You are on page 1of 43

1 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42 DOM 2011-11-30 meddelad i Stockholm Mål nr B 6149-11

PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare Kammaråklagare Gunnar Fjaestad City åklagarkammare i Stockholm Målsägande Eva Linell Vassilakis c/o Advokat Jan Freij AB Jacob Westinsgatan 1A 112 20 Stockholm Målsägandebiträde: Advokat Jan Freij Advokat Jan Freij AB Jacob Westinsgatan 1 A 112 20 Stockholm 2. Stylianos Vassilakis c/o Advokat Jan Freij AB Jacob Westinsgatan 1A 112 20 Stockholm Målsägandebiträde: Advokat Jan Freij Advokat Jan Freij AB Jacob Westinsgatan 1 A 112 20 Stockholm Tilltalad ANDERS Peter Åström, 590808-4352 Luftskeppsgatan 5 Lgh 1205 128 32 Skarpnäck Offentlig försvarare: Advokat Björn Hurtig Försvarsadvokaterna Väst AB Stampgatan 20 411 01 Göteborg

1.

Postadress Box 8307 104 20 Stockholm

Besöksadress Scheelegatan 7

Telefon Telefax 08-561 654 10 08-561 650 04 stockholms.tingsratt.avdelning4@dom.se E-post: www.stockholmstingsratt.se

Expeditionstid måndag - fredag 08:00 - 16:00

2 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42 DOM 2011-11-30 B 6149-11

DOMSLUT Åtalet ogillas. Skadestånd Eva Linell Vassilakis och Stylianos Vassilakis skadeståndsyrkanden ogillas. Ersättning 1. Björn Hurtig tillerkänns ersättning av allmänna medel med 130 146 kr. Av beloppet avser 26 029 kr mervärdesskatt. 2. Jan Freij tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 110 290 kr. Av beloppet avser 22 058 kr mervärdesskatt. 3. Kostnaden för försvaret och målsägandebiträdet ska stanna på staten.

3
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har yrkat ansvar på Anders Åström för grovt vållande till annans död enligt bilaga 1.

Eva Linnell Vassilakis och Stylianos Vassilakis har biträtt åtalet och yrkat skadestånd av Anders Åström enligt bilaga 2.

Anders Åström har bestritt straffansvar och förnekat att han i strid med riktlinjerna för sitt arbete underlåtit att följa Svenskt Index för Akutmedicinsk larmmottagning (Medicinskt Index), att han av oaktsamhet orsakat Emil Linnells död samt att hans handlande innefattat ett medvetet rikstagande av allvarligt slag. I fråga om orsakssambandet har han förtydligat att han, för det fall oaktsamhet anses visad, inte vitsordar att den uteblivna ambulansen har haft betydelse för Emil Linnells död.

Anders Åström har vidare bestritt skadeståndsyrkandena. Av de yrkande beloppen har han endast vitsordat 25 000 kr som skäligt i och för sig avseende personskada för var och en av målsägandena. I övrigt har beloppen godtagits.

------------------------

Bevisning, se bilaga 1.

Sammanfattande referat av förhör med Anders Åström och vittnen, se bilaga 3.

4
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

DOMSKÄL

Straffansvar

1. Bakgrund

Natten till den 30 januari 2011 arbetade Anders Åström som sjuksköterska vid SOS Alarm AB:s (SOS Alarm) vårdgivande verksamhet vid Johannes Brandstation i Stockholm. En central arbetsuppgift för Anders Åström var att, i enlighet med systematiken i Index för Akutmedicinsk larmmottagning (Medicinskt Index), dels per telefon bedöma vårdsökandens hälsotillstånd av olika slag, dels till följd av utfallet vid varje bedömning prioritera vårdsökandens behov av ambulans samt elektroniskt ge larm för de prioriterade ambulanstransporterna till SOS Alarms ambulansdirigenter för verkställighet.

Under natten/morgonen den 30 januari 2011 drabbades Emil Linnell akut av brusten mjälte i sin bostad på Rusthållarvägen 107 i Bagarmossen. Ett sådant tillstånd är livshotande och kräver adekvat och akut sjukhusvård. Till följd av den brustna mjälten fick Emil Linnell svårighet att andas, nedsatt cirkulation med åtföljande svimningskänsla, smärta i kroppen och kraftig ångest.

Ungefär kl. 05.54 ringde Emil Linnell larmnumret 112 för första gången. Samtalet mottogs av operatören Anders Ahlin på SOS Alarm. I samtalet har Emil Linnell kraftigt påverkad andning. Han uppger bl.a. att han knappt kan röra sig och att han har varit sjuk. Anders Ahlin begärde medlyssning av en SOS-sjuksköterska och Anders Åström fick samtalet. I samband med överlämnandet bröts samtalet som totalt varade i knappt tre minuter.

