraftigt behöver det uppnå en viss storlek. Samtidigt riskerar ett alltför stort kluster att bli anonymt och få en begränsad kontroll. • Organisation – det behövs en sammanhållande funktion som skapar en gemensam identitet, hanterar relationer, ansvarar för den övergripande utvecklingen och interaktionen med samhället.

sådant sätt att regionen blev ett ledande ICT-kluster i världen. Under 1900-talets första hälft utvecklades en stark egalitär kultur och öppenhet parallellt med en kompetensbas relaterad till avancerad produktionsteknik. Närheten till krävande kunder inom militären och starka, affärsorienterade utbildningsinstitutioner såsom Stanford gjorde det sedan möjligt för entreprenörer som Noyce, Moore, m.fl. att bygga upp en dominerande position i den växande halvledarindustrin. En rörlig arbetskraft i kombination med en entreprenöriell kultur, starka sociala nätverk och en marknad för såddfinansiering har sedan genererat nya tillväxtbolag över tiden. Benägenheten att starta nya bolag kom också att leda till en hälsosam konkurrens mellan företagen i regionen, såväl på produktområdet som inom rekryteringen av arbetskraft. Bakgrund Att transistorn vidareutvecklades och kommersialiserades i regionen och halvledartillverkare växte fram just i detta område har dock en längre historia bakom sig. Den amerikanske historikern Christoph Lécuyer har i boken Making Silicon Valley beskrivit Silicon Valley under de formativa åren 1930-1970. Under början av 1900-talet kom radiomaster att lokaliseras till regionen, vilket i sin tur skapade ett stort intresse för radioapparater. Under slutet av 20-talet fanns det inte mer än en handfull radioföretag och ett hundratal ingenjörer i regionen. Fyra decennier senare hade området förvandlats till världens centrum för utveckling och tillverkning av integrerade kretsar. Alltsedan dess har nya företag växt fram i Silicon Valley och bidragit till klustrets styrka. För att förstå regionens utveckling behövs en kortare historisk återblick.

Omvärldsanalys av internationella ICT-kluster
Nedan följer en omvärldsanalys och en kort jämförelse mellan Kista Science City och ett antal andra världsledande kluster. En beskrivning av hur olika kluster arbetar görs också i syfte att ge nya uppslag för hur ett starkare kluster kan skapas i Kista. Silicon Valley Begreppet Silicon Valley myntades först på 80-talet och regionen brukar ofta betraktas som ett kluster från mitten av 1960-talet och framåt. Sammanfattningsvis kan sägas att Silicon Valley inte växte fram ur något statligt initiativ. Det var snarare en mängd olika förutsättningar som sammanföll på ett

Sida.10

I området runt San Francisco startades under början av 1900-talet mängder av radioklubbar där radiointresserade människor samlades för att utbyta kunskaper, inte helt olikt de open source communities som finns på Internet idag. Mycket tack vare att området blev ett av USA:s starkaste fästen för radioamatörer kom en kultur att utvecklas där status uppnåddes genom kunskap och innovation, inte genom höga positioner i stora organisationer. Den icke-hierarkiska kulturen som kännetecknar Silicon Valley har med andra ord historiska orsaker. Under perioden 1930-1960 var regionen mycket framträdande inom tillverkningen av vakuumrör. Kopplingen till radioapparater och den amerikanska militärens behov av tillförlitliga produkter skapade den efterfrågan som gjorde att regionen dominerade världsmarknaden för vakuumrör. Tillverkningen av vakuumrör med god hållbarhet är mycket krävande och följaktligen utvecklades en kompetens i regionen relaterad till mycket ren och avancerad produktionsteknik. Regionens första generation av entreprenörer såsom Charles Litton, William Eitel och Jack McCullough var i allt väsentligt innovatörer inom produktionsteknik. Då samma höga krav ställs på produktionen av halvledare var regionen runt Silicon Valley väl positionerad för att från 60-talet och framåt dominera utvecklingen av integrerade kretsar. Bolag som Litton Industries och Varian Associates utvecklade vakuumrör som var av strategiskt värde för den amerikanska militären, både under andra världskriget och under kapprustningen mot Sovjetunionen under 50- och 60-talet. Dessa bolag var oerhört framgångsrika i att få forskningen finansierad av militären, som dessutom var i det närmaste prisokänslig.

Fairchild och den tidiga halvledarindustrin Det var till den här miljön som präglades av anti-hierarkiska ideal och avancerat produktionskunnande som en av männen bakom transistorn, William Shockley, flyttade efter att ha arbetat på AT & T:s forskningslabb Bell Labs på ostkusten. Shockley betraktades av många som ett geni och han lyckades rekrytera några av de främsta elektronikingenjörerna i Amerika, däribland Robert Noyce och Gordon Moore, som senare kom att grunda Intel. Shockleys speciella personlighet och ledarstil gjorde emellertid att hans nyrekryterade toppingenjörer snart lämnade honom. Flera av dessa nyckelpersoner skapade därefter Fairchild Semiconductor, där den första integrerade kretsen uppfanns.2

Fairchild och de andra halvledartillverkarna uppvisade smått fantastiska tillväxtnivåer under 60-talet. Inledningsvis såldes kretsarna primärt till den amerikanska militären men i takt med det ständiga prisfallet och att försvaret blev allt tuffare i prisförhandlingarna började kretstillverkarna att söka sig mot de civila marknaderna. Med tiden kom emellertid Fairchild att få allt större problem. Bolaget ägare, konglomeratet Fairchild Camera & Instrument, använde vinsterna för att köpa förlustbringande verksamheter i helt andra branscher. På Fairchild blev man alltmer frustrerade av att inte få del i vinstutvecklingen och flera ledande personer kom därmed att lämna företaget med tiden. När Robert Noyce och Gordon Moore väl lämnade företaget och startade Integrated Electronics (Intel) var det också början på Fairchilds fall.

Sida.11

2

Robert Noyce vid Fairchild fick tillsammans med Jack Kilby vid Texas Instruments äran för skapandet av den integrerade kretsen. Detta skedde samtidigt vid de båda bolagen, oberoende av varandra.

Exemplet ovan illustrerar hur det i Silicon Valley finns en tradition av att ta saker i egna händer och bygga nya bolag så snart den nuvarande arbetsgivaren inte förmår erbjuda rätt förutsättningar för utveckling. Den entreprenöriella attityden i regionen är en viktig tillgång och beskrevs av Robert Noyce:

”The job of the manager is an enabling, not a directive job…. Coaching, and not direction, is the first quality of leadership now. Get the barriers out of the way to let people do the things they do well.”
Framgångarna hos halvledartillverkare som Fairchild, National Semiconductor och Intel i kombination med de vanligt förekommande optionsprogrammen innebar att stora personliga förmögenheter ackumulerades i Silicon Valley. Dessa förmögenheter ledde i sin tur till att en omfattande venture capital (VC) industri växte fram i ett tidigt skede, innan de avregleringar av kapitalmarknaderna som genomfördes i världen under 80-talet. Redan under 70-talet kom Moore och Noyce att finansiera tillväxtbolag fokuserade på exempelvis datorer och medicinska instrument. Faktum är att Apple fick sin första såddfinansiering via den här sortens kontakter. Steve Wozniak och Steve Jobs var två unga elektronikentusiaster som tidigt sökte sig till de sociala nätverken inom Silicon Valleys halvledarindustri. Strax efter att Apple hade grundats sökte Jobs upp Donald Valentine, en före detta försäljningschef på Fairchild och National Semiconductor som numera arbetade som venture capitalist. Valentine trodde inte på idén, men gav Jobs kontaktuppgifterna till Mike Markkula, en tidigare kollega på Fairchild som också gjort sig en förmögenhet inom halvledarindustrin och nyligen gått i pension efter några år på Intel. Markkula såg potentialen i Apple, anslöt sig till företaget och investerade initialt 92 000 dollar. Han rekryterade därefter Michael Scott för att sköta

