You are on page 1of 3

1

Jag frlter aldrig fittstimmet


av Gun Kessle Jag frlter aldrig fittstimmet. Lt mig frklara. 1983 nr jag just kommit tillbaka frn Kina gav jag ut en bok som med lite ord och mycket bilder skulle sammanfatta kvinnornas liv i den lilla by utanfr Yennan i nordvstra Kinas inland. Jag hade beskt den mnga gnger och jag hade fljt kvinnornas liv av och till under mer n tjugo r. Boken hette Kvinnoliv i Kinesisk by. Jag hoppades bidra till att ge bde den s kallade u-landsfrgan och kvinnofrgan lite tydligare konturer, lite ktt p benen s att sga. Dessa bykvinnor slet hrt, som i min barndoms Tornedal. Och det var samma sorts mnniskor. Kulturskillnader ska man inte verdriva. I byn bland kvinnorna blev frgorna enkla och tydliga. Till exempel familjeplaneringen man skrev s lrt om i stderna, var ju en frga om familjens verlevnad och de gamlas sociala trygghet. Nr kvinnorna fick betalt fr arbete och fick egna pengar, pengar som inte gick direkt till den ldste mannen, familjeverhuvudet lngre, d fick de ocks sitt vrde och kunde s smningom vara med och gra slut p gamla seder frtyck och frdomar. Med kollektivet kunde familjen verleva utan att kvinnorna behvde fda fram massor med barn som arbetskraft. Nr gemenskapen srjde fr de gamlas trygghet behvde familjen inte ha mnga barn fr att de skulle kunna verleva p lderdomen och s vidare. Allt det hr sa en hel del ocks om folkhemmet i Sverige, gjorde ocks den utvecklingen mer begriplig. Den frsta unga generation kvinnor jag knt fr mer n tjugo r sedan hade d brjat s smtt ta ansvar fr sitt eget liv. De hade byggt den skola dr deras dttrar nu lrt sig lsa. De hade rest sig. Med den nya ekonomiska politiken i Kina uppstod stora problem fr dem. Men jag var vertygad om att de skulle lsa det, de skulle klara det. De tillhrde ju den stora majoriteten, de niohundra miljonerna. Vad som skedde bland stdernas partitopp, dess intellektuella och nya medelklass rapporterades d noggrant i alla vra media. Det spelade egentligen mycket mindre roll. Nr jag gav ut boken intrffade det jag inte vntat mig. De manliga recensenterna var i stort bde intresserade av frgorna och refererade den relativt hederligt, srskild de socialdemokratiska. De flesta kvinnliga recensenter dremot frstod inte mycket, ville egentligen inte frst. Ngot systerskap med fattigbondkvinnor lngt i Kinas inland, ja det kndes inte spnnande. Mest hatiska var feministerna. Sangregorio i Kvinnobulletinen (tidskrift utgiven av Grupp 8, 1971-1996, reds anm) till exempel, hon slsade inga ord p kvinnornas liv i Liu Lin. Utan p tv spalter hatade hon mig som falsk kvinna och slutade sin recension med de magnifika orden om mig: En djupt tragisk gestalt, sjlvgod, isolerad, paranoid. Det r inte den vgledare jag skulle vlja i ett frmmande land.