Anders Åström ringde sedan upp Emil Linnell ca kl. 05.57. Emil Linnell uppgav då bl.a. att han behöver en ambulans, att han svimmar hela tiden, att han är sjuk och

5
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

har feber. Av samtalet framgår vidare att Emil Linnell har andningspåverkan samt att han ”försvinner”. Samtalet bröts efter drygt tre minuter.

Nästa samtal från Emil Linnell inkom till SOS Alarm ungefär kl. 06.02. Det togs emot av SOS-operatören Stefan Ekman. Av samtalet framgår att Emil Linnell bl.a. säger ”ambulans”, ”var är min ambulans” samt ”jag kan knappt andas så att”. Samtalet kopplades vidare till Anders Åström ca kl. 06.03. Av detta samtal, som varade i sju minuter och 40 sekunder, framgår bl.a. att Emil Linnell knappt kan andas, att han svimmar, att han varit sjuk hela veckan, att han har ont i hela kroppen, att hans kropp domnar bort samt att han behöver en ambulans. I slutet av samtalet rådgör Anders Åström med sin kollega Mattias Malmebrand. Anders Åström beslutar sedan att någon ambulans inte ska skickas. Han motiverar det för Emil Linnell med ”så som du beter dig och rör dig runt omkring så verkar du ha kontroll på läget” samt att Anders Åström istället ska se om jourläkaren kan komma till Emil Linnell. Samtalet bröts kort därefter ungefär kl. 06.11.

Jourläkaren Chrispine Masaba kontaktades av Anders Åström strax efter kl. 06.11. Han fick bl.a. information om att Anders Åström misstänkte ”panikångest eller psyk” hos Emil Linnell, att Emil Linnell var uppe och sprang i lägenheten samt att Emil Linnell sagt att han inte kunde andas men att han andades helt utan anmärkning. Anders Åström ville att Chrispine Masaba skulle ringa upp Emil Linnell och göra en bedömning. Samtalet varade i tre minuter och 14 sekunder och avslutades alltså strax före kl. 06.15.

Chrispine Masaba ringde sedan tillbaka till SOS Alarm strax efter kl. 06.20 och talade då med Mattias Malmebrand, eftersom Anders Åström var upptagen. I samtalet förklarade Chrispine Masaba att Emil Linnell inte svarade i telefon. Mattias Malmebrand svarade ”Ja, men då är det inte så mycket att göra av det kanske”. Chrispine Masaba svarade då att han ringt tre gånger och att Emil Linnell

6
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

inte svarade. Mattias Malmebrand avslutade med att säga att han skulle hälsa att Chrispine Masaba försökt ringa men inte fått något svar. Samtalet avslutades ca kl. 06.22.

Av SOS Alarms datalogg framgår att Mattias Malmebrand strax före kl. 06.23 fört in en uppgift om att jourläkaren ringt patienten flera gånger men att patienten inte svarat, i ärendemappen.

Omkring kl 08.00 på morgonen hittades Emil Linnell av en granne liggande livlös i hallen till sin lägenhet med ytterdörren öppen på vid gavel.

SOS-sjuksköterskan Britt-Marie Majid avslutade ärendet hos SOS Alarm kl. 09.29.

Enligt utlåtandet i rapporten från den rättsmedicinska obduktionen av Emil Linnell framgår bl.a. följande rörande dödsorsak och dödssätt. Obduktionsfynden och de mikroskopiska fynden talar starkt för att döden orsakats av förblödning efter s.k. spontan mjältruptur, dvs. bristning av mjälten av sjuklig orsak. Orsaken till mjältbristningen kan, enligt patologisk bedömning, vara en akut infektion med Epstein-Barr-virus vilken i sin tur bl.a. kan vara orsak till infektiös mononukleos, s.k. körtelfeber. Fynden talar starkt för att dödsfallet uppkommit till följd av sjukdomen och således har varit av naturlig karaktär.

Enligt undersökningsprotokollet i rapporten har mjälten konstaterats kraftig förstorad och mjältens kapsel har uppvisat omfattande bristningar med blödning till bukhålan där det funnits tre liter blod.

7
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

2. Rättsliga utgångspunkter för tingsrättens prövning

Frågan i målet är om Anders Åström är straffrättsligt ansvarig för att av oaktsamhet ha vållat Emil Linnells död.

Det kan redan inledningsvis sägas att Anders Åström omfattas av begreppet hälsooch sjukvårdspersonal i patientsäkerhetslagens (2010:659) mening. I 6 kap. 1 § denna lag fastslås att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Av 6 kap. 2 § samma lag framgår att hälsooch sjukvårdspersonal själv bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.

