Exploatering och tvång

10p D-uppsats i praktisk filosofi vt 2004 av Peter Rosén Filosofiska institutionen Göteborgs universitet Handledare: Christian Munthe

Inledning.................................................................................................................................... 3 1. Semantik.............................................................................................................................. 4 1.1. 2.1. 3.1. Är exploatera ett pejorativt begrepp?.............................................................................. 4 Marx teori om exploatering ............................................................................................ 9 Baslinjer......................................................................................................................... 12 2. Vad är exploatering? .......................................................................................................... 6 3. En definition av exploatering........................................................................................... 10 4. Vad kan vara dåligt med exploatering? ........................................................................... 13 4.1. Teorier om det dåliga med exploatering....................................................................... 15 4.1.1. 4.1.2. 4.1.3. 4.1.4. 4.1.5. Dåliga handlingar fristående till exploatering ......................................................... 15 Ocklusion.................................................................................................................... 16 Konsekvensetiska invändningar mot Etc ................................................................... 16 Exploatering och rättvisa........................................................................................... 16 Plikten att värna de svaga.......................................................................................... 17

5. Samtycke ........................................................................................................................... 18 5.1. Samtyckets förhållande till exploatering ...................................................................... 18 5.1.1. 5.1.2. 5.1.3. 5.1.4. 5.2. 5.2.1. 5.2.2. 5.2.3. 5.2.4. 5.3. 5.4. Exploatering och anledning till klagomål................................................................. 18 Altruism ...................................................................................................................... 20 Skada för B................................................................................................................. 21 Autonomi .................................................................................................................... 22 Defekt hos B:s samtycke................................................................................................ 22 Tvång, hot och manipulation..................................................................................... 22 Ojämn förhandlingsstyrka......................................................................................... 23 Falskt medvetande...................................................................................................... 27 Dåliga bakgrundsvillkor ............................................................................................ 34 Tillräckligt och nödvändigt ........................................................................................... 38 Sammanfattning ............................................................................................................ 39

6. Exploateringens moraliska vikt och kraft........................................................................ 40 7. Vad bör göras?.................................................................................................................. 43 8. Slutsats .............................................................................................................................. 44 Litteratur.................................................................................................................................. 45

2

För att skrämma de starka människorna, som kan skaffa sig fördelar , och för att hindra dem från att tillskansa sig sådana påstår de att det är fult och orättfärdigt att vara överlägsen och att det är orätt att söka tillskansa sig mer än andra. Jag tror att de skulle gilla att själva få lika mycket som de andra fast de är underlägsna. Det är därför det enligt konventionen anses orätt och fult att söka vinna mer än de många: det kallar man att göra orätt. Kallikles i Platons Georgias 1

Inledning Detta är en uppsats om exploatering och, framför allt, om samtyckets roll i exploatering. Ämnet är omfattande och mycket har skrivits om det, till största delen inom en marxistisk kontext. Jag ska försöka undvika den debatten, mest för att den, i alla fall hos Marx, uteslutande berört en form av exploatering, den mellan arbete och kapital. Men helt går det inte att undvika. Men vad jag vill göra är att försöka få fram en allmän teori om exploatering som kan belysa och vidga fältet från marxismens begränsningar. Det centrala verket, som ständigt återkommer som en referens, är Alan Wertheimers `Exploitation´. Det är ett verk i en mer liberal tradition. Exploatering är intressant då det rör en mängd mänskliga relationer. Begreppet används ofta men på olika sätt. Frågor som exempelvis kan ställas är följande: Är det rätt att läkemedelsbolag upprätthåller ett så högt pris på sina bromsmediciner att fattiga länders befolkning dör i tiotusentals i AIDS för att regeringen i dessa länder inte har råd att betala? 2 Är det rätt att rika personer köper fattiga kvinnors reproduktiva förmåga för egna syften? Får man lov att, så att säga, exploatera sig själv genom att, om man är fattig, sälja sin ena njure?, eller är det då samhället som exploaterar den fattige genom att ha organiserat samhället på ett sådant sätt att den fattige tvingats till en sådan handling? Är arbetarklassen exploaterad i produktionen av ägarna av produktionsmedlen fast arbetarklassen vinner på detta förhållande? Är det rätt av en paraplyförsäljare att i händelse av ett skyfall höja priset på paraplyer från 40 till 300 kronor? Exploaterar multinationella bolag fattiga när den flyttar produktionen från ”höglöneländer” till ”låglöneländer” eller är det tvärt om till gagn för de fattiga eller rent av båda sakerna samtidigt? Och så vidare. Vi ska inte försöka besvara dessa frågor. Vi ska bara slipa våra verktyg något i denna teoretiska översikt. En analys av exploatering kan göras på många olika sätt. Vi kan exempelvis antingen inleda med en metod som försöker ge en någorlunda bestämd definition av begreppet för att sedan ge oss ut i världen för att se vilka relationer som uppfyller denna definition och inte. Eller också kan vi först undersöka världen för att se vilka relationer som är exploaterande för att sedan filosofera över begreppet i sig. Ett tredje alternativ vore att pendla mellan dessa som en slags hermeneutik. Jag hoppas att min metod kommer att forma sig efter det sistnämnda. Men vi kommer inte förbi begreppet. Vad betyder exploatera? Jag inleder med en övergripande semantisk diskussion kring vad vi kan tänkas mena när vi säger att någon är exploaterad eller när en relation är exploaterande. Därefter presenterar jag
Sidan 362. Tanken är att exploateringen har följande struktur: genom monopolställning eller patenträttigheter får läkemedelsbolagen in stora vinster från den rika delen av världen eftersom de ofta har råd att betala de höga priser detta medför. Samma mediciner blir oöverkomligt dyra i fattiga länder. Tiotusentals människor i den s.k. tredje världen dör således för att upprätthålla läkemedelsbolagens stora vinster. Om man ser mänskligheten som en helhet kan man därför kalla detta för en skadlig exploatering – även om alla inte skulle hålla med.
2 1

3

en komprimerad redovisning av olika förslag på vad exploatering innebär. Är exploatering alltid skadlig för den exploaterade? Är att exploatera att brista i plikten att värna om de svaga? Finns sådant som ömsesidigt fördelaktig exploatering? Etcetera. Sedan följer en mer omfattande diskussion kring samtyckets roll i exploatering och här ligger fokus för hela uppsatsen. Vilken roll har samtycke hos den exploaterade? Är en defekt hos samtycket ett nödvändigt eller tillräckligt villkor, eller både och, för att exploatering ska råda? Vad ska i så fall gälla för att en sådan defekt ska föreligga? Jag kommer att hävda att fler faktorer än våld, hot och liknande medför att en till synes frivillig överenskommelse mellan exploatör och exploaterad är att betrakta som icke frivillig ur den exploaterades synvinkel. Utifrån detta kommer jag också att fråga mig huruvida exploatering alltid är något dåligt eller om det ibland kan vara något bra. Detta är för övrigt ett tema som återkommer genom hela uppsatsen: Vilken moralisk betydelse (moralisk vikt och kraft) bör vi lägga vid det faktum att vissa relationer mellan människor är exempel på exploatering?

1. Semantik Den mest grundläggande betydelsen av ”exploatera” är att utnyttja eller använda sig av någon eller något. ”Exploatera” är ett transitivt verb som i en mening som ”A exploaterar B” pekar ut en exploatör, A, och en exploaterad, B (A och B kommer i fortsättningen att ha denna mening, om inte annat anges). Vi säger att ett företag exploaterar en naturresurs, att en transaktion var exploaterande eller att kvinnor exploateras i pornografin. Någon exploaterar någon eller något. Något kan däremot inte exploatera någon eller något i den gängse användningen av exploatera. Vi säger inte att ett lejon exploaterar antiloper eller att en sten exploaterar dig när du bär iväg med den. Exploatera tycks endast människor eller människolika varelser kunna göra. Man måste, tror jag, vara utrustad med förmåga till manipulation, beräkning, rationalitet etc. Den är också kopplad till vår tro på den fria viljan, att den som exploaterar också har ett annat alternativ för handen; att inte exploatera. Att exploateras däremot verkar, åtminstone för vissa, vara möjligt för vilken entitet som helst, allt från TV-tittare och döda människor 3 till ekosystem. Men vad gäller mänskliga relationer så tycks vi mena något mer än att endast utnyttja, i bemärkelsen använda en sten. 4 Menar vi inte också att någon handlade fel när denne exploaterade en annan? Applicerad på mänskliga relationer tycks exploatera vara ett pejorativt begrepp. Men är det så?

1.1.

Är exploatera ett pejorativt begrepp?

Allen W. Wood tillhör dem som förnekar att så är fallet. 5 Han argumenterar på följande vis: Ingen skulle tycka att det var fel eller oetiskt av en schackspelare att exploatera motståndarens ouppmärksamhet för att vinna. Vi berömmer en advokat som exploaterar en svaghet hos motståndarsidan för att vinna en rättstvist eller en resursrik person för att exploatera sina egna
3

Se t.ex. Norman G. Finkelsteins Förintelseindustrin – exploateringen av nazismens offer. Ordfront 2001. Originalets undertitel är ”- reflections on the Exploitation of Jewish Suffering”. Den svenska titeln tycks mena att man kan exploatera döda personer vilket jag har svårt att tro. Däremot kan det exempelvis vara möjligt att exploatera Europas, eller USA:s, dåliga samvete för vad som skedde 1941-45, för att vinna fördelar, vilket originalets undertitel mer pekar åt. 4 Eller kanske är det det som är problemet; vi använder en människa som vi använder en sten, vi förvandlar relationen med en annan människa till en relation som liknar den mellan människa och sten. 5 Se Kai Nielsen och Robert Ware eds. Exploitation sid. 2ff.

4

möjligheter till fullo. 6 De som förespråkar att exploatera är ett pejorativt begrepp antar då att begreppet inte används pejorativt i just sådana fall. Men varför, säger Wood, ska vi anta att exploatera har en speciell mening när det appliceras på fall av orättvisa eller felhandlande och en annan mening vid mer moraliskt neutrala fall? Wood nämner olika begrepp som ibland appliceras på handlingar som ibland är fel och ibland är rätt, t.ex.: transaktion eller gripande. Jag kommer på manipulera, tvinga, kontrollera. Vi tror ju inte att alla dessa begrepp har en speciell mening i rätta handlingar och en annan mening i felaktiga. Om instanserna av exploatering är fler eller mer typiska, i mängden av alla moraliskt felaktiga handlingar än antalet instanser av appropriering eller transaktion i samma mängd, kanske detta faktum kan förklaras av de omständigheter under vilken exploatering sker, inte av själva exploateringens natur, av exploateringens begreppsliga betydelse. En icke-pejorativ tolkning skulle också göra det lättare att förstå vad t.ex. Nietzsche menade när han sa att det vore bra om exploateringen av massorna ökade givet att exploatörerna var starka och andliga Übermenschen, snarare än de filistina kapitalister som nu exploaterar massorna. Skillnaden mellan oss och Nietzsche, menar Wood, kan inte endast betaraktas som en semantisk skillnad; att vi använder begreppet pejorativt och Nietzsche icke-pejorativt. Nietzsches opposition mot vår uppfattning om exploatering möjliggörs av att ordet ”exploatera” just betyder samma sak för oss som för Nietzsche. Om Nietzsche använt begreppet på ett mindre pejorativt sätt, och vi på ett mer, så hade chockverkan på oss blivit mindre. Ett annat problem som Wood tar upp gäller förståelsen av vissa argument. En del hävdar exempelvis att surrogatmoderskap är fel därför att det är exploaterande. Om exploatera är ett (negativt) pejorativt begrepp skulle satsen snarast likna ”surrogatmoderskap är fel därför att det är fel” vilket skulle vara ett ganska tomt påstående. En diametralt motsatt uppfattning står bland andra Alan Wertheimer för. För honom är felheten med exploatering inbyggd i själva begreppet. Syftet med Wertheimers bok Exploitation är uttryckligen inte begreppsanalytisk utan att ”seek to lay bare the morally relevant features of transactions and relationships in which it is claimed that one party is taking unfair advantage of another.” 7 Men som jag förstår det gör Wertheimer här en förklaring av begreppet exploatera; exploatera är att orätt få ut en fördel av någon annan. Wertheimer diskuterar aldrig om denna tolkning verkligen skulle stå emot invändningar. Han bara stipulerar det och sedan följer det med i resterande diskussioner. Vi ska inte fördjupa oss i detta. Jag tror att vi klarar oss utan en utförlig begreppsanalys, vilken heller aldrig kanske skulle lyckas; samma ord kan ha, åtminstone delvis, olika betydelse i olika språk och för olika människor i samma språkgrupp. Det finns dock problem med både Woods och Wertheimers definitioner som jag inte vill lämna därhän. Enligt Wood innebär exploatering att: ”Proper respect for others is violated when we treat their vulnerabilities as opportunities to advance our own interests and projects.” 8 Det tycks som om Wood vill ha en icke-pejorativ tolkning av exploateringsbegreppet men det förslag han själv lägger fram har starka drag av pejorativitet. Jag tror att vi istället för att säga att all exploatering innebär en exploatering av någons svaghet istället kan se det som att det ofta, men inte nödvändigtvis alltid, råder en diskrepans mellan A och B vad gäller möjligheter, kontroll, styrka etc. som utnyttjas av A till sin egen fördel. Ibland, eller ofta, kan det handla om en reell svaghet hos B. I andra fall är det snarare A:s styrka i förhållande till B som A utnyttjar (och på så sätt kan ju Wood få rätt). John E.
Denna användning av exploatering verkar vara mer vanlig i engelskan än i svenskan vilket skulle kunna tolkas som att svenska språket har en mer (negativt) pejorativt laddad betydelse av exploatera än engelskan. 7 Alan Wertheimer, Exploitation sid. IX, min kursivering. 8 Exploitation, Nielsen & Ware eds. sid. 15. Fortsättningen lyder: ”It is degrading to have your weakness taken advantage of, and dishonourable to use the weakness of others for your ends.”
6

5

Roemer har konstruerat ett exempel där två agenters skilda preferenser, snarare än B:s svaghet, kan skapa en, enligt honom, exploaterande relation. Exemplet är något omarbetat för att bli mer förståligt här.
Vi har två agenter, Adam och Karl, som inleder med samma mängd resurser, i detta fall majs. Majs är också den enda varan i denna minimala ekonomi. Den används både som konsumtionsvara och som kapital. Det finns två sätt att producera denna. Antingen på Bondgården där 3 dagars arbete ger 1 enhet majs (Roemer använder bushel, men det är ointressant) eller Fabriken där 1 dagsarbete + 1 enhet kapitalmajs ger 2 enheter majs. Bondgården är således mer arbetsintensiv. Det tar en vecka för majsen att växa upp och den är under den tiden knuten till jorden. Både Adam och Karl vill konsumera 1 enhet majs per vecka. De inleder med att äga ½ enhet kapitalmajs så när veckan är slut behöver de ha producerat 1 ½ enheter majs för att täcka konsumtion och ersätta den nedbrukade halvan kapitalmajs. Karl har alls ingen preferens för arbete för närvarande. Han vill endast konsumera 1 enhet majs/vecka och att han inte blir utan den halva enheten kapitalmajs när nästa vecka börjar. Under den första veckan arbetar han därför en ½ dag på Fabriken (där han fullt ut förbrukar sin kapitalmajs) och 1 ½ dag på Bondgården (för att endast där kan han nyproducera kapitalmajs), vilket totalt ger 1 ½ enheter majs av vilket han konsumerar 1 enhet. När vecka två börjar står han där åter med en ½ enhet kapitalmajs. Adam däremot ackumulerar. Han arbetar en ½ dag på Fabriken där han förbrukar sin halva kapitalmajs och 4 ½ dagar på Bondgården där han producerar 2 ½ enheter. Efter konsumtion står han där vecka 2 med 1 ½ enheter. Vecka 2 arbetar Karl upp sin ½ enhet kapitalmajs på en ½ dag på Fabriken som ger honom 1 enhet. Istället för att sedan gå till Bondgården lånar Karl Adams 1 ½ enheter majs för att arbetas upp på Fabriken. Detta tar exakt 1 ½ dag och ger 3 enheter majs. Av dessa 3 behåller han ½ enhet och återbördar resterande 2 ½ till Adam, det vill säga de ursprungliga 1 ½ plus en ränta på 1 enhet. Karl är ganska nöjd med detta arrangemang. Han har arbetat i 2 dagar och fått ut 1 ½ enheter, precis som under vecka 1 då han använde den underlägsna bondgårdsteknologin. Adam är också nöjd. Han mottar en profit på 1 enhet från Karls arbete som han konsumerar och vecka 3 står han där åter med 1 ½ enheter. Han har inte arbetat alls vecka 2. Detta arrangemang kan sedan fortsätta i all evighet. Här råder följaktligen exploatering…men endast beroende på Adam och Karls skilda 9 preferenser.

Således: Exploatering kan, teoretiskt sett, uppkomma ur två parters skilda preferenser allena, trots initialt likvärdiga villkor. Detta exempel torde vara nog för att begränsa möjligheten att definiera exploatering som nödvändigtvis innebärande tvång (eller också innebär exemplet att ingen exploatering råder, men det verkar kontraintuitivt). Om vi återvänder till Woods argumentation så kan ju Nietzsches ”chockverkan” också bero på att han, liksom vi, använder exploatera pejorativt. Ungefär som när någon argumenterar för att mord, i sig, är något bra. Och vad gäller schackspelarna och advokaten kan vår acceptans av deras användning av exploaterande metoder bero på att det ingår i spelets regler. Exploatera kan därför vara lika pejorativt likväl. Jag håller frågan öppen huruvida exploatera är ett pejorativt begrepp eller inte. Kanske har vi att göra med två exploateringsbegrepp? Exploatera1 är icke pejorativt och används på ting. Exploatera2 är pejorativt och används på människor (och eventuellt andra kännande, eller moraliska, subjekt).