”Look around Silicon Valley and see who the heroes are. They aren’t lawyers, nor are they even so much the financiers. They’re the guys who start companies.”
Goda förutsättningar för entreprenörskap Då kunskap är den främsta produktionsfaktorn för integrerade kretsar har anställda en helt annan förhandlingssituation än i traditionella industrier. Detta, i kombination med rädslan för stora fackföreningar medförde att företagen i Silicon Valley var bland de första att erbjuda optioner till sina anställda, som ett sätt att motivera dem att stanna kvar i företaget. Tidigare hade enbart högt uppsatta direktörer i stora bolag fått sådana möjligheter, i Silicon Valley var man först med att erbjuda optioner till ingenjörer och mellanchefer. Delvis som en följd av detta kom regionen att attrahera arbetskraft från stora delar av USA. Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare har generellt sätt varit mindre hierarkisk i regionen. Robert Noyce var alltid ledigt klädd och känd för sitt obyråkratiska sätt att leda människor. Hans inställning har i hög grad präglat regionen:

Sida.12

den dagliga verksamheten, en person Markkula kände sedan åren på Fairchild. Vidare kunde han med sina kontakter i regionen attrahera ytterligare kapital, bland annat från Arthur Rock som hade investerat i Intel i ett tidigt skede. På så vis kunde Apple snabbt få finansiering, men också införlivas i den kultur av innovation och decentraliserade, snabba beslut. Generösa optionsprogram delades även ut till de anställda i bolaget. Historien om Apple belyser den centrala rollen som venture capital har haft för Silicon Valleys utveckling. Den illustrerar också hur en rörlig arbetskraft och starka sociala nätverk gör det möjligt att snabbt bygga upp välfungerande, växande bolag. Ibland talas det ”Fairchildren”, det vill säga alla nya bolag som på olika sätt har en koppling till Fairchild. Apple kan i någon mån betraktas som ett sådant exempel. Forskning och utbildning

finna i den forskning och utbildning i världsklass som universitetet erbjuder. Det som kanske skiljt Stanford från andra universitet har varit den täta kopplingen till industrin. Stanford Research Institute (SRI) grundades 1946 som ett innovationscenter på den amerikanska västkusten med syfte att bidra till den ekonomiska utvecklingen i regionen. SRI bedrev forskning på uppdrag av andra organisationer på en rad olika områden, däribland datorer. Framåt 50-talet var universitetet i behov av pengar och kom därför att hyra ut närliggande mark till teknikföretag. Detta ledde till att Stanford Industrial Park grundades. Runt universitetet har sedan ett antal olika forskningscentra byggts upp över tiden. Forskarna vid Stanford har ofta engagerat sig i uppdrag utanför sina akademiska uppdrag. Exempelvis var det professor Frederick Terman som grundade Stanford Industrial park. Proaktiva åtgärder för att utveckla Silicon Valley

Stanford University har ofta framhållits som en central aktör i framväxten av Silicon Valley. Det bör i sammanhanget påpekas att den tidiga halvledarindustrin spelade en viktig roll i att utveckla universitetets kompetens på området. De snabbt växande halvledartillverkarna såg tidigt behovet av högutbildad arbetskraft och tog i många fall kontakt med fakulteten vid Stanford för att påverka undervisningen. Ofta donerades gamla kretskort till universitetet vilket gav studenterna en möjlighet att utveckla sina färdigheter och förbereda sig inför ett yrkesliv i halvledarindustrin. Det bör emellertid understrykas att Stanford har haft en mycket viktigt roll i utvecklingen av Silicon Valley. Bidraget till regionen står inte endast att

Det har inte varit någon enskild synlig hand som har planerat fram Silicon Valley. Dess framväxt bör snarare förstås som utfallet av en mängd olika initiativ och ett samspel mellan företag, universitet och andra organisationer. Några av dessa aktiviteter behandlas nedan. Som tidigare beskrivits har de äldre och mer erfarna entreprenörerna i Silicon Valley att stannat kvar i regionen men intagit andra positioner som exempelvis affärsänglar, venture capitalists eller fört regionens talan på olika sätt. Som exempel kan nämnas hur Intels grundare Robert Noyce blev allt mindre involverad i bolagets verksamhet under 1980-talet. Tillsammans med sina amerikanska konkurrenter kom han istället att föra branschens

Sida.13

talan i många sammanhang, inte minst gentemot den japanska halvledarindustrin, som var kraftigt subventionerad av sin regering och utgjorde ett hot mot de amerikanska företagen. 80-talet i USA präglades generellt av det tilltagande hotet från Japan. Noyce och många andra framträdande figurer i regionen hade en del inflytande på landets industriella politik under den här tiden. Sedan 1970-talet har en mängd organisationer växt fram. Som exempel kan nämnas Members of the Homebre Computer Club, en förening som startades 1975 och ägnade sig åt att experimentera med datorer. Resultatet blev i slutändan omkring 20 nya företag, bland annat Apple. The Silicon Valley Manufacturing Group grundades 1977 och ägnar sig åt exempelvis infrastruktur, utbildning och skattefrågor. The Silicon Valley Network har funnits sedan 1993 och arbetar med frågor som rör regionen och vardagen i området. Här samlas ledare från industrin, akademin, det offentliga m.m. för att tillsammans försöka utveckla samhället. Organisationen CommerceNet har sedan mitten av 90-talet bedrivit forskning kring kommersiell användning av Internet. Sammanfattningsvis finns det en mängd olika initiativ och organisationer i Silicon Valley som syftar till att stärka regionens konkurrenskraft. Även om en enskild aktör inte kan göra så stor skillnad blir summan av allt detta arbete ett starkt och livskraftigt kluster. Hsinchu på Taiwan ICT-klustret i Hsinchu på Taiwan skiljer sig från Silicon Valley i flera olika avseenden. Statens roll i utvecklingen har varit väsentligt större. Först på senare år är det inte längre det offentliga som står

för majoriteten av all R & D i landet. Vidare har den taiwanesiska staten skapat såväl bolag som efterfrågan och dessutom subventionerat stora delar av utvecklingen i området på olika sätt. Den förändrade branschstrukturen inom halvledarindustrin utgör förmodligen den största innovationen i området och kan förklara stora delar av regionens framväxt och konkurrenskraft. På Taiwan återfinns emellanåt en viss besvikelse över att detta kluster har kommit att vara så inriktat på tillverkning. Det bör emellertid understrykas att landet historiskt har haft en komparativ fördel inom tillverkning och att det därför var logiskt också fokusera på detta initialt i halvledarbranschen. Vidare har området över tiden blivit mycket innovativt tack vare uppdelningen mellan designers och tillverkare av integrerade kretsar. Detta har lett till en flexibilitet och variation som inte var möjlig tidigare i branschen, det har dessutom skapat en mycket effektiv kunskapsöverföring från USA. Dessutom har närvaron av ett flertal olika spelare skapat en konkurrens och ett omvandlingstyck som gjort att regionen blivit mycket livskraftig. Bakgrund I Hsinchu Science Park (HSP) finns det idag omkring 400 företag, som främst arbetar med halvledare, datorer, telekommunikation och optisk elektronik. Området har utvecklats till ett av världens främsta kluster inom tillverkning av halvledare och dessa 400 bolag stod tillsammans för omkring 10 procent av Taiwans totala BNP år 2007. Den Taiwanesiska halvledarindustrin skiljer sig från många andra i världen såtillvida att branschstrukturen bygger på betydligt mer arbetsdelning och specialisering. I området finns två av världens största halvledar-