För att Anders Åström ska kunna fällas till ansvar för vållande till annans död krävs för det första att hans underlåtenhet att ge larm om ambulans med högsta prioritet till Emil Linnells undsättning varit oaktsamt. Brist på erforderlig aktsamhet är en avvikelse från en regel för hur människor normalt sätt bör bete sig. Varje avsteg från det normalt aktsamma är inte tillräckligt, utan det krävs att Anders Åströms underlåtenhet att handla vid en samlad bedömning av de omständigheter som är att beakta anses så klandervärt att det innefattar straffbar oaktsamhet. Kravet på aktsamhet är generellt sett högre i en riskfylld verksamhet än i andra situationer, se NJA 2006 s. 228. Att besvara nödsamtal och utifrån detta prioritera inringandes vårdbehov är en verksamhet där kravet på aktsamhet typiskt sett enligt tingsrättens mening måste ställas högt.

Vållande till annans död är vidare ett s.k. effektbrott som för ansvar kräver att den oaktsamma handlingen eller underlåtenheten orsakat effekten. Bedömningen i fråga om en underlåtenhet orsakat en viss effekt blir rent hypotetisk. Tingsrätten har här att pröva hur det gått om man ersatt vad som faktiskt hände med att den underlåtna handlingen företagits. Om det då framstår som i hög grad sannolikt att effekten skulle ha uteblivit får relevant orsakssamband anses föreligga, se NJA 2007 s. 369.

8
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

3. Är Anders Åströms underlåtenhet att bedöma som straffrättslig oaktsamhet?

Anders Åströms arbetsuppgifter som sjuksköterska på SOS Alarm bestod i att bedöma inringandes vårdbehov och ge ärenden olika prioritet som sedan låg till grund för dirigering av ambulans. En första fråga att besvara för tingsrätten är om Anders Åström, enligt riktlinjerna för sitt arbete, haft att följa Medicinskt Index vid sin bedömning av inringandes vårdbehov, vilket åklagaren påstått men Anders Åström förnekat.

När det gäller innehållet i Medicinskt Index antecknas bl.a. följande. Under rubriken Definitioner framgår att SOS-sjuksköterska bl.a. självständigt identifierar, sorterar och aktiverar inkommande larm som berör sjukvård samt bedömer ambulansbehov och prioritet. Enligt bruksanvisningen framgår bl.a. att det kräver att SOS-operatören arbetar med strukturerad intervjumetodik för att komma fram till rätt prioritering. Det har bekräftats att detta även gäller när en SOSsjuksköterska blir inkopplad av operatören på samtalet. Av Definitionerna framgår bl.a. följande. Prioritet 1, röd markering (akut livshotande symtom eller olycksfall) utgörs av en medicinsk nödsituation då vitala funktioner som t.ex. medvetandegrad, andning och cirkulation är allvarligt hotade. Närmast tillgängliga ambulans ska då larmas enligt larmcentralens dirigeringsrutiner. Prioritering 2, gul markering (Akut men ej livshotande symtom) utgörs av kliniska tillstånd och/eller situationer som utan dröjsmål behöver undersökas av läkare eller överflyttas till annan vårdnivå. Prioritering 3, grön markering (Uppdrag där rimlig väntetid inte bedöms påverka en patients tillstånd) utgörs av sjuktransport där det inte krävs vård eller tillsyn av medicinskt utbildad personal. Här kan transporten genomföras av fordon som inte definieras som ambulans.

9
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

Anders Åström har hävdat att SOS-sjuksköterskor enligt praxis vid SOS Alarm inte behövde följa Medicinskt Index, utan att de endast hade det som ett stöd för sina bedömningar. Hans uppgifter i denna del har motsagts av flera vittnen som hörts i målet. Vårdchefen Anette Larsson Zetterlund, chefen för Patientsäkerhetsenheten Sylvia Myrsell och gruppchefen Kajsa Petersson, samtliga vid SOS Alarm, har entydigt uppgett att man inte får göra avsteg från Medicinskt Index i fall av prioritet 1 och prioritering 2. Däremot kan SOS-sjuksköterskor göra avsteg från Medicinskt Index för annan prioritet i fråga om annan vårdnivå och färdsätt till sjukhus. Till detta kommer att det i SOS Alarms Processhandbok Vård punkt 4.2 fastslås att Medicinskt Index ska användas vid intervju, prioritering, rådgivning och dokumentation. Att Medicinskt Index ska användas framgår även av SOS Alarms uppdragsbeskrivning för SOS-sjuksköterska.

Enligt tingsrätten får det därmed anses klarlagt att SOS-sjuksköterskor vid bedömning av den inringandes vårdbehov som huvudregel ska använda Medicinskt Index. Avsteg från Medicinskt Index kan göras med hänvisning till vetenskap och beprövad erfarenhet, utom i fall då inringande vid en bedömning enligt Medicinskt Index kategoriseras som prioritet 1 eller prioritering 2.

