You are on page 1of 2

Ballistiska Banor

Erik Lacke Daniel Nilsson 16 april 2013

1

Introduktion

Vi har studerat ballistiska banor i n¨ arheten av jordens yta, och studerat hur gravitation, luftmotst˚ and och Corioliseffekten p˚ averkar projektilers r¨ ackvid och banor. Effekten av parametrar som elevationsvinkel, luftmotst˚ and, starth¨ ojd fr˚ an marken och jordlatitud har unders¨ okts, dels analytiskt, och dels med hj¨ alp av simuleringsmilj¨ on ADAMS.

2

Teori

Vi approximerar projektilen med en partikel med massan m. Fixera ett koordinatsystem (e, n, y)O, d¨ ar O ¨ ar den punkt p˚ a jordytan rakt under projektilens startpunkt, e ¨ ar ¨ ostlig riktning ifr˚ an O, n nordlig riktning och u vertikalt upp˚ at. V˚ ar modell tar h¨ ansyn till tre krafter; jordens gravitationskraft Fg , luftmotst˚ andet FD och Corioliskraften Fc (som ¨ ar en fiktiv kraft). Gravitationskraften ges i v˚ ar modell av uttrycket Fg = −mg u. Om vi l˚ ater v vara partikelns hastighetsvektor och v = |v| vara dess fart, s˚ a ges luftmotst˚ andet i v˚ ar modell av FD = −Dv v (1)

Om vi f¨ or tillf¨ allet f¨ orsummar luftmotst˚ andet och Corioliskraften, dvs. l˚ ater FD = Fc = 0, s˚ a kan vi l¨ osa den ballistiska banan analytiskt, och p˚ a s˚ a vis maximera r¨ ackvidden. Eftersom vi nu inte p˚ a n˚ agot vis skiljer p˚ a nordlig och ostlig riktning (den enda verksamma kraften, gravitationskraften, verkar endast vertikalt), och framf¨ or allt ¨ ar intresserade av r¨ ackvidden, s˚ a kan vi utan att f¨ orlora generalitet anta att α = 0. Vi kan s˚ aledes reducera problemet till det tv˚ adimensionella planet (e, u)O. L˚ at P(t) bet¨ ackna projektilens position vid tiden ¨ (t) = (0, −g ), t. Fr˚ an Newtons andra lag f˚ ar vi att P ˙ och tillsammans med P(0) = v0 (cos θ, sin θ) ger ˙ (t) = v0 (cos θ, sin θ − gt). Om h anger detta att P initialpositionens h¨ ojd ifr˚ an jordytan s˚ a¨ ar P(0) = (0, h), och tillsammans med f¨ oreg˚ aende ger detta att P(t) = (tv0 cos θ, h + tv0 sin θ − (t2 g )/2). F¨ or att ta reda p˚ a hur r¨ ackvidden beror p˚ a elevationsvinkeln m˚ aste vi f¨ orst ta reda p˚ a vid vilken tid t0 projektilen sl˚ ar i marken.

h + t0 v0 sin θ − (t2 0 g )/2 = 0 ∧ t0 ≥ 0 ⇒ t0 = 1 g
2 sin2 (θ ) + v sin(θ ) 2gh + v0 0

(4) (5)

v0 cos θ 2 sin2 (θ ) + v sin(θ ) , 0 2gh + v0 ⇒ P(t0 ) = 0 d¨ ar D ¨ ar en luftmotst˚ andskoefficient. g Corioliskraften beror p˚ a jordens vinkelhastighet (6) ω relativt en yttre fix referens, som i sin tur (i v˚ art v0 cos θ 2 sin2 (θ ) + v sin(θ ) 2gh + v0 koordinatsystem) beror p˚ a startpositionens latitud ⇒ |P(t0 )| = 0 g λ. Vinkelhastigheten ges av ω = ω (0, cos λ, sin λ), (7) d¨ ar ω = 7.3 10−5 . Om v = (ve , vn , vu ) kan nu Corioliskraften uttryckas som Ekvation (7) ger oss ett uttryck f¨ or hur ackvidden beror p˚ a elevationsvinkeln. L˚ ater vi h = Fc = −2m ω × v = (2) r¨ 2mω (vn sin λ − vu cos λ, −ve sin λ, ve cos λ) (3) 0 reduceras det till det betydligt smidigare uttrycket Vi inf¨ or tv˚ a hj¨ alpvinklar α och θ, och anger den initiella skjutriktningen som v0 = v 2 sin(2θ) v0 (cos α cos ω, sin α cos ω, sin ω ), d¨ ar v0 ¨ ar skjutfar(8) |P(t0 )| = 0 g ten. α och ω anger allts˚ a skjutriktningen i sf¨ ariska koordinater; α ¨ ar riktningen i horisontalplanet, m¨ att ifr˚ an ¨ ostlig riktning, och θ ¨ ar elevationsvinEftersom sin(2θ) ≤ 1 och sin(2(π/4)) = 1 ges allts˚ a den maximala r¨ ackvidden R av keln. 1

