You are on page 1of 1

krönika

Jojje Olsson:

så mycket pengar, så få alternativ!
tvåsiffrigt. Kinesiska sparare har alltså mer pengar i dag än någonsin tidigare, och inflationen gör att de förlorar på att ha dem på banken. Då jag promenerar längs lyftkransprydda gator i Peking, och lyssnar på fantastiska tillväxtsiffror i radion, funderar jag på vart jag själv hade investerat mitt kapital (om jag nu hade haft ett) här i tillväxtparadiset.

K

ina kan nu ha fler dollarmiljardärer än USA, menar Wall Street Journal. Landets banksystem gick nästan skadefritt ur finanskrisen, och ekonomin fortsätter växa

olsson på finansliv.se
l Jojje Olsson är frilansjournalist med asien som nisch och driver företaget inBeijing. Han talar kinesiska och tar just nu sin magisterexamen i journalistik vid University of Hong Kong.

aktie måste väl öka i värde? Nja, även om index växer, så har aktiemarknaden här rykte att vara särskilt omogen och ambivalent. Det är inte ovanligt att aktier sjunker en tredjedel på ett år – eller över en natt. Dessutom är företag inom nyckelområden som bank, järnväg och telekom statliga, och inte beroende av privat kapital på samma vis som i väst. Fastigheter då? De senaste åren har värdet på dessa i regel mångdubblats, och det närmaste årtiondet ska ytterligare ett par hundra miljoner kineser ta sig in till storstäderna för att bo. Men, här talas oroligt om en ”fastighetsbubbla”, och myndigheterna har infört en rad restriktioner för köpare samtidigt som priserna redan allmänt ses som för höga. vad kvarstår då? Vet inte riktigt. statlig media presenterade vid årsskiftet en tio-i-topp lista med nya populära investeringsalternativ. Två av dem var bröllopstjänster och äpplen. Jag tar av mig radiohörlurarna och tänker att jag nog trots allt hade investerat pengarna utanför Kina. Det är dock en möjlighet som kinesiska sparare inte har, på grund av ett väl igentäppt regelverk. I motsats till stora delar av världen har investerarna här alltså för mycket pengar och för lite alternativ. En vän och revisor i Hongkong pekade för några veckor ut sedan att ett vettigt försäkringsbolag skulle kunna göra stora affärer i Kina. sjukdom och olycka är dyrt i Kina, och avsaknaden av socialt

skyddsnät är det som främst får kineserna att hålla i pengarna. Han menar att en solid försäkring skulle uppfylla de flesta krav för en kinesisk investering: Hålla sig inom familjen, vara för framtiden, visa omtanke. I Hongkong, där revisorn bor, är försäkringar en storindustri. Men här på fastlandet är man av tradition misstänksam mot någon annans förvaltning av ens pengar, då ”rule by law” knappast är en självklarhet i domstolarna, samtidigt som korruptionen blir allt mer tydlig genom internet. Under tiden investerar flera av mina vänner pengar på vänner och familj. i stället för att köpa aktier bekostar man syskons och kusiners universitetsutbildning, eller drygar ut föräldrarnas pension. Jag har bekanta vars halva lön eller mer går till mindre välbeställda familjemedlemmar.
många områden har i kina hamnat efter den ekonomiska utvecklingen; investeringsklimat och försäkringar är definitivt två av dem. Och myndigheterna vill undvika att matpriserna äventyras genom investeringar i frukt och bröllopstårtor. Många kineser är oerhört prismedvetna; mina grannars dagliga samtal kretsar runt priset av tomater och ris, i enstaka ören. För stabilitetens skull måste man därför öppna upp ekonomin och globalisera valutan. Först då ges investerare nog med alternativ, samtidigt som landets börsindex kan bli mer tillförlitliga. För trots tillväxten vill Kinas dollarmiljardärer i dag helst investera i någonting utanför Kina. Och den dag de ges tillåtelse i det öppnas helt otroliga möjligheter för hela branschen. n

Jojje Olsson
Beijing
www.finansliv.se /olsson

Finansliv nr 1 • 2011 3 • 2011

33