Av startsidan i Medicinskt Index framgår att om patienten inte andas som vanligt hamnar man i prioritet 1. Men även om det skulle bedömas att patienten andas som vanligt hamnar man i denna prioritering vid misstanke om akut livshotande sjukdom efter att ha lyssnat till patienten. Kapitel 2 i Index behandlar andningssvårigheter, där bl.a. följande symtom är rödmarkerade som prioritet 1: ”svår andnöd eller andnöd som snabbt förvärras” och ”andnöd, känner sig svimfärdig” samt ”plötsligt uppkommen kraftig andnöd, ingen känd sjukdom”. Av fördjupningstexten till detta avsnitt framgår bl.a. att andnöd ska ses som ett allvarligt tillstånd och att situationen vid dåligt allmäntillstånd eller vid utmattning många gånger kan bli livshotande. Vidare framgår att syrebrist och/eller anhopning av koldioxid i blodet ger sänkt medvetande.

10
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

I kapitel 24 som behandlar osäkra uppgifter/svårt sjuk patient har misstanke om påverkan på vitala funktioner rödmarkerats. I fördjupningstexten till kapitlet framgår bl.a. följande. Frågorna till Startuppslaget ger upplysningar om patientens medvetandegrad. Vidare utfrågningar ger upplysningar om patientens andning. Om frågorna visar att vitala funktioner är påverkade ska det ses som ett tecken på allvarlig eller livshotande sjukdom eller skada. Vidare framgår att en allvarligt sjuk patient som bl.a. blir orolig, slö eller oklar vanligen är på väg att försämras. Dessa symtom uppkommer när hjärnan får för lite syre och det uppstår syrebrist. Allvarligt sjuka personer är oftast slöa och ointresserade av sin omgivning. Påverkat medvetande ska alltid prioriteras högt. Andningssvårigheter och andnöd ska ses som tecken på allvarlig sjukdom. I vissa fall kan symtomen bero på ofarliga tillstånd. Orsaken till andningssvårigheterna kan ibland vara svåra att fastställa. Patienter med andningssvårigheter prioriteras alltid högt. Snabb andning är vanlig symtom vid cirkulationssvikt men kan också orsakas av svåra smärtor. Patienter med cirkulationssvikt ska alltid prioriteras högt.

I övrigt när det gäller arbetssätt och rutiner vid SOS Alarm har utredningen bl.a. visat på följande. Det är viktigt att den som tar emot samtal initialt ger den inringande en möjlighet att beskriva sina symtom och lyssnar in denne. Vid bedömningen av inringandes symtom ska man sätta tilltro till dennes uppgifter och använda sin empatiska förmåga. I bedömningen av symtom kan bakgrundsljud och information som lämnas av annan än den inringande, till exempel en anhörig, vägas in. En SOS-sjuksköterskas uppgift är att göra en bedömning av den inringandes symtom, inte ställa diagnos eller på annat sätt försöka finna en förklaring till symtomen. Även om man misstänker att den inringande överdriver sina symtom eller ringer av okynne, finns inget utrymme för att avfärda samtalet.

I nu aktuellt hänseende har utredning lagts fram som visar att Anders Åström tidigare visat brist på empati och förståelse i samtal med personer som ringt larmnumret 112. Han har kritiserats för att inte i tillräcklig grad ha förmåga att

11
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

lyssna in inringare. Samtal och åtgärder i syfte att utveckla Anders Åström i detta avseende hade genomförts före de i målet aktuella samtalen.

Med det nu redovisade som utgångspunkt övergår tingsrätten till att bedöma Anders Åström agerande under det kritiska händelseförlopp som målet rör.

Redan i det första samtalet kl 05.54 till SOS Alarm som mottogs av operatören Anders Ahlin framgår med all önskvärd tydlighet att Emil Linnell har kraftigt påverkad andning. Han uppger bl.a. att han knappt kan röra sig och att han varit sjuk. När Anders Åström ringer tillbaka till Emil Linnell kl. 05.57, sedan det första samtalet brutits, noteras att Anders Åström inleder med att säga ”något tekniskt som hände här alltså” men att Emil Linnell genast svarar ”jag behöver en ambulans nu. Jag svimmar hela tiden”. Redan här menar överläkaren Gerold Kretschmar att ambulans borde ha skickats grundat på Emil Linnells cirkulationspåverkan, vilket också stöds av gruppchefen Kajsa Peterssons uppgifter. Tingsrätten instämmer och menar att Anders Åström om han lyssnat in samtalet och den information som lämnats borde ha förstått att det tidigare samtalet kanske inte bröts på grund av något tekniskt problem utan sannolikt på grund av Emil Linnells medvetandepåverkan. Vidare framgår av samtalet att Emil Linnell har en klar andningspåverkan. Det ska noteras att också vid detta tillfälle ”försvann” Emil Linnell och samtalet avbröts.