2. Vad är exploatering? Det finns många förslag på vad exploatering är. Wertheimer räknar upp följande 10 (och jag lägger till hans eget förslag som en sista punkt):
Ur ”Should Marxist Be Interested in Exploitation?” I Exploitation. 1997, Nielsen & Ware eds. sid. 122ff, särskilt 136ff. Exemplet är egentligen konstruerat för att visa att exploatering kan uppstå trots en jämlik initialsituation för A och B men duger lika bra som ett argument mot att exploatering alltid måste innebära A:s utnyttjande av B:s svaghet. 10 Se Wertheimers Exploitation sid. 10-12. Punkterna 1-16 är mina översättningar.
9

6

1. Att exploatera en person involverar det skadliga, endast instrumentella användandet av honom eller hans kapaciteter för sin egen vinning eller för ens egna mål. 11 2. Det är faktumet att [kapitalistens] inkomster utvinns genom tvingat, obetalt merarbete, produkten som arbetarna inte kontrollerar, som gör [lönearbete] exploaterande. 12 3. Exploatering involverar med nödvändighet fördelar eller vinster [gains] av något slag för någon…Exploatering liknar ett nollsummespel så att vad exploatören vinner förlorar den exploaterade eller, minimalt; för att exploatören ska vinna något måste den exploaterade förlora något. 13 4. Exploatering [i utbyten] kräver…att det inte finns något rimligt och önskvärt alternativ [för den exploaterade] och att den mottagna ersättningen eller fördelen är inkommensurabel med priset som betalas. Man är inte exploaterad om man erbjuds vad man desperat behöver till ett schysst [fair] och förnuftigt pris. 14 5. Exploatering av personer består i…felaktigt beteende [som bryter mot] normen att skydda de svaga. 15 6. Det finns fyra villkor, vilka alla måste närvara om beroenden ska vara exploaterande. Ett; relationen måste vara asymmetrisk…två;…den underordnade parten måste behöva vad den överordnade tillhandahåller…tre;…den underordnade parten måste vara beroende av någon partikulär överordnad för anskaffningen av behövda resurser…fyra; den överordnade…har en avgörande kontroll över de resurser den underordnade behöver av honom… 16 7. Gemensamt för all exploatering av en person (B) av en annan (A)…är att A gör en profit eller vinst av någon karaktäristik hos B till sin egen fördel…exploatering…kan förekomma i moraliskt dåliga former utan att skada den exploaterades intressen och…trots den exploaterades fulla samtycke till det exploaterade beteendet… 17 8. Personer exploateras om (1) andra skaffar sig en fördel genom att (2) använda dem som ett verktyg eller resurs så att (3) detta orsakar allvarlig skada. 18 9. Ett samhälle är exploaterande om dess sociala struktur är organiserad så att obetalt arbete systematiskt tvingas ur en klass för en annan klass´ förfogande…Genom den

Allen Buchanan, Ethics, Efficiency, and the Market, 1985 sid. 87. Nancy Holmstrom, ”Exploitation” I Canadian Journal of Philosophy 7, nr 2 1977, sid. 353-369. 13 Judith Farr Torney, ”Exploitation, Oppression, and Self-sacrifice” I Philosophical Forum nr 3, sid. 206ff. 14 Stanley Benn. A Theory of Freedom. 1988 sid. 138. 15 Robert E. Goodin, ”Exploiting a situation and exploiting a person” I Reeve, Andrew ed. Modern Theories of Exploitation, sid. 166ff. 16 Ibid. 17 Joel Feinberg, Harmless Wrongdoing sid. 176-179. 18 Stephen R. Munzer, A Theory of Property, sid. 171. Denna definition är, enligt Munzer, kopplad till Marx teori om exploatering och dess beroende av hans teori om alienation. Alienationen avfärdar Munzer och reducerar sedan exploatering till att uteslutande handla om rättvisa, d.v.s. att ingen exploatering råder om B kompenseras på ett rättvist sätt (enligt någon teori om rättvisa) för den vara, tjänst eller vad det vara månde som B överfört till A.
12

11

7

tvångsinkluderande definitionen av exploatering blir varje exploaterande samhälle en form av slaveri. 19 10. En grupp är exploaterad om den har något konditionellt möjligt alternativ under vilken dess medlemmar skulle ha det bättre. 20 11. Exploatering ses som ett misslyckande med att betala arbetet dess marginella produkt… 21 12. Ett exploaterande utbyte är…ett utbyte i vilket den exploaterade parten får mindre än den exploaterande, som har det bättre på den exploaterades bekostnad…Utbytet måste vara ett resultat av maktmässigt ojämna relationer…exploatering kan ingås frivilligt och kan, på något sätt, vara till gagn för den exploaterades sida. 22 13. Kapitalistiska sociala relationer…är exploaterande, inte bara i den specifika meningen att utvinna mervärde [surplus labour], utan i den mer generella betydelsen att använda någon som ett medel, nyttjande henne skadligt, som ett sätt att gynna sitt eget goda… 23 14. Arbetare exploateras om de arbetar fler timmar än antalet timmar som är nedlagda i de varor de konsumerar. 24 15. Exploatering blir en del av ett utbyte mellan varor och tjänster när 1) varorna och tjänsterna som utbyts uppenbart inte är av ekvivalent värde och 2) när den ena parten i utbytet använder en ansenlig grad av tvång. 25 16. Exploatering är ett psykologiskt snarare än socialt eller ekonomiskt begrepp. Om ett erbjudande ska vara exploaterande så måste det åsyfta att skapa eller utnyttja en erkänd psykologisk svaghet som i sin tur stör motpartens förmåga att resonera rationellt. 26 17. Att exploatera någon betyder att utnyttja någons svaghet till egna syften. 27 Som synes är detta en blandning av semantiska och mer verklighetsbeskrivande definitioner av exploatering. Ibland är det svårt att se skillnaden. Nummer 1,5 och 8 är mer renodlat semantiska definitioner. Nummer 2,9,10,11,12,13,14 och kanske 15 är kopplade till Marx teori om exploatering, som vi ska studera strax. Nummer 1,2,3,8 och 9 hävdar att den exploaterade måste skadas om exploatering ska råda. Nummer 4,7,11,12 och 15 säger att den exploaterade måste vinna på relationen och nummer 2,4,6,9 och 15 påstår att den exploaterade måste vara tvingad. Jag ska nu bara säga något om Marx teori om exploatering eftersom den i mångt ligger till grund för senare diskussioner om exploatering. Efter det ska jag ge min egen definition av
Jeffrey Reiman, ”Exploitation, Force, and the Moral Assessment of Capitalism: Thoughts on Roemer and Cohen”. Philosophy and Public Affairs, nr 16 1987 sid.3-41, speciellt sid. 3-4. 20 John E. Roemer, ”An Historic Materialistic Alternative to Welfarism” I Jon Elster & Aanund Hylland ed. Foundations of Social Choice Theory. 1986 sid. 136. 21 John Brewer ”Exploitation in the New Marxism of Collective Action” I Sociological Review nr. 35, sid. 8496. 22 Andrew Levine, Arguing for Socialism, sid. 66f. 23 Will Kymlicka, Liberalism, Community, and Culture, sid. 114. 24 Karl Marx: A Reader, ed. Jon Elster, sid. 121. 25 Barrington Moore, Reflections on the Causes of Human Misery, sid. 53. 26 Johen Lawrence Hill, ”Exploitation” I Cornell Law Review, nr. 79, sid. 637. 27 Wertheimer, Exploitation. 1996.
19

8

exploatering för att sedan se vad som är fel med exploatering och hur exploatering hänger ihop med samtycke.

2.1.

Marx teori om exploatering

Karl Marx teori begränsar sig till ett område: Förhållandet mellan arbete och kapital. Han fann att arbetare som klass exploateras av kapitalister, som klass. Under feodalismen hade de arbetande massorna varit tvungna att antingen lämna ifrån sig en del av det de producerade till feodalherren eller att de under ett visst antal dagar arbetade för feodalherrens produktion. Detta var villkoret för att de skulle få bo på och nyttja hans marker. I de områden där feodalismen rådde ägde feodalherrarna all mark, varför övriga var utlämnade till dessa herrars villkor för att alls överleva. Under kapitalismen sker samma utsugning men under mer dolda förhållanden, menade Marx. Arbetaren arbetar inte bara för sin egen lön, han arbetar också för kapitalisten. Han kanske arbetar fyra timmar åt sig själv och fyra timmar åt kapitalisten. Det tvingande i detta består i att kapitalistklassen (och tidigare feodalklassen) tillskansat sig i stort sett alla produktionsmedel och lämnat befolkningsmajoriteten egendomslös. Om varje enskild arbetare under sådana förhållanden vill överleva och reproducera sig tvingas han acceptera exploaterande villkor under någon kapitalist. Ingen enskild kapitalist tvingar honom men genom sin monopolställning tvingar kapitalisterna som klass arbetare, både som enskilda och som klass, att låta sig exploateras. Den del av sin arbetstid som arbetaren arbetar, utöver för sin egen lön, kallar Marx mervärde och är källan till profit och kapitalackumulation i det kapitalistiska samhället. Genom arbetet förädlar arbetaren råvaran till färdig produkt så att den färdiga varan får ett högre värde än värdet på råvarorna. Detta är Marx arbetsvärdelära som är central för hela hans teori om exploatering. Den genomsnittliga tid det tar för arbetarna i ett givet samhälle att producera en viss typ av vara bestämmer denna varas värde. Bytesvärdet på marknaden kan sedan skilja sig från detta enligt tillgång och efterfrågan, men det är alltid detta värde, detta X, som bestämmer varans värde i grunden. Det kan vi tydligast se när tillgång och efterfrågan för en viss vara tar ut varandra. Marx teori om exploatering bygger vid sidan av arbetsvärdeläran också på tesen att arbetarna, som klass, har (moralisk) rätt att bestämma över detta mervärde och sitt arbete över lag. Det är de, och endast de, som producerar detta värde, men under kapitalismen fråntas de emellertid denna rätt. Kapitalisterna lägger beslag på mervärdet (med mera) i kraft av att arbetarna inte har något alternativ om de vill överleva. Det är detta som är exploateringen och häri ligger också det tvång som enligt marxismen är en nödvändig del av denna form av exploatering. Den marxska teorin om exploatering berör således en typ av relation och säger att denna form, av nödvändighet, alltid innebär en form av tvång, allt från det vardagliga strukturella våldet till de extrema situationernas direkta våld. Räckvidden för denna teori är därför begränsad (även om Marx såg denna relation som kapitalismens livgivande energiomsättning och därmed central). Den har inget att säga om andra typer av exploaterande relationer. Den är också förenlig med att andra former av exploatering inte är tvångsmässiga utan fullkomligt frivilliga. Det som ändå gör den marxska synen värd att lyfta fram är att den sätter fingret på hur skillnader i initiala villkor i en förhandlingssituation kan gynna en redan gynnad part och missgynna den andre så att denna skiktning består och förstärks över tid. Det är dessutom så att andra fält som feminism, miljöetik och globaliseringskritik använt sig av, eller påverkats av, Marx teori om exploatering. Vi kan spåra flera sådana länkar.

9

Exempelvis från Marx till Samir Amin 28 och Gunder Frank 29 vidare till dagens (anti)globaliseringsrörelse. Eller från Marx till Rosa Luxemburgs teori om kapitalackumulation, 30 med dess centrum och periferi, vidare till kritiker av industrialismens oförenlighet med en långsiktigt hållbar utveckling, dess förödande exploatering av naturresurser etc. 31 Vad feminismen anbelangar finns exempelvis en förbindelse mellan Marx exploateringsteori och Ann Fergusons tes om mäns exploatering av kvinnors emotionella arbete. 32 Listan skulle kunna göras lång.

3. En definition av exploatering Jag ska här försöka ge en definition av exploatering som sedan blir utgångspunkten för den vidare diskussionen i återstoden av uppsatsen. Eventuella oklarheter ska då förhoppningsvis upplösas. Enligt en del skribenter så finns det (minst) två former av exploatering (E). Robert E. Goodin säger att den grundläggande innebörden med att exploatera något är ”to take advantage of it.” 33 ”Advantage” kan antingen referera till: 1) en överlägsen position, fördelaktiga omständigheter. Att exploatera en situation. eller 2) resultatet av 1): en fördel, ökat välstånd. Att exploatera en person. 2 är alltid fel på ett sätt som 1 inte alltid är, menar Goodin. Även Wertheimer gör en liknande distinktion. 34 Han skiljer på: 1) att exploatera någon som beslutsfattare och 2) att exploatera någon tout court 1 innebär att A får B att gå med på en överenskommelse som B annars, om omständigheterna varit annorlunda, inte hade gått med på. Goodin och Wertheimers ettor skiljer sig åt. Ibland kan det vara viktigt att skilja på E av en person som beslutsfattare (Eb), och E av en situation (Es). Men låt oss för enkelhetens skull sammanföra dessa under beteckningen Es då Eb, om den föreligger, kan sägas vara en del av Es. Ofta, men givetvis inte alltid, orsakas en persons situation av dennes egenskaper, dennes förmåga att förhandla, förmåga till rationellt tänkande, retorisk förmåga, utseende etc. B:s svaghet som person, och/eller B:s bristfälliga situation, i förhållande till A, utgör grunden för
28 29

Se Accumulation on a World Scale. Se t.ex. Capitalism and Underdevelopment in Latin America. 30 Se The Accumulation of Capital. 31 Ett exempel är Alf Hornborg. Se hans The Power of the Machine: global inequalities of economy, technology and environment. 32 Se Blood at the Root: Motherhood, Sexuality, and Male Dominance. 33 Ed. Reeve Modern Theories of Exploitation sid. 167. 34 Wertheimer, Exploitation sid. 254.

10

A:s exploatering tout court (hädanefter Etc) av B. 35 Att A Etc B innebär, förutom att A Es B, att A vinner något på B. Om utfallet av överenskommelsen med B vore negativt för A skulle vi inte kalla det för exploatering, snarare ett misslyckat exploateringsförsök eller, givet att B vinner överenskommelsen, en form av altruism (eller kanske rentav att B Etc A). I ett påstående om att A Etc B ligger ofta också en implicit antydan om att vinsten för A sker på B:s bekostnad. 36 Detta kan förstås som en underförstådd rättviseaspekt av överenskommelsen i samband med Etc. David Schweikart har formulerat det som ”X exploits Y if and only if X takes unfair advantage of Y” 37 Kanske är det att gå för långt. Jag kommer inte att infoga rättviseaspekten i definitionen av exploatering för att hålla dörren öppen inför möjligheten att exploatering kan vara rättvist i vissa situationer. Låt oss nu definiera exploatering på följande vis: 38 Es: Personen A Es personen B i situationen S omm A gör, utan att använda våld, hot eller illegitima handlingar, en överenskommelse med B i S för vilken gäller att det finns någon alternativ-S sådan att B inte hade gått med på överenskommelsen med A om de hade befunnit sig i denna situation snarare än S. Överenskommelsen kan förstås genomdrivas med moraliskt förkastliga medel – våld, hot etc. I så fall är givetvis en Es moraliskt felaktig. Men detta är ingen nödvändighet. Vi kan skilja mellan två typer av Es: Legitim respektive illegitim: L-Es: A L-Es B i S omm : i) ii) A Es B i S A utnyttjar inte våld, hot eller andra moraliskt illegitima handlingar för att genomdriva den överenskommelse som impliceras av i)

I-Es: A Es B i S i) ii) A Es B i S A nyttjar våld, hot eller andra moraliskt illegitima handlingar för att genomdriva den överenskommelse som impliceras av i)

Båda typerna av Es är fullt möjliga och jag kommer i det följande att skilja på dem endast då detta är särskilt påkallat (avsnitt 4). Redan nu kan det dock framhållas att L-Es är den mest intressanta Es-typen, då denna inte är uppenbart moraliskt förkastlig.

För att vara riktigt korrekt så kan fler parter än två vara inblandade. Vi kan t.ex. tänka oss att A springer C:s ärenden när han exploaterar B och att C får del av A:s fördel. Eller att D tvingar C att tvinga A exploatera B etc. Men för enkelhetens skull håller vi oss till två parter. 36 Det är viktigt att här påpeka att det inte nödvändigtvis handlar om ett nollsummespel där A:s vinst står i proportion till B:s förlust. Det är möjligt att A vinner mindre än B förlorar och att A vinner mer än vad B förlorar. Se Wertheimers Exploitation sid. 18f. 37 I ”A Democratic Theory of Economic Exploitation Dialectically Developed” i Exploitation, 1997, Nielsen ed. sid 50. 38 Dessa definitioner har vaskats fram med hjälp av Goodin, Wertheimer och, inte minst, genom e-postutbyte med Christian Munthe.

35

11

Beskrivningen av S inkluderar beskrivningar av A och B:s egenskaper, resurser förhandlingsförmåga, behov etc. Vi kallar varje kontrafaktisk beskrivning av S för ”alternativS”. Varje sådant alternativ-S befinner sig inom spannet mellan det faktiska S och baslinjen mellan Etc och icke-Etc. Varje alternativ-S beskriver ett tillstånd som hade kunnat råda istället för S utan att A:s eller B:s identitet och placering i tid och rum påverkas. Utifrån detta kan vi nu definiera Etc så här: Etc: A Etc B i S omm: i) ii) iii) A Es B i S A erhåller en fördel genom i) jämfört med om i) inte hade varit fallet Fördelen i ii) är större än vad A hade kunnat erhålla genom att Es B vid ett alternativ-S Antingen påverkas inte B´s situation alls genom i) eller också får B en fördel genom i).Denna fördel som B erhåller genom i) är mindre jämfört med den fördel A erhåller genom i) B´s oförändrade situation eller den fördel B erhåller genom i) är mindre än vad B hade kunnat erhålla vid ett alternativ-S

iv)

v)

Vi definierar skadlig Etc på följande vis: SEtc: A SEtc B i S omm: i) ii) A Etc B i S B erhåller en nackdel genom i) jämfört med om i) inte varit fallet

Vi ska nu diskutera något om den baslinjeproblematik som uppkommer mellan Etc och SEtc och mellan Etc och icke-Etc.

3.1.

Baslinjer

Vi har sett i vår definition av Es och Etc att vi behöver, för att veta om det råder Etc och i så fall om det råder skadlig eller ömsesidigt fördelaktig Etc, precisera två baslinjer. En för gränsen mellan icke-Etc och Etc och en mellan Etc och SEtc. Vi jämför alltså den faktiska fördelningen i överenskommelsen mellan A och B med avseende på exempelvis nytta med en kontrafaktisk baslinje där B och A inte upprättat någon överenskommelse alls. Detta kallar vi ickerelationsbaslinjen. Vi jämför också det faktiska tillståndet, det reciprocala förhållandet mellan A och B, med ett kontrafaktiskt tillstånd där det inte längre finns något alternativ-S för B att föredra framför det faktiska.39 Vi kallar detta för exploateringsbaslinjen. Att i praktiken fastställa dessa baslinjer kan vara mycket svårt, ibland kanske helt omöjligt. Antag att vi vill fastställa baslinjen för skadlig exploatering för en jordgubbsplockare. Vid en första anblick tycks femtio öre (den minsta möjliga ekonomiska enheten man praktiskt kan
39

Detta gäller givetvis spegelvänt också A, ty det kan annars finnas alternativ-S som B föredrar där B Etc A.

12

fördela i vårt land) för hans 40-timmarsvecka vara denna baslinje. Om bara B får denna femtioöring så är det ömsesidigt fördelaktig exploatering – ingen femtioöring: skadlig exploatering. Men stämmer det? Vad hade B gjort om han inte hade plockat jordgubbar? Vi förutsatte att han gjorde något som inte gav honom någon inkomst alls. Tänk om B då istället fått ett arbete med, säg, femtio kronor i timmen? Har nu ickerelationsbaslinjen förflyttats dit? Även exploateringsbaslinjen kan vara svår att sätta. Så länge det rör sig om kronor och ören är det lättare men hur är det med möjligheten till interpersonella nyttojämförelser, kriterier som har en stark subjektiv prägel? Jag ska inte försöka lösa det här. Det finns andra mer ontologiska problem med teorin. Måste inte de möjliga världar vi jämför med, våra alternativ-S, i någon mening vara möjliga? Vilka relationer är möjliga? Hade en ömsesidigt fördelaktig exploatering alls upprättats under radikalt annorlunda villkor för framför allt A? Om något för B bättre alternativ till det faktiska, i någon mening, inte är möjlig, vad innebär det för teorin? Om varje annat alternativ-S innebär en förskjutning i personlig identitet eller i A:s och B:s placering i tid och rum? Om universum är determinerat och ingen annan värld är möjlig, till och med i den begränsade bemärkelsen att S inte hade kunnat vara annorlunda?

4. Vad kan vara dåligt med exploatering? En vanlig syn på Etc är att så länge den överenskommelse som är involverad genom Es upprättats frivilligt från B:s sida så finns det inga (större) moraliska invändningar mot Etc. Det finns flera invändningar mot detta. Det dåliga med A Etc B kan delas in i sju grupper, av vilka vi redan stött på två - nämligen: 40 i) Situationen S involverar en handling från A eller B som är moraliskt dålig oavsett A Etc B eller inte. Det vi kallat I-Es.

Till detta räknas, givetvis, våld, hot, tvång och liknande men jag ska senare ta upp ett exempel som vid en första anblick tycks vara inneslutet i Etc-handlingar men som vid närmare påseende kan visas vara fristående; kommodisering. ii) A Etc B innebär att B inte blir rättvist kompenserad för den prestation B utför i enlighet med överenskommelsen med A.

Somliga har velat lägga detta i själva definitionen av Etc. Jag undviker det för att hålla dörren öppen inför möjligheten att Etc, i vissa fall, kan vara rättvis. Det kan exempelvis vara rättvist i en distributiv, eller till och med retributiv, mening att A Etc B om B tidigare varit starkt gynnad. Även här kan en invändning vara att ”så länge B frivilligt avstått från en del av sin rättmätiga kompensation så är detta inget stort moraliskt problem eftersom rättvisan inte kräver att vi ska tvingas till vår rättmätiga andel, endast att vi ska erhålla den om vi vill. Vilket är förenligt med att vi frivilligt avstår från den.” 41 Det finns dock en möjlighet att samtycket i själva verket är belastat med allvarliga defekter enligt punkt vii). A Etc B skadar B:s intressen.

iii)
40 41

Detta stycke är en hybrid av Goodin och Wertheimers teser samt av Christian Munthes förslag. Formulerat av Christian Munthe i e-brev till mig.