Sida.14

tillverkare, United Microelectronics Corporation (UMC) och Taiwan Semiconductor Manufacturing Company (TSMC) och runt dessa två bolag har det sedan etablerats företag som designar och utvecklar integrerade kretsar. Klustret skiljer sig väsentligt från Silicon Valley, kanske främst i termer av dess historia och hur det startades. Medan Silicon Valley växte fram gradvis över tiden etablerades klustret i Hsinchu av den Taiwanesiska staten i december 1980. Initiativet syftade till att lyfta landets ekonomi från arbetsintensiv massproduktion till att bli mer kunskapsintensiv och högteknologisk. Hsinchu Science Park (HSP) lokaliserades på norra Taiwan, i staden Hsinchu, omkring 7 mil väster om huvudstaden Taipei. Det är tydligt att regeringen lät sig inspireras av Silicon Valley. Som exempel kan nämnas att mängden grönområden och avståndet mellan byggnaderna är snarlikt strukturen i Silicon Valley, något som står i kontrast till det i övrigt tätbefolkade Taiwan. Ett statligt initiativ Taiwans halvledarindustri tog sin början med ett statligt finansierat projekt för att föra över CMOS teknik från amerikanska RCA år 1976. Detta gjordes av det statliga Industrial Technology Research Institute (ITRI), som sen startade upp ett bolag med syfte att tillverka halvledare – United Microelectronics Corporation (UMC). UMCs första fabrik i området byggdes 1982 och initialt tillverkades relativt enkla kretsar, främst för exempelvis elektroniska klockor. Det statliga ITRI har över tiden fungerat som teknikutvecklare och ett flertal större bolag har spunnits ut från det statliga forskningsinstitutet. ITRI grun-

dades 1973 med uppdraget att bygga upp Taiwans konkurrenskraft inom främst halvledarindustrin. Idag arbetar omkring 6000 personer på institutet och man producerar mer än 1000 patent årligen och licensierar ut cirka 500 om året till industrin. ITRI har erhållit 50 procent av sin finansiering via skattesedeln och den andra hälften har kommit från licenser, ägande och intäkter kopplat till de bolag som spunnits ut. På så vis har institutet kunnat ägna sig åt den teknikutveckling som nystartade bolag ofta inte har råd med, samtidigt som en kommersiell relevans har säkerställts. Strax efter att UMC hade startats utvecklade ITRI ett antal bolag som specialiserar sig på design av integrerade kretsar. Taiwanesiska ingenjörer som kommit hem igen från Silicon Valley startade nu ett antal bolag såsom Mosel och Vitelic, båda inriktade på design av integrerade kretsar. Initialt var tillverkningskapaciteten för liten på Taiwan och dessa bolag vände sig därför inledningsvis till koreanska och japanska halvledartillverkare. Regeringen startade därför TSMC 1987 – Taiwan Semiconductor Manufacturing Corporation. Man hade för avsikt att göra TSMC till ett privatägt företag, men den taiwanesiska staten mer eller mindre tvingade ett antal bolag att gå in som ägare och i slutändan var regeringen den största ägaren av TSMC. TSMC var det första bolaget som endast ägnade sig åt tillverkning av halvledare på uppdrag från andra. Detta var först nu som den mer spontana formationen av klustret började ta fart och alltfler privata investerare började intressera sig för området. 1989 startade 27 hemvändande ingenjörer bolaget Macronix och en blandning av statliga och privata

Sida.15

investerare bidrog med såddfinansiering. Då det nu fanns en omfattande tillverkningskapacitet i regionen började företag specialiserade på design av integrerade kretsar att växa fram i rask takt. Under perioden 1987-1990 etablerades totalt 37 bolag som designar kretsar. Den taiwanesiska staten har inte bara dirigerat stora delar av utvecklingen utan har också i hög grad försökt skapa en miljö där företag inom halvledarindustrin kan växa fram. Regeringen erbjöd kraftiga skattelättnader för de företag som etablerade sig i området. Importerade maskiner och material ålades inga tullar under förutsättningen att resurserna skulle användas för exportindustrin. Uthyrningen av mark i området subventionerades och särskilda byggnader upprättades där nystartade bolag som inte hade råd med egna lokaler kunder placeras. Tvåspråkiga skolor byggdes upp i anslutning till HSP så att de hemvändande ingenjörerna skulle kunna sätta sina barn i lämpliga skolor. Vikten av kunskapsintensiv verksamhet Halvledarindustrin i Hsinchu kan ställas i kontrast till produktionen av konsumentelektronik som har ägt rum i regionen. Under 80-talet dominerades HSP alltjämt av PC tillverkning och annan elektronikproduktion. Det var inte primärt nya företag som växte fram utan snarare etablerade bolag som Acer och Mitac som flyttade till parken. Dessa företag var huvudsakligen underleverantörer till stora utländska bolag och följaktligen investerades inte några ansenliga summor i R & D. Som en följd av detta skapades aldrig några kunskapsexternaliteter i den här sektorn, vilket innebar att mängden nya företag som startades blev synnerligen begränsad. Omkring 1990 bestod området fortfarande i hög

grad av underleverantörer till utländska bolag. Även om det nu fanns uppåt 120 företag i regionen var omkring 60 procent av områdets omsättning relaterad till kontraktstillverkning. Över tiden kom dock design och produktion av halvledare att dominera HSP. Produktionen av integrerade kretsar sjudubblades under perioden 1993-2003. På samma tid ökade dessutom mängden företag från 150 till 369. Taiwan hade blivit en dominant spelare inom halvledarindustrin, någonting som illustrerades när en jordbävning drabbade Taiwan 1999 och detta innebar att priserna på världsmarknaden för integrerade kretsar gick upp. Närvaron av två stora halvledare som UMC och TSMC skapade den sortens regional konkurrens som ofta beskrivs som positiv för ett kluster. Det ständigt ökande antalet designers av kretsar kunde hela tiden välja mellan olika tillverkare, vilket innebar att båda företagen tvingades ligga i framkant, och därmed producera de kunskapsexternaliteter som är avgörande för ett växande kluster. Under mitten av nittiotalet startades ytterligare två halvledartillverkarföretag i regionen – Powerchip och Nanya. Framgången i Hsinchu bör med andra ord förstås som en effekt av den radikalt annorlunda branschstrukturen som växte fram i den taiwanesiska halvledarindustrin. Halvledarindustrin var tidigare helt vertikalt integrerad – företag i branschen utvecklade, testade och tillverkade sina egna kretsar. Detta skapade i sin tur höga inträdesbarriärer i form av kapital och tekniskt kunnande. I Taiwan kom istället UMC och TSMC att agera som enbart tillverkare, vilket i sin tur skapade en mer flexibel branschstruktur som genererade uppenbara fördelar med att lokalisera design av integre-

Sida.16

rade kretsar i Hsinchu-området. Detta kom också att minska inträdesbarriärerna då det inte längre krävdes stora mängder kapital för att ge sig in i halvledarindustrin. År 2000 fanns det omkring 140 designers av integrerade kretsar i Taiwan, varav 57 var lokaliserade i Hsinchu.

beskrivs den lokala konkurrensen som tuffare än den globala. De båda företagen har en mängd olika vinstdelningsprogram för att behålla anställda vilket betyder att det företag som inte är lönsamt snabbt förlorar personal till konkurrenten. På 60- och 70-talet åkte många av de nyutexamine-

Den här branschstrukturen gjorde det också möjligt för de tusentals taiwanesiska ingenjörer som varit i Silicon Valley att bygga upp nya företag så snart de var tillbaka. Det har ofta påtalats att kunskapsöverföringen från USA till Taiwan var av stor betydelse för regionens konkurrenskraft. En förmodligen lika viktig förklaring är nog att det på Taiwan fanns en branschstruktur som på ett effektivt sätt kunde absorbera och utnyttja all denna kunskap. Ingenjörerna behövde inte stora mängder kapital utan kunde direkt omsätta sina kunskaper i praktik, vilket sedan ledde till snabba börsintroduktioner och att stora förmögenheter kunde ackumuleras. Halvledartillverkarna fick i sin tur tillgång till nya teknologier och ytterligare möjligheter att uppnå de skalfördelar som är så viktiga inom branschen. Tillverkningsbolagen och utvecklingsföretagen kom därmed att leva i symbios med varandra där utvecklarna slapp produktion och kapitalintensiv verksamhet och tillverkarna kunde fortsätta ligga i framkant av utvecklingen tack vare relationer till utvecklingsföretagen. Flera av halvledartillverkarna såsom VIA och SIS kom dessutom att bli strategiska partners till amerikanska företag som Intel och AMD, vilket i sin tur ledde till ytterligare kunskapsöverföring (Chen, 2004).