Av samtalet som Anders Åström tog emot strax efter kl. 06.03, och som varade i sju minuter och 40 sekunder, framgår det ännu tydligare utifrån Medicinskt Index att Emil Linnell är i akut behov av en ambulans. Anders Åström gör i samtalet obefogade antaganden och påstår mot Emil Linnells nekande att denne springer omkring lägenheten och att han andas utan problem. Emil Linnell förklarar återigen att han inte kan andas, att han svimmar, att han varit sjuk hela veckan, att han har ont i hela kroppen, att hans kropp domnar bort, att han ligger på golvet samt att han behöver en ambulans. Anders Åström ger instruktioner om att Emil Linnell ska ta

12
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

djupa andetag och sätta sig upp trots att Emil Linnell förklarar att det inte är möjligt med hänsyn till hans tillstånd. Detta totala ifrågasättande av en person i så tydligt behov av akut vård är förvånande och mycket anmärkningsvärt. I slutet av samtalet framgår att Anders Åström rådgör med kollegan Mattias Malmebrand. Därefter beslutar Anders Åström att någon ambulans inte ska skickas till Emil Linnell för ”så som du beter dig och rör dig runt omkring så verkar du ha kontroll på läget”. Istället bestämmer Anders Åström att han ska se om jourläkaren kan komma till Emil Linnell. Samtalet avbryts kort därefter. Innan det sker framgår det av Emil Linnells svar på de frågor som ställs att han har en så kraftig medvetandepåverkan att han inte ens vet när han är född. Klockan är då drygt 06.11.

När Anders Åström därefter kontaktar jourläkaren Chrispine Masaba strax efter kl. 06.11 lämnas inte en objektiv och sanningsenlig bild av de symtom som tydligt framkommit under samtalet med Emil Linnell i form av tydlig andnings- och cirkulationspåverkan. Istället lämnas subjektiv och ofullständig information samt en uppgift om att Anders Åström misstänker ”panikångest eller psyk” hos Emil Linnell, vilket tingsrätten närmast uppfattar som att Anders Åström ställer en diagnos. Han nämner att Emil Linnell är uppe och springer i lägenheten och att han andas helt utan anmärkning. Anders Åström ville att Chrispine Masaba skulle ringa upp och göra en bedömning trots att detta inte ligger inom ramen för en jourläkares uppdrag. Av utredningen har framkommit att jourläkare inte ska användas för akuta situationer utan främst för utfärdande av vårdintyg och vid konstaterade dödsfall i hemmet.

Någon uppföljning av ärendet görs inte heller från Anders Åströms sida. När Chrispine Masaba ringde tillbaka till SOS Alarm drygt kl. 06.20 och meddelade Mattias Malmebrand att han ringt Emil Linnell tre gånger utan att få något svar är det i och för sig inte visat i målet att denna uppgift förmedlades vidare muntligen till Anders Åström. Däremot är det klart att Mattias Malmebrand förde in uppgiften i ärendemappen strax före kl. 06.23 samt att Anders Åström aldrig gjorde någon

13
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

uppföljning eller kontroll av ärendet. Istället avslutades ärendet av en annan sjuksköterska på SOS Alarm kl. 09.29 då Anders Åström hade gått av sitt pass.

SOS Alarms rutiner i fråga om återkoppling i berört avseende vid överlämnande till externa aktörer har visat sig vara oklara. Att Anders Åström under dessa förutsättningar har haft en skyldighet att följa upp ärendet är därför inte klarlagt. Som åklagaren lagt upp sin talan i målet är tingsrättens prövning avseende Anders Åströms oaktsamhet ändå begränsad till tidpunkten för samtalen mellan honom och Emil Linell. Tingsrätten lämnar därför frågeställningen med dessa kommentarer.

Sammanfattningsvis konstaterar tingsrätten följande. Av Emil Linnells samtal med Anders Åström framgår att han vid inte mindre än elva tillfällen uppger att han inte kan andas och vid tre tillfällen att han svimmar. Emil Linnell uppger att hans kropp domnar bort, att han inte kan sätta sig upp och vädjar upprepade gånger om hjälp och att han behöver ambulans. Till detta kommer att Anders Åström vid flera tillfällen tappar kontakten med Emil Linnell och att samtalen bryts. Anders Åström ifrågasätter Emil Linnells andningsproblem, försäkrar honom att han andas bra och påstår bland annat att Emil Linnell springer runt i lägenheten, något som Emil Linnell förnekar.

Anders Åström har förnekat att han handlat felaktigt. Han har bl.a. förklarat att han uppfattade att Emil Linnell hade panikångest eller att hans symtom hade en psykisk förklaring samt att han därför aldrig hamnade i prioritet 1 eller prioritering 2. Han har berättat att han inte fick Emil Linnells symtombild att gå ihop, att Emil Linnell talade med klar och tydlig stämma samt att han andades normalt utan lufthunger ur ett medicinskt perspektiv.

Enligt tingsrätten är det uppenbart att Anders Åström långt ifrån arbetat med en strukturerad intervjumetodik för att komma fram till rätt prioritering, vilket bruksanvisningen till Medicinskt Index kräver.