13

Om denna invändning berör B:s intressen som han själv uppfattar dem är detta en svag invändning. Om B frivilligt låter sina egna intressen komma i kläm så måste det vara upp till B att avgöra det. Om däremot invändningen berör B:s objektiva intressen, d.v.s. B:s intressen oavsett om B själv uppfattar dem så eller inte, så blir frågan både mer intressant och mer svår. Man kan argumentera för att när B låter sig exploateras så förlorar B något av vikt, kanske sin värdighet, stolthet eller liknande. Jag kommer inte att behandla detta i någon större utsträckning, vilket dock inte bör tolkas som om denna syn är felaktig. Den tycks t.o.m. vara närbesläktad med ett annat fenomen jag förfäktar; falskt medvetande. Och om det har jag något mer att säga. iv) A Etc B leder till dåliga konsekvenser.

Exempelvis kan klassen av alla B:n få det sämre genom A Etc B. Om B accepterar en sämre lön än de tidigare anställda kan detta skapa ett prejudikat som försämrar läget för de som anställs efter B eller också ökar det trycket på de redan anställda att sänka sina löner etc. v) Genom A Etc B bryter A mot plikten att värna de svaga.

Detta förslag har tagits upp av Robert E. Goodin och jag behandlar det i stycke 4.1.5. vi) A SEtc B innebär (ju) att B skadas (det vill säga får det sämre) jämfört med om A SEtc B inte varit fallet.

Att skada någon, även i denna bemärkelse, är moraliskt fel. Detta kan antingen vara fel i sig – oavsett om B gått med på överenskommelsen frivilligt eller inte - (frivilligheten kan sedan antingen mildra skulden för A eller lämna den intakt) eller också kan felheten härledas ur en antagen premiss om att få, om ens någon, frivilligt låter sig exploateras så att man får det sämre än annars. Vid en till synes frivillig överenskommelse på denna basis kan vi misstänka att samtycket är tillräckligt defekt i Es så att vi bör betrakta överenskommelsen som ofrivillig snarare än frivillig, exempelvis genom falskt medvetande. Detta leder, åter igen, till punkt vii). I andra fall, där B skadas och där A i Es brukat våld eller liknande, är det ju den handlingen som är moraliskt förkastlig snarare än Etc. Men kanske finns det helt frivilliga, och för B skadliga, Etc-överenskommelser? Möjligheten av begreppet SEtc pekar på detta. Som invändning mot Etc blir då detta argument inte särskilt starkt men det finns kanske vägar att gå. Jag ska inte säga mycket om skadlig Etc. Dock kan B ibland ha en felaktig uppfattning och tro att han gynnas men i själva verket skadas av ett Etcförhållande. Detta behandlas under falskt medvetande. vii) När A Etc B innebär det att överenskommelsen mellan A och B i Es inte skett helt frivilligt från B:s sida.

Om detta kommer jag att ha mycket att säga och ägnar nästan hela avsnitt 5 åt denna slags synpunkt. Jag ska försöka visa på några omständigheter där det som kallats ”strukturellt våld”; dåliga bakgrundsvillkor, ojämn förhandlingsstyrka och falskt medvetande, ibland gör att vi bör betrakta en till synes frivillig överenskommelse från B:s sida som ofrivillig. Låt oss nu inleda med att se på moraliskt dåliga handlingar kopplade till Etc men fristående av dessa.

14

4.1.

Teorier om det dåliga med exploatering

4.1.1. Dåliga handlingar fristående till exploatering I samband med definitionen av Es ovan skiljde jag mellan I-Es och L-Es. Uppenbarligen kan detta argument endast träffa de Etc-relationer som bygger på I-Es. Eftersom det kan råda viss oenighet om vad som närmare bestämt ingår i I-Es finns det anledning att kort kommentera dessa slags argument med avseende på mindre uppenbart felaktiga handlingstyper än våld och hot. Det är det jag vill ta upp här. Låt mig ta ett exempel; kommodisering. 42 Vi tar debatten om surrogatmoderskap för att exemplifiera. Antag att B är en surrogatmamma. A har betalat B en summa pengar för att hon ska föda ett barn åt A, som är ett barnlöst par. Vi antar, på goda grunder, att det är besvärligt, och förenat med en viss risk för hälsan och livet, att vara gravid och föda fram ett barn och ett stort trauma för B att skiljas från ett barn hon burit i nio månader och sedan fött. En del menar att surrogatmoderskap alltid är moraliskt fel eftersom det kommodiserar en företeelse (barnalstrande, moderskap…) som inte bör kommodiseras. 43 Vi kan vara oeniga om detta. Vi upprätthåller dock alla någon gräns för vad som ekonomiskt kan utbytas, exempelvis människor, (mänskliga) rättigheter eller organ. Det är ofta oklart vad det dåliga består i. Det finns åtminstone tre möjligheter: 1) Det är skadligt för B:s ickemoraliska intressen. 2) Det är skadligt för B att delta i en omoralisk aktivitet (och eventuellt även för A eller någon annan kopplad till utbytet). Det kan exempelvis skada agentens karaktär, eller dygd, så att denne senare blir (än) mer benägen att utföra omoraliska handlingar o.s.v. 3) Det är fel men inte skadligt för någon. Hur dessa förhåller sig till exploatering ska vi inte utreda här. Det är mycket komplext. Låt oss endast konstatera att dessa synpunkter på olika sätt framhåller det felaktiga i att delta i relationer där något kommodiseras som ej bör kommodiseras. I många debatter om exploaterande relationer ligger detta antagande, ofta implicit, i botten. Grundtanken är att allting inte är, eller snarare inte bör vara, till salu. Om man sedan formulerar det som en fråga om att kommodisering är fel i sig, inkommensurabilitet,44 dåliga konsekvenser eller att någons rättigheter kränks kanske främst är en fråga om teoretisk fruktbarhet? Jag tror att grundtanken är riktig. Allt bör inte, av moraliska skäl, vara till salu. I viss mån kan mina slutsatser i avsnitt 5 ses som ett stöd för denna tanke: Det som inte bör vara till salu är det där en handel främjar Etc-relationer med bristande frivillighet och samtycke från de exploaterades sida.

Att göra någonting till en vara. En terminologi lånad från marxismen. Ett liknande begrepp: reifikation används ibland. Denna term är uppfunnen av Georg Lukács i hans Historia och klassmedvetande men bygger på Marx. Det betyder att allt fler relationer mellan människor förvandlas till, eller tar formen av, relationer mellan ting eller varor under den kapitalistiska expansionen. 43 Se exempelvis Elisabeth Andersons ”Is Women´s Labor a Commodity?” i Philosophy and Public Affairs, nr 19, 1990. 44 I det här sammanhanget att det som utbyts inte kan mätas på samma skala.

42

15

4.1.2. Ocklusion Tänk dig följande: En person bryter sig in i ett hus, skjuter ihjäl familjen och försvinner med juveler och pengar. Är det ett fall av SEtc? Enligt de definitioner vi tidigare gett – ja. Men här ligger ett problem i att morden gör det till ett understatement att kalla mördarens agerande för exploaterande (I-Es) , och själva juvelstölden – SEtc – ter sig tämligen blek i jämförelse. Wertheimer kallar detta för occlusion. Något som är moraliskt värre (morden) skymmer det som är mindre (utnyttjandet av deras svaghet, stölden av juvelerna och pengarna) utan att det senare därmed behöver sakna moralisk betydelse. Då just användandet av tvång och våld är värre – och ofta huvudproblemet – och det faktum att enigheten om dess fördömande är större vill jag som tidigare antytts lägga I-Es (och de fall av Etc som involverar I-Es) åt sidan. SEtc är något mer problematiskt. Man kan vid en första anblick tro att SEtc förutsätter att A´s agerande sker mot B:s vilja. Ingen kan väl frivilligt gå med på att få det sämre? Jo det kan man nog. Men frågan är då om inte vi bör betrakta denna frivilliga försämring som en gåva från B till A. Vi ska se mer på det senare. Även om SEtc är värre än ömsesidigt fördelaktig Etc innebär inte det att vi inte har skäl att intressera oss för det senare. Bara för att mord är värre än misshandel innebär inte det att vi inte bör intressera oss för misshandel. Det är en av denna uppsats syften att lyfta upp och visa att den vanligtvis neglegerade del i mänskliga relationer som icke skadlig Etc är, både är värt ett studium och att det bör ses som ett moraliskt problem. 4.1.3. Konsekvensetiska invändningar mot Etc Vi nämnde ovan (punkt iv) i de moraliska invändningarna mot exploatering möjligheten av att Etc kan vara dåligt p.g.a. dess konsekvenser och tog exemplet med att klassen av alla B:n kan få det sämre genom att A Etc B även om B får det bättre. Utöver detta kan ett antal andra typer av exempel ges. De dåliga konsekvenserna kan grovt delas in i följande: a) Klassen av alla B får det sämre (på sikt) av A Etc B än om inte A Etc B. b) Klassen av alla A får det bättre. A, eller klassen av alla A:n, får exempelvis en ökad kapitalackumulation vilket ökar deras möjlighet till en accentuerad A Etc i framtiden. Vilket antingen i sig kan vara ett problem (ökade klasskillnader, social oro och ökade spänningar) eller att det leder till a). c) A Etc B leder till andra dåliga konsekvenser fristående från A Etc B.

4.1.4. Exploatering och rättvisa Många skulle, som jag nämnt tidigare, kanske vilja ha med rättviseaspekten i själva definitionen av exploatering. Det finns dock framför allt metodologiska skäl till att undvika det även om all Etc de facto skulle innebära att B inte kompenseras på ett rättvist sätt i överenskommelsen med A. I en mer avskalad, och normativt mindre laddad, definition av Etc blir det dels enklare att nå enighet kring vad diskussionen gäller och dels undviker vi truismen ” Etc, som betyder att B inte kompenseras rättvist, är fel eftersom B inte kompenseras rättvist”.

16

Men ligger inte rättvisan där och slumrar i vår definition i alla fall? Säger inte ”…en överenskommelse med B i S för vilken gäller att det finns någon alternativ-S sådan att B inte hade gått med på överenskommelsen med A om de befunnit sig i denna situation snarare än S” att åtminstone B uppfattar sig vara orättvist behandlad? Nej, inte nödvändigtvis. Det kan vara så att i S upplever B sig rättvist kompenserad efter de omständigheter i S som råder, men om S hade varit annorlunda, det vill säga om omständigheterna, och kanske till och med om B själv varit annorlunda, om de varit mer till B:s fördel, så hade B inte accepterat överenskommelsen. Orsaken till B:s accepterande av det rådande kan ha tre orsaker: 1) B är inte alls medveten om något alternativ-S; 2) B tror inte att en annan värld är möjlig; 3) B är medveten om ett alternativ-S men accepterar ändå villkoren i S som utslagsgivare för B:s tilldelning. Vi kan nu antingen acceptera dessa alternativ som uttryck för B:s samtycke eller också kan vi analysera vidare. I det första alternativet, där B inte har något alternativ i sitt medvetande, kan vi undra varför B inte har det, givet att det objektivt sett finns ett alterantiv-S där B får ut en större kompensation. En möjlighet är att B lider av falskt medvetande (Se 5.2.3.). En analys av det andra alternativet skulle också kunna visa sig bero på falskt medvetande. I det tredje alternativet, där B har ett alternativ-S i sitt medvetande där B kompenseras på ett mer generöst sätt, är det då inte omständigheterna i S som tvingar B till överenskommelsen genom att B exempelvis inte har mer att sätta emot och A kan hota med att dra sig ur? Exempelvis kan en löneförhandling mellan en mäktig arbetsköpare och en arbetssäljare ses som en sådan ojämn dragkamp. (Vi ska se mer på detta senare.) En social orättvisa – eller en olycklig slump – resulterar i en orättvis utdelning för B i S. Exploatering, orättvisa, tvång och falskt medvetande. De tycks vara sammanflätade.

4.1.5. Plikten att värna de svaga Robert E. Goodin skriver att:
Occasions for exploitation arise when one party is in an especially strong position vis-a-vis another. Those circumstances impose upon the stronger party a heavy moral responsibility to protect the weaker. It is the flagrant violation of this duty – playing for advantage when morally you are bound not to do so – which we call exploitation. 45

Har Goodin rätt? Att det alltid finns en obalans mellan A och B, t.ex. med avseende på exempelvis makt, sårbarhet, information i alla exploateringsfall anser jag vara helt riktigt. Inte endast i den triviala meningen att vi alla är olika utan att det föreligger en skillnad i något, säg information, som gör det lönsamt för A att Etc B. 46 Det är denna asymmetri som möjliggör Es och i förlängningen Etc. B fås att acceptera villkor han, om situationen hade varit annorlunda, inte hade accepterat. Vi kan kalla det en svaghet hos B, i alla fall i förhållande till A. Men att det finns en särskild plikt att värna de svaga är oklart. Jag tycker det räcker med att det, prima facie, är moraliskt fel att utnyttja ett överläge för sin egen vinnings skull när överenskommelsen eller relationen förväntas vara symmetrisk. (Alltså inte i exempelvis schack.) Ett annat problem med att se exploatering som ett pliktbrott gäller hur stark denna plikt är i förhållande till de eventuella fördelar en ömsesidig exploatering kan ge för B. Om alternativet till Etc är ingen överenskommelse alls innebär ju en plikt att avstå rentav en rekommendation
Reeve ed. Modern Theories of Exploitation sid. 167. Givet att vi talar om ömsesidigt fördelaktig exploatering så måste det givetvis också föreligga en skillnad till B:s fördel eftersom även B vinner något på överenskommelsen. Det är väl detta ömsesidiga behov, eller dessa svagheter, som ligger bakom varje ekonomiskt utbyte men även andra typer av relationer.
46 45

17

av en paretoförsämring – alla förlorar på att plikten följs. Hur mycket moraliskt väger plikten att värna de svaga i förhållande till det moraliskt goda i att se till så att B får det bättre?

5. Samtycke Vi ska nu analysera samtyckets förhållande till A Etc B. Är en defekt hos samtycket en nödvändig del i exploatering eller kan man exploateras med samtycke? Vad räknas som en defekt hos samtycket? Tvång och hot kanske inte är så kontroversiellt, men hur är det med manipulation, bedrägeri, skillnad i förhandlingsstyrka eller förhandlingspotential, dåliga bakgrundsvillkor och falskt medvetande? Hur ska vi se på skillnaden mellan liten defekt hos samtycket (DHS) och stor DHS? Eller mer konkret; hur mycket DHS krävs för att vi ska betrakta en relation mellan A och B som ofrivillig ur B:s synvinkel? Vad krävs för ett genuint samtycke? Om alla de defekter jag framhåller är, i någon bemärkelse, verkliga, finns det då alls några genuint samtyckta handlingar? Det finns också epistemologiska problem att lösa. Hur ska vi veta när ett yttrande ”jag samtycker” är genuint, defekt eller allvarligt defekt? Slutligen har vi förstås den grundläggande moraliska frågan om den eventuella ofrivillighetens vikt i förhållande till andra aspekter på exploateringsrelationer. Hur ska de sättas i relation till sådana saker som att exploatering är ömsesidigt gynnsam eller skadlig, om den eventuellt är orättvis, om den innebär ett brott mot en plikt att värna svaga etc?. Vi ska inleda med att se på några argument som framförts till förmån för tesen att exploatering alltid innebär en DHS och vilka motargument som framförallt Wertheimer framlägger.

5.1.

Samtyckets förhållande till exploatering

5.1.1. Exploatering och anledning till klagomål Joel Feinberg förfäktar en tes om att den som frivilligt låter sig exploateras inte har någon anledning att klaga:
Exploitation is an evil that is not typically free-floating. More often than not, perhaps, it is harmful to the interests of the exploitee. Very commonly it coerces or deceives him, or takes advantage of his personal incompetence, in which cases it is not voluntarily cosented to, and therefore, when harmful, is a wrong to the person it exploits. But a little-noticed feature of exploitation is that it can occur in morally unsavory forms without harming the exploitee´s interests and, in some cases, despite the exploitee´s fully voluntary consent to the exploitative behavior. In these cases there is no wrongful loss for the exploitee, who can himself have no grievance. 47

Det finns alltså, enligt Feinberg, fall av exploatering där B:s intressen inte skadas och med en DHS och liknande fall men utan DHS. I det sistnämnda fallet har B ingen anledning att klaga. Han har inte lidit någon förlust som är grund för ett moraliskt klagomål. Är det korrekt? Har B ingen anledning till klagomål om han gått med på överenskommelsen med A frivilligt (d.v.s. utan I-Es) där B´s intressen inte skadas men där A Etc B? Jag anser att han likväl kan ha lidit en förlust som är grund för ett moraliskt klagomål. Låt oss ta fallet med paraplyet. Det kostar vanliga dagar 40 kronor men då B rusar in i A´s affär under ett skyfall har A höjt priset till 300 kronor. B blir sur inför tanken på att betala den summan. Han tycker A utnyttjar B´s
47

Joel Feinberg, Harmless Wrongdoing sid. 176.