rade ingenjörerna från Taiwan till USA och arbetade i halvledarindustrin. Under de senaste decennierna har trenden snarare varit att de efter examen åker till Hsinchu istället, vilket ger en indikation om att regionen har byggt upp ett starkt kluster där en kritisk massa av företag och kompetens är tillgänglig. År 2003 erhöll taiwanesiska företag 6676 patent i USA, blott tre andra länder i världen hade det året så många nya patent i USA. Majoriteten av dessa är kopplade till halvledarindustrin och då främst tillverkningsprocessen. Som en följd av detta investerar Taiwanesiska halvledare vissa år mer än hela sin omsättning i ny utrustning. Idag arbetar mer än 100 000 personer i HSP, medelåldern är strax över 30 och över 20 procent har antingen en mastersexamen eller en doktorsexamen. Två av landets främsta tekniska högskolor National Chiao Tung University och National Tsing Hua University är belägna precis i anslutning till HSP och är därmed en central del av klustret. Faktumet att det finns två elituniversitet i området har medfört att även utbildningen av kompetent arbetskraft är ordentligt konkurrensutsatt. Kunshan (Shanghai) ICT-klustret Kunshan utanför Shanghai har på

Konkurrens leder till regional konkurrenskraft Rivaliteten mellan TSMC och UMC har dessutom förstärkt regionens konkurrenskraft och ibland

många sätt blivit Kinas motsvarighet till Hsinchu. Området hade en erfarenhet och tradition inom tillverkning, historiskt mest inom plast, kretskort

Sida.17

och metallgjutning. Kunskapen inom tillverkning medförde i kombination med låga arbetskostnader och en aktiv industripolitik under 90-talet att många utländska företag lokaliserade tillverkning av elektronik till området. Närheten till Shanghai innebar tillgång till en marknad och till arbetskraft, vilket också lockade internationella aktörer från främst Japan och Taiwan att förlägga elektronikproduktion till området. Kunshan har än så länge varit främst ett produktionskluster inom ICT, i likhet med Hsinchu under slutet av 80-talet och området behöver med tiden bli mer kunskapsintensivt för att behålla sin konkurrenskraft. Regionen har ännu inte lyckats bygga upp en egen innovationskapacitet. Vidare har klustret blivit mycket riktat mot omvärlden och inte riktigt lyckats skapa en egen kritisk massa av företag och R & D. Den dagen det inte går att konkurrera längre med låga löner kommer de utländska institutionerna att förlägga produktionen någon annanstans. Bakgrund I början av 90-talet började många asiatiska tillverkare av persondatorer att förlägga produktion till Kunshan. Främst taiwanesiska och japanska tillverkare flyttade produktionen av skärmar, tangentbord m.m. till regionen. Även om dessa företag var exportorienterade såg man också potentialen i den inhemska marknaden och därför blev det naturligt att lokalisera i närheten av Shanghai. År 2000 ansökte Kunshan till den kinesiska regeringen om att klassificeras som en av Kinas Export Processing Zones (EZP). Ett EPZ-område åtnjuter särskilda förmåner såsom lägre skatter och tullfri import av maskiner, material och produktionsutrustning, vilket gör regionen attraktiv för massproduktion.

När Kunshan väl etablerat sig som en av de främsta produktionsorterna för bärbara datorer började tillverkare av LCD-skärmar att förlägga tillverkning till området. Taiwanesiska AUO och japanska Hitachi flyttade hit och stora delar av teknologiskiftet från CRT till LCD drevs i Kunshan. Regionen uppvisade en fantastisk tillväxt under 2000-talet. Mellan 2001 och 2005 ökade den industriella produktionen i Kunshan med 500 procent. Det bör också poängteras att 96,8 procent av denna omsättning kunde härledas till utländska företag. Företagsklimat nyckel till framgång De lokala politikerna har varit mycket skickliga i sin hantering av den här tillväxten. Man har hela tiden sålt land till låga priser, men i takt med att ekonomin växte gick priserna upp varpå politikerna drivit igenom en flytt av centralt belägna fabriker till mer perifera områden. Omlokaliseringarna har i regel kompenserats med att företag fått köpa mark till förmånliga priser. På så vis har en hög tillväxtnivå kunnat behållas utan att klustret drabbats av växtvärk. Enbart år 2006 attraherade Kunshan 98 nya etableringar som tillsammans motsvarade en investering på över 900 miljoner dollar. Områdets politiker har agerat som en affärspartner för utländska investerare och arbetat systematiskt med skapandet av ett gott affärsklimat. Flera år i sträck har Taiwans industrikoalition för elektronikföretag rankat orten som den mest attraktiva platsen i Kina att investera i. Brist på kunskapsintensiv verksamhet problematisk på sikt Även om området är en framgångshistoria i många avseenden finns det en hel del potentiella risker. Innovationsgraden i Kunshan har varit i praktiken

Sida.18

obefintlig, teknologin utvecklas i andra länder och produceras enbart i regionen. Kunshan saknar i hög grad de institutioner som krävs för att bygga ett kluster med högre kunskapsnivå, vilket i sin tur innebär att företag blir obenägna att förlägga utvecklingsarbete till området. När lönerna väl gått upp i regionen reduceras dess främsta komparativa fördel successivt. Vidare löper området en stor risk att dräneras på kompetent arbetskraft i och med närheten till Shanghai. Fokus har varit på att attrahera utländska investeringar och regionen har därigenom kunnat växa. Men den har också blivit sårbar för förändringar. Politikerna har försökt att hantera dilemmat, bland annat bjöd man in Tsinghua University att etablera och driva en science park i området. Försök har också gjorts att få företag att lokalisera R & D till regionen, men resultaten har än så länge varit blygsamma. Fallet Kunshan kan därmed ses som en tydlig illustration av att institutioner som universitet, publik R & D och någon kunskapsintensiv inhemsk aktör behövs för att bygga upp ett ICT-kluster med en högre innovationsgrad. Sophia Antipolis Sophia Antipolis är en teknikpark sydväst om Nice, I södra Frankrike. Den skapades under perioden 1970-1984 och under en längre tid var området inte dominerat av någon specifik bransch. ICT har växt fram under 90-talet som områdets särskilda nisch. Klustret har en del gemensamt med fallet Taiwan i att det från början var ett statligt initiativ. Det fanns flera olika skäl att förlägga klustret till just det här området. En tydlig faktor var geografin och infrastrukturen. Motorvägar knyter samman Sophia Antipolis med flera av södra Europas största städer

såsom Milano, Marseille, Lyon och Turin. Närheten till flygplatsen i Nice innebar också att det fanns goda kommunikationer med omvärlden. Den franska Rivieran har dessutom historiskt varit en mycket internationell miljö, något som också talade för den här lokaliseringen. Andra, kanske ännu viktigare skäl var miljön, kulturen och klimatet. En av de främsta utmaningarna var tidigt att skapa en omgivning där människor kan mötas och trivas. Grundarna av Sophia Antipolis hade därför en uttalad ambition att skapa en miljö där människor åtnjuter en hög levnadsstandard och där det finns möjligheter att skapa nätverk. Detta har varit, och är fortfarande idag en orsak till klustrets framgångar och en starkt differentierande faktor. Bakgrund Under 80-talet var Sophia Antipolis fortfarande ett område med verksamhet inom fyra olika sektorer – ICT, kemisk industri, medicin och geologi. Utvecklingen kom i hög grad att präglas av att stora internationella företag etablerade sig i regionen. IBM och Texas Instruments flyttade till området redan på 60-talet och Digital Equipment kom sedan under 80-talet. Läkemedelsföretag som Wellcome (idag del av GSK), men även Dow Chemical och andra kemiföretag förlade också verksamhet till Sophia Antipolis under den här tiden. Som en följd av dessa etableringar kom regionen initialt att få en tydlig prägel av internationell storföretagsamhet. Genomsnittsarbetsgivaren i området hade 80 anställda under den här tiden och följaktligen kom mängden arbetstillfällen att fluktuera kraftigt. Tillväxten i området var alltför beroende av huruvida utländska aktörer valde att etablera sig eller inte. Vidare ifrågasattes ofta huruvida Sophia