14
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

Som tidigare konstaterats var Anders Åströms uppgift inte att diagnostisera eller på annat sätt försöka förklara varför symtom uppstått, utan hans uppgift var att identifiera symtom, bedöma vårdbehov och ge prioritering med utgångspunkt i Medicinskt Index. Att i strid med Emil Linnells tydliga och klara uttalanden om sitt hälsotillstånd agera utifrån att Emil Linnell lider av panikångest eller att symtomen har annan psykisk förklaring finner tingsrätten vara högst anmärkningsvärt av en person i den position som Anders Åström befann sig i.

Av samtalen framgår tydligt att en eller flera av Emil Linnells vitala funktioner andning, cirkulation och medvetande är allvarligt hotade, och att prioritet 1-larm enligt Medicinskt Index därför ska ges. Enligt tingsrättens mening har det utifrån detta utan tvekan ålegat Anders Åström att ge Emil Linnell ett prioritet 1-larm redan vid det andra samtalet kl. 05.57; något som också stöds av de personer med medicinsk sakkunskap som uttalat sig i saken.

Anders Åströms underlåtenhet att ge Emil Linnell prioritet 1-larm har utgjort ett otillåtet risktagande. Att det vid tidpunkten fanns en uppenbar risk för att Emil Linnell befann sig i ett livshotande tillstånd som krävde akut sjukvård, framstår enligt tingsrättens mening som uppenbart med hänsyn till de symtom som Emil Linnell uppgett att han hade. Denna risk har varit sådan att Anders Åström utan tvekan har haft goda skäl att ge Emil Linell ett prioritet 1-larm i enlighet med vad tingsrätten kommit fram till ovan. Vid denna bedömning har tingsrätten tagit hänsyn till Anders Åströms medicinska erfarenhet; han är legitimerad specialistsjuksköterska med anestesi och intensivvård som specialitet och har arbetat med akutsjukvård hela sitt vuxna liv. Vidare är det inte visat annat än att bemanningen och arbetsbelastningen hos SOS Alarm var normal under det aktuella arbetspasset.

15
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

Med hänsyn till patienters trygghet och förtroende för sjukvården anser tingsrätten sammantaget att Anders Åströms underlåtenhet är så klandervärd att den utgör straffbar oaktsamhet.

4. Finns ett orsakssamband mellan Anders Åströms underlåtenhet att skicka ambulans och Emil Linnells död?

Som redovisats ovan under avsnitt 2 krävs för straffansvar att den oaktsamma underlåtenheten orsakat döden. Tingsrätten övergår nu till att pröva den frågan. Denna bedömning blir som tidigare nämnts rent hypotetisk. Prövningen går ut på att avgöra hur det skulle ha gått om man ersatt vad som faktiskt hände med att den underlåtna handlingen företagits. Beviskravet vid denna prövning är som framgått ovan att det måste framstå som i hög grad sannolikt att döden skulle ha uteblivit för att relevant orsakssamband ska anses föreligga. Detta är en sannolikhetsgrad som gränsar till visshet.

Tingsrätten måste alltså ta ställning till ett hypotetiskt händelseförlopp grundat på vad tingsrätten under oaktsamhetsbedömningen ovan i avsnitt 3 ansett borde ha skett. Frågan blir då vad som hade hänt om Anders Åström hade gett prioritet 1larm redan vid samtalet med Emil Linnell kl. 05.57. Detta blir främst en bedömning av Emil Linnells medicinska tillstånd vid tidpunkten, den vård som skulle ha getts och vilket resultat denna vård skulle ha uppnått.

Utredningen i målet visar att flera ambulanser fanns tillgängliga i området och att den närmaste befann sig ca sex minuter bort vid tidpunkten för Emil Linnells andra samtal. I ambulanser finns en sjuksköterska och tillgång till viss medicinsk utrustning, bland annat syrgas och dropp. Färden till Södersjukhuset skulle enligt tingsrättens bedömning ha tagit ca 10-15 minuter. Det betyder att en ambulans i bästa fall hade varit på plats hos Emil Linnell ca kl. 06.03 och efter inledande

16
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

insatser och lastning bedöms Emil Linnell som tidigast ha anlänt till Södersjukhusets akutmottagning ca kl. 06.15.

Det saknas kännedom om Emil Linnells exakta dödstidpunkt. Tingsrätten kan endast konstatera att hans sista samtal med SOS Alarm avbröts strax efter kl. 06.11 samt att han därefter inte längre svarade i mobiltelefonen.