18

prikära situation. B ska på ett möte och har inga andra kläder med sig. Inte heller kan han gå runt på stan i andra affärer för att försöka få ett rimligare pris. Han skulle då bli genomblöt och komma för sent. Dock har han råd med de 300 kronorna även om det svider. Efter förhandling lyckas B få ned priset till 250 kronor. Vi kan nu ställa följande frågor som på olika sätt hör samman: 1) Blir B Etc? 2) Finns det en DHS hos B? 3) Har B anledning till klagomål? Blir B exploaterad? Ja, enligt vår definition tidigare blir han det. Det finns i S ett alternativS så att om B befunnit sig i den situationen snarare än S inte hade accepterat S. A vinner mer på A Etc B än B (annars hade det inte varit Etc) 48 och B vinner på överenskommelsen framför ingen överenskommelse alls (annars SEtc) Dessutom bygger A Etc B på L-Es. Finns en DHS hos B? Ja, han känner sig utnyttjad. A har en hotfördel (se stycke 5.2.2.). Att det i S finns ett alternativ-S så att om B befunnit sig där snarare än i S inte hade accepterat S betyder inte samma sak som att B i S har en DHS. B kan t.ex. acceptera S i S därför att B accepterar att det hör till spelets regler att få en för B sämre överenskommelse i S givet B´s nuvarande dåliga bakgrundsvillkor. Det bygger istället på att B känner sig utnyttjad etc. Men likväl anser jag att det finns en korrelation, och således inte ett nödvändigt samband, mellan graden av Etc och graden av DHS. 49 (Denna grad av Etc är i sin tur kopplat till avståndet mellan S och den punkt där inget alternativ-S föreligger, men det lämnar vi därhän.) I vårt exempel behöver inte B´s legitima grund för ett moralsikt klagomål över A Etc kopplas till en DHS. Förutom att han kan klaga över exploateringen som sådan – han förlorar mer på överenskommelsen jämfört med ickeexploateringsbaslinjen. B har också skäl att klaga på A´s beteende. Dels utnyttjar han B´s (i förhållande till A´s) sämre situation (L-Es) och dels exploaterar han B tout court när han hade kunnat ge ett generösare anbud. Om vi nu utgår från att det finns ett samband mellan graden av A Etc B och B´s DHS, så kan vi med Wertheimers ord påstå att:
For even if a transaction is advantageous to B as defined by B´s reservation price, a defect in B´s consent may affect the location of the transaction point within the bargaining range established by B´s reservation price. 50

Låt oss nu bara kort vända oss till Wertheimer. Han anser i sin tur att B kan låta sig exploateras frivilligt och att B kan göra en ”felaktig förlust.” 51 Den möjligheten finns förvisso men frågan är hur vi ska betrakta en genuint frivillig transaktion i ett Etc-sammanhang från B´s sida. En möjlighet som jag haft i beaktande är att betrakta den som en gåva. Jag ska dock inte gå händelserna i förväg. Frågan tas upp i nästa avsnitt. Ytterligare ett problem i sammanhanget rör begreppet ”frivillig”. Som jag ser det kan en handling eller överenskommelse delas in i tre typer: i) tvingade ii) samtyckta men med en
Någon invänder kanske att detta är att förutsätta det som ska bevisas. Att A och B frivilligt kommer överens om ett pris visar väl att båda vinner lika mycket? Jag hävdar att det är fel. För att avgöra hur mycket A respektive B vinner i förhållande till varandra måste vi se på varans pris. I vanliga fall var priset 40 kronor. Låt oss anta att det är priset för aktuell vara vid en perfekt konkurrens. Nu ligger priset på 250. Men är inte prisstegringen en normal marknadsekonomisk reaktion på en kraftigt ökad efterfrågan? Jo, men då har jag två invändningar: 1) Jag har svårt att se att priset för paraplyer i en perfekt konkurrens skulle vara högre vid skyfall än vid mer normala förhållanden. Produktionen skulle ju omedelbart svara på den stigande efterfrågan. Det är således ett s.k. market failure som ger det högre priset. 2) Det är fullt förenligt att påstå att en kraftig prishöjning är en normal marknadsekonomisk reaktion på en ökad efterfrågan och att B blir exploaterad. 49 Sambandet mellan graden av A Etc B och B´s DHS bygger på ett empiriskt snarare än filosofiskt grundat antagande om att B inte frivilligt går med på en överenskommelse som missgynnar B. Detta missgynnande kan stå i relation till de två baslinjer vi skisserade tidigare. B kan antingen missgynnas i S i förhållande till icke-S eller missgynnas i förhållande till ett alternativ-S där icke-Etc råder. Den punkten torde i ekonomiska transaktioner någorlunda väl överensstämma med det pris aktuell vara skulle ha vi en perfekt konkurrens. 50 Wertheimer, Exploitation sid. 251. 51 ”Felaktig förlust” kan här översättas till ”en förlust som kan vara grund för ett moraliskt klagomål.”
48

19

DHS och iii) genuint samtyckta. Detta kontinium mellan tvång och genuint samtycke har i den gängse moralen gjorts alltför oproblematisk enligt min mening. Den har en tendens att endast betrakta överenskommelser och handlingar enligt i) som moraliskt problematiska. Det är bland annat detta jag vill åt. Vi bör betrakta fler handlingar och överenskommelser än den gängse moralen föreskriver som tvingande för B. En effekt av Feinbergs syn är att vi bör begränsa våra moraliska bekymmer till i första hand skadlig exploatering som dessutom involverar I-Es. Där det inte finns någon tillräcklig defekt på B:s frivillighet och exploateringen dessutom är till fördel för B så har vi inga, åtminstone inte moraliska, skäl till att bekymra oss. Wertheimer menar att Feinbergs tes tycks bygga på ett antagande om att moralisk skuld, med två objekt involverade, endast kan tillfalla ett av dessa objekt. 52 I debatten om vapenindustrins kontra mördarnas skuld för att människor skjuts ihjäl i USA intas ofta en ståndpunkt som utesluter bådas skuld: ”Vapen dödar inte människor, endast människor” eller ”utan vapenindustrins vapen inga mord med vapen”. Men, säger Wertheimer, det är fullt möjligt, och dessutom mer korrekt, att hävda både vapenindustrins och mördarnas skuld för att människor mördas med vapen i USA. Det finns ingen motsättning i en sådan ståndpunkt. När Feinberg påstår att B intet har att gräma sig över om han samtyckt till exploateringen tycks han göra en uteslutning av möjligheten att skuldbelägga A. Det är inte endast så att B:s samtycke – ja eller nej – avgör hela saken: Om B samtycker faller allt ansvar på B och samtycker inte B så faller allt ansvar på A. Vi har i båda fallen också A. Har A moralisk rätt att exploatera B trots att denne gett sitt samtycke, frågar sig Wertheimer. Ett möjligt svar på den frågan är förstås `nej´. Om man vill svara ja ställs man dock inför problemet att tala om hur mycket nackdelar för B som krävs för att det ska vara fel att A Etc B trots att B givit sitt genuina samtycke. Graden av Etc måste bestämma graden av det moraliskt felaktiga hos A att Etc B. Men, som jag redan påtalat, ju högre grad av Etc ju sannolikare är en DHS hos B, vilket tycks göra det osäkert huruvida det moraliskt dåliga i att A Etc B rör graden av Etc eller graden av ofrivillighet från B´s sida.

5.1.2. Altruism Ett annat argument som framförts till förmån för tesen att en defekt hos samtycket hos den exploaterade är en nödvändig del i exploatering handlar om altruism. Alan Ryan har föreslagit att eftersom
anyone who makes a genuinely free gift to someone else is not exploited…the fact that the exploited are forced to accept less than they are entitled to must be part of the definition of exploitation. 53

Wertheimer säger att Ryan gör två distinkta anspråk: 54 1) Man är inte exploaterad om man skänker en genuint fri gåva till någon annan och; 2) om 1) är sann så är man bara exploaterad om man är tvingad att acceptera vad man får för vad man ger. Men här anser jag att Wertheimer har fel. Ryan påstår inte att man är exploaterad om man tvingas acceptera det man får för vad man ger, utan att man tvingas acceptera mindre än det man är berättigad till. Det är en viss skillnad. Frågan om vad ”berättigad till” mer konkret innebär behöver vi inte reda ut här. Enligt Ryan är exploatering alltid kopplad till tvång. I så fall skulle det vi kallar A Etc B inte vara exploatering enligt Ryan eftersom A Etc B utesluter tvång i stark mening. Endast I-Es
Wertheimer, Exploitation sid. 251ff. `Exploitation, Justice, and the Rational Man´ i J. Gay Meeks, ed., Thoughtful Economic Man. Cambridge University press, 1991, sid. 44. 54 Wertheimer, Exploitation sid. 249f.
53 52

20

tillsammans med SEtc skulle återstå. En möjlighet vore kanske att modifiera Ryans tes så att den inkluderar även tvång i svagare mening. Skulle han då inte få rätt? Jag vill peka på följande problem: 1) Vi har metodologiska skäl till att inte inkludera tvång, även i svagare mening, i definitionen av exploatering eftersom det gör det lättare för oss att komma överens om vad vi diskuterar. 2) Ryans tes utesluter möjligheten av att A Etc B kan vara genuint samtyckt 3) Ryan skiljer inte på exploatering som sådan och frågan huruvida exploatering kan berättigas moraliskt eller inte Det finns klara likheter mellan i) en gåva från B till A och ii) en överenskommelse mellan A och B där A får mer än B och B får mindre än han skulle kunna vara berättigad till men där B genuint frivilligt skänker mellanskillnaden till A. Vi kan säga att ii) är gåvoanalog. Men användandet av begreppet ”gåva” i det sammanhanget är olämpligt eftersom B´s frivilliga utbyte till A är villkorat av överenskommelsens villkor så att om ingen överenskommelse uppnåtts, så att A inte ger något till B, så hade inte heller B gett något till A. Finns det gåvoanaloga överenskommelser av A Etc B? Annorlunda uttryckt; finns det, i vår värld, fall av exploaterande relationer där B genuint frivilligt skänker sin underkompensation till A? Ja,med jag tror det handlar om få fall.

5.1.3. Skada för B Ett annat sätt att koppla en defekt hos samtycket till exploatering är att säga att exploatering med nödvändighet är skadligt för B (d.v.s. att B får det sämre genom överenskommelsen med A jämfört med ingen överenskommelse alls, det vi kallat SEtc) och att B aldrig skulle gå med på en överenskommelse som vore skadlig för B frivilligt. 55 Det vill säga; SEtc förutsätter I-Es. Wertheimers enda kommentar till detta är att om en exploaterande relation kan vara ömsesidigt fördelaktig så finns det ingen anledning att tro att sådana transaktioner inte kan vara frivilliga. Men problemet är ju att förespråkarna av denna linje inte skulle kalla det vi kallar ”ömsesidigt fördelaktig exploatering” för – exploatering. Endast SEtc faller under begreppet exploatering. Detta är kanske en inte så ovanlig syn. Skillnaden mellan exploatering-är-lika-med-skada-förespråkarna och vår definition av exploatering är inte endast semantisk, den har också moraliska implikationer. För det första blir exploatering mindre moralfilosofiskt intressant om det krävs skada för B (SEtc) och tvång (I-Es) för att exploatering ska råda. Enigheten om det moraliskt felaktiga med tvång och att försämra för någon är större än frivillig och ömsesidigt fördelaktig exploatering. Dessutom skulle få fall av överenskommelser vi till vardags betecknar som exploaterande längre vara det. För det andra tycks skälen till att moraliskt ifrågasätta att A utnyttjar en svaghet / en fördel / B´s dåliga bakgrundsvillkor etc. för att vinna mer än B minska, givet att A inte använder illegitima medel. A exploaterar ju inte B. Vi har skäl att tro att Etc finns så som vi beskrivit det och vi har skäl att moraliskt intressera oss för Etc oavsett vad vi kallar det. I exempelvis ett

55

Wertheimer Exploitation sid 249.

21

husköp har det väl moralisk betydelse var inom en förhandlingszon 56 priset hamnar, i synnerhet när det beror på faktorer som hotfördelar, bakgrundsvillkor etc.?

5.1.4. Autonomi Det här argumentet handlar om respekten för B:s autonomi. Det finns kanske inte uttryckt någonstans på ett systematiskt sätt men kan tänkas ligga bakom den vikt många vill lägga vid den proceduella gången i exploatering. Wertheimer formulerar tesen så här:
1) We should respect the autonomy of all agents. 2) If B voluntarily chooses to transact with A, respect for B´s autonomy entails that we should respect B´s choice to transact with A. 3) A should not be permitted to exploit B. 4) It is therefore necessary to deny that A exploits B if we want to respect B´s autonomy. 57

Som en klassisk syllogism. Wertheimer hävdar att argumentationen faller. Punkt 2 ger oss paternalistiska skäl att inte blanda oss i B:s handhavanden med A men det kan likväl finnas strategiska skäl eller skäl som handlar om externaliteter. Vad gäller 3, menar Wertheimer, så följer det inte att A inte ska tillåtas handla med B om A exploaterar B. Vi kan respektera B:s vilja att handla med A och samtidigt hävda att A:s transaktion med B är exploaterande. Jag har inget att säga om detta förutom en sak. Wertheimer säger också att vi inte bryter mot B:s autonomi om hans samtycke inte är genuint [”truly”] frivilligt. Vi måste då än en gång konstatera att vi behöver en undersökning om vad en defekt hos samtycket kan tänkas innebära. Låt oss därför göra denna undersökning.

5.2.

Defekt hos B:s samtycke

Vi ska i det följande försöka besvara vad som bör räknas som en defekt hos samtycket. Vi inleder med det minst kontroversiella; tvång, hot och manipulation.

5.2.1. Tvång, hot och manipulation De flesta är nog överens om att användandet av tvång, hot eller andra illegitima handlingar av A i samband med att A Es B innebär att den överenskommelse som involveras är illegitim. Det är, prima facie, moraliskt fel att tvinga personer. Förvisso är våld och hot paradexempel på autonomi- och frihetsinskränkningar, men det behöver inte betyda att frånvaron av dylika handlingar innebär att B´s frihet eller autonomi är intakt. Den kan vara nedsatt av andra skäl. Denna nedsatthet kan vara så ringa att, för att ta ett exempel, vi inte har moraliska skäl att upplösa ett kontrakt mellan A och B som involverar A Etc B. Eller också så gravt nedsatt att vi har skäl att ingripa, trots att A inte använt våld, hot eller andra paradexempel på illegitima handlingar. Jag kommer att ge tre exempel på sådana villkor där B´s samtycke i vissa situationer bör betraktas som allvarligt nedsatt: dåliga bakgrundsvillkor, falskt medvetande och ojämn förhandlingsstyrka.

På engelska zone of agreement. Alltså det utrymme som uppstår mellan det högsta priset B är beredd att betala och det lägsta priset A kan acceptera. Många har påpekat att ett sådant förhandlingsutrymme endast uppstår där det finns brister i konkurrensen. Vad som menas med en perfekt konkurrens eller en marknad utan market failures – marknadsmisslyckanden - är för omfattande att gå in på här. 57 Wertheimer, Exploitation sid. 251.

56

22

5.2.2. Ojämn förhandlingsstyrka Jag är i detta avsnitt främst ute efter att vaska fram följande: Kan en relation, en transaktion eller en överenskommelse, som i vår kontext dessutom är exploaterande, mellan en stark och en svag part betraktas som ofrivillig i någon mening ur B:s synvinkel endast beroende på detta faktum att den sker mellan en stark och en svag part? Wertheimer säger följande om villkoren för en sådan analys:
First , let us assume that B´s capacity as a decision-maker is not at issue, that B understands the alternatives and their consequences and is making a perfectly reasonable choice among them. We are not, then, concerned with…inequalities of bargain ability… Second…A does not coerce B by proposing to violate B´s rights if B does not agree to the transction. Third…there is a bargaining range between the parties, for where there can be no bargaining, there cannot be an inequality in bargain power. 58

Wertheimer säger att i en perfekt marknadsekonomi finns ingen viktig skillnad i förhandlingsstyrka (men skillnader i övrigt) och den perfekta konkurrensen håller nere priserna. Förhandlingsutrymme uppkommer således ur s.k. marknadsmisslyckanden – t.ex. att aktörer har bristfällig information, att de agerar irrationellt, att det råder bristande konkurrens eller att det uppstår en fångarnas dilemma-situation. Wertheimer förnekar att det kan finnas några skillnader i förhandlingsstyrka. Jag vill visa att han har fel. Det finns enligt honom, grovt sett, två kandidater till vad en skillnad i förhandlingsstyrka innebär. Det ena är förhandlingsförmåga och det andra är förhandlingspotential. Det förra kan liknas vid hur väl man spelar sina kort i ett kortspel och det senare är en funktion av korten själva. 59 Bristande förhandlingsförmåga kan, enligt Wertheimer, i sin tur delas upp i förhandlingsinkapacitet och förhandlingssvaghet:
B has a bargaining incapacity when defects in B´s information or judgement lead B to ”consent” to contracts which are not, ex ante, in his or her interests. A bargaining incapacity need not be a permanent condition, and it may be a response to A´s action rather than an ”internal” trait of B. B may be unable to act rationally precisely because A wrongly puts B under stresses that cause B to make an irrational decision. To say that B has a bargaining weakness with respect to A is to say that B will not agree to disadvantageous contracts but may nevertheless do less well than A – given their respective bargaining potential. 60

En förhandlingsinkapacitet leder således, enligt Wertheimer, till samtyckesdefekta kontrakt som inte, ex ante, ligger i B´s intresse (SEtc) och förhandlingssvaghet leder till samtyckesdefekta kontrakt som är ömsesidigt fördelaktiga (Etc). Vi kan, menar jag, på goda grunder misstänka att DHS i förra fallet är allvarligare än i det senare så att vi bör betrakta kontrakt upprättade med förhandlingsinkapacitet som tvingade och kontrakt upprättade med förhandlingssvaghet som samtyckesdefekta. Styrkan hos denna defekt är i båda fallen kontextuellt betingad. Jag håller för troligt att det kan finnas fall av A Etc B där vi bör se kontraktet eller överenskommelsen som tvingad. Jag har dock svårare att tro att A SEtc B kan ske med B´s (genuina) samtycke. Vi kan notera att brister i information är en relativ företeelse. Om B är mycket väl informerad men A har någon mer information som B saknar men är A till fördel så har B en

58 59

Wertheimer Exploitation sid. 265f. Ibid. sid. 64. 60 Ibid. sid. 65.

23

förhandlingsinkapacitet. Sedan finns ju möjligheten att B, trots detta, genuint frivilligt går med på A Etc B. Vad innebär skillnader i förhandlingspotential och vad medför det för samtycket hos B? Det tycks, åtminstone för mig, vara detta många menar med skillnader i förhandlingsstyrka. Vad innebär då förhandlingspotential? Åter till Wertheimer:
I believe that two possible candidates – size and necessity – can be set aside. Although the image of the lonely individual facing the large corporation seems to have figured in several decisions [in courts], this model is quite misleading. I do not think that the contempoary (1996) automobile buyer is at a disadvantage in bargaining (through th dealer) with General Motors, nor is it true that almost anyone buying gasoline from any of the major energy companies will find themselfs in an enourmously weaker bargaining position. Size is irrelevant when the ”larger” party needs the ”smaller” party as much as the other way around. 61

Har Wertheimer rätt? Nej, jag tror inte det. Inte behöver i fall som de Wertheimer tar upp A B lika mycket som B A. B är en av hundratusentals. I förhandlingen om priset mellan A och B skulle B:s vägran att acceptera ett som han uppfattar som orimligt pris, inte spela så stor roll för A. Det finns många andra köpare som är beredda att betala detta, eller ett ännu högre, pris. (B konkurrerar således på sätt och vis med andra B:n som är rikare eller mer spendersamma av andra skäl och som också köper av A.) Jag kan inte se annat än att detta är ett trumfkort för A i förhandlingen. 62 B kan förvisso gå till en annan bilförsäljare men där finns samma fenomen. Med tanke på att alla försäljare tjänar på att få kunden att acceptera en generellt högre prisnivå tycks risken uppenbar att det uppstår samma slags prishomogenitet som vid en kartellbildning mellan olika bilförsäljare. Låt mig ta ett annat exempel. Antag att jag ska köpa en ny, tämligen dyr, kamera. Jag går runt i stadens olika fotoaffärer och hör mig för om priset på den modellen jag önskar och hur mycket de kan tänka sig pruta o.s.v. Jag förstår ganska snart att dessa affärer mest lever på filmframkallning och försäljning av billiga kameror en masse. Min eventuella affär spelar inte så stor roll, jag är inte någon stamkund någonstans. Jag vet att de kan sänka priset till 5000 kr och ändå tjäna en rejäl hacka, istället för det ungefärliga pris alla erbjuder mig på 6000 kr. Det råder inget som helst samarbete mellan affärerna och de är fria att förhandla om priset med kunderna. Jag kan inte komma fram till någon annan slutsats än att de, i kraft av sin storlek, har ett övertag gentemot mig. Om det hade funnits en mindre affär så hade mitt köp betytt mer. Den uppenbara slutsatsen verkar vara att skillnaden i storlek i termer av finansiella tillgångar, omsättning, soliditet etc. i hög grad påverkar parternas möjligheter att påverka hur väl avtalet faller ut för deras del. Wertheimer nämner sedan nödvändighet och påstår följande:
That B needs food in order to live does not give A (a supermarket) any special power over B if there is a competitive market among sellers of food. 63

I många fall kan det kanske stämma men jag kan komma på en mängd fall där det inte behöver vara så. Antag t.ex. att B är mycket fattig och snart svälter ihjäl. En affär, A, sänker då priset på bröd kraftigt så att B får råd men A villkorar priset så att B måste utföra förnedrande handlingar inför ett TV-team. A får därför igen det de förlorar på de sänkta priserna mångdubbelt av ökad uppmärksamhet i TV. Den övriga försäljningen ökar. Har inte A i detta fallet en större makt över B? Vi kan också undra vilken innebörd ”competitive market” har? Jag antar att den inte är lika långtgående och utopisk som idén med den perfekta marknaden. Övergången mellan den
Wertheimer Exploitation sid. 66. Ett sätt att sätta emot A:s styrka i förhållande till B är att exempelvis organisera alla B:n i en konsumentorganisation där man genom bojkotter och information kan förmå oljebolagen att sänka sina priser. 63 Wertheimer Exploitation sid. 66.
62 61