2 Men hon var inte den enda, och heller inte den frsta. Jag, liksom andra kvinnor vilka inte passar feministerna, har som yrkesarbetande kvinna inte haft ngon grupp som s intensivt motarbetat mitt arbete som just kvinno-kvinnorna. Ja, kanske lite frvnande men man vnjer sig. Och egentligen var det ju mitt eget fel. Hade jag jamat med hade ocks jag blivit en syster som skulle bermmas. Ssom feministerna bermmer de uslaste konstnrer, fotografer och frfattare bara de r kvinnor av den rtta ullen. Men jag hade ocks i en intervju ofrsiktigt sagt att jag fann den europeiska och amerikanska kvinnorrelsen vara ett destruktivt medelklassfenomen, mer intresserad av frgor om lesbianism, privatliv, adoptioner n av de verkliga frgor som angick vanliga arbetande kvinnor. Ja det fick jag naturligtvis ta upp. Min bok r bara ett exempel. Allvarligare blir att feministerna r sociala svartftter. Kvinnofrgor r klassfrgor. Kvinnorna kan aldrig f det bttre n ekonomin medger. Alla frstr att det inte finns ngon gemenskap mellan en direktrspensionr med stor prktig fallskrm och en vanlig kvinnlig fattigpensionr med 4000 kronor i mnaden, och fattigpensionrerna r oftast kvinnor. Det finns heller ingenting gemensamt mellan verklasskvinnor och arbetande kvinnor. Men arbetande mn och kvinnor har egentligen gemensamma intressen. Arbetskparna frsker splittra med kvinnolner och manslner fr att hlla folk p plats och tjna mer pengar sjlva. Kan de sedan f kvinnor och mn att slss mot varandra, blir de lika glada som nr de kan f svenskar och svartskallar mot varandra. Nr feministerna fr fram kvinnofrgor som srfrgor, d upptrder de i deras intresse som splittrare. Den srskilda kvinnorrelsen tjnar verklassen p samma stt som en gng organisationen Arbetets frihet gjorde. Fittstimmet, sade Stig Malm, synd bara att han tog tillbaka. Fr det finns inget bttre ord fr mellanskiktsfeministerna. Inte fr att ordet fitta r fult, det r lika lite fult som orden knulla och familj. Men med fittstimmet menar jag just feministideologierna. Inte bara de konstiga skriverierna p Expressens kultursida dr unga som ldre kvinnor speglar sig i skrevet, utan hela beskrivningen av kvinnors liv i press, tv, litteratur och konst. Som om kvinnors liv bestod av misshandel, incest, vldtkt, frnedring ingen gldje i livet dr inte. Jag sjlv kom p sanatorium nr jag var tonring, fjorton r. Sedan lg jag p allmn sal i tio r och kte ut och in, bttre och smre ibland. De sista ren var jag patientfreningens kurator och tog mest hand om olyckliga mn med dliga hustrur. Och vad man inte vet om varandras erfarenheter nr man ligger tta tjejer p samma sal och inte har annat att gra n att prata, under det att ngra dr och en del skrivs ut fr att strax komma tillbaka igen ja, det r inte vrt att veta. Det blir bra mycket mer kunskap om hundratals kvinnoliv, n vad terapeuter ngonsin fr. Det blir faktiskt mer n vad grabbarna p luckan fr veta om varandra. Och nog r livet jvligt ibland, det r inte bara grt och mjlk som jag brukar sga. Visst sviker bde mn och kvinnor. Det var inte mnga hustrur som hll fast vid sin karl om han hamnade p sanatorium ngra r. Jag tror frre n fngelsekundernas hustrur. Och nog frekom ocks vld. Ett tag mot slutet av fyrtiotalet knde jag faktiskt de flesta horor i Stockholm, d vi delat sal ngon gng. Men den nuvarande massmediaspekulationen i kvinnors liv r falsk.

Vi br sga de unga kvinnorna som inte tillhr verklassen att de ska komma ihg att det vanligt folk har gemensamt, mn som kvinnor, r ondligt mycket mer n det man som kvinna har gemensamt med en annan kvinna av verklassen. Lyckas vi inte med det, d lyckas feministerna med sitt uppdrag att splittra folket. Klassmedvetande r ordet. I den hr krisen visar mnga kvinnors frvirring att feministerna redan lyckats ganska bra, och det glmmer jag aldrig, och det frlter jag heller aldrig. Och varfr skulle jag gra det? GUN KESSLE Proletren 49, 2007 Artikeln r frn brjan en ljudupptagning dr konstnren och socialisten Gun Kessle sjlv lser sin text. Hon hade inspelningen p sitt nattduksbord nr hon dog och den spelades upp p hennes begravning den 16 november i r.