Överläkaren Gerold Kretschmar har berättat i huvudsak följande angående det sannolika händelseförloppet för Emil Linnell. Han gör bedömningen att Emil Linnells mjälte hade brustit före det andra samtalet eftersom han då påvisade tecken på chock och cirkulationssvårigheter. Emil Linnell bör ha varit vid medvetande när ambulans skulle ha hämtat honom, men troligtvis varit medvetslös vid ankomsten till Södersjukhuset. De första insatserna hade varit att säkra fria luftvägar och vid behov ventilera Emil Linnell, stabilisera blodtrycket och undersöka buken. En ultraljudsundersökning hade kunnat visa att Emil Linnell led av blödningar i buken, men en sådan undersökning hade inte kunnat ge någon förklaring till varför han blödde. Ultraljudsundersökningen tar ca tre minuter men är långt ifrån rutin på svenska sjukhus och det kan inte sägas säkert att sådan undersökning skulle ha utförts på Emil Linnell den aktuella morgonen på Södersjukhuset. Det var endast han och kanske två läkare till som brukade utföra ultraljudsundersökningar och han vet inte hur bemanningen såg ut just då. En datorröntgen tar ca 30-45 minuter och hade sannolikt visat att Emil Linnell hade en brusten mjälte och därför var i behov av akut operation.

Mjältruptur är en ovanlig diagnos som läkare ska ha i åtanke vid allt trauma mot buken. Emil Linell led av så kallad spontan mjältruptur som utlöses av sjukdom, vilket är mycket ovanligt. Körtelfeber är något man oftast får i barndomen och det går då oftast över utan att det märks. Av dem som får körtelfeber i ung vuxen ålder drabbas ungefär hälften av mjältsvullnad och av dessa självspricker mjälten endast i 0,1-0,5 procent av fallen. Varken han eller någon av de kollegor han pratat med har

17
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

varit med om patienter med spontan mjältruptur. Det finns en risk att Emil Linnell skulle ha diagnostiserats med sepsis, det vill säga blodförgiftning. Blodförgiftning behandlas vanligtvis med tillförsel av vätska. Det är omdiskuterat om behandling med vätska är lämplig på patienter med brusten mjälte. Om Emil Linnell hade getts dropp finns en risk för att det kunnat leda till att han förblött ännu snabbare. Han kan inte med hundra procent säkerhet säga att rätt diagnos och en operation hade räddat Emil Linnell. Det finns en risk för att han inte överlevt med en så stor blödning.

Bengt Brodin, docent i anestesi och intensivvård, har i sitt sakkunnigutlåtande uttalat bl.a. följande i fallet Emil Linnell. Livshotande blodförgiftning (septisk chock) hade inte bara varit misstänkt utan sannolik. I bostaden skulle man snabbt ha kunnat avgöra allvaret i situationen genom undersökning med mätning av blodtryck, hjärtfrekvens och syresättning. Man kunde efter behov tillföra syrgas och vätska intravenöst, vilket kunde fortsätta på akutmottagningen. Den viktigaste uppgiften på akutmottagningen hade varit att upptäcka att huvudproblemet var en dold blödning i bukhålan från en spricka i mjälten som med stor sannolikhet krävde en akut operation. Om man ställer rätt diagnos och patienten kommer till operation i tid är prognosen generellt sett mycket god för en patient med sprucken mjälte.

Av det rättsmedicinska utlåtandet utfärdat av överläkaren Birkhild Giebe framgår bl.a. följande. En exakt rekonstruktion av sjukdomsförloppet är inte möjlig, dvs. varken tidpunkten för sjukdomens debut eller tidpunkten för mjältbristningen kan exakt fastställas i efterhand. Det kan dock förmodas att besvären vilka Emil Linnell haft sedan den 31 december 2010 och när han sökte vård den 3 januari 2011 kan ha berott på samma infektionssjukdom vilken slutligen mynnade i det dödliga förloppet. När Emil Linnell ringde efter ambulans visade han symtom (andfåddhet, svimning, förvirring, liggande på golvet och svårt respektive oförmögen att resa sig) vilka tydde på en allvarlig sjukdomsbild även om det för andra parten i telefon inte behövde vara klart vilken konkret sjukdom det har handlat om. Men att han mått

18
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

mycket dåligt och haft ett allvarligt hälsoproblem framgår ur hans samtal. I efterhand kan dessa symtom tillskrivas Emil Linnells allmänna syrebrist och cirkulationschock på grund av den kraftiga akuta blodförlusten efter mjältbristningen.

Akut mjältbristning är ett livshotande tillstånd vilket kräver akut vård med t.ex. primär volymersättning (vätska och blod), chockbehandling och andra livräddande åtgärder. Vid större kapselbristningar med större åtföljande blodförlust är en akut operation med borttagande av mjälten behandlingsmetod av första val.

Frågan om Emil Linnell kunde ha överlevt om ambulansen hade skickats direkt till honom efter första samtalet kan inte säkert besvaras. Bland annat kan inte säkert bedömas om han redan avlidit när han inte svarat kl. 06.15 eller då endast varit medvetslös men fortfarande vid liv. Rent allmänt och principiellt är överlevnadschansen större ju tidigare medicinsk vård kan påbörjas efter ett så akut sjukdomsfall.