24

perfekta marknaden och dess motsats är graduell. Vilka villkor måste vara uppfyllda för att det ska råda en competative market? Wertheimer kommer med ett tredje förslag på vad en ökad förhandlingspotential kan innebära; hotfördel. Så här skriver han:
The Investment Case B needs $500 to invest in a venture that will yield $1000. B is prepared to contribute $400, which is all B has, but B needs $100 from A, who is quite wealthy. Suppose that A proposes that the $1000 be divided thus. A gets $500, B gets $500. This gives A a 400 percent ($400/$100) return on investment, while B gets a 25 percent return ($100/$400) on investment. This may look unfair. It may be unfair. But A can make a credible threat to walk if B does not accept the proposal precisely because a proportional split where each gets a 100% return on investment (A receives $200 and B receives $800), does not, in fact, do much for A – given A´s current position. Although B is contributing more resources, A has more bargaining potential. 64

Wertheimer föreslår att förhandlingspotential inte är en funktion av storlek, nödvändighet eller resursbidrag utan just, som exemplet visar, någons hotfördel (alltså ens relativa vilja att inte gå med på kontraktet om ens förslag inte godtas). Den ena partens förhandlingspotential är en funktion av partens nyttoökning gentemot en prekontraktuell baslinje:
Ceteris paribus, A has a threat advantage over B when A stands to lose less if agreement is not reached. 65

Det finns mycket att säga om investeringsfallet. Exempelvis vilken teori om rättvis fördelning av socialt överskott vi bör tillämpa; likvärdig nytta eller likvärdig delning av objektiva resurser? Frågan har också beröringar med äganderätt. Det berör också exploatering på ett annat sätt eftersom exploatering kan vara den bakomliggande orsaken till skillnader i förhandlingsstyrka. Jag kan omöjligen bena ut alla dessa frågor här. Låt mig endast göra följande reflektioner: Är inte problemet med en stor förhandlingspotential, definierat som ovan, att exploateringen accentueras än mer? A måste inte av nödvändighet ha varit en exploatör tidigare för att ha skaffat sig en stor förhandlingspotential. Han kan ha skaffat sig denna genom hårt arbete till exempel. Genom denna ackumulation får A en fördel över B. Om ackumulationen gått moraliskt fel till måste fokus sättas på exploateringen, givet att det är orsaken. Om ackumulationen gått moraliskt rätt till finns inget vi kan invända emot. Vi måste dock, om exploatering är något större problem, se vad vi kan göra för att antingen ge B bättre odds eller försämra fördelen för A. Jag ska endast komma med ett litet exempel. Vad gäller investeringar så kan man t.ex. gynna små aktörer i kreditgivning, d.v.s. sådana som inte har så stor förhandlingspotential, eller också skapa schyssta statliga dito. Men gör A fel när han utnyttjar sin större förhandlingspotential? Vi säger ju inte att det är fel av en boxare – A – att utnyttja sin ackumulerade träning och muskelmassa för att klå sin svagare motståndare – B – som dessutom, för att spetsa till det, kanske saknar annan försörjningsmöjlighet. Jag tror att jämförelsen haltar eftersom det ingår i spelets regler, vad gäller boxning, att utnyttja alla ens resurser, sin ”förhandlingspotential”, för att vinna. De som är med i spelet ställer också upp på dessa premisser. I kontraktssituationer har vi andra uppfattningar om ”fair play” än i rent idrottsliga. Här blandas olika uppfattningar som fördelning efter förtjänst, efter behov, eller uppfattningar om rättvist pris etc. Många uppfattar det som stötande när A kan höja priset, på bekostnad av B, enkom i kraft av sin storlek, sina resurser eller liknande. Varför? Vi har tidigare sett flera
64 65

Ibid sid. 66f. Ibid sid. 67.

25

alternativ såsom plikten att värna de svaga, konsekvensetiska skäl, uppfattningar om ett rättvist pris som skiljer sig från priset i överenskommelsen etc. Som vi då såg verkar dock ett kraftfullt motargument vara att den exploaterade parten frivilligt accepterar exploatering (i fall av L-Es). Det vill säga, om en Etc-relation som inte involverar våld, tvång och liknande ska visas vara fel måste det påvisas att det ändå brister i frivilligheten från B´s sida - att Esöverenskommelsen upprättats med en DHS. Det vi nu diskuterar är om skillnader i förhandlingspotential (i termer av storlek, nödvändighet och hotfördel) kan vara ett argument för att DHS faktiskt föreligger. Om DHS föreligger kan vi fråga oss huruvida det är A:s Etc-handling som är felaktig i sig eller om felet ligger någon annanstans; hos samhället, dess organisation, bristen på bra kreditgivning etc. Som i fallet med vapenindustrin kontra mördarnas ansvar för mord tror jag att det är möjligt att allokera ansvar hos både A och, diffusare men inte mindre viktigt, hos samhället, hos de mekanismer som gynnat A och i S missgynnar B. Men, å andra sidan, om skillnaderna i bakgrundsvillkor inför förhandlingen endast beror på skilda preferenser, som i Roemers exempel tidigare, så kan endast ett eventuellt ansvar vila på A eller B själva. Som vägledning för bestämmandet av storleken på DHS hos B kan åtminstone följande tre faktorer urskiljas: 1) Hur stor skillnad det blir mellan vad A uppnår och B uppnår med överenskommelsen i S, skillnaden mellan S och ett (rättvist/jämnt) kontrafaktiskt alternativ-S. 2) Hur mycket B har att förlora på att ingen överenskommelse uppnås med A. 3) A:s förhandlingspotential, som dels beror på 2 och dels beror på A:s egen styrka. Låt oss nu ta tre exempel för att illustrera sambandet mellan graden av DHS och graden av förhandlingspotential hos A i förhållande till B. a) B har fastnat i en hiss. B trycker på larmknappen. Det dröjer en timme och B börjar bli skräckslagen. En hissreparatör, A, anländer. Via högtalare får de kontakt med varandra. B blir upprörd då A kräver B på 1000 kronor för att bistå B. B hade förväntat sig att bli befriad utan kostnad då hissen gått sönder utan B´s förskyllan. A går med på att göra det gratis men inte denna dag då det är en ledig dag. I så fall får B vänta i hissen över natten. B kan inte tänka sig det och går motvilligt med på att betala 1000 kronor. Efter en halvtimmes arbete befrias B och B betalar överenskommen summa. b) B håller på att drunkna. A, och endast A, kommer förbi och kan rädda B, men kräver 90% av B´s lön under återstoden av B´s liv för den insatsen. B räddas av A. 66 c) B är arkeologistudent. A är ett universitet som kräver att B (och alla andra arkeologistudenter) under sina ferier matar in statistikuppgifter om olika flintfynd gjorda under åren för att B ska få godkänt i sina kurser. A kräver minst tre veckors arbete á 40 timmar. Vi utgår från att det A gör är legalt och att andra universitet gör på samma sätt. B utför motvilligt sina uppgifter.
66

Ett exempel av Christian Munthe.

26

Vi kan nu ställa oss följande fråga för varje exempel; Upprättades kontraktet med en så allvarlig DHS att vi bör betrakta A Etc B som tvingande för B? I exempel a) är jag benägen att svara ja, men det är något osäkert. I b) måste svaret bli bestämt ja. Slutligen, i exempel c) är svaret alls inte lika enkelt. Att en DHS föreligger är mycket troligt. Däremot kanske den är inte så allvarlig att vi bör betrakta kontraktet som tvingat för B. För ett bestämt svar skulle vi kanske behöva känna till B´s mentala tillstånd med avseende på DHS. Det är inget vi kan gå in på här. Denna fråga om hur mycket respektive part har att vinna eller förlora på en överenskommelse hänger intimt ihop med A och B´s respektive bakgrundsvillkor. Det tar vi itu med i avsnitt 5.2.4. Det jag velat visa med de här tre exemplen är ett samband mellan skillnad i förhandlingspotential, till B´s nackdel, och graden av DHS – hos B. I samtliga fall kan de villkor Wertheimer angav (på sidan 23) vara uppfyllda men ändå råder en skillnad i förhandlingsstyrka. Det är inget fel på B´s förhandlingsförmåga. A hotar inte med att kränka B´s rättigheter och det finns ett förhandlingsutrymme. Vi såg i inledningen till detta stycke att Wertheimer förnekade att det finns skillnader i förhandlingssyrka som, i sig, kan ge upphov till samtyckesdefekt hos B. Jag hoppas jag har visat att Wertheimer har fel. Det finns olika former av skillnader i förhandlingsstyrka; förhandlingsinkapacitet och förhandlingspotential - storlek, nödvändighet och hotfördel. En skillnad i förhandlingsstyrka mellan A och B kan, per se, ge upphov till en DHS hos B.

5.2.3. Falskt medvetande Termen falskt medvetande har sitt ursprung i en marxistisk kontext och säger ungefär följande: En arbetare alieneras och exploateras under den kapitalistiska produktionsprocessen. Han har objektiva (och även subjektiva) intressen av att vara oalienerad och oexploaterad och att tillsammans med andra i arbetarklassen utföra sin historiska mission; genomförandet av den socialistiska revolutionen. Många arbetare upplever sig dock inte vara alienerade eller exploaterade (eller kan inte se sambanden eller orsakerna till att de har det dåligt), de upplever sig ha det bra. De vill därför inte heller arbeta för någon revolution. Men eftersom de är alienerade och exploaterade så har de fel – de lider av falskt medvetande. Idén om ett falskt medvetande har sedan använts i andra kontexter, exempelvis inom feministisk teori som bl.a. en förklaring till kvinnors aktiva deltagande i sin egen underordning. Vad gäller exploatering så är tanken den att om B exempelvis till synes frivilligt går med på en för B ofördelaktigt uppgörelse med A, så kan B lida av falskt medvetande och därför i själva verket ha en defekt hos samtycket. Det har föreslagits att om B i dessa fall verkligen visste sina sanna intressen eller mål, eller de rätta medlen för att uppnå sina mål, så hade B inte gått med på den exploaterande transaktionen frivilligt. Idén bakom falskt medvetande har sett lite olika ut. Vi kan göra denna ungefärliga uppdelning: 67 Icke substantiella preferenser; S. Det P vill ha eller tror är bra för P är inte bra för P ”på riktigt”. T.ex. när P vill bota sin förkylning och tror att arsenik hjälper. Icke autentiska preferenser; A P:s övertygelser är inte P:s övertygelser ”på riktigt”.
67

Jag utgår i stora drag från Wertheimers Exploitation, sid. 258 och Jon Elsters Sour Grapes.

27

S och A kan vara relaterade till varandra men är inte identiska. S kan delas upp i följande: S1: P:s grundläggande värden, intressen eller preferenser accepteras men vi vidhåller att P:s presenta preferenser inte gynnar dessa mål. S1 kritiserar medel snarare än mål och fakta snarare än värden. 68 S2: Vi accepterar inte P:s grundläggande värden, intressen eller preferenser. Denna variant berör således ”värden snarare än fakta, mål snarare än medel.” 69 Vad som menas blir tydligare, tror jag, om vi tänker oss att det finns en för alla människor gemensam uppsättning värden eller mål som det är bra för varje enskild agent att uppfylla i så hög utsträckning som möjligt, oavsett vad varje enskild agent tycker. För att ta ett exempel: Om vi utgår från en premiss att kunskap har ett egenvärde för varje agent, så att ju mer kunskap desto bättre, blir P´s presenta preferens om att förbli i okunnighet en form av falskt medvetande. Vad som krävs för att en preferens ska anses vara autonom har getts olika förslag. I huvuddrag kan följande uppdelning göras: A1: Intern psykologisk nödvändighet. a) P:s presenta preferenser är autonoma omm de är kompatibla med P:s högre preferenser. Exempelvis är P:s önskan om att dricka alkohol inte autonom eftersom den inte är kompatibel med P:s högre önskan om att inte alls dricka alkohol. b) P:s preferenser är autonoma omm de överlever en kritisk reflektion. I den mån P har sin (falska) preferens har den ej blivit utsatt för kritisk reflektion. c) P:s preferenser är autonoma om dessa inte är adaptiva eller ickeadaptiva [sic]. En adaptiv preferens kan t.ex. innebära att P är nöjd med sin (objektivt sett dåliga) situation. En icke-adaptiv preferens kan exempelvis vara P´s presenta preferens att få leva ett liknande liv som Q. Både den adaptiva och icke-adaptiva preferensen refererar till vad andra har och är därför inte autonom. A2: Externa villkor under preferensens uppkomst. a) P:s preferenser är inte autonoma om P inte har en adekvat samling relevanta möjligheter eller alternativ att välja bland. b) Preferenser är inte autonoma om man socialiserats till att ha dem. Det är något oklart vad som menas. Enligt en tolkning torde vi inte ha andra autonoma preferenser än de mest biologiskt basala: andas, äta, dricka etc. Enligt en annan tolkning, där man ger ”socialiserats” en

Wertheimer, Exploitation sid. 258. Wertheimer tror att det är här vi ska placera den marxistiska teorin om falskt medvetande. ”The proletariat´s problem is not that they wish to sacrifice their interests to those of the bourgeoisie, but that they do not understand that capitalism involves such a sacrifice.” 69 Ibid.

68

28

snävare tolkning, hamnar endast preferenser som P indoktrinerats till under uppväxten. Vilket torde beröra en mycket stor del. Om vi nu kopplar denna mall för falskt medvetande på vår teori om exploatering så öppnas en ny möjlighet. En överenskommelse mellan A och B som involverar Etc kan, trots B´s (skenbart) frivilliga deltagande, vara behäftat med en DHS hos B genom B´s falska medvetande. Vi kan kanske säga att B´s frivillighet i sådana fall inte var autentisk eller autonom. B hade inte gått med på A Etc B i S om B i S t.ex. hade haft tillräcklig information, kritiskt reflekterat över hur de lägre preferenserna överensstämmer med de högre, insett de verkliga målen för en mänsklig existens etc. B går i S med på något B egentligen inte gått med på om inte S vore belastat med brist på information, brist på kritisk reflektion eller kunskap om människans sanna behov o.s.v. Vi bör notera att detta inte är samma sak som att säga att det i S finns något alternativ-S sådant att B inte hade gått med på överenskommelsen med A om de hade befunnit sig i denna situation snarare än S, så som vi sa i definitionen av exploatering. Det sista påståendet är fullt förenligt med att B i S fullt frivilligt accepterar S. En teori om falskt medvetande säger istället att om något av villkoren x,y,z… är uppfyllda så är en persons önskemål inte fullt autonoma. Om personen sedan agerar utifrån önskemål som inte är fullt autonoma så agerar inte heller B helt frivilligt. Då något av villkoren x,y,z… föreligger i S med avseende på B agerar inte B fullt frivilligt då B accepterar överenskommelsen i S som involverar A Etc B. Det vill säga; om x,y,z… föreligger med avseende på B, involverar överenskommelsen A Etc B en DHS med avseende på B. En form av falskt medvetande, S1, synes vara okontroversiell; P:s medel gynnar inte, konträrt till vad P tror, P:s mål. Något mer kontroversiella är A1 a) och b). De övriga är i högsta grad kontroversiella. Jag ska lägga fram ett par exempel för att argumentera för att även några mer kontroversiella former av falskt medvetande kan vara riktiga och att de därför är exempel på en defekt hos samtycket hos B. Exempel 1. P är hemmafru. Hon tar hand om familjens tre barn och det övriga hushållet. P och P:s man hade tidigare en likartad karriär men något olika lön. P:s man tjänade något mer. P hoppade av sin karriär för att hon ”ville vara hemma med barnen”. P får pengar från föräldraförsäkringen som, jämfört med hennes tidigare lön (8 timmar), motsvarar sex timmar (och i jämförelse med sin man motsvarar 5,5 timmar). P:s mans arbete är inte särskilt ansträngande och ligger runt 8 timmar per dag. P:s arbete är tungt och ligger i snitt runt 16 timmar per dag. P:s man gör ingenting hemma då han tycker att han redan gör sitt. Han försörjer ju hela familjen. P utför det hon högst önskar: att få ägna sig åt sina barn - och hem. Låt oss också anta att P:s fortsatta karriär omöjliggörs irreversibelt av detta. Hon kommer att förbli i hemmet eller bli tvingad till enklare arbeten. Är P exploaterad? Ja, enligt de kriterier vi tidigare angett. P arbetar 16 timmar och P´s man 8 timmar och P får för dessa 16 timmar en lön som motsvarar 75 % av den tidigare lönen. Det är en intrikat uppgift att reda ut vem som exploaterar P i detta exempel. Är det P´s man eller/och P´s mans företag eller/och försäkringskassan eller/och ”samhället”? 70 Här spelar det ingen större roll. Det räcker med att vi vet att P är exploaterad.
Ju mer P får betalt av föräldraförsäkringen ju mer minskar exploateringen (men graden av falskt medvetande kanske inte minskar?). När är P Etc i hemmet? Här är ett förslag: P är Etc om P:s utförda arbete per dag i timmar överstiger P:s mans utförda arbete per dag i timmar, givet att den tid det tar för P att utföra sina sysslor inte tar längre tid än vad det i genomsnitt tar i det aktuella samhället att utföra dessa sysslor, så att om P:s arbetsdag är längre än P:s mans arbetstid så är P inte Etc om den samhälleligt genomsnittliga tiden för P:s sysslor motsvarar P:s mans arbetstid eller kortare, givet att P får rättvist/rimligt betalt i lön för sina sysslor. Just pengar ställer till problem för en sådan här modell. Om vi istället tänker oss ett samhälle där alla får betalt i tid istället för pengar
70

29

En intressant faktor som berör falskt medvetande är de fall där B inte anser sig vara exploaterad, trots att B de facto är det. Det är sannolikt ett inte ovanligt fenomen. Det kan ses som ett psykologiskt resultat, eller kanske snarare försvar, av exempelvis en situation där B saknar rimliga alternativ till den rådande situationen. Nu är detta psykologiska tillstånd inte ett nödvändigt villkor för falskt medvetande men är det inte ett tillräckligt? Är inte ett förnekande av A Etc/SEtc B, trots detta faktums obestridlighet, en form av falskt medvetande? Kanske, men det är svårt att finna ett exempel fristående från de kriterier för falskt medvetande vi angett. B bör vara tillräckligt informerad, vara rationell med avseende på hur han ska uppnå sina (högsta) preferenser, inte ha motstridiga preferenser, ha en adekvat uppsättning preferenser att välja bland etc, och vara exploaterad och förneka detta. Det är möjligt att denna psykologiska faktor endast är en slags bieffekt, snarare än en fristående falskt medvetandefaktor. Om vi återvänder till exempel 1 så finns det olika möjligheter till att påvisa falskt medvetande hos P. Här är två som bygger på olika premisser: i) P´s (högsta) preferens – att ta hand om sina barn – är, antar vi, reducerbar till en annan, högre, preferens. Vi kan t.ex. säga att preferensen om att (på heltid) ta hand om sina barn, pb, är reducerbar till en preferens om att maximera den egna lyckan, pl. pb leder inte, antar vi, konträrt till vad P tror, till pl. P lider av falskt medvetande så att överenskommelsen, A Etc B, involverar, vad P beträffar, en allvarlig DHS så att P inte frivilligt gått med på A Etc B. Vi lever i en kultur där könen socialiseras till specifika genusroller. Dessa roller är (ofta) inte autentiska eller autonoma utan styrs av konventionen (A2 b)). P:s önskan om att (endast) ta hand om sina barn stämmer alltför väl in med vad som förväntas av henne, av sin man, hennes föräldrar, samhället etc. Det är möjligt att ett sådant samhälleligt tryck får oss att ha preferenser vi ”innerst inne” inte har, eller, om vi vore mer autonoma, inte skulle ge samma prioriteringsordning. Detta tryck skapar en situation med ”brist på alternativ” (i vårt fall både för P och P:s man. P:s mans preferenser och beslut påverkar i högsta grad P:s preferenser, beslut och mängden alternativ) som det krävs mycket psykisk kraft och mod att bryta. Bättre då att ”gilla läget” och anamma en adaptiv preferens. 71

ii)

blir det enklare. Om exempelvis en agent arbetar åtta timmar per dag så har denna agent rätt att ta ut varor eller tjänster som i tid har tagit lika lång tid att producera. Vi får då ett mått på graden av rättvisa i utbyten. (Vi kan även ha tillägg för tunga arbeten men då blir kalkylen än mer komplicerad). Men i vårt samhälle döljs detta bakom pengarnas utbyten. En arbetare kan tyckas inte vara exploaterad eftersom han får lön. Men om vi mäter företagets hela ekonomi, inkomster och utgifter, så kommer vi att finna att de flesta arbetare de facto arbetar ungefär halva tiden åt sig själva, resten lägger företaget beslag på. Exploateringsgraden blir 50%. Detta är en klassiskt marxistisk syn på exploatering. Är P i vårt exempel exploaterad om hon får samma timlön som mannen? Om P får timlön, kompenseras inte då hennes längre arbetstid i förhållande till mannen av en större inkomst? Det verkar så. Vem är det då som ska betala P? Mannen? Mannens företag? Samhället? Ett annat förslag på lösning ser ut så här: Den totala mängden arbete som behöver utföras i denna familjeekonomi är 24 timmar. Hittills har P arbetat 16 timmar och P:s man 8. En icke-exploaterande fördelning skulle innebära att P:s man utför 4 timmars hemarbete per dag utöver det betalade. Familjeekonomin utför dock 11 timmars obetalt arbete. Är familjen i så fall exploaterad? Jag ska inte försöka knäcka denna nöt här. 71 Det kan ju också finnas ett ekonomiskt tryck från samhällets sida på de båda föräldrarna att anta de förväntade rollerna. Exempelvis kan löneskillnader göra det lönsammare för kvinnan att vara hemma istället för mannen.