Sida.19

Antipolis faktiskt var ett kluster eftersom det fanns företag i så vitt skilda industrier. Det var först under 90-talet som Sophia Antipolis utvecklades till ett mer renodlat ICT-kluster. Såväl IBM som Digital Equipment hade en hel del problem i början av nittiotalet. Uppsägningarna innebar att ICT-kompetens i området frigjordes och kunde få jobb i den växande ICT-sektorn, kanske främst inom Telecom, dataöverföring, e-säkerhet och e-handel. De nya jobben kom därmed att i mycket hög grad skapas i de nya företagen. 1997 stod bolagen som kommit till regionen från 1992 och framåt för 82 procent av alla nya arbetstillfällen. De andra sektorernas relativa storlek i regionen minskade därmed också signifikant under 90-talet (Krafft, 2004). När väl IT-bubblan sprack uppvisade klustret sin styrka genom att fortsätta växa. Stora bolag som Nortel och Lucent genomdrev kraftiga nedskärningar i regionen, men det kompenserades istället av att nya jobb skapades i alla de företag som växt fram under 90-talet. I en intervju i Ny Teknik sammanfattar Francois Kester, VD för Côte d’Azur Développement som arbetar med etableringar i regionen:

Faktum är att Sophia Antipolis aldrig har uppvisat en minskning i arbetstillfällen. Vad är det då som ligger bakom den här framgången? Nedan behandlas ett antal faktorer som varit avgörande för klustrets succé. Kester förklarar områdets framgång med bra väder, hög livskvalitet, i kombination med att Sophia Antipolis är ledande i Europa inom programvara och telekommunikation. I Ny Teknik konstaterar han:

”Vi har alla tillgångarna hos en huvudstad: storflygplats, kultur, högskolor och internationell miljö. Men man slipper trängsel och skyhöga hyror.”
Stiftelsen Sophia Antipolis Stiftelsen Sophia Antipolis har haft en central roll i regionens framgång. Lokala politiska organ skapade den 1984 och stiftelsen blev ansvarig för vetenskapliga och kulturella utbyten i området. Stiftelsen är därmed tämligen unik i att dess arbete går bortom de mer traditionella funktionerna som marknadsföring av regionen, forskning och miljö. Redan tidigt insåg klustrets grundare att forskare, ingenjörer och entreprenörer inte skulle attraheras till en plats om detta medförde att de isolerades från omvärlden. Man kom istället att arbeta aktivt för att göra Sophia Antipolis till en miljö där människor inte enbart hade spännande arbetsuppgifter, utan också hade tillgång till upplevelser, kultur och nöjen som var minst lika bra som det en storstad kan erbjuda. I en broschyr från 1972 står det att syftet med Sophia Antipolis är att skapa det nya

”När Digital skar ner här i början av nittiotalet blev vi oroliga, och undrade om det var rätt av oss att satsa så mycket på IT. Men det visade sig, att nedskärningarna där blev en möjlighet för andra företag: de kunde rekrytera unga och välutbildade människor på plats.”

Sida.20

århundradets Florens. Stiftelsens syfte är därmed långt bredare än vad som vanligtvis är fallet. Den är organiserad i fyra olika avdelningar: • Organisation and management of scientific and economic events • Training and telecommunications • Culture and Communication • International relations and European Affairs Dessa avdelningars aktiviteter beskrivs i korthet nedan. Organisation and management of scientific and economic events Avdelningen skapar professionella mötesplatser i form av olika symposier, frukostmöten, konferenser och utställningar. Vidare stödjer stiftelsen olika professionella klubbar som exempelvis Sophia Open Source. 2004 fick stiftelsen en ny status och nu skapa egna forskningsstiftelser kring olika projekt. Dessa olika stiftelser uppmuntrar i sin tur samarbetsforskning där publika och privata organisationer arbetar ihop. Training and telecommunications Den här avdelningen utvecklar professionella utbildningsprogram kring kopplade till hur ICT kan användas i arbetslivet. Man försöker även att uppmuntra regionens företag att använda säga av telework och telecenter. Distansarbete med hjälp av ICT är någonting som växer och avdelningen arbetar aktivt med att få företag att göra detta i högre utsträckning. Även detta kan ses som ett initiativ som syftar till att öka människors och företags välbefinnande i regionen.

Culture and communication I mer än 30 år har stiftelsen organiserat olika kulturella och vetenskapliga utställningar och arrangemang. Alla dessa aktiviteter har syftat till att skapa starkare nätverk i regionen. På salsakurser, festivaler, konserter, workshops och teatrar skapas möten mellan forskare, studenter och representanter för företag. Man distribuerar även ett nyhetsblad månadsvis i en upplaga om 5000 exemplar och har cirka 420 000 besök till hemsidan. Stora delar av detta arbete görs på volontär basis i anslutning till olika klubbar eller stiftelser i området. Stiftelsen tillhandahåller även en produktionsanläggning där professionell video kan spelas in för att kunna kommunicera mer via nätet. International relations and European Affairs Avdelningen för internationella relationer sköter Sophia Antipolis kontakter med omvärlden. Man sköter relationer med politiska instanser (ofta på EU-nivå), tar hand om internationella gäster, tekniköverföring och etableringar av utländska aktörer. Avdelningen ägnar sig också åt en del omvärldsbevakning i syfte att följa utvecklingen av kluster i andra delar av världen och lära sig mer från hur andra arbetar. Klubbar Mängder av klubbar och föreningar har skapats för att förenkla utbyten mellan olika aktörer i området: Sophia-Antipolis stiftelsen (1984), Telecom Valley (1991), Club Hi’Tech (1992), PERSAN (1992), Data Base Forum (1994), PMI (1999), Sophia Start-Up Club (2006) och InTech ’Sophia (2001). Nätverk spelar en viktig roll för skapandet och

Sida.21

spridningen av kunskap. Människor träffas för att de har gemensamma intressen, något som sedan bidrar till utbyten och nätverk inom regionen. Problemen under 90-talet resulterade i att den här sortens professionella klubbar startades, då man insåg det växande behovet av kommunikation mellan vetenskap och ekonomi i området. Start Up Club, där träffas man varannan måndag, plockar in entreprenörer och ser vad som går att göra. Många av nätverken har inte något vinstdrivande syfte. Nätverket Telecom Valley startades 1991 av åtta ledande aktörer i branschen eftersom man insåg behovet av att dela med sig och insåg att ett samarbete behövde formaliseras.

förlägga en del av sin verksamhet till området och totalt beräknar man att antalet studenter uppgår till omkring 5000. Som en följd av den höga tekniknivån i området har ett antal internationella företag valt att förlägga F & U verksamhet till Sophia Antipolis. Som exempel. Som exempel kan nämnas Hitachi, SAP och Galderma. Ett av skälen till att välja Antipolis är närvaron av olika forskningsinstitut och branschorganisationer. Konsortiet för World Wide Web finns här, liksom det europeiska konsortiet för Informatik och matematik (ERCIM). Uleåborg (Oulu)

Kunskapsutbyten är inte oproblematiska eftersom man måste enas om vilken kunskap som ska tillåtas flöda över gränserna och vilken som ska stanna kvar inom en organisation. I Sophia Antipolis var det särskilt viktigt att bygga nätverk och klubbar eftersom det fortfarande finns ett flertal olika teknologier i klustret. Inom ramen för Telecom Valley-initiativet har man försökt enas om vilken form av kunskapsutbyte som är acceptabel, byggt en gemensam vision samt mappat upp kompetensen i regionen. Som exempel kan nämnas att klubbens medlemmar hjälper varandra att utvärdera prototyper.Ledningen av Telecom Valley består av en blandning av forskare, myndighetsrepresentanter och industrialister, detta för att ytterligare bidra till nätverkseffekter i området. Universitet och forskningsinstitut Campus är lokaliserat mitt i teknikparken. Här finns ett flertal universitet och tekniska högskolor såsom Mines ParisTech och Skema Business School. Universitetet i Nice har även valt att ICT-klustret I Uleåborg har en anmärkningsvärt hög andel av befolkningen anställd inom ICTsektorn. Omkring 17 procent av arbetstillfällena i den förhållandevis lilla orten med 140 000 invånare arbetar med ICT. Geografin och faktumet att Uleåborg ligger omkring 60 mil från Helsingfors har medfört att hemmamarknaden har varit mycket begränsad. Följaktligen var det naturligt att fokusera på R & D och annat som inte nödvändigtvis kräver närhet till marknader. Nationella och regionala politiska initiativ har haft en avgörande roll för framväxten av ett ICT-kluster. Universitetets expansion har bidragit till skapandet av en kunskapsintensiv region. Idag har Uleåborgs universitet omkring 17 000 studenter och 3000 anställda, vilket i relation till stadens befolkning får betraktas som en mycket hög andel. Uleåborg var dessutom först av de nordiska länderna att bygga en Science Park. Vidare har klustrets relativt begränsade befolkning och geografiska isolering kunnat vändas till en fördel då detta leder till starkare nätverk i regionen.