Tingsrätten måste vid sin prövning ställa osäkerheten kring Emil Linnells dödstidpunkt i relation till den tid som undersökningar inom ramen för diagnostiseringen och operationen skulle ha tagit. I bedömningen ska också tas hänsyn till att Emils Linnells möjlighet till överlevnad varit starkt beroende av att sjukvårdspersonalen gjort en korrekt bedömning av hans sjukdomstillstånd och att den ovanliga diagnosen gör att det finns en risk för felbedömningar.

Det är av betydelse att redan inledningsvis lyfta fram att mjältens kapsel enligt den inre undersökningen i obduktionsrapporten uppvisat omfattande bristningar med blödning till bukhålan där det funnits tre liter blod.

Det framgår vidare av Medicinskt Index att när det gått så långt att blodtrycksfall och sjunkande medvetande uppträder vid blödningschock är det stor risk att

19
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

patienten avlider om denne inte kommer under omedelbar behandling som kan stoppa blödningen.

Tingsrätten kan konstatera ingen av de medicinskt sakkunniga uttalat att Emil Linnell med säkerhet skulle ha överlevt. De har i allmänna ordalag uttalat att chansen är bättre om patienten tidigt kommer under vård. En förutsättning för överlevnad är självklart att rätt diagnos ställs och att operation sker i rätt tid. De medicinskt sakkunniga har inte velat eller kunnat närmare precisera sina bedömningar av Emil Linnells chanser att överleva. Av Gerold Kretschmars uppgifter går det inte att sluta sig till att chanserna för överlevnad varit alltför stora även om Emil Linnell fått en ambulans strax efter 06-tiden. Om han ens varit vid liv vid ankomsten till sjukhuset, vilket inte säkert kunnat bedömas med beaktande av Birkhild Giebes utlåtande, är risken stor att Emil Linnell behandlats för blodförgiftning, s.k. sepsis, och att vätska satts in vilket kunnat påskynda blödningen. En datorröntgen hade sannolikt också varit aktuell vilket fördröjt diagnostiseringen och därmed nödvändiga insatser med 30-45 minuter. Med hänsyn till att mjältens kapsel uppvisat omfattande bristningar med en stor blödning till bukhålan är risken uppenbar att Emil Linnell inte överlevt en sådan fördröjning. Det säger sig självt att om det gått så långt att blodförlusten, som i Emil Linnells fall, påverkat medvetandet och till slut lett till att han inte längre var kontaktbar kl. 06.15 är risken stor att tillståndet leder till döden, om blödningen inte omedelbart stoppas. Försvaret har också nämnt att av de 0,1-0,5 procent som får mjältruptur av körtelfeber så dör 30 procent oavsett om de får vård eller inte. Uppgiften har stått oemotsagd.

Med hänsyn till Emil Linnells svåra och livshotande tillstånd samt det osäkra utredningsläget i fråga om hans överlevnadschanser finner tingsrätten sammantaget inte att det framstår som i hög grad sannolikt att döden skulle ha uteblivit om Anders Åström företagit den underlåtna handlingen och skickat ambulans vid

20
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 4 Enhet 42

DOM 2011-11-30

B 6149-11

samtalet som påbörjades kl. 05.57. Det är därför inte bevisat att Anders Åström orsakat Emil Linnells död. Åtalet ska därför ogillas.

SKADESTÅND

Vid den bedömning som tingsrätten gjort i ansvarsdelen ska Eva Linnell Vassilakis och Stylianos Vassilakis skadeståndstalan ogillas.

ERSÄTTNING TILL FÖRSVARARE OCH MÅLSÄGANDEBITRÄDE

Målet har varit relativt omfattande och materian har i delar varit av medicinsk natur som ställt särskilda krav på aktörerna. Det arbete som lagts ner enligt arbetsredogörelsen och skäligheten av detta har inte ifrågasatts av åklagaren. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten begärd ersättning skälig.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 4. Överklagande ges in till tingsrätten senast 2011-12-21 och ställs till Svea hovrätt.

Tomas Zander

I avgörandet har deltagit rådmannen Tomas Zander samt nämndemännen Solveig Holmgren, Carl Ehnbom och Gunnar Magnusson. Tingsrätten är enig.

Bilaga 1

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Enhet 42 INKOM: 2011-07-28 MÅLNR: B 6149-11 AKTBIL: 8

Bilaga 2

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Enhet 42 INKOM: 2011-11-04 MÅLNR: B 6149-11 AKTBIL: 30

Bilaga 3

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Enhet 42 INKOM: 2011-11-30 MÅLNR: B 6149-11 AKTBIL: 43

Bilaga 4

Bilaga

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL
Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. I vilka fall krävs prövningstillstånd?
Brottmålsdelen

Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller 2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan.
Enskilt anspråk (skadeståndstalan)

DV 400 • 2008-11 • Producerat av Domstolsverket

För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag: Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall

www.domstol.se

1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller 2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten.
Beslut i övriga frågor

5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt 6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klaganden bifogat tillräckligt antal kopior, framställs de kopior som behövs på klagandens bekostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen.
Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.

Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

www.domstol.se