30

Det finns svårigheter med tesen om falskt medvetande, i synnerhet då den liknar ii). Den kan helt enkelt riskera att dra med sig allt för mycket så att den förlorar sin betydelse. Om de flesta preferenser vi har inte är autonoma så blir frågan inte särskilt intressant. Vi behöver kriterier för falskt medvetande som är snäv nog för att säga något viktigt. Dessutom behöver vi veta om just Etc-relationer är särskilt benägna att dra med sig DHS i form av falskt medvetande. Slutligen måste vi också veta hur vi ska förhålla oss till autonomiprincipen. Låt oss ta en sak i taget. Att mer ingående sätta kriterierna för falskt medvetande går utanför syftet med detta arbete. Jag vill dock påstå att om B i A Etc B-relationen uppenbart är exploaterad enligt de kriterier vi angett och antingen är omedveten om detta faktum eller aktivt förnekar detsamma så kan vi se detta som ett tecken på att B lider av falskt medvetande även om det finns former av falskt medvetande utan förnekande eller omedvetenhet om detta faktum. Är då Etc-relationer särskilt utsatta för falskt medvetande – med en DHS som följd? Låt oss göra följande tankeexperiment. Anta att marxismen har rätt. Arbetarklassen exploateras av kapitalistklassen. Mervärdet som skapas ur detta kontrolleras av de senare och de förra fråntas makten och ägandet över produktionsmedlen o.s.v. Alla, åtminstone i västvärlden,72 tycks frivilligt delta i denna process. De deltar frivilligt med en traditionell definition av tvång (d.v.s. A utför inga illegitima handlingar gentemot B för att uppnå A Etc B) även om frivilligheten med en vidare definition av begreppet tvång kan diskuteras. Vissa marxister skulle nu vilja påstå att de flesta B´n lider av falskt medvetande, inte så att de skulle stanna hemma från jobbet om de hade tillräcklig information om de nuvarande förhållandena och ha insikt om det bättre socialistiska alternativet – eftersom de är tvungna att arbeta hos någon kapitalist om de vill överleva i detta samhälle – utan i så motto att de anammat den härskande klassens hegemoniska diskurs. Om detta är en korrekt verklighetsbeskrivning torde falskt medvetande vara mycket utbredd. Det finns en annan möjlighet. Låt oss anta att B sväljer den marxistiska kroken med dess exploateringsteori. Nu kan B, trots detta, frivilligt acceptera A Etc B. Kanske de tycker att alternativet ser värre ut. Ett samhälle utan exploatering mellan arbetare och kapitalister kanske skulle vara ett mycket fattigare samhälle exempelvis. På det skulle en marxist svara att de har fel. Etcetera. 73 Antag att (en viss form av) feminismen har rätt. Kvinnor är underordnade män i en könsmaktstruktur där inte bara män deltar i upprätthållandet av denna ordning, utan även kvinnorna. Kvinnor exploateras ekonomiskt (mindre lön, mer obetalt arbete i hemmet etc.), sexuellt (prostitution, pornografi, reklam etc.), och känslomässigt (utnyttjandet av kvinnors traditionella roller som moder, hustru, älskarinna etc.). I många fall är givetvis kvinnor medvetna om sin exploatering – och accepterar den eller gör motstånd. De lider av falskt medvetande i så motto att de exempelvis anammat den patriarkala ideologin och aktivt deltar i dess upprätthållande. Om de hade utsatt sina preferenser för en kritisk reflektion, om deras preferenser varit autonoma o.s.v. så hade de inte deltagit frivilligt. Det är svårt att här visa att detta fält - mäns exploatering av kvinnor – är särskilt utsatt för falskt medvetande. Dock har kvinnlig underordning historiskt sett varit mycket långvarig och ses därför snarast som naturgiven. Dessutom genomsyrar patriarkala maktmönster i stort all mänsklig verksamhet – allt från storpolitik till vad som försiggår i hemmen. Det kan tala för att (de flesta?) kvinnor frivilligt accepterar denna underordning och aktivt deltar i den. Men om de har fel? I den mån det under slaveriet fanns slavar som uppfattade slaveriet som
Det finns undantag även här. Det uppdagas ideligen olika former av slavarbete. I Europa förekommer det att kvinnor hålls som sexslavar exempelvis. 73 De skulle påstå att samhället inte skulle bli fattigare utan exploatering. Mervärde kan skapas ändå - frivilligt. De lider därför likväl av falskt medvetande med en DHS som följd.
72

31

rättmätigt och därför värt deras stöd var deras aktiva deltagande i dess upprätthållande inte autonomt. Slaveriet var fel och slavarna förlorade på det, moraliskt som ickemoraliskt. De hade exempelvis en adaptiv preferens. I den mån slavarna frivilligt deltog i sin egen exploatering var deras samtycke belastad med en allvarlig DHS. De hade ju fel. Slaveriet var fel och de borde inte ha deltagit i dess upprätthållande. B´s frivillighet i sådana fall var inte autentisk eller autonom. B hade inte gått med på A Etc B i S om B i S t.ex. hade haft tillräcklig information, kritiskt reflekterat över hur de lägre preferenserna överensstämmer med de högre, insett de verkliga målen för en mänsklig existens etc. Något liknande kan vi, antar vi, säga om patriarkatet även om exploateringen (oftast) inte är lika grav och framträdande. Falskt medvetande inom detta område är, antar jag, vanlig. En, tror jag, vanlig orsak till antipatin hos många mot tanken på falskt medvetande är dess ”moralism”. Den påstår att vissa människor misstagit sig om exempelvis sina egna intressen eller att de missbedömt hur deras presenta preferenser överensstämmer med deras högre preferenser. Det är en tes som verkar strida mot en central föreställning om ”den enskilda individen som den högsta auktoriteten för att bedöma kvaliteten på och värdet av sitt eget liv. Ingen annan än jag kan formulera eller avgöra vad som är ett gott liv för mig; jag är mitt eget sanningsvittne.” 74 Den tesen verkar dock vara förenlig med att vi kan missta oss. Den säger snarare att var och ens uppfattning om vad ett gott liv innebär, dennes ”val” av övertygelser, värden eller preferenser, ska, så länge det inte inkräktar på andras frihet, respekteras, oavsett om valen är bra eller dåliga, felaktiga eller rätta. Den enskildes autonomi får således aldrig kränkas (med vissa undantag). Hur förhåller sig denna tes till teorin om falskt medvetande och exploatering? Denna tes om att respektera en persons autonomi är en viktig princip som jag tycker vi bör ge stort utrymme. Bryter vi mot den om vi häver ett exploaterande kontrakt som B gett sitt uttryckliga stöd till men som vi kommit fram till inte står i överensstämmelse med B:s egentliga vilja? Eller är det tvärt om så att vi med stöd av denna princip bör häva det exploaterande kontraktet eftersom det inte getts under B:s genuina samtycke? Det sistnämnda måste vara riktigt. Vi bryter inte mot B´s autonomi om B´s beslut inte var autonomt. Om B´s deltagande i A Etc B inte var frivilligt, eller B´s preferens att delta inte var hans genuint egna preferens, går vi inte emot B´s vilja om vi häver en sådan uppgörelse. Tesen tycks, som den formuleras i citatet ovan, göra en ganska skarp åtskillnad faktiskt tvång och frihet. Så länge A inte utför någon illegitim handling för att nå överenskommelsen med B, så är också B´s beslut att delta autonomt. Om en så skarp gräns verkligen finns kan det göra tesen rättvisa. Men, som jag har hävdat, om det finns en stor gråzon mellan dessa ytterligheter så att vissa överenskommelser bör betraktas som ofrivilliga med avseende på B, trots att A inte utfört någon illegitim handling i traditionell mening, så blir tesen genast mer problematisk. Är jag, exempelvis, själv verkligen lämplig som högsta auktoritet för att bedöma kvaliteten och värdet av mitt eget liv om jag har få, eller inga alternativ att välja bland och därför anpassat mina preferenser efter detta faktum? Det är lättare att argumentera för att en skadlig exploaterande relation (där B förlorar mer på relationen än ingen relation alls) och där B´s samtycke är allvarligt defekt p.g.a. falskt medvetande, bör hävas än en ömsesidigt fördelaktig relation med tillhörande DHS. Orsaken är givetvis den gravare exploateringen och, sannolikt, men inte nödvändigtvis, en allvarligare DHS vad gäller B´s samtycke. Jag tror att det är svårt att argumentera för ingripanden i enskilda fall på basis av (ömsesidigt fördelaktig) exploatering och falskt medvetande (med tillhörande DHS). Däremot tror jag att samhället ibland har skäl att förändra de objektiva, i synnerhet ekonomiska, villkoren under vilka individer fattar beslut och skaffar sig preferenser. Detta kan exempelvis, för att återknyta till exempel 1, få fler pappor att vara hemma med sina barn i tid räknat.
74

Lena Halldenius, Liberalism, sid.22.

32

Effekten blir minskad exploatering av kvinnor, att fler kvinnor ”själva” väljer mer tid till jobb eller karriär, att fler män ”själva” väljer att vara mer med sina barn. Det kan också tänkas ge positiva sidoeffekter i form av lyckligare barn, större förståelse hos män för hur tungt hemarbete kan vara, ”helare” män som får bejaka sidor hos sig själva som legat outvecklade etc. Frågan är om det leder till fler autonoma preferenser? Jag tror det. Om exploateringen minskar, minskar också sannolikheten för icke autonoma preferenser av det skälet att det är mer sannolikt att B inte samtycker, medvetet eller omedvetet, till en mer exploaterande överenskommelse i jämförelse med en mindre exploaterande. Men en minskning av exploateringen kan vara önskvärd av andra skäl. 75 Men måste det inte få finnas ett visst utrymme för människor att agera i enlighet med sina uppfattningar och preferenser, hur falska och icke-autonoma de än må vara? Wertheimer tar religion som exempel. 76 Att bekänna sig till religionsfrihet måste innebära att man i stor utsträckning får lov att acceptera sådana defekter. Deras uppfattning om medel för att uppnå frälsning kan vara falska, föreställningen att det alls finns frälsning kan vara falsk, de kan under sin uppväxt indoktrinerats till dessa uppfattningar o.s.v. Dessa uppfattningar kan göra dem känsliga för exploatering. Men till skillnad från Wertheimer anser jag att vi bör ta falskt medvetande, kopplat till exploatering, på ett mycket större allvar, även inom det religiösa fältet. Vi känner exempelvis alla till fall där olika religiösa sekter genom olika metoder, som hårt arbete, lite sömn och mat och idog indoktrinering, förändrar adeptens preferenser kraftigt. Han kan sedan exploateras av sekten under lång tid. Ingenstans under vägen, från den första kontakten till dess fullbordan, behöver det finnas en situation där B fåtts att göra saker mot sin vilja i en traditionell mening. Vi vet dock att många sådana fall fått ett abrupt slut när adepten kidnappats från sekten och sedan ”avprogrammerats”. När denne fått möjlighet att resonera kring sina ställningstaganden i en mer neutral miljö, och med erforderlig mat och sömn, så brukar denne komma till visshet om sin tidigare falska tillvaro. Efter denna kidnappning och avprogrammering brukar personen ifråga vara mycket tacksam för all denna paternalism. Här finns givetvis möjligheten till felsteg. Skälen till att ingripa mot fall liknande det ovan är således i) exploateringen i sig och ii) att B´s beslut inte var autonomt. i) och ii) tillsammans ger oss skäl. Men hur ska vi förhålla oss till följande exempel?: Exempel 2. B är fattig och, enligt rådande religiösa föreställningar, syndig. B har en preferens om att komma till himlen. B köper ett (slags) avlatsbrev av A, en representant för påven, för 30 000 kronor som förlåter B´s alla synder. Då himlen i religiös bemärkelse (postulerar vi) inte existerar har B ett falskt medvetande med avseende på detta. Har B därför köpt avlatsbrevet med en allvarlig DHS? Exploateras B? Och i så fall skadligt (SEtc) eller ömsesidigt fördelaktigt (Etc) ? Jag svarar ja på de två första frågorna och påstår att A SEtc B. Men det finns en mängd praktiska problem – givet att jag har rätt. Som att visa att himlen inte finns eller problemen med ett förbud av företeelser liknande avlatsbrevet. Exempel 2 visar således på både behovet av en teori om falskt medvetande och svårigheterna med den. Som ett minimalt krav borde B

Jag tänker på konsekvensetiska skäl. Se avsnitt 4.1.3. Det är svårt att ge argument för att exploatering är fel i sig. Jag anser dock att om vi har två olika överenskommelser, Ö1 och Ö2, som båda resulterar i samma mängd nytta, n, och Σn=10, och i Ö1 vinner A n=9 och B n=1 och i Ö2 vinner A n=5 och B n=5, så anser jag att Ö2 är att föredra framför Ö1 och av det skälet att Ö2 jämnare gynnar A och B. Ö2 är inte exploaterande vilket Ö1 är. Ö2 är bättre än Ö1, allt annat lika. 76 Wertheimer, Exploitation sid. 263 f.

75

33

ha rätt att få kontraktet upphävt av en domstol om B så önskar. Ett starkare krav är att förbjuda överenskommelser av denna typ. Så, som vi redan konstaterat, det återstår att försöka formulera ett kriterium för falskt medvetande som inte är så brett att alla preferenser hamnar inom dess ramar men som ändå, på ett intressant sätt, pekar ut överenskommelser eller relationer där B uppenbart lider av falskt medvetande så att B´s deltagande i överenskommelsen eller relationen som involverar A Etc B är att betrakta som icke autonom och därmed icke frivillig. Jag ska inte tränga djupare in i detta. Även om falskt medvetande är ett notoriskt svårt ämne så visar inte det att tanken är felaktig. Det finns uppenbara exempel på falskt medvetande. Vi skulle behöva studera fenomenet mer ingående.

5.2.4. Dåliga bakgrundsvillkor En av de aspekter som togs upp i avsnitt 5.2.2. handlade om vad B har att förlora på att tacka nej till överenskommelsen med A som är involverad i att A Etc B. Hur starkt skäl denna faktor utgör för att B lider av DHS tycks i viss mån bero på hur den hänger ihop med de bakgrundsvillkor som gör att B har mer att förlora än A. Betänk följande: Exempel 3: B är en dödsdömd fånge. A erbjuder B att delta i en medicinsk försöksgrupp för en ny medicin, förenat med stora risker för B:s hälsa. Om B deltar förvandlas straffet till livstid. B tackar ja till att delta. Antag vidare att A tidigare försökt få med andra i försöket, bl.a. medicinstudenter, utan att lyckats. Fångarna visar sig dock villiga. Deltar B i försöket frivilligt eller finns det en defekt hos samtycket hos B? Exempel 4: B bor i ett land där domare, fångvaktare och bödel är en och samma person; A. B har just blivit fälld för ett allvarligt brott helt i enlighet med landets konstitution. A tar med B in i ett rum och ber B välja; antingen delta i det medicinska försöket (enl. ex. 3) och få livstids fängelse eller, och A tar fram sin revolver, avrättas här och nu. B tackar ja till att delta i försöket. Deltar B i försöket frivilligt eller finns det en defekt hos samtycket hos B? Exempel 5: B har ramlat ner i en kanal och kan inte komma upp utan hjälp och kommer att drunknar inom fem minuter. A kommer förbi och kan hjälpa B. Ingen annan finns i närheten. A ropar till B att han hjälper honom om han lovar att delta i det medicinska försöket. B tackar ja. Deltar B i försöket frivilligt eller finns det en defekt hos samtycket hos B? Vad ska vi svara på dessa frågor? I vid bemärkelse är dåliga bakgrundsvillkor inblandade i, om inte alla så i alla fall väldigt många, ekonomiska utbyten och överenskommelser i övrigt. När jag tar ett jobb för att få en lön så tar jag villigt emot lönen (och tycker kanske att jag borde få mer) men utför, om jobbet är tråkigt, motvilligt arbetet. Få skulle var beredda att påstå att exempelvis en städerska är, med avseende på dåligt bakgrundsvillkor, tvingad att utföra sitt arbete, om än med en vid definition av tvång. 77 Många marxister skulle hävda att hon är tvingad, men tvånget handlar då mer om att hon är tvingad att producera ett mervärde (som kontrolleras av A) än att de dåliga bakgrundsvillkoren i sig skapar ett tvång (se stycke
Jag har dock träffat städerskor som hävdat att de tycker sitt jobb är roligt. Jag har dock svårt att tro dem. Kanske lider de av falskt medvetande?
77

34

2.1.). Om en marxist skulle hävda att dåliga bakgrundsvillkor i dessa sammanhang, i sig, skapar ett tvång skulle de tvingas medge att tvånget inte skulle upphöra under socialismen eftersom människor, för att försörja sig, skulle vara tvungna att ta jobb även där. Om vi nu inte kan sägas vara tvingade att ta ett vanligt jobb (på grund av dåliga bakgrundsvillkor), vad är det då som gör att många, inklusive mig själv, uppfattar ett fall som exempel 3 som moraliskt problematiskt? Är det inte just B´s dåliga bakgrundsvillkor – han har endast dödsstraff som alternativ – som är problemet? B har väldigt mycket att förlora på att inte delta. Å andra sidan sett gör ju A en välgärning som räddar livet på B. Han kan väl inte ha gjort fel? Och B, han gör väl inte heller fel som räddar sitt eget liv – och kanske räddar livet på andra människor genom sitt deltagande i det medicinska försöket. Vem, om någon, gör fel och vad är eventuellt fel? Det finns många exempel från verkligheten där myndigheter utsatt fångar för tämligen grymma experiment, till exempel i USA. 78 I en del fall har det skett utan fångarnas vetskap, och utan strafflindring, och då kan vi lättare moraliskt fördöma A. Men i de fall där fångarna samtyckt – varför har så många blivit upprörda? Ett problem med experiment på fångar, som Wertheimer nämner, är att det kan göra fångarna benägna att överskatta sina möjligheter och underskatta riskerna. 79 Wertheimer påstår att ”…the question is not whether hard circumstances can give rise to a defect in the quality of consent, but whether they constitute a defect in consent in and of themselves.” 80 Han avfärdar det sista men bejakar det första. Svåra omständigheter kan ge upphov till samtyckesdefekta beslut men dessa omständigheter är inte samtyckesdefektskapande i sig. För Wertheimer är detta är en viktig distinktion. Om svåra omständigheter endast ger upphov till samtyckesdefekta beslut, genom att B exempelvis kraftigt överskattar sina goda chanser och underskattar riskerna, kan vi avfärda dåliga bakgrundsvillkor från listan över samtyckeskomprometterande faktorer, menar Wertheimer. Men nog är det ett problem med faktorer som ger upphov till samtyckesdefekta beslut? Om en biljettautomat är otydlig i informationen – den visar för snabbt olika relevant information – så att många av kunderna får betala mer än de trodde när de beställde biljetten, spelar det då, egentligen, någon roll om vi säger att biljettautomaten i sig är samtyckesdefektskapande eller om den ger upphov till samtyckesdefekta beslut? I båda fallen kan de samtyckesdefekta besluten härledas till den bristfälliga biljettautomaten. Det är den som bör programmeras om. Det samma kan vi säga om dåliga bakgrundsvillkor. Vi bör, prima facie, undvika att ingå en överenskommelse med någon som med stor sannolikhet riskerar fatta ett samtyckesdefekt beslut att delta. B kan ha väldigt mycket att förlora – sitt liv t.ex. – vilket ger A ett enormt övertag. Därmed inte sagt att A gör fel när han räddar livet på B. Vi kan säga att A, tillsammans med rättsväsendet, hade kunnat omvandla straffet till livstid utan att utnyttja B´s dåliga bakgrundsvillkor för egna syften. Det hade varit en moraliskt bättre handling. A gör inte fel som räddar livet på B, felet A gör är att utnyttja B´s dåliga läge för egna syften. Jag vill påstå att ju färre rimliga alternativ en agent har att välja bland, desto mer kringskuren är agentens autonomi – således är B´s autonomi i de tre exemplen starkt kringskuren. Joseph Raz hävdar att ett autonomt liv förutsätter en adekvat uppsättning möjligheter att välja bland, och där dessa möjligheter inte domineras av ”the need to protect the life one has” 81 Wertheimer tar upp detta och säger sedan att:

Se exempelvis Natalie Abrams och Michael Buckner eds. Medical Ethics. Där beskrivs bland annat hur 3600 fångar 1975 användes för att testa säkerheten hos nya preparat. 79 Wertheimer, Exploitation sid. 270. 80 Ibid. 81 Joseph Raz, Morality of Freedom sid. 376ff.