Sida.22

Bakgrund Som många andra orter i den industrialiserade västvärlden drabbades Uleåborg av strukturella problem i början av 70-talet. Men istället för att stödja industrierna på nedgång valde man att investera i utvecklingen av nya branscher. Nokia flyttade sin tillverkning av militär radioutrustning till området 1972, delvis eftersom de fick möjlighet att gör avdrag för byggnaderna. 1975 förlade bolaget även produktion av modem hit. Alltmer produktion och utveckling flyttades till Uleåborg under 80-talet och 1988 startade Nokia R & D-verksamhet här i syfte att utveckla mobiltelefonin. Nokia är fortfarande en av de största arbetsgivarna i regionen. Med undantag för de geografiska förutsättningarna kan därför sägas att Uleåborg som ICT-kluster har en likartad historia och bakgrund som Kista. På samma sätt som i Kista medförde etableringen av ett stort telekomföretag att många mindre elektronik- och mjukvaruföretag både flyttade till och startades i regionen. Orten blev alltmer känd under 90-talet i takt med att telekomsektorn växte, vilket i sin tur ledde till att utländska företag attraherades till regionen och att människor främst från norra Finland flyttade till Uleåborg. Som exempel kan nämnas att Ericsson öppnade en forskningsenhet i området år 2000. Det stora universitetet medförde också att utbildningsnivån i Uleåborg ökade i rask takt under 90-talet. Universitetet kom också att attrahera en hel del människor till orten, som sen kunde få jobb i den snabbt växande ICT-sektorn. ICT-klustret domineras fortfarande av hårdvaruföretag. Företagen är ganska små, ofta är det inte mer än tio personer på samma arbetsplats. De flesta nystartade företagen finns inom mjukvara. Bortsett från Nokia har ett antal forskningsinstitut

haft en avgörande roll för klustrets framväxt. Universitetet grundade 1996 en stiftelse vid namn Infotech med syfte att stimulera forskning och utbildning i nära samarbete med forskningsorganisationer och företag. Stiftelsen försöker också uppmuntra kommersialisering av nya rön inom ICT. Stiftelsen har omkring 500 anställda och en extern finansiering på cirka 17 miljoner euro. En annan framträdande aktör är VTT – en nationell forskningsorganisation som ägs av staten och har avdelningar runtom i landet. VTT grundades 1974 som en del i Finlands förändrade industri- och regionalpolitik. Organisationen har främst arbetat med mobiltelefoni och mjukvara med syftet att skapa teknik som kan kommersialiseras. Initialt anställdes många ingenjörer från universitetet i Uleåborg, något som gjorde att kompetensen stannade kvar i regionen istället för att röra sig söderut. På orten har VTT omkring 300 anställda (Winden & Woets, 2004). Nätverk och aktörer Som en följd av Nokias globala verksamhet och starka närvaro i Uleåborg har orten utvecklat starka band med omvärlden. Idag är Uleåborgs flygplats den flygplats i Finland som har mest trafik efter Helsingfors. Samtidigt arbetar bolaget nära lokala leverantörer och interaktionen med universitetet är omfattande. Ett antal andra faktorer bidrar till att nätverken i området är starka. Uleåborgs storlek och geografiska isolering medför att nära relationer utvecklas med tiden. Faktumet att forskningsmedel i hög grad delas ut till samarbeten mellan universitet och industri har också skapat många kontaktytor. Finlands myndighet för teknologi, Tekes, finansierar forskningsprojekt

Sida.23

men kräver alltid en privat motfinansiering på minst 20 procent för att säkerställa forskningens praktiska relevans. Man finansierar även deltagandet i större forskningsprojekt som EU finansierar. Uleåborgs Science Park bidrar också med sin koncentration av företag och forskningsinstitut till att nya kontaktytor skapas.

grad betraktas som ett skapat kluster, där man varit mycket framgångsrika i att ta tillvara på lokal initiativkraft och byggt upp en dynamisk miljö. Silicon Valley är förmodligen det kluster som har starkast drag av organisk framväxt då områdets utveckling kan spåras bakåt till 1920- och 30-talet. Nedan följer en kortare beskrivning av Kista och

En annan nyckelaktör i området är stiftelsen för Management and Technological Training. Den grundades 1972 och utvecklar kurser, seminarier och utbildningar, ofta med fokus på ledning och utveckling av teknologi. Lokala och nationella politiska organ har också haft en viktig roll i utvecklingen av Uleåborg. Kommunen utvecklade redan 1984 visionen om Uleåborg som ”The City of Technology”, något som skapade mycket god publicitet för staden. Under 90-talet ändrades den regionala strategin till att fokusera mer på hela regionens utveckling mot ett ICT-kluster.

därefter en återkoppling till de kluster som behandlats ovan. Avslutningsvis görs en del reflektioner kring framgångsfaktorer och kring hur Kista Science City kan arbeta för att växa vidare och bli ett ännu starkare kluster. En beskrivning av Kista Science City ICT-klustret i Kista har precis som de ovan beskrivna regionerna en unik historia. Medan Silicon Valley har växt fram gradvis främst kring vakuumrör och sedan uppfinningen av den integrerade kretsen och Hsinchu på Taiwan skapades på statlig väg var det Ericssons etablering i Kista som utgjorde början på det som idag kallas för Kista Science City. Idag finns det omkring 1400 företag i området och cirka 30 000 anställda. Kista uppfattas ofta som ett av de främsta ICT-klustren i Europa och kallas ibland för Europas Silicon Valley. Omkring 40 procent av alla anställda i den svenska ICT-sektorn finns i Stockholm och runt en fjärdedel av dessa finns i Kista. Ericsson etablerade sig i Kista under 70-talet. Företaget var inne i en expansionsfas och behövde lokalisera delar av sin verksamhet till ett område i Stockholmstrakten. Tillsammans med Stockholms stad och ABB enades man om att Kista skulle bli en high-tech region. Ericsson kom att förlägga delar av sin växande digitala verksamhet hit, såsom Er-

En jämförelse mellan Kista och andra framgångsrika kluster
Beskrivningarna ovan påvisar vikten av att förstå kluster i sin historiska kontext. Förutsättningarna har varit mycket olika, klustren i Sydostasien konkurrerade initialt med låga löner och tillverkningsförmåga medan exempelvis Silicon Valley och Uleåborg sedan flera decennier varit mer kunskapsintensiva. De olika fallen skiljer sig åt, såväl i termer av statlig styrning och involvering som i inriktning. De sydostasiatiska klustren har präglats av stark statlig styrning. Även Sophia Antipolis kan i hög