Parameter g ω h m v0

V¨ arde 9.81 m/s2 7.3 10−3 rad/s 300 m 55 kg 550 m/s

Luftmotst˚ and (D)

Maximal r¨ ackvidd (m)

Vinkel (grader)

0 0.001 0.0015

31134 21653 19051

44.7 41.7 40.7

Tabell 2: Maximal r¨ ackvidd och motsvarande elevationsvinkel f¨ or de tre f¨ orsta f¨ ors¨ oken

Tabell 1: V¨ arden p˚ a konstanter som anv¨ ants i simuleringar

5

Diskussion

R=

2 v0 g

(9)

d˚ a elevationsvinkeln ¨ ar 45o . Det ¨ ar l¨ att att i ekvation (7) se att oavsett elevationsvinkel ger en okning av h en ¨ okning av |P(t0 )|. Det inneb¨ ar att ¨ aven om vi ¨ annu inte kan avg¨ ora vad den opti¨ mala elevationsvinkeln ¨ ar d˚ a h = 0 s˚ a vet vi att r¨ ackvidden kommer att vara st¨ orre desto st¨ orre h.

Resultatet av f¨ ors¨ oken passar v¨ al o ¨verrens med vad vi f¨ orv¨ antat oss, och vad vi kom fram till analytiskt. R¨ ackvidden i fallet p˚ a luftmotst˚ andet f¨ orsummades blev n˚ agot h¨ ogre ¨ an den vi tog fram analytiskt, vilket ¨ ar vad vi f¨ orv¨ antat eftersom vi l¨ at h = 300 m och v˚ ar analytiska l¨ osning antog att h = 0.

Sammanfattning

3

Metod

Vi byggde upp en simulering i milj¨ on ADAMS, och k¨ orde en rad tester f¨ or att se hur den maximala r¨ ackvidden och den optimala elevationsvinkeln p˚ averkades av varierande f¨ oruts¨ attningar. I samtliga simuleringar ges konstanterna av Tabell 1. Om inget annat anges ¨ ar λ = 56o och α = o 0 . I det f¨ orsta f¨ ors¨ oket f¨ orsummade vi b˚ ade luftmotst˚ and och Corioliseffekten. I de n¨ astkommande tv˚ a f¨ orsummade vi Corioliseffekten, men l¨ at luftmotst˚ andet ges av Ekvation (1), och l¨ at D = 0.001 respektive D = 0.0015. Vi plottade r¨ ackvidden som funktion av elevationsvinkeln, och noterade vilken vinkel som maximerade r¨ ackvidden samt den r¨ ackvidd det motsvarade. I det sista experimentet l¨ at vi Corioliskraften ges av Ekvation (3) och studerade hur projektilbanan p˚ averkades av olika skjutrikningar och latituder. Vi l¨ at θ = 41.7o , D = 0.001 och simulerade de fyra fall som ges av α = 0o , 90o , λ = 0o , 56o . Vi plottade f¨ or dessa fall positionerna i e- och n-led som funktion av tiden.

4

Resultat

Resultatet av de tre f¨ orsta f¨ ors¨ oken redovisas i Tabell 2. Om vi substituerar v˚ art v¨ arde f¨ or v0 i Ekvation (7) f˚ ar vi R ≈ 30836 m. 2