78

35

Even those whose lives are deficient in personal autonomy are, ceteris paribus, morally autonomous and responsible for the decisions that they make. And so we can grant that a good society will attempt to provide the conditions for autonomous life, while going on to ask how we should think about the decisions that are made in the context of hard choices. And I see no reason to think about or respond to such decisions in the way in which we think about and respond to coercion, fraud, and distortions of judgement. After all, it is arguable that if we are to show appropriate respect for individual autonomy, then we must show respect for the choices that people make within their situations, bad though those situations may be. Indeed, only by showing such respect can we allow people to improve their situations by transacting with others in a way that is consistent with their own values. 82

Hur bör vi förhålla oss till beslut eller överenskommelser, i vår kontext exploaterande, som är fattade under stark brist på autonomi? Vi har redan berört denna fråga i föregående avsnitt (5.2.3.). Wertheimer ser ingen anledning att jämföra beslut fattade med brist på autonomi med beslut fattade under inverkan av våld, hot eller tvång. 83 Om Raz villkor för ett autonomt liv är korrekt råder en varierande grad av brist på autonomi i exempel 3-5. Det vi behöver ett svar på är hur autonomi förhåller sig till samtycke och moraliskt ansvar. Svaret på det första är mest centralt. Innebär en betydande brist på autonomi också en defekt hos samtycket, i sig? Nej, inte nödvändigtvis. Tänk på Odysseus frivilliga fastsurrning vid masten för att senare undkomma sirenernas lockande sånger. Om vi håller oss till en exploateringskontext så är en betydande brist på autonomi inte tillräckligt för en betydande samtyckesdefekt. Om frihet är att inte hindras från att göra det man vill eller tvingas göra det man inte vill, givet att hindret eller tvånget inte är i strid mot min vilja, så måste vi också inberäkna B:s gillande eller ogillande av överenskommelsen ifråga. Det är inte lätt eftersom en persons värdering av en företeelse kan variera kraftigt just beroende på omständigheterna. Att en autonom B aldrig skulle delta i medicinska experiment innebär inte nödvändigtvis att han inte deltar frivilligt under icke autonoma villkor. Det är ett faktum att A:s utnyttjande av B:s svåra omständigheter för att genomdriva de medicinska experimenten innebär exploatering. 84 Men ändå, kan vi exempelvis påstå att Grace i von Triers `Dogville´ frivilligt låter sig förnedras och misshandlas av stadens invånare därför att hennes alternativ är värre? Svaret måste vara nej. Vi tycks både vilja påstå att B gör det frivilligt och tvingas till det. Vi måste då först och främst separera de objektiva omständigheter under vilka beslut fattas och problemen med kvaliteten hos de beslut som fattas givet omständigheterna.85 Wertheimer förnekar inte att dåliga bakgrundsvillkor starkt kan begränsa B:s autonomi men förnekar att det försämrar kvaliteten på B:s beslut, givet dessa omständigheter. Vi frågade tidigare om de dåliga bakgrundsvillkoren i sig är samtyckeskomprometterande eller om de endast ger upphov till beslut med en DHS. Jag sa att distinktionen kanske inte är så viktig. Jag hävdar att en tillräcklig brist på autonomi hos B innebär samtyckesdefekt hos B om det är denna brist på autonomi som orsakar A:s Etc av B. Detta kan preciseras på följande sätt: En samtyckesdefekt, på grund av dåliga bakgrundsvillkor, stark nog att betecknas som tvingande, råder när en överenskommelse mellan A och B, som involverar A Etc B, upprättas och i) alternativet till det som erbjuds i överenskommelsen av A på ett direkt sätt hotar B´s liv, hälsa, välbefinnande etc. eller hotar hans barn eller andra närstående

Wertheimer, Exploitation sid. 271. Ibid. 84 Ömsesidigt fördelaktig Etc om B inte skadas av experimenten eftersom han då får ett kortare straff. Skadlig tc E om han skadas allvarligt av experimenten. 85 Se Wertheimer, Exploitation sid. 270.
83

82

36

och ii) då det som erbjuds i överenskommelsen av A är av sådan karaktär att B, under andra omständigheter än de i i), aldrig frivilligt hade gått med på det som erbjuds i överenskommelsen.

Dessa villkor är uppfyllda i åtminstone exempel 4 och 5. I exempel 3 är kanske B´s liv inte så direkt hotat som i 4 och 5. Men vad betyder detta? Säger en sådan här teori om dåliga bakgrundsvillkor något särskilt intressant då den kräver att B måste hotas till liv eller hälsa för att det ska kunna sägas att A tvingar B? Eller innebär den tvärt om att allt för mycket innebär tvång enligt dess kriterier så att exempelvis vanligt lönearbete inkluderas? Inom marxismen skiljer man exempelvis på nödvändigt och tvingande arbete så att nödvändigt arbete är den typ av livsuppehållande verksamhet som alla människor i alla samhällen måste utföra för att överleva och reproducera sig i vid bemärkelse (en naturnödvändighet) 86 och tvingande är sådant – exploaterande – arbete man tvingas utföra för någon annan; slavägare, feodalherre eller kapitalist, för att alls ha möjlighet att utföra nödvändigt arbete. Vi kan nu, om vi accepterar denna distinktion mellan nödvändigt och tvingande arbete, påstå att om exempelvis A istället för det medicinska försöket erbjuder B ett lönearbete, som villkor för strafflindring, så blir det likväl tvingande, eftersom både hotet om dödsstraff och överlevnad är kopplad till agenters handlande, och således inte en naturnödvändighet. Detta berör exempel 3 och 4 men inte exempel 5 på samma sätt eftersom dödsalternativet inte är (direkt) agentrelaterat – ingen har knuffat i B. Likväl kan A rädda B och det finns moraliska skäl till att likställa underlåtenhet från att rädda någon till livet (om man kan) med att aktivt beröva någon livet.87 Således har vi skäl att betrakta både B´s alternativ till det som erbjuds av A och det A erbjuder som agentrelaterat och därför tvingande. Denna dubbla natur, både frivillighet – B vill överleva och slippa dödsstraff eller att drunkna – och ofrivillighet – B vill inte delta i det medicinska försöket – är något som finns i många former av exploatering. Det kan tyckas vara förvirrande, men det gör också frågan moralfilosofiskt mer intressant. Således deltar B inte i de medicinska försöken frivilligt. Därför har exempelvis staten ibland moraliska skäl till att, om B vill, upphäva denna typ av överenskommelser. 88 Och detta inte för att B:s beslut som en följd av brist på autonomi orsakat ett samtyckesdefekt beslut, utan att bristen på autonomi, den allvarliga bristen på rimliga alternativ, i sig är samtyckeskomprometterande med avseende på de ogillade handlingarna B åtar sig att utföra i enlighet med överenskommelsen med A som involverar A Etc B . Detta är det strukturella tvångets essens. Separationen mellan personlig och moralisk autonomi ser jag som problematisk. Om någon, för att rädda sitt eget eller sin familjs liv, av omständigheterna endast har moraliskt dåliga beslut att välja bland (säg misshandel, stöld, rån) och själv anser att dessa handlingar är förkastliga, det vill säga han skulle inte utföra dem under bättre förhållanden, händer det då
D.v.s. något naturen ”tvingar” oss till men i och med att det är naturen och inte någon agent som utöver detta ”tvång” kan detta inte falla under epitetet tvång. Tvinga kan endast agenter. 87 Se exempelvis Jonathan Bennett The Act Itselt. 88 Någon invänder kanske med att A med mindre sannolikhet skulle hjälpa B om A visste att staten kan upphäva kontrakt under sådana villkor. B skulle avrättas, skjutas respektive drunkna. Det är fullt möjligt. Förhoppningsvis leder det till att exploatering över lag minskar även om priset blir högt för några. Värt att notera är att dödsstraff och underlåtelse att hjälpa någon från att dö när man kan hjälpa kan kritiseras i sig på moraliska grunder. Men det är en annan historia.
86

37

ingenting med skuld och frivillighetsaspekterna? Jag tror många uppfattar det som jag: Agenten gör inte sin (brottsliga) handling helt frivilligt och han står därför inte i full skuld till det inträffade. Det är väl detta som ofta ligger bakom rättsväsendets tal om ”förmildrande omständigheter”? Ett av den sociala ingenjörskonstens primära mål är kanske att förhindra svåra omständigheter för sina medborgare, genom omfördelningar av resurser till exempel. För att maximera mängden personlig och moralisk autonomi, eller frihet, i ett samhälle, görs inskränkningar av densamma. 89 Dåliga bakgrundsvillkor är en av de faktorer som deformerar symmetrin mellan A och B och kan ge A möjligheter till exploatering som annars vore omöjligt i en symmetrisk relation. Asymmetrin är exploateringens moder, dess livsluft.

5.3.

Tillräckligt och nödvändigt

Om nu inte en defekt hos samtycket är ett nödvändigt villkor för exploatering, vilken roll har då samtycke? En sådan roll, nämner Wertheimer, 90 är att samtycke, i viss mån, legitimerar en exploaterande relation eller överenskommelse. Med det menas att en överenskommelse som är sluten med B:s (tillräckliga) samtycke åtminstone minskar skälet för exempelvis ett statligt ingripande i en annars moraliskt dålig överenskommelse. Det kan, märk väl, finnas andra skäl till ett sådant ingripande, som när ”…A has a monopoly with respect to some good that B desires but could easily do without, we may regulate the price at which A and B transact, even though there is no defect in consent.” 91 Det kan också finnas skäl att, trots B:s bristande samtycke, ändå genomdriva ett kontrakt menar Wertheimer och tar som exempel fallet där A för B presenterar ett kontrakt men där B, utan A:s kännedom, är illitterat. 92 B låter bli att tala om det eftersom han är generad över det. B låtsas läsa igenom kontraktet innan han skriver under. Wertheimer menar att B då lider av en allvarlig defekt hos samtycket, men att vi ändå har skäl att genomdriva kontraktet. Således är inte heller ett samtycke ett nödvändigt villkor för att genomdriva en överenskommelse, menar Wertheimer. Jag är inte överens. Om B frivilligt låter bli att tala om att han är illitterat så är det ju samma sak som att säga att han inte bryr sig om kontraktets innehåll. B godkänner, frivilligt, då de villkor A har satt upp. B låter, under B:s samtycke, A sätta villkoren. Detta fall är inte ett fall av allvarlig DHS hos B. Då jag inte kan finna något annat exempel som skulle kunna ge Wertheimer rätt vill jag påstå att samtycke är ett nödvändigt villkor för att legitimera en ömsesidigt fördelaktig exploaterande relation. Men tillräckligt? Jag är osäker. Låt oss endast konstatera att samtycke åtminstone gör en exploaterande överenskommelse mer legitim än en icke samtyckt och en icke samtyckt exploaterande överenskommelse är alltid moraliskt illegitim. Vilket krav bör vi ställa på ett samtycke? Vilka villkor måste vara uppfyllda för att vi ska betrakta ett uttryckligt samtycke som ett de facto samtycke? Om vi ställer mycket höga krav så krävs exempelvis att B är fullt informerad om kontraktets innehåll, dess kortsiktiga och eventuellt långsiktiga konsekvenser kanske inte endast för B utan för världen som helhet. Detta skulle kanske medföra att inga uttryckliga medgivanden skulle uppfylla villkoren. Om vi istället sätter mycket låga krav så faller eventuellt sådant som jag försökt få med som mer eller mindre samtyckesdefektskapande faktorer bort; skillnad i förhandlingsstyrka, falskt medvetande, dåliga bakgrundsvillkor etc.
89 90

Genom uttag av skatter exempelvis. Wertheimer, Exploitation sid. 271. 91 Ibid. sid. 272. 92 Ibid. Sid. 255.

38

Det finns också svåra epistemologiska problem. Hur ska vi veta när en överenskommelse är samtyckt eller inte? Vi kan ha fel. Givet problemen med villkoren för ett samtycke (och villkoren för tvång) och epistemologiska problem, måste vi, av praktiska skäl, koncentrera oss på fördelningen/utbytet mellan A och B i det givna Etc-kontraktet. Vi bör, av praktiska skäl, betrakta utbyten mellan A och B, där A SEtcB , som att B tvingas till överenskommelsen, även om A i Es inget gjort för att, i vanlig mening, tvinga B. Vi bör, av praktiska skäl, betrakta varje avvikelse från ett icke exploaterande utbyte, det vill säga graden av Etc, som ett mått på inte bara det moraliskt felaktiga med utbytet som sådant utan också som ett mått på samtyckesdefekten hos B och därmed graden av det moraliskt felaktiga för A att tvinga eller pressa B. Graden av samtycke/DHS och graden av skevhet i utbytet står dock inte alltid i proportion till varandra. I synnerhet tycks detta gälla Etc (i motsats till SEtc). B kan både tvingas till och frivilligt delta i en ömsesidigt fördelaktig exploaterande överenskommelse med A. Vi måste noga studera det enskilda fallet. Nu kan man tro att jag därmed kraftigt har reducerat samtyckets roll i teorin om Etc. Vi behöver ju endast koncentrera oss på utbytet mellan A och B. Det är fel. För det första gör hänsynen till samtyckesdefekter i en överenskommelse att vi bör se allvarligare på Etc än vi vanligtvis gör. För det andra bör vi, menar jag, sänka kraven för tvång så att vissa former av dåliga bakgrundsvillkor, ojämn förhandlingsstyrka och falskt medvetande kan göra en ömsesidigt fördelaktig exploatering till tvingande för B. Ty om tvång endast gällde skadlig exploatering, SEtc, så vore allt tal om dessa samtyckesdefektskapande faktorer i det närmaste meningslösa. B kan tvingas till en ömsesidigt fördelaktig överenskommelse. Överenskommelser gjorda under exempelvis svåra omständigheter har lägre moraliskt värde än överenskommelser utan sådana omständigheter.93 Detta lägre värde emanerar ur B:s samtyckesdefekt.

5.4.

Sammanfattning

Vi har nu gått igenom samtyckets förhållande till exploatering. Vi har funnit ett samband mellan dem så att vi kan säga att SEtc med stor sannolikhet också innebär en defekt hos samtycket, d.v.s. att A tvingar B till en överenskommelse som inkluderar A SEtc B. Vad gäller ömsesidigt fördelaktig exploatering är sambandet inte lika starkt. Möjligheten finns att B helt frivilligt går med på att exploateras. Ofta finns dock där en DHS. Denna defekt kan ibland vara så liten att vi bör betrakta överenskommelsen som frivillig, ibland så stor att vi bör betrakta överenskommelsen som tvingad, trots att den är ömsesidigt fördelaktig och trots att A inte använt sig av våld, hot eller andra illegitima handlingar för att driva igenom överenskommelsen. Vi har också gått igenom vilka faktorer som kan orsaka att en annars ömsesidigt fördelaktig överenskommelse kan betraktas som tvingande: 94 ojämn förhandlingsstyrka, vissa fall av falskt medvetande och dåliga bakgrundsvillkor. Vi har försökt lyfta upp betydelsen av samtyckesdefektskapande faktorer och fört in fler som så verkande. Vi får därför med vår modell in fler överenskommelser mellan A och B som, förutom att vara Etc, också är samtyckesdefekta med avseende på B.

Se Wertheimer, Exploitation sid. 276. Detta gäller givetvis även skadlig Etc , d.v.s. att B får det sämre med överenskommelsen i S än icke-S. Jag har dock inte intresserat mig särskilt mycket för denna variant.
94

93

39

6. Exploateringens moraliska vikt och kraft En distinktion Wertheimer använder sig av är den mellan moralisk vikt och moralisk kraft. 95 Moralisk vikt är en funktion av graden av moralisk felhet hos exploatering för A och B. Moralisk kraft handlar om vilka slutsatser vi kan dra av den moraliska vikten i olika fall, slutsatser av mer praktisk karaktär såsom huruvida vi är berättigade att förbjuda exploaterande relationer eller om ömsesidigt fördelaktig exploatering är en form av moraliskt fel, ett ”freefloating evil” 96 som ändå bör vara legalt. Om moralisk vikt behandlar frågor som hur allvarligt det är, för A och B, att delta i exploaterande relationer, så behandlar frågor om moralisk kraft vilka eventuella åtgärder vi bör vidta, exempelvis legala. Låt oss inleda med moralisk vikt för att sedan glida över i moralisk kraft. En hel del har kanske redan sagts om detta i föregående stycken men ett par saker bör vi studera närmare. Hur allvarligt är det med ömsesidigt fördelaktig exploatering? Allt hävdande av dess moraliska felhet kan, som vi redan varit inne på, utsättas för ett kraftfullt motargument för att vi inte alls behöver bekymra oss om det; vi kan kalla det ickeförsämringsargumentet. 97 Om A inte har någon skyldighet att handla med B, hur kan det då vara ett allvarligt fel om han gör det och förbättrar B:s situation? Om man förbjöd en sådan relation skulle det i praktiken innebära att B får det sämre än han fått det genom relationen med A. 98 Hur ska vi kunna svara på denna invändning? Det finns många sätt att försöka vederlägga denna invändning. Ett är att hävda att det är ett moraliskt fenomenologiskt faktum att felheten med handlingar är lättare att observera än felheten med icke-handlingar. 99 Jag tror att detta är mycket belysande i många fall, som när vi låter människor svälta ihjäl fast vi kan göra någonting åt det. Men i vårt fall följer inte av detta att den exploaterande relationen är sämre än ingen relation alls. I många fall kan vi dock se det som A:s skyldighet att handla med B, 100 exempelvis en affärsinnehavares plikt att sälja sina varor till sina kunder utan åtskillnad. I sådana fall tycks icketransaktionsalternativet falla ifrån och A har två situationer, två baslinjer, att välja mellan: en exploaterande och en rättvis (exempelvis marknadspris). Vi kan då säga att A bör välja den moraliskt mest rätta handlingen. Kanske biter inte denna typ av argumentation riktigt på ickeförsämringsargumentet? På ett liknande sätt resonerar Wertheimer med ett annat exempel:
Suppose that A and B have a dating relationship. Let us assume that A would not act wrongly if A were to refuse to marry B. […] we do not think that B´s desire to marry A makes it wrong for A not to marry B. Now suppose that A proposes to marry B if but only if B will agree to terms that are unfair with respect to the distribution of financial resources, care for the children, the division of household labor, and so forth. In other words, a traditional marriage. B would prefer to marry A om nonexploitative terms, but that option is not available. Suppose, as well, that the exploitive marriage is better for B, all things considered, than not being married to A. …I want to assume that B is better off in the exploitative marriage than she would otherwise be, if only because the marriage provides B with financial security, the children she has always wanted to have, not to mention her affection for A. 101

95 96

Wertheimer, Exploitation sid. 6, 28-33 och 278-309. Feinberg, Joel, Harmless Wrongdoing sid. 212f. 97 Hämtat från Alan Wertheimer, Exploitation sid. 289ff. 98 Detta är också ett utilitaristiskt argument för ömsesidigt fördelaktig exploatering. 99 Wertheimer, Exploitation sid. 290. 100 Eller i vart fall gör A fel om han vägrar handla med vissa. 101 Ibid.