Sida.24

icsson Microelectronics och Svenska Radio Aktiebolag (SRA). Teknikhöjden i området gjorde Kista till en attraktiv plats för andra teknikföretag som därför började förlägga verksamhet till Kista. IBM etablerades här 1978 och många underleverantörer till Ericsson flyttade också till Kista. Så småningom ökade kom det fler internationella etableringar i form av bolag som Apple, Microsoft och Oracle. Det var med andra ord närvaron av Ericsson, ett stort och innovativt företag, som resulterade i att ett kluster började formas i Kista från 70-talet och framåt. De första medvetna stegen mot att bygga ett kluster togs i mitten av 80-talet Ericsson, KTH och Stockholm stad etablerade Electrum 1985. En gemensam byggnad upprättades och initiativet syftade till att bygga upp ett kluster och att attrahera mer forskning och utbildning till området. Vid den här tiden flyttade KTH:s institut för mikrovågsteknik ut till Kista. KTH och Stockholms Universitet etablerade även ett gemensamt forskningscenter vid namn Swedish Institute for Computer Science (SICS). Ytterligare ett antal institut och universitetsinstitutioner flyttades till Kista och 1993 fanns det 14 professorer, omkring 100 doktorander och 1600 studenter i området. Även om regionen fortfarande var centrerat runt Ericsson och de större IT-företagen hade de första stegen nu tagits mot att bli ett kluster. Stiftelsen Electrum kom att i ökande grad marknadsföra regionen som Kista Science Park. En viktig del i regionens framgång har varit förmågan att locka till sig större IT-företag. Nokia, Oracle, SUN, Intel, HP och Philips är några av de stora bolag som har etablerat sig i regionen. Runt millennieskiftet var regionen emellertid fortfar-

ande väldigt tydligt kopplad till Ericsson och dess värdekedja. Bolagets anmärkningsvärda expansion under slutet av 90-talet kom att förstärka Kistas koncentration runt Ericsson. När IT-bubblan väl sprack skedde flera uppsägningar på Ericsson, men regionen kom inte att drabbas under recessionen 2001-2003 utan antalet anställda i området var i allt väsentligt konstant. Därmed kom också beroendet av en enskild arbetsgivare att minska successivt över tiden. Det var också under den här perioden som flera initiativ togs för att bredda regionens verksamhet. Företagsinkubatorn Stockholm Innovation and Growth (STING) startes under den här tiden. Ett IT-universitet startades också i regionen, detta som ett samarbete mellan KTH och Stockholms Universitet. IT-universitetet har idag omkring 5000 studenter, man har som mål att växa framöver och att erbjuda mer utbildning på engelska för att internationalisera skolan. Även om Kista har växt en hel del och området betraktas som en tillväxtregion kvarstår ett antal problem. Det är fortfarande bara omkring 8 procent av de anställda i Kista som också bor i området. Kista och de kringliggande orternas invånare har fortfarande en relativt låg inkomst och utbildningsnivå. I en artikel i Aftonbladet från år 2000 beskrevs området på följande sätt: ”miljön är steril och charmlös. Här jobbar man – bara”. Även om mycket har gjorts sen dess kvarstår integrationsproblemen i allt väsentligt och de som arbetar i Kistas kluster bor sällan i området. Sammanfattningsvis har ICT-klustret i Kista växt fram kring Ericssons etablering, som i sin tur resulterade i att såväl underleverantörer som andra

Sida.25

IT-bolag över tiden kom att förlägga verksamhet till området. Ericssons nedskärningar i början av 2000-talet i kombination med initiativ såsom STING och IT-universitet har medfört att beroendet av Ericsson har minskat successivt över tiden. En jämförande analys Vid en jämförelse mellan Kista och de ovan beskrivna regionerna blir det tydligt hur regionerna skiljer sig åt. I fallet Kista startade klusterformationen med ett stort och innovativt bolag som medförde att en stark kompetens inom IT och telekom etablerades i regionen. Det fanns tillgång till världsledande R & D som i sin tur fått positiva spillovereffekter över tiden, precis som i fallet

Kluster  

Silicon  Valley  

Hsinchu  Science  Park   Två   starka,   konkurrerande   En   branschstruktur   universitet   i   anslutning   till   som   möjliggjort   klustret.   kunskapsöverföring   och   sänkt   inträdesbarriärerna,   något   som   förstärkt   entreprenörskapet.   Sophia  Antipolis   En   mängd   olika   stiftelser   och   klubbar   som   skapar   nätverk   och   sammanhållning.   Hög   livskvalité,   klimat,   kultur   och   miljö   har   gjort   regionen   mycket   attraktiv.  

Världsledande   forskning   Starka   nätverk,   rörlig   och   utbildning   i   direkt   arbetsmarknad,   gott   närhet  till  klustret.   om   föreningar   och   andra  initiativ.  

Framgångsfaktorer  

Omfattande   statlig   teknikutveckling   och   tydliga  incitament  att   kommersialisera  den.   Nätverksaktiviteter   som   går   bortom   det   strikt   affärsmässiga   i   syfte   att   skapa   nya   kontaktytor.  

En   lång   tradition   av   entreprenörskap   och   god   tillgång   till   Venture  Capital.    

Uleåborg  

Kunshan   Kista  

Geografisk   isolering   och   en   Mycket   stort   Samverkan   mellan   lite   ort   medför   starka   universitet   i   relation   stark   offentlig   och   nätverk.   till   befolkningen,   privat  forskning.   vilket   säkerställer   kompetensnivån   i   klustret.   Politiker   som   lyckats   Geografisk   närhet   till   Skattereduktioner,   attrahera  utländska  företag   Shanghai.   tullfri   import   och   och  vårda  affärsklimatet.   andra  förmåner.   Närvaron   av   Ericsson   har   skapat   kunskapsexternaliteter   och   attraherat   fler   aktörer   till   området.   Ett   bredare   utbud   av   Ett   starkt   varumärke   institutioner   som   och  rykte  i  Europa.   STING   och   IT-­‐ universitetet   över   tiden.    

Uleåborg. Den var emellertid under en längre tid begränsad till ett företag och en bransch. Detta, kombinerat med att den svenska arbetsmarknaden generellt sett är mindre präglad av rörlighet än exempelvis den amerikanska har medfört att de positiva kunskapsexternaliteterna som behövs i ett kluster tenderar att bli mer begränsade. Exemplet Silicon Valley visar på vikten av mobilitet på arbetsmarknaden och hur starka sociala nätverk gör det möjligt att snabbt bygga upp nya företagsstrukturer. Tidigare forskning har visat att mobilitet på arbetsmarknaden i Kista har visat att mobilitet på arbetsmarknaden bidrar till tillväxt (Bienkowska, 2006). Skapandet av nätverk som resulterar i ökad mobilitet kan därför vara ett område där Kista Science City kan fortsätta på inslagen kurs.

 

Tabell 1 sammanfattar ett antal olika framgångsfaktorer för de tidigare beskrivna klustren i syfte att ge input till hur Kista Science City kan fortsätta sin framgångsrika expansion.

I ett examensarbete om entreprenörskap i regionen beskrivs det bland annat hur mindre företag som lokaliserat sig i Kista märker att de tjänar på detta i interaktionen med internationella kunder. Kista är känt utomlands och det ger en viss status att befinna sig i regionen. Det är därför viktigt att KSC fortsätter att marknadsföra regionen internationellt och bygga upp dess varumärke (Kronholm & Vidhall, 2008). Undantaget Kunshan skiljer sig Kista kanske mest från den ovan beskrivna regionerna i att regionen fortfarande har en relativt svag närvaro av högre utbildningsinstitutioner. Det går förstås att argumentera att Stockholmsområdet har

Sida.26

en kritisk massa av forskning och utbildning som Kista kan dra fördel av. Forskning och utbildning som är direkt belägen i området blir emellertid tydligare knuten till klustret och kunskapsexternaliteterna tenderar att bli större om institutioner finns i området. Benägenheten att söka och få jobb i Kista ökar sannolikt för de studenter som har tagit sin examen i området då de genom examensarbeten och annat kan knyta kontakter under studietiden. Om Kista jämförs med klustren ovan kan det med undantag för Kunshan sägas att Kista inte har samma nivå av universitetsnärvaro. Med en omsättning på 13,8 miljarder, över 15 000 studenter och närmre 2000 forskare är Stanford en central del av Silicon Valleys framgång. Alumner och forskare på universitetet har genom åren byggt upp företag som Cisco, Electronic Arts, Google, HP, Sun Microsystems och Yahoo!. I direkt anslutning till Hsinchu Science Park finns två framstående universitet (NCTU och NTU) som tillsammans är långt större än hela KTH. De båda skolorna konkurrerar delvis med varandra, vilket säkerställer utbildningssektorns konkurrenskraft i regionen. De erbjuder relevant utbildning som bidrar ytterligare till kompetensnivån i området och skapar ett brett rekryteringsunderlag. Ett likartat mönster kan ses i fallet Sophia Antipolis som fått ett flertal universitet att etablera sig i regionen. I Uleåborg, med sin lilla befolkning på 140 000 invånare finns det omkring 17 000 studenter. Universitetet attraherar studenter till regionen och då det även finns gott om arbetstillfällen stannar också många kvar.

Detta ger perspektiv på universitetssatsningen i Kista och indikerar att klustret kan fokusera ytterligare på att attrahera forskning och utbildning till regionen. Därtill kan nog en ytterligare internationalisering av universiteten vara fördelaktig, något som skulle bidra till att fler utländska studenter söker sig till Kistaområdet. En ytterligare anledning att utöka universitetens verksamhet i området skulle vara att alltfler studenter förmodligen då också bosätter sig i Kista, något som bidrar till urban utveckling och en bättre integration. Ett flertal studier har visat att etableringen av universitet i ett område bidrar positivt till den sociala och kulturella miljön och att en viss sådan effekt har observerats i Kista under det senaste decenniet.3 Då ett av Kistas kanske viktigaste områden är just urban utveckling finns därmed ytterligare skäl att satsa på fortsatt expansion av universiteten i området. I utvecklingen av Kista till en mer attraktiv miljö går det att ta intryck från Sophia Antipolis, som skiljer sig från många andra kluster i hur ledningen har definierat sin roll. I många kluster har den sammanhållande funktionen ofta ett fokus på att arrangemang och nätverk som är inriktade mot yrkeslivet. I Sophia Antipolis har man utöver detta arbetat aktivt med att skapa en miljö där människor trivs och där kultur, festivaler och andra nöjen skapar en livskraftig region där nya kontaktytor skapas. Då en förstärkning av klustret i Kista i hög grad beror på hur väl man lyckas skapa en miljö där människor inte bara arbetar, utan också bor, finns det möjlighet att ta intryck från Sophia Antipolis.

Sida.27

3

Se exempelvis Komninos (2002) och Cabral (2004)

Sammanfattande slutsats
Omvärldsanalysen ovan illustrerar vikten av kunskapsintensiv verksamhet, starka nätverk och en attraktiv miljö, såväl affärsmässigt som socialt och kulturellt. Detta är genomgående drag i de framgångsrika klustren som har beskrivits, men det bör understrykas att ett sådant tillstånd har uppnåtts på olika sätt i de olika fallen. I fallet Taiwan var det statlig styrning, uppmuntran och planering i kombination med offentlig forskning som gjorde Hsinchu Science Park till världsledande inom halvledarindustrin. I Kunshan har man i viss mån försökt imitera detta exempel, men avsaknaden av kunskapsintensiv verksamhet utgör fortfarande ett problem eftersom företag då väljer att inte lokalisera R & D till regionen. Silicon Valley har en lång historia av entreprenörsanda, starka informella nätverk och världsledande forskning. I fallet Uleåborg har Nokias närvaro i kombination med ett starkt universitet och offentlig forskning skapat en kritisk massa för att generera kunskapsexternaliteter. Den geografiska isoleringen och ortens begränsade storlek har tillsammans med ortens Science Park medfört att nätverken blivit starka. Jämförelsen i föregående avsnitt pekar också på ett antal områden Kista kan fokusera på för att bli ännu mer konkurrenskraftigt. En utbyggnad av universitetet skulle skapa en mer livaktig region, bidra positivt till den urbana utvecklingen och dessutom öka tillflödet av högutbildade människor. Vidare kan Kista ta intryck från Sophia Antipolis och ägna mer arbete åt att skapa klubbar, föreningar och arrangemang som går bortom arbetslivet i regionen. Den jämförande analysen ovan pekar på ett antal styrkor i Kista-klustret. Regionen har ett starkt varumärke utomlands, man har uppnått en kritisk massa av såväl internationella som svenska företag. Vidare har beroendet av en enskild arbetsgivare (Ericsson) minskat över tiden utan att mängden arbetstillfällen har reducerats. Klustret är därmed starkare nu och mindre känsligt för förändringar inom ett enskilt företag.

Sida.28

Referenser
Aftonbladet, 11 februari, 2000: Här är Sveriges Silicon Valley. Audretsch, D. B. and M. P. Feldman. (1996). Innovative Clusters and the Industry Life-cycle, The Review of Industrial Organization, 11: 253-273. Berlin, L. The Man Behind the Microchip: Robert Noyce and the Invention of Silicon Valley, Oxford University Press, 2005. Bienkowska D., Hedberg C., Arbetskraftens rörlighet och kunskapsspridning i kluster: Exemplet IT- och telekomföretag i Kista, Uppsala: Uppsala universitet, 2006 Chen, T-J. (2005) The Successful Factors for an Industry Cluster: the experience of Hsinchu Science Park, Paper prepared for APEC Symposium on Industrial Clustering for SMEs, March 8-9, Taipei. Chen, T-J. (2008) The Creation of Kunshan ICT Cluster, Department of Economics, National Taiwan University, Working Paper Series Vol. 2008-07, April 2008. Cabral, R. (2004) ‘The Cabral – Dahab Science Park Management Paradigm applied to the case of Kista, Sweden’, International Journal of Technology Management, Vol. 28, Nos. 3–6, pp.419–443. Etzkowitz, H. Leydesdorff, L., “The dynamics of innovation: from national system and Mode 2 to a Triple Helix of university-industry-government relations”, Research Policy, 20, (2000): 109-123 ICT Observatories: http://www.osservatori.net/about-us Klofsten, M. Generella framgångsfaktorer i kluster – en studie av entreprenörskap och innovation, Nutek, 2010. Komninos, N. (2002) Intelligent Cities. Innovation, Knowledge Systems and Digital Spaces, London and New York: Spon Press Krafft, J. Entry, Exit and Knowledge – Evidence from a cluster in the info-communications industry, Research Policy 33 (10), 1687-1706. Kronholm, T., Vidhall, M. The entrepreneur in the cluster – a qualitative study of how cluster environments support the identification and development of new business ideas, M.Sc. Thesis, Royal Institute of Technology, 2008. Lazaric, N. Thomas, C. The coordination and codification of knowledge inside a network, or the building of an epistemic community: the Telecom Valley case study Lecuyer, C., Making Silicon Valley – Innovation and the growth of High tech, 1930-1970, The MIT Press, Boston Massachussetts, 2006. Maskell, P., Towards a knowledge-based theory of the geographical cluster, Industrial and Corporate Change. Vol 10, No 4, (2001) Ny Teknik, 24 juni 2003: http://www.nyteknik.se/nyheter/ it_telekom/allmant/article231366.ece Porter, M.E. The Competitive Advantage of Nations, New York: The Free Press, 1990. Sophia Antipolis hemsida: http://www.sophia-antipolis.org/ GB/index3.htm Sölvell, Ö., Clusters—Balancing Evolutionary and Constructive Forces, Stockholm: Ivory Tower, 2009. Sölvell Ö., Lindqvist G., Ketels C., The Cluster Initiative Greenbook. Stockholm: Ivory Tower, 2003. Trajtenberg, M., Henderson, R., Jaffe, A. (1997) ‘’University versus Corporate Patents: A Window on the Basicness of Invention,’’ Economics of Innovation and New Technology 5: 19-50. Winden, W., Woets, P. Local strategic networks and policies in European ICT clusters – the cases of Amsterdam, Bari, Dublin and Oulu, Paper prepared for the 15th Annual Conference of the European Association for Evolutionary Political Economy, Maastricht, The Netherlands, 7th-10th November 2003.

Sida.29

Omvärldsanalysen illustrerar vikten av kunskapsintensiv verksamhet, starka nätverk och en attraktiv miljö, såväl affärsmässigt som socialt och kulturellt. Den jämförande analysen pekar på ett antal styrkor i Kista-klustret. Regionen har ett starkt varumärke utomlands, man har uppnått en kritisk massa av såväl internationella som svenska företag. Klustret är därmed starkare nu och mindre känsligt för förändringar inom ett enskilt företag. Studien pekar också på ett antal områden Kista kan fokusera på för att bli ännu mer konkurrenskraftigt. En utbyggnad av universitetet skulle skapa en mer livaktig region, bidra positivt till den urbana utvecklingen och dessutom öka tillflödet av högutbildade människor.

Sign up to vote on this title
UsefulNot useful