40

Wertheimer menar nu att relationer skapar en ny moralisk kontext. Om A bestämmer sig för att inte gifta sig med B så är den rätta baslinjen för värderingen av handlingens effekter på B:s välfärd ickeäktenskapsbaslinjen. Det finns således inget glapp mellan A:s handling och den baslinjen. I samma stund som A bestämmer sig för att gifta sig med B så skiftar baslinjen till ickeexploateringsbaslinjen. Kanske är ändå det bästa argumentet mot ickeförsämringsargumentet det Wertheimer kallar strategisk intervention: 102 Det kan vara sämre för en enskild B att hindras från att exploateras av A än att, allt annat lika, exploateras men av det följer inte att detsamma gäller för klassen av alla B:n. Annorlunda uttryckt: det kan vara bättre för ett enskilt B att låta sig exploateras ex post, men det kan ändå vara ännu bättre för B, ex ante, att hindras från att exploateras. Jag var inne på en liknande tanke i avsnittet om falskt medvetande. Där handlade det inte om hinder eller förbud utan snarare om förändringar i den ekonomiska basen som påverkar agenters preferenser. Det Wertheimer kallar strategisk intervention handlar om effekterna av ett förbud. Att ett förbud kan missgynna enskilda agenter inte behöver leda till att dessa agenter, som grupp, missgynnas, utan tvärt om gynnas, påvisar indirekt ett slags fångarnas dilemma. Fördelen med strategisk intervention framför exempelvis moralisk perfektionism 103 är att den inte behöver hänvisa till agenters moraliska intressen utan till agentens intressen allt sammanräknat (som han uppfattar det). Wertheimer tänker sig att exempelvis följande scenario kan legitimera strategisk intervention. Det handlar om minimilöner:
When B agrees to an exploitative transaction with A, it may compromise the bargaining position of other B´s who are attempting to bargain with A (or other A´s). Suppose a society has a minimum wage law. If B´s contracting with A to work for less than minimum wage would leave everything else as is, there would be little reason to prevent B from so contracting with A if A would not hire B. And so it might seem that we should repeal the minimum wage law. But repealisng the law ”will not leave everything else unchanged.” If B and others similarly situated are willing to work for a subminimum wage, their agreements will alter the bargaining position of still other B´s. And so we might prohibit B from working for a subminimumwage, but not to protect B from being exploited. To the contrary. The prohibitation against subminimum wages may serve to exclude B from the labor market. Rather, we prohibit B from being employed for a subminimum wage to ensure that other members of the class of B´s will not be employed for a subminimum wage. 104

Wertheimer framhåller liknande effekter vid krav på ickeexploaterande äktenskap, men det anser jag vara mer problematiskt. 105 En invändning mot idén om att hjälpa en svag grupp som framförts är att det kan missgynna de sämst ställda inom denna grupp. Den diskussionen kan ses som en utväxt av den kritik som riktats mot differensprincipen i John Rawls `A theory of Justice´. Wertheimer skriver att om en grupp är heterogen med avseende på skicklighet så att de mer produktiva producerar ett större värde än de mindre produktiva, och att arbetsköparen i frånvaro av minimilön inte finner mödan värd att skilja dessa åt, så skulle införandet av en sådan minimilön tvinga arbetsköparen att sålla bort de minst produktiva eftersom han inte skulle ha råd att ha dem

Wertheimer, Exploitation sid. 300ff. Ibid. sid. 305ff. En lära som säger att vad som spelar roll för hur bra ett specifikt liv går beror på i vilken utsträckning personen som lever livet lyckas med att uppnå vissa objektiva mål, mål som existerar oberoende av vad personen som lever livet själv önskar eller känner. I vårt fall skulle den säga att det är dåligt för B att exploateras (och för A att exploatera kanske) oavsett vad B upplever. Att leva livet utan exploatering är ett av kriterierna för att leva ett gott liv. 104 Ibid. sid. 301. 105 Ibid. sid. 302. Problematiskt därför att det tycks vara en mer privat sfär där många har svårt för tanken på intervention. Kanske skulle kontrollen av efterlevnaden dels vara mer kränkande och dels svårare att genomföra än fallet med minimilöner.
103

102

41

kvar. 106 Vi har i så fall gynnat de mer produktiva till priset av att ha exkluderat de minst produktiva från arbetsmarknaden. Men är detta resonemang korrekt? De sämst ställda behöver inte nödvändigtvis få det sämre om de avskedas. Beroende på vad orsaken till deras låga produktivitet är kan samhället, om det har en omfördelningspolitik, omplacera dem till lämpligare arbeten eller ge dem skolning eller något annat. Nettovinsten för samhället i stort, utom för gruppen av arbetsköpare, blir positiv vid införandet av minimilön och de sämst lottade får det inte sämre som en följd av minimilönen. Ett större problem än att riskera stöta ut de minst produktiva från arbetsmarknaden är just avsaknaden av minimilöner i världen. Multinationella bolag exploaterar arbetares (gemensamt) stora produktivitet till mycket låga löner. Det finns två huvudstrategier för att komma åt det. Antingen kan vi arbeta för minimilöner i enskilda länder eller globalt eller också kan vi arbeta för starkare och globalt samordnade fackföreningar. En framgång skulle givetvis drabba oss själva genom dyrare råvaror, kläder, plastleksaker och allt annat som massproduceras till väst. 107 Har vi härmed avfärdat ickeförsämringsargumentet? Kanske, om vi ser till nettovinsten för en exploaterad grupp men vi har fortfarande kvar de negativa effekterna av kostnaderna för samhället att upprätthålla ett förbud. Jag ska inte värdera dessa här. Jag antar helt enkelt att det blir en nettovinst, allt sammantaget. Låt oss istället återgå till moralisk vikt. Föreligger det någon skillnad mellan min syn och Wertheimers med avseende på moralisk vikt? Jag tror det. Min tes tycks både inkludera fler fall och att, ibland, ge dem en större moralisk vikt. Fler fall eftersom jag lägger ribban lägre för vad som krävs för att betrakta en överenskommelse som tvingad och större vikt eftersom jag – just det – ger samtyckesdefekter en större betydelse. Vad gäller moralisk kraft så kan det med mina antaganden hända, då vi inte misslyckas med att respektera B:s autonomi om vi inte tar hänsyn till beslut hos B som vi inte betraktar som samtyckta, att fler fall av ingripanden mot Etc-relationer kan motiveras än utifrån Wertheimers syn. Det är dessutom så att B:s skyldighet att fullfölja ett kontrakt minskar om vi betraktar det som samtyckesdefekt jämfört med att betrakta det som samtyckt. Eller? Vad gäller den moraliska vikten är nog detta sant men om vi ser till den moraliska kraften blir det svårare. Det leder nämligen till en rad praktiska problem. Om A inte vet om B:s beslut är genuint samtyckt eller defekt, hur ska A då våga upprätta kontrakt med B om B kan få samhällets stöd att bryta det, givet att samhället – i form av en domstol – anser att det var defekt? Det torde också var svårt för en domstol att avgöra handlingars grad av tvång även om det finns ett samband mellan grad av skevhet i utbytet till A:s fördel och B: samtyckesdefekt. Om vi betraktar exploatering tout court på ett mer generellt plan, hur allvarligt är det? I den mån Etc har sin rot i sociala fenomen som exempelvis skillnader i bakgrundsvillkor och förhandlingspotential och Etc accentuerar dessa skillnader ytterligare genom olika former av ackumulation hos A, eller klassen av alla A:n, så att Etc möjliggörs i än större utsträckning i nästa steg, anser jag att vi bör ta Etc på stort allvar, även den ömsesidigt fördelaktiga och samtyckta. Vi bör antingen utjämna de sociala skillnader som ger grogrund för Etc eller, vilket antagligen är svårare och uppfattas som ett värre intrång i den personliga autonomin, motarbeta eller rent av förbjuda vissa former av Etc.

Wertheimer, Exploitation, sid. 303. På lång sikt, genom stigande globala reallöner, kan det tänkas innebära att en av grundstenarna i kapitalismen; ett ackumulerande centrum och en exploaterad periferi, skulle börja lösas upp. Det skulle hota kapitalismen i grunden. Se exempelvis Rosa Luxemburgs The Ackumulation of Capital eller Alf Hornborgs The Power of the Machine.
107

106

42

Men en Etc-grogrund kan också uppkomma av mer ”naturliga” orsaker: skillnader i preferenser 108 eller förmåga att förhandla. Jag tror att tanken på ett förbud här ter sig djupt problematiskt. Men om Etc i ett första steg har sådana orsaker kan genom ackumulation nästa steg ha, helt eller delvis, sociala orsaker genom att exempelvis A:s ackumulerade värde ger honom en större förhandlingspotential i förhållande till B. Nu undrar någon vad det alls är för problem med att några ackumulerar genom Etc så länge de som exploateras också får det bättre, det hela är ju paretopositivt. Några tänkbara svar i en mer marxistisk tanketradition (undantaget i)) är: i) lagen om vikande marginalnytta, ii) maktförskjutning: de med större ekonomiska resurser får också större makt; socialt, politiskt och ekonomiskt, iii) snedfördelning av ägande och arbete leder till en avskiljning, en separation mellan å ena sidan ägande och arbetsfria inkomster via exploatering och å andra sidan arbete och egendomslöshet vad beträffar produktionsmedel. Ett allt mer heterogent samhälle, splittrat i fråga om makt och tillgångar, sönderslitet i motsättningar mellan nord och syd, mellan rika och fattiga länder och regioner, mellan överklass och arbetarklass, skapar ifråga om lycka eller nytta i bred mening, ett sämre samhälle än ett mer egalitärt och ickeexploaterande. En mer liberalt sinnad person skulle givetvis inte instämma i denna beskrivning, han skulle betona att ingrepp mot ägande, omfördelningar av inkomster, införandet av förbud etc. har en kostnad som riskerar att vara större än den eventuella nyttan av mindre Etc. Statliga ingripanden i enskilda personers ekonomiska förehavanden medför sannolikt också att man hämmar den nytta samhället har av en marknad som ”tillåter individer att försöka maximera sina intressen – nyttan av initiativ, entreprenörskap, informationssökning o.s.v.” 109 Men, som Wertheimer också säger; själva orättvisan i en transaktion kan vara en viktig signal om att marknaden har för lite konkurrens, att något behöver rättas till så att konkurrensen ökar. 110 Jag överlåter åt var och en att döma vem som har rätt. Jag hoppas dock att denna uppsats visat att exploatering åtminstone är ett problem. Och i den mån det är ett stort problem, har vi, prima facie, ett intresse av att bekämpa det oavsett ideologisk tillhörighet, undantaget nyliberalismen, som i sin betoning av rättigheter i allmänhet och äganderätt i synnerhet sannolikt inte ser några problem alls med exploatering, men det är en annan historia. 111

7. Vad bör göras? Vad bör vi göra för att förhindra eller minska exploateringen i världen? Här följer några förslag som på intet sätt ska uppfattas som vare sig uttömmande eller koherent: i)
108

Utjämna fördelningen av det Rawls kallat primary goods 112 i samhället så att så lite skillnad som möjligt uppstår i förhandlingsstyrka, bakgrundsvillkor etc.

Se John E. Roemers exempel på sidan 6 i denna uppsats. Ett annat problem med detta exempel är att denna ursprungliga ackumulation kan ge en grogrund för en samtyckesdefekt skevhet i fördelningen mellan A och B till A:s fördel i nästa steg, även om överenskommelsen är helt samtyckt under detta första steg. 109 Wertheimer, Exploitation sid. 286. 110 Ibid. 111 Se t.ex. Robert Nozicks Anarchy, State, and Utopia, sid 253-262, där han i sin genomgång av den marxistiska exploateringsteorin drar slutsatsen att ”one might be left with the view that Marxian exploitation is the exploitation of people´s lack of understanding of economics.” 112 Se John Rawls A Theory of Justice sid. 90ff och på ett flertal andra ställen. ”…things which it is supposed a rational man wants whatever else he wants. Regardless of what an individual´s rational plans are in detail, it is assumed that there various things which he would prefer more of rather than less. With more of these goods men can generally be assured of greater success in carrying out their intentions and in advancing their ends, whatever these ends may be. The primary social goods, to give then in broad categories, are rights and liberties, opportunities and powers, income and wealth.” (sid. 92)

43

ii)

Förändra villkoren under vilka agenter väljer så att de i lägre utsträckning väljer exploaterande överenskommelser. En ökad reglering av priser för överenskommelser som ofta typiskt upprättas under svåra omständigheter och bristande konkurrens: priser för bärgning av fordon under snöstormar, fasta priser för paraplyer oberoende av skyfall etc. Förbjud eller upphäv redan ingångna kontrakt som är gjorda under särskilt svåra omständigheter även om överenskommelsen är ömsesidigt fördelaktig. Exempelvis medicinska försök på fångar som är kopplade till strafflindring. Öka konkurrensen för att minska förhandlingsutrymmet i affärstransaktioner. Upprätta globala minimilöner och regler för arbetsmiljö etc. och/eller stärk fackföreningar och deras globala samverkan.

iii)

iv)

v) vi)

8. Slutsats Denna uppsats har haft två huvudsyften; dels att finna en fruktbar teori om exploatering i allmänhet och dels vilken roll samtycke har för exploatering i synnerhet. Inledningsvis gick vi igenom vissa semantiska aspekter på begreppet exploatera (avsnitt 1 – 1.1.) för att sedan i grova drag presentera olika förslag på vad exploatering innebär. Vi preciserade en egen teori i avsnitt 3 som sedan utvecklades i efterföljande avsnitt. Där konstaterade vi att vi har metodologiska skäl till att inte baka in vare sig rättvisa eller samtyckesdefekt i vare sig den semantiska eller teoretiska nivån trots att vi har goda skäl att tro att dessa faktorer är involverade i all, eller i de flesta fall av, de facto-exploatering, som är den tredje nivån. Därefter gick vi igenom vad det dåliga med Etc kan tänkas bestå i (avsnitt 4, punkt i -vii.). I avsnitt 5 – 5.4. behandlades samtyckets roll i ett exploateringsanspråk; Vad räknas som en defekt hos samtycket? Kan andra faktorer än våld, hot och liknande resultera i samtyckesdefekta överenskommelser med avseende på B? Vi fann den möjligheten och gick igenom några centrala sådana faktorer: dåliga bakgrundsvillkor, ojämn förhandlingsstyrka och vissa fall av falskt medvetande. Vi har också svarat på en traditionell invändning mot att alls intressera sig för ömsesidigt fördelaktig exploatering, det så kallade ickeförsämringsargumentet. Det kanske viktigaste svaret är strategisk intervention. Slutligen diskuterade vi exploateringens moraliska vikt och kraft i avsnitt 6 och konkreta förslag på hur vi ska minska exploateringen i världen i avsnitt 7.

44

Litteratur Abrams, Natalie och Michael Buckner eds. 1983. Medical Ethics. Cambridge: MIT Press. Amin, Samir, 1974. Accumulation on a World Scale. Monthly Review Press. Anderson, Elisabeth ”Is Women´s Labor a Commodity?” i Philosophy and Public Affairs, nr 19, 1990. Benn, Stanley Isaac, 1988. A Theory of Freedom. Cambridge University Press. Bennett, Jonathan, 1995. The Act Itself. Clarendon Press. Oxford. Brewer, John, ”Exploitation in the New Marxism of Collective Action” i Sociological Review nr. 35. Buchanan, Allen, 1985. Ethics, Efficiency, and the Market. Oxford: Clarendon Press. Elster, Jon & Aanund Hylland ed., 1986. Foundations of Social Choice Theory. Elster, Jon, ed. 1986. Karl Marx: A Reader. Cambridge University Press. Elster, Jon, 1983. Sour Grapes – Studies in then Subversion of Rationality. Cambridge : Cambridge University Press. Feinberg, Joel, 1988. Harmless Wrongdoing, The Moral Limits of the Criminal Law, volume 4. Oxford University Press. Ferguson, Ann, 1989. Blood at the Root: Motherhood, Sexuality, and Male Dominance. London: Unwin Hyman, Pandora Press. Finkelstein, Norman, G., 2001. Förintelseindustrin: exploateringen av nazismens offer. Ordfront. Frank, Gunder, 1967. Capitalism and Underdevelopment in Latin America. Monthly Review Press. Halldenius, Lena, 2003. Liberalism. Bilda förlag. Hill, Johen Lawrence, ”Exploitation” i Cornell Law Review, nr. 79. Holmstrom, Nancy, ”Exploitation” i Canadian Journal of Philosophy 7, nr 2, 1977. Hornborg, Alf, 2001. The Power of the Machine: global inequalities of economy, technology and environment. Alta Mira Press. Kymlicka, Will, 1991. Liberalism, Community, and Culture. Oxford: Clarendon Press. Levine, Andrew, 1984. Arguing for Socialism. Boston: Routledge & Kegan Paul.

45

Lukács, Georg, 1968. Historia och klassmedvetande. Studier i marxistisk dialektik. Bo Cavefors Bokförlag. 1923. Luxemburg, Rosa, 2003. The Ackumulation of Capital. Routledge. 1913. Meeks, Gay J. Thoughtful Economic Man. 1991. Cambridge University press. Moore, Barrington, 1973. Reflections on the Causes of Human Misery and Upon Certain Proposals to Eliminate Them. Boston. Munzer, Stephen R., 1990. A Theory of Property. Cambridge Studies in Philosophy and Law. Cambridge University Press. Nielsen, Kai och Robert Ware, eds. 1997. Exploitation – Key Concepts in Critical Theory. Humanities Press. Nozick, Robert, 1974. Anarchy, State, and Utopia. Blackwell. Platon, 2000. Georgias ur Platons skrifter, bok 1. Övers. Jan Stolpe. Atlantis. (300-talet f.v.t.) Raz, Joseph, 1986. Morality of Freedom. Oxford : Clarendon. Rawls, John, 1971. A Theory of Justice. Oxford University Press. Reiman, Jeffrey, ”Exploitation, Force, and the Moral Assessment of Capitalism: Thoughts on Roemer and Cohen”. Philosophy and Public Affairs, nr 16 1987. Reeve, Andrew, ed. 1987. Modern Theories of Exploitation. SAGE Modern Politics Series Volume 14. SAGE Publications. Roemer, John E., An Historic Materialistic Alternative to Welfarism i Jon Elster & Aanund Hylland ed. Foundations of Social Choice Theory. 1986. Cambridge University Press. Torney, Judith Farr, ”Exploitation, Oppression, and Self-sacrifice” i Philosophical Forum nr 3. Wertheimer, Alan, 1996. Exploitation. Princeton University